Export av farliga varor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

,,,,, ,_

Export

av

farliga

Varor

Betänkande av

produktâterkallelsekommitén

SMU]

1988:56

Statens offentliga utredningar

am 1988:56

g Finansdepartementet

av

Export

farliga

Varor

Betänkande av

Egoduktéterkallelsekommittén

Stockholm 1988

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08f/39 96 30 Infonnationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar aren

47 STOCKHOLM. 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 Best. nr. 38-12078-X.

kan beställa Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/7 63 23 20 Telefontid 8’ - 12°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°° - 16°° (endast internt)

lSBN 91-38-10246-3 REGERINGSKANSLIETS ISSN 0375-250X OFFSETCENTRAL Stockholm 1988

Till statsrådet Margot Wallström

Genom beslut om tilläggsdirektiv för produktåterkallelsekommittên den 14 mars 1985 utvidgades kommitténs uppdrag till att även omfatta om förbud mot frågan export av farliga varor. Kommittén överlämnade sitt huvudbetänkande Produktsäkerhetslag (SOU 1987:24) under hösten 1987. De ändringar som härefter skett av kommit-

têns sammansättning är följande.

Den 25 september 1987 entledigades direkledamoten, tören Per Wallin och den 4 november 1987 entledigades ledamoten, juris doktorn sten Tengelin. sistnämnda dag förordnades i deras ställe direktörerna Lars Dahllöf och Anders Stenlund.

Byråchefen Gunilla Hedesten-Nordin som entledigades sakkunnig den 18 september 1987 och samma förorddag nades i hennes ställe för närvarande tillförordnade generaldirektören för konsumentverket Axel Edling.

Att som expert biträda kommittén förordnades den 15 mars 1988 avdelningsdirektören Gustaf Eriksson. Den 31

1988 enledigades som expert ställföreträdande augusti näringsfrihetsombudsmannen Staffan Sandström.

Genom beslut den 3 februari 1988 entledigades rådmannen Lars R Gustafsson och civilekonomen Iréne Karlin som sekreterare åt kommittén.

Kommittén får härmed avlämna sitt slutbetänkande Export av varor. I arbetet med betänkandet har samtliga farliga ledamöter, sakkunniga och experter deltagit.

Reservation har av Lars Dahllöf och Anders avgetts Stenlund.

Kommitténs uppdrag är härmed slutfört.

stockholm den 7 november 1988

Staffan Vängby

Lars Dahllöf Anders Stenlund

Jan-Erik Nyberg Turid ström

Ann-Marie Petersson / Nina Ulvelius

3 FAKTISKA FÖRHÅLLANDEN ocn ÖNSKEMÅL OM REFORMER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 89 Inledning 3.2 Hantering i u-länderna av kemiska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 90 produkter 3.3 Användningen i u-länderna av läkemedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 98 3.4 Farliga livsmedel . . . . . . . . . . . . . . . . .. 103 3.5 konsumentvaror . . . . . . . . . . . .. 106 Farliga

UTLÄNDSK RÄTT . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 111 4.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 111 Inledning 4.2 Internationella och regionala rekommendationer och resolutioner 114 4.2.1 Regleringar som bygger på notifikationer . . . . . . . . . . . . . .. 114 4.2.2 Regleringar som bygger på principen om prior informed consent (PIC) 124 4.2.3 Regleringar som bygger på exportförbud . . . . . .. 135 4.2.4 Andra typer av regleringar. . . . . . . . . . . . . . . .. 139

4.3 Nationella åtgärder . . . . . . . . ... . . . . .. 149 4.3.1 Norden . . . . . . . . . . . . . . . .. 149 4.3.2 Europa i övrigt . . . . . . .. 152 4.3.3 USA . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 157 4.3.4 Kanada. . . . . . . . . . . . . . . .. 161 4.3.5 Australien . . . . . . . . . . . .. 162 4.3.6 Nya Zeeland . . . . . . . . . . .. 164

5 ÖVERVÃGANDEN ocn FÖRSLAG . . . . . . . . . . .. 165 5.1 Vår allmänna bedömning . . . . . . . . . . . . .. 165 5.1.1 Problemen . . . . . ... . . . . . . . . . .. 165

FÖRKORTNINGAR M.M. BEUC europeiska konsumentrörelsen (Bureau Europêen des Unions de Consommateurs) CADE konsumentsammanslutning mot export av farliga varor (Coalition Against Dangerous Bxports) CPSA Consumer Product Safety Act (USA) EFTA europeiska frihandelssammanslutningen (European Free Trade Association) EG europeiska gemenskapen EPA Environmental Protection Agency (USA) PAC FN:s jordbruksorgan (Food and Agriculture Organization) FDA Food and Drug Administration (USA) GATT allmänna tull- och handelsavtalet (General Agreements on Tariffs and Trade) GIFAP sammanslutning för företag som tillverkar bekämpningsmedel (Groupement International des Associations Nationales des Fabricants des Produits Agrochimiques) GH? god tillverkningssed (Good Manufacturing Practices) konsumentnätverk för läkemedel (Health Action International) IFPHÅ sammanslutning för läkemedelsfabrikanter (International Federation ov Pharmaceutical Manufactures Associations) IRPTC International Register of Potentially Toxic Chemicals INST EFTA-konventionens notifieringssystem IOCU internationella konsumentrörelsen (International organization of Consumers Unions) KK kommerskollegium

KMÃ svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg

KO konsumentombudsmannen

HD marknadsdomstolen

OECD Organization for Economic Co-operation and Development

OXFAH brittisk biståndsorganisation

PAN konsumentnätverk för bekämpningsmedel (Pesticides Action Network)

PIC förhandsgodkännandesystem vid export (Prior Informed Consent)

SAKAB Svensk Avfallskonverterinq AB

SLV statens livsmedelsverk

SOU Statens Offentliga Utredningar

TBT överenskommelsen om tekniska handelshinder inom GATT

(Agreement on Technical Barriers to Trade)

UNEP FN:s miljöprogram (United Nations Environment Programme)

WHA världshälsoförsamlingen (world Health Assembly)

WHO världshälsoorganisationen (World Health organization)

SAMMANFATTNING

I Sverige saknas generell lagstiftning som reglerar

exporten av farliga varor. Av den redogörelse vi lämnar

för gällande rätt (se kapitel 2) framgår att bestämmel-

ser i ämnet bara finns för några speciella varugrupper.

Vi har fatt till uppgift att ta till ställning frågan,

om regler angående förbud mot export av farliga varor

bör införas.

Den internationella debatten har visat att sådan export

kan ge upphov till olika problem (se kapitel 3). Utveck-

lingsländerna har inte alltid den lagstiftning och orga-

nisation som gör det för möjligt dem att kontrollera

och vid behov reglera importen av varor farliga samt

försäljningen av dem på hemmamarknaden. Uppmärksamheten

har härvid riktats främst mot bekämpningsmedel och

andra kemikalier samt mot läkemedel. Andra problem vid

export av farliga varor gör sig gällande oavsett typen

av mottagarland. I-länderna har i regel bade lagstift-

ning och myndigheter för produktkontroll som gör det

möjligt att skydda mot medborgarna risker för skador av

farliga produkter. Emellertid visar erfarenheterna att

kan komma ut på marknaden och farliga produkter ändå Detta medför behov av vålla skador innan de upptäcks.

särskilt beträffande konsumentprodukter. åtgärder

av flera internationella Problemen har uppmärksammats 4). Rekommendationer om organisationer (se kapitel varor har lämnats av notifikation vid export av farliga UNEP och OECD beträffande kemikalier och av FAO särskilt

Rekommendationerna innebär beträffande bekämpningsmedel. länder skall informeras om beslut varigenom att andra sådana förbjudits eller en användning av produkter samt att vid underkastats långtgående begränsningar i fråga exportören eller export av produkterna skall underrätta kontrollmynexportlandets myndigheter i EG har genom förordning digheterna mottagarlandet. vidkommande infört ett sådant notifikanyligen för sitt resolution 37/137 om skydd mot tionssystem. I FN:s

för hälsa och miljö rekom-

som är skadliga

produkter

som förbjudits för inhemsk menderas att produkter, därför att de bedömts vara konsumtion och försäljning för hälsa och miljö, får försäljas utomlands farliga har begärt det eller officiellt endast om mottagarlandet konsumtion av Denna typ av reglering, godkänt produkten. kan förekomma i olika varianter med avseende på som för att skall få äga rum, förutsättningarna export brukar kallas för (prior informed consent). PIC-system Ännu ett till av att skador orsakas steg förebyggande

~13

av att farliga produkter kan exporteras tas om exportländerna meddelar formliga exportförbu , som alltså gäller oavsett vad som sker i OECD har mottagarlandet. år 1979 antagit en rekommendation som innebär att medlemsländerna skall sträva efter att tillse att varor som ej får säljas på eller som är áterkallade från hemmamarknaden, därför att de är så riskabla att de medför en allvarlig och direkt fara för liv, hälsa och säkerhet för konsumenterna, inte till exporteras andra länder.

Utgångspunkten i vårt arbete har varit att det är etiskt oförsvarligt att till andra länder exportera produkter som av hänsyn till risken för allvarlig skada på person eller i miljön inte får användas här i landet (se avsnitt 5.1). Avsteg från denna princip kan emellertid vara motiverade. viktigast är fall när mottagarlandet gör andra än de riskvärderingar som görs här i landet.

En aspekt som måste beaktas när det gäller export av farliga varor till framför allt u-länder är svårigheten att vinna gensvar och därmed effektivitet för regleringar som från u-ländernas sida kan uppfattas som intrång i deras suveränitet. vår Enligt mening bör Sveriges åtgärder sta i samklang med den internationella utvecklingen på området.

konstatera annat än att det svenska vi har inte kunnat ansvarsmedvetet när det gäller näringslivet uppträder En restriktiv hållning mot

export av farliga produkter.

och varor torde därför export av hälso- miljöfarliga sett som helhet behöver inte medföra att näringslivet Inte minst med tanke på de allvarliga ändra sin praxis. och läkemedel kan skadeverkningar som bekämpningsmedel med i u-länderna bör dock finnas en beredskap föra sig kan meddelas om en akut situation så att exportförbud det Avgörande för oss har varit skulle göra nödvändigt. solidaritet. Sverige har i kravet på internationell olika sammanhang varit drivande i miljöfrågor. Sverige med exempel när det gäller att bör därför föregå gott de som export av farliga varor kan föra reglera problem Detta kan också leda till ökad good-will i med sig. u-länderna för det svenska näringslivet.

har utarbetat ett förslag om Kemikalieinspektionen och informationsskyldighet i fråga om notifikation kemiska enligt de principer som utarvissa produkter inom OECD och FAO. Förslaget bereds nu betats UNEP, inom Vi delar kemikalieinspektionens regeringskansliet. att ett notifikationssystem bör införas i uppfattning framlades har, som nämnts, EG Sverige. Sedan förslaget del ett sådant notifikationssystem, se

för sin antagit

vilket ett skäl för motsvabilaga 2, utgör ytterligare från svensk sida. Vad angår systemets närrande åtgärd

mare utformning anser vi att det bör anpassas till EG-förordningen.

vi förordar att Sverige i det internationella arbetet verkar för att ett effektivt PIC-system kommer till stånd. Under förutsättning att så sker bör Sverige på ett tidigt stadium ansluta sig till systemet (se avsnitt 5.2).

En förutsättning för att ett PIC-system skall fungera är att det finns en samarbetspartner som vid mottagandet av exportanmälningar kan godkänna eller motsätta sig exporten. Ett PIC-system bör därför tillämpas endast i förhållande till länder som förklarat sig vilja delta i systemet och som utsett myndigheter att i anledning av exportanmälningar godkänna eller motsätta sig export. Det är främst u-ländernas intressen som bör tillgodoses. systemet bör kunna omfatta sådana bekämpningsmedel och industrikemikalier, eventuellt även läkemedel, vilkas användning är förenad med stora risker för allvarlig skada pá person eller i miljön.

Vi har under vårt arbete tagit ställning till frågan hur förfarandet i ett PIC-system skulle kunna utformas. I slutfasen av vårt arbete har en av UNEP tillsatt

arbetsgrupp sammanträtt och kommit fram till andra

utgångspunkter för ett PIC-system. ned hänsyn bl.a.

till UNEP-arbetets ännu förberedande karaktär har vi inte funnit anledning att lägga fram förslag till ett svenskt PIC-system baserat på arbetsgruppens tankegångar. vi redovisar därför kortfattat vara hittillsvarande överväganden rörande förfarandet och anför därefter synpunkter på arbetsgruppens tankegångar. Enligt vår bedömning finns det, om dessa tankegångar läggs till grund för det fortsatta arbetet, förutsättningar att utveckla ett PIC-system som kan fungera väl i praktisk tillämpning.

Det finns ämnen som är så farliga för mänskligt liv och den biologiska miljön att de inte bör få användas någonstans. Enligt var uppfattning bör det finnas en beredskap sa att export av verkligt farliga kemikalier och läkemedel kan förhindras om det behövs. Vi föreslår därför att föreskrifter införs som ger regeringen möjlighet att utfärda exportförbud (se avsnitt 5.3.2). Av skäl som närmare redovisas i betänkandet anser vi att föreskrifterna bör tas in i lagen om kemiska produkter och läkemedelsförordningen och inte, som i och för sig vore möjligt, utfärdas med stöd av lagen (l97S:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Exportförbud för en kemikalie eller ett läkemedel torde vara motiverat endast om det finns stor risk för att människor vid av användning ifrågavarande preparat i u-länderna kommer att drabbas av

allvarliga skador till liv eller hälsa eller för att allvarliga skador kan uppstå i Även miljön. om förhål-

landena i u-länderna

utgör motivet för att export av särskilt farliga kemikalier och läkemedel skall kunna förbjudas bör inte ett exportförbud begränsas till att gälla enbart vissa länder. vi föreslar att exportförbud får gälla generellt. Förbud mot export av kemikalier och läkemedel torde bli mycket sällsynta. sådana beslut förutsätter också handelspolitiska bedömningar, och vi föreslår därför att de meddelas av regeringen i förordning. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheterna, främst kemikalieinspektionen, naturvårdsverket och socialstyrelsen, att lägga fram om att förslag export av en kemikalie eller ett läkemedel skall förbjudas.

När det gäller livsmedel föreslår vi att en bestämmelse tas in i av livsmedelslagen innebörd att ifall ett livsmedel, som förvaras på eller tullupplag tullager eller i frihamn, kan orsaka allvarlig skada på person, regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förbjuda att det återutförs (se avsitt 5.3.3).

Vad angår behövs i konsumentprodukter första hand en möjlighet att hindra export av varor som kan medföra oväntade risker och därför vålla skada innan det importerande landets egen produktkontroll hinner ingripa; vi förordar att ett tillägg görs till den nya produkt-

som regeringen nyligen föreslagit i prosäkerhetslag, till (prop. 1988/89:23), av innebörd position riksdagen

att om det av särskilda skäl krävs för att hindra att

en vara orsakar allvarlig skada pá person, marknadsdom-

stolen skall kunna förbjuda export (se avsnitt 5.3.4).

står i god överensstämmelse med 0ECD:s rekom- Förslaget mendation av ax 1979.

förslaget till produktsäkerhetslag är det 1 Enligt första hand företagens egen uppgift att svara för en säkerhet. Även när det gäller export av farliga fullgod produkter bör ansvaret i första hand vila på företagen och uppkommande frågor om tillrådligheten av export kunna lösas genom samråd mellan företagen och de myndigheter som har ett tillsynsansvar för produkterna i bör dock marknadsdomstolen kunna

fråga. I sista hand

pröva frågan om exportförbud. I allmänhet torde frågan om sådant förbud komma upp samtidigt med att en fråga om säljförbud eller återkallelse prövas av marknadsdomstolen. vi föreslår dock mer restriktiva förutsättningar för exportförbud än för säljförbud och återkallelse. Möjlighet bör finnas att pröva frågan om exportförbud separat.

Exportförbuden föreslås bli vitessanktionerade och efterlevnaden övervakas av tillsynsmyndigheterna. Även i övrigt bör den ordning som föreslagits beträffande

handläggningen av ärenden enligt produktsäkerhetslagen kunna tillämpas när fråga uppkommer om exportförbud beträffande konsumentprodukter.

När marknadsdomstolen tar ställning till frågan om exportförbud för en konsumentprodukt som importerats till sverige, bör domstolen också pröva om importören skall få reexportera den till tillverkaren. Är det fråga om mycket farliga produkter eller föreligger risk att varan kommer att säljas på utländska marknader talar starka skäl mot att reexport skall tillåtas.

Vi har inte kunnat finna att de förslag vi fram lägger kan försvåra den svenska anpassningen till EG eller eljest väcka betänkligheter från handelspolitiska synpunkter.

Vi är inte Två av eniga. oss (ledamöterna Lars Dahllöf och Anders Stenlund) har reserverat sig och konstaterar i sin reservation att det inte finns behov av att införa regler om exportförbud. Det kan inte hävdas att etiskt

oförsvarlig export förekommer från Sverige. som framgått har inte kunnat konstateras annat än att det svenska näringslivet tar sitt ansvar och inte utsätter användarna i importländerna för oväntade risker för skador. Inget tyder heller på att detta skulle ändra sig i framtiden. Att trots det söka gå med nya

före regleringar kan

inte vara att rätt utnyttja lagstiftningsinstrumentet, allra helst som ingripande redan kan ske enligt 1975 års bemyndigandelag. Däremot kan majoritetens förslag skapa missförstånd om vad som faktiskt förekommer, till skada för de utpekade industrigrenarna.

Att komplettera produktsäkerhetslagen med en exportklausul kan utgöra ett led i BG-anpassningen på området. Reservanterna menar dock att utvecklingen inom EG bör avvaktas innan en sådan åtgärd genomförs.

Dahllöf och Stenlund är positiva till etableringen av ett notifikationssxstem som är anpassat till det system som nyligen införts i EG.

De avvisar däremot den PIC-modell som skisseras i betänkandet och son bygger på att exporten skall godkännas av mottagarlandet i varje enskilt fall. Ett internationellt utbrett PIC-system enligt de principer som f.n. diskuteras inom UNEP tillgodoser pa ett helt annat sätt . kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet.

SUMMARY

There is no comprehensive Swedish legislation governing

exports of hazardous goods. As will be seen from the remarks on existing legislation (cf chapter 2), the only provisions in this area relate to certain special groups of commodities. We have been instructed to consider the desirability of introducing regulations concerning exports of hazardous goods.

The international debate has shown that such exports may give rise to various problems (cf chapter 3). Developing countries do not always have the legislation and organization to enable them to control and, where necessary, regulate imports of hazardous goods and the sale of such goods in their domestic markets. The main focus of attention has been on chemicals and pesticides, as well as drugs. other problems connected with exports of hazardous goods exist irrespective of the of type country into which they are imported. Industrial countries generally have the necessary legislation and product control agencies to protect their citizens against the risks posed by hazardous products. Experience shows, however, that hazardous products still sometimes reach the market and cause before damage

detected. Action must be taken in response to they are this situation, particularly with regard to consumer goods.

These have been studied by several problems international organizations (cf chapter 4). UNEP and the OECD have recommended notification procedures for of hazardous goods in the case of chemicals, as exports has FAO with special reference to pesticides. According to these recommendations, a country is to inform other countries about decisions to ban or apply severe restrictions to the use of such products. when exporting such the exporter or the relevant agencies in products the exporting country are to notify the control authorities in the recipient country. The European Community has recently issued regulations imposing such of notification on its member states. United a system Nations Resolution no 37/137 concerning protection against products that are hazardous to health or the environment contains a recommendation that products that are banned from domestic consumption and/or sale because they have been judged to endanger health and the environment should be sold abroad by companies, corporations or individuals only when a request for such products is received from an importing country or when the consumption of such products is officially permitted in the importing country. This procedure,

which may vary according to the feasibility of such is called the PIC (prior informed exports, system consent). A more drastic method of eliminating the deleterious effects of exports of hazardous goods is for exporting countries to impose a formal export ban, which applies irrespective of the circumstances in the country. In 1979 the OECD adopted a recipient recommendation to its member states to strive to ensure that that are banned or withdrawn from sale within goods their territories because they are inherently so

hazardous, that they present a severe and direct danger

to life, health and safety of any consumer of these are not exported to other countries. goods

we have worked on the principle that it is morally indefensible to export products to other countries if, in view of the risk of serious injury to people or damage to the environment, their use is not permitted in this country (see section 5.1). However, there may be cause to depart from this principle in certain cases, in if a recipient countrys risk assessment particular differs from that of our own country.

one that must be considered with respect to aspect of hazardous goods, particularly to developing exports countries, is the difficulty of gaining a sympathetic which is a prerequisite for effective response,

compliance, to regulations that such countries may regard as an interference in their internal affairs. In our opinion, Swedens conduct should be in keeping with international developments in this area.

We have not found any evidence to suggest that Swedish industry has an irresponsible attitude to exports of hazardous goods. A restrictive approach to exports of such products should therefore not involve any changes in current practice in industry as a whole. In view of

the serious damage that can be caused by pesticides and

drugs in developing countries measures should, however, be taken to make it possible to impose export bans if an acute situation should arise. The decisive question from our point of view has been the need for international solidarity. Sweden has played a leading part in environmental issues in various forums. We should therefore set an example when it comes to dealing with the problems connected with exports of hazardous goods. This may also incidentally increase Swedish industrys goodwill in the developing countries.

The National Chemicals Inspectorate has, in accordance with the guidelines drawn up by UNEP, OECD and FAO, prepared a proposal imposing an obligation to provide notification and information in the case of certain chemical products. This proposal is now being examined

in the Swedish Cabinet Office. We share the Inspectorates view that Sweden should introduce a notification procedure. Since the presentation of the proposal the European Community has, as mentioned above, adopted such a procedure (see Appendix 2), which is a further reason for Sweden to follow suit. we think that this procedure should be prepared on the lines of the European Communitys regulations.

We recommend that, in the international sphere, Sweden promote the implementation of an effective PIC system. If and when this takes place, Sweden should become a party to the system at an early stage (see section 5.2).

An essential condition for the viability of a PIC system is the existence of a partner who can approve or reject

enport applications. The PIC system should therefore

only be applied in relation to countries which have declared themselves willing to take part and have appointed agencies to deal with export applications. The interests of developing countries should be given top priority. The system should apply to industrial chemicals, pesticides and possibly drugs, the use of which involves major risk of serious injury to people or damage to the environment.

We have in the course of our work considered the

of the procedure for implementation question appropriate

final

In the phase of our study at

of a PIC system. set UNEP held a conference in which working group up by at a framework for a PIC system.

it arrived different

nature of the work of the In view of the preparatory inter alia, we have not seen any reason to UNEP group, for a Swedish PIC system based on the present proposals

ideas of this group. We will therefore outline our

deliberations to date regarding the above—mentioned and then our views on the arguments of procedure give In our their analysis, should the UNEP group. opinion the basis of future work on this subject, will it form a framework for the development of a PIC system provide which is likely to work well in practice.

substances are so hazardous to human life and the some environment that should not be used anywhere. In they our should be taken to make it possible to view, steps of dangerous substances and prohibit exports highly should this necessary. For this purpose we drugs, prove that provisions be enacted to enable propose appropriate the Government to impose export bans (see section For reasons that are explained in greater detail 5.3.2).

in the we consider that these provisions should

report, be in the Chemical Products Act and the incorporated Pharmaceutical Preparations Ordinance and not, although this would be a possible course, issued pursuant to the

Act (1975:85) Authorizing the Issue of Regulations concerning Imports and Exports. Exports of a chemical or should only be banned in cases where there is a drug substantial risk of the substance causing serious damage to health or the environment in developing countries. Although the conditions prevailing in developing countries constitute the main reason for banning exports of highly dangerous substances, the scope of such bans should not be limited to such countries. We propose that export bans should apply to all countries. Bans on the export of chemicals and drugs will probably be very rare. Trade policy must also be taken into consideration before such decisions are taken, and we therefore

propose that such decisions be rendered by means of

Government ordinances. It should be the responsibility of supervisory authorities, in particular the National Chemicals Inspectorate, the National Environment Protection Board and the National Board of Health and Welfare, to submit proposals to ban exports of a certain chemical or drug.

As regards foodstuffs, we propose that a provision be incorporated in the Food Act to the effect that if there is a risk of foodstuffs that are stored in bonded warehouses or in free ports causing serious personal injury, the Government or the authority so empowered by the Government may prohibit re—export of them (see

section 5.3.3).

As consumer the most important need is regards goods, for to prevent exports of goods that may procedures entail unforeseen risks and therefore cause damage before the countrys product control importing can intervene. We recommend that an addision authorities be in the new Product Safety Act, the incorporated draft of which was recently presented to Parliament Bill 1988/89:23), to the effect that if special (Gov reasons make it necessary to prevent a product from serious injury, the Market Court shall causing personal be authorized to prohibit export of the product (see section This is in line with the 0ECDs 5.3.4). proposal recommendation of 1979.

Under

the Product Safety-Act, the obligation to ensure . safety will primarily rest with the adequate manufacturers. The main responsibility should rest with the manufacturers in the case of exports of hazardous and about the desirability of goods too, any questions such should be resolved in consultations between exports the companies involved and the agencies exercising over the products in question. In the last supervision instance, however, the question of an export ban should be referred to the Market Court for a decision. As a rule, the question of a ban will be raised in

conjunction with the Market Courts consideration of whether to ban the sale of a product or withdraw it from the market. we recommend, however, that export bans be decided on a more restrictive basis than bans on sales or withdrawal. It should be possible to decide the question of an export ban separately.

we propose that export bans be made subject to a penalty

of a fine and that compliance be supervised by the relevant supervisory agencies. In other respects too, the procedure proposed in the Product Safety Bill should be observed in making decisions on whether to prohibit exports of consumer goods.

when passing decisions concerning export bans of consumer goods that have been imported into Sweden, the Market Court should also consider the question of whether the importer should be permitted to re—export them to the manufacturer. In the case of very dangerous products, or when there is a risk of a product being sold on foreign markets, there is every reason to prohibit re-export.

We do not consider that our proposals will constitute any obstacle to Swedens adjustment to the European Community or otherwise create any difficulties with respect to trade policy.

unanimous

was not in its conclusions; Two The Committee Dahllöf and Anders stenlund) have of its members (Lars a reservation, in which they note that there recorded of imposing export bans. It is no necessity legislation cannot be claimed that any morally indefensible exports occur. As stated in the report, all the from Sweden evidence that Swedish industry takes a suggests attitude and does not expose consumers in responsible countries to unforeseen hazards. Nor is the importing there reason to suppose that this situation is any to in the future. To seek, despite this, likely change to events by issuing new regulations is anticipate not to make the best use of the instrument of surely in view of the fact that the legislation, especially of intervention is already provided under possibility the 1975 Authorization Act. On the contrary, the may create misunderstanding as to the majority proposal actual state of affairs, to the detriment of the sectors of industry thus singled out.

an exports clause in the Product Safety Incorporating Act be in the direction of to the may a step adjustment Community. However, in the opinion of the European reservationists, developments in the European Community should be studied before such a step is taken.

Dahllöf and Stenlund favour the setting up of a notification system on the lines of the system recently introduced by the European Community.

on the other hand, they reject the idea of a PIC model, such as that described in the report, based on the approval of exports by the recipient country in each individual case. An international PIC system on the lines presently being discussed in UNEP is much better calculated to meet the requirements of legality and predictability.

RESUME

La Suêde ne connait pas de législation de caractêre gênêral pour rêglementer 1exportation de ptoduits dangereux. Il ressort du compte rendu que nous faisons des lois en vigueur (voir chapitre 2) que des dispositions légales nexistent que pour quelques gtoupes de produits spêciaux. Il nous a êtê demandê de prendre position face å la question de 1institution de rêgles interdisant 1exportation de produits dangereux.

Le débat international a montré que cette exportation

peut donner lieu å diffêrents (voi: groblêmes chapitre 3). Les pays en voie de développement ne disposent pas toujours de la lêgislation ni de 1organisation qui leur permettent de contröler et, si besoin de est, rêglementer 1importation de produits dangereux ainsi que leur vente sur le marchê domestique. Sous ce rapport, 1attention sest surtout portée sur les pesticides et d’autres matiêres chimiques ainsi sur que les produits phafmaceutiques. Dautres problêmes surgissent å loccasion de 1exportation de produits dangereux quel que soit le type de pays de rêception. Les pays industriels, en rêgle se sont dotés gênêrale, de lois aussi bien que dorganismes de contröle qui

de leurs habitants contre les leur permettent protéger risques des produits dangereux. Lexpérience, toutefois, montre que des produits dangereux peuvent tout sur le marchê et occasionner des malgré parvenir avant soient découverts. Le besoin dommages qui1s-ne de mesures cette situation entraine concerne tout que les produits de consommation. particuliêrement

Plusieurs organisations internationales ont été attentives å ces problêmes (voir chapitre 4). Le PNUE et 10CDE ont fait des recommandations de notification lexportation de marchandises dangereuses, en pout 1occurence les produits chimiques, et la FAO en particulier pour les pesticides. Ces recommandations dautres pays devront étre informés des impliquent que décisions prises en matiêre dinterdiction ou de limitation dans 1uti1isation de ces produits et que, lors de lexportation des produits en question, 1exportateur ou les autorités du pays exportateur informant les organismes de contr61e du pays de réception. La CEE, par un Rêglement du Conseil, vient dinstituer un tel systême de notification. La résolution 37/137 de l0NU sur la protection contre les produits dommageables å la santé et â lenvironnement recommande que les produits interdits de consommation et de vente sur le marché intêrieur parce quils ont été jugés dangereux pour la santé et 1environnement,

ne soient vendus å un pays étranger que si celui-ci en a fait la demande ou qui1 ait officiellement approuvé leur consommation. Ce type de réglementation, dont il peut exister plusieurs variantes compte tenu des conditions dautorisation dexportat1on, est généralement appelê systéme PIC (prior informed consent). Un pas supplémentaite destiné å prêvenir les dommages causés par des produits dangeteux exportés consiste, pour les pays exportateurs, å édicter de véritables interdictions dexportation, valables par consequent quelles que soient les dispositions existant dans le pays de réception. En 1979, 10CDE a adopté une recommandation aux termes de laquelle les pays membres doivent se£forcer de veiller å ce que les produits interdits de vente ou ayant fait lobjet dun rappel sur le marchê domestique, patce qui1s comportent un risque au point de mettre en péril la vie, la santé et la sécurité des consommateurs, ne soient exportés vers dautres pays.

Ce qui a guidé notre travail est 1aspect éthiquement indéfendable consistant å exporter des produits qui, eu

égard au risque de dommages grayes pour les personnes

ou lenvironnement, ne doivent pas être utilisés en suêde (voir paragraphe 5.1). Des écarts par rapport å ce principe peuvent cependant être motivés. Les cas les plus impottants sous ce rapport sont ceux de pays

dont les êvaluations de risque sont rêcepteurs différentes de celles faites en suede.

a lieu de en considération Un aspect qui1 y prendre 1orsqui1 sagit de lexportation de produits dangereux en direction surtout des pays en voie de développement réside dans la difficulté de faire accepter, et done de rendre efficaces des rêglements que ces pays peuvent comme une dans 1’exercice de leur interpréter ingérence souverainetê. Les mesures suêdoises, å notre avis, doivent se trouver en accord avec le développement qui a lieu dans ce domaine au niveau international.

Nous navons pu constater autrement que 1industrie pas suédoise se montre consciente de ses responsabilités 1orsquil sagit de 1exportation de ptoduits Une attitude restrictive å 1égard de dangereux. de marchandises dangereuses pour la santé 1exportation et 1environnement ne devrait donc pas comporter pour elle de notable de ses ptatiques. Mais changement de la des effets

compte tenu en particulier gravité

nocifs que les pesticides et les produits pharmaceutiques peuvent avoir dans les pays en dêveloppement, il est nêcessaire de disposer dun plan dintervention permettant dédicter une interdiction dexportation en cas durgence. Lexigence de solidarité internationale a revétu pour nous un aspect

dêcisif. Dans nombreux la

de contextes, suede a joué un

röle moteur en matiêre Elle doit êcologique. par conséquent donner lexemple de lorsqui1 sagit tégler les problêmes auxquels donner lieu peut 1exportation de produits dangeteux. de de Limage marque 1industrie suêdoise peut êgalement sen trouver renforcêe dans les pays du tiers monde.

L’Inspection nationale des produits chimiques a élaboré une proposition de notification et d’obligation dinformation concernant certains produits chimiques selon les principes artêtês le par PNUE, lOCDE et la FAO. Cette proposition fait actuellement 1objet dun examen de la part des services gouvernementaux. Nous partageons lavis de 1Inspection des produits chimiques de ladoption par la Suêde dun systême de notification. Entre—temps, la CEE, comme nous 1avons mentionnê, a adoptê quant å elle un tel systême de notification, voir annexe 2, ce est une taison qui supplémentaire pour la Suêde den faire autant. Concernant les modalitês mêmes du systême, nous considérons quil y a lieu de les au adapter Réglement de la CEE.

Nous recommandons que, sur le plan international, la Suêde oeuvre en faveur de la mise sur pied dun sxstéme PIC efficace et que, une fois ce systême réalisé, elle

ä un stade prêcoce (voit paragtaphe 5.2). y adhêre

Une des conditions du fonctionnement du systême PIC est lexistence de partenaires qui soient en mesure, å la dune notification dexportation, de 1agrêer réception ou de Un systême PIC par conséquent ne sy opposer. devra sapp1iquer quaux pays qui se sont déclarés å y participer et qui ont désigné un organisme disposés habilité, suite å lannonce dune exportation, public de ou de 1a refuser. Ce sont les intététs des 1aqrêer en développement qui1 convient avant tout de pays satisfaire. Le systême devra pouvoir englober les pesticides et materiêres chimiques industrielles, éventuellement aussi produits phamrmaceutiques, dont 1’uti1isation comporte un risque élevé de dommages graves pour les personnes ou 1environnement.

Notre travail consistait å nous prononcer sur la question des modalités que pourrait revêtir un sgstéme ggg. Dans la phase finale de nos travaux, un groupe de travail mis en place par le PNUE sêtait réuni et était parvenu å des conclusions diffêrentes des nötres. compte tenu notamment du caractéte encore prépatatoire des travaux du PNUE, nous avons jugé opportun de ne pas présenter de projet de systéme PIC suédois basê sur les considêrations du groupe de travail. Nous rendons donc briêvement compte de nos réflexions concernant les

modalitês de fonctionnement et exposons ensuite quelques points de vue sur les considêrations du qroupe de travail. Si ces derniêres sont appelêes å former la base de la poursuite des travaux, nous pensons qu’i1 sera possible de dêvelopper un systême PIC parfaitement opérationnel sur le plan pratique.

Certaines substances sent si dangereuses pour la vie humaine et 1environnement biologique que11es ne devraient être utilisêes nulle part. A notre avis, il devrait existet une disponibilité qui petmette dempêcher, en cas de besoin, 1exportation de produits chimiques et pharmaceutiques rêellement dangereux. Aussi, nous proposons des dispositions habilitant le s gouvernement a êdicter des interdictions dexpottation (voir paragraphe 5.3.2). Pour des raisons qui sont plus amplement développées dans le rapport, nous estimons que les dispositions doivent être inclues dans la loi sur les produits chimiques et le décret sur les produits pharmaceutiques et non, ce qui, en soi, serait possible, que11es soient décrétées en vertu de la loi (n° 85 de 1975) habilitant å êdicter des rêglements sur 1entrée et la sortie des marchandises. Linterdiction dexpotter un produit chimique ou pharmaceutique ne semble motivêe que si1 y a un risque important pour les personnes qui utilisent lesdites dans préparations les pays en voie de développement de petdre leur vie ou

santé ou de dommages soient occasionnés leur que graves Même si les conditions régnant dans å 1environnement. en voie de constituent la motif les pays développement dune-interdiction d’exportation de produits chimiques dangereux, cette et pharmaceutiques particuliêrement ne devra viser uniquement certains interdiction pas Nous que les interdictions pays. proposons soient générale. Des dexportation dapp1ication de produits chimiques et interdictions dexporter semblent devoir devenir três rares. De pharmaceutiques telles dêcisions supposent également une apprêciation relevant de la commerciale, et nous proposons politique fassent 1objet dun décret par conséquent que11es Ce devra être du ressort des organismes de ministériel. contröle, essentiellement 1Inspection des produits 1Administration de la protection de chimiques, et la Direction de 1a santé et des 1envi:onnement affaites sociales, de présenter une proposition pour 1interdiction dexporter un produit chimique ou

pharmaceutique.

des alimentaires, nous Lorsquil sagit ptoduits soit introduite dans la proposons quune disposition 1oi sur les alimentaires aux tetmes de produits aliment dans un entrepöt ou laquelle, 1orsquun gardé un magasin douaniers, ou dans 1enceinte dun port libre, est soupçonner cause: un dommage grave aux

personnes, le gouvernement ou 1autoritê désignêe par celui-ci s soit habilitê a en interdire la rêexportation (voir paragraphe 5.3.3).

En ce qui concerne les de groduits consommation, il est nêcessaire en premier lieu de pouvoir empêcher 1exportation de marchandises capables dentrainer des risques inattendus et par consêquent de cause: des dommages avant que 1organisme de contröle des produits du pays importateur ait le temps dintervenir. Nous recommandons quun additif soit fait â la nouvelle loi sur la sécuritê des dont le produits, gouvernement a rêcemment soumis le au Parlement projet (projet de loi n° 23 1988/89) aux termes si duquel, des raisons particuliêres exigent quune marchandise soit empéchée de cause: un dommage aux grave personnes, la Cour du marché puisse en intetdire 1’exportation (voir paragraphe 5.3.4). Le projet est en bonne concordance avec la recommandation de 10CDE de 1979.

selon le projet de loi sur la sécuritê des produits, il appartient en premier lieu aux entreprises elles-mêmes de rêpondre dune sécuritê parfaitement satisfaisante. Même lorsqui1 sagit de lexportation de produits dangereux, la responsabilitê devra dabord incomber aux entreprises et toutes questions sur le bien-fondê dune exportation devraient pouvoir être résolues de concert

avec les autoritês exerçant une responsabilité de contröle ou de surveillance sur les produits en En dernier ressort toutefois, la Cour du question. marché devra instruire la question de pouvoir 1interdiction dexportation. En gênêral, une telle semble devoir êtte introduite simultanêment å question

1instruction par la Cour du marché d’une question

relative å 1interdiction de vente ou au rappel. Nous proposons cependant des conditions plus restrictives pour 1interdiction dexportation que pour 1interdiction de vente ou le rappel. Il devra être possible dinstruire sêparêment la question de 1interdiction dexportation.

I1 est proposé que les interdictions dexportation soient sanctionnées par des amendes et que leur observation soit contrélée par les organismes de surveillance. La marche å suivre proposêe pour 1instruction des affaires selon la loi sur la sêcuritê des produits devra pouvoir s’app1iquer également å 1’instruction d’une question relative a 1interdiction dexportation de produits de consummation.

Lorsque la Cour du marché prend position sur la question de 1interdiction dexporter un produit de consommation qui a êtê importé en Suêde, elle devra se prononcer aussi sur le droit de 1importateur de le

réexporter vers le fabricant. si1 sagit de produits trés dangereux ou si1 y a risque la marchandise que soit vendue sur les marchês êtrangers, de fortes taisons militent contre une autorisation de réexportation.

Nous navons pas trouvé que les propositions nous que faisons mettent obstacle å 1adaptation de la Suêde å la CEE ou que11es soulêvent des difficultês sur le plan de la politique commercials.

Nous ne sommes pas unanimes au sein du comitê. Deux dentre nous (MM. Lars Dahllöf et Anders Stenlund) ont émis des rêserves dans lesquelles ils constatent qui1 nest pas besoin dinstituer des relatives å une rêgles interdiction dexportation. on ne peut pas faire valoir que la Suêde se livte å des exportations éthiquement indéfendables. Ainsi qui1 ressort de ce qui prêcêde, il est êtabli que 1industrie suédoise se montre consciente de ses responsabilités et que11e nexpose pas les utilisateurs des pays dimportation å des risques de dommages inattendus. Rien non plus nindique que cette situation changerait å lavenir. Chercher, en dêpit de cela, â prêcher dexemp1e 1institution par de nouveaux réglements ne peut pas être conforme â une utilisation judicieuse de 1instrument législatif, dautant plus que des interventions peuvent déja

en vertu de la loi dhabi1itation de 1975. Par s0pêrer contre, la proposition de la majorité peut crêer des malentendus concernant la situation factuelle, au préjudice des branches dindustrie concernées.

la loi sur la sêcuritê des produits par une Compléter clause relative å 1exportation peut constituer un élément dadaptation, dans ce domaine, å la CEE. Les auteurs des réserves toutefois pensent quil y a lieu dattendre le dêveloppement au sein de la CEE avant de recourir å une telle mesure.

MM. Dahlöf et Stenlund son: favorables å 1êtab1issement dun de notification adapté a sxstême celui qui vient dêtre instituê dans la CEE.

Ils par contre le modêle PIC esquissê dans le rejettent et qui se base sur l’ob1igation faite au pays~ rapport rêcepteur dapprouver une exportation dans chaque cas Un systême PIC largement implanté au particulier. niveau international et conforme aux principes qui sont actuellement discutés au sein du PNUE satisfait dune tout autre maniêre aux exigences de sécurité juridique et de prévisibilité.

mcröasmc

1 förslag till Lag on ändring i lagen (1985:426) on kemiska produkter

Härigenom föreskrivs att 12 5 lagen (1985:426) om kemiska produkter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lydelse

12 5

Är det av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer eller förbjuda hantering import av en kemisk produkt. Om det av särskilda skäl krävs för att hindra att en kemisk produkt orsakar skada allvarlig på person eller i miljön, får regeringen förbjuda export av produkten.

Denna lag träder i kraft den

2 Förslag till on i läkenedelsförordningen (1962:701) Lag ändring

förskrivs att i läkemedelsförordningen Härigenom skall införas en ny paragraf, 9 5, och (1962:701) närmast före 9 5 en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lydelse

Om utförsel 9 S

om det av särskilda skäl krävs för att hindra att ett läkemedel orsakar allvarlig skada gå gerson, får regeringen utförsel av förbjuda läkemedlet.

Denna lag träder 1 kraft den

1 Upphävd génom 1973:1010.

3 rörslag till Lag on ändring i livsnedelslagen (1971:511)

Härigenom föreskrivs att 11 och 27 ss livsmedelslagen (1971:511) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 sl

Om det är pákallat från hälso- eller näringssynpunkt, kan regeringen eller som myndighet regeringen bestämmer förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller införsel till riket av visst av slag livsmedel.

Om ett livsmedel, som förvaras gå tullugglag eller eller i tullager frihamn, kan orsaka allvarlig skada gå gerson, får regeringen eller mxndighet som regeringen bestämmer förbjuda att det återutförs.

27 S

Tillsynsmyndighet får taga hand om vara som saluhålles eller uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med 16-18 s. får Tillsynsmyndighet vidare taga hand om vara som avses med eller föreläggande förbud enligt 25 S, om föreläggandet eller förbudet ej efterkommes.

1 Senaste lydelse 1975:733.

om hand enligt första stycket får Har vara tagits under kontroll göra varans ägare tillsynsmyndighetens till livsmedel eller använda den för annat den duglig ändamål. skall varan förstöras genom Eljest tillsynsmyndighetens försorg.

Vara som omfattas av förbud enligt 11 5 andra stycket får förstöras genom en tillsynsmyndighets försorg.

Denna lag träder i kraft den

4 törslag till Lag on ändring i produktsäkerhetslagen (1988:000)

Härigenom föreskrivs att l, 6 och 22 ss produktsäkerhetslagen (1988:000) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lydelse

Denna lag har till Denna har till lag ändamål att motverka att ändamål att motverka att varor och tjänster or- varor och ortjänster sakar skada på person sakar skada på person eller egendom. För detta eller För detta egendom. ändamål får en närings- ändamål får en näringsidkare idkare l. åläggas att lämna 1. åläggas att lämna

§ä§e5h2t§i2f2r2a2i2n› §3£e5hst§i2f9_r1-asigm 2. förbjudas att till- 2. att tillförbjudas handahålla varor och handahålla varor och tjänster (§älj§ö5bgd), tjänster (gäljgörbgd), 3. åläggas att lämna 3. åläggas att lämna

Za£“i“S5i£°£mEti°EI X3£“i“S5i“§°£2ti°Er

4. åläggas att återkal- 4. att återkalåläggas la varor och tjänster la varor och tjänster (återkallelse) - r ét2r£al1.e_1§e S. förbjudas att exportera varor (exportförbud). Lagen tillämpas i fråga Lagen tillämpas i fråga om varor och tjänster som om varor och tjänster som tillhandahålls i närings- tillhandahålls i näringsverksamhet och som verksamhet och som

i inte obe- konsumenter i inte obekonsumenter omfattning utnytt- tydlig omfattning utnytttydlig kan komma att jar eller kan komma att jar eller för enskilt utnyttja för enskilt utnyttja bruk. bruk.

6 S en en vara eller en Tillhandahåller näringsidkare som medför särskild risk för skada på person tjänst kan marknadsdomstolen förbjuda honom eller egendom, med det. Förbudet får även avse annan att fortsätta vara eller tjänst med samma skaderisk. liknande om det av särskilda skäl krävs för att hindra att en vara, som tillhandahálls av en näringsidkare, orsakar allvarlig skada kan på gerson, marknadsdomstolen förbjuda honom att exportera den. Förbudet får även avse annan liknande vara med samma skaderisk.

22 S

Om det i visst fall, Om det i visst fall, inte är av större som inte är av större som finns förutsätt- vikt, finns förutsättvikt, för ett áläggande ningar för ett áläggande ningar eller ett förbud eller ett förbud enligt enligt 5-9 12 S tredje 5-9 S eller 12 s tredje 5 eller får konsument- stycket, får konsumentstycket, efter ombudsmannen efter ombudsmannen som i 17 S begäran som sägs i 17 s begäran sägs vid vite vid vite

1. ålägga näringsid- 1. ålägga näringsidkaren att lämna säker- karen att lämna säkerhetsinformation eller hetsinformation eller varningsinformation varningsinformation eller att medverka till eller att medverka till varningsinformation varningsinformation enligt 12 5 tredje 12 enligt s tredje stycket (Ångerma- stycket (Ångermati°2s§ö:eläs9:nQe» t1°2s§ö5eläs9:nQe)› 2. förbjuda näringsid- 2. förbjuda näringsidkaren att fortsätta till- karen att fortsätta tillhandahålla en vara eller handahålla en vara eller en tjänst en (§55- tjänst eller att exb2d§f§rs1å9aa2ds)› gortera en vara

(ÃöEbEd§f§rå1§9Ea2dE)I

3. ålägga näringsid- 3. ålägga näringsidkaren att återkalla en karen att återkalla en vara eller en tjänst vara eller en tjänst eller att medverka till eller att medverka till återkallelse enligt 12 5 återkallelse enligt 12 S tredje stycket (åter- tredje stycket (åter-

E°Å1E1§°§öE°lä29⧰)- §al1S1§°ÅöE°läS9§§°)-

För att bli gällande skall föreläggandet godkännas omedelbart eller inom viss tidsfrist. Ett godkänt föreläggande gäller som ett aläggande eller ett förbud av marknadsdomstolen enligt 5-9 S eller 12 S tredje stycket. Ett godkännande som inkommer sedan den i föreläggandet utsatta tidsfristen har ut är gått utan verkan.

Denna lag träder i kraft den

53 1 INLEDNING

1.1 Vårt uppdrag

I våra direktiv (dir 1985:9, se 1 till betänkbilaga andet) tecknas inledningsvis bakgrunden till utredningsuppdraget. Där konstateras bl.a. att frågan om förbud mot export av farliga varor har tagits i olika upp sammanhang med utgångspunkt i konsumentpolitiken. Krav har rests på att olika länder måste visa solidaritet med varandra och med hänsyn till hälsan och söka miljön hindra export av kvalificerat farliga varor som finns på de inhemska marknaderna. Sverige har stött sådana krav när de tagits upp i internationella sammanhang. Diskussionen har i stor utsträckning rört förhållandena mellan industri- och utvecklingsländer.

Föredragande statsrådet framhåller att problemet med export av farliga varor har behandlats i flera internationella organisationer. B1.a. omnämns den rekommendation som 0ECD:s råd utfärdade år 1979 och som innebär att medlemsländerna skall sträva efter att förbjuda export av varor som ej får säljas eller som är återkallade från hemmamarknaden, därför att de medför en all-

54 fara för liv, hälsa och säkerhet. varlig och direkt

att FN:s år f982

Vidare erinras om generalförsamling resolution som innebär att varor som förbjudits antog en för hälsa och miljö endast bör därför att de är farliga land varan eller om den exporteras om ett efterfrågar är officiellt tillåten i mottagarlandet.

Statsrådet vidare för hur frågan om exportförredogör av Bl.a. diskuterades år bud har behandlats riksdagen. med av motioner om regler för 1982 frågan anledning av maskiner och processer samt om interexport farliga nationell handel med vádliga kemikalier. Riksdagens ut i att skulle ägna de behandling mynnade regeringen önskvärd uppmärksamhet och att Sverige nämnda frågorna liksom skulle ta aktiv del i det internationeltidigare detta område. I direktiven hänvisas la samarbetet på till betänkande NU 1984/85:2 också näringsutskottet Däri bl.a. att en utgångspunkt bör (rskr. 85). sägs land i självt skall avgöra om vara att varje princip och hur en viss eller teknik skall få användas produkt i det landet. Utskottet anser dock att graden av egna i kombination med tidsfaktorn i vissa fall skaderisk kunna motivera att ensidigt svarar skulle exportlandet för att berörd vara genom exportförbud inte sprids

utanför landet.

Vart uppdrag innebär att vi skall utreda om- regler förbud mot export av varor som är allvarligt angående

55 .och direkt farliga för liv, hälsa och säkerhet bör införas och hur dessa regler i så fall bör utformas. Vi skall också kartlägga och de som analysera problem en reglering av exporten kan föra med Bland sig. sådana problem nämns i direktiven frågan hur ett eventuellt exportförbud lämpligen begränsas. En annan väsentlig fråga är inom vilka områden bör kunna exportförbud meddelas. Ett eventuellt exportförbud bör utformas med beaktande av att det är sannolikt att om återkalregler lelse av farliga varor och kommer att finnas i tjänster framtiden, heter det i direktiven.

en viktig fråga är hur kvalificerat

Ytterligare farlig

en produkt skall vara för att exportförbud skall bli aktuellt. Exportförbud är ett långtgående ingripande och det ligger därför enligt direktiven i sakens natur att ett exportförbud måste begränsas till de kvalificerat farliga produkterna. Bl.a. måste beaktas att olika länder, ofta efter nogranna kan ha överväganden, valt olika gränsvärden, riskniváer m.m. för sin produktsäkerhetsreglering.

I direktiven erinras också om de internationella notifikationssystem som finns och om de exportnotifikationer som görs av vissa länder. Det i var ingar uppgift att överväga behov av åtgärder från svensk sida och hur de olika åtgärdsalternativen på bästa sätt kan samspela.

56 vi skall också enligt direktiven uppmärksamma eventuella på exportförbudsfrågan, liksom handelspolitiska aspekter över huvud taget Sveriges internationella förpliktelser i delar. Konsekvenser för svenska tillverkatillämpliga re och distributörer och omfattningen av den export som kan komma att beröras bör också belysas.

har den 22 1988 utfärdat direktiv till Regeringen juni kommittéer och särskilda utredare angáende beaktande av i utredningsverksamheten. Enligt direk- EG-aspekter tiven skall bl.a. kommittéer undersöka vilken gemensam som i förekommande fall råder inom EG inom det ordning aktuella ämnesområdet och i sina förslag ta till vara de till harmonisering som finns. Kommittéer möjligheter vidare redovisa hur de förslag som läggs fram skall förhåller till EG:s motsvarande regler, direktiv sig Om

eller

till direktiv från EG-kommissionen. förslag

kommitténs skiljer sig härifrån, skall skälen

förslag för detta redovisas.

1.2 Vårt arbete

Vi har undersökt behovet av regler för inledningsvis exporten av farliga varor. Arbetet i internationella organisationer har kartlagts. Sekreteraren har våren 1987 besökt EG-kommissionen och Europaparlamentet i Bryssel. Vi har även inhämtat uppgifter om innehållet i utländsk lagstiftning. Resultatet av kartläggningen

57 av arbetet i internationella organisationer och nationella regleringar redovisas i kapitel 4.

Sekreteraren har också besökt en rad myndigheter och näringslivsorganisationer för att vi skulle få del av deras erfarenheter av och synpunkter på ämnet. B1.a. har kemikalieinspektionen, socialstyrelsens läkemedelsavdelning, livsmedelsverket, qeneraltullstyrelsen, Kemikontoret och läkemedelsindustriföreningen besökts. Intervjuer har också gjorts med företrädare för den internationella konsumentrörelsen. Genom dessa samtal och litteraturstudier har vi fått en bild av rådande förhållanden som redovisas i kapitel 3. Gällande svensk rätt vad gäller utförsel av farliga varor har också studerats (kapitel 2).

På grundval av b1.a. det nu redovisade materialet har vi övervägt behov av åtgärder beträffande export av farliga varor och hur en reglering skall kunna utformas.

Förslag har upprättats till ändringar i lagen om kemiska produkter, läkemedelsförordningen och livsmedelslagen samt i förslaget till produktsäkerhetslag.

2 GÄLLANDE RÄTT

2.1 Inledning

För användningen och hanteringen i Sverige av farliga varor finns regler i ett stort antal författningar. Vissa bestämmelser tar sikte på att skydda särskilda grupper av användare som konsumenter eller arbetstagare. Andra bestämmelser kan vara avsedda att skydda allmänna intressen, t.ex. miljövarden, eller vara inriktade på särskilda varugrupper, som motorfordon eller elektriskt materiel.

Det finns dock ingen generell lagstiftning som förbjuder export av varor som inte får användas eller säljas i sverige. Riksdagen har däremot gett regeringen ett allmänt bemyndigande att meddela föreskrifter om import och export av varor när det är påkallat av hänsyn till vissa angivna intressen, bl.a. hälsovården och miljövården. Export av varor tillhörande vissa begränsade varugrupper har reglerats i några specialförfattningar. Bestämmelser finns om export av bl.a. krigsmateriel, miljöfarligt avfall, narkotika, kärnteknik, högteknologi, äldre kulturföremål samt utrotningshotade vilda

djur och växter.

I det redovisas först vissa allmänna bestämmelföljande ser om import och export (avsnitt 2.2). Vidare lämnas, utan anspråk på fullständighet, en kortfattad redogörelse för bestämmelser om exportförbud som gäller för speciella varugrupper (avsnitt 2.3).

som en till de förslag vi lämnar i det följanbakgrund de om förbud mot av farliga varor inom vissa export behandlas därefter vad som gäller om konvarugrupper troll av användningen och hanteringen i Sverige av kemiska produkter, läkemedel och livsmedel (avsnitt 2.4-2.6).

har nyligen till riksdagen lämnat proposi- Regeringen tion (1988/89:23) med förslag till produktsäkerhets-

lag. Förslaget grundar sig på vårt huvudbetänkande

(sou 1987:24). Den nya lagen kommer att göra det möjligt att álägga en näringsidkare att återkalla konsumentvaror som kan medföra särskild risk för skada på person eller egendom. Förslaget innebär också att till den nya lagen överförs bestämmelser i marknadsföringslagen om säljförbud. också förslaget till produktsäkerhetslag är av intresse som bakgrund till vissa förslag som vi lämnar i det följande om möjlighet att meddela exportförbud i enskilda fall. Avslutningsvis redovisas därför i detta

kapitel förslaget till produktsäkerhetslag (avsnitt 2.7).

2.2 Vissa allmänna bestämmelser om import och export

Intill den 1 april 1984 gällde enligt kungörelser från åren 1947 och 1950 allmänt förbud att utan tillstånd

(licens) importera eller exportera varor. Genom ett

stort antal s.k. frilistningar var i praktiken den större delen av utrikeshandeln undantagen från förhuden. Denna ordning ansågs inte stå i överensstämmelse med den nya grundlagen men tillämpades efter dennas ikraftträdande enligt Övergångsbestämmelser.

Den nu tillämpade ordningen innebär att allmän frihet råder att utföra och införa varor. För licensbeläggning krävs direkta föreskrifter i författningsform.

Enligt lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor får regeringen meddela sådana föreskrifter, om det är pakallat av hänsyn till risk för störning inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen, av särskilda handelspolitiska skäl eller av hänsyn till behov att trygga kvaliteten hos produkter av visst slag. Föreskrifter får också meddelas om det är pákallat av hänsyn till hälsovården, miljövården, växtskyddet, skyddet mot djursjukdomar

eller skyddet för utrotningshotade eller sällsynta

arter av djur eller växter eller till kontrollen av

materiel som kan få militär användning.

Regeringen har i olika sammanhang utnyttjat bemyndigan-

det i lagen, se t.ex. förordningen (1984:531) om import-

och exportreglering.

I den proposition som föregick 1975 års bemyndigandelag (prop. 1975:8) angavs att de situationer då importoch exportrestriktioner var pákallade av bl.a. särskilda handelspolitiska hänsyn var av olika slag. Statsrådet anförde att det inte var möjligt att ge en uttömmande redovisning av dem. Mer speciella föreskrifter om import- och exportförbud kunde enligt propositionen vara förestavade av andra skäl, t.ex. av hänsyn till hälsovården, växtskyddet eller önskemål att försäkra sig om god kvalitet på vissa produkter. En rad kungörelser nämndes som exempel, bl.a. kungörelser om utförsel av fisk m.m. och om utförsel av smör, ost och ägg. Enligt statsrådets mening stod det klart att regeringen för framtiden måste ha i det väsentliga samma befogenheter att besluta föreskrifter om in- och utförsel som den dittills ansett sig kunna utöva. Ett viktigt skäl härför var att behov förelåg av att snabbt kunna gripa in med 1 Omtryckt 1987:1291.

föreskrifter för att förebygga störningar inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen eller med bestämmelser som behövdes av handelspolitiska skäl.

I lagen (1973:980) om transport, och förstöförvaring ring av införselreglerade varor, m.m. hanteregleras ringen av varor som är föremål för olika bestämmelser i fråga om införsel, exempelvis kemikalier, läkemedel och livsmedel.

Enligt lagen får vara som enligt särskild författning ej får införas hit och vara för vilken särskilt föreskrivet införselvillkor ej är uppfyllt b1.a. förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn eller förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna godkänner. Sådana varor får också återutfö- I83.

Av förarbetena till lagen framgår, att den utredning (1972 års tullagstiftningssakkunniga) som hade att göra en teknisk översyn av viss del av tullagstiftningen konstaterade att ett stort antal regleringsförfattningar borde anpassas efter de nya procedurregler som infördes i och med 1973 års nya tullag. De sakkunniga förutsatte bl.a. att rätten till godshantering, som skulle gälla för varor i allmänhet, kunde inskränkas för införselreglerade varor. Förbuden kunde t.ex. avse hemtagning,

eller i frihamn eller försändning förvaring på tullager De konstaterade vidare att det inom landet. sakkunniga som närmast till hands var att i respektive reglelåg vilka former av hantering som ringsförfattning ange för de varor författningen avsåg. I kunde tillåtas borde nämligen i princip regleringsförfattningarna bestämmelser som gällde de reglerade finnas samtliga vid en sådan lösning skulle emellertid varuslagen. komma att av många i stort sett författningarna tyngas Därför ansåg kommittén det likalydande bestämmelser. sammanföra sådana bestämmelser som vara lämpligare att olika Om var gemensamma för regleringsförfattningar. som avvek härifrån skulle gälla för något bestämmelser borde de tas in i vederbörande regleringsförvaruslag föreskrifterna blev alltså ett fattning. De gemensamma Om annat komplement till regleringsförfattningarna. borde de

inte sades i regleringsförfattningarna gemen-

såväl varor för vilka insamma bestämmelserna gälla inte som varor vilka var

förselvillkoren uppfyllts

Möjligheten att återutovillkorligt införselförbjudna. endast i den mån varan inte var föra varan skulle gälla underkastad exportreglering. Enligt utredningens uppborde en vara som inte fick föra in fattning importören få utan särskild föreskrift därom, såvida reexporteras inte också utförseln av varan var reglerad (se prop.1973:187 s. 105 ff).

Departementsehefen godtog i stort sett

utredningens

förslag vad gällde möjligheten att - såvida inte särskilda bestämmelser föreskrev annat - bl.a. lägga upp varor på tullager eller i frihamn utan hinder av att villkoren för införsel inte var uppfyllda (prop. s. 123).

I till specialmotiveringen lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. angavs bl.a. att en s.k. hemtagare torde vara oförhindrad att transitera eller áterutföra varan. Ban borde också kunna föra den till frihamn eller lägga upp den på tullager. Dessa möjligheter kunde dock vara uteslutna genom särskild föreskrift s. (prop. 132).

När det gäller finns specialregleringarna exempelvis särskilt angivet vad som skall gälla vid import av PCB. I förordningen (1985:837) om PCB m.m. förskrivs bl.a. att PCB inte får eller importeras hanteras utan tillstånd. Utan hinder härav får PCB läggas upp på tullupplag eller i frihamn eller återutföras. Statens naturvárdsverk bestämmer i hur det skall övrigt förfaras med PCB som importerats utan tillstånd.

När det gäller kemiska produkter som inte tidigare varit i bruk i Sverige får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att importen skall

1985:426 om kemiska pro-

förhandsanmälas (10 s lagen

Vidare krävs enligt 17 S förordningen

dukter). om kemiska produkter tillstånd för yrkesmäs- (1985:835) av livsfarliga kemiska produkter. För besig import att sådana inte får importeras, kämpningsmedel gäller överlåtas eller användas utan att varan saluhållas, av kemikalieinspektionen (3 s förordningen godkänts

1985:836 om bekämpningsmedel). För kemiska produkter

för vilka de sålunda föreskrivna olika villkoren för införsel ej är uppfyllda blir lagen 1973:980 tillämplig. Tillåts inte import kan alltså produkterna återutföras.

När det import av livsmedel hänvisas i 9 § livsgäller medelsförordningen (1971:807) till lagen 1973:980. Oförtullat livsmedel kan därför återutföras i de fall införsel till Sverige inte tillåts.

Vad avser läkemedel gäller att läkemedel enligt 8 5 läkemedelsförordningen (1962:701) med visst undantag får införas till riket endast av den som är behörig att tillverka eller idka handel med läkemedlet, föreståndare för vetenskaplig institution eller den som innehar tillstånd att till riket införa läkemedlet. Läkemedel får inte förvaras på tullager som inrättats för förvaring av proviantartiklar och liknande. Med som tagits i beslag eller som tillfallit kronan egendom skall förfaras på sätt socialstyrelsen bestämmer. I

övrigt gäller lagen 1973:980.

2.3 Bestämmelser om export av särskilda varukategorier

För en del varukategorier är exporten redan i dag regle-

rad. som exempel kan nämnas krigsmateriel, narkotika,

miljöfarligt avfall, kärnteknik och högteknologi.

I lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsma-

teriel, m.m. föreskrivs att krigsmateriel inte får

föras ut ur riket utan

tillstånd av regeringen, om ej

annat följer av eller annan lagen författning. Regering-

en bestämmer vad som skall avses med krigsmateriel. I

ärenden som inte avser utförsel i större omfattning

eller eljest inte är av större vikt får det statsråd

som har till att föredra uppgift ärenden om utförsel av

krigsmateriel meddela tillstånd. Beträffande olovlig

utförsel av vara och om försök därtill hänvisas till

bestämmelserna i lagen om straff för varusmuggling.

Till lagen är också knuten en förordning (1988:561) om

förbud mot utförsel av krigsmateriel m.m. I en bilaga

till förordningen vad som anges skall avses med krigs-

materiel.

Narkotika är av naturliga skäl kringgärdad med ytterst

stränga bestämmelser vad gäller exporten. Utförsel av

narkotika regleras i en av socialstyrelsen utgiven

(SOS K MF 1972:30). I denna stadgas att kungörelse narkotika får utföras endast av den som är godkänd som av tillverkare samt av apotekschef. För varje importör, utförsel fordras ett av socialstyrelsen meddelat tillstånd (utförselcertifikat) för ifrågavarande varuparti. Ansökan om tillstånd skall åtföljas av ett av vederbörande i införsellandet utställt införselcermyndighet tifikat, då särskilt tillstånd fordras för införsel av vara. En kopia av ett utfärdat utförselifrågavarande certifikat översänds till generaltullstyrelsen för att vidarebefodras till den tullplats över vilken utförseln rum. I kungörelsen ges också bestämmelser om det äger praktiska förfarandet vid gränsen. Tullmyndigheten skall anteckna kvantiteten för varje särskilt exempelvis av narkotika som utförs samt tidpunkten för utförslag seln. Dessa uppgifter insänds till socialstyrelsen.

Utförsel av avfall regleras genom förord-

miljöfarligt (1985:841) om miljöfarligt avfall. Enligt 19 S ningen får avfall utföras ur riket endast av miljöfarligt Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) eller av den som har särskilt tillstånd. statens naturvårdsverk skall i den ordning som verket bestämmer underrättas om utförsel av miljöfarligt avfall. Frågor om tillstånd prövas av statens naturvårdsverk.

Ett annat område som är kringgärdat med stränga bestäm-

melser vad gäller utförsel är kärnteknisk verksamhet; I

lagen (198423) om kärnteknisk verksamhet finns bestämmelser om vad som skall gälla för att kärnteknisk verksamhet skall få bedrivas. Tillstånd krävs och av ges regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Frågan om utförsel regleras närmare i förordningen (1984:l4) om kärnteknisk verksamhet. Häri att stadgas utrustning eller materiel som avses i lagen om kärnteknisk verksamhet och som finns i en upptagen förteckning som utgör bilaga till förordningen inte får föras ut ur riket utan regeringens tillstånd.

Den senast antagna är exportregleringen förordningen (1966:89) om förbud mot viss utförsel. Förordningen reglerar viss export av högteknologi. Den omfattar bl.a. automatiska databehandlingsmaskiner, tryckta kretsar, instrument för mätning och kontroll och tillhörande tillverkningsutrustning. I förordningsmotiven anges bl.a. att syftet med regleringen är att motverka att svenskt territorium används för att kringgå andra länders exportbestämmelser. varor som tillverkats i utlandet och är underkastade exportrestriktioner i

tillverkningslandet får inte föras ut ur riket. Detta

gäller dock ej om varan åtföljs av ett certifikat utfärdat i tillverkningslandet eller en annan som handling visar att varan med hänsyn till tillverkningslandets exportbestämmelser får reexporteras till det land till

vilket utförsel avses skola ske. Generaltullstyrelsen

får medge utförsel i visst fall av sådana varor om det

särskilda skäl. föreligger

2.4 Kontroll av kemiska produkter

Kemikalieområdet regleras främst genom lagen (1985:426)

om kemiska produkter. Lagen kompletteras av förordningen

(1985:835) om kemiska produkter. Utöver dessa båda centrala författningar finns ytterligare en del förordningar, som bl.a. behandlar vissa speciella slag av kemiska produkter. Kemikalieinspektionen är den centrala tillsynsmyndigheten på området.

1 5-9 ss lagen anges vissa skyldigheter vid hantering och import av kemiska produkter. Den som hanterar eller importerar en sådan produkt skall vidta åtgärder och iaktta försiktighetsmått, som behövs för att hindra eller motverka skador på människor eller i miljön. Det skall finnas tillfredsställande utredning om eventuella skaderisker och tillgång till erforderlig kemisk och toxikologisk kunskap hos kemiföretagen. Tillverkare, importörer och distributörer skall genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter av betydelse om sina produkter (produktinformation). Föreskrifter kan meddelas att vissa uppgifter om produkter och deras egenskaper, som kan behövas för att bedöma hälso- eller

miljörisker, skall lämnas till en bestämd myndighet. Krav på förhandsanmälan avseende tilltänkt tillverkning eller import kan också uppställas (10 S).

Lagens regler kompletteras i förordningen med ytterligare bestämmelser om försiktighetsmått, bedömning av hälso- och miljöfarlighet, kunskapskrav och produktinformation (S-11 ss). Ett särskilt avsnitt i förordningen (12-15 ss) ägnas det av kemikalieinspektionen förda produktregistret. Kemiska produkter, som yrkesmässigt tillverkas i eller importeras till sverige, skall med vissa undantag registreras i ett speciellt produktregister. Anmälan för registrering skall i allmänhet göras

av tillverkaren eller importören.

Enligt lagen får föreskrivas tillståndstvång vad gäller hantering eller import av kemiska produkter. Om det är av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda hantering eller import av en kemisk produkt (ll-12 SS lagen). Närmare bestämmelser om tillstånd m.m. finns i 17-25 SS förordningen. Tillståndetvång gäller med avseende på bl.a yrkesmässig distribution av livsfarliga eller mycket farliga produkter. Meddelat tillstånd kan återkallas bl.a. vid åsidosättande av föreskrifter eller villkor som förenats med tillståndet.

Det finns inte några bestämmelser som reglerar exporten av kemiska produkter.

Den centrala tillsynen över tillverkare, importörer och leverantörer av kemiska produkter utövas av kemikalieinspektionen. Naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen har också tillsyn över efterlevnaden av lagen i den mån den berör dessa myndigheters speciella ansvarsområden. Regional och lokal tillsyn utövas framför allt av länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Tillsynsmyndighet skall göra anmälan till konsumentombudsmannen om myndigheten finner talan om förbud enligt 2 s marknadsföringslagen pákallad mot marknadsföringen av en kemisk produkt (26 och 27 ss förordningen).

Brott mot bl.a. i lagen angivna skyldigheter vid hantering och import av kemiska produkter kan straffas med böter eller fängelse. Kemiska produkter, som varit föremål för brott, kan förklaras förverkade (20-22 ss lagen).

som nämnts finns en del förordningar, som särskilt reglerar vissa slag av kemiska produkter. Exempel på sådana författningar är förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel, förordningen (1985:837) om PCB m.m.,

förordningen (1985:838) om motorbensin, förordningen (1985:839) om kadmium, förordningen (1985:840) om vissa hälso- och miljöfarliga produkter m.m. samt förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall. Författningarna behandlar produktslag som betraktas som generellt vanskliga och innehåller ofta bestämmelser som innebär att hantering och import inte får ske utan särskilt godkännande eller tillstånd. Inte sällan är också de slutliga brukarnas användning av produkterna kringgärdade av restriktioner. I vissa fall råder hanterings-, importeller användningsförbud för produkterna.

En av de produktgrupper som kommit i i den blickfånget internationella debatten om exporten framförallt till tredje världen är bekämpningsmedel. I om förordningen bekämpningsmedel föreskrivs i 3 s att bekämpningsmedel inte får importeras, saluhållas, överlåtas eller användas utan att vara godkänt av kemikalieinspektionen. Däremot föreligger inga krav om godkännande vid tillverkning eller export. Det föreligger därför i dag inga hinder för en tillverkare att för export ett producera icke godkänt registrerat Ansökan om bekämpningsmedel. godkännande skall göras hos kemikalieinspektionen av tillverkaren (4 S). Ett bekämpningsmedel får godkännas endast om medlet är godtagbart från hälso- och miljöskyddssynpunkt och behövs för ändamål som skydd mot att egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan liknande

förorsakas av växter, djur eller mikroorganisolägenhet

skall

bekämpningsmedel

mer (5 s). När ett godkänns medlets hälso- och miljöfarliga egenskaper bedömas med till användningsområdet. På grundval av en sådan hänsyn bedömning hänförs medlet till någon av följande klasser: Klass 1 Medel som får användas endast för yrkesmäsbruk av den go... har särskilt tillstånd sigt Klass 2 Medel som får användas endast för yrkesmässigt bruk Klass 3 Medel som får användas av var och en

Godkännandet av ett bekämpningsmedel får återkallas om tillverkaren åsidosätter de villkor som gäller för godkännandet av bekämpningsmedlet eller om sådana ändrade förhållanden inträder att bekämpningsmedlet inte längre bör vara godkänt (10 S). Kemikalieinspektionen meddelar ytterligare föreskrifter om godkännande och särskilda villkor för hanteringen av bekämpningsmedel (21 S).

som framgått förs vid kemikalieinspektionen ett särskilt register över kemiska produkter, och det åligger kemi-

företagen att till inspektionen anmäla sådana produkter

för registrering. Arbetet med att bygga upp ett centralt register över kemiska produkter påbörjades redan år 1976 av dåvarande produktkontrollnämnden. Produktregist-

ret har tillkommit för att man skall kunna få överblick över förekomsten av kemikalier i samhället.

2.5 Kontroll av läkemedel

Hanteringen av läkemedel regleras främst läkemegenom delsförordningen (1962:701) och kungörelsen (1963:439) om tillämpningen av läkemedelsförordningen.

Förordningen inleds med bestämmelser om vad som i författningen förstás med läkemedel. Det är i huvudsak fråga om sådana medel som är avsedda att lindra eller bota sjukdomar och som iordningsställts i bruksfärdigt skick. Från tillämpning av undantas b1.a. förordningen

vissa naturmedel. socialstyrelsen får föreskriva att

förordningen skall tillämpas även på som produkter enligt förordningen inte utgör läkemedel men som i fråga om egenskaper och användning står läkemedel nära.

Läkemedelskontrollen, som utövas av socialstyrelsen, sker på i huvudsak två sätt - genom krav på registrering av standardiserade läkemedel och genom krav tillstånd på för hantering av läkemedel.

Enligt 15 s förordningen får läkemedel i allmänhet inte försäljas utan att vara registrerat hos socialstyrelsen. Registrering får ske om ett medel är av ändamålsenligt,

fullgod beskaffenhet och inte medför skadeverkningar som står i missförhållande till den avsedda effekten. Det skall också vara försett med innehállsdeklaration och får inte ha en benämning, som är vilseledande (15 och 4-5 ss). Ett registrerat läkemedel skall fortlöpande kontrolleras av socialstyrelsen, som enligt 18 s förordningen har vittgående befogenheter för utövande av kontrollen.

Registrering av läkemedel kan återkallas, bl .a. om förhållanden som legat till grund för registreringen visar sig inte längre vara för handen (15 S 3 stycket förordningen). vid upphävande av registrering inträder ett straffsanktionerat saluförbud. Straff kan sålunda enligt 20 5 förordningen bl.a. ådömas den som saluhåller läkemedel i strid mot 15 S. Till förordningens regler om registreringsplikt anknyter vissa bestämmelser i

tillämpningskungörelsen, som bl.a. anger vad som skall

iakttas vid ansökan om registrering (15-23 SS). sökanden

skall bl.a. dokumentera medlets sammansättning samt egenskaper i olika hänseenden inklusive eventuella biverkningar.

I läkemedelsförordningen uppställs också krav på tillstånd för hantering av läkemedel. För yrkesmässig tillverkning krävs sålunda i allmänhet särskilt_tillstånd liksom för införsel av läkemedel i landet. Även möjlig-

heten att bedriva parti- och detaljhandel är kringgärdad med restriktioner (10-12 ss förordningen). Detaljhandel får enligt lagen (1970:205) om detaljhandel med läkemedel bedrivas endast av staten eller juridisk person, i vilken staten har ett bestämmande inflytande. Vid själva handhavandet m.m. av läkemedel skall iakttas nödig aktsamhet och tillses att medlet inte åtkoms av obehöriga eller att det på annat sätt kan vålla skada (13 s förordningen). Den som tillverkar, saluhåller eller försäljer läkemedel utan att vara berättigad till det kan dömas till dagsböter, något som också gäller för den som åsidosätter nödig aktsamhet vid hantering av läkemedel. Läkemedel, som varit föremål för brott, kan förklaras förverkat (20 och 21 ss förordningen).

Föreskrifterna i läkemedelsförordningen och i kungörelsen om tillämpningen av läkemedelsförordningen är, b1.a. när det gäller tillverkning, relativt allmänt hållna och kompletteras av socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Kvalitets- och säkerhetsnormer är heller inte alltid möjliga att uttrycka i absoluta

termer. I stor utsträckning återfinns därför de detalj-

krav som tillverkarna i varje situation måste leva upp till inte i läkemedelslagstiftningens huvudförfattningar utan i normer, som socialstyrelsen beslutat om, samt i läkemedelsnämndens och socialstyrelsens praxis.

tillverkningen av läkemedel får ske på Den yrkesmässiga

hos den som har socialstyrelsens tillstånd

apotek och

Bakteriologiska

läkemedel får dock till tillverkning. av statens bakteriologiska laboratorium och tillverkas Tillstånd meddelas

statens veterinärmedicinska anstalt.

tid eller tills vidare och kan avse visst för viss läkemedel eller dylika varor i allmänhet. socialstyrelsen skall innan tillverkning får inledas godkänna lokaoch föreståndare för tillverkningen. På ler, utrustning av tillverkaren kan, om tillverkningen är mer begäran särskilda föreståndare godkännas för olika omfattande, Föreståndaren har ansvar för att produktionsenheter. bedrivs på behörigt sätt i tekniskt tillverkningen avseende samt att bestämmelser och myndighetsbeslut som för iakttas. Kompetenskraven på

gäller tillverkningen

föreståndare är i lagstiftningen angivna i mycket allmänna ordalag och det är tillsynsmyndigheten som har att ta ställning till om kunskaper, praktisk erfarenhet m.mr är tillräckliga.

Ett meddelat tillstånd till tillverkning kan återkallas helt eller delvis om tillverkaren åsidosätter bestämmelser, som gäller för tillverkningen, eller om föreståndare saknas eller underlåter att utöva den faktiska tillöver tillverkningen eller uppenbarligen är ur synen stånd att utöva en sådan tillsyn. Återkallelse kan också ske om det vid tillverkningen begåtts upprepade

fel eller fel av svårare beskaffenhet eller tillverkningen annars bedrivs under förhállanden, som med hänsyn till ordning och säkerhet är uppenbart otillfredsställande.

vid tillverkningen skall god GHP tillverkningssed, (Good Manufacturing Practice), iakttas. Regler för GHP finns utarbetade av b1.a. WHO och inom Pharmaceutical Inspection Convention.

Huvudprincipen i begreppet god tillverkningssed är att kvaliteten på ett läkemedel inte enbart skall kontrolleras när produkten är färdigtillverkad, utan att den s.k. utförandekvaliteten måste byggas in i produkten under dess olika tillverkningsstadier. Den s.k. konstruktionskvaliteten måste ha utarbetats redan när själva läkemedlet utvecklades. Det krävs att tillverkaren har välutbildad personal, lokaler, inredlämpliga ning och utrustning samt god hygien och säkra rutiner i alla led. Tillverkaren måste också ha goda resurser och rutiner för kontroll och analys samt använda fullgoda metoder för sådan verksamhet.

Regeringen beslöt år 1983 att tillkalla en kommitté med uppdrag att se över läkemedelslagstiftningen. Kommitténs slutbetänkande (SOU 1987:20) Läkemedel och hälsa överlämnades i april 1987. I slutbetänkandet lämnas inget

till åtgärder som kan hindra export av läkemeförslag del.

2.6 Kontroll av livsmedel

Den författningen på livsmedelsomrádet är grundläggande (1971:511). Den innehåller de centrala livsmedelslagen bestämmelserna om livsmedlens beskaffenhet, om hantem.m. Särskilda bestämmelser har även ring, märkning utfärdats för av vissa varor, närmare bestämt exporten kött FS 1983:25), smör, ost och ägg (1958:528) och (SLV fiskrom och fiskkonserver (1950:506). Härtill fisk, kommer en allmän kungörelse (1974:271) som reglerar kontroll vid utförsel av livsmedel.

översiktligt kan konstateras att alla livsmedel enligt livsmedelslagen står under kontroll av livsmedelsverket

eller ansvariga organ på regional eller kommunal nivä.

2 5 anges att med hantering av livsmedel avses I lagens beredning, behandling, förvaring, förframställning, omförpackning, transport liksom även saluhålpackning, lande och I praktiken innebär detta att försäljning. även livsmedel som exporteras är föremål för olika av kontroll. Enligt 8 5 lagen skall vid hantering typer av livsmedel sådana försiktighetsmått iakttas och i förfaras så, att fara inte uppkommer för att övrigt livsmedel förorenas eller blir otjänligt till människo-

föda.

gggg är den vara som av naturliga skäl är föremål för den strängaste kontrollen. All export av kött kontrolleras genom livsmedelsverkets försorg. I verkets kungörelse om exportkontrollerade anläggningar för kött och köttvaror anges bl.a. att köttvara, som avses att exporteras, skall komma från djur som slaktas och besiktigas i offentliga slakthus eller kontrollslakteri vilket även blivit godkänt som exportkontrollerad anläggning. I fråga om kontrollen förskriva bl.a. att prov på färdiga produkter skall tas ut i samma omfattning som föreskrivs i den s.k. kontrollkungörelsen. Bestämmelserna i kungörelsen är främst anpassade till de krav som uppställs för export till EG-länder eller andra länder med motsvarande krav.

Kontrollen av mejerivaror och ägg handhas av Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg (KKK). KHÄ leds av en styrelse som utses av jordbruksnämnden. Chef för anstalten är en direktör. Den kvalitetskontroll som utförs av KMÃ utgör ett led i jordbruksprisregleringen. Priserna på mejeriprodukter och ägg binds vid en kvalitetsgräns som markeras med runmärket. Endast runmärkt smör och ost samt runmärkta ägg får exporteras.

Särskilda bestämmelser finns även angående utförsel av

fiskkonserver (1950:506). Fisk och fisk, fiskrom och varorna

fiskkonserver får inte exporteras om inte upp-

vissa kvalitetskrav. Ansvarig för bestämmelsernas fyller Svenska konservkontrollen, som står efterlevnad är under överinseende av jordbruksnämnden.

har rätt att bevilja dispens från Livsmedelsverket Sådana kan

gällande livsmedelsbestämmelser. dispenser

en tillverkare som vill använda en i exempelvis avse livsmedelstillsats för ett livsmedel Sverige otillåten den praxis som gäller vid som skall exporteras. Enligt måste företaget i handläggningen av sådana dispenser att den aktuella tillsatsen är godkänd sin ansökan ange Denna information utgör en av verkets i importlandet. för av dispenser. Det är bedömningsgrunder beviljande märka att varken lagen eller den tillhörande dock att rättsliga krav om att förordningen uppställer några endast får beviljas i de fall importlandet dispens den aktuella tillsatsen. godkänner

till

Vad avser livsmedel som bedöms vara otjänligt

eller som tillförts otillåten livsmedelsmänniskoföda eller är felaktigt märkt eller ej uppfyller tillsats föreskriven livsmedelsstandard har tillsynsmyndigheten, i de flesta fall hälso- och miljöskyddsnämnden, befogenom varan. Har varan tagits om hand får het att ta hand under kontroll göra varans ägare tillsynsmyndighetens

den duglig till livsmedel eller använda den för annat ändamål. Eljest skall varan förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg.

sammanfattningsvis torde kunna anföras att livsmedelslagen redan i dag innehåller bestämmelser som ger livsmedelsverket god kontroll även över livsmedel som exporteras från Sverige. I om fråga importerade varor som exempelvis innehåller för höga halter av bekämpningsmedel eller otillåtna tillsatser tillåts dock reexport i enlighet med bestämmelserna i lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Lagstöd saknas för att ta hand om livsmedel som importeras och ligger i frihamn.

Livsmedelskontrollens omfattning och inriktning har nyligen varit föremål för översyn. Den s.k. livsmedelskontrollutredningen lämnade i april 1986 sitt betänkandet (SOU 1986:25) Kontroll av livsmedel.

I fråga om exportkontrollen fastslår utredningen att samhällets tillsyn i princip bör vara densamma oberoende av om livsmedlen är avsedda för export eller inhemsk konsumtion. All i

livsmedelshantering landet bör enligt

utredningens uppfattning bli föremål för en likartad offentlig livsmedelstillsyn.

anser att bestämmelserna om obligatorisk Utredningen av och fisk som skall kvalitetskontroll mejerivaror En frivillig runmärkning kan exporteras bör upphävas. samma Om det finns skäl för den bedömningen tjäna syfte. är beroende av en obligatorisk kvalitetsatt exporten kontroll, bör enligt utredningen sådan kvalitetsprövning av Vidare av exportvarorna fullgöras jordbruksnämnden. ha ansvaret för

bör miläö- och hälsoskyddsnämnderna

och inspektion i fråga om mejerierna både provtagning fiskkonservfabriker. I den man vissa och exporterande särskilda införselbestämmelser bör livsmeländer har meddela föreskrifter om särskild exdelsverket kunna utöver miljö- och hälsoskyddsnämndernas portkontroll och livsmedelsverkets köttkontroll. allmänna tillsyn vid av kött bör enligt livsmedelskon- Kontrollen export även fortsättningsvis ávila livsmetrollutredningen delsverket.

2.7 Förslaget till produktsäkerhetslag

har till riksdagen lämnat proposi- Regeringen nyligen med förslag till produktsäkertionen (prop. 1988/89:23) grundar sig pá vårt huvudbetänkande hetslag. Förslaget 1987:24) Produktsäkerhetslag. I den föreslagna (SOU frågor om áterkallelser och varningsinlagen regleras tas också bestämmelser om vissa formation. I lagen upp som nu regleras i marknadsproduktsäkerhetsfrágor

föringslagen, nämligen om säljförbud för farliga produkter och om skyldighet att vid lämna marknadsföring information som är av särskild betydelse från säkerhetssynpunkt.

Produktsäkerhetslagen skall enligt förslaget ha till ändamål att motverka att produkter orsakar personeller egenegedomsskador. Företag skall enligt förslaget kunna åläggas att lämna säkerhetsinformation, förbjudas att tillhandahålla produkter, åläggas lämna varningsinformation och åläggas att återkalla produkter. Möjligheten att meddela åläggande om varningsinformation och åläggande om återkallelse utgör nyheter i svensk lagstiftning, medan reglerna om säljförbud och säkerhetsinformation som nyss anförts har mönster i marknadsföringslagen.

Tillämpningsområdet för lagen begränsas till sådana varor och tjänster, som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. Det skall alltså i huvudsak vara om varor fråga och tjänster, som näringsidkare i sin näringsverksamhet bjuder ut till konsumenter, dvs. konsumentprodukter.

Till skydd mot produktskador skall enligt förslaget åläggande om varningsinformation kunna meddelas. Var-

att dem som redan syftar till skydda ningsinformation

Därigenom skiljer sig har förvärvat en farlig produkt.

som skall detta institut från säkerhetsinformation,

med tillhandahállandet av produklämnas redan i samband

ter.

en vara eller utfört en Om en näringsidkare överlåtit

som medför särskild risk för skada på person

tjänst,

skall han enligt förslaget kunna åläggas eller egendom,

från brukarna. Förslaget innebär att återkalla produkten

skall lämna de

näringsidkaren vid återkallelse

_att

om viss och ange villkoren berörda ett erbjudande åtgärd

för åtgärden.

skall enligt förslaget näringsidvid varuåterkallelse

att låta förstöra eller eljest karen kunna åläggas

som átertagits av honom i samband oskadliggöra exemplar

Detta skall dock komma i med utbyte eller återgång.

såsom då en produkt bedöms fråga endast i undantagsfall

eller då riskerna för att de återvara särskilt farlig

skall komma att åter exemplaren av produkten tagna

marknaden är särskilt stora. cirkulera på

tillhandahåller produkter utan att Om en näringsidkare

har särskild betydelse för att lämna information som

orsakar person- eller egenförebygga att produkterna

han förslaget kunna åläggas domsskador, skall enligt

att lämna säkerhetsinformation, när han i fortsättningen tillhandahåller dem. Förslaget om säljförbud innebär att en näringsidkare, som tillhandehållar produkter som medför särskild risk för person- eller egendomsskador, skall kunna förbjudas att fortsätta med detta. Förslaget bygger på 4 S marknadsföringslagen.

Frågor om ålägganden och förbud enligt den föreslagna lagen skall kunna prövas av en opartisk instans nämligen marknadsdomstolen. Tillsynsmyndighet blir enligt förslaget konsumentverket. Dess kompetensområde blir emellertid begränsat till produkter, som inte är specialreglerade. För produktgrupper, som är föremål för specialreglering såsom t.ex. läkemedel och livsmedel, blir vederbörande specialmyndighet socialstyrelsen resp. livsmedelsverket -

tillsynsmyndighet. Flera myndigheter

får alltså ett ansvar för att lagen vinner praktisk tillämpning.

I lagtexten förs in en rekommendation om att tillsynsmyndigheterna bör ta upp förhandlingar med näringsidkare, då frågor om ålägganden och förbud kommer upp. syftet med sådana förhandlingar skall vara att söka komma överens med näringsidkaren om att denne skall åta sig att genomföra behövliga åtgärder.

Kommer någon förhandlingslösning inte till stånd, får

överlämna frågan till konsumentomtillsynsmyndigheten budsmannen (K0) med begäran att denne ansöker om ålägeller förbud hos marknadsdomstolen. Det förutgande sätts att KO och vederbörande tillsynsmyndighet samråder och kan komma fram till samma bedömning vad gäller behovet av åtgärd.

också, efter mönster av marknadsförings- Förslaget ger att utfärda informations-, förbudslagen, KO möjlighet återkallelseföreläggande.

och

Förutom Ko får förslaget organisationer av konenligt och näringsidkare talerätt i sumenter, arbetstagare marknadsdomstolen. Förutsättningen för sådan talan är att eller Ko beslutat att inte tillsynsmyndigheten vidta för att få en fråga bedömd av domstolen. åtgärder

Enligt förslaget kan, om särskilda skäl föranleder det,

ett eller ett förbud meddelas även för tiden åläggande till dess ett slutligt beslut föreligger.

3 vaxwxsxn FÖRHÅLLANDEN ocu önsxznån on REFORMER

3.1 Inledning

I den internationella debatten har uppmärksammats att export av farliga varor från olika länder kan ge upphov till skilda problem vilkas art och allvar i någon man varierar med typen av mottagarland.

Utvecklingsländerna har inte alltid den lagstiftning och organisation som det gör möjligt för dem att kontrollera _importen av varor farliga samt försäljningen på hemmamarknaden. Brist på och sakkunskap kortvarig utbildning kan också för dem som hanterar varorna medföra att vidta svårigheter behövliga säkerhetsåtgärder. Uppmärksamheten i den internationella debatten riktas härvid främst mot bekämpningsmedel och andra kemikalier samt mot läkemedel, som exporterats från olika företag. Dessa förhållanden behandlas främst i avsnitt 3.2 och 3.3. När det gäller verkligt farliga kemiska produkter eller har vi läkemedel, inte kunnat finna några exempel att svensk på tillverkning eller export av sådana har förekommit.

vid av farliga varor görs sig Andra problem export av mottagarland. I-länderna har gällande oavsett typen både och myndigheter för produkti regel lagstiftning kontroll som gör det möjligt att skydda medborgarna för skador av farliga produkter. Sådana mot risker ändå komma ut marknaden och valla produkter kan på

skador innan de upptäcks. om detta handlar avsnitt

3.5.

3.2 Hanteringen i u-länderna av kemiska produkter

har kommit att en stor roll i Kemiska produkter spela delar av vårt samhälle: läkemedel i sjukvården, många i konstfibrer i tillverkningen bensin transporsektorn, i plaster i en av kläder, bekämpningsmedel jordbruket, Den kemiska industrins tillväxt mängd vardagsföremål. internationellt sett varit snabbare än industrins har tillväxt under efterkrigstiden. genomsnittliga

t.ex. vid felaktig hantering, kan Att kemiska ämnen, hälsan har varit känt. sådana orsaka skador pá länge kan vara dels akuta (hud- och ögonskador, skador skador och dels sjukdomar som uppstår på luftvägar lungor), efter viss tid, exempelvis hudsjukdomar, allergier, och Kemikalier har även cancer, hjärt- kärlsjukdomar. kunna medföra skador pá fortplantningen. Ett visat sig

annat problem är av kemiska ämnen i spridningen miljön. Detta har i Sverige medfört att stränga restriktioner har genomförts för av bl.a. PCB användningen DDT, och kvicksilver.

Under senare år har den insikten växt att den omfattande användningen speciellt i u-länderna av kemiska bekämpningsmedel innebär problem för hälsan och miljön. Debatten har särskilt inriktats den okontrolpå lerade internationella handeln med sådana bekämpningsmedel som antingen med förbjudits, belagts restriktioner, dragits in eller aldrig godkänts i tillverkningsländerna.

Användningen av bekämpningsmedel är en naturligtvis förutsättning för att få ett bättre som skördeutfall, i många länder krävs för att en försörja växande befolkning. Å andra sidan är av användningen kemiska bekämpningsmedel förenade med problem som gör sig gällande inte minst i u-länderna. Här förekommer ibland preparat, som av hälso- eller är miljöskäl förbjudna eller vilkas användning är starkt kringgärdad i industriländerna. Även en många gånger felaktig användning av produkter, som i och för sig begagnas i industriländerna, medför dödsfall eller allvarliga hälsoproblem. som exempel kan att anges skyddsutrustning saknas och att till följd därav arbetare kan komma

att skadas när de sysslar med besprutning. har också orsakat långsiktiga skador Bekämpningsmedlen Vad som komplicerar frågan ytterligare är på miljön. att det otvivelaktigt är så att u-länderna inte skulle kunna samma livsmedelsproduktion utan en upprätthålla viss användning av bekämpningsmedel. I den s.k.

Brundtland-rapportenl berörs inverkan av kemikalie-

i jordbruket. Enligt rapporten ökar användningen användningen av kemikalier produktiviteten samtidigt som överanvändning hotar människors hälsa och djurarters liv.

Enligt Brundtland-rapporten är en varaktig, långsiktig av och kemiska rester i exponering bekämpningsmedel livsmedel, i vatten och i luften skadlig, särskilt för barn. WHO uppskattade år 1972 antalet förgiftningsfall av bekämpningsmedel till 500 000 årligen. Hälften av

fallen inträffade i u-länderna, som då endast stod fär

15 % av världens pesticidkonsumtion. Antalet dödsfall till av årligen beräknades i följd pesticidförgiftning början av 1970-talet i u-länderna till ca 6 700. Enligt som gjorts av den brittiska uppskattningar

1 Commission on our common future. The world Environment and Development, Oxford University Press 1987.

2 biståndsorganisationen OXFAM steg denna siffra till 13 900 i början av åttiotalet.

Förgiftning kan inträffa under förvaring, blandning eller användning av eller bekämpningsmedel genom att man oavsiktligt dricker ett sådant medel, genom återanvändning av tomma kemikaliebehállare eller genom förorening av mat. Ca 40 % av olyckor som orsakats av bekämpningsmedel utgörs enligt uppskattningar av arbetsskador. Bönder som blandar kemikalier och sprider dem över fälten och som vistas personer på besprutade områden (exempelvis kaffeplockare) är värst utsatta.

Vi vill understryka att vi inte har kunnat bedöma de enskilda fall som redovisas här och i det följande. Påståenden om dödsfall och skador får därför stå för vederbörande källas värdering.

som en illustration kan nämnas att i byn Handigodo i södra Indien drabbades invånarna av en mystisk sjukdom som misstänktes vara orsakad av de bekämpningsmedel som började användas i samband med den gröna revolutionen. De drabbade klagade över värk i höfter,

2 D. Bull, A Growing problem s. 38. OXFAM. Oxford 1982.

och efter några månader började knäleder och ländrygg deformeras. Många kunde inte knä- och höftlederna att eller ens stå benen. Uppgifter om antalet längre gå på

fall varierar från 280 till 6003. I Irak omkom enligt

450 sedan de ätit vete som officiella siffror personer som utsäde och besprutats med ett svampvar avsett utrotningsmedel.

skördeutfallet och skydda grödan mot olika För att öka kemiska alltmer kommit skadegörare har bekämpningsmedel till användning.

som att skadegörare blir resis- Ett problem är antytts Problemet illustreras väl tenta mot bekämpningsmedel. av på bomullsodav användningen bekämpningsmedel andra besvärades bomullslingarna. Före världskriget av tre skadegörare. När de odlarna i Centralamerika år 1945 började använda bekämpningsmedel omkring fälten åtta per säsong. omkring år besprutades gånger trots 28 besprutningar per säsong fyra nya A960-hade vid av 1970-talet

siitadüxzsâktevr dykt upp. början

40 säsong för att kontrolkrävdes besprutningar per samma fenomen har

lera åtta allvarliga skadegörare4.

i Sudan (bomull), Kamerun (káloduppträtt exempelvis

från SIDA nr 5 1984, s.4 3 Rapport A problem. OXFAH, Oxford 4 D. Bull, growing 1982.

lingar), Sydostasien (ris). Antalet insekter som är motstándskraftiga mot insektsgifter ökar snabbt. År 1960 fanns det 137 arter som var resistenta mot minst

en insekticid, år 1980 var det 432 arters.

I många länder måste bekämpningsmedel användas för att skydda människor mot sjukdomsbärande insekter, speciellt malariamyggan. Detta har varit till nytta men även här har resistensen blivit ett allvarligt problem. Effekten blir att förekomsten av exempelvis malaria kan öka. vid bekämpning av malariamyggan måste själva bostäderna sprutas invändigt, vilket medför att de preparat som används måste vara noggrant testade från säkerhetssynpunkt. För de medel som används i jordbruket är kontrollen inte lika omfattande, vilket medför att ett medel kan användas många år i jordbruket innan det kan tas i bruk för malariautrotning. Myggorna kan då redan vara resistenta mot medlet. I Centralamerika har sannolikt den betydande användningen av bekämpningsmedel i bomullsodlingen ökat antalet

fall av insjuknandes.

Ytterligare ett problem med en för intensiv användning av bekämpningsmedel är att den slutliga produkten

5 Cleared for Export. Chetely. CADE 1985. 6 D. Bull, A growing problem.

riskerar innehålla rester av de farliga ämnena. I exempelvis Indien omkom 100 personer som ätit vete som innehöll För höga resthalter i livsmedel av parathion. bekämpningsmedel kan även äventyra den för u-länderna så viktiga exporten av jordbruksrávaror. Exempelvis stoppades 40 skeppslaster med varor från Mexico under år 1977 av de amerikanska myndigheterna pá grund av

att livsmedlen innehöll för höga giftrester7.

Den internationella konsumentrörelsen har ställt krav en ökad kontroll av den internationella handeln med på kemikalier. År 1985 publicerade en rad konsumentsom gick samman under namnet CADE organisationer, (Coalition Against Dangerous Exports), skriften for - till EG att vidta

Cleared EXpOtt8 en uppmaning

åtgärder mot exporten av kemikalier och läkemedel från medlemsländerna till u-länderna. Konsument-

organisationerna kräver bl.a. att kemiska ämnen som

bedömts så stor risk för hälsa och miljö att de utgöra har eller áterkallats över huvud taget inte förbjudits skall få exporteras från EG:s medlemsländer. Export av kemiska ämnen, som kringgärdats med olika begränsningar såsom att det ställts krav på att skyddskläder skall användas, att besprutningar endast får ske under

7 Rapport från SIDA nr 5 1984. 8 Cleared for Export. Chetley, CADE 1985.

gynnsamma väderförhållanden m.m., skall tillåtas endast i de fall mottagarlandets regering gett sitt godkännande av exporten efter att ha erhållit fullständig information om vilka kontrollåtgärder som vidtagits i exportlandet och skälen härför. CADE förespråkar ett s.k. PIC-system som ett komplement till exportförbud av kemikalier som är helt förbjudna i EG:s medlemsländer.

En gren av den internatinella konsumentorganisationen (IOCU) som också rest krav på en ökad kontroll av handeln mellan i- och u-länder är PAN (Pesticides Action Network). PAN bildades år 1982 i Penang och cirka 300 organisationer i 50 länder är medlemmar. ?AN arbetar för en ökad satsning på traditionell biologisk och integrerad bekämpning av växtsjukdomar och skadegörare och ett slut på överflödig användning av kemiska bekämpningsmedel.

Bekämpningsmedelsindustrin verkar genom sin samarbets-

organisation GIFAP9 på olika sätt för säker produktion,

transport och användning av bekämpningsmedel. Målsättningen är att stödja jordbruksproduktionen överallt i världen genom en lämplig användning av bekämpningsmedel och att säkerställa att preparaten används 9 Groupement International des Associations Nationales de Fabricants de Produits Agrochimiques.

behoven av att uppnå optimal ett sätt som motsvarar på

risker och skador. GIFAP med minsta möjliga produktion som bör iakttas bl.a. utarbetat förhållningsregler har

vid användningen av bekämpningsmedel.

i u-länderna av läkemedel 3.3. Användningen

med läkemedel har länge internationella handeln Den

debatt och kritik. föremål för internationell varit

läkemedel som över huvud taget förekommer export av Det

Ett annat problem inte används i tillverkningslandet.

läkemedlen. I vissa den information som medföljer är

information ges för samma fall förekommer att olika

i i- och u-länderna. Många läkemedel när det säljs

tillhandahålla vissa saknar ett system att u-länder

Detta medför att många läkemedel endast genom recept.

läkemedel används helt felaktigt.

- dock inte av farliga läkemedel Exempel på export

i flera fall. Det - har dokumenterats från Sverige

Ciba-Geigyzs marknadskända fallet är sannolikt mest

enterovioform vilket föring av oxikinolinpreparatet

SMON-katastrofen i Japan. till den s.k. gav upphov

läkemedel eller ifråga- Andra exempel på omdiskuterade

är Lomotil och Amidopyrin satta behandlingsmetoder

resp. användningen av anabola steroidenlo

Lomotil är ett medel som i många u-länder kommit att användas för diarrêbehandling av barn. Detta trots att tillverkaren uppmanar läkare i Storbritannien att i fråga om barn använda läkemedlet med försiktighet, eftersom en tillfällig överdos kan medföra svåra biverkningar såsom medvetslöshet med svåra andningsproblem. En annan risk är att man kan komma att maskera grundsjukdomen eftersom det yttre symtomet diarrén - kan Lomotil stoppas. Härigenom även dölja att barnet lider av uttorkning.

Vidare är det känt att Amidopyrin, som är ett smärtstillande medel, kan framkalla - en agranulocytos blodsjukdom som kan leda till döden. I USA varnades för detta redan år 1938. De flesta preparaten togs bort från den svenska marknaden under 1950-talet. År 1963 drog tillverkaren tillbaka medlet från den engelska marknaden. Därmed var preparatet i osäljbart i-länderna och tillverkaren uppgav att han skulle ta bort preparatet ur alla läkemedelsberedningar före 1977 års utgång. Fortfarande år 1980 fanns dock preparatet kvar i ett tiotal u-länder och i I Portugal.

10 Dianna Melrose, Bitter Pills, oxfam. Oxford 1982.

och såldes läkemedel innehållande Indien tillverkades och utan varningar så sent som amidopyrin receptfritt

år 1980.

har kanske blivit mest kända genom Anabola steroider

använt dem för att öka muskelstyratt idrottsutövare kan emellertid också medföra

kan. Anabola steroider

effekter levern som kan inkludera gulsot negativa på

Anabola steroider är speciellt och levertumörer. Trots detta har ett antal anabola farliga för barn. för barn som lider steroider marknadsförts speciellt

försenad växt m.m. av undernäring, dålig viktökning,

av Orabolin Drops, en Ett exempel är marknadsföringen 11 som medav anabola steroider. Den information typ vid i Storbritannien och följde preparatet försäljning starkt åt. Medan läkarna i i Bangladesh skiljde sig

endast informerades om att preparatet Bangladesh utan som helst varinnehöll anabola steroider någon

de brittiska läkarna ning för bieffekterna, upplystes

inte skulle ordineras för barn. om att preparatet

berättar om oseriös intervittnesmål och rapporter

av läkemedel i u-länderna. nationell marknadsföring

11 Bitter Pills, OXFAM. Oxford Dianna Melrose, 1982.

Läkarna i u-länderna är ofta mer för inmottagliga dustrins marknadsföring än sina i i-länderna. kollegor Ett skäl härtill är att läkarna i u-länderna ofta saknar tillgång till medicinsk litteratur som beskriver olika preparat och deras Härtill biverkningar. kommer att stora summor satsas på reklam av läkemedel. I en rapport som presenterats i Europarådets parlamentariska församling anges att ca 20 % av omsättningen från försäljningen av läkemedel i världen tredje används till marknadsföring. Vidare förekommer en djungel av olika varubeteckningar för samma preparat.

Den i avsnitt 3.2 omnämnda gruppen CADE - sammanslutningen av konsumentorganisationer som verkar för kontroll av export av farliga produkter från EG - har också rest krav på reglering av handeln med läkemedel till tredje världen. Enligt CADE:s skall uppfattning läkemedel som förbjudits eller återkallats av på grund att de medför oacceptabla risker för människors hälsa inte exporteras. Preparat som inte är och registrerade därför ej tillåtna i exportlandet, exempelvis tropiska läkemedel, och preparat som kringgärdats med begränsningar skall endast få exporteras i de fall mottagarlandets regering informerats om beifrågavarande gränsningar och skälen till deras införande samt därefter godkänt - ett s.k. sändningen PIC-system.

den internationella konsumentnätverk knutet till Ett

som bevakar och försöker påverka (IOCU) organisationen

u-länderna är Health Action

i läkemedelssituationen

HAI är ett världsomfattande International (HA1).

som bildades av hälso- och konsumentaktivister nätverk

seminarium om läkemeår 1981 vid ett internationellt

27 länder deltog. Bl.a. från del där representanter

rest krav på en inter- HAI försökt påverka WHO oéh har

av marknadsföringen av läkemedel nationell övervakning

RAI vill också för marknadsföringen. och riktlinjer

av bestämmelser för reatt WHO stödjer tillkomsten

samt upprättar förteckningar av läkemedel gistrering

läkemedel. KAI har över acceptabla och oacceptabla

om en rad läkemedel och utarbetat informationsmaterial

i Problem Drugs. deras biverkningar publikationen

HAI ställt krav bl.a. på utförlig Även gentemot EG har

och läkare i till både patienter information

u-länderna.

intresseorganisation IFPMA (In- Läkemedelsindustrins

of Pharmaceutical Manufactures ternational Federation

med läkeme- Associations) har uppmärksammat problemen

i världen. I den s.k.IFPMA-koddelshanteringen tredje

att bl.a. tillverka alla en uppmanas medlemsföretagen

metoder och under strikt läkemedel enligt godkända

att vid försäljning av läkemekvalitetskontroll samt

År 1982 gjordes ett del bifoga objektiv information.

tillägg till koden varigenom medlemsföretagen förband sig att se till att märkning och information som medföljer läkemedlen vid försäljning i u-länderna överensstämmer med den information som medföljer preparaten vid försäljning i i-länderna. Företagen förband sig att förse hälsovårdsmyndigheterna i u-länderna med förekommande läkemedelskataloger på engelska, franska eller tyska, motsvarande den svenska läkemedelskatalogen FASS. Regler antogs också för handläggningen av överträdelser av IFPHA-koden.

3.4 Farliga livsmedel

Hanteringen av livsmedel är känslig och kräver en noggrann kontroll. Det förekommer i den internationella handeln att besmittade eller förgiftade livsmedel sprids. WHO har presenterat statistik över antalet matförgiftningar år 1982 i Europa till följd av be-

smittade livsmedellz . Siffran angavs till 163 000 men

det verkliga antalet är enligt WHO mellan 10 och 100 gånger större. Förklaringen är att många fall inte rapporteras. I USA beräknar man att 5 miljoner fall av matförgiftningar till följd av besmittade livsmedel inträffar årligen. Ett exempel på livsmedelsförgift-

12 The WHO Surveillance programme for Control of Food-borne Infections and Intoxications in Europe.

fallet med den matoljan som orsakade ning är spanska och 26 000 Exempel på andra 340 dödsfall sjukdomsfall. som via livsmedel är salmonella, infektioner sprids

och typer av parasiter 13. Under

Yersinia—virus några år har bl.a. en typ av körtelfeber (listeria senare fått en ökad De bakterier som monocytogenes) spridning. sprids genom bl.a. opastöriserad orsakar sjukdomen ost. Ett antal dödsfall inträffade i mjölk och färsk efter konsumtion av en viss typ av ost. USA år 1985 av livmedelsförgiftning är Ytterligare en allvarlig typ botulism. karaktäriseras av neurologiska Sjukdomen bli livshotande. Botulism har bl.a. symtom som kan

orsakats av konserverade fiskinläggningar.

är förekomsten av resthalter av Ett annat problem i livsmedel. såsom tidigare redovibekämpningsmedel som innehållit rester av bekämpsats har spannmål t.o.m. medfört dödsfall utomlands. Restningsmedel i livsmedel medför inte halter av bekämpningsmedel kort sikt för dem som förtär bara hälsorisker på kan även medföra skador på längre sikt. livsmedlen utan

De konsekvenser som marknadsföringen av modersmjölkfått i u-länderna har debatterats ersättningspreparat

13 Trends in Food Developments and Hygiene. Risk and Benefit. Institute of veterinary Medicine - Robert von ostertag-Institute. Berlin 1986.

inom WHO och UNICEF. År 1981 antogs en internationell kod för marknadsföring av bröstmjölkersättningar. Det är inget fel på själva produkten, men en ofta felaktig användning har fått negativa konsekvenser för spädbarn

såsom undernäring och t.o.m. dödsfall14.

Det har förekommit att partier av livsmedel som inte

beviljats införsel till Sverige återutförtsls. Enligt

lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. får nämligen vara som enligt särskild författning ej får införas hit och vara för vilken särskilt föreskrivet införselvillkor ej är uppfyllt b1.a. förvaras på tullupplag eller tullager eller i frihamn samt återutföras. Det förekommer att exempelvis salmonellabesmittat kött, som inte fått införseltillstånd, återutförs till något land med mindre stränga bestämmelser. På samma sätt har förfarits med köttpartier som enligt svenska riktvärden haft för höga halter av stafylokock-bakterier.

14 Uppgiften är hämtad från Cleared for Export som citerar ett uttalande av WHO:s f.d. generaldirektör Mahler. 15 Uppgifterna har lämnats av statsveterinären vid Stockholms miljö- och hälsoskyddsnämnd.

3.5 Farliga konsumentvaror

De som härrör från handeln med konsumentproproblem som inledningsvis anförts inte dukter begränsar sign i u-länderna utan omfattar alla till konsumenterna länder.

med den rekommendation som antogs av OECD:s I samband år 1979 beträffande export av farliga varor fördes råd om i vilka situationer problem med export en diskussion varor Ett fall gällde barnkläder av farliga uppkommit. - TRIS. som behandlats med ett brandhärdande preparat hade med saluförbud i USA därför att Kläderna belagts kunna vara cancerframkallande men hade TRIS ansågs från USA till Frankrike och andra länder. exporterats

som till grund för OECD:s rekom- I den rapport ligger av farliga varor (se avsnitt mendation angående export det att det kan finnas en rad omständig- 4.2.3) sägs vilka varor kan påträffas på en heter under farliga Dels kan det röra om fall där varorna marknad. sig inte är utförda enligt landets säkerhetsföreskrifter standarder men har kommit ut på eller frivilliga marknaden av tillfälliga brister i exempelvis på grund Dels kan man tänka sig fall där kvalitetskontrollen. vara trots att detta varit varor visar sig farliga

oförutsägbart när varorna sattes i omlopp. En rad konsumentartiklar exempelvis leksaker, sportartiklar, handverktyg får säljas utan förhandskontroll. För dessa varor gäller att de förhållandevis lätt kan importeras och saluhållas och att det oftast inte finns några hinder för en näringsidkare att sälja en vara som förbjudits i ett annat land.

Det har angetts att svensk export av farliga konsu-

mentvaror förekommit. I en skrivelselé från konsument-

verket redovisas att produkter som förbjudits i Sverige marknadsförts i Norge. Detta har varit fallet i fraga om farliga skidbindningar och barnstolar. I dessa fall vet man dock inte om varorna kommit från Sverige eller från annat land. Ett annat omdiskuterat fall avser försäljningen av det s.k. magiska ägget, en leksak. Inuti ägget finns ett plastföremål som efter placering i vätska kan svälla upp till 130 gånger dess ursprungliga storlek. Det har förekommit att barn svalt föremålet, varefter det svällt. Denna produkt marknadsfördes i Norge bl.a. av ett svenskt postorderföretag sedan produkten belagts med saluförbud i sverige.

IOCU (International organization of Consumers Unions) 16 KOV:s skrivelse till finansdepartementet 1983-12-14 Dnr 83/K 4063.

har till att främja samarbetet huvudsakligen uppgift mellan sina medlemmar när det gäller varuprovningar och konsumentinformation. I dag är IOCU en organisation med ett kontaktnät i fem världsdelar som bl.a. till att kartlägga och söka lösningar för har uppgift u-ländernas IOCU har en konsultativ konsumentproblem. status vis ä vis FN och andra internationella organisationer.

IOCU också bildandet och utvecklingen av nya stödjer speciellt i u-länderna, genom konsumentorganisationer, bl.a. seminarier och praktisk assistans. rådgivning, vid av 1980-talet blev den internationella början handeln med farligt avfall och farliga produkter, ett högprioriterat område för IOCU. farlig teknologi

År 1981 bildades Consumer Interpol. Enligt IOCU:s direktör Lars Broch är systemet en väg till tidigare konsumenternas självförsvar mot internationell dumpning av farliga produkter och produktionsprocesser. Consumer skall vara en informationscentral Interpol och ett larmsystem mellan konsumentgrupper.

Consumer till att stödja och främja Interpol syftar aktioner för att stoppa den globala handeln gemensamma av För detta ändamål har Consumer farliga produkter. Interpol upprättat ett varningsinformationssystem

(warning alert notification system).

Om riskerna med en viss produkt bedöms som mycket allvarliga skickar man ut en s.k. Consumer Alert. De nationella kontaktpersonerna uppmanas att om ifrågavarande produkt finns på marknaden kontakta ansvariga myndigheter, tillverkare och distributörer samt att ge publicitet åt upptäckten.

Fram till juli 1986 har 68 varningsmeddelanden skickats ut, avseende en rad olika produkter såsom farliga leksaker, kosmetika, läkemedel, elektriskt materiel, livsmedel och bekämpningsmedel. I vissa fall har produkter belagts med saluförbud eller áterkallats som en följd av att varningsmeddelande har skickats ut.

Genom Consumer Interpol ges också information om

nyupptäckta risker som är förenade med konsumentprodukter eller med läkemedel, bekämpningsmedel eller industrikemikalier som exporteras eller importeras. Information om marknadsföringen av farliga varor såsom besmittade livsmedel och farliga leksaker tillhandahålls likaså.

Rapporter om sjukdom, skador och dödsfall till följd av farliga varor samt utflyttningen av tillfarliga verkningsprocesser till länder med inga eller svaga

sprids också löpande. miljöbestämmelser

nätverket 60 kontaktpersoner i ett I dag omfattar länder. deltar genom konsumentverket 40-tal Sverige sedan en tid i Consumer Interpol.

konsumentorganisationen BEUC Även inom den europeiska

des Unions de Consommateurs) har

(Bureau Europêen ett varigenom information upprättats Varningssystem vara vara farlig, BEUC:s s.k. sprids när en upptäcks för svensk del är Interpol system. Kontaktmyndighet konsumentverket.

4 UTLÃNDSK RÄTT

4.1 Inledning

Frågan om reglering av export av farliga varor har främst diskuterats i olika internationella organisationer. Därvid har särskilt uppmärksammats de problem som kan förorsakas av export till tredje världen av sådana läkemedel och kemikalier som kan orsaka allvarlig skada på person eller i miljön.

Längst i fråga om praktiska resultat har den internationella diskussionen nått när det gäller olika former av notifikationsssystem. Ett sådant innebär i princip att länderna lämnar varandra information om vilka beslut som fattas om förbud mot eller begränsningar i användningen av farliga varor. När en vara, vars användning förbjudits eller begränsats på grund av risker för allvarlig skada på person eller i miljön, exporteras, informerar exportören eller exportlandets myndigheter mottagarlandets myndigheter om exporten. Sådana notifikationsssystem har utarbetats inom bl.a. FN:s miljöorgan UNEP, OECD samt PN:s jordbruksorgan FAO. EG har nyligen

för sitt vidkommande infört ett notifikationssytem. Mer åtgärder diskuteras också. Ett system långtgående innebär att av speciellt riskfyllda kemikalier export endast skall få ske om produkten är tillåten i mottagarlandet eller om mottagarlandets myndigheter medger Detta system kallas prior informed consent import. (PIC). I det följande benämns systemet förhandsgodkännande- PIC-system. I diskussionen förekommer eller olika varianter. Uttrycket consent innebär egentligen att export får ske endast efter ett direkt godkännande från sida. FN:s resolution 37/137 inmottagarlandets nefattar krav på att export av farliga varor får ske endast om mottagarlandet har begärt det eller godkänt konsumtion av varan i fråga. Systemet kan emellertid också utformas så, att efter notifikation export inte får ske om mottagarlandet motsätter sig det. Vid utebliven reaktion från mottagarlandets sida genomförs

dock exporten. Ett sådant system har diskuterats inom

EG. Han har därvid talat om prior informed choice.

Detta skulle kunna betecknas som ett förhandsvalssystem. Eftersom kravet godkännande kan vara mer på uttryckligt eller mindre accentuerat, har vi emellertid föredragit att föra samman de olika varianterna under beteckningen PIC-system.

Den internationella diskussionen omfattar även direkta OECD antog år 1979 en rekommendation som exportförbud.

innebär att medlemsländerna uppmanas att tillse att sådana varor som är förbjudna eller återkallade inom resp. land, därför att de nedför en allvarlig och direkt fara för liv, hälsa eller säkerhet för konsumenterna, inte exporteras till andra länder.

Nationella regler av generell natur on export av farliga varor är ovanliga. Av de europeiska länderna har Nederländerna reglerat exporten av farliga kemikalier till tredje världen genom ett förhandsgodkännandesysten. Frankrike har infört en möjlighet att förbjuda export av farliga konsumentprodukter. I Norge föreligger ett förslag till proposition om tillägg till den norska produktkontrollagen. Enligt förslaget kan export av farliga varor under vissa omständigheter förbjudas. USA har en omfattande reglering av exporten av farliga varor. I Australien råder som huvudregel förbud att exportera konsumentvaror som ålagts säljförbud inom landet.

Internationella och regionala rekommenda- 4.2 ‘

tioner och resolutioner

4.2.1 Regleringar som bygger på notifikationer

UNEP

Nations Environment Programme) som bil-

UNEP (United

dades ar 1972 efter rekommendation av miljökonferensen

Stockholm beslutade år 1984 att rekommendera medlemsi

att ansluta till ett provisoriskt notifikaländerna sig

kemikaler. har permanentats

tionssysteml för Systemet

att UNEP år 1987 antog de s.k. London-riktlinjerna genom av information av kemikalier i internationell för utbyte

handel.2

omfattar kemiska ämnen som är föremål för Systemet i Det går ut på att kontrollåtgärder exportlandet.

vilka kemikalier som är medlemsländerna rapporterar

eller vilkas användning är strängt begränsad förbjudna

av till risken för allvarlig skada på person hänsyn

eller (banned or severely restricted) (steg 1). miljön

1 Provisional Notification Scheme for Banned and Restricted Chemicals. UNEP. Beslut av rådet severely den 28 maj 1984.

2 London for the exchange of information guidelines in international trade. Beslut av rådet on chemicals den 17 juni 1987.

1l5

Denna information sprids till andra medlemsländer. I samband därmed lämnas information om den kemiska sammansättningen av kemikalien och om vilka kontrollåtgärder som vidtagits och anledningen härtill. Upplysningar skall också lämnas angående möjligheten att erhålla ytterligare information och om adressen till en s.k. kontaktperson i exportlandet. När därefter sådana kemikalier exporteras notifieras mottagarlandets myndigheter härom av exportören eller exportlandets myndigheter (steg 2). I samband med exportanmälningen får importlandets myndigheter en kopia av den ursprungliga notifikationen och uppgift om att ifrågavarande kemikalie kommer att exporteras. syftet med exportanmälningen är att

påminna mottagarlandets myndigheter om den ursprungliga

anmälningen och fästa deras uppmärksamhet på att import är att vänta av ifrågavarande produkt. Hottagarlandet notifieras första gången någon kemikalie anmälts för export. När det tidigare provisoriska systemet permanentades år 1987 gjordes bl.a. det tillägget att exportanmälan skall göras vid första exporttillfället och återkommande.

Meningen är att notifikation om export av en kemikalie vars användning är förbjuden eller strängt begränsad så långt möjligt skall delges mottagarlandet innan exporten äger rum. Det betonas dock i UNEP:s rekommendation att proceduren inte skall kontrollera eller på

sätt försena exporten, varför en anmälan även något kan göras i efterhand.

UNEP:s arbete med att införa PIC-principer i Londonriktlinjerna redovisas i avsnitt 4.2.2.

OECD

Även inom OECD har etablerats ett notifikationssystem för export av farliga kemikalier. I april 1984 antog

- OECD:s råd en rekommendation3 som liksom UNEP:s system

innebär att medlemsländerna skall notifiera mottagarlandet vid export av kemikalier vilkas användning är

förbjuden eller underkastad långtgående begränsningar

i exportlandet.

Rekommendationen har i allt väsentligt samma innebörd som UNEP:s.

Inom OECD har frågan om ett mer generellt exportnotifikationssystem än det som omfattar kemikalier övervägts. Åren 1980-1982 genomförde oECD:s konsumentpolitiska kommitté en studie av s.k. exportnotifikation

3 Recommendation of the Council concerning Information Exchange related to Export of Banned or Severely Restricted Chemicals. OECD (84) 37 Final. 4 april 1984.

beträffande farliga varor. Huvudsakligen inspirerad av UsA:s lagstiftning på området redogjorde man i en rap-

port för ett system med notifikationer från exportland

till mottagarland. Sådana notifikationer skulle innehålla information om att någon avsåg att exportera varor som inte överensstämde med inhemska säkerhetsregler. Tanken bakom var att - om de systemet mottagarländerna det - skulle kunna vidta för att ansåg befogat åtgärder förbjuda importen. Exportlandet skulle med vissa undantag notifiera mottagarlandet vid export av konsumentsom inte var utförda i enlighet med inhemska

produkter

föreskrifter, hade förbjudits eller blivit återkallade. Exportören skulle anmäla exporten åtminstone 30 dagar före utskeppning. Notifikationerna skulle innehålla b1.a. en beskrivning av på vilket sätt varan avvek från gällande bestämmelser eller ansågs utgöra en fara för konsumenterna samt antalet olyckor som hade inträffat.

OECD har ännu inte kunnat enas kring ett förslag om exportnotifikation. Frågan har fått stå tillbaka för andra mer prioriterade arbetsuppgifter såsom harmonisering av regler m.m. i syfte att främja internationell handel.

FAO

Inom FN:s organ för jordbruk och livsmedel FAO (Food

and Agriculture Organization) har diskussionen i första hand gällt hanteringen av bekämpningsmedel. Således

antogs i mars 1985 en kod för distribution och använd-

ning av bekämpningsmedel4. Ett av syftena med koden är

att fungera som referensram för de länder som fortfarande saknar lämpliga kontrollmöjligheter för bekämpningsmedel. I koden anges b1.a. att exportländernas regeringar så långt möjligt skall erbjuda andra länder tekniskt bistånd för att öka deras kunskap när det gäller bedömningen av bekämpningsmedel och tillse att god affärssed följs vid export av bekämpningsmedel. På samma sätt som enligt OECD:s och UNEP:s system skall exportlandet informera om förbud mot eller andra restriktioner för ett bekämpningsmedel och även notifiera mottagarlandet vid export av sådana bekämpningsmedel.

Även inom FAO har frågan om införandet av ett PIC-system vunnit aktualitet. En resolution innebärande att ett PIC-system skall tillämpas för bekämpningsmedel före utgången av år 1989 har nyligen antagits. som framgår av vad som i avsnitt 4.2.2 sägs om UNEP:s arbete på ett PIC-system torde FAO komma att samarbeta med UNEP vid utarbetandet av ett sådant system.

4 International Code of Conduct on the distribution and Use of Pesticides. Res.10/85 28 nov.1985 FAO.

EG:s råd antog i juni 1988 en ffirordnings som reglerar

handeln med vissa kemikalier till och från gemenskapen. Förordningen bygger på ett förslag från kommissionen

som utarbetades år 19866. Kommissionen föreslog att en

gemensam notifikations- och informationsprocedur, som byggde på de internationella systemen inom UNEP, OECD och FAO, skulle införas som ett första steg. Proceduren föreslogs omfatta ett 20-tal kemikalier som angavs i en bilaga till förslaget. I enlighet med den första delen av förslaget skulle varje medlemsland utse en särskild myndighet som skulle samla in exportanmälningarna från företagen. Exportanmälningarna skulle vidarebefordras av de nationella myndigheterna till kommissionen som i sin tur underrättade mottagarländerna. Kommissionen skulle också informera de särskilda myndigheterna i medlemsländerna om eventuella reaktioner från mottagarländerna. Kommissionen skulle arkivera samtliga notifikationer och vid tillfälle låta publicera dem i gemenskapens tidskrift Official Journal of the European

5 Council Regulation (EEC) No 1734/88 of 16 June 1988 concerning export from and import into the Community of certain dangerous chemicals. 6 Proposal for a Council Regulation concerning export from and import into the Community of certain dangerous chemicals. con (86) 362 final Brussels, 25 June 1986.

Communities.

som ett andra steg - att gälla från år 1989 — föreslog kommissionen att ett system med förhandsval (prior informed choice) skulle införas. som framgår av avsnitt 4.2.2 gick systemet ut pá att de utsedda myndigheterna i medlemsländerna skulle ges bemyndigande att bevilja av de kemikalier som omfattades av systemet export endast under vissa förutsättningar. Export skulle bevildels om mottagarlandet godkände den aktuella skeppjas dels om svar erhållits inom 60 dagar ningen, inget efter det att kommissionen notifierade landet i fråga.

Genom beslutet i juni i år har nu rådet tagit slutlig till första delen av kommissionens förslag. ställning Genom beslutet kommer ett notifikationssystemen att EG:s medlemsländer i 1989. EG:s förordinföras för juni

är införd i version som bilaga 2 till

ning engelsk detta betänkande.

Rådets beslut skiljer sig från kommissionens förslag i det avseendet att den utsedda myndighehuvudsakligen ten i det medlemsland från vilket den aktuella kemikalien skall skall tillse att notifikationen exporteras översänds till mottagarlandet.

vid till tredje land av kemikalier vilkas användexport

ning är förbjuden eller strängt begränsad inom BG kommer följande att gälla.

I bilaga 2 till betänkandet återfinns som underbilaga EG:s lista över sådana kemikalier. När en sådan kemikalie exporteras för första gången från gemenskapen åligger det den utsedda myndigheten i det medlemsland från vilket exporten äger rum att vidta nödvändiga åtgärder för att tillse att mottagarlandets myndigheter informeras. Notifikationen, som så långt möjligt skall göras innan exporten äger rum, skall bl.a. innehålla information om de substanser som preparatet innehåller, vilka försiktighetsåtgärder som bör iakttas och vilken riskkategori preparatet tillhör. Notifikationen skall också upplysa om adress, telefon m.m. till den utsedda i - som myndigheten exportlandet på förfrågan skall kunna tillhandahålla ytterligare information - beräknat datum för och avsänexport, mottagardarland samt en sammanfattning av gällande EG-bestämmelser avseende preparatets användning och anledningen till att de införts.

Exportlandets utsedda myndighet skall överlämna en kopia av notifikationen till kommissionen som i sin tur delger övriga medlemsländer denna och vidarebefordrar den till det internationella registret över potentiellt giftiga kemikalier (International Register of

Toxic Chemicals) i Genêve. Potentially

ett nummer - Kommissionen ásätter varje notifikation vilket medlemsländerna också inett referensnummer - Dessa referensnummer publiceras återkomformeras om. Official Journal of the European Communities mande i the den aktuella kemikalien liksom motmed angivande av tagarlandets namn.

i det medlemsland varifrån Den utsedda myndigheten rum skall informera kommissionen om mera exporten ägde reaktioner från mottagarlandet. Kommisbetydelsefulla informerar medlemsländer om eventuella sionen övriga reaktioner.

av en kemikalie som redan Varje efterföljande export skall medföljas av det notifierats till mottagarlandet som kommissionen tilldelat notifikatioreferensnummer som i the Official Journal of the nen och publicerats Communities. En notifikation görs när be- European ny om kemikaliens användning väsentligt förstämmelserna ändrats.

om märkning och paketering innebär att Bestämmelserna som listas i bilagan skall vara märkta de kemikalier Direktiv 67/548 EEC ellet i enoch paketerade enligt med andra bestämmelser som gäller i exportlighet

eller tillverkningslandet, om detta bedöms som ända- Denna skyldighet hindrar ej tillämpning av målsenligt. be without to) krav som kan gälla i (shall prejudice mottagarlandet.

I återfinns också bestämmelser vad avser förordningen handhavandet av notifikationer från tredje land. När ett medlemsland erhåller notifikation om export av en kemikalie vars användning är förbjuden eller strängt i exportlandet, skall en kopia av notifikabegränsad tionen tillsammans med övrig relevant information tillhandahållas kommissionen, som i sin tur vidaresänder sådana notifikationer till medlemsländerna. Kommissionen skall återkommande utvärdera informationen från medlemsländerna och om nödvändigt utarbeta ändamålsenliga förslag till rådet.

Om ett medlemsland tillämpar ett nationellt notifiei förhållande till tredje land som innehålringssystem ler andra än de som anges på EG:s lista skall preparat kommissionen informeras om vilka preparat som omfattas.

Listan över vilka kemikalier som omfattas av systemet skall revideras av kommissionen i ljuset av de erfarenheter som vunnits av förordningens tillämpning och av bestämmelser inom gemenskapen liksom utvecklingen

samarbetet inom OECD, UNEP och FAO. vid ändring av

listan skall beslut fattas av rådet med kvalificerad majoritet.

GATT

Inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) beslutades vid ett ministerrádsmöte år 1982 att upprätta ett notifikationssystem för export av inhemskt förbjudna varor. Enligt beslutet skall parterna i största möjliga utsträckning notifiera GATT om varor som nationellt produceras och exporteras men som förbjudits för försäljning inom landet på grund av hälso- och säkerhetsskäl.

4.2.2 Regleringar som bygger på principen om prior informed consent (PIC)

År 1982 antog FN:s generalförsamling resolution 37/137 om skydd mot produkter som är skadliga för hälsa och miljö.

Resolutionen anger att produkter, som förbjudits för inhemsk konsumtion eller försäljning därför att de bedömts vara farliga för hälsa och miljö, får försäljas utomlands endast om mottagarlandet har begärt det

eller officiellt godkänt konsumtion av produkten. Alla länder skall ge all erforderlig information rörande produkter, som förbjudits eller vilkas användning är strängt begränsad, på sådant sätt att hälsa och miljö i mottagarlandet skyddas. Detta gäller särskilt för läkemedel och kemiska ämnen. Etiketter skall utformas på ett för mottagarlandet godtagbart språk.

Vidare uppmanas generalsekreteraren att utarbeta en konsoliderad lista över produkter vilkas konsumtion och/eller försäljning förbjudits eller som återkallats eller vilkas användning strängt begränsats eller, beträffande läkemedel, ej godkänts i länderna. Listan skall innehålla uppgift om berörda varor (både kemisk benämning och märkesnamn), uppgift om vem som tillverkat varan samt en kort sammanfattning av anledningen till att varan förbjudits, återkallats eller belagts med restriktioner.

Den första delen av resolutionen, nämligen den som anger att produkter som förbjudits i tillverkningslandet får exporteras endast om mottagarlandet har begärt det eller officiellt godkänt konsumtion av produkten, bygger på principen att det Avila: exportlandet att undersöka hur mottagarlandet ställer sig till import av ifrågavarande produkt och är sålunda ett förhandsgodkännandesystem.

När den s.k. listan skulle sammanställas

konsoliderade

ett försök att definiera innebörden av begrepgjordes aterkallad, ej godkänd och vilkas pen förbjudits, användning strängt begränsats. vad gäller begreppet áterkallad skall enligt generalsekreterarens uppfattbáde frivilliga och framtvingade áterkallelser ning

innefattas. Begreppet ej godkänd skall enligt general-

eller varor som - sedan sekreteraren avse substanser information lämnats alla tester fullgjorts och all inte av regeringarna. I fråga om produkter godkänts vilkas användning strängt begränsats konstaterar att detta begrepp innefattar en generalsekreteraren bedömning. Medlemsländerna uppmanas att skönsmässig för de kriterier man tillämpar. Meningen är redogöra inte att receptbelagda läkemedel eller kemiexempelvis kalier, vid vilkas användning skyddsanordningar erfordskall anmälas. Ej heller skall listan inkludera ras, kemiska ämnen som är belagda med restriktioner i fråga om vilket restinnehåll av dem som tillåts i livsmedel. skall i första hand omfatta ämnen och Rapporteringen med ett vitt användningsfält och särskilt produkter sådana som är viktiga i den internationella produkter handeln.

Den första av den konsoliderade listan publiutgåvan cerades år 1983. I förordet till listan anges att syftet

är att bistå regeringarna genom att fästa deras uppmärksamhet på att användningen av varor som i återfinns listan kan behöva regleras. Det framhålls vidare att den information som listan ger inte är tillräcklig som underlag för att utarbeta föreskrifter inom olika områden. För detta arbete krävs ytterligare vetenskaplig och teknisk information om eventuella risker vilka får vägas mot nyttoeffekten.

Listan är indelad i läkemedel och medicinsk utrustning, jordbrukskemikalier, industrikemikalier och konsumentprodukter. sammanlagt innehåller listan information om åtgärder i mer än 60 länder och omfattar mer än 400 produkter.

Under den 39:e år 1985 generalförsamlingen beslutades (resolution 39/299) att en aktuell konsoliderad lista skall utges årligen och i sådan form att regeringar och andra användare av listan kan få tillgång till informationen genom direkt Listan skall dataanslutning. utges på samtliga officiella FN-språk men av besparingsskäl endast tre språk år. En andra varje utgåva av listan publicerades år 1987.

som framgår av avsnitt 4.2.1 EG i 1988 antog juni en

(council regulation) av innebörd att medförordning lemsländerna skall införa ett system för notifikation

beträffande vissa kemikalier. I inledningen till för-

att kommissionen skall rapportera till ordningen anges rådet och före den 1 januari 1990 och därefparlamentet ter vartannat år särskilt beträffande eventuella reaktioner frán mottagarländerna. På basis av denna rapport och efter förslag från kommissionen skall rådet sedan den 1990 att införa före 1 juli överväga möjligheten prior informed choice i förordningen. principen

om hur EG skall ställa sig till export av farliga Frågan särskilt kemikalier och läkemedel, har diskutevaror, rats i många år. År 1983 publicerade Europaparlamentet

en om kemikalier7. Rapporten behandlar olika

rapport vid hantering av kemikalier i bl.a. u-länderna. problem Det förslag som presenterades byggde på den s.k. PIC-

principen. vid förslagets behandling i parlamentet

en resolution som bl.a. innehöll en uppmaning antogs till kommissionen att utarbeta förslag till ändringar av aktuella EG-direktiv i den riktningen att export av

7 European Parliament Working Documents 1-458/83. drawn up on behalf of the Committee on the Report Environment, Public Health and Consumer Protection on the of various dangerous substances and export and the desirability of increasing the preparations protection of workers and consumers in the importing countries and of the European consumer of exotic foodstuffs, av Vera Squarcialupi.

kemiska varor endast skulle beviljas om mottaqarlandets regering begärt den aktuella kemikalien efter att ha blivit informerad om vilka kontrollåtgärder som gäller i exportlandet.

EG-kommissionen utarbetade år 1986 ett förslag till

direktiv som innebar att mottagarlandet kunde

avböja import av en viss kemikalie efter att ha erhållit information om vilka restriktioner som gällde i EG. Systemet tillät mottagarlandet att inom en viss tid avböja import av den riskfyllda kemikalien. Om inte något svar avgavs inom 60 dagar efter lämnad information, skulle exporten vara tillåten (dvs. principen om prior informed choice). För att export skulle förhindras krävdes att mottagarlandet skriftligen motsatte sig import av kemikalien ifråga. Förslaget innebar att det var kommissionen som skulle handha skriftväxlingen och meddela tillstånd till export. Frågan om prior informed choice kommer som framgått att prövas på nytt 1990.

EG:s parlament har också uppmärksammat problemen i fråga om medlemsländernas läkemedelsexport till tredje

världen. En rapport antogs av parlamentet år 19868.

8 European Parliament Working Documents. Report on the export of pharmaceutical products from the European Community to the countries of the Third World. Doc. A2-36/86, av Mary Banotti.

var att undersöka situationen på Syftet med rapporten för läkemedel och hur den påverkar uvärldsmarknaden fram förslag för att förmå EG länderna samt att lägga ett effektivt bidrag till en rationell att kunna ge av läkemedel i tredje världen. användning

stöder även såvitt angår läkemedel Europaparlamentet av ett EG-direktiv som förbjuder export utarbetandet áterkallats eller vilkas av läkemedel som förbjudits, för särskilda restriktioner inom användning är föremål i mottagarlandet särskilt EG, om inte myndigheterna att ha fått information om efterfrågar produkten efter

avseende dess användning i Europa idvs.

kontrollen förefaller inte sannolikt att EG- PIC-principen). Det nära framtid kommer att utarbeta ett kommissionen i en av farliga läkemedel direktiv som reglerar exporten till tredje världen. Ett första steg på vägen synes av läkemedelskontrollen inom EG. vara en samordning

1985 om ett arbetssätt för utarbetan- EG beslöt år nytt krav säkerhet, the new approach. det av på produkters innebär i korthet att de direktiv röran- Den nya metoden som utfärdas endast skall ange de varors utformning säkerhetskrav, medan den närmare utformgrundläggande ankommer pá särskilda standardiseringsorgan. ningen

till EG:s råd i maj 1987 har kommissionen I en skrivelse

utvecklat sin syn på behovet av en generell produktsäkerhetsreglering. I skrivelsen framhålls att det finns ett trängande behov av ett generellt produktsäkerhetsdirektiv med skyldigheter för tillverkare, importörer och handlare att endast tillverka och saluhålla produkter som är säkra. Detta skulle enligt kommissionen bidra till att säkerställa att den inre marknaden fullbordas och en likvärdig nivå i fråga om produkters säkerhet uppnås inom EG. Ett förslag till produktsäkerhetsdirektiv är under utarbetande. Ett väsentligt inslag i det arbetet är att - att genom möjliggöra ålägganden om saluförbud, information, återkallelse och destruktion - ett säkerhetsnät för sådana fall då skapa farliga produkter kommer ut på marknaden. I förslaget finns en möjlighet till säljförbud avseende hela den inre marknaden.

UNEP

Från u-länderna har rests krav inom UNEP på en hårdare kontroll av handeln med kemikalier. vid UNEP:s session i Nairobi i juni 1987, då det tidigare provisoriska notifikationssystemet permanentades, krävde många u-länder att de s.k. London-riktlinjerna (se avsnitt 4.2.1) skulle kompletteras med regler om prior informed consent. Dessa länder förklarade att de vägrade anta riktlinjerna utan att ett sådant avsnitt togs in. Neder-

Västtyskland och USA förklarade sig länderna, Schweiz, om prior informed i och för sig godta principen att denna förutsatte att consent, men framhöll princip hade en kemikaliekontroll, som var kompetent u-länderna i vilket både i- och att tillämpa principen praktiken, visste för närvarande icke var fallet. Sverige u-länder man hade full förståelse för u-ländernas framhöll att riktlinjerna men också att reaktion mot de föreslagna mindre att uppställa riktlindet föreföll meningsfullt som kanske kunde tillämpas effektivt på länge. jer ej om att en av experter skulle Beslut fattades arbetsgrupp utveckla olika modeller för PIC sammankallas för att eller andra system som kunde komplettera riktlinjerna för att föreslå metoder för att införa PIC-principen och Ett första sammanträde med arbetsgruppen i riktlinjerna. i Dakar den 19-23 september 1988. har hållits

för det utkast till rekommen- En av utgångspunkterna utarbetade vid sammanträdet i dation som arbetsgruppen skall ta ställning till Dakar är att mottagarländerna i ett och att de i så fall om de vill delta PIC-system nationella som har att fatta skall utse myndigheter beslut om skall tillåtas eller ej. Systemet import skall omfatta och industrikemikalier bekämpningsmedel de definitioner som i FAO:s kod för besom motsvarar och Londonriktlinjerna ges beträffande kämpningsmedel vilkas användning förbjudits eller strängt produkter

begränsats på grund av risken för skada på hälsa eller miljö.

När det gäller förfarandet föreslås att mottagarländerna fattar beslut i samband med att de kemikafarliga lier som omfattas av systemet förs upp på en enhetlig lista som upprättas och kompletteras i samarbete mellan IRPTC (det internationella registret över potentiellt farliga kemikalier) och FAO. Listan får ett visst drag av automatik såtillvida att vid ikraftträdandet alla bekämpningsmedel och industrikemikalier som anmälts av minst tio länder därför att deras användning förbjudits eller underkastats stränga omedelbart begränsningar skall föras upp på listan, medan produkter som anmälts av fem till nio länder skall föras upp listan om en på särskild bedömning av deras farlighet ger anledning till det. När proceduren har börjat kommer tillämpas varje kemikalie, som notifieras och som möter kriterierna för hälso- och och definitiomiljöfarlighet enligt nerna i koden och London-riktlinjerna anses förbjuden eller underkastad stränga begränsningar, att delges mottagarländerna enligt samma förfaringssätt som gäller för de kemikalier som förts den upp på ursprungliga listan över riskfyllda kemikalier. IRPTC och FAO lämnar information om kemikalierna till anslutna länder.

sedan listan upprättats eller har de kompletterats

- som för övrigt kan vara nationella myndigheterna

i om bekämpningsmedel och industrikemika-

olika fråga - tid sig att till IRPTC meddela lier viss (90 dagar) på sitt beslut eller .eventuellt begära kompletterande eller i fråga. Om uppgifter om produkten produkterna väljer att förbjuda användden nationella myndigheten av en kemikalie som omfattas av systemet ning och import

eller att tillåta import bara under särskilda villkor,

bindande för exportländerna. IRPTC blir detta beslut de nationella beslut vidarebefordrar myndigheternas vilka ser till att export inte till exportländerna, i strid mot dessa beslut. om den nationella äger rum i ett land som deltar i PIC-systemet inte myndigheten inte meddelar beslut som har definisvarar eller något status i fråga om export av tiv karaktär gäller quo i till det landet. som vi har förstått kemikalien fråga innebär detta att export av kemikalien rekommendationen till det landet inte får ske med mindre än att mottagarexporten eller användlandet uttryckligen godkänner kemikalien är godkänd i mottagarlanningen av tidigare det.

rörande den närmare utformningen av Åtskilliga frågor att diskutera, däribland metoden för systemet återstår som notifierats motsvarar defiatt avgöra om produkter i FAO:s kod för bekämpningsmedel och Londonnitionerna räknar med att ha ett nytt riktlinjerna. Arbetsgruppen

sammanträde i början av år 1989 och därefter kommer förslagen att behandlas av UNEP:s råd.

4.2.3 Regleringar som bygger på exportförbud

OECD

0ECD:s råd antog år 1979 en rekommendation om produkt- 9 säkerhet . I den del rekommendationen avser export av farliga konsumentprodukter har den i vår översättning följande lydelse: Regeringarna i medlemsländerna skall sträva efter att - i med nationella - tillse enlighet gällande regler att sådana varor som är förbjudna eller áterkallade inom respektive land därför att de är så riskabla att de medför en allvarlig och direkt fara för liv, hälsa eller säkerhet för konsumenterna, inte exporteras till andra länder. Om befogenheter inte finns att förbjuda export av sådana farliga varor, uppmanas medlemsländernas regeringar att överväga önskvärdheten av att söka erhålla sådana befogenheter.

Hittills har rekommendationen vunnit efterföljd bara i begränsad utsträckning. I Australien och Frankrike finns vissa möjligheter att förbjuda export (se avsnitt 4.3).

Bakgrunden till 0ECD:s rekommendation såvitt den angår

9 Recommandation of the Council concerning the safety of consumer products. OECD C (79) 202.

av farliga varor var en utredning som visade export att nationell och natioproduktsäkerhetslagstiftning nella i regel avser varor som produktsäkerhetsátgärder marknadsförs och konsumeras i det egna landet. Diskussionen inom OECD föranleddes bl.a. av att barnkläder som hade behandlats med ett brandhärdande preparat TRIS - hade från USA till Frankrike och exporterats andra länder. Kläderna hade belagts med saluförbud i USA därför att TRIS ansågs kunna vara cancerframkallande.

Den som till grund för 0ECD:s rekommenrapport ligger dation pekar på att det kan finnas en rad omständigheter under vilka varor kan påträffas på en farliga marknad. Dels kan man tänka sig fall där varor har kommit ut marknaden på grund av tillfälliga brister på i kvalitetskontrollen och därför inte är exempelvis

utförda enligt landets säkerhetsföreskrifter eller

standarder. Dels kan man tänka sig fall där frivilliga varor visar vara farliga trots att detta har varit sig helt oförutsägbart (exempelvis TRIS-behandlade barnkläder).

anger vidare att, i de fall då relevanta Rapporten föreskrifter saknas eller ej upptar den särskilda fara som myndigheterna förväntas vidta produkten utgör, erforderliga åtgärder för att förbjuda vidare försälj-

ning av varan. Om så kan ske beror av landets konsumentlagstiftning. I allmänhet begränsas åtgärderna till att endast omfatta den inhemska marknaden. Det framhålls vidare att den ideala situationen är när förbud inte bara gäller den inhemska marknaden utan också export av farliga varor. Det anges emellertid att ett sådant system kan skapa svårigheter vid utarbetandet av säkerhetslagstiftningen, eftersom olika länder kan ha olika riskbedömning. I vissa fall kan det vara skäligt att låta säkerhetsbestämmelserna gälla endast på den inhemska marknaden. Företagen tillåts härigenom exportera varor som är utförda i enlighet med mottagarlandets bestämmelser. När allmän kunskap föreligger om en risk, är det alla regeringars ansvar att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda sina konsumenter från risken. Man kan således, enligt rapporten, inte enbart förlita sig på åtgärder från exportländerna. För vissa typer av produkter, t.ex. sådana med kända cancerogena egenskaper, synes det emellertid önskvärt att reglerna också gäller export.

Annorlunda blir, framhålls det i rapporten; situationen när brådskande åtgärder vidtas för att förbjuda mycket farliga varor. I sådana situationer kan antas dels att ifrågavarande vara utgör en risk för konsumenter i alla länder, dels att tillverkarna har stora lager, dels att informationen ej blivit känd i andra länder. I

önskvärt att

sådana fall är det, enligt rapporten,

liksom inhemsk försäljning förbjuds, om lagstiftexport så Alternativt eller kompletterande ningen medger. att alla informeras om synes det väsentligt regeringar så snabbt som möjligt och får full informasituationen av risken tillsammans med en tion om beskaffenheten av vilka produkter det gäller. fullständig beskrivning När sådan information mottas kan, enligt rapporten, myni de mottagarländerna förväntas digheterna potentiella behovet av att förbjuda import och försäljning överväga om risken i fråga inte redan beaktats, avberörda varor, också behovet att varna alla tänkbara samt överväga för att ta emot sådana produkter. importörer

Ett problem i sammanhanget är, enligt rapporten, att

alla länder för närvarande har möjlighet att direkt inte av varor, att det också förbjuda marknadsföring farliga för att träda i kraft och tar för lång tid åtgärderna därför hinner komma in i att de farliga produkterna om exportförbud beträffande varor landet. överväganden risker kan enligt rapporten också

som medför oväntade

till som redan nått den slutliga utsträckas produkter konsumenten och som blivit föremål för återkallelse.

4.2.4 Andra typer av regleringar WHO

Inom världshälsoorganisationen (WHO) har inte utarbetats

några förslag som tar sikte på att reglera exporten av läkemedel från i-länderna till u-länderna genom notifikationssystem eller s.k. PIC-system. I stället försöker man på olika sätt underlätta u-ländernas inköpssituation, bl.a. genom att utarbeta system varigenom u-länderna kan få information om ett läkemedels status i tillverkningslandet.

vid världshälsoförsamlingens (WHA) möte år 1985 antogs resolutionen Rational use of drugs. I den reviderade läkemedelsstrategi (the WHO revised drug strategy) som antogs av världshälsoförsamlingen anges bl.a. att läkemedelsindustrin skall ansvara för att marknadsföringen sker i överensstämmelse med etablerade regler och att olika utföranden i olika länder (double standards) undviks. WHO skall bl.a. ansvara för att etiska kriterier för marknadsföring av läkemedel fastställs.

Inom WHO har sedan år 1975 funnits ett certifieringssystem för kvalitetskontroll av läkemedel. I dag deltar 110 länder i systemet som i korthet innebär att ett intyg lämnas från exportlandet till importören om pro-

I kvalitet och om produktionsförhållandena. duktens

av socialstyrelsen. Genom Sverige utfärdas dessa intyg

information om huruproceduren erhåller mottagarlandet

i och i vida har registrerats exportlandet produkten

om varför preparatet inte förekommande fall information

i exportlandet utfärdar har registrerats. Myndigheterna

s.k. Free-sales Certificate till importländernas också

används i betydligt större Detta certifikat myndigheter.

omfattning än WHO-certifikaten.

WHO bedriver för att förbättra Ett annat arbete som

i u-länderna är framför allt läkemedelssituationen

läkemedel. Syftet med aktionsprogrammet för nödvändiga

medlemsländerna så att aktionsprogrammet är att stödja

ett utbud av ett antal de kan tillhandahålla jämnt

till möjliga kostsäkra och effektiva preparat lägsta

inom WHO en nad. Är 1977 utarbetade en expertkommitté

läkemedel och s.k. modellista över 250 nödvändiga

kunna utgöra en grund för vacciner. Denna lista skulle

länderna att göra sina val enligt egna prioriteringar.

WHO betraktas som ett bidrag Modellistan skall enligt

i de länder där för att komma till rätta med problemen

vida befintliga resurbehovet av läkemedel överstiger

ser.

även olika informationssystem Inom WHO har upprättats

av WHO för bl.a. spridning biverkningsrapporter.

Collaboratinq Centre for International Drug Monitoring med säte i har till

Uppsala uppgift att driva och ut-E

veckla WHO:s internationella I detta biverkningssystem. program deltar ett 30-tal medlemsländer. Den erhållna informationen om olika preparats risker för biverkningar sprids bara till medlemsländerna.

U-länderna får information från wHo:s säte i Genêve om förbud mot eller indragningar av olika läkemedel i tillverkningsländerna. I många u-länder finns också en representant från WHO stationerad med uppgift att vara hälsovårdsmyndigheterna behjälplig med bl.a. inköp av läkemedel.

vid WHO:s möte i världshälsoförsamlings maj 1988 antogs WHO:s etiska kriterier för av läkemedel marknadsföring (Ethical criteria for Medicinal Drug promotion). Kriterierna har tillkommit som en av uppföljning WHO:s förut omnämnda resolution Rational Use of Målet Drugs. för de etiska kriterierna är att och stödja sjuk- hälsovården genom en rationell läkemedelsanvändning.

I samarbete mellan WHO och ett värdland anordnas möten med nationella kontrollmyndigheter. En av idéerna bakom dessa möten är att underlätta ett snabbt informationsutbyte mellan olika Mötet kontrollmyndigheter. benämns

ICDRA (International ‘Conference of

Drug Regulating

Authorities).

Europarådet

har frågor om kontroll Även Europarådet uppmärksammat läkemedel till tredje världen. I en av försäljning av rekommendation som antogs av Europarådets parlamentarisår 1983 b1.a. att det huvudsakliga ka församling angavs för u-ländernas hälsovård och läkemedelspolitik ansvaret De producerande länderna måste bäras av länderna själva. att u-länderna i hade en moralisk skyldighet hjälpa att tillhandahålla läkemedel deras ansträngningar genom till fördelaktiga priser. Den parlamenav god kvalitet rekommenderade ministerkommittên tariska församlingen att ge sitt att inbjuda medlemsländernas regeringar utarbetandet av en effektiv kod för fulla stöd till av läkemedel och att politiskt stödja marknadsföring ländernas krav på kvalitet, markatt de västeuropeiska av läkemedel utvidgades att nadsföring och användning vid av läkemedel till tredje världen. även gälla export kunde inte uppnås inom enighet om resolutionen Någon av motstånd från vissa produministerkommittên på grund beslutade därför att centländer. Ministerkommittên i avvaktan på arbetet inom WHO. uppskjuta frågan

Brundtland-rapporten inom FN

Kommissionen för miljö och utveckling inom FN. som leddes av den norska statsministern Gro Harlem Brundtland, behandlade i den s.k. Brundtland-rapporten, som

kommissionen avgav år 1987 1°, frågan om export av far-

liga kemikalier. I rapporten sägs bl.a. att det föreligger ett trängande behov av en strängare kontroll av exporten av vádliga kemikalier, både sådana som används i industrin och sådana som används i I jordbruket. rapporten konstateras att industriländerna har utvecklat system för att delge varandra information om testresultat och nationella restriktioner för kemikalier. Im-

porterande u-länder, konstaterar kommissionen, deltar

dock som oftast inte i systemen. är de Enligt rapporten notifikationssystem som lanserats av UNEP och OECD vällovliga, men det är svårt att se hur kan systemen fungera för de mottagarländer som saknar kontrollorgan eller andra myndigheter vilka kan fatta beslut med anledning av den erhållna informationen. i Importörerna tredje världen har inga metoder att effektivt kontrollera handeln med sådana kemikalier som eller förbjudits vilkas användning strängt begränsats i exportländerna. 10 Our common future. The World Commission on Environment and Development. Oxford University Press 1987.

är i stort behov av infrastruktur för att U-länderna behärska riskerna med användningen av olika kemikalier. Under till situationens allvar rekommenderar hänvisning kommissionen att alla regeringar skall:

- se till att inga nya kemikalier sprids internationellt förrän ämnets påverkan på hälsa och miljö har utretts och bedömts, - försöken att upprätta internationella stödja avtal om och riskbedömning av olika provning kemikalier samt ett system för att fördela arbetet och kostnaderna för det, - av prior notification och genom upprättandet andra informationssystem strängt kontrollera till u-länderna av sådana kemikalier som exporten inte får säljas i tillverkningslandet, - av regionalt samarbete för stödja upprättandet att kunna informera samt ge råd till regeringarna om riskerna med användning av en viss kemikalie så att dessa skall kunna göra en risk/nytto-analys av den aktuella kemikalien.

OECD

Det bör också nämnas att det inom OECD redan etablerats ett informellt notifikationssystem som dock inte är till en eventuell export av ifrågavarande kopplat

vara. Systemet upprättades år 1973 och omfattar konsumentvaror. Det har successivt till att utvidgats idag omfatta:

ny produktsäkerhetslagstiftning, - för säljförbud och återkallelser av farliga konsumentprodukter samt produktsäkerhetsforskning.

Det bör noteras att viktiga såsom konsumentvaror, livsmedel, läkemedel och motorfordon, för närvarande inte omfattas av systemet. Anledningen härtill är att dessa produkter omfattas av notifikationssystem i andra organisationer samt att i de flesta av 0ECD:s medlemsländer frágor rörande dessa av produkter handläggs andra myndigheter än konsumentmyndigheterna.

överenskommelsen om tekniska handelshinder inom GATT

Inom GATT gäller fr.o.m. den 1 januari 1980 en särskild överenskommelse om tekniska handelshinder on (Agreement Technical Barriers to Trade, TBT). överenskommelsen gäller varor och omfattar tekniska föreskrifter, standarder och system för av provning varor.

Enligt överenskommelsen får tekniska föreskrifter och standarder inte utarbetas, antas eller tillämpas med

avsikt att hinder för den internationella hanskapa deln. I överenskommelsens preambel finns en allmän Således anges att inget land bör undantagsklausul. vara förhindrat att vidta atgärder som är nödvändiga för att säkerställa kvalitén på sin export eller för att människors, djurs eller växters liv eller skydda hälsa, för att förhindra bedrägliga förfaranden eller för att skydda miljön.

Vidare innehåller överenskommelsen regler om informa-

tion. Förslag till eller antagna tekniska föreskrifter och certifieringssystem som bedöms få en väsentlig inverkan andra handel skall notifieras andra på parters medlemsländer enligt en särskild procedur. Andra medlemsländer har rätt att begära närmare uppgifter samt att ge skriftliga kommentarer.

med proceduren enligt TBT-överenskommelsen Huvudsyftet är att medlemsländerna information samt möjlighet ge att vid införandet av nationella föreskrifter reagera som kan tänkas påverka handeln. Genom notifikationsfår medlemsländerna information om natioproceduren nella föreskrifter. Proceduren omfattar inte information om återkallelse eller försäljningsförbud beträffande farliga varor.

EFTAv

Mellan EFTA-länderna har sedan år 1964 tillämpats en informationsprocedur för notifiering av föreslagna nya eller ändrade tekniska föreskrifter av betydelse för handeln mellan EFTA-länderna, den s.k. INST-proceduren. Syftet med proceduren är att genom tidig information och möjlighet till samråd förhindra att tekniska handelshinder uppstår. Proceduren omfattar tekniska föreskrifter som rör industrivaror i internationell handel. Föreskrifterna skall notifieras på utkaststa-

diet, och övriga EFTA-länder har därefter möjlighet

att komma in med kommentarer.

Nyligen har riksdagen godkänt ändringar i EFTA-konventionen (prop. 1987/88:119, UU 34, rskr. 237, 1988:568). I propositionen anförs att en större när det öppenhet gäller tekniska föreskrifter kan vara ett första steg att förhindra att tekniska handelshinder I uppstår. diskussionerna mellan EFTA och EG-kommissionen har man från kommissionens sida påtalat de juridiska skillnaderna mellan EFTA:s och EG:s procedurer. EG:s procedurregler är bindande för medlemsstaterna, medan EFTA:s endast grundar sig på rekommendationer av EFTA:s rad. Diskussionerna i EFTA har inriktats på att förändra INST-proceduren så att den bätte överensstämmer med

är att den tid EG:s procedur. De viktigaste ändringarna kommentarer skall avges utsträckts från två inom vilken månader. En stand-still-period om månader till tre räknat från notifikationsdatum, införs. sex månader, som innebär att den föreslagna föreskriften stand-still, inträder om ett EFTA-land inom tre inte får beslutas, det att notitifkationen publicerades frammånader från kritik mot den notifierade föreskriften för allvarlig anser att den kommer att utgöra ett handelshinder. och En annan nyhet är att procedurens tillämpningsområde förutom industrivaror, även omfatta utvidgas till att, fisk och andra marina produkter. jordbruksprodukter, Alla till tekniska föreskrifter, certifieringsförslag och i dessa skall notifieras. system ändringar

har också upp ett system för Inom EFTA-länderna byggts om läkemedel mellan ländutbyte av utredningsrapporter ernas .kontrollmyndigheter, s.k. PER-scheme (Pharma- Pharmaceutical Inceutical Evaluation Report). Genom sker ett utbyte av information om spection Convention av för läkemedel. inspektioner tillverkningsanläggningar finns inbyggda alarmsystem för I bägge dessa system Informationen i systemen går vidare läkemedelsproblem. till bl.a. u-länder.

4.3 Nationella åtgärder

4.3.1 Norden

Danmark

I Danmark saknas generella regler om export av farliga varor. Inom några specialområden finns möjlighet att reglera exporten, exempelvis beträffande narkotika. Några konkreta förslag att reglera exporten av kemika-

lier genom utarbetande av ett s.k. PIC-system finns

för närvarande inte, inte heller några konkreta förslag till exportförbudsregler.

I vårt betänkande (SOU 1987:24) Produktsäkerhetslag ges en allmän översikt över lagstiftningen rörande produktsäkerheten (se s. 93).

Finland

Nyligen antogs en ny produktsäkerhetslag i Finland. I lagen anges vissa allmänna skyldigheter som en näringsidkare skall iaktta. I propositionen med till förslag lagen anges att lagen inte skall tillämpas på konsumentvaror som skall exporteras från eller transporteras genom Finland.

införande av en ny kemikalielag. vi I Finland övervägs del av ett till en sådan lag. I förhar tagit förslag som förbud mot slaget saknas bestämmelser möjliggör kemikalier. upptar dock export av farliga Lagförslaget vilken den som exporterar en en bestämmelse enligt har förbjudits eller starkt kemikalie, vars hantering för att hälsan eller miljön, är skylbegränsats skydda att anmäla exporten till vatten- och miljöstyrelsen. dig bestämda tider en förteckning styrelsen publicerar på av Avsikten med över kemikalier som omfattas systemet. är att anmälningarna skall vidarebefordras bestämmelsen i mottagarlandet i övetill den behöriga myndigheten med UNEP:s och 0ECD:s rekommendationer om rensstämmelse beträffande farliga kemikalier. Anmälan notifikation endast i samband med den första exportbehöver göras leveransen till varje land. Enligt propositionsförslaget inte i Finland helt förbjuden kemikalie tillverkas någon däremot någon enstaka kemikaför export men exporteras lie vars användning är väsentligt begränsad.

att införa ett system som skulle inne- Några planer på med vissa restriktioner, bära att exporten kringgärdades måste exporten, föresåsom att mottagarlandet godkänna vad vi erfarit från det finska miljöligger inte enligt vårdsministeriet.

Nor e 4 Den norska produktkontrollagen från år 1977 omfattar samtliga produkter, såväl råvaror och halvfabrikat som färdiga produkter, och reglerar alltså ett mycket vidare område än vad som vanligen faller under begreppet konix sumentvaror. Lagens syfte är att förebygga att produkter E X 1 hälsa eller

medför skada på miljö. Tillsynmyndighet för

› lagen är statens forurensningstillsyn.

Tillsynsmyndigheten, forurensningstillsynet, har föreslagit ett tillägg till produktkontrollagen som innebär att en näringsidkare skall kunna åläggas att publicera varningsinformation, återkalla en produkt från konsumenter eller distributörer samt förstöra produkten. Enligt förslaget skall också förbud kunna meddelas mot export av produkten. I motiveringen anges angående exportförbudet att i det omfattande internationella varuutbytet är det moraliskt och politiskt betänkligt att tillåta export av farliga produkter som återkallat; från hemmamarknaden. Möjligheten av exportförbud kan utgöra ytterligare ett motiv för producenterna att prioritera produktsäkerhet. Förbud skall också kunna meddelas mot reexport av importerade varupartier. Förslaget har ännu inte remissbehandlats.

Den norska exporten av läkemedel är föremål för

Norsk Medisinal har ensamrätt till all kontroll. depot och import av läkemedel i Norge. Läkemedelsproexport ducenterna kan alltså inte exportera direkt.

4.3.2 Europa i övrigt

Två länder har, såvitt bekant, infört regler om export varor, Frankrike och Nederländerav farliga nämligen na. I Frankrike har den lösningen valts att en myndighet vid behov kan utfärda exportförbud för en specifik vara. I Nederländerna har man angripit problemet med av kemikalier genom införandet av ett notifikaexport mottagarlandet ges möjlighet att tionssystem varigenom förhindra en import en en viss kemikalie.

Frankrike

Enligt en konsumentsäkerhetslagll år 1983 kan export

av produkter som anses farliga förbjudas. Enligt lagen skall varor och tjänster uppvisa en skälig säkerhetsnivå och inte äventyra brukarnas hälsa, när de används avsett ändamål. Varor och tjänster som inte uppför krav kan förbjudas eller kringgärdas fyller nyssnämnda

11 Loi no 83-660 du 21 julliet 1983 relative å la securitê des consommateurs et modifiant diverses de la loi du 1:er auöt dispositions 1905.

med olika bestämmelser. Beslut fattas av Conseil dEtat genom förordning (dêcret). Conseil dEtat kan förbjuda

pa

eller annat sätt reglera tillverkning, export, import, försäljning, gratisutdelning m.m. av ifrågavarande produkter. I händelse av allvarlig eller omedelbar fara kan de ansvariga ministrarna temporärt förbjuda bl.a export av den farliga produkten.

Nederländerna

Nederländerna är det enda land som i praktiken har försökt tillämpa ett system med prior informed consent. Nederländerna har i sin nationella lagstiftning kodifierat ett PIC-system. För närvarande tillämpas dock inte lagstiftningen utan i stället tillämpas ett frivilligt system efter överenskommelse med den nederländska kemiska industrin. systemet omfattar endast u-länder. Dessa har inbjudits att delta i systemet. Systemet tillämpas endast i fråga om länder som anmält önskan om sådant deltagande och utsett en ansvarig myndighet som har befogenhet att godkänna importen av kemikalier. systemet omfattar endast ett begränsat antal kemikalier som bedömts som särskilt riskabla vid

användning i u-länderna.

I det memorandum som presenterades för i parlamentet

samband med att lagen togs angavs hur systemet är tänkt att när det träder i kraft. Före export av en fungera som omfattas av systemet till ett land som kemikalie deltar i det skall, enligt den föredragande ministern, underrätta den ansvariga myndigheten i motexportören skall inte tillåtas om den ansvartagarlandet. Exporten den av skäl som hänför iga myndigheten vägrar godkänna till risker för människor och miljö. sig produktens det legala systemet skall enligt föredragandens Enligt mening export få ske om exportören, exempelvis genom ett skriftligt utlåtande från den ansvariga myndigheten i mottagarlandet, kan visa att mottagarlandet godkänner exporten.

om hur ofta notifikation skall ske innebär det I fråga att första exporten varje kalenderår legala systemet blir föremål för notifiering. Notifikation vid endast ett tillfälle skulle enligt föredraganden vara otillför att öka om de risker för räcklig syftet kunskapen hälsa och som användningen av vissa kemikalier miljö kan medföra. Å andra sidan skulle, enligt statsrådets ett med notifikation vid varje exuttalande, system bli för administrativt komplicerat. porttillfälle

det måste som förut nämnts ex- Enligt legala systemet portören kunna visa att mottagarlandets godkännande har importen. I nämnda memorandum kon— organ beviljat

x

.lqwewivvø--vgx-vvvq

_ stateras att detta förutsätter att ett statligt organ utses i mottagarlandet samt att ett samarbete förçatt genomföra PIC-systemet kan åstadkommas. För att möjliggöra detta har de nederländska ambassaderna kontak-

tat 160 u-länder under år 1985. Enkäten har bekräftat

svårigheterna att få en klar bild av vilka myndigheter i u-länderna som skulle kunna eller avslå bevilja importen efter att ha erhållit en notifikation. I de svar som erhölls saknades i de flesta fall uppgifter om vilka organ som skulle kunna svara för att notifikationerna behandlades på ett sätt. riktigt

I avvaktan på att det legala systemet skall träda i kraft tillämpas sedan den 1 juni 1986 ett frivilligt PIC-system av den nederländska industrin. Detta system bygger på samma princip som det legala systemet, nämligen att exporten av en vara som i ingår systemet endast kommer att ske efter det att exportören har försäkrat sig om att av varan användningen är tillåten i mottagarlandet eller att mottagarlandets godkännande organ inte motsätter sig ifrågavarande import. Notifikation sker vid första exporttillfället efter det att varan blivit föremål för kontrollátgärder och därefter årligen. Om något svar inte erhålls på lämnad notifikation eller svaret är oklart, flera görs försök att erhålla svar eller ett förtydligande. Om detta inte lyckas kommer exporten att ske i de fall det finns

andra bevis för att preparat är godkänt av ifrågavarande myndighet. Även i de fall myndigheten mottagarlandets inte svarar efter notifikationer kommer export upprepade att ske.

Det innefattar åtaganden beträffrivilliga systemet fande produkternas märkning och hur de paketeras.

Den ministern presenterade i juli 1987 en ansvarige om hur det frivilliga systemet fungerat det rapport första året. Av de 160 u-länder som tillfrågats hade 19 u-länder att de önskar deltaga i sysendast angett tenet. Åtta notifikationer hade enligt rapporten gjorts av ett och samma företag. I fem fall dittills, samtliga fick en skickas då den första notifikationen påminnelse inte ledde till någon reaktion. I ett fall meddelade att importen av aldrin, dieldrin och mottagarlandet andra organocholorina insekticider skulle upphöra. har nu upphört med exporten av sådana preparat Företaget till landet i fråga. Ett annat land angav att det provisoriskt tillät försäljning och användning av en produkt innehållande aldrin för ett par månader. Inga andra notifikationer medförde någon invändning mot importen av mottagarlandets godkännande myndighet.

4.3.3 USA

Den amerikanska lagstiftningen är förhållandevis långtgående när det gäller att reglera exporten av farliga varor. OECD:s konsumentpolitiska kommitté hänvisade till den amerikanska när den konsumentlagstiftningen diskuterade möjligheten av att införa ett notifikationssystem för farliga konsumentvaror. De amerikanska produktsäkerhetslagarna tillvaratar i långt högre grad än andra industriländers lagstiftning utländska konsumenters intresse.

Consumer Product Safety Act (CPSA)

Det huvudsakliga syftet med den amerikanska konsumentlagen är att förebygga olyckor genom preventiva åtgärder såsom av upprättandet olycksfallsstatistik samt

utarbetandet av föreskrifter om produktsäkerhet och om

återkallelser. Lagen är tillämplig på konsumentprodukter med vissa undantag. Exempelvis läkemelivsmedel, del, motorfordon är reglerade genom speciallagstiftning. Lagen administreras av kommissionen för produktsäkerhet (Consumer Product En mer Safety Commission). ingående redogörelse för den amerikanska konsumentlagen ges i kommitténs huvudbetänkande (SOU 1987:24 s. 96 ff). Här skall nämnas de bestämmelser som reglerar exporten av konsumentprodukter.

G En produkt som inte är utförd enligt gällande säkerhetsstandarder eller som bedömts kunna medföra fara och därför ålagts saluförbud får endast exporteras under vissa omständigheter. För att få exportera en sådan konsumentprodukt krävs att exportören anmäler till kommissionen för produktsäkerhet. I anmäexporten lan skall anges skeppningsdatum, destinationsland och hur stor kvantitet som är aktuell. Anmälan måste göras 30 dagar innan godset skall skeppas. Denna tid kan dock under särskilda omständigheter reduceras till tio dagar. Kommissionen notifierar sedan mottagarlandet om den förestående exporten. Om kommissionen bedömer att exporten skulle kunna medföra fara för amerikanska konsumenter beviljas ej skeppning.

Exporten av bekämpningsmedel är kringgärdad med restriktioner. Liksom i Sverige måste bekämpningsmedel Den lag som reglerar hantering av bekämpregistreras. - The Federal Insecticide, Fungicide and ningsmedel Rodenticide Act - administreras av Environmental Protection (EPA). Export av bekämpningsmedel som inte Agency är registrerade för nationell användning får ske endast under vissa förutsättningar. Exportören måste anmäla exporten till EPA och därvid bifoga ett skriftligt utlåtande från importören att denne är införstådd med att det aktuella preparatet är förbjudet i USA. EPA ser

sedan till, genom det amerikanska utrikesdepartementet, att informeras. 4 mottagarlandet

Icke registrerade bekämpningsmedel måste för att få

exporteras också märkas på mottagarlandets språk, vara

förpackade enligt köparens krav och vara märkta med texten inte registrerad för användning i USA. Även produktion av bekämpningsmede1endast avsedda för export är föremål för kontroll och registrering avseende försålda kvantiteter, aktiva kemiska substanser m.m. Tillverkarna måste också föra register över inköp och försäljning samt utländska inköpare. Dessa register kan kontrolleras av EPA.

Lagen om kontroll av giftiga ämnen - The Toxic substances Control Act - EPA att utfärda föreskrifbemyndigar ter för sådana kemikalier som visat sig kunna medföra betydande risk för hälsa eller miljö. sådana kemikalier skall, om de exporteras, anmälas till EPA helst sju dagar innan skeppning äger rum, eller åtminstone samtidigt. EPA informerar mottagarlandets ambassad i Washington eller en utsedd myndighet i mottagarlandet.

vissa livsmedel såsom kött, fågel och ägg får över huvud taget inte exporteras om de inte uppfyller gällande amerikansk livsmedelsstandard.

Den amerikanska läkemedelsexporten har varit föremål för häftig debatt på senare tid. Tidigare var export av läkemedel som inte var registrerade i USA förbjuden. Detta har nyligen ändrats genom den s.k. Hatchs Bill. I i enlighet med the omnibus Health dag gäller Act att läkemedel som av den amerikanska myndigheten och läkemedel - Food and Drug Administför livsmedel ration (FDA) - blivit godkända endast för forskningsändamál får till vissa länder förutsatt att exporteras är i mottagarlandet. Lagen ger FDA produkten godkänd möjlighet att förbjuda exporten om nya forskningsresultat skulle en annan bild av läkemedlets effektivitet ge och dess hälsan. De 21 länder till vilka påverkan på får ske av läkemedel som blivit godkända för export forskningsändamál är alla i-länder, däribland sverige.

av läkemedel som inte registrerats i USA måste Export av en anmälan hos the Secretary of Health and föregås Human Services. I anmälan måste mottagarlandet och läkemedlets namn uppges. Vidare måste bifogas ett utlåtande från importören att läkemedlet skriftligt inte kommer att vidareexporteras. Exportören måste också visa att produkten är godkänd i mottagarlandet och att inte blivit föremål för återkallelse produkten i mottagarlandet.

4.3.4 Kanada

Kanada har ingen generell lagstiftning som förbjuder export av farliga varor. Enligt lagen om transport av

farligt godslz har upprättats ett notifikationssystem.

om en exportör skall exportera en farlig vara måste detta anmälas till departementen för miljö och transport åtminstone 60 dagar för skeppning.

Transport- och miljödepartementen tillser i samförstånd att mottagarlandet notifieras. Efter det att godkännande har erhållits från mottagarlandet informerar den kanadensiska regeringen exportören om att skeppning kan komma till stånd.

Regeringen har också möjlighet att förbjuda export av farliga varor i enlighet med the Export and Import Permits Act. För att ett sådant förbud skall kunna

utfärdas krävs att ifrågavarande vara är föremål för

kontroll och upptagen på den s.k. exportkontrollistan. Enligt vad som uppgivits från det kanadensiska utrikesdepartementet finns inga farliga varor enligt konventionell mening ännu på listan. Det förekommer diskussioner inom regeringskansliet att även lata listan

12 An Act to promote public in the safety transportation of dangerous goods, 17th July, 1980, Chapter 36.

uppta sådana farliga varor.

I omfattar notifikationssystemet enligt lagen om dag av ca 3 000 ämnen vilka indelas transport farligt gods i 200 Förteckningen upptar 600 sidor. generiska grupper. Vad avser den praktiska tillämpningen har systemet sedan det trädde i kraft den 1 juli 1985 flitigt använts vid till USA men inte i någon större omfattning export till Frankrike har notifierats en vid export Europa. och Storbritannien en eller två gånger enligt vad gång som uppgetts från kanadensiska UD.

4.3.5 Australien

Genom en i den australiensiska handelslagen år ändring infördes bestämmelser som reglerar exporten av 1986 varor. Ändringen medförde att det råder exportfarliga förbud för farliga konsumentvaror.

I 65 c sub-section 1 anges att ett företag paragraf får eller annat sätt tillhandahålla varor inte sälja på avsedda att användas av konsumenter om:

- den aktuella produkten inte är utförd enligt gällande produktsäkerhetsstandard, - varan beslut i enlighet med lagen har genom deklarerats kunna medföra fara (unsafe

goods), _ varan genom enligt lagen ålagts per-

beslut

manent saluförbud (ban).

Sådana produkter får inte exporteras, om inte exporten

skriftligen godkänts av ansvarig minister. Om export av en vara som är förbjuden enligt paragraf 65 c sub-

section 1 beviljas av regeringen måste parlamentet

informeras inom sju dagar. Ett beslut av regeringen att ändå tillåta export kan, enligt vad som uppges i 13 en kommentar till lagen , tänkas förekomma i följande fall:

- varan återsänds till för ursprungslandet reparation, ommärkning m.m., - varan som skrot, exporteras - en vara som inte australiensiska uppfyller säkerhetsbestämmelser kan uppfylla utländska krav.

I de fall en vara blivit föremål för återkallelse antingen genom frivilliga átgärder eller till följd av ett ministerbeslut skall importören informeras så snart som möjligt efter det att varan skeppats. Importören

13 Product safety. Guide to the operation of the trade practices act. Attorney-Generals Department. office of Consumer Affairs.

skall om att varan har återkallats i upplysas Australien. om varan är defekt eller kan medföra fara skall detta liksom om varan inte är utförd i uppges överensstämmelse med gällande standarder. I det sistnämnda fallet skall också anges på vilket sätt utförandet brister i detta hänseende. En kopia av notifikationen skall inom tio dagar sändas till ansvarig minister.

År 1986 var 11 produkter föremål för exportförbud enligt 65 i den australiensiska handelslagen. Bland paragraf dessa kan märkas: kosmetika innehållande för produkter textilier behandlade med mycket bly, cigarettändare, TRIS, bantningsmedel och det s.k. magiska ägget.

4.3.6 Nya Zeeland

I Zeeland handhas exportkontrollen av departemen- Nya tet för tullfrågor som också administrerar exportför- (the Export Prohibition Regulations) från år budslagen 1953. ges av samma departement. För Exporttillstánd av läkemedel krävs en licens av hälsoexempelvis export ministeriet innan kan ansöka om licens hos exportören departementet för tullfrágor.

5 ÖVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG

5.1 Vår allmänna bedömning

5.1.1 Problemen

vi har fått till uppgift att ta ställning till frågan, om det bör införas regler angående förbud mot export av farliga varor. En sådan export kan ge upphov till olika problem, vilkas art och allvar i någon mån varierar med typen av mottagarland.

Utvecklingsländerna har inte alltid den lagstiftning

och organisation som gör det möjligt för dem att reglera

och kontrollera importen av farliga varor samt försäljningen av dem på hemmamarknaden. Brist på sakkunskap och kortvarig utbildning kan också för dem som hanterar varorna medföra svårigheter att vidta behövliga säkerhetsátgärder. Uppmärksamheten har i den internationella debatten främst riktats mot bekämpningsmedel och andra kemikalier samt mot läkemedel (se avsnitten 3.2 och 3.3).

för vårt arbete har självfallet varit Utgångspunkten av dessa är till nytta för att export varugrupper att det i vart fall ankommer på dessa u-länderna och länder att bedöma sina behov av varugrupperna. själva vi diskuterar är exporten av ämnen och produkter Vad särskilda risker för allvarliga skador på som medför person eller i miljön.

av som behövs för att Användningen bekämpningsmedel rätta med olika skadegörare kan medföra komma till för användarna och allmänheten som såväl hälsorisker i uppskattningar som risk för skador miljön. Enligt år 1972 (se avsnitt 3.2) inträffade gjorts av WHO för till följd av anhälften av antalet förgiftningsfall i u-länderna trots att vändning av bekämpningsmedel för inte mer än 15 % av världens konsumdessa då stod Förgiftningarna inträffar tion av bekämpningsmedel. blandning eller användning av bekämpunder förvaring, eller att man oavsiktligt dricker ningsmedlen genom återanvändning av tomma kemikaliebehållare dem, genom av mat. En betydande del av eller genom förorening är arbetsskador. som exempel kan förgiftningsfallen att saknas och att till följd anges skyddsutrustning kan komma att skadas när de sysslar med därav arbetare Skador i miljön kan vallas genom att prebesprutning.

paraten leder till helt andra effekter än de

avsedda

och åstadkommer rubbningar i ekologin. Skadegörarna kan bli resistenta mot bekämpningsmedlen så att dessa efter en tid blir verkningslösa, kanske just när de som bäst behövs. Ytterligare problem kan vallas u-ländernas

livsmedelsexport genom att de odlade produkterna kan

innehålla rester av de farliga ämnena.

Vad angår export av läkemedel kan konstateras att sådan - dock inte från - i fall medfört export Sverige många ett förvärrat sjukdomstillstånd och risk för svárbemästrade biverkningar. som exempel kan nämnas oxikinolinpreparatet enterovioform. Den information som lämnas läkarna i u-länderna angående biverkningar kan också vara sämre än den som i-ländernas läkare får. Ett problem för sig är att befolkningen i u-länderna ofta behöver andra läkemedel, s.k. basläkemedel, än de produkter som görs till föremål för den mest energiska marknadsföringen. Detta problem kan dock knappast lösas genom exportförbud eller närbesläktade åtgärder.

Andra problem vid export av farliga varor gör sig gäl-A lande oavsett typen av mottagarland. I-länderna har i regel både lagstiftning och myndigheter för produktkontroll som gör det möjligt att skydda medborgarna mot risker för skador av farliga produkter. Emellertid

visar erfarenheterna att hur väl anpassad lagstiftningen ändå kan komma ut på marknaden än är, farliga produkter och villa skador innan de upptäcks.

5.1.2 Internationella lösningar

Problemen med av farliga produkter har uppmärkexport av flera internationella organisationer. Bland sammats som urskils en grupp som

de rekommendationer antagits

kan en miniminivå för skydd mot skador som sägas ange kan vållas vid av farliga produkter. Denna export innebär att skall notifiera miniminivå exportlandet om vissa förhållanden. Information skall mottagarlandet om nationella beslut varigenom användningen av lämnas vissa av till risker för hälsa och produkter hänsyn eller kringgärdats med begränsningar miljö förbjudits av mer art. När sedan sådana produkter långtgående skall myndigheter underrättas exporteras mottagarlandets härom av exportören eller exportlandets myndigheter. Avsikten är att myndigheter då skall mottagarlandets vidta sådana säkerhetsåtgärder som krävs för att kunna

motverka risken för skada av de farliga produkterna.

Sådana rekommendationer som nu nämnts har lämnats av UNEP och OECD beträffande kemikalier och av FAO särskilt beträffande EG har nyligen för sitt bekämpningsmedel. vidkommande infört ett sådant notifikationssystem. EG:s

förordning har i engelsk text bilagts detta betänkande.

Ett längre gående steg är att efter notifikation tilltänkt export endast får komma till stånd, om produkten i fråga är tillåten i det mottagande landet eller dess myndigheter godkänner att produkten exporteras dit. En sådan ordning rekommenderas i FN:s resolution 37/137 om skydd mot produkter som är skadliga för hälsa och miljö. Denna typ av reglering brukar kallas för PIC-system (prior informed consent). Inom UNEP och FAO pågår arbete som syftar till att utveckla dessa organisationers notifikationssystem så att de också kommer att omfatta krav på prior informed consent. EG skall före den 1 juli 1990 på nytt överväga införandet av ett PIC-system. Nederländerna har i sin nationella lagstiftning kodifierat ett PIC-system. För närvarande tillämpas dock inte lagstiftningen utan i stället ett frivilligt system efter överenskommelse med den nederländska kemiska industrin.

Ännu ett steg till förebyggande av att skador orsakas av att farliga produkter kan tas exporteras om exportländerna meddelar formliga exportförbud, som alltså gäller oavsett vad som sker i mottagarlandet. OECD antog år 1979 en rekommendation om produktsäkerhet som i fråga om export av farliga konsumentprodukter innebär

att medlemsländerna skall sträva efter att tillse att varor som får säljas på hemmamarknaden eller som är ej återkallade, därför att de är så riskabla att de medför en och direkt fara för liv, hälsa eller säkerallvarlig het för konsumenterna, inte exporteras till andra länder.

5.1.3 vår värdering

skäl talar för att sådana produkter som Principiella inte får på hemmamarknaden eller som återkalsäljas lats från denna av den orsaken att de anses kunna medföra fara för människors liv och hälsa inte allvarlig heller skall få exporteras. När riskerna med en farlig i ett land skulle det vara föga rimprodukt upptäckts om de skadeförebyggande åtgärder som visade sig ligt helt hölls inom det egna landets gränser och nödvändiga användarna i andra länder av samma produkt lämnades åt sitt öde. Den internationella solidariteten talar tvärtom för att - genom information, exportförbud åtgärder eller på annat sätt - vidtas för att hindra att samma vållar skador i andra länder. Utgångspunkten produkt för vårt arbete måste vara att det är etiskt oförsvaratt till andra länder exportera produkter som av ligt säkerhetsskäl inte får användas här i landet.

Avsteg från denna princip emellertid vara motive-

kan

rade. Viktigast är fall när mottagarlandet gör andra

riskvärderingar än vi. De kan ha ett annat behov av produkterna än vi har. Innebörden av att en produkt anses vara farlig är just att den medför oaccepterade eller oväntade risker (se vårt huvudbetänkande SOU 1987:24 s. 126 och 193). Riskerna med sprit och tobak anses i vår kultur inte generellt oacceptabla. Motsvarande acceptans i fråga om andra ämnen kan finnas i främmande länder. Färgtillsatser i livsmedel, exempelvis korv, kan vara godtagna. Säkerhetsföreskrifter kan ha annat innehåll. En skyddshjälm eller en barnbilstol kan motsvara mottagarlandets regler trots att produkten inte överensstämmer med svenska säkerhetsföreskrifter. I sådant fall får den svenske konsumenten inte det skydd han har rätt att förvänta sig och måhända rättar sitt handlande efter, medan produkten i och för sig ger bättre skydd än ingen säkerhetsanordning alls och kanske exakt motsvarar vad konsumenten i mottagarlandet räknar med. Ett annat exempel är läkemedel som i ett land inte accepteras på grund av biverkningar men som genom fördelar i andra hänseenden godtas i andra länder. Frågan om biverkningar är alltid en fråga om avvägning mellan nytta och risker och riskvärderingen kan därför utfalla på skilda sätt i olika länder.

sådana kan föras när de absoluta riskerna resonemang som är förenade med en produkt är förhållandevis godartade. blir problemet om det är fråga om Allvarligare som importlandet är berett mycket farliga produkter av rent ekonomiska skäl..Åtskilliga u-länder acceptera använder DDT, därför att de bekämpningsmedel alltjämt som i industrivärlden har ersatt DDT är alltför dyra. Om ett ämne spridningseffekter, inverkan på ozongenom skiktet eller annat sätt kan påverka den globala på talar redan vårt intresse av att kunna biosfären, eget vår för att vi inte skall medverka till skydda miljö av ämnet vare sig inom eller utom det egna spridningen landets gränser.

Vi vill dock att det torde förhålla sig så understryka att de över huvud taget inte farligaste preparaten av i Några problem med tillverkas företag Sverige. av sådana produkter har därför inte uppkommit export såvitt vi kunnat utröna.

En som måste beaktas när det gäller export av aspekt farliga varor till framför allt u-länder är svårigheten att vinna gensvar och därmed effektivitet för åtgärder som från u-ländernas sida kan uppfattas som intrång i deras suveränitet. Det kan befaras att mer omfattande vilka skulle kunna tolkas som exportrestriktioner,

försök att skydda u-länderna från risker de själva accepterar eller med andra ord som utslag av tanken att de inte förstår sitt eget bästa, skulle mer skada än gagna strävandena att nå internationellt samförstånd kring arbetet med att förebygga hälso- och miljörisker.

En utgångspunkt för en reglering av exporten av farliga varor till framför allt u-länderna bör enligt vår mening vara att Sveriges åtgärder står i samklang med den internationella utvecklingen på området. Det finns all anledning för Sverige att ta aktiv del i denna utveckling och därvid verka för en så hög standard som över huvud taget är möjlig när det gäller åtgärder som kan motverka risker för människors hälsa och för miljön. Sverige måste därvid också vara berett att på ett tidigt stadium acceptera och i praktisk handling omsätta de resultat som vunnits genom internationellt samarbete.

Vi har inte kunnat konstatera annat än att det svenska näringslivet uppträder ansvarsmedvetet när det gäller export av farliga produkter. vi har sålunda inte funnit belägg för att från Sverige exporterats kemikalier eller läkemedel under sådana förhållanden att de kunnat antas medföra oväntade skaderisker för användarna. Undantag kan finnas och sådana bör, som vi senare återkommer till, kunna mötas med åtgärder från samhällets

not den anförda bakgrunden, att det svenska sida. nyss ansvarsmedvetet när det gäller näringslivet uppträder vi å ena sidan inte se någon större risk export, kan

effekter om Sverige avvaktar och genomför

för skadliga med den internationella utvecklingen. Å åtgärder i takt andra sidan blir de samhälls- och företagsekonomiska kostnader som är förenade med en restriktiv hållning av hälso- och miljöfarliga varor sannolikt till export för än för de flesta andra industriländmindre Sverige knappast förefaller behöva er, eftersom näringslivet I denna situation bör kravet på interändra sin praxis. bli Sverige har i nationell solidaritet avgörande. varit drivande i miljöolika internationella sammanhang bör därför med gott exempel när frågor. Sverige föregå att de som export av farliga det gäller reglera problem med Detta kan också leda till ökad varor kan föra sig. i u-länderna för det svenska näringslivet. good-will

5.1.4 Notifikationssystem

internationella samarbetet är I det hittillsvarande En ståndpunkt är emelmånga olika linjer skönjbara. förhållandevis allmänt accepterad. Det är den lertid som till grund för de förut omnämnda princip ligger från UNEP, OECD, FAO och den tidirekommendationerna notifikation av gare nämnda EG-förordningen angående

export av vissa farliga kemikalier. som förut

framhål-

lits bygger de på principen att information skall lämnas rörande beslut om förbud mot och begränsningar i användningen av kemiska produkter och att anmälan skall ske till mottagarlandets myndigheter när kemikalier som

omfattas av besluten exporteras. Dessa myndigheter får

sedan själva vidta de åtgärder till förebyggande av skaderisker som de finner motiverade.

Kemikalieinspektionen har föreslagit regeringen att ett sådant system skall tillämpas i sverige. Förslaget innebär att andra länder skall informeras när beslut fattas om att användningen av vissa kemikalier skall förbjudas eller vara underkastade långtgående begränsningar pa grund av risker för hälsa och miljö. Beslut som fattats med stöd av läkemedelsförordningen (1962:701), arbetsmiljölagen (1977:1160) eller lagen (1985:426) om kemiska produkter skall omfattas av notifikationssystemet. vid export av en kemisk substans vars användning förbjudits eller är strängt begränsad skall mottagarlandets myndigheter informeras om exporten och dessutom påminnas om innebörden av beslutet om förbud/begränsning. I en särskild författning som skall utfärdas av inspektionen kommer de varor att anges som skall omfattas av informationsskyldigheten. själva exportanmälningen skall lämnas av det exporterande

företaget.

kemikalieinspektionens förslag skall exportanmäl- Enligt innehålla olika uppgifter, nämligen om exportningen och exportörens namn samt adress till det mottagarland, i som tar emot anmälningen, tidorgan mottagarlandet för uppgifter om varans idenpunkt planerad export, titet, avsedd användning av varan samt vad som anges om varan i kemikalieinspektionens författning.

skall fullgöras i god tid innan Anmälningsskyldigheten en viss vara exporteras första gången till ett visst land.

Vi har i avsnitt 4.2.1 lämnat en redogörelse för innehållet i den förordning som nyligen har antagits av EG:s råd angáende export av vissa farliga kemikalier. Förordningen föreskriver skyldighet att notifiera export av ett begränsat antal substanser, som förteckmycket nats i en bilaga till förordningen.

Kemikalieinspektionens förslag skiljer sig från EG:s förordning på ett par punkter. När det gäller varugrupsom anmälningsskyldigheten skall kunna omfatta per föreslår kemikalieinspektionen att exportanmälningarna även skall kunna avse läkemedel, en varukategori som

uteslutits i EG:s förordning. Det kan dock anmärkas att EG:s förordning öppnar för enskilda medmöjlighet lemsländer att även notifiera andra substanser än dem som listas i bilagan till förordningen.

Det kan i sammanhanget också anmärkas att EG:s förordning omfattar ett visst antal substanser, men även de varor som innehåller dessa substanser om varorna omfattas av EG:s märkningsbestämmelser.

En viktig skillnad är att det EG-förordningen ålägger exporterande företaget att förpacka och märka produkten enligt gällande EG-bestämmelser. Denna skyldighet hindrar inte uppfyllandet av särskilda krav som kan gälla i mottagarlandet. Regler om saknas i märkning kemikalieinspektionens förslag.

När det gäller vilken information som exportanmälningar/notifikationer skall innehålla framgår att EG-notifikationerna kommer att innehålla information om vilka försiktighetsåtgärder som bör vidtas vid hantering av preparatet liksom en av sammanfattning gällande bestämmelser om begränsningar av preparatens användning och anledningen till dessa. Av kemikalieinspektionens förslag framgår inte helt klart om de svenska notifikationerna kommmer att innehålla dessa uppgifter.

föreslår att exportanmälan bara Kemikalieinspektionen skall ske vid första exporttillfället. EG-förordningen att ett referensnummer som hänvisar till föreskriver notifikationen, och som kommer att den ursprungliga i official Journal of the European Compubliceras skall sändning. Det är dock munities, medfölja varje om denna information går till någon annan än oklart importören.

förslag bereds för närvarande Kemikalieinspektionens inom och energidepartementet. Vi har därför miljösett det som vår att lägga fram ett eget inte uppgift till författning i ämnet. vi delar inspektionens förslag att ett notifikationssystem nu bör införas uppfattning Såvitt den närmare utformningen av i Sverige. angår anser vi att de svenska bestämmelserna bör systemet till EG:s förordning i de delar denna behandlar anpassas notifikation av Vi delar emellertid inspekexporten. att notifikationssystemet bör kunna tionens ståndpunkt även läkemedel. Utrymme för detta finns även omfatta inom EG enligt artikel 8 i EG:s förordning (se bilaga av produkterna har vi inte under- 2). vad angår märkning bedömning. Eftersom Sverige ännu lag för någon egen anslutit till EG:s märkningsbestämmelser finns inte sig för närvarande inte heller utrymme för harmonisering på

denna punkt.

5.1.5 PIC-system

Ett notifikationssystem av den art som rekommenderats

av bl.al UNEP innebär att Sverige inte vidtar några

egna åtgärder för att stoppa eventuell export av farliga varor ens i förhållande till länder som samma avgör vägning som vi mellan å ena sidan de risker som är förenade med användningen av kemiska produkter och á andra sidan nyttan av produkterna (risk/nyttobedömning) och som dessutom har myndigheter som kan handla med anledning av den information som systemet Det kan ger. göras gällande att ett notifikationssystem åtminstone borde ha den effekten att, om ett mottagatland inte godkänner exporten, det skall vara möjligt för svenska myndigheter att förhindra att den över huvud taget äger rum. Detta är innebörden av det s.k. PIC-systemet, vilket som förut nämnts förordats i vissa internationella sammanhang, bl.a. FN:s resolution 37/137.

Nederländerna tillämpar som framgått ett PICtidigare system på frivillig basis. Ett tjugotal länder har hittills förklarat sig vilja delta i Endast systemet. ett litet antal anmälningar om tilltänkt export har lämnats enligt systemet. Det har tydligen tagit lång

tid att erhålla svar från mottagarländernas myndigheter, bara i ett fall under tiden den 1 juni 1986-den 1 och 1987 har lett till att exporten (av bl.a. juni systemet och dieldrin) helt En förklaring till aldrin stoppats. svala som det nederländska försöket det mottagande ha fått kan emellertid vara att systemet ännu synes inte fått internationellt genomslag. U-länder som från olika i-länder får förslag till samarbete i former som individuella för måste få svårt att är varje exportland leva till de krav som ett sådant samarbete ställer. upp därför bredare internationell samverkan som Det krävs leder fram till standardiserade former för ett PIC-sys- Ett arbete ett sådant system pågår inom både tem. på .UNEP och FAO.

vi menar att är uttryck för en riktig PIC-systemet Det är en till självhjälp som innebär princip. hjälp att som mottagarländerna inte vill ha stopprodukter redan vid källan. vår mening bör Sverige i pas Enligt det internationella arbetet verka för att ett effekkommer till stånd. Frågan behandlas nu tivt PIC-system b1.a. UNEP och är representerat i arbetet inom Sverige inom Det kan konstateras att det prinorganisationen. intresset för ett PIC-system redan nu är mycket cipiella stort från u-ländernas sida. När ett sådant system kommer i kan man vänta sig att praktisk tillämpning

dessa länders rutiner efter hand kommer att förbättras. Troligen kommer det inom några år att bli lättare att få u-länderna att utse myndigheter som kan godkänna eller förkasta exporten. I avsnitt 5.2 diskuterar vi närmare hur ett PIC-system bör kunna utformas. Under förutsättning att det internationella arbetet leder till att ett effektivt PIC-system kommer till stånd bör Sverige på ett tidigt stadium ansluta till det. sig Detta skulle visa att Sverige även i är berett handling att följa intentionerna i PN:s resolution 37/137 om skydd mot produkter som är skadliga för hälsa och miljö. Principen i resolutionen, nämligen att det åvilar exportlandet att undersöka hur mottagarlandet ställer sig till exporten, är en av utgångspunkterna för ett PICsystem.

5.1.6 Exportförbud

Det finns ämnen som är så farliga för liv mänskligt

och den biologiska miljön att de inte bör få användas

någonstans. Det är också uppenbart - och närmare beskrivet i vårt huvudbetänkande - att konsumentprodukter ibland kan bli av livsfarliga på grund konstruktionsfel eller fel vid Även om det kan förväntas tillverkningen. att svensk exportindustri sedd i sin helhet kommer att avstå från export av varor som är i nu farliga angivna

hänseenden, får vi inte bortse från att avsteg kan förekomma. Inte minst med tanke på de allvarliga skadesom och läkemedel kan föra verkningar bekämpningsmedel med sig i u-länderna bör det finnas en beredskap så att kan meddelas om en akut situation skulle exportförbud göra det nödvändigt.

Allmänt sett intar våra direktiv en restriktiv ståndi frågan om exportförbud. Så sker på grundval av punkt innehållet i näringsutskottets betänkande NU 1984/85:2. Där framhölls att en utgångspunkt bör vara att varje land i självt skall avgöra om och hur en viss princip teknik skall få användas i det egna landet. En annan bör vara att Sverige genom internationellt utgångspunkt arbete aktivt bör verka för att andra länder stärker sitt skydd för människors hälsa och miljön. Likaså bör aktivt stödja försök att i tillämpliga fall få Sverige till stånd internationella regelsystem och överenskommelser. Utskottet menade dock att det uppenbart kan inträffa fall av export av förbjudna varor av så allvarart att den ansvarsfördelning mellan export- och lig som angetts kan ifrågasättas. situationen importland kan utskottet dessutom motivera omedelbara inenligt så att skadeverkningar undviks. Graden av gripanden skaderisk i kombination med tidsfaktorn skulle sålunda i vissa fall kunna motivera att exportlandet ensidigt

ansvarar för att berörd vara genom exportförbud.inte sprids utanför landet. Utskottet uttalade att det sagda gällde både farliga förbjudna läkemedel, kemikalier och konsumentprodukter i vid bemärkelse.

I våra direktiv framhålls också att är exportförbud ett långtgående ingripande och att det i sakens ligger natur att ett eventuellt exportförbud måste begränsas till de kvalificerat farliga Det kan produkterna. enligt direktiven inte bli fråga om att hindra av alla export de varor som inte får säljas eller användas i sverige. I direktiven sägs emellertid också att det uppenbart kan inträffa fall av export av varor farliga som företer en så allvarlig och direkt fara för hälsa liv, och säkerhet att arbete i internationella och organisationer företagens egenåtgärder är otillräckliga. I sådana eller liknande situationer kan det direktiven te enligt sig stötande att varorna skall få föras över våra gränser för en spridning som vi saknar kontroll över.v

De anförda synpunkterna en bygger på grundläggande respekt för andra länders självbestämmanderätt men möjliggör ett ingripande mot produkter som är så farliga att behovet av ett stopp för dem inte kan gärna ifrågasättas. När det gäller farliga och konsumentprodukter därmed förhållandet till i-länderna ligger synpunkterna

med 0ECD:s rekommendation om export också väl i linje varor av år 1979. Även om oECD:s rekommenda— av farliga inte vunnit nämnvärd efterföljd är det rimligt tion ännu att, i de jämförelsevis få att det finns en möjlighet då kan om export av verkligt farliga fall fråga uppkomma Vi ser det som vår uppgift varor, förbjuda exporten. till en som ger en att lägga fram förslag reglering måste därvid vara att skapa ett sådan möjlighet. Målet förfarande som tillåter ett snabbt och effektivt agerani enskilda fall utan att man för den skull bygger de upp en omfattande byråkratisk apparat.

tänkbara. En möjlighet är att Olika vägar är därvid beslutanderätten på ett administrativt organ. lägga är om få fall och att han- Hed tanke på att fråga i bedömningen, när delspolitiska överväganden ingår om företrädesvis i fråga är generella exportförbud kan - som antyds i våra förhållande till u-länderna, - den behöva göras av direktiv slutliga prövningen

regeringen.

är dock inte lämplig när det gäller En sådan ordning mot som oväntat visar ingripanden konsumentprodukter Här blir det fråga om sig besitta farliga egenskaper. olika ofta bara om en tillverkvaror mycket slag,

av

en enstaka vara. Prövningen av frågan om ningsserie av

exportförbud i sådana fall bör inte förläggas på regeringsnivå. Här kan man i stället tänka att låta sig olika tillsynsmyndigheter fatta beslut. Med tanke de på stränga krav som enligt våra direktiv bör uppställas för att exportförbud skall få meddelas kan det emellertid inte komma i fråga att i en författning med generell räckvidd ge en allmän befogenhet för olika tillsynsmyndigheter att meddela exportförbud. Risken är uppenbar för att en sådan ordning skulle leda till en olikartad praxis. Att gå alla de som

igenom författningar reglerar

tillsynen över farliga produkter av olika för att slag för varje enskild varugrupp om och förutreglera frågan sättningarna för exportförbud är med till hänsyn problemets begränsade karaktär inte motiverat och en reglering av denna typ skulle dessutom lämna sådana varugrupper som saknar särskild tillsynsmyndighet oreglerade. vad som behövs är alltså en generell som inlösning nefattar prövning av en central instans i de få fall som rimligen kan bli aktuella.

I våra direktiv framhålls att om regler återkallelse av farliga varor och sannolikt kommer tjänster att finnas i framtiden och att ett eventuellt exportförbud bör utformas med beaktande härav. Detta leder till tanken, att en lösning med på problemet exportförbud när det gäller farliga konsumentprodukter skulle kunna

sökas i anslutning till det förslag till ny produktsäkerhetslag som regeringen nyligen har lagt fram för riksdagen (prop. 1988/89:23) på grundval av vårt huvudbetänkande SOU 1987:24. Enligt detta förslag kan marknadsdomstolen ålägga en näringsidkare att bl.a. återkalla varor och tjänster. Marknadsdomstolen kan också fatta beslut om att förbjuda tillhandahållandet av vissa varor och tjänster. Lagen omfattar främst konsumentvaror. Den ersätter inte den speciallagstiftning som finns för läkemedel, kemikalier etc. utan kompletterar sådan lagstiftning.

Säljförbud och åläggande om återkallelse skall enligt förslaget kunna meddelas vid särskild risk för skada oavsett om denna hotar person eller egendom. När det gäller beslut om exportförbud synes det naturligt att en sådan åtgärd vidtas bara för att motverka risken för skada på person. Detta får anses vara i enlighet med oECD:s rekommendation som i första hand avser att skydda liv, hälsa och säkerhet. Med tanke på den restriktiva hållning som våra direktiv intar till frågan om exportförbud bör ett sådant inte heller kunna meddelas utan att risken för skada är av särskilt kvalificerad beskaffenhet. I direktiven talas om allvarlig och direkt fara för liv, hälsa och säkerhet. Förutsättningen för exportförbud bör kunna uttryckas så att sådant av

särskilda skäl krävs för att hindra att en vara orsakar allvarlig skada på persons

Enligt förslaget till produktsäkerhetslag är det i första hand företagens egen uppgift att svara för en fullgod produktsäkerhet. I propositionen pekas på betydelsen av att åtgärder kan i samförstånd mellan

beslutas

tillsynsmyndigheterna och företagen. Även när det gäller export av farliga produkter bör ansvaret i första hand vila på företagen och uppkommande frågor om tillrådligheten av export kunna lösas genom samråd och förhandlingar mellan företagen och de myndigheter som har ett tillsynsansvar för produkterna i fråga.

I enstaka undantagsfall behövs dock en möjlighet att meddela ett uttryckligt exportförbud för att förebygga skaderisker av den allvarliga art som vi förut nämnt. Exportförbud är en ingripande åtgärd. Enligt förslaget till produktsäkerhetslag kan marknadsdomstolen (MD) meddela säljförbud och åläggande om återkallelse. Det synes lämpligt att även frågan om exportförbud beträffande konsumentprodukter får prövas av MD, när inte sådant förbud kan meddelas i annan ordning.

Även i övrigt bör den ordning som föreslagits beträffande handläggningen av ärenden enligt produktsäker-

hetslagen kunna användas när fråga uppkommer om exportförbud beträffande konsumentprodukter. Vi behandlar dessa frågor närmare i avsnitt 5.3.4.

vi har om inte MD borde kunna pröva även frågan övervägt om förbud mot av bekämpningsmedel och andra export produkter som inte omfattas av produktsäkerhetslagen. Här är det emellertid fråga om export av typiskt sett inte av en enstaka vara som blivit farliga produkter, Även om MD:s avgöranden får spridningseffekter farlig. genom att de respekteras också av andra näringsidkare än den ett bör beträffande sådana avgörande gäller, ett förbud mot export av produkten produkter generellt kunna meddelas. Det är inte heller fråga om konsument- Att lägga uppgiften på MD framstår därför produkter. som i viss man främmande. Med hänsyn till de handelspolitiska som krävs i dessa fall bör som bedömningar förut antytts prövningen i stället läggas på regeringen.

Vi vill erinra om att vi enligt våra direktiv inte bör behandla varuomráden som för närvarande är föremål för Dit hör bl.a. krigsmateriel och miljöexportreglering. avfall. I fråga om ett stort antal produkter, farligt tekniska anordningar, ämnen etc. för vilka försäljningseller gäller i Sverige saknas uttryckanvändningsförbud bestämmelser som tar sikte på exporten. Internaliga

tionella erfarenheter talar emellertid för att riskerna med export av farliga företrädesvis är produkter knutna till varuomrádena kemikalier, särskilt bekämpningsmedel, och läkemedel. Dessa varuområden är i specialreglerade lagen (1985:426) om kemiska produkter läkerespektive medelsförordningen (1962:701). Enligt var mening bör regeringen i dessa lagar bemyndigas att meddela exportförbud om det behövs från hälsovårds- eller - i fråga om kemiska produkter miljövårdssynpunkt. Regeringen bör dock kunna meddela förbud endast om det av särskilda skäl krävs för att hindra att en vara orsakar allvarlig skada på person eller i Ett förbud bör i miljön. och för ges generell verkan men vid sig prövningen av om förbud behövs bör särskild tas till hänsyn förhållandena i unländerna. överträdelse av exportförbud som meddelats i författning faller under lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Vi utvecklar våra synpunkter på frågan om exportförbud för kemikalier och läkemee del närmare i avsnitt 5.3.2. I avsnitt 5.3.3 berörs ett detaljproblem som rör reexport av livsmedel som är otjänligt till människoföda.

5.1.7 Förhållandet till EG

Inom EG pågår som vi redovisat tidigare (avsnitt 4.2.2) visst arbete med frågan om av reglering exporten av

kemikalier. EG har nu beslutat att införa ett farliga EG torde också vara berett ett notifikationssystem. i av ett PIC-system. I den förordning delta utvecklingen antogs sägs att rådet varigenom notifikationssystemet av kommissionen före den 1 juli 1990 skall på förslag införa om prior informed överväga att principen förbud mot av farchoice. Frågor om generella export kemikalier eller läkemedel synes över huvud taget liga vara aktuella inom EG för närvarande. Däremot inte ett innefatpågår arbete på produktsäkerhetsdirektiv, om och återkallelse inom tande även frågor säljförbud den gemensamma marknaden.

finna att de förslag vi nu lägger fram kan Vi kan inte försvåra den svenska anpassningen till EG eller eljest väcka betänkligheter från handelspolitiska synpunkter. ett innebär vårt förslag att -Såvitt angår PIC-system i det internationella samarbetet arbeta Sverige skall effektivt sådant skall komma till stånd för att ett ett tidigt stadium ansluta sig till och, om så sker, på huruvida det att åstadkomma ett effekdet. Frågan går blir naturligtvis i hög grad beroende tivt PIC-system av vilken ståndpunkt EG intar. vad angår exportförbud att sådana skall kunna meddelas innebär vara förslag det risk för allvarlig skada på bara när föreligger i vissa fall, i miljön. De olika handelsperson eller, › x i i i ,, s

överenskommelser som vi är anslutna till, bl.a (frihandelsavtalet med EG, innefattar när det gäller däri intagna förbud mot handelshinder regelmässigt undantag som innebär att avtalet i fråga inte skall utgöra hinder mot bl.a. exportförbud som krävs för att skydda männi-

skors eller djurs hälsa eller liv, under förutsättning

att förhuden inte utgör medel för godtycklig diskriminering eller innefattar en förtäckt begränsning av handeln (se närmare redogörelsen i vårt huvudbetänkande SOU 1987:24 s. 186 ff). Vi kan inte tänka oss att de av oss föreslagna möjligheterna att i vissa ovanliga fall av allvarlig fara meddela exportförbud skulle kunna uppfattas som handelshinder. Om EG, såsom synes sannolikt, antar ett produktsäkerhetsdirektiv med bl.a. möjlighet till ett säljförbud avseende hela den inre marknaden, utgör tvärtom en regel om exportförbud i den svenska produktsäkerhetslagen en direkt anpassning till EG:s reglering, såvitt avser export till EG:s medlemsländer.

När det gäller förbud av mer generell karaktär, avseende kemikalier eller läkemedel, skall sådana våra enligt förslag beslutas av regeringen. Eventuella handelspolitiska konsekvenser av ett förbud kan då in vid vägas bedömningen. En framställning från KO till marknadsdomstolen som rör exportförbud bör av lämpligen föregås ett samråd med kommerskollegium angående handelspoli-

tiska aspekter på frågan.

heller finna att tillämpningen av försla- Vi kan inte medföra försvagning av det gen skulle kunna någon konkurrenskraft i förhållande svenska näringslivets andra länder, eftersom förslagen torde till EG eller i sett som en överensstämma med praxis näringslivet helhet.

5.1.8 Sammanfattning av vår allmänna bedömning

sålunda - förutom ett mer detaljbetonat Vi förordar livsmedel - det av kemikalieförslag beträffande 955 föreslagna notifikationssystemet genomförs inspektionen en till EG:s förordning i ämnet, att efter anpassning i det internationella arbetet verkar för att Sverige kommer till stånd och pá ett ett effektivt PIC-system stadium ansluter sig till ett sådant, 355 regetidigt att utfärda exportförbud för kemikaringen bemyndigas lier och läkemedel för att förebygga att sådana produktvållar skador på person eller i miljön er allvarliga samt i om konsumentprodukter marknadsdomstolen att fråga kunna meddela exportförbud i enskilda fall när skall särskilda skäl krävs för att hindra att en vara det av vållar allvarlig skada på person.

5.2 Prior informed consent (PIC)

5.2.1 Inledning

Kemikalieinspektionen har, som framgår av avsnitt 5.1, föreslagit regeringen att ett system för notifikation skall införas i fråga om kemiska vilkas anprodukter vändning förbjudits eller strängt begränsats i Sverige på grund av risker för hälsa eller miljö. Systemet grundar sig på rekommendationer av UNEP, OECD och FAO. Genom ett sådant system får vid export av varor farliga mottagarlandets myndigheter underrättelse om att varan kommer att införas i landet och kan därmed om det anses önskvärt vidta mått och steg för att stoppa importen eller underkasta varan den kontroll som behövs. Samtidigt får exportlandets veta att tillsynsmyndigheter varan är föremål för export.

Något hinder mot exporten från exportlandets sida innefattar emellertid inte ett sådant I intersystem. nationella sammanhang ställs numera ofta längre gående krav på att exportländerna skall vid behov förhindra export av farliga varor. Sådana tankar har kommit till uttryck i den s.k. avsnitt Brundtlandrapporten (se 4.2.4). I rapporten sägs att det ett föreligger trängande behov av en kontroll strängare av exporten av vådliga

i om sådana som används i indukemikalier både fråga sådana som används i jordbruket. De notifikastrin och som lanserats av UNEP och OECD är enligt tionssystem men det är svårt att se hur systerapporten vällovliga, för de mottagarländer vilka saknar men kan fungera som kan fatta beslut med anledning av den kontrollorgan informationen. Under hänvisning till situatioerhållna allvar rekommenderar kommissionen att alla regenens av prior notification ringar bl.a. genom upprättande strängt skall kontrollera och andra informationssystem u-länderna av sådana kemikalier som inte exporten till får säljas i tillverkningslandet.

för sådan kontroll är s.k. prior informed En modell dvs. att export av en farlig vara förutconsent (PIC), att myndigheter efter information sätter mottagarlandets exporten. I avsnitt 4.2.2 om varans egenskaper godkänt för olika sådana PIC-system. I det och 4.3.2 redogörs lämnas en rekapitulation av denna redogörelse. följande

Internationella rekommendationer och lösningar 5.2.2

FN:s resolution 37/137 om skydd mot produkter Enligt för hälsa och miljö skall inte endast som är skadliga information om export lämnas till mottagarlandet. Export resolutionen endast få komma till stånd, skall enligt

om produkten i fråga är tillåten i det mottagande landet

eller dess myndigheter godkänner att produkten exporteras dit.

Från u-länderna har rests krav inom UNEP pá en hårdare kontroll av handeln med kemikalier. vid UNEP:s session i Nairobi i juni 1987, då de s.k. London guidelines för utbyte av information om kemikalier i internationell handel antogs, uppstod en intensiv diskussion om så kunde ske utan att riktlinjerna tillfördes även ett avsnitt om prior informed consent“. Flertalet u-länder sade att de vägrade anta riktlinjerna om inte ett PICsystem infördes i dem. Nederländerna, Schweiz, Förbundsrepubliken Tyskland och USA förklarade sig godta principen om prior informed consent men framhöll att denna princip förutsatte att u-länderna hade en kemikaliekontroll, som var kompetent att tillämpa principen i praktiken, vilket både i- och u-länder visste för närvarande icke var fallet. Sverige framhöll att man hade full förståelse för u-ländernas reaktion mot de föreslagna riktlinjerna men också att det föreföll mindre meningsfullt att uppställa riktlinjer som kanske ej kunde tillämpas effektivt på länge. Beslut fattades om att en arbetsgrupp av experter skulle sammankallas för att utveckla olika modeller för PIC- eller andra system som kunde komplettera riktlinjerna och för att föreslå

metoder för att införa PIC-principen i riktlinjerna. Ett första sammanträde med arbetsgruppen har hållits i Dakar den 19-23 september 1988. Resultatet av mötet berörs i följande avsnitt.

Inom FAO har frågan om införandet av ett PIC-system vunnit förnyad aktualitet. En resolution med denna innebörd har antagits i november 1987. I resolutionen anges att PIC-systemet skall tillämpas för bekämpningsmedel före utgången av år 1989. Av redogörelsen för UNEP:s arbete framgår att genomförandet av ett sådant system torde komma att ske i samarbete med sistnämnda organisation.

Vad angår arbetet i EG bör till en början erinras om att europaparlamentet tidigare har antagit två resolutioner, en för läkemedel och en för kemikalier, med samma innebörd som FN-resolutionen. Europaparlamentets resolutioner innebär att export av riskfyllda produkter beviljas endast om importlandets regering begärt den aktuella produkten efter att ha blivit informerad om vilka kontrollåtgärder som gäller i exportlandet.

EG-kommissionen utarbetade år 1985 ett förslag som innebär att importlandet kan avböja import av en farlig kemikalie efter att ha erhållit information om vilka

restriktioner som gäller i EG. Om inte något svar avges inom 60 dagar efter lämnad information, är export tillåten. För att export skall förhindras krävs att importlandet skriftligen motsätter sig import av kemikalien i fråga. Förslaget innebär att det är kommissionen som skall handha skriftväxlingen och meddela tillstånd till export. I juni 1988 antog rådet en förordning (council regulation) med innebörden att medlemsländerna skall genomföra ett notifikationssystem. I förordningen sägs att rådet på förslag av kommissionen före den 1 juli 1990 skall överväga att införa principen om prior informed choice (se avsnitt 4.2.2).

Nederländerna är det enda land som i praktiken har tillämpat ett system med prior informed consent”. F.n sker detta på frivillig grund. Systemet omfattar endast u-länder. Dessa har inbjudits att delta. Systemet tillämpas endast i fråga om länder som anmält önskan om sådant deltagande och utsett en ansvarig myndighet som har befogenhet att godkänna importen av kemikalier. Systemet omfattar endast ett begränsat antal kemikalier som bedömts som särskilt riskabla vid i användning

u-ländernal. Före export av en kemikalie som omfattas

Dessa motsvarar grovt räknat de som upptagits i beslutet av EG:s råd om tillämpning av ett notifikationssystem, se bilaga 2.

av till ett land som deltar i det skall exsystemet portören underrätta den ansvariga myndigheten i mottagarlandet. Exporten skall inte tillåtas om den ansvariga myndigheten vägrar godkänna den av skäl som hänför sig till produktens risker för människor och 0m.något svar inte erhålls på lämnad notifikation miljö. eller svaret är oklart, görs flera försök att erhålla svar eller ett förtydligande. om detta inte lyckas kommer exporten att ske i de fall det finns andra bevis för att ifrågavarande preparat kan godtas av mottagarlandets myndighet. Även i de fall myndigheten inte svarar efter upprepade notifikationer kommer export att ske.

När det gäller det praktiska genomförandet av det frivilliga PIC-systemet hade enligt en rapport som presenterades i juli 1987 av de 160 u-länder som tillfrågats 19 u-länder angett att de önskade deltaga i systemet. Åtta notifikationer hade gjorts, samtliga av ett och samma företag. I fem fall fick en påminnelse skickas då den första notifikationen inte ledde till någon reaktion. I ett fall meddelade mottagarlandet att importen av aldrin, dieldrin och andra organocholorina insekticider skulle upphöra. Företaget har nu upphört med exporten av sådana preparat till landet i fråga. Ett annat land angav att det provisoriskt tillät försäljning

och användning av en produkt innehållande aldrin för ett par månader. Inga andra notifikationer medförde någon invändning mot importen av mottagarlandets godkännande myndighet.

I vara .nordiska grannländer finns såvitt vi erfarit

inga planer för ögonblicket_att införa PIC-systemet. Från norsk sida har uppgetts att man är positiv till principen med ett PIC-system, men några konkreta förslag finns inte. Den finska inställningen är enligt vad som uppgetts under hand mer avvaktande och kommer i hög utsträckning att bero på vad man kan enas om internationellt.

5.2.3 Vår bedömning

Av bl.a. de förut omnämnda diskussionerna vid UNEP:s session i Nairobi i juni 1987 framgår att u-länderna, sedda som grupp, har en i princip positiv inställning till PIC-system. Ett PIC-system kan inte väcka sådana invändningar med hänsyn till u-ländernas nationella suveränitet som vissa former av exportförbud kan föranleda. Besluten inom ramen för ett PIC-system kan ge mottagarlandet anledning att se över den nationella regleringen av riskfyllda produkter. De nederländska försöken ledde, som framgår av föregående avsnitt,

till detta resultat i ett fall. Att mottagarlandet ser över och fattar beslut om användningen av vissa riskfyllda produkter är enligt vår mening just vad PIC-systemet bör resultera i. Detta är inte minst viktigt ur handelspolitisk synvinkel då all import genom ett generellt förbud kommer att behandlas lika, så att de exportländer som tillämpar PIC-systemet inte hamnar i en ofördelaktig konkurrenssituation.

En förutsättning för att ett PIC-system skall fungera väl är att mottagarlandet utsett ett organ som kan ta emot och fatta beslut i anledning av översända notifikationer. Erfarenheterna av de nederländska försöken visar att det kan vara svårt att få gensvar i det hänseendet. Att endast ett tjugotal av 160 tillfrågade länder kunnat utse samarbetsorgan ger en fingervisning om svårigheterna.

Vidare krävs att de utsedda organen inom en skälig tid reagerar på erhållna notifikationer. också i detta hänseende tyder de nederländska erfarenheterna på att det är svårt att få systemet att fungera med erforderlig smidighet och snabbhet. Av de åtta notifikationer som sändes av det nederländska kemiföretaget resulterade endast tre i en omedelbar reaktion från det mottagande organet i mottagarlandet. I fem fall fick en påminnelse

skickas.

samtidigt måste emellertid beaktas att Nederländerna hittills varit ensamma om att tillämpa ett PIC-system. Intresset från mottagarländernas sida måste självfallet påverkas av hur många exportländer som tillämpar samma eller liknande system. Att utarbeta rutiner för att hantera exportanmälningar från ett land, när de farliga varorna kanske i stället förs in från ett annat land utan några anmälningar, måste te sig föga meningsfullt. För att ett PIC-system skall göra verklig nytta krävs en ganska allmän uppslutning från industriländernas sida. Systemet bör bygga på internationell överenskommelse, så att samma rutiner kan tillämpas vid export från olika länder.

Enligt vår bedömning präglas det internationella samarbetet numera av en positiv till inställning själva principen om prior informed consent. Att UNBP tillsatt en arbetsgrupp som skall utveckla olika modeller för bl.a. PIC-system och föreslå metoder för att införa PIC-principen i UNEP:s notifikationssystem är ett tecken på denna positiva Det kan förutses inställning. att samarbetet förr eller senare kommer att leda till rekommendationer från framför allt UNEP:s och FAO:s, kanske också EG:s, sida om att ett PIC-system skall

och med klara riktlinjer för dess utformning. tillämpas

närmare utvecklat i avsnitt 5.1 förordar Av skäl som vi

internationella arbetet verkar för vi att Sverige i det

skall komma till stånd och att ett effektivt PIC-system

ett stadium ansluter sig till det. om så sker på tidigt

bör i första hand sikta till att hjälpa Ett PIC-system

bemästra de svårigheter som de har vid u-länderna att

av varor genom att deras produktkontroll import farliga

inte är utbyggd i tillräcklig omfattning. Systemet ännu

med sikte särskilt på export till bör därför utformas

u-länderna.

för att ett PIC-system skall fungera En förutsättning

förut att det finns en samarbetspartner är som antytts

kan eller motsätta sig exporten. Enligt som godkänna

är ett till vissa länder begränsat system, vår mening

reaktioner kan förväntas från mottagarländeri vilket

än det i EG diskuterade systemet som bygger na, bättre

skall till alla länder och att exportanmälningar gå på

ske om reaktion inte förmärkts att export får någon

inom viss tid. Risken med sistnämnda från mottagarlandet

det kan leda till fördröjningar i av system är att typ

utan motsvarande nytta. Ett PIC-system handelsutbytet

endast i förhållande till länder bör därför tillämpas

delta i systemet och som utsett som förklarat sig vilja

myndigheter att godkänna eller motsätta sig export.

Vi räknar med att u-länderna kommer att bli alltmer

medvetna om systemets fördelar och att kretsen av länder

som förklarar sig vilja medverka och som utser godkännande organ därför kommer att öka.

varugrupger

Man får räkna med att i det internationella arbetet samma avgränsningar kommer att användas beträffande de varor vilka omfattas av ett som PIC-system för de varor som skall omfattas av de internationella notifikationssystemen. Det blir alltså om varor som är fråga förbjudna eller vilkas är användning underkastad långtgående begränsningar på grund av risker för hälsa eller miljö.

De varugrupper som är aktuella i första hand är bekämpningsmedel och industrikemikalier. Det bör understrykas

att principen för urvalet bör vara

att systemet skall omfatta ämnen/produkter vilkas användning är förenad med stora risker för skada allvarlig på person eller i miljön.

Eftersom ett beslut att ett PIC-system skall omfatta ett visst ämne i realiteten kan få samma effekt som

ett exportförbud för ämnet i fråga, bör det enligt var mening vara regeringen som beslutar om vilka ämnen/produkter som omfattas. Förslag till regeringens beslut bör utarbetas av kemikalieinspektionen i samråd med dels andra berörda myndigheter (arbetarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket, livsmedelsverket), dels representanter för näringslivet. Ett sådant förfarande ger enligt vår uppfattning de bästa förutsättningarna för att systemet får en lämplig avgränsning. Avgörande bör vara produkternas farlighet framför allt vid användning i u-länderna. Ämnen/produkter vilkas användning av‘ hänsyn till risken för allvarlig skada på person eller i miljön förbjudits i Sverige bör givetvis omfattas.

I princip borde även bekämpningsmedel som i sig medför en så stor fara för hälsa och miljö att det otvetydigt skulle förbjudas för användning i Sverige, om en ansökan skulle aktualiseras, kunna omfattas av systemet, även om något förbud tidigare inte meddelats. Motsvarande borde kunna gälla också om ett bekämpningsmedel tidigare varit godkänt men beslutet om godkännande återkallats

efter framställning från företagets sida och anledningen

härtill var att medlet medför allvarlig fara för hälsa och miljö. Vi är emellertid medvetna om att ett sådant betraktelsesätt skulle kunna leda till praktiska olägenheter, eftersom det skulle framtvinga en bedömning av

ett bekämpningsmedel enbart med tanke på om det skall omfattas av PIC-systemet. Detta framstår som konstlat. Det är bättre att i sådant om det fall, behövs, direkt meddela exportförbud för i ämnet/produkten fråga enligt det förslag vi lägger fram i avsnitt 5.3.2.

Vad angår ämnen som är med kringgärdade olika beslut om begränsingar i om fråga användningen (severely restricted) bör enligt vår sådana uppfattning preparat vilkas användning beslut har enligt inskränkts till ett mycket begränsat område av hänsyn till de allvarliga skaderiskerna kunna ingå i systemet. som exempel kan nämnas ett bekämpningsmedel vars användning inskränkts till någon speciell en sjukdom på enstaka växtart. Ämnen/produkter där föreskrifter m.m. ålägger tillverkare eller användare särskilda försiktighetsåtgärder, exempelvis krav om viss bör skyddsutrustning, inte redan på den grunden anses som severely restricted.

så mycket viktigare är det enligt var mening att varor som kan medföra tidigare okända risker för allvarlig skada pá person eller i miljön kommer att omfattas av systemet. Det skulle i annat fall kunna dröja länge innan andra länders myndigheter blivit medvetna om riskerna. De svenska tillsynsmyndigheterna bör vara

behovet att ta in nya ämnen i PIC-sysuppmärksamma på temet och i förekommande fall lägga fram förslag därom till regeringen.

I takt med att internationella rekommendationer börjar bör också vägledning sökas i hur urvalet tillämpas skett i andra länder och vilka kriterier som legat till för deras bedömningar. Det är av många skäl, grund med till såväl mottagarländernas hantering av hänsyn anmälningarna som exportindustrins konkurrenssituation, att nå en så bred internationell enighet som angeläget om vilka som skall omfattas av möjligt ämnen/produkter

systemet.Enligt vår uppfattning innebär detta att endast

ett antal ämnen/produkter kommer att mycket begränsat beröras och att det därför blir fråga om varor vilkas inte kan betvivlas. En god uppfattning om farlighet torde kunna erhållas med ledning av föromfattningen över kemikalier som omfattas av EG:s notifiteckningen kationssystem (se bilaga 2).

En särskild är om ett PIC-system skall omfatta fråga även läkemedel. Inom WHO finns informationssystem som det för u-ländernas kontrollorgan att få gör möjligt information om läkemedel i olika hänseenden såsom beträffande läkemedlets kvalitet och tillverkningsförhållanden. vid allvarliga läkemedelsrisker går WHO ut med

› omedelbar information. WHO har däremot inte något ?ICsystem. Fördelen är att WHO har upparbetade kanaler och ofta representanter i u-länderna varför garantier finns att information som lämnas kommer rätt organ till handa, något som ofta är ett problem i u-länderna. Några prak-

tiska olägenheter torde inte inträda för den svenska

läkemedelsindustrins vidkommande, om ett svenskt PICsystem får omfatta även läkemedel. Huruvida så skall vara fallet bör med hänsyn till det anförda bedömas på grundval av utfallet av de internationella överläggningar om ett PIC-system som vi förutsätter skola rum äga innan ett avgörande träffas för svenskt vidkommande.

Dávarande produktkontrollnämnden har i samarbete med socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och livsmedelsverket utarbetat och till FN överlämnat en förteckning över läkemedel, bekämpningsmedel, kemikalier och övriga livsmedelstillsatser som har förbjudits eller vilkas användning har kringgärdats med olika restriktioner. Förteckningen upptar ett hundratal olika ämnen. Jämfört med denna förteckning bör ett betydligt mindre antal ämnen/produkter omfattas av ett PIC-system. som exempel kan nämnas att de livsmedelstillsatser som anmälts till konsoliderade listan inte torde böra omfattas. skälet är att sådana kemikalier är kringgärdade med bestämmelser inom ett mycket speciellt - som användningsområde

livsmedelstillsatser - men tillåtna för annan användning exempelvis som industrikemikalier. Annorlunda förhåller det sig med de aktiva beståndsdelarna i bekämpningsmedel. Dessa kemikalier används i huvudsak enbart i olika bekämpningsmedel och om de förbjudits för detta användningsområde är i praktiken deras användning underkastad långtgående begränsningar (severely restricted). Anledningen är att dessa ämnen sällan har en alternativ användning.

För att få en uppfattning om hur frekvent tillämpningen av ett PIC-system skulle bli för svenskt vidkommande, om hänsyn tas till alla de läkemedel och kemikalier som Sverige anmält till konsoliderade listan, har vi försökt få fram vissa uppgifter med ledning av produktregistret. Av dessa uppgifter framgick att av de 60 kemikalier som anmälts från Sverige till FN:s konsoliderade lista (första utgåvan) nio i någon form finns upptagna i produktregistret såsom förekommande i Sverige. När det

gäller läkemedel förekom i Sverige fyra farmaceutiska

specialiteter av dem som har anmälts från svensk sida till den konsoliderade listan. Eftersom vi utgår från att ett PIC-system kommer att omfatta ett betydligt mindre antal ämnen än den konsoliderade listan torde det nyss anförda ge en fingervisning om att frågan om export av ämnen som omfattas av ett PIC-system inte

skulle aktualiseras särskilt ofta. De nederländska erfarenheterna talar i samma riktning.

Förfarandet

Under vårt arbete har vi diskuterat hur tillämpningen av ett PIC-system skulle kunna utformas. Vi har därvid kommit fram till ganska detaljerade ståndpunkter, väl vetande att den internationella utvecklingen kunde ta en annan bana och att denna i så fall borde accepteras av Sverige, under förutsättning att den ledde fram till ett effektivt PIC-system. Alldeles i slutfasen av vårt arbete har UNEP:s arbetsgrupp, som har till uppgift att utveckla olika modeller för bl.a. PIC-system och föreslå metoder för att införa PIC-principen i UNEP:s notifikationssystem, haft ett första sammanträde i Dakar den 19-23 september 1988. Arbetet inom UNEP fortsätter med ytterligare ett arbetsgruppssammanträde, troligen i början av år 1989, och därefter med behandling i UNEP:s råd.

Resultatet av mötet i Dakar - som vi behandlar i det - vår följande ger enligt mening en klar anvisning om vart UNEP är på väg. Vi har dock inte funnit det motiverat att lägga fram till av ett förslag utformning svenskt PIC-system, grundat resultatet från Dakarpå

mötet, eftersom UNEP:s arbete trots allt befinner sig ett förberedande stadium. Samtidigt har vi funnit på det att snarast möjligt lägga fram våra förangeläget i andra hänseenden. I denna situation har vi valt slag att mer skissartat redovisa de ståndpunkter beträffande förfarandet som vi hittills kommit fram till, eftersom vi anser att en sådan redovisning kan ge en vägledning i den fortsatta diskussionen. Avsikten är däremot inte att fram förslag i fråga om förfarandet i ett lägga PIC-system, utan det får rätta sig efter resultatet av det internationella samarbetet.

vi har därvid utgått från de förutsättningar för ett PIC-system som hittills varit föremål för de mest ininternationella diskussionerna och som tillämpas gående i Nederländerna, nämligen att efter notifikation av beslut om att förbjuda eller strängt begränsa användav en kemikalie, anmälan om tilltänkt export ningen sker till mottagarlandet och att exporten inte tillåts om mottagarlandets myndigheter motsätter sig den.

Det exporterande företaget borde enligt våra tankegångar anmäla export av en vara som omfattas av PIC-systemet till den myndigheten i mottagarlandet första godkännande exporteras dit. En ny anmälan borde göras gången varan om inte exportanmälan gjorts under de två senaste åren.

Frågan om tillstånd till export borde enligt var bedöm-

ning prövas av en och samma myndighet oberoende av

vilken produkt som skulle exporteras. Ett PIC-system

har många beröringspunkter med det av kemikalieinspektionen föreslagna notifikationssystemet, som enligt förslaget skall handhas av inspektionen i samråd med övriga berörda tillsynsmyndigheter. Eftersom ett PICsystem kan väntas i första hand komma att omfatta bekämpningsmedel, är det enligt vår mening lämpligt att också ett sådant system handhas av kemikalieinspektionen, självfallet även det i samråd med tillsynsmyndigheter såsom naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen.

För att exporttillstånd skulle ges vid export till något av de länder som utsett godkännandemyndigheter borde det exporterande företaget i första hand prestera ett intyg om godkännande från vederbörande myndighet i mottagarlandet. Export borde också kunna beviljas, om företaget kunde visa att ifrågavarande produktslag generellt sett var tillåtet i mottagarlandet. En möjlig informationskälla för det exporterande företaget skulle kunna vara våra ambassader utomlands.

I de fall den godkännande myndigheten inte reagerade inom rimlig tid skulle det enligt var uppfattning ej

vara motiverat att förbjuda exporten. Det skulle dock krävas att myndigheten först tillställts en påminnelse om exportanmälningen. En tidrymd av två månader, räknat från den första exportanmälningen, borde rimligen få förflyta innan tillstånd lämnades till export. Tillstånd borde också kunna ges om mottagarlandet motsatte sig exporten under áberopande av andra skäl än önskan att skydda hälsa och miljö, t.ex. brist pá utländsk valuta, eller om det var uppenbart att andra skäl varit avgörande.

Det skulle ankomma på tullen att kontrollera efterlevnaden av systemet. Export utan erforderligt tillstånd blev att bedöma som varusmuggling.

De kostnadsökningar som ett system enligt den antydda modellen skulle kunna medföra skulle, enligt vår bedömning, bli mycket begränsade. Kemikalieinspektionens arbete med förberedande och införande av systemet borde kunna klaras inom ramen för inspektionens nuvarande verksamhet. Kostnaderna för inspektionens prövning av frågan om exporttillstánd borde kunna avgiftsfinansieras (jfr förordningen 1986:199 om avgifter för finansiering av kemikalieinspektionens verksamhet). Om det ansågs oförmánligt att direkt avgiftsbelägga

administrativt

ansökningar om exporttillstánd, kunde i stället hänsyn

tas till arbetet med exporttillstånd nästa gång det blev aktuellt att omreglera kemikalieavgifternas storlek.

Även näringslivets kostnader borde bli marginella, om antalet ämnen/produkter som omfattas av systemet hålls på en så begränsad nivå som vi förutsatt. Mot bakgrund av att endast ett fåtal ämnen som Sverige anmält till FN:s konsoliderade lista finns den på svenska marknaden och med hänsyn till det urval av produkter som är aktuella i EG-diskussionen och i den nederländska regleringen torde anmälningsplikten komma att omfatta endast ett mycket begränsat antal ämnen/produkter. När det gäller kostnaden för en enskild skulle exportanmälan denna bli i det närmaste försumbar då handeln med kemikalier, bl.a. genom de krav som ställs vid transport och överlåtelse av kemiska många ämnen och produkter, redan i dag reser krav på klassificiering, märkning och information om produkten m.m. Däremot kunde vissa räntekostnader uppkomma i avvaktan att på frågan om exporttillstånd prövades, liksom självfallet inkomstbortfall om tillstånd vägrades.

Pågående arbete inom UNEP

som förut redovisats har UNEP tillsatt en arbetsgrupp

med uppgift att utveckla olika modeller för bl.a. PICoch föresla metoder för att införa PIC-principen system i UNEP:s notifikationssystem. Arbetsgruppen har haft ett första sammanträde i Dakar den 19-23 september 1988. Det utkast till rekommendationer som arbetsgruppen därvid utarbetade avviker när det gäller förfarandet i väsentliga hänseenden från de ståndpunkter vi tidigare Arbetsgruppens resultat torde kunna anses intagit. innebära ett nytänkande i förhållande till den tidigare internationella diskussionen om ett PIC-system.

Liksom vi utgår arbetsgruppen från att mottagarländerna skall ta ställning till om de vill delta i ett PICoch att de i så fall skall utse nationella mynsystem som har att fatta beslut om import skall digheter tillåtas eller ej. systemet skall omfatta bekämpningsmedel och industrikemikalier som motsvarar de definitioner som i FAO:s kod för bekämpningsmedel och UNEP:s London-riktlinjer ges beträffande produkter vilkas

användning förbjudits eller strängt begränsats på grund

av risken för skada på hälsa eller miljö.

När det gäller förfarandet föreslås att mottagarländerna fattar beslut i samband med att de farliga kemikalier som omfattas av systemet förs upp på en enhetlig lista som upprättas och kompletteras i samarbete

mellan IRPTC (det internationella registret över

poten-

tiellt giftiga kemikalier) och FAO. Listan får ett

visst drag av automatik såtillvida att vid ikraftträdandet alla bekämpningsmedel och industrikemikalier som anmälts av minst tio länder, därför att

deras användning förbjudits eller underkastats stränga

begränsningar, omedelbart skall föras upp på listan. Produkter som anmälts av fem till nio länder skall föras upp pá listan om en särskild bedömning av deras farlighet ger anledning till det. När proceduren har börjat tillämpas kommer varje notifikation om en kemikalie, som enligt definitionerna i koden och London-riktlinjerna anses förbjuden eller underkastad stränga begränsningar och som möter kriterierna för hälso- och miljöfarlighet, att delges mottagarländerna enligt samma förfaringssätt som gäller för de kemikalier

som förts upp på den ursprungliga listan över riskfyllda

kemikalier.

IRPTC och FAO lämnar information om kemikalierna till anslutna länder.

Sedan listan upprättats eller kompletterats har de nationella - som för kan vara myndigheterna övrigt olika i fråga om bekämpningsmedel och industrikemikalier - viss tid (90 dagar) på sig att till IRPTC meddela

sitt beslut eller eventuellt begära kompletterande om eller produkterna i fråga. Om uppgifter produkten den nationella väljer att förbjuda användmyndigheten och av en kemikalie som omfattas av systemet ning import eller att tillåta import bara under särskilda villkor, detta beslut bindande för exportländerna. IRPTC blir de nationella myndigheternas beslut vidareberfordrar vilka ser till att export inte till exportländerna, rum i strid mot dessa beslut. Om den nationella äger i ett land som deltar i PIC-systemet inte myndigheten svarar eller inte meddelar något beslut som har definistatus i fraga om export av tiv karaktär gäller quo kemikalien i till det landet. som vi har förstått fråga rekommendationen innebär detta att export av kemikalien till det landet inte får ske med mindre mottagarlandet exporten eller användningen av uttryckligen godkänner kemikalien godtagits i mottagarlandet. tidigare

rörande den närmare utformningen av Åtskilliga frågor återstår att diskutera, däribland metoden för systemet som notifierats motsvarar defiatt avgöra om produkter nitionen i FAO:s kod för bekämpningsmedel och London- Arbetsgruppen räknar med att hålla ett riktlinjerna. sammanträde i av år 1989 och därefter kommer nytt början förslagen att behandlas av UNEP:s råd.

Vi kan se klara fördelar från både internationella och svenska synpunkter med det sålunda skisserade systemet framför det av oss i det föregående skisserade systemet. U-länderna tvingas att på ett tidigt stadium fatta beslut om användningen av vissa riskfyllda kemikalier, något som enligt vad vi förut anfört är just vad ett PIC-system bör resultera i. Besluten får generell karaktär, vilket förhindrar diskriminering av exporten från vissa länder.

Från svensk synpunkt bortfaller visserligen sveriges möjlighet att självt bestämma vilka kemikalier systemet skall omfatta. Om, som vi antagit, inga kemikalier av denna typ exporteras från Sverige innebär detta i praktiken ingen ändring för det svenska näringslivets vidkommande. Tvärtom medför systemet konkurrensneutralitet mellan de exportländer som är anslutna till systemet, vilket kan vara till fördel för svenskt näringsliv.

Systemet med exportanmälningar bortfaller. Från mottagarländernas sida bör det innebära en stor fördel att slippa fortlöpande bevaka och ta ställning till inkommande anmälningar från vitt skilda exportländer. Från exportländernas och särskilt sida exportörernas får systemet ett helt annat av förutsebarhet. I drag och med att ett visst land till av en sagt nej import

viss kemikalie vet exportörerna att det inte lönar sig att marknadsföra kemikalien där eller att planera för dit. Om faller bort och export exportanmälningarna förutsebarheten i systemet ökar, bör kostnaderna för av systemet minska både hos de tillämpande hanteringen myndigheterna och i näringslivet.

Rent torde systemet kunna tillämpas så att praktiskt export av de bekämpningsmedel som regeringen förbjuder förts IRPTC:s och FAO:s enhetliga lista, med upp på möjlighet för kemikalieinspektionen att tillåta export om mottagarlandet inte deltar i systemet eller godkänt av kemikalien i fråga. Att en kemikalie förts import listan kan naturligtvis också utgöra en anledning upp på för att totalförbjuda export av kemikalien regeringen det förslag vi lägger fram i avsnitt 5.3.2. enligt

Av det framgår att när vi ansett oss kunna förorda sagda svensk till ett PIC-system under de förutanslutning vi utgått ifrån, sá ger oss de sättningar tidigare som kommit fram under UNEP-mötet inte antankegångar ledning att ändra vår grundläggande positiva uppfattning om PIC-principen. Med all reservation för den preliminära beskaffenheten av dessa tankegångar gör vi den att det nu finns förutsättningar att utbedömningen veckla ett internationellt PIC-system som kan fungera

väl i praktisk tillämpning.-

5.3 Exportförbud

5.3.1 Inledning

vara direktiv ger oss i första hand till uppgift att utreda om regler angående förbud mot export av varor som är allvarligt och direkt farliga för liv, hälsa och säkerhet bör införas och hur dessa regler i så fall bör utformas. Direktiven ger uttryck för en mycket försiktig inställning till införandet av exportförbud. Det understryks dock att det i vissa fall kan te sig stötande att varor skall få föras över våra gränser för en spridning som vi saknar kontroll över.

Internationellt sett har lösningar av de problem

som

export av farliga varor kan föra med sig i första hand sökts i krav på information från exportlandet till mottagarlandets myndigheter om exporten, ibland i förening med krav på exportförbud för det fall mottagarlandet motsätter sig exporten. Lösningar i form av exportförbud som ensidigt uppställs från exportlandets sida är mer sällsynta. Exempel därpå förekommer dock. Sådana skall här nämnas kortfattat. Utförligare redogörelser finns i avsnitt 4.2.3, 4.3.2, 4.3.3 (läkemedel)

och 4.3.5.

är främst av intresse den rekom- För våra överväganden som OECD:s råd antog år 1979. I rekommendatiomendation i medlemsländerna skall sträva nen sägs att regeringarna i med gällande nationella regler, efter att, enlighet varor som är förbjudna eller återkaltillse att sådana därför att de är så riskabla lade inom respektive land, och direkt fara för liv, att de medför en allvarlig säkerhet för konsumenterna, inte exporteras hälsa eller har rekommendationen vunnit till andra länder. Hittills

i Frankrike och Australien. efterföljd

automatiskt exportförbud för I Australien inträder I detta fall har man varor som belagts med säljförbud. ett nationellt säljförbud med ett alltså kopplat ihop ett annat system. I Frankrike tillämpas

exportförbud.

kan förbjudas för export. Produkter som anses farliga av Conseil dEtat. I händelse av allvarlig Beslut fattas kan de ansvariga ministrarna temeller omedelbar fara

export av den farliga produkten. porärt förbjuda

läkemedelslagstiftningen får Enligt den amerikanska inte är inte exporteras läkemedel, som registrerade,

till u-länderna.

som tidigare framgått har kemikalieinspektionen föreslagit att ett notifikationssystem som bygger på rekommendationer av UNEP, OECD och FAO skall genomföras för svenskt vidkommande. Vi har vidare förordat att Sverige skall i det internationella arbetet verka för att ett s.k. PIC-system kommer till stånd och, om arbetet leder till en effektiv lösning, på ett tidigt stadium ansluta sig till systemet. Vi har emellertid i avsnitt 5.1 förordat att för vissa fall direkt exportförbud skall kunna meddelas. I detta avsnitt kommer vi att närmare behandla utformningen av sådana exportförbud. Vi behandlar i fortsättningen frågan särskilt med avseende på dels kemikalier och läkemedel (avsnitt 543.2), dels livsmedel i ett mycket speciellt hänseende (avsnitt 5.3.3), dels slutligen konsumentprodukter i allmänhet (avsnitt 5.3.4).

5.3.2 Kemikalier och läkemedel

som vi redogjort för i avsnitt 3.2 kan av användningen bekämpningsmedel i u-länderna, som i och för medfört sig nytta i olika hänseenden, också innebära hälsorisker för användarna och allmänheten liksom risk för skador i miljön. Även användningen av jordbrukskemikalier i övrigt kan medföra skador, främst i miljön. vad angår export av läkemedel till u-länderna kan konstateras att

- medfört sådan export - dock inte från Sverige ibland och risk för svárbeett förvärrat sjukdomstillstånd mästrade biverkningar.

om kemiska produkter och tillhörande för- Enligt lagen ordningar (se vidare avsnitt 2.4) föreligger inget mot att producera ett icke godkänt förbud exempelvis för export. Enligt läkemedelsförordbekämpningsmedel (avsnitt 2.5) kan också, åtminstone teoretiskt, ningen som inte tillverkas här och läkemedel registrerats säljas utomlands.

Såvitt vi kunnat finna torde de farligaste preparaten över huvud inte tillverkas i sverige. Detta gäller taget kemikalier och läkemedel. I några fall har dock både förekommit av aktiva ingredienser i bekämpningsimport som inte i Sverige och av icke registremedel godkänts rade farmaceutiska specialiteter. När det gäller export av farliga kemiska produkter eller läkemedel, verkligt i har vi inte kunnat finna några tillverkade Sverige, att sådan förekommit. Vi kan emellertid inte exempel på från av att så trots allt varit bortse möjligheten eller kan befaras inträffa i framtiden. Detta fallet att vi bör ha en beredskap så att export av talar för kemikalier och läkemedel kan förhindras verkligt farliga om det behövs.

c som framhållits i Brundtland-rapporten (se avsnitt 4.2.4) är det svårt att se hur olika former av notifikationssystem skall kunna fungera för de mottagarländer som saknar kontrollorgan eller andra vilka myndigheter

kan fatta beslut med anledning av den erhållna infor-

mationen. Det kan förväntas länge innan ett PICdröja system kan vinna effektiv tillämpning i förhållande till något större antal länder. Enligt var är mening det, när fråga är om verkligt farliga kemikalier, nödvändigt att export av dem skall kunna förbjudas, om vi vill finna ett effektivt medel att hindra att de vållar skador främst i sådana länder som saknar myndigheter för en

effektiv kontroll av produktsäkerheten. Vi vill

också erinra om att ett svenskt notifikationssystem eller ett svenskt PIC-system torde komma att omfatta produkter som enligt tidigare beslut eller förbjudits vilkas användning strängt begränsats av till hänsyn risken för allvarliga skador på person eller i miljön. Det kan emellertid uppkomma frågor om export av varor som över huvud taget inte prövats för inhemskt tidigare bruk. Det ter sig som en onödig att en omgång göra sådan prövning, ifall det står klart att varan endast_ är avsedd för export. Det kan i sådant fall vara bättre att direkt meddela exportförbud.

en kemikalie eller ett läkemedel torde Exportförbud för

om risken är stor för att männivara motiverat endast

vid användning av ifrågavarande preskor i u-länderna

av skador till liv kommer att drabbas allvarliga parat

för att allvarliga skador kan uppstå eller hälsa eller

kemikalierna kan export av asbest, i miljön. Bland

nämnas som exemoch vissa bekämpningsmedel vinylklorid

bör det vara fråga om När det gäller läkemedel pel.

av liknande farlighetsgrad som oxikinolinprepreparat

paratet enterovioform.

om risken för skador i miljön vad särskilt angår frågan,

leda till kunde visserligen skall kunna exportförbud,

inte människors liv och hälsa anföras, att så länge

och att i landet hotas export borde tillåtas myndigheter

borde ta ansvar för skador där produkten används själva

särskilt om det är fråga om besom tillfogas miljön.

kort tid kan ge allvarliga och som på kämpningsmedel

t.ex. vissa typer av hersvårläkta skador i miljön,

sidan ett vara motibicider, kan å andra exportförbud

samma skäl som anförts beträffande hälsovådliga verat av

att många länder saknar kontrollmynprodukter, nämligen

finns också all anledning för svenskt digheter. Det

en stark miljömedvetenhet. Vi har vidkommande att hävda

freon vars användning på sikt utgör tidigare omnämnt

inte kan beett hot och vars skadeverkningar globalt

gränsas till den lokala eller ens regionala miljön. Vi menar därför att även export av kemikalier som vid användning orsakar skador på miljön skall kunna förbjudas. Om så skall ske eller inte i fråga om ett visst medel får bedömas framför allt med hänsyn till om skadeverkningarna av medlet i fråga kan anses väl kända i u-länderna eller ej. Det kan te sig tveksamt att exemav DDT - ett medel med sedan pelvis förbjuda export länge kända effekter på miljön. Nya preparat som visar sig orsaka oförutsedda skadeverkningar kan däremot aktualisera behov av exportförbud.

Även om förhållandena i u-länderna utgör motivet för att export av särskilt farliga kemikalier och läkemedel skall kunna förbjudas bör inte ett exportförbud begränsas till att gälla enbart vissa länder. Förbud bör komma i fråga endast för ämnen/produkter som medför särskilt stora risker och det skulle te sig föga rimligt att acceptera att människor utsätts för sådana risker, även om det sker i i-länderna. Det skulle också vara svårt att avgränsa de länder som ett exportförbud skulle gälla för utan att beslutet framstod som diskriminerande. De ämnen/produkter som kommer i fråga för exportförbud torde i huvudsak vara sådana som är förbjudna också i andra i-länder, varför det ändå inte finns någon marknad för dem där. Om exportförbud får gälla generellt

man också de som vållat slipper överspillningseffekter bekymmer inom andra varuomráden.

Som förut anförts torde förbud mot export av kemikalier och läkemedel bli sällsynta. De förutsätter handelpolitiska särskilt i det hänseendet att beslut bedömningar, bör meddelas endast när ett verkligt behov därav kan anses för u-ländernas vidkommande och inte föreligga får av förmyndarmentalitet i förhållande ge intryck till sådana länder. som framgår av avsnitt 5.1 anser vi att förbud mot av farliga kemikalier och export läkemedel bör meddelas av regeringen.

Det bör ankomma tillsmyndigheterna, främst kemikapå naturvårdsverket och socialstyrelsen, lieinspektionen, för fram förslag om att export av att regeringen lägga en kemikalie eller ett läkemedel skall förbjudas. så bör ske endast i om ämnen/produkter vilkas användfråga av bristande sakkunskap och säkerhetskonning på grund troll i u-länderna kan tänkas medföra stora risker för skador människors liv och hälsa eller i allvarliga på som framgår av det förut anförda har möjligheten miljön. ett förebyggande syfte. Det att utfärda exportförbud finns ingen anledning att meddela exportförsjälvfallet bud beträffande ämnen/produkter som ej kan tänkas förekomma i Det bör emellertid inte krävas att det Sverige.

är klarlagt att en kemikalie eller ett läkemedel verkligen kommer att exporteras eller ens att produkten finns i Sverige för att exportförbud skall kunna meddelas av regeringen; Det får anses

tillräckligt att

misstanke föreligger om att så kan vara fallet.

I och för sig skulle det kunna vara möjligt att utfärda exportförbud på de grunder som nu med angetts stöd av lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Även om exportförbud enligt de riktlinjer vi anfört kommer att bli sällsynta, har dock möjligheterna att meddela dem sådan principell innebörd att de bör av de framgå centrala produktförfattningarna, dvs. lagen om kemiska och produkter läkemedelsförordningen. Ytterligare ett skäl för detta är att dessa författningar utförligt reglerar andra frågor som tillverkning, distribution och annan hantering samt import. om det anses att angeläget det införs en möjlighet att reglera även exporten, något som enligt vår mening är fallet, bör det ske i samma författningar som reglerar övriga frågor. Vi förordar därför att lagen om kemiska produkter och läkemedelsförordningen kompletteras med bestämmelser som ger regeringen möjlighet att utfärda exportförbud.

I lagen (1985:426) om kemiska produkter bör sålunda

ett andra stycke till 12 5 vari föreskrivs fogas nytt att om det av särskilda skäl krävs för att hindra att en kemisk produkt orsakar allvarlig skada på person eller i miljön, regeringen får förbjuda export av produkten.

På samma sätt bör läkemedelsförordningen (1962:701) med en ny paragraf, 9 s, med samma innekompletteras börd, dock med den skillnaden att risk för skador på inte kan orsakas av läkemedel och sålunda miljön gärna inte kan motivera exportförbud. Paragrafen skulle alltså _ få att om det av särskilda skäl krävs för att lydelsen hindra att ett läkemedel orsakar allvarlig skada på person, regeringen får förbjuda utförsel av läkemedlet.

Vårt förslag om exportförbud bör som framgår av det

förut anförda ses i ljuset av den internationella dis-

kussionen om PIC-system. I denna debatt har det framhållits att u-länderna många gånger saknar erforderliga för exempelvis läkemedel och kemikalier. kontrollorgan I takt med att .fungerande kontrollorgan etableras i tredje världen och ett PIC-system etableras minskar behovet av att genom direkta exportförbud skydda u-landskonsumenterna mot risker som vi inte anser att svenska bör utsättas för. Då kan i stället medborgare förbjudas om mottagarlandet efter information export

motsätter sig export. Om vi kan förutse att exportförbud enligt våra förslag kommer att bli sällsynta även i ett inledande skede, lär på lång sikt behovet av att meddela exportförbud på de grunder vi här anfört komma att upphöra.

5.3.3 Livsmedel

När det gäller livsmedel är, som av avsnitt framgår 2.6, kontrollen av vad som exporteras Den enda god. fråga som enligt vår uppfattning inte är tillfredsställande reglerad rör reexport av av livsmedel partier som avvisats vid gränsen. Det har förekommit att salmonellabesmittat kött som inte fått införseltillstånd i Sverige har reexporterats, troligen till land med något mindre hårda bestämmelser. I värsta fall kan livsmedelspartier, som inte fått införas, efter en rundvandring.i världen återkomma till svenska och ett gränser nytt försök göras att få in dem.

I dag gäller, såsom vi för i avsnitt redogjort 2.2, enligt lagen (1973:980) om transport, och förvaring förstöring av införselreglerade varor, m.m. att oförtullade livsmedel kan återutföras om de inte beviljas införsel i sverige, trots att livsmedlet inte skulle få saluhållas och ej heller exporteras enligt gällande

livsmedelsbestämmelser.

förarbetena till lagen bör eventuella inskränk- Enligt i de möjligheter som lagen ger att lägga oförtulningar lade varor i frihamn m.m. ges i speciallagstiftninqen. vår mening bör det vara möjligt att i särskilda Enligt fall hindra att besmittade eller otjänliga livsmedel för att inte heller utländska konsumenter reexporteras, skall utsättas för risker till liv och hälsa. som exemkan nämnas botulinförgiftade fiskkonserver. Livsmepel delsverket bör kunna förbjuda att ett livsmedelsparti som kan orsaka allvarlig skada på person återutförs efter tullupplag, tullager eller i frihamn. förvaring på bör också finnas för vederbörande tillsyns- En möjlighet att låta förstöra ett sådant parti. Av samma myndighet skäl som anförts beträffande kemikalier och livsmedel bör frågan regleras i den centrala produktförfattningen och inte i föreskrifter utfärdade med stöd av lagen med att meddela föreskrifter om (l975:85) bemyndigande in- och utförsel av varor. En bestämmelse i ämnet bör därför tas in i livsmedelslagen (1971:511) i form av ett andra stycke i 11 §. Däri bör föreskrivas att nytt ett livsmedel, som förvaras på tullupplag eller _om eller i frihamn, kan orsaka allvarlig skada på tullager eller myndighet som regeringen beperson, regeringen stämmer får att det áterutförs. Vidare bör i förbjuda

ett nytt tredje stycke i 27-s föreskrivas att en

vara

som omfattas av förbud enligt 11 s andra stycket får förstöras genom en tillsynsmyndighet: försorg.

5.3.4 Konsumentvaror

När det gäller konsumentvaror i allmänhet, t.ex. leksaker, fritidsartiklar, el-materiel, föreligger inte på samma sätt som i fråga om kemikalier och läkemedel några problem som särskilt rör export till u-länderna. För dessa produkter får frågan om exportförbud ses utifrån en önskan att skydda konsumenter i såväl i-länder som u-länder från oväntade risker som kan medföra personskador.

Konsumentprodukter har som framgår av vårt huvudbetänkande (SOU 1967:24) Produktsäkerhetslag i åtskilliga fall visat sig kunna medföra risk för skador. Sådant kan bero på såväl konstruktionsfel som fabrikationsfel. I regel är det fråga om risker som är oväntade för konsumenterna. Bland många andra exempel kan nämnas en sulkyvagn som vållat dödsolyckor genom att den fällts ihop över barnet och kvävt det och en slipvirvel där stålpinnar bröts loss och slungades i väg med stor kraft.

i-länder har i en produktkontroll som är Andra regel mer eller mindre likvärdig med och ibland kanske bättre än vår Att företag tillverkar produkter vilkas egen. säkerhet är anpassad till utländska produktsäkerhetskrav Det kan finnas olika skäl till att! får accepteras. länderna har olika säkerhetskriterier - den miljö produkten skall användas i, klimatologiska förhållanden eller helt enkelt en annan riskvärdering. Men produktutär snabb och det kommer oavbrutet nya varor. vecklingen Det är svårt för myndigheter och produktkontrollerande att hinna med utvecklingen. Fabrikationsorganisationer fel kan också i och för sig bra produkter oväntat göra riskabla. Om en sådan oväntad risk uppträder i Sverige kan det finnas skäl att hindra att produkten exporteras till ett annat land, innan produktkontrollen i det landet hinner reagera.

Det av regeringen i proposition 1988/89:23 framlagda till innehåller bestämmelförslaget produktsäkerhetslag ser om att lämna säkerhetsinformation eller åläggande eller att återkalla farliga varor varningsinformation och vidare kan en näringsidkare förbjudas att tjänster. tillhandahålla vissa varor och tjänster. Ett av flera motiv för förslaget till produktsäkerhetslag är att - inte minst under påverkan av vad som utvecklingen sker inom EG - mot att produkters säkerhet i pekar

mindre grad kontrolleras på förhand av myndigheter och att i stället ett större egenansvar läggs på företagen. Detta medför ett ökat behov av åtgärder som kan sättas in om det visar sig att farliga produkter kommit ut på marknaden. En utveckling med ökad tyngdpunkt markpå nadskontrollen kan komma att ytterligare aktualiseras behovet av att snabbt kunna förbjuda export. Förhållandena kan vara sådana att den farliga produkten kan orsaka allvarliga skador i mottagarlandet innan dess produktkontrollmyndigheter hinner reagera. Det nu anförda skälet för exportförbud överensstämmer med synpunkter som framförts från OECD:s sida (se avsnitt 4.2.3).

En reglering av exporten kan vidare behövas för att förhindra att ett företag utomlands marknadsför en produkt som exempelvis ålagts säljförbud. Om utvecklingen går mot att förhandskontrollen minskar och att en större vikt läggs vid marknadskontrollen så kommer sannolikt antalet tillfällen när åtgärder av typ återkallelse och säljförbud är motiverade att öka. I och med detta så ökar också de fall där företag kommer att inneha lager av produkter som inte kan avsättas i Sverige. frestelsen att söka avsättning för lagret utanför Sverige kan bli svår att övervinna.

Det sagda innebär att vad som behövs är en möjlighet

att med avseende på konsumentprodukter pröva frågan om förbud mot export av kvalificerat farliga sådana. Av skäl som vi närmare utvecklat i avsnitt 5.1 anser vi att marknadsdomstolen (MD) bör pröva frågan om sådant förbud. Mönster för en prövning kan hämtas från förslaget till produktsäkerhetslag. Lagen omfattar främst konsumentprodukter och ersätter inte den speciallagstiftning som finns för läkemedel, kemikalier etc.

En möjlighet att meddela exportförbud aktualiseras särskilt då en näringsidkare förbjuds att sälja en vara eller åläggs att återkalla varan. Det är dock inte lämpligt att låta ett svenskt beslut om säljförbud eller återkallelse automatiskt medföra exportförbud. Avi mottagarländerna mellan nytta och risk kan vägningen vara en helt annan än i Sverige. Ett skäl för återkallelse i Sverige kan exempelvis vara att en produkt inte motsvarar svenska säkerhetsföreskrifter och därför inte kan användas av konsumenterna på det sätt som de är vana vid. I ett land med andra säkerhetsföreskrifter kan ge konsumenterna just det skydd som de produkten förväntar sig. Det sagda talar för att frågan om exkan behöva prövas enligt andra grunder än de portförbud som gäller för den inhemska hanteringen. som vi anfört i avsnitt 5.1 bör förutsättningarna för exportförbud kunna utryckas så att sådant av särskilda skäl krävs

för att hindra att en vara orsakar allvarlig på

skada

person (jfr 8 s fjärde stycket i förslaget till produktsäkerhetslag). Något behov av förbud mot export av tjänster lär inte föreligga.

Vad som i första hand kan bli aktuellt är att hindra

export av varor som kan medföra oväntade risker och därför valla skada innan det importerande landets egen produktkontroll hinner ingripa. som nyss anförts kan det emellertid inte komma i fråga att automatiskt förena säljförbud eller åläggande om återkallelse enligt promed ett exportförbud. Det måste vara

duktsäkerhetslagen

fråga om alldeles särskilda omständigheter som gör det nödvändigt att exportförbud meddelas. Hit hör sådana förhållanden som att främmande länders produktkontroll-

myndigheter kan antas vara omedvetna om den tilltänkta

exporten eller den hotande faran. Om risken är överhängande för att producenten kommer att exportera varan i fråga bör exportförbud under alla omständigheter kunna

meddelas, när fara finns för allvarliga skador. Det får

ankomma på - i detta fall ofta tillsynsmyndigheten konsumentverket - att undersöka om förhållandena är sådana att ansökan om exportförbud bör göras hos MD.

Förfarandet

är det i Enligt förslaget till produktsäkerhetslag att svara för en första hand företagens egen uppgift Förslaget innebär inte att fullgod produktsäkerhet. för fördet grundläggande ansvaret produktsäkerheten till Förstahandsskjuts frán företagen myndigheterna. i en risksituation skall ligga på företagen, ansvaret minst därför att dessa har de bästa förutsättninginte komma till insikt om och rätt värdera arna att tidigt snabbt vidta nödiga åtgärder. Även liksom produktrisker av produkter bör ansvaret när det gäller export farliga i första hand vila på företagen.

på betydelsen av att åtgärder I propositionen pekas kan beslutas i samförstånd mellan tillsynsmyndigheterna Förhandlingar mellan tillsynsmyndigheten och företagen. den normala ordningen för att lösa och företaget blir

uppkommande säkerhetsproblem.

tvister om tillämpning av Förslaget att uppkommande i sista hand skall prövas av MD produktsäkerhetslagen flera skäl. Viktigast är rättsäkerhetsaspekgrundas på En domstol en neutral och oberoende instans, ten. utgör kan för sin sak och inför vilken två parter argumentera

lägga fram bevisning. Inom marknadsrätten har man genomgående valt domstolslinjen och uppkommande tvister prövas av MD. Sannolikt blir det dock, med hänsyn till vad som förut anförts om företagens egenansvar och om samråd med tillsynsmyndigheten, endast ett litet antal fall rörande tillämpning av som produktsäkerhetslagen verkligen kommer att prövas av MD.

Det synes lämpligt att även frågan om förbud mot export av farliga produkter får vid behov tas till förhandupp lingar mellan företaget och vederbörande tillsynsmyndighet som när annan sådan inte finns är konsumentverket. Kan enighet inte nås skall som förut sagts frågan kunna prövas av HD.

som regel torde frågan om exportförbud komma att tas upp i anslutning till om annan frågan åtgärd enligt produktsäkerhetslagen. Eftersom förutsättningarna för exportförbud som anförts torde böra vara än strängare förutsättningarna för andra åtgärder, torde exportförbud bara komma att meddelas när skäl finns också att meddela säljförbud inom landet. Det kan dock tänkas att företaget och tillsynsmyndigheten är överens om att varan inte skall säljas inom landet, och eventuellt också att den skall återkallas här, men att inte kan nås enighet om exportförbud, därför att man har skilda åsikter om

i det land till vilket export kan tänkas riskvärderingen ske. MD bör därför kunna pröva frågan om exportförbud, inte är föremål för pröväven om ifrågavarande produkt de i föreslagna åtgärning enligt produktsäkerhetslagen derna.

som skall ha rätt att väcka och utföra Frågan är då vem i MD. Enligt förslaget till produktsäkerhetslag talan valts att konsumentombudsmannen (KO) har den lösningen härtill är bl.a. att det är en för talan i MD. Skälen kommer att fördel om talan enligt produktsäkerhetslagen som är väl insatt i förfarandet inför utföras av någon kan förväntas ha en överblick över MD och som dessutom i Enligt vår domstolens praxis produktsäkerhetsfrågor. den som för talan i MD även i frågor mening bör K0 vara rörande exportförbud.

anförs att det inte bör medföra några I propositionen låta KO vara den som för talan i MD också problem att härrör från andra tillsynsmyndigheter än i ärenden som bör tillsynsmyndigheten och konsumentverket. som regel kunna komma fram till en gemensam bedöm- K0 efter samråd i en risksituation. När det gäller ning av vad som krävs om tillkommer en aspekt nämligen frågan exportförbud vår utrikeshandel. Handelpolitiska frågor effekten på (KK). Det kan finnas skäl handhas av kommerskollegium

att, om man väljer den lösningen att låta KO även föra talan beträffande rena exportförbudsfrågor, ett samråd med KK äger rum. Ett sådant samråd kan lämpligen göras innan frågan förs till MD.

Förslaget till produktsäkerhetslag möjliggör även i vissa fall för andra att göra en ansökan hos MD. I 17 s andra stycket föreslås att om en tillsynsmyndighet i visst fall beslutar att inte överlämna ett ärende till K0 eller om KO beslutar att inte göra ansökan hos HD, ansökan får göras av en sammanslutning av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare. Enskilda personer får sålunda möjlighet att genom sina intresseorganisationer ta initiativ för att förbättra produktsäkerheten. Däremot kan enligt förslaget inte andra myndigheter än KO föra talan i MD. När det gäller talerätt beträffande exportförbud förefaller samma ordning som föreslås i produktsäkerhetslagen ändamålsenlig.

Även exportförbuden bör vara vitessanktionerade och efterlevnaden bör övervakas av tillsynsmyndigheterna.

En viktig bestämmelse för möjligheten att snabbt meddela exportförbud kan bli 21 s i förslaget till produktsäkerhetslag. Där sägs att om särskilda skäl föranleder det ett áläggande eller förbud kan meddelas även för tiden

har avgjorts. Härtill ansluter till dess frågan slutligt i om marknadsdomstol m.m. vilka vissa stadganden lagen för domstolen att mycket snabbt meddela gör det möjligt ett interimistiskt beslut.

överlämnats till KO, kan åtgärden Då en tvistig fråga ha av förhandlingar mellan tillsynsmyndigheten föregåtts Förhandlingsskedet kan ha och berörda näringsidkare. en viss I en situation som präginneburit fördröjning. risker för att olycksfall skall inlas av allvarliga te motiverat att snabbt få till träffa kan det då sig vid prövning bör stånd erforderliga säkerhetsåtgärder. bara till befarade skaderisker utan hänsyn tas inte ett beslut får för den eller också till de konsekvenser som drabbas av det. Ett interimistiskt de näringsidkare bör meddelas endast om det är åläggande eller förbud att beslutet kommer att följas av ett slutligt sannolikt med i stort sett samma innebörd. Konsekvensen avgörande beslut om exportförbud torde i regel av interimistiska än av t.ex. ett interimistiskt bli mindre allvarliga Beaktas måste dock att koståläggande om återkallelse. för om leveranstider inte nader kan uppstå företaget, Andra kan aktualiseras om det gäller kan hållas. problem hällbarhetstid. Kostnad för produkter med en begränsad måste också vägas in vid bedömningen. lagerhållning av ett interimistiskt ex- Närmast torde verkningarna

portförbud kunna jämställas med verkningarna av ett interimistiskt säljförbud.

Reexport

I våra direktiv påpekas att regler om exportförbud kan gripa in i civilrättsliga förhållanden och problem kan då givetvis uppstå. I direktiven nämns som exempel att ett företag importerar en produkt, som senare visar sig farlig, och önskar skicka tillbaka produkten till säljaren men kan komma att hindras av exportförbudsregler.

Det förefaller svårt att i fråga om exportförbud införa något generellt undantag för importerade produkter. En rimligare lösning synes vara att HD får pröva frågan om importörens behov att returnera varan från fall till fall. Bland faktorer som bör beaktas när frågan uppkommer, om reexport skall tillåtas, kan nämnas behovet för_ importören att faktiskt returnera godset. Kanske är det tillräckligt att skicka tillbaka prov som bevis för att produkten var behäftad med ett visst fel. Om produkten måste repareras eller annars rekonditioneras hos tillverkaren synes ett undantag från exportförbudet skäligt. I beslutet om exportförbud måste då anges vart varan utan hinder av exportförbudet får sändas. Exportförbudet blir i detta fall villkorat. En annan form av villkorat

kan vara att produkten får exporteras exportförbud sedan den gjorts ofarlig genom reparation.

kan, enligt 8 5 i förslaget till Harknadsdomstolen om särskilda skäl föreligger ålägga produktsäkerhetslag, att låta förstöra eller eljest oskadlignäringsidkaren de De särskilda skälen kan göra återtagna exemplaren. i att av sina egenskaper är bestå produkten på grund t.ex. starkt giftig, och därför inte bör mycket farlig, kvar. De kan emellertid också bestå i att omfinnas beträffande näringsidkarens person eller ständigheterna befara, att produkten kan verksamhet ger anledning att ut marknaden, t.ex. i komma på nytt släppas på av lotterivinster eller genom försäljning från egenskap marknadsstånd.

en av om en importör bör tillåtas Vid bedömning frågan att reexportera en vara som ålagts exportförbud gör sig liknande som beträffande frågan, om synpunkter gällande vara i återkallelsesammanhang bör förstöras eller en oskadliggöras. Orsaken härtill är bl.a. att, om reexport det är svårt att ha någon kontroll över vad beviljas, faktiskt händer med produkten när den lämnat som Detta faktum bekräftas av generaltullstyrelsen sverige. som förklarat att det är så gott som omöjligt att konatt hamnar i det land som trollera godset verkligen

uppges. Faran för att en näringsidkare marknadsför farliga produkter är som förut antytts ett

utomlands

skäl i och för sig för exportförbud. Föreligger risk att reexport medför att produkten kommer att säljas på utländska marknader är detta ett skäl som starkt talar mot att reexport skulle tillåtas.

Lagreglering

En reglering av frågan om exportförbud enligt de riktlinjer som angetts i det föregående bör ske genom ett tillägg till den föreslagna produktsäkerhetslagen. Eftersom frågan har nära samband med möjligheten att meddela säljförbud, bör en bestämmelse i ämnet tas in i 6 5 som handlar om säljförbud. I ett nytt andra stycke i paragrafen bör föreskrivas, att om det av särskilda skäl krävs för att hindra att en vara som tillhandahålls av en näringsidkare orsakar allvarlig skada på person, marknadsdomstolen kan förbjuda näringsidkaren att exportera den. På motsvarande sätt som i fråga om säljförbud bör gälla att exportförbudet även får avse annan -liknande vara med samma skaderisk. som lagrådet påpekat beträffande förslaget till produktsäkerhetslag måste med uttrycket samma skaderisk avses såväl nivån på risken som arten av skada. vad som i 15-25 ss förslaget till produktsäkerhetslag sägs om säljförbud bör gälla

om Detta uppnås i huvudsak utan också exportförbud. placeringen av den nyss ytterligare ändringar genom bestämmelsen. Det blir alltså klart att föreslagna om vite och handläggningsreglerna samt bestämmelsen om m.m. och överklagande blir bestämmelserna tillsyn också Dock krävs ett tillämpliga på exportförbud. till 22 s av innebörd att ett förbudsförelägtillägg får avse även förbud att exportera en vara. vidare gande bör ett till 1 S som reglerar lagens tillägg göras Däri bör som en ny punkt 5 anges tillämpningsområde. lagen får förbjudas att att en näringsidkare enligt exportera varor.

Förhållandet mellan regeringens och marknads- 5.3.5 domstolens prövning

är hur skall En fråga som uppkommer gränsdragningen mellan som beslutas av regeringen göras exportförbud och som meddelas av marknadsdomstolen. exportförbud 3 till produktsäkerhetslag får ett Enligt s förslaget eller ett förbud enligt lagen inte meddelas åläggande den man det i annan författning eller i beslut av_ i har meddelats särskilda bestämmelser om myndighet eller med samma ändamål som åläggandet varan tjänsten förbudet skulle Har regeringen i enlighet eller fylla. med vad vi förut föreslagit beslutat om exportförbud

beträffande en viss vara, kan inte marknadsdomstolen meddela exportförbud enligt och produktsäkerhetslagen något behov därav föreligger ju inte heller. Däremot kan de bestämmelser vi föreslagit om bemyndigande för regeringen att meddela exportförbud beträffande kemikalier och läkemedel inte anses hindra marknadsdomstolen från att meddela exportförbud beträffande en viss kemisk produkt eller ett visst läkemedel, så länge regeringen inte utnyttjat bemyndigandet beträffande samma kemikalie eller läkemedel. Hed den föreslagna lösningen kommer alltså både regeringen och HD att ha möjlighet att förbjuda export av kemikalier och läkemedel under särskilda omständigheter.

Utgångspunkten för regeringens respektive HD:s bedömning kommer dock att skilja sig åt.Om en näringsidkare förbjuds att sälja eller att återkalla en åläggs vara prövas frågan om exportförbud i MD.

När det gäller generella i exportförbud fråga om kemikalier och läkemedel som kan orsaka särskilt allvarliga skador för befolkningen i världen tredje åvilar, enligt vårt förslag, denna bedömning i första hand regeringen.

Frågan om förhållandet mellan förbud föreskrivna av

och förbud meddelade av MD skulle akregeringen i det fall frågan om åtgärder enligt

tualiseras

mot ett läkemedel eller — mer produktsäkerhetslagen - en kemisk produkt skulle komma upp till troligt prövning i MD.

Om det i sådant fall finns förutsättningar enligt proatt meddela exportförbud, bör produkduktsäkerhetslagen tens art inte hindra MD från att förbjuda näringsidkaren att exportera läkemedlet eller kemikalien. Ingenting hindrar att regeringen senare utfärdar ett generellt exportförbud för ifrågavarande produkt.

Reservation av ledamöterna Lars Dahllöf och Anders Stenlund

Allmännaiutgángsgunkter

Konsumenter och företag har ett starkt och gemensamt intresse av att produktorsakade person-,

egendoms- och

miljöskador motverkas och förebyggs så långt detta är möjligt och rimligt. Frågor om skydd för bl.a. liv och hälsa får ofta en speciell dimension, men också komplexitet, för u-länder där levnadsförhållandena redan i sig är svåra. Industrinationerna kan och bör, i enlighet med de internationella rekommendationer som dessa ställt sig bakom, bidra till ökad produktsäkerhet också i importländer utanför den egna kretsen. Insatser av detta slag får dock inte medföra rättsosäkerhet eller konkurrenssnedvridning och måste vara sådana att de inte undermineras av korruption och liknande förfaranden. Det är vidare väsentligt att agerandet sker att så, detta inte uppfattas som förmynderi och i ländintrång ers oberoende och självbestämmande.

Hot denna bakgrund är vi övertygade om att ändamålsenliga åtgärder utan oönskade bieffekter endast kan vidtas på det internationella planet och i aktivt samarbete med de länder som skall skyddas. Aktioner från

enstaka länder riskerar uppenbarligen att bli slag i luften, något som knappast främjar saken men kan skada den egna industrin.

EG-anpassat notifikationssystem tillstyrks

Vi menar att det i första hand bör överlämnas till land att självt besluta om vilka produkter respektive som får importeras. Detta kräver emellertid underlag och kompetens som långtifrån alltid finns tillgängliga.

Vi är därför till att det etableras ett notipositiva av den typ Kemikalieinspektionen förefikationssystem givet att detta anpassas till det system som slagit, införts i EG. vidare anser vi att de förslag nyligen bör stödjas som inom UNEP förts fram om teknisk assistans till importländer beträffande normering, systemuppbyggnad, utbildning m.m. på kemikalieområdet.

Svenskt exportförbud avvisas

Oberoende av regleringar och andra offentliga restriktioner har givetvis näringsidkarna att iaktta vad som är eller bör anses vara god affärssed. Export av farliga varor måste alltid präglas av ansvar och omsorg från sida. Denne bör vidta åtgärder i form av exportörens

information, utbildning, hjälp med kringutrustning etc. för att bidra till att produkten hanteras på ett säkert sätt. I vissa fall kan omständigheterna vara sådana att export över huvud taget inte bör ske.

var kommitté har kunnat konstatera att svenska företag väl uppfyller de anspråk som kan ställas. I- själva verket har knappast ett enda fall av etiskt oförsvarlig export uppspårats. som även majoriteten framhåller uppträder sålunda det svenska näringslivet ansvarsmedvetet när det gäller export av farliga varor och det finns inte belägg för att t.ex. kemikalier eller läkemedel säljs härifrán under förhållanden som medför att användarna i importländerna utsätts för oväntade skaderisker. Inte heller har något framkommit som ens antyder att oacceptabel export från Sverige kan befaras inom en överblickbar framtid. Trots detta föreslår majoriteten att möjligheter till exportförbud införs beträffande tre centrala varuomraden och att produktsäkerhetslagen kompletteras med en särskild exportklausul.

Vi kan inte biträda dessa förslag.

Majoriteten vill ha till stånd lagstiftning därför att Sverige bör föregå med gott exempel när det gäller att reglera de problem som export av farliga varor kan föra

med sig. Vi menar för vår del att lagstiftningsinstrumentet inte skall användas på det sättet, utan reserveras för situationer där missförhållanden kan påvisas eller annan konkret grund för ingripande föreligger. Det goda exemplets tyngd blir för övrigt tämligen måttlig genom att det avser sådant som inte förekommer.

Än mer svárbegriplig ter sig majoritetens ståndpunkt i av att den redan gällande lagen (1975:85) med ljuset att meddela föreskrifter om in- och utförbemyndigande sel av varor ger de möjligheter som förslagen om kemikalier, läkemedel och livsmedel åsyftar, något som även slår fast. Det kan påpekas att 1975 års lag majoriteten inte hittills behövt utnyttjas i det avseende veterligen som här är aktuellt. Mot denna bakgrund framstår skälen för en dubblyr av regleringen som föga bärkraftiga.

Att en statlig kommitté föreslår förbudslagstiftning inriktad vissa angivna branscher kan, enligt vår på bedömning, av omvärlden lätt uppfattas så, att utredförfaranden tilläm-

ningen faktiskt visar att oseriösa

i en omfattning som kräver ingripande, oaktat motpas satsen i och för sig framgår av betänkandet. vi anser att man bör avhálla sig från att onödigtvis skapa utrymme för sådana feltolkningar och grundlösa misstänkliggöranden.

Beträffande den föreslagna exportklausulen i produkt-

säkerhetslagen kan sägas att en sådan från rättstebre-

tiska utgångspunkter kan te sig som ett naturligt komp-

lement. Detta kan dock inte ensamt motivera

lagstift-

ning. Inte heller de skäl som i övrigt redovisats av

majoriteten synes oss tillräckliga. De fall där ett förbud, om möjligheten funnits, eventuellt skulle varit aktuellt är hittills få och det är knappast klarlagt att skaderisken inte ändå kunde förhindras.

Emellertid skulle en exportklausul kunna ett utgöra led i EG-anpassningen på omradet. Dessvärre är det ännu ovisst vad EG:s produktsäkerhetsnormer slutligen kommer att innehålla. Utvecklingen bör därför enligt var mening avvaktas innan en svensk bestämmelse införs. vidare bör möjligheterna till reciprocitet undersökas, t.ex. på BETA-basis.

Internationellt PIC-system godtas

Grundtankarna med ett PIC-system för kvalificerat farliga produkter ter sig inte helt invändningsfria, men framförallt är PIC-principens omsättning i praktiken förenad med betydande problem.

B1.a. måste ett system av detta slag vinna stor internationell anslutning för att vara meningsfullt. Det

förutsätter vidare viss kompetens hos mottagarländernas och en beslutsordning som inte kännemyndigheter tecknas av Ett ytterligare krav är att godtycke. tillämpningen inte medför en tidsutdräkt som stör eller omintetgör affärstransaktioner enligt gängse rutiner.

Vi hävdar att det PIC-system som skisserats inom kommittên och som bygger på exportanmälningar, påminnelser, från mottagarlandet etc. i det enskilda godkännande fallet, inte garanterar ett acceptabelt förfarande. ställs t.ex. på hur mottagarlandets beslut Inga anspråk tillkommer, trots att det förutsätts få rättsverkan i och kunna läggas till grund för lagföring här. Sverige över huvud är osäkerheten alltför stor i systemet och detta öppnar sig även för oegentlig påverkan.

En stor del av dessa emellertid kunna problem synes undvikas med ett system enligt den modell som f.n. diskuteras inom UNEP med deltagande från Sverige (Kemi- Genom en internationellt fastställd kalieinspektionen). lista på ett helt annat sätt kraven på tillgodoses rättssäkerhet och förutsebarhet; risken för godtycke i beslutsprocessen torde minska betydligt. Vi ställer oss sålunda i princip positiva till ett sådant system, förutsatt att det når täckning av ett stort antal länder. Det inte att vi också ställer oss bakom betyder i UNEP-modellen sådan den nu presenterats. vad detaljer

som bör gälla i fråga om den närmare kan utformningen inte avgöras på detta stadium. Vi vill dock framhålla att ett ämne bör föras upp på listan först sedan ett förbud har klart internationellt stöd, baserat på vetenskapliga fakta.

1 Bilaga

Tilläggsdirektiv till produktåterkallelsekommittén

(H 1982:06) Dir 1985:9 Beslut vid regeringssammzinträde 1985-03-14. Chefen för finanstlepzirtementet. statsrådet Feldt. zinför.

l Mitt förslag Jag fiircslfir att protluktåterkatllclsektmmmittén fiir i uppdrag att utreda om regler :ingående förbud mot export av varor som är allvarligt och direkt . farliga för liv. hälsa och säkerhet bör införas och hur dessaregler i så fall bör utformas.

2 Bakgrund 2.1 Regler i Sverige om försiiljniirg och :invändning m. m. av farliga varor samt om export Produktsäkerhet ägnas stor uppmärksamhet i vårt land. Lagstiftning riktad mot farliga varor finns på ett flertal områden. Reglerna tar delvis sikte på att skydda speciella grupper. såsom konsumenter och arbetstagare. De kan vidare vara aivsctldzt att sky/elda mera :nllmiinnzt intressen. t.ex. på miljöviirtlsumråidet. eller vara inriktade på speciella produktslag. Som

Dir 1985:9 exempel kan nämnas läkemedelsförordningen (1962:701). livsmedelslagen marknadsfö- (1971:511), lagen (1973:329) om hâilso- och miljöfarliga varor. ringslagen (1975: 14l8) och zirbetsmiljölzigen (1977: l ma). Lagstiftiiingeii om och tillstäintlsgivning i farliga produkter rör i stor utstråickning kontroll samband med att bestämda krav ställs på produkterna eller på tillståndshavarna. Den vanligaste principen är därvid att det totala utbudet kontrolleras och att zinviindning. försäljning etc. inte iir tillaten om inte kniven uppfylls. till Marknadsföringslagen utgör ett undantag genom att den ger möjlighet vara förbud mot försäljning av enstaka produktvarianter som upptäcks förbud riktas mot farliga. Enligt zirbetsmiljölagen kan också generellt eller visst :invändning av viss t_vp ;iv maskin eller ;innan teknisk zniordiiing slag av ämnen. av konsu- Lagstiftningen har byggts ut successivt och vissa füibiittriiigai nicntskyddct är f. n. aktuella. llåir kan niininais att nar det gåillei konsumentvaror i zillmiinhet det f. n. endast finns miâjligliet att förbjudit försåiljning från led. Llctaljist. Frågan om försáiliningsforbutl skall kunna riktas mot tidigare dvs. mot tillverkare. grossister och importörer kommer att behandlats i den iii :iviseratl till varen. proposition om iindring i ntarknadsforingslaigcii som Frågan om återkallelse av farliga varor och tjänster som ett komplement till giillande lagstiftning om produktsåikerhet utreds vidare av prodiiktaterkzillclsekomniitten (ll l982:ll6). Kommitténs uppgift ar bl. a. att överväga fråigan om lagstiftning fin att möjliggoixi ingripaiitlen i syfte att ;ivliigsna

farliga varor fran marknaden. Frågan om förbud mot export av farliga varor har i olika saninizinhzing tagits upp med utgzingspiinkt i konsiinientpcilitiken. Krav har rests pa att olika liinder maste visa solidaritet med varandra och söka hindra export av kvalificerat farliga varor som finns pa de inhemska marknaderna. Sverige har stött siitlanzi krav nåir de tagits upp i olika internationella samiitzinliang. Diskussionen har i stor utsträckning rört lorhallamtleiizi mellan industri- och har varit utvecklingsländer. Export :iv läkemedel med ;illvarliga biverkningar i blickpuitkten vid flera tillfiillen. Det har exempelvis förekomntit internationell liantlel med :inahola steroider och medel mot diarreer. nagot som fiitt ;illvarliga konsekvenser för illlVillldálfllil i bl. a. titvecklingsláinder. Spridningen internationellt av helt andra typer av farliga varor har ocksa uppmiirk› sammats. bl. a. leksaker som medfört livsfara for barn. lixport av varor regleras i olika fürfaittiiiiigair. Riksdagen har givit fkireskrifter om in- och regeringen ett zillmiint bemyndigande att meddela .utförsel av varor (SFS 1975:85). Regeringen far meddela sadana föreskrifter om det iir pñkallzit av hiinsyn till risk för störning inom samliiillsekonomiii eller folkforsorjiiingeii. av sfirskiltlzi liaiitlelspcilitiskai skal eller av liâinsyii till behov att trygga kvaliteten hos produkter av visst slag. till hållsovartlen. till kontrolmiljövården. viixtskyddet eller skyddet mot diursinknlomzir eller len av materiel som kan fa militiiiaiiviiiitliiiiig. Sedan den l april N84 giilleri som Sverige en ny lkirtirtliting om import- och exportreglering (SFS l984:53) krävs ger en allmiiii frihet att införa eller utföra varor. För liecnslmeliiggiiiiig direkta föreskrifter i författningsforiii. lliirutöver gäller att import och finns export av vissa slags varor regleras i särskilda författningar. Reglering bl. a. när det giiller krigsmateriel. ntiljofzirligt zivfall. narkotika. äldre kulturföremfil samt utrotningshotade vilda djur och viixtcr. Nåir det gäller

. Dir 1985:9 livsmedel sker en kvalitetskontroll vid exporten. Andra miâjligheter att hindra export av varor pa grund av att de ar farliga för liv. ltiilsa och säkerhet finns f. n. inte.

2.2 Internationella åtaganden m. m.

Problemet med export av farliga varor har behandlats i flera internationella organisationer. Syftet har varit att söka motverka spridningen av farliga varor länder emellan. Därvid har man bl. a. vidtagit åtgärder för att öka kunskapen om vilka produkter som iir farliga och på vilka marknader de finns samt för att standardiserat och harmonisera produktsáikerhetsarbetet. Flera internationella notifieringssystem har också byggts upp i detta syfte. Sådana system har byggts upp inom Förenta nationerna (FN). Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Europeiska gemenskapen (EG). Nordiska êimbetsmannakommittén för konsumentfrågor (NÄK) samt inom fristående internationella konsumentorganisationer. Ett annat sill! för varning lâimler entellan om farliga varor iir exportnotifieringztr. lnom ramen för det allmänna tull- och handelsavtttlet (GATT) har ett sådant system infâirts. l)et innehåir att medlemsliintler skall Itotiñertt (iAll om varor som producerats och exporteras och som inte für säljas på hemntantztrknadett pa grund av risker för ltiilsa och säkerhet. lnom FN pågår arbete med en kod för multinationella företag. Ett förslag som tagits fram innebär bl. a. att sådana företag skall lämna information till de länder i vilka företagen verkar om produktförlwtnd och andra restriktioner som andra länder förelagt företagen från säkerhetssynpunkt. När det gäller mycket riskfyllda varor har hållningen internationellt varit hårdare. Det har på många hill! intc ansetts tillräckligt med information länder emellan i samband med att farliga varor upptäcks på en marknad. Krav har rests på att export av sådana varor bör förbjudas. OECD:s råd utfärdade år 1979 en rekommendation som innebär att medlemsländerna skall sträva efter att förbjuda export av varor som ej får säljas eller som är âtcrkallade från hemmamarknaden, därför att de är så farliga att de medför en allvarlig och direkt fara för liv. hälsa och säkerhet. FN:s generalförsamling antog år I982 en resolution som innebär att varor som förbjudits för att de âirfarliga för hiilszt och miljö endast bör exporteras om ett land efterfrågar varan eller om den är officiellt tillåten i importlandet. Vidare har Frankrike, Norge, Storbritannien och Förenta staterna vissa generella möjligheter att gripa in mot export av farliga varor.

2.3 Riksdagsbehandllng m. m.

Riksdagen behandlade år 1982 frågan om exporlförbud med anledning av motioner om regler för export av farliga maskiner och processer samt om internationell handel med vådliga kemikalier och farliga farmaceutiska produkter. Riksdagens behandling mynnande ut i att regeringen skulle ägna de nämnda frågorna önskvärd uppmärksamhet och att Sverige liksom tidigare skulle ta aktiv del i det internationella samarbetet på detta område (NU 1982/83:6).

Våren 1983 behandlade riksdagen flera motioner med yrkande om förbud Dir 1985:9 mot export av kiirnkraftsreziktorer och kêirnkritftsteknologi. l en motion som föreslogs en lag som generellt skulle förhindra export av varor och teknik inte fick saluförzis i Sverige. l sitt yttrande över tlenna motion hänvisade näringsutskottet (NU 1982/83:24) till riksdagens ställningstagande till hithörande frågor hösten I982. Utskottet underströk också att det var zingelåget att vid all export lillriieklig ltåinsyn togs till mottagarlzitttlets förmåga att hantera de importerade varorna. Konsumentverket har i en skrivelse till regeringen den 14 december I983 föreslagit att det (ivervåigs om regler bör tillskapzis som gör det möjligt att härav förbjuda svensk export av produkter som år så farliga att de på grund iir förbjudits för försäljning inom Sverige. Bakgrunden till verkets skrivelse dels Sveriges internationella iitaigzmtlert när det giiller farliga varor. dels förekommande export av farliga varor från Sverige. l en motion till riksmötet I983/84 har bl. a. föreslagits att riksdagen hos varor som är regeringen begär förslag till lag om förbud mot export av förbjudna i Sverige. Näringsutskottet anförde i sitt betänkande med land i anledning av motionen bl. a. att en utgångspunkt bör vara att varje skall få princip självt skall avgöra om och hur en viss produkt eller teknik användas i det egna landet. En annan utgångspunkt bör vara att Sverige Iiintler stärker sitt genom internationellt arbete aktivt luör verka för att ;undra skydd för måiniriskors hiilsa och miljön. Likaså [vor Sverige aktivt stödja försök att i tillämpliga fall få till stånd internationella: regelsystem och överenskommelser. Utskottet menade dock att det uppenbart kan inträffa fall av export av förbjudna varor av så allvarlig art att den zmsvzirsfiördelning mellan export- och importlzintl som angetts kan ifrågasättas. Situationen kan enligt utskottet dessutom ntotivera otnetlelbara ingripanden så att skadeverkningar undviks. (iraden av skaderisk i kombination med titlslaktorit skulle siilumlu i vissa fall kunna motivera att exportlantlet ensidigt zmsvarar för att berörd vara genom exportförbutl inte sprids tttainför landet. Utskottet uttalade att det sagda gäller luåde farliga liärbjtitlna liikemetlel. kemikalier och konsumentprotlukter i vid lvemiirkelse. Med håinvisniiig till all frågan om förbud mot export av farliga varor bereds inom regeringskansliet Iiemstiillde utskottet att riksdagen skulle avslå motionen. Riksdagen har beslutat i enlighet med utskottets hemstiillam (NU 1%‘-l/85:2. rskr X5).

2.4 Produktåterkallelsekommittén Som jag har itiimnt överväger l. n. produktåterk:illelsekomntitten frågan Kommittén om lagstiftning för att möjliggöra åiterkallelse av farliga varor. tillkallades under settare delen av år I982. Kommiltén skull kartlägga inneböitleri av giillztntle rått på olika produktområden uiir det giillci farliga varor saint undersöka: vilka utomriittsligtt förfaranden som tillämpas. Kommittén skall vitlare granska de praktiska erfarenheterna från hittillsvarande arbete hos de myndigheter som övervadär kar produktsäkcrhet samt söka hctlÖlllil tänkbara kommande situationer farliga varor skulle kunna nå ut på marknaden. Finner kommittén att någon form av återkallelsesystem bör inriittais. skall kontmitten (iverváiga utformblir da att ;ivgriinszi de områden ningen av ett såitlant system. lin huvudfragzi

4- Kommittédirektiv I98S

m. 1935:9 inom vilkaaterkallelse skall kunna ske. En ”annan viktig fråga är hur

kvalificerad farligheten skall vara för att aterkallclse skall bli aktuell.

3 Utredningsuppdraget Enligt min mening iir tiden nu mogen för t$\Cl\'llgitI1(lCll om förbud mot export av farliga varor. .lag vill liåii sammanfatta skiilcn för mitt ställningstagande samt vissa utgangsjiunkter för det utredningsarbete jag föreslar skall göras. Den principiella tttgåitgspunkteit vid all export från Sverige är att varje mottagarland sjiilvt mâiste fa avgöra om och hur en viss produkt eller teknik skall få användas i det egna landet. Som jag har redovisat finns dock vissa inskränkningar i rätten att exportera från Sverige. Regeringen får meddela .föreskrifter om in- och utförseln av varor bl. a. om det är pâkallat av hänsyn till risk för störning inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen. av särskilda handelspolitiska skäl eller av hänsyn till behov att trygga kvaliteten hos produkter av visst slag. till hälsovården och miljövården. växtskyddet eller skyddet mot djursjukdomar eller till kontrollen av materiel som kan få militär anvädning. Reglering av exporten finns f. n. på några få områden. Här kan nämnas miljöfarligt avfall. narkotika och krigsmateriel. För livsmedel sker en kvalitetskontroll vid exporten. Några generella regler som gör del möjligt att förbjuda export av varor som förbjudits för försäljning eller användning i Sverige på grund av att de bedömts farliga i olika avseenden finns inte idag. Den.internati0nclla handeln med farliga varor har dock kommit att begränsas pâ andra vägar. Inte minst beror detta på det successivt förbättrade konsumentskydd som utvecklats i många länder. Sverige har i olika internationella sammanhang verkat för att andra länder stärker sitt konsumentskydd. Vi har därutöver arbetat för att internationella regelsystem tillskapas och överenskommelser träffas som stärker produktsäkerheten genom standardisering och hatrnitunisering av krav på varor samt genom förhåittratl etik hos företagen. l)c mitifieringssyslcm som byggts upp inom flera internationella organisationer har som syfte att harmonisera och standardisera juroduktsiikerhetsrcgler men också att begränsa flödet av farliga varor mellan lêintlerittt. .lag anser att spridningen av farliga varor också i fortsättningen i första hand bör motverkas genom arbete i internationella organisationer men även bilateralt, genom bl. a. uppmuntran till bättre produktkontroll. där så bedöms lämpligt. särskilt när det gäller utvecklingsländerna. Företagen själva måste givetvis också känna ett ansvar för att farliga produkter inte tillverkas och sprids på olika marknader. Det kan dock uppenbart inträffa fall av export av förbjudna varor som förcter en såallvarlig och direkt fara för liv, ltåilsaioch såikerhel att de iitgâirdet som jag nu har niimitt iir otillräckliga. Alla nationer har inte den lagstiftning och organisation som gör det möjligt för dem att reglera och kontrollera importen av farliga varor samt försäljningen av dem på hemmamarknaden även om de fått en notiñkation om att farliga varor har exporterats till dem. l sådana eller liknande fall kan det te sig stötande att varorna skall få föras över våra gränser för en spridning som vi saknar kontroll över. Detta gäller särskilt när riskbedömningen delas av mottagarlzindet.

bör vara Dir 1985:9 I Sverige ges produktsäkerhetsfrågorna hög prioritet och det naturligt för landet att söka leva upp till sina internationella åtaganden på

området. Jag anser därför att mycket nu talar för att det bör prövas om regler med den kan skapas som möjliggör ingripanden mot farliga varor i enlighet

rådsrekomtncrtdzttion från OECD och den FN-resolutiotr som jag har nåimnt

tidigare. Samtidigt som jag anser det ;ntgeläget att man söker hindra export frän värt

land av varor som medför en allvarlig och direkt fara för liv. hälsa och avseende säkerhet. vill jag stryka under att en reglering av exporten i detta att kan föra med sig problem. Det lvör vara en uppgift i utredningsarbetet

också dessa kartläggs och analyseras sont ett underlag för stiillitittgstaigaittle till om regler om förbud mot export av farliga varor är möjliga och lämpliga

att införa. En Ett problem är hur ett eventuellt exportfisrhutl liimjwligeu ttvgråinsas. Mir kunna väsentlig fråga är tillfVikl inom vilka omriitlen exportft›|htitl bli ziktuellt i meddelas. Det synes naturligt att ett sáidant förbud hör kunna ämnen etc. för vilka t(u'siilgjningsfråga om produkter. tekniska anordningar. hör inte heltaittllzi de eller användningsförhtttl gäller i Sverige. Lltretlningen sannolikt att varuområden som f. n. är föremåil för exportreglcring. Det är regler om återkallelse av farliga varor och tjåinstei komnter att finnas i

framtiden. Ett eventuellt exportf(i|htu| ltör utformas med beaktande

ltärav. skall vara för att En annan viktig fråga är hur kvalificerat farlig en produkt

exportförbud skall kunna bli aktuellt. Exportfñirbud är ett långtgående i sakens natur att ett eventuellt exportföringripande, och det ligger därför Det kan vidare bud måste begränsas till de kvalificerat farliga produkterna. varor som inte får säljas eller inte bli fråga om att hindra export av alla de länder. ofta efter användas i Sverige. Bl. a. måste beaktas att olika valt olika gränsvärden. riskniväer m. m. noggranna överväganden. kan ha för sin produktsäkerltetsreglering. Det kan självklart inte kontma ifråga att

genom cxportförbud hindra svenska exportörer fråiu att leverera varor som

på ett sådant sätt accepteras i ntottziganrländerna. Vidare :näste också av till export av utrednings- och kostnadsskâil en eventuell reglering begränsas detta sammanhang som bör särskilt farliga varor. Ett särskilt problem i i en viss :invändning men inte i en belysas är att produkter kan vara farliga för enskilda konsutnenterjmen annan. Exempelvis kan en produkt vara farlig ha sin berättigade användning i yrkeslivet. När det gäller graderingen av hur

farliga olika produkter är och i vad mån olika åtgärder är pâkallade för mer

eller mindre farliga varor vill jag här erinra om att produktålerkztllelsekom-

mittén har att ta ställning till liknande fråigor i sitt zirhete. varor som är så Även om ett eventuellt exportförhutl mäste begränsas till och direkt fara för liv. ltälsa och säkerhet. farliga att de företer en allvarlig av farliga varor. kan det behövas information länder cmcllun om :andra typer som finns och Jag vill här pätninnzt om de internationella notifierirtgssystertt de exportnotifieringzit som görs frän vissa länder. Det ltör inga i utredningens

från svensk sida i de :avseenden jag nu uppgift att överväga behov av fitgärtler har berört och hur de olika ätgåirtlsziltentzttiven pä bästa sätt kan samspe-

la.

En bärande princip i svensk utrikeshandel iir frihandelspriiteipeit. Sverige

Dir 1985:9 agerar på flera fronter för att varna och förstärka: den. Regler om förbud mot export av farliga varor kan komma i konflikt med dessa striivanden. Utredningen hör uppmiirksamtnat de eventuella handelsrmlitiskzt aispekterittt pa exportfö|httdsfragan. liksom över huvud Sveriges internationella förpliktelser i tilláiitmligzt delar. Vidare hör utredningen belysa omfattningeit av den export som kan komma att herüras liksom konsekvenserna för svenska tillverkare och. distributörer. .lag vill har erinra om regeringens striivandeit att motverka regler som iir onödigt kostnadskråivantle. försvarar struktnrföråintlringztr eller far konkttrrenshegriinsande effekter. I detta saimntanhaitg lvör det strykas under att den erfarenhet som f. n. finns talar för att det endast i ett begränsat antal fall torde bli :aktuellt med exportförbud. Regler om exportlürhutl kan gripa in i eivilriittsliga förltallatntlen och problem kan da givetvis uppsta. Som ett exempel kan niimnus att ett företag intporterar en produkt som senare visar sig farlig och önskar skicka tillbaka produkten till säljaren men kan komma att hindras av exportförbudsrcgler. De frågor jag nu har tagit upp har klara beröringspunkter med det arbete som f. n. bedrivs av produktåterkallelsekommittén. Det kanläggningsarbete som behöver göras för övcrväganderta överensstämmer i stort. Flera av de principiella frågor som måste lösas iir gentensanitmzt.Jag ñnncr det sålunda rationellt att uppdra ät produktiiterkttlIelsekommittén att överväga om regler för förbud mot export av farliga varor bör införas och hut de i så fall bör utformas. Kommitténs ltuvuduppgift hör vara att med utgångspunkt ide skäl för att exportförbud som jag har angivit och en analys av de problem som ett sådant system kan medföra ta ställning till om regler angående förbud mot export av farliga varor bör införas. internationella erfarenheter av förbud mot export av farliga varor bör också tjäna som underlag för övervägandena. Finner kommittén att regler bör införas bör förslag lämnas angående systemets konkreta utformning. Det bör ;inkomma pa komntitten att i såidant fall låinma förslag till hur ett exportförbud skall aidministrerais och kontrolleras. En utgångspunkt måste vara att ett eventuellt exportförbud för att vara effektivt förutsätter snabba ingripanden. Frågor om försåiljnings- och anviinditingsförbtttl. återkallelse och eventuellt exporttörlvutl koinnter sannolikt att i stor utsträckning aktualiseras samtidigt och beslut kommer att grundas på väsentligen samma underlag. Detta talar för att en organisation för ett eventuellt exportförbud bör få en nära ttnkitytning till ltittillsvztraintle organisation för produktsåkerhetsarlwetet. Den bör vidare utformats sa att ltandelspolitisk kompetens tillförs vid prövningen av ett eventuellt exportförbud. Vid överväganden om beslutsordning maste beaktas att olika sektorsmyndigheter kan komma till olika beslut :avseendefarlighcten hos en produkt eftersom denim kan vatriera beroende på användningsområde. Kommittén bör också överväga om beslut i exportförbudsfrågor - t. ex. av handelspolitiska skäl- är av sådan natur att någon form av fastställelseordning med regeringen som prövande instans kan behövas. En sådan prövning kan också tänkas som en förutsättning för att exportförbud skall kunna beslutas. Kommittén bör belysa vilka kostnader ett exportförbudssystem kan

medföra för staten och näringslivet. Jag utgår ifrån att formella ingripanden blir sällsynta och att ett eventuellt system sedan det etablerats borde komma att medföra blygsamma kostnader. Jag vill i sammanhanget erinra om de generella direktiv som gäller för kommittéer och särskilda utredare (Dir 1984:5). Utredningen skall både vid arbetets början och under arbetets gång informera berörda liuvutltvrgztnisattioner - och i lörckotiitnantlc fall andra berörda centrala zirbetslzigztrorgzinisationcr med vilka staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor - och bereda dem tillfälle att föra fram synpunkter allt såvitt :ivser statliga myndigheter.

4 Hemställan Jag hemställer att regeringen utvidgar det uppdrag som tidigare har lämnats till produktåtcrkztllclsekommittén. i enlighet med vad jag nu har anfört.

5 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens (ivervâigzmdenoch bifaller hans hemställan. (Finansdcpartemcntet)

Bilaga 2

No L 1552/2 22.6.88 official Journal of the European Communities

cozmcn. REGULATION (sac) No 1734/88 of 16 June 1988 concerning export from and inport into the Connunity of certain dangerous chemicals

THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMHUNITIES,

Having regard to the Treaty establishing the European Economic Community, and in particular Article 130 S thereof,

Having regard to the proposal from the Commission,

Having regard to the opinion of the European Parliament,

Having regard to the opinion of the Economic and Social Committee,

whereas certain provisions of Community legislation, and in particular Directives 76/769/EEC, and 79/117/EEC, restrict the marketing and use of certain dangerous substances and preparations and prohibit the placing on the market and use of plant protection products containing certain active substances in the Member States of the Community; whereas these provisions do not apply to those products when they are intended for export to third countries;

Whereas international trade in certain chemicals which are banned or severely restricted in countries of

1 OJ No C 177.15.7.1986, p. 5. 2 OJ NO C 28l.19.10.1987, p. 199. 3 OJ No C 232.3l.8.1987, p. 55. 4 OJ No L 262.27.9.1976, p. 201. 5 OJ No L 33.8.2.1979, p. 36.

has caused international concern on grounds of export of man and the environment, protection

Whereas measures are necessary for the protection of

man and the environment, both in the Community and in

third countries;

Whereas schemes for notification and information international trade in such substances have concerning been set within the framework of international up namely the Organization for Economic organizations, and (OECD), the United Nations Cooperation Development Environment (UNEP) and the Food and Programme Agriculture Organization (FAO):

Whereas the Community and its Member States have in the work of these and of actively participated other international organizations relating to banned

and restricted substances; whereas it is severely that the Community acts upon the results appropriate of this work through uniform Community procedures;

Whereas the of chemicals to which this export should be made subjects to a common Regulation applies notification which would permit the procedure to third countries with regard to Community notify such exports;

Whereas it is necessary to ensure that the rules within the Community for the packaging and applicable of banned or severely restricted chemicals labelling should to such chemicals when destined for apply

export;

Whereas it is necessary to inform all the Member States of notifications received from third countries with to into the Community of substances regard import banned or severely restricted under the legislation

of those countries;

Whereas the common notification procedures should also

a basis for an appropriate exchange of provide information within the Community, including information on the implementation of the international

notification scheme;

Whereas to this end the Commission will report to the

Council and to the European Parliament, before 1

1990 and thereafter every two years, in January on any possible reaction from-the country particular of destination; whereas on the basis of this report, and on a proposal from the Commission, the Council will consider before l July 1990, the possibility of

introducering into this Regulation the of principle prior informed choice;

Whereas the list of chemicals in Annex 1 should be subject to review at intervals and amendment as necessary; whereas any such amendment to Annex 1 should be made on the basis of from the proposals Commission and should be the of subject a decision by the Council by a qualified majority;

Whereas to facilitate the amendment of Annex a II, system should be set up providing for close collaboration between the Member states and the Commission by means of the Committee for the adaptation of that Annex to technical progress;

whereas the Commission, in the of the light operation of this Regulation, to the may propose Council appropriate amendments thereto,

HAS ADOPTED THIS REGULATION:

Article 1

Objectives

The purpose of this is to Regulation establish a common system of notification and information for imports from and to third exports countries of certain chemicals which are banned or restricted severely on account of their effects on human health and the environment.

Article 2

Definitions

For the purposes of this the Regulation, following definitions shall apply:

1. chemical subject to notification’: the chemicals listed in Annex 1, whether on their own or in preparations for which there is a labelling obligation;

2. export’:

(a) the permanent or of temporary export products

meeting the conditions of Article 9 (2) of the Treaty, (b) the re-export of products not meeting the conditiions referred to in (a) which are placed under a customs procedure other than transit procedures;

3. reference number’: the number assigned by the Commission to each chemical when it is exported for the first time to a third country. This number remains unchanged for every subsequent export of the same chemical from the Community to the same third country.

Article 3

Designation of authorities

Each Member state shall designate the authority or authorities, hereinafter referred to as the designated authority or designated authorities, competent for the notification and information procedures laid down by this Regulation. It shall inform the Commission of such designation.

Article 4

Exports to third countries

1. when a chemical subject to notification is exported for the first time from the Community to a third country, the designated authority of the State, from which it is exported, shall take the necessary measures to ensure that the appropriate authorities of the country of destination receive notification of the fact. Such notification, which shall as far possible take place prior to export, must comply with the requirement set out in Annex II.

The designated authority shall send a copy of such notification to the Commission, which shall forward it to the designated authorities of the other Member States and to the International Register of Potentially Toxic Chemicals (IRPTC).

The Commission shall assign a reference number to each notification received and communicate it immediately to the designated authorities of the Member States. It shall periodically publish a list of these reference numbers in the official Journal of the European Communities, stating the chemical concerned, and the

third country of destination.

2. The designated authority of the relevant Member State shall inform the Commission as soon as possible of any significant reaction from the country of destination. The Commission shall ensure that the other Member States are informed as soon as possible of that contrys reaction.

3. Every subsequent export of the chemical concerned from the Community to the same third country shall be accompanied by a reference to the number of the notification published in the official Journal of the Euro ean Communities pursuant to the provisions of the

tfiirg subparagrapfi of paragraph 1.

4. Notification must be given afresh, whenever major changes are made to the rules concerning the substances in question.

5. As regards the transmission of information within the meaning of paragraph 1, the Member States and the Commission shall take account of the need to protect the confidentiality of data and ownership, both in the Member States and in the countries of destination.

Article S

Packaging and labelling

Any of the chemicals listed in Annex I which are intended for export shall be subject to such measures on packaging and labelling established in of pursuance Directive 67/548/EEC, as last amended by Directive 88/302/EEC, or as appropriate of other Directives , covering dangerous preparations, as are applicable in

OJ No 196.16.8.l967. p. 1/67.

QOS OJ No L 133.30.5.1988. p. 1.

8 Directive 73/173/EEC (OJ No L l89.11.7.1973. p. 1), as amended by Directive 80/781/EEC(0J No L 229,30.8.1980. p. 57); - Directive 77/728/EEC (OJ No L 303.28.11.1977.p. 23), as amended by Directive 83/265/EEC (OJ No L 147.6.6.1983. p. 11); - Directive 78/631/EEC (OJ No L 206.29.7.1978. p. 13), as amended by Directive 81/187/EEC (OJ No L 88.2.4.1981. p.29).

the Member State from which the goods are to be or in which they have been produced. This exported obligation shall be without prejudice to any specific requirements of the importing country.

Article 6

Notification from third countries

1. Where the authority of a Member State designated receives a notification from the competent authority of a third country concerning the export to the Community of a chemical whose manufacture, use, consumption, transport and/or sale is handling, subject to prohibition or substantial legal restriction under that countrys legislation, it shall send forthwith to the Commission a copy of that notification together with all relevant information.

2. The Commission shall forward forthwith to the Member States notification received either any or indirectly, together with all available directly information.

3. The Commission shall periodically evaluate the information received the Member States and, if by submit appropriate proposals to the necessary, Council.

Article 7

Exchange of information and monitoring

1. Member States shall regularly forward to the Commission information on the operation of the notification system provided for in this Regulation.

2. The Commission shall regularly compile a report on the basis of the information provided by the Member States and forward it to the Council and the European Parliament. This shall consist, inter alia, of report information on participation in international notification on the cover provided by such systems, and on how they are complied with by third systems countries.

3. As the information supplied pursuant to regards 1 and 2, the Member States and the paragraphs Commission shall take account of the need to protect the contidentiality of data ownership.

Article 8

If a Member state applies, with respect to substances other than those in Annex I, a national system using similar information procedures in respect of third countries to those laid down in this Regulation, it shall inform the Commission, specifying the substances concerned.

The Commission shall forward this information to the Member States.

Article 9

Updating of Annexes

1. The list of chemicals in Annex I shall be reviewed by the Commission at intervals in the particularly light of experience gained in implementing this Regulation, with special regard to information received pursuant to Article 6, and on the basis of developments in Community rules and of developments within the framework of the OECD, the UNEP and the FAO. It shall be amended as necessary by decisions taken by the Council by qualified majority on a proposal from the Commission.

2. The amendments required for adapting Annex II to scientific and technical progess shall be in adopted accordance with the procedure laid down in Article 21 of Council Directive 67/548/EEC.

Article 10

This Regulation shall enter into force 12 months after its publication in the official Journal of the European Communities.

This regulation shall be bindning in its and entirety directly applicable in all Member States.

Done at Luxembourgh, l6 June 1988.

For the Council The President K . TOPPER

ANNEX I List on chemicals banned or severely restricted to certain uses owing to their effects on human health and the environment

3. Other inorganic mercury compounds 4. Alkyl mercury compounds 5. Alkoxyalkyl and aryl mercury compounds

11. HCB containing less than % of the gamma isomer 608-73-1 2101689 99,0 12. 76-44-8 2009623 Heptachlor 13. Hexachlorobenzene 118-74-1 2042739 14. (toxaphene) 8001-35-2 2322833 Camphechlor 15. Polychlorinated biphenyls (PCB), except mono- and dichlorinated 1336-36-3 2156481 biphenyls 16. Polychlorinated terphenyls 61788-33-8 2629682 (PCT) 17. Preparations with a PCB or PCT content higher than 0,01 % by weight 18. Tris (2,3 dibromopropyl) 126~72—7 2047999 phosphate 19. Tris—aziridinyl-phosphinoxide S45—55—1 2088925 20. Polybrominated biphenyls (PBB) 21. Crocidolite 12001-28-4

(9) CAS - Chemical Abstracts Service (10) EINECS — European Inventory of Existing Commercial Chemical Substances

ANNEX II

Information required pursuant to Art. 4

1. Identity of the substance or preparation to be exported:

1.1 Substanceszu

— name in nomenclature of the International Union of Pure and Applied Chemistry, — other names (usual trade name, name, abbreviation), - CAS-number (if available), — main impurities of the substance, when particularly relevant.

1.2 Preparations: — trade name or of the designation preparation. V - for each substance listed in Annex I, percentage and details as specified under

2. Information on precautions to be taken, including category of danger and risk, and safety advice.

3. The name, address, telephone and telex numbers of the designated authority whom further

ftp?

information may be obtained

4. Summary of regulatory restrictions and reasons for them.

5. Expected date of export.

6. Reference number, if known.

7. Country of export and country of destination.

11 where the designated authority provides that the notifikation be made by the exporter, the data given under this point may be those concerning the exporter.

Statens 1988

offentliga utredningar .

Kronologisk förteckning

Översyn av utlilnningslagsstiflningen. A. Mål och resultat - nya principer för det statliga Kortare väntanA. stödet till föreningslivet. C.

PWNr

Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbrott? A Föräldrar som fönnyndarc, m.m. Ju. Kunskupsovcrforing genom företagsutveckling. Tidig och samordnad rehabilitering - samverkans- UD. metoder och rehabiliteringsinriktad ersättning Utgått. m.m. S. Provning och kontroll i internationell samverkan. l. Statens roll vid finansiering av export. UD. Frihet frân ansvar. Ju. Folk- och bostadsräkningar i framtiden. C. En ny skyddslag. Fö. Kontroll av kemiska produkter och varor. ME.

;;;5:swøsøM

Svcrigeinforrnation och kultursamarbete. UD. Vissa intemationella skattefrågor. Fi. Ratt adress. Fi., Tillfällig handel. Fi. Öppenhet och minne. U. Kommunalt stöd till de politiska partierna. C. Civil personal i försvaret. Fö. Reformerat presstöd. U. Handel med optioner och terminer. Fi. Arbctsmarknadsstriden lll. A. Översyn av bostadsrättslagcn. Bo. Arbctsmarknadsstriden IV. A. Medborgarkommissionens rapport om svensk Ut med musiken. U. vapenexport. SB. Att följa medieutvecklingen. U. 5 SÄPO-Stlkerhctspolisens inriktning och organisa- Domarbanan - Utbildning och meritvärdering. Ju. tion. Ju. Om semester. A. Reklamskatten. Fi. Hushållens skuldsättning. Fi.

S; Rapport av den parlamentariska kommissionen Export av farliga varor. Fi.

med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. U-lands- och bislándsinformation. UD.

BS En förändrad ansvarsfördelning och styrning på

skolområdet. U. NI :-‘ Ny taxcringslag - Reformerad skattcprocess. Del l. Fi

Ny taxeringslag - Reformerad skattcprocess. Del 2.

Fi SIlESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. UD. 24. Lottcri i radio och TV. U. 25. Förnyelse och utveckling. C. Frikommunförsökct. C. 27. Lönegarantin och förmånsrátlsordningen - om lönegarantins betydelse för det ökade antalet foretngskonkurser. A. 28. Videováld Il - förslag till atgärder. U. 29. Förnyelse av krcditmarkntttlen. Fi. 30. Arbetsdomstolen. A. Översyn av upphovsrttttslagstiftningen. Delbetänkande 4. Ju. 32. Ltlge för vindkraft. Bo. 33. Släpp kopioma fria. Fi. Dalälven - en miljösatsning. ME. Offentlig löncstatistik. Behov och produktionsformcr. Fi. 36. Effektiv statlig lokalförsörjning. Fi. Statens ansvar för spridning och visning av värdefull tilm. U. 38. Ägande och inflytande i svenskt näringsliv. I.

1988 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Utbildningsdepartementet

Medborgarkommissionens rapport om svensk vapen- öppenhet och minne. [11] En förändrad ansvarsfördelning och styming på skolomexport. [15] rlldet. [20] Lotteri i radio och TV. [24] Justitiedepartementet VideovAld 11- förslag un åtgärder. [28]

Utgått. [5] Statens ansvar för spridning och visning av värdefull

Frihet från ansvar. [7] film. [37]

SAPO-Sltkerhetspolisens inriktning och organisation. Reformerat presstöd. [48]

[16] Ut med musiken. [51] Rapport av den parlamentariskt: kommissionen mcd Att följa medieutveeklingen. [52] anledning av mordet på Olof Palme. [18] Delbetankande 4. Översyn av upphovsrattslagstifutingen.

[31] Arbetsmarknadsdepartementet

Föräldrar som förmyndare. m.m. [40] Översyn av utlltnningslagstifutingcn. [l] Domarbanan - Utbildning och meritvttrdering. [53] Kortare väntan. [2]

Arbetsolycka - olycka eller arbctsmiljObrouI[3] Lonegarantin och formtlnsrttttsordningen - om löne- Utrikesdepartementet garantins betydelse for det ökade antalet företagskun- Kunsknpsovcrföring genom företagsutveckling. [4] kurser. [27] Sverigeinforrnation och kultursamarbete. [9] Arbetsdomstolen. [30] U-lands- och biståndsinformation. [19] Arbetsmarknadsstriden lll. [49] SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av Arbetsmarknadsstriden IV. [50] miljöriktig teknik. [23] Om semester. [54] Statens roll vid finansiering av expon. [42]

Försvarsdepartementet Bostadsdepartementet

En ny skyddsIag._ [8] Översyn av bostadsrättslagen m.m. [14]

Civil personal i försvaret. [12] Läge för vindkraft. [32]

Socialdepartementet Industridepartementet

Tidig och samordnad rehabilitering - Samvcrkansme- Provning och kontroll i internationell santverkau. [6] toder och rehabiliteringsinrikmd ersättning m.m. [41] Ägande och inflytande i svenskt näringsliv. [38]

Finansdepartementet

Civildepartementet

Rätt adress. [10] › Förnyelse och utveckling. [25] Handel med optioner och terminer. [13] Frikommunförsöket. [26] Reklamskatten. [17] Mal och resultat - nya principer för statens stöd Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 1. [21] till föreningslivet. [39] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. [22] i framtiden. [43] Folk- och bostadsrttkningar Förnyelse av kreditmarknaden. [29] Kommunalt stod till de politiska partiemn. [47] Släpp kopioma fria. [33] Offentlig lönestatistik. Behov och produktionsformer. och

Miljö- Energldepartementet

[35] Effektiv statlig lokalförsörjning. [36] Dalälven - en miljösatsning. [34] Vissa internationella skattefrågor. [45] Kontroll av kemiska produkter och varor. [44]

Tillfällig handel. [46] Hushållens skuldsattning. [55] man...? Export av farliga varor. [56] KUNGL. BlBL.

i§88*1Z- 2 3

STOCKHOLM