Storstadskriminalitet : underlagsrapport

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Statens offentliga utredningar

älg-gg

1989: 1 10 Statsrådsberedningen

Storstadskriminalitet

Underlagsrapport av s/torstadsutredningen

Stockholm 1989

JOB B S0643-0010-00 TRYCKORT M REV:09-0l AFS:09-0l PP STR: 16,7

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981- 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-l2078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/ 763 22 20 Telefon 8°- l2°° (externt och internt) 08/763 l0 05 l2°°- l6°° (endast internt)

Produktion Libergraf Omslag Libergraf/ Design ISBN 91-38-10471-7 ISSN 0375-250X Svenskt Tryck Stockholm 1990 030643

Förord.

Under senare är har det skett en ökad uppmärksamhet kring kriminaliteten i storstäderna. Den sociala kontrollen i storstäderna är svagare än på mindre orter. För ungdomar med sociala problem blir smäbrottslighet därför ofta en inkörsport till grövre brott. Behovet av ett effektivt brottsförebyggande arbete, som kräver markerade tidigt. blir därmed särskilt ingripanden viktigt i storstaden.

har givit i uppdrag åt docent Per-Olof H Wikström att Storstadsutredningen en studie av kriminaliteten i storstadsområdena. Föreliggande rapport göra kommer att till för storstadsutredningens fortsatta ligga grund överväganden.

Jan 0 Karlsson

J 0B B S0643-00 l 0-00 TRYCKO RT M REV:09-01 AFS:09-0l PP STR: 16,7

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981 - 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-l2078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/ 763 22 20 Telefon 8°- l2°° (externt och internt) 08/763 10 05 l2°°- l6°° (endast internt)

Produktion Libergraf Omslag Libergraf/ Design ISBN 91-38-10471-7 ISSN 0375-250X Svenskt Tryck Stockholm 1990 030643

Förord.

Under senare ár har det skett en ökad uppmärksamhet kring kriminaliteten i storstäderna. Den sociala kontrollen i storstäderna är svagare än på mindre orter. För ungdomar med sociala problem blir småbrottslighet därför ofta en inkörsport till grövre brott. Behovet av ett effektivt brottsförebyggande arbete. som kräver markerade ingripanden tidigt, blir därmed särskilt viktigt i storstaden.

har givit i uppdrag át docent Per-Olof H Wikström att Storstadsutredningen göra en studie av kriminaliteten i storstadsområdena. Föreliggande rapport kommer att ligga till grund för storstadsutredningens fortsatta överväganden.

Jan O Karlsson

1 INTRODUKTION

l den här rapporten behandlas storstadskriminalitetens nivå, struktur och utveckling under den senaste 20 års perioden. Den kriminalitet som tas upp till behandling är brott mot person, skadegörelse och stöldbrott. Med storstäder menas; Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor-Malmö såsom dessa deñnierats för den statistik som produceras från SCB. Vissa skillnader i definition finns mellan olika statistikområden och mellan vissa tidsperioder men såvitt har kunnat bedömrnas har de endast en mycket marginell inverkan på de sifferuppgifter som presenteras. Rapporten innehåller också specialanalyser av kriminaliteten och dess utveckling i Stockholms stad dvs. Stockholms innerstad och omgivande förortsområden (se Wikström.l990).

Det är välkänt från tidigare forskning att den s k traditionella brottsligheten (våld, skadegörelse och stöld), åtminstone i de s k västländema;

- är större i städer än på landsbygd (t ex Christie m fl. 196511)

- att brottsligheten tenderar att öka med stadsstorlek & ( t ex van Dijk

Vivanen, l9782l)

0 att vissa tenderar att vara brottstyper (t ex rån och bostadsinbrott)

särskilt starkt koncentrerade till storstäder ( t ex Skogan, 19783)).

Det är resultat som visat sig hålla oavsett om de baseras på undersökningar av polisanmälda brott, självdeklarationsundersökningar (dvs intervjuundersökningar där de tillfrågade fått uppge sin egen brottslighet) eller offerundersökningar (dvs intervjuundersökningar där de tillfrågade fått uppge den brottslighet de utsatts för).

Det faller sig naturligt att se till stadens speciella karakteristika när orsakerna till stadens större kriminalitet söks. Staden har betecknats på många olika sätt; Weber talar om staden som en marknadsplats (Weber, 1966 s. 67); Loiland (1973) talar om staden som en värld av främlingar. Dessa två karakteriseringar av staden kan sägas ha sin motsvarighet i två dominerande förklaringar till stadens mer omfattande kriminalitet;

- stadens större tillfällesstruktur ( tillgång på lämpliga brottsobjekt. ett utvecklat nöjesliv, ett högre frestelsetryck etc)

° stadens sociala kontroll lättare att svagare ( lägre upptäcktsrisk. leva som social avvikare, jordmån för brottsdelkulturer etc)

I en artikel. som blivit mycket inflytelserik inom den krimlnologiska forskningen vad beträffar analyser av den traditionella brottslighetens utveckling, hävdade Cohen 8: Felson (1979) att det finns tre minimikrav för att ett brott av de typer som diskuteras här (dvs våld, skadegörelse och stöld) ska komma till stånd. Det krävs;

en motiverad gärningsman 0 ett lämpligt brottsobjekt/brottsoffer 0 avsakand av effektivt skydd/ övervakning.

De hävdade vidare att det kan räcka med förändringar i någon av dessa tre komponenter för att brottsligheten skall förändras kraftigt (t ex öka). Det problem som Cohen 8: Felson arbetade med var att förklara varför brottsligheten ökat så kraftigt under 1900-talets senare hälft i USA (en utveckling som också skett i övriga västländer inkl Sverige) trots att levnads

l) Sjålvedeklaratlonsundersökning från Norge. 2) Offerundersökning från Holland. 3) Undersökning av pollsanmálda brott från USA.

förhållandena förbättrats kraftigt. Deras svar blev att det var förändringar i amerikanarnas levnadssätt (rutinaktiviter) som var den huvudsakliga förklaringen, och framförallt att vardagsaktiviterna allt mer flyttats från hemmet till platser utanför hemmet. Detta skulle ha sin betydelse för brottsökningen genom att det blev ett större utbud av lämpliga brottsobjekt/brottsoffer för de potentiella gåmingsmännen och att skyddet av dessa minskade (med det antagande Cohen 8: Felson gör att skyddet är sämre utanför hemmet). Dessutom lämnades hemmen i större utsträckning obevakade (t ex genom kvinnors allt större inträde i yrkeslivet). Poängen med Cohen & Felsons resonemang är att mängden motiverade gämingsmån inte nödvändigtvis måste öka (de kan t.0.m. minska) för att vi ska få en kraftigt brottsökning. det räcker med om möjligheterna att framgångsrikt utföra brott väsentligt ökar. Aven om Cohen & Felsons egen analys av brottsutvecklingen i USA lämnar en hel del frågetecken (som jag inte ska gå in på här) har deras enkla grundmodell för analys kommit att visa sig mycket fruktbar, inte bara när det gäller att studera brottsutvecklingen, utan också vad gäller att studera brottslighetens variationer i tid (i veckan, på dygnet) och rum (mellan olika geografiska områden).

Det ligger utanför tidsramen för den här rapportens framställan att ingående analysera relationen mellan vardagslivets utveckling och förändringar i Sverige och dess relation till brottslighetens utveckling och förändringar. Cohen 8x Felsons modell kan dock tjäna som en lämplig utgångspunkt för diskussion av de resultat som redovisas.

2 BROTTSLIGHETENS NIVÅ

I det här avsnittet jämförs brottsnivån i de olika storstäderna och riket i övrigt vad beträffar polisanmälda brott och utsatthet för brott som den uppgivits i SCBs offerundersökningar.

2.1 Pollsanmälda brott.

En jämförelse av den polisanmälda brottsligheten 1988 mellan storstäderna och övriga riket visar (se Tabell 1);

0 att brottsnivån är väsentligt högre i storstäderna än i riket i övrigt

- att skillnaderna i brottsnivå tenderar att vara större för stöldbrottsligheten än för skadegörelse- och váldsbrottsligheten.

0 att skillnaderna är särskilt stora för vissa brottsyper dvs. rån. bostadsinbrott och stöld av och ur bilar.

v att Stor-Stockholm generellt sett har den högsta brottsnivån av storstäderna, undantagen är att Stor-Göteborg har en något högre nivå bostadsinbrott. och Stor-Malmö har en högre nivå av butikssnatteri/stöld än Stor-Stockholm.

0 att Stor-Malmö, som är den minsta av storstäderna. i många fall har en högre brottsnivå än den betydligt större staden Stor-Göteborg.

Det kan vara särskilt intressant att notera att det är

0 den grövsta tillgreppsbrottsligheten som uppvisar störst skillnad mellan storstäderna och övriga riket.

Specialundersökningar av den polisanmälda brottsligheten i Stockholm har i ex visat att bland kända gärningsmän för dessa typer av brott (bostadsinbrott, tillgrepp av och ur bil. men även för rånen) är inslaget av narkotikamissbrukare och tidigare tungt kriminellt belastade bland gärningsmännen mycket stort, och mycket större än för de brottstyper där skillnaden mellan storstäderna och riket i övrigt är mindre (se

Wikström,l990). I den utredning som Socialdepartementet gjorde om de tunga narkotikamissbrukets variationer bl a mellan olika län ar 1979 (den sk UNO undersökningen) redovisas att antalet tunga narkotikarnissbrukare är störst i storstadslänen (se Ds S 1980:11 s. 24). Det är möjligt, och snarast troligt. att det samma gäller för det tyngre alkoholmissbruket. En möjlig tolkning är att andelen personer med tyngre kriminalitet och missbruk är större i storstäderna än i övriga riket och att det är detta som återspeglas i de större nivádifferensema mellan storstäder och övriga riket för den grövsta stöldbrottsligheten.

TABELL l Anmälda brott i storstäderna och övriga riket 1988. Alla brott mot brottsbalken samt vissa utvalda brottskategorier. Per 10.000 inv. 15- år.

Brott Stor- Stor- Stor- Övriga Diff. ant Stockholm Göteborg Malmö Riket ggr. Sthlm /Övr. riket

Misshandel 81 64 74 50 1.6 Därav; Misshandel mot kvinna av bekant. 22 16 19 14 1.6 Misshandel mot man av obekanta. 35 27 28 17 21 Fullbordade mord/ dråp 81misshandel

Butikssnatteri/

Alla brottsbalkebrott. 2124 1688 1927 1097 1.9

Källor: Beräkningar från uppgifter över anmälda brott i Statistiska meddelanden R 12 SM 8901 och befolknlngsstatistiken från SCB. NUPERA; Uppgifterna ar per 10.000 inv 15 år och äldre . Grov + annan misshandel och inkl mord och dråp. “ angivet med två decimaler. angivet med en decimal.

Det kan också vara värt att notera från Tabell 1 att;

0 skillnaden mellan storstäderna och övriga riket är större vad beträffar den misshandel mot män som utförs av obekanta. än den misshandel mot kvinnor som utförs av bekanta.

Detta resultat är i linje med att skillnaderna mellan storstäder och det övriga riket vad beträffar det s k gatuvåldet (vilket som regel utspelas mellan obekanta män) är större än vad beträffar våldet inom den privata sfären (där en stor del är fall där kvinnor misshandlas av bekanta).

Detta är också i överenstämmelse med resultaten från en jämförande undersökning (Wikström.l990b) av polisanmäld misshandel uppdelade efter brottens sociala sammanhang i Stockholm 1982 och i ett urval av medelstora och små städer samt små orter och landsbygd 1978 (se Tabell 2). Det faktum att Stockholmsdata härör från 1982 och övriga data från 1978 stör inte jämförelsen nämnvärt, annat än möjligen att Stockholmssiffrorna är marginellt högre än vad de sannolikt hade varit om dessa också avsett 1978.

TABELL 2 En jämförelse av polisanmälda misshandelsbrott (grov + annan inkl mord/dråp) efter socialt i Stocksammanhang holms stad 1982. samt i ett urval av medelstor och små städer, samt små orter och landsbygd 1978. Per 10.000 invånare. "" "" 55151? såirf- & manhang stad 1982 städer 1978 1978 små orter 1978 """"" _______ _______ """"" l-n-o-rn-familjen “13 7 é i Mellan bekanta i lägenheter 9 7 5 2

i nöjeslokaler inkl en trér 11 8 8 2 På gator & torg och andra allmänna platser 21 ll 9 2

Övriga omständigheter. 8 6 5 2

TOTALT (alla misshandelsbrott). 63 39 33 10

KALLA ; Wikström l990b 15 städer med invánarantal mellan 50.000-l05.000 6 städer med invánarantal mellan 30.000-43.000. De delar av de sammanlagt (exkl Stockholm) 56 studerade kommunerna (for omfattningen av studien se Wikström. 1985 s.20-2l) som inte låg inom stadsgránsema.

2.2 SCBs oñemndersökningar.

SCB har utfört tva större offerundersökningar år. Relevanta på senare resultat från dessa redovisas i Tabell 3. Det bör i sammanhanget noteras att eftersom offerundersökningar av den här enbart riktar till typen sig privatpersoner ingår inte den skadegörelse och stöld som juridiska personer (företag etc) är utsatta för. Vidare att det är vad beträffar troligt, våldsbrotten, att offerundersökningar och studier av polisanmälda brott, olika bra fångar in olika delar av denna den brottslighet; grövsta

våldsbrottslighetbrottsligheten, som har ett stort inslag av krimnellt aktiva

och missbrukare bland gärningsmännen, men även bland offren. bäst fångas in av de polisanmälda brotten, medan det våld den vanlige medborgaren utsätts för troligen beskrivs bäst av offerundersölcningamaüör en diskussion, se Wikström,l985 s. 36-55). Med hänsyn tagen till detta kan man hävda att:

- Resultaten från offerundersölmingama ger i stort sett samma bild som den man får från data över polisanmälda brott.

TABELL3 Utsatta för brott i storstäderna, samt i övriga riket uppdelat efter kommunstorlek. enligt SCBs offerundersökningar 1978 resp 1984/85. Andel utsatta i åldern 16-74 år.

Område Våld. synliga Våld. ej syn- Skademåtken lig marken görelse Stöld 1978 84/85 1978 84/85 1978 84/85 1978 84/85

Storstäder; Stor-Stockholm 3.1 2.6 2.5 2.4 6.2 7.2 25.6 27.2 Stor-Göteborg 3.5 1.6 3. l 1.4 3.9 5.2 18.9 20.5 Stor-Malmö 1.4 1.5 1 1 1.3 5.1 5.4 25.4 21.3 Övriga riket: Kommuner med:

Antal ggr högre offernivå i Stor-Stockholm jämfört med kommuner med högst 10.000 lnv: 1.5 3.2 2.3 1.8 2.1 3.8 2.9 2.9

” kÃññöl-z? _lêiâ Hs-Ãu-fåriüvñâdsärhâñâxféâ-lâ-?âf 1355503135 .såå I§§47_s?›árs' êifrFårT uppglñema erhållna från Lars Håll vid SCB.

Det bör noteras att jämförelsema av brottsnivå i Tabell 3 görs mellan storstäderna och övriga riket uppdelat efter kommunstorlek, medan jämförelsema i Tabell l gjordes med övriga riket sammantaget. Vidare bör noteras att för mindre vanliga brott (t ex våldsbrott). och med tanke på att det rör sig om en urvalsundersökning (ca 10.000 har totalt intervjuats l resp. studie), kan slumpvariationen bli rätt betydande, särskilt för de kategorier som Övriga riket är indelat i.

3 BROTTSLIGHETEN I STORSTADSBEFOLKNINGEN.

Om man tar ut ett visst år (t ex 1988) och undersöker hur stor del av befolkningen i storstäderna som registrerats av polisen för brott är det en andel, om man inkluderar alla brottsbalksbrott, som ligger på drygt l % för storstäderna (1.18 % för stor-Stockholm, 1.07 % för stor-Göteborg, 1.25 % för stor-Malmö) medan motsvarande siffra för riket i övrigt ligger under l °/o (0.82 %). Dessa siffror antyder att förhållandet att bli registrerad för brottslighet är ett ganska ovanligt fenomen såväl i storstads som den övriga befolkningen.

Resultaten från olika sk longitudinella studier av födelsekohorter (dvs studier där man följer en ålderskull och studerar t ex deras brottslighet) har emellertid visat att bli känd någon gång under sin uppväxt och tidiga

vuxenperiod4) för brott är en relativt vanlig erfarenhet i

storstadsbefolkningar. Åtminstone för männens del.

4) De flesta av dessa studier har bara hunnit täcka perioden upp till 25-30 års åldern. men eftersom det framgått att debut i brott redan under den senare delen av detta ålderslntervall är ovanligt kan man utgå ifrån att de uppgifter om brottslighet i en ålderskull som ges begränsat till denna period l stort sett också skulle gälla om hela livsperloden studerats. Man kan skatta det till att om hela llvsperioden var medtagen skulle brottsligheten var 4-5 % större ån den som redovisas för en ålderskull fram till 25-30 års åldern (se Wikström. 1989 a).

Olika undersökningar från USA och Storbritannien har visat att mellan 30-50 % av en ålderskull mån har registrerats för brott beroende på i vilken stad och land undersökningen genomförts, vilket som var ålderskullens födelseår och längden på det åldersintervall som studerats (för en översikt se Wikström,l990a. kap. 3).

I Sverige finns det flera longitudinella kohortundersökningar, av vilka de två mest kända som behandlar brottslighet (bland andra aspekter) är den s k

Metropolitundersökningen och det s k Örebroprojektet. båda utförda vid

Stockholms universitet. Metropolitundersökningen är särskilt intressant i sammanhanget eftersom den följer en storstadsålderskull (personer födda

1953 i Stor-Stockholm). medan Örebro-projektet. som framgår av namnet,

studerar en ålderskull Örebroare (födda 1955).

I de följande avsnitten sammanfattar jag några resultat från olika studier som jag gjort på Metropolit-materialet vad beträffar brottsligheten i ålderskullen (se Wikström.l985 s. 117-133; Wikström.l987; Wikström,l989a; Wikström. 1989b; Farrington & Wikström,1990).

3.1 Omfattning.

I tabell 4 sammanfattas ålderskullens participation och frekvens i brottslighet från 13 år upp till 25 års åldern (de presenterade data sträcker sig fram till juni 1979 då delar av ålderskullen hunnit fylla 26 år). Data ges också separat för de olika könen, olika sociala klasser och för olika brottstyper. Med participation menas hur stor andel som någon gång under perioden blivit kända för brott. Med frekvens menas hur många brott gärningsmännen genomsnittligt begått.

Resultaten visar att så pass mycket som en knapp femtedel av alla ålderskullmedlemmar, och närmare en tredjedel av pojkarna i ålderskullen gång blivit kända för brott. För flickomas del är. som väntat, andelen någon betydligt lägre. Högre sociala klasser är i mindre utsträckning än lägre kända för brott. Det framgår också av tabellen att det är vanligast att vara känd för stöld och trañkbrott. Brottsfrekvensen är störst för de grupper som har den största participationen.

TABELL 4 Participation och frekvens i brottslighet, under perioden 13-25 år för en ålderskull stor-Stockholmare. Totalt, och efter kön och social klass samt för olika brottstyper.

3.2 Fördelning.

Även om det är relativt vanligt i storstadsbefolkningen att någon ha gång blivit för brott, så är det dock registrerad ovanligare att vara registrerad för en mer omfattande kriminalitet. De flesta som för brott i registrerats Metropolit kohorten var kända för ett (37 %), två (16 %) eller tre (10 %) brott.

En mindre grupp av gärningsmännen hade dock en omfattande brottsbelastning och dessa svarade för en stor del av ålderskullens brottslighet;

en procent av hela ålderskullen (161 individer) svarade för femtio procent av hela ålderskullens brottslighet. Om man bara räknar med de som registrerats för brott så svarade sex procent av dessa för femtio procent av brotten.

3.3 Kronikerna

Det är välkänt från den krirninologiska forskningen att är brottsligheten högst ojämnt fördelad på olika åldrar ( tex Sveri,l961; Farrington.1986).

(Åldersfördelningen för misstänkta personer i storstäderna och övriga riket

år 1988 redovisas för huvudgruppema av brott (dvs brott mot person, skadegörelse och stöld) uppdelat på kön i Bilaga l). De 1953 födda Stockholmarna hade begått flest brott i 15-17 års åldern och det stämmer väl överens med tidigare erfarenheter av åldersfördelningen. Den lilla högaktiva gruppen av brottslingar (kronikema) som står för en stor del av brottsligheten har ofta startat med brottslighet som mycket unga. Utländska erfarenheter att dessa börjat tyder på att det inte är ovanligt så pass tidigt som i 10 års åldern (t ex LeBlanc,l989). Medan de flesta (pojkar) begår brottsliga handlingar i ungdomen men slutar, utrnärks kronikema av att de fortsätter upp i åldrarna.

0 Ju äldre en ålderskull blir desto större andel av dess brottslighet begås av återfallare. I ålderskullen Stockholmare begicks redan vid 15 års åldern majoriteten av ålderskullens brott (61 %) av återfallare.

Det sagda illustreras i Figur l där brottsligheten efter ålder uppdelats i två delkurvor; (1) Debutanter dvs de som registrerats för brottför första gången under aktuell ålder, och (2) återfallare dvs. de som redan vid någon tidigare ålder var registrerade för brott. Resultatet bl a om man ska förhindra antyder ungdomar att starta med brottslighet skall man inrikta dessa på åtgärder mycket unga åldrar, medan vid högre åldrar rör det sig mest om att få de som håller på med brott att sluta. Mycket få debuterar i s k traditionell brottslighet (våldskadegörelse och stöld) efter ungdomsperioden.

FIGUR 1 Antal brott. antal brott av debutanter och antal brott av återfallare vid olika åldrar.

Anta1 3000 -

2500 -

2000 i Sarrrtiiga brott *S00 " Debutanter - Åuerraum 1000 -

500 -

a T I I l T I I F I I Tlhni

15 20 25

3.4 Våldsbrottslingar.

Vad beträffar våldsbrottsligheten i storstadsbefolkningen, som den framgår av studiet av Metropolit ålderskullen, kan huvudresultatet sammanfattas så att det finns två grupper av våldsbrottslingar;

o En mindre som endast är kända för våldsbrott. Dessa 14 0/0 grupp utgör av alla våldsbrottslingar. De är en grupp av tillfälliga våldsbrottslingar. Som regel är de endast kända för ett brott (85 %) och merparten av deras väldsbrottslighet är begränsad till ett år (97 %).

o En större som oftast har en omfattande annan kriminalitet och grupp där våldsbrottsligheten ingår som en mindre del av denna. Nästan alla med en upprepad våldsbrottslighet hör till denna grupp gärningsmän.

Eftersom det visade sig att våldsbrottslighet ofta föregås av annan kriminalitet tycks det som om upprepad våldsbrottslighet i mycket kan ses som följd av en kriminellt aktiv_ livsstil där denna livstil förr eller senare för många. men inte alla. leder till att de blir inblandade i våldsbrottslighet. Det var endast en extremt liten grupp i ålderskullen som till gjort sig skyldig upprepade våldsbrott utan att också ha en omfattande annan kriminalitet. Man kan därför såga att det inte finns någon större mängd rena våldsbrottslingar, om man med detta menar personer som upprepat och uteslutande ägnar sig åt väldsbrottslighet.

4 BROTTSUTVECKLINGEN I STORSTÄDERNA 1968 - 1988.

I det hår avsnittet studeras brottsutvecklingen, uppdelat i misshandelsbrott (grov + annan inkl mord/dråp), skadegörelser och stöldbrott, i storstäderna och övriga riket under de senaste 21 åren (forsåttningsvis för enkelhets skull kallat 20-års period) Med stöldbrott menas här brott mot brottsbalkens 8:e kapitel för (exkl rånbrott). Utvecklingen de brottstyper (dvs rån, bostadsinbrott tilgrepp av och ur bil) som visat sig särskilt högfrekventa i storstäder studeras speciellt för samma tidsperiod. En särskild analys görs också av brottsutvecklingen för våld och skadegörelse i Stockholms. Göteborgs och Malmös stadskärnor. Avslutningsvis jämförs förändringarna i storstäderna och övriga riket i misstänkta personer för brott mot person (brottsbalkens 3:e kapitel). skadegörelse och stöldbrott mellan åren 1970 och 1988 efter kön och åldersgrupp (per 10.000 inv. i resp grupp) för att försöka se om brottsligheten utvecklats olika för de olika könen och olika åldersgrupper, en jämförelse som dock visade vara sig inte helt utan komplikationer, något jag får återkomma till nedan.

Innan jämförelserna påbörjas skall kort kommenteras vilka mått på förändring som kan vara lämpliga. I avsnittet redovisas två olika mått. dels det traditionella procentuell dels ett mätt som här kallas förändring. årlig genomsnittlig ökningstakt, och som är den linjära ärliga ökningen över perioden (dvs regressionskoefflcienten).

Jag vill hävda att år ett bättre mått genomsnittlig årlig ökningstakt på förändring eftersom det inte tar hänsyn till startvårdet för jämförelserna (dvs 1968 års värde) utan beskriver förändringstakten oberoende av detta. Om startvärdena års värden) (1968 är väldigt olika krävs det en mycket större faktisk förändring för att de med ett högre startvärde skall nå upp i samma procentuella förändring som de med ett lägre startvärde. Vidare tar naturligtvis en jämförelse av den procentuella förändringen mellan två år (i detta fall 1968 och 1988) endast hänsyn till värdena för dessa två år. Ett problem med att använda en regressionsansats är att det förutsätter att den förändring som varit är linjär, och ju större avvikelsen från är linjäritet desto sämre beskriver den (linjära) genomsnittliga den ökningen verkliga trenden. Ett vanligt mått på graden av anpassning är den kvadererade korrelationskoefficienten - 1 denna

(R2) ju närmare ligger desto bättre är

anpassningen. Värdet 1 innebär en perfekt anpassning. Jag återkommer till att kommentera dessa problem nedan når det behövs. Skälet till att också

den procentuella förändringen över perioden redovisas är att det är ett traditionellt mått i sammanhanget och ges som en service till de som eventuellt föredrar detta mått.

4. 1 Misshandelsbrott.

Resultaten av studiet av brottsutveckling för misshandelsbrott i storstäderna och övriga riket visar att (se Tabell 5 och Figur 2);

0 Misshandelsbrottsligheten har ökat markant i såväl storstäderna som övriga riket under den senaste 20 års perioden.

0 under har vant större i storstäderna än i

Ökningstakten perioden

riket i övrigt. och störst i Stor-Stockholm.

Detta innebär att;

0 skillnaderna i misshandelsbrottsnivån mellan storstäderna och övriga riket har ökat under perioden.

Till exempel hade Stor-Stockholm 16.7 misshandelsbrott per 10.000 invånare fler än övriga riket 1968 (dvs. 33.9-17.2), medan den skillnaden till 27.5 misshandelsbrott per 10.000 invånare år 1988 (dvs uppgick 657-382). Ser man enbart till den procentuella ökningen har misshandelsbrotten ökat mer i övriga riket än i storstäderna, men det sammanhänger, som sagt, med att startvärdet är betydligt lägre för övriga riket än för storstäderna vilket i sin tur innebär att storstäderna måste ha en mycket större faktisk ökning för att kormna upp i samma procentuella förändring som övriga riket.

4.2 Skadegörelse.

Vad beträffar utvecklingen av skadegörelser i storstäderna och övriga riket under den senaste tjugo års perioden är tendensen i mycket densamma som för misshandelsbrottsligheten (se Tabell 6 och Figur 3);

0 har ökat kraftigt i såväl storstäderna som i det övriga Skadegörelsen riket över den studerade perioden.

0 har varit större i storstäderna än i riket

Ökningstakten i övrigt.

Till skillnad mot vad som gällde för misshandelsbrottsligheten har också den procentuella ökningen varit större i storstäderna än i övriga riket men det sammanhänger med att skillnaderna i brottsnivå mellan storstäderna och övriga riket var ganska små 1968 (övriga riket hade t o m en högre brottsnivå 1968 än Stor-Göteborg).

Sammantaget innebär de förändringar som förevarit att

0 skillnadema i brottsnivå mellan storstäderna och övriga riket har ökat markant över den studerade perioden.

TABELL 5 Misshandelsbrott inkl i stor- (grov + annan mord/dråp) städerna och övriga riket 1968-1988 per 10.000 inv Polisanmälda brott.

Procentuell ökning 1968 till 1988; 93.8 % 91.3 °/o 73.2 % 122 %

Genomsnittlig årlig ökningstakt* per 10.000 invånare; 1.67 1.17 1.37 0.97 """""""""""""""""""""""""""""""" -

rzazgñajävsrxaag.

4.3 Stöldbrott.

Precis som för misshandelsbrottsligheten och visar skadegörelsen jämförelsen av stöldbrottslighetens utveckling i storstäderna och övriga riket att (se tabell 7 och Figur 4);

0 har ökat markant i både storstäderna stöldbrottsligheten och övriga riket under den studerade perioden,

0 ökningstakten är betydlig större i storstäderna än i riket i övrigt.

Detta innebär att;

0 skillnadema i brottsnivå mellan storstäderna och övriga riket har ökat markant under perioden.

Till skillnad från och där misshandelsbrottsligheten skadegörelsen, utvecklingen över perioden var starkt linjär, är för utvecklingen stöldbrottsligheten mer flukturerande (se Figur 4). Orsakerna till detta har, åtminstone för delar av perioden, diskuterats av henke (1979) som möjligen beroende på att förändringar i stöldbrottsllgheten, och i synnerhet den grövre stöldbrottsligheten, skulle vara relaterad till svängningarna på narkotikamarkanden (tillgången på narkotika). Som nämnts är tidigare,

TABELL 6 Skadegörelsebrott i storstådema och Övriga riket 1968-1988 per 10.000 inv. Polisanmälda brott.

Procentuell ökning 1968 till 1988; 202 % 280 % 240 % 158 %

Genomsnittlig årlig ökningstakt* per 10.000 invånare; 4.22 3.84 4.67 2.77 """""""""""""""""""""""

?mig _lñüåf äiññfgT

inslaget av narkotikamissbrukare vid grövre stöldbrott stort. Denna hypotes har dock inte prövats inom ramen för den här aktuella rapporten.

Att utvecklingen för stöldbrottsligheten i Hera fall är mer fiuktuerande än vad som gällde beträffande válds- och skadegörelsebrottsligheten innebär att måttet på den årliga genomsnittliga ökningstakten_ så att säga. är mindre precist för stöldbrotts- än för válds- och skadegörelsebrottsutvecklingen.

TABELL 7 Stöldbrott (exkl rån) i storstäderna och övriga riket 1968- l 988 per 1 0.000 inv. Polisanmálda brott.

Procentuell ökning 1968 till 1988: 67 % 63 % 117 % 84 %

Genomsnittlig årlig ökningstakt* per 1 0.000 invånare: 28.78 21.97 26.70 11.87 7 """"""""""""""""""""""" _

Xrñê linjär ?sinTrTgT

FIGUR 2 Spndningsdiagram och regressionsllnje för misshandelsi storstäderna och övriga riket 1968-1988. brottsligheten

Stor-Stockh01m

70 65 GO ss 2 _ R - 0.93 5a 45 40 35 30 21.5 70 7; 74 7C 73 IG C2 I: EVS E5

Stor-Göteborg

R2 = 0.84

Stor-Ma1mö

R2 = 0.88

2 R = 0.91

FIGUR 3 Spridningsdiagram och regressionslinje mr

skadegörelsebrottslighetens utveckling perioden 1968-1988.

Stor-Stockholm

130 120 HO 100

ao R2 = 0.94

n GO u 4G :usla 70 72 14 7a 7a Än az a? se så

Stor-Göteborg

11° 10° u BO 70 2 R = 0.96 so N JO u za sa

R2 = 0.97

Övriga Sverige

R2 = 0.95

FTC§U1l4 Spndmngsdiagxam och regressionslinje för stöldbrottsutveckling perioden 1968- 1988. lighetens

Stor-Stockholm 1400 1300 1200

H00 R2 = 0.77

1000 900 B00 700 u som» az aa as aa aa 70 12 74 7a 7a ao

Stor-Göteborg

R2 = 0.86

.mur 84 as 8B 55 70 72 7A 76 78 80 82

Stor-Ma1mö

R2 = 0.71

övriga Sverige

R2 = 0.88

4.4 Storstadsbrottenü Rån. bostadsinbrott, bilstöld och tlllgrcpp ur bil.

I avsnittet om brottsnivån i storstäderna och övriga riket konstaterades att för vissa typer av tillgreppsbrott (rån, bostadsinbrott, bilstöld och tillgrepp ur bil) var niväskillnadema mellan storstäderna och övriga riket särskilt stora. Det bedömdes därför som särskilt intressant att speciellt se hur utvecklingen för dessa storstadsbrott varit under den senaste 20 års perioden.

Resultatet redovisas i Tabell 8. Man kan konstatera att också för dessa speciella kategorier har de varit en klar brottsökning. Det är dock sä att för vissa av dessa brottstyper har nivän iluktuerat kraftigt över perioden och det gäller alldeles särskilt bostadsinbrotten och biltillgreppen och speciellt i storstäderna Stor-Stockholm och Stor-Malmö men inte i samma i grad Stor-Göteborg (se Figurerna 5-8). Som tidigare nämnts, har de kraftiga svängningarna för vissa typer av grövre stöldbrott diskuterats som möjligen beroende pä narkotikamarknadens svängningar (se ovan).

Vad beträffar jämförelser mellan storstäderna och riket vad övriga gäller eventuella skillnader i ökningstakt är dessa svära att göra för bostadsinbrott och biltillgrepp pä grund av de starkt ilukturerande nivåerna. Emellertid, är resultatet det samma för rän och stöld ur bil som vid tidigare jämförelser mellan storstäderna och övriga riket dvs. ökningstakten har varit mycket snabbare i storstäderna än i övriga riket och detta innebär att i gapet brottsnivä mellan storstäderna och övriga riket ökat.

TABELL 8 Brott per 10.000 inv. 1968 och 1988 samt ökning 1968 till 1988 i storstadsomrádena och övriga riket för vissa utvalda tillgreppsbrottskategorier. Polisanmälda brott.

Brott Stor- Stor- Stor- Övriga

Stockholm Göteborg Malmö riket.

Rån*

Genomsnittlig årlig ökningstakt; 0.36 0.31 0.34 0.09 Bostadsinbrott

Genomsnittlig ärlig * ökningstakt; 2.3 0.5

Biltillgrepp

Genomsnittlig ärlig “ * ökningstakt; 3.2

Stöld ur bil

Genomsnittlig ärlig ökningstakt; 10.4 9.1 9.7 3.8

Observera att rän, som lika gärna kan räknas som ett välds- som ett tillgreppsbrott, inte ingär i siffoma över stöldbrottsutvecklingen i Tabell F. v*

Årlig linjär ökning.,

*

Årlig genomsnittlig ökning ej redovisad pga kraftig avvikelse frän

linjäritet - se spridningsdiagrammen.

FIGUR 5 Spüdningsdiagram och regressionslinje för rånbrottsughetens utveckling perioden 1968-1988.

Stor-St0ckh01m

R2 = 0.80

9 B 7 5 5 au az al sis 88 tara-ef:) 12 74 7rs 7a

R2 = 0.94

R2 = 0.87

2.5 2.4 2.2 2

R2 = 0.92

,xaym-“Ngma

74 7a 7a ao az a: as aa a 7a 72

FTIFUIIIS Spridmngsdiagram och regressionslinje för bostadsinbronxns uhmckhng penoden 1968-1988.

Stor-Stockhom 75 70 85 U0 ss

R2 = 0.17

50 45 40 35 30 2 . GB

Stor-Göteborg

70 . GO 5G 2 JO R = 0.77

20 ?Gv G3

R2 = 0.03

R = 0.86

FIGUR 7 Spridningsdiagram och regressionslinje för bilstöldernas utveckling perioden 1968-1988.

Stor-Stockhom 160 140 120

R2 = 0.21

|OO 80 60

hah fo f: 73 is fa sk: az s? se aa

Stor-Göteborg 140 .g 130 120

R2 = 0.57

90 BO 70 GO 5G. 6B Stor-Ma1mö

R2 = 0.03

2 R = 0.47

FIGUR 8

Spridningsdiagmm och regressionslinje för utveck-

lingen av stöld ur bil perioden 1968-1988.

Stor-Stockholm 450 400 350 300 250 ZOO 150 1001 v r 56 70 12 74 76 78 SO E2 84 86 88 Stor-Göteborg 275 250

R = 0.80

ser-e r se 70 75 74 7a 7a sa az a: se se Stor-Malmö

R = 0.68

5;, 7.; 72 74 jzs 7a ao az aa as sa

R = 0.95

4.5 av våldsbrott och skadegörelse i Stockholms. Göteborgs Utvecklingen och Malmös stadskärnor.

i storstådernas stadskårnor karakteriseras av våld och Brottsligheten Det år sett den del av storstäderna som har den skadegörelse. generellt Brotten i stadskärnoma utförs endast högsta brottsligheten på allmän plats. av de boende där (som är förhållandevis få) utan som regel år undantagsvis både och (vid väldsbrotten) offren besökare i området. Många gärningsmän av de inblandade i dessa brott bor dock på annan plats i storstaden.

Stadskämomas vålds- och skadegörelsebrottslighet år starkt förknippad

med den koncentrationen av olika nöjesaktiviteter som förekommer slags där (se Wikström,1990)

Mot denna framstod det som särskilt intressant att se hur våldet bakgrund och i storstädemas stadskärnor utvecklats den senaste 20 års skadegörelsen Till skillnad mot de brottsutvecklingskurvor som tidigare perioden. redovisas i stadskärnorna i absoluta antalet presenterats. brottsutvecklingen brott och inte 10.000 invånare. Skälet till detta år, som redan nämnts, per att i stadskämoma som inte har något med dessa brott befolkningen regel att och att eventuella i befolkningen i stadskärnorna göra förändringar därför inte heller kan ha någon relation till brottsutvecklingen dår. Detta bör

hållas i minnet vid jämförelser med de tidigare presenterade

som redovisades per 10.000 invånare. brottsutvecklingsresultaten

De olika storstädernas stadskärnor har för den här undersökningen

definierats på följande sätt:

Stockholms stadskärna; Stadsdelama; Klara och Jakob.

stadskärna; stadsdelarna; Inom Vallgraven. Nordstaden och Göteborgs

Stampen. Malmö stadskärna; stadsdelarna; Gamla staden, Malmöhus och

Västra hamnen.

Att stadskråmornas redovisas i faktiskt antal innebär att brottsutveckling direkt mellan utvecklingstakten i de olika storstäderna någon jämförelse inte kan eftersom de redovisade värdena inte tar hänsyn till de göras skillnaderna i befolkning mellan de jämförda storstäderna. något betydande som stadskärnornas storlek och den mängd människor rimligen påverkar som rör Ett alternativ. som inte här, till att använda de sig i dessa. prövats faktiska talen för att beskriva brottsutvecklingen hade varit att relatera

stadskämans brottsnivå till hela storstadens befolkning (som kan antas vara

för besökare till stadskärnan). det huvudsakliga upptagningsområdet

Jämförelsen av stadskämornas brottsutvecklin för rnisshandelsbrott. rån

och (Tabell 9) under den senaste 0 års perioden visar att skadegörelser

- misshandelsbrotten. rånen och skadegörelsebrotten i storstädernas

stadskärnor har ökat kraftigt.

TABELL 9 Procentuell ökning och (linjär) ökningstakt för misshandelsbrott (inkl våld mot tjänsteman). rån och skadegörelse i storstädemas stadskärnor 1968-1988. Absolut antal brott.

Brott Stor- Stor- Storstockholm Göteborg Malmö

Misshandelsbrott (inkl våld rnot tjänsteman) 1968 509 2 19 259 1988 1437 551 368 Procentuell ökning; 180 % 151 % 43 % Genomsnittli årlig ökningstaktñ 45.6 12.6 8.4 Rån l 968 77 27 18 198 8 273 l 32 47 Procentuell ökning; 254 % 389 % 161 % Genomsnittlig årlig ökningstaktñ 8.4 4.6 2.2 Skadegörelse. l 968 416 161 140 l 988 867 552 368 Procentuell ökning; 108 % 243 % 163 %

Genomsnittlig årlig ökningstaktñ 25.5 17.5 12.2

KALLA; * Beräkningar från specialkömingar från SCB.

Årlig linjär ökning (dvs regressionkoefñcienten).

4.6 Brottsutvecklingen efter kön och ålder.

För att försöka besvara frågan om brottsutvecklingen under den senaste 20 års perioden skiljer för olika kön och sig åldrar jämfördes brottsparticipationen (dvs antalet personer som misstänkts för brott per 10.000 invånare) uppdelat efter kön och ålder åren 1970 och 1988 (Tabell 11). Resultaten visar att

0 för alla brotts er, och för alla åldrar, har antalet kvinnor misstänkta för brott O kvinnor per 10.0 i resp åldersgrupp ökat, i många fall kraftigt.

0 detta gäller såväl i storstäderna som i övriga riket.

För de äldsta av kvinnor är de misstänkta så pass få att den

ökningen som i alla åldersgrupfpema all örevarit döljs av avrundningen till heltal.

För männens del är bilden inte lika konsekvent.

0 I Stor-Götebor och Stor-Malmö har de de män som misstänkts för brott mot erson oc skadegörelse räknat män per 10.000 i resp åldersgrupp i alla all ökat. Detsamma äller inte för Stor-Stockholm, där det är färre män som rnisstänkts för rott mot person 1988 än 1970 i alla utom den yngsta ålderskalssen. medan skadegörelsernisstänkta i två åldersklasser ökat (15-19, 25-29 år), i en åldersklass minskat (20-24) och i den äldsta åldersklassen inte förändrats alls . För det övriga rikets del, har misstänkta män för brott mot person minskat i de två yngsta, men ökat i de två äldsta medan åldersgrupperna, för skadegörelsema redovisas en ökning i övriga riket för alla åldersgrupper.

- När det gäller stöldbrotten har antalet misstänkta män, räknat per 10.000 i resp åldersgrupp, minskat såväl i storstäderna som övriga riket_ medan för alla övri a åldersgrupper, med tre undantag, har misstänkta män ökat bå e i storstäder och övriga riket. De tre undanta en är; 20-24 i Stor-Stockholm, 20-24 åringar åringar i övriga riket oc 40 åringar och äldre i Stor-Göteborg.

Det finns goda skäl att iakta en viss försiktighet när det gäller att dra alltför ående slutsatser från de presenterade resultaten beträffande långt förän i olika åldrsklassers brottslighet mellan åren 1970 och 1988. ringarna En för år 1988 visar att det inte finns något direkt samband

mel an antalet ijämförelse misstänkta personer och anmälda brott i storstäderna och

övri a riket för brott mot och skade örelse (Tabell ll). De person mar erade skillnader som finns mellan storstä ema och övriga riket i

anmälda brott mot person och skadegörelser försvinner. och skillnaderna för stöldbrott blir klart mindre, när jämförelsen baseras på misstänkta Det finns många tänkbara förklaringar till detta men det har legat personer. utanför ramen för den här rapporten att närmare utreda vad detta beror på. Vad som kan konstateras är dock att jämförelser mellan storstäderna och övri a riket bild över skillnaderna i brottsnivå om den ger en missvisande jä örelsen baseras på misstänkta personer. Det behöver i och för sig inte

vara ett problem för ett studium av förändringar över tid. om man kan anta att de förhållanden som producerar dessa skillnader i statistiken över anmälda brott och misstänkta personer har varit desamma de järnförda åren (1970 och 1988). Det finns dock skål till att vara försiktig med att

reservationslöst anta detta.

Eftersom en stor del av de polisanmälda brotten saknar misstänkt person introduceras en ytterligare möjlig felkälla, när jämförelser görs begränsat till misstänkta i tillägg till den felkälla som mörktalet personer.

utgör vid undersökningar av polisanmäld brottsi möjliga het. För en stor del av

och för stöl och brotten, i mycket stor utsträckning skadegörelsebrott. saknas nå on som misstänkts för brottet. Det är också så att brottsligheten

skiljer sig t mellan olika åldrar vad beträffar typ och socialt sammanhang och det gäller framförallt för vålds- och skadegörelsebrotten där de yngres brott sker plats medan med ökande ålder en allt huvudsakligen på allmän större del i det privata dvs i hemmet/lä enheter (se utspelas Wikström,l990a). Relevansen av detta påpekande är att såvä mörktal som varierar med brottens och därför rimli en också med uppklaring typ misstänkts ålder. Om det varit så under den a perioden att jämför mörktalet för vissa brottsomständigheter ändras mer och/eller uppklaring kan detta ha påverkat av misstänkta personer i än för andra förändringar olika åldersgrupper. Slutligen kan det också vara så att skillnader i polisens arbetssätt brott arbetssätt. och förändringar över tid i polisens (t ex i hur och kriterierna som misstänkt finns utreds för att ta upp någon person), mellan de olika storstäderna och mellan storstäderna och övriga riket (det kan t ex ofta vara lättare att identifiera misstänkta på mindre orter än i

storstäder).

TABELL 10 Misstänkta personer för brott mot person i olika åldersklasser i storstäderna och övriga riket efter kön per 10.000 i resp áldersklass åren 1970 och 1988.

Brott/ Stor- Stor- Stor-

Övriga

kön/ Stockholm Göteborg Malmö riket áldersklass 70 88 7 0 8 8 7 0 8 8 70 8 8

Brott mot person i 15-19 55 65 47 50 39 86 52 48 20-24 74 49 49 61 57 77 80 75 25-39 50 38 31 44 33 57 34 39 40 - 16 13 7 12 6 15 7 9 Kvinnor

0 1 1 2 l 1 Skadegörelse Mån

Kvinnor

Stöldbrott %

19 Kvinnor 15- 19 60 65 39 72 26 95 32 58 20-24 32 65 17 54 23 67 15 33 25-39 19 59 12 38 11 43 10 22 40 - 10 20 7 11 5 20 6 10

KÄLLA; Beräkningar frán specialkömingar frán SCB.

TABELL ll Antal anmälda brott och antal misstänkta personer i storstäderna och övriga riket 1988.

Brott Stor- Stor- Stor- Övriga Diff. ant.

Stockholm Göteborg Malmö riket ggr. Sthlm/ övr riket.

Brott mot person* Anmälda brott; 9.927 3.825 2.859 23.599 Per 10.000 inv. 15- år; 81.5 64.2 74.0 50.5 1.6 Misstänkta personer; 1.735 905 768 6.538 Per 10.000 inv. 15- år: 14.2 15.2 19.9 14.0 1.0 Skadegörelse; Anmälda brott; 19.047 7.810 5.726 53.148 Per 10.000 inv. 15- är; 156.4 131.1 148.3 113.8 1.4 Misstänkta 1.454 780 582 5.493 personer; Per 10.000 inv. 15- 11.9 13.1 15.1 11.8 1.0 år; Stöld“; Anmälda brott; 179.124 69.647 52.496 344.340 Per 10.000 inv. 15- år; 1470.9 1169.2 1359.2 737.4 2.0 Misstänkta 8.495 3.342 2.654 20.058 personer; Per 10.000 inv. 15- är; 69.8 56.1 68.7 42.9 1.6

Källor; Anmälda brott; Statistiska meddelanden R 12 SM 8901, SCB. Misstänkta från rädata frän specialköming från SCB. personer; Beräkningar * Hela 3:e kapitlet i brottsbalken. Hela 8:e kapitlet i brottsbalken.

5 BROTTSLIGHETEN I STADSMILJÖN - EXEMPLET STOCKHOLM.

I föregående avsnitt har bl a konstaterats att brottsnivån skiljer sig markant mellan storstäderna och övriga landet. Dessutom att brottsökningstakten har varit snabbare i storstäderna än i övriga riket. Men det finns också en stor variation i brottsnivá mellan olika delar av en storstad och brottsutvecklingen skiljer sig också åt vad beträffar ökningstakten mellan storstadens olika delar. I det här avsnitt beskrivs närmare i brottsligheten

en storstad (Stockholm 5)).

och brottsutvecklingen i dess olika typer av storstadsmiljöer.

5.1 Brottslighetens variationer mellan olika storstadsmlljöer.

I en omfattande studie av traditionell (våld. och brottslighet skadegörelse grövre stöldbrott) i Stockholms stad 1982 framkom bl a följande (se Wikström. l990a);

0 att personer som begår brott är koncentrerade till vissa typer av stadsdelar.

0 att brott av olika slag visar koncentrationer till olika typer av stadsmiljöer. för vissa brottstyper är koncentrationema starka (man kan därför mycket ibland tala om förekomsten av s k problem spots),

0 att brottsstrukturen varierar starkt mellan olika ex stadsrniljöerü dominerar brott i det privata i vissa områden, i andra områden är det mest brott i det allmänna).

0 att brottslighetens lokala karaktär (dvs huruvida brotten i området huvudsakligen begås av de boende i grannskapet eller ej) varierar starkt mellan olika typer av stadsmiljöer,

- att utsattheten för brott (offer-risken). och för olika slags brott, varierar starkt mellan boende i olika typer av stadsmiljöen

Resultaten som redovisas ovan en av bygger på detaljerad analys brottsligheten i Stockholms 130 olika stadsdelar. Med utgångspunkt ifrån en analys av Stockholms stads befolknings- och bebyggelsestruktur slogs Stockholms 130 stadsdelar ihop till 6 olika huvudtyper av stadsmiljö;

INNERSTADEN City (Klara,Jakob)

99.572*

Inner-staden högstatusområden (i stort Östermalm) ga innerstaden. YTTERSTADEN Ytterstaden av Brommaområdet högstatus (delar t ex Höglandet)

Snr” Ytterstaden problemområden6) (t.ex. Tensta, Rinkeby,

Hässelby Gård. Bredäng, Bagarmossen. Rågsved etc)

6. Övriga ytterstaden.

Nedan sammanfattas en del av resultaten för Stockholm till 6 grupperat huvudtyper av stadsmiljöer.

5) Merparten av de resultat som redovisas l detta avsnittet är begränsade till att gälla Stockholms stad dvs Stockholms innerstad och omgivande förortsområden. För de resultat som presenteras här har dock denna begränsning ingen avgörande betydelse. Det är endast när data från Metropolitprojektet redovisas som data avser hela Stor-Stockholms området. 6)Det bör starkt framhållas hår att vad som kallas problemområden i Stockholm är områden som har relativt andra bostadsområden högre nivåer av olika slags sociala problem (t ex högre soclalhjälpsnlvå. större andelar av ensamstående föräldrar). Jämför med förhållandena i de sämst ställda bostadsområdena i USA. men även i Storbritannien. är inget av de nämnda områden l Stockholm i närheten av vad som man brukar beteckna som ell problemområde l dessa länder.

Det finns stora skillnader mellan de olika stadsmiljöer vad beträffar den andel av invånarna som registrerats för brott7) under det studerade året (1982). Högst är siffran för ytterstadens problemområden (l84.5 per 10.000 invånare). och lägst för ytterstadens_ högstatusområden (12.6 per 10.000 invånare) Stadsmiljöer med höga brottslingsnivåer är också områden som tenderar att ha höga nivåer av brottslighet i det privata (dvs våldsbrott inom

familjen, och våld och skadegörelse _utom familjen i lägenheterKTabell 12).

Vad beträffar våldsbrott och skadegörelse på allmän plats finns de högsta brottsnivåema i innerstaden, och i synnerhet i cityornrådet. Utomhusvåldets koncentration till cityornrådet är mycket stark. Innerstaden tycks också ha de högsta brottsnivåema av stöld ur och av bilar (se Tabell 12).

Om jämförelserna begränsas till ytterstadsområdet är mönstret i stort detsamma för alla olika brottstyper, och detsamma som för brottslingsnivåns variationer, dvs. har de lägsta brottsniväerna och högstatusområdet problemområdena de högsta brottsnivåerna. Det finns dock några markerade awikelser från detta mönster. Det gäller bostadsinbrott, och inbrott i källare och vind, där det visade sig att ytterstadens högstatusområden har de högsta brottsnivåerna. Vad beträffar bostadsinbrott (men inte källar och vindsinbrott) visade det sig vidare att problemområdena hade den lägsta brottsnivån [se Tabell 12).

Om en jämförelse mellan ytter- och innerstaden finner man att risken görs att råka ut för brott tenderar att vara högre för de som bor i inner- än för de som bor i ytterstaden. En närmare granskning av denna skillnad visar att det främst gäller risken att utsättas för stöldbrott (inbrott. stöld ur och av bilar), medan offerrisken för våldsbrott och skadegörelse följer det allmänna mönstret där problemområden har den högsta och ytterstadens högstatusområden den lägsta offerrisken(se Tabell 12). ytterstadens

Brottslighetens lokala karaktär skiljer sig avsevärt mellan inner- och ytterstaden. Brotten är allmänt sett i långt högre grad lokala i ytterstaden (dvs. sker i gämingsmannens grannskap) än i innerstaden . Mest lokala är de brott som utspelas i ytterstadens problemområden (se Tabell 12).

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att

- brottsnivån och brottsbilden mellan olika av skiljer sig avsevärt typer storstadsmiljöer.

5.2 Orsaker till brottslighetens variationer i stadsmiljön.

till förståelsen av brottslighetens variationer i stadsmiljön är Nyckeln skillnader i markanvändning. Markanvändningen varierar starkt troligen mellan stadens olika delar. Vissa områden är huvudsakligen bostadsområden, andras domineras. eller har ett markerat inslag. av annan typ av markanvändning (t ex affärer. kontor, industrier, nöeslokaler etc).

Den skilda markanvändningen innebär att förekomsten av olika slags (hemmaliv. arbete, fritid, nöjesaktiviteter) varierar mellan vardagsaktiviteter olika veckodagar och tidpunkter i stadens olika delar. Olika slags aktiviteter har en skild attraktion på olika av människor och därför kommer grupper hos de människor som vistas i olika delar av staden, och vid sammansättning olika tidpunkter. att variera.

Den slags vardagsaktiviteter som försigår, och den därtill relaterade närvaron av olika grupper av människor, påverkar möjligheten att genomföra olika slags stöldbrott (t ex tillgång på lämpliga brottsobjekt, och den grad med vilka dessa är skyddade) och närvaron av brottsbenägna människor som kan utnyttja gynnsamma brottstillfällen. De vardagsaktiviter som försigår, som vistas i området, också och sammansättning på de människor påverkar

7)Undersökningen omfattande följande brottstyper: misshandelsbrott. rån. våldtäkt. ofredande. skadegörelse. inbrott och stöld ur och av bil.

uppkomsten av konfiiktsltuationer som ibland kan resultera i skadegörelse eller våld mellan människor. nära till våld och Nöjeslivets koppling skadegörelse pá allmän plats är ett bra exempel på detta.

TABELL 12 Sammanfattningstabell, vissa data om brottsnivå, brottslingsnivå, offemivá och lokal brottslighet i olika av stadsmiltyper jöer i Stockholm 1982.

Stadsmiljö; Innerstaden: Ytterstaden; City Hög- Övriga Hög- Problem Övriga status inner. status områden ytterstaden ______________________________________________ ñrgt-ts-xl-içie-r

Våld i familjen per 10.000 hushåll - 5.5 18.0 2.4 455 13.4 Våld sbrott (ej familje) i lägenheter per 10.000 lägenheter. - 13.0 23.5 55 üå 20.1 Skadegörelse i lägenheter per 10.000 lägenhet. - 23.6 19.2 13.6 45.1 15.2

Våld på allmän plats per hektar mark 84% 0.37 0.56 0.00 0.08 0.06 Skadegörelse på allmän plats per hektar mark 8.8 0.26 0.59 0.03 0.22 0.11

Bostadsinbrott per 10.000 lägenheter - 142.9 138.6 325.0 117.5 142.0 Källar och vlndsinbrott per 10.000 lägenheter l flerfamiljshus - 156.4 134.2 281.6 167.5 134.1 Övriga inbrott per 10.000 med arbetsplats i området. 83.4 98.4 147.4 - 878.0 193.3 Stöld ur bil per hektar mark 10.83 1.26 2.46 0.12 0.66 0.50 Stöld av bil per hektar mark 0.70 0.33 0.58 0.04 0.16 0.15

Brottsllngsnivå (per 10.000 invånare)

Offemiv f (per 10.000 invånare)

Andel lokala blotta-tat

- = ej beräknad nivå pga ringa invánarantal. ° - = ej beräknad nivå pga få arbetande i området. “ “ inkluderar endast brott mot person eller dennes egendom (ej brott mot företag) = Andel av brott som skett i området som begåtts av en gärningsman som bor inom en radie ej längre än 1 kilometer för dennes bostad. " = Det bör här páekas att väldigt få av de lokala brottslingama här själva bodde i högsatusomrádet. de flesta av dessa bodde i närliggande områden. Det skiljer de lokala brottsllngama i denna grupp markant från de i övriga grupper som normalt bodde i samma typ av miljö vari brottet förövades. - = För få brott för att det ska vara meningsfullt att beräkna procent.

En särskild sorts markanvändning är bostäder. Olika bostadsområden skiljer sig åt vad beträffar typ av bebyggelse (t ex småhus eller flerfamiljshus dominans) och besittningsrätt till bostaden (t ex hyresrätt och bostadsrätt). Vissa av hyresrätter (allmännyttan) förrnedelas i långt högre grad än typer andra genom bostadsförmedlingen och det är huvudsakligen genom som de resurssvagaste grupperna får sina bostäder bostadsförmedlingen (ofta genom s k sociala förturer). Eftersom brottsbenägenheten skiljer sig mellan olika sociala och allmänt sett är högst bland de grupper, och dessa tenderar att hamna i vissa typer av resurssvagaste grupperna. boendeformer är det inte förvånande att

0 skiljer sig markant mellan olika typer av boende. brottslingsnivån

Detta illustreras väl i tabell 13. där vissa data redovisas från en undersökning om sambandet mellan boende i barndomen (7 års åldern) och jag gjort, senare kriminalitet i barndomen (7-12 år) och ungdomen registrerad (13-19 år). på ålderskullen 1953 födda Stor-Stockholmare (Metropolii undersökningen).

I den framkom också, när jag kontrollerade för undersökningen skillnaderna mellan boendefonnema i föräldrarnas sociala klasstillhörighet och sociala problem(uppburen socialhjälp), att skillnaderna mellan de olika boendefonnema i brottslingsnivå i stort sett försvann. Skillnaderna mellan de olika boendefonnema i barns och ungdomars brottslingsnivå kunde alltså till största delen förklaras med skillnader mellan boendeformerna i familjernas socio-ekonorniska sammansättning.

Det är ett resultat som också stämmer väl med den analys av områdesvisa variationer som gjordes för Stockholm 1982. brottslingsnivåns Där framkom att stadsdelamas dominerande boendeforrn i hög grad kunde förklara deras (familjetyp, socio-ekonomisk befolkningssammansättning status. sociala problemhushåll) som i sin tur i hög grad kunde förklara variationer. All variation gick dock inte att förklara, så det brottslingsnivåns finns av s k grannskapseffekter om dessa är utrymme för betydelsen (även svåra att studera och belägga) dvs influenser från mycket som inte går att föra tillbaka på enskilda individers och områdesegenskaper familjers sociala och ekonomiska förhållanden (se Wikström,1990a).

TABELL 13 Participation, frekvens och aggregerad brottsnivå efter boendeforrn. 1953 födda Stor-Stockholmare. """ "

faâêñåêüâi ñåñfáñäüöññáf i«*rE12s7e“xfs"Ãgg'rE§EFaH

brottsnivå Ålder; 7-12 13-19 13-1913-19

Enskilt ägda; (l) Småhus 1.36 7 5 5 2 390 (2) Bostadsrätt 0.52 7 6 4 3 329 Hyrda;

landsting etc. """""" Töö 382556 Iåâfüäf áñiEF.

êåäüciñâñâå =iêårfa'afö'r't›'rêft'5êr'

Frekvens = Brott per gärningsman. brottsnivå = brott per 1000 boende i aktuell ålder. Aggregerad NOTER; Eftersom data om antalet brott per individ saknades för begångna åldrarna att beräkna frekvens de yngsta (7-12 är) var det inte möjligt varesig eller aggregerad brottsnivå för dessa.

Eftersom en del av sker i det väsentlig brottsligheten privata (hemmet,lägenheter) eller i gärningsmannens grannskap påverkar brottslingsfördelningen mellan stadens olika delar också till del

brottslighetens fördelning. Om man bor i ett område med en hög brottslignsnivå kan man som regel också räkna med att det finns en hög nivå brott i det privata. och en hög nivå lokal brottslighet i området (se Wikström l990a).

Sammanfattningsvis så påverkar alltså, dels den till boendesegregeringen relaterade brottslingsfördelningen, dels de till markanvändningen relaterade vardagsaktiviteter som förekommer i området , områdets nivå och av typ brottslighet.

5.3 Brottsutvecklingen i olika storstadsmlljöer.

När den senaste brottsutvecklingen 20 års perioden (1968 till 1987). för olika huvudgrupper av brott (våldsbrott, skadegörelse och grövre stöldbrott), jämförs för de olika stadsrniljöema framkommer att (Tabell 14)

o våldsbrottsligheten och skadegörelsen har ökat i alla olika typer av stadsmiljöer under perioden. men ökningen har varit i mycket kraftigare innerstaden och ytterstadens problemområden än i övriga delar av Stockholm.

Det kan i sammanhanget vara intressant att notera att större delen av våldet och skadegörelsen innerstaden är till kopplad nöjeslivsaktiviter (se Wikström,l990a) och att nöjeslivet i Stockholm (t ex mätt i antalet

restauranger) har haft en kraftig tillväxt över den studerade perioden.

Vad beträffar den grövre stöldbrottslighetens utveckling avviker den markant från för våldsbrott utvecklingen och skadegörelse. Istället för att ha en kontinuerlig tillväxt över perioden pendlar förmögenhetsbrotten kraftigt

med markerade toppar och dalar i brottsnivån. Som tidigare nämnts ett flertal gånger är en hypotes som framförts till varför stöldbrott av dessa slag (inbrott, stöld ur och av bilar) har haft denna i Stockholm att utvecklingen brottsutvecklingen för dessa brottstyper skulle vara relaterad till narkotikamarkandens svängningar i Stockholm (se Lenke,1979). Eftersom den grövre stöldbrottsligheten inte haft en linjär över utveckling perioden redovisas förändringen i denna som medelvärden för den studerade perioden indelad i tre perioder.

l tabell 14 redovisas inte för Stockholms utvecklingen stadskärna pga dess invånarantal. låga De befolkningsrelativa talen blir för stadskärnan i det närmaste astronomiska jämfört med och det har i övriga stadsmiljöer, avsnitt konstaterats tidigare att brottsligheten i stadskärnan inte har mycket med de boende där att göra. Av resultaten som presenterades i Tabell 9 ovan framgår dock att vålds- och ökat skadegörelsebrottsligheten kraftigt över perioden i Stockholms city.

TABELL 14 Procentuell ökning och (linjär) .ökningstakt för stöldbrott (dvs inbrottstöld ur och av bil), skadeoch våldsbrott i olika typer av stadsmiljöer i görelse Stockholms stad 1968-1987.

Stadsmiljö: Innerstaden: Ytterstaden; City Hög- Övriga Hög- Problem Övriga BROTT status inner. status om råden ytterstaden

Brott mot penon 1968 - 76 94 23 50 46 1987 - 171 217 72 153 98 125% 131% 213% 206% 113% Procentuell Ökning : Genomsnittlig årlig - 5.67 7.27 3.13 6.41 3.04 okningstaktW R2 - 0.86 0.88 0.87 0.96 0.88 Skadegörelse

Procentuell ökning :

Genomsnittlig årlig - 5.01 5.37 2.73 5.17 3.32 okningstaktW R2 - 0.93 0.95 0.93 0.94 0.89

Grövre stöldbrott

Ökning Ej redovisat pga det låga invånarantalet (see avsnitt 4.5 ovan). Regressionskoelllcienten. Skillnaden i medelvärdet 1981-87 jämfört med medelvärdet 1968-73.

6 Sammanfattning och diskussion.

Brottsnivån är klart högre i storstäderna än i övriga riket. l de flesta fall har Stor-Stockholm den högsta brottsnivån. Skillnaderna mellan storstäderna och övriga riket i brottsnivå skiljer sig åt för olika brottstyper. Allmänt sett

är skillnaderna större vad beträffar än för vålds- och stöldbrottsligheten skadegörelsebrottsligheten. För vissa typer av brott - rån, bostadsinbrott och

tillgrepp ur och av bil - är skillnaderna mellan storstäderna och Övriga riket särskilt stora. När det gäller olika former av våld är skillnaderna mellan

storstäderna och övriga riket större för våldet på allmän plats än för våldet i

det privata.

Skälet till att brottsnivån skiljer sig åt mellan olika områden kan vara att att

områden skiljer sig åt beträffande;

- andelen brottsaktiva invånare (participation), och/eller 0 bland de brottsaktiva aktivitetsgraden invånarna (frekvens).

Det är inte nödvändigt att dessa två faktorer följs åt så att områden som t ex

har en hög andel brottsaktiva också har en hög brottsaktivitet bland dessa,

även om det kan vara troligt att dessa faktorer samvarierar. Det har hävdats

att andelen brottsaktiva i ett område främst har att göra med förekomsten av faktorer som påverkar individers brottsmotivation (varav är uppväxtmiljön en viktig faktor), medan de brottsaktivas aktivitetsgrad har mer att göra med

möjligheterna till att begå brott, dvs tillgången på svagt skyddade brottsobjekt/brottsoffer (LeBlanc & Frechétte,1989 s. 68). Aven om brottsmotivation och tillfällen till brott inte är orelaterade faktorer (t ex kan

frestelsetrycket att överhuvudtaget begå brott vara större i regioner med relativt andra rikligare möjligheter till brottstillfällen) kan det gynsarnrna vara fruktbart att skilja på dessa två aspekter på brott. saknas Olyckligtvis det tillförlitlig kunskap om huruvida variationerna i brottsnivå mellan

storstäderna och övriga Sverige, och mellan de olika storstäderna, beror på skillnader i andel brottsaktiva, eller de brottsaktivas eller aktivitetsgrad. både och. Sådan information kan utgöra en viktig till var

orsakerna till brottsnivåskillnader i forsta hand skall sökas väsgledning .

Eftersom detframgår. såväl både av svensk som utländsk att det forskning, är en liten som står för en stor grupp gärningsmän del av brottsligheten är relationen mellan den relativa storleken på gruppen socialt marginaliserade (dvs kriminellt högaktiva och missbrukare av olika slag) i ett område och dess brottsnivån särskilt intressant. Det är möjligt att storstäder jämfört med övriga områden producerar (ev drar till en relativt sett större sig) grupp av högaktiva brottslingar än andra områden. även om vi saknar större

kunskap om hur detta verkligen förhåller sig. Det kan dock i sammanhnaget vara intressant att notera att den typ av brottslighet som har de högsta andelama tungt tidigare belastade (rån, bostadsinbrott och gärningsmän stöld ur och från bil) år de brottstyper som har de markerat högsta brottsnivåema i storstäderna jämfört med övriga riket.

8) De data om participation och frekvens efter kön och ålder som redovisas för storstäderna och övriga riket i Bilaga l kan knappast ligga till grund för slutsatser om det är variationer i

participation och/eller frekvens som svarar för skillnaderna i brottsnivå mellan storstäderna och övriga riket. Det visar sig nämligen (se avsnitt 4.6 ovan) att skillnaderna i brottsnivå mellan storstådema och övriga riket i stort sett försvinner för våld och skadegörelse och minskar markant för stöldbrotten när jämförelsema begränsas till fall med misstänkta personer. något som gör att man kan gissa på att selektionsmekanismema frän anmälan till uppklaring (på person) skiljer sig åt mellan de jämförda områdena.

Det är en förhållandevis vanlig erfarenhet- för den manliga storstadsbefolkningen att någon gång fram till 25 års åldern bli registrerad för brottslighet. Det gäller för närmare en tredjedel av alla män. För kvinnor är dock siffrorna lägre. De flesta är dock registrerade för få brott. betydligt Det är en liten grupp gärningsmän. som ofta startat tidigt med brottslighet. som står för en stor del av brottsligheten. Att vara känd för våldsbrottslighet är relativt och de som för upprepade våldsbrott är i ovanligt, är kända allmänhet också kända för en omfattande kriminalitet av andra typer, och denna kriminalitet tycks ofta ha föregått väldsbrottsligheten.

Eftersom brottsligheten generellt sett ökat i hela landet under (en utveckling som man för övrigt kan iakta i de flesta s k efterkrigstiden våstländer) finns det skäl att misstänka att det år allmänna faktorer i samhällsutvecklingen som ligger bakom denna ökning.

Det verkar att den allmänna brottsökningen som skett under troligt efterkrigstiden kan relateras till;

0 i s k rutinaktiviteter (vardagslivets organisation), förändringar

i rutinaktiviteter som bedömts påverka den social Exempel på förändringar kontrollen i negativ (dvs gjort den svagare), och samtidigt lett till ett rikting ökat utbud av möjligheter att framgångsrikt utföra brott, är; en ökande konsumtion och fritid, kvinnors ökade inträde i arbetslivet, ökning av mängden prylar, en ökande anonymitet (bl a som följd av ökad urbanisering),

en genomsnittlig ökning av avståndet mellan hem och arbete, ungdomens

förändrade position i samhället etc. Aven om var och en av de nämnda faktorererna (men även andra faktorer) säkerligen haft en specifika på den iaktagna brottsökningen, saknar vi fortfarande samlade påverkan av olika faktorers relativa betydelse (en betydelse som t ex kan analyser varierar mellan olika utvecklingskeden). Det är givet att det finns ett ytterst komplext samband mellan samhällsutveckling och brottsutvecklingen, och befinner då man endast att forskningen på området sig i ett tillstånd börjat sortera olika faktorers betydelse och deras inbördes relation vad beträffar

påverkan på brottsutvecklingen.

Når det brottsutvecklingen de senaste 21 åren, har den anmälda gäller brottsligheten ökat i alla delar av landet, och för alla studerade brottstyper. är dock varit snabbare i Det så, med få undantag. att brottsökningen storstadsregionema än i landet i övrigt, vilket innebär att gapet i brottsnivå mellan storstäderna och övriga riket ökat över perioden. Den snabbare i storstadsområden kan vara särskilt intressant att notera ökningsstakten eftersom det är just i dessa områden den sociala kontrollen troligivis år svagast och mängden gynsamma brottstillfällen är störst.

Även om storstäderna har en högre brottsnivå, och en snabbare än övriga landet är det viktigt att framhålla att inom brottsökningstakt, storstadsområdena förekommer kraftiga variationer i brottsnivå och brottsbild. Brottsnivån och brottsbilden varierar kraftigt mellan olika delar av storstaden. Dessa variationer år med säkerhet relaterad till skillnader mellan olika delar av storstaden i markanvändning. Det har hävdats att; Eftersom aktiviteter hämtar sin näring från andra aktiviteter så illegala den spatiella och temporala strukturen av vardagslivsaktiviter en spelar viktig roll när det gäller att bestämma lokaliseringen, typen och mängden av aktiviteter som sker i ett givet samhälle eller grannskap. (Cohen & illegala Felson,l979 s. 590, min översättning). Utifrån detta synsätt kan man också förvänta att när vardagsaktivitema (rutinaktivitema) i ett samhälle sig ändras så skall detta främst på brottsligheten i de delar av samhället synas som påverkas av förändringen.

varierar också kraftigt mellan storstadens olika typer av Brottslingsnivån bostadsområden. Områden med en högre brottslingsnivå har också ofta en högre nivå av lokalt begångna brott i området. Skillnaderna i brottslingsnivå mellan olika bostadsområden kan till stor del förklaras med den

boendesegregring som förekommer och dess sociala konsekvenser. Generellt sett är brottslingsnivån i de allmänt sett minst högst attraktiva typerna av bostadsområden, dvs. allmännyttans bostadsbestånd, även om det

förekommer betydande variationer mellan olika bostadsområden dominerade av allmännyttan. Bostadsstrukturens utseende och bostadsförmedlingens utformning är av allt att döma viktiga orsaker till att sociala grupper med en skild hamnar i olika brottsbenägenhet typer av bostadsområden.

Brottsligheten har ökat i alla olika typer av storstadsmiljöer över den senaste 20 års perioden, men har varit snabbast ökningen i innerstaden och ytterstadens problemområden vilket innebär i brottsnivå mellan _att gapet dessa och de övriga ökat. Aven storstadsmiljöerna om brottsligheten tycks öka i alla typer av miljöer verkar det alltså som om de redan värst utsatta fått de största ökningarna. Om man ser risken att bli utsatt för brott som en väsentlig välfårdskomponent, är det naturligtvis långt från tillfredställande med denna utveckling.

BILAGA 1

efte-r kön för misstänkta

Äldersfördelningen

1988 i storstäderna och övriga riket.

personer

Deñnitioner;

Aggregerad brottsnivå = Brott per 10.000 invånare i aktuell grupp.

Participation = Antal per 10.000 invånare i aktuell grupp som misstänkta för brottet ifråga.

Frekvens = Brott per gärningsmän.

Notera att med frekvens blir detsamma som den participation multiplicerat brottsnivan blir siffrorna dock inte exakta aggregerade ( pga avnmdningsfel om man prövar detta på tabellerna i bilagan).

TABELLA Aggregerad brottsnivå 10.000 (brott per invånare) efter ålder i storstäderna och övriga riket 1988.

Brott/ Män Kvinnor Ålder ss sc SM os ss so SM os

Brott mot person;

O Skadegörelse:

3 30-34 34 43 56 40 4 6 5 2

Stöldbrott:

NOTERA: SS=Stor-Stockh01m. SG=Stor-Göteborg. SM=Stor-Malm6. ÖS = övriga Sverige. KÅLLA: Beräkningar från speclalkörning frán SCB.

och frekvens, misstänkta personer efter TABELLB Participation i storstäderna 1988. Endast män. ålder och övriga riket

Område Participation Frekvens SS SG SM OS SS SG SM OS

Brott mot person:

Skadegörelse:

55-59 2 2 3 1 1.0 1.0 1.0 1.0 60-64 1 1 2 0 1.6 1.0 1.1 1.1 65- Stöldbrott: 15-19 304 283 305 226 2.3 4.3 3.0 3.5 20-24 201 178 201 172 2.2 3.3 2.4 3.3 156122 189 117 1.9 1.7 2.3 2.7 25-29

45 46 47 29 1.7 2.4 1.8 1.6 45-49

42 30 34 21 1.5 1.5 1.4 1.5 50-54

NOTERA; SS=Stor-Stockholm. SG=Stor-Gbteborg. SM=Stor-Ma1mö. OS = övriga Sverige. Participation = Antal personer per 10000 inv. som misstänkte. for brottet ifråga. “ Frekvens = Genomsnittliga antalet brott per misttánkta för brottet ifråga. KÅLLA; Beräkningar från specialköming från SCB.

TABELL C Participation och frekvens. misstänkta personer efter ålder 1 storstäderna och övriga riket 1988. Endast kvinnor.

Område Participation Frekvens SS SG SM OS SS SG SM OS

Brott mot person:

skadegörelse:

Stöldbrott:

Participation = Antal personer per 10000 lnv. som misstankts for brottet ifråga. Frekvens = Genomsnittllga antalet brott per mlsttánkta för brottet ifråga. - = Ingen misstänkt 1 álderskategonn. KÅLLA: Beräkningar från speclalkoming från SCB.

REFERENSER

G.P. (1911). Brottet och dess bekämpande. Bonniers förlag. Aschaffenburgh Stockholm. Booth W.(1967). On the City. The University of Chicago press. Chicago. Davis K. (1971). Världsbefolkningens urbanisering. i Urbana Processer (red) Göran Lindberg. Gleerups Bokförlag. Bottoms 8: Wiles (1986): Housing Tenure and Residential Community Crime Careers in Britain. In Reiss 8: Tonry Communities and Crime. The University of Chicago Press. Christie 8: Andenaes 8: Skirbeck(l965). A Study of Self-Reported Crime. Scandinavian Studies in Criminology. Cohen 8: Felson (1979). Social and Crime Rate Trends. A Routine Change American Sociological Review 44. Activity Approach. 8: Vivanen Criminal Victimization in the Netherlands. The van Dijk (1978). Ministray of Justice. The Hauge. Ds S 1980 Tungt Narkotikarnissbruk. Socialdepartementet. D.P. (1986). Age and Crime. i Crime and Justice. V01 7. (red.) Farrington Tonry 8: Morris. The University of Chicago Press. Chicago. & Wikström (1990). and Crimianl Careers in London Farrington Age, crime and Stockholm. Project Metropolitan Reserach Reports. (under publ.) Leblanc 8: Fréchette (1989). Male Criminal Activity from Childhood through Youth. Springer verlag. New York. Lenke L. (1979). Narkotikamarkand och förmögenhetsbrott. Stockholms kommun. Delutredningen om eknomisk brottslighet (stencil). Lofland L H (1973). A World of Strangers. Basic Books. H. (l968az1968b:l968c;1968d). London Labour and the London Mayhew Poor. Volume I - IV. Dover Publications. New York. Offer och våld. Levnadsförhållanden SCB (1981). för tillgreppsakdegörelser 1978. Rapport nr 24. _ W G (1979). Crime in Contemporary American. i Violence in Skogan America (red.) Graham 8: Gurr. Sage publ. Beverly Hills. Paths Race and Taub 8: Taylor 8: Dunham (1984): of Neighborhood Change. Crime in Urban America. University of Chicago Press. Park & Burgess 81 McKenzie (1925). The City. The University of Chicago Press. Chicago. Shaw Juvenile and Urban Areas. The 8: McKay (1969). Delinquency University of Chicago Press. Chicago. Weber M. (1966). The City. The Free Press. New York. Wikström P-O (1985): Violence in Contemporary Sweden. National Everyday

Council of Crime PreventiomSweden Report No 15. Liber förlag.

Wikström P-O (l987a); Brott och Stadsmiljö. BRA forskning 1987:3. Liber

förlag. Wikström P-O (l987b). Patterns of Crime in a Birth Cohort. Sex, Age and Social Class Differences. Metropolitan Research Reports No 24. Project Dept of Sociology. University of Stockholm. _ Wikström P-O (1988): Boende och brott - sambandet på individnivå. BRA

Forskning 1988:2 s. 163-187. Wikström 8: Dolmén (1988): Brott och brottsutveckling i Stockholms olika BRÅ Forskning 1988:2 s. 121-148. stadsmiljöer. Wikström Ålder och brott. I Brottsutvecklingen 1989. BRÅ P-O.(l989a) Forskning (under publicering). Wikström P-O (1989b). Housing and Offending. Project Metropolitan Research No 27. Dept of Sociology. University of Stockholm. Reports Wikström P-O (1990a) Urban Crime,Criminals and Victims. The Swedish Experience in an Anglo-American comparative Perspective. Springer verlag. New York (under publicering). Wikström P-O (1990b). Urban Violence in Sweden. Krirninologiska Inst. Stockholms Universitet.

KUNGL. BIBL.

1990 -02-1 2

STOCKHOLM

Statens

offentliga

utredningar

Kronologisk förteckning

l. Rapport av den särskilde utredaren för granskning 34. Reformerad företagsbeskattning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- - Motiv och lagförslag. Del 1. minister Olof Palme. C. - Expertrapporter. Del 2. Fi. . Beskattning av fåmansföretag. Fi. 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. . Integriteten vid statistikproduktion. C. - Motiv. Del 1. . Fasta Öresundsförbindelser. K. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi.

\OOO\lO\LnJ›l›-3N

. Samordnad länsförvalming. Del l: Förslag. C. 36. Intlationskorrigerad inkomstbeskattning. Fi. . Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. 37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av . Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. utvecklingen. l. . UD:s presstjänst. UD. 38. Det nya skatteförslaget- sammanfatming av skatte- . Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. utredningarnas betänkanden. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- 11. Hushállssparandet - Huvudrapport från Spardelega- ning och bedömning. S. tionens sparundersökning. Fi. 40. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 41. Samerätt och sameting. Ju. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 42. Det civila försvaret. Del 1. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. Fö. rättsfrägor. A. 43. Storstadstrafik 3 - Bilavgifter. K. 15. Storstadslzrafrk 2 - Bakgrundsmaterial. K. 44. Översyn av vapenlagstiftningen. Ju. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. 45. Standardiseringens roll i BETA/EG - samarbetet. I. Fi. 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 48. Energiforskning för framtiden. ME. 20. Tullregisterlag m.m. Fi. 49. Energiforslming för framtiden. Bilagor. h/IE. 21. Sätt värde pâ miljön - miljöavgifter på svavel och 50. Stiftelser för samverkan. U. klor. ME. 51. Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om 22. Censurlagen - en modernisering av biografförord- fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. ningen. U. 52. Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer 23. Parkeringsköp. Bo. inom energisektorn. ME. 24. Statligt finansiellt stöd? I. 53. Arbetstid och välfärd. 25. Rapporter till finansieringsutredningen. I. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. vakningen. Fi. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- ungdomar. S. na. U. 55. Fungerande regioner i samspel. A. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 56. Fiskprisregleringen och ñskeriadministrationen. Jo. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning 57. DO och Nämnden mot etnisk diskriminering inför 90-talet. U. - de tre första åren. A. 30. Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid 58. Undantagandepensionäremas ekonomi. S. tillsättning av professorstjänster. U. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 31. Statens mät- och provstyrelse. I. 60. Huvudbetänkande från 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. altemativmedicinkommittén. S. 33. Reformerad inkomstbeskattning 61. Hälsohem. S. - Skattereforrnens huvudlinjer. Del l. 62. Alternativa terapier i Sverige. S. - Inkomst av kapital. Del 2. 63. Värdering av altemativmedicinska teknologier. S. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. 64. Kommunalbot. C. - Bilagor, expertrapporter. Del 4. Fi. 65. Staten i geograñn. A.

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

66. Begreppet krigsmateriel. UD. . Adoptionsfrâgor. Ju. 67. Levnadsvillkor i storstadsregioner. SB. . Förtidspension och rörlig pensionsålder. S. 68. Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. . Utlandssamverkan på krigsmaterielomrâdet. UD. SB. . Hypoteksinstituten i framtiden. Fi. 69. Storstadsregioner i förändring. SB. . Terroristlagstiftningen. A. 70. Storstädemas arbetsmarknad. SB. . Prövning av industrilokalisering enligt natur- 7 l. Ny bostadsñnansiering. Bo. resurslagen. Bo. 72. Värdepappersmarknaden i framtiden. Fi. . 6000 platser och 10 000 platser för försök i 73. TV - politiken. U. gymnasieskolan. Hur, var och varför? U. 74. Forskningsetisk prövning. Organisation, . Svensk utrikeshandel ikrislägen. UD. information och utbildning. U. . Förtroendevald på 90 - talet: Utmaningar och 75. Etisk granskning av medicinsk forskning. De möjligheter. C. forskningsetiska kommittéemas verksamhet. U. . Valdeltagandeti storstäderna 1988. SB. 76. Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. S. . Storstadskriminalitet. SB. 77. Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / över- . Invandrarei storstad. SB. känslighet. S. . Storstädemas infrastruktur - idéer om finansiering 78. Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / över- och styrning. SB. känslighet. S. 79. Storstadstrañk 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. K. 80. Förenklad handläggning hos HSAN m.m. S. 81.Ny generalklausul mot skatteflykt. Fi. 82. Nedsättning av energiskatter. ME. 83. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. ME. 84. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. ME. 85. Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i freds- och krigsorganisationen. Fö. 86. Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. Fö. 87. Skördeskadeskydd för uädgârdsnäringen. JO. 88. Skadeförsäkringslag. Ju. 89. Översyn av lagen om pliktexemplar. U. 90. Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Första âret. U. 91. Statligt förhandlingsarbete. Fi. 92. Prospekteringspolitik. I. 93. Prospekteringspolitik. Rapportdel. I. 94. Särskild redovisningsmetod för enskild näringsverksamhet. Fi. 95. Riksgäldskontoret - en ñnansförvaltning i staten. Fi. 96. Förenklad handläggning av ansökningar om bostadslån m.m. Bo. 97. Vad händer med folkhögskolan? U. 98. Transplantation - etiska, medicinska och rättsliga aspekter. S. 99. Organdonation och transplantation - psykologiska aspekter. S.

Statens

offentliga

utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Värdering av altemativmcdicinska teknologier. [63]

Levnadsvillkor i storstadsregioner. [67] Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. [76] Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. [68] Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / överkänslighet. [77] Storstadsregioner i förändring. [69] Storstädemas arbetsmarknad. [70] Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / överkänslighet. [78] Valdeltagandeti storstäderna 1988. [109] Storstadskriminalitet. [1 10] Förenklad handläggning hos HSAN m.m. [80] Invandrare i storstad. [111] Transplantation - etiska, medicinska och rättsliga aspekter. [98] Storstädemas infrastruktur - idéer om finansiering och styrning. [112] Organdonation och transplantation - psykologiska aspekter. [99] Förtidspension och rörlig pensionsålder. [101]

Justitiedepartementet

Samerätt och sameting. [41] Kommunikationsdepartementet

Översyn av vapenlagstifmingen. [44] Fasta Öresundsförbindelser. [4] Den gravida kvinnan och fostret - tvâ individer. Om Storstadstrañk 2 - Bakgrundsmaterial. [15] fosterdiagnostik. Om sena aborter. [5 l] Storstadstrañk 3 - Bilavgifter. [43] Skadeförsäkringslag. [88] Storstadstrañk 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. [79] Adoptionsfrágor. [100]

Utrikesdepartementet Finansdepartementet

UD:s presstjänst. [8] Beskattning av fämansföretag. [2] Begreppet krigsmateriel. [66] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] Utlandssamverkan på krigsmaterielomrádet. [102] Hushällssparandet - Huvudrapport frân Spardelega- Svensk utrikeshandel ikrislägen. [107] tionens spamndersökning. [11]

Kosmadsutveckling och konkurrens i banksektom. [16] Tullregisterlag m.m. [20]

Försvarsdepartementet

Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. Risker och skydd för befolkningen. [17] [26] Det civila försvaret. Del l. [42] Reformerad inkomstbeskattning Det civila försvaret. Del 2. Förfatmingstext. [42] - Skattereformens huvudlinjer. Del l. [33] Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. - Inkomst av kapital. Del 2. [33] [46] - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i [33] freds- och lcrigsorganisationen. [85] - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33] Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. [86] Reformerad företagsbeskattning - Motiv och lagförslag. Del 1. [34] -

Socialdepartementet Expertrapporter. Del 2. [34]

Reformerad mervärdeskatt m.m. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39] - Motiv. Del 1. [35] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] - Lagtext och bilagor. Del 2. [35] Rätt till gymnasieutbildning för svart rörelsehindrade lntlationskorrigerad inkomstbeskattning. [36] ungdomar. [54] Det nya skatteförslaget- sammanfattning av skatte- Undantagandepensionäremas ekonomi. [58] utredningamas betänkanden. [38] Huvudbetänlcande från altemativmedicinkommittén. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40] [60] Värdepappersmarknaden i framtiden. [72] Hälsohem. [61] Ny generalklausul mot skatteflykt. [81] Alternativa terapier i Sverige. [62] Statligt förhandlingsarbete. [91]

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Särskild redovisningsmetod för enskild näringsverksam- Terroristlagstiftningen. [104]

het. [94] Bostadsdepartementet

Riksgäldskontoret - en frnansförvalming i staten. [95] Parkeringsköp. [23] Hypoteksinstituten i framtiden. [103] Ny bostadsñnansiering. [71] Förenklad handläggning av ansökningar om

bostadslån m.m. [96]

Utbildningsdepartementet

Prövning av industrilokalisering enligt natur- Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] resurs1agen.[105] Två nya treåriga linjer. [10]

Censurlagen - en modernisering av biografförordningen.

[22]

Industridepartementet

Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. Statligt finansiellt stöd? [24] [27] Rapporter till ñnansieringsutredningen. [25] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Statens mät- och provstyrelse. [31] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför Utländska förvärv av svenska företag - en studie av 90-talet. [29] utvecklingen.[37] Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid Standardiseringens roll i EFTA/EG tillsättning av professorstjänster. [30] samarbetet. [45] Stiftelser för samverkan. [50] Prospekteringspolitik. [92] TV - politiken. [73] Prospekteringspolitik. Rapportdel. [93] Forskningsetisk prövning. Organisation, information och

utbildning. [74]

Civildepartementet

Etisk granskning av medicinsk forskning.

De forskningsetiska kommittéemas verksamhet. [75] Rapport av den särskilde utredaren för granskning av

Översyn av lagen om pliktexemplar. [89] hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister

Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkes- Olof Palme. [1]

im-iktad utbildning i gymnasieskolan. Första året. [90] integriteten vid statistikproduktion. [3] Vad händer med folkhögskolan? [97] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. [5]

6000 platser och 10 000 platser för försök i gymnasie- Samordnad länsförvalming. Del 2: Bilagor. [6]

skolan. Hur, var och varför? [106] SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18]

Nominering av redovisningskonsulter. [59]

Kommunalbot. [64]

Jordbruksdepartementet Förtroendevald på 90 - talet: Utmaningar och

Fiskprisregleringen och frskeriadministrationen. [56] möjligheter. [108]

Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. [87]

Miljö- och energidepartementet Arbetsmarknadsdepartementet

Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och Den regionala problembilden. [12] klor.[21] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Mångfald mot enfald. Del 2. Energiforskning för framtiden. [48] Lagstiftning och rättsfrâgor. [14] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49] Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer Arbetstid och välfärd. inom energisektorn. [52] Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Nedsätming av energiskatter. [82] Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och Fungerande regioner i samspel. [55] trafik. [83] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering - de tre första åren. [57] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och

Staten igeograñn. [65] trafik. Bilagedel. [84] i

KUNGL. BlBL.

1990 -02-1 2

_

srgggggicgtn