Statligt förhandlingsarbete betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Statligt

förhandlings-

arbete

1989:91

[LH

g

Betänkande av om statens utredningen ä förhandlingsnämnd

Statens offentliga utredningar 1999:91 Finansdepartementet

Statligt förhandlings-

arbete

Betänkande av om statens förhandlingsnämnd ynedningen Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som ontfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexcmplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08f763 23 20 Telefontid 8” - 12°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°° - 16” (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10436-9 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1989

Till Statsrådet Engström

Regeringen bemyndigade den 12 oktober 1989 statsrådet Engström att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda den framtida organisationen av den förhandlingsverksamhet som bedrivs av främst statens förhandu lingsnämnd.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade statsrådet Engström samma dag rationaliseringschefen Ake Hjalmarsson att vara utredare. Såsom sakkunniga förordnades departementsráden Lena Abjörner, Sonja Dahl och Thomas Luttropp samt departementssekreterare Else-Sofi Ericsson och sakkunnige Dan Ohlsson. Vidare förordnades som experter t.f. överdirektören Håkan Boberg, direktören Bill Fransson och planeringsdirektören Thomas Norell.

Jag får härmed överlämna mitt betänkande ( ) statligt förhandlingsarbete. Till betänkandet fogas särskilt yttrande av experten Boberg.

Utredningsuppdraget är därmed slutfört.

Stockholm den 1 november 1989

Ake Hjalmarsson

INNEHÅLL SID

SAMMANFATTNING

UTRBDNINGSUPPDRAGET Direktiv Arbetets bedrivande 11

. 13 BAKGRUND Statens förhandlingsnåmnd 13 Nämnden för undervisningsjukhusens

tøJbJbJh-V

tidigare Aktuella förhandlingsuppdrag 19 Aktuella utredningar inom ramen för kommittéförordningen m.m. 20 Överlåtelse av mark för samhällsbyggnadsändamål 21 Nya förutsättningar i fråga om ersättningar till sjukvárdshuvudmännen för låkarutbildning och forskning 22

ORGANISATION. EKONOMI OCH ARBETSPORMER 25 statens förhandlingsnåmnd 25

bahüäblå

SID

4.2 Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande 28 4.3 Försvarets fasbighetsnämnd 29

ÖVERVÅGANDEN 31 5.1 olika sätt att forma statliga förhandlingsparter 31 5.2 För- och nackdelar med olika förhandlingsformer 34 5.3 Stärkt funktione1l.organisation 38 5.4 Stöd vid marköverláêelse 41

SAMMANFATTNING

Mitt uppdrag (Dir. 1989:49) har varit att utreda den framtida organisationen för den förhandlingsverksamhet som bedrivs av främst statens förhandlingsnâmnd (SPN).

SFN år en myndighet som hör till finansdepartementet och den har till uppgift att föra förhandlingar med icke-statliga parter pá uppdrag av regeringen eller en departementschef. Förhandlingsuppdrag utförs för främst

social- och utbildningsdepartementen. Övriga departe-

ment, inkl. finansdepartementet, har valt att forma statliga förhandlingsparter pá andra sätt.

Personalresurserna vid SFN har nästan halverats under ett decennium. Likväl finns i dag en personalmåssig överkapacitet. Ytterligare överkapacitet kan förutses uppkomma om formerna för staten att betala ersättningar till huvudmännen för undervisningssjukhusen ändras på det sätt som föreslagits av en utredning (U 1988:06). Anpassas resurserna till vad som behövs för förutsebara förhandlingsuppgifter skulle SPN kunna bestå av fyra å fem ársarbetskrafter. För de svara förhandlingsuppgifter det här år fraga om erbjuder. enligt min mening, en så resurssvag myndighetsorganisation inte tillräckliga förutsättningar för stabilitet och kompetensutveckling.

Mot denna bakgrund har jag övervägt möjligheten att kraftigt expandera den förhandlingsverksamhet som SPN

utför för att därmed kunna ge en bas för en längt resursstarkare organisation. Om en väsentligt ökad uppdragsvolym skall kunna näs förutsätter detta, enligt min bedömning, någon form av i dag inte använd medveten styrning av uppdrag till SFN. Med hänsyn till fackdepartementens sakansvar och den förvaltningspolitiska inriktningen anser jag att en sådan styrning är olämplig.

I stället bör andra sätt användas för att forma en för varje ändamål lämpad part som pä uppdrag av regeringen eller en departementschef kan föra förhandlingar med icke-statliga parter. En möjlighet är att inom ramen för kommittéförordningen utse en särskild förhandlare eller en förhandlingsdelegation.

En annan naturlig möjlighet är att, som led i den vanliga arbetsledningen i departementen, förhandlingsuppdrag i enkla former ges till en departementstjänsteman eller en grupp med sådana.

Det är även tänkbart att pá ett förhandlingstungt område låta en tjänsteman anställd vid ett departement eller vid en lämplig sektormyndighet fungera som förhandlingschef.

Om ett departement mer löpande bedriver ett omfattande förhandlingsarbete, är det även tänkbart att i ett sä» dant departement finns ett par personer som har till huvudsaklig uppgift att pä olika sätt medverka 1 forhandlingar.

Inriktningen bör vidare vara att, så snart det finns en sakansvarig eller eljest en på omradet kunnig myndighet, förhandlingsuppdrag så långt regeringen bedömer lämpligt anförtros en sådan myndighet och således inte

utförs inom ramen för kommittéförordningen eller departementsorganisationen.

Administrationskostnaderna för SPN är budgetåret 1989/90 ungefär 5 milj. kr. Genom att utföra förhandlingsverksamheten i de andra former jag exemplifierat, kan kostnaderna för denna verksamhet i vart fall halveras.

Det är självfallet sa att de administrativa kostnaderna är av ringa betydelse i sammanhanget. De vården förhandlingarna avser är ofta stora och även marginella fördelar som staten nar i förhandlingarna kan 1 och för sig motivera avsevärda administrativa kostnader. Det saknas emellertid, enligt min mening, anledning att förmoda att de förhandlingsresultat i fråga om avtalskonstruktioner och ekonomiska resultat som kan nås. när formar förhandlingsparter som år lämpade för regeringen varje särskild förhandling, skulle bli mindre till4 fredsstâllande än när SFN anlitas. Utgångspunkten maste i stället vara den motsatta.

Mot denna bakgrund föreslår jag att statens förhandlingsnámnd avvecklas och att förhandlingsuppgifter framdeles anförtros statliga förhandlingsparter som formas pá andra sätt.

sFN:s verksamhet bör avvecklas vid utgången av juni 1990. oavslutade uppdrag bör föras över på en för varje åndamál formad eller vald statlig förhandlingspart. Förvaltningen av existerande avtal bör då också övertas av sakansvariga departement och myndigheter. Det år vidare naturligt att förhandlingsuppdrag som kan bli aktuella under váren 1990 inte läggs pá SPN utan anförtros andra statliga förhandlingsparter.

Vid avvecklingen aktualiseras det statliga trygghets- Beslut om att risk finns för övertalighet för systemet. personalen bör fattas av SPN i samband med att regebeslutar om avveckling av verksamheten. Jag förringen utsätter ocksá att arbetsgivaren vidtar alla tänkbara atgärder för att avvecklingen av personalen skall kunna ske i former och med resultat som år tillfredsställande för de berörda.

Jag anser inte heller att det\är nödvändigt att behålla för den verksamhet som försvamyndighetsorganisationen rets fastighetsnämnd avses bedriva. Jag föreslår därför att nämnden avvecklas vid utgången av juni 1990. Ev. framkommande förhandlingsuppgifter kan anförtros en för varje särskilt fall formad departementsnåra förhandlingspart.

1 UTREDNINGSUPPDRAGET

1.1 Direktiv

I direktiven (Dir. 1989:49) till utredningen med uppdrag att utreda den framtida organisationen av den förhandlingsverksamhet som bedrivs av främst statens för-

handlingsnämnd, som beslöts vid regeringssammanträde den 12 oktober 1989, anförde statsrådet Engström bl.a.

följande.

Mitt förslag: Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda den framtida organisationen av den förhandlingsverksamhet som bedrivs av främst statens förhandlingsnämnd.

Bakgrund

Statens förhandlingsnämnd (SPN), som inrättades är 1963, arbetade till en början huvudsakligen med frågor rörande landstingens Övertagande av de tidigare statliga mentalsjukhusen och med läkarutbildningsavtal (s.k. LUA-avtal). verksamheten har därefter utvidgats till att SPN pä regeringens uppdrag fär föra förhandlingar enligt särskilda direktiv med kommuner och landstingskommuner eller andra icke-statliga huvudmän om bl.a. olika statsbidragsfrägor och fragor om ändring av huvudmannaskap inom olika omräden. Enligt instruktionen (SFS 1988:1585) skall SPN också efter uppdrag frän markförvaltande myndighet föra förhandlingar om överlätelser av statens mark till kommun eller landstingskommun för samhällsbyggnadsándamäl. Överenskommelser som träffas av nämnden skall regelmässigt underställas regeringens prövning.

Utredningen (U 1988:06) rörande driftersättningar till

undervisningssjukhus har i april 1989 avgett betänkandet (SOU 1989:29) Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. Utredningen föreslår sädana förändringar av ersättningarna till sjukvárdshuvudmännen som, om de genomförs, kommer att påverka förhandlingsarbetet inom SFN.

Utredningen

En utredare bör tillkallas med uppdrag att utreda den framtida organisationen av den förhandlingsverksamhet som bedrivs av främst statens förhandlingsnämnd.

SFN fär för närvarande sina förhandlingsuppdrag huvudsakligen frán social- och utbildningsdepartementen. Utredaren bör därför också översiktligt visa hur statlig förhandlingsverksamhet i övrigt bedrivs.

översynen bör belysa för- och nackdelarna med att fortsättningsvis bedriva förhandlingsarbete inom förhandlingsnämndens ram resp. i andra former. I detta sammanhang skall också förutsättningarna för att láta byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen svara för förhandlingar om överlåtelse av statlig mark och statliga fastigheter belysas. översynen skall i denna del också omfatta den verksamhet som bedrivs av försvarets fastighetsnämnd.

Utredaren skall belysa konsekvenserna för statens förhandlingsnämnd av förslagen (SOU 1989:29) om nya former för drift- och investeringsersåttningarna till sjukvárdshuvudmännen. Utredaren skall samråda med utredningen (K 1988:04) rörande Översyn av transporträdets verksamhet.

Ekonomiska effekter av de föreslagna alternativen skall redovisas.

Utredningen bör redovisas senast den 15 november 1989.

Utredaren bör när arbetet påbörjas informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem tillfälle att föra fram synpunkter. För utredaren gäller regeringsdirektiv (Dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angáende utredningsförslagets inriktning.

1.2 Arbetets bedrivande

I enlighet med vad som anförs i direktiven har utredaren haft överläggningar med företrädare för berörda arbetstagarorganisationer i vad avser SFN. Vidare har ett möte hållits med personalen vid SPN.

Vid försvarets fastighetsnámnd saknas anställd personal. Någon kontakt har därför inte tagits med företrädare för arbetstagarorganisationerna i detta fall.

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande (NUU) omfattas inte av utredningsuppdraget. Något förslag avseende NUU framlággs inte, utan utredningen konstaterar i avsnitt 3.5 blott att grunden för NUU:s verksamhet bortfaller om investeringsersättningarna för den kliniska läkarutbildningen m.m. ändras på det sätt som i betänkandet (SOU 1989:29) Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet föreslagits av utredningen (U 1988:06) rörande driftersättningar till undervisningssjukhus. Eftersom något förslag inte lamnas i fråga om NUU har kontakt avseende NUU heller inte tagits med företrädare för arbetstagarorganisationerna.

2 BAKGRUND

I detta kapitel presenteras bakgrunden till berörda myndigheters tillkomst och de instruktionsenliga uppgifter som myndigheterna nu har. Statens förhandlingsnämnd är huvudföremál för översynen, men även försvarets fastighetsnämnd nämns i direktiven. I fraga om investeringsersättningar till undervisningssjukhus finns en viss avtalsreglerad arbetsfördelning mellan förhandlingsnämnden och nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande (NUU). Med hänsyn härtill belyses även kortfattat NUU:s uppgifter i sammanhanget.

2.1 Statens förhandlingsnämnd

Statens förhandlingsnämnd (SPN), som år en myndighet som hör till finansdepartementet, inrättades den 1 juli 1966. Den övertog den verksamhet som da bedrevs av statens nämnd för förhandlingar med kommuner som inrättats den 1 oktober 1963. Denna nämnd hade bildats för att förhandla med kommunal eller annan icke-statlig huvudman om villkor för samverkan mellan staten och huvudmännen för ombesörjande av sjukvård eller för bedrivande av utbildning och forskning. Nämnden skulle vidare med landstingen förhandla om avtal som reglerar villkoren för landstingens och Övertagande av storstådernas statens mentalsjukvárd enligt de allmänna bestämmelser som beslutats av riksdagen. Aven i andra fragor kunde

nämnden fä föra förhandlingar efter regeringens beslut. Nämnden övertog också ett par förhandlingsuppdrag frän två kommissioner.

Förhandlingsverksamheten fick 1966 (prop. 1966:1, bil. 9) en fastare organisation. Regeringen konstaterade. att huvuduppgiften för nämnden var att förhandla med landstingen om de närmare villkoren för landstingens Övertagande av mentalsjukvärden. Nämndens uppgifter bedömdes komma att räcka läng tid framöver. Sedan de pägäende förhandlingarna om mentalvárden avslutats avsägs arbetet intensifieras beträffande övriga förhandlingsuppdrag som lämnats till nämnden. Förlängningar av träffade avtal skulle vidare bli aktuella och nya avtalsfrágor skulle också aktualiseras. Mot denna bakgrund föreslog regeringen att nämnden skulle fä en fastare organisation. Nämnden gavs dä också sitt nuvarande namn.

De instruktionsenliga uppgifter som nämnden fick 1966 kvarstär i stora delar oförändrade i förordningen (1988:1585) med instruktion för statens förhandlingsnämnd.

SPN har sälunda till uppgift att efter uppdrag av regeringen eller chef för departement föra förhandlingar med kommun, landstingskommun eller annan icke-statlig huvudman enligt särskilda direktiv. SPN skall vidare efter uppdrag av markförvaltande myndighet föra förhandlingar om att överlåta statens mark till kommun eller landstingskommun för samhällsbyggnadsändamäl.

överenskommelser som träffas av nämnden skall underställas regeringen för prövning, om inte regeringen bestämmer annat.

I instruktionen anges att nämnden ocksä skall verka för enhetliga villkor inom likartade avtalsomräden, följa tillämpningen av avtalen och vidta förberedelser när avtal sägs upp. Nämnden fär ocksä, i män av resurser, hjälpa myndigheter med förhandlingar.

Pä ett par punkter har sFN:s instruktionsenliga uppgifter förändrats. I den ursprungliga instruktionen angavs verksamhetsomrädet till att främst avse förhandlingar om villkor för samverkan mellan staten och huvudman inom sjukvärd, utbildning och forskning. Det är först med instruktionen frän 1988 som denna begränsning av verksamhetsfältet tagits bort. Detta har dock hittills inte fätt någon praktisk betydelse. vidare kan nämnas att att förhandla om överlåtelse av mark för uppgiften samhällsbyggnadsändamäl tillkom 1974.

I sammanhanget finns anledning att fästa uppmärksamhet vid vad som sägs i 1 § 1 p. instruktionen, nämligen att nämnden bl.a. efter uppdrag av gnej_j§;_ggpg;;gmgn; för förhandlingar enligt särskilda direktiv. Lämpligheten av att ett departement pä detta sätt i en sakfräga agerar som en egen myndighet kan ifrågasättas. Normalt bör ett departements myndighetsroll avse egna administrativa frägor.

2.2 Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande

Enligt gällande avtal om samarbete om läkarutbildning och forskning (ALF -84) kan staten under vissa förutsättningar betala investeringsersättning till sjukvärdshuvudmännen för byggnads- och utrustningsinvesteringar. Fraga om och hur stor investeringsersättning för nybyggnad som skall utgå avgörs vid förhandlingar mellan SFN och sjukvärdshuvudmannen. För om- och till-

av lokaler är investeringsersättningen 25 % av byggnad nettokostnaden för byggnadsarbetena. För anskaffning av utrustning är ersättningen 25 % av nettokostnaden: Ersättning enligt avtalet utgár endast om förslaget till och anskaffning av utrustning upprätbyggnadsarbeten tats i samråd med och godkänts av nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande (NUU).

NUU är en myndighet som hör till socialdepartementet. Enligt förordningen (1988:1243) med instruktion för nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande har NUU till uppgift att, i de fall statlig investeringsersáttning enligt samarbetsavtal om läkarutbildning m.m. kan utgå. för statens del pröva förslag och besluta 1 ärenden om byggnadsarbeten och anskaffande av utrustning vid undervisningssjukhus eller inom hälso- och sjuki NUU skall sin in- värdsorganisationen övrigt. enligt struktion därvid ta till vara utbildningens och forskningens intressen med beaktande av hålso- och sjukvårdens krav.

En fraga om statlig investeringsersåttning skall underställas regeringen om den gäller byggnadsobjekt av större omfattning eller anskaffande av utrustning, som är speciellt kostnadskrävande eller av särskild art.

2.3 Försvarets fastighetsnämnd

Försvarets fastighetsnämnd (FFN), som inrättades 1954, har till uppgift (1988:553) att pä uppdrag av regeringen utreda sädana fragor av större vikt som har samband med anskaffning, utnyttjande och avyttring av fast egendom för försvarsmaktens räkning.

3 VERKSAMET

Inledningsvis presenteras i detta kapital viktigare förhandlingar som SFN fört sedan nämndens tillkomst. Vidare anges vilka förhandlingsuppdrag som SFN f.n. har och andra uppgifter som utförs av nämndens personal. Eftersom SFN har instruktionsenliga uppgifter i samband med vissa marköverlátelser belyses innehållet hâri. Avslutningsvis anges de nya förutsättningar som inträder om formen för staten att betala ersättningar för den kliniska läkarutbildningen och forskningen ändras.

3.1 SFN:s tidigare förhandlingar

Fran början hade SFN två huvudsakliga arbetsuppgifter. Den ena gällde låkarutbildningsavtal och tandlákarutbildningsavtal (LUA resp. TUA). Dessa förhandlingsuppgifter fick nämnden överta från olika förhandlingskommissioner. Förhandlingarna om driftbidrag i anslutning till LUA och TUA fördes regelbundet med berörd sjukvárdshuvudman. Därutöver förhandlade nämnden om ersättför investeringar och mark i anslutning till LUA ningar och TUA. Förhandlingar i frågor rörande LUA och TUA förs fortfarande av nämnden.

Den andra huvuduppgiften var att föra förhandlingar med sjukvárdshuvudmánnen om övertagande av den statliga mentalsjukvárden. Förhandlingarna var en direkt följd

av att 1963, beslut hade fattats om att den statliga mentalsjukvárden skulle föras över till landstingen m.f1. Förhandlingarna om villkoren för huvudmannaskapsförändringen slutfördes 1966. I avtalet ingick att staten skulle ge statsbidrag till driften och till investeringar efter särskilda regler. SFN förde förhandlingar med Landstingsförbundet om det årliga driftbidraget och med resp. sjukvárdshuvudman om bidrag till investeringar samt till mark. Dessa mentalsjukvárdsförhandlingar pågick fram till 1981. Därefter har statsbidrag till driften förhandlats i samband med de s.k. Dagmarförhandlingarna. Förhandlingarna om bidrag till mark och till nya investeringar upphörde da också helt.

Regeringen gav också SFN förhandlingsuppdrag utanför LUA- och mentalsjukvárdsomrádena, t.ex. i fraga om fjårrvármeförsörjning för universitet och högskolor i Stockholm och Göteborg, kommunalisering av statens sjuksköterskeskolor och barnmorskeanstalter samt inordnande av den gymnasiala utbildningen för gravt hörselskadade i gymnasieskolan.

Under senare delen av 1970-talet inleddes en rad huvudmannaskapsförändringar där SFN fick i uppdrag att förhandla för statens räkning. Sådana huvudmannaskapsförändringar avsåg t.ex. FFV:s tvätterier, skyddadeverkstäder, ungdoms- och nykterhetsvárden, Karolinska sjukhuset, Uppsala akademiska sjukhus och regionmusiken.

Uppdragen om huvudmannaskapsförändringar har fram till mitten av 1980-talet tagit stora resurser 1 anspråk för nämnden. Förhandlingarna om FFV:s tvätterier avslutades 1977, skyddade verkstäder 1979, Karolinska sjukhuset 1980, Uppsala akademiska sjukhus 1981, ungdoms- och nykterhetsvárden 1982, regionmusiken 1986 samt tandvärden vid universiteten i Umeå och Göteborg 1985 resp. 1988.

av avtal kan urskiljas, nämligen avtal som ef- Två slag ter det att överenskommelse träffats är avslutade även för SFN:s del samt avtal där staten efter överenskommelsen lämnar arliga bidrag till driften av verksamheten. De senare fallen innebär att nämnden även fortför förhandlingar med de nya huvudmännen sättningsvis om driftbidrag, t.ex. i fraga om ungdoms- och nykter-

hetsvard (missbrukarvárd) och regionmusik.

av ovan nämnda förhandlingsuppdrag har SPN Vid sidan haft i att förhandla om exempelvis förstatliuppdrag av arkitekturmuseum samt tal- och punktskriftsgande SPN har vidare vid nagra tillfällen haft biblioteket. t.ex. att lösa tvisten mellan SMHI uppdrag som medlare, Radio rörande väderrapporter i lokalradion och Sveriges om handikappinstitutets hyra. SFN har i enoch tvisten med instruktionen även bitrått andra myndigheter lighet vid t.ex. mellan kungliga biblioteket förhandlingar, verkstad i fråga om mikrofilmning av och en skyddad svensk dagspress.

3.2 Aktuella förhandlingsuppdrag

ett antal förhandlingsuppdrag som f.n. år under SFN har Flera av dessa avser följdförhandlingar till arbete. träffade avtal. Förhandlingar förs nu exempeltidigare vis medverkan i hälso- och om sjukvardshuvudmännens i krig (lagring av materiel), investesjukvården (LUA) till Stockholms läns landsringsersâttningar och Göteborgs kommun, ersättning till AMFtingskommun statsbidrag till regionmusiken och trygghetsförsåkring, fördelning av överenskommet bidrag för missbrukarvárd. har nämnden i uppdrag att bl.a. försälja stat- Vidare fiskehamnar och att förhandla om ersättning för liga kopiering inom högskoleomrádet.

I en tids- och arbetsplan (1989-09-08) har SFN förtecknat de förhandlingsårenden som är aktuella och beskrivit ärendenas beredningsläge.

3.3 Aktuella utredningar inom ramen för kommittéförordningen m.m.

Viss personal vid nämnden. främst överdirektören, förhandlingsdirektören och ett par högre ytterligare har pä del av sin arbetstid tagits i antjänstemän, språk för utredningsuppgifter inom kommittéväsendet m.m. Detta år i och för sig inte onaturligt, eftersom nästan alla förhandlingar mäste inledas med kartlägganalys och problemidentifiering. Personer med ning, förhandlingsvana har därför ofta erfarenhet av systematiskt utredningsarbete och i att bedöma ett underlagsmaterials kvalitet.

Under senare är har personal vid SPN sålunda utfört arbetskrävande uppdrag som särskild utredare, sekreterare och biträdande sekreterare inom ramen för kommittéväsendet.

F.n. deltar kvalificerad personal som sekreterare i utredningen (K 1988:A) rörande inlandsbanan, utredning (K 1988:04) rörande översyn av transporträdets verksamhet (även bitr. sekr.). vidare medverkar personal i översyn av besiktningsveterinärorganisationen och i utredning om ridfrämjandet m.m.

I instruktionen anges inte som en uppgift för SPN att ställa personal till annan myndighets förfogande för att utföra utredningsarbete av detta slag, dvs. utan samband med förhandlingsarbete.

3.4 Överlåtelse av mark för samhállsbyggnadsändamål

Enligt instruktionen har SFN sedan 1974 till uppgift att efter uppdrag av markförvaltande myndighet föra förhandlingar om att överlåta statens mark till kommun eller landstingskommun för samhállsbyggnadsåndamål.

SPN har tidigare utfört uppdrag av detta slag för främst fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen. När förhandlingar har förberetts och genomförts har företrädare för berörd fastighetsförvaltande myndighet bitrått nämnden. Uppdrag avseende försvaret har dock inte utförts på åtskilliga år och 1987 överenskom SPN och byggnadsstyrelsen att byggnadsstyrelsen fortsättningsvis själv svarar för förhandlingar om överlåtelse av mark. Detta innebär att denna instruktionsenliga uppgift numera i praktiken saknar innehåll.

Det kan i detta sammanhang också nämnas att, när överlåtelse av fastighet aktualiseras i anslutning till en förhandling om t.ex. driftbidrag eller huvudmannaskapsförändring för en verksamhet, byggnadsstyrelsen med expertis regelmässigt har bitrått SPN. Det har också förekommit att SPN i förhandlingar av detta slag överlåtit förhandlingen avseende fastigheter till byggnadsstyrelsen.

vad nu sagts belyser att SFN saknar särskild expertis och kompetens för den instruktionsenliga uppgiften att förbereda och genomföra förhandlingar om överlåtelse av mark och fastigheter. Någon påtaglig efterfrågan från fastighetsförvaltande myndigheters sida för stöd på detta område synes numera heller inte föreligga.

3.5 Nya förutsättningar 1 fråga om ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för läkarutbildning och forskning

I direktiven anges särskilt att konsekvenserna för SPN av förslagen (SOU 1989:29) om nya former för drift- och investeringsersáttningar till sjukvårdshuvudmännen skall belysas. Denna fraga behandlas här.

SFN har, som framgått ovan, allt sedan mitten av 1960talet förhandlat med sjukvårdshuvudmånnen om bidrag till dessa för de merkostnader som förorsakas av att klinisk läkarutbildning och forskning bedrivs vid undervisningssjukhusen. Denna förhandlingsuppgift har varit den mest omfattande och den i tiden mest utsträckta förhandlingsuppgiften SFN har haft. Ar 1970 träffades ett gemensamt lâkarutbildningsavtal mellan staten och samtliga berörda sjukvårdshuvudmân (LUA 70). Detta avtal har senare utvecklats. LUA har från 1984 ersatts av ett övergripande samarbetsavtal och åtta ortsvisa avtal om läkarutbildning och forskning (ALF -84). Enligt detta avtal förs årligen förhandlingar mellan staten. företrädd av SPN. och sjukvårdshuvudmännen om driftersättningar m.m. De avtal om ersättningar som träffas sluts under förbehåll att de senare godkänns av regeringen och av beslutande instanser hos sjukvårdshuvudmännen.

I april 1988 beslöt regeringen om direktiv (Dir. 1988:17) till en särskild utredare (U 1988:06) med uppdrag att se över systemet för ersättning till sjukvårdshuvudmånnen för vissa kostnader i samband med läkar- och tandläkarutbildning samt medicinsk och odontologisk forskning. Den särskilde utredaren (landshövdingen Lennart Sandgren) lämnade i april 1989 betänkandet (SOU 1989:29) Samarbete kring klinisk utbildning

och forskning inför 90-talet.

Utredningen utgår frän nuvarande ersättningsnivä och regionala fördelning för driftersättningarna och föreslár att ekonomisk reglering av kostnadsniváförändringar i systemet fortsättningsvis sker enligt de prinför pris- och löneområkning som gäller för anslaciper gen till högskolan. Universitets- och högskoleámbetet att - bl.a. med ut- (UHÅ) föreslås åläggas uppgiften gångspunkt frán kostnadsberäkningar inom Landstingsförbundet - till regeringen inge anslagsframställning för de statliga driftersättningarna till sjukvárdshuvudmännen. UHÅ och berörda högskoleenheter avses administera ersättningarna.

Ekonomisk med anledning av förändringar i utreglering bildningsorganisationen skall schabloniseras och utgá frán ett bestämt ersáttningsbelopp per tillhandahállen utbildningsplats. Ekonomisk reglering med anledning av i forskningsorganisationen skall ske volymförändringar i enlighet med överenskommelser mellan berörda sjukvárdshuvudmän och högskoleenheter om de ersättningsbasom bör utgá vid inrättande och omprövning av klilopp niska professurer m.m.

Utredningens (U 1988:06) bedömning är att nuvarande starkt centraliserade och detaljstyrda system för investeringsersáttningarna inte är strukturellt ändamålsenligt. De ersättningsbelopp som utgår för dessa ända- - kr. är - motiverar mäl i genomsnitt ca 70 milj. per utredningens uppfattning inte det merarbete och enligt inte heller de administrativa merkostnader som systemet medför. Utredningen föreslar därför att investeringsersáttningarna fortsättningsvis schabloniseras och tillförs driftersättningarna till sjukvárdshuvudmånnen. Den nya ordning för ersättningar till sjukvárdshuvud-

männen för läkarutbildningen och forskningen föreslås gälla frán 1990. Utredningen föreslår också att en motsvarande ordning skall gälla för den odontologiska utbildningen och forskningen. Pa detta område föreslas dock de nya formerna inte börja tillämpas omedelbart.

Genomförs den av utredningen (U 1988:06) föreslagna ordningen i fraga om drift- och investeringsersåttningar till sjukvárdshuvudmännen får detta stor betydelse för SFN:s verksamhet. Uppdraget att förhandla om drift- och investeringsersättningar m.m. för klinisk läkarutbildning och forskning har alltsedan slutet av 1960-talet varit det mest resurskrävande uppdraget för SFNJ Av personalresurserna har i genomsnitt, med vissa variationer, under hela tiden ett par ársarbetskrafter tagits i anspråk för uppdraget. Det är också det förhandlingsuppdrag som haft störst ekonomisk betydelse. Genomförs utredningens förslag bortfaller därmed en väsentlig del av SFN:s mest kvalificerade arbetsuppgifter.

Beträffande NUU blir effekterna än mer genomgripande. NUU har nämligen till huvuduppgift att granska undervisningssjukhusens investeringsplaner. om utredningens förslag genomförs bortfaller därför grunden för nämndens verksamhet.

4 ORGANISATION. EKONOMI OCH ARBETSFORMER

I detta kapitel belyses SFN:s organisation och ekonomi. Karaktäristiska arbetsformer kännetecknar förhandlingsverksamhet. Därför beskrivs också de arbetsformer som avses tillämpas vid förhandlingar som SFN för. vissa uppgifter lämnas också om NUU:s och FFN:s organisation och ekeonomi.

4.1 statens förhandlingsnåmnd

4.1.1 Organisation

Chef för SFN är en överdirektör. Tjänsten år vakant sedan den 1 juli 1989.

Nämndens styrelse består av ordförande, en vice ordförande och högst tre andra ledamöter. Överdirektören är ordförande. Övriga ledamöter år departementsrád frán (2), socialdepartementet och utfinansdepartementet bildningsdepartementet.

skall b1.a. besluta i förhandlingsfrágor av Styrelsen principiell natur eller större ekonomisk betydelse.

Vid nämnden finns ett kansli. I detta tjänstgör f.n. 7 handläggare och 2 assistenter, motsvarande 9 årsarbetskrafter.

Under senare ar har resurser motsvarande tva á tre ársarbetskrafter använts för medverkan 1 utredningsverksamhet inom ramen för kommittévåsendet m.m.

4.1.2 Ekonomi

För budgetåret 1989/90 disponerar SFN ett anslag om 4,6 milj. kr. Utgifterna fördelar sig pá olika utgiftsslag enligt följande sammanställning.

till ledamöter, ersättare och experter. Till följd av vakanthállning torde hela löneposten inte komma att utnyttjas.

Hyran avser nämndens lokaler omfattande ca S00 kvm 1 centrala Stockholm.

Övrigt avser utgifter för SLÖR, resor, post och telefon. lokalvárd och kontorsmateriel m.m.

4.1.3 Arbetsformer

I syfte att ge en bild av hur SPN genomför sin verksamhet presenteras i det följande de moment som normalt bör inga 1 förhandlingsprocessen. Det förekommer dock

att situationsanpassade avvikelser görs.

När ett förhandlingsuppdrag inkommer till nämnden päbörjar den handläggare som tilldelats ärendet beredningen och insamling av faktaunderlag.

Uppdraget anmäls sedan i styrelsen som beslutar om förhandlingsdelegation och förordnande av ev. experter. I en förhandlingsdelegation ingár normalt representanter för berört fackdepartement och finansdepartementet. Från nämnden ingår överdirektören eller förhandlingsdirektören som delegationsordförande samt en handläggande tjänsteman.

Förhandlingsdelegationen kallas till sammanträde där ärendet gäs i genom. Taktik och riktlinjer inför kommande förhandlingar diskuteras. Bl.a. behandlas vilka utredningsinsatser som krävs, om staten skall eftersträva en paketlösning, dvs. ta upp även andra fragor som kan vara aktuella med berörd motpart.

Efter dessa förberedelser tas en första kontakt med motparten för att klargöra förutsättningarna för förhandlingarna. Motparten redovisar därvid sina synpunkter och yrkanden. Denna första kontakt kan initiera ytterligare utredningsinsatser frän nämndens sida.

Det är i detta skede som det egentliga förhandlingsarbetet Under förhandlingarnas gäng kan de urpåbörjas. sprungliga förutsättningarna förándras pá grund av motpartens agerande eller genom ändrade eller kompletterande direktiv frän uppdragsgivaren eller förhandlingsdelegationen. Nya utredningsinsatser kan bli aktuella. Vid behov lämnas information om förhandlingslä- ““ get pá styrelsesammanträde.

Så småningom träffas och undertecknas avtal. Förslag till skrivelse till regeringen samt föredragningspromemoria upprättas och ärendet föredras i styrelsen som godkänner avtalet och beslutar om skrivelse till regeringen. Ärendet expedieras till regeringen och handlingarna i ärendet gallras och arkiveras.

Beslut om motpartens godkännande av avtalet inkommer. Beslutet översänds till vederbörande kammarrätt för erhållande om bevis att det kommunala beslutet vunnit laga kraft. Kammarrättens besked inkommer och nämnden anmäler detta till regeringen.

Regeringen godkänner avtalet för statens del. I en del fall krävs att regeringen anmäler frågan för riksdagen.

Samtliga avtal fortecknas och förvaras hos SPN. Många av dessa avtal registreras dessutom 1 ett särskilt register för bevakning av uppságningstider och följdförhandlingar. Följdförhandlingar i anledning av ett träffat avtal blir aktuella när avtal har träffats med en central-motpart och förutsätter att lokala avtal skall träffas med landstingskommun eller kommun. Följdförhandlingar kan också bli aktuella när tvist uppkommer om tolkning av avtal. Bevakning av uppsägningstider har betydelse när avtalet innehåller bestämmelser om att ersåttningsbelopp skall omprövas efter viss tid, när avtal kan förlängas eller upphöra att gälla om inte särskilda åtgärder vidtas.

4.2 Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande

NUU består av en ordförande och högst fem andra ledamöter. vid nämnden finns ett kansli som leds av en

chef. Kansliet utgörs f.n. av 3 handläggare och 2 assistenter, motsvarande 5 ársarbetskrafter.

Kostnaderna för NUU finansieras främst över socialdeanslag för Utredningar m.m. och kan för partementets 1989/90 bedömas uppgå till ca 2 milj. kr. budgetåret

4.3 Försvarets fastighetsnåmnd

FFN består av ordförande, en vice ordförande och högst átta andra ledamöter. vid PFN finns f.n. ingen personal anställd. Den förre kanslichefen utför vissa uppdrag för nämnden. En förordnad sekreterare arbetar vid fortifikationsförvaltningen. Hos FFN är f.n. inte något markärende aktuellt. Kostnaderna för FFN kan budgetåret 1989/90 bedömas uppgá till 0,2 milj. kr.

5 ÖVERVÅGANDEN

Som underlag för övervägandena presenteras inledningsvis i detta kapitel de olika sätt att forma statliga förhandlingsparter som vanligen används av regeringen. Därefter diskuteras för- och nackdelar med olika för- Möjligheterna att skapa en stärkt handlingsformer. funktionell förhandlingsorganisation behandlas sårskilt. sammanhängande med marköverlätelser be- Frågor handlas ocksa. Avslutningsvis görs vissa bedömningar inför till utformningen av den framställningstagandet tida organisationen för här aktuell förhandlingsverksamhet.

5.1 Olika sätt att forma statliga förhandlingsparter

av den statliga verksamheten bygger pá ut- Huvuddelen av offentligrättsligt reglerade funktioner. Det övandet att staten ensidigt fastställer de villkor enbetyder vilka statens inkomster och utgifter skall utgå. ligt Det finns emellertid stora områden där de närmare villkoren för statens inkomster, men framför allt utgifter, bestäms vid förhandlingar pá privatráttslig grund. Detta gäller särskilt när staten köper varor och tjänster. detta är förhandlingar om löne- och anställ- Exempel pä för statsanstallda, köp av fast och lös ningsvillkor av transporttjänster och köp av utbildegendom, köp

nings- och vårdtjänster. Det förekommer också att staten förhandlar med företag om villkor för bidrag och lån.

Mot denna bakgrund är det naturligt att förhandlingar med organisationer, kommuner, landstingskommuner och näringsidkare är ett vanligt och normalt förekommande inslag i många departements och myndigheters verksamhet.

Många exempel finns på myndigheter som i stor omfattning förhandlar med mottagare om bidrag, lån och ersättningar för varor och tjänster. Några sådana år SIDA, transportrådet, försvarets materielverk, arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, styrelsen för teknisk utveckling, statskontoret, statens arbetsgivarverk, statens naturvårdsverk och statens energiverk. Åven åtskilliga departement, t.ex. socialdepartementet, arbetsmarknadsdepartementet, industridepartementet och jordbruksdepartementet, förhandlar med icke-statliga parter om vilka bidrag och ersättningar som i visst fall skall utgå för olika motprestationer. Det förekommer också att departement förhandlar om villkor vid överlåtelse av statlig egendom.

Det finns endast en myndighet, nämligen SFN, som har

som enda uppgift att föra förhandlingar. Det vanliga är

att förhandlingar genomförs av det departement eller den myndighet som har sakansvaret för en verksamhet. Detta är också helt naturligt då ansvaret för och kunskap om sakverksamheten är nödvändig för att en överenskommelse blir lämpligt utformad. Uppföljning av hur avtalet praktiskt fungerar blir då också en självklar i sakansvaret.

?del

Olika former finns när förhandlingar upptas på initiativ av regeringen utan att SFN anlitas. Inom ramen för

kommittéförordningen (1976:119) kan utses delegationer, förhandlingsgrupper och särskilda utredare/förhandlare. Det är också möjligt att\utanför kommittéförordningens ram uppdra at en enskild person som inte år tjänsteman i berört att föra förhandlingar. En annan departement är att som ett led i den ordinarie arbetsledmöjlighet at en departementstjånsteman att förningen, uppdra handla eller att bilda en arbetsgrupp som ges en för- Något departement har dessutom en handlingsuppgift. särskild förhandlingschef. Det är inte ovanligt att förhandlingar med icke-statlig motpart som förs viktiga slutförs under medverkan av statsråd elav departement ler statssekreterare.

Det kan konstateras att alla department utom socialoch utbildningsdepartementen mer eller mindre rutinhandhar sina förhandlingsfrágor på de sätt som mässigt nu beskrivits, dvs. utan medverkan av SPN. Till bilden hör också att även social- och utbildningsdepartementen i viss omfattning för förhandlingar i de departementsnära former som nu angetts.

När uppdrag lämnas inom ramen för kommittéförordningen eller till en enskild person som inte år anställd i berört ger regeringen direktiv med instrukdepartement tioner för hur skall genomföras och vad som uppdraget skall beaktas. När uppdrag ges át en departementsatt som ett led i tjänsten förhandla ges tjänsteman sällan formella uppdrag. ofta finns dock en promemoria som bildar utgångspunkten för uppgiften.

Det förekommer ocksa att regeringen lämnar förhandtill en myndighet som år verksam på sakomlingsuppdrag rádet men i vars uppgifter det inte ingår att föra en av aktuellt slag; Transportrádet har förhandling sålunda i flera fall fått särskilda förhandlingsuppdrag av regeringen.

Den typ av förhandlingar som nu berörts.förs på regeringens vägnar och avtalen träffas med förbehåll för regeringens godkännande.-

I syfte att bl.a. stärka statens position i förhandlingar av det slag som nu berörts utformade statsrådsberedningen och finansdepartementet riktlinjer (cirkulär nr 6 1984/85) för staten som förhandlare. I detta behandlas bl.a. utformning av förhandlingsuppdrag, former för förhandlingar, samordning av förhandlingsarbete och regeringens behandling av förhandlingsresultat.

5.2 För- och nackdelar med olika förhandlingsformer

Det finns skäl att något diskutera de för- och nackdelar som kan vara förenade med att låta ett specialiserat organ som SFN föra vissa förhandlingar resp. att föra förhandlingar i andra former. För att bli meningsfull behöver en sådan diskussion utgå från bestämda förutsättningar. Den följande diskussionen om för- och nackdelar utgår därför från ett organ som, liksom SPN, är en fristående myndighet med uppgift att föra förhandlingar och från en alternativ situation där förhandlingar på främst regeringens uppdrag förs av en för varje förhandling formad statlig part.

Vad först gäller fördela; kan nämnas att det underlättar för uppdragsgivaren om det finns ett organ som är

berett att ta emot och utföra förhandlingar. De organi-

satoriska förberedelserna tar kort tid och förhandlingarna kan komma i gång så snart de sakliga och

_taktiska förberedelserna gjorts. _

I och med att motparterna tenderar att vara de samma i

förhandling efter förhandling kommer ett särskilt förhandlingsorgan att väl lära känna motparten, vilket kan underlätta de kontakter och samtal som förhandlingarna förutsätter.

I en del situationer kan det vara fördelaktigt att i paket föra samman frågor som avser samma motpart. Detta underlättas om ett särskilt förhandlingsorgan finns. En bred krets uppdragsgivare och en stor mängd uppdrag ökar självfallet möjligheterna att forma lämpliga paket.

Det är vidare en fördel att professionell förhandlingskompetens kan byggas upp i en särskild förhandlingsorganisation. Personalen lär sig värdet av goda förberedelser och lär sig att uthärda de påfrestningar och den dynamik som normalt ingår i förhandlingsprocessen. En standard utvecklas också för hur avtal formellt bör vara utformade för att inte onödiga problem skall uppkomma vid tillämpningen av avtalen.

Ett särskilt förhandlingsorgan kan också, genom att det inte har ett sakansvar, i förhandlingarna i första hand rikta in sig på att nå ett tillfredsställande ekonomiskt resultat.

För berört departement kan det vidare i en del fall vara en arbetsmåssig fördel att särskilt mindre kritiska förhandlingar kan hanteras pá visst avstånd från regeringskansliet.

En särskild förhandlingsorganisation av SFN:s slag vidlåds också av nagkgelaz. I ogynnsamma fall kan, som framgår i det följande, fördelar vändas i sin motsats.

Ett särskilt förhandlingsorgan möter ofta samma motparter. En risk finns då att förhandlingsorganet succes-

sivt tillägnar sig motpartens värderingar och att motparten lär känna de statliga förhandlarnas egenskaper och taktik. Om denna risk inte uppmärksammas kan detta ogynnsamt päverka förhandlingsresultaten.

Om frågor utan starkt sakligt samband. baserade pä olika förhandlingsuppdrag, behandlas samlat med en motpart är det risk att oklarhet uppkommer om förhandlingsresultatet. Vilken av de statliga intressenterna har fätt betala för den andre? Vidare finns risk att avtal inom rimlig tid inte kan träffas i ett ärende av den anledningen att det av förhandlingsorganet förts in i ett paket med andra, kanske mer centrala ärenden.

Ett särskilt förhandlingsorgan har helt naturligt svag kompetens pá sakomrädet. Till någon del kan sakkunskap tillföras i en förhandlingsdelegation. Otillräcklig sakkunskap kan leda till olyckliga avtalskonstruktioner som mähânda år taktiskt lätta att förhandla om, men som är opraktiska att tillämpa. Uppföljning av hur avtalen praktiskt fungerar kan frän förhandlingsorganets del sällan ske pä ett naturligt sätt. Benägenhet kan också finnas att söka eller vidmakthålla förhandlingsbaserade konstruktioner i stället för att ändra regelsystem mot schabloniserade lösningar eller att överläta ansvar till sakansvarig myndighet. Nödvändigheten att nyligen läta en särskild utredare, utan bindning till befintligt avtalskomplex, se över formerna att betala ersättningar till sjukvárdshuvudmânnen för läkarutbildningen och forskningen är ett gott exempel på detta.

Det ligger i sakens natur att tillströmningen av förhandlingsuppdrag är ojämn över tiden och att därmed kapacitetsutnyttjandet i en särskild förhandlingsorganisation kan bli ojämnt. Stora krav ställs pä anpassning av personalstyrkan och dess kompetens. Det normala torde därför vara att ett särskilt förhandlingsorgan

antingen har för mycket eller för litet att periodvis Detta främjar inte personalutvecklingen och de göra. resultat som nås i arbetet.

För förhandling av betydelse formar SFN en förvarje där bl.a. sakansvar och ekonomiskt handlingsdelegation ansvar är representerat. Successiva bindningar görs i förhandlingsarbetet och varje steg måste förankras. härmed är att säkerhet skall vinnas för att av- Syftet talet accepteras när detta slutligt understâlls rege- I denna situation är det svårt för ringens prövning. att vägra acceptera ett avtal, eftersom detregeringen ta skulle innebära att förhandlingsorganet desavouerades. Förhandlingsorganet skulle då förlora den nödväntrovärdigheten i förhållande till motparterna och diga skulle inte kunna fortsätta att verka. Innebörden härav är att förekomsten av en särskild förhandlingsorganisation kan regeringen att acceptera även vad som i tvinga en slutlig prövning bedöms vara ett otillfredsställande förhandlingsresultat. Motsvarande förutsättningar gäller för de mer departementsnära förhandlingsformer som förekommer. Vad nu sagts kännetecknar således flertalet Endast förhandlingar som förs av en förhandlingsformer. mer fristående statlig förhandlingspart ger i praktiken för regeringen att avstå från att acceptera möjlighet framkommet resultat.

En förhandlingsorganisation som är så liten som SFN, dvs. med en motsvarande knappt tio årspersonalstyrka arbetskrafter, är självfallet mycket sårbar vid personalfränvaro eller kapacitetsnedsättningar av olika vilar en sådan organisations förhandslag. I praktiken på att en person, eller kanske två, med lingsförmåga full kraft samtidigt kan föra förhandlingar med flera

kvalificerade motparter.

I en så liten organisation uppkommer också helt naturligt svårigheter med personalens kompetensutveckling. Detta hänger samman med att personalomsåttningen år låg och därmed möjlighet till kompetensutveckling genom nyrekrytering i praktiken är mycket liten. Vidare är det inte självklart att den som en gång anställdes för förhandlingsarbete i längden visar sig kunna utvecklas i ett så främst psykiskt påfrestande arbete.

Om en skall vara effektiv beförhandlingsorganisation höver den rymma ekonomisk, juridisk och avtalsteknisk kunskap samt helst någon kunskap på aktuella sekområden. Det är vidare nödvändigt att det i organisationen finns ledande personer som i dialog kan forma förhandlingstaktiken. Får verksamheten för liten omfattning saknas underlag för kvalificerade tjänstemän. nå byts väsentliga fördelar med ett särskilt förhandlirgsorgan till nackdelar.

Den diskussion som nu förts visar att en särskild förhandlingsorganisation av SFN:s slag helt naturligt har såväl fördelar som nackdelar. värderingen av de olika egenskaperna kan skifta. I det följande görs bedömningar av ytterligare omständigheter som är betydelsefulla inför ett ställningstagande till hur den statliga förhandlingsorganisationen bör utformas.

5.3 Stärkt funktionell organisation

I föregående avsnitt konstaterades att en särskild förhandlingsorganisation av SFN:s slag har både fördelar och nackdelar. Vidare konstaterades att SPN är liten att väsentliga fördelar riskerar att förbytas 1 och nackdelar om förhandlingsorganisationen blir för liten. En viktig fråga är därför om den förhandlingsverksamhet

som SFN bedriver kan vidgas så att underlag skapas för en stärkt funktionell organisation.

Når den nu gällande förordningen med instruktion för

SPN beslöts, upphörde den 1 januari 1989 den formella

begränsning som tidigare fanns av verksamhetsområdet till sjukvård, utbildning och forskning. SPN har dock sedan länge haft enstaka förhandlingsuppdrag utanför huvudområdet och upphävandet av den formella begränsningen har inte medfört att tillströmningen av uppdrag ökat. Det kan också nämnas att SFN för några år sedan med en broschyr spred information om sin verksamhet i regeringskansliet.

För att förhandlingsorganet skulle kunna nå en sådan personalstyrka att stabilitet, kvalificerad kompetens och rimlig personalutveckling kan säkerställas behövs, enligt min bedömning, en personalstyrka på i vart fall 20 personer. En så förhållandevis liten personalstyrka förutsätter också att rekrytering, utveckling och avveckling av personal löpande kan genomföras framgångsrikt. För att skapa underlag för en organisation av denna omfattning behövs, med hänsyn till dagens låga kapacitetsutnyttjande för förhandlingsuppdrag vid SPN, minst en tredubbling av förhandlingsverksamhetens omfattning. I praktiken betyder det att flertalet departement skulle anförtro en väsentlig del av sina förhandlingar till SPN. En så kraftigt ökat verksamhetsvolym torde, mot bakgrund av sFN:s tidigare ansträngför att öka uppdragsvolymen, endast kunna åstadningar kommas genom att regeringen överger nuvarande ordning och i stället medvetet styr över en större mängd för handlingsuppdrag till SPN.

I det föregående har beskrivits att förhandlingar mellan staten samt kommuner, landstingskommuner och nä-

ringsidkare är en vanligt förekommande verksamhet för

manga departement och myndigheter. Genom förhandlingar och avtal med olika parter söker departementen och myndigheterna ná målen för sin verksamhet. Förhandlingsverksamheten är normalt starkt integrerad med sakverksamheten. Starka skål behövs därmed för att minska de möjligheter att själva - i ansvariga departementens de former de väljer - föra förhandlingar med utomstående.

SFN kom till för att lösa ett par konkreta förhandlingsuppgifter som antogs ha avsevärd varaktighet. När ett särskilt förhandlingsorgan, hörande till finansdepartementet, pá 1960-talet var detta ett

bildades

uttryck för den tidens syn på ansvarsfördelningen mellan finansdepartementet och fackdepartementen. Finansdepartementet eftersträvade att ná inflytande genom att förhandlingarna utfördes av en myndighet som hörde till departementet.

Under senare år har den förvaltningspolitiska utvecklingen gått i en annan riktning. Med verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226) ges myndigheterna ett större ansvar för resultatet av sin verksamhet och ökade befogenheter att avgöra hur malen skall nås. Åven i regeringskansliet sker en förskjutning i arbetsinriktningen som innebär att fackdepartementen tar ett större ansvar för utvecklingen av verksamheten inom sina resp. områden. Finansdepartementets inflytande utövas i delvis nya former, t.ex. genom styrning med ekonomiska ramar gentemot fackdepartementen och genom direktiv som anger förutsättningar för planering, budgetering och genomförande.

Fackdepartementens sakansvar i samband med förhandlingar och den förvaltningspolitiska utvecklingen år

betydelsefulla omständigheter vid överväganden om att underlag för SFN:s verksamhet genom att införa en skapa i dag inte förekommande styrning av förhandlingsuppdrag till nämnden.

5.4 Stöd vid marköverlätelse

I förordningen (1971:727, omtryckt 1981:1124, ändrad senast 1986:426) om försäljning av staten tillhörig fast egendom nämns SFN fyra gånger. I 34 § föreskrivs att civil markförvaltande myndighet fär uppdra ät SFN instruktionen) att i sitt ställe förhandla med (jfr kommun och slutligt handlägga ärende om försäljning till kommun av mark för samhállsbyggnadsändamal. I 5 § en under vilken SPN, när uppdrag eranges vârdegräns hållits frän markförvaltande myndighet, får besluta om försäljning. År värdet högre fattas beslut av regeringen eller riksdagen. I 23 § sägs att vid försäljning av mark till kommun skall priset bestämmas genom förhandlingar mellan kommunen och den markförvaltande myneller - i förekommande fall - statens förhanddigheten I 33 S föreskrivs slutligen att vid förlingsnämnd. säljning till kommun av mark för samhállsbyggnadsändamal far civil markförvaltande myndighet jämka föreskriven efter de anvisningar som SPN handläggningsordning lämnar i syfte att samordna statliga markförsäljningsärenden.

Markförvaltande myndigheter har under senare är 1 omfattning lämnat uppdrag till SFN att mycket ringa om överlåtelse av mark till kommun för sam förhandla hållsbyggnadsändamäl. De uppgifter och befogenheter. (1971:727) om försäljning av staten som i förordningen tillhörig fast egendom resp. förordningen (1988:1585) för SFN ges nämnden, bör därför kunna med instruktion För den händelse någon markförvaltande myndigslopas.

het gang skulle önska experthjälp kan en sådan någon att - och ev. möjlighet öppnas genom byggnadsstyrelsen - ges de författningsenliga fortifikationsförvaltningen som SPN f.n. har pá detta område. uppgifter

Beträffande försvarets fastighetsnämnds (FFN) verksamhet i samband med överlátelser av mark för samhällskan följande anföras. FFN fyller en byggnadsändamál särskild funktion då avvágningar mellan civila och militära markintressen skall avgöras opartiskt. Det år, enligt min mening, inte att lägga en sådan lämpligt pá fortfikationsförvaltningen som helt naturuppgift ligt uppfattas som en part i målet. FFN har vidare uppgifter i samband med marköverlátelser som inte sker för samhällsbyggnadsåndamål.

FFN kan ses som en institutionell ram för att vid behov hantera fastighetsfrágor av sådan art att de av principiella skål inte bör hanteras av annan försvarsmyndighet. Alternativet är att vid behov i anslutning till försvarsdepartementet inrätta tillfälliga och lämpligt sammansatta förhandlingsdelegationer med kansliresurser från t.ex. försvarsdepartementet eller fortifikationsförvaltningen. Det år svårt att se att nagra fördelar f.n. star att vinna i att behålla en myndighetsorganisation för här aktuella uppgifter. Vid denna bedömning har beaktats de markrelaterade arbetsuppgifter som kan följa av de förslag (prop. 1989/90:9) till avveckling och ändrad lokalisering av arméförband som regeringen nyligen presenterat.

5.5 Bedömning

Med visst fog kan sägas att den institutionella formen för förhandlingsorganisationen år av mindre intresse. Det betydelsefulla är i stället vilka förhandlingsre-

sultat som näs. Dessvärre är det knappast möjligt att värdera förhandlingsorganisationens bidrag till förhandlingsresultaten. Endast en del av resultatet år nämligen direkt avhängigt det sätt pá vilket den statliga förhandlingsparten är formad. Av särskild betydelse för resultatet är den handlingsfrihet som staten kan ha i den enskilda förhandlingen. Diskussionen om fördelar och nackdelar som förts i det föregående rymmer därför heller ingen underförstádd bedömning av resultatet av SFN:s förhandlingsarbete under olika skeden. Bedömningen av olika förhandlingsorganisationers lämplighet fär i stället i väsentlig män göras med hänsyn till de problem, möjligheter och förutsättningar de erbjuder i olika avseenden.

Antalet anställda vid SPN har nästan halverats pá ett decennium. Detta har varit ett uttryck för en anpassning av kapaciteten till den minskande volym förhandlingsuppdrag som nämnden fått. Likväl kan konstateras att SFN även i dag har överkapacitet. Denna överkapacitet utnyttjas delvis i utredningsuppgifter inom kommittéväsendet m.m. Motsvarande ungefär två kvalificerade ársarbetskrafter används pä detta sätt. Genomförs den omläggning av drift- och investeringsersâttningarna till sjukvärdshuvudmännen för låkarutbildning och forskning m.m. som föreslagits (SOU 1989:29) uppkommer ytterligare överkapacitet. Arbetsinsatserna motsvarande inemot tvä ársarbetskrafter försvinner dä. om SFN:s personalresurser skulle anpassas till vad som behövs för den instruktionsenliga huvuduppgiften, nämligen att föra förhandlingar pa uppdrag av regeringen, skulle den nuvarande personalstyrkan således kunna halveras. SFN skulle då ocksa i praktiken reduceras till att bli en förhandlingsorganisation för ärenden inom i huvudsak socialdepartementets ansvarsområde.

SPN känner redan nu av bl.a. de smádriftsnackdelar som

berörts tidigare i detta kapitel. Reduceras kansliet till fyra å fem personer accentueras dessa problem ytterligare. sårbarheten även vid normala, tillfälliga bortfall i arbetsinsatser ökar då ytterligare och blir oacceptabel. Stora svårigheter uppkommer också att fördela arbetsuppgifterna så att var och en får uppgifter som är avpassade för honom. Det blir heller inte möjligt att hålla den samlade kompetens som skänker ett särskilt förhandlingsorgan en fördel. Enligt min mening är därför en förhandlingsorganisation med så ringa omfattning inte livskraftig ens på kort sikt. Detta innebär att valet nu står mellan att antingen avveckla SPN eller att väsentligt expandera verksamheten.

En kraftig utökning av verksamheten kan. enligt min bedömning. endast ästadkommas genom att uppdrag från flertalet departement medvetet styrs till nämnden. Med hänsyn till fackdepartementens sakansvar för det förhandlingarna avser och strävan att stärka fackdepartementens ansvar för utvecklingen inom sina resp. områden anser jag att en sådan styrning är olämplig.

I det föregående har belysts olika organisatoriska former i vilka regeringen f.n. för förhandlingar. Det kan konstateras att elva av tretton departement har valt andra former än att använda SFN. Även social- och utbildningsdepartementen använder andra former. Det finns inte anledning att på förhand begränsa urvalet av former i vilka förhandlingar framdeles kan föras, tvärtom är det önskvärt att förhandlingsorganisationen så långt möjligt kan anpassas till de förutsättningar som gäller i det enskilda fallet. Goda förutsättningar finns då att nå tillfredsställande resultat.

Några lämpliga former för den förhandlingsverksamhet som f.n. bedrivs av SPN kan dock anges här. En utgångspunkt bör vara att förhandlingar regelmässigt skall

föras av det sakansvariga departementet eller den sakansvariga myndigheten. Strävan bör också vara att sä regeringen finner det lämpligt föra över ansvar långt för förhandlingsverksamheten frán departement till sakansvariga myndigheter. Mot denna bakgrund kan bl.a. följande organisatoriska förhandlingsformer antydas.

Om förhandlingsuppdrag inte lämnas till en myndighet kan regeringen utse en förhandlingsdelegation eller

särskild förhandlare inom ramen för kommittéförord-

ningen. Etablerade former finns för att ge instruktioner. ordna insyn och tillföra resurser.

Det är också naturligt att. som led i den vanliga arbetsledningen i departementen, förhandlingsuppdrag i enkla former ges till en departementstjänsteman eller en med sådana. Instruktioner och insyn kan arbetsgrupp enkelt anpassas till förutsättningarna i det enskilda fallet.

Den flexibilitet som dessa förhandlingsformer ger kan kombineras med den fördel som viss förhandlingsmässig kontinuitet ger. Detta kan ske genom att för ett departementsomräde, där förhandlingsverksamheten är mer om fattande, förhandlingsuppdragen i väsentlig man riktas till en person som fungerar som förhandlingschef. Tjânstemannen i fråga kan administrativt vara anknuten till berört departement eller till en lämplig myndighet inom sektorn. Om förhandlingsverksamheten är av begränsad omfattning kan det vara en tillikauppgift. Om för är anknuten till ett departement kan handlingschefen han föra förhandlingar pá uppdrag av regeringen som särskild förhandlare eller ordförande/verkställande ledamot i en förhandlingsdelegation inom ramen för kommittéförordningen eller pä grundval av ett arbetsledi departementet. Om han år administrativt ningsbeslut

knuten till en myndighet kan han motta uppdrag inom ramen för kommittéförordningen samt också i tjänsten föra förhandlingar som sektormyndigheten fatt i uppdragiav regeringen att föra. Det är även tänkbart att kontinuitet kan vidmakthällas genom att i ett förhandlingstungt departement ett par personer har till huvuduppgift att medverka i förhandlingar med icke-statliga motparter.

Om särskilda förhandlingsparter formas för varje förhandling kan förhandlingsledare väljas ur en bred krets erfarna personer. finns därmed att utse

Förutsättningar

en person med lämpliga förutsättningar och som disponerar erforderlig tid. Personal som kan ge sakligt och administrativt stöd kan i regel tillföras frän nägot departement eller någon myndighet. Även om varje enskild förhandlingspart formad pä detta sätt år liten, blir organisationen som helhet báde stark och flexibel.

I det föregående har visats att det finns många olika former i vilka förhandlingar kan äga rum mellan staten och andra parter pä uppdrag av regeringen. Inom ramen för dessa möjligheter kan för varje ändamäl en lämplig statlig förhandlingspart skapas. Enligt min mening är därmed motiven inte tillräckligt starka att behålla en särskild funktionell myndighetsorganisation under finansdepartementet för att föra förhandlingar. Det framstär som naturligare att láta förhandlingsparter utgå ur sakkompetensen och vid behov tillföra förhandlingskompetens än att förfara pä det omvända sättet.

Det är min bedömning att förhandlingar som staten för med särskilt formade förhandlingsparter bör kunna ge förhandlingsresultat som är minst lika tillfredsställande som de SPN har kunnat uppnå.

Om SPN avvecklas kan besparingar göras av administrativa kostnader. De direkta kostnaderna för SPN är ungefär

4,6 milj. kr. Hyran för nämndens lokaler år ca 1 600 kr. per kvm. En fullt marknadsmässig hyra kan i aktuellt låge antas vara högre. De samlade direkta kostnaderna för nämnden kan därmed antas uppgå till ca 5 milj. kr. Detta år fasta kostnader som uppstår oavsett om kapaciteten utnyttjas eller inte.

Det är ofrankomligt att varje myndighet också medför organisationskostnader som inte syns i myndighetens budget. Exempel på detta är indirekta kostnader för t.ex. budgetarbete, regleringsbrev och vidmakthállande av instruktion hos finansdepartementet, revisionskostnader hos riksrevisionsverket, administration hos statens löne- och pensionsverk samt statens arbetsgivarverk.

Om exempelvis en resursmässigt stark lösning med tva förhandlingschefer väljs, t.ex. en för socialdeparte-

mentets och en för utbildningsdepartementets verksam-

hetsområde, bör kostnaderna kunna sänkas väsentligt. De fasta kostnaderna för en förhandlingschef, en handläggare och vissa kringkostnader överstiger knappast 0,9 milj. kr. Även om ersättning betalas för viss experthjälp i en del förhandlingar kan de samlade administrativa kostnaderna knappast bli högre än 2,5 milj. kr. Detta är ungefär hälften av SFN:s nuvarande kostnader. De andra sätt att forma statliga förhandlingsparter som antytts är resurssvagare och kostar därmed ännu mindre.

6 FÖRSLAG

Mitt uppdrag är att utreda den framtida organisationen för den förhandlingsverksamhet som bedrivs av främst statens förhandlingsnämnd (SPN). Nämnden utför förhandlingar med icke-statliga parter pä uppdrag av regeringen eller en departementschef.

SFN, som är en myndighet som hör till finansdepartemen-

tet, utför förhandlingsuppdrag för främst social- och utbildningsdepartementen. Övriga elva departement inkl. finansdepartementet, vilka också i varierande utsträckning genomför förhandlingar med icke-statliga motparter som led i sin verksamhet, har valt att forma statliga förhandlingsparter pä andra sätt.

Personalresurserna vid SFN har nästan halverats under ett decennium. Detta är uttryck för en anpassning till en succcessivt minskad tillströmning av förhandlingsuppdrag. Likväl finns i dag personalmässig överkapacitet vid SPN, trots att nägra tjänstemän utför arbetskrävande utredningsuppdrag inom ramen för kommittévåsendet m.m. Genomförs förslaget fran utredningen (U 1988:06) rörande driftersâttningar till undervisningssjukhus bortfaller det största förhandlingsuppdraget och ytterligare överkapacitet mäste då förutses uppkomma. Anpassas resurserna till vad som behövs för förutsebara förhandlingsuppgifter skulle organisationen kunna bestá av fyra a fem ársarbetskrafter. För de

svära förhandlingsuppgifter det här är fraga om erbjuder, enligt min mening, en sä resurssvag myndighetsorganisation inte tillräckliga förutsättningar förstabilitet och kompetensutveckling. SPN skulle dä också i praktiken reduceras till att bli en förhandlingsorganisation för ärenden inom i huvudsak socialdepartementets ansvarsområde.

Mot denna bakgrund har jag övervägt möjligheten att kraftigt expandera den förhandlingsverksamhet som SFN utför för att därmed kunna bas för en långt rege\en sursstarkare organisation. Om en väsentligt ökad uppdragsvolym skall kunna näs förutsätter detta, enligt min bedömning, någon form av 1 dag inte använd medveten styrning av uppdrag till SFN. Med hänsyn till fackdepartementens sakansvar och den förvaltningspolitiska inriktningen anser jag att en sådan styrning år olämplig.

Flera olika sätt finns att forma en för varje ändamål lämpad part som pa uppdrag av regeringen eller en departementschef kan föra förhandlingar med icke-statliga parter. En möjlighet är att inom ramen för kommittéförordningen utse en särskild förhandlare, en förhandlingsdelegation eller en förhandlingsgrupp. Förhandlingsuppdrag kan också lämnas till en enskild person utan att uppdraget omfattas av kommittéförordningen. vedertagna former finns i dessa fall för att ge instruktioner, anlita personal och ge uppdragsgivaren lämplig insyn.

Det är också naturligt att, som led i den vanliga arbetsledningen i departementen, förhandlingsuppdrag i enkla former ges till en departementstjänsteman eller en arbetsgrupp med sådana. Instruktioner och insyn kan enkelt anpassas till förutsättningarna i det enskilda fallet.

Det är även tänkbart att pa ett förhandlingstungt område lata en tjänsteman fungera som förhandlingschef. Om förhandlingsverksamheten är av begränsad omfattning kan detta vara en tillikauppgift. Beroende pä tjänstemannens anställningsmyndighet kan uppdrag lämnas inom ramen för kommittéförordningen eller som ett arbetsledningsbeslut. Närmast till hands är att en tjänsteman som förhandlingschef är anställd vid ett som fungerar departement eller vid en lämplig sektormyndighet.

Om ett departement mer löpande bedriver ett omfattande förhandlingsarbete, är det även tänkbart att 1 ett sådant departement finns ett par personer som har till huvudsaklig uppgift att pá olika sätt medverka i förhandlingar.

Inriktningen bör vidare vara att, så snart det finns en sakansvarig eller eljest en pá området kunnig myndighet, förhandlingsuppdrag så langt regeringen finner anförtros en sådan myndighet och således inte lämpligt utförs inom ramen för kommittéförordningen eller departementsorganisationen.

Det kan övervägas om det är lämpligt att i regeringskansliet tillämpa någon enkel rapportering av förestående förhandlingar i syfte att. när sa bedöms fördelaktigt i någon situation. ge möjlighet till samordning av förhandlingar avseende en viss motpart.

SPN har också vissa instruktionsenliga uppgifter i samband med överlátelse av staten tillhörig mark till kommuner för samhällsbyggnadsändamál. Dessa uppgifter saknar numera taget allt innehåll. För att vid praktiskt behov även i framtiden kunna lämna expertstöd till markförvaltande myndighet kan dock byggnadsstyrelsen och ev. fortifikationsförvaltningen - i förordningen

med instruktion för myndigheten samt i förordningen om försäljning av staten tillhörig fast egendom ges en motsvarande uppgift.

Administrationskostnaderna för SPN år budgetåret 1989/90 ungefär 5 milj. kr. Genom att utföra förhandlingsverksamheten i de andra former jag exemplifierat kan kostnaderna för denna verksamhet i vart fall halveras.

Det är självfallet så att de administrativa kostnaderna är av ringa betydelse i sammanhanget. De vården förhandlingarna avser är ofta stora och även marginella fördelar som staten när i förhandlingarna kan 1 och för sig motivera avsevärda administrativa kostnader. Det saknas emellertid, enligt min mening, anledning att förmoda att de förhandlingsresultat i fraga om avtalskonstruktioner och ekonomiska resultat som kan nas, när regeringen formar förhandlingsparter som år lämpade för varje särskild förhandling, skulle bli mindre tillfredsställande än när SFN anlitas. Utgångspunkten mäste i stället vara den motsatta.

I direktiven anges att jag skall samráda med utredningen (K 1988:04) rörande översyn av transportrádets verksamhet. Bakgrunden till detta är att i direktiven (Dir. 1988:70) till sistnämnd utredning anges att den bör överväga om det förhandlingsarbete som bedrivs pá ett stort antal områden inom transportsektorn kan samordnas med den verksamhet som bedrivs av SFN. Följande samrádsyttrande har inhämtats från utredningen rörande översyn av transportradets verksamhet.

skall redovisa sina och

utredaren synpunkter förslag

den 1 februari 1990.

fore Därför år utredningens ställ

ningstaganden ännu inte klara i alla delar. Om det för handlingsarbete som transportrádet har ansvar för f.n. dock redan nu att

kan sägas inga önskemål framförts

till utredningen frán myndigheter eller andra organ

inom transportsektorn att överföra ansvaret från transtill annan myndighet. För egen del anser jag portrádet att - vilken lösning som än väljs med anledning av kommande förslag frán utredningen om statens förhandlingsnämnd - fullgoda möjligheter kommer att finnas för staten att lösa förhandlingsuppgifterna 1 framtiden inom transportsektorn.

Mot denna bakgrund föreslår jag att statens förhandlingsnämnd avvecklas och att förhandlingsuppgifter framdeles anförtros statliga förhandlingsparter som formas på andra sätt.

sFN:s verksamhet bör avvecklas vid utgången av juni 1990. Oavslutade uppdrag bör föras över på en för varje ändamål formad eller vald statlig förhandlings- Förvaltningen av existerande avtal bör då också part. övertas av sakansvariga departement och myndigheter. Det är vidare naturligt att förhandlingsuppdrag som kan bli aktuella under varen 1990 inte läggs pá SFN utan anförtros andra statliga förhandlingsparter.

Når SFN:s verksamhet upphör blir personalen övertalig. Därmed aktualiseras det statliga trygghetssystemet. Detta utgör en komplettering till det grundläggande anställningsskydd som regleras i lagen om anställningsskydd (LAS). Arbetsgivaren har enligt trygghetsavtalet (TrA-S) att fatta beslut om att det föreligger risk för övertalighet. Det ställs krav pä arbetsgivaren att precisera vilken del av verksamheten som skall förändras. hur manga som berörs samt när förändringen skall vara genomförd. Tyngdpunkten i arbetsgivarens åtaganden ligi omplaceringsätgärder för arbetstagare som riskeger rar att bli övertaliga. Arbetsgivaren har en skyldighet att försöka omplacera övertaliga under minst nio månader före beslut om uppsägning. Med hänsyn till dessa regler bör beslut om att risk för övertalighet föreligfattas av SFN i samband med att regeringen i föreger varande fall beslutar om avveckling av verksamheten.

Trygghetssystemet ses f.n. över.

förutsätter att - så snart Jag arbetsgivaren regeringen beslutat om avveckling av SFN - vidtar alla tånkbara åtgärder för att avvecklingen av personalen skall kunna ske 1 former och med resultat som år tillfredsställande för de berörda. Arbetet med individinriktade åtgärder bör därför inledas utan dröjsmål.

Instruktionen för SPN bör upphävas fr.o.m. den 1 juli 1990. Någon form av avvecklingsorganisation för myndigheten SPN kan emellertid behöva finnas under sommaren och hösten 1990. Myndigheten skall nämligen avsluta sina transaktioner med system S och lösa arkivfrågorna i förhållande till riksarkivet. Lös egendom som SFN disponerar bör också överföras på annat statligt organ. Viss övertalig personal kan ev. komma att finnas under en del av hösten 1990. Denna behöver då vara anställd någonstans. Ett mindre anslag för löner m.m. kan därför behövas. Om nödvändiga beslut fattas av en avvecklingskommitté kan löneadministration m.m. skötas av kammarkollegiet. Avvecklingskommittén och för denna erforderliga resurser bör föras upp under sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Även om SPN är en liten organisation kräver en väl genomförd avveckling av verksamheten och personalen betydande arbetsinsatser. I samband med att beslut fattas att avveckla SFN bör därför också beslut fattas att stärka myndighetens nuvarande ledningsfunktion.

Jag anser inte att det år nödvändigt att behålla myndighetsorganisationen för den verksamhet som försvarets fastighetsnämnd (FFN) avses bedriva. Jag föreslår därför att FFN avvecklas vid utgången av juni 1990. Ev. framkommande förhandlingsuppgifter kan anförtros en för

varje särskilt fall formad departementsnära förhandlingspart. Några påtagliga administrativa ekonomiska besparingar kan inte förutses följa av den nu föreslagna åtgärden.

I sammanhanget kan upplysas att stats-kommunala marknämndens uppgifter i samband med marköverlátelser för samhällsbyggnadsändamál inte påverkas av nu förordade förändringar.

SÅRSKILT YTTRANDE

av experten Boberg

har i sitt betänkande beskrivit SFN:s till- Utredaren komst och utveckling. Han har redogjort för de fragor var aktuella när SFN bildades. Han som ursprungligen har vidare beskrivit de uppgifter som f.n. ligger pá vilka förändringar i arbetsuppgifterna som ev. SPN och kan förutses.

vad som inte med tillräcklig tydlighet framgår av betänkandet är att SPN ursprungligen utformats för att ge en av flera möjligheter att föra regeringen ytterligare med annan icke-statlig huvudman. Att förförhandlingar handlingsuppgifterna för SPN skulle växla över tiden ligger alltså i sakens natur.

konstaterar i sitt betänkande att re- Utredningsmannen som statlig förhandlingspart kan välja mellan geringen politiskt tillsatta personer på departementen, departesärskilt tillkallade personer eller mentstjänstemän, av personer inom kommittéförordningens ram, grupper sektorsmyndigheter eller SFN.

Sammanfattningsvis menar jag således att utredningsmani sin endast bevisat vad som är känt, nämnen rapport har olika möjligheter att för staligen att regeringen tens räkning uppträda som förhandlingspart.

Vad som däremot inte fullt ut redovisats är vad regeringen skulle vinna pá att avhända sig ett av dessa redskap.

min är i stället risken stor att staten - Enligt mening genom att sprida förhandlingsuppdragen pá olika parter - går sämre rustad ut i förhandlingarna genom att möjligheterna till s.k. paketlösningar minskas. Om SPN läggs ned försvinner också en organisation som svarar för allt det arbete som före och efter en avslu-

ligger

tad förhandling.

De fáxgelar med en fast förhandlingsorganisation - som 1 sin vänder till nackdelar utredningsmannen rapport väger enligt min mening alltjämt tungt.

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning 34. Reformerad företagsbeskattning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring stats- - Motiv och lagförslag. Del 1. minister Olof Palme. C, - Expertrapporter. Del 2. Fi. 2. Fi. 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. Beskattning av fâmansföretag. 3. - Motiv. Del 1. integriteten vid statistikproduktion. C. 4. Fasta Örestmdsförbindelser. K. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi. Samordnad 36. lnflationskorrigerad inkomstbeskattrting. Fi. 5: länsförvaltrting. Del l: Förslag. C. 6. Samordnad lansförvaltrting. Del 2: Bilagor. C. 37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av 7. Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. utvecklingen. l. 8. UD:s presstjänst. UD. 38. Det nya skatteförslaget -sammanfattning av skatte- 9. Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. Fi. utredningamas betänkanden. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 39. Hjälpmedelsverksanrhetens utveckling - kartläggtLl-lushällssparandet - Huvudrapport frân Spardelega- ning och bedömning. S. tionens sparundersökning. Fi. 40. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 41. Samerätt och sameting. Ju. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 42. Det civila försvaret. Del 1. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. Fö. rättsfrågor. A. 43. Storstadstraftk 3 - Bilavgifter. K. 15. Storstadstrafrk 2 - Bakgmndsmaterial. K. 44. Översyn av vapenlagstifmingen. Ju. 16. Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. 45. Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet. I. Fi. 46. Arméns utveckling ochförsvarets planeringssystem. 17. Risker och skydd för befolkningen. Fö. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 48.Energiforskning för framtiden. ME. 20. Tullregisterlag m.m. Fi. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 21. Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och S0. Stiftelser för samverkan. U. klor. ME. S1. Den gravida kvinnan och fostret- tvä individer. Om 22. Censurlagen - en modernisering av biografiörord- fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. S2. Det statliga encrgiforskningsprogratnmet - aktörer ningen. U. 23. Parkeringsköp. Bo. inom energisektorn. ME 24. Statligt finansiellt stöd? I. 53. Arbetstid och välfärd. 25.Rapporter till frnansieringsutredningen. l. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. vakningen. Fi. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade 27. Forslming vid de mindre och medelstora högskolor- ungdomar. S. na. U. 55. Fungerande regioner i samspel. A. 28.Utbildningar för framtidens tandvård. U. 56. Fiskprisregleringen och frskeriadministrationen. JO. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning 57. D0 och Nämnden mot etnisk diskriminering inför 90-talet. U. - de tre första aren. 30. Professorstillsätttting. En översyn av proceduren vid 58. Undantagandepensionäremas ekonomi. S. tillsättning av professorstjänster. U. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 31. Statens mat- och provstyrelse. I. 60. Huvudbetänkande från 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. altemativmedicinkornmittén. S. 33. Reformerad inkomstbeskattning 61. Hälsohem. S. - Skattereformcns huvudlinjer. Del l. 62. Alternativa terapier i Sverige. S. - Inkomst av kapital. Del 2. 63. Värdering av altemativmedicinska teknologier. S. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. 64. Kommunalbot. C. - Bilagor, expertrapporter. Del 4. Fi. 65.Staten i geografin. A.

Statens

offentliga utredningar 1989

Kronologisk förteckning

66. Begreppet krigsmateriel. UD. 67. Levnadsvillkor i storstadsregiona. SB. 68.Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. SB. 69. Storstadsregioner i förändring. SB. 70. Storstädemas arbetsmarknad. SB. 71. Ny bostadsñnansiering. Bo. 72. Värdepappersmarknaden i framtiden. Pi. 73.TV - politiken. U. 74.Forskningsetisk prövning. Organisation. information och utbildning. U. 75.Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningsetiska kommittéernas verksamhet. U. 76. Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. S. 77. Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / överkänslighet. S. 78. Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / Överkänslighet. S. 79. Storstadstrafrk 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. K. 80. Förenklad handläggning hos HSAN m.m. S. 8l.Ny generalklausul mot skatteflykt Fi. 82. Nedsättning av energiskatter. ME. 83. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. ME. 84. Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik. Bilagedel. ME. 85. Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i freds- och krigsorganisationen. FO. 86. Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. F6. 87. Skördeskadeskydd för uädgárdsnäringen. JO. 88. Skademrsäkringslag. Ju. 89. Översyn av lagen om pliktexemplar. U. 90. Utvärdering av mrsöksverksarnheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Första âret. U. 91. Statligt förhandlingsarbete. Fi.

1989 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kommunikationsdepartementet Statsrådsberedningen levnadsvillkor i storstadsregioner. [67] Fasta Öresundsförbindeiaer. [4] Storstadens 1948-1988.[68] Storstadstrafrk 2 - Bakgmndsmaterial. [15] partier och valdeltagande i förändring. [69] Storstadstrafrk 3 - Bilavgifter. [43] Storstadsregioner Storstädemas arbetsmarknad. [70] Storstadstrafrk 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. [79]

Justitiedepartementet Finansdepartementet Sameratt och sameting. [41] Beskattning av fåmartsföretag. [2] Översyn av vapenlagstifutingen. [44] Särskild inkomstskatt for utländska artister mn. [9] Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Om Hushallsparandet - Huvudrappon från Spardelegafosterdiagnostik. Om sena aborter. [51] tionens spanmdersökning. [11] Skadeförsllkringslag. [aa] Kosmadsutveckling och konkurrens i banksektom. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Kustbevakningens roll i den framtida sjdövervakningert. Utrikesdepartementet [26] UD:s presstjänst. [8] Reformerad inkomstbeskattning Begreppet krigsmateriel. [66] - Skauereformens huvudlinjer. Del l. [33] - Inkomst av kapital. Del 2. [33] - Inkomst av tjänst. lagtext och kommentarer. Del 3.

Försvarsdepartementet

[33] Risker och skydd för befolkningen. [17] - Bilagor. expertrapporter. Del 4. [33] Det civila försvaret. Del 1. [42] Reformerad företagsbeskatming Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] - Motiv och lagförslag. Del l. [34] Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. - Expertrapponer. Del 2. [34] [46] m.m. Reformerad mervärdeskatt Civil personal i försvaret. Uppgifter och kompetens i - Motiv. Del l. [35] freds- och krigsorganisationen. [85] - lagtext och bilagor. Del 2. [35] Samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor. [86] [36] lnilationskorrigerad inkomstbeskatming. Det nya skatteförslaget- sammanfattning av skatte- Socialdepartementet utredningarnas betänkanden. [38] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40] och bedömning. [39] Värdepappersmarlcnaden i framtiden. [72] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Ny generalklausul mot skattetlykt. [81] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade Statligt förhandlingsarbete. [91] ungdomar. [54] Undantagandepensionärernas ekonomi. [58]

Huvudbetänkande från altemativmedicinkommittán. Utbildningsdepartementet

[60] Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] l-lälsohem. [61] Två nya treåriga linjer. [10] Alternativa terapier i Sverige. [62] Censurlagen - en modernisering av biografförordningert.

Värdering av altemativmedicinska teknologier. [63] [22] Att förebygga ALLERGI / överkänslighet, [76] Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. Expenbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / överkänslig- [27] het. [77] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGl / överkänslig- Samarbete kring klinisk utbildning och forskning infor het. [78] 90-talet. [29] Förenklad handläggning hos HSAN m.m. [80] mv,... øxønpupüvønøfâ-mxâcxu

...iêälåi ...femman

i E i

r c 883

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid Bostadsde anementet p tillsättning av professorstjänst. [30] . Stiftelserförsamverkan. (501 Pammgwp*

(2.31.

Ny bostadsñnanstenng. [71] Tv _politiken_ [73] Forskningsetisk prövning. Organisation. information och utbildning. (741 Miljö- och energidepartementet Etisk granskning av medicinsk forskning. Sätt värde på miljön - miljöavgifter pa svavel och De forslmingsetiska kommitteemas verksamhet. [75] klor.[21] Översyn av lagen om pliktexemplar. [89] Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkes- Energifolskning för framtiden. [48] inriktad utbildning i gymnasieskolan. Första året. [90] _ Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49] x Det statliga encrgiforskningsprogammet -aktörer inom uiagisektom. [52] Jordbruksdepartementet Nedsmmg m, emmw_ m] Fiskprisregleringen och fiskeriadministrationen. [56] Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och Sktlrdeskadeskydd för tradgánisnaringeit. [87] man_ [33]

Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och

m* ”“°3°d° [84] Arbetsmarknadsdepartementet Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning ochrättsfragor. [14] Regionalpolitikens tömtsättningar. [19] Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] DO och Nämnden mot etnisk diskriminering - de tre första åren. [57] Staten i geografin. [65]

Industridepartementet

Statligt finansiellt stöd. [24] Rapporter till ñnansieringsutredningen. [25] Statens mttt- och provstyrelse. [31] Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiseringens mu i FRIA/EG - samarbetet. [45]

Civildepartementet

Rappon av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och sakerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1] integriteten vid statistikpmduktion. [3] Samordnad lansforvalming. Del 1:Förslag. [5] Samordnad lånsförvalming. Del 2: Bilagor. [6] SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Nominering av redovisningskonsul

I

Kommunalbot. [64]

9;1?4 l

_________________. .JBRE .JOMUN

iar-szx-eaer x

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESTÄLLNINGARZ ALLMÄNNA FÖRLAGET,KUNDTJÄNST,10647 STOCKHOLM, TEL: 08-739 96 30, FAX: 08-739 9548. INFORMATIONSBOKHANDELN, MALMTORGSGATAN5 (v10 BRUNKEBERGSTORG), STOCKHODLM.