Att förebygga allergi/överkänslighet : åtgärder, information och utbildning, forskning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

ALLERGI

Statens offentliga utredningar Eálláäâ 1989:78 E?? Socialdepartementet

Statistikbilaga

Omfattning

av

ALLERGI

Överkänslighet

/

-

Sammanställning

av

epidemiologiska

studier, och

undersökningar register-

data

Statistikbilaga till betänkande

a_llergiutredningens

Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8° - l2°° (externt och internt) 08/763 10 05 l2°° - l6°° (endast internt)

Produktion Allmänna Förlaget 104 9 005 Omslag AD Göran Durgé ISBN 91-38-10411-3 ISSN 0375-25OX Svenskt Tryck Stockholm 1989 934273

FÖRORD

Allergiska och andra överkänslighetsreaktioners omfattning, utveckling samt geografiska och socioekonomiska fördelning har varit viktiga frågor för allergiutredningen att få klarhet i. Det finns i dag ingen registrering som ger oss enkla svar på dessa frågor. Utredningen har därför systematiskt gått igenom de offentliga register som ger oss delsvar men också svenska och internationella epidemiologiska studier som blir delar i det mönster som växer fram. Den bild vi nu står inför är att allergier och andra överkänslighetsbesvär är en omfattande folksjukdom som ökar i vårt land.

vid utredningens bearbetning av olika register och informationssystem har följande personer från olika myndigheter och organisationer bidragit med registerutdrag:

Ingrid Sjöberg, SCB (ULF-registret); Lena Ericson, RFV (Diagnosregistret över nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag), Björn Smedby och Mirja Korpela (Diagnosredovisning för läkarbesök vid vårdcentralen i Tierp); Bengt Dahlin (öppenvårdsregistret vid vårdcentralen i Gråbo); Karin Svenninger (öppenvårdsregistret vid vårdcentralen i Dalby); Sisko Bergendorf och Susanne Holland, SoS (Uppsalaregionens slutna kroppssjukvård); Ingrid Nordenstam, Monica Dahlström och Anders Nystrand (svensk läkemedelsstatistik).

Vidare har följande rapporter utarbetats och legat till grund för olika avsnitt i rapporten:

Smedby, B., Korpela, M. & Rasmussen, F., Förekomst av allergiska sjukdomar som medfört sjukvårdsutnyttjande i en landsbygdsbefolkning, Enheten för forskning inom primärvård och socialtjänst, Uppsala Universitet, Rapport 1989-04-04. Rapporten redovisas i sin helhet i utredningens expertbilaga (SOU 1989:77).

Jannerfeldt, E. & Carlsson, A., Allergier i arbetslivet, Arbetarskyddsstyrelsen, Dnr WA 30/87, 1987-12- 23. En sammanfattning av denna rapport har senare redovisats i Läkartidningen, 1989, 86 (35): 2879- 2882.

Andersson, K., Fagerlund, I. & Bryngelson, I-L., Yrke och - av data insamlade allergier sammanställningar inom svensk företagshälsovård, Rapport M 4/89, Miljömedicinska enheten, Yrkesmedicinska kliniken och Metodicum, Örebro 1989.

Folksam, Allergiutredningen och Riksförbundet mot Astma-Allergi har vidare anordnat ett symposium om Allergi och annan - och forsköverkänslighet Forskningsfront ningsbehov. De olika forskarnas bidrag redovisas i rap- Att - nuläporten förebygga allergier genom forskning ge och behov, Folksams forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989. Där har Anne-Marie Bolander utarbetat ett avsnitt om allergi- och överkänslighetssjukdomar i sjuklighets- och dödsorsaksregister och Åke Nygren ett avsnitt om möjligheter att studera förekomst av allergisjukdomar i Sverige genom att använda sjukskrivningsstatistik som Folksam ställt till utredningens förfogande.

Bengt-Erik Wiholm, Socialstyrelsens läkemedelsavdelning, har i ett föredrag vid allergiutredningens hearing Sjuk av läkemedel den 3 november 1988 redovisat fakta som utgjort delunderlag för avsnittet om allergiskt orsakade läkemedelsbiverkningar.

sammanställningen av internationella epidemiologiska studier bygger dels på en litteratursökning i MEDLARS II vid Medicinska informationscentralen, Karolinska Institutet, Stockholm den 3 oktober 1987, dels på kompletteringar från referenslistor i olika aktuella kunskapsöversikter och tips från utredningens experter. Urvalet av studier har gjorts för att belysa prevalenstal och dödlighet samt utvecklingen över tiden för olika allergiska sjukdomsmanifestationer. Urvalet har således inte gjorts selektivt för att enbart illustrera ökad allergiförekomst. Däremot gör sammanställningen inte anspråk på att vara heltäckande.

Utskriften av denna rapport har utförts av Ruth Shawkat.

För sammanställning, bearbetning och slutlig redigering av rapporten har utredningssekreteraren Anders Hedberg ansvarat.

Till samtliga registeransvariga experter och andra medverkande framför jag allergiutredningens tack för värdefullt arbete.

Gunnar Nilsson Ordf. i allergiutredningen

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Allergiutredningens direktiv En hälsopolitisk strategi

PERSPEKTIV OCH TOLKNINGSPROBLEM . . . . . . . . . ..

Tre perspektiv på allergi och annan överkänslighet Mått på sjukdomsförekomst . . . . . . . . . . . . . . . ..

NN Tolkningsproblem vid epidemiologiska

undersökningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3.1 Slumpmässiga variationer och masssignifikansproblemet 2.3.2 Ökad medvetenhet och förbättrad diagnostik . . . o . . . . o . . . . . . . . . - . . . o - . o Ändrad sjukdomsklassifikation . . . . . ..

NIONNN UUUJUJUUW

skillnader i diagnostiska kriterier

QONUTåLA)

Minskad obduktionsfrekvens . . . . . . . . .. Farmakologisk över- eller underbehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

SUBJEKTIVT RAPPORTERAD ALLERGI OCH ANNAN ÖVERKÄNSLIGHET . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 31

Statistiska centralbyráns undersökningar av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF 1981) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 31 Institutet för social forsknings levnadsnivåundersökningar (LNU) . . . . . . . . . . . . . . . . .. 38

AV SAMHÄLLET DEFINIERAD ALLERGI OCH ANNAN ÖVERKÄNSLIGHET . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 41

Riksförsäkringsverkets register över den ersatta sjukfrånvarons diagnoser år 1983 41 Riksförsäkringsverkets register över nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador (ISA) Folksams register för Avtalsgruppförsäkringarna (AGS) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Värnpliktsverkets värnpliktsregister . . . . ..

MEDICINSKT DEFINIERAD ALLERGI OCH ANNAN ÖVERKÄNSLIGHET . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 57

Vårdutnyttjande

5.1.1 Oppen vård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 57 5.1.2 Sluten vård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 67 Läkemedelsanvändning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 79 5.2.1 Apoteksbolagets inleveransstatistik . 79 5.2.2 Apoteksbolagets individbaserade receptstudier i Jämtland . . . . . . . . . .. 81

5.3.2 Läkemedelsbiverkningarnas omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 85 5.3.3 Rapporterade biverkningar med möjlig immuno/allergisk orsak . . . . . . . . .. 86 Statistiska centralbyråns dödsorsaksregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 89

GEOGRAFISKA SKILLNADER . . . . . . . . . . . . . . . . .. 99

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 99 Geografiska skillnader i Värnpliktsregistret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 100 Geografiska skillnader enligt SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 104 Geografiska skillnader i läkemedelskonsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 106 Geografiska skillnader i astmadödlighet ... 110

SOCIOEKONOMISKA SKILLNADER . . . . . . . . . . . . . . .. 117

SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 117 Referensdata insamlade inom svensk företagshälsovård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 122 Folksams register för Avtalsgruppförsäkringarna (AGS) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 127 Arbetarskyddstyrelsens informationssystem om arbetsskador (ISA) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 130 Socialstyrelsens register över sluten kroppssjukvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 135

URBANISERING OCH ALLERGI . . . . . . . . . . . . . . .. 139

SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 139 Åbergs undersökning av värnpliktiga . . . . . .. 143

G300 En studie av luftvägsbesvär och miljö-

faktorer bland barn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 144

LOKALA BEFOLKNINGSSTUDIER . . . . . . . . . . . . . . . .. 147

Lokala skolundersökningar . . . . . . . . . . . . . . . .. 147 för barndomsastma . . . . . .. 164

KD\D\O WMP

Långtidsprognosen Lokala studier av vuxenbefolkningar . . . . . .. 168 9.3.1 Astma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 168 9.3.2 Hösnuva . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 177 9.3.3 Eksem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 178 9.3.4 Nässelfeber (Urtikaria) . . . . . . . . . . . .. 181 Långtidsprognosen för atopisk dermatit 182

10 AV ALLERGIFÖREKOMST I DE NORDISKA STUDIER GRANNLANDERNA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185

10. Norge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 185 10.1.1 Helseundersøkelsen 1985 . . . . . . . . . . .. 185

10. Danmark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 189

10. WN) Finland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 195

INTERNATIONELLA STUDIER . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 199

o Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 199 England . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 205

UTbLA-YNF

Frankrike . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 210 Schweiz . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 215 0 USA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 217

DISKUSSION OCH SLUTSATSER . . . . . . . . . . . . . . . .. 225

12. och annan - ett Allergi- överkänslighet folkhälsoproblem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 225 12. Många är svårt drabbade . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 227 12. Prevalensuppskattningar . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 228 12.3.1 Astma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 228 12.3.2 Hösnuva . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 229 12.3.3 Eksem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 230 Ett ökande problem i Sverige . . . . . . . . . . . . .. 232 Utvecklingen i andra industriländer . . . . . .. 236

®\lO\U1J-\

Geografiska skillnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 239

Socioekonomiska skillnader . . . . . . . . . . . . . . .. 244

Overväganden och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . .. 248

REFERENSER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 255

TABELLBILAGA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 265

1 INLEDNING

1.1 Allergiutredningens direktiv

En av allergiutredningens uppgifter är att undersöka epidemiologiska register avseende allergiutveckling. Enligt direktiven har utredningen bl.a. i uppdrag att

undersöka vilka epidemiologiska informationssystem som i dag finns som beskriver och följer utvecklingen över tiden av hälsosituationen för personer med allergiska besvär. Kommittén bör studera om systemen medger en analys av skillnader mellan olika befolkningsgrupper dels geografiskt, dels socio-ekonomiskt.

I dag finns inget heltäckande register där man enkelt kan utläsa om allergier ökar och hur allergifrekvensen ser ut. Man är i stället hänvisad till alla de ofullständiga register och lokala undersökningar som finns och som delsvar. Sammantaget kan de ge underlag för ger som kan ge utredningen beslutsunderlag i frågan. analys

1.2 En hälsopolitisk strategi

Allergiutredningen skall enligt sina direktiv bl.a. utreda frågor kring hur allergier och andra överkänslighetsreaktioner skall kunna förebyggas. (Dir. 1986:7). En hälsopolitisk strategi för att förebygga allergi och annan överkänslighet i samhället förutsätter dels kun-

skaper om problemets omfattning, utbredning och fördelning i befolkningen (epidemiologi), dels kunskaper om problemens orsaker (etiologi), dels kunskaper om möjligheterna till förebyggande insatser (prevention). En hälsopolitisk strategi sätter befolkningens ohälsa och hälsorisker i centrum och skiljer sig på så sätt från den vårdpolitiska strategin, där individens hälsoproblem står i fokus för olika insatser (fig. 1).

Vårdpolitisk Individens Vård och strategi: hälsoproblem.__›Diagnos --»behandling Hälsopolitisk Befolkningens Förebyggande strategi: hälsoproblem»--›Orsaker--H-+insatser (Epidemiologi) (Etiologi) (Prevention) Figur 1. Från sjukvårdspolitik till hälsopolitik.

Denna rapport är en genomgång av aktuella register, informationssystem och lokala befolkningsstudier som på olika sätt kan belysa allergiproblemet. Rapporten kommer framför allt att ta upp de epidemiologiska aspekterna på allergi och annan överkänslighet, dvs. hur omfattande problemet är, om allergierna ökar eller minskar, om det finns skillnader mellan olika yrken och socioekonomiska grupper i samhället och hur den geografiska spridningen ser ut i landet. Jämförelser kommer också att göras med utvecklingen i Norden och internationellt som stöd för slutsatserna. Däremot kommer inte problemets orsaker, etiologin, att tas upp. Dessa miljömedicinska aspekter på problemet behandlas i utredningens huvudbetänkande (SOU 1989:76) och i en särskild expertbilaga (SOU 1989:77).

Inte heller kommer förslag om hur allergier skall förebyggas att tas upp i denna rapport, med undantag för

vissa förslag om hur de epidemiologiska kunskaperna om allergi och annan överkänslighet skall kunna förbättras. Förslagen om olika förebyggande insatser inom området behandlas i allergiutredningens huvudbetänkande (SOU 1989:76).

2 PERSPEKTIV OCH TOLKNINGSPROBLEM

2.1 Tre på allergi och annan överkänsperspektiv lighet

hälsotillstånd kan beskrivas utifrån oli- Befolkningens ka perspektiv, det medicinska, det subjektivt upplevda och utifrån samhällsperspektivet. I Spri-rapporten Häli ett - ett soproblem landsting planeringsunderlag 14, 1979) beskrivs en modell över samband (Spri-rapport mellan dessa tre perspektiv på hälsa, som här skall i modifierad form. Modellen skall hjälpa oss återges att hålla isär beskrivningen av olika epidemiologiska och informationssystem och förklara varför register olika mått på allergi och annan överkänslighet kan ge till motstridiga resultat. De olika mått som presynes senteras i rapporten fångar in olika delar av det verkliga problemets omfattning i befolkningen. Det finns alltså inte ett entydigt mått som ger oss information om allergiproblemets omfattning eller om problemet ökar eller minskar. Vi rör oss i stället med flera olika indikatorer som tillsammans kan ge oss mer eller mindre väl underbyggda svar på frågan om de allergiska sjukdomarnas och överkänslighetsproblemens omfattning och utveckling.

En person som ur medicinsk synpunkt definieras som sjuk uppvisar vissa medicinska symtom som avviker från ett s.k. normaltillstånd. Symtomen beskrivs vanligtvis i naturvetenskapliga termer. Kännetecknande för denna beskrivning är försöken att avgränsa symtomen till en-

skilda organ och organsystem och en strävan att klassificera tillståndet i enlighet med en standardiserad medicinsk terminologi. Vid klassifikationen av olika allergiska sjukdomar har vi i denna genomgång av olika epidemiologiska register och informationssystem använt oss av den åttonde revisionen av International Classification of Diseases (ICD), som antogs av WHO år 1966 och av Sverige år 1968, om inte annat anges. Svårigheten med denna objektiva definition är att vad avgöra som är normalt och sjukligt. Gränsen mellan uttalad sjukdom och perfekt hälsa är oklar och innehåller flera mellanliggande steg. Det gäller i synnerhet allergiska sjukdomar och annan överkänslighet på av den stogrund ra spännvidden mellan lätta och svåra besvär och sjukdomarnas ofta periodiska karaktär. Detta försvårar diagnossättningen såväl över tiden som mellan läkare (Carlsson, Arvidsson, Bygren & Werkö, 1979; SOU 1981:2; Spri-rapport 14, 1979).

Från individens karakteriseras de synpunkt allergiska sjukdomarna och överkänslighetsreaktionerna utifrån egna upplevda och subjektivt besvär. Lindrapporterade holm (1983) påpekar i ett anförande om definitioner av aktuella begrepp inom området att individen kan ha en förhöjd känslighet i ett eller flera organ i kroppen vilka kan men inte behöver vara medicinskt verifierade eftersom gränsen mellan normal fysisk och patologisk känslighet aldrig är exakt utan diffus. Individen kan alltså drabbas av samma symtom från slemhinnor i övre och nedre luftvägarna, från eller från mag-tarmkanalen hudens olika lager vare sig denna överkänslighet (hypersensitivity) är i strikt mening allergiskt betingad eller ej. För den enskilde individen är överkänslighet ofta liktydigt med allergi även om det ur strikt medicinsk synpunkt ibland kan vara att hålla meningsfullt isär begreppen. Lindholm (1983) menar vidare att det

från ren vårdsynpunkt är den överkänslige individen som söker vårdapparaten. För honom är det närmast en semantisk fråga om det föreligger en verklig allergi eller ej.

När vi bedömer problemets omfattning utifrån surveyundersökningar till befolkningen eller utifrån olika register är det alltså ofta mindre meningsfullt att särskilja de i medicinsk mening allergiska personerna från dem med annan typ av överkänslighet. Statistiska centralbyråns levnadsnivåundersökningar (ULF) kan sägas redovisa befolkningens upplevda besvär. Att dessa och andra liknande undersökningar redovisar högre frekvenser av allergiska besvär i befolkningen än medicinska undersökningar av samma population kan alltså bl.a. förklaras av att dessa undersökningar också fångar upp den icke-allergiska överkänsligheten.

Från samhällets innebär definitionen av sjuksynpunkt dom en befrielse från vissa sociala förpliktelser som arbete och militärtjänstgöring. Den redovisade statistiken över antalet sjukskrivna och förtidspensionerade på grund av allergiska besvär eller annan överkänslighet är exempel på detta. Det bör dock observeras att denna statistik inte är någon god indikator på problements omfattning i befolkningen. Allergiska besvär och annan överkänslighet är av olika svårighetsgrad vilket kan men inte behöver leda till sjukskrivning eller i värsta fall förtidspensionering. De drabbade kan t.ex. klara att arbeta i en dålig miljö genom att medicinera bort sina symtom. Problemens periodiska karaktär leder också till att man med denna statistik endast fångar in ett urval av de värst drabbade. Möjligen kan statistiken, tillsammans med andra indikatorer, ge en uppfattning om problemet ökar eller minskar och om vilka grupper i befolkningen som är mest drabbade.

Det förekommer självfallet en överlappning mellan de olika perspektiven på allergi och annan överkänslighet (figur 2). En person som drabbats av akut astma anses sjuk både av medicinsk expertis, av samhället och av individen själv (A). En person som lider av icke-al1ergisk överkänslighet (hyperreaktivitet) uppfattar sig själv som sjuk. En läkare som inte får positiva svar från sina allergitest kanske däremot uppfattar den drabbade som frisk. Denne riskerar då att drabbas dubbelt, dels av symtom från sina irriterade slemhinnor, dels psykiskt genom att läkaren inte medicinskt kunnat verifiera hans besvär (B).

AV SAMHÄLLE? SUBJEKTIVT

ommmn 933x533” äggula, oc (SJUKSKLIVEN.

ÖVERKÃNSLIGHET rön-nns- PENSlONlER/H) (ULF. LNu) I G A ALLERGISKA IIESVAR) xB

MEDIClNSKT nzpuvnm/u) ALLERGI ELLER ÖVERKÄNSLIGHET

Figur 2. Samband mellan olika indikatorer på allergi och annan överkänslighet. Källa: Fritt efter i ett - ett Hälsoproblem landsting planeringsunderlag (Spri-rapport 14, 1979).

De tre typerna av indikatorer på allergi och annan överkänslighet kompletterar varandra. De subjektivt

rapporterade besvären fångar lättare in även den ickeallergiska överkänsligheten (hyperreaktiviteten) och leder därför till högre frekvenser av olika besvär än en strikt medicinskt verifierad allergidiagnos. Men en välavgränsad diagnos är ofta en nödvändighet i statistiska sammanhang för att möjliggöra jämförelser mellan olika studier. Det är således genom att belysa problemet från olika perspektiv som vi kan skapa oss en mer nyanserad bild av allergiproblemets omfattning, utbredning och fördelning i befolkningen.

2.2 Mått på sjukdomsförekomst

I epidemiologiska studier som refereras i denna rapport används begreppen incidens, prevalens, kumulativ incidens och mortalitet. Begreppen förklaras nedan, men för mer tekniska definitioner hänvisas till läroböcker i epidemiologi (t.ex. Ahlbom och Norell, 1987; Norell, 1987; Rothman, 1986):

Incidenstalet anger antalet nyinträffade fall av en sjukdom i en befolkning under en viss tidsperiod, t.ex. antalet nytillkommande astmaanfall per 100 000 invånare under ett år. Incidensen beräknad på detta sätt motsvarar risken för en individ att drabbas av den observerade sjukdomen under den angivna tidsperioden.

Antalet nyinträffade fall (avlidna m.m.) kan också relateras till personår, vilket är den sammanlagda tid som individen varit under observation i undersökningen. Denna tidsperiod brukar också kallas risktid. Tiderna läggs samman för varje individ och bildar nämnare i en kvot där täljaren är antalet nyinsjuknade (avlidna

m.m.) i en viss befolkning under en viss tid. I praktiken är det ofta ogörligt att beräkna risktiden individ för individ. Risktiden brukar därför ofta approximeras för hela den studerade gruppen genom att medelfolkmängden i befolkningen multipliceras med observationstidens längd (Ahlbom och Norell, 1987).

Prevalenstalet anger hur stor andel av en definierad befolkning som vid en viss tidpunkt (punktprevalens) eller en viss tidsperiod (periodprevalens) har den studerade sjukdomen. Prevalenstalet anger således det totala antalet fall av en sjukdom i befolkningen vid ett visst tillfälle eller under en viss tid.

Kumulativ incidens är ett mått på antalet individer som har eller har haft en viss sjukdom. Det innebär statistiskt att man beräknar kvoten mellan antalet individer som insjuknat under en viss tidsperiod och antalet individer vid periodens början. I enkät- och intervjusammanhang ställer man frågan om den undersökta personen någonsin har eller har haft sjukdomen.

Mortaliteten anger antalet avlidna under en viss tidsperiod. Den dödsorsaksstatistik som löpande insamlas rapporteras vanligen i form av dödstal. Det allmänna dödstalet anger antalet avlidna i relation till totalbefolkningen. En ökning av det allmänna dödstalet kan inte utan vidare tolkas som en ökad risk då hänsyn måste tas till förändringar i åldersstrukturen, t.ex. en åldrande befolkning. För att ta hänsyn till sådana förändringar brukar det allmänna dödstalet ibland åldersstandardiseras. Det standardiserade dödstalet (SMR) är ett ofta använt standardiseringsmátt. SMR är kvoten mellan det observerade antalet dödsfall under en viss tidsperiod och det förväntade antalet fall under samma period multiplicerat med 100.

Risken med att använda kumulativ incidens är att lindreaktioner av engångskraktär kan komma att inräkriga nas och ge en något för hög uppskattning. De allergiska besvärens ofta periodiska karaktär gör å andra sidan att som baseras på ett mättillprevalensuppskattningar fälle (punktprevalens) eller på en i tiden alltför snävt avgränsad period, kan ge en underskattning av det faktiska antalet fall.

2.3 Tolkningsproblem vid epidemiologiska undersökningar

Forskare har beskrivit en rad slumpmässiga och systematiska felkällor som kan påverka tolkningen av resultaten från studier av register och epidemiologiska informationssystem. Det finns alltid en slumpmässig variation i frekvensen av en viss sjukdom, vilket påverkar observationernas tillförlitlighet. Vid undersökningar av större befolkningsgrupper tenderar de slumpmässiga variationerna att ta ut varandra och värdena blir då mer stabila. Det kan också förekomma olika systematiska fel som påverkar jämförelsen av olika grupper (s.k. confounders). Man har diskuterat den relativa betydelsen av ändrad sjukdomsklassifikation, nya diagnostiska kriterier och sänkt obduktionsfrekvens men också betydelsen av en ökad medvetenhet om de allergiska sjukdomarna, en åldrande befolkning och olika aspekter på vårdens sätt att fungera (över- och underbehandling, svårare att komma till läkare) m.m. Vissa av dessa felkällor gäller generellt för samtliga allergidiagnoser, medan andra är mer specifika för astmadiagnosen.

2.3.1 Slumpmässiga variationer och massignifikansproblemet

När vi studerar förekomsten av en viss i allergidiagnos något offentligt register varierar denna från ett år till ett annat beroende på olika faktorer. slumpmässiga Graden av osäkerhet i observationen brukar statistiskt anges med hjälp av ett konfidensintervall. Konfidensintervallet konstrueras så att uppskattningen av sjukdomsförekomsten anges med en viss osäkerhetsmarginal, så att det sanna värdet med viss sannolikhet kommer att hamna inom intervallets gränser. En konfidensnivå på 95 % innebär då att sannolikheten att uppskattningen skall innehålla det sanna värdet är 95 % (Norell, 1987). Tillförlitligheten i uppskattningen påverkas av antalet observationer. Ju större antal observationer man har desto säkrare kan man av uppskattningar göra den sanna förekomsten av den studerade sjukdomen. Precisionen i uppskattningen blir säkrare. Detta visar sig statistiskt genom att konfidensintervallet blir kortare.

Men konfidensnivån innebär också att en viss definierad andel av alla uppskattningar felaktigt kommer att klassificeras som statistiskt säkerställda. Vid 95 % konfidensnivå har man accepterat att 5 % av alla uppskattningar felaktigt anges som statistiskt säkerställda eller signifikanta. Gör man ett stort antal mycket skattningar får man därför också fler falska signifikanser. Detta s.k. massignifikansproblem att obsergör vationer av höga allergifrekvenser inom speciella områden måste tolkas med försiktighet. Det kan visserligen vara ett uttryck för en verklig beroende ökning på exponering för specifika riskfaktorer, men det kan också vara en som beror ansamling på slumpen. De epidemiologiska observationerna kan därför behöva komplet-

teras med en miljömedicinsk undersökning eller av upprepade mätningar för att den observerade ansamlingen av symtom skall kunna anses indikera en reell miljörisk.

2.3.2 Ökad medvetenhet och förbättrad diagnostik

De flesta kliniska allergologer är överens om att de allergiska sjukdomarna ökat i omfattning under senare decennier. Men det har visat sig betydligt svårare att finna epidemiologiska belägg för denna ökning. En alternativ förklaring till en reell ökning skulle kunna vara en förbättrad diagnostik och medvetenhet om dessa sjukdomar.

Två studier som ger stöd åt uppfattningen att framför allt - astma och hösnuva - ökat i luftvägsallergierna Sverige under senare decennier baseras på prevalensstudier av 18-åriga män som mönstrat för militär värnpliktstjänstgöring (Åberg, 1988; Jannerfeldt & Carlsson, 1987). Dessa studier kommer utförligare att redovisas senare i rapporten (avsnitt 4.5). svårigheterna att tolka även longitudinella undersökningar illustreras dock av en australiensisk frágeundersökning bland skolbarn. Prevalenstalen ökade enligt denna studie från 7,1 % till 13,5 % mellan åren 1969-1982. Författarna kunde inte utesluta en reell ökning, men tror att en sannolikare förklaring till de högre noteringarna år 1982 var att sjukdomen numera känns igen bättre av både patienter, föräldrar och läkare (Kiviloog, 1986). Rent generellt kan man anta att faktorer som t.ex. introduktionen av nya standardiserade allergitest påverkar diagnostiken och därför kan ha betydelse för bedömningen av de allergiska sjukdomarnas omfattning och

utveckling. Men det är svårt att i kvantitativa termer klarlägga den relativa betydelsen av dessa faktorer.

2.3.3 Ändrad sjukdomsklassifikation

Enligt de kodningsregler som gäller för dödsorsaksstatistiken i den åttonde revisionen av den internationella klassifikationen av sjukdomar (ICD-8) undertrycks astma som huvuddiagnos om någon av följande diagnoser samtidigt förekommer:

466 Bronchitis et bronchiolitis acuta 490 Bronchitis NUD 491 Bronchitis chronica 492 Emphysema

För att få en rättvisande bild av är astmadödligheten det därför nödvändigt att redovisa såväl underliggande som bidragande dödsorsaker. I ICD-9 att Sverige började användas först fr.o.m. den 1 januari 1987. Den ersatte den tidigare sjukdomsklassifikationen som va- (ICD-8), rit i bruk sedan år 1968. Den av ökning astmadödligheten som iakttagits i Sverige under den som redoperiod visas i denna rapport kan därför inte förklaras av ändrad sjukdomsklassifikation. Däremot måste förändringar av sjukdomsklassifikationen beaktas vid internationella jämförelser.

2.3.4 Differentialdiagnostiska problem

Kronisk obstruktiv lungsjukdom orsakad av tobaksrökning och kronisk bronkit kan lätt sammanblandas med astma

(Larsson och Lindholm, 1986). Det är möjligt att en del av ökningen av astmadödligheten under 1970-talet kan ha berott på sådana felklassifikationer. En jämförelse mellan relativa dödstal för astma och för övriga obstruktiva lungsjukdomar i alla åldersgrupper under perioden 1969-1985 visar dock en långsiktigt ökande trend för båda sjukdomsgrupperna. Ökningen är också betydligt större för övriga obstruktiva lungsjukdomar än för astma (Boman, 1988).

Problemet att särskilja närliggande diagnoser är större i högre än i lägre åldrar. Vid bedömningar av astmadödlighetens utveckling kan man därför dra en säkrare slutsats om man inte tar med de äldsta åldersgrupperna (70 år) i analysen. För yngre finns å andra sidan en obenägenhet att sätta en definitiv astmadiagnos innan man säkert vet hur sjukdomen utvecklar sig och en alternativ diagnos kan då vara obstruktiv bronkit (ICD 8:e rev. 466). Ungefär hälften av dessa patienter får från 4-5 års ålder mera typiska astmasymtom (Zetterström, 1986). Mycket talar därför för att det sker en underskattning av astmadödligheten i de yngsta åldersgrupperna (5 år) och en viss överskattning av antalet fall bland de äldre.

2.3.5 Skillnader i diagnostiska kriterier

Burney och Holland (1987) har redovisat en jämförande studie mellan olika EG-länder i vilken man undersökt den relativa dödligheten i astma bronchiale och vissa andra sjukdomar.

Resultaten visade en anmärkningsvärd variation i relativa dödstal med hänsyn till att de studerade EG-län-

derna tillhörde en kulturellt och ekonomiskt ganska homogen region.

En tänkbar förklaring till dessa skillnader i relativa dödstal kan vara att läkare i olika länder inte beskriver samma tillstånd på ett likartat sätt. Farebrother och andra (1985) har undersökt denna felkälla. Man skickade ut standardiserade till ett fallbeskrivningar slumpmässigt urval av läkare från olika länder inom EG som hade utfärdat dödsbevis år. Läkarna omföregående bads fylla i dödsbevis för vart och ett av fallen och skicka dem till den lokala där registreringsinstansen, de kodades i enlighet med den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD). Kodningen av dödsbevisen jämfördes sedan mellan de olika länderna.

Tabell 1. Andel läkare i olika EG-länder som satt astma som dödsorsak på en avsedd att karaktefallbeskrivning risera ett astmadödsfall.

Medica, February

som av tabell 1 fanns påtagliga skillnader melframgår lan den andel läkare i olika länder som satt astmadiagnos en fallbeskrivning som var avsedd att karakteripå sera ett astmadödsfall. Skillnaderna var dock inte så stora att de skulle kunna förklara alla skillnaderna mellan de olika länderna (Burney och Holland, 1987).

2.3.6 Minskad obduktionsfrekvens

Inom bronkit, emfysem och astma har diagnosgruppen antalet kliniska och rättsmedicinska obduktioner successivt minskat under perioden 1969-1986. Även andelen obduktioner i procent av samtliga dödsfall inom denna har minskat (figur 3). På grund av de undertryckgrupp som gäller för astmadiagnosen enligt WHO:s ningsregler (8:e revisionen), och som redosjukdomsklassifikation visades i avsnitt 2.3.3, bör därför hela diagnosgruppen bronkit, emfysem och astma studeras när vi skall bedöma betydelsen av obduktionsfrekvensen för andelen korrekt ställda diagnoser.

Procent obduktioner 1 m

40«

. . , , , , . . s . 1 . . . v V 1959-70 -71 -72 -73 -74 -75 -76 -77 -78 -79 -so -81 -82 -83 -84 -85 -se Figur 3. Procentuell andel kliniska och rättsmedicinska obduktioner av samtliga avlidna inom diagnosgruppen bronkit, emfysem, och astma under perioden 1969-1986. Källa: Dödsorsaker 1969-1986, tabell 8, SCB.

Den minskade andelen obduktioner kan tänkas leda till en viss överskattning av av astmadödligheten på grund differentialdiagnostiska svårigheter. Ett antal distinkta obduktionsfynd brukar krävas för att säkerställa astmadiagnosen. Sandek, Hulting och Mossberg (1985) fann i sin studie av astmamortaliteten i södra Stockholm 1969-1980 flera fall där patient eller anhörig angivit astma, men där en granskning av tidigare journaler och obduktionsprotokoll starkt talade emot denna diagnos. Som framgår av figuren är dock den minskade andelen obduktioner inom brondiagnosgruppen kit, emfysem och astma inte så stor att feldiagnosti-

av detta skäl skulle kunna förklara mer än en seringar mycket liten del av ökningen.

2.3.7 Farmakologisk över- eller underbehandling

Astmadödligheten ökade under 1960-talet i flera länder, särskilt bland yngre patienter. Orsakerna till ökningen blev aldrig klart fastställda. sambandet mellan förändi astmadödligheten och försäljningen av inhalaringar tionssprayer i flera länder riktade först misstankarna mot den ökade användningen av ett nytt luftrörsvidgande medel (isoprenalin), men beläggen för detta var inte entydiga (Burney, 1986). Många forskare anser numera att det snarare kan ha varit fråga om en otillräcklig - främst en överdriven rädsla för kortison behandling (Boman, 1988).

I början av 1980-talet rapporterades på nytt en ökning av astmadödligheten från flera länder, först från Nya Zeeland, men senare även från bl.a. USA, Canada och England. Även denna gång var astmadödligheten mest accentuerad hos yngre patienter. Analyser av dödsorsaksstatistiken visade en reell ökning av astmadödbland patienter i åldersgruppen 0-44 år även i ligheten Sverige (Boman, 1984).

Som tänkbar förklaring till ökningen av astmadödligheten i denna åldersgrupp lancerades på nytt en tänkbar toxicitet och överförbrukning av inhalationssprayer.

Boman och medarbetare (1984) har mot denna bakgrund genomfört en intensivstudie av 182 astmatiker i åldrarna 0-44 år som avlidit under åren 1977-1981. Man inför-

skaffade kopior av dödsbevis, medicinska journaler och rättsmedicinska protokoll m.m.

Analysen av dödsbevis m.m. visade inga viktiga skillnader i bakgrundsfaktorer eller som omhändertagande skulle kunna förklara den kraftiga vid en uppgången jämförelse mellan de dödsfall som inträffat under de normala åren 1977, 1978 med de tre åren med förhöjd astmadödlighet 1979-1981. Inte heller tekniska förklaringar såsom ändrad sjukdomsklassifikation, sänkt obduktionsfrekvens eller nya diagnostiska kriterier var tillämpliga som förklaring av den iakttagna toppen av astmadödligheten 1979-1981. Över- eller underbehandling med anti-astmatiska läkemedel inte kunna förtycktes klara den ökade dödligheten.

Bättre utbildning av patienterna och bättre tillgänglighet till akut medicinsk vård bedömdes angelägen. Allergiutredningen pekar i sitt slutbetänkande dessutom på betydelsen av olika förebyggande insatser.

3 SUBJEKTIVT RAPPORTERAD ALLERGI OCH ANNAN ÖVERKÃNSLIGHET

3.1 Statistiska av centralbyráns undersökningar svenska folkets levnadsförhållanden (ULF 1981)

statistiska centralbyrån (SCB) genomför varje år sedan 1974 undersökningar av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF). Resultaten publiceras i Sveriges officiella statistik i serien Levnadsförhållanden.

Undersökningen åren 1980-1981 var en fördjupad studie av ohälsa och vårdutnyttjande i sverige. Urvalet av intervjupersoner utgjordes av ett representativt urval av svenska folket. År 1981 utgjordes ULF-urvalet av 8 903 personer i åldersgruppen 16-84 år, varav 7 703 intervjuades.

I ULF-undersökningen år 1981 uppgav totalt 28,6 % av den svenska befolkningen i åldern 16-84 år att de besvärades av någon form av allergi. Trots avsaknaden av medicinsk validering av diagnosen, dvs. att man verkligen mätt vad man avsett att mäta, är siffran utredningens bästa skattning av problemets omfattning i den vuxna befolkningen. Oklara diagnostiska kriterier och variationer i befolkningens symtomuppfattning utgör dock ett metodologiskt problem vid epidemiologiska undersökningar av allergiska besvär. Studier har visat att medicinskt definierade allergibesvär leder till lägre allergifrekvenser (Norrman, Rosenhall och Stjern-

berg 1988, Smedby och Korpela och Rasmussen, 1989) men å andra sidan är tröskeln för att söka vård ofta så hög att de lättare allergi- och överkänslighetsbesvären då skulle missas. 6,2 % av befolkningen uppgav vidare att de besvärades svårt av någon form av allergi. Denna uppgift har sannolikt högre medicinsk validitet. I 1986/87 års ULF-undersökning uppgav som jämförelse 11,3 % av befolkningen mellan 16-84 år att de har allergiska besvär som de själva uppfattar som långvarig sjukdom.1

Tabell 2. Andel av ett representativt urval av svenska folket som uppgivit sig ha olika former av allergiska besvär samt uppräknat antal i befolkningen mellan 16-84 år med dessa besvär. ULF 1981.

Uppräknat antal Andel av i befolkningen samtliga 16-84 år

1. Frågan som ställs lyder: Har Ni någon långvarig sjukdom, besvär eller skada, något handikapp eller annan svaghet? 11,3 % av 16-84-åringarna uppgav allergiska besvär som svar på den frågan eller på om de medicin för frågan regelbundet tog något och i så fall för vad.

Observera att samma individ i tabellen kan vara registrerad för flera allergiska besvär. Totalsiffran utgör däremot den faktiska andelen individer i urvalet med allergiska besvär oavsett om de uppgivit en eller flera diagnoser.

Utredningen har bearbetat ULF-undersökningen 1981 för att få ytterligare kunskaper om hur befolkningens upplevda allergiska besvär fördelar sig efter ålder och kön. Siffrorna innefattar förutom personer med benägenhet att utveckla atopiska sjukdomar (astma, hösnuva och eksem) även dem som är överkänsliga mot ämnågot/några nen och därför visar allergiliknande symtom i hud och slemhinnor.

Hösnuva

Ahlström, Ahlström, Nilsson och Åstrand (1981) ger följande medicinska beskrivning av hösnuva:

Hösnuva (allergisk rhinit) är en allergisk sjukdom som beror på överkänslighet för frömjöl (pollen), mögelsporer m.m. De allergiska reaktionerna framkallas av histamin som frigörs i vävnaderna och får de små blodkärlen att vidga så att sig, slemhinnorna svullnar upp och avsöndrar ett vattnigt sekret. I de lindrigaste fallen får man bara klåda i ögonen och sveda i näsa och svalg, men i de svåraste fallen rinner ögon och näsa, man nyser och blir eventuellt andfådd och får mer eller mindre våldsamma astmaanfall. De allra flesta fall beror på överkänslighet för olika slags gräspollen men också för frömjöl från många lövträd och även örter kan verka som allergener, varigenom hösnuva kan uppträda under hela sommarhalvåret.

I ULF-undersökningarna ges ingen sådan av precisering diagnosen. Frågan Har Ni möjligen något av följande? ger en aktuell prevalensuppskattning men svarsfrekvenserna blir genom sättet att ställa frågan avhängig av

hur intervjupersonerna uppfattar sina symtom. Sjukdomarnas periodiska karaktär gör att individernas symkan tänkas variera såväl mellan olika tomuppfattning som över tiden. Den årstid då frågan ställs personer kan exempelvis vara av betydelse för den aktuella prevalensen. Med dessa reservationer visar bearbetningarna följande resultat.

Män Ålders- Kvinnor klass %12108G420 024681012%

%121086420 024es1012% Svåra besvär I: Lätta besvär

Figur 4. Andelar av befolkningen (16-84 år) med lätta och svåra besvär av hösnuva bland män och kvinnor 1 olika åldersgrupper enligt SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981.

som framgår av figur 4 är hösnuva ganska jämnt fördelad mellan könen i olika åldersgrupper.

Totalt uppgav 9,3 % av männen och 9,1 % av kvinnorna att de besvärades av hösnuva. Av dessa uppgav 2,1 % av kvinnorna att de hade svåra besvär av hösnuva. Både lättare och svårare besvär av hösnuva tenderade hos båda könen att minska med stigande ålder.

Astma

Kivilog (1988) hänvisar i en artikel till följande definition av astma från American Colleque of Chest Physicians och American Thoracic Society:

Astma bronchiale är en sjukdom som karakteriseras av ökad känslighet i luftvägarna för olika stimuli som manifesterar sig genom förlångsammad, forcerad utandning, vilken växlar i svårighetsgrad, antingen spontant eller som ett resultat av behandling. Påvisande av reversibel luftvägsobstruktion är ett viktigt astmadiagnostiskt kriterium. Andningssvårigheterna kommer ofta anfallsvis men kan också uppträda mer eller mindre kroniskt. Andningssvårigheterna beror på en plötslig förträngning av luftgrenarna i lungorna. Den senaste forskningen har betonat inflammationens betydelse för astmasjukdom.

Eftersom ingen medicinsk validering skett av de uppgivna besvären i ULF-undersökningen är det möjligt att närliggande diagnoser som obstruktiv eller kronisk bronkit, emfysem eller andra luftvägsbesvär ibland felaktigt anges som astma.

Figur 5 visar att också astma är ganska jämnt fördelad mellan könen i olika åldersgrupper. Totalt uppgav 3,5 % av männen och 3,9 % av kvinnorna att de besvärades av astma - % av männen och % av kvinnorna 1,2 1,3 uppgav sig vara svårt besvärade av astma.

Män Åwem- Kwnnor khä

O 2 4 6%

Svåra besvär [:] Låna besvär

Figur S. Andelar av befolkningen (16-84 år) med lätta och svåra besvär av astma bland män och kvinnor i olika åldersgrupper enligt SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981.

Eksem

Ahlström o.a. (1981) ger följande beskrivning av eksem:

Eksem är det gemensamma namnet för en rad icke smittsamma hudsjukdomar som i sin akuta fas kännetecknas av rodnad, vätskande blåsor och som regel stark klåda. De former av eksem där miljöfaktorer framför allt spelar en roll är kontakteksemet och det atopiska eksemet (böjveckseksemet). Kontakteksemet uppstår på kontaktställen där skadliga ämnen eller material varit i kontakt med huden. Man skiljer mellan det allergiska kontakteksemet, där immunologiska faktorer är inblandade, och det icke-allergiska (traumiterativa, irritativa, toxiska) kontakteksemet. I den kliniska verksamheten ser man ofta blandformer där allergiska och ickeallergiska faktorer samverkar.

I ULF-undersökningarna görs inge åtskillnad mellan atopiska och andra former av eksem.

som framgår av figur 6 är eksem den till omfattningen största symtomgruppen.

Män Kvmnor % 24 22 2018 16 14 1210 864 m c O m 468101214161820222470 I l I I v 1 I -4 - :ri

I I 1 | l 1 1 I I l I | I 1 1 1 I °/o 24 22 201816141210 8 64 20 101214161820222470 Svåra besvär [j Lätta besvär Figur 6. Andelar av befolkningen (16-84 år) med lätta och svåra besvär av eksem bland män och kvinnor i olika åldersgrupper enligt SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981.

Totalt uppgav 12,4 % av männen och 19,0 % av kvinnorna att de besvärades av eksem. Kvinnorna är som framgår av figuren kraftigt överrepresenterade i samtliga åldersgrupper. 11,9 % av männen och 3,1 % av kvinnorna uppgav sig ha svåra besvär av eksem.

Andra allergiska besvär

Utöver de redan nämnda klassiska atopiska sjukdomarna har många människor andra allergiska besvär eller annan överkänslighet. Det är vanligt med överkänslighet mot födoämnen som räkor, hummer, musslor, ägg, vissa fiskoch köttsorter, jordgubbar och nötter. Sådana besvär kan yttra sig i form av nässelfeber (urticaria). Den drabbade får utslag med kraftigt kliande hudförändringar som uppkommer plötsligt och vanligen försvinner igen inom några minuter eller timmar. Även läkemedel, i synnerhet penicillin och acitylsalisylsyra och ämnen

man andas in (pollen, damm av olika slag) är vanliga orsaker till denna typ av besvär (Ahlström, Ahlström, Nilsson och Åstrand, 1982).

Män Ålders- Kvinnor klass 70121086420 0246810127»

70121086420 02468101270 Svåra besvär D Lätta besvär

Figur 7. Andelar av befolkningen (16-84 år) med andra allergiska besvär, lätta och svåra bland män och kvinnor i olika åldersgrupper SCB:s av enligt undersökning levnadsförhållanden (ULF) år 1981.

Vilka andra allergiska besvär som avses har inte angetts i ULF-undersökningen. Det är dock relativt vanligt att människor upplever ha andra sig allergiska besvär än de redan nämnda. 6,2 % av männen och 9,9 % av kvinnorna uppger sig ha andra besvär. allergiska

3.2 Institutet för social levnadsnivåforsknings undersökningar (LNU)

Den första år levnadsnivåundersökningen genomfördes 1968 på låginkomstutredningens och reuppdrag. Riksdag

år 1974 det då nystartade Institutet för sogering gav cial forskning (SOFI) i uppdrag att upprepa undersök- Samma uppdrag gavs år 1981. LNU har genomförts ningen. med av intervjuer av ett representativt urval av hjälp det svenska folket.

Två i LNU berör astma/allergiproblemet. Man fråfrågor under de senaste tolv månagar om intervjupersonerna derna har besvärats av kronisk luftrörskatarr (astma) av utslag, eksem eller psoriasis. Tabell 3 visar resp. utvecklingen åren 1968-1981.

Tabell 3. Procentuell andel av svenska folket som angivit att de under de senaste tolv månaderna haft kronisk luftrörskatarr (astma) resp. utslag, eksem eller psoriasis.

År Netto- Bort- Kronisk luftrörskatarr Utslag, eksem eller urval fall (astma) psoriasis Lätta Svåra Totalt Lätta Svåra Totalt besvär besvär besvär besvär besvär besvär

1968 6 524 9,2 3,4 1,6 5,0 6,5 2,1 8,6 1974 6 593 14,8 4,0 1,8 5,8 8,3 2,2 10,5 1981 6 865 17,6 4,7 2,1 6,8 9,5 2,5 12,0

Källa: Levnadsnivåundersökningarna 1968, 1974 och 1981. Den vuxna befolkningens hälsotillstånd, Allmänna förlaget l970b, Stockholm. variabler och koder för LNU 81, Institutet för social forskning, våren 1964. Eriksson, R. och Åberg, R., Välfärd i förändring, Levnadsvillkor i 1968-1981. Bokförlaget Prisma i Sverige samarbete med Institutet för social forskning, Arlöv 1984. 0. Pers. medd. med uppgifter från databasen. Lundberg,

av siffrorna försvåras av bortfallet succes- Tolkningen sivt ökat främst beroende på att antalet vägrare ökat. Ett annat är att man i de frågor som berör alproblem

lergiproblemet inte skiljt på kronisk luftrörskatarr dvs. bronkit - och astma. Kronisk bronkit och astma är från medicinsk synpunkt två olika sjukdomar. Man har inte heller skiljt på utslag, eksem eller psoriasis. Det allergiska inslaget i psoriasis är oftast mycket litet. Inte heller psoriasis brukar räknas till de allergiska sjukdomsdiagnoserna.

Säkerheten i LNU:s uppskattningar är vidare osäker på grund av att nettourvalet av intervjuade varit relativt litet. Den tidigare refererade av svensundersökningen ka folkets levnadsförhållanden (ULF), som baserades på 8 903 intervjuer, angav att 15,7 % av det svenska folket besvärades av eksem eller hudutslag. I LNU som år 1981 baserades på 6 865 intervjuer, angav som jämförelse 12,0 % att de under de senaste tolv månaderna haft utslag, eksem eller psoriasis. ULF-undersökningarna baseras alltså på ett något större urval vilket ger säkrare uppskattningar. En annan skillnad är att ULFundersökningarna avser aktuella besvär, medan LNU studerar andel besvärade under de senaste tolv månaderna. Dessa skillnader i sättet att ställa frågan kan också förklara en del av skillnaderna i svarsfrekvens.

Det successivt ökade bortfallet och de oprecisa diagnoserna gör att det inte är möjligt att utifrån LNUundersökningarna säkert sluta sig till om allergiproblemet ökat eller ej. Vi har ändå tagit med LNU-undersökningarna i denna redovisning eftersom de illustrerar flera av de svårigheter som epidemiologiska undersökningar av allergi och annan överkänslighet är behäftade med.

4 AV SAMHÄLLET DEFINIERAD ALLERGI ocn ANNAN ÖVERKÄNSLIGHET

I detta avsnitt behandlas allergi och annan överkänslighet utifrån samhällets synpunkt som det tar sig uttryck genom befrielse från vissa sociala förpliktelser som arbete eller militärtjänstgöring. Vi studerar särskilt riksförsäkringsverkets statistik över ersatta sjukskrivningar, sjukbidrag och förtidspensioner. Andra register som behandlas är arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador (ISA) och Folksams register för de s.k. avtalsgruppförsäkringarna, vilket är en tilläggssjukförsäkring som berättigar till ersättning vid långtidssjukskrivning. Slutligen redovisas statistik från värnpliktsverkets värnpliktsregister. Inget av dessa register ger någon heltäckande bild av allergi och överkänslighetsproblematiken i befolkningen som helhet. Registren ger delsvar som belyser problemen inom skilda grupper av befolkningen och måste ses i relation till andra informationskällor för att kunna bidra med svar på frågor om omfattning, utveckling, geografisk utbredning och socioekonomisk fördelning.

4.1 Riksförsäkringsverkets register över den ersatta sjukfrånvarons diagnoser är 1983

Riksförsäkringsverkets löpande statistik innehåller inga uppgifter om sjukfrånvarons medicinska orsaker.

Däremot genomförs ibland stickprovsundersökningar för att följa sjukfrånvarons utveckling och den ersatta sjukfrånvarons diagnoser. Man har genomfört tre undersökningar där diagnoser har redovisats (1966, 1970 och 1983).

Undersökningen år 1983 omfattade totalt 133 953 sjukpenningfall och 1 623 418 sjukpenningdagar, dvs. alla fall som avslutades under år 1983 för ett urval av sjukpenningförsäkrade. Enbart sjukfall med minst en av försäkringskassan ersatt dag kan således komma med i statistiken. Det betyder att sjukfrånvaro under sjukanmälningsdag, karenstid och fridagar inte kommer med i statistiken. Urvalets storlek var aproximativt 2 % av de sjukpenningförsäkrade. Totalt inträffade under år 1983 ca 6,8 milj. sjukpenningfall och 85 milj. sjukpenningdagar.

Tabell 4. Beräknat antal sjukpenningfall med astma (ICD 493) resp. annat än atopiskt eksem eller dermatit UNS (ICD 692,9) samt i procent av samtliga sjukpenningfall år 1983.

Diagnos Antal % Antal % Antal % män kvinnor totalt

Astma 13 800 0,43 14 000 0,39 27 800 0,41 Annat eksem el. dermatit 14 400 0,45 22 200 0,62 36 600 0,54

Källa: Riksförsäkringsverket, Den ersatta sjukfrånvarons diagnoser 1983, Riksförsäkringsverket informerar, Statistisk rapport Is-R 1987:5.

Astma registrerades i 0,41 % av samtliga sjukpenningfall, vilket motsvarade 27 800 fall. Allergisk dermatit

och andra eksem beräknades till 0,54 % av samtliga fall, vilket motsvarade ca 36 600 fall.

Tabell 5. Beräknat antal ersatta sjukdagar på grund av astma (ICD 493) eller annat eksem eller dermatit UNS (ICD 692,9) samt i procent av samtliga sjukpenningfall år 1982.

Diagnos Antal % Antal % Antal % män kvinnor totalt

Astma 246 700 0,60 236 900 0,53 483 699 0,56 Annat eksem el. dermatit 217 900 0,53 277 200 0,62 495 100 0,58

Källa: Riksförsäkringsverket, Den ersatta sjukfrånvarons diagnoser 1983, Riksförsäkringsverket informerar, Statistisk rapport Is-R 1987:5.

Antal sjukdagar med astmadiagnos beräknas till 483 600 dagar, vilket ger en medelsjukskrivning på 17 dagar per person.

Allergisk dermatit eller andra eksem beräknades generera 0,58 % av samtliga sjukdagar, vilket motsvarade 495 100 dagar. Medelsjukskrivningstiden för denna diagnosgrupp beräknades till 13,5 dagar.

I riksförsäkringsverkets rapport Den ersatta sjukfrånvarons 1983 (Statistisk Is - R diagnoser rapport 1987:5) redovisas även en sammanslagen tabell för en rad allergiska diagnoser. Det allergiska inslaget i de olika diagnoserna kan variera, men de diagnoser RFV valt var följande (enligt Klassifikation av sjukdomar 1968, socialstyrelsen, Stockholm 1972).

490 Bronchitis NUD 493 Astma bronchiale 507 Rhinitis allergica 519,9 Infiltratio pulm eosinophilica 523 Gingivities allergica 528 Stomatitis allergica 691 Atopiskt eksem 692,9 Annat eksem eller dermatit 708 Urticaria 960-970 Läkemedelsöverkänslighet 999,4 anafylaktisk chock

Tabell 6. Sjukpenningfall och sjukpenningdagar år 1983 med allergi och astmadiagnos (ICD 8 rev.) efter kön.

Sjukpenningfall Sjukpenningdagar Antal % av samtliga Antal % av samtliga

i statistiken.

Ett sjukpenningfall som inletts före år 1983 och pågått hela detta år för att avslutas år 1984 eller senare tas således inte med. Vidare registreras alla sjukpenningersatta dagar för fall som avslutats år 1983 men pågått även under år 1982. En ytterligare begränsning är att man måste vara sjukpenningförsäkrad för att kunna erhålla sjukpenning. Det betyder att inte hela befolkningen täcks av undersökningen. Vid utgången av år 1983 var drygt hälften (56 %) av totalbefolkningen sjuk-

penningförsäkrad. Av befolkningen i åldersgruppen 16-64 år var 87 % sjukpenningförsäkrad.

4.2 Riksförsäkringsverkets register över nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag

Uppgifter om antalet nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag på grund av allergiska sjukdomar kan erhållas från riksförsäkringsverkets register. Diagnoserna kodas enligt socialstyrelsens Klassifikation av sjukdomar m.m. för resp. år. Eftersom diagnoskoderna endast finns redovisade på tresiffernivå redovisas här endast de allergiska huvuddiagnoserna.

Tabell 7. Antal nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag på grund av allergiska sjukdomsdiagnoser efter huvuddiagnos och ålder samt i procent av samtliga förtidspensionerade exkl. förtidspensionerade av arbetsmarknadsskäl år 1985.

Huvuddiagnos Ålder Summa Proc. av 16-24 25-34 35-44 45-54 55-65 samtl. f.pens. exkl. arb.skäl

Annat eksem el.

Tabell 7 visar att astma bronchiale (ICD 493) var den vanligaste orsaken till förtidspension bland de aktuella sjukdomsgrupperna varefter kommer annat eksem eller dermatit (ICD 692). De allergiska sjukdomarna utgör en relativt liten andel av orsakerna till förtidspension och sjukbidrag. År 1985 hande endast 1,9 % av samtliga nybeviljade fall förtidspensionerats eller erhållit sjukbidrag på grund av astma exkl. de som förtidspensionerats av arbetsmarknadsskäl.

Utvecklingen i absoluta tal för de två största sjukdomsgrupperna för perioden 1971-1985 framgår av figur 8.

Under perioden erhöll i genomsnitt 819 personer förtidspension/sjukbidrag på grund av astma och 158 personer förtidspension på grund av annat eksem eller dematit.

Antal

1100 1 000 900 800 700 600 500 400

200 IIIIII ANNAY (KSEH . › I 100

Figur 8. Antal nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag på grund av astma bronchiale (ICD 493) resp. annat eksem eller dermatit (ICD 692) resp. år under perioden 1971-1985. Källa: Riksförsäkringsverket, Diagnosregistret över nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag.

Den kraftiga nedgången av antalet förtidspensioneringar/sjukbidrag på grund av astma återspeglar sannolikt en positiv utveckling vad gäller behandlingen av astma. Inte minst har introduktionen av inhalationssprayer gjort det möjligt för många astmatiker att numera föra ett relativt normalt liv.

4.3 Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador (ISA)

Den enda rikstäckande källan till information om allergiproblemets omfattning i arbetslivet utgörs av Informationssystemet om arbetsskador (ISA) som tillkom år 1979 och som drivs av arbetarskyddsstyrelsen. Grunden i ISA utgörs av de arbetsskaderapporter som arbetsgivaren tillställer försäkringskassan som underlag för rättslig prövning av om arbetsskadeersättning skall utgå. Rapporteringsskyldigheten är lagstadgad och täcker alla yrkesverksamma personer i landet. Trots detta är det sannolikt att det sker en betydande underrapportering av allergiskt betingade arbetsskador till systemet. sannolikt slutar många personer som upplever sig få allergiska besvär av arbetsmiljön innan någon anmälan blir aktuell. Vidare varierar rapporteringsbenägenheten till systemet inom olika yrken. Det kan också vara svårt att i försäkringsnämnden få allergi bedömd som arbetsskada. Vidare förekommer här liksom i många andra register diagnostiska problem. Olika läkare diagnostiserar olika, vilket innebär att t.ex. astma ibland benämns kronisk bronkit. Bland alla inrapporterade fall av atopiska eksem finns troligen också ett antal som egentligen är toxiska eller traumatiska.

Jannerfeldt och Carlsson (1987) har bearbetat antalet anmälda yrkesskador på grund av allergiska besvär eller annan överkänslighet i ISA under perioden 1979-1985. Materialet har uppdelats i två huvudtyper, dels hudallergier i form av framför allt eksem, dels luftvägsallergier i form av hösnuva och astma.

Antal anmaldafall per ar

3 000 -

2 5004 Eksem 2 000

1 500-

1 000- Luftvagsallergi

500-

0 1979 1580 1951 1952 1953 1954 1555 Är

Figur 9. Utvecklingen av eksem och luftvägsallergier anmälda som arbetsskador till arbetarskyddsstyrelsen (ISA-registret) mellan åren 1979-1985. Källa: Jannerfeldt, E. och Carlsson, A., Ingen ökning av allergier i arbetslivet, Vol. nr Läkartidningen, 86, 35, 1989.

Eksem är under hela den studerade perioden totalt sett ett vanligare problem än luftvägsallergierna (fig. 9). Jannerfeldt och Carlsson (1987) framhåller dock i sin studie att det finns anledning att anta att benägenheten att rapportera hudallergier, framför allt de lindrigare, till ISA inte är lika stor som benägenheten att rapportera luftvägallergier. Figuren visar att antalet anmälda yrkesskador på grund av eksem minskat kraftigt

mellan åren 1979-1982, för att därefter vända i en svagt ökande tendens. Antalet anmälda fall av luftvägsallergier är under perioden 1979-195 relativt konstant, med en svag tendens till ökning under senare år. Man kan med utgångspunkt från anmälda yrkesskador inte dra slutsatsen att yrkesbetingade allergier har ökat i arbetslivet. Det är emellertid oklart hur underrapporteringen kan tänkas påverka trenden. En utförligare redovisning av yrken med högst överrisk för luftvägsallergier och eksem redovisas i kapitel 7.

4.4 Folksams register för Avtalsgruppsförsäkringarna (AGS)

Folksam administrerar de s.k. avtalsgruppförsäkringarna (AGS) åt samtliga LO-förbund och de kommunala och landstingskommunala arbetsmarknadsparterna. AGS-försäkringen omfattar 2,4 milj. anställda, varav 1,2 milj. inom LO/SAF-området och ca 1 milj. inom det kommunala avtalsområdet. Dessutom omfattas ca 0,2 milj. egna företagare.

en och - Försäkringen är sjukförsäkring ger ersättning utöver sjukpenning och eventuell förtidspension, vid sjukfall som varar minst 8 dagar (LO/SAF-sektorn) eller minst 30 dagar (kommunala och landstingskommunala sektorn).

I registret registreras sjukfrånvaron efter kön, ålder, bostadsort, inkomst, civilstånd samt diagnoser, facktillhörighet och arbetsgivare. Syftet med försäkringen är att ge ett ytterligare skydd i samband med sjukdom och förtidspensionering/sjukbidrag.

Folksam erhåller en kopia av läkarintyget och kodar diagnosen enligt detta. Man följer därvid socialstyrelsens Klassifikation av sjukdomar m.m. 1968.

Föreliggande bearbetning av AGS-registret omfattar sjukfall registrerade under år 1986 - totalt 20 fackförbund och 1 180 332 försäkrade. Urvalet omfattar vart tionde registrerat sjukfall inom andningsvägarnas och hudens sjukdomar. Diagnoserna har fördelats på astma, bronkit, eksem och övriga.

Bland dem som sjukskrivits på grund av kronisk eller obstruktiv bronkit (n = 2 400) var flertalet mellan 31- 50 år (4l,8 %) och nästan lika många (38,5 %) över 50 år. De patienter som sjukskrivits på grund av eksem fördelade sig mer jämt över de olika åldersklasserna.

Tabell 8 visar medelsjukskrivningstiden i dagar inom resp. diagnosgrupp.

Tabell 8. Medelsjukskrivningstiden i dagar för diagnosgrupperna astma, bronkit och eksem enligt AGS-försäk-

domar i Sverige genom att använda sjukskrivningsstatistik, Att - och förebygga allergi genom forskning nuläge behov, Folksams forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.

Bland astmapatienterna var medelsjukskrivningstiden 87,3 dagar med flest antal sjukskrivningsdagar (104,2) för mellan 51-65 år. För patienter med bronpatienter kitdiagnos var medelsjukskrivningstiden 39 dagar. Även i denna grupp återfanns de flesta genomsnittliga sjukskrivningsdagarna (55,9) i åldersgruppen 51-65 år. Motsvarande siffor bland dem som sjukskrivits på grund av eksem var 71,9 sjukskrivningsdagar med 94,9 dagar för patienter mellan 51-65 år. Nygren (1989) har analyserat sjukskrivningsstatistiken och i en debattartikel påtalat att det sannolikt är de kroniskt sjuka som svarar för flertalet av alla upprepade korttidssjukskriv- Bland dessa finns många astmatiker, som är kvar ningar. i arbetslivet trots sin sjukdom och som klarar detta genom möjligheten att då och då tillfälligt låta sjukskriva sig. Införandet av en eventuell karensdag skulle därför slå hårt mot dessa patienter.

4.5 Värnpliktsverkets värnpliktsregister

Värnpliktsverket genomför varje år sedan 1973 standardiserade medicinska undersökningar av alla 18-åriga män som mönstrar i samband med värnpliktsinskrivningen. Medicinska fynd av betydelse för den mönstrades militära noteras. Jannerfeldt och Carlsson (1987) har placering kartlagt förekomsten av allergier i denna grupp genom bearbetning av ett material från värnpliktsregistret. Materialet består av samtliga mönstrade födda åren 1955-1966, och således inskrivits mellan åren 1973- 1984.

De diagnoser som undersökts var astma, hösnuva, atopiskt eksem samt övriga eksem. Man fann en frekvens-

ökning av astma från 2,1 till 3,3 %, av hösnuva från 5,5 till 11 %, av atopiska eksem från 0,8 till 1,1 % och av övriga eksem från 1,7 till 2,0 % i ålderskohorterna födda mellan 1955-1966. Resultaten framgår av figur 9. Dataunderlag till figuren framgår av tabell 10 i bilagan, som även anger symtomens svårighetsgrad.

Amalfall per 1 000 mönstrade g

110 - 100 “ Hosnuva 90 - 80 -1 70 - 60 - 50 - 4 _. O Astma 30 - Ovriga eksem 20 - 10 - Atopiskt eksem 0 . . 1955 1960 1966 Fodelsear

Figur 10. Förekomst av allergiska sjukdomar hos mönstrande 18-åriga män födda 1955-1966 (data för mönstrade födda år 1965 saknas). Antal fall per 1 000 mönstrade enligt Värnpliktsverkets värnpliktsregister. Källa: Jannerfeldt, E. och Carlsson, A., Ingen ökning av allergier i arbetslivet, Läkartidningen, V01. 86, nr 35, 1989.

Åberg (1981) har också genomfört en fördjupad studie av förekomsten av allergiska sjukdomar hos inskrivningsskyldiga som mönstrat aren 1971 och 1981. Undersökningen av 1971-72 års inskrivningsregister omfattade totalt 55 393 mönstrande födda åren 1951-1954 uppdelade på olika värnpliktskontor. 1981 års inskrivningsregister omfattade totalt 57 150 ynglingar födda åren 1961- 1964. Ytterligare ca 5 000 överåriga (›20 år) per inskrivningsår har uteslutits vid de statistiska beräkningarna för att få ett åldersmässigt homogent material, huvudsakligen bestående av l8-åringar. studien har senare utvidgats till att omfatta regionala skillnader och samband mellan bostadsmiljö och allergiska sjukdomar (se kap. 6 och 8).

Tabell 9 visar de registrerade diagnosfrekvenserna i de undersökta materialen. Frekvensökningarna mellan åren 1971-1981 är statistiskt säkerställd (p 0.001).

Tabell 9. Prevalens av astma och allergisk rhinit hos svenska värnpliktiga. Procentuell andel.

Diagnos År 1971 1981 P

Astma 1,9 2,8 0,001 Rhinoconjunctivit 4,4 8,4 0,001

Källa: Åberg, N., Asthma and allergic rhinitis in Swedish conscripts, allergic diseases in Childhood and adolescence in relation to background factors, Akademisk avhandling, Dept. of Pediatrics I, Göteborg 1988.

Tabell 10 visar att ökningen av astmafrekvensen domineras av astma med samtidig rhinoconjunctivitdiagnos men att även astma utan rhinoconjunctivit har bidragit.

Tabell 10. Astmaprevalens med och utan samtidig diagnos allergisk rhinoconjunctivit. Procentuell andel.

År 1971 1981 P Diagnos

Källa: Åberg, N., Rapport från studie av allergiska sjukdomar hos inskrivningsskyldiga, Värnpliktsverket 1985-01-24, VPV beteckning 081.

De redovisade studierna över mönstrande värnpliktiga män starkt stöd åt uppfattningen att fram- 18-åriga ger - astma och hösnuva - ökat för allt luftvägsallergierna i landet under det senaste decenniet.

Kartläggningarnas begränsning i ålder och kön omöjliggör en generalisering av resultaten till hela befolk- Några faktorer styrker dock att ökningen kan ningen. vara reell. Värnpliktsregistret har under hela den studerade perioden använt samma sjukdomsklassifikation (ICD-8). En kontroll av tillförlitligheten i diagnostiseringen av de allergiska sjukdomarna har utförts på en män (n = 1 187) vid de västsvenska ingrupp 18-åriga skrivningarna på Säve under en månad år 1981. Man fann att prevalensen av astma och allergisk rhinit var ca 20 än vid den ordinarie Det ta- % högre registreringen. lade snarare för en underskattning än en överskattning av det omfattning. Motsvarande utverkliga problemets veckling har även iakttagits i Finland. Haathela och Laitinen studerade 18-19-åriga ungdomar i samband med mönstringen för den obligatoriska värnplikten mellan åren 1966-1986. Undersökningsmetod och definitioner av skilda allergiska sjukdomar hade under perioden varit oförändrade i hela Finland sedan 1974. Man observerade

en femfaldig ökning av den kumulativa incidensen av astma under en period på 21 år Hela (Haahtela, 1988). denna ökning torde inte kunna förklaras enbart av förbättrad diagnostik och medvetenhet.

5 MEDICINSKT DEFINIERAD ALLERGI OCH ANNAN ÖVER- KÄNSLIGHET

5.1 Vårdutnxttjande

5.1.1 Öppen vård

Då ingen rikstäckande öppenvárdsstatistik finns är vi hänvisade till uppgifter från lokala öppenvårdsregister. Vid vårdcentralen i Tierp registreras sedan år 1975 alla läkarbesök. För varje läkarbesök registreras högst tre diagnoser. Den diagnos som är den huvudsakliga anledningen till besöket registreras först. En diagnosredovisning för läkarbesöken publiceras årligen i en rapport av enheten för forskning om primärvård och socialtjänst vid Uppsala Universitet (Smedby och Korpela, 1976-1986).

Under år 1986 registrerades totalt 34 449 läkarbesök och sammanlagt 37 965 diagnoser, dvs. i genomsnitt 1,10 diagnoser per besök. Dessa läkarbesök hänför sig till både de i Tierp bosatta ca 21 000 personerna och sådana som besökt läkare vid vårdcentralen utan att vara bosatta i Tierps kommun, t.ex. personer från angränsande kommuner som sökt läkare vid akutmottagningen i Tierp.

Här redovisade trender hänför sig dock enbart till läkarbesök av personer bosatta i Tierps kommun. Tierpsborna svarare år 1986 för 29 194 läkarbesök, vilket motsvarade 85 % av samtliga läkarbesök vid vårdcentralen.

Figur 11 visar andelen läkarbesök på grund av astma eller andra allergirelaterade sjukdomar under åren 1976- 1986 per 1 000 av medelfolkmängden i kommunen.

-- 15 ›

10 -

5 -1 . _ ä ä--af *ä* “ -4,, r * .At0p. eksem .

19L76-7:7 -718-7-9-80 -ál -8i2 -83 -84 -85 -86

Figur 11. Antal personer per 1 000 invånare år resp. under perioden 1976-1986 med allergidiagnos (astma, höfeber, atopiskt eksem, övr. eksem och urtikaria som någon gång resp. år besökt vårdcentralen i Tierp. Källa: Diagnosredovisningar för läkarbesök åren 1976- 1986 vid vårdcentralen i Tierp (Smedby och Korpela, 1986). Allergiutredningens bearbetningar.

Som framgår av figuren har antalet läkarbesök i astma och hösnuva ökat under perioden 1976-1986 medan personer med toxiska eksem (övr. eksem) minskat. Andelen som besökt läkarcentralen på grund av atopiska eksem eller urtikaria har varit relativt oförändrat under perioden (se även tabell 12 i bilagan). Medelfolkmängden i Tierp har under perioden minskat från 20 802 till 19 808 per- SODGI.

Tabell 11, 12 och 13 visar den procentuella andel av befolkningen i Tierp, Dalby och Gråbo som besökt vårdcentralerna i resp. kommun och fått diagnos för allergi eller annan överkänslighet i olika åldersgrupper. För samliga av dessa vårdcentraler finns datoriserade patientregister.

Medelfolkmängden i Tierp var det aktuella året (1986) 19 808 personer, i Dalby 14 482 personer och i Gråbo vårdcentrals betjäningsområde utanför Göteborg 6 977 personer.

Man slås av den stora diskrepansen mellan allergiproblemets omfattning enligt statistiska centralbyråns ULF-undersökningar 1981 och de som behandlats för allergiska besvär inom den öppna vården i Tierp, Dalby och Gråbo. Det tyder på att en relativt stor andel av de som uppgett sig vara besvärade av någon form av allergi eller annan överkänslighet i ULF-studien och andra subjektiva surveyundersökningar har problem som inte innebär några omedelbara sjukvårdsbehov. Från förebyggande synpunkt är det dock angeläget att beakta även lättare besvärsyttringar.

till allergiutredningen.

Underlag allergiutredningen.

Värdet av de slutsatser som kan dras om allergiproblemets omfattning och utveckling utifrån öppenvårdsstatistiken är bl.a. av hur många allergiker som avhängigt söker andra vårdformer. För att få en helhetsbild av medicinska vårdkonsumtion är det därför allergikernas att samtidigt studera såväl den öppna som nödvändigt det slutna vårdutnyttjandet. På grund av allergisjukdomarnas ofta karaktär är det också nödvänperiodiska att utvecklingen över ett antal år. digt följa

Enheten för forskning inom primärvård och socialtjänst vid Uppsala universitet har på utredningens uppdrag studerat antalet personer inom Tierps kommun som någon under åren 1978-1983 har haft någon allergidiagnos gång i öppen eller sluten vård och/eller något allergiläkemedel registrerat inom Tierspprojektet.

Källor som använts har varit:

- besök vid vårdcentralen i Tierp - sluten vård vid Akademiska sjukhuset i Uppsala (UAS) - av läkemedel från apoteken i utköp receptförskrivna Tierp.

Receptmaterialet är klassificerat enligt de farmakoloi Farmacevtiska specialiteter i sverigiska grupperna ge (FASS årgång 1983 och tidigare). De läkemedelsgrupi studien var astmamedel (Medel mot per som medtagits och slemhinneansvällning, Grupp 01D) och bronchialspasm medel mot allergisjukdomar (Antihistaminika, Grupp 04).

I första hand har förhållandena under år 1983 studerats samt i viss utsträckning även sexårsperioden 1978-1983. Resultaten av registerstudierna framgår av en delrapi utredningens expertbilaga (Smedby, Korpela och port Rasmussen; SOU 1989:77).

Eftersom samma personer kan ha besökt läkare i Tierp, legat på sjukhus i Uppsala och fått läkemedel för al-

lergiska besvär har också studerats i vilken utsträck-

ning grupperna överlappar varandra. I figur 11 åskåd-

liggörs överlappningen mellan öppen och sluten vård och

läkemedelsförskrivningen under år 1983.

525 med besök 54 personer som

på v rdcentralen i Tierp personer

vårdats på UAS med med allergidia nos allergidiagnos (mellanstorcir el) (liten cirkel)

2073 personer som köpt ut receptbelagda allergiläkemedel vid apoteken i Tierp (grupp 01 D och 04) (stor cirkel)

Figur 12. Antal personer i kommun Tierps som någon gång under år 1983 fått -läkemedeL allergidiagnos och/eller

Källa: Smedby, B., Korpela, M. & Rasmussen, F., Förekomsten av allergiska sjukdomar som medfört sjukvårdsutnyttjande i en till landsbygdsbefolkning. Underlag allergiutredningen. Enheten för forskning om primärvård och socialtjänst, Uppsala 1989-04- Universitet, Rapport 04.

Sammanlagt förekom 2 335 personer i de studerade materialen. Endast ett fåtal (27 personer) förekom i alla tre materialen. Tio personer hade enbart fått sjukhusvård vid Akademiska sjukhuset, 249 hade enbart gjort läkarbesök i Tierp och inte mindre än 1 786 personer hade enbart fått något av de studerade läkemedlen.

Det verkliga antalet personer med allergiska besvär som registrerats i något av de tre registren är en överskattning eftersom läkemedlen även kan förskrivas på andra indikationer än allergidiagnos. En specialstudie genomfördes därför för att undersöka i vilken utsträckning personer som fått de aktuella läkemedlen verkligen haft allergiska problem. Man gick igenom journalerna i Tierp för en tiondel av de personer som år 1983 fått astmamedel eller medel mot allergisjukdomar (grupperna 01D och 04). Urvalet kom att omfatta 224 personer. Av dessa hade 27 redan en registrerad allergidiagnos i öppen eller sluten vård. För övriga 197 personer gjordes en manuell journalgenomgång vid vårdcentralen i Tierp för att se om det fanns någon notering om allergiska besvär i journalen, utan att patienten erhållit en allergidiagnos i forskningsdatabasen. Samtliga 197 personer hade journaler som kunde återfinnas vid vårcentralen.

Tabell 14. Antalet personer i urvalet för journalstudien som haft eller inte haft manifestation allergisk efter diagnos.

Diagnos Antal personer Procent

Någon allergisk manifestation 82 42

därav astma inkl. asmatisk bronkit hos barn 36 urtikaria 23 eksem 21

allergisk rhinit 8

Källa: Smedby, Korpela & Rasmussen, 1989.

Resultaten visar att man för knappt hälften (42 %) kunde återfinna någon journaluppgift om allergisk manifestation. De vanligaste journaldiagnoserna var astma, urtikaria och eksem (tabell 14).

För 58 % av urvalet fanns ingen uppgift om allergisk manifestation. Den vanligaste diagnosen bland dessa var luftvägsinfektion. De hade i stor utsträckning fått hostmedicin med efidrin vilket medfört klassificeringen till gruppen Medel mot bronkialspasm (grupp 01D) utan att astma förelegat. Mot bakgrund av redovisade beräkningar kan man göra vissa uppskattningar av prevalensen av allergiska besvär som lett till sjukvårdskontakt. År 1983 bodde i Tierp 20 907 personer (hela eller del av året). Hur stort antal och andel av dessa som haft olika typer av sjukvårdskontakt för under allergiproblem året framgår av tabell 15.

Tabell 15. Prevalensen av allergiska besvär som lett till sjukvårdskontakt bland personer bosatta i Tierp.

Typ av sjukvårdskontakt Antal Procentuell pers. andel av befolkningen

Diagnos i öppen eller sluten vård eller läkemedel i grupp 04 1 043 5,0 Diagnos i öppen eller sluten vård eller läkemedel i grupp 01D eller grupp 04 2 335 11,2

Källa: Smedby, Korpela & Rasmussen, 1989.

Prevalensberäkningen ger sålunda högst Varierande resultat beroende på hur man definierar typen av sjukvårdskontakt som indikerar allergiska besvär. Den högsta siffran (11,2 %) är uppenbarligen för hög med hänsyn till resultatet av den tidigare nämnda journalstudien. Om man antar att den funna siffran i urvalet (nämligen 58 %) utan allergisk manifestation gäller alla dem som enbart fått läkemedel i grupp 01D och 04 blir i stället totalprevalensen 6,2 %.

Vissa personer med allergiska besvär har endast sporadisk kontakt med sjukvården. I tabell 15 redovisas därför antalet personer med olika typer av sjukvårdskontakt för allergiska besvär under sexårsperioden 1973- 1983. Under denna period bodde 24 806 personer i Tierp.

Tabell 16. Prevalensen av allergiska besvär som lett till sjukvárdskontakt bland personer bosatta i Tierp under sexârsperioden 1978-1983.

Typ av sjukvårdskontakt Antal Procentuell pers. andel av befolkningen

Diagnos i öppen eller sluten vård eller läkemedel i grupp 04 4 194 16,9 Diagnos i öppen eller sluten vård eller läkemedel i grupp 01D eller grupp 04 7 977 32,2

Källa: Smedby, Korpela & Rasmussen, 1989.

Det framgår av tabellen att prevalenssiffrorna nu varierar mellan 10 % och 32 % av befolkningen.

Smedby, Korpela & Rasmussen anser den högre siffran vara en överskattning eftersom den starkt influeras av förekomsten av hostmediciner innehållande efedrin som inte kan sättas i samband med allergiska besvär. Den tidigare redovisade journalstudien gällde endast ett år och dess resultat kan därför inte utan vidare appliceras på sexårsperioden. Fler personer av dem med enbart läkemedel har emellertid chans att fångas upp med en allergidiagnos under sexårsperioden. Reduktionen med hänsyn till hostmediciner och vissa läkemedel ur grupp 04 som förskrivits på andra indikationer än allergiproblem (t.ex. sömnstörningar) bör därför vara mindre än de 58 % som gällde för urvalet under år 1983. En grov uppskattning skulle kunna vara att den beräknade högsta prevalenssiffran ligger mellan 20 och 25 %.

Sammanfattningsvis visade resultaten att knappt 3 % av hela befolkningen i Tierp gjort läkarbesök eller legat på sjukhus med allergidiagnos under ett år (1983). Diagnos i öppen eller sluten sjukvård eller apoteksuttag av läkemedel mot allergisjukdomar förelåg för 5 % av populationen under samma tid. Motsvarande siffror för sexårsperioden var 10 % med någon allergidiagnos i öppen eller sluten vård samt 17 % om även uttag av läkemedel mot allergisjukdomar inräknas.

5.1.2 Sluten vård

Socialstyrelsens patientregister över sluten kroppssjukvård infördes på försök år 1964 och omfattade till en början enbart Uppsalaregionen. Den är ett av landets sex regionssjukvårdsområden och innefattar Uppsala läns landsting, delar av Västmanlands läns landsting, Kopparbergs läns landsting, Gävleborgs läns landsting, delar av Västernorrlands läns landsting samt Jämtlands läns landsting (figur 13).

Efter hand har allt fler huvudmän anslutit sig till patientregistreringen. År 1983 täckte registret således ca 80 % av rikets befolkning. I dag finns data från samtliga landsting och kommuner utanför landsting i avidentifierad form, men finns tillgänglig med personnummeridentifikation endast för åren 1978-1983. Personnummeridentifikationen är en förutsättning för att kunna redovisa antalet nyinskrivna patienter under en viss period och ange antalet vårdtillfällen för var och en av dem.

Uppsalaregionens slutna kroppssjukvård

En specialbearbetning av patientstatistik från Uppsala-

regionen gör det alltså möjligt att följa utskrivningar

och vårdtillfällen för olika diagnoser under en längre tid. Denna redovisning av sluten kroppssjukvård inom Uppsalaregionen omfattar tre tvåårsperioder mellan åren 1969-1983.

*o.

mlmäüäâüzzzwz l Stockholmsregxonen l 600 351 Uppsalaregxonex!) l 293 730 Lmköpvxgsregionen 9311 476 Lund-Malmoregionen l 459 536 Göteborgsregionen l S31 lll

Spemfikation av Uppsalaregionen ) 1 Uppsala län 247 068 Z Västmanlands län (del) 207 980

*) Uppsalaregionen är numera sanmanslagen med Urebroregionen men sarredovnsas här eftersom bearbetningen av patientstansuken avser Jämförelser med den gamla Uppsalaregionen. LundMnlmö

Figur 13. Regionindelning för hälso- och sjukvården.

Analysen visar att antalet män resp. kvinnor som vårdats under olika allergidiagnoser per 100 000 av befolkningen inom Uppsalaregionen minskat något från början till mitten av 1970-talet för att därefter åter öka fram till 1982-1983. Antalet vårdtillfällen per person har under samma period successivt ökat (tabell 17 och figur 14).

Tabell 17. Antal män och kvinnor som vårdats under olika allergidiagnoser (ICD 493, 507, 691, 692 och 708) inom Uppsalaregionens slutna kroppssjukvård samt antal vårdtillfällen per person i genomsnitt per år under perioderna 1969-1970, 1975-1976 och 1982-1983.

Period Genomsnittligt Genomsnittligt Genomsnittligt antal vårdade antal vårdade antal vårdtillpersoner per fällen per 100 000 inv. person män kvinnor män kvinnor män kvinnor

1969-1970 1 550 1 357 251 223 1,44 1,38 1975-1976 1 384 1 366 217 216 1,57 1,47 1982-1983 1 439 1 582 228 245 1,75 1,67

Källa: Socialstyrelsens register över sluten kroppssjukvård, Allergiutredningens bearbetningar.

Inom Uppsalaregionen kan således iakttas en ökning av såväl antal vårdade personer som antal vårdtillfällen per person under perioden 1975-1976 till 1982-1983. Trenden är likartad för både män och kvinnor, men något mer accentuerad hos kvinnorna. Ett utförligt sifferunderlag för tabell och figur lämnas i bilagan (tabell 29-37).

Antal vårdade personer per 100 000 invånare

200 -

100 -

Figur 14. Antal vårdade män resp. kvinnor per 100 000 invånare i genomsnitt för p o na 1969-170, 1975- 1976 och 2-1983 under ol ergidiagnoser (ICD 493, 507, 1, 69 ch 708) inom Uppsalaregionens slutna d. kroppssjuk Källa: Socialstyrels register r sluten kroppssjukvård, Allergiutr ingens bea tningar.

Socialstyrelsens register över sluten kroppssjukvård

Utredningens vidare bearbetning av socialstyrelsens patientregister över sluten kroppssjukvård har begränsats till de landsting och kommuner utanför som landsting anslutit sig till registret år 1978 för att få en jämförbar tidstrend för perioden 1978-1983. De landsting som år 1978 inte anslutit sig var Jön- Östergötlands, köpings, Kronobergs, Blekinge, Värlands, Västerbottens och Norrbottens läns Södra delen av Västerlandsting.

norrlands läns landsting ingår inte heller i materialet.

Den analyserade riskpopulationen har således omfattat samtliga under olika allergidiagnoser vårdade patienter inom den slutna kroppssjukvården fördelade efter ålder och kön, vilka relateras till den population som patienterna representerar. För denna riskpopulation beräknades antalet personår, ställda i relation till antalet patienter, som någon gång vårdats för sin sjukdom under denna tidsrymd. Personårsberäkningarna, dvs. den årliga medelfolkmängden gånger antalet riskår, har hämtats ur en demografisk databas (RSDB) för åren 1978- 1983 efter kön, ålder, region och tidpunkt.

Ur slutenvårdsregistret har hämtats följande diagnoser enligt ICD-klassifikationens 8:e revision, tillämpad år 1969-1986:

ICD 493 Astma bronchiale 507 Allergisk rhinit 691 Atopiskt eksem 692 Annat eksem eller dermatit 708 Urticaria (Nässelfeber) N 999,4 Anafylaktisk chock

Som komplement till barnaårens astmadiagnos extraherades även ICD kod 466 Akut bronkit och bronkiolit, då denna diagnosgrupp utnyttjas för barn som ännu inte hunnit få upprepade astmaanfall. Ett visst bortfall av astmapatienter i späd ålder har därför blivit följden. Många av de fall, som särredovisas under kod 466, är dock inte att betrakta som blivande astmapatienter.

I tabell 38 i bilagan redovisas såväl under perioden utskrivna patienter som antalet várdtillfällen för

dessa efter diagnos, kön och ålder. Eftersom antalet vårdtillfällen per patient uppvisar en så stor variation såväl efter ålder och kön som efter har diagnos denna kvot angivits i tabellen. visade Astmapatienterna sig vara den diagnosgrupp som återkom flest ungånger der 6-årsperioden med en märkbar av kvoten med ökning stigande ålder. Även eksempatienterna visar en viss tendens att återkomma, särskilt bland männen. Diagnosen Anafylaktisk chock ingår i materialet men har på grund av lågt antal uteslutits i tabellen.

ANTAL DIAGNOS ENLIGT ICD 8, DETAULISTAN PATlENTEk 08 URTICARIA (NÄSSELFEBER)

692 ANNAT EKSEM ÄN ATOPISKT 7 000 .. .. 691 ATOPISKT EKSEM

6 000 | 507 ALLERGISK RHINIT 493 ASTHMA BRONCHIALE 5000

o_ ALDER 0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70«79 80- ÅR

Figur 15. Antal slutenvårdspatienter åren 1978-1983 med allergi som huvuddiagnos efter ålder, kön och diagnosgrupp-

Källa: Bolander, A-M., Att förebygga allergi genom - och forskning nuläge behov, Folksams forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.

Figur 15 visar frekvensfördelningarna av allergi och överkänslighet bland patienter inom sluten kroppssjukvård, fördelade efter ålder, kön och diagnos i absoluta tal. Figuren illustrerar tydligt astmans dominerande roll bland de allergisjukdomar som föranleder sjukhusvård. Att nässelfeber (Urticaria) varit huvuddiagnos för ett så stort antal inneliggande patienter, speciellt i yngre åldrar, speglar den stora grupp som besväras av födoämnesöverkänslighet. Bland äldre patienter torde också många patienter som är överkänsliga mot vissa läkemedel få symtom i form av Urticaria (se avsnitt 5.3).

Slutenvårdspatienternas fördelning på diagnos efter ålder och kön har vidare studerats i relation till befolkningssammansättningen.

Tabell 18 visar antalet patienter som vårdats för olika allergi- och överkänslighetssjukdomar per 100 000 personår under perioden 1978-1983 fördelade efter resp. diagnos, ålder och kön.

Tabellmaterialet redovisas i det följande i form av mer illustrativa stapeldiagram. Figur 16 visar luftvägarnas allergi- och överkänslighetssjukdomar, astma och allergisk rhinit, fördelade efter ålder och kön.

Tabell 18. 1978-1983 med

Slutenyårdspatienter allergi

annan som med

eller oyerkanslighetssjukdom huvuddiagnos

ang1vna detaljnummer enligt ICD 8 efter kön och ålder.

ANTALET PATIENTER EFTER HUVUDDIAGNOS: ANTALET PATIENTER PER 100 000 PERSONÅR RISKPOPLJLATIONEN N 493 507 691 692 708 493 507 691 692 708 1 PERSONÅR ÅLDER ASTHMA ALLERG. ATOP. ANNAT URTIKARIA ASTHMA ALLERG. ATOP. ANNAT URTIKARXA 1978-1983 __ BRONCH. RHINIT EKSEM EKSEM NÄSSELFEB. BRONCH. RHINIT EKSEM EKSEM NÃSSELFEB. MAN

KVINNOR

telse, Rapport nr 5, 1989.

WRIOOOOOPHSONÄR

691 ATOPISKT EKSEM

Åman 14 5 wo. 15› 20 25- 30. 35 40. 45. 50, 55 co. os 70 7579ÃR

Pwioommpemomåk 692 ANNAT EKSEM ÄN ATOPISKT 40 - -- ›r-r- - -- ››--››-r- VV- ›.. . . ,.. .. .,, ,. . .. ., ,,, ,. ,, ,,,. ,,,,, . . .,,,,,,. _ . _. ,. ,.,. . . . ... 7V,. . V. . ›. . ..

50. 55 60 os 70 7579Ån

PER100 000PERSONÄR

708 URTIKARIA wum

m-N

0 ÃLDER 1.4 s. 10 15 20 25. 30 35- 40 45. 50» 55. 60 os. 70 7579202

Figur 17. Slutenvårdspatienter åren 1978-1983 med atopiskt eksem (ICD 691), annat eksem (ICD 692) eller urtikaria (ICD 708) som huvuddiagnos efter ålder och kön per 100 000 personår av den totala studiepopulationen. Män illustreras med fylld och kvinnor emd streckade stapel.

Källa* Bolander, Att A-M., förebygga allergi - genom forskning nuläge och behov, Folksams forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.

PER100 000 PERSONÄR

ICD-kod 493 507 691 692 708

Figur 18. Slutenvårdspatienter under 1 års ålder åren 1978-1983 efter kön och huvuddiagnos per 100 000 personâr. De redovisade huvuddiagnoserna är astma bronchiale (ICD 493), allergisk rhinit (ICD 507), atopiskt eksem (ICD 691), annat eksem (ICD 692) samt urtikaria (ICD 708). Pojkar illustres med fylld och flickor med streckad stapel.

Källa: Bolander, A-M., Att förebygga allergi genom - och behov, Folksams forskning nuläge forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.

som framgår av figur 16 är förekomsten av hösnuva (allergisk rhinit) i det närmaste försumbar i patientstatistiken. Antalet inlagda astmapatienter per 100 000 personår efter ålder och kön visar en typiskt U-formad fördelning. Det återspeglar med all sannolikhet sjukdomens naturliga förlopp. Engström, Kraepelin, Oberger och Holmström (1986) har i en pågående longitudinell studie av patienter med diagnostiserad barndomsastma visat att drygt hälften av den studerade patientgruppen (n = 596) inte ha astmatiska uppgivit sig några symtom vid en uppföljning då patientgruppen var mellan 32 och 45 år gamla. Symtom i vuxen ålder visade sig också kunna föregås av många års symtomfrihet.

Figur 17 visar diagnoser vars verkningar är lokaliserade till huden - och annat eksem samt nässelfeatopiskt ber. Böjveckseksem och födoämnesallergi i form av nässelfeber bland spädbarn tycks relativt ofta leda till slutenvård, en tendens som tycks hålla i sig i tidiga barnaåren. Patienter med hösnuva är typiska öppenvårdsfall och blir därför sällan registrerade i slutenvårdsstatistiken.

Diagnosfrekvenserna bland spädbarn under 1 år skiljer sig avsevärt från andra åldersgrupper och redovisas därför separat i figur 18. Som tidigare nämnts finns en obenägenhet bland läkare att sätta en definitiv astmadiagnos i småbarnsåren innan de säkert vet hur sjukdomen utvecklar sig. En alternativ diagnos vid sjukhusvård av de yngsta patienterna kan då vara Akut bronkit eller bronkiolit (ICD 466). Det innebär att de redovisade astmafrekvenserna bland spädbarnen troligen är en underskattning av det verkliga antalet fall.

5.2 Läkemedelsanvändning

5.2.1 Apoteksbolagets inleveransstatistik

Den totala försäljningen av läkemedel kan följas med hjälp av Apoteksbolagets inleveransstatistik. Underlaget för registreringen är de enskilda apotekens inköp av läkemedel från partihandeln. Eftersom det är en totalregistrering, där returnerade varor dras från inköpen, motsvarar denna statistik den verkliga försäljningen. Däremot finns ingen garanti för att försálda läkemedel verkligen konsumeras.

Försäljningsuppgifter sammanställda och presenterade som antal definierade dygnsdoser (DDD) per 1 000 invånare och dag ger ett mått på läkemedelsexpositionen. Det anger hur stor del av befolkningen som per dag kan behandlas. siffran är en skattning och skall tolkas med försiktighet.

Figur 19 visar försäljningsutvecklingen för de farmakologiska grupperna Antiastmatika (ATC-kod R 03) och Antihistaminer för systemiskt bruk (ATC-kod R 06). Försäljningen av Antiastmatika har ökat kraftigt från 22,9 till 55,5 DDD per l 000 invånare och dag mellan åren 1979 och 1988. Försäljningen av Antihistaminer minskade däremot obetydligt under samma period från 12,5 till 11,3 DDD per 1 000 invåndare och dag.

DDD/1000 inv. 1 O. dag 60«

(R03)

,.{Ant1astmaI1ka

40-

/ 20*

Antihistaminer för 10- __-__ä““-----«.\_________§____=____ systemiskt bruk (R06)

ÅR -79 -80 -81 -82 -83 -84 -85 -äs -så

Figur 19. Försäljningsutveckling för de farmakologiska grupperna Antiastmatika (R 03) och Antihistaminer för systemiskt bruk (R 06) mätt i definierade dygnsdoser (DDD) per 1 000 invånare och dag.

Källa: Nordenstam, I v l Sørtimentsektionen, Apoteksbolaget AB.

5.2.2 Apoteksbolagets individbaserade receptstudier i Jämtland

I Jämtland pågår sedan år 1970 en individbaserad receptstudie, i vilken deltagandet är frivilligt. Den omfattar ett urval av 17 700 individer, vilkas receptköp kontinuerligt registreras. Det är i denna studie möjligt att beräkna hur stor andel av befolkningen som köpt ut ett visst läkemedel. Från läkemedelsregistreringen i Jämtland redovisas nedan prevalens och incidensdata för antiastmatika och antihistaminika. Prevalenstalen från läkemedelsregistreringen anger i procent hur stor andel av urvalet av befolkning i Jämtland som under året köpt ut det aktuella läkemedlet från apotek i länet. Incidenstalen anger i procent hur stor andel av befolkningsurvalet som under året köpt ut läkemedlet för första gången sedan år 1970.

Av de personer som fått astmamedel återfinns de högsta incidens- och prevalenstalen i den lägsta åldersgruppen 0-9 år. Bland män sjunker därefter såväl incidens- som prevalenstalen successivt med ökande ålder till övre medelåldern 50-59 år, för att därefter åter öka. också kvinnorna har de högsta incidens- och prevalenstalen i den lägsta åldersgruppen men utvecklingen visar inte samma entydiga mönster i högre åldrar.

Tabell 19. Försäljningen av antiastmatika (ATC-kod R 03). Incidens- och prevalenstal från läkemedelsregistreringen i Jämtlands län år 1988.

Ålder/kön ATC-grupp R 03 Män Kvinnor

Prevalens

0 - 9 11,1 9,8 10 - 19 5,4 5,0 20 - 29

70 - 79 7,9 6,6 80 7,7 7,8

Totalt 5,8 6,0

Incidens

0 - 9 7,6 7,7 10 - 19 2,1 3,3 20 - 29

läkemedel under året var bland männen 2,2 % och 3,3 % av kvinnorna.

Tabell 20. Antihistaminika. Incidens- och prevalenstal från läkemedelsregistreringen i Jämtlands län år 1988. Ålder/kön ATC-grupp R 06 Män Kvinnor Prevalens

Incidens

var något högre bland kvinnor. Bland männen återfinns de högsta andelarna som köpt ut antihistaminer bland de yngsta och de äldsta åldersgrupperna och de lägsta incidens- och prevalenstalen i åldersgrupperna 40-49 år. Kvinnorna visade inte samma u-formade mönster.

5.3 Socialstyrelsens biverkningsregister

5.3.1 Risker vid läkemedelsbehandling

Att läkemedel skulle kunna göra oss sjuka låter som en motsägelse. Men vid sidan av de medicinskt gynnsamma effekterna av läkemedelsbehandling finns också risker med att använda många preparat. Det kan t.ex. gälla risk för förgiftningar vid överdos, risk för beroende, risk för missbildningar och biverkningar av olika slag. Till biverkningarna räknas bl.a. de immunologiskt medierade överkänslighetsreaktionerna, dvs. allergiska reaktioner, anafylaktiska reaktioner, anafylaktiska chocker och serumsjuka. Vid prövning av nya läkemedel är det därför nödvändigt att väga den medicinska nyttan av preparaten mot eventuella negativa konsekvenser.

För att bättre kunna bedöma läkemedelsbiverkningarnas typ, allvarlighetsgrad och omfattning m.m. inleddes år 1965 en försöksverksamhet med registrering, som år 1971 fick fast form. Insamling, bearbeting och bedömning av inkomna ärenden sköts av biverkningssektionen vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning och styrelsens biverkningskommittê.

Från år 1974 är behandlande läkare skyldig att rapportera alla dödsfall och allvarliga sjukvårdskrävande biverkningar samt alla nya och väntade biverkningar. Vikten av att särskilt uppmärksamma nya läkemedel och tendenser till ökad biverkningsfrekvens har framhållits.

samtliga rapporter bedöms av läkare på biverkningssektionen och klassificeringen fastställs slutligen av socialstyrelsens biverkningskommitté. Antalet biverkningsrapporter ökade från 2 192 år 1978 till 2 814 år 1983 för att därefter minska till 2 305 år 1987. Mycket

talar för att en betydande underrapportering föreligger. Undersökningar har visat att allvarliga biverkningsreaktioner anmäls i omkring 40 % av alla fall (Strandberg, 1983).

5.3.2 Läkemedelsbiverkningarnas omfattning

Läkemedelsbiverkningar är relativt vanliga och utgör ett väsentligt sjukvårdsproblem. Flera studier i Europa, Israel och USA har visat att läkemedelsbiverkningar svarar för 5-10 % av alla inläggningar på medicin- och infektionskliniker. Man har beräknat att ca 20 000 patienter i Sverige läggs in på sjukhus varje år på grund av läkemedelsbiverkningar (Wiholm, föredrag vid allergiutredningens hearing Sjuk av läkemedel den 3 nov. 1988).

Tabell 21. Procentuell andel av inlagda patienter med läkemedelsbiverkningar under sjukhusvård vid olika typer av klinier.

Kliniktyp Andel patienter med

Många läkemedelsbiverkningar är kända och kan förutses redan när de ges. De har ändå accepterats i brist på bättre alternativ. Ofta kan också biverkningarna mildras eller helt elimineras med hjälp av andra läkemedel. Mot bakgrund av läkemedelskonsumtionens stora omfattning måste ändå konstateras att allvarliga biverkningar är sällsynta och att de flesta läkemedel har en betryggande säkerhet. Situationen skulle dock kunna förbättras för många allergiker med överkänslighet för vissa läkemedel om de aktuella läkemedlen hade en adekvat innehållsdeklaration.

5.3.3 Rapporterade biverkningar med möjlig immunologisk/allergisk orsak

Under perioden 1978-1987 registrerades totalt ca 20 600 rapporter med omkring 27 100 biverkningar. Av dessa biverkningar bedömdes ca 13 300 ha en möjlig allergisk orsak, dvs. nästan hälften av alla inrapporterade biverkningar. Data om den verkliga förekomsten av allergiskt betingad läkemedelsöverkänslighet är dock osäkra då många personer med lätta eller reaktioner övergående inte torde söka vård eller registreras. av Biverkningar andra orsaker kan á andra sidan som läkemerapporteras delsorsakade (Mobacken, 1983).

Tabell 22 visar antalet rapporterade biverkningsreaktioner med möjlig allergisk orsak under perioden 1978- 1987. Andelen möjligt immunologiskt medierade biverkningar bland de rapporterade är således hög. Osäkerheten i siffrorna måste dock betonas eftersom det kan vara svårt att påvisa såväl som den läkemedelsantigenet immunologiska mekanism som orsakat reaktionen.

Tabell 22. Antalet biverkningar med möjlig rapporterade allergisk orsak perioden 1978-1987.

av reaktion Totalt Dödsfall Typ

591 26 Anafylaxi Urtikaria 1 591 0

168 4 Bronkospasm

serumsjuka SLE-reaktion 297 1 Mucokutant 301 10 syndrom

Källa: Wiholm, B-E., Socialstyrelsens Läkemedelsavdelning, Biverkningsregistret.

Av de läkemedelsbiverkningarna är anafyinrapporterade laktiska reaktioner och anafylaktisk chock de typer av reaktioner som fått de allvarligaste konsekvenserna. Under 1978-1987 rapporterades 591 anafylaktisperioden ka biverkningsreaktioner av vilka 26 (4,6 %) ledde till döden 22). Det är med andra ord angeläget att (tabell förskrivande läkare och patienter är uppmärksamma på benägenheten att reagera med överkänslighetsreaktioner mot olika läkemedel. De datoriserade patientregister som nu håller att utvecklas på vårdcentraler och på kliniker runt om i landet skulle kunna vara ett effektivt i övervakningen av patienternas säkerhjälpmedel het.

Sannolikt kommer frekvensen av läkemedelsbiverkningar att öka eftersom allt fler potenta läkemedel introduceras, av kroniskt sjuka blir allt långtidsbehandling och genomsnittsalder ökar (Movanligare befolkningens 1983). Det är dock långt ifrån säkert att detta backen, kommer att leda till fler anmälningar till socialsty-

relsens biverkningsregister om inte medvetenheten om betydelsen av dessa anmälningar ökar inom läkarkáren.

Blod 9.7 %

22.5 % Generella

0.4 % Njure

Hud 48.8 % 15.0 % Lever

Lungor

Figur 20. Rapporterade biverkningar med allermöjlig gisk orsak åren 1978-1987 procentuellt fördelade på målorgan. Källa: Wiholm, B-E., Socialstyrelsens läkemedelsavdelning, Föredrag vid allergiutredningens av hearing Sjuk läkemedel den 3 nov. 1988.

Hudutslag utgör knappt hälften av alla rapporterade läkemedelsbiverkningar (figur 20). Dessa kan yttra sig i form av eksem, urtikaria och Quincke-ödem m.m. Uppgifterna om andelen som beror läkemedelsbiverkningar på hudreaktioner är osäkra eftersom många personer med lätta eller övergående reaktioner inte söker vård eller blir registrerade.

Det är framför allt penicillin, sulfa och blodersättningsmedel som tycks ge upphov till Utesluts hudutslag. reaktioner orsakade av dessa är det bara 1 av preparat

1 000 behandlingar som medförde hudutslag (Mobacken, 1983).

Inte fullt en fjärdedel av de rapporterade läkemedelsbiverkningarna med möjlig allergisk orsak (22,5 %) yttrar sig i form av generella symtom. Det gäller bl.a. anafylaktiska eller liknande reaktioner som ofta beror på en ökad frisättning av kärlvidgande eller bronksammandragande ämnen. Dessa reaktioner uppträder vanligen endast om en stor dos av ett ämne kommer in i kroppen och patienten är starkt överkänslig mot detta. Det är därför huvudsakligen vid injektioner eller då någon blivit stucken av ett bi eller en geting som dessa reaktioner inträffar (Foucard, 1985).

5.4 Statistiska centralbyråns dödsorsaksregister

Statistiska centralbyråns dödsorsaksregister är det enda register med allergidiagnoser som täcker hela Sveribefolkning. Eftersom de flesta allergisjukdomar inges te leder till döden ger denna statistik en underskattning av problemets omfattning.

Den helt dominerande dödsorsaken hos personer med allergiska sjukdomar är astma bronchiale. De relativa dödstalen för astmadiagnosen bör därför kunna användas som en indikator på om sjukdomen ökat eller minskat. Under 1800-talet ansåg flera medicinska auktoriteter att astma var en sjukdom som man inte dör av. Boman (1988) framhåller att denna missuppfattning har levt kvar bland många läkare långt in på 1900-talet och troligen försvårat en korrekt bedömning av problemet.

Enligt WHO:s internationella dödsorsaksklassifikation (ICD, 8:e revisionen) gäller att astmadiagnosen undertrycks som underliggande dödsorsak om obstruktiv bronkit, kronisk bronkit eller emfysem samtidigt finns omnämnt i dödsbeviset. Det är därför nödvändigt att redovisa såväl underliggande som bidragande dödsorsaker för att få en rättvisande bild av astmadödligheten.

Statistiska centralbyråns dödsfallsregister innehåller uppgifter om antalet avlidna i olika diagnoser som årligen publiceras i rapporten Dödsorsaker. Rapporten visar att 496 personer avled år 1986 med astma bronkiale som underliggande dödsorsak. Lägger man härtill de 803 fall där astman varit en bidragande dödsorsak kommer man upp i 1 299 fall. Det är således hög tid att ta denna sjukdom på allvar.

Mortalitetsutvecklingen på grund av astma bronchiale uttryckt i relativa dödstal för befolkningen totalt samt för åldersgruppen 0-44 framgår av figur 21.

Samtliga

(u

F.)

4-\\§_.ø/

1967 -69 -71 -73 -75 -77 -79 -81 -83 -85 ÅR Figur 21. Antal döda i astma bronchiale per 100 000 invånare, totalt samt för åldersgrupper 0-44. Källa: Kiviloog, J., synpunkter på vuxenastma, Astma och i samhället - Ett 22-23 allergi Glaxosymposium oktober 1987.

Figuren visar relativa dödstal per 100 000 invånare i hela befolkningen samt för åldersgruppen 0-44 år. Åren 1966-1975 var astmadödligheten i genomsnitt 4,6 per 100 000 invånare medan motsvarande antal under perioden 1976-1985 var 5,7 per 100 000 invånare. Detta indikerar en ökning av astmadödligheten men en osäkerhet finns eftersom de differentialdiagnostiska svårigheterna är större i högre än i yngre åldrar (Kiviloog, 1987). Figur 22/23 visar relativa dödstal för män resp. kvinnor i olika åldersgrupper där astma bronchiale diagnostiserats som underliggande resp. bidragande dödsorsak under sex olika tidsperioder mellan åren 1961 och 1985.

när 100 000personâr m

BIDRAGANDE . DUDSORSAK MÄN so -__ ------------------------------------------------------------ -- UNDERLIGGANDE DUDSORSAK

50 ___________________________________________________________________ __

.m -------------------------------------------------------------- --

30____________________________________________________________ --

20-------------------------------------------------- »- - --- -

10___________________________________ -- - --

p[R[00 A 3 c 0 E F A B c D E r A e c 0 E F A B t 0 5 F A B c 0 5 F A e c b E F A s c 0 2 r ;Logg 40 - 44 45 - 49 50 - sa 55 - 59 eo - 64 ss - 69 70 - 74 ar

Per 100 000personår 50 ------------------------------------------------------------------------------------------- --

BIDRAGANDE DUMOMAK KVINNOR 40 _ ------------------------------------------------------------------- -- UNDERLIGGANDE DUDSORSAK

30 --------------------------------------------------------------------------- --

20 ------------------------------------------------------------------ --

m ------------------------------------------ --

1_

pgmooABCDEF ABCDEF ABCDE ABCDEF ,noga 40-44 45-49 50-54 70.745!

Figur 22/23. Astmadödligheten för män och kvinnor i Sverige med dödstal för underliggande och bidragande dödsorsak under perioderna A = 1961/63, B = C 1964/68, = 1969/73, D = E = 1974/78, 1979/83 samt F = 1984/85.

Källa: Bolander, A-M., Allergi och överkänslighetssjukdomar i sjuklighets- och - förekomst dödsorsaksregister och tidsmässig Att utveckling, förebygga allergi genom - och forskning nuläge behov, Folksams forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.

Tendenserna över alla perioderna tyder på en klar ökning bland kvinnorna men ingen klar trend bland männen i de studerade åldersgrupperna mellan 40-74 år.

Det kan också ha skett förändringar i befolkningens ålderssammansättning under perioden vilket skulle kunna förklara ökningen. För att koncentrera informationen och ta hänsyn till åldersfaktorns inverkan måste man skapa jämförbara fördelningar, vilket sker med hjälp av standardisering. Det kan också bli nödvändigt att begränsa analysen till vissa åldersgrupper, t.ex. på grund av för få observationer eller differentialdiagnostiska svårigheter. Båda dessa faktorer är relevanta för den fortsatta analysen av astmamortaliteten, som är karakteristiskt snedfördelad (s.k. poissonfördelning) med enstaka dödsfall i yngre åldrar under 34 år. Bolander (1989) har i en bearbetning av SCB:s dödsorsaksregister med hänsyn till dessa svårigheter begränsat analysen till åldersgrupperna mellan 35-74 år. Figur 24 och 25 visar åldersstandardiserade dödstal för åldrarna 35-54 år och 55-74 år under sex tidsperioder mellan 1961-1985.

Ingen klar trend kan urskiljas i de åldersstandardiserade dödstalen för astma bronchiale bland medelålders män, 35-54 år, under perioden 1961-1985. Dödstalen för kvinnorna i samma åldersgrupp är under samma period i stort sett oförändrad, med undantag för en tillfällig, mindre ökning under åren 1979-1983 (figur 24).

ERIOOOOOPHSONÄR BIDRAGANDE

MÄNIÅLDERN 35. 54 ÄR UfjlDERLlGGANDå DODSORSAK KWNNORIÄUERN35-54ÄR

PERIOD Il IH lV V VI l ll IiI IV V VI I=1961/63 II = 1964/68 IlI=19é9/73 IV=197A/78 V: 1979/83Vl=198A/85

Figur 24. Åldersstandardiserade dödstal med astma bronchiale som underliggande eller bidragande dödsorsak för män resp. kvinnor i åldern 35-54 år under sex perioder mellan åren 1961-1985. Källa: Bolander, A-M., Allergi och överkänslighetssjukdomar i och - förekomst sjuklighets- dödsorsaksregister och tidsmässig utveckling, Att förebygga allergi genom - och Folksams forskning nuläge behov, forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.

Figur 25 visar den åldersstandardiserade dödligheten för astma bland äldre män och kvinnor, 55-74 år, under perioden. Figuren visar en långsiktig ökning av astmadödligheten bland kvinnorna men inge klar trend bland männen. Orsaken till skillnaderna är inte helt klarlagd. Detta mönster återkommer för rökningsassocierade dödsorsaker såsom lungcancer och cardiovasculära sjukdomar (Bolander, 1989).

PER100000PERSONÄR MANuÅLDERN 55 . 74ÄR -- A0 -------------------------------------------

BIDRAGANDE

35 _ _ _ _ - - _ - - - _ - - - - - - - - - - - - - - - -- UNDERUGGANDE DODSORSAK

___________________________ __ 3o____

- - - * - - 4 - - * - - - - - - - - - - - - * - - - - -- 25 - - - -

20.___.. ___________ _..

I

l

15---- l I |

l | I - - . I | | ! E

i E

i ! 5 .O i i

- I - !

i ! !

5 ! 5 |

i i 5 ! g -

. I - | I I | l

s----Ii-; ii-!

- | E - _l_ g i i i

.|. I E - E |

i ! - i

0 ! 1 J_ . ,I _| PERROD I n m IV v n m IV V

I=19ö1/63 I1=1964/ö8 III = 1969/73 IV 1974/78 V :1979/83 VI= 1984/85

Figur 25. Äldersstandardiserade dödstal med astma bronchiale som underliggande eller bidragande dödsorsak för män resp. kvinnor i åldern 55-74 år under sex perioder mellan åren 1961-1985.

Källa: Bolander, A-M., Allergi och överkänslighetssjukdomar i och - förekomst sjuklighets- dödsorsaksregister och tidsmässig utveckling, Att förebygga allergi genom - och behov, Folksams forskning nuläge forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.

Sandek, Hulting och Mossberg (1985) har också undersökt

utvecklingen av astmamortaliteten i södra Stockholm

1969-1980. Man kontrollerade journaluppgifter, obduk-

tions- och polisprotokoll samt dödsbevis och kunde på-

visa en ökning av antalet patienter som felaktigt klassificerades som astmadöda. Man framförde flera förklaringar till felaktigheterna: oklara definitioner, knapphändig information om sjukdomsförloppet eller en svårtolkad klinisk status, oerfarna underläkare i kombination med bristande kontroll av ansvarig läkare vid diagnossättningen, underlåtenhet att komplettera ett preliminärt dödsbevis när slutresultaten från obduktionen eller andra undersökningar ändrar en diagnos vid dödsfallet. Man fann också flera fall där en patient eller anhörig angivit astma, men där en granskning av tidigare journaler och obduktionsprotokoll starkt talade emot denna diagnos. Sammanställningen visade dock att astmadödligheten ökat i södra Stockholm under den studerade perioden även sedan man tagit hänsyn till antalet troligen felklassificerade fall. Ökningen var dock väsentligt mindre än enligt den officiella statistiken.

Boman och medarbetare (1984) har i en annan studie med liknande uppläggning funnit stöd för en reell av ökning dödligheten bland yngre astmatiker (0-44 år). Man studerade totalt 182 unga astmapatienter som avlidit under åren 1977-1981. Även i denna studie införskaffades kopior av dödsbevis, medicinska journaler och rättsmedicinska protokoll m.m.

Studien visade att majoriteten av de avlidna haft astma under tid - i medeltal 12 år. 24 % av de avlidna lång hade tidigare haft en eller flera livshotande astma_ attacker och 65 % hade vårdats på sjukhus för sin astma under sitt sista levnadsår. Alla patienter utom två hade haft aktuell medicinering mot astman och nästan alla någon beta-2-stimulerare, eventuellt i kombination med långtidsverkande teofylinpreparat.

En fjärdedel av patienterna påträffades döda och hade inte hunnit göra några försök att ta sig till sjukhus. Hälften av patienterna dog under transport till sjukhus eller avled trots återupplivningsåtgärder. Sista fjärdedelen dog på sjukhus, i många fall efter att ha kommit in i ett mycket dåligt skick.

Analysen av dödsbevisen visade en signifikant högre dödlighet på lördagar och söndagar jämfört med andra dagar i veckan. Inga geografiska ansamlingar iakttogs.

Man drog i denna studie slutsatsen att tekniska förklaringar såsom ändrad sjukdomsklassifikation, sänkt obduktionsfrekvens eller nya diagnostiska kriterier definitivt inte var tillämpliga på den iakttagna toppen av astmadödligheten 1979-1981.

6 GEOGRAFI SKA SKI LLNADER

6.1 Inledning

Allergiutredningen bör enligt sina direktiv bl.a. studera om de epidemiologiska informationssystem som i dag finns medger en analys av skillnader mellan olika befolkningsgrupper, dels geografiskt och dels socioekonomiskt.

Svaret på frågan är bl.a. beroende av precisionen i de data man får från de studerade registren och informationssystemen. Precisionen i en epidemiologisk undersökning är beroende av dels den studerade populationens storlek och dels hur vanlig den observerade sjukdomen är i befolkningen. En analys av geografiska skillnader i allergiförekomst förutsätter således att man har ett tillräckligt stort befolkningsunderlag i studiepopulationen för att uppdelningar av materialet efter olika geografiska kriterier skall te sig meningsfull. Detta brukar sällan vara något stort problem vid analyser av våra större nationella register t.ex. SCB:s dödsorsaksregister eller socialstyrelsens register över sluten kroppssjukvård, som omfattar nästan hela befolkningen. Det kan däremot bli ett problem i studier där ett urval av befolkningen studeras om urvalet är för litet. SCB:s register från undersökningarna av svenska folkets levnadsförhållanden är således i första hand avsett för analyser på nationell nivå. Ett sätt att kringgå problemet och öka precisionen kan då vara att lägga ihop statistik för flera år. Problemet med metoden är att

förhållandena kan ha ändrats under de år som läggs samman. Vi skall i det följande söka besvara frågeställningen i direktiven med exempel från geografiska bearbetningar av några nationella register.

Geografiska skillnader i värnpliktsregistret

Åberg (1988) har i en nyligen framlagd doktorsavhandling fäst uppmärksamheten på en geografisk sjukdomsgradient med högre prevalenser av astma och hösnuva (allergisk rhinoconjunctivit) bland mönstrande värnpliktiga män ju längre norrut man bor i sverige. Det regionala sjukdomsmönstret visade påfallande likheter med årsmedelisotermerna. Frekvenserna för varje födelselän studerades och län med liknande nivåer sammanfördes till fyra huvudomráden. Analysen visade att beräkningarna inte förändrades om bosättningslän i stället för födelselän utgjorde basen.

Som framgår av figur 27 hade frekvensskillnaderna mellan landets norra och södra delar ökat påtagligt mellan åren 1971 och 1981.

ä ASTMA AR

ISOTERMER

26. Prevalens av astma och allergisk rhinit (AR) Figur hos värnpliktiga i olika regioner. Källa: N., Allergic diseases in childhood and Åberg, adolescence in relation to background factors. Department of Pediatrics I, Gothenburg University, Göteborg 1988 (akademisk avhandling).

De skillnaderna i förekomst av astma och geografiska hösnuva kan alltså till en del förklaras av skillnader i årsmedeltemperatur mellan de norra och södra delarna av vårt land. Men ökningen i prevalensen av astma och hösnuva mellan åren 1971 och 1981 kan inte förklaras av temperaturskillnaderna eftersom det inte blivit kallare. Vi har inte heller fått fler pollen eller pälsdjur i norra Den enda rimliga förklaringen var en- Sverige. ett förändrat inomhusklimat, b1.a. beroende ligt Åberg att husen gjorts tätare ju kallare klimatet är. Förpå utom en ökad risk för emissioner av kemiska ämnen från nya byggnadsmaterial vet man att viruspartiklar sprids lättare vid ventilation och lag luftfuktighet, som låg är karakteristiskt för norrlandsvintrarna. Värnpliktsregistret, som på grund av vår obligatoriska värnplikt omfattar nästan alla 18-åriga män, har visat sig ge

värdefull information om geografiska skillnader i sjukdomsförekomst. Problemet med registret är dess begränsning i ålder och kön, vilket en omöjliggör generalisering av resultaten till hela Vidare kan befolkningen. diagnosuppgifterna vara osäkra när det gäller de allergiska sjukdomarna. Det har visat sig att läkarna vid mönstringarna främst noterar symtom av relevans för den mönstrades värnpliktsplacering. Det innebär dock snarare en underskattning än en av det verkliöverskattning ga problemets omfattning och ger därför ökad trovärdighet åt observerade skillnader.

Åberg o.a. (1981) har i en annan studie av allergiska sjukdomar hos skolbarn observerat skillnader som ger ytterligare stöd åt iakttagelserna av en geografisk sjukdomsgradient. De genomförde åren 1979-1980 en enkätundersökning bland elever i grundskolan i Göteborg, Kronobergs län och Kiruna. Samtliga elever i klass 1, 4 och 8 tillfrågades om symtom, senare besvär samt debut, exponering för olika allergen i hemmet, (rökning djurförekomst) m.m. Med ett bortfall på 8 % kom undersökningen att omfatta totalt 19 814 barn.

Resultaten visade en högre prevalens av både astma, hösnuva och eksem i Kiruna jämfört med Göteborg och Kronobergs län.

Prevalens x . 20 .. Göteborg ü \ I I Kronobergslän

i Kiruna

l

10% n.

.31

Aslrna Allergisk Eksem Totalt snuva

Figur 27. Geografisk variation i allergisk sjukdom hos skolbarn *** 0.001 (skillnaderna mellan Kiruna och p de två sydligare områdena). Källa: Åberg, N., Engström, I. & Lindberg, U., Allergic Diseases in Swedish School Children. I Åberg, N., Allergic Diseases in Childhood and Adolescence in relation to background factors. Doktorsavhandling från Department of Pediatrics, I, Gothenburg University, Göteborg 1988.

Prevalensen av allergisk sjukdom var totalt för samtliga studerade områden 16,9 %. Fördelat på de olika diagnosgrupperna var prevalensen för astma 2,4 %, för hösnuva 7,4 %, för eksem 7,8 % och för urtikaria 3,9 %.

Den totala prevalensen av allergisk sjukdom fördelade sig geografiskt så att Kiruna hade 22,0 % jämfört med 16,3 % resp. 16,9 % i de två sydligare regionerna. Skillnaderna mellan Kiruna och övriga regioner var statistiskt sägerställd (p 0.001) för samtliga studerade sjukdomsgrupper.

Lundbäck o.a. (1987) bekräftar höga andelar av astma och kroniskt bronkit bland vuxna i Norrbotten. Prevalensen av astma var 4,9 % i samtliga studerade åldersgrupper (35-36, 50-51 samt 65-66 år). En nyligen genom-

förd studie bland vuxna hallänningar, utformad för att möjliggöra en jämförelse med Lundbäcks studie, har dock funnit att astma och kronisk bronkit var lika vanliga i Halland som i Norrbotten (Eriksson, Högstedt och singer, 1989 opublicerad). Prevalensen av astma det senaste året var 8,1 % bland ett slumpmässigt urval av 970 vuxna hallänningar som besvarat enkäten. 4,9 % hade fått läkardiagnosen astma och 4,6 % diagnosen kroniskt bronkit.

6.3 Geografiska skillnader enligt SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) 1981

Utredningen har också bearbetat ULF-materialet för att analysera geografiska skillnader i allergiförekomst. Nedan redovisas den procentuella andelen av befolkningen i olika län som uppgivit ha lätta eller svåsig ra allergiska besvär (eksem, hösnuva, astma eller andra allergiska besvär).

Vid konstruktionen av klasserna har vi utgått från det nationella genomsnittet (medelvärdet X = 28,6) plus/minus en standardavvikelse per klass.

E] -- 25 4 25,5 -- 28.5 ä 28.6 -- 31.6 . 31.7 -- 34a7 E 34.8 -- Figur 28. Procentuell andel av befolkningen i olika län med någon form av allergiska besvär. Källa: SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981. Allergiutredningens kartering.

Som framgår av figuren har Gotland den högsta allergifrekvensen i riket. En nyligen publicerad avhandling om luftvägsallergier bland lantbrukare (van Hage-Hamsten, 1988) har också påvisat höga andelar av allergiska symtom i denna landsdel. Visst belägg finns också i figuren för en geografisk spridning med högre andelar med allergiska besvär bland befolkningen i de nordligaste

delarna av landet. Det bör dock understrykas att osäkerheten i uppskattningarna av allergifrekvensen inom resp. län är stor eftersom urvalet av intervjupersoner varit litet. ULF-undersökningarna enskilda år lämpar sig bäst för analyser på nationell nivå. Vi har trots denna osäkerhet fått visst belägg för den geografiska nord-syd gradient med högre andelar allergiska besvär bland befolkningen i norra Sverige som uppmärksammats i andra epidemiologiska studier (Åberg, 1981, Lundbäck o.a. 1987, Möller, 1988).

Sifferunderlaget för den geografiska karteringen redovisas i tabellbilagan, tabell 5.

6.4 Geografiska skillnader i läkemedelskonsumtion

Apoteksbolagets försäljningsstatistik ger bl.a. information om hur de större preparatgrupper som förskrivs på olika allergiindikationer fördelar sig mellan olika län i riket. Ett problem är att preparaten inte sällan förskrivs även på andra indikationer. Enligt Apoteksbolagets Diagnos-Receptundersökningar var 83 % av förskrivningarna av astmamedel (R 03) ett visst år gjorda på indikationen kronisk obstruktiv lungsjukdom. Under denna diagnos inryms såväl astma bronchiale som kronisk bronkit.

Läkemedelsförskrivningen av antiastmatika omräknad i definierade dygnsdoser (DDD)/1 000 inv. och dag var år 1988 högst i Jämtlands län. Relativ hög har förbrukning också registrerats i Norrbotten, Malmöhus län och på Gotland (figur 29).

Preparat ur läkemedelsgruppen antihistaminer för systemiskt bruk (R 06) förskrivs bl.a. vid tillfälliga eller kroniska besvär av hösnuva. Preparaten kan också ges på andra indikationer. Enligt Diagnos-Recept-undersökningen år 1988 gjordes hälften av förskrivningarna i denna preparatgrupp på allergidiagnoser. Förskrivningen av antihistaminika omräknad i DDD/l 000 inv. och dag var år 1988 högst i storstadsområdena Stockholm och Göteborg (figur 30).

Försäljningen av antiastmatika (R 03) och antihistaminer (R 06) är inga goda indikatorer på förekomsten av astma resp. hösnuva i befolkningen, varför sådana uppgifter inte kan användas för slutsatser rörande allergiproblemets omfattning eller geografiska fördelning. Försäljningssiffrorna är inte relaterade till antalet individer och förskrivs även på andra indikationer än allergiska besvär. Också omräkningen av olika preparat till definierade dygnsdoser (DDD), för att medge jämförelser, innebär en osäkerhetsfaktor eftersom mängden förskrivna läkemedel kan variera från en individ till en annan. Tolkningen försvåras också av att försäljningssiffrorna också speglar andra förhållanden som avstånd och tillgång till läkare, skillnader i förskrivningspraxis mellan olika delar av landet m.m.

E] 40.1-- 47.7 47.8 -- 55.4 ä 55,5 -- 63.1 I 63.2 -- 70.8 E 70.9-- 78.5

Figur 29. Försäljning av antiastmatika år 1988. Definierade dygnsdoser/1 000 inv. och dag (ATC-kod R 03).

Källa: Apoteksbolaget AB, Apoteksbolagets inleveransstatistik, svenska läkemedelsstatistik 1988, Stockholm mars 1989. Allergiutredningens kartering.

1D “- 11.

HIQNE tD-Larnvxn

11. f 13. 13. *- 14. 14. “- 16.

Figur 30. Försäljning av antihistaminer för systemiskt bruk år 1988. Definierade dygnsdoser/1 000 inv. och dag.

Källa: Apoteksbolaget AB, Apoteksbolagets inleveransstatistik, svenska läkemedelsstatistik 1988, Stockholm mars 1989. Allergiutredningens kartering.

6.5 Geografiska skillnader i astmadödlighet

Astma bronchiale är den helt dominerande dödsorsaken bland de allergiska sjukdomarna och den enda av de allergiska sjukdomsdiagnoserna i SCB:s dödsorsaksregister som medger en analys av geografiska skillnader. Antalet dödsfall i astma enskilda år är dock inte tillräckligt frekventa för att ge tillräcklig precision i analysen. Det gör att siffrorna, speciellt i län med mindre befolkningsunderlag, blir instabila och osäkra. Vi har därför valt att lägga samman uppgifter för tre femårsperioder och en treårsperiod (1969-73, 1974-78, 1979-83 och 1984-86).

Den geografiska fördelningen av astmadödligheten bland män i åldersgruppen 35-64 år har således studerats under fyra perioder mellan 1969-1986. De åldersstandardiserade dödstalen (SMR) beräknades för samtliga dödsfall inom resp. län där astma varit underliggande eller bidragande dödsorsak, med dödligheten i riket 1969-1973 som standard. Resultaten visade en högre i dödlighet astma under större delen av 1970-talet (perioden 1969- 1978) i de norra delarna av landet jämfört med riket. Trenden bryts i slutet på 1970-talet då vi får en minskning i Norrland och en ökning i flertalet mellansvenska län. Gotland är under hela denna period klart överrepresenterad i förhållande till astmadödligheten i riket 1969-1973. Under senare år (perioden 1984-1986) finner vi den högsta dödligheten i Älvsborgs och Skaraborgs län och åter en ökning i Norrbottens län, medan övriga län i riket visar en minskad dödlighet.

De observerade skillnaderna i astmadödlighet bland män måste tolkas med försiktighet eftersom de åldersstandardiserade dödstalen har breda osäkerhetsintervall som

lll

endast i Södermanlands, Värmlands och Västmanlands län signifikant skiljer sig från riket (figur 32).

Den geografiska fördelningen av den åldersstandardiserade astmadödligheten (SMR) bland kvinnor i ålder 35-64 har på motsvarande sätt studerats under fyra perioder mellan 1969-1986.

Figur 33 visar att dödligheten bland kvinnor under perioden 1969-1973 var högst i örebro, Södermanlands, Uppsala och Kopparbergs län samt i hela norra Sverige med undantag för Västerbottens län, som låg på en genomsnittlig nivå och Gävleborgs län, som låg något under genomsnittet för riket. En viss överrisk kunde också observeras i Malmöhus län.

Den vidare utvecklingen visar ingen entydig trend, vilket bl.a. torde avspegla slumpmässiga avvikelser beroende på ett litet befolkningsunderlag och en relativt låg astmadödlighet som gör osäkerheten stor. Under perioden 1969-l973 sker en förskjutning av astmadödligheten bland kvinnor med överrisk i södra Sverige och de mellansvenska länen med undantag för Värmlands, Skaraborgs och Södermanlands län.

@w-qwmH

...m .mm

cow

mcmmcwcnwuusamumaam

inf LJEÃEEE

u M

cwuw

iwvno

mwummma

maa

vumncmum

qwumcmaaømø

:maawa

QUHV

maumm mocmmmuoqn .^m:mV

.umuwgmmumxmmuomvnv

ummw uwuoquwm

umaam

uno

xmøcw

wN-«mmH

som um

mxqao

vwlmm

mcwuwuumx

mU:mmmaHuwU:=

uwvcz wumom

.ummcqcumnummn

umumm«vumncmummumwa@

cuooam

nmaamz

Umamuuwm

xwnwmumowo

M

u«um

mmamoma

:wa

.mnmarmmmn

Ammv

vanan mwm:wa

.am

ua

.ommanmoma

usmam maumm xmmuo uoxqm

.wu

Riket SMR = 100 Stockholms lan Uobsala län Sodermanlands lan Östergötlands lan Jonkooings län Kronobergs lan Kalmar lan Gotlands lan Bleknnge lan Kristianstads lan Malmöhus lan 4allands län Göteborgs 0 Bohus län Älvsborgs lan Skaraborgs län Värmlands län Urebro lan Västmanlands lan Kopparbergs lan Gävleborgs lan xasternorrlands lan Jawtlands lan lan .asterbottens üorrbottens lan

SMP ZO 40 60 80 100 120 140 160 180 200 Figur 32. Åldersstandardiserat dödlighetsindex (SMR) för diagnosen astma bronchiale (ICD 8:e rev. nr 493), där astma varit underliggande eller bidragande dödsorsak bland män i åldern 35-64 år under perioden 1969- 1973. Standard: Riket 1969-1973 = 100. För resp. län anges bästa punktskattning samt 95 %-ig konfidensintervall. Källa: SCB:s dödsorsaksregister, Allergiutredningens bearbetningar.

.å Ä 0

mcwmcacvmuuøamumaad

a

cmaama

nuav

mwcmmmuuwn

cmumnmaavmv

Amzmv

mm-mNmH maumm

uwvonumm

uwaam xmocq

uno

ummw

.umumammumxmmuomnwn

mxaao

um

som

voamm

wvømmmaaumvcø

umücd

umuomäuumucmummumøam

mcwumuumx

wN-«NmH

:uwvam

mumvm

.mnmaumoma

ømawvumw

A

u«um

.ummcauwuumx

xmwwmumomw

uoø:wx maamm

mwwcwH

Ammv

umgwm

.ommaummma

ua u

vanan

mmumoma

.mm

.wu

xmwuomüwü uumucøuw

uømam øaumm mun :mun

Riket SMR e 100 y

Stockholms län ,_ .ll

Uppsala län ,_-, ,_ _+._,L,__ _, .4

Södermanlands län Östergotlands lan ›----›4o-r:+ Jönkopings lan e?? Kronobergs lan ›_--»A-+_______. Kalmar lan din Gotlands lan - , Blekinge län i de...? Kristianstads lan j sn+n Malmohus län ›i.-__4 Hallands lan r Göteborgs 0 Bohus län ñ Älvsborgs lan Skaraborgs lan i bj-l-aá-jø Värmlands län n_ örebro län ?den

i

__. Västmanlands län eg

i

Kopparbergs län .--v

i

n. Gävleborgs lan | ›-»i›---«-v_-a l Västernorrlands läw l p 4.?? Jämtlands län å I Västerbottens lan p_____+*-?._4 Norrbottens län ,HA T.. d_ __%___, L. ,. s” ,_,, .,,._._ _,_,_.___,____,____, mao 20 m so so mo malm m01w em Figur 34. Äldersstandardiserat dödlighetsindex (SMR) för diagnosen astma bronchiale (ICD 8:e rev. nr 493), där astma varit underliggande eller bidragande dödsorsak bland kvinnor i åldern 35-64 år under perioden 1969-1973. Standard: Riket 1969-1973 = 100. För resp. län anges bästa punktskattning samt 95 %-ig konfidensintervall. Källa: sCB:s dödsorsaksregister, Allergiutredningens bearbetningar.

Under perioden 1984-1986 observerades den högsta astmadödligheten i storstadslänen och norra sverige. Det kan möjligen tolkas som att miljön blivit sämre, med ökade koncentrationer av luftföroreningar i storstadsregionerna. Liksom för männen måste dock understrykas att osäkerheten i siffrorna är stor vilket återspeglas i de breda konfidensintervallen. Ingen av punktskattningarna för resp. län avviker signifikant från riksgenomsnittet (figur 34).

7 SOCIOEKONOMISKA SKILLNADER

Enligt direktiven bör allergiutredningen också undersöka om olika register och epidemiologiska informationssystem medger en analys av socioekonomiska skillnader bland grupper med allergiska besvär.

7.1 SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF)

Allergiutredningen har låtit bearbeta sCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) från år 1981 för att undersöka socioekonomiska skillnader bland dem som uppgivit sig ha allergiska besvär. Vid bearbetning av ULFmaterialet har de olika yrkeskategorierna kodats enligt den socioekonomiska indelning (SEI 1), som har utbildningskrav för yrket som indelningsprincip. Indelningen är ett försök att i varje kategori samla yrken där innehavarna befinner sig i likartade situationer på arbetsmarknaden för att på så sätt kunna indikera skillnader i levnadsförhållanden och i välfärdens fördelning (SCB, 1982).

En begränsning är att det från erhållna data inte går att utläsa om eventuella skillnader i allergiförekomst beror på ärftliga faktorer, yrkesexposition eller annan miljöpåverkan utanför arbetslivet eller på en kombination av dessa faktorer. Många av de allergiska problem

som uppträder i arbetslivet har troligen orsakats av en tidigare sensibilisering utanför arbetet. En nickelallergisk person kan t.ex. ha sensibiliserats efter håltagning i öronen som senare yttrar sig i form av eksem i arbetet.

Vi har inte heller någon kontroll över selektionsmekanismer som kan inverka på resultaten, t.ex. att personer med allergiska problem slutar eller byter arbete, så att de friska blir - den s.k. överrepresenterade healthy worker-effekten. Följande redovisning måste därför tolkas med försiktighet och får inte tas som belägg för låg förekomst av yrkesallergier på specifika arbetsplatser.

Av figur 35-37 framgår hur stor andel i olika socioekonomiska grupper som uppgivit lättare eller svårare besvär av astma, hösnuva, eksem eller andra allergiska besvär. Approximativa 95 %-iga konfidensintervall har lagts in för att visa vilka grupper som signifikant skiljer sig från svenska folket.

Figurerna visar

att tjänstemän och studerande har en signifikant högre andel med lätta eller svåra besvär av hösnuva än svenska folket. Ålderspensionärer har en signifikant lägre andel (figur 35),

att tjänstemän har signifikant lägre andel med lätta eller svåra besvär av astma än svenska folket. Pensionärer och förtidspensionärer har signifikant högre andelar (figur 36),

att hemarbetande och förtidspensionärer i jämförelse

med svenska folket har signifikant högre andelar med

lättare eller svårare besvär av eksem (figur 37).

Procentuell ande1 medhösnuva ;HUSNQVÃ7

13 { ?

22;

3 , | 7+ ° « 4 ä

Åw!

i W ?

ha;

,: T h _ U.: -

“i -zg, : an* 1

- ---7- -- Je -- Ande1av svenska 9 3 3--i \ ;› -›1----Å -A--rA- -----r-- 9,2 ?“1 5 i å \ f _j__ j folket medlätta 1 T eller svara besvär ( 5 I 1 1 E ( § 1 fTT

5 4 t l 1 ! L x 1 * av hösnuva

\ j g | 1 14 WWW

7-» l Eäå ,-*-.

i=ljilz

FW ?war

6_ |[

iii F]

N15, 5 5* :N aj 3 {

, 2,0 Andel av svenska folket medsvara besvär av hösnuva

A T.) l- J S H P FP

A = Arbetare S = Studerande

TJ = Tjänstemän H =

Hemarbefande

F = P =

Företagare Pensionarer. N

J = Jordbrukare FP = Fbrt1dspens10narer

Figur 35. Andelar av svenska folket (16-84 år) i olika

socioekonomiska grupper (SEI 1) med svåra (streckad

stapel) eller lätta besvär (ofylld stapel) av hösnuva.

Approximativa 95-procentiga konfidensintervall inlagda

för socioekonomiska grupper med lätta och svåra besvär.

Källa: SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF)

år 1981. Allergiutredningens bearbetningar.

Procentuell andel , _ med astma ;ASTMA

* t: i J

F» äs

w v 9 3 J u .. 3,6 Ande] av svenska

vi to JÃ x \\$\ folket med lätta eller svara besvär x av astma

,J 1

§Ln_4

,2 Andel av svenska folket med svara

F:-“

/g/ /, ,;y besvär av astma ! j

p .i c m 3: *o -n -u

Il Arbetare Il S tuderande I! II H emarbetande Tjänstemän

HUIL/i

II |I P ensionärer TI Företagare II P II F Jordbrukare örtidspensionärer

Figur 36. Andelar av svenska folket (16-84 år) i olika socioekonomiska grupper (SEI 1) med svåra (streckad stapel) eller lätta besvär (ofylld stapel) av astma. Approximativa 95-procentiga konfidensintervall inlagda för socioekonomiska grupper med lätta och svåra besvär.

Källa: SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981. Allergiutredningens bearbetningar.

ProcentueH ande1 med eksem EKSEM

174 T

14 ._ ... --.. 13* F.. ..J J_ ____ .__. ,..15,7 1, Andel av svenska fo1ket med lätta r svåra besvär 12- ksern

10 RD ,..__

A = tare S = Studerande

TJ = stemän H = Hemarbepande

F = Företaga P = Pensionärer J = Jordbru FP = Förtidspensionärer

Figur 37. Andelar av sv ka folket (16-84 år) i olika socioekonomiska gr er EI 1) med svåra (streckad stapel) eller t esvär ( lld sta ) av eksem. - fidensi rva11 Approximativa ocentiga inlagda för socioekonomi grupper med lätta och svåra besvär.

Källa: SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981. Allergiutredningens bearbetningar.

Sammanfattningsvis kan konstateras att allergi och annan överkänslighet numera har stor utbredning i alla socioekonomiska grupper. Den socioekonomiska fördelningen av olika allergiska sjukdomar kan inte användas som belägg för låg förekomst av yrkesallergier på specifika arbetsplatser.

7.2 Referensdata insamlade inom svensk företagshälsovård

Allergiutredningen har också låtit undersöka i vad mån den databas som byggts upp vid Metodicum och yrkesmedicinska kliniken i Örebro kan användas för att beskriva och analysera allergiförekomst och socioekonomiska skillnader mellan olika yrkesgrupper (Andersson och Fagerlund, 1989). Databasen innehåller referensdata från lokala arbetsplatsundersökningar insamlade inom svensk företagshälsovård. Den här analyserade databasen omfattar totalt ca 180 000 individer fördelade på ett stort antal yrkeskategorier inom statlig, kommunal och privat företagshälsovård. De standardiserade frågeformulär som ligger till grund för referensdatabasen har insamlats under perioden 1983-1988. I databasen finns uppgifter om bl.a. förekomsten av allergiska besvär hos olika undersökta yrkesgrupper. Allergifrågorna består dels av sjukdomsanamnestiska frågor, dels av symtomfrågor. De anamnestiska frågorna avser att belysa kontakter med vårdapparaten under den senaste 12-månadersperioden samt motsvarande kontakter dessförinnan. Man frågar om arbetstagare sökt läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, kiropraktor eller liknande för astma/kroniska luftvägsbesvär, eksem/hudbesvär samt andra allergiska besvär, t.ex. hösnuva, nässelfeber. Symtomfrågorna avser att

bl.a. belysa besvär av astma, hösnuva och eksem. Genom att man efterfrågar såväl besvär under det senaste året som tidigare besvär för de atopiska sjukdomarna har också antalet nyinsjuknade under det senaste året (incidensen) beräknats.

Resultaten illustreras här med incidens, prevalens och kumulativ incidens av atopiska sjukdomar för tre manliga och tre kvinnliga yrkeskategorier. Det finns en liten tendens till ökad prevalens och incidens för LOgrupperna, men skillnaderna är inte stora (tabell 23- 24). samma tendens kan observeras när några större databaser med olika (n = 18 910), TCO-grupper LO-grupper (n = 19 858) samt (n = 9 196) SACO/SR-grupper analyseras (tabell 25-27). Det kan inte förklaras av skillnader i atopisk familjehistoria eftersom LO-grupperna generellt ligger på en lägre nivå än övriga studerade fack (figur 38 och 39). Man kan dock ifrågasätta om ärftligheten för allergi som sådan verkligen är lägre för LO-grupperna. En mer rimlig förklaring är sannolikt att medvetenheten om allergier och benägenheten att söka sjukvård för dessa besvär är större hos de högre utbildade grupperna.

Tabell 23. Incidens, prevalens och kumulativ incidens för atopiska sjukdomar för tre olika manliga yrkeskategorier. Frekvenserna anges i procent. Förråds- Svetsare Ingenjörer arbetare n = 1416 n = 335 n = 1712

Prevalens (12 mån.)

Incidens - Astma 0.7 0.6 0.6 - Hösnuva 0.8 0.6 0.8 - Eksem 3 6 2.7 2.1

Tabell 24. Incidens, prevalens och kumulativ incidens för atopiska sjukdomar för tre olika kvinnliga yrkeskategorier. Frekvenserna anges i procent. Lokal- Konto- Högstadievårdare rister gymnasielärare n = 4016 n = 1537 n = 203

Prevalens (12 mån.)

Incidens - Astma 1.0 0.5 0.6 - Hösnuva 2.0 1.7 1.1 - Eksem 3.9 3.6 1.7

Källa: Andersson, K., Fagerlund, I. & Bryngelson, I-L., Yrke och - av döda insamlaallergier sammanställningar de inom Svensk företagshälsovard, Rapport M 4/89, Miljömedicinska enheten, Yrkesmedicinska kliniken och Metodicum, Örebro 1989.

Tabell 25. Prevalens av atopiska sjukdomar den senaste 12-mânadersperioden för LO, TCO resp. SACO/SR-grupper. Frekvenserna anges i procent.

Tabell 26. Kumulativ indicens av atopiska sjukdomar för LO, TCO resp. SACO/SR-grupper. Frekvenserna anges i procent.

Tabell 27. Incidens av atopiska sjukdomar den senaste 12-månadersperioden för LO, TCO resp. SACO/SR-grupper. Frekvenserna anges i procent. Atopiska sjukdomar Kön LO TCO SACO

Astma M 0.8 0.2 0.6 Kv 0.9 0.7 0.6

Hösnuva M 1 5 1.0 0.9 Kv 1 1.6 1 3

Eksem M 2.9 2.5 2.7 Kv 3.6 3.2 2.6

Källa: Andersson, K., Fagerlund, I. & Bryngelson, I-L., Yrke och - av döda insamlaallergier sammanställningar de inom Svensk företagshälsovård, Rapport M 4/89, Miljömedicinska enheten, Yrkesmedicinska kliniken och Metodicum, Örebro 1989.

FREKVENS (Z) 25

\ k 15

10 “Å *\

I

4 89006651)

5:

o Tc01789 : x L0(6084) 0

-29 30-39 40-49 50-59 60-

Figur 38. Atopiförekomst hos män tillhörande LO (n Il 5 034), = 1 samt II

(9 789) SACO/SR-kolletiven (n

5 ?C0

551)- Atopi definieras som de som barn haft böjveckseksem, astma eller andra allergiska besvär.

(Z)

ZSFREKVENS

G

\§

// \ 10 \\ “\\\

vr

\L

a SHCO(2834) 5

?v e TCO(15610)

1111 *

0 L0(9?18)

-29 30-39 40-49 50-59 60-

39. hos kvinnor tillhörande LO Figur Atopiförekomst = 6 084), TCO (n = 1 789) samt SACO/SR-kolletiven (n = 5 651). definieras som de som barn haft (n Atopi astma eller andra allergiska besvär. böjveckseksem,

Källa: Andersson, K., Fagerlund, I. & Bryngelson, I-L., Yrke och - sammanställningar av döda insamlaallergier de inom svensk företagshälsovård, Rapport M 4/89, Milenheten, Yrkesmedicinska kliniken och Mejömedicinska todicum, Örebro 1989.

Ett problem med materialet är att inte hela den yrkesverksamma befolkningen har tillgång till företagshälsovård. Ca 75 % av befolkningen har för närvarande tillgång till denna service. De som står utanför är i stor utsträckning små- och egenföretagarna. Ett annat problem är att redovisade symtomfrekvenser baseras på relativt få personer när materialet uppdelas på olika yrkesgrupper vilket gör resultaten osäkra. Man bör därför begränsa analysen till större yrkesgrupper eller göra sammanslagningar till större yrekskategorier för att få säkrare underlag för analysen. Analysen har därför begränsats till yrkesgrupper som dels är tillräckligt stora och dels innehåller yrkeskategorier som kan belysa skillnader mellan olika yrkesgrupper. De stora talens lag gör att brister i materialinsamlingen härigenom i viss grad kan kompenseras. Man skulle dock önska ytterligare uppgifter om hur stor andel av de yrkesverksamma inom resp. yrke som är representerade i databasen, för att kunna bedöma materialets representativitet. Databasen skulle med denna komplettering kunna användas för att beskriva situationen för olika större yrkesgrupper, men knappast användas för att larma om nya allergiframkallande riskmiljöer på grund av de starka utslagnings- och selektionsmekanismerna.

7.3 Folksams register för avtalsgruppförsäkringarna (AGS)

Folksams register för avtalsgruppförsäkringarna (AGS) har upprättats för administrering av en tilläggssjukförsäkring, som ger ersättning utöver sjukpenning och förtidspension, vid längre sjukfrånvaro (se avsnitt 4.4). Registret omfattar omkring 1,2 milj. LO/SAF-

anslutna och ca 1 milj. anslutna inom den kommunala och landstingskommunala sektorn. Registret innehåller också uppgifter om de anslutnas facktillhörighet och arbetsgivare, vilket ger möjlighet till en analys av skillnader i allergiförekomst bland anställda i olika fackförbund.

Folksam har till ett med allergiutredningen och Riksförbundet mot Astma-Allergi (RmA) gemensamt anordnat forskningsseminarium i Saltsjö-Boo l-3 februari 1988 tagit fram uppgifter ur registret om vart tionde registrerat sjukfall inom andningsvägarnas och hudens sjukdomar. Andelen sjukskrivningstillfällen på grund av astma och bronkit resp. eksem inom olika fackförbund framgår av figur 40 och 41.

Figur 40. Andel sjukskrivningstillfällen på grund av astma eller bronkit i procent av antalet anställda inom olika fackförbund 1986. Källa: Nygren, Ä., Möjligheter att studera förekomst av allergisjukdomar i Sverige genom användning av sjukskrivningsstatistik, Att förebygga allergi genom forsk- - och Folksams ning nuläge behov, forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.

0.34 0.24 OJO

3 a b

P 0 .

o??

â ä* $ å* Q (9 4?

Q3?

Qá

Figur 41. Andel sjukskrivningstillfällen på grund av eksem i procent av antalet anställda inom olika fackförbund 1986. Källa: Nygren, Å., Möjligheter att studera förekomst av allergisjukdomar i Sverige genom användning av sjukskrivningsstatistik, Att förebygga allergi genom forsk- - och behov, Folksams ning nuläge forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.

Resultaten visar att Livsmedelsarbetareförbundet hade en signifikant högre andel astmapatienter än övriga fackförbund. Beklädnads hade en högre andel med eksem och Byggnadsarbetareförbundet en lägre andel med eksem än övriga fackförbund.

AGS-registret ger möjlighet att studera mer kliniskt relevanta sjukdomar inom en stor sektor av det svenska arbetslivet. Genom att diagnosen grundar sig på ett läkarintyg bör den ge mer kliniskt relevanta bestämningar av olika allergiska sjukdomar än de register som enbart grundar sig på individernas subjektivt upplevda besvär. Kvaliteten på diagnosen kan dock variera genom skillnader i bedömningar hos den läkare som utfärdar sjukintyget. Ett problem är att inte alla avtalsområden är anslutna till registret vilket begränsar möjligheten till jämförelser av yrkesmässiga/socioekonomiska skillnader

mellan olika fackförbunds medlemmar. Registret är dock en källa som borde kunna utnyttjas mer för forskningsändamål.

7.4 Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador (ISA)

Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador (ISA) (se avsnitt 4.3) grundar sig på arbetsskadeanmälningar till försäkringskassan. En viktig fördel med registret är att rapporteringsskyldigheten är lagstadgad och täcker alla yrkesverksamma personer i landet. Däremot torde arbetsgivarnas benägenhet att anmäla personer som drabbats av yrkesallergi variera inom olika yrken. Allergin kan vara mer eller mindre handikappande och möjligheterna till omplacering inom arbetsplatsen variera vilket påverkar benägenheten att anmäla en yrkesallergi. Vidare har man ingen kontroll över den s.k. healthy worker-effekten, som innebär att personer med speciella yrkesbetingade sjukdomar självmant slutar, så att de friska blir överrepresenterade.

Jannerfeldt och Carlsson (1987) har i en underlagsstudie till allergiutredningen bl.a. studerat yrken med högst överrisk för luftvägsallergier och eksem samt yrken med flest antal anmälda fall. Resultaten framgår av figur 42 och 43. Sifferunderlaget för figurerna redovisas i tabellbilagan.

Rarn- och cirkelsågare Kvarnarbetare Bagare Kemiska processarbetare Plastvaruarbetare Isoleringsmontörer

Verkstadsmekaniker Lant- och skogsarbetare Sekreterare l 5 10 15 20 Överrisk (SIR)

Figur 42. Yrkens med högst överrisk, luftvägsallergier, 1979-1985 samt tre yrken med många anmälda fall. Överrisk jämfört med samtliga förvärvsarbetande. 1 = genomsnittet för samtliga förvärvsarbetande. Bredvid staplarna redovisas antalet anmälda fall. Källa: Jannerfeldt, E. och Carlsson, A., Ingen ökning av allergier i arbetslivet, Läkartidningen Vol. 86, Nr 35, 1989.

Garvare (41)

i

Badpersonal (55) Smorjare Verkstadsmekaniker (1 ess)

3.

Köksbitraden S|akteri›ochcharkarbetare

31130)

Choklad-och sötvaruarbelare (35,

3 Lokalvårdare 41531) j Maskinmontörer (1035)

3 Syukvårdsbiträden 11 350;

3 I l I I 1 5 10 15 20 Överrisk(SIR)

Figur 43. Yrkens med högst överrisk, eksem, 1979-1985 samt tre yrken med många anmälda fall. Överrisk jämfört med samtliga förvärvsarbetande. 1 = genomsnittet för samtliga förvärvsarbetande. Bredvid staplarna redovisas antalet anmälda fall. Källa: Jannerfeldt, E. och Carlsson, A., Ingen ökning av allergier i arbetslivet, Läkartidningen, V01. 86, Nr 35, 1989.

Man kan konstatera att det föreligger stora skillnader i fråga om risk mellan olika yrken. Det är värt att notera att de högriskyrken som redovisas står för en rätt liten andel av fallen - mindre än 10 % - både för luftvägsallergier och eksem. De enda yrkesgrupper som uppvisar både hög risk och stort antal fall är i fråga om eksem framför allt Verkstadsmekaniker och köksbiträden och i fråga om luftvägsallergier ram- och cirkelsågare. Kombinationen hög risk och stort antal fall kan

vara en lämplig utgångspunkt för prioritering av förebyggande insatser (Jannerfeldt och Carlsson, 1987).

De yrken i arbetsskaderegistret som representerar flest antal fall av eksem och luftvägsallergier under perioden 1979-1984 framgår av tabell 28 och 29 (Jannerfeldt, 1987).

Tabell 28. Yrken med flest antal till arbetsskaderegistret (ISA) inrapporterade fall av eksem åren 1979- 1984. Inom parentes anges antalet fall per år och per 1 000 yrkesverksamma i respektive yrke under perioden.

Yrke Antal fall därav totalt kvinnor

Städare 1 440 (1,8) 1 357 (1,9) Verkstadsmekaniker 1 432 (2,4) 372 (3,7) Sjukvårdsbiträden 1 192 (1,4) 1 141 (1,4) Maskinmontörer och reparatörer 893 (1,2) 175 (3,1) Köksbiträden 763 (2,6) 692 (2,6) Målare 336 (1,8) 55 (7,0) Hemvårdare 336 (1,0) 328 (1,0)

Samtliga yrken 14 288 (0,6) 7 858 (0,7)

Källa: Jannerfeldt E. & Carlsson, A., Allergier i arbetslivet, Arbetarskyddsstyrelsen, Dnr WA 30/87, 1987-12-23.

Tabell 29. Yrken med flest antal till arbetsskaderegistret (ISA) inrapporterade fall av luftvägsallergier åren 1979-1984. Inom parentes anges antalet fall per år och per 1 000 yrkesverksamma i respektive yrke under perioden.

Yrke Kntal fall därav totalt kvinnor

Ram- och cirkelsågare 189 (2,4) 13 (3,0) Verkstadsmekaniker 172 (0,3) 48 (0,5) Lantbrukare 168 (0,2) 34 (0,1) Sekreterare 147 (0,1) 135 (0,1) Bänk- och möbelsnick. 118 (0,5) 24 (0,8) Maskinreparatörer 112 (0,2) 28 (0,5)

Samtliga yrken 3 411 (0,l4) 1 369 (0,l3)

Källa: Jannerfeldt, E. & Carlsson, A., Allergier i arbetslivet, Arbetarskyddsstyrelsen, Dnr WA 30/87, 1987-12-23.

Av tabellerna framgår att hudallergier är betydligt vanligare än luftvägsallergier och att stora skillnader också föreligger vad beträffar de yrken som drabbas av resp. typ av allergi.

Vår bedömning är att ISA trots allt ger en rätt god uppfattning om allergirisken i vissa yrken och om de faktorer i yrket som orsakat allergin. Denna bedömning grundar sig på att latenstiden mellan exponering och uppträdandet av allergiska symtom ofta är kort och att inga väsentliga förändringar skett i försäkringskassornas bedömning av allergier som yrkesskador.

7.5 Socialstyrelsens register över sluten kroppssjukvård

Socialstyrelsens register över sluten kroppssjukvård innehåller ingen yrkesuppgift. En analys av socioekonomiska skillnader i slutenvårdskonsumtion bland olika grupper av allergiker förutsätter därför att yrkesuppgift tillförs registret genom samkörning med annat register. Socialstyrelsen har upprättat ett särskilt register bildat genom samkörning av patientregistret för sluten kroppssjukvård samt Folk- och bostadsräkningarna 1970 och 1980 för att bl.a. kunna utföra särskilda analyser av socioekonomiska skillnader i vårdkonsumtion. Registret har därefter avidentifierats från alla personnummer. Patientmaterialet består av slutenvårdsdata från 14 landsting insamlade under perioden 1978-1983. Registret innehåller uppgifter om drygt 5,5 milj. individer, vilka sedan hänsyn tagits till antalet avlidna, utflyttade ur riket eller ofullständiga uppgifter m.m. kommit att reduceras till ca 4,9 milj. individer.

Thelin (1988) har genomfört en undersökning av svenska lantbrukares slutenvårdskonsumtion vilka jämfördes med övriga yrkesarbetandes. Enligt FoB 80 var ca 3,1 milj. personer yrkesverksamma, från vilka borträknades de personer som var 65 år eller äldre och inte tillhörde den studerade åldersgruppen (20-64 år). Underlagsmaterialet för beräkningarna kom således att bestå av knappt 3 milj. yrkesverksamma personer. Av dessa hade totalt 1 209 508 personer vårdats på sjukhus vid minst ett tillfälle under perioden 1978-1983. Antalet lantbrukare i det upprättade registret uppgick enligt FoB 80 till 60 515 personer och övriga yrkesverksamma till 2 843 237 personer.

Eftersom lantbrukarnas ålderssammansättning väsentligt skiljer sig från den övriga yrkesarbetande befolkningen har den jämförande analysen genomförts först efter noggrann åldersstratifiering. Den relativa risken att sjukhusvårdas vid minst ett tillfälle under den studerade perioden beräknades för varje áldersklass.

Resultaten visade att lantbrukarna, män såväl som kvinnor, totalt i alla sjukdomar hade ett ca 15 % lägre slutenvárdsutnyttjande än övriga yrkesarbetande. Vårdutnyttjandet bland männen var mellan 0-40 % lägre än hos övriga yrkesgrupper beroende på diagnosgrupp. Risken att läggas in för sluten vård på grund av sjukdomar i andningsorganen var ungefär lika stor bland manliga som bland kvinnliga lantbrukare. Risken för sjukhusvárd på grund av sjukdomar i andningsorganen bland yngre lantbrukare mellan 20-29 år var ca 25 % högre för kvinnor än för övriga yrkesarbetande. Bland äldre lantbrukare i åldersgrupperna 60-64 år fanns en lika ungefär stor överrisk bland män. Risken för sjukhusvård på grund av astma bland lantbrukare var signifikant högre än för övriga yrkesarbetande 44). (figur

I Män

Kvinnor

r-rzrnt-hcñt

TJ

“

1-

2a- 35- ua- 5a- en?

må

29 39 2.9 59 en

Figur 44. Risk för sjukhusvárd för astma bland lantbrukare (100 % = risk för övriga yrkesarbetande).

Källa: Thelin, A., Lantbrukarnas sjukdomar, Lantbrukshälsan, Undersökningsrapport 24/88.

Antalet vårdtillfällen på grund av astma per l 000 personer i yrket ökade också med stigande ålder bland lantbrukarna medan övriga yrkesarbetande endast steg obetydligt (figur 45).

Uârd- 634 - Lantbr. tillf.

5h 09V f I üuriqa

1686 yrkesarb.

_ i * 1 personer

29;

23-59 m9 um 5a-59 66-61: år

åldersgrupper

Figur 45. Vårdtillfällen för astma bland manliga lantbrukare och övriga yrkesarbetande män.

Källa: Thelin, A., Lantbrukarnas sjukdomar, Lantbrukshälsan, Undersökningsrapport 24/88.

Socialstyrelsens, med Folk- och bostadsräkningarna, samkörda patientregister är en förutsättning för att forskning om socioekonomiska skillnader i vårdutnyttjande skall kunna studeras för olika sjukdomar i hela befolkningen. Socialstyrelsens folkhälsorapport (Socialstyrelsen redovisar 1987:15) riktade uppmärksamheten på ohälsans ojämlika fördelning mellan olika socioekonomiska grupper i vårt land. Thelin har med hjälp av socialstyrelsens register påvisat en statistiskt säkerställd överrisk för sjukhusvård på grund av astma bland lantbrukare jämfört med övriga yrkesarbetande. Det är angeläget att forskning om socioekonomiska skillnader i vårdutnyttjande för olika allergiska sjukdomar kommer till stånd också för andra riskutsatta yrkesgrupper.

8 URBANISERING OCH ALLERGI

Epidemiologisk forskning tyder på att förekomsten av luftvägsallergier har ökat i den industrialiserade västvärlden under senare decennier. Orsakerna till denna är inte helt klarlagd, men torde inte kunna tillskrivas förändringar av ärftliga anlag (atopisk benägenhet) eller ökning av i vår miljö naturligt förekommande allergen. Inte heller förbättrad diagnostik eller ökad medvetenhet om de allergiska sjukdomarna räcker som förklaring. Orsakerna torde till största delen kunna tillskrivas olika slags miljöföroreningar. En rimlig hypotes är att mer urbaniserade områden har en mer förorenad miljö och därför borde utgöra en ökad risk för utveckling av allergi och annan överkänslighet.

8.1 SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981

Utredningen har bearbetat SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF 1981) för att kartlägga hur de intervjuades allergiska besvär fördelar sig på olika s.k. H-regioner, som är ett uttryck för graden av urbanisering (figur 46).

Definitioner

H l Stockholm Stockholms Awegum HI RGÖGIhorg odaMal-ö Golcborgs ochMalmo/Lund/Trellc-

Säll

borgs A-regmner HJ Större kommuner

av Kommuner medmeran90GB

unvánar: 1 encirkel med30kmm radnc rumkommunccnlmm. H4Sñdnnelanhygdcu Kommun medmeran27(110 och mmdre an90000 mvánarc inom30 kmsradue rumkommuncenl um samt medmeran341] (Il) invånare mom100kmzs radiemedcentrum: samma punkt, HSNorr:Iithygdu

D Kommun medmer:n 27(XX) och

mindre an90000mvånarc mom30 km:sradne rumkommuncem umsaml medmmdre an3411M11) invånare :nom100kmsradiefrånkommun- CCHIHIKH H6 Norra[intyga

E] Kommun medmmdr:an27(ll)

mvånarc mom30kmrs vadnc runt knmmunccnrrum

Figur 46. Karta över H-regioner.

Utredningen har inte funnit belägg för någon urbanise-

ringsgradient bland de allergiska besvär som här redo-

visas (figur 47-50). ULF-undersökningen är förmcdligen

ett alltför trubbigt instrument för att särskilja spe-

cifika riskmiljöer från allergisynpunkt. Urvalet av in-

tervjupersoner har i första hand dragits för att repre-

sentera ett slumpmässigt urval av det svenska folket i

åldersgruppen 16-84 år och inte för att representera områden med olika grader av miljöföroreningar. Vi har inte heller kontroll över den ärftliga benägenheten att utveckla allergi, som vi vet väger tungt i detta sammanhang. Iakttagelsen stämmer för övrigt med en finsk undersökning, men denna drabbas av samma kritik (Thero, 1983). Det är således nödvändigt med mer riktade miljömedicinska undersökningar för att bl.a. kunna kontrollera exponeringsfaktorn.

Bgfggigg Riket 9,2 % .

Stockholm yL___4

.

Å----4

Göteborg och Malmö

Större kommuner p--4

Södra mellanbygden ,.?_; å Norra L tätbygden : Norra

glesbygden P---44

v - r 5 . . .

Procent 2 4 6 8 10 12

Figur 47. Andel av befolkningen (16-84 år) inom resp. H-region som uppgett sig ha lätta eller svåra besvär av hösnuva. Approximativa 95 %-iga konfidensintervall inlagda för resp. region för jämförelse med riksgenomsnittet. Källa: SCB:s undersökning av levnadsförhallanden (ULF) år 1981. Allergiutredningens bearbetningar.

Riket % H-region

316 Stockholm _L4

.

Göteborg och Malmö h-m-q

Större kommuner F-ñL4

Södra mellanbygden

%--4

Norra

»-á_--4

tätbygden

Norra glesbygden e----4

l Procent 2 4

Figur 48. Andel av befolkningen (16-84 år) inom resp. som sig lätta svåra besvär av

uppgett ha eller

H-êegion as ma. Approximativa 95 %-iga konfidensintervall inlag-

resp. region för jämförelse med riksgenomsnit-

gztför

SCB:s av levnadsförhållanden (ULF)

källa: undersökning

ar 1981. Allergiutredningens bearbetningar.

EKSEM ELLER HUDUTSLAG Riket %

H-region 1§,7

.

*rr-4 Stockholm

Göteborg och Malmö P---§4

Större kommuner F---%-4

nu

Södra mellanbygden E

Norra P-tätbygden å

+----4 Norra glesbygden

4-Procent

(16-84 år) inom resp. Figur 49. Andel av befolkningen ha lätta eller svåra besvär av H-region som uppgett sig 95 %-ga konfidensintervall inlageksem. Approximativa för med riksgenomsnitda för resp. region jämförelse tet.

SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) Källa: år 1981. Allergiutredningens bearbetningar.

ANDRA ALLERGISKA BESVÃR

Riket (Z:

Hqøegjon 8:1

l I r-l Stockholm I l Göteborg och Malmö , I Större kommuner l I

Södra mellanbygden *“f*

Z

Norra tätbygden *j“'

l Norra glesbygden *%

2 4 6 8 10 i§*“Procent

Figur 50. Andel av befolkningen (16-84 år) inom resp. H-region som uppgett sig ha lätta eller svåra besvär av allergiska besvär. Approximativa 95 %-iga konfidensintervall inlagda för resp. region för jämförelse med riksgenomsnittet. Källa: SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981. Allergiutredningens bearbetningar.

8.2 Åbergs undersökning av värnpliktiga

Epidemiologiska studier av mer homogena miljöer har visat skillnader i förekomst av luftvägsallergier mellan stad och landsbygd.

Åberg (1988) genomförde en specialstudie av 1981 års värnpliktiga i vilken värnpliktsregistret kompletterats med uppgifter från Folk- och bostadsräkningen år 1975 (F0B 75). Syftet var att studera prevalensen av astma och allergisk rhinit (AR) vid olika grad av urbanisering. Materialet indelades i fyra bosättningsvariabler, nämligen boende i glesbygd på lantgård resp. ej lant-

gård, i tätort utom Stockholm samt inom Stockholm. Den enda urbaniseringsvariabel som var korrelerad med astma var bosättning i Stockholm. Allergisk rhinit följde en urbaniseringsgradient med lägsta frekvenser bland dem som var bosatta i lantgård på landet och högsta frekvenser bland bosatta i Stockholm.

1 = GLESBYGD - LANTGÅRD 2 = GLESBYGD _ EJ LANTGÅRD 3 = mmm UTOM srocxuoua 4 = smcxuom

°/o ASTMA

s]

1234 1234 Figur 51. Prevalens av astma och allergisk rhinit (AR) vid olika grad av urbanisering.

Källa: Åberg, N. Allergic diseases in Childhood and

adolescence in relation to background factors, Akademisk avhandling, Dept. of Pediatrics I, Gothenburg University, Göteborg; 1988.

8.3 En studie av och luftvägsbesvär miljöfaktorer bland barn

Barn har ömtåligare slemhinnor, som lättare kan skadas av luftföroreningar, än vuxna. Man skulle därför kunna förvänta sig högre frekvenser av bronkiell hyperreakti-

vitet och astma hos barn som bor i närheten av industrier med miljöstörande luftföroreningar än i renare landsbygdsområden.

André o.a. (1988) genomförde under en månad år 1985 en enkätundersökning för att studera förekomsten av luftvägsbesvär hos barn och deras samband med olika miljöfaktorer. En enkät utsändes till föräldrarna till 5 301 barn mellan 6 mån. - 16 år bosatta i olika kommundelar norr och väster om Norrköping. svar från föräldrarna erhölls om 4 990 barn, vilket innebar en svarsfrekvens av 94 %. Frågeformuläret innehöll utöver frågor om nyinträffade fall av övre luftvägsinfektioner, symtom på bronkiell hyperreaktivitet och allergisk sjukdom även frågor om olika miljöförhållanden i hemmet och socioekonomiska data. Ett av de studerade områdena innehöll en pappersmassafabrik som periodvis har höga utsläpp av luftföroreningar (Skärblacka) medan övriga studerade områden inte hade några miljöförstörande industrier (Kolmården).

Resultaten visade en något högre relativ risk att drabbas av symtom på bronkiell hyperreaktivitet (relativ risk 1.3) och allergisk astma (relativ risk 1.3) bland de barn som bodde i området med pappersmassafabriken än i övriga studerade landsbygdsområden. Prevalensen av bronkiell hyperreaktivitet var 3,0 % och av allergisk astma 7,1 % bland barnen i Skärblacka. Om barnen dessutom bodde i ett fuktskadat hus ökade den relativa risken att få problem med bronkiell hyperreaktivitet (relativ risk 1.9) och astma (relativ risk 1.9). Barn som bodde i fuktskadade hus och samtidigt exponerades för tobaksrök hade de högsta andelarna besvär. Man fann symtom på bronkiell hyperreaktivitet hos 23,5 % och på allergisk astma hos 11,6 % av dessa barn. Det innebär att den relativa risken för bronkiell hyperreaktivitet

(relativ risk 2.8) eller allergisk astma (relativ risk 2.5) mer än adderades vid samtidig exponering för flera luftburna allergen. Resultaten tyder på att olika, var för sig måttliga miljöföroreningar, kan fungera synergistiskt och öka risken för bronkiell hyperreaktivitet och allergisk astma, speciellt hos barn med en allergisk familjehistoria.

Sådana synergistiska effekter har också iakttagits i studier av vuxna sulfitmassafabriksarbetare som samtidigt rökte (mikalesson, Stjernberg och Wiman, 1982; Stjernberg 0.a., 1985). Dessa studier redovisas utförligare i avsnitt 9.3.

Sammanfattningsvis finns stöd för antagandet att urbaniserade områden i vilka befolkningen exponerats för höga nivåer av vissa allmänna luftföroreningar (svaveldioxid, kväveoxid, ozon m.m.) har högre frekvens av allergibesvär hos barn och vuxna. Det förefaller samtidigt som om miljöfaktorer inomhus t.ex. fukt- och mögelskador och tobaksrök, har en relativt större betydelse som bidragande faktorer (s.k. adjuvansfaktorer) för uppkomsten av luftvägsallergier särskilt hos barn med ärftlig atopisk benägenhet. Ytterligare stöd för samband mellan allergiförekomst och urbaniseringsgrad kan erhållas från internationella studier, som redovisas i kapitel ll.

9 LOKALA BEFOLKNINGSSTUDIER

9.1 Lokala skolundersökningar

Allergiutredningen har under sitt kartläggningsarbete av olika riskmiljöer kunnat konstatera att skolan är en av de arbetsmiljöer där allergiproblemen är som störst. Ett av de största problemen har visat sig vara bristande ventilation. Städnivån bedöms inte sällan som dålig och dagstädningen medför att det inte går att undvika för allergikänsliga elever att komma i kontakt med damm. Dessutom förekommer ofta heltäckande mattor i elevutrymmen vilket försvårar städningen. Ventilation och städning har mycket stor betydelse för inomhusklimatets kvalitet, vilket är betydelsefullt för alla, men särskilt för allergiker och andra överkänsliga. Studier har visat att kända allergen som epitel, hår och fjädrar från levande eller uppstoppade djur och fåglar liksom björkris och tagelmaterial i t.ex. mattor och gymnastikredskap är vanligt. Det kan inte uteslutas att den höga frekvensen av allergiska besvär som observerats i olika lokala skolundersökningar under senare decennier bl.a. beror på den dåliga skolmiljön.

Man har i olika lokala tvärsnittsundersökningar under senare år kunnat konstatera att andelen skolungdomar med allergiska och andra överkänslighetsproblem ligger mellan 17-39 % (tabell 25). Andelen skolungdomar som någon gång har eller har haft allergiska besvär (kumulativ incidens) ligger mellan 15-46 % (tabell 26).

1 4 8

- -

- m.oA m._N m.mN _.Hm o.wm

»4ho»

ozHzx4oumm

uomm:

um__=w

ai! gw

noe

^«H.m

- - . - -

Hoxu44

m._

o.mm

zzz< som

cmmo=»m

cmm:ø_mmgamEuma

um__m:wxLw›o

- ;mw_w

_z<x_hz:

- m.m m._ m.N 5.0 - -

;oc

pzwuozm

- m;m›

Aewmxw

- m.N m.m

o.o_ «.m_ o.@M -

:mmxu mwm uccøm

:ua

:mv

mmaa=

=zmn=

- .n w.N

o.NN

-

N.mH

m.o« -

.zøzHzxpmzmcz=mhh_zmgxF

u==mn; som wvgou

^=w___u_=maV

:»m<

.H .N m.m o.m o.v m.m H.m o.v Emv

.meumwv

›m

+

:mm›_ø=cmm=_;ou__m›

^w

cwgw

^«a«m»_a=ømm=_;wu__m›

sovxsnm

am==m

=o_uu.u_xmuom_w= _m:;:owmvgw›u_m

mo.

-mm=w=xmmLmu:: .ugmm_u.cu=muw ;w_=Eso»mmwL» uwx=mcLu_w.mm

x.4o

uwx=o.;u_w;n_

wL.xw__oxw

ace

Lmugoaama

.emmxm

uouwe umxcm uwxcm umxcw

xmwm;m__ø Lm_mvwnvwLu

hu_4=m

x u w

mxm_oLm__m

um__=w

x

gmF_m

N -

ww.m

-ugom

- N.m mm

.Fub

m m.o m.o

nas ww

zzm4oxm

ed» own ANN cow men new men

u›==mn;

m ;m›

ouuoz

mñ m m N

N

gwo_m .uomwc

x_umo=mu_uswo==

.uzuuoga

xm_goumm_u›g:

az4m

m._

.msumc

noe omm New Nñe m_m mao mmm uoe m

ouuzgm :m__wE

om m m m on ;ua az :oo

mzoøg=am

;ua e

mxm_mLw__m

N m_m

-mLuv_ .A.o_.n w_u=um

c.-o o#-w m_-N e_-N

mmu_x ed-N oA.N_ -;o›n

=ø__mE

_m.o__mmu=ewoun»

mczmu u_›_maa=

xm_uzm44<

;m__m ___u

.commguumo

_ mmm__

.=.e__mng

ecagmx

qmañ Nmoñ mmm_

uocoxx

øwma

swumuzum =mumw_wg

mm»

Nwm_

.omm_V

mmm_

Emgummcu um_v_uemm

m

mun:

.ommüv Lun__mm

mmm_

Awmmñv Awmmñv

mm__m=mxLo›o

cxmzwz

mcgmuuumgnm

^oNm_V ^NmmaV

.mmm_V.._m›mw==m

.:m_ N

.mLcau=_4 .:owm=w›m .sngumucam

xmcwsmumm .=u__wamm;x ._o,_=e=mz gmumxgnnm

:oo

mzm4mzm .mgonmunu .ow\mNm_v mm=_uu=: .m_:muuu: :oømcåoa .mgopucmm

m.N :mn Lu:

.Lm__wz .xuwamgm

se

ago .m.wn a mmgma m muaJm ams: _m__n: was: m==;_x a A. ^««

^«««

1 4 9

m o _ o . . . .

ñ.mM m.mm nu en o.Nm vn m.mm

»4»o»

wv

_ N . - V M

zzz< _ozu44

c . _ .

_=<xHha=

- -

o.N m.m - - _.m M_ m_

.w

@.m

...o.HH

w . m . N . -

:mmxw m.HN

m.w

A.mH aw «.ma QH ww nu

zuz_zxnwmuaz=m»h_zmmuH

0 . Q .

=zmø=

m.m m.m m.m o.N

w.NN m._ñ

ad

m.m_ ma

m=mvwu=__auou

__

w

..o.m

.

n.N M.m m.m ø.N m.m 9 v.m N

zhm<

m.m

co +

x_4o

;um

m=_=xomLwu=:

.

-wm=_=xnmLow== umLom_u.uu=m»m Lm,=s.oçøm«.» uu.wm_ugmv=u.m g:_=Ego»wmug»

.u4__

;ao

H

zzm4oxm umouxu_ga

voume umx=u umxgu umxcu .owe uwx=u uwx=w uwxçm uwxcm .=m

.=uoumwLa

N u n n w a N a x

az4m -ugom

m m m am

__a» en cd N.w . w

m.o N.o N

..a_a=

mmm Nam

ouaoz

eñm mo_ HNN ago

zqzooxaqw

_ _ omm cow mom www

m_ en q m _ m

xw_soumw_wL= wumxmnwa

wow New amd øxm Hon Nav man uno

ouu=;m

_ m M M _

mn

xm_ømm44<

w

_.a_.N e..o_.N

o.m

-m;wv_

N

oH-N ø_-N o_-w oA-o m_

mmm/x e_.oñ

wA-=wso

amma nmsumm

.om\mNmñV

mmswgozogx .:oum.mo=

mzua_uz_

=omw;aupom

-._guw;u

.__e::mmom =o_ucsgo»=_

-mgum

.=ms_.wnx

Nam_

Ammmñv

mmm_

^mNm_. mmmH Åemmñv

Nam”

_«m_u=.m .engumxz

cw_

.=om_ox

NNm_ omm_

›mmga=

sn.umm=u

a w

.=øe__w_x

mama mmm_

u==._x Axmmdv

R

Awmmñv ^wNm.v .Nmm_v

a

_›4:

.m.øau=_4

.çmumxg

.mgoncgonum

.wnmcmxx

xmcmgwmwz mmsogugmxm cwumxgnnm m=_qnxL.oz v::_Lwmmm .:cmmLou:

;go

.commccgoa

mmexm__mx

.mgmm

a

.=ms__mnx m=_anx=_4 .mgonauoo .=.s._wnx .=mu_..wa .mwouum: .=omm;zm4 .cmsgxoz

o.m

.m;mn .wm.u= ..o__mz ..m__nz

:ax »Lo 4 .=w_ 4 ago: ha :om mms: mms: enguø mmm_ mms: A.

Anu

Man finner en ökad trend av såväl prevalens som kumulativ incidens från äldre till mer aktuella studier. Ökningen skulle visserligen kunna vara ett uttryck för geografiska skillnader i allergiförekomst men utredningen bedömer det mindre sannolikt då trenden med få undantag är stigande för såväl astma som hösnuva och eksem. Vi finner i likhet med Åbergs värnpliktsundersökningar de högsta allergifrekvenserna i studierna från de norra delarna av landet (Möller 1987, Sandberg 1988).

Kraepelien (1954) fann i en undersökning av 60 063 skolbarn i grundskolan (åk 1-8) i Stockholm baserad på rapporter från skolläkare att prevalensen av astma vid en speciell tidpunkt (1 mars 1953) var 1,37 %. Kraepelien och Rolof (1976) genomförde läsåret 1974/75 en enkätundersökning av förekomsten av astma m.m. bland ett slumpmässigt urval av 21 954 elever i grundskolan (åk 1-9) i stockholms skolor. Urvalet motsvarade ca 40 % av inskrivna elever (n = 55 124). Man fann att samtliga prevalensen för samtliga nio årsklasser var 2,5 %. 1974/75 års undersökning omfattade en årskurs mer än i 1953 års studie, vilket dock inte påverkar resultaten i nämnvärd utsträckning. Samtliga årsklasser låg 1974/75 högre än år 1954. Prevalensen av astma hade således ökat från ca 1,4 till 2,5 % mellan 1953 och 1974/75.

En studie är av speciellt intresse för att belysa frågan om allergiproblemen ökar eller minskar. Möller (1986) genomförde år 1976 en enkätundersökning av förekomsten av allergiska besvär bland skolbarn i Umeå, åk 1-3 (6-9 år). Studien upprepades år 1987 bland samma årskurser och med samma metodik. Bortfallet var vid båda tillfällena mycket lågt. Resultatet framgår av tabell 30.

Tabell 32. Kumulativ incidens (besvär någon gång) av allergiska symtom hos barn i årskurs 1-3 (6-9 år) i Umeå år 1976 och 1989. Procent.

År Brutto- Bort- Astma Hö- Eksem Urti- Annan Totalt urval fall snuva karia allergi % 1976 3 417 0,5 6,6 13,6 14,8 13,0 1 34,1 1987 3 316 0,2 8,4 11,4 28,2 15,1 1,8 46,0

Källa: Möller, C., Immunotherapy of children with rhinoconjunctivitis due to birch pollinosis, Umeå University Medical Dissertations, New series No 159, Umeå 1986. Möller, C., och Bergström, E., Ökande allergiförekomst hos barn i Umeå, Svenska Läkaresällskapets Handlingar, Hygiea 1988, 97 (häfte 1):106.

Andelen skolungdomar som uppgivit att de har eller har haft (kumulativ incidens) allergiska besvär ökade under perioden från 34,1 till 46,0 %. Bland de olika symtomgrupperna fann man den kraftigaste ökningen hos barn med ökade från till o s. Astma ökade eksem, som 14,8 28,2 från 6,6 till 8,4 % och urtikaria från 13,0 till 15,1 %. Däremot fann man en minskande andel med hösnuva från 13,6 till 11,4 %. Studien ger ytterligare belägg för att allergiproblemet ökat i omfattning under det senaste decenniet.

Anderson (1989) har undersökt förekomsten av allergiska besvär bland skolbarn i Karlskoga. Våren 1984 utsändes en enkät till samtliga föräldrar med frågor om miljöfaktorer i barnens omgivning, vissa bakgrundsfaktorer samt frågor om barnens hälsotillstånd med betoning på allergiska besvär. Med allergiska besvär avsågs såväl rena allergier med påverkan pa immunsystemet som andra överkänslighetsreaktioner. Undersökningen år 1984 omfattade totalt 952 barn födda i Karlskoga kommun, efter ett bortfall av knappt 3 %. Vid en uppföljning år

1987 deltog 841 barn och bortfallet hade då ökat till 12 %. Vid det första undersökningstillfället studerades barn i årskurserna l, 4 och 7 vilka vid uppföljningen tre år senare gick i årskurs 4 och 7 samt första årskursen i gymnasiet.

Tabell 33. Procentuell andel barn som enligt uppgift från föräldrarna uppgivits någonsin ha haft allergiska besvär (kumulativ incidens) vid undersökningar år 1984 och 1987.

Källa: Andersson, K., 0.a., Karlskogaundersökningen. Allergibesvär bland barn i en mellansvensk kommun - en befolkningsstudie, Rapport M 1/88, Yrkesmedicinska kliniken, Regionsjukhuset, Örebro 1988.

Tabellen visar att i en kohort skolbarn som undersökts år 1984 och följts upp år 1987 hade andelen barn som enligt föräldrarna någonsin haft allergiska besvär ökat från 33 till 35 %. Ökningen var störst bland de barn som år 1984 gick i årskurs 1, vilka ökade från 31 till 36 %, och i årskurs 4, vilka ökade från från 33 till 36 %. Bland barnen i årskurs 7 hade däremot skett en minskning från 35 till 33 %, vilket inte är möjligt vid uppskattningar av den kumulativa incidensen i samma kohort. En validitetsstudie visade att såväl över- som underrapportering förekom, men att underrapporteringen var större om journaluppgifter kan anses ge den mest korrekta uppgiften. Mot denna bakgrund kan man anta att den totala ökningen från 33 till 35 % troligen skulle vara större.

Kjellman, Pettersson och Hyensjö (1982) genomförde år 1980 en enkätundersökning bland ca 40 000 skolbarn i Skaraborgs län. Enkäten delades ut av klassföreståndaren och fylldes i av högstadie- och gymnasieeleverna. Lågstadiebarnens enkät fylldes i av föräldrarna. Bortfallet var 6 % i grundskolan och 18 % i gymnasieskolan. Den kumulativa incidensen av atopisk sjukdom, dvs. astma, atopisk dermatit, hösnuva, anafylaktiska reaktioner samt födoämnesallergi med symtom på t.ex. urtikaria/quinckesödem eller kolik/diarré, var totalt 23,5 %, varav astma 2,6 % och hösnuva 8,8 %.

Figur 52 visar den kumulativa incidensen av hösnuva i procent av de 40 100 skolbarn som ingick i enkätundersökningen. Figuren visar den karakteristiska ökningen med åldern och en viss överrepresentation bland pojkar i alla studerade åldersgrupper.

133 12

92 13 0” i3 O

de

sad*

1-9 1042 1145 ›1s ÅLDER

Figur 52. Kumulativa incidenser av allergisk rhinokonjunktivit (hösnuva) hos skolbarn enligt enkätundersökning i Skaraborgs län år 1980 (N = 40 100). Procent. Källa: Kjellman, B., Läkartidningen, vol. 84, Nr 42, 1987.

Åberg o.a. (1981) belyser i en annan studie förekomsten av allergiska sjukdomar hos skolbarn. Han genomförde åren 1979-1980 en enkätundersökning bland elever i grundskolan i Göteborg, Kronobergs län och Kiruna. Samtliga elever i klass 1, 4 och 8 tillfrågades om symtom, debut, senare besvär samt exponering för olika allergen (rökning i hemmet, djurförekomst) m.m. Med ett bortfall på 8 % kom undersökningen att omfatta totalt 19 814 barn.

Man undersökte såväl prevalens som kumulativ incidens bland skolbarn i Göteborg, Kronobergs län och Kiruna under åren 1979-80 (tabell 34).

Tabell 34. Prevalens och kumulativ incidens av allergiska sjukdomar hos svenska skolbarn i Göteborg, Kronobergs län och Kiruna år 1979-80 (N = 19 814). Diagnos Mått Pojkar Flickor Totalt

Astma prevalens 2.7 2.1* 2.4 kum.incidens 6.0 4.1** 5.1 Allerg.snuva prevalens 8.4 6.3** 7.4 kum.incidens 10.3 7.6** 9.0

p ** 0.001 p

Källa: Åberg, N., Engström, I. & Lindberg, U., Allergic diseases in Swedish School Children, i Aberg, N., Allergic Diseases in Childhood and Adolescence in Relation to Background Factors, Akademisk avhandling, Pediatriska kliniken, Göteborgs Universitet, Göteborg, 1988.

som framgår av tabellen var luftvägsallergierna, astma och allergisk snuva, vanligare bland pojkar än bland flickor medan hudmanifestationerna, eksem och urtikaria, var vanligare hos flickor. Den tidigare redovisade undersökningen av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) år 1981 har visat att skillnaden i prevalensen av eksem mellan pojkar och flickor accentueras ytterligare i vuxen ålder medan skillnaden i prevalensen av astma och hösnuva då minskar mellan könen.

Man fann att drygt 40 % av dem som uppgivit sig känna till vad de var allergiska mot angivit allergi mot frömjöl och pollen. Cirka en tredjedel uppgav att de besvärades av pälsdjur/fåglar och ungefär lika stora andelar av tobaksrök/starka dofter resp. födoämnen. Drygt 20 % var vidare besvärade av damm.

Av resultaten att döma kunde man förvänta sig att finna två djurallergiker per klass. Man fann att hela 66 % hade egna djur eller ofta hade kontakt med djur.

Epidemiologiska surveyundersökningar, där uppgifterna erhållits enbart genom enkät- eller intervjusvar, ger valid information om den - dvs. ingen atopiska allergin snabballergiska, immunologiskt förmedlade allergisymtom. Endast i de fall där hud- eller blodprovstest utförts, kan man vara säker på att atopisk allergi föreligger. Men från förebyggande synpunkt är det ofta mindre meningsfullt att göra en skarp distinktion mellan atopisk allergi och annan överkänslighet.

Hattevig o.a. (1987) undersökte förekomsten av atopisk sjukdom bland 221 skolbarn i ak 4 och 8, dvs. 10- och 14-åringar, inom ett skoldistrikt i Skövde med hjälp av intervjuer och hudpricktest (SPT). Gruppen hade inte selekterats med hänsyn till atopisk familjehistoria.

Alla 221 barnen följdes upp under 18 månader och intervjuades på nytt med hänsyn till atopiska/allergiska symtom under perioden. Man fann att 25,8 % uppgivit symtom på atopisk sjukdom enligt intervjuformuläret och 19,0 % om atopin också skulle bekräftas genom hudpricktest. Resultaten visar generellt lägre nivåer av olika atopiska sjukdomsmanifestationer om reaktioner mot olika allergen också skulle bekräftas genom pricktest (tabell 35).

Tabell 35. Prevalensen av atopisk sjukdom bland skolbarn i åk 4 och 8 (omkring 12 och 16 år) under en

Hospital Skövde and the Faculty of Health Sciences, Linköping University, Skövde and Linköping, Linköping 1989.

Järliden (1986) undersökte år 1986 skolbarn i samtliga årskurs 1 t.0.m. 9 i Nora kommun (N = l 296) ett genom frågeformulär som skulle besvaras av barnens föräldrar. Bortfallet var tämligen lågt i årskurs l-7, medan årskurs 8 och 9 svarade för ett bortfall av 25 resp. 34 %. Det totala bortfallet var 14,4 %.

Av de 1 109 barn från vilka svar erhållits uppgav totalt 34 % att de hade någon form av allergiska besvär. Av dessa var 5,5 % besvärade av astma, 15,5 % av hösnuva och 21,8 % av eksem (varav 12,9 % av böjveckseksem).

vid undersökningen uppgav ca 24 % sig känna till att de var allergiska eller överkänsliga mot något speciellt. De vanligaste svaren fördelade sig som framgår av figur 53.

%

30 --

DAMM DJUR FRGMJGL gF000- TDBAKSRUK AMNEN DDFTER

Figur 53. Fördelningen av de ämnen som skolbarnen i Nora kommun uppger sig vara allergiska eller överkänsliga mot. Källa: Järliden, E., Allergier i skolmiljö, Nora kommun 1986.

Sandberg (1988) har genomfört en studie av förekomst av allergiska besvär bland skolbarn i Kiruna kommun. Alla grundskoleelever (N = 3 033) i årskurserna l-9 (7-15

år) ingick i enkätstudien, som helt baserades på föräldrarnas svar.

Totalt besvarades 2 643 enkäter, vilket innebar ett bortfall på 13 %. Liksom i Noraundersökningen var bortfallet mycket lågt i årskurserna 1-6, mellan 1 och 11,5 %, men högre på högstadiet, upp till 30 % i årskurs 9. Bortfallet för nionde klass bedömdes kunna påverka resultaten för just den årskullen, men inte i nämnvärd grad resultaten som helhet.

Drygt 28 % av eleverna uppgavs enligt föräldrarna ha astma eller annan allergisk sjukdom, t.ex. hösnuva eller eksem.

33,9 % uppgavs ha någon form av överkänslighet mot något.

Eftersom elever med allergisk sjukdom och de som var överkänsliga mot något överlappade varandra kan inte andelarna adderas. Totalt hade 38,6 % av skolbarnen i Kiruna kommun hade någon form av allergisk sjukdom och/ eller annan överkänslighet.

Den höga andelen besvärade ger stöd åt hypotesen om en nord-sydgradient, som innebär att besvären ökar ju längre norrut man bor (Åberg, 1988).

Av de föräldrar som besvarat enkäten (N = 2 643) uppgav 5,1 % att deras barn var besvärade av astma. 13,2 % hade hösnuva, vilken tycktes öka med ökande ålder. 16,6 % av eleverna uppgavs vidare vara besvärade av eksem. Fördelningen av de olika allergiska besvärstyperna bland pojkar och flickor framgår av figur 54.

Polkar 1291 Flickor 1350 Rstma i

Figur 54. Andel pojkar resp. flickor bland skolbarn i Kiruna med olika allergisymtom (procent). Källa: Sandberg, K., Allergiska besvär bland skolbarn i Kiruna kommun, Samhällsmedicinska enheten i Norrbottens län, Rapport 6/88.

Enligt föräldrarna var 33,9 % (897) av eleverna mer eller mindre överkänsliga mot något. De vanligaste utlösande faktorerna (allergenen) för elevernas allergiöverkänslighetsbesvär var pälsdjur/fåglar, vilka följdes i tur och ordning av födoämnen, pollen (inkl. blommor och hö) och tobakslukt/dofter (figur 55).

Damm (81) Pålsdiur (315) Fröniöl (181) Födoånnen (263) Hagel (56) Tobak/dolter (185) Feme] Her allergen

Figur 55. Andel av skolbarn i Kiruna som visar överkänslighet mot olika allergen i förhållande till alla med (N = 897). Procent. överkänslighet Källa: Sandberg, K., Allergiska besvär bland skolbarn i Kiruna kommun, Samhällsmedicinska enheten i Norrbottens län, Rapport 6/88.

Enkätundersökningen innehöll också ett antal frågor om miljön i hemmet. Av särskilt intresse var uppgiften att fukt- och mögelskador förekom i hemmet hos hela 14,6 % av de elever som bodde i - ett som tilägenhet problem digare mest uppmärksammats bland villaägare (tabell 36).

Tabell 36. Andel hem med tecken på fukt- och/eller mö-

Bråbäck, Kälvesten och Sundström (1988) undersökte år 1985 prevalensen av astma bland 10 527 skolbarn i sundsvall i åldrarna 7-16 år med hjälp av två föräldraenkäter. svar på den första enkäten erhölls från föräldrarna till 9 603 barn, vilket innebar ett bortfall av 8,8 %. Föräldrarna ombads besvara frågan Har Ditt barn haft astmasymtom under det senaste året och/eller fått medicin mot astma minst en gång. Frågan fortsatte: Var snäll och svara ja även om symtomen varit lätta och av kort varaktighet, som lättare pipande andning och andningsbesvär i samband med kyla eller lättare andnöd av tillfällig natur i samband med fysisk ansträngning. Andelen barn med någon form av astmasymtom enligt denna breda definition var totalt 8,7 % (921 barn).

De föräldrar som besvarat den första enkäten jakande fick vid slutet av höstterminen besvara ytterligare en enkät med frågor om symtom och utlösande faktorer. Barnen ansågs ha astma om de haft minst två av följande symtom under föregående år: 1) pipande andning 2) andnöd 3) ansträngningsutlösta hostattacker (utan närvaro av kyla) 4) nattlig hosta under mer än fyra veckor (utan tecken på kyla eller kikhosta). Totalt uppgavs 4 % av barnen ha minst två av de fyra uppräknade symtomen under det senaste året.

De vanligaste symtominducerande faktorerna var fysisk ansträngning, övre luftvägsinfektion, kontakt med djur och tobaksrök (figur 56).

Fysisk ansträngning Övre luftvägsinfektioner Djur Tobaksrök Pollen Dimmig, fuktig luft Kyla Starka lukter Damm rm«›- *a * Skratt 3D E? “W qagd Färgdofter “St” Mögel , svamp l WO E3 kända __ __J

Procent

Figur 56. Symtomutlösande faktorer hos barn med och utan astma.

Källa: Bråbäck, L., Kälvesten, L. & Sundström, G., Prevalence of Bronchial Asthma among School Children in a Swedish District, Acta Paediatr Scand 77: 821-825, 1988.

Det av allergiutredningen initierade Allergiprojektet i Sundsvall genomförde under hösten 1988 en enkätundersökning som omfattade drygt 5 000 barn i Sundsvalls kommun. Syftet var att kartlägga astma- och allergiförekomst samt exposition för olika riskfaktorer (Bråbäck, Kälvesten, Jonsson och Gillander, 1989).

En enkät riktades till föräldrar till samtliga fyra_ åringar bosatta i Sundsvalls kommun. Enkäten delades ut och samlades in av distriktssköterskorna på barnavårdscentralerna i sundsvall. Sammanlagt besvarades 859 enkäter, vilket innebar en svarsfrekvens på 91 %.

En annan enkät riktades till föräldrarna med ungefär samma innehåll som BVC-enkäten till samtliga barn i grundskolans åk 1, 4 och 8. Skolsköterskorna delade ut och samlade in enkäterna med hjälp av klasslärarna. Sammanlagt besvarades 3 043 enkäter, vilket innebar en svarsfrekvens av 94 %.

En tredje enkät riktades till samtliga elever i åk 1 på gymnasiet, sammanlagt drygt 1 200 elever. Skolsköterskorna informerade eleverna om enkätens innehåll och genomförande. Enkäten besvarades under skoltid av totalt l 279 elever, vilket innebar en svarsfrekvens på 98 %.

Resultaten visade att 20 % av 4-åringarna, 26 % av grundskolebarnen och 38 % av gymnasieeleverna uppgivit någon form av allergiska besvär. Man fann att eksem var vanliga i alla studerade åldersgrupper medan allergiska näs- och ögonbesvär blev vanligt förekommande först upp i skolåldern.

Tabell 37. Procentuell andel 4-åringar (BVC), grundskoleelever i åk 1, 4 och 8 samt gymnasieelever i åk 1 i Sundsvalls kommun som uppgivit olika allergibesvär det senaste året. Barn i Barn på hemmet daghem n = 221 n = 570

Förkylning mer än 6 ggr/år 3,6 12,8 Finns det något som barnet är allergisk mot? 14,0 23,0 Astmabesvär sista året? 4,5 8,2 Ärftlighet för allergi? 64 3 62,3

Källa: Bråbäck, Kälvesten, Jonsson och Gillander, Allergibesvär bland barn och i Sundsvalls kommun,

ungdom

Allergiprojektets rapport LA 88/89, sundsvall juni 1989.

Man studerade även skillnader i allergiförekomst mellan barn som bodde i villa eller radhus (n = 2 090) resp. lägenhet (n = 594). Trots klara skillnader i boendemiljö och livssituation fann man inga påtagliga skillnader i allergiförekomst mellan villabarnen (25,6 %) och lägenhetsbarnen (26,4 %).

Däremot fann man att täta förkylningar var fyra gånger så vanligt och allergier nästan dubbelt så vanligt bland barn på daghem jämfört med barn i hemmet.

Undersökningen visar att miljön har stor betydelse för uppkomsten av allergi och annan överkänslighet och att kommunerna nu måste göra större ansträngningar för att sanera miljön och förbättra luftkvaliteten på daghemmen.

9.2 Långtidsprognosen för barndomsastma

Engström, Kraepelien, Oberger och Holmström (1986) har i en kongressrapport redovisat delresultat från en pågående longitudinell studie av barn som behandlats för astma vid någon av de två allergikliniker som fanns i Stockholm på 1950-talet. Materialet omfattade totalt 599 barn som år 1960 var 15 år eller äldre. Denna grupp har med av - den följts fortlöpande hjälp frågeformulär senaste från år 1978. En särskild undergrupp av personer mellan 40-45 år redovisas här kompletterad med preliminära resultat från den pågående studien.

Två tredjedelar av den ursprungliga gruppen var pojkar. För 25 % av patienterna skedde astmadebuten före 2 års ålder, 60 % debuterade före 4 år och 80 % före 6 års

ålder. Det fanns en tendens till tidigare debut bland pojkar än bland flickor.

Karakteristiska tecken på ärftlig disposition och annan atopisk sjukdom eller tecken på IgE-medierad allergi kunde iakttas hos ca 60 % av materialet.

Den studerade gruppen indelades i tre delgrupper:

0 Barn med mild astma, som hade mindre än 5 astmaattacker per år och som var symtomfria däremellan (Grupp 1).

0 Barn med moderat astma, som hade 5-10 attacker per år och symtomfria perioder däremellan (Grupp 2).

0 Barn med svår astma, som hade mer än 10 attacker per år och ofta förlängda obstruktiva perioder däremellan (Grupp 3).

I det aktuella materialet hade tre patienter avlidit i astma mellan 11 och 15 år och exkluderades därför från analysen. Beräkningarna har således baserats på ett urval av totalt 596 barn.

Tabell 38. Dödlighetsrisken för en grupp barn, 15 år eller yngre, med mild, moderat eller svår astma vilka följts upp mellan 1960-1978, då de var mellan 20 och 40 år gamla.

olycksfall, självmord Total mortalitet 14 2,7 7 10,6 17 2,9

Källa:Engström, I. o.a., Long term prognosis of Childhood asthma, XIII Congress of the of European Academy Allergology and Clinical Immunology, Budapest, 4-10, May Hungary 1986.

Totalt avled 21 patienter mellan 20 och 40 års ålder, av vilka 7 av dem i astma. Det motsvarade 1,2 % av hela materialet. Om de döda grupperas efter astmans svårighetsgrad under barndomen var dödligheten så hög som 6,1 % bland gruppen med den svåraste astman (grupp 3), medan den var mindre än 1 % i de övriga grupperna tillsammans .

Av de överlevande hade 82 % besvarat det senaste frågeformuläret. De var då mellan 32 och 45 år gamla. Majoriteten var omkring 35-årsåldern.

54 % av dessa tidigare patienter med barndomsastma sade sig inte ha några astmatiska symtom och uppgav att de hade varit symtomfria under de senaste tva aren. 46 % hade således aktuella symtom på astma utan några signifikanta skillnader mellan män och kvinnor (tabell 39).

Tabell 39. Andel överlevande patienter av en ursprunggrupp med diagnostiserad barndomsastma som år 1960 lig var under 15 år och som vid den senaste uppföljningen år 1978, då gruppen var mellan 32 och 54 år gamla, uppgivit att de hade symtom resp. var symtomfria.

Totalt Män Kvinnor

Engström, hood asthma, XIII Congress of the European Academy of and Clinical Immunology, Budapest, May 4- Allergology 10, Hungary 1986.

En majoritet av symtomgruppen ansåg att deras symtom endast var lätta och att de inte påverkade deras var-

dagliga liv.

Många patienter med astmasymtom vid tiden för undersökhade symtomfria perioder som ningen tidigare upplevt varat flera år under uppföljningsperioden (tabell 40).

Tabell 40. Tidigare symtomfria perioder hos patienter med när de vid den senaste uppföljningen var symtom mellan 32-45 år gamla.

varaktighet av Totalt Män Kvinnor perioder antal % antal % antal % symtomfria

Källa: Engström, I. o.a., Long term prognosis of childhood asthma, XIII Congress of the European Academy of and Clinical Immunology, Budapest, May 4- Allergology 10, Hungary 1986.

Engström och medarbetare ansåg sammanfattningsvis att prognosen för total symtomfrihet inte var helt gynnsam. Endast 25 % kunde betraktas som helt friska från sin astma när de uppnått 40 års ålder. Återfall av sjukdom kan ske efter många år utan symtom. Hos barn med svår astma var endast ett fåtal symtomfria i vuxen ålder. 40 % hade fortfarande svåra symtom. Den totala dödligheten var 10 % och dödligheten i astma 6 % i denna speciella grupp. Författarna anser mot bakgrund av dessa resultat att långtidsprognosen skulle vara mer gynnsam om astmapatienterna kunde ges en adekvat och effektiv behandling under den viktiga perioden i barndomen, speciellt för att undvika lungfuktionsförändringar som lätt kan utvecklas när barnet måste uppleva förlängda obstruktiva perioder.

9.3 Lokala studier av vuxenbefolkningar

9.3.1 Astma

En sammanställning av olika tvärsnittsstudier som genomförts i Sverige mellan åren 1964 och 1987 visade att prevalensen av astma bronchiale bland vuxna totalt varierade mellan 2,0-4,9 %. Prevalensen av astma var nästan genomgáende något högre bland kvinnor medan kronisk bronkit genomgående var vanligare bland män. Undersökningarna har genomförts med varierande undersökningsmetoder och i olika åldersgrupper varför de inte är helt jämförbara. Tendensen tycks dock peka på en ökning av prevalensen av såväl astma bronchiale som kronisk bronkit från äldre till mer aktuella studier (tabell 41).

Tabell 41. Prevalens av astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom enligt olika tvärsnittsstudier i procent av studerad åldersgrupp.

ALDERS- URVALS- BORTFALL UNDERSÖKNINGSMETOD (W KRONISK BRONKIT ( REFERENS k” AdTMA v_ 4

KLASS STORLEK v › __ _KXI_“?IJE*LÅ“““_KLE_°_KT°t°"

1967 16 - 64 2 167 - Stratiherat tvastegs- 1.1 2.8 2.11 ?.1 1.8 JUHLINEnHILHELMSEN, standardiserade (GÖTEBORG)

urxt/ai m erv u r me:

30 - 64 42 869 34 EnkaL+ 2.3 2.3 2.3 ?.7 1.5 IRNELL 81 KXVILUOG, 1968 intervjuercmed (UPPSALA MEDOMNEJD) urvo1 Frang, var k/.e a) 35 104 pos. svar 1 stads- ocn b) 7 765 b) samtliga pos. svar 1 landsbygdsbefolkninqvn ?55 Enkät 3.5 4.0 3.. - EDFORS-LUBS, 1971 42 - 81 13 99? (6 996 TVILLINGPAR) 30 - 64 42 869 2.5 2,6 5.5. 1 6 KIVILOOG 8 IRNELL, 1974 Enkät (1311mar:

(UPPSALA MEDOMNEJD) nälsfiunder-mká

-

g ) 1 P53 _ Snknligçrirav, av u- \ c w ä :Inllisfinirlava

toriska syn^nm+ aHergitest av JOFSORPV (ned astmasaHer kmn. hrmxki!

STJERNBERG 20 - 64 1 939 6.5 Enkat F Hin. uvudersök- 2.5 3.1 G. MIKAELSSON, & HUR;GVD115.NVLH* (HÖRNEFORS) 374 “ H (nya: + K1in. undwrauk- ;.1 4.: 5.1 .Y STJERNBERG, EKLUND, NVSTRÖM.16 . 72 ROSENHALL, EMMELIN & IH *V P“5- vV“ STRUMQVIST, 1985 (HÖRNEFORS) LUNDBÄCK, MAGSTAD, HETTA. d) 35 - 35 J 000 u_» irkgi › ›11n. uungrsak- n14.V 4.* 4.9 2 U ?-5 JANLERT 3 1987 b 50 _ l mm: .N 1111:3. *war .w k

(NORRBOTFTDEä) ti) 65 (gb uuwliqu hol-mtrl 111011. V. r.).“._() 5.: IA; 8.4 2.5

:wmraden1 Fu-xrl\wt14=|: 114.4 5.3 .in 11.0 5.3

0. 1 ?UU 19.?) Enkät, .m SEHJSCB ;xr-çi ERIKSSON, HÖGSTEDT

15 SINGER,1989 gläder a re 4,9 läkardiatzmv:

(HALLAND)

Julin och Wilhemsen (1967) genomförde i mitten på 60-

talet en intervjuundersökning av ett slumpmässigt urval

av befolkningen i Göteborg i åldrarna 16-64 år. Syftet

med undersökningen var att studera förekomsten av kro-

nisk obstruktiv lungsjukdom i en vuxen stadsbefolkning

och tillämpa kliniska metoder tillsammans med epidemio-

logiska för att differentiera mellan astma bronchiale

och kronisk bronkit. Personer med dessa diagnoser un-

dersöktes på nytt år 1967. Undersökningen omfattade to-

talt 2 167 personer och bortfallet var 7,8 %. Bortfal-

let visade sig innebära en viss underrepresentation av

enpersonhushåll och av gifta kvinnor i åldrarna 45-64

o år. Prevalensen av astma bronchiale befanns vara 2,0 s och av kronisk bronkit 1,9 %. Man fann fler rökare bland män med bronkit och bland kvinnor med astma eller bronkit än i det totala urvalet. Man fann också en högre sjukfrånvaro under femårsperioden (5 90 dagar) i astmagruppen. De båda symtomgrupperna har också analyserats med hänsyn till vissa socialmedicinska aspekter. Man fann bl.a. en signifikant högre andel boende som varken hade centralvärme eller badrum bland grupperna med astma (25 %) och kronisk bronkit (24 %) än i det totala urvalet (ll,6 %).

Irnell och Kiviloog (1968) genomförde mellan april 1966 och april 1967 en undersökning av förekomsten av astma bronchiale och kronisk bronkit bland samtliga vuxna mellan 30-64 år i Uppsala och sju kringliggande landsbygdskommuner. Undersökningen ingick som en del i en allmän hälsoundersökning av befolkningen i Uppsala län. totalt ingick 42 869 personer i undersökningspopulationen, vilka i en = uppdelades stadspopulation (nl 35 104) och en = 7 765). Bortlandsbygdspopulation (nz fallet varierade något i olika åldersgrupper men var i genomsnitt 34 %. Undersökningen genomfördes med hjälp av enkäter som utsändes till samtliga deltagare. Därefter genomfördes standardiserade intervjuer med ett urval bestående av vart 8:e positivt svar i stadspopulationen och samtliga positiva svar i landsortspopulationen. Man fann att den totala prevalensen av astma bronchiale var 2,3 % och lika stor (2,3 %) hos båda könen. Prevalensen av kronisk bronkit var 2,7 % bland männen och 1,5 % bland kvinnorna, vilket innebar en totalprevalens av 2,1 % hos båda könen.

Kiviloog och Irnell (1974) har också genomfört en uppföljning av sin tidigare studie för att kunna uppskatta prevalensen av astma bronchiale också bland de fall som

samtidigt fått diagnosen kronisk bronkit. Ur materialet från den allmänna hälsoundersökningen i Uppsala med omnejd (N = 43 000) som genomfördes åren 1966-67 utselekterades en grupp = 3 313) som besvarat screening- (nl frågan angående förekomst av respiratoriska symtom jakande. Från denna grupp drogs i sin tur ett slumpmässigt urval av med = personer respiratoriska symtom (nz 1 253). Man kunde därvid urskilja en = 763) grupp (n3 där någon av diagnoserna astma bronchiale eller kronisk bronkit var tillämplig. Av dessa 763 fall befanns en = 296) fall av kronisk obstrukgrupp (n, representera tiv lungsjukdom. 185 patienter, vilka representerade ett slumpmässigt urval av alla patienter med kronisk obstruktiv lungsjukdom från Uppsala med omnejd och födda mellan åren 1916-35 kallades mellan åren 1968-71 till en klinisk allergiundersökning med olika allergioch fysiologiska test. Den beräknade prevalensen av astma var 2,6 % (SE = 0,3 %) och av kronisk bronkit 2,0 % (SE = 0,2 %). Prevalensen för patienter med både astma bronchiale och kronisk bronkit beräknades till 0,6 % (SE = 0,1 %).

Edfors-Lubs (1971) undersökte förekomsten av allergiska sjukdomar hos 7 000 tvillingpar ur det s.k. tvillingregistret. Tvillingarna hade undersökts med enkätmetod och den aktuella gruppen (N = 13 992) var mellan 42-81 år. Bortfallet i undersökningen var hela 25,5 % men materialet ansågs ändå ha en tillfredsställande representativitet för generalisering av resultaten till den svenska vuxenbefolkningen. Syftet med undersökningen var att undersöka den relativa betydelsen av arv och miljö eftersom det sedan länge är känt att de allergiska sjukdomarna beror på bada dessa faktorer. Edfors- Lubs kunde konstatera att den miljömässiga komponenten var större än man tidigare trott. Denna slutsats baserades på den låga graden av överensstämmelse av symtom-

förekomst hos de monozygota tvillingparen (25,3 %) och i den dizygota gruppen (l6,1 %). Dessa data tyder på en genetisk påverkan på de allergiska sjukdomarnas svårighetsgrad, som det kommer till uttryck genom mätningar av antalet symtom och av symtomens karaktär. Man fann också att de flesta allergiska barn föds i familjer där ingen av föräldrarna är allergisk (67 %) eller där endast en av föräldrarna är allergisk (30 %). Risken för att få ett allergiskt barn varierade i dessa fall mellan 0,14-0,29. Hos de tre procent där båda föräldrarna var allergisk ökade risken till mellan 0,33-0,40. Prevalensen av astma var hos de 13 992 studerade tvillingarna totalt 3,8 %, varav 3,5 % hos männen och 4,0 % hos kvinnorna.

Mikaelsson, Stjernberg och Wiman (1982) har undersökt förekomsten av kronisk obstruktiv lungsjukdom bland befolkningen bosatt i ett område kring en sulfitmassafabrik i en industriort i norra Sverige. Vid utgången av år 1974 fanns i samhället 3 466 invånare mellan 0-94 år. Medelåldern bland männen var 37,3 år och bland kvinnorna 38,7 år. De huvudsakliga luftföroreningarna kring massafabriken var svaveldioxid och klorid. Samtliga hushåll i samhället erhöll ett frågeformulär som riktade sig till varje enskild medlem. Föräldrarna ombads fylla i frågeformulären för sina barn. Man använde sig av en enkel, modifierad version av ett standardiserat frågeformulär om respiratoriska symtom som använts av British Medical Council. Man frågade efter upprepade episoder av andnöd, pipande och väsande andning och daglig hosta under mer än tre månader varje år. Det fanns också frågor om årstidsvariationer i respiratoriska symtom liksom information om familjehistoria för luftvägssjukdomar och rökvanor. Forskargruppen gjorde en särskild analys av vuxna i åldersgruppen 20- 64 år (n = 1 939). Det preliminära bortfallet i denna

grupp var 6,5 %, men uppgifter om samtliga fall kunde erhållas genom telefonkontakt eller registerdata. Man fann 177 personer (9,1 %) som bejakade förekomst av respiratoriska symtom och samtliga av dessa erbjöds klinisk undersökning. Erbjudandet om undersökning accepterades av 162 personer, vilket innebar ett bortfall av 8,5 %. Av dem som deltog i den kliniska uppföljningen var prevalensen för personer med enbart astma bronchiale 2,5 % bland männen och 3,1 % bland kvinnorna. Prevalensen bland personer med enbart kronisk bronkit var i samma åldersgrupp 2,3 % för män och 0,9 % för kvinnor. Man fann också 5 män (0,5 %) och 1 kvinna (0,1 %) som hade båda diagnoserna. Totalt innebar detta att prevalensen av kliniskt diagnostiserad astma bronchiale hos vuxna var 2,8 % och av kronisk bronkit 1,9 %.

Den fortsatta analysen visade att prevalensen av kronisk bronkit bland sulfitmassaarbetarna var betydligt högre både bland rökarna och ex-rökarna än hos andra, medan de sulfitmassaarbetare som inte rökte inte skiljde sig signifikant frân andra (tabell 42). Det tycks som om cigarettrökning och andra luftföroreningar, t.ex. svaveldioxid, tycks potentiera risken för att drabbas av kronisk obstruktiv lungsjukdom speciellt kronisk bronkit.

Tabell 42. Prevalensen av kronisk bronkit bland sulfitmassaarbetare och andra vuxna av båda könen i åldersgruppen 20-64 år uppdelade i undergrupper med hänsyn till rökvanor.

Sulfitmassafabriksarb. Andra invånare Antal Prevalens Antal Preval. Undergrupp pers. (%) pers. (%) p

Rökare 16 3,0 4 0,3 0.001 Ex-rökare 7 1,3 3 0,2 0.001 Icke rökare 3 0,6 4 0,3 Ej sign. Total preval. 26 4,9 ll 0,8 0.001 Totalpopul. 529 1 410

Stjernberg och andra (1985) undersökte i en ny studie i ovannämnda norrlandskommun på nytt prevalensen av astma bronchiale och kronisk bronkit och studerade särskilt dessa diagnosers samband med miljö- och yrkesmässig exponering för svaveldioxid. Även denna gång användes ett frågeformulär med frågor angående respiratoriska symtom. Formuläret utsändes till samtliga invånare i åldrarna 16-72 år (N = 2 374) och svar erhölls från 2 203 individer (93 %). Man gjorde denna gång ingen särskild analys av bortfallet, men i den tidigare studien fann man inte några ytterligare fall av kronisk bronkit eller astma bronchiale i bortfallsgruppen. Alla individer med respiratoriska symtom erbjöds klinisk undersökning som innefattade en medicinsk intervju, allmän fysisk undersökning, laboratorietest, lungröntgen och lungfunktionskontroll. Prevalensen av astma bronchiale var 3,6 % (81 personer), vilket var ungefär detsamma som i tidigare undersökning, men något högre än i andra skandinaviska länder. Prevalensen av kronisk bronkit var 2,7 % (60 personer). I dessa prevalenstal ingick tre personer som hade båda diagnoserna (0,1 %). Man fann inga signifikanta skillnader mellan könen i

astmaprevalens, men däremot i prevalensen av kronisk bronkit, som var signifikant vanligare bland män (3,8 %) än bland kvinnor (1,2 %). Man fann att den relativa risken för att få kronisk bronkit bland anställda vid sulfitmassafabriken var kraftigt förhöjd bland rökare jämfört med icke rökare. Man fann också en mer än dubbelt så hög risk att utveckla kronisk bronkit bland anställda sulfitmassafabriksarbetare som inte rökte jämfört med ej anställda, icke rökare. Det tyder på att miljön i sig också hade betydelse för symtomutvecklingen, men att risken kraftigt potentieras vid samtidig rökning (tabell 43).

Tabell 43. Relativ risk för kronisk bronkit med hänsyn till rökvanor och arbete vid en sulfitmassafabrik i norra Sverige.

Lundbäck och andra (1988) genomförde en epidemiologisk undersökning av samtliga bosatta inom åtta områden i Norrbottens län med syftet att bl.a. fastställa prevalensen av astma bronchiale. Populationen inkluderade samtliga 35-36-åringar, 50-51-åringar och 65-66-åringar inom de åtta delområdena, totalt ca 7 000 personer från olika delar av länet. Ett frågeformulär utsändes till samtliga deltagare. Personer som uppgett respiratoriska symtom och kontrollpersoner erbjöds klinisk undersökning med intervjuer, fysisk undersökning, lungfunktionstest m.m. En validitetskontroll för att utreda

alla fall där det fanns tvivel om astmadiagnosen genomfördes också med hjälp av ett s.k. metakolintest. Bortfallet i enkätundersökningen var 9 % och studerades i särskild ordning. Prevalensen av astma var enligt frågeformuläret 5,5 % och enligt den kliniska undersökningen totalt 4,9 %. Man fann att 70 % av dem som sade sig ha astma enligt frågeformuläret också uppfyllde kriterierna för astmadiagnos vid den kliniska undersökningen. Validitetskontrollen kan därför sägas ha bekräftat att prevalensen av astma i Norrbottens län ligger nära 5 %.

Eriksson, Högstedt och Singer (1989: opublicerat) undersökte prevalensen av allergi och obstruktiv lungsjukdom bland vuxna i Halland. Ett frågeformulär rörande b1.a. luftvägsbesvär och allergiska besvär utsändes under våren 1989 till l 200 slumpvis utvalda vuxna hallänningar. Frågorna var i största möjliga utsträckning utformade för att möjliggöra en jämförelse med Lundbäcks ovan refererade studie från Norrbotten. Svar erhölls från 970 individer (81 %). Resultaten visade att 20 av dessa individer (2 %) använde astmamediciner dagligen. 8,1 % uppgav sig ha besvär av astma det senaste året. 3,7 % uppgav att de besvärats av hostperioder under minst 2 år och 4,9 % hade fått läkardiagnosen astma. Bland omgivningsfaktorer som kunde utlösa andningsbesvär angavs tobaksrök av 6 % medan bilavgaser gav andningsbesvär hos 4 % av de svarande. Astma och även hösnuva var enligt denna studie lika vanliga i Halland som i Norrbotten.

9.3.2 Hösnuva

Det har genomförts relativt få lokala undersökningar av prevalensen av hösnuva bland den vuxna befolkningen i Sverige. Allmänt kan dock sägas att hösnuva är sällsynt när den inte är kombinerad med astma bronchiale före 4årsåldern för att därefter förekomma i stigande frekvens 1979). Av - astma (Bjurulf, luftvägsallergierna och hösnuva - är prevalensen av hösnuva genomgående högre både bland äldre barn och vuxna. Besvären kan vara tillfälliga, säsongsbundna (pollensnuva, mögelsnuva) eller kroniska (Foucard, 1985). Uppskattningar av aktuell prevalens blir därför osäker och beroende av när och hur frågan ställs. I sCB:s tidigare refererade undersökning av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) år 1981 uppgav 9,2 % av befolkningen mellan 16-84 år att de besvärades av hösnuva, av vilka 2 % uppgav sig vara svårt besvärade.

Åberg (1988) anger i sin studie av mönstrande 18-åriga män (n = 57 150) år 1981 av hösnuva till prevalensen 8,4 %.

Edfors-Lubs (1971) fann i sin studie av 7 000 vuxna tvillingpar vilka undersökts med frågeformulärsmetoden, att totalt 14,8 0,21 % av alla fall (n = 13 992) i uppgav att de hade eller hade haft hösnuva. 15,5 % av männen och 14,2 % av kvinnorna uppgav besvär.

Eriksson, Högstedt och Singers (1989; opublicerat) tidigare redovisade enkätundersökning av 1 200 vuxna hallänningar hade utformats så att frågorna skulle motsvara dem som användes av Lundbäcks prevalensundersökning i Norrbotten år 1986. Svar erhölls från 970 individer (80,8 %). Av dem som besvarat enkäten uppgav 10,5 % att de fått diagnosen hösnuva av läkare,

21,6 % uppgav att de haft hösnuva det senaste âret och 24,4 % att de haft hösnuva någon gång under de senaste 10 åren.

9.3.3 Eksem

Av de allergiska sjukdomarna är eksem den kvantitativt största enskilda diagnosgruppen. SCB:s undersökning av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) år 1981 visade att 15,7 % av ett representativt urval av det svenska folket uppgivit att de besvärades av någon form av eksem eller hudutslag. Andra lokala studier av prevalensen av atopiska och toxiska eksem framgår av tabell 44.

Tabell 44. Studier av prevalensen av atopiska och toxiska eksem i lokala epidemiologiska undersökningar.

EFERENS AR ALDERS- URVALS- UNDERSUKNINGSMETOD EKSEMTYP PREVALENS ANMÄRKNING KLASS STORLEK BQRIFALL i ) ( i )

zding, B. & Swanbeck,G. 1987 20 - 65 20 000 17,1 Enkät * Dermatologisk Handeksem 5,4 (735) 11 Senaste EÖTEBORG) undersökning av positiva 12 man. perioden. svar 2 kontinuerliga pr0hlenL grup, G. 1969 10 och 107 206 24 Enkät (allmän hälsounder- Handeksem 0,7 (827) ?,3 (2 499) 22 KOMMUNER 1 MALMUHUS äldre sökning) + Dermatolngisk bcjakudc hudfor- :N EXKL_ MALM0 siAD) undersökning av pos. svar ändringar 1 unkálvi ochiwluöds fm undersökning. jfors-Lubs, M-L. 1971 42 - 81 13 992 25.5 Enkät Atopiska 5 996 TVILLINGPAR) eksem 2.5 t 0.n09 Kontakt eksem 4,H f 0.13

riksson, N. 1989 20 och 1 200 9.2 Enkät Spádbarns› 5,8 av 3 ?mb nhh )publicerad; aldre eksem 7.2 /,Z av 9/w saw ars. kommunikation) bOSvnrdL nnkafwu Fksem som Vurvn 5,?

Agrup (1969) studerade under slutet på 1960-talet förekomsten av handeksem i en allmänbefolkning. Hon deltog i genomförandet av en allmän av behälsoundersökning folkningen i Malmöhus län (exkl. Malmö stad). Med hjälp av en enkät som utsändes till ett urval av befolkningen, 10 år eller äldre, i 22 kommuner i länet studerades olika typer av hudförändringar. Alla som bejakat hudförändringar i enkäten erbjöds fri undersökning. Urvalet var totalt 107 206 individer och bortfallet 24 %.

2,3 % (2 499) bejakade hudförändringar i enkäten och erbjöds fri undersökning, vilket accepterades av 1 659 (1,5 %). Siffran 2,3 % bedömdes vara för låg, eftersom många personer med olika hudförändringar förnekat dessa i enkäten. På basis av observationer i fältundersökningen kunde prevalensen av handeksem uppskattas till omkring 4 %.

I Edfors-Lubs (1971) tidigare refererade studie av förekomsten av allergiska sjukdomar hos 7 000 vuxna tvillingpar (n = 3 992), vilka undersökts med enkätmetod hade 2,5 % uppgivits besväras av atopiska eksem och 4,8 % av kontakteksem.

Meding och Swanbeck (1987) genomförde en enkätundersökning av 20 000 individer i åldersgruppen 20-65 år i Göteborg och erbjöd fri dermatologisk undersökning av alla positiva svar. Bortfallet var 17,1 %, men en undersökning av bortfallet visade inte att förekomst av handeksem var en selektionsfaktor av betydelse för besvarandet av enkäten. Resultaten visade att nästan ll % av de undersökta fallen själva ansåg sig ha haft handeksem vid något tillfälle under den senaste tolvmånadersperioden. 71 % av dessa fall accepterade vidare undersökning. Analysen av bortfallet visade att viljan att delta i den uppföljande enkäten var beroende av ek-

semens svårighetsgrad. Av de ll % som uppgivit sig ha eller ha haft handeksem under de senaste 12 månaderna var två tredjedelar kvinnor. Prevalensen av handeksem vid en speciell tidpunkt visade sig vara 5,4 % och vidare uppgav 2 % att de besvärats av kontinuerliga problem med handeksem under hela det föregående året före undersökningen.

Eriksson, Högstedt och singer (1989, opublicerat) har redovisat preliminära resultat från tidigare redovisade enkätstudie av l 200 slumpmässigt utvalda vuxna hallänningar över 20 år. Svar erhölls från 970 individer vilket innebär ett bortfall av 9,2 %. Av dem som besvarat enkäten uppgav 7,2 % att de nu eller tidigare haft spädbarnseksem (s.k. böjveckseksem). 14,5 % uppgav att de genomgått hudtest och 5,2 % uppgav att besvär av eksem varit anledningen till testet.

Eksem är sammanfattningsvis den vanligaste allergiska sjukdomsmanifestationen i den vuxna befolkningen. Kontakteksem är också den vanligast förekommande yrkessjukdomen. Bland patienter som remitterats för hudsjukdomar svarade kontakteksem för omkring 10 % eller fler av fallen (Fregert, 1981). 80-90 % av alla yrkesbetingade eksem är lokaliserade till händerna och ca 20 % av alla handeksem är av yrkesmässigt ursprung, medan resten klassificeras som irritativa eller toxiska.

Prevalensen av handeksem i befolkningen kan uppskattas till omkring 4-5 % (Agrup, 1969; Meding & Swanbeck, 1987).

9.3.4 Nässelfeber (Urtikaria)

En aktuell dansk epidemiologisk undersökning visade att 2,5 % av befolkningen årligen söker hjälp för urtikaria (Weeke, Kamper-Jørgensen och Pedersen, 1980). Men vid allmänna hudkliniker i Sverige uppgav endast 1-2 % att de besvärades av urtikaria (Hellgren, 1972). Det begränsade antalet fall som rapporteras från allmänna hudkliniker kan ge intrycket att urtikaria är mer ovanligt än det i själva verket är. Födoämnesöverkänslighet yttrar sig ofta som nässelutslag på huden men kan också yttra sig i form av symtom från mag-tarmkanalen och luftvägarna. Födoämnesöverkänslighet har angivits förekomma hos ca 20 % av barn upp till 3 års ålder och hos 15 % av unga studenter (Foucard, 1988).

Hellgren (1972) studerade prevalensen av urtikaria i den vuxna befolkningen över 16 år. Fem geografiska avgränsade områden utvaldes i Norrbottens, Jämtlands, Skaraborgs och Kristianstads län (väst- resp. Östkusten). Den studerade befolkningen omfattade totalt 36 475 personer, 17 502 män och 18 973 kvinnor. Bortfallet varierade mellan 10-20 % i de olika områdena. Samtliga personer över 16 år inom resp. område inbjöds till en undersökning och fick passera halvklädda genom ett undersökningsrum där hela huden med undantag för anal- och genitalområdena granskades. Resultaten visade att prevalensen av urtikaria var 0,11 % bland män och 0,14 % bland kvinnor. Omkring en tredjedel av alla personer med symtom på urtikaria hade akuta besvär medan resten var av kronisk karaktär. Medianáldern bland män med urtikaria var 44 år och bland kvinnor 35 år. Man genomförde också en analys av bortfallet i Norrbottens och Kristianstads län. Undersökta personer i bortfallsgruppen matchades individuellt med personer av samma ålder och kön, från samma geografiska område och som

tillhörde samma grupp som de primärt undersökta fallen. Prevalensen av urtikaria i de två grupperna jämfördes därefter. Man fann att prevalensen var något högre i bortfallsgruppen (0,26 %) än bland de primärt undersökta fallen. Resultaten tyder på att endast en mindre del av alla fall av urtikaria remitteras till hudspecialister.

9.4 Långtidsprognosen vid atopisk dermatit

Förekomsten av handeksem och långtidsprognosen vid atopisk dermatit har undersökts i en särskild studie (Rystedt, 1985). Undersökningen omfattade ett frågeformulär med frågor om aktuellt och tidigare arbete, exponeringar etc. Vidare medicinska journaler, lapptest, serum IgE-bestämning och Staphylococcus aurelus bestämning. Syftet var bl.a. att följa upp patienter som haft atopisk dermatit under barndomen med hänsyn till ogynnsamma prognostiska faktorer. Totalt uppföljdes retrospektivt l 177 vuxna patienter som haft atopisk dermatit (grupp 1 och 2) eller 3) unluftvägsallergi (grupp der barndomen. Patienter som haft dermatit unatopisk der barndomen hade fått behandling i sluten vård (grupp 1: n = 549) eller vård 2: n = öppen (grupp 406) för sina besvär och undersökts kliniskt. Vidare studerades patienter som inte haft atopisk dermatit under barndomen, men som vid något tillfälle under perioden, då de var mellan 0-14 år hade behandlats vid Karolinska sjukhuset för astma med eller utan samtidig allergisk rhinit (grupp 3: n = 222). En grupp pa 199 personer, slumpmässigt utvalda av DAFA, som inte haft någon atopisk familjehistoria fick tjäna som kontrollgrupp (grupp 4). Dessutom studerades 445 patienter (grupp 5)

som nyligen behandlats för handeksem vid yrkesdermatologiska kliniken.

Rystedt fann att läkningsgraden var 38 % lägre hos patienter med svår (grupp l) än med måttliga barndomseksem (grupp 2). Även om läkningsgraden var jämförelsevis låg i båda grupperna, var bestående eksem i de flesta fall av måttlig grad. Prevalensen av aktuell dermatit var 62 % i grupp 1, 40 % i grupp 2, 10 % i grupp 3 och 5 % i grupp 4. Den vanligaste lokalisationen av bestående eksem var händerna. Atopisk dermatit hade utvecklats tidigare hos patienter med allvarliga än med måttliga barndomseksem. Allvarliga atopiska barndomseksem var också associerade med signifikant högre frekvens av atopisk familjehistoria och luftvägsallergi. Ärftlighetsmönstret var specifikt för olika typer av atopisk sjukdom. En familjehistoria med atopiska eksem var signifikant vanligare hos människor med atopiska eksem än med luftvägsallergi och omvänt tycktes människor med en familjehistoria med luftvägsallergi utveckla astma eller allergisk rhinit snarare än atopiska eksem. Rystedt fann också att en förhållandevis stor andel av patienterna med bestående och återkommande eksem hade normala IgE-värden. Hon drog därför slutsatsen att IgE-bestämning inte kunde användas för att fastställa diagnosen atopisk dermatit.

Ogynnsamma prognostiska faktorer för utläkning av atopiska eksem var, ordnade efter betydelse, följande:

- barndomseksem allvarliga - associerad rhinit allergisk familjehistoria med atopiska eksem - associerad bronchial astma - debut i ålder tidig - kön kvinnligt

Torr och kliande hud i vuxen ålder var också associerad med dålig läkning, men kan naturligtvis inte tjäna som en prognostisk faktor för läkning. 17 % av dem som hade alla prediktorerna var symtomfria vid tiden för undersökningen jämfört med 84 % av dem utan några prediktorer. Handeksem var mellan 4-10 gånger hos vanligare människor med en historia av atopisk dermatit än hos kontrollgruppen. En historia med handeksem var också längre och handeksem uppträdde oftare hos med patienter atopisk dermatit än hos kontrollerna. skillnaden i förekomst av handeksem mellan individer med en historia med atopiska eksem och kontrollerna tycktes helt kunna tillskrivas predisponerande faktorer av konstitutionell karaktär. Patienter med en historia med luftvägsallergi utan associerad atopisk dermatit tycktes inte vara mer benägna att utveckla handeksem än kontrollerna. Kyla, hudkontakt med proteinhaltiga födoämnen, dammig miljö och psykologisk stress försämrade handeksem signifikant oftare hos patienter med atopisk dermatit än hos ickeatopiker. Man fann en korrelation mellan svåra handeksem och omfattande kolonier av aurelus. Staphylococcus Staphylococcus aurelus kolonier försämrade också eksemen. Framträdandet av handeksem var signifikant relaterat till exponeringen för kemikalier, vatten, jord och kläder. Detta gällde för såväl atopiker som icke-atopiker. Speciella typer av exponeringar för t.ex. vatten i kombination med tensider, tycktes vara av särskild betydelse för utvecklingen av handeksem. Speciellt riskutsatta var matvaruhandlare, hårfrisörskor, sjukvårdsbiträden, annan vårdpersonal och hemarbetande. Omkring 25 % av arbetare i speciella riskyrken utvecklade aldrig handeksem. Byte av arbete på grund av handeksem var lika vanligt bland patienter med en atopisk bakgrund som hos dem som inte hade någon atopisk historia, men läkningsgraden efter arbetsbytet var högre bland icke-atopiker.

10 STUDIER AV ALLERGIFÖREKOMST I DE NORDISKA GRANNLÄNDERNA

10.1 Norge

10.l.1 Helseundersøkelsen 1985

En epidemiologisk studie av den norska befolkningens hälsotillstånd genomfördes år 1985 (Helseundersøkelsen 1985 Statistisk sentralbyrå, 1987). Det är en intervjuundersökning vars huvudsyfte var att ge en generell och förhållandevis bred översikt av hälsoproblemen i den norska befolkningen, deras omfattning och fördelning mellan olika grupper.

Data till hälsoundersökningen insamlades genom intervjuer med 13 438 personer i 5 502 hushåll. Intervjuerna genomfördes mellan oktober 1985 till januari 1986.

Alla åldersgrupper ingick i undersökningen. För barn under 16 år skulle dock frågorna besvaras av av någon föräldrarna eller annan vuxen person i hushållet som hade ansvar för barnet.

Av bruttourvalet på 13 438 personer kunde totalt 10 576 intervjuas. Bortfallet var 2 862 personer (2l,3 %). Sjukdomar har kodats enligt den 8:e revisionen av International Classification of Diseases fran år 1968 (med tre siffror).

Allergiförekomst finns inte redovisad i Helseundersøkelsens slutrapport. Norges statistiska centralbyrå har dock genomfört en speciell bearbetning av materialet för den svenska allergiutredningens räkning för diagnoserna astma (ICD 493), hösnuva (ICD 507) och kontakteksem (ICD 692). Resultatet av bearbetningen framgår av tabell 45.

Tabell 45. Andel personer med allergiska besvär /ICD 8:e rev. astma (493), hösnuva (507) och kontakteksem (692)/ enligt den norska Helseundersøkelsen år 1985. Fördelning efter ålder och kön.

Allergisk Procent Ålder sjukdom totalt 0-6 7-15 16-24 25-44 45-66 67-

MÄN

KVINNOR

BÅDA KÖNEN Astma 2,4 2,0 2,4 1,9 1,7 2,9 3,7 Hösnuva 1,6 0,6 2,0 2,5 2,5 0,8 0,4 Kontakteksem 8,2 8,9 9,2 12,0 9,4 6,2 3,6 Totalt 11,6 11,0 13,0 15,4 12,7 9,7 7,6

Källa: Helseundersökelsen 1985, Statistisk sentralbyrå, Norge. Specialbearbetning åt allergiutredningen.

Resultaten visar i likhet med undersökningen av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) att eksem är den

största allergiska diagnosgruppen i den allmänna befolkningen. Eksem är också något vanligare bland kvinnor men inte lika som i påtagligt överrepresenterad Sverige.

2,6 % av den norska vara besväbefolkningen uppger sig rad av astma. Andelen astmatiker från sjunker något barndomen till 16-24 års ålder för att därefter successivt öka. Samma mönster känns igen från svenska studier.

Totalt uppgav 1,6 % av det norska folket att de var besvärade av hösnuva. Det är betydligt lägre än i Sverige också om man tar hänsyn till jämförbara åldersgrupper. Den lägre förekomsten av luftvägsallergier i Norge skulle kunna vara ett uttryck för att man här har mindre luftföroreningar och bättre klimat ur allergisynpunkt.

10.l.2 Helsestatistikk åren 1966-1985

Norges statistiska centralbyrå redovisar varje år antalet avlidna i olika sjukdomar i Dødspublikationen årsaker. I denna rapport redovisas endast de underliggande dödsorsakerna fördelade efter ålder och kön. Däremot redovisas de bidragande dödsorsakerna för vissa sjukdomar i rapporten Helsestatistikk. Det gäller bl.a. diagnosen astma bronchiale ( ICD 8:e rev. 493). Om hänsyn tas till antalet avlidna med astma som underliggande eller bidragande dödsorsak visar utvecklingen en ökning av astmadödligheten hos både män och kvinnor i 40 år och äldre åldersgruppen i Norge mellan åren 1966-1985. Ökningen var speciellt markant hos männen (fig. 57).

Sifferunderlaget till histogramet redovisas i

tabellbilagan (tabell 48).

Antal döda per 100 000 inv.

257*

M

W

.MT

201 M

15-

10« ø

vl

7 /Z

5 - á/

2?

år

á? áâ

å? å? å? å?

4:;

Ar _ _ 79-.1 , 82 83 84 83 1966-68 70-72 73-75 7›-78

57. som visar relativa dödstal i ge- Figur Histogram nomsnitt per treårsperiod 1966-1981 och per tvåårsperiod 1982-1984 i Norge med astma bronchiale som under- (streckad stapel) resp. bidragande dödsorsak liggande (fylld stapel) efter kön (Män = M, Kvinnor = K) per 100 000 inv. i åldersgruppen 40 år och äldre.

Källa: Statistisk sentralbyrå, Dødsårsaker 1985 (samt alla mellan 1966-1984), Norges Offisielle Staårgångar tistik, B660 Oslo-Kongsvinger 1986, samt Statistisk Helsestatistikk 1985, Norges Offisielle sentralbyrå, Statistik B681, Oslo-Kongsvinger 1987, (samt alla årmellan 1966-1984), Allergiutredningens bearbetgångar ningar.

Tabell 46. Relativa och åldersstandardiserade dödstal (SMR) för diagnosen astma bronchiale (ICD 7: 1966-1968; ICD 8: 1970-1985) i åldersgruppen 40 år och äldre i Norge under perioden 1966-1985 efter kön. Standardpopulation för SMR beräkningar har varit avlidna i astma åren 1966-1968.

Norge drygt 50 % bland männen och med 40 % bland kvinnorna i åldersgruppen 40 år och äldre sedan mitten på 1970-talet.

10.2 Danmark

Danmarks Institut för Klinisk Epidemiologi (DIKE) har i en studie (Bredkjaer, 1988) om alanalyserat uppgifter lergiska sjukdomar och överkänslighetsreaktioner i sin hälsodatabas. Databasen baseras på med ett intervjuer

representativt urval av den danska befolkningen. Urvalet omfattade totalt 6 697 personer, varav 4 753 i den egentliga nationella undersökningen och resterande intervjuer från ett särskilt stickprov för att kartlägga hälsoprofilerna i några speciella län (Fredriksbergs och Fyns amter). Bortfallet var 20,1 % men ansågs ha mindre betydelse för resultatens generaliserbarhet.

DIKE:s undersökningar visade att totalt 25,2 % av den danska befolkningen någon gång har eller har haft en o allergisk sjukdom (kumulativ incidens). 17,9 s uppgav att de har eller har haft någon allergisk sjukdom under det senaste året (1-års periodprevalens). Tabell 47 visar andelen av den vuxna danska befolkningen som har eller har haft någon allergisk sjukdom under år 1987.

Tabell 47. Andel av den danska vuxenbefolkningen, 16 år och äldre, som har eller har haft någon allergisk sjukdom under år 1987 enligt besöksintervjuer genomförda av Danmarks Institut för Klinisk Epidemiologi (DIKE). Procent. Allergiska sjukdomar Kumulativ l-års Antal i incidens period- befolkpreval. ningen Allergisk snuva, Ögonklåda t.ex. hösnuva, som framkallas bestämda årstider el. uppkommer oberoende av

Procent med en eller flera allergiska symtom 2 , 740 000 Internt bortfall, vet ej

Antal intervjuade 4 2 3 4 7 3

Källa: Bredkjaer, s.R., Allergiska lidelser og andre overfølsomhedsreaktioner i den danske befolkningen, DIKE, Køpenhavn 1988.

DIKE:s undersökning jämförs med en surveyundersökning från åren 1978-1979 (Pedersen, Kamper-Jørgensen & Weeke, 1980) vilken också baserades på med intervjuer ett representativt urval av den danska vuxenbefolkningen som omfattade ca 2 000 personer. Resultaten visar en signifikant ökning av hösnuva hos både män och kvinnor i de yngre åldersgrupperna mellan åren 1978- 1979 och 1987 (tabell 48).

Tabell 48. Ettársprevalens för hösnuva i den danska befolkningen 16 ár eller äldre mellan 1978-1979 och 1987 efter ålder och kön. Procent.

Ålder/ Män Kvinnor Totalt År 1978-79 1987 1978-79 1987 1978-79 1987

16-29 3,0(1- ) l,5(l-4) 1,5(l-4) 3,3(2-5) 2,3(l-4) 2- 2, 30-49 2,3(1-4) 2,5(2-4) 4,3(3-7) 2,0(1-3) 3,3(3-5) 2,3(2-3) 50 5,6(4- 4,8(3-6) 5,0(4-8) 4,4(3-6) 5,3(4-7) 4,6(4-6)

Totalt 3,8(3-5) 2,3(2-4) 3,9(3-6) 3,3(2-4) 3,8(3-5) 3,2(3-4)

Siffrorna inom parentes anger 95 % konfidensintervall.

Källa: Bredkjaer, S.R., Allergiske lidelser andre og overfølsamhedsreaktioner i den danske befolkningen, DIKE, Køpenhavn 1988.

DIKE:s undersökningar redovisar också om de uppgifter vanligast utlösande faktorerna för allergiska besvär hos den vuxna befolkningen i Danmark (tabell 49).

DIKE, Køpenhavn 1988.

Den vanligast utlösande faktorn var pollen, som uppgavs av 5,1 % av den vuxna befolkningen. Nästan lika många män som kvinnor uppgav pollen som utlösande faktor för sina besvär. Det var signifikant fler intervjuade i Köpenhamn än på öarna och på Jylland som uppgav pollen som utlösande faktor.

Väsentligt fler kvinnor än män angav kemikalier eller metaller som utlösande faktor och denna skillnad mellan könen var signifikant i alla åldersgrupper. Vi vet också från svenska undersökningar att nickelallergi är överrepresenterat hos kvinnor, främst beroende på håltagning i öronen (Wahlberg, 1988).

Data om dödsorsaker i den danska befolkningen publiceras årligen av den danska Sundhetsstyrelsen. Danmark

använder i likhet med Sverige den 8:e revisionen av den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD-8). Den officiella dödsorsaksstatistiken visar att dödligheten, med astma som underliggande dödsorsak, varit i stigande sedan år 1977 (sundhetsstyrelsen, 1984, Juel, Pedersen & Weeke, 1988). Men denna utveckling måste tolkas med försiktighet på grund av de undertryckningsregler som gäller för astmadiagnosen vid samtidig förekomst av obstruktiv eller kronisk bronkit och emfysem. Särredovisning av dessa diagnoser vid samtidig förekomst av astma bronchiale infördes först fr.o.m. år 1980, vilket gör att det inte varit möjligt att analysera astmadödligheten under någon längre tidsperiod.

Figur 58 visar relativa dödstal för astma bronchiale i Danmark med särredovisning av astma som underliggande eller bidragande dödsorsak.

5 A-L›

I: 17?

z ä?? å?? / “ 1%0 -Q W -á -3 -å Q Aswa broncmale underliggande dödsorsak D Anm: broncmale mdragande dodsorsak

Figur 58. Histogram som visar relativa dödstal per 100 000 inv. i Danmark åren 1980-1985 med astma bronchiale som underliggande resp. bidragande dödsorsak efter kön. Källa: Sundhedsstyrelsen, Dødösårsagerna 1985, causes of death in Denmark. Vitalstatistik l:l9:1987, November 1986 (samt alla årgångar mellan 1980-1984). Allergiutredningens bearbetningar.

10.3 Finland

Flera befolkningsbaserade surveyundersökningar har genomförts i sydöstra Finland för att kartlägga förekomsten av allergiska besvär. Studierna visar att prevalensen ökar i äldre åldersgrupper (tabell 50).

Haahtela (1980) genomförde år 1978 en noggrann kartläggning av en oselekterad population i åldersgruppen 15-20 år. Den kumulativa prevalensen av luftvägsallergi var totalt 22 %. Frekvensen av olika symtom var för astma 4 %, hösnuva 11 % och allergisk rhinit 21 %. Förekomsten av astma och hösnuva var signifikant högre bland pojkar än bland flickor. Den kumulativa prevalensen av atopisk dermatit (eksem), inkl. urtikaria, var 24 %. Att summan av de olika symtomgrupperna är högre än den sammanlagda prevalensen beror på att en atopisk disposition ofta manifesterar sig i flera organ.

Tabell 50. Kumulativ prevalens av allergiska sjukdomar i olika åldersgrupper enligt tre surveyundersökningar i sydödstra Finland. År för studien 1982 1982 1978 1987 Antal individer n=368 n=306 n=l2l7 n=862

Ålder 1-1,5 6 15-20 Vuxna(15) Astma 0,81 4,61 3,7 6.0 Allergisk rhinit 4,1 10,1 21,52 33,0 Atopisk dermatit 11, 1 18,0 24,53 27,03 14,1 26,0 38,0 - Något allergiskt symtom

Inkluderande obstruktiv bronkit Prevalensen av hösnuva var 11 % 3 Inkluderande urtikaria

Källa: Lindholm, N. (red.), Astma och allergi i samhället - ett Glaxo Läkemedel Falken- Glaxosymposium, AB, berg 1988.

Terho (1983) jämförde i en studie prevalensen av olika allergiska symtom i en stads- resp. landsortsbefolkning (tabell 51).

Tabell 51. Prevalensen av olika allergiska symtom i en stads- resp. landsortsbefolkning. standardiserat efter ålder och kön.

symtom Landsorts- Stads- P-värde befolkning befolkning N = 1 100 N = 1 056

Något av ovanstående symtom 45,8 47,0 ej sign.

Terho fann inga signifikanta skillnader mellan stadsoch landsortsbefolkningarna för några av symtomen. Däremot fanns skillnader för flera allergiframkallande faktorer bland individer med symtom (tabell 52).

Tabell 52. Prevalensen av allergiframkallande faktorer hos personer med allergiska symtom i stads- resp. landsortsbefolkning. standardiserat efter ålder och kön.

Irritanter Landsorts- Stads- P-värde befolkning befolkning

Källa: Terho, E., Data redovisade vid Allergiutredningens besök vid Kuopio regioninstitut för arbetshygien.

11 INTERNATIONELLA STUDIER

11.1 Inledning

Epidemiologiska studier från olika länder har visat stora skillnader i astmaprevalens. Även när man studerat kulturellt och ekonomiskt relativt homogena regioner kan differenserna vara stora och beror säkert till en del på skillnader i metodologiska ansatser. Men hela skillnaden torde inte kunna förklaras av sådana faktorer. Det finns metodologiskt välgjorda studier som tyder på att skillnaderna till stor del kan förklaras av lokala allergen och miljöfaktorer.

Man har i en rad studier av befolkningar i tredje världen funnit lägre prevalenstal än i studier från länder i väst, speciellt vid studier av barn.

Cookston (1987) har sammanställt studier från en rad olika utvecklingsländer vilka jämförts med studier i Europa och Nordamerika. Han fann att prevalensen av astma bland barn i olika västländer under senare år var omkring 5 %, vilket kunde öka till 10 % om också väsande andning (wheezing) inkluderades i definitionen. Epidemiologiska studier av barn i tredje världen visade som regel betydligt lägre prevalenstal. Mindre än 1 % av barnen i studier från Patana i Indien eller från Japan, Sydafrika och Papua, Nya Guinea var saledes drabbade av barndomsastma. Turkiet, Singapore och Indonesien tillhörde en tredje grupp av länder med prevalenstal kring 1,5 %.

Astmaprevalensen bland vuxna varierade mellan 3-5 % mellan olika länder i väst, vilket kunde stiga till 9 % om också väsande andning inkluderades.

En aktuell kunskapsöversikt tyder dock på att prevalensen av astma i sydostasiatiska länder numera är jämförbara med länder i väst.

Hsieh och Shen (1988) genomförde två epidemiologiska surveyundersökningar av prevalensen av astma bland skolbarn i Taipei på Taiwan mellan åren 1974 och 1985. Samma frågeformulär användes och samma skolor och åldersgrupper (7-l5 år) studerades vid de två undersökningstillfällena. Astma bronchiale definierades som minst tre återkommande attacker av väsande andning eller andnöd under de senaste 12 månaderna. Frågeformuläret validitetstestades på ett mindre urval barn (n = 53) med hjälp av metacholinprovokationstest, hudpricktest, blodkroppsräkning, totalt serum IgE och RAST och visade sig kunna differentiera astmatiker från icke astmatiker. Resultaten visade att prevalensen av barndomsastma ökat från 1,30 % av 23 678 studerade barn år 1974 till 5,07 % av 147 373 barn år 1985. Vid båda undersökningstillfällena fanns överrepresentation av pojkar. Däremot fann man inga större skillnader i förekomsten av atopiska eksem och urtikaria bland pojkar och flickor mellan de båda undersökningstillfällena. I denna metodologiskt mycket välgjorda studie fann man således en nästan fyrfaldig ökning av prevalensen under en ll-årsperiod. Astmaprevalensen år 1985 var enligt författarna i samma storleksordning som aktuella studier i väst. Man gjorde dessutom en genomgång av epidemiologiska studier av astmaförekomsten i andra länder i Stilla havsområdet. Man noterade en ökad prevalens och svårighetsgrad hos astmasjukdomen bland såväl barn som vuxna under senare år. Exempelvis fann man inga fall av

barndomsastma och endast 0,28 % drabbade av astma bland vuxna enligt en befolkningsstudie från Papua, Nya Guinea år 1974 (Anderson, 1974). I en studie av samma område genomförd år 1980 noterade man däremot att 0,6 % av barnen och 7,3 % av de vuxna hade symtom på astma (Woolcock, 1983). I Japan hade enligt författarna prevalensen av barndomsastma ökat mellan två till tre gånger under perioden 1970-1981 (Nishima, S. o.a., 1983). Hsieh och Shen ansåg sig inte kunna förklara den ökade astmaprevalensen med ökande elluftföroreningar ler exponering för nya allergen. Andra faktorer som de menar kan ha påverkat utvecklingen under de senaste decennierna var en förändrad byggnadsstruktur och inredning som en följd av urbanisering, ökad flaskmjölksuppfödning, immuniseringsprogram mot difteri m.m.

öar med varmt och fuktigt klimat tycks utgöra speciella riskmiljöer från allergisynpunkt. Mantle och Pepys (1974) undersökte år 1971 förekomsten av astma bland den vuxna befolkningen (n = 286) Tristan da Cunha på en isolerad ö i sydatlanten. De fann att prevalensen av astma, definierad som minst en attack eller mer under en period på 16 månader, var hela 22 %. Den kumulativa incidensen var 32 %. Den höga incidensen av astma på Tristan kan härledas tillbaka till två eller tre astmatiker bland öns femton anfäder. Men den genetiska faktorn räcker inte som förklaring till de ovanligt höga frekvenserna. Brown och Gajdusek (1978) undersökte i en annan studie förekomsten av akuta och kroniska luftvägssjukdomar hos 123 barn från Western Caroline Island, en ögrupp i Mikronesien. De fann att prevalensen av astma före 5 års ålder var 75 %. Man hade visserligen en vid definition av astma innefattande upprepade fall av väsande och andning andnöd men nivån var ändå osedvanlig hög. Wolstenholme (1979) undersökte år 1978 hela befolkningen (N = 5 663)

inklusive barn (n = 2 903) under 15 år en samtliga på av atollerna på södra Maldiverna med hjälp av ett frågeformulär. Man fann aktuella astmasymtom hos 12,2 % i hela populationen och hos 20,7 % av barnen. Kvalsterallergi torde vara en väsentlig riskfaktor eftersom kvalster trivs i varmt och fuktigt klimat. Mer än hälften av alla astmatiker på Tristan da Cunha var hudtestpositiva för damm. Av de aktiva astmatikerna visade 54 % positiva testreaktioner mot det dominerade husdammskvalstret (D. pteronyssinus). På Maldiverna var däremot endast 20 % av barnen med astma hudtestpositiva för kvalster, vilket talar för att också andra riskfaktorer är av betydelse. Ett vulkanutbrott tvingade år 1966 en stor grupp av invånarna på Tokelau Island i Stilla Havet att emigrera till Nya Zeeland. Waite o.a. (1980) genomförde intervjuer i hemmet av 706 barn på Tokelau i åldern 0-14 år vilken kombinerades med fysisk undersökning. Denna grupp jämfördes med 1 160 barn i samma åldersgrupp som emigrerat till Nya Zeeland vilka intervjuades och undersöktes på motsvarande sätt. Man fann att prevalensen av astma enligt medicinsk sjukdomshistoria och spirometrisk undersökning var 25,3 % bland emigranterna på Nya Zeeland att jämföra med 11,0 % bland de barn som bodde kvar på Tokelau Island. Även om förekomsten av astma enligt en bred definition var hög redan på Tokelau Island så representerade Nya Zeeland en mer urbaniserad miljö som väsentligt ökade risken att drabbas av astma och/eller väsande andning. Studien stöder tanken att miljön snarare än ärftliga faktorer är av störst betydelse som förklaring till skillnaderna.

I en surveyundersökning från Gambia i Afrika fann man inte några fall av astma bland 131 barn från landsbygden eller bland 60 stadsbarn (Godfrey, 1975). Van Nieerk o.a. (1979) fann däremot skillnader i astmapre-

valens bland Zhosa-negrer i Sydafrika vid en jämförelse mellan dem som bodde kvar i sina hembyar och i en stad. De fann att prevalensen av astma enligt ett standardiserat ansträningsprov (15 % minskning i PEFR eller FEV1 vid ansträngning) var 0,1 % (1 barn) av 671 testade barn som bodde kvar i sina hembyar jämfört med 3,2 % av 694 testade Xhosa-barn (6-9 år) i en stad. Mullally och Evans (1988) fann som jämförelse i en nationell surveyundersökning i USA högre prevalens av astma bland barn som bodde i urbaniserade områden än på landsbygden (7,1 % resp. 5,7 % p 0.05).

Den officiella statistiken från olika länder i Latinamerika har stora brister från metodsynpunkt, vilket försvårar en jämförelse mellan de olika länderna. Här redovisade jämförelser hänför sig därför till surveyundersökningar av begränsade befolkningsgrupper i olika Latinamerikanska länder. Astmaprevalensen varierar i dessa länder avsevärt från 0,4 % i Peru till 4,3 % i Brazilien. Differensen kan bero på skillnader i befolkningssammansättning, miljö, klimat och studiemetoder m.m. Undersökningar av skolbarn visar högre prevalens av astma än i västerländska studier. Andelarna varierar mellan 2,7 % i Chile till 7,5 % i Uruguay (Carrasco, 1987).

Man har funnit en anmärkningsvärd variation i astmadödlighet mellan olika länder i västeuropa, med tanke på att länderna kulturellt och ekonomiskt tillhör en relativt homogen miljö. Tabell 53 visar relativa dödstal för astma i åldersgruppen 5-44 år i olika länder i Europa under perioden 1974-1978. Åldersklassen valdes för att exkludera viktiga felkällor och bättre kunna skilja mellan dödlighet i astma och andra obstruktiva lungsjukdomar.

Figur 59. Relativa dödstal för astma i åldersgruppen 5-44 år i olika länder inom EG åren 1974-1978.

Land Relativa dödstal per 100 000 inv.

Luxenburg [am Italien 1:30.06 Grekland 016 Danmark EE§:3 Frankrike E2z;;] Skottland England 8a Wales :sh-WAN: Västtyskland 391918 H wa] e s 9a [: ***'r*---* “**] Irland g:ç“r de-] Källa: Burney, P. & Holland, W., International Aspects of the Epidemiology of Asthma, Allergy Today, Vol. 2, Nr 2, sid. 6-7.

Studier från en rad olika länder har också visat en markant ökning av dödligheten i astma. Astmadödligheten steg markant under 1960-talet, först i England & Wales och Australien och senare även i Nya Zeeland men var relativt stabil i andra delar av världen. Dödligheten var mest uttalad bland unga i åldersgruppen 5-34 år. En minskning av astmadödligheten observerades i början av 1970-talet, men steg i början på 1980-talet åter kraftigt först i Nya Zeeland men senare även i USA, Canada och England & Wales, men inte lika markant. Ökningen var även denna gång mest uttalad bland yngre. I Västtyskland har astmadödligheten följt utvecklingen i USA och Canada men legat något över denna nivå under början på 1970-talet. Men även i Västtyskland har trenden varit i stigande under senare år från 0,4 till 0,8 astmadödsfall per 100 000 invanare i aldersgruppen 5-34 år mellan åren 1970 och 1979 (Jackson, Beaglehole, Rea och sutherland, 1982; sly, 1984; Blessing-Moore, 1988).

De relativa dödstalen per 100 000 invånare i Nya Zeeland, England & Wales, Australien, Canada och USA framgår av figur 60. Kod revision

invanare.

l

8 Nya Zealand

000 7 b

1]

100 Ö

per

L, /l

bronchiale

4 al_ Australien

M//_4_-0

› & Wales England

astma

i 2

;go-L 7 q_1anada

O-_(r,43\\t“*r4J/:jç.øÄ*§§' USA

Dödligheten

å 47:a,

OJ I I I T I I T r 1 1 ÅY I973 74 76 78 80 82 Figur 60. Relativ dödlighet i astma bronchiale per 100 000 inv. och år i Nya Zeeland, England & Wales, Australien, Canada och USA.

Källa: Sly, M., Increases in deaths from astma, Ann. of Allergy, Vol. 53, July 1984 s. 20-25.

11.2 England

Flera engelska studier ger stöd at uppfattningen att allergiska sjukdomar blivit allt vanligare under senare decennier.

Morrison, Smith, Harding & Cumming (1971) genomförde åren 1956-1957 en surveyundersökning av prevalensen av astma bland skolbarn i Birmingham i England. Studien upprepades åren 1968-1969. Av ca 183 000 skolbarn i Birmingham undersöktes 20 958 barn i åldrarna 5 till 18 år. Prevalensen av definitivt diagnostiserad astma hade under perioden ökat från 1,8 till 2,3 %, vilket inte inkluderade 3,2 % med väsande andning (wheezing) vilket brukar tas som en indikator på mild astma. Man fann en betydligt högre prevalens bland pojkar än bland flickor. 3,1 % av pojkarna mot 1,5 % av flickorna hade haft astma under de senaste sex månaderna.

Studien som i huvudsak genomförts under 1960-talet i en industristad med kraftiga luftföroreningar kan inte sägas vara representativ för England som helhet. Den kan inte heller sägas spegla dagens situation, men ger däremot ytterligare stöd åt uppfattningen att allmänna luftföroreningar är av betydelse för allergiutvecklingen.

Taylor, Wadsworth, Wadsworth och Peckham (1984) har studerat förändringar i prevalensen av barndomseksem under efterkrigstiden i England. Tre nationella kohorter av barn födda år 1946, 1958 och 1970 studerades med avseende på rapporterade fall av eksem. Den totala andelen med eksem steg från 5,1 % av barnen födda år 1946, 7,3 % av dem födda år 1958 och till 12,2 % i 1970 års kohort.

lä! 10 *

1958 och 1970.

Källa: Taylor B., Wadsworth, M., Wadsworth, J. & Peckham, C., Changes in the reported prevalence of childhood eczema since 1936-45 war, The Lancet, December 1, 1984.

Hos barn födda år 1958 och 1970 fanns också ett positivt samband mellan eksem och bröstmjölksuppfödning. Sambandet förblev signifikant också sedan man tagit hänsyn till atopisk familjeanamnes och socioekonomisk status.

Det positiva sambandet mellan eksem och i de seamning nare kohorterna tyder på att en ny miljöfaktor kan ha överförts via bröstmjölken. Men detta agens kan också ha överförts genom barnmat eller på annat sätt eftersom andelen rapporterade eksem hos icke ammade barn också ökade från 5,7 % hos kohorterna födda år 1946 och 1958 till 11,1 % hos barnen födda år 1970.

Burney (1986) har analyserat utvecklingen av astmadödligheten i England och Wales under perioden 1974-1984. Den relativa dödligheten steg under perioden från 5,3 till 10,5 miljon invånare, vilket motsvarar en ökper ning för varje år med i medeltal 4,7 % i åldersgruppen 5-34 år (p 0.05). Tendensen kvarstod även sedan hänsyn tagits till befolkningens ålderssammansättning. Utav tabell 53. Ingen anpassning har i vecklingen framgår tabellen gjorts med hänsyn till byte av den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD), som genomfördes år 1979.

Burney analyserade också den relativa betydelsen av förändringen av sjukdomsklassifikation från ICD 8 till ICD 9. Med hälp av regressionsanalys kunde han konstatera att förändringen av sjukdomsklassifikationen ökade den skenbara dödligheten i astma med 26 % i åldersgruppen 35-64 år, men bara med 3 % bland 5-34-åringarna. När hänsyn tagits till förändringen i sjukdomsklassifikation kunde man ändå konstatera en årlig ökning med i genomsnitt 4,7 % i åldersgruppen 5-34 år mellan åren 1975 och 1984. Burney beräknade att 408 extra dödsfall inträffat i åldersgruppen 5-64 år mellan åren 1975 och 1984 som inte kunde tillskrivas förändringen av sjukdomsklassifikation.

Tabell 53. Relativa dödstal per miljon invånare och standardiserade dödlighetsindex (SHR) för astma bronchiale i England och Wales efter ålder, kön, år för dödsfall och ICD-k1assifikation.1

Årtal Män Kvinnor år 1-4 5-34 35-64 1-4 5-34 35-64

Dödstal/milj.

SMR

1 ICD-8 har använts för perioden 1974-78 och ICD-9 för perioden 1979-84.

Källa: Burney, P.G.J., Asthma mortality in England and Wales: Evidence for a further increase, 1979-84, EEE Lancet, August 9, 1986:323.

11.3 Frankrike

Prevalensen av astma i Frankrike har studerats i sex studier av elever från olika läroverk och vid Paris universitet. Studierna genomfördes i olika franska provinser och i Franska Polynesien mellan åren 1976 och 1982. Totalt 68 179 elever tillfrågades om de någonsin haft en attack av astma. Astmaprevalensen varierade mellan 4 och 12 % (tabell 54).

Tabell 54. Surveyundersökningar genomförda mellan åren 1976 och 1981 i Frankrike och Franska Polynesien bland elever vid olika läroverk och vid Paris universitet avseende prevalensen av astma bland pojkar och flickor.

Område Period Antal Andel Medel- Astmapreval. pers. män ålder (%) (%) Män Kvinnor Tot.

Bas-Rhin Maj-Juni 29 138 48 15,9 4,9 3,4 4,1 1976 Maj-Juni 7 093 47 16,2 7,0 5,4 6,1 Fr.Polynesien Apr-Juni 3 870 46 16,0 11,1 11,9 11,5 1979 Paris Sept-Okt. 2 272 43 14,9 8,4 5,6 6,8 1978 Bordeaux Apr-Juni 15 247 47 16,5 10,5 8,5 9,4 1981 Paris uni- Jan-Apr. 10 559 45 21,2 6,3 4,6 5,4 versitet 1982

Källa: Perdizet, S., Neukirch, F., Cooreman, J. & Liard, R., Prevalence of Astma in Adolescents in Various Parts of France and its Relationship to Respiratory Allergic Manifestations, Chest, Vol 91, No 6, June 1987, Supplement.

Pojkarna tenderade att ha en högre astmaprevalens än flickorna. Enligt upprepade undersökningar i provinsen Bas-Rhine fanns en tendens till ökning av astmaprevalensen mellan åren 1976 och 1979 från 4,1 till 6,1 % men ökningen var inte statistiskt säkerställd (Perdizet o.a. 1987).

En studie av studenter vid Paris universitet genomfördes år 1968 och upprepades år 1982. Luftvägsallergierna hade ökat betydligt under perioden 1968-1982. Prevalensen av astma ökade från 3,3 till 5,4 %, allergisk rhinit från 3,8 till 10,2 %, och eksem från 3,5 till 6,0 % (tabell 55).

Tabell 55. Tvärsnittsstudier avseende prevalensen av astma, allergisk rhinit och eksem hos studenter vid Paris universitet. Procentuell andel med allergiska symtom och atopisk familjehistoria.

Referens/ Netto- Astma Rhinit Eksem Atopisk Ort o.studieår urval fam.hist.

Denis, Bustil, Vie, Lacourbet & Wolfromm, 1980 Paris (1968) 8 140 3,3 3,8 3,5 41 Perdizet, Denis & Levallois, 1983 Paris (1982) 10 559 5,4 10,2 6,0 39

Källa: Perdizet, S., Neukirch, F., Cooreman, J. & Liard, R., Prevalence of Astma in Adolescents in Various Parts of France and its Relationship to Respiratory Allergic Manifestations, Chest, Vol 91, No 6, June 1987, Supplement.

Den relativa dödligheten i astma bland män tycks inte indikera någon ökning av allergiproblemets omfattning i

Frankrie under det senaste decenniet. Dödligheten minskade under perioden 1968-1974 men började åter stiga bland kvinnorna fr.o.m. år 1975 och bland männen fr.o.m. år 1980. Är 1984 hade astmadödligheten bland männen ökat till 2,9 per 100 000 och bland kvinnorna till 3,6 per 100 000 inv. (figur 62).

.go u -›4_0 O

3 s -r- X0 3,5

-o /o/v

3 o -.\°\ //.\°)-. -- 3 0

\ °% :oo /°\,r°

\ø-o ,o 0 \%-w /o 25-- -»za 20-w -rzo 1s› ›1s 1,0 - i- 1.0 05-- --os 0.0 i i i i i i i i i i i i i i i i 0.0 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984

Figur 62. Relativ dödlighet i astma bronchiale per 100 000 inv. i Frankrike för män och kvinnor i alla åldrar under perioden 1968-1984. Källa: Bousquet, J., Hatton, F., Godard, P. & Michel, F.B., Astma mortality in France, J. Allergy Clin. Immunol., Vol. 80, Nr 3, Del 2, September 1987.

Frankrike övergick år 1979 till den nionde revisionen av den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD- 9). Genom dubbelkodningar där personer med astma diagnostiserats med hjälp av både ICD-8 och ICD-9 kunde man konstatera att omkring 35 % av ökningen av astmadödligheten ett visst år (1976) kunde tillskrivas sjukdomsklassifikationen i sig. Analysen av astmadödligheten i Frankrike visar dock att ökningen bland kvinnorna bör-

jade då ICD-8 ännu var i bruk och efter år 1980 bland männen. Det är därför osannolikt att hela ökningen skulle kunna tillskrivas revideringen av sjukdomsklassifikationen år 1979 (Bousquet o.a., 1987).

Tabell 56 visar att ökningen av astmadödligheten under perioden 1974-1984 främst kunde hänföras till åldersgruppen 5-34 år, men var måttlig i åldersgruppen 35-64 år. Om hänsyn tas till förändringar i befolkningens ålderssammansättning under den studerade perioden visar ett åldersstandardiserat dödlighetsindex (SMR) totalt ingen ökning av dödligheten i astma bland männen. Dödligheten bland kvinnorna hade däremot ökat med drygt 40 %.

Tabell 56. Relativa dödstal per miljon invånare och standardiserade dödlighetsindex (SMR) för astma bronchiale i Frankrike under perioden 1974-1984, efter ålder och kön. Standard 1974 = 100.

“än Kui nnnr Årtal 5-34 år 35-64 år 65 år Tota1t) 5-34 år 35-64 år 265 år Tota1tU

Dödstal/ million ,1974 1.5 21.0 107.1 31.3 2.0 17.9 120.0 26,5 1975 2.5 23.1 _177.4 23.9 2.7 19.6 132.9 29,7 1975 3.0 21.1 189.7 29.7 2.2 19.5 124.3 28.2 1977 2.5 18.9 163.3 26.1 1.4 19,3 131_7 29_2 1979 2.9 20.7 168.9 27.1 216 19.0 133.7 30,1 1979 1.3 17.1 160.1 25.1 2.4 16.8 145.4 31.6 1990 3.0 19.2 152.2 25.2 2.5 21.2 31.5 132.4 1991 2.9 1a.a 174.6 27.2 3.0 17.9 150.1 32,2 1992 3.5 21.5 179.4. 20.4 2.0 20.0 145.3 31,7 1999 2.5 22.5 102.1 20.4 2.7 21.2 153.9 34,5 1994 3.5 26.3 172.8 29.1 4.0 22.2 159.4 35,;

sun 1974 100 100 100 100 100 100 100 100 1975 177 95 95 99 133 110 111 111 1975 202 ca 101 102 110 110 103 106 1977 170 79 97 90 70 10a 112 111 1973 199 7a 90 94 123 105 111 115 1979 90 71 se au 119 93 121 121 1980 224 ao 91 99 123 11a 110 117 1991 191 79 93 95 152 99 126 115 1982 241 90 96_ 101 138 111 122 1124 1983 173 94 97 101 13s^ 119. 136 137 1994 239 110 92 104 19a 124- 141 143

* Den totala relativa dödstalen för män och kvinnor innefattar även åldersgruppen 0-4 år, som inte redovisas här.

Källa: Bousquet, J., Hatton, F., Godard, P. & Michel, F.B., Astma mortality in France, J. Allergy Clin. Immunol., Vol 80, No 3, Part 2, Sept. 1987.

11.4 Schweiz

Två tvärsnittsstudier genomförda åren 1968 och 1981 i Schweiz tycks indikera en ökad förekomst av luftvägsallergier under den studerade perioden (Varonier, 1970), de Haller & Schopfer, 1984). Man studerade förekomsten av de större atopiska sjukdomsgrupperna astma, allergisk rhinit, hösnuva, atopisk dermatit och urtikaria bland daghemsbarn (4-6 år) och skolungdomar i nionde klass (15 år) i Genêve. Urvalet omfattade vid båda tillfällena ca 90 % av alla barn i motsvarande åldrar i totalpopulationen. Båda surveyundersökningarna genomfördes med hjälp av individuella intervjuer och fysiska undersökningar av tränade läkare och sjuksköterskor. Den totala prevalensen av atopisk sjukdom ökade från 5,4 % år 1968 till 7,0 % år 1981 bland daghemsbarnen och från 10,3 % till 11,5 % bland skolungdomarna (tabell 57).

Tabell 57. Prevalens av allergiska sjukdomar bland daghemsbarn (4-6 år) och skolungdomar i nionde klass (15 år) i Genêve, Schweiz, undersökta åren 1968 och 1981. Procent.

* 0,02 p 0,05 H p 0,01 Källa: Varonier, HS., de Haller, J. & Schopfer, C., Prevalence de 1allergie chez les enfants et les adolescents, Helv. Paediatr. Acta 1984, May; 39 (2): 129-36.

Ökningarna under perioden kunde främst hänföras till luftvägsallergier. Man fann inga signifikanta skillnader mellan könen för någon av de atopiska sjukdomsgrupperna, förutom hösnuva, där pojkarna var överrepresenterade såväl bland daghemsbarnen (p 0,01) som skolungdomarna (p 0,02) år 1981.

Forskarna konstaterade att faktorer som kön, atopisk familjehistoria, etnisk bakgrund och socioekonomisk status var viktiga bakgrundsfaktorer som påverkade prevalensen, men att miljöfaktorer var den sannolika förklaringen till ökningen av allergierna bland barnen och ungdomarna.

11.5 U.S.A.

Aktuella studier tyder på en ökning av andelen sjukhusvårdade astmapatienter i USA. Enligt en nationell studie hade andelen inlagda astmapatienter under 15 år mer än fördubblats mellan åren 1965 och 1978 (mullally, Grauman & Evans III, 1985). En annan studie av samma patientgrupp visade en ökning av antalet sjukhusvårdade patienter med 145 % mellan åren 1970 och 1984, samtidigt som medelvårdtiden under samma period minskat med 26 % - från 5 dagar år 1970 till 3,6 dagar per person år 1984 (Ha1fon & Newacheck, 1986). Utskrivningar per 10 000 barn

30 ç oAsmma Oñrencnuhs n Acult Eroncruhs 0 . › \_/ 25 / .go i \ I 20 r /u\ ._-:.\__.__.z ._u \_ /.\./ \ w .

10 ?ige-lä q_0_°._

| 50:0 Qi 970 972 GU *§33 975 -980 *982 1984

AR Figur 63. Antal utskrivningar per 10 000 barn under 15 år i olika luftvägssjukdomar under perioden 1970-1984 enligt data från icke-federala sjukhus i USA (The National Hospital Discharge Survey).

Källa: Halfon, N. & Newacheck, P., Trends in the Hospitalization for Acute Childhood Astma, 1970-1984.

Många epidemiologiska studier har haft sådana metodologiska brister att de inte kunnat användas som underlag för uppskattningar av den nationella astmaprevalensen i USA. Ett problem har varit att man i tidigare studier använt olika definitioner av astma och ett annat att man använt urvalsområden som inte varit representativa för hela USA. En landsomfattande epidemiolo-

gisk studie (The second National Health and Nutrition Examination survey, NHANES II) har bemästrat dessa metodproblem och möjliggjort en kartläggning av astmasjukdomens utbredning och fördelning i USA på en aggregerad nivå. Successiva surveyundersökningar som utförts av National Center for Health statistics har också gjort det möjligt att analysera förändringar i astmaprevalensen under en 15-årsperiod. Utvecklingen framgår av tabell 58 (Gergen, Mullally & Evans III, 1988).

Tabell 58. Rapporterad prevalens av astma bland barn enligt några nationella surveyundersökningar i USA redovisade efter kön, etnisk grupptillhörighet, ålder och undersökningsperiod. Procent.

Studie- Bort- TOTALT KÖN ETNISK GRUPP Surveyundersökning och undersöknings- popula- fall __ _ _ + tion Man Kv1nn0r V1ta Svarta period X (- SE)

6 - 11 år 7 417 % 5,3 (0,33) 6,5(0,52) 4,0(0,41) 5=2(0, 5›50:65 HES 11, 1963-1965 1971-1974 4 941 17 7 4,8 (0,54) 5,6(0,84) 3,9(0,75) 4,7(0 5.1(1,2) NHANES I, NHANES II,1976-1980 7 399 5 4 7.6 (0,57) 9,0(0,82) 6,1(0,74) 7,20› 9›6(3-0)

12 - 17 år 1966-1969 7 518 11 2 6,0 (0,38) 6,9(0,62) 5,1(0,43) 5,8(0›40) 7,0 ›67 HES 111, 4 941 17 1 6,0 (0,66) 7,6(0,91) 4,4(0,74) 6,3(0,75) 4,6 ,94 NHANES 1, 1971-1974 7 399 5 1 6,5 (O,81) 8,0(1,2) 4,90.77) 5,9(0,79) 10,1(1,8) NHANES II,1976-1080

* Förkortningar: HES = Health Examination Survey NHANES = National Health And Nutrition Survey.

Källa: Gergen, Mullally & Evans III, National Survey of Prevalens of Astma Among Children in the United States, 1976 to 1980 Pediatrics, Vol 81, Nr l, 1988.

Tabellen visar att det skett en ökning i astmaprevalens bland yngre barn i åldersgruppen 6-11 år mellan åren 1971-1974 och 1976-1980. Ökningen var speciellt påtaglig i den svarta befolkningen som ökade från 5,1 % till 9,6 % under perioden. Bland ungdomar i åldrarna 12-17 år märktes ingen signifikant ökning i totalbefolkningen, men däremot en mycket påtaglig ökning bland svarta.

Samtliga i tabellen redovisade surveyundersökningar visar en övervikt av pojkar med astma såväl i åldersgruppen 6-11 år som i åldrarna 12-17 år.

Enligt en annan nationell intervjuundersökning i USA (The National Health Interview survey) noterades en mindre ökning av prevalensen av aktuell astma bland barn i åldrarna 6-16 år från 3,2 % till 4,1 % mellan åren 1970 och 1978-1980 (Halfon & Newacheck, 1986).

Mullally, Grauman, Evans III och Karlow (1985) har också analyserat officiell statistik avseende barn med astma som utskrivits efter sjukhusvård i USA. Analysen baserades på en årligen återkommande studie av ett nationellt stratifierat urval från alla icke-federala sjukhus genomförd av National Center for Health statistics (The Hospital Discharge survey). Registret omfattar ca 225 000 vårdtillfällen per år, dvs. 1/150-del av alla utskrivningar. Man studerade barn under 15 år som utskrivits efter astmavård mellan åren 1965 till 1932, en period under vilken sjukdomsklassifikationen varit oförändrad.

Tabell 59. Uppskattat antal tusen barn udner 15 år som utskrivits efter astmavård (1 SE) från icke-federala sjukhus i USA samt antal vårdtillfällen per 100 000 barn under 15 år under år 1965 och 1978 efter etnisk tillhörighet (vita/icke-vita).

Vita Icke-vita 1965 1978 1965 1978

Antal utskrivningar i tusental (i SE) 21,7 :1,1 35,7 :3,9 6,8 i0,9 25,5 :2,8 Antal vårdtillfällen per 100 000 barn (15 år) 46 89 85 309

Källa: Mullally, D., Grauman, J., Evans III, R. och Karlow, R., Hospitalizations of children for astma in USA 1965-1982, J Allergy Clin Immunol. Vol 75, 1985.

Tabell 59 visar att antal vårdtillfällen på grund av astma per 100 000 barn under 15 ökat signifikant under perioden 1965-1982, speciellt bland den icke-vita befolkningen. Forskarnas vidare analys av materialet visade också att astma under samtliga studerade år var vanligare bland pojkar och under månaderna septembernovember och mindre vanligt förekommande i New England och på västkusten.

The National Center for Health Statistics har också redovisat officiell statistik som visar en gradvis minskning av den relativa dödligheten i astma för varje år mellan 1950 och 1978. Minskningen kan bara delvis förklaras av de två revisioner av den internationella klassifikationen av sjukdomar (ICD) som genomfördes åren 1958 och 1969 (Sly, 1984). I dessa revisioner undertrycktes astma som huvuddiagnos om bronkit och emfysem samtidigt fanns nämnda på dödsbeviset. Men år 1978 vänder utvecklingen och astmadödligheten ökar åter.

Trendbrottet sammanfaller i tiden med införandet av den

nionde revisionen av ICD, som genomfördes år 1979. I

ICD-9 finns inte längre någon koppling mellan astma och

andra dödsorsaker. Forskare har uppskattat att 35 % av

ökningen av astmadödsfallen mellan åren 1978 och 1979

skulle kunna tillskrivas i men att revideringen sig resten av ökningen var reell. År 1980 skedde dessutom

en ytterligare ökning som inte kan tillskrivas ICD-9.

Astmadödligheten i USA har därefter gradvis fortsatt

att öka i totalbefolkningen frán 0,8 dödsfall år 1978

till 1,5 dödsfall per 100 000 invånare år 1984

(Blessing-Moore, 1988).

Relativa dödstal per 100 000 inv. 25-

225 ICD9 introduceras 2.0 - /°“ / 1.75- Kanada (alla /›“*/ åldrar) ./ 1.5 -›\

\ l få /\\ . :_- f

\./ 125_

“LO-*W

.

n

- ...- 075- (alla åldrar) Kanada år) 0.5 -I

I /.__.__._oo--o

0-25

1 .__.__._.. :_-.§°_. I i

0 USA (5-34 år) I u 1 I r I I I I I I I 1 1 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 ÅR

Figur 64. Rapporterad astmadödlighet i USA och Canada från år 1970 till 1984 för och för totalbefolkningen åldersgruppen 5-34 år. Den prickade linjen mellan åren 1978 och 1979 representerar en förändring i det internationella klassifikationssystemet från ICD-8 till ICD- 9.

Källa: Blessing-Moore, J., Asthma Morbidity, Mortality 1988, Proceedings of the Asthma Mortality Task Force, J. Allergy Clin. Immunol., 1987, 80(3) Supplement.

64 visar den rapporterade astmadödligheten i USA Figur och Canada mellan åren 1970 och 1984 för totalbefolkoch för åldersgruppen 5-34 år. Den prickade linningen jen mellan åren 1978 och 1979 representerar bytet av klassifikationssystem från ICD-8 till ICD-9. som framav hade bytet av klassifikationssystem en går figuren minimal effekt på astmadödligheten i åldersgruppen 5-34 år, men en avsevärd effekt på den rapporterade totaldödligheten.

En ökad relativ dödlighet har observerats i alla regioner, men ökningen har varit speciellt markant i storstadsområdena. Man har också noterat en högre dödlighet i astma bland den svarta befolkningen, vilket kan tyda på otillfredsställda vårdbehov eller bristande tillgång till hälsovård för svarta (Bessing-Moore, 1988). Den ojämlika fördelningen av astmadödligheten mellan vita och svarta framgår av figur 65. Den visar att dödligheten i astma per 100 000 invånare i USA var högre bland svarta än bland vita under samtliga år mellan 1968 och 1980 (Sly, 1984).

Antal döda Kod Kod per 100 000 revison revision

4 L

°- 2.5 , ASvarta 2.0 X:

å. O\ .xt

I 5 ?.37 i

° Vita .

lä.

LO b-o-g/ 05

O 1 | I I I968 72 76 80

ÅR 100 000 invå- Relativa dödstal f ör astma per Figur 65. 1968_ vita i USA under p erioden nare bland svarta och 1980. from astma, Ann- Of M Increases in death Källa- Sly Vol. 53, July 1984- Allergy,

Den relativa dödligheten i astma bland den svarta befolkningen uppgick år 1984 till 2,5 och bland vita till 1,4 per 100 000 invånare (Blessing-Moore, 1988).

Sammanfattningsvis finns belägg för att astma blivit ett allt allvarligare problem i USA. Aktuella studier av sjuklighets- och dödlighetsstatistiken visar (Markham, Chang, Evans & Mullally, 1986; Evans III, 1987; Sly, 1984):

att befolkningen i urbaniserade områden hade en högre dödlighet i astma än i landsbygdsområden.

att män i den totala befolkningen hade en högre dödlighet i astma än kvinnor, men att dessa skillnader mellan könen inte observerats bland svarta män och kvinnor.

att den relativa dödligheten bland svarta var betydligt högre än bland vita.

att astmaprevalensen i totalbefolkningen visar en svag ökning, astmadödligheten en definitiv ökning och antalet sjukhusvårdade patienter på av astma grund en mycket markant ökning.

12 DISKUSSION OCH SLUTSATSER

12.1 och annan - ett folk- Allergi- överkänslighet hälsoproblem

Denna sammanställning av epidemiologiska studier och registerdata visar att allergiska besvär och annan överkänslighet numera är så vanliga i befolkningen att man kan tala om ett folkhälsoproblem. Genom olika lokala skolundersökningar vet vi att omkring vart tredje skolbarn har eller har haft någon form av allergi eller annan överkänslighet (Järliden, 1986; Hattevik, Kjellman, Björksten & Johansson, 1987; Möller,1986; 1988; Lövhagen Andersson, Fagerlund & Andersson, 1987). Statistiska centralbyrån anger i sin undersökning av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) år 1981 att drygt var fjärde svensk i åldersgruppen 16-84 år besväras av någon form av allergi eller annan överkänslighet. Sammantaget innebär detta att över 2 milj. svenskar själva uppger sig ha eller ha haft dessa besvär. Naturligtvis finns en glidande skala allt ifrån lättare snuva och ögonirritationer till mycket evenallvariga, tuellt livshotande astmaanfall. Från vårdsynpunkt är det angeläget att särskilt uppmärksamma de svåraste allergikernas problem. Men från förebyggande synpunkt är det också viktigt att ta även lättare besvärsyttringar på allvar.

Den stora majoriteten av alla besvärade har akuta inga vårdbehov och blir därför inte registrerade i patientstatistiken från den öppna eller slutna hälso- och

sjukvården. Det råder en stor diskrepans mellan registerdata om allergiproblemens omfattning i öppen vård och från surveyundersökningar. Genom uppgifter från vårdcentralerna i Tierp, Dalby och Gråbo, för vilka finns datoriserade patientregister, vet vi att andelen vårdsökande med någon av de större allergiska diagnoskategorierna inte i något fall översteg 3 %. Det är dock helt klart att öppenvårdsstatistiken inte är någon bra indikator på problemets omfattning i befolkningen eller ens vårdutnyttjandet. För att kunna uttala sig om det medicinskt definierade allergiproblemets omfattning måste man också skaffa sig kunskap om patientflödet vid sidan om vårdcentralernas verksamhet. Allergiutredningen har därför låtit genomföra en särskild undersökning av omfattningen av olika allergiska sjukdomsdiagnoser bland befolkningen i Tierp med hjälp av såväl öppen- och slutenvårdsstatistik som konsumtion av läkemedel mot allergiska besvär (antihistaminika och antiastmatika). Av de personer i Tierp som köpt ut läkemedel mot allergiska besvär kontrollerades om förskrivningen skett på allergiindikation för en tiondel av de registrerade fallen. Man fann att totalprevalensen för de största allergidiagnoserna enligt öppen- och slutenvårdsstatistiken samt läkemedelskonsumtion av allergiska läkemedel på allergiindikation år 1983 var totalt 6,2 %. På grund av de allergiska besvärens periodiska karaktär följde man också upp befolkningen i Tierp under sex år för att beräkna prevalensen av allergiska besvär som lett till någon form av sjukvårdskontakt under perioden. Prevalensen kunde med dessa förutsätto \ ningar grovt beräknas till l7 0. Även om Tierp inte kan vara en kommun som är representativ för alla Svesägas riges kommuner kan man med utgångspunkt från dessa uppgifter uppskatta att inte omkring av alla personer som uppgett sig vara besvärade av någon form av allergi eller annan överkänslighet enligt ULF och flera lokala

frågeundersökningar hade så stora besvär att de lett till sjukvårdskontakt.

12.2 Många är svårt drabbade

Även om det från förebyggande synpunkt är motiverat att lyfta fram hela spektrat av allergibesvär, alltifrån de lättaste till de allra svåraste, finns därmed också risk att många människor betraktar allergiproblemen som tämligen triviala. Det finns därför skäl att påminna om de svårast drabbades problem. Enligt statistiska centralbyråns dödsorsaksregister avlider varje år drygt l 200 personer med astma som huvuddödsorsak eller bidragande dödsorsak. Enligt SCB:s undersökning av levnadsförhållanden âr 1981 uppgav 2,5 % av ett representativt urval av svenska folket i åldrarna 16-84 år att de besvärades svårt av eksem, 2,0 % ansåg sig ha svåra besvär av hösnuva och 1,2 % ansåg sig vara svårt besvärade av astma. Totalt ansåg 6,2 % av de tillfrågade att de besvärades svårt av någon form av allergi eller annan överkänslighet. Det motsvarade ca 349 000 av den svenska befolkningen. Vi vet att ca 17 % har så stora besvär av allergi- och annan överkänslighet att det lett till någon form av sjukvårdskontakt (Smedby, Korpela & Rasmussen, 1989).

12.3 Prevalensuppskattningar

l2.3.l Astma

Olika lokala undersökningar av skolbarn som genomförts under 1980-talet visar prevalenstal mellan 4-5,8 % (Neumüller o.a. 1986; Hattewig o.a. 1987; Möller och Bergström, 1988; Sandberg, 1988; Bråbäck o.a. 1988).

Prevalensen av astma bland vuxna varierade enligt lokala befolkningsstudier genomförda under 1980-talet mellan 2,8-4,9 % (Mikaelsson o.a. 1982; Stjernberg o.a. 1985; Lundbäck o.a. 1987; Eriksson o.a. 1989). Studierna har genomförts i olika åldersgrupper och med varierande metodik och är därför inte helt jämförbara, men anger ändå något av problemets dimensioner.

Pojkar under 5 års ålder har mellan 1,5-3 gånger högre prevalens av astma än flickor men mellan 5-10 årsåldern sker en utjämning mellan könen (Larsson och Lindholm, 1986). Man bör dock observera att prevalensuppskattningar i den allra yngsta åldersgruppen är svårbedömd eftersom det bland läkare finns en obenägenhet att sätta en definitiv astmadiagnos innan man säkert vet hur sjukdomen kommer att utveckla sig och en alternativ diagnos kan då vara obstruktiv bronkit (ICD 8:466). Ungefär hälften av dessa patienter får från 4-5 års ålder mera typiska astmasymtom (Zetterström, 1986). Åberg, Engström och Lindberg (1982) fann i sin studie av svenska skolbarn i åldrarna 7, 10 och 14 år i Göteborg, Kronobergs län och Kiruna endast en mindre övervikt i prevalensen av astma bland pojkar (2,7 %) än bland flickor (2,1 %) under åren 1979-80. I SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF) från ungefär samma tid (1981) uppgav 3,5 % av männen och 3,9 % av kvinnorna att de besvärades av astma. Även de som be-

svärades svårt av astma hade ungefär samma könsfördel- - % av männen och % av kvinnorna. Retroning 1,2 1,3 spektiva data från 14-åringarna i Åberg, Engström och Lindbergs skolundersökning tyder på att det högsta insjuknandet sker under de första levnadsåren. Ungefär 50 % av samtliga fall hade insjuknat före 4 års ålder. Prevalensen stabiliseras i skolåren genom att ungefär lika många fall insjuknar som tillfrisknar.

l2.3.2 Hösnuva

Hösnuva kan ge både tillfälliga, säsongsbundna (pollensnuva, mögelsnuva) och kroniska besvär (Foucard, 1985). Uppskattningar av aktuell prevalens blir därför osäker och beroende av när och hur frågan ställs. Olika lokala enkätundersökningar av skolbarn genomförda under 1980talet anger prevalenstal för hösnuva mellan 10,3-22,6 % (Möller & Bergström, 1988; Sandberg, 1988; Hattewig o.a. 1987). En studie av mönstrande 18-åriga män angav prevalensen av hösnuva år 1981 till 8,4 % (Åberg, 1988). I SCB:s ULF-undersökning år 1981 uppgav 9,2 % av ett representativt urval av befolkningen mellan 16-84 år att de besvärades av hösnuva. I Edfors-Lubs (1971) studie av 7 000 vuxna tvillingpar uppgav 14,8 % av alla tvillingar (n = 13 992) att de har eller har haft hösnuva. I en aktuell enkätundersökning av 1 200 vuxna hallänningar erhölls svar från 970 personer. Av dessa uppgav 10,5 % att de fått diagnosen hösnuva av läkare, 21,6 % uppgav att de haft hösnuva under det senaste året och 24,4 % att de haft hösnuva någon gång under de senaste tio åren (Eriksson o.a. 1989 personlig information).

Hösnuva är något vanligare bland pojkar än genomgående bland flickor under skolåldern. Man finner en karakteristisk med åldern upp till omkring 16 års ålder ökning (Kjellman, 1987). Åberg, Engström och Lindberg (1982) anger prevalensen av hösnuva bland skolbarn i åldrarna 7, 10 och 14 år till 8,4 % bland pojkarna och 6,3 % bland flickorna. Könsskillnaden som var statistiskt säkerställd (p 0.001) tenderar i övre tonåren att utjämnas I ULF-undersökningen år 1981 uppgav 11,6 % något. av männen och 10,0 % av kvinnorna i åldersgruppen 16-24 år att de besvärades av hösnuva. I åldersgruppen 65-84 år hade 6,9 % av männen och 7,6 % av kvinnorna uppgivit att de hade lätta eller svåra besvär av hösnuva. Totalt 9,3 % av männen och 9,1 % av kvinnorna i åldraruppgav na 16-84 år att de besvärades av hösnuva.

l2.3.3 Eksem

Vi saknar för närvarande säkra kunskaper om förekomsten av böjveckseksem under de tidigaste spädbarnsåren (Thyresson, 1983). 7,2 % av 970 vuxna hallänningar uppgav dock i en aktuell enkätundersökning att de haft spädbarnseksem. I lokala skolundersökningar genomförda under 1980-talet varierar prevalensen av eksem mellan 5,9-18,4 % (Hattewig o.a. 1987; Neumülleer o.a. 1986; Åberg o.a. 1982; Möller & Bergström, 1988; Sandberg, 1988). Man har i dessa studier inte skiljt på om eksemen är av atopiskt eller toxiskt, traumiterativt, irritativt ursprung. En sådan distinktion gjordes däremot i Edfors-Lubs studie av 7 000 vuxna tvillingpar. I denna studie angavs prevalensen av atopiska eksem till 2,5 % och av kontakteksem till 4,8 %. Meding och Swanbeck (1987) genomförde en enkätundersökning av 20 000 personer mellan 20-65 år i Göteborg och erbjöd fri dermato-

logisk undersökning av alla positiva svar. Prevalensen av handeksem vid en speciell tidpunkt visade sig vara 5,4 % och vidare uppgav 2 % att de besvärades av kontinuerliga problem med handeksem under hela det föregående året före undersökningen. I en tidigare studie från en allmän hälsoundersökning av befolkningen i Malmöhus län genomförd under slutet av 1960-talet kunde man på basis av en enkätundersökning och observationer i fältundersökningen uppskatta prevalensen av handeksem till omkring 4 % (Agrup, 1969).

Kjellman (1976) anger i en studie av 7-åringar att atopiska eksem förekom hos 7,2 % av pojkarna och 9,4 % av flickorna. Åberg, Engström och Lindberg (1982) anger i sin skolundersöking prevalensen av eksem hos ca 27 000 skolbarn i åldersgrupperna 7, 10 och 14 år till 6,4 % hos pojkarna och 9,3 % hos flickorna. Skillnaden mellan könen är signifikant (p 0.001). Åberg och Engströms studie av de allergiska sjukdomarnas naturliga förlopp under barndomsåren visar att cirka en tredjedel av alla som någonsin haft symtom på eksem tillfrisknat då de uppnått 14 års ålder. Uppgiften erhålls genom att beräkna skillnaden mellan prevalensen (7,8 %) och den kumulativa incidensen (l2,0 %). Förekomsten av eksem är också överrepresenterad bland kvinnor i den vuxna befolkningen. 11,3 % av männen och 21,9 % av kvinnorna i åldersgruppen 16-24 år uppger sig ha eksem eller hudutslag enligt SCB:s undersökning av levnadsförhållanden år 1981. I åldersgruppen 25-44 år angav 12,9 % av männen och 22,4 % av kvinnorna att de hade besvär. Därefter minskar prevalensen framför allt bland kvinnorna. I åldersgruppen 65-84 år angav 11,6 % av männen och 13,9 % av kvinnorna att de hade lättare eller svårare besvär av eksem eller hudutslag. Frågans formulering gör att det i SCB:s undersökning också kan dölja sig fall av urtikaria eller andra hudmanifestationer.

Sammanfattningsvis kan sägas att prevalensen av astma och hösnuva är vanligare bland pojkar och eksem bland flickor. Könsskillnaderna vad gäller förekomst av astma och hösnuva tenderar att utjämas i vuxen ålder. När det gäller förekomsten av eksem finns en betydligt högre frekvens såväl bland flickor som bland vuxna kvinnor. En av de viktigaste förklaringarna till den kraftiga överrepresentationen av eksem hos kvinnor i vuxen ålder är håltagning i öronen men också att kvinnor i betydligt högre utsträckning använder kosmetika och sysslar med våtarbete med starka tvättmedel och andra kemikalier.

12.4 Ett ökande problem i Sverige

Det är numera allmänt accepterat att de allergiska sjukdomarna beror på en kombination av arv och miljö. Allergiska sjukdomar är vanligast bland barn där båda föräldrarna har någon atopisk sjukdom (astma, hösnuva, atopisk dermatit eller urtikaria). Men studier av tvillingar har också visat att det miljömässiga inslaget är större än vad man tidigare trott (Edfors-Lubs, 1971).

Några svenska studier tyder på att speciellt luftvägsallergierna ökat under senare år. En ökning av olika allergiska sjukdomar har också iakttagits i studier från flera västerländska industriländer. Åberg fann i sin undersökning av 18-åriga män som mönstrat för militär värnpliktstjänstgöring en kraftig frekvensökning av luftvägsallergier mellan åren 1971 och 1981. Prevalensen av astma ökade under perioden från 1,9 till 2,8 % och allergisk rhinoconjunctivit (hösnuva) från 4,4 till 8,4 %. studien är en av de starkaste indikatorerna på

att luftvägsallergierna ökat under senare år. Kartläggningens begränsning i ålder och kön gör dock att man skulle behöva fler longitudinella studier av allergiutvecklingen i flera åldersgrupper och hos båda könen innan utvecklingen kan anses säkerställd.

En alternativ förklaring till en ökning skulle kunna vara en förbättrad diagnostik och medvetenhet om de allergiska sjukdomsyttringarna. Åberg finner det mindre sannolikt att detta skulle kunna förklara observerade geografiska skillnader med högre frekvenser av astma och hösnuva ju längre norrut man kommer. slutsatserna stärks också av en intensivstudie av 1 187 18-åriga män vid de västsvenska inskrivningarna på Säve under en månad år 1981. Åberg fann att prevalensen av astma och allergisk rhinit var ca 20 % högre än vid den ordinarie registreringen på Säve. Det talar snarare för en underskattning av det verkliga problemets omfattning. Det förefaller som om både läkare och värnpliktiga mer eller mindre medvetet försummar att ange en diagnos på lätta symtom som inte förväntas inverka på den mönstrades värnpliktsplacering. Det talar för att värnpliktsregistrets ordinarie statistik representerar sjukdomar av mer klinisk signifikans.

Jannerfeldt och Carlsson (1987) har genomfört en ytterligare bearbetning av ett material från värnpliktsregistret. Materialet bestod av samtliga mönstrade som var födda åren 1955-1966 och således mönstrade mellan åren 1973-1984. studien omfattar således fler årskullar av mönstrande värnpliktiga än i Åbergs studie. Studien visar också en ökning av framför allt luftvägsallergier och att ökningen fortsatt även efter ar 1981 (se figur 9).

Foucard (1989; pers. information) fann däremot ingen tendens till ökning av allergi- och allergiliknande symtom i sin studie av 1 050 medicine studerande, där olika årskullar följts under en tioårsperiod mellan 1979-1989. Det kan dock vara svårt att påvisa ökning i en grupp som redan från början haft en så hög nivå som denna (46 % av studenterna rapporterade någon form av symtom).

Möller (1986) och Möller och Bergström (1988) ger i två studier av skolbarn från Umeå visst stöd för att en reell ökning skett av åtminstone vissa allergiska sjukdomar. Man undersökte år 1971 skolbarn i årskurs l-3 och samma årskullar undersöktes på nytt år 1987. Prevalensen av astma hade ökat från 4,0 till 5,8 % medan andelen med hösnuva var i stort sett oförändrad. Andelen skolbarn som uppgivit att de någonsin haft besvär (kumulativ incidens) av hösvnuva hade t.o.m. minskat något, från 13,6 % år 1976 till 11,4 % år 1987. Däremot hade den kumulativa incidensen för samtliga allergiska sjukdomar ökat kraftigt, från 34,1 till 46,0 %.

Tidstrenden i olika lokala befolkningsstudier tycks också indikera en ökning även om skillnader i undersökningsmetodik, definitioner, studerade åldersgrupper och olika orter försvårar en jämförelse.

Utredningens sammanställningar visar att prevalensen av astma bland drygt 60 000 skolbarn i Stockholm enligt rapporter från skolläkare i början av 1950-talet var ca 1,4 % (Kraepelien, 1954). Studier genomförda under 1980-talet visar prevalenstal mellan 4,0-5,8 % (Åberg, Engström & Lindberg, 1982; Neumüller, Oscarsson & svensson, 1986; Hatevig, Kjellman, Björksten & Johansson, 1987; Möller & Bergström, 1988; Sandberg, 1988; Bråbäck, Kälvesten & Sundström, 1988).

Allergiutredningens bearbetningar av socialstyrelsens patientstatistik från Uppsala-regionens slutna kroppssjukvård tyder också på att såväl antalet personer som vårdats på grund av allergiska besvär, som antalet vårdtillfällen på grund av dessa besvär ökat från mitten av l970-talet till början av 1980-talet. Av statistiken framgår att det genomsnittliga antalet män per 100 000 invånare som vårdats under olika allergidiagnoser (ICD 493, 507, 691, 692 och 708) först minskat från 251 under perioden 1969/70 till 217 under perioden 1975/76 för att därefter åter öka till 228 under perioden 1982/83. Kvinnorna minskade under samma period från 223 vårdade per 100 000 invånare under perioden 1969/70 till 216 under perioden 1975/76 för att liksom männen åter öka till 245 under perioden 1982/83. Det ökade vårdutnyttjandet kan - men behöver inte - vara ett uttryck för att prevalensen av dessa sjukdomar ökat i befolkningen. Det kan också bero på en ökad vårdefterfrågan eller på att vårdresurserna totalt sett ökat. Eftersom astmadiagnosen svarar för det flesta antalet fall kan det vara ett uttryck för ökad medvetenhet om risken för komplikationer och förbättrade behandlingsmetoder.

Ytterligare en tänkbar indikator på allergiproblemet är statistiken över astmadödligheten, men här är utvecklingen mer motsägelsefull för olika kön och åldersgrupper. Utredningens bearbetningar av sCB:s dödsorsaksregister tyder på en ökande trend sedan början på 1960talet till mitten av 1980-talet, även om trenden sedan början på 1980-talet har vänt nedåt. Utvecklingen över tid visar en klar ökning bland kvinnorna men ingen klar trend för männen.

12.5 Utvecklingen i andra industriländer

En rad internationella studier har behandlat frågan om olika allergiska sjukdomars utveckling med tiden. Morrison, Smith, Harding och Cumming (1971) genomförde mellan åren 1956-57 och 1968-69 en surveyundersökning bland skolbarn i Birmingham i England och fann att prevalensen av definitivt diagnostiserad astma under perioden ökat från 1,8 till 2,3 %. Studien inkluderade inte fall av pipande andning (wheezing) som ibland brukar tas som en indikator på mild astma. Dessa fall uppgick 1969 till 3,2 %. Studien återger utvecklingen i en industristad med kraftiga luftföroreningar under 1950- och 1960-talen, men säger inget om den aktuella situationen. Taylor, Wadsworth, Wadsworth och Peckham (1984) studerade förändringar i prevalensen av barndomseksem i tre nationella kohorter födda år 1946, 1958 och 1970. Den totala andelen barn med eksem ökade från 5,1 % av barnen födda år 1946 och 7,3 % av dem födda år 1958 till 12,2 % i 1970 års kohort. Man fann också ett positivt samband mellan eksem och amning som man misstänkte kunde ha samband med någon ny generell miljöfaktor som medfört att barnen blivit sensibiliserade genom bröstmjölken.

Burney (1986: 1988) har i flera studier ingående analyserat utvecklingen av astmadödligheten i England och Wales och funnit stöd för en reell ökning. Den relativa dödligheten i åldersgruppen 5-34 år steg under perioden 1974-1984 från 5,3 till 10,5 per miljon invånare. Tendensen kvarstod även sedan man tagit hänsyn till förändringar i den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD) och i befolkningens alderssammansättning. u Perdizet, Neukirch Correman och Liard (1987) genomförde 1968 en studie av studenter vid Paris universitet vil-

ken upprepades år 1982. Man fann en ökning av luftvägsallergier under perioden. Prevalensen av astma ökade från 3,3 till 5,4 % och allergisk rhinit från 3,8 till 10,2 %. Också astmadödligheten steg i Frankrike, framför allt bland män i åldersgruppen 5-34 år och bland kvinnor. Under perioden 1974-1984 ökade den relativa dödstalet per miljon invånare från 1,5 till 3,5 bland män i åldersgruppen 5-34 år. Det motsvarade en ökning av ett åldersstandardiserat dödlighetsindex (SMR) från 100 till 239 under perioden. För kvinnorna i samtliga åldersgrupper ökade det relativa dödstalet från 26,5 till 36,2 per miljon invånare, vilket motsvarade en ökning av SMR från 10O till 143 under tioårsperioden.

Varonier (1970) och Varonier, de Haller och Schopfer (1984) genomförde studier bland daghemsbarn och skolungdomar i Geneve, Schweiz, åren 1968 och 1981. Den totala prevalensen av atopisk sjukdom ökade bland daghemsbarnen från 5,4 % år 1968 till 7,0 % år 1981 och bland skolungdomar i nionde klass (15 år) från 10,3 till 11,5 %. Ökningarna under perioden kunde främst hänföras till luftvägsallergierna.

Gergen, Mullally och Evans III (1988) har sammanställt data från några nationella surveyundersökningar i USA som genomförts av National Center for Health statistics. Studierna har möjliggjort en analys av förändringar i astmaprevalensen under en 15-årsperiod. Prevalensen av astma i åldersgruppen 6-11 år var 1963-65 totalt 5,3 %, åren 1971-74 totalt 4,8 % för att därefter öka till 7,6 % under perioden 1976-80. Bland svarta barn i samma åldersgrupp ökade andelen rapporterade astmafall mellan perioden 1971-74 och 1976-80 från 5,1 till 9,6 %. Ökningen var således speciellt påtaglig bland yngre barn och i den svarta befolkningen. Bland ungdomar i åldrarna 12-17 år märktes däremot

ingen signifikant ökning i totalbefolkningen men däremot en bland svarta - från mycket påtaglig ökning 4,6 % under perioden 1971-74 till 10,1 % under peiroden 1976-80. Halfon och Newacheck (1986) redovisar resultat från en nationell intervjuundersökning som genomfördes för att kartlägga prevalensen av astma bland barn i åldrarna 6-16 år. Man fann en ökning av prevalensen av aktuell astma från 3,2 % till 4,1 % mellan åren 1970 och 1978-80. Flera forskare har också påvisat en ökning av astmadödligheten i USA under det senaste decenniet (Sly, 1984; Blessing-Moore, 1988). Dödligheten minskade varje år mellan 1950-1978. En minskning som bara delvis kan förklaras av förändringar i sjukdomsklassifikationen (ICD) som genomfördes åren 1958 och 1969. Från och med år 1978 vänder utvecklingen i en ökning från 0,8 dödsfall per 100 000 invånare detta år till 1,5 dödsfall per 100 000 invånare år 1984. Trendbrottet år 1978 sammanfaller i tiden med införandet av den nionde revisionen av den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD-9) som tenderar att öka prevalensen eftersom undertryckningsreglerna vid samtidig förekomst av kronisk bronkit och emfysem då slopas. Forskarna har dock kunnat visa att ökningen bara delvis kan förklaras av denna förändring och att större delen av ökningen är reell.

Sammanfattningsvis tyder mycket på att de starka indikationerna på ökning av framför allt luftvägsallergier i sverige, kan vara en del av ett skeende som kan iakttas i en rad industrialiserade västländer. Behovet av fortsatta longitudinella epidemiologiska studier som kan bekräfta indikationerna på ökning är dock angelägna.

12.6 Geografiska skillnader

Allergiutredningen bör enligt sina direktiv studera olika nationella register och epidemiologiska informationssystem för att undersöka om dessa medger en analys av skillnader i allergiförekomst mellan olika befolkningsgrupper, dels geografiskt och dels socioekonomiskt.

o Värnpliktsverkets värnpliktsregister innehåller diagnosuppgifter kodade enligt den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD). Diagnoserna baseras på standardiserade medicinska undersökningar av alla män som mönstrar i samband med värnpliktsinskrivningarna. En validitetskontroll av diagnosuppgifterna har visat att läkare i samband med mönstringen främst noterar symtom av relevans för den mönstrades värnpliksplacering. Registret kan därför antas innehålla uppgifter av mer klinisk relevans vilket innebär en underskattning snarare än en överskattning av de verkliga problemens omfattning. Registret innehåller diagnosuppgifter för samtliga män som mönstrat sedan år 1973. Genom registret har det varit möjligt att, förutom tidigare redovisade ökning i förekomsten av luftvägsallergierna astma och hösnuva mellan 1971 och 1981, även påvisa en geografisk sjukdomsgradient med högre frekvenser av astma och hösnuva ju längre norrut man kommer i landet (Åberg, 1988). Registrets begränsning i kön och ålder gör att ytterligare studier behövs av andra befolkningsgrupper, för att bekräfta om ökningen över tiden och skillnaderna mellan olika geografiska områden, kan generaliseras till hela befolkningen.

Statistiska centralbyråns undersökning av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) innehöll år 1981 uppgifter om förekomst av olika allergiska besvär (astma, hösnuva, eksem och andra allergiska besvär). Undersökningen baserades på ett representativt urval av svenska folket i åldersgruppen 16-84 år (n = 8 903). Undersökningen har bearbetats av allergiutredningen för att undersöka om ULF-registret medger en analys av geografiska skillnader i allergiförekomst. Ett problem vid analys av geografiska skillnader är att antalet intervjuer i ULF lätt blir för litet för att smärre skillnader skall kunna mätas säkert när man delar upp det på t.ex. länsnivå. För att i någon mån kompensera dessa brister kan man överväga att slå samman flera län till större regioner, som då kommer att representeras av flera intervjuer. Vår geografiska analys baseras dock en länsvis fördelning av uppgivna alpå lergibesvär eftersom det finns ett stort intresse för regionala hälsodata. Vi kunde bekräfta en hög allergiförekomst i de norra delarna av landet, men fann den på Gotland. Även högsta allergifrekvensen Värmland och län låg relativt högt i Östergötlands besvärsfrekvens enligt denna bearbetning. ULF-undersökningen från år 1981 är en av de få riksrepresentativa undersökningar genom vilken det varit att kartlägga förekomsten av upplevda almöjligt lergiska besvär i den allmänna vuxenbefolkningen, men storleken i urvalet av intervjupersoner skulle behöva ökas för att möjliggöra en säkrare analys av regionala skillnader. Bristen på aktuell information om förekomsten av allergiska besvär i olika delar av landet är påtaglig såväl bland barn och ungdomar som i den vuxna befolkningen.

Apoteksbolagets försäljningsstatistik över preparatgrupper som ofta förskrivs på allergiindikation (antiastmatika och antihistaminika) har visat sig vara en dålig indikator på allergiförekomst i befolkningen. Försäljningsstatistiken ger inte uppgift om hur många personer som får recepten och inte heller om i vilken utsträckning preparaten verkligen används. Preparaten förskrivs ofta på andra indikationer och många allergiker använder inga mediciner. observerade geografiska skillnader i försäljningen behöver inte spegla reella skillnader i sjukvårdsbehov. De kan vara uttryck för skillnader i terapeutisk praxis, tillgång till förskrivande läkare m.m. Möjligen kan Apoteksbolagets diagnosreceptundersökning vara användbar för att åtminstone skatta vårdefterfrågan på grund av allergiska besvär.

Statistiska centralbyråns dödsorsaksregister är det enda register som täcker hela landet och omfattar samtliga dödsfall. Statistiken visar att astma bronchiale är den helt dominerande dödsorsaken bland de allergiska sjukdomsdiagnoserna. Problemet är precisionen i diagnosen. Differentialdiagnostiska problem finns, speciellt mot kronisk bronkit och emfysem, bland de äldsta åldersgrupperna. Om barnen är under 5 års ålder finns ofta en obenägenhet bland läkare att sätta en definitiv astmadiagnos innan de säkert vet hur sjukdomen kommer att utveckla sig och en alterntiv diagnos är då obstruktiv bronkit. Det är vidare relativt ovanligt att man avlider i astma i unga år. Det innebär att skattningarna blir säkrare om man begränsar analysen till åldersklasser mellan 35-74 år.

På grund av speciella kodningsregler i den internationella åttonde revision sjukdomsklassifikationens (ICD-8), som till helt nyligen tillämpats i Sverige, undertrycks astma bronchiale som underliggande dödsorsak vid samtidig förekomst av kronisk bronkit eller emfysem. Det är därför nödvändigt att redovisa såväl underliggande som bidragande dödsorsaker för att få en rättvisande bild av astmadödligheten. Även om man tar hänsyn till såväl underliggande som dödsorsaker är antalet dödsfall i astma bidragande enskilda år inte så frekventa att man får tillräckvid en analys av geografiska skillnalig precision der i Statistiken blir instabil och astmadödlighet. osäker, speciellt i län med litet befolkningsunderlag. Utredningen har därför lagt samman uppgifter för tre femårsperioder och en treårsperiod. Den fördelningen av astmadödligheten bland geografiska män och kvinnor i åldersgruppen 35-64 år har därefter analyserats och åldersstandardiserade dödlighetsindex (SMR) beräknats för resp. period. Det är att vid SMR beräkningar samtidigt redovisa brukligt konfidensintervall, som är ett mått på graden av osäkerhet i punktskattningarna. Med hjälp av konfidensintervallen kan man lättare bedöma om dödsorsaksregistret medger en meningsfull analys av geografiska skillnader i astmadödlighet. Utredningens beräkningar visar att en länsvis geografisk fördelning för resp. kön givit så breda konfidensintervall att man bör överväga att slå samman flera län till större geografiska regioner för att få ett större befolkningsunderlag för beräkningarna. Man kan då konstatera att dödsorsaksregistret medger en av geografiska skillnader i astmadödlighet analys under förutsättning att man genom sammanslagningar av statistik för flera år och genom ett lämpligt val av geografiska regioner m.m. kan skapa ett

tillräckligt stort befolkningsunderlag för beräkningarna.

Sammanfattningsvis tyder studier av mönstrande 18-åriga män baserade på värnpliktsregistret på en frekhögre vens av astma och hösnuva ju längre norrut och i viss mån västerut man bor (Åberg, 1988). En enkätundersökning bland ca 20 000 elever i grundskolan (åk l, 4 och 8) som genomfördes i Göteborg, Kronobergs län och Kiruna åren 1979-80 visar också ökad av både astprevalens ma, hösnuva och eksem i Kiruna jämfört med Göteborg och Kronobergs län. Lundbäck o.a. (1987) bekräftar anhöga delar av astma (4,9 %) och kronisk bronkit (4,9 %) bland vuxna i Norrbottens län. En nyligen genomförd studie av allergiska besvär bland hallänningar tyder dock på att astma och kronisk bronkit numera är lika vanligt i Halland som i Norrbotten (Eriksson, Högstedt och Singer, 1989; opublicerat). Utredningens bearbetning av SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (ULF 1981) talar också för höga andelar av befolkningen med någon form av allergiska besvär i de nordligaste delarna av landet. De högsta besvärsfrekvenserna iakttogs dock på Gotland och vidare hade Värmland och östergötland lika höga andelar som i Norrbotten. Uppgifterna bör dock tolkas med försiktighet då urvalet av intervjupersoner i resp. län var relativt begränsat. Läkemedelsförskrivningen av antiastmatika var år 1988 högst i Jämtlands län. Relativt har också rehög förbrukning gistrerats i Norrbotten samt Göteborgs- och Bohus län, Malmöhus län och på Gotland. Försäljningen av antiastmatika är dock ingen god indikator på astmaförekomsten i befolkningen varför inte kan användas för uppgifterna epidemiologiska slutsatser. Den största försäljningen av antihistaminika är koncentrerad till storstadslänen Stockholm, Göteborgs- och Bohus län samt Malmöhus län. Det riktar uppmärksamheten på storstadsmiljöns betydel-

se för allergiutvecklingen. Även i detta fall måste dock uppgifterna tolkas med mycket stor försiktighet eftersom preparaten inte bara förskrivs på allergiindikation m.m. Den regionala fördelningen av astmadödligheten bland män visar under senare år (1984-86) den dödligheten i Älvsborgs och Skaraborgs län och högsta trenden pekar åter på en ökning av astmadödligheten i Norrbottens län. Under perioden 1984-1986 observerades den astmadödligheten bland kvinnor i storstadshögsta länen och i norra Sverige. Det kan möjligen tolkas som att blivit sämre med ökade koncentrationer av miljön luftföroreningar i storstadsregionerna. Såväl för män som för kvinnor måste dock understrykas att osäkerheten är stor. Ingen av punktskattningarna för resp. län avviker signifikant från riksgenomsnittet.

12.7 socioekonomiska skillnader

har studerat om olika register och Allergiutredningen epidemiologiska informationssystem medger en analys av socioekonomiska skillnader hos grupper med allergiska Man kan konstatera att samtliga studerade rebesvär. gister har sina möjligheter och begränsningar.

0 ULF-registret täcker ett representativt urval av hela befolkningen, men det slumpmässiga urvalet gör att man har svårt att täcka in grupper av befolkningen som är exponerade för allergiframkallande faktorer i specifika riksmiljöer. Vidare omfattar registret endast den vuxna befolkningen. Allergiutredningens kartläggningar visar att barnen är en speciellt riskutsatt grupp. Utredningen har noterat att man i pågående ULF-undersökning (1988-89) ut-

vidgat intervjuerna till barn- och ungdomsgrupperna genom att föräldrarna fått svara för sina minderåriga barn.

Referensdatabasen med uppgifter insamlade inom svensk företagshälsovård är ingen heltäckande epidemiologisk yrkesmedicinsk databas. Databasen innehåller dock ett förhållandevis stort antal individrelaterade data som bl.a. kan användas för att beskriva och analysera förekomsten av astma, hösnuva och eksem bland vissa till företagshälsovården anslutna yrkesgrupper. Analysen bör då begränsas till större yrkesgrupper för att kompensera bristen på representativitet i urvalet. Det är önskvärt att analyser av materialet kompletteras med uppgifter om hur stor andel av de yrkesverksamma inom resp. yrke som är representerade i databasen t.ex. genom att lägga in FoB-data i referensdatabasen. Med en sådan komplettering skulle man lättare kunna analysera hur bortfallet kan tänkas påverka sammanställningar av allergiförekomst och andra uppgifter.

Folksams register för avtalsgruppförsäkringarna (AGS) ger genom uppgifter om arbetsgivare och fackförbundstillhörighet möjlighet att studera skillnader i sjukskrivningstillfällen på grund av allergiska besvär mellan grupper inom olika anslutna fackförbund. Ett problem är att inte alla avtalsområden på den svenska arbetsmarknaden är anslutna till registret vilket försvårar en jämförelse med exempelvis olika akademikergrupper.

Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador (ISA) ger möjlighet att jämföra yrken med överrisk för luftvägs- och hudallergier liksom det totala antalet inrapporterade fall av yrkes-

skador inom olika yrken. Ett problem är att benägenheten att anmäla yrkesskador till registret varierar inom olika brancher och mellan olika arbetsgivare trots att lagstadgad anmälningsplikt föreligger. Kvaliteten i registret kan därför variera mellan olika yrkesområden. Ett annat skäl till underskattning av yrkesallergier är att det kan vara svårt att få allergi bedömd som yrkesskada i försäkringsnämnden. Registret ger trots detta värdefull information om riskgrupper för yrkesallergi.

Det särskilda register som upprättats genom en samkörning av socialstyrelsens patientregister över sluten kroppssjukvård och Folk- och bostadsräkningarna ger goda möjligheter till studier av skillnader i vårdkonsumtion mellan olika socioekonomiska grupper. Registret omfattar slutenvârdsdata från 14 landsting och landstingsfria kommuner insamlade under perioden 1978-1983 och har tillfredsställande representativitet för studier av skillnader i allergiskt betingat sjukvårdsutnyttjande. Denna typ av register är en förutsättning för att forskning om socioekonomiska skillnader i vårdutnyttjande skall kunna bedrivas. socialstyrelsens folkhälsorapport (Socialstyrelsen redovisar 1987: 15) riktade uppmärksamheten på ohälsans ojämlika fördelning mellan olika socioekonomiska grupper i vårt land. En studie som redovisas i föreliggande rapport visar att detta register kunnat användas för att bl.a. påvisa en överrisk för sjukhusvård på grund av astma bland äldre lantbrukare jämfört med den övriga befolkningen. Det är angeläget att forskningen om socioekonomiska och yrkesmässiga skillnader i sluten vårdkonsumtion pá grund av allergisk sjukdom kommer till stånd också för andra riskutsatta yrkesgrupper.

Sammanfattningsvis visar allergiutredningens bearbetning av ULF-registret att allergiska besvär numera är vanligt förekommande inom alla socioekonomiska grupper. Arbetarskyddsstyrelsens informationssystem om arbetsskador visar att vissa yrkesgrupper har en klar överrisk att drabbas av luftvägsallergier. Bland dessa grupper kan nämnas ram- och cirkelsågare, kvarnarbetare och bagare. Andra yrkesgrupper som garvare, metalliserare, badpersonal och smörjare har en klar överrisk för eksem. De yrken i arbetsskaderegistret som representerar flest antal anmälda fall av eksem är städare, sjukvårdsbiträden, maskinmontörer och reaparatörer. Yrken med flest antal anmälda fall av luftvägsallergier är Verkstadsmekaniker, lantbrukare och sekreterare. Folksams register över avtalsgruppförsäkringarna (AGS) visar statistiskt säkerställda skillnader i förekomst av astma, bronkit och eksem mellan anställda inom olika fackförbund. Således har livsmedelsarbetareförbundets medlemmar en signifikant högre andel sjukskrivningstillfällen på grund av astma än övriga förbund. Beklädnads har en signifikant högre frekvens av eksem och Byggnadsarbetareförbundet en signifikant lägre andel än övriga förbund. Referensdata insamlade inom svensk företagshälsovård visade en tendens till ökad prevalens och incidens för LO-grupperna i jämförelse med yrkesgrupper inom TCO och SACO-kollektiven, men skillnaderna var inte stora. Ett särskilt register som upprättats av socialstyrelsen genom en samkörning av patientregistret för sluten kroppssjukvård och Folk- och bostadsräkningarna har påvisat en överrisk för sluten vård på grund av astma hos lantbrukare jämfört med den övriga befolkningen, men ytterligare studier behövs för socioekonomiska jämförelser med andra riskutsatta yrkesgrupper i vårt land.

Utredningens registergenomgång visar således att det fortfarande finns många yrkesgrupper som är klart överrepresenterade vad gäller förekomst av olika allergiska besvär i jämförelse med andra yrkesgrupper eller den övriga befolkningen. Men den mest iögonenfallande skillnaden är ändå inte den mellan olika socioekonomiska grupper, utan den mellan barn och vuxna. Visserligen är de yngsta barnen mera känsliga, bl.a. genom ett mindre utvecklat immunförsvar. Det ökar mottagligheten för virus m.m. som ökar risken för att utveckla en allergi. Man talar ibland om de allergiska sjukdomarnas naturalhistoria, dvs. sjukdomarnas naturliga förlopp, som om det skulle vara något naturligt att den svagaste, mest oskyddade delen av befolkningen skulle behöva ha en högre andel allergiska besvär. Det av allergiutredningen initierade Allergiprojektet i Sundsvall har i en nyligen publicerad studie visat att täta förkylningar var fyra gånger så vanliga bland barn på daghem (l2,8 %) jämfört med barn i hemmet (3,6 %). Allergier var nästan dubbelt så vanliga bland daghemsbarnen (23 %) som bland barn som vistades i hemmet (l4,0 %). Det visar att miljön har stor betydelse för uppkomst av allergi och att kommunerna nu måste göra större ansträngningar för att sanera miljön och förbättra luftkvaliteten inomhus i våra offentliga miljöer.

12.8 överväganden och förslag

Behov av longitudinella undersökningar

De flesta kliniska allergologer är överens om att de allergiska sjukdomarna ökat i omfattning under senare år, men det har visat sig svårare än väntat att finna

epidemiologiska belägg för denna ökning. Ett skäl till detta är bristen på välgjorda äldre epidemiologiska studier. En av de starkaste indikatorerna på ökad allergiförekomst under senare decennier baseras på prevalensstudier av mönstrande 18-åriga värnpliktiga män (Åberg, 1988; Jannerfeldt & Carlsson, 1987). Två studier av skolbarn i Umeå där samma årskullar (årskurs 1- 3) undersökts 1971 och 1987 ger också visst stöd för att en reell ökning skett av åtminstone vissa allergiska sjukdomar (Möller, 1986; Möller & Bergström, 1988). Kartläggningarnas begränsning i ålder och kön omöjliggör dock en generalisering av resultaten till hela befolkningen. Man skulle därför önska att ytterligare longitudinella studier av andra åldersgrupper och av båda könen innan utvecklingen kan anses säkerställd.

socioekonomiska skillnader i vårdutnyttjande

Socialstyrelsens med Folk- och bostadsräkningarna samkörda register för sluten kroppssjukvård är en förutsättning för att forskning om socioekonomiska skillnader i vårdutnyttjande skall kunna studieras för olika sjukdomar i hela befolkningen. Det är viktigt att påpeka att registret efter samkörning och erforderliga kvalitetskontroller avidentifierats från alla personnummer och endast används för forskning och statistikframställning. En studie som genomförts med hjälp av detta register har påvisat en ökad relativ risk för sjukhusvård på grund av astma bland äldre lantbrukare. Det är angeläget att forskning om socioekonomiska skillnader i vårdkonsumtion på grund av olika allergiska sjukdomar och besvär kommer till stånd för andra riskutsatta yrkesgrupper.

Allergiska besvärsundersökningar

Statistiska centralbyråns undersökning av levnadsförhållanden (ULF) från år 1981 är en av de få riksrepresentativa undersökningar genom vilken det varit möjligt att kartlägga förekomsten av allergiska besvär och annan överkänslighet i den totala vuxenbefolkningen. Det vore dock önskvärt om storleken i urvalet av intervjupersoner kunde öka för att möjliggöra säkrare analyser av regionala skillnader. Frågan om urvalsförstärkning har diskuterats i SCB:s statistikprogram Välfärd (Statistik 93). Man bedömde där att det skulle behövas en urvalskomplettering om minst 500 intervjuer årligen, för att alla län skulle kunna redovisas löpande. Intresset för mer lokala och regionala hälsodata gör att allergiutredningen bedömer att en sådan insats skulle vara väl motiverad. Bristen på aktuell information om förekomsten av allergiska besvär i olika delar av landet är påtaglig såväl bland barn och ungdomar som i den vuxna befolkningen. Utredningen har noterat SCB:s initiativ att i pågående ULF-undersökning (1988-89) utvidga intervjuerna till barn och ungdomsgrupperna genom att låta föräldrarna svara för sina minderåriga barn.

Studier av allergiutveckling inom mödra- och barnhälsovård, skolhälsovård och primärvård

För att säkerställa behovet av fortlöpande information om utvecklingen av olika allergiska sjukdomar och annan överkänslighet inom oselekterade grupper av befolkningen finns behov av en kontinuerlig registrering. Den svenska mödra- och barnhälsovarden (BVC) har ett så gott anseende att man under de första barnaåren når nästan hela spädbarnsgruppen. Den obligatoriska skolplikten gör också att man inom skolhälsovården når näs-

tan alla skolbarn. Allergiutredningen föreslår därför att socialstyrelsen och skolöverstyrelsen får i uppdrag att se över den ordinarie registreringen vid BVC resp. skolhälsovårdsjournalerna och föranstalta om en särskild registrering vid ett lämpligt urval BVC/sko1läkarmottagningar. Vidare håller allt fler primärvårdscentraler på att införa datoriserade patientregister. Utredningens undersökningar av allergiska sjukdomar som medfört sjukvårdsutnyttjande i Tierp har också visat möjligheter att belysa förekomsten av allergiska sjukdomar i en lokalbefolkning. Utredningen föreslår därför att socialstyrelsen också får i uppdrag att ta initiativ till en kontinuerlig registrering av olika allergiska sjukdomsdiagnoser inom ramen för ordinarie utvecklingsarbete vid intresserade primärvårdscentraler. Det är angeläget att socialstyrelsen bevakar att registreringen sker på ett enhetligt sätt för att möjliggöra jämförelser mellan olika kommuner i landet.

Fortsatt avrapportering av allergiutvecklingen

Socialstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att vart tredje år redovisa hur folkhälsan utvecklas i vårt land i en särskild folkhälsorapport. Från ett folkhälsoperspektiv har de allergiska sjukdomarna sin givna plats i en sådan sammanställning. Men härutöver finns behov av en fortsatt uppföljning av den epidemiologiska och miljömedicinska forskningen inom området. Utredningens sammanställningar av epidemiologiska studier och registerdata visar att kunskaperna om allergiproblemets utveckling och orsaker är ofullständigt kända. För det fortsatta förebyggande arbetet skulle det vara av värde om socialstyrelsen kunde få ett ansvar för att fortlöpande följa och till regeringen avrapportera utvecklingen.

Övervakning av allergiskt betingade läkemedelsbiverkningar

Läkemedelsbiverkningar kan vara av olika karaktär och svårighetsgrad, men kan ibland få ytterst allvarliga konsekvenser i form av anafylaktiska reaktioner eller anafylaktisk chock. Vid bl.a. vårdcentralen Kronan i Sundbyberg och Gråbo vårdcentral utanför Göteborg pågår en försöksverksamhet med registrering av till patienterna förskrivna läkemedel. I systemen finns också inbyggd en larmfunktion om patienterna visat överkänslighetsreaktioner mot något visst läkemedel. Erfarenheterna från dessa försöksverksamheter rapporteras vara goda. De datoriserade patientregister som nu håller på att utvecklas lokalt vid vårdcentraler och kliniker runt om i landet skulle därför kunna vara ett effektivt hjälpmedel i övervakningen av allergiskt betingade läkemedelsbiverkningar.

Förslag

Allergiutredningen föreslår mot bakgrund av ovan definierade behov i sitt huvudbetänkande (SOU 1989:76):

att Forskningsrådsnämnden (FRN), Medicinska forskningsrådet (MFR), Delegationen för social forskning (DSF) och andra tänkbara forskningsfinansiärer får i uppdrag att prioritera longitudinella undersökningar/kohortstudier av allergiska sjukdomar och andra överkänslighetsreaktioner

att socialstyrelsen får rätt att uppdatera det med Folk- och bostadsräkningarna samkörda patientregistret för sluten kroppssjukvård för att möjliggöra fortsatt forskning och statistikfram-

ställning om socioekonomiska skillnader i vårdutnyttjande m.m. Registret bör efter samkörning och erforderliga kvalitetskontroller avidentifieras från alla personnummer

att SCB överväger frågan om en urvalsförstärkning av intervjupersoner i undersökningarna av svenska folkets levnadsförhållanden (ULF) för att möjliggöra en löpande redovisning av regionala hälsodata. Det är vidare angeläget att SCB utvidgar ULF-undersökningar av allergiska besvär till barn- och ungdomsgrupperna genom att låta föräldrarna svara för sina minderåriga barn

att får socialstyrelsen resp. skolöverstyrelsen i uppdrag att se över den ordinarie registreringen vid BVC och skolhälsovården (skolhälsovårdsjournalerna) och föranstalta om en särskild vid ett registrering lämpligt urval BVC/skolläkarmottagningar. Socialstyrelsen föreslås även få i uppdrag att föranstalta om kontinuerlig registrering av olika allergiska sjukdomsdiagnoser inom ramen för ordinarie utvecklingsarbete vid vårdcentraler med datoriserade patientregister

att socialstyrelsen får i uppdrag att i samråd med Forskningsrådsnämnden (FRN) och epidemiologiska enheten vid Institutet för miljömedicin (IMM) vid Karolinska institutet regelbundet avrapportera den epidemiologiska och miljömedicinska om forskningen allergiska sjukdomar och annan överkänslighet

att socialstyrelsens eller motsvaläkemedelsavdelning rande verk får statliga i uppdrag att sprida erfarenheterna av registrering av patienter som visat allergiska överkänslighetsreaktioner mot olika lä-

kemedel och söka initiera övervakningssystem för att trygga dessa patienters säkerhet vid vårdcentraler och kliniker med datoriserade patientregister.

1 3 REFERENSER

Agrup, G., Hand Exzema and other Hand Dermatoses in South Sweden, Acta Dermto-Venerologica, Vol 49, Suppl 61, Lund 1969.

Ahlbom, A. & Norell, S., Grunderna i epidemiologi, Andra upplagan, Studentlitteratur, Lund 1987.

Anderson, H.R., the epidemiological and allergic factors of asthma in New Guinea Highlands, Clin. Allergy, 1974, 4: 71-83.

Andersson, K., Fagerlund, I., Dalên, G. & Löwhagen, T., Karlskoga-undersökningen, Allergibesvär bland barn i en mellansvensk kommun - en befolkningsstudie, Rapport M 1/88, Miljömedicinska enheten, Yrkesmedicinska kliniken, Regionsjukhuset, Örebro och Barnmedicinska mottagningen, Lasarettet, Karlskoga; Örebro 1988.

Andersson, K., Fagerlund, I. & Bryngelson, I-L., Yrke och - av data allergier sammanställningar insamlade inom svensk företagshälsovård, Rapport M 4/89, Miljömedicinska enheten, Yrkesmedicinska kliniken och Metodicum, Örebro 1989.

André, S., Axelson, O., Björksten, B., Fredriksson, M. & Kjellman, N-I M., Symptoms of bronchial hyperreactivity and asthma in relation to environmental factors, Arch Dis Child, 1988, 473-478. gå,

Ahlström, H., Ahlström, G., Nilsson, G. & Åstrand, P-O., Bra Böcker Läkar Lexikon, Verona 1982.

Apoteksbolaget AB, Svensk läkemedelsstatistik 1988, Stockholm, mars 1989.

Bjurulf, P., Epidemiologiska aspekter på frekvensen av allergisjukdomar, Sammanställning för allergivårdsutredningen RiL, PM 1979-12-10 (opublicerat).

Blessing-Moore, J., Asthma Morbidity, Mortality 1988, Proceedings of the Asthma Mortality Task Force, J * Allergy Clin Immunol, 1987; 80 (3) supplement.

Bolander, A-M., och överkänslighetssjukdomar i Allergioch - förekomst och sjuklighets- dödsorsaksregister tidsmässig utveckling, Att förebygga allergi genom - och behov, Folksams forskningsforskning nuläge stiftelse, Rapport nr 5, 1989.

Boman, G., Dödlighet i astma, Föredrag för Hjärtlungfondens huvudmän den 16/5 1988 (opublicerat).

Boman, G., Changes in Asthma Morbidity, Drug Theraphy and Mortality, Workshop, Pharmacological Treatment of Bronchial Asthma, National Board of Health and Welfare, Drug Information Copmmittee, Sweden 1986:3.

Boman, G., Bergman, U., Linsjö, M., Strandberg, K. & wiholm, B-E., Dödsfall bland unga astmatiker i sverige 1977-81. Svenska läkaresällskapets handlingar Hygiea 1984; 93: 187.

Bousquet, J., Hatton, F., Godard, P. & Michel, F.B., Asthma mortality in France, J. Allergy Clin. Immunol., 1987, 80 (3), part 2: 3989-394.

Bredkjaer, S.R., Allergiska lidelser og andra överfølsamhedsreaktioner i den danske befolkning, Dansk Institut for Klinisk Epidemiologi (DIKE), København, december 1988.

Brown, P. & Gajdusek, D.C., Acute and chronic pulmonary airways disease in Pacific Island Micronesians, Am. J. Epidemiol., 1978; 108: 266-273.

Bråbäck, L. & Kälvesten, L., Asthma in schoolchildren, factors influencing morbidity in a swedish survey, Acta Paediatr Scand; 1988; 77: 826-830.

Bråbäck, L., Kälvesten, L. & Sundström, G., Prevalence of Bronchial Asthma among Schoolchildren in a Swedish District, Acta Paediatr Scand; 1988; 77: 821-825.

Bråbäck, L., Kälvesten, L., Jonsson, J-0. & Gillander, K., Allergibesvär bland barn och ungdom i Sundsvalls kommun, Allergiprojektets rapport LA 88/89, Sundsvall Juni 1989.

Burney, P.G.J., Asthma Mortality in England and Wales: Evidence for a Further Increase, 1974-84, The Lancet, August 9, 1986; 323-325.

Burney, P.G.J., Asthma mortality: England and Wales, Q; Allergy Clin. Immunol., 1987, 80 (3): 379-382.

Burney, P.G.J., Asthma deaths in England and Wales 1931-85: evidence for a true increase in asthma mortality, J Epidemiol Community Health, 1988, 53, 316-320.

Burney, P. & Holland, W., International aspects of the epidemiology of asthma, Allergy Fisons Pharma- Today, ceuticals and Media Medica, 1987, 2 (2):6-7.

Carlsson, G., Arvidsson, 0., Bygren, L.O. & Werkö, L., Liv och hälsa. En kartläggning av i hälsutvecklingen sverige, Liber Förlag, Falköping 1979.

Carrasco, E., Epidemiological Aspects of Asthma in Latin America, Chest, 91 (6): 93-97 Supplement.

Cookson, J.B., Prevalence Rates of Asthma in Developing Countries and their Comparison with those in Europe and North America, Chest, 1987, 91 (6): 97-103 Supplement.

Edfors-Lubs, M-L., Allergy in 7 000 Twin Paris, Acta

Allergologica, 1971, gg 249-285.

Engström, I., Kraepelien, S., Oberger, E. & Holmström, E., Long Term Prognosis of Childhood Asthma, XIII Congress of the European Academy of Allergology and Clinical Immunology, Budapest, May 4-10, 1986, Hungary, ur Csaba, B., Leövey, A. & Szemere, P. (edit.), Alföldi - Proceedings, Nyomda Debrecent, Hungary 1986.

Eriksson, N., Högstedt, B. & Singer, J., Prevalens för allergi och obstruktiv lungsjukdom bland vuxna i Halland, Lung- och allergimottagningen och Yrkesmedicinska avdelningen, Medicinska kliniken, Halmstad 1989 (opublicerad).

Eriksson, R. och Åberg, R., Välfärd i förändring, Levnadsvillkor i Sverige 1968-1981, Prisma i Bokförlaget samarbete med Institutet för Social Arlöv Forskning, 1984.

Evans, R. III, Recent observations increases reflecting in mortality from asthma, J. Clin. Allergy Immunol., 1987, 80 (3): 377-.

Farebrother, M.J.B., Kelson, M.C. & Heller, R.F., Death certification of farmers lung and chronic airway diseases in different countries of the EEC, Br. J. Dis. Chest., 1985, 79: 352-360.

Foucard, T., Allergi, Läkemedelsboken 85, Apoteksbolaget AB, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1985.

Foucard, T. Födoämnesöverkänslighet. Sammanställning för allergiutredningen. 1988.

and allergy-like symptoms in 1050 Foucard, T., Allergy medical students, Dept. of Pediatrics, University Sweden 1989 (personlig informa- Hospital, Uppsala, tion).

D. & Evans, R. III, National Sur- Gergen, P., Mullally, of Prevalence of Asthma Among Children in the vey United States, 1976 to 1980, Pediatrics, 1988, 81 (1): 1-7 Supplement.

R.C., Asthma and IgE levels in urban and rural Godfrey, communities in Gambia, Clin. 1975, 5: 201- Allergy, 207.

Haahtela, T., Asthma and Allergic disorder in young I Lindholm, N. (red.), Astma och allergi i people, samhället - Ett Glaxo Läkemedel AB, Glaxosymposium, Göteborg, Februari 1988.

Halfon, N. & Newacheck, P., Trends in the Hospitaliza-

tion for Acute Childhood Asthma, 1970-84, Am. J. Public Health, 1986, 76: 1308-1311.

Hattevig, G., Kjellman, B., Björkstên, B. & Johansson, S.G.O., The Prevalence of Allergy and IgE Antibodies to Inhalant Allergens in swedish School Children, Acta Paediatr Scand; 1987, 76: 349-355.

G., Sensitization and type 1 allergy in Hattevig, infants and children, Linköping University Medical Dissertations No 285, Dept. of Pediatrics, Central Skövde and the Faculty of Health Sciences, Hospital Skövde and Linköping, Sweden, Linköping 1989.

L,, The prevalence of urticaria in the total Hellgren, Acta 1972, 27, 236-240. population, Allergologica,

Hsieh, K-H. & Shen, J-J., Prevalence of childhood asthma in Taipei, Taiwan, and other Asian Pacific Countries, J. Asthma, 1988; 25 (2): 73-82.

Institutet för Social Forskning, Variabler och koder för LNU 81, Våren 1981.

Irnell, L. & Kiviloog, J., Bronchial Asthma and Chronic Bronchitis in a Swedish Urban and Rural Population, Scand 1968. J Respir Dis, Suppl 66, Copenhagen

Jackson, R., Beaglehole, R., Rea, H. & Sutherland, D., Mortality from asthma: a new epidemic in New Zealand, Brit Med J., 1982, 285: 771-774.

Johansson, S., Den vuxna befolkningens hälsotillstånd. Allmänna förlaget, Stockholm 1970.

Jannerfeldt, E. & Carlsson, A., i arbetsli- Allergier vet, Arbetarskyddsstyrelsen, Dnr WA 30/87, 1987-12- 23.

Jannerfeldt, E. & Carlsson, A. Ingen ökning av allergier i arbetslivet, Läkartidningen, 1989, 86 (35): 2879-2882.

Julin, A. & Wilhelmsen, L., Bronchial Asthma and Chronic Bronchities in a Random Population Sample, Scand J Respir Dis., 1967, 48: 330-342.

Juel, K., Pedersen, P.A. & Weeke, E.R., Astmadødlighed i Danmark 1943-86 (l988; under Referat publicering). av Bredkjaer, S.R., Allergiske lidelser andre pa overfølsomhedsreaktioner i den danske voksenbefolkning, Danmarks Institut for Klinisk Epidemiologi, Köpenhamn, december 1988.

Järliden, E., Allergier i skolmiljö, Nora kommun 1986.

Kiviloog, J. & Irnell, L., the Prevalence of Bronchial Asthma and Chronic Bronchitis in Uppsala, Sweden. Scand J Respir Dis., 1974: 35-40, 89. Suppl.

Kiviloog, J., Synpunkter på vuxenastma, i Linholm, N. (red.), Astma och i samhället - Ett Glaxoallergi symposium, Glaxo AB, Falkenberg, 1988.

Kiviloog, J., Epidemiologiska synpunkter på astma, I Larsson, s. & Lindholm, N. (red.), Astma hos vuxna, Almqvist & Wiksell/Nordstedts Förlag, Stockholm 1986.

Kjellman, B., Pettersson, R. & Hyensjö, B., Allergy among School Children in a Swedish County, Allergy, 1982; 37 (suppl 1): 5-6.

Kjellman, B., Allergi bland svenska skolbarn vanligt men graden av besvär varierar, Läkartidningen, 1987, 84, (42) 3372-3374.

Kjellman, M., Atopic Disease in Seven-Year-Old Children, Incidence in Relation to Family History, Acta Paediatr Scand; 1977, 66: 465-471.

Kraepelien, S., The Frequency of Bronchial Asthma in Swedish School Children,Acta Paediatr Scand; 43 1954, (suppl 100): 149-153.

S. & Rollof, S.I., Redovisning av allergi- Kraepelien, barnstugor och skolor i Stockholms undersökning på kommun våren 1976, från expertgruppen för ut- Rapport av allergiproblem i skolor och på daghem, redning Stockholms socialförvaltning, 1976.

Larsson, S. & Lindholm, N. (red.), Astma hos vuxna, & Wiksell/Norstedts Förlag, Stockholm 1986. Almqvist

Definition av aktuella begrepp, ur Aller- Lindholm, N., och annan Spri-rapport 136, 1983. gi överkänslighet,

Lundbäck, B., Lindström, M., Lundbäck, K., Nyström, L., Rosenhall, L. & Stjernberg, N., screening of bronchial asthma in Northern Sweden, Eur Respir J, 1988, 1 (suppl 2), 205.

J. & Pepys, J., Asthma amongst Tristan da Mantle, Chunha islanders, Clin. Allergy, 1974, 4: 161-170.

Markham, D., Chang, M., Evans, R. III & Mullally, D., study of deaths from asthma among Epidemiologic children in U.S. 1965-1983, J. Allergy Clin. Immu-

nol., 1986, 77: 161.

B. & Swanbeck, G., Prevalence of hand eczema in Meding, an industrial city, Brit J Dermatol, 1987, 116: 627-

634.

Mikaelsson, B., N. & Wiman, L-G., The Pre- Stjernberg, valence of Bronchial Asthma and Chronic Bronchitis in an Industrialized Community in Northern sweden, Scand J soc Med, 1982, 10: 11-16.

Mobacken, H., överkänslighetsreaktioner i huden orsakade av läkemedel, Session 8 ur Allergi och annan över- Läkardagarna i Örebro 11-13 april 1983, känslighet, svenska Läkaresällskapets Handlingar Band 92, Häfte 4, 1983, spri rapport 136.

Morrison Smith, J., Harding, L.K. & Cumming, G., The changing prevalence of asthma in school children, Clin. 1971 (1): 57-61. Allergy,

D., Grauman, J., Evans, R. III & Kaslow, R., Mullally, of children for asthma in USA 1965- Hospitalizations J. Clin. Immunol., 1985, 75: 197. 1982, Allergy

Möller, C., Immunotherapy of Children with Rhinocon- Due to Birch Pollinosis, Akademisk avjunctivitis handling, Umeå University, Umeå 1986.

Möller, C. & Bergström, E., Ökande allergiförekomst hos barn i Umeå, Svenska Läkaresällskapets Handlingar, Hygiea 1988, 97 (häfte 1), 106.

Neumüller, I., Oscarsson, A. & Svensson, G., Allergiska skolbarn, specialarbete inom kursen Pedagogik med inriktning mot hälsofostran (10 poäng), Högskolan för lärarutbildning i Stockholm, Institutionen för pedagogik, Vårterminen 1986.

Nishima, S., Nagada, Y., Miyamoto, Y. o.a., The prevalense of bronchial asthma in schoolchildren in Western Japan, Allergy (Japan). 1983, 32: 1063-1072.

Norell, S., Epidemiologisk metodik, Studieuppläggning, tillförlitlighet, effektivitet, Studentlitteratur, Lund 1987.

Norrman, E., Rosenhall, L. & Stjernberg, N., Astma och allergi hos tonåringar i Umeå, Svenska Läkaresällskapets Handlingar, Hygiea 1988; 97: 106.

Nygren, Å., Möjligheter att studera förekomst av allergisjukdomar i Sverige genom att använda sjukskrivningsstatistik, Att förebygga allergi genom forskning - och Folksams nuläge behov, forskningsstiftelse, Rapport nr 5, 1989.

Nygren, Å. Karensdag slår ut kroniskt sjuka, DN Debatt, Dagens Nyheter, Tisd. 5 sept. 1989.

Pedersen, P. & Weeke, E., Epidemiology of Asthma in Denmark, Chest, 1987, 91 (6): 107-114 Supplement.

Perdrizet, S., Neukirch, F., Cooreman, J. & Liard, R., Prevalence of Asthma in Adolescents i Various Parts of France and its Relationship to Aller- Respiratory gic Manifestations, Chest, 1987; 91 (6): 104-106, Supplement.

Riksförsäkringsverket, Den ersatta sjukfrånvarons diagnoser 1983, Riksförsäkringsverket informerar, Statistisk rapport Is-R 1987:5.

Rothman, K.J., Modern epidemiology, Little, Brown and Company, Boston/Toronto 1986.

Rystedt, I., Hand eczema and long-term prognosis in atopic dermatitis, Acta Dermato-Venerologica, Suppl. 117, From the Department of Occupational Dermatology, National Board of Occupational Safety and Health and Karolinska Institute, Stockholm 1985.

Sandberg, K., Allergiska besvär bland skolbarnen i Kiruna kommun, Samhällsmedicinska enheten i Norrbottens län, Rapport 6/88, November 1988.

Sandek, K., Hulting, J. & Mossberg, B., Astmamortaliteten i södra Stockholm 1969-1980, Läkartidningen, 1985, 83, (43): 3691-3695.

Sheldon, J.M., Mathews, K.P., Lowell, R.G. & Arbor, A., The vexing urticaria problem: Present of concepts etiology and management, J. Allergy, 1964, 25: 525.

Sly, M., Increases in Death from Asthma, Annals of Allergy, 1984, 53: 20-25.

Smedby, B., Korpela, M. & Rasmussen, F., Förekomsten av allergiska sjukdomar som medfört sjukvårdsutnyttjande i en landsbygdsbefolkning, Underlag till allergiutredningen, Enheten för forskning inom primärvård och socialtjänst, Rapport 1989-04-04.

Smedby, B. & Korpela, M., Diagnosredovisning för läkarbesök år 1986 vid vårdcentralen i Tierp, Enheten för forskning inom primärvård och socialtjänst, Uppsala Universitet, Rapport 1987-08-28 (samt samtliga årgångar 1976-1985).

Socialstyrelsen, Klassifikation av sjukdomar m.m. 1968, Systematisk förteckning, Fjärde upplagan, Stockholm 1982.

Socialstyrelsen, Folkhälsorapport, Socialstyrelsen redovisar 1987:15, Stockholm 1987.

SOU 1981:2, HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande, Betänkande från utredningen av hälso- och sjukvården inför 90-talet, Liber förlag.

spri, i ett - ett Hälsoproblem landsting planeringsunderlag, Spri-rapport 14, 1979.

Statistisk sentralbyrå, Helseundersøkelse 1985, Norges Offisielle Statistikk B 692, Oslo-Kongsvinger 1987.

statistisk sentralbyrå, Dødsársaker 1985, Norges Offisiella Statistik B 660, Oslo-Kongsvinger 1986 (samt alla årgångar mellan 1966-1984).

Statistisk sentralbyra, Helsestatistikk 1985, Norges Offisiella Statistikk B 681, Oslo-Kongsvinger 1987 (samt alla årgångar mellan 1966-1984).

Statistiska centralbyrån, Ohälsa och sjukvård, Levnadsförhållanden 1975-83, Rapport 42, Stockholm 1985.

Statistiska centralbyrån, Socioekonomisk indelning (SEI), Meddelanden i samordningsfrågor, 1982:4.

Stjernberg, N., Eklund, A., Nyström, L., Rosenhall, L., Emellin, A. & Strömqvist, L-H., Prevalence of bronchial asthma and chronic bronchitis in a community in Northern Sweden; relation to environmental and occupational exposure to sulphur dioxide, Eur J Respi Dis., 1985, §1, 41-49.

Strandberg, K., Biverkningsrapporter, Läkemedelsöverkänslighet, Läkaresällskapets Medicinska Riksstämma 1982, symposium 37, Svenska Läkaresällskapets Handlingar Hygiea, Band 92, Häfte 3, 1983, Spri rapport låg, 1983.

Sundhedsstyrelsen, Dødsårsagerne 1985, Causes of Death in Denmark 1985, Vitalstatistik I:19:l987, November 1986 (samt alla årgångar mellan 1980-1984).

Taylor, B., Wadsworth, M., Wadsworth, J. & Peckham, C., Changes in the reported Prevalence of Childhood Eczema since the 1939-45 War, The Lancet, 1984, dec. 1, 1255-1257.

Thelin, A., Lantbrukarnas sjukdomar, En undersökning av de svenska lantbrukarnas slutenvårdskonsumtion i relation till övriga yrkesarbetande, Undersökningsrapport 24/88, Lantbrukshälsan AB och Institutionen för Stressforskning, Karolinska institutet, Stockholm 1988.

Thyresson, N., Överkänslighetsreaktioner i huden, Atopiskt eksem, Session 7, I Allergi och annan överkänslighet, Läkardagarna i Örebro 11-13 april 1983, spri rapport 136, 1983.

Wahlberg, J.E., Vuxna och eksem, I Lindholm, N. (red.)., Astma och i samhället - Ett Glaxoallergi symposium, Glaxo Läkemedel AB, Göteborg, Februari 1988.

Waite, D.A., Eyles, E.F., tonkin, s.L. & ODonell, T.V., Asthma prevalence in Tokelauan children in two environments, Clin. Allergy, 1980, 10: 71-75.

Van Niekerk, C.H., Weinberg, E.G., Shore, S.G., Heese, H. de V., van Schalkwyk, D.J., Prevalence of asthma: a comparative study of urban and rural Xhosa children, Clin. Allergy, 1979; 9: 319-324.

Varonier, H.S., Prevalence of Respiratory Allergy Among Children and Adolescents in Geneva, Switzerland, Respiration, 1970, 27: 115-120 Supplement.

Varonier, H.S., De Haller, J. & Schopfer, C., Prevalen« ce de lallergie chez les enfants et les adolescents, Helv. paediat. Acta, 1984, 39: 129-136.

Wolstenholme, R.J., Bronchial asthma in the Southern Maldives, Clin. Allergy, 1979, 9: 325-332.

Woolcock, A.J. Dowse, G.K., Temple, K., Stanley, H., Alpers, M.P. & Turner, K.J., The prevalence of asthma in the South-Fore people of Papua, New Guinea, A method for field studies of bronchial hyperreactivity, Eur. J. Respir. Dis., 1983, 64: 571-581.

Zetterström, O., Allergi och astma, I Larsson, S. & Lindholm, N. (red.), Astma hos vuxna, Almqvist & Wiksell/Nordstedts Förlag, Stockholm 1986:95.

Åberg, N. Engström, I. & Lindberg, U., Allergic diseases in Swedish school children, Acta Paediatr Scand., I: Åberg, N., Allergic Diseases in Childhood and Adolescence, Akademisk avhandling, Department of Pediatrics I, Gothenburg University, Göteborg 1988.

Åberg, N., Allergic diseases in Childhood and adolescence in relation to background factors, Akademisk avhandling, Department of Pediatrics I, Gothenburg University, Göteborg 1988.

Åberg, N. Rapport från studie av allergiska sjukdomar hos inskrivningsskyldiga, Värnpliktsverket 1985-01- 24, VPV beteckning 081.

TABELLBILAGA

Tabell 1 Andelar av befolkningen (16-84 år) med hösnuva efter ålder, kön och svårighetsgrad enligt Statistiska centralbyråns undersökning av levnadsförhållanden (ULF) år 1981.

2922lå:=======l=å=====å=i=======âeå======l=å=====l=2======2=l====

Tabell 3 Andelar av befolkningen (16-84 år) med eksem, hudutslag efter ålder, kön och svårighetsgrad enligt Statistiska centralbyråns undersökning av levnadsförhållanden (ULF) “ år 1981.

Zg§g;§=====__lQ_§ ____ _l_2 _____ _l2;é ____ _l§_2 ____ _§_l ____ _l2_Q-____

av (16-84 år) med andra allergiska Tabell 4 . Andelar befolkningen besvär efter ålder, kön och svårighetsgrad enligt N undersökning av levnadsfor- Statistiska centralbyråns (ULF) år 1981. hållanden

MÄN KV 1 NNOR 4 Lätta Svåra Samtliga Lätta Svåra Samtliga Älders-

Tabe11 5 . Ande] av befoikningen, 16 - 84 år, i olika iän som uppgivit sig ha iätta eiier svåra aiiergiska besvär (astma, hösnuva, eksem eiier andra aiiergiska besvär) eniigt statistiska centraibyråns undersökningar av

Aowm

Lmmmn

N

uzv.^HmmH øxm_mLw__ø

m«mwmHøxm44

m4:v

Lmmma

a

m;wm

m.m m.H o.m m.H m.m o.m m.H N.m o.m Nea

nas

AH mommmñ

Hmmv

;mwon

www

maz< mppm4

o.N «.m m.N m.N

:mu:m__m;Ln$mum:m_

o.m

m.oH

m.m H.m m.m

m.oH

Noommm

Lwaasgm Lmmma

mwa

ø;wm

m.m q.N q.q o.m o.N m.H m.m m.N m.m m.m

mmmwma

zwmxm

mmm

;mmma

m.mH o.qH N.vH

m.m

H.mA o.oH «.oH H.mH w.mH

ommmmm

w.mñ

øppm4

mumx_om

mxmwEocoxo-o_uom

n mm

.o o.q m.o v.N 0.0 m.o m.H m.N

;mmma

H.H

ø;wm mamwm

mxm:mm

m zhm< mx__o

;mmma

m.H w.H maa

mugm4

a.N m.m «.m m.N m.N o.m N.m o.m

mñmmmñ

_

m=_:xnm;mu=:

u

ø;wm Lmmwn

H.m o.m q.N 5.0 c.m .m H.H o.m med

m.mä

mmmom_

=mmc_:x_o»mn

:zmo:

mumum ;mmmn

mmm

mppm4

N.o m.w m.m m.N m.m o.m w.m e.o v.m m.m

mmmmmv

m

H

_mn: pm__=o

ma:ammFzH

.

m<mmmoH;Hmm<4x

mam<mmm

mmmzoHmzwammmo4« gmmzoHmzmamoH»mpm

m

zmñzozoxmzomuom

mmmm

zxzmhmzmqh o44<hmz< mmu<Fmmnm mzx:zmazoa mozmmo:Pm mazhmmm<zm= ho_møz<4 mp4mhmmm< zmozHzg4ommm

.Funck mango mmFmmm< 4›z< 4hz<

om am:

2 m

.\-1

.-;

müweuEøm

NNNNNMHMNNWMMNDMNCWMWM

-NNNNNN

NNN»

Lwwmm_xmLwUFw

©

N NN.N NN.N NN.N NN.N NN.N NN.N NN.N NN.N NN.N NN.N NN.N NN.N NN.N NN.N NN.N

HEMUOLn_ NNNNNENN

wNN=Nxxm

Nx_No

N

N .Nm

\L®:OwwCwQt%

Nm

NNw+NNNNuoN

NNNN .;›;..\- NNNNN

.NNNN

NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN

ouNV

NNNNN NNNNN

.::› NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN co

©©_._.#E®m

Nm

NNNN_ax=nN\:o_N=maNu_NNnN

mNN_:ucoNN

NNNN_nx=nN\Nm:oNN=maNu_NNn+ NNNN_nx:nN\NmcoNNcmaNu_pNp»

NNNNNNNN

NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN

NNSS NNNN

N

N

NENN NN NN NN - - - N - - - - - NNNN

N NNN NNN NNN

NwcoNNmN

m

N

.NaN

NNNN

NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN

NNNNN

muNwN_onN:

NNNNNENN NNNN

NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN

NNNN_ax:wN\Nmco_N:waNu_NNm+

NNou-NNm

N

NNNN

NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN NNN

Nmn

NcmooNa

NNNNNNNNNNNNNNNNNaN=nN\muNNm:o_N:mNNuNNNo+

NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN

.NNwu-m\N

NN-NN

N

NNNNNNNN

NENN

NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN

m NNNN

NNNN

NNNNNNNN

NvNnN_NNx=

m -

NumxNmNm:NNxmNNn+Nx_N

G NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN

_. NN-NN

.Nmxmmnøcxgøe

NNNN v_

Nmmmn

w N N N N N NN NN oN NN NN NN NN NN NN NN

NNu: NNNN

L

:NNN

w NNN

pmNNNc

U .N N N N N N N N

wNN

_. NN NN NN NN NN NN oN NN

d. NN-NN

NNNNNN NNNNmx

NN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN NNNN .sc

0. H

Hmxm

-mHoa;ø ømHHHsøm

mø;n_nx:nm\;oco_m:wa-H

;wmmøHxm;wuHw

HHøç

.n;m

ø m

oo.N oo.H wN.H mH.H mN.H wNH wo.H oN.H mm.o Hm.o No.H wm.o m0.H

mm_HuEmm

ø NH.H. NN.H

pcmuoga

m_m:Hxxm

.Hxxm øxHHo

ø

H .hm

Lm

ø;»+HmHmHoH

m

^Hmw

LmHHw

\;w:cHmcma-w

.amog

DQHV .Hxxm

Hmxmmvmcxgmsmpongø

cm

wmm NNN Hww ømw Non mmm Now wmo omm mmm HmH omm wmw mom owm

gm

HHxco;n

øm_HpEøm mmLu_nx:nm

mw om mw mw Nw Nw ww mw Hw Hw ow mm Nm Nm ow

møgu_nx=Hm\=o_m=mQmn_p;n»

:oHHmnwH

mmgu_ax:nm\;m:oHm:wamn_pLn» mmgnHnx:nm\LwcoHmcoamv_p;n+

xw_ço;z

HHmpoH

omm

H

mmm mHm omm “Nm mwm omm mww www Hom mom mmm mmm mow Nww

m

m

Lmcomgma

a u - u - - - H H - u

mmumm

mm mm

mwH moH NHH

HH:w mmm mmH

wo-0o

mHw mmN HMN Nmm mmN wNN wNN NNN 0wN mmH mmH mmH mHN

LmHHo

mm_HpEøm

mumwHHwn›:

mmnmm

mmgu_px:wm\;m:o_m=mgmc_HLn+

mm

mHN wNH NNH HNH owH mmH mmH mwH HNH HNH wHH mNH oHH NmH

mHmv-m\N

ø

om mm mw mm mm mm mm mw mw mm om

;mn

Hw Ho Hc Hw

wm-om

ucmuoga

mummHupmgoammøguHnxznmxmvmgocoHmcmamuHuge»

mwamw

mH HN NN wH HN mN wN NN wH oN mH NH NH mH wN

.mHmu-m\H

;mHm_mm;

H

psmm N oH m m N 0 oH wH mH OH m wH N oH m

m ww-ow

wumnH_wn›=

mwmH

p___m;Lm

m N N H 0 N H N m N 0 › N H w m s 0

mm-mm

mpmxLmmm=HLxmm;nwmx_m

H

.Hmxmmvøcxxcs

HNmH

x

ømmou

m H - - N u u H n a n - - - H -

HmHaH:

wm-om

L

cogm m m_m

u 1 H H u u N - H - 1 N H - - u

mN-oH pmHmu:

.m H

m;m

HHwnø» m4 HmmH NmmH mmmH wmmH mNmH oNmH mNmH mmmH mNmH owmH HwmH NwmH mwmH wmmH mmmH .e: øHHmz

amxm

mmaapeøm

-mxmuam

møxuanxzwmagmcoamcwauw

m

.nga m aan»

mN.o aN.0 mN.o am.o mm.o om.o Nm.o mm.o mm.o om.o Nm.o mm.o Nm.o am.o am.o

mam:axxw

ø

øxaao

omaausmm

pcmuoga

a

.axxm

gm

aNmm å

ø

.ammg mmav

m8

\;mco_mcma-a

.axxw

Etamamuop

._23

amxmmmmcxgøemuwngø

uauøegmu

mmm amN amm mmm Nma mmm Nmm mmo mam mmm ama mmm mmm mmm mmm

mmgvamxzmm

meananxsnmagocoamcmamuauxmw

mm om mm mm Nm Nm mm mm am am om mm am am om

mmaaasøm

:m

Lmaam

.E

mmmuanáamaçoamcoamu:LE

.mmâ_nxsnmagmcoamcmamuaugmw

emmxm

paapoa

:maamaøu

maa woa mNa mma mma ama mma ama mma mom mma oaa mma mma mma

.a

aø:c

mmumm

m a - u u u - - 4 - n -

aN ma aa

a

...mcomgoa

m

ømaausmm

Q

mmnom

mm mm am mm mm am Nm mm ma ma mm mm mm oa mm

:E

ø

mumnaaånm:

mmumm

oN ma am mN Nm mN mm mm mm mm mm mm am am mm

ä.:

ucouoxa

mmxvaaxznmagmcoamcmqmmaugmw

mamarmä

mmuom

ma aa ma wa ma ma mm NN aN mm mN ma mN aN mN

_

.E5

uemm

mummauamgmnmmøâ._nxanmamuøgmcoamcmamuCLP.

m a m m m

mmumm

oa Na Na aa aa ma aa aa ma ma

Lwumamm;

527m:

mwma

- a m m m m a m m m w m a a m

mmuom

ma

aama

m

pazmgmo

m

oumna_mm›c

a a a N N m a a m m m a m m

mmumm

ma

.amxmmumcxxøsmuwnxm

u

cwgm

muwxsmåmcagxmmgmmwxam

a

x

.ams

m - N a m m m m m m a m m m m m

mmuom

;ommmax

L

aupçm m m.:

u a a m a N m N m

523.2 N N m m m w m

mmama

.m a

aamama äaamv_

m aama Nama mama mama mama mama aama mama mama owma amma Nmma mmma mmma mmma .E:

a

-

aama

m

oaa

aama

m.m m.m a. .o m.m w.a a.o

maaaawe

m.o

m.om a.mm

m.o

aaaa .aoa a.aa m.wa o.oN ca a.oaa mama .m mmm wama

m.m m.a m.o m.a q.a v.o a.w m.a

a.om a.om m.aa a.aa

«.« a.o

- va a.aa o.ma

ovana

N

Noa

mama

a.m a.m o.a m.o «.a w.a m.o a.m

m.aa

a.a

mcagmnmgm

a.am m.oa o.aa

a.o

:ms aa m.ma a.ma

mmm

øm_aa-ma

mama

m.w a.m m.a

m.aN

m.o o.a a.a v.o

m.aa

a.w a.a

m.aa o.aa

a.o

m.aa a.ma

;mmm

ma

mxmcmm

waw

aama

:anwa:

a.w a.m m.m m.o a.a «.a m.o v.m

m.ma

a.a

m.mm m.a m.aa

a.o

ma m.ma a.aa

.ewamammocagmuaaammmax

maa

mvmaamcas

oama

o.w N.m e.a m.o q.a m.a m.o o.w

v.aa o.ma

a.a m.o

a.am m.aa m.aa o.ma

um;mmum;m_Lwm

aa

maa

mama

mo; m.a m.a v.a N.o o.a m.a

m.aN

m.o a.m a.a

m.aa m.aa

a.o

ma a.ma a.ma m.aa

aøeouxzam

ama

.amacxøm

mama

m.a a.m

a.aN

w.w m.o a.w m.a m.o o.a

v.aa a.mm

a.o

ma a.«a m.oa a.ma a.va

mamxLmmpx_aa:;w>

mama oma

mama

a.a m.m o.w q.o a.a a.a a.o N.m a.a a.o

a.oa a.ma a.mw m.am

øxmamamaam

va a.ma m.wa

muunu

awa

amma

N.a a.N N.m a.o m.a

amaacm

a.m m.o m.a

a.oa

m.o

a.om m.a o.aa m.oa m.aa m.ma

mxaao

aa

mucøgpmcas

N

ø

- aam

aama

o.a a.m .m a.o a.a w.a a.o v.m .a

m.oa

m.o

0 ma a.ow .a« m.aa m.aa m.aa

cmamsoxoaaa

Lam

;mm

mamma

-m_Lmm umgmmpms maappmz pamaoa maaapmz maaapaz maapawz

;oo

paøaoa Hampa» pamaoa

Puma amm uama ;am aama awm Puma ;am

.oa

awmmamuaa xmaaoa<

aawnøa aøpc mocmøaa zam< :zmpx samxa aazn zamxa

Tabell 11.Anta1 personer som någon gång resp. år under perioden 1976 - 1986 haft kronisk bronkit, astma e11er annan a11ergidiagnos vid hä1socentra1en i Tierp.

ICD-nr 491 493 507 691 692 708 Y 44 MEDELFOLK- Rev.8 BRONCH. ASTHMA ALLERG. ATOP. ANNAT HYPOSENSI- MANGD UBTIKARIA CHRON. BRONCH. RHINIT EKSEM EKSEM NÃSSELFEB. BILISERING ÅR

Tabe11 12.4nta? personer per 1 000 inv. resp år under perioden 1976 - 1986 som haft kronisk bronkit, astma eller annan a11ergidiagnos vid besök vid hä1socentra1en i Tierp.

ICD-nr 491 493 507 691 692 708 Y44 SUMMA Rev.8 BRONCH. ASTHMA ALLERG. ATOP. ANNAT HYPOSENSI- 493-708 UBTIKARIA C4RON. BRONCH. RHINIT EKSEM EKSEM NASSELFEB. BILISERING ÅR

Nr 491 inkluderar Bronchitis Astmatica. Nr 691 omfattar Prurigo Besnier. Nr 692 Annat eksem inkluderar kontakteksem men utes1uter variköst eksem.

Tabell 13. Antal individer med Obstruktiv bronkit*2Bronchitis et

bronchiolitis acuta), ICD 466, som under år 1986 behandlats vid vårdcentralen i Dalby.

Ålderskalss Antal individer varav: Antal individer Antal fall Män Kvinnor Totalt i befolkningen per 1000 inv i Dalby

0 - 4 41 41 82 998 82,16 5 - 14 21 30 51 2 587 19,71 15 - 24 7 25 32 1 892 16,91 25 - 44 34 74 108 4 666 23,15 45 - 64 32 34 66 2 691 24,53 65 - 74 13 14 27 859 31,43 75 - 84 6 7 13 615 21,14 85 - 3 3 6 174 34,48

§âm§li9â======láZ____2å§ ____ _姧_____====lå=å§å __________ _Z§i§§___

Denna diagnos brukar inte räknas till de allergiska sjukdomsdiagnoserna men har medtagits som en kontroll eftersom barn i de lägsta åldersgrupperna ibland får denna diagnos när man är osäker om en äkta allergi föreligger.

Tabell 14- Antal individer med Kronisk br0nkit*2ICD 491) som under

40,23 êâmzligê _____ -§2 _____ -22 _____ -ZZ _______ _li_å§2 ____________ _åi2Z____ * Astmisk brokit inrymms ibland under denna diagnosgrupp.

Tabell 15 . Antal individer med Astma bronchiale (ICD 493)

ICD 507, som under år 1986 behandlats vid vårdcentralen i Dalby.

Åldersklass Antal individer varav: Antal individer Antal fall i befolkningen per 1000 inv. män kvinnor Totalt i Dalby

4 - - - 998 0,00 O -

85 -

45 - - - - 859 0,00 65 74

Tabell 18 . Antal individer med Annat eksem eller dermatit(ICD 692) som under år 1986 behandlats vid vårdcentralen i Dalby.

Åldersklass Antal individer varav: Antal individer Antal fall Män Kvinnor Totalt i befolkningen per 1000 inv. i Dalby

0 - 4 3 1 4 998 4,01 5 - 14 5 12 17 2 587 6,57 15 - 24 7 9 16 1 892 8,46 25 - 44 12 14 26 4 666 5,57 45 - 64 11 8 19 2 691 7,06 65 - 74 5 4 9 859 10,48 75 - 84 6 1 7 615 11,38 85 - 5 - 5 174 28,74

Samtliga 54 49 103 14 482 7,11

Tabell 19 . Antal individer med Urtikaria (Nässelfeber) ICD 708 som under år 1986 behandlats vid vårdcentralen i Dalby.

75 - 84 - - - 174 0,00 85 - Sêmzligê _____ -Zl _____ -29 _____ -41 _____ _l4_é§Z ___________ -2L§§ ____ __ Tabell 20. Antal individer med Överkänslighet mot läkemedel(ICD 977

5 - 15 - 24 1 1 2 1 892 1,06 - 3 3 4 666 0,64 25 - 44 - 64 2 - 2 2 691 0,74 45

85 -

§9MHANSTÄLLNING AV ALLERGIFALL VÅRDCENTRALEN I GRÅBO 1986,

Tabell 21.Anta1 individer med ASTMA (493-› 1995 .

Ålders- Antal individer varav Antal indie Antal fall klass vider i be- per 1000 MÄN KVINNOR TOTALT tjäningsomr. inneván.

0 - 14 7 3 10 1659 6,02 15 - 44 9 17 26 3388 7,67 45 - 64 9 10 19 1373 13,83 65 - 74 3 6 9 344 26,16 75 - 5 4 9 213 42.25 ________ """ """" """" '' _- §SEEYI§S__§§ _36 93 _E§7$ IÖZZZ

Tabell 22 Antal individer med HÖFEBER (477-) 1986 .

Ålders- Antal individer varav Antal indi- Antal fall klass vider i be- per 1000 MÄN KVINNOR TOTALT tjäningsomr. inneván.

0 - 14 16 19 35 1659 21,09 15 - 44 55 68 123 3388 36,30 45 - 64 6 12 18 1373 13,10 65 - 74 1 7 8 344 23.25 75 - 3 6 9 213 42.25 """ " """"" """" " 7

§å5EII§åêI iii §63 778659 §9:ZZ

Tabell 24,Anta1 individer med KONTAKTEKSEM (692-) 1986 .

Ålders- Antal individer varav Antal indi- Antal fall klass vider i be- per 1000 MÄN KVINNOR TOTALT tjäningsomr. inneván.

0 - 14 5 3 1659 4,82 15 - 44 21 16 37 3388 10.92 45 - 64 11 11 22 1373 16.02 65 - 74 5 5 10 344 29.07 75 - 1 7 8 213 37.56 """""" ______ _______ ______ ''

§å5EII§å__Ãå EE ⧠E§$7 _I§:Iê

75 """"" """ """" _______ ""

§55{I§§å“I§ IE §§ S5$$ _Ã:6I

Tabell 26. Antal individer med LÄKEMEDELSÖVERKÄNSLIGHET (995AochC) 1986 . """""

75 """"""" """"" """" """"" "" _-

§åEEiI§S“§ E § _3655 6:7ê

Tabell 27.Ånta1 individer med ALLERGI UNS (995D) 1986 .

Ålders- Antal individer varav Antal indi- Antal fall klass vider i be- ner 1000 MÄN KVINNOR TOTALT tjäningsomr. inneván.

0 * 14 5 1 6 1659 3.62 15 - 44 9 18 27 2388 7,97 45 - 64 1 4 5 1373 3,64 65 - 74 - - - 344 0,00 75 - 2 213 1 1 9,39 """ """ ______ """" ""

åSEEIIQY-IE §3 36 E5717 §73

Tabell 28.Anta1 individer 1986 med ALLERBI ( ICD9 = 493-,477-,691-,692“,708-,995*)

TabeT1 29. UPPSALAREGIONEN 1959 ANTAL VÅRDTILLFÃLLEN OCHVÅRDDAGAR EFTER HUVUDDIAGNDS FURDELADE PÅ RUNOCHÅLDER

TOTALT 00-09 43 73 14 36 717 240 5574 10-19 203 23 10 36 568 175 5220 20-29 3 26 27 23 309 114 2700 30-39 51 20 18 34 252 242 3531 28 10 26 38 389 362 6557 20 14 71 44 597 234 11928 12 57 26 730 405 15147 2 3 34 6 350 151 7411 - 2 17 4 24 5539

1 63

TOTALT 2808 1947 63607

Diagnoskoder en1igt den Internati0ne11a kiassifikationen av

sjukdomar (ICD), 8:e revisionen från år 1968.

493 Astma br0nchia1e

507 Hösnuva

691 Atopiskt eksem

692 Annat eksem

708 Urticaria (Nässe1feber)

Tabe11 30. UPPSALAREGIDNEN 1970 ANTAL VÅRDT1LLFÃLLEN OCHVÅRDDAGAR EFTER HUVUDDIAGNUS FÖRDELADE PÅ KUNOCHÅLDER KUN ANTALVÅRDTILLFALLEN ANTAL VÅRDDAGAR 493 507 091 700 707411 708 TOTALT MÄN

KVINNOR

Ta be 11 31. UPPSALAREGIONEN 1975 ANTAL VÅRDTILLFÃLLEN DCHVÅRDDAGAR EFTER HUVUDDIAGNUS FÖRDELADE PÅ KÖNOCHÅLDER KÖN 411741VÅRDTILLFÄLLEN ANTAL vmomana 493 507 691 692 700 107417 493 507 691 692 708 TOTALT MÄN

TOTALT 1543 10a 01 173 141 2046 10701 369 633 2169 798 22750 KVINNOR

S0- sumo - - - - - - - -

707417 1365 72 00 171 207 1903 15411 257 042 2255 1019 20584

TOTALT 00-09 453 35 00 52 63 691 1630 109 676 359 510 3284 10-19 315 94 29 46 493 1753 313 241 36 236 2579 20-29 102 10 25 29 60 234 1077 57 234 356 30a 2112 30-39 120 14 10 10 54 224 1017 67 90 210 341 1733 40-49 244 10 12 34 42 342 2432 41 131 42a 305 3417 50-59 451 7 2 50 41 559 5142 37 3 064 440 6514 60-69 604 2 2 69 24 701 0701 2 62 924 20 9096 70-79 445 - 1 52 15 513 9119 - 10 90 10054 - - 035 06 23 112 3321 - - 404 20 3745

3.0- AN - - - - - - - - -

707417 2900 100 169 344 34a 3949 34192 626 1475 4424 2617 43334

T0 beH 32. UPPSALAREGIUNEN 1975 AN Al_ VÅRDTILLFÄLLEN OCH VÅRDDAGAR EFTER HUVUDDIAGNOS FÖRDELADE PÅ KUN OCH ÅLDER KUN ANTAL VÅRDTXLLFÄLLEN ANTAL VÅRDDAGAR 093 507 591 592 70e mun 093 507 591 592 70a 7077117 MÄN 1050 00-1 7 353 9 51 30 30 091 1170 00 335 190 112

51 90 157 109 2295 15720 150 729 1003 707 20207 1017111 1000

01 09 195 209 2100 15059 207 775 2325 1005 20703 TOT ALT 1573

1010111 50 595 005 150 2905 00--09 520 13 93 75 55 757 1500 20 10 05 070 1500 95 200 37 101 2157 10- 19 355 30 200 393 1573 20- 29 113 17 20 22 50 230 30 272 9 33 03 222 955 21 93 200 337 1705 30- 39 127 10 301 351 3030 40- 09 297 0 15 23 00 300 2007 20 229 11 5 50 59 529 5031 5 52 002 0 5011 50- 59 093 170 05 975 290 10377 60-459 010 5 2 53 00 920 0092 - 00 13 551 7592 10 - 702 50 0052 70-.79 500 2 - 3001 100 - 1 10 5 120 2775 5 250 11

ggiNo 32597 007 1505 0209 2152 00910

101mm 3021 92 179 353 350 0003

Tabe11 33. UPPSALAREGIONEN 1902 ANTAL VÅRDTILLFÄLLEN OCH VÅRDDAGAR EFTER HUVUDDIAGNOS FÖRDELADE PÅ KUN OCH ÅLDER KUN ANTAL VÅRDTILLFÄLLEN ANTAL VÅRDDAGAR 493 507 691 692 700 TOTALT 493 507 691 692 700 701417 MÄN

TOTALT 2112 21 93 162 152 2540 16154 47 739 1651 564 19155 KVINNOR

106 - - 16 6 200 6909 - - 262 44 7295 SEÃND TOTALT 2137 6 92 165 194 2594 20993 33 774 1014 700 24314

60-69 1020 - 9 63 30 1122 0077 - 116 705 197 9975 70-79 1006 2 7 39 20 1074 9610 19 77 663 137 10514 303 - 1 31 10 345 9169 - 64 522 09 9044 OKÃND TOTALT 4249 27 105 327 346 5134 37147 00 1513 3465 1264 43469

Tabe11 34. UPPSALAREGIDNEN 1983 ANTAL VÅRDTILLFÄLLEN OCHVÅRDDAGAR EFTERHUVUDDIAGNOS FÖRDELADE PÅ KUNOCHÅLDER KÖN ANTAL VÅRDTILLFÄLLEN ANTAL VÅRDDAGAR 493 507 691 692 708 707417 493 507 691 692 708 TOTALT MÄN

707417 2064 20 78 190 133 2485 15981 67 566 1749 443 18806 KVINNOR

TOTALT 2256 13 101 129 165 2664 21087 47 876 1217 681 23908 707417

70-79 1031 3 11 76 12 1133 9713 31 143 976 51 10914 305 - 1 30 3 339 8425 - 392 8 8834

gg- AND - - - - - - - - - - - -

TOTALT 4320 33 179 319 298 5149 37068 114 1442 2966 1124 42714

Tabe11 35. Antal vårdade personer per 100 000 invånare inom Uppsalaregionens s1utna kroppssjukvård efter a11erg1diagn0s, kön och ålder under åren 1969-70, 1975-76 och 1982-83.

ÅR DIAGNUS KUN 0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80+ TOTALT 69 493 M 257.83 129.10 40.09 50.01 126.32 223.37 325.0á 274.23 152 .47 166.87 69 493 K 144.11 84.01 60.01 Bü.5l 112.85 160.83 257.60 247.32 81 .39 133.88 69 507 I 26.55 122.24 46.26 31.43 10.20 8.88 1.50 2.68 .00 34.76 69 S07 9.37 59.66 62.24 37.06 23.35 16.99 2.89 2.24 .00 28.28 69 691 43.15 7.99 8.22 7.14 3.82 7.61 7.52 5.37 16.05 12.45 69 691 32.80 14.61 15.56 13.34 7.78 9.15 7.23 2.24 .00 13.48 69 692 6.63 1.14 10.28 7.14 10.20 á3.1S b8.15 51.08 80.25 20.21

XIXIXXXKX

69 692 9.37 9.74 16.67 17.79 18.16 37.91 30.39 29.22 103.82 20.88 69 708 19.91 18.27 11.30 18.57 22.96 13.96 10.53 8.06 8.02 15.84 69 708 16.40 24.35 13.33 23.72 20.75 19.61 17.36 8.99 18.78 18.42 69 TDT 354.11 278.76 116.17 114.32 173.53 296.98 392.75 3ál.A5 256.80 250.15 69 TDT 212.07 192.38 167.82 176.4á 182.91 244.51 3l5.á9 290.04 144.01 214.96

70 493 252.30 155.37 32.89 70.02 109.73 205.60 308.h8 301.12 176.55 166.87 70 A93 157.00 98.62 65.57 80.06 123.23 175.21 301.02 258.56 125.22 148.02 70 507 35.41 106.25 45.23 20.00 16.58 6.3A 4.51 2.55 .00 33.14 70 507 12.88 59.66 45.56 4A.A8 27.24 9.15 5.78 4.Å9 .00 27.13 70 691 a6.A7 15.99 1A.39 5.71 8.93 3.80 3.00 95.37 24.07 14.71 70 691 36.32 14.61 13.33 11.86 .00 7.84 5.78 4.49 12.52 12.66 70 692 6.63 4.56 8.22 11.43 25.52 32.99 30.61 51.08 88.27 20.21 70 692 12.88 3.65 21.11 17.79 20.75 28.76 34.73 57.45 62.61 24.17 70 26.55 17.13 18.50 10.00 17.86 11.42 13.54 2.68 16.05 16.00 70 708 22.26 12.17 lb.Aá 17.79 33.72 22.22 17.36 5.74 31.30 l9.2A 70 TOT 367.39 299.33 119.25 117.17 178.64 260.18 354.15 352.95 304.95 250.96 70 TDT 241.37 130.73 150.04 171.99 204.95 243.20 354.70 3a1.75 231.66 231.25

Tabell 35. Forts.

ÅR DIAGNDS KUN 0-9 10-19 20-29 30-39 A0-49 50-59 60-69 70-79 80+ TOTALT 75 493 M 190.70 120.10 45. SA 51. 29 8h. 162.20 276.90 3l5.A6 221.52 lAA.á8 75 493 X 109.56 104.56 39. 32 63. 07 107. 182.25 236.78 299.13 146.28 133.68 75 507 3 27.01 57.83 .82 2.51 1.39 .00 .00 15.15 75 507 X .71 36.42 11. 23 .89 5.02 1.36 .00 .00 10.56

wwNw-A

75 691 3 .76 14.45 .Zá

OVÅWWW

.82 1.25 1.39 .00 .00 10.46 75 691 X .91 18.79 17. 97 .71 .00 1.36 1.90 .00 11.50 75 692 2 4.b4 14. 49 .99 ._. 32.69 41.74 03.75 48.A5 22.64 75 692 K 5.87 13. 48 .07 28.90 3A.02 á7.63 56.62 23.64 75 708 I 23.35 23. 80 13.99 18. 16.3å 15.30 11.51 6.92 20.93 75 708 x 25.84 37. 07 á5.76 37. 26.39 1á.96 17.14 9.43 29.32 75 TOT I 334. 25 220.20 99. 37 83.94 130. 37 215.01 336.73 370.72 276.91 213.67 75 TUT X 210. 78 191.50 119. 08 138.52 180 .62 242.58 288.A9 365.81 212.35 208.72

76 Å93 x 236.34 96.75 34. 15 51.29 113. 18 160.94 304.72 363.82 276.91 155.88 76 d93 x 108.37 132.75 A7. 18 56.89 138. 38 212.41 258.55 325.80 127.A1 148.82 76 x 7.87 17.79 10. 8.16 2. 86 5.02 1.39 2.30 .00 7.49 76 S07 x 2.38 15.27 7. 3.71 2. 91 5.02 5.44 1.90 .00 5.67 76 691 z 47.26 15.56 6. 3.49 2. 86 3.77 1.39 .00 6.92 11.24 76 691 X 42.87 10.57 21. 30 2.57 13. 11 3.77 1.36 .00 .00 12.45 76 692 x 33.76 4.4A 8. 28 12.82 17. 19 32.69 33.39 48.35 41.53 22.17 76 692 x 46.44 3.52 14. 60 22.26 10. 19 36.96 38.10 38.10 42.47 26.48 76 708 x 42.76 23.35 27. 94 16.32 17. 19 16.34 15.30 6.90 6.92 21.86 76 708 x 21.Å3 24.67 30. 33 32.15 30. 59 38.96 29.93 19.05 23.59 28.53 76 YOT z 368.01 157.92 86. 95 92.10 153.29 218.78 356.21 421.38 332.29 218.67 76 TDT x 221.50 186.80 121.33 117.50 195.19 299.14 333.A0 384.87 l93.b7 221.96

Forts.

az 093 3 244.43 84.22 06.61 04.44 95.30 188.22 A36.65 A42 .47 336.81 171. az 093 x 106.65 107.02 71.88 67.23 126.02 228.89 316.86 A09. 32 332.58 173. e2 507 3 5.11 9.57 2.27 2.89 1.34 .00 .00 2.04 .00 3.16 az 507 x .00 1.11 1.21 .00 1.40 2.80 .00 1.69 .00 82 691 : 42.23 8.42 9.09 6.76 4.02 2.85 8.69 8.19 5.90 11. 52 591 x 29.32 22.29 18.27 10.34 9.80 11.23 A.OA 1.69 .00 13. az 592 2 48.63 3.15 7.95 6.76 12.08 24.24 60.88 22.53 82.72 22. az 592 x 29.32 6.68 lå.62 10.34 23.80 36.51 28.31 33.96 $3.6á 23. az 703 z 56.30 25.26 21.60 21.25 14.76 9.98 17.39 12.29 23.63 23. az 70e x 38.66 36.79 28.02 31.03 21.00 25.27 26.96 22.07 21.45 32 107 z 396.72 130.55 87.53 82.12 127.52 225.30 523.64 487.56 449.09 az 101 x 203.97 173.92 134.01 118.96 182.03 30b.7l 376.19 h68.77 407.68

az 493 229.07 98.96 37.51 39.61 89.93 182.52 603.60 421.99 b55.00 167.13 as 493 135.96 127.09 81.62 84.82 119.02 252.76 342.48 426.31 364.76 191.16

83 TOT 237.30 171.69 131.58 137.58 176.43 287.86 393.72 A99.34 439.86 249.27

TabeH 36. AntaT vårdtiHfäHen per person och år inom Uppsa1aregi0nens s1utna efter aHergidiagnos, kön och åIder kroppssjukvård under åren 1969-70, 1975-76 och 1982-83.

ÅR DlAGNOS KÖN 0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80+ TOTALT 69 493 M 1.51 1.71 1.25 1.57 1.53 1.46 1.59 1.39 1.36 1.52 69 493 K 1.61 1.47 1.31 1.29 1.56 1.54 1.61 1.50 1.30 1.52 69 507 M 1.45 1.34 1.03 1.09 1.00 1.00 1.00 1.00 .00 1.25 69 507 K 1.00 1.20 1.14 1.00 1.11 1.00 1.50 1.00 .00 1.13 69 691 M 1.00 1.28 1.50 1.20 1.00 1.16 1.40 1.00 1.00 1.12 69 691 K 1.21 1.16 1.00 1.55 1.16 1.00 1.00 1.00 .00 1.17 69 692 M 1.00 1.00 1.10 1.00 1.50 1.11 1.12 1.15 1.00 1.12 69 692 K 1.00 1.12 1.06 1.00 1.00 1.13 1.00 1.15 1.14 1.07 69 70a M 1.05 1.00 1.00 1.39 1.05 1.09 1.57 1.00 1.00 1.12 69 70a K 1.28 1.00 1.00 1.00 1.10 2.13 1.25 1.00 1.00 1.24 69 TOT M 1.41 1.49 1.16 1.35 1.42 1.37 1.52 1.33 1.21 1.40 69 T0T K 1.47 1.29 1.17 1.21 1.39 1.47 1.52 1.44 1.21 1.30

M 1.67 1.74 1.37 1.46 1.59 1.45 1.65 1.50 1.45 1.60 70 493 493 K 1.62 1.49 1.22 1.31 1.45 1.49 1.57 1.55 1.35 1.50 70 M 1.56 1.41 1.06 1.21 1.07 1.00 1.00 1.00 .oo 1.31 70 507 K 1.36 1.32 1.07 1.03 1.09 1.14 1.00 1.00 .00 1.16 70 507 691 M 1.02 1.07 1.20 1.00 1.00 1.00 1.00 1.00 1.33 1.07 70 K 1.12 1.00 1.00 1.25 .oo 1.16 1.00 1.50 1.50 1.12 70 691 692 M 1.00 1.00 1.12 1.25 1.15 1.23 1.30 1.21 1.18 1.20 70 K 1.09 1.00 1.10 1.00 1.00 1.09 1.16 1.10 1.20 1.09 70 692 70a M 1.04 1.00 1.11 1.20 1.42 1.22 1.00 3.00 1.00 1.15 70 K 1.10 1.20 1.07 1.00 1.15 1.50 1.16 1.33 1.00 1.19 70 70a M 1.52 1.53 1.10 1.36 1.43 1.40 1.50 1.52 1.34 1.47 70 TOT K 1.46 1.37 1.13 1.10 1.31 1.43 1.49 1.45 1.27 1.37 70 T0T

FOTtS. ANTAL VÅRDTILLFÄLLEN PER PERSON * ÅR * DIAGNOS * KÖN * ÅLDER

ÅR DIAGNOS KUN 0-9 10-19 20-29 30-39 00-49 50-59 60-69 70-79 80+ TOTALT

75 493 M 1.71 1.51 1.31 1.110 1.91 1.63 1.95 1.06 1.56 1.67 75 493 K 1.70 1.69 1.25 1.29 1.77 1.66 1.70 1.55 1.19 1.61

75 507 M 1.00 1.15 1.00 1.20 1.00 1.00 1.00 .00 .00 1.11 75 507 K 1.00 1.09 1.00 1.00 1.25 1.25 1.00 .00 .00 1.07 75 691 M 1.26 1.00 1.10 1.20 2.00 7.00 1.00 .00 .00 1.20 75 691 K 1.29 1.00 1.06 1.33 1.60 .00 1.00 1.00 .oo 1.20 75 692 M 1.14 1.00 1.07 1.00 1.25 1.15 1.00 1.15 1.42 1.20 75 692 K 1.10 1.00 1.16 1.00 1.26 1.21 1.08 1.24 1.08 1.10 75 708 M 1.05 1.04 1.08 1.00 1.15 1.00 1.00 1.00 1.00 1.05 75 70a K 1.00 1.13 1.06 1.13 1.03 1.33 1.10 1.11 1.00 1.11 75 707 M 1.47 1.32 1.10 1.27 1.67 1.50 1.03 1.41 1.52 1.49 75 707 K 1.43 1.41 1.13 1.10 1.53 1.57 1.59 1.46 1.15 1.40

M 1.72 1.90 1.30 1.07 1.88 1.70 2.20 1.75 1.65 1.05 76 A93 1.76 1.66 1.36 1.55 1.57 1.72 1.82 1.29 1.67 76 A93 K 1.72 1.00 1.00 1.00 1.00 1.25 1.00 1.00 .00 1.06 76 507 M 1.23 1.07 1.00 1.00 1.00 1.50 1.00 1.00 .00 1.13 76 507 K 2.00 1.07 1.50 1.33 3.00 1.00 1.00 .00 1.00 1.25 76 691 M 1.21 1.16 1.00 1.00 2.50 1.11 1.00 1.00 .00 .00 1.12 76 691 K 1.00 1.00 1.00 1.16 1.07 1.37 1.19 ;.33 1.13 76 692 M 1.00 K 1.17 2.00 1.07 1.22 1.23 1.03 1.17 1.25 1.11 x.17 76 692 1.00 1.03 1.07 1.33 1.x5 1.09 1.00 1.00 1.06 76 700 M 1.00 1.10 7.11 1.07 1.10 1.41 1.27 1.00 1.00 1.16 76 700 K 1.00 1.56 1.16 1.29 1.74 1.60 2.10 1.67 1.58 1.6A 76 101 M 1.50 1.53 1.29 1.27 1.44 1.47 1.60 1.72 1.21 1.50 76 107 K 1.45

F0Yts. ANTALVÅRDTILLFÃLLEN PERPERSON 1+ÅR * DIAGNDS8 KUN e- ÅLDER

ÅRUIAGNOSKÖN 0-9 10-19 20-29 30-39 110-49 50-59 60-69 70-79 80+ TOTALT

82 493 M 1.81 1.33 1.43 1.93 1.77 2.05 1.90 2.33 2.05 1.95 82 493 K 1.33 1.83 1.47 1.50 1.75 1.52 2.23 2.05 2.00 1.91 82 507 M 1.00 1.00 1.50 1.00 1.00 .oo .oo 1.00 .oo 1.05 82 507 K .00 1.00 1.00 .00 1.00 1.00 .00 1.00 .oo 1.00 82 591 M 1.33 1.25 1.37 1.00 1.00 1.00 1.00 1.50 1.00 1.30 82 591 K 1.04 1.05 1.06 1.10 1.00 1.25 1.33 1.00 .00 1.08 82 592 M 1.07 1.00 1.00 1.28 1.33 1.41 1.08 1.18 1.07 1.14 82 692 K 1.04 1.00 1.00 1.10 1.05 1.07 1.19 1.30 1.20 1.12 82 70a M 1.04 1.04 1.00 1.04 1.00 1.00 1.00 1.15 1.00 1.03 82 70e K 1.00 1.09 1.08 1.05 1.00 1.00 1.05 1.00 1.00 1.01: 82 mr M 1.55 1.24 1.33 1.54 1.51 1.93 1.80 2.27 1.50 1.74 82 mr K 1.45 1.53 1.28 1.40 1.53 1.41 2.10 1.95 1.84 1.68

83 493 M 1.69 1.64 1.5.4 1.78 1.55 2.12 1.95 2.55 1.70 1.95 83 493 K 1.56 1.79 1.93 1.23 1.61 1.58 2.19 2.03 1.73 1.83 83 507 M 1.00 1.00 1.00 1.50 1.00 1.00 .oo 1.00 .00 1.05 83 507 K 1.00 1.00 1.00 1.00 .oo .oo 1.00 1.00 .oo 1.00 83 591 M 1.11 1.14 1.66 1.00 1.50 1.00 1.00 1.00 .oo 1.18 83 691 K 1.00 1.31 1.05 1.33 1.10 1.00 1.25 1.33 1.00 1.15 83 592 M 1.16 1.00 1.00 1.14 1.25 1.38 1.35 1.38 1.11 1.26 83 592 K 1.10 1.00 1.00 1.00 1.00 1.12 1.07 1.07 1.15 1.08 83 70e M 1.02 1.05 1.11 1.19 1.00 1.42 1.00 1.00 1.00 1.09 83 70a K 1.13 1.00 1.13 1.18 1.013 1.00 1.05 1.00 1.00 1.08 83 mr M 1.45 1.49 1.33 1.50 1.45 1.95 1.89 2.34 1.63 1.75 83 mr K 1.35 1.52 1.55 1.19 1.82 1.52 2.01: 1.59 1.63 1.66

Tabe11 37. Anta] vårdade personer per år inom Uppsa1aregi0nens

slutna kroppssjukvård efter a11ergidiagn0s, kön och

å1deP under åren 1969-70, 1975-76 och 1982-83.

ÅR DIAGNOSKUN 0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80+ TOTALT

69 493 M 233 113 39 35 99 176 216 102 19 1032

69 493 123 69 54 57 87 123 178 110 13 814 69 507 24 107 45 22 8 7 1 1 215

69 507 8 49 56 25 18 13 Z 1 172 69 691 39 7 8 3 6 5 2 2 77

69 691 28 12 14 6 7 5 1 32

XXXIXZXIXIX

69 692 6 1 10 8 34 32 19 10 125

69 692 8 8 15 14 29 21 13 7 127

XZXZXXXIXIXI 2 77

Forts. ANTAL VÅRDÅDE PERSONER u ÅR n DI^gNg5 a KUN 0 ÅLDER ÅR DIAGNOS KÖN 0-9 10-19 20-29 30-39 00-09 50-59 60-69 70-79 80+ TOTALT 75 093 I 173 108 00 00 59 129 199 137 32 925

vINbvv ppm...

Oswvwmm

FOTtS. ANTAL VÅRDADE PERSONER ÅR DIAGNOS KUN * ÅLDER

AR DIAGNOS xnu 0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 50-59 70-79 00+ 101411

02 493 M 191 00 41 45 71 132 251 215 57 1005 02 493 x 00 95 59 55 90 153 235 241 93 1122 02 507 M 4 9 2 3 1 1 20 02 507 x 1 1 1 2 1 5

02 591 M 33 0 0 7 3 2 5 4 1 71 02 591 x 22 20 15 10 7 0 3 1 05 02 592 M 30 3 7 7 9 17 35 11 14 141 02 592 x 22 5 12 10 17 25 21 20 15 149 02 700 M 44 24 19 22 11 7 10 5 4 147 02 700 x 29 33 23 30 15 10 20 13 5 107 02 ror M 310 124 77 05 95 150 301 230 75 1454 02 701 x 153 155 110 115 130 217 279 275 114 1550

493 M 179 94 33 41 57 120 232 205 77 1057 03 493 x 102 114 57 02 05 100 254 251 102 1237 03 M 2 5 3 2 3 2 1 19 03 507 x 2 2 1 5 2 2 14 03 507 M 35 7 9 5 2 4 1 3 66 03 591 591 x 23 19 12 9 10 3 4 6 1 87 03 M 43 2 5 7 7 21 20 35 9 150 03 592 x 20 2 5 15 7 0 13 25 10 123 03 592 M 43 19 17 21 0 7 3 3 1 122 03 700 23 17 22 22 24 14 19 9 2 152 03 700 x M 302 120 57 75 07 152 255 249 07 1414 03 701 x 170 154 100 133 125 205 292 294 123 1513 03 mr

TabeH 38. AntaTet aHergipatienter (Pat) 1 smtenvårdsstatistiken för perioden 1978/83 och antaTet VårdtiHfäTTen (vtf) för dessa efter diagnos, kön och äTder 1 abs01uta ta1 samt antaTet VårdtiHfäTTen per patient (V/P) under perioden

TOTALT Å1der MÄN 0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80- T0ta1t Pat 6 533 2 320 1 504 1 682 1 798 2 893 4 078 3 441 1 099 25 348 Vtf 11 551 4 380 2 595 3 312 4 269 9 065 14 636 12 576 3 224 65 608 KVINNOR Pat 4 353 2 510 2 123 2 325 2 249 3 320 4 095 3 813 1 500 26 287 Vtf 7 354 5 288 4 022 4 623 5 549 9 524 13 535 12 472 3 979 66 346 MÄN V/P 1,8 1,9 1,7 2,0 2,4 3,1 3,6 3,6 2,9 2,6 KVINNOR V/P 1,7 I\) ,1 1,9 2,0 2,5 2,9 3,3 3,3 2,7 2,5 ASTMA BRONCHIALE ICD 493 MÄN 0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80- TotaTt Pat 2 940 1 229 599 794 1 155 2 088 3 329 2 864 832 15 83( Vtf 7 010 3 073 1 489 2 257 3 432 7 967 13 584 11 753 2 851 53 416 KVINNOR Pat 1 605 1 246 883 1 131 1 415 2 450 3 263 2 990 1 033 16 016 Vtf 3 985 3 763 2 529 3 185 4 546 8 421 12 528 11 458 3 390 53 805 MÄN V/P 2,4 2,5 2,5 2,8 3,0 3,8 4,1 4,1 3,4 3,4 KVINNOR V/P 2,5 3,0 2,9 2,8 3,2 3,4 3,8 3,8 3,3 3,4 ALLERGISK RHINIT ICD 507 MÄN 0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80- T0ta1t Pat 96 152 78 57 38 34 16 12 1 484 Vtf 109 190 87 61 46 38 17 13 1 562 KVINNOR Pat 52 91 67 66 51 35 18 11 3 394 Vtf 55 97 76 77 59 41 19 11 3 435 MÄN V/P 1,1 1,3 1,1 1,1 1,2 1,1 1,1 1,1 1,0 1,2 KVINNOR V/P 1,1 1,1 1,1 1,2 1,2 1,2 ...4 ._. 1,0 1,0 1,1

ATOPISKT EKSEM ICD 691 MÄN 0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80- T0ta1t Pat 1 091 2 203 178 133 40 50 43 26 5 1 786 Vtf 1 545 306 266 186 78 88 63 42 7 2 581 KVINNOR Pat 816 378 329 185 55 35 37 14 1 936 Vtf 1 090 535 466 261 91 48 62 16 2 710 MÄN V/P 1,4 1,4 1,5 1,4 2,0 1,8 1,5 1,6 1,4 1,5 KVINNOR V/P 1,3 1,4 1,4 1,4 1,6 1,7 1,4 1,7 1,1 1,4 ANNAT EKSEM ICD 692 MÄN 0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80- T0ta1t Pat 994 87 177 230 266 443 450 393 208 3 248 Vtf 1 371 89 205 272 365 636 692 605 283 4 518 KVINNOR Pat 916 122 192 254 242 362 400 480 336 3 304 Vtf 1 201 135 214 305 292 470 495 613 436 4 161 MÄN V/P 1,4 1,0 1,2 1,2 1,4 1,4 1,5 1,4 1,4 KVINNOR V/P 1,3 1,1 1,1 1,2 1,2 1,3 1,2 1,3 1,3 1,3 URTIKARIA ICD 708 MÄN 0-9 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60-69 70-79 80- Tota1t Pat 1 412 632 472 468 299 278 240 146 53 4 000 Vtf 1 516 722 548 536 345 336 280 163 82 4 531 KVINNOR Pat 963 673 652 689 454 418 379 295 114 4 637 Vtf 1 023 756 737 795 513 501 445 328 134 5 232 MÄN V/P 1,1 1,1 1,2 1,1 1,2 1,2 1,2 1,1 1,6 1,1 KVINNOR V/P 1,1 1,1 1,1 1,2 1,1 1,2 1,2 1,1 1,2 1,1

TabeH 39 . Försä1jningsutveck1ingen för antiastmatika (ATC-kod R03) och antihistaminer för systemiskt bruk (ATC-kod R06) mätt 1 definierade dygnsdoser per 1 000 invånare och dag under perioden 1979 - 1987.

Tabe114O . Försäljningen av Antihistaminer för systemiskt bruk år 1988 1 anta] definierade dygnsdoser (DDD) per 1000 invånare och dag.

Län ATC-grupp Gwpp ROSA County ROSA A ROSA B ROGA D ROSA E ROSA x 1013

AB Stockholm 2 1 2 3 3 6 0 9 4 O 12,9 C Uppsala 16 16 29 08 35 104 D Södermanland 1 7 1 6 3 3 1 3 3.2 11 1 E Östergötland 1 4 1 6 2 4 O 9 3 3 9.7

0 Göteborg 0 Bohus 1 7 2 0 6 2 1 1 4 2 15 2 P Älvsborg 1 4 1 s 2 7 0.8 3 2 9 5 R Skaraborg 1 4 1 3 3 8 0 7 2 6 9 9 S Värmland 1 8 2 1 2 4 0 8 3 O 10 0 r Örebro 1a 22 33 06 31 111 U Västmanland 1 9 3 2 2 2 0 7 3 9 12 0 W Kopparberg 1 5 1 8 5 2 1 0 2 8 12 3 X Gävleborg 1 4 1 2 2 2 1 O 2.2 8 1 Y Västernorrland -1 8 2 2 2 2 0 6 3.0 9 9 Z Jämtland 1 5 20 2 1 O8 2.4 8 9 AC Västerbotten 1.4 1 4 1 6 O5 3 3 8 2 BD Norrbotten 1 4 1 7 2.2 O5 2.7 8 4

Totalt för riket 1.6 1 9 3.4 0 9 3 5 11 3

ROSA A = Aminoalkyletrar Aminoa/kyl ethers ROSA B = Alkylaminer. substituerade Substituted a/ky/ amrnes ROSA D = Fentiazindenvat Phenothiazine denvanves ROSA E = Piperazindenvat Piperazine derivat/vas ROGA X = Övriga antihistaminer för systemuskt bruk Various systemrc anrihisramrnes Källa: Apoteksbolagets inleveransstatistik

3 0 O

Tabell 41. Försäljningen av Antiastmati ka år 1988 1 antal definierade dygnsdoser (DDD) per 1000 invånare och dag.

Län ATC-grupp Grupp Rea °a“

_Jönköping

O Göteborg o Bohus 26 8 15 0 11 2 9.4 62 4

20 5 11 1 7 0 7 0 45 6 W Kopparberg

ROSA = Adrenerguka, inhalationer Adrenergrcs. :nha/ants ROSE = Ovriga antuastmatika. inhalalxoner Other ann-aslhmancs. mha/ams ROSC = Adrenerguka lör systemnskl bruk Adrenerglcs, systern/c preparauons ROSD = Ovnga astmatika lör systemlskl bruk Omer anlhasthmalrcs. systemzc preparanons Källa: Apoteksbolagels nnleveransstatistuk

Tabe1142 . Antal avlidna med astma som underliggande och

bidragande dödsorsak efter kön

Astma underliggande Astma

dodsorsak bidgagande Underiiggande

dodsorsak och bidragande

År Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt

åäååziâiker

1) Bidragande dödsorsaker finns inte redovisade i den officiella statistiken före år 1965.

mw 9_

Q o .. .. .. o.m m.m m.m m.m .. .. .. H.m v m_m m

uHmpoH

.mHmH-eHmHu

m.vN .. .. .. o.o H.vm

-om

mucømoläuc:

332mm

a w «.mm o.om m.mm H.Hv m.Hm mm-mm um mv

.mwmH m Q som

.mHmH-momHuH

m.mN N.mN N.oN m.mm H.mm vm-om - ce mm

.Magma om.: w m.mN o.mN m.Nm «.Hm m.mm m.«m m.mH ø.mH N.mH m.mH

mH-mH

H.HN N.@H H.NN ON

um.:

:m_._.wE

.mmmH|«omHuHHH

A8 H.mN m.«N m.«N m.oN m.mH H.mH m.NH m.mH

eH-oH

..NN ..HN m.om «.NH H.øH H.HH

m3

Lmuoiä

.CV o.HH m.m H.m m.mH m.mH o.vN m.mH H.oN m.mH o.oH N.HH m.oH m.«H m.HH mo-mm

8.50 SN

.mmmauHmmHnHH

m.H H.m m.m .m o.H m.oH SH H.m m.NH m.øH «.wH m.HH «.wH «.H «.HH Läs: qm-oo

_öv_

mifztcoçs_

m.H o.e H.m N.m m.e m.m o.m m.o w.w N.m m.m m.oH 5.5 H.oH .to mm-mm

.ommH-mmmHuH

;oEm

ø. H.m v.H «. o. H.m «.v o.« .m H.m m.v @.m m.v m.m «m-om E52

.åçomgma

=wH›aHøHH=mu

L308 «.N q.N o.« m.N v.N N.m H.H o.N m.m m.N m.N m.N o.m m.N m«-m

çmmocmøzH ccLwnoHLma

ooo

xmmåmunw

ooH m.H H.H m.H H.H o.H H.m m.H m.H w.H .N m.H o.H m.N u.H ev-oq

mHm_Hm_HøHm

.HE ;mm än

.mwmH-vmmHnHH

:px 9.0 e.o m.H o.H 5.0 m.H m.o o.H m.o H.H 5.0 m.o m.o m.o mm-mm

_mpmunu

pmâwmcm

ovcømmêwa

:oo

..2| m.o o.H m.o m.o H.o e.o m.o 5.0 m.o 0.0 0.0 m.o H.o

LovHH «m-om

;mura

øipfmm

Hsmm

;aim _mumupu

.Hmu=øHom

gmuwm uoHLmH

H H .mv HH H H HH H H

mmmH-aHmHuH

HHH HH HHH HH

:mama Høpmuno Ho:=HH Hm__mx

:ox :ms

Tabe11 44. Å1dersstandardiserade dödsta1 (SMR), observerat samt förväntat värde och 95 % k0nfidensinterva11 (övre och nedre gräns) avseende astmadöd1igheten b1and män och kvinnor, 35-64 år, under perioderna 1969-73 och 1974-78.

MÄN UNDER PERIODEN 1969-73