Översyn av lagstiftningen om träfiberråvara

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Statens offentliga utredningar Eäää 1991:22

w Industtidepartementet

Översyn

av

lagstiftningen

om

träfiberråvara

Betänkande av

tgiflberutredningen

Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpas från Allmäxma Förlaget, som också på uppdrag av mgcringskanslicts förvaltningskontor ombcsbrjcr rcmissutsandningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08/7 39 96 30 Telefax: 08fI39 95 48

Publikationcma kan också köpas i Informationsbokhandeln. Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10750-3 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1991

ÖVERSYN AV LAGSTIFTNINGEN OH TRÃPIBERRÅVARA

Sid.

Inledning

Sammanfattning

Skogsresursen och virkesbalansen Skogsresursen Skogsindustrin 10

D-‘I-‘D-‘I-‘I- ubkutxib-‘

Virkesmarknaden 12

Prövning av användning av träfiberråvara 17 Prövning enligt 136 a S byggnadslagen 17

NIQKDIQN

Prövning enligt lagen om träfiberråvara 18

.zwNr-

Prövningsförfarandet 20

Träfiberprövningen inom bränslesektorn 41 1 Bränslepriser 41

2 Trädbränslenas marknadsutveckling 43 3 Problembeskrivning 44 4 Effekter på industrins råvaruförsörjning av energipolitiska styrmedel. Förslag om ett restitutionssystem 48 .1 utgångspunkter 48 4.2 Produktionen av spán och användningen i träskiveindustrin 50 4.3 Spånpriser 53 .4 Bedömning av spånprisförändringar i olika regioner 57 5 Modeller för restitution pá grund av höjda

Bilagor Kommittêdirektiven 2. Lag (1987:988) om träfiberråvara Förordning (1987:589) om träfiberråvara Förordning (1990:1067) om undantag från vissa föreskrifter i lagen (1987:588) om träfiberrávara Spån- och träfiberskiveindustrins lokalisering Regionala spán- och skogsbränslebalanser

Inledning

Regeringen beslutade den 31 maj 1990 om direktiv för en översyn av lagen (1987:588) och förordningen (1987:589) om träfiberråvara. Utredningen skulle enligt direktiven slutligt redovisas senast den 15 november 1990. Direktiven återfinns i bilaga 1 till denna rapport. Lagen och förordningen återges i bilaga 2.

Chefen för industridepartementet förordnade den 28 augusti 1990 mig som särskild utredare för att genomföra översynen och avge förslag om avreglering eller förenklingar av lagstiftningen. vidare förordnades departementssekreterarna Lena Noreland, industridepartementet, Ann Thomson, jordbruksdepartementet och byráchefen Sune Westermark, statens I energiverk, som experter.

I utredningen ingick, enligt direktiven, att bedöma i vilken utsträckning ekonomiskt stöd till biobränslen kan komma att försvåra skogsindustrins försörjning med träfiberråvara. Utformningen av stöd till biobränslen dis-i kuterades de politiska partierna emellan samtidigt som mitt utredningsarbete pågick. Regeringen medgav i ett beslut den 15 november 1990 att mitt utredningsarbete, med hänsyn till att fakta om stödet saknades, fick förlängas och redovisas senast vid utgången av år 1990. Definitiva beslut om stöd till biobränsleanvändning har ännu inte fattats. De slutsatser och förslag som jag redovisar i rapporten baserar sig därför på den underhandsinformation som jag har kunnat få om stödet. Förslagen utgår ifrån att stödet inte kommer att utformas avsevärt annorlunda än jag har kunnat anta.

Under utredningsarbetet har jag haft sammanträden med företrädare för Föreningen Skogsindustrierna, Svenska

Träskivor Service AB, Svenska pappersindustriarbetareförbundet, Svenska träindustriarbetareförbundet, Sveriges Skogsägares Riksförbund och sågverkens Råvaruförening.

Jag redovisar nu min utredning i följande rapport Översyn av om träfiberråvara och betraktar härmed lagstiftningen mitt arbete som avslutat.

Härnösand den 31 december 1990

Ingemar Öhrn

sammanfattning

Lagen om träfiberråvara syftar till att motverka råvarubrist inom skogsindustrin. Den prövning som sker med stöd av lagen avser användningen av träfiberråvaror i stora skogsindustriella anläggningar samt användning av industridugliga råvaror för eldningsändamál. Rávarubrist antas kunna uppkomma om kapaciteten och därmed virkesanspráken ökar i de stora industrierna och avverkningarna inte samtidigt ökar i landet. Råvarubrist kan också uppkomma i industrin om eldningen med trädbränslen ökar och anspråken på bränslerávaror riktar sig mot de industridugliga

råvaruslagen. I första hand har brist bedömts kunna drabba

mindre industrier utan egna skogstillgångar och med en svag ställning på råvarumarknaden.

vid översynen av träfiberlagen har jag konstaterat att den prövning som avser det skogsindustriella området inte spelar någon avgörande roll för balansen på virkesmarknaden. Det har visat sig under de senaste åren att samhället och industrin förfogar över mer verkningsfulla medel för att påverka virkesutbudet och försörjningen. Träfiberlagen innebär t.ex. inte någon lösning på de s.k. köpsâgverkens eventuella problem med att hävda sig på virkesmarknaden. Hin slutsats är att träfiberlagens regler om prövning av användningen av träfiberråvara inom skogsindustrin kan upphävas.

Träfiberlagen är, vad gäller prövningen inom bränslesektorn, inte tillräckligt distinkt för att fungera väl. Lagens avsikt är att skogsindustrin skall ha förtur till förädlingsbara råvaror och att endast överskott får användas för eldning. Det är emellertid ogörligt att fast-

ställa i det enskilda fallet hur mycket råvara som kan tillåtas för eldning utan att rávarubrist framgent riskeras i skogsindustrin.

styrmedel tillkommer nu för att öka in- Energipolitiska tresset för biobränslen, b1.a. trädbränslen. Energi- och på olja, kol och gas samt stöd till användning miljöskatter av biobränslen, kan komma att kraftigt driva upp efteroch pris pa framför allt span, eftersom det blir frågan konkurrenskraftigt gentemot andra bränslen. Även om mycket skulle fördubblas, skulle det vara lägre än för det priset billigaste bränslealternativet, som blir kol. Prisökningen kan väntas slå igenom även på priset på spån för industriell förädling, som framför allt sker i träskiveindustrin. En så drastisk kostnadsökning skulle hota denna industris existens. I så fall upphör också tillförseln av svenska skivor till byggnads-, snickeri- och möbelindustrin. Hin är att den utvecklingen är oönskad, inte minst uppfattning av handels- och regionalpolitiska skäl, och att den är en oförutsedd effekt av de energipolitiska åtgärderna.

Min slutsats är att träfiberlagens regler avseende råvaruanvändning för bränsleändamål inte kan upphävas utan att andra åtgärder vidtas. Jag föreslår därför ett restitutionssystem för träskiveindustrin. Ett prisindex för span jämförs med ett prisindex för den sammanvägda prisutvecktimmer och massaved. Dessa råvaror antas följa en lingen på normal för industrivirke. Restitution skall prisutveckling därefter kunna medges med ett belopp motsvarande skillnaden mellan det av energistyrmedlen påverkade spånpriset och ett normalt industrispánpris som alltså framräknas med hjälp av virkesprisindex. Systemet ger inte automatiskt restitution, utan bara då man kan konstatera en bränslerelaterad prisökning på spånråvaran. Det tar också hänsyn till att prisutvecklingen kan variera regionalt.

Restitutionssystemet bör få gälla under fem at som en buffert under den tid det kan ta att få igång en mera betydande produktion av bränslerávaror av andra slag, t.ex. skogsavfall och energigrödor. Fem år bör vara en tillräckligt lång tid för att träskiveindustrin och de trävaruindustrier som levererar spán till marknaden, skall på olika sätt kunna anpassa sig till de nya marknadsförhållandena. Jag har inte utarbetat de närmare reglerna för hur restitutionen skall ske till enskilda företag.

Restitutionssystemet har så långt det varit möjligt granskats med hänsyn till EG-aspekter på dess påverkan på internationella konkurrensförhållanden. Systemet innebär att träskiveindustrin kan betala bränslemarknadspriset på

spánråvaran men det förbättrar inte industrins resultat.

Jag anser att systemet inte är konkurrenssnedvridande utan håller relationerna mellan svensk och utländsk träskiveindustri oförändrad. Restitutionen tillfaller indirekt spånproducenterna men subventionerar inte dessa, eftersom de annars skulle leverera spånet till eldning. Systemet bör få granskas av EG-kommissionen.

om det föreslagna restitutionssystemet införs, kan träfiberlagen upphävas i sin helhet. om förslaget av något skäl förkastas, bör en reglering behållas vad gäller användning för bränsleändamál av de mest hotade industriellt förädlingsbara råvarorna.

1. skogsresursen och virkesbalansen

1.1 skogsresursen

investeringar i och hushållning med skogssystematiska har resulterat i att Sverige nu har betydande resursen virkesförrådet och tillväxten i den virkestillgångar. har ökat starkt de senaste femtio åren. Den svenska skogen och tillvarataget virke av träd som årliga avverkningen ej än tillväxten, vilket leder till dött är sammantagna lägre för närvarande med 25-30 milj m*sk att virkesförrådet ökar, dvs. volymen stamvirke ovan per år (skogskubikmeter, Den största ökningen av virkesförradet har på stubbe). i Götaland och den minsta i södra Norrland. senare år skett del av tillväxten sker i yngre och medelålders skog En stor avverkas först om några decennier. Under och kan därför har legat 10-15 milj msk under 1980-talet avverkningarna den nivån. Det finns i dag gott om slutavverkningsmöjliga bar skog i större delen av landet. Tillgången på medelär mer begränsad, särskilt i norra Sverige. ålders skog

Virkesförråd och tillväxt i svensk skog år rigur 1. 1960-1990 (Källa: SLU, Rolf Björheden)

Hilj msk

I00

Tillväxt an

60- Avverkning 40 .

F överskott

9. 1960 65 1970 75 1980 85 1990

Under 1950-talet planterades stora arealer skog som nu är mogen för gallring. Avverkningen ökade relativt sett mer än tillväxten under perioden 1960-1975. Uppbyggnaden av virkesförradet i skogen dämpades. En virkessvacka dvs. brist på avverkningsbar skog i förhållande till efterfrågan, antogs kunna uppkomma. man underskattade den kommande starka tillväxten och effekten av de minskade avverkningarna.

Skogsvårdslagen (1979:429) anger som övergripande mål för skogsbruket att skogen och skogsmarken skall vårdas så att man får en hög och värdefull virkesavkastning på kort och lång sikt. De produktionshöjande kraven i lagen har efter hand ökat under 1900-talet. skogsbruket skall emellertid också ta hänsyn till naturvårdens, kulturminnesvårdens, rennäringens och andra allmänna intressen. Markens produktionsförmága kan därför aldrig utnyttjas fullt ut enbart för virkesproduktion.

Skogsproduktionen har ökat, b1.a. genom beskogning av nya marker, bättre skogsskötselmetoder och en mer systematisk Värdet har ökat genom att andelen lángfibrig skogsvård. barrved har blivit större men kvaliteten har sjunkit genom att kvistigheten ökat. Plantering, röjning och gallring i yngre skog är angelägna skötselátgärder. Tillståndet i föryngringarna har förbättrats under 1980-talet. Metoderna måste anpassas såväl till risken för viltskador som till att inslaget av löv i skogen ökar. Luftföroreningarna hotar såväl skogens hälsa som skogsmarkens långsiktiga produktionsförmåga.

I Avverkningsberäkning 1985 (AVB 85) har sveriges lantbruksuniversitet gjort en konsekvensbeskrivning över

virkestillgångarnas utveckling under 100 år. Skogen blir i framtiden tätare och virkesrikare. Medan andelen yngre skog ökar, minskar arealen gammal skog. Granen ökar sin andel av virkesförrådet i södra Sverige på bekostnad av tallen. Den möjliga inhemska avverkningen på 1990-talet är enligt AVB 85 ca 77 milj msk.

Den svenska skogspolitiken har präglats av långsiktiga överväganden. En stabil skogspolitik är önskvärd med hänsyn till de långa planeringshorisonter som präglar skogsbruket. Regeringen har under år 1990 tillsatt en kommitté med parlamentarisk sammansättning för att utvärdera skogspolitikens mål och medel och föreslå de förändringar som utvärderingen och bedömningar om den framtida utvecklingen kan föranleda.

1.2 Skogsindustrin

Betydande strukturförändringar har genomförts inom skogsindustrin under de senaste decennierna. De producerande enheterna har i allmänhet blivit färre men större.

11 Tabell 1. skogsindustrins strukturutveckling år 1960 1970 1980

kapacitet per

sågverk, produktion per sågverk,-m 1 200 3 800 S 000

år 1976 1990

spánskiveindustrier, antal 18 9 total kapacitet, 1 000 m 1 653 1 012 industri, 1 000 m’ 92 112 kapacitet per

träfiberskiveindustrier, antal 12 6

plywoodtotal kapacitet, 1 000 m’ 140 100 kapacitet per industri, 1 000 m 14 25

Den skogsindustriella produktionen har ökat snabbare än virkesförbrukningen, bl.a. genom bättre produktionsteknik i massaindustrin och ökad användning av sågverkens biprodukter.

Enligt skogsstyrelsens beräkningar byggde skogsindustrins virkesförsörjning (inklusive överföring av biprodukter) under perioden 1980-1984 på en árlig bruttoavverkning av 62,2 milj msk och en nettoimport av 3,5 milj msk. Trenden har varit ökande virkesuttag och under perioden 1985-1989 var bruttoavverkningen i medeltal 64,6 milj m*sk enligt virkesmätningsrádets statistik. Bruttoavverkningen under 1989-90 beräknas till ca 69 milj m3sk. Det innebär en

ökning med ca 1 % jämfört med föregående avverkningsár. virkesförbrukning har ungefär motsvarat den Industrins virke som har varit möjlig att avverka inom landet volym till skog. En bemed hänsyn tillgången på avverkningsbar del av råvaran har emellertid importerats. Under tydande åren 1990-1991 väntas bruttoavverkningen och importen

minska.

var år 1989 följande enligt Skogsindustriproduktionen Virkesmätningsrádet:

10,3 milj ton pappersmassa sågade trävaror 11,6 milj m 0,9 milj m spánskivor träfiberskivor 0,3 milj ton 0,1 milj m plywood

Till denna produktion använde skogsindustrin sammanlagt 55,2 m’fub (fast mått under bark), varav 74 % inom milj massa- och skivindustrin och resten inom ságverks- och Biprodukter från sågverken utgjorde ca plywoodindustrin. 10,5 milj mif (fast mått) av massa- och skivindustriernas Den förbrukade kvantiteten rundvirke utråvaruförbrukning. av 40 % tall, 47 % gran, 10 % björk och 2 % övriga gjordes lövträdslag.

1.3 Virkesmarknaden

Inom förekommer olika avverkningsformer och skogsbruket leveranssätt för det avverkade virket. Virke kan komma från egen skog, rotposter, som leveransvirke, leveransrotposter eller avverkningsuppdrag. Prissättningen inom de olika alternativen kan variera på olika sätt samt påverkas av en faktorer. För leveransvirke förhandlar varje år mängd och skogsindustrins intresseorganisationer om skogsbrukets virkespriserna för kommande säsong, perioden augusti-juli. Förhandlingarna utmynnar normalt i områdesvisa prisupp-

görelser för resp. sortiment. som prissättningsställe anges i de flesta fall leveransplats vid bilväg. Dessa centralt avtalade priser blir därefter normgivande för säsongens virkesaffärer.

På samma sätt träffas årliga överenskommelser om priser på sagverksflis. Utöver grundpriserna förekommer premier för leveranstidpunkt, kontinuitet, kvantitet m.m. Prisskillnaderna mellan de olika områdena kan variera kraftigt från år till år.

Köparens kostnad för virket vid industri ligger emellertid högre än de överenskomna listpriserna och inkluderar kostnader för transport till industrin, inköpsorganisationer m.m. samt premier som utgår för tidig kontraktering, tidig leverans, leverans vid goda vägar, ersättning för specialaptering, överenskommet virkesflöde, provisioner och kvantitetstillägg. Härutöver spelar konjunktursvängningarna och balansen mellan utbud och efterfrågan roll så att prislistans pris tillämpas striktare vid lågkonjunktur, medan extra tillägg kan förekomma då det är högkonjunktur.

Generellt under 1980-talet har virkespriserna varit högre i Götaland än i Svealand och lägst i Norrland. En viss omsvängning kan märkas under aren 1989 och 1990 mot högre priser i Svealand och Norrland än i Götaland. Den relativa prisutvecklingen i fast penningvärde för massaved har varit svag under 1980-talet. I Svealand och Götaland har t.ex. priset ökat med ca 80 kt/m£pb (fast mått på bark) i genomsnitt för tall, gran och björk. Prisutvecklingen för sågtimmer har varit mera ojämn men genomsnittligt i samma storleksordning.

1.4 Skog som energiråvara

Under 1980-talet ökade intresset för att använda inhemska bränslen i större skala. År 1987 utgjorde enligt statens energiverk inhemska bränslen ungefär 14 % av den svenska energitillförseln. De inhemska bränslen som i dag används har till 90 % skogligt ursprung. Andra inhemska energikällor är t.ex. torv och sopor.

Trädbränslen definieras som alla biobränslen med skogligt ursprung bestående av ved, bark, barr eller löv. Träd eller delar av träd är ursprungsmaterial och råvaran kan ha passerat annan användning. Ingen kemisk omvandling får dock ha skett. Till skogsbränsle räknas grenar och toppar (grot), småträd, stubbar samt avfall från skogsindustrin i form av bark, flis, sågspån och kutterspán.

Skogsindustrins stora behov av råvara under början av 1970-talet ledde till att mycket som dittills hade gått till industrins energiförsörjning i stället gick till produktionen. Han började därför se sig om efter andra bränsleråvaror. Intresset ökade för att utnyttja de delar av trädet som blir kvar efter skogsavverkningen, det s.k. skogsavfallet, samt klen röjnings- och gallringsved. När oljepriserna höjdes drastiskt åren 1973-1974 ökade också intresset för vedeldning, men det var inte förrän i slutet av 1970-talet som användningen av trädbränslen tog fart.

skogsindustrin använder själv stora mängder skogsbränslen. Merparten av dessa har sitt ursprung i den egna verksamheten. ságverken använder en del av bioprodukterna, främst bark och span, som bränsle medan resten säljs externt.

Massa- och pappersindustrin utnyttjar också bark och men särskilt viktigt är lutar, som erhålls vid spillvirke tillverkningen av kemisk massa.

Annan storskalig eldning med trädbränslen än den skogsindustriella, t.ex. i kommunala värmeverk, baserar sig främst röjningsved och biprodukter från pa skogsavfall, som anskaffas pa den öppna marknaden. Totalt skogsindustrin används närmare 10 milj m*f i storskalig eldning. Skogsindustrin svarar för huvuddelen av användningen, drygt 7 milj mf. vid värmeverk används ca 2,5 milj mf.

Hushållen svarar för huvuddelen av den småskaliga förtotalt ca 5,5 milj m*f. Uppvärmning av småhus brukningen, med ved är relativt vanlig. Under 1980-talet har nya startats, som flisar trädrester eller tillverkar företag t.ex. pulver, pellets eller briketter, av bränsleprodukter, olika skogsråvaror och biprodukter.

Hittills under 1980-talet har tillgången pa bränsleråvaror inte varit för användningen av trädbränslen. begränsande Den tillgången är emellertid inte jämnt fördelad fysiska över landet och inte heller fördelad på samma sätt som behovet. krav på energianvändning kan förväntas spela Nya roll för det framtida utnyttjandet.

Den dominerande delen bränslerávara består av grenar och som tas ut vid slutavverkning samt klena träd och toppar träddelar som tas ut vid gallring. Därtill kommer den bränslerávara som faller ut i form av röjningsvirke, döda träd, annan mark än skogsmark och för annat avverkning på ändamål än industriell förbrukning.

har tagit fram rekommendationer för hur Skogsstyrelsen uttag av grot och träddelar kan ske med hänsyn till

faktorer. Avsikten är att förhindra att uttaget ekologiska tillväxten för kvarvarande eller kommande beförsämrar bör trädrester endast tas ut stånd. Enligt skogsstyrelsen bestándets växttid, antingen i samband med en gång under gallring eller slutavverkning.

som gjorts om tillgången på trädrester för De utredningar bränsleändamål visar, enligt en rapport från Forskningsstiftelsen skogsarbeten, att tillgången är betydligt större än den nuvarande förbrukningen. Skogsindustrins förbrukning av efter slutavverkning och gallring var avverkningsrester år 1988 1,4 TWh, vilket motsvarar ungefär 0,7 milj mf. Värmeverkens totala förbrukning av bränsleflis år 1988 var 3,4 Twh varav ca 90 % kom från avverkningsrester. Den totala förbrukningen på 2,1 milj mf detta år ligger väsentligt under de uppskattade tillgångarna, också med hänsyn tagen till dagens ekonomiska och ekologiska restriktioner.

Skogsstyrelsen har beräknat att tillgången på skogsbränsleråvaror i form av avverkningsrester är 18 milj msk vid mitten av 2010-talet, förutsatt att avverkningen blir som beräknat enligt AVE 85 och att nuvarande rekommendationer för uttag av avverkningsrester tillämpas. I dag används endast en liten del avverkningsrester som bränsle. Hur mycket av den beräknade tillgången som kan komma att tas ut beror bl.a. på de framtida ekologiska restriktionerna, prisutvecklingen på bränslen, teknikutvecklingen för uttag samt efterfrågan på skogsbränsle från förbrukare utanför skogsindustrin. Frågor om återföring av vedaska och kompensationsgödsling av skogsmarken kan också komma att spela roll för tillgången på skogsbränsle i det långsiktiga perspektivet.

2. Prövning av användning av träfiberråvara

2.1 Prövning enligt 136 a s byggnadslagen

Vid mitten av 1970-talet bedömdes det vara möjligt att uthålligt avverka högst 75 milj msk i det svenska skogsbruket. Skogsindustrin planerade samtidigt omfattande kapacitetsökningar. Detta antogs medföra så starkt ökade virkesbehov och avverkningar att skogsarealerna riskerade att bli överexploaterade. Mot denna bakgrund infördes särskilda bestämmelser om hushållning med träfiberrávara i 136 a 5 byggnadslagen (BL) den 1 januari år 1976.

Enligt bestämmelserna var i princip alla skogsindustrier av nämnvärd omfattning tillståndsskyldiga för att få bedriva verksamhet och använda eller öka användningen av träfiberråvara.

I slutet av 1970-talet ökade användningen av träfiberråvaror som bränsle i eldningsanläggningar. Man befarade att det ytterligare skulle öka anspråken på virkesresursen och att skogsindustrins försörjning med de förädlingsbara råvarorna skulle försvåras. Från och med år 1983 prövades därför också framställning av träfiberbränslen och eldning med träfiberråvaror.

som träfiberråvara räknades rundvirke, biprodukter av rundvirke, skogsavfall, tillverkade trädbränslen som t.ex. bränsleflis, pellets och briketter samt returpapper. Under perioden den 1 juli 1983 till den 1 januari 1986 beslutade regeringen i 123 fall att tillåta ökad råvaruanvändning. Hälften avsåg skogsindustrisektorn och hälften bränslesek-

torn. Totalt bifölls utökad råvaruanvändning med ca 2 milj mfub inom industrin och ca 2,9 milj m°f inom bränslesektorn.

Regeringen prövade alla ansökningar. Tillsynen av de verksamheter som BL reglerade ankom på de kommunala byggnadsnämnderna. I konsekvens därmed kom också tillsynen av råvaruanvändningen att Avila dessa, fastän nämnderna saknade specialkompetens på området.

2.2 Prövning enligt lagen om träfiberråvara

BL upphörde att gälla den 1 juli 1987. Frågan hur bestämmelserna om hushållning med träfiberråvara lämpligen borde hanteras hade då utretts inom regeringskansliet (Ds I av träfiberråvara - 1986:10 Användning förslag om prövning) och beslutats av riksdagen.

Tillräckliga regler för ett ändamålsenligt skogsbruk och för långsiktig hushållning med landets totala skogsresurser ansågs finnas i skogsvårdslagstiftningen. Något skäl att bevara råvarulagen för att motverka en överexploatering av skogen förelåg därför inte längre. Däremot konstaterades att även om virkesförrådet var stort i de svenska skogarna så var avverkningarna otillräckliga i förhållande till skogsindustrins behov. obalanser och ojämna styrkeförhållanden mellan olika parter på virkesmarknaden bedömdes skapa en konkurrens om råvarorna som kunde leda till utslagning av industrier. Råvaruproblem antogs främst kunna drabba sågverk som inte har en säkrad försörjningsbas i form av egen skog och som står utanför de stora skogsbolagens inköpssamarbete. Detta antogs kunna bli särskilt problematiskt för glesbygdskommuner där sågverk ofta har stor betydelse tör näringslivet och sysselsättningen.

Energipolitiska stimulanser antogs kunna medföra en snabbt ökad trädbränsleanvändning. som grundprincip angavs att användningen av träfiberråvaror för eldningsändamål inte borde få hindra skogsindustrins råvaruförsörjning. Endast råvaror som inte är industridugliga eller konkurrensutsatta borde få användas för eldning.

Ställningstagandena resulterade i en inskränkt råvaruprövning som regleras i lagen (1987:588) och förordningen (1987:589) om träfiberråvara. Bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1987. Syftet med lagstiftningen är att motverka brister i skogsindustrins råvaruförsörjning.

Träfiberråvara definieras i träfiberlagen som rundvirke och sådan råvara som härrör från rundvirke, dock inte bark. Returpapper omfattas inte heller av begreppet. Tillståndsskyldigheten för skogsindustrin inträder när företag använder minst 200 000 m’fub råvara per kalenderår. Om den medgivna råvarumängden behöver utökas med mer än 10 000 m3fub per år krävs förnyad prövning. vid användning för eldningsändamål inträder tillståndsskyldigheten när företag använder minst 10 000 mf råvara per kalenderår.

Avgränsningarna medförde att tillståndskravet begränsades till de största stogsindustrierna, dvs. flertalet massabruk, ett 20-tal stora sågverk och träskiveindustrier samt de bränsleanläggningar som använder skogsindustriellt förädlingsbara råvaror för sin verksamhet. Regeringen beslutar om råvaruanvändning inom den skogsindustriella sektorn, medan statens industriverk beslutar inom bränslesektorn. Skogsvårdsstyrelserna är tillsynsmyndigheter inom sina respektive regioner.

I Övergångsbestämmelser till träfiberlagen anges att tillstånd som har meddelats enligt 136 a S BL fortsätter att

i delar. De industrier som har äldre gälla tillämpliga får således fortsätta använda träfiberråvara tillstånd dessa och omprövas först om t.ex. råvarumängden enligt behöver utökas.

1990 beslutade regeringen om undantag från Den 22 november under åren 1990-1991 för de anprövningsskyldigheten i de sju länen i småland, Blekinge, skåne och läggningar Halland som använder flis från sågverk för eldningsändamál. till beslutet var att ságverken i dessa län, på Bakgrunden av dels egen hög produktion, dels avtagande råvarugrund behov i massabruken, hade fatt besvärande stora lager av flis. närmare i en förordning (1990:1067) om Reglerna anges från vissa föreskrifter i lagen (1987:588) om undantag träfiberråvara (bilaga 2).

2.3 Prövningsförfarandet

som använder träfiberråvara tar själva initiativ Företag till enligt träfiberlagen. skogsindustriers anprövning sökningar inges till statens industriverk, som bereder ärendet och överlämnar det till regeringen för beslut. Av bör framgå, förutom vilken råvarumängd och ansökningen -kvalitet som begärs, vilken fabrik som skall använda råvaran samt hur och från vilket virkesfångstområde råvaran att anskaffas. Skogsstyrelsen, länsstyrelsen i planeras verksamhetslänet, domänverket, svenska Pappersindustriarbetareförbundet och Svenska Träindustriarbetareförbundet, Riksförbund och sågverkens Råvaruförening är Skogsägarnas ofta hörda remissinstanser.

Statens industriverk kan göra en industri- och regionalav det projektet. Det är dock politisk bedömning planerade enbart förhållandena på virkesmarknaden som har en direkt

betydelse för beslutet. verket lämnar regeringen förslag till beslut. Om det därefter tillkommer betydelsefull information kan beredningen fortsätta i regeringskansliet. Av beslutet skall framgå hur stor träfiberråvara mängd per kalenderår som får användas i den tillverkande anläggningen. Tillståndet får förses med villkor eller föreskrifter som direkt har med att råvaruförsörjningen göra, t.ex. vad slags träfiberråvara som får användas. Tillståndet avser den anläggning som det är ansökt för och kan sägas tillhöra den juridiska person som bedriver verksamheten där.

Ansökningar om tillstånd att använda träfiberråvara för bränsleändamål inges till och beslutas av statens industriverk, normalt efter remissbehandling. Enligt bl.a. industriverket har remissyttrandena tenderat att bli alltmer standardiserade. Prövningen skall ge svar på frågan om den industriella råvarubasen är på virkesmarknaden tillräcklig för att medge att en ansökt mängd långsiktigt avsätts för eldning.

Statens industriverk har hittills meddelat tillstånd utan tidsbegränsning. Tillstånd kan ges att använda en viss årlig mängd träfiberråvara, vilket ger innehavaren valfrihet mellan olika råvaruslag. Andra tillstånd kan avse specificerade råvaror, t.ex. såg- och kutterspån.

Prövningen av tillstånd enligt träfiberlagen har ingen formell bindning till annan som kan tillståndsprövning fordras, t.ex. prövning enligt miljöskyddslagen. Regeringen eller statens industriverk kan således meddela tillstånd att använda träfiberråvara för ett planerat projekt, oberoende av om andra tillstånd har meddelats. om ett projekt av något skäl inte kan förverkligas, skall tillsynsmyndigheten påkalla att det outnyttjade,råvarutillståndet upphävs.

2.4 Omfattning av prövningen inom skogsindustrin

Under den 1 juli 1987 till den 30 november 1990 perioden har ställning till sammanlagt 30 ansökregeringen tagit råvaruanvändning. De ningar som gällt skogsindustriers fördelar sig enligt följande.

Ökad 18 beslut om totalt 4,9 milj mfub råvaruanvändning Minskad 2 0,3 Ändrade villkor m.m. 10

ansökningar har, vad gäller rávaruvolymerna, bi- Samtliga fallits enligt bolagens yrkanden.

Av besluten om ökad användning avser 16 stycken volymer mellan 15 000 och 336 000 mfub. Två beslut avser 550 000 2 210 000 mfub. Ett beslut gäller ett köpsågverks resp. råvaruanvändning, övriga gäller användning för massaproduktion eller sågning i de stora skogskoncernernas sågverk. I två fall råvarutillstånd till både massabruk och ges sågverk.

av beslut - Tabell 2. Fördelning skogsindustrin

Rávaruvolym (1000 mfub) 15-87 100-107 200-250 300-336 550 2 210 Antal beslut 7 3 4 2 1 1 Total 365 307 882 636 550 2 210 volym

I flertalet ärenden som gällt stora eller i något avseende kontroversiella utökningar har begärts redovisningar av på vilket konkret sätt bolaget har avsett att täcka ravarubehovet.

I ett av de två fall som avser minskad rávaruanvändning har bolaget ansökt om neddragning sedan det visat sig att en övergång till returpappersbaserad produktion innebar minskat behov av färsk fiber. I det andra hade bolaget haft ett interimistiskt tillstånd enligt 136 a S BL i avvaktan på att investeringsplaner fullföljdes och det långsiktiga rávarubehovet - som visade bli - lades fast. sig lägre

I tio fall har bolag begärt att få villkor eller föreskrifter ändrade utan att den tillståndsgivna rávaruvolymen ändrats. Det gäller överflyttning av rávarutillstánd mellan anläggningar, av föreskrifter om virkeskvaliborttagande tet, import m.m.

Beredningstiden från ansökningsdatum till regeringens beslut varierar mellan en månad och 18 månader. Genomsnittet är ca 6,5 månader.

2.5 Omfattning av prövningen inom bränslesektorn

Genom den snävare avgränsningen av begreppet träfiberråvara bortföll tillståndsskyldigheten för de energianläggningar som använder bränslen baserade på grot, klen röjningsved m.m. De som använder en mix av sådana numera prövningsfria råvaruslag och t.ex. tillstándspliktigt spån, fick möjlighet att utan prövning öka spånanvändningen upp till 10 000 m°f per år.

Statens industriverk har under tiden sedan den 1 juli 1987 beslutat om 21 fall av träfiberråvara för eldningsändamål. Den sammanlagda råvaruvolym som medgetts är 608 000 mfub träfiberrávara. I några beslut preciseras att träfiberråvaran skall utgöras av rundvirke av ett visst trädslag

har inkommit till verket eller av spin. Ca 30 ansökningar eftersom de avsett icke tillståndspliktig men avförts, råvaruanvändning.

av beslut - bränslesektorn Tabell 3. rördelning

Rávaruvolym (1000 mif) 10-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60

_Anta1 3 2 3 3 1 beslut 9 Total 66 65 132 155 60 volym 130

i industriverket är ca Den genomsnittliga beredningstiden tre månader. - Per den 30 november 1990 förelåg två, ej om sammanlagt 480 000 m’f råvara, avgjorda ansökningar varav 260 000 m°f span.

3. Utvärdering av råvaruprövningen

3.1 skogsindustrisektorn

Träfiberlagen innebar en avreglering så tillvida att tillståndskravet bortföll för alla mindre industrier. Prövningen enligt 136 a 5 BL kritiserades för att vara mera restriktiv med råvarutillstånd till mindre än till sågverk de stora skogsbolagens massabruk och sågar. De flesta sågverk är numera befriade från råvaruprövning.

För de industrier som fortfarande har har tillståndsplikt prövningen blivit något enklare. Den intressantaste frågan är dock hur lagens syfte att motverka råvarubrist i skogsindustrin har kunnat tillgodoses. Den skogsindustriella prövningen grundar sig på regionalpolitiska motiv och på motiv som har att göra med ojämlika och konkurrenssnedvridande styrkeförhållanden på virkesmarknaden. Lagen skulle således ingripa i de motsättningar som finns mellan köpsågverk och massabruk/bulksågverk inom skogskoncernerna samt mellan glesbygder med sysselsättningsintensiv småindustri och kustland med storskalig processindustri.

I förarbetena till träfiberlagen talas om att de skogsindustriella branscherna har ojämlika förutsättningar på virkesmarknaden. organiserat inköpssamarbete som de stora skogskoncernerna genomför, kan anses vara en sådan företeelse som ger dem ett starkt övertag över utomstående sågverk. Jag kan inte finna att prövningen enligt träfiberlagen är konstruerad så att den på något avgörande sätt kan jämställa förutsättningarna även om sågverkens rörelsefrihet på virkesmarknaden har ökat. Näringsfrihetsombudsmannen, No, har utrett frågan om kartellsamarbete vid virkesinköpen. NO anser att samarbete i inköpskartellen

förekommer och har bedömt detta som konkurrenshämmande, men har ännu inte slutgiltigt beslutat om eventuella motåtgär-

der.

En del varningar hade uttalats för att en fri rávarukonkurrens mellan köpsågverken skulle medföra alltför hårt av den knappa skogsresursen i Norr- och utnyttjande Västerbottens inland och att inlandssågverk skulle slå ut varandra. Det är svårt att nu se nagra sådana resultat av den Prövningen avser för övrigt inte nya prövningsfriheten. att fördela råvara mellan industrier med likvärdiga konkurrensförutsättningar, vilket köpsågverk inom samma virkesfångstområden får anses ha.

Från och med är 1986 ökade virkesimporten för att tilldet ökade råvarubehovet inom främst massa- och godose Regeringen överlade i det läget med pappersindustrin. och industrins företrädare och bedömde att skogsbrukets särskilda åtgärder behövdes för att komma till rätta med de inhemska avverkningarna. Bl.a. beslutades om otillräckliga förbättrade villkor för avsättning av skogslikvider på s.k. Medel anslogs till att öka rádgivningen om skogskonto. till privatskogsbrukare. Skogsindustrin redoavverkning visade virkesbehovet och betalningsviljan tidigare och mera samt ökade sina informationsinsatser. Träfiberentydigt tillkom samtidigt som insatser av nämnda slag genomlagen fördes. också av enskilda ansökningar om råprövningen varutillstånd kom därefter naturligt att inriktas på fragor

om virkesfangsten.

De olika atgärder som samhället och skogsnäringen vidtagit, har samverkat till att avverkningarna ökat och naturligtvis mera bjudits ut på virkesmarknaden. I de enskogsråvara skilda prövningsärendena uppmärksammades skogsbolagens

möjligheter att bidra till ökade avverkningar, inte bara för det egna direkta virkesbehovet utan också till nytta för andra virkesköpare. Uppgifter om att bolaget t.ex. etablerat ravarusamarbete med sågverk eller genomförde aktiv rådgivning eller skogsskötsel åt privatskogsbruket bedömdes därför positivt av regeringen. För att dra några entydiga slutsatser om träfiberprövningens betydelse för virkesutbudet hade det behövts möjlighet att särskilja prövningens påverkan från andra förhållanden som samtidigt påverkat utbudet. Detta har inte varit möjligt.

Kritiker av träfiberlagen har omnämnt lagen som en förlängning av bestämmelserna i 136 a 5 BL med den restriktiva syn på möjligheterna att öka avverkningarna som låg bakom dessa. Träfiberlagen har kallats en ransoneringslag som inte tar hänsyn till den allt större avverkningspotentialen. Om missuppfattningen att lagen syftar till att hålla tillbaka avverkningarna har blivit mera allmän, beror det snarare på otillräcklig information om lagen än på brister i lagen som sådan. Det felaktiga budskapet kan dock i sämsta fall ha motverkat träfiberlagens verkliga syfte.

Regeringen har i mycket liten utsträckning tagit initiativ i enskilda prövningsfall till någon annan lösning av råvaruförsörjningen än den som sökanden själv har redovisat. Den huvudsakliga beredningsprocessen har varit genomförd på sökandens premisser då ansökningen överförts från statens industriverk till regeringen. Om remissinstanserna yttrat sig över ansökningen med vissa angivna förutsättningar angående ravaruförsörjningen, har regeringen inte ändrat dessa förutsättningar i slutfasen av prövningen. Regeringen har därför inte upphävt t.ex. föreskrifter om import av

i rávarutillstånd enligt 136 a S råvara, som var vanliga BL. Just det förhållandet att gamla importföreskrifter tillstånd, har uppfattats som stökunnat fortleva i nya i av att olika åtgärder för att öka de tande, sett ljuset beslutades från och med år 1986. inhemska avverkningarna råvara kan visserligen motverka rávarubrist på Import av virkesmarknaden, men dämpar samtidigt efterfrågetrycket på det inhemska skogsbruket och därmed virkespriserna.

har intresserat sig för på vilka konkreta sätt Regeringen att försörja sig med den ansökta rávaran. bolagen planerat ett antal av tillstånd till stora ravaru- I prövningar har redovisat egna avverknings- och skogsmängder bolagen samt t.ex. olika insatser riktade till skötselplaner Detta är naturligtvis relevant, sett privatskogsbruket. motiv och syfte. Jag bedömer dock att till träfiberlagens det därmed knappast kommer fram några mer ändamålsenliga insatser än de som skogsbolagen själva, på grund av kunskap om vad kräver, ändå och uppfattning försörjningssituationen skulle utföra. Jag är också övertygad om att redan skogsindustrins ökade efterfrågan på råvaror bidrar till att öka

skogsägarnas utbud.

som har redovisat är det inte möjligt för regeringen jag att förbinda ett råvarutillstånd med andra villkor än sådana som direkt har med råvaruförsörjningen att göra. är, till skillnad från 136 a 5 BL, således Träfiberlagen ett instrument som regeringen kan använda för att få inte samhällsinvesteringar, t.ex. förstärkningar av allmänna utförda. Vissa aktiviteter som legat i linje med vägar, t.ex. råvarusamarbete med utomstående lagens syfte, har däremot åberopats som stöd för råvaruansågverk, Jag har inte undersökt om det är själva prövningen språken. i vissa fall har initierat sådana samarbetsprojekt. Min som är att bolagen knappast startar projekt som inte bedömning

är ekonomiskt motiverade och att projekten därför ändå skulle skulle ha kommit till stånd, men kanske vid någon annan tidpunkt.

Jag kan vidare konstatera att de stora i skogsbolagen hög grad löste råvaruförsörjningen under med en högkonjunkturen betydande import av massaved och cellulosaflis. Därigenom dämpades både konkurrensen och inprisökningarna på den hemska marknaden. Importen bidrog rimligen till att motverka sådana bristsituationer i råvaruskogsindustrins försörjning som träfiberlagen avser att motverka.

Jag har inte bedömt det som nödvändigt att genomföra någon mera systematisk mål-medel-analys av träfiberlagens skogsindustriella del. Min slutsats är att har träfiberlagen spelat en underordnad roll för att påverka förhållandena på virkesmarknaden. Andra samhälleliga insatser eller åtgärder som skogsindustrin har vidtagit på eget initiativ sedan år 1986 har haft större betydelse.

3.2 Bränslesektorn

Den avgränsning av prövningsskyldigheten som främst träfiberlagens råvarudefinition innebar för bränslesektorn medförde att antalet prövningsärenden minskade avsevärt. Det administrativa förfarandet förenklades något.

I tillstånd enligt 136 a s BL till eller bränsleeldningsanläggningar föreskrevs normalt att träfiberråvaror som kan avsättas för produktion av sågade trävaror, massa, papper, plywood, träfiberskivor eller spånskivor inte skulle få användas för eldningsändamål. Med villkoret avsåg regeringen att markera att av industridugliga råvaror skulle bara överskott få användas. Erfarenheten visade att det framför

allt var konkurrensen mellan träskiveindustrin och bränslesektorn om sågverkens biprodukter som kunde vara besvärande.

villkoret ansågs emellertid otillräckligt, eftersom utkan avsättas var möjligt att tolka inom alltför trycket vida för att det i praktiken skulle kunna skydda gränser industriråvaran mot eldning. Om priset låg över industrins om rundvirke var felapterat eller span betalningsförmåga, var blandat med bark så kunde råvarorna inte avsättas för industriell förädling.

I förarbetena till träfiberlagen markerades att bränslesektorns träfiberanvändning inte får förhindra en jämn och tillförsel av råvaror till skogsindustrin. Det tillräcklig inte en god resurshushållning att elda upp råvaror främjar som kan utnyttjas industriellt.

Aktörer på bränslemarknaden antogs komma att uppfatta som lämpligaste trädbränsleråvara om det inte skogsavfallet var tillståndspliktigt. Prövningen skulle koncentrelängre ras analys av konkurrensen om industriråvaran mellan på en industri- och bränslesektorn i varje enskilt fall. Varje enskild tillståndsansökan antogs vara mer kontroversiell, eftersom också vanligtvis större mängder industriråvara skulle vara ifrågasatt.

på skogsavfallet som bränsleråvara ökade starkt Efterfrågan under första halvan av 1980-talet men mattades av vid mitten av decenniet av flera skäl. Priset på alternativa bränslen som olja och kol sjönk så att skogsbränslenas konkurrenskraft allmänt sett avtog. Tidigare hade skogsgallringar kunnat göras lönsamt om träddelar samtidigt togs ut för bränsleändamål. Små och varsamma skogsbruksmaskiner

utvecklades efter hand, varigenom gallringarna lönsamt kunde inriktas enbart på att ge industriråvara. Långsiktiga energipolitiska riktlinjer för biobränslen saknades fortfarande. samhällets investeringsstöd till fastbränslepannor upphörde.

Allt detta kan ha bidragit till att styrningen mot det prövningsfria råvarusortimentet som träfiberlagen skulle ge, hittills har uteblivit eller åtminstone inte har blivit särskilt påtaglig.

Jag tolkar både tidigare och nuvarande motiv och formuleringar om råvaruprövningen så att skogsindustrin anses ha en ovillkorlig förtur till råvarorna. Inte i något sammanhang nämns att priset och köpares betalningsförmága skall få styra råvarans ändamål och att hänsyn till sådana förhållanden bör tas i de enskilda tillståndprövningarna. Prövningen skall uteslutande gälla frågan huruvida det i första hand finns tillräckliga mängder av de eftersökta råvarorna att tillgå för industrin för att i andra hand ytterligare mängder långsiktigt skall kunna avsättas för eldningsändamål.

Kritiker har menat att träfiberlagen i sig själv håller tillbaka utvecklingen av t.ex. spåneldningsteknik eller spånbaserade bränslen, eftersom den innebär en möjlighet för samhället att säga nej till användningen av råvaran. Deras uppfattning är att det är betalningsförmågan hos köparna som måste avgöra för vilket ändamål råvaran skall användas. Jag anser att detta berör själva kärnproblemet i råvaruprövningen.

Det är naturligtvis en viktig planeringsförutsättning för den som t.ex. vill etablera eldning med rundvirke eller tillverka bränsle av spån att veta att råvaran inte

kan undandras. Statens industriverk meddelar norplötsligt malt tillstånd utan tidsbegränsning, dvs. de mängder tritiberråvara som tillstånden avser blir uppbundna för eldså länge de kan användas i de anläggningar som ningsändamål tillstånden är knutna till. Det kan alltså ha förmått eneratt begära tillstånd för säkerhets skull innan giföretag ett förmodat råvaruutrymme är fulltecknat. Åtminstone när det biprodukterna är ju tillgången begränsad till gäller vad som faller ut vid trävaruproduktionen.

Min utvärdering av hur träfiberprövningen fungerar för närvarande kan enklast illustreras med exempel från spånmarknaden. Beslutssituationen blir lätt svårhanterlig, eftersom det gäller att bedöma om råvaran räcker för alla användare. Om råvarubalansen vid prövningstillfället studeras, kan man visserligen avgöra hur stora volymer som produceras och används för tillfället. Detta är dock att anlägga ett alltför kortsiktigt perspektiv. Det är välbekant att spånproduktionen varierar både säsongs- och konjunkturberoende. I det långsiktiga perspektivet saknas tillräckligt underlag för att bedöma vilket råvarubehov industrin kommer att ha i all framtid och hur stort råvaruutbudet samtidigt kommer att vara.

Min är att industriverket ofta står inför en uppfattning alltför tvetydig uppgift och beaktar skogsindustrins förtursrätt mindre än vad lagstiftaren tycks ha avsett. Det faktum att industriverket har medgett tillstånd att använda för bränsleändamål i en region där det hittills oftast spån har varit brist på spån, visar på detta. Antingen har verket bedömt att skivindustrins spånefterfrágan kommer att på den aktuella marknaden genom att industrin i upphöra stället köper från avlägsnare marknader, byter råvaruslag eller ner produktionen eller, sannolikare, ansett lägger

att spånet bör tillfalla den verksamhet som kan betala för det. Alternativet för verket skulle ha varit att avslå ansökningen om spån för bränsleändamål eller medge användning av en begränsad volym, med risk att vid olika tillfällen få konstatera att spánvolymer över huvud taget inte får avsättning. En annan möjlighet hade varit att meddela ett tidsbegränsat tillstånd, med den olägenhet det hade inneburit för innehavaren.

Min bedömning är inte en kritik av statens industriverk för felaktiga beslut utan ett försök att påvisa hur svårt det är att genom en författning åstadkomma det som avses, nämligen att bara överskott av industrived får eldas. Svårigheten är särskilt uppenbar när det gäller prövningen inom bränslesektorn, eftersom prissättningen, särskilt på industrispånet, i hög grad påverkas av de samhällsbeslut som gäller bränslemarknaden. Detta kommer att behandlas ytterligare i ett senare avsnitt.

4. Allmänna utgångspunkter

Det finns politikområden som har särskild betydelse några de verksamheter som lagen om träfiberråvara berör. för avser den avgränsade och specialiserade Utredningsuppgiften samhället användningen av skogsråfrågan om hur reglerar Ambitionen måste ändå vara att mina förslag skall varorna. harmoniera med allmänna förutsättningar som kommer kunna att gälla för näringslivet.

delen av 1980-talet har den svenska industrin Under större haft sett lönsamhet och hög investeringsen generellt god har varit, har industrin i takt. Osagt vilka anledningarna investerat utomlands. Detta gäller även för ökande grad Under det senaste året har industrikonskogsindustrin. vänt nedåt och har junkturen kapacitetsutnyttjandet minskat, inom t.ex. massa- och pappersindustrin högst ägnas frågor om den väsentligt. Mycket uppmärksamhet industrins kostnadsläge och exportens konkurrenssvenska

kraft på utlandsmarknaderna.

beslut nu bl.a. till att skapa goda Olika politiska syftar tillväxt i bl.a. förutsättningar för förnyad näringslivet, industriinvesteringar i Sverige. Besluten genom fortsatta bara direkt resultatpåverkande faktorer i gäller inte för De industrin som t.ex. regler företagsbeskattningen. också samhällssystem som mera allmänt påverkar gäller t.ex. energisystemet, arbetskraftsförsörjnäringslivet, infrastrukturen och integrationen i Europaningen, samarbetet.

är huvudsakligen inriktad på att skapa Industripolitiken för förnyelse och tillallmänt sett goda förutsättningar statens insatser avser t.ex. stöd till växt i industrin.

teknisk forskning och utveckling och nyföretagande, medan däremot direkta stöd till enskilda företag i princip inte skall förekomma.

Ett för den träbearbetande industrin branschprogram etablerades i början av 1970-talet. Det avser numera möbel- och snickeriindustrin och beräknas pågå sågverks-, t.o.m. 1992/93. Programmet syftar, vad gäller budgetåret till att underlätta omställning till ökad visågverken, dareförädling och teknisk förnyelse för att förstärka branschens långsiktiga lönsamhet. Projekt som genomförs skall kunna vara till nytta inom hela branschen. Medalsramen för hela är för närvarande 11 milj kr per programmet år. Dessutom finns extra medel för branschprojekt som genomförs i de fyra nordligaste länen.

Regionalpolitiken inriktas på att ge människor tillgång till arbete, service och god miljö och främja en rättvis av välfärden. Den skall också främja en bafördelning lanserad befolkningsutveckling och rationell produktion, så att ekonomisk tillväxt kan uppnås. Vid fördelningen av god de medlen prioriteras sådana delar av regionalpolitiska landet där skogsnäringen ofta har en dominerande roll. Därav förstås att skogsnäringen har en stor regionalpolitisk

betydelse.

Landets behov av energi skall varaktigt kunna tillgodoses ett sätt som är förenligt med samhällsekonomiska, sopå ciala och miljöpolitiska mål. Enligt de energipolitiska riktlinjerna skall energisystemet baseras på varaktiga, helst och inhemska energislag som också är säkra förnybara och Biobränslenas roll blir mot den miljövänliga. bakgrunden allt viktigare.

och förenklingar av administrativa Frågor om avreglering

vissa samhällsregler är system har länge uppmärksammats. aktiviteten. De får dock inte för den ekonomiska nödvändiga att ta tillvara de efi samhället försämra möjligheterna att ekonomiska refektivitetsvinster som kan göras genom

är beroende av att ha enhetliga surser omfördelas. Företag

som ger möjlighet till framförhållning-

och klara spelregler

för sitt beslutsfattande.

motiv som har att göra med Under senare tid har tillkommit

av och inteden ökade internationaliseringen näringslivet

inom så långt möjligt likartade grationssträvandena Europa.

eftersträvas, bl.a. för att ge likvärdiga regler och normer

för industrin i utvecklings- och konkurrensförutsättningar

olika länder.

är att för- Hin slutsats av dessa allmänna utgångspunkter

bör så möjligt tillrörande träfiberråvaran långt slagen Sålunda skall industriell utskilda intressen. godose av biobränslen skall gynnas. veckling främjas. Utnyttjande

balansen skall påverkas positivt. slutligen Den regionala

innebära ett borttagande av utvecklingshämbör förslagen

De förslag som mande och kostnadskrävande regleringar.

avsnitten är avsedda att tilli de följande presenteras

dessa krav. godose

S. inom skogsindustrisektorn - förslag Trâfiberprövning

5.1 Ett myndighetsförslag om förenklad prövning

Statens industriverk, skogsstyrelsen, domänverket och statens energiverk har presenterat ett gemensamt förslag till förenklad prövning av användning av träfiberrávara. Förslaget går i korthet_ut på att användare av råvara åläggs en anmälningsskyldighet. Den som nyanlägger eller utvidgar sin verksamhet i en omfattning som kräver minst 10 000 mfub prövningspliktig träfiberrávara per kalenderår skall således lämna uppgift om detta till skogsvárdssty-

relsen i det berörda länet. Därifrån lämnas uppgiften

vidare till skogsstyrelsen som sammanställer råvarubalanser och uppgifter om planerad användning. Skogsstyrelsen informerar i sin tur statens industriverk och regeringen om gjorda anmälningar. Därmed skulle industriverket och refå möjlighet att bedöma om en viss planerad utgeringen byggnad medför någon fara för råvaruförsörjningen. om inte industriverket eller regeringen inom två månader har angett att ärendet skall prövas enligt träfiberlagen blir den anmälda volymen gällande.

Jag konstaterar att förslaget bygger på att träfiberlagen bibehålls med i stort sett nuvarande utformning. Det som skulle skilja prövningen jämfört med nuläget är själva förfarandet vid anmälningen eller prövningen av ökad råvaruanvändning. Åtminstone vad avser den skogsindustriella delen skulle tillstánden i flertalet fall kunna erhållas snabbare, eftersom företagen oftast undslipper den faktiska anmälningen och granskningen av den hos prövningen. Själva skogsvårdsstyrelsen och skogsstyrelsen kan däremot knappast förenklas, eftersom dessa bör bygga på liknande uppgifter om rávarubehovet, försörjningen och balanssituationen som nu.

anser inte att det därutöver finns några avgörande Jag fördelar med det skisserade prövningsförfarandet. Jag återkommer i ett senare avsnitt med förslag till annan lösning vad gäller råvaruprövningen inom bränsleområdet.

5.2 Förslag om upphävd prövning

Hålet att motverka brister i skogsindustrins råvaruförkan, träfiberlagen, b1.a. uppnås genom att sörjning enligt hålla tillbaka utbyggnadsplaner i de stora skogsindustrier som har ett övertag över andra industrier på virkesmarknaden. såvitt jag har kunnat utröna av studerade prövningsfall området har regeringen inte på det skogsindustriella vid något tillfälle försökt begränsa kapacitetsutbyggnaden. Det skulle i så fall ha varit en åtgärd i motsats till den ambitionen som blivit allt tydligare under senare politiska delen av 1980-talet, nämligen att underlätta tillväxten och utvecklingen i näringslivet.

I stället har i ett antal fall överläggningar tagits upp

med industriföretagen om olika sätt att bidra till att

råvarubasen, dvs. öka de volymer industriråvara som vidga blir Hin tidigare redovitillgänglig på virkesmarknaden. sade slutsats är att andra instrument som står till regeoch industrins förfogande visat sig betydligt mer ringens verkningsfulla för detta ändamål än träfiberlagen.

anser inte att träfiberlagen har kunnat påverka de Jag som genereras av de stora bolagens styrkeförhållanden samarbete Eftersom skogsbolagen har på virkesmarknaden. blivit allt färre och större i Sverige kommer de att ha ett stort inflytande på virkesmarknaden, vare sig mycket

inköpssamarbete förekommer eller inte. Min organiserat slutsats är att detta är ett problemkomplex som kan bortkopplas från ställningstagandena till träfiberlagen.

av med träfiberråvara enligt 136 Då prövningen hushållning a s BL upphävdes, antog vissa motståndare till den då genomförda avregleringen att den skulle leda till kaotiska förhållanden och utslagningar, särskilt bland sågverk inom det regionalpolitiska stödområdet.

Dessa farhågor har visat sig vara överdrivna. Sedan år 1987 har varit extremt högt i massa- och kapacitetsutnyttjandet Regeringen har bifallit alla ansökningar pappersindustrin. om ökade råvara till massaindustrin. I den mån avvolymer inte har hållit jämnt takt med det ökade råverkningarna har industrin försörjt sig med importerad råvarubehovet, vara. Det kan visserligen uppfattas som stötande att.ett som Sverige importerar råvaror till sin skogsskogsland industri. och samhällsekonomiskt kan det dock Företagsbetraktas som rationellt, om importveden kan hanteras lönsamt av industrin och ge bidrag till utrikeshandelsbalansen. I fall tycks lösningen ha bidragit till att motvarje verka råvarubrist som annars möjligen hade bromsat sågverkens produktionsutveckling.

Trots den och råvaruefterfrågan inom höga produktionen främst massaindustrin har således inte någon påtaglig råvarubrist uppstått. De problem som de nordligaste sågverken kan ha haft med sin råvaruförsörjning, har i större att med de naturliga, skogliga restrikutsträckning göra tionerna i dessa regioner än konkurrensen gentemot massaindustrin. Det branschprogram för den träbearbetande industrin som genomförs, bl.a. med inriktning på sågverkens vidareförädling, är för övrigt ett effektivare sätt att

värna sågverkens långsiktiga lönsamhet än vad råvarulagen kan vara. organiserade råvaruförhandlingar bidrar till att stärka sågverkens position på råvarumarknaden men ytterst är det naturligtvis sågverkens betalningsförmåga som avgör hur framgångsrika dessa är i råvaruinköpen.

Inte i något av de samtal som jag har haft med skogsindustrins företrädare eller för övrigt i det material som jag har studerat, har det framkommit några starka argument för att råvaruprövningen i den skogsindustriella delen behövs fortsättningsvis. Min slutsats är att prövningen av råvaruanvändning enligt träfiberlagen nu är skogsindustrins mogen att upphävas. Jag vill tillägga att detta är ett naturligt andra avregleringssteg efter det första steg som togs då prövningen enligt 136 a 5 BL upphörde.

6. Ttäfiberprövningen inom bränslesektorn

6.1 Bränslepriser

Det skulle föra alltför långt att göra en fullständig beskrivning av prisutvecklingen på bränslen och orsakerna till den. Jag begränsar mig till att som en bakgrund till förslagen om rávaruprövningen på bränsleomrádet beröra de aktuella prispáverkande faktorerna.

Bränslepriser bestäms av baspriser som varierar på grund av olika utbudsförhállanden, samt tillkommande skatter och avgifter som bestäms genom samhällsbeslut. Till prisbilden kan också höra olika former av stöd till energianvändningen som likaså beslutas av samhället.

våren 1990 beslutade riksdagen bl.a. att miljöskatter skall införas den 1 januari 1991 på svavel från förbränning av olja, kol och torv samt på koldioxid från förbränning av olja, kol, naturgas och gasol. I de överväganden om miljöavgifter och -skatter som redovisas, anförs att nivån i princip bör fastställas så att de motsvarar samhällets kostnader för den miljöstörning som uppstår av förorenande utsläpp. Där konstateras att det i praktiken dock är svårt eller omöjligt att beräkna dessa kostnader och att nivån i stället bör sättas så att avgifterna får en avsedd styrande effekt. Avsikten är således att få konsumenterna att undvika de bränslen som anses påverka miljön mest negativt och i stället välja andra bränslen, t.ex. biobränslen.

Riksdagen har vidare beslutat att miljöavgifter skall införas den l januari 1992 pá kväveoxider vid energiproduktion. Beslutet innebär att avgifter skall tas ut på kväveoxider från pannor och gasturbiner som används för el-

i stor skala. Avgifterna skall beröra eller värmeproduktion alla av oavsett vilken typ av bränsle typer anläggningar, som används. Avgifterna skall grundas på utsläppsmätningar fall och återföras till de anläggningar som i varje enskilt har effektiv De avses därmed ge en styrutsläppsreduktion. mot renare anläggningar men kan inte sägas få någon ning vad gäller valet av bränslen. styreffekt

har också beslutat om en differentiering av Riksdagen bränslen. Beslutet innebär att energiskatten på vissa från och med den 1 januari 1991 halveras energiskatterna med tidigare. Mervärdesskatt på bränslen uttas jämfört sedan den 1 mars 1990.

Miljö- och energiskatter samt miljöavgifter läggs ovanpå det som bränslena har. Biobränslen, t.ex. trädgrundpris belastas inte med de nämnda skatterna och konbränslen, kurrenskraften för dessa bränslen förstärks därigenom. nu aktuella är enigheten stor om att I den energidebatten att bioenergin bör ha en större roll i landets energiför- Ett omfattande arbete på många håll för att sörjning. pågår utveckla teknik som möjliggör ett effektivare utnyttjande av olika biobränslen. Numera diskuteras inte bara slags av för bränsleändamål utan också utnyttjande skogsrávaror och av energigrödor i olika former. odling tillvaratagande

Företrädare för tre av riksdagens partigrupper har under hösten 1990 överlagt om riktlinjerna för den framtida energiförsörjningen i Sverige. Kommande energipolitiska till riksdagen kan väntas grunda sig på dessa förslag Eftersom överläggningarna fortfarande pågår överläggningar. vid slut måste jag fullfölja arbetet utan utredningstidens att i av träfiberprövningen kunna ta hänsyn bedömningarna

till vilka ekonomiska stöd till fördel för biobränslena som kan komma att beslutas senare. för mina för- Försättningar slag är således de nu kända pris- och konkurrenspåverkande förhållandena.

6.2 Trädbränslenas marknadsutveckling

Under den första hälften av 1980-talet ökade intresset för trädbränslen, påverkat av dåvarande energipriser, energidebatt, investeringsstöd till fastbränsleanläggningar mm. Utvecklingen avstannade dock från och med mitten av decenniet, sannolikt beroende på att priset på importerade bränslen sjönk kraftigt så att dessa blev konkurmycket renskraftiga. Investeringsstödet för fastbränsleanläggningar trappades ned och upphörde vid utgången av år 1986.

Biobränslena förväntas bli intressanta i den bränslenya marknadssituationen. Min bedömning är dock att en mera omfattande biobränsleanvändning kommer att först byggas upp på sikt. Energiskog och energigrödor är t.ex. ännu tämligen oprövade och det kommer att krävas tid för inytterligare vesteringar i teknik och kunskap innan sådana bränsleråvaror kan levereras i större skala. I stället kan man i första hand förvänta en ökad traditionella efterfrågan på trädbränslen och skogsråvaror för eldning. Eldningen med trädbränslen kommer sannolikt att öka först i de befintliga anläggningar som redan har utrustning för det men som av prisskäl hittills inte har använt större mängder. I andra hand tillkommer trädbränsleeldning i de som anläggningar med vissa investeringar kan omställas från dyrare bränslen.

Det är naturligtvis inte möjligt att mera exakt beräkna i vilken takt efterfrågan på trädbränslen kommer att öka. Det är rimligt att anta att efterfrågan kommer att variera

mellan olika slag av bränsleråvaror_och trädbränslen. Det råder också stora regionala skillnader i fråga om tilloch dessa bränsleråvaror och bränsgången efterfrågan på len.

Enligt statens energiverk varierar produktionskostnaderna starkt för olika kvaliteter av trädbränslen. Förädlade bränslen som t.ex. pellets och träpulver är dyrast. Därefter bränsleflis av skogsavfall, småträd m.m. För följer av dessa bränsleslag behövs investeringar i en tillverkning särskild framtagnings- eller produktionsapparat, vilket fördyrar bränslet.

som bränsle är spån och bark som kan användas Billigast utan särskild behandling eller efter enbart torkning. Det låga priset beror också på att dessa är biprodukter, vars framtagningskostnader huvudsakligen ingår i trävaruindustrins kostnader för råvarorna och den egentliga till- Marknadens efterfrågan har hittills inte heller verkningen. varit sådan att priset drivits upp till nivån för övriga bränslen eller skogsråvaror. För cellulosaflis som också är en sådan biprodukt från sågverk är produktionsförhållandet detsamma, men prisnivån är, beroende på marknadssituationen, högre och närmare relaterad till prisläget för massaindustrins alternativa råvaror.

6.3 Problembeskrivning.

Under år 1990 har produktionen av flis och spån i sågverken, särskilt i Sydsverige, överstigit avsättningsmöjligheterna. Detta beror främst på att massaindustrin drabbades av en kraftig konjunkturnedgång, medan sågverken fortfarande hade en god marknad för sina sågade varor. Massaindustrins import fortsatte enligt kontrakt som inte kunde

brytas. Eldningskapacitet som omedelbart kunde ta hand om överskottet saknas i stor utsträckning. Exemplet visar att hittillsvarande försök till styrning av rávaran inte har kunnat bidra till att skapa anpassningsbara avsättningsmöjligheter för biprodukterna. Snarare kan utvecklingen och etableringen av flexibel eldningskapacitet ha hindrats.

Utgångspunkten för de hittillsvarande regleringarna av träfiberrávaran har varit att de industriellt förädlingsbara skogsråvarorna inte bör eldas utan så långt möjligt användas i skogsindustrin. Jag har samma utgångspunkt. En m’ råvara som förädlas i industrin och exporteras ger exempelvis ett betydligt större bidrag till handelsbalansen än den besparing som görs om samma mängd eldas och därmed ersätter importerade fossila bränslen.

Tabell 4. Alternativ användning av 1 mf träfiberråvara (priser i juli 1990)

ságtinner -- 0,5 m sågade trävaror (+ biprodukter till massa- och träskiveproduktion)

exportpris - 850 kr (exkl värde av massa-/skivprodukter)

massaved -- 0,25 ton kemisk massa exportpris - 1 150 kr eller -- 0,4 ton mekanisk massa exportpris - 975 kr

spån --› 0,85 m spánskivor - 1 220 kr exportpris

eller -- bränsle som ersätter 1/5 m’ olja (E01) - 158,40 kr importpris eller -- bränsle som ersätter 270 kg kol importpris - 90,20 kr

ifrån att riskerna för den svenska skogsin- Jag utgår och lönsamhet inte har bedömts dustrins råvarutillförsel Detta antar jag vid de beslut som gäller energistyrmedlen. är att det finns tillräckeftersom en allmän uppfattning i för alla ändamål. om hanligt med skogsråvaror Sverige sker marknadsmässiga villkor, deln med skogsråvarorna på de till rätt ändamål, dvs. det och fördelas produceras Detta kan anses gälla för virsom ger bästa avkastning. industriella köpare agerar under kesmarknaden, där olika

väsentligen samma förutsättningar.

har däremot vissa annorlunda inslag. Bränslemarknaden i inter- Bränsle säljs inte, som skogsindustriprodukterna,

utan en marknad där villkoren är

nationell konkurrens på beslutar om energiskatter och inhemskt bestämda. Samhället

för att öka och upprätthålla biobränslenas avgifter bl.a. andra bränslen. De stora bränslekonkurrenskraft gentemot ofta kommunala värmeverk eller andra offentliga köparna är minimera kostnaderna, men företag. Dessa måste visserligen av sina kunder, t.ex. husde kan ta ut täckande avgifter alternativ till de håll, som inte har något egentligt

offentliga värmeleverantörerna.

kan betecknas som natur- De nämnda förhållandena knappast som bör ha fritt spelrum. liga marknadsförutsättningar min ingriper samhällets energipolitiska Enligt uppfattning de normala marknadsvillkoren för skogsbeslut i och rubbar därför att det är rimligt att disråvarorna. Jag anser

om det finns risk för en oönskad marknadspåverkan kutera i så fall bör elimineras. Liksom tidigare lagoch om denna det är en resursanvändning om stiftare finner jag att dålig av för eldsamhällets stöd till användningen skogsråvaror

ningsändamål leder till att skogsindustrins virkesförsörjning försvåras. Bränsle- och värmeproducenter bör använda sådana avfallsprodukter i skogsbruket och skogsindustrin som inte har annan användning.

Jag bedömer att sågtimmer och massaved normalt inte kommer att efterfrågas som bränsleråvara i någon utsträckning som allvarligt hindrar sågverkens och massabrukens råvaruförsörjning. De storskaliga trädbränsleanläggningarna är oftast utformade för att eldas med tämligen finfraktionerat bränsle som flis och spån. Rundvirkestillgången är god i landet och åtminstone massabruken kan i viss mån anpassa råvarumixen till marknadssituationen. Importerad ved har visat sig vara ett råvarualternativ för massabruken.

Hin bedömning är vidare att i första hand spånråvaran kommer att påverkas i det konkurrensläge som uppkommer genom de nya ekonomiska styrmedlen på bränsleområdet. Till skillnad från bränsleflis krävs ingen särskild produktionsapparat för att få fram spån. Eftersom spånproduktionen är helt avhängig av produktionen av sågade och hyvlade trävaror, är tillgången begränsad.

skivindustrin har etablerats med tillgång till billig råvara som en grundförutsättning. Spån kan inte tillverkas för träskiveindustrins behov och det kan inte heller transporteras över längre avstånd. spånet kan i obetydlig utsträckning ersättas med andra råvaruslag. Industrin är ofta lokaliserad till glesbygder och har därmed stor regionalpolitisk betydelse. Skivindustrin i konkurrentländerna har ofta betydligt lägre råvarukostnader. En normalstor spånskivefabrik i England som nyetablerades under hösten 1990, får t.ex. spånet gratis. Detta kunde förekomma också i

Sverige fram till mitten av 1970-talet. Träråvaran svarar numera för ca 1/3 av tillverkningskostnaden för svenska spån- och träfiberskivor.

6.4 Effekter på industrins råvaruförsörjning av energipolitiska styrmedel. Förslag om ett restitutionssystem

6.4.1 utgångspunkter

I de beräkningar som jag redovisar i det följande har jag dels förutsatt att användningen av träfiberråvara för eldningsändamál avregleras, dels att prisstrukturen för bränslen förändras till följd av ändrad energiskatt samt införandet av koldioxid- och svavelskatt (C02— och S—skatt) från och med år 1991. Till grundpriserna för bränslen exklusive skatt i april 1990 har jag lagt de nya energi-, och S-skatterna och därigenom fått fram de förväntade C02marknadspriserna år 1991. Dessa kan i tabellen nedan jämföras med gällande marknadspriser (november 1990).

Tabell 5. Bränslepriser

öre/kWh grund- energi- S- summa- markn- C02pris skatt skatt skatt förvänt- pris at markn

bränsleflis 11,5 0 0 0 11,8 11,3

har bestämts till 25 öre/kg T.ex. bildas

C02-skatten CO2.

vid förbränning av ett kg kol ca 2,4 kg eller omräknat C02 0,33 kg/kwh, vilket ger 8,4 öre/kwh i S-skatten

C02-skatt.

baseras pa svavelinnehållet i bränslena. För kol uppgår skatten till 30 kr/kg svavel och för olja till 27 kr/kg och varje tiondels viktprocent svavel i oljan.

Avgift på kväveoxider införs ar 1992, men denna väntas inte påverka prisrelationerna mellan de olika bränslena.

Fastbränslena flis och kol ligger under at 1990 pa samma prisnivå. I den nya prissituationen finns utrymme för prishöjningar pa flis. De faktiska prishöjningarna bestäms av den lokala marknadens betalningsförmága för flis i förhållande till närmast jämförbara bränsle. Om detta är kol kan priset på sikt stiga från 11,3 öre/kWh till närmare 19,5 öre/kWh (jämför tabellen ovan). Prishöjningen kan fördröjas om skogsavfall kommer fram i snabb takt eller om eldningskapaciteten ökar långsamt.

Efterfrågan på de industriellt förädlingsbara råvarorna som bränsle kommer att bero på prisrelationen mellan industriveden och bränslena. Pris och utbud av trädbränslen av skogsavfall, bark och annat som inte är förädlingsbart kommer också att ha betydelse. Priset på industrived, omräknat till energipris, kan illustreras enligt följande. som nämnts varierar priset pa olika råvaruslag regionalt, beroende pa leveranssätt mm. Här används några prisexempel (at 1990) som jämförelsetal.

S0

Industriråvarans bränslevärde - exempel Tabell 6.

Råvaru- pris energiinnehåll pris slag kr/enh kwh/enh öre/kWh (mfub) 450 1 900 23,7 sågtimmer massaved (m°fub) 350 1 900 18,4 cellulosaflis (ms) 130 800 16,25 span (m’s) 50 650 7,7

Prisrelationerna visar att i första hand industrispånet kan komma att efterfrågas som bränsle. I det följande kommer att koncentrera mig på frågan om träskiveindustrins jag spånförsörjning.

6.4.2 Produktion av spån och användningen i träskiveindustrin

Antalet sågverk har minskat i landet, under perioden 1965-1984 med 44 %. Antalet sågverk med produktion 10 000 msv/år (sågad vara) ökade under överstigande från ca 240 till drygt 280. Deras andel av perioden har ökat från ca 65 till ca 90 %. Det är totalproduktionen framför allt de medelstora och större sågverken som bedriver handel med sina biprodukter.

Vid en årsproduktion i landet av 12 milj mlsv produceras m°s bark (motsvarande 3,7 Twh) samt 2,16 milj mlf 6,2 milj (4,3 Twh). Härutöver produceras kutterspån vid hyvspån varav vid sågverk ca 0,35 milj m°f och vid fristående ling, hyvlerier ca 0,45 milj mlf (uppskattat).

I ett som producerar 10 000 msv faller ca Exempel: sågverk 5 200 ms bark (- 3 100 Mwh), 1 800 m’f spån (- 3 600 Mwh) sant 7 200 mf sågverksflis.

Av den producerade spånvolymen används ca 20 % som bränsle direkt i sågverken. Ca 15 % säljs som bränsle externt, medan ca 65 % säljs som industriråvara, främst till träskiveindustrin. Produktionen av spån är jämnt fördelad över året. Spånlager byggs upp under sommarhalvåret, eftersom mindre mängder används för eldning då. Efterfrågan på bränslespån under vinterhalvåret varierar beroende på väderleken. Avsättningen av spån till industrin är jämnare fördelad över året. Periodvis har överskotts- eller bristsituationer uppstått som följd av ändrade utbuds- och efterfrågeförhållanden inom sågverken eller skivindustrin.

Inom träskiveindustrin används såg- och kutterspán som råvara vid tillverkning av spånskivor, där torrt spån och eventuell annan träråvara och lim formas och sammanpressas. vidare används spån vid tillverkning av fiberskivor, där träfibrerna friläggs och formas i vått tillstånd och därefter avvattnas och torkas. Beroende på skivornas användningsområde kan råvarusammanssättningen variera. som alternativ till spån kan i mindre utsträckning flisad massaved eller sågverksflis användas. Beräkningarna nedan av spån- resp. fiberskiveindustrins råvaruanvändning utgår från den redovisade råvarusammansättningen under perioden 1983-1987.

spånskiveindustrin genomgick en snabb uppbyggnad under 1960- och 1970-talen. Genom rationaliseringar efter 1975 har antalet produktionsenheter halverats. spånskivor tillverkas idag i nio enheter. Den totala kapaciteten uppgick år 1989 till drygt 1 milj m skivor/år. Produktionen detta år var 864 000 mi. (Jämför tabell 1, sid 11).

uppgår till 1,3 Råvarubehovet vid dagens produktionsnivå

varav ca 20 % är rundved och 80 % är span. spånmilj mf, år tenderat att öka. Rávarubehovet andelen har under senare

är 1,45 m’£/m’ skivor.

med en relativt gammal anläggnings- Träfiberskiveindustrin också en kraftig omstrukturering. struktur har genomgått har halverats sedan år 1975 och Antalet produktionsenheter total om 376 000 ton de sex kvarvarande har en årskapacitet

år 1989 var 237 000 ton. Råvarubehovet skivor. Produktionen var 600 000 mf. Råvarorna för denna produktion knappt

30 % rundved, 45 % spån och 25 % sågverksflis. utgörs av

företrädare har gemensamt Sågverkens och träskiveindustrins nedan. avser beräknat spanbalansen enligt volymsuppgifterna

för aren 1983-1987. Jag har kompletterat genomsnitt för år 1989. tabellen med sammanfattande volymsuppgifter

53 Tabell 7. spanbalans 1 000 m’fub

södra Sverige 1 399

Förbrukning Träfiberindustrin 1 422 1 176 Eldning - i sågverk 507 - externt 322 Export 72 1 764 Annat, t.ex. strö 89 oredovisat 303 varav i norra Sverige 122 Mellansverige 38 södra Sverige 143 summa 2 715 2 940

Den närmare regionala fördelningen av spånproduktionen och träskiveindustrins spånbehov år 1989 framgår av bilaga 4.

6.4.3 spånpriser

Den spånlagring som sker under sommarhalvåret för avsättning till eldning under vintern beräknas kosta 2-3 öre/kwh i lagringsförluster, räntekostnader och ökade transporter. Det innebär att sågverk i princip kan sälja spånet 2-3 öre/kwh billigare till industri- än till bränslekunder på grund av den jämnare avsättningen.

Priset pá spån varierar mellan olika regioner i landet. Exempelvis är priset till industrikunder i Norrland ca 44 kr/m°s inklusive transportkostnad (138 kr/mf - 6,5 öre/kwh) och i södra Sverige ca 43 kr/ms exklusive (134 kr/mf - 6,4 öre/kwh). Det transportkostnad genomsnittliga priset på industrispån för hela landet är för närvarande 50,10 kr/m°s (7,7 öre/kwh). Detta pris inkluderar då transportkostnaden för span som genomsnittligt bedöms vara 20 kr/m*s.

Priset fritt värmeverk är under sommarhalvåret ca 6,5 öre/kwh och under vintern närmare 10 öre/kwh i norra Sverige och 8-9 öre/kwh (uppskattat) i södra sverige.

Prishöjningarna på fossila bränslen under första hälften av 1980-talet ledde till ökad efterfrågan på spån som bränsle. Industrins spånpris ökade. En avreglering av användningen av träfiberråvara för eldningsändamål kan i varje fall regionalt antas förstärka det förväntade genomslaget av energiprisökningar på råvarupriserna till skivindustrin. Effekterna av energiprisberoende höjningar av industrispånets pris beräknas utifrån dagens pris för två fall enligt nedan. Bränslespånpriset inkluderar de ökade lagringskostnaderna m.m.

- Industrins spánpris idag - 7,7 öre/kwh Jämförbart - 9,7-10,7 öre/kWh bränslespånpris

- Industrins ökar S0 % - 11,5 öre/kWh spånpris Jämförbart bränslespánpris - 13,5-14,5 öre/kwh

- Industrins ökar 100 % - 15,4 öre/kwh spånpris Jämförbart bränslespånpris - 17,4-18,4 öre/kwh

översikten skall jämföras med tabell 5, Bränslepriser. Vid en prisökning på industrispån med 100 % ligger priset nära det förväntade kolpriset år 1991, dvs. 19,5 öre/kWh.

Prisrelationerna mellan träskiveindustrins olika råvaror blir följande.

8. Träskiveindustrins - Tabell råvarupriser exempel

span (inkl trp) massaved ságverksflis vid bilväg vid sågverk kr/ms kr/m’f kt/mfub kt/m’£

I dag 50,10 156 ca 270 (tall) ca 315 + 50 % 75 234 ca 295 (gran) + 100 % 100 312

Omräkningstal: 1 m°s span - 0,32 m°f, 1 ms - 0,18 m’f, 1 m‘s flis - 0,35 m’f kutterspån

Till priserna för massaved och sågverksflis skall läggas transportkostnader närmare 50 kr/mf vid ett transportavstånd om 100 km. Även vid en fördubbling av spånets pris jämfört med idag är spånet billigare än massaved eller sågverksflis.

Exemgel 1: I en spánskiveindustri med produktionen 100 000 m skivor/år förbrukas 25 000 m rundved och 120 000 m°f span. Rávarukostnaderna blir (mkr/år)

omsättning om 1 223 milj kronor. Resultatet efter finansnetto uppgick till ca 100 milj kronor. En 50 % höjning av spånråvarans pris skulle innebära en resultatförsämring med ca 85 milj kronor. Fördubblat spånpris skulle försämra resultatet med ca 170 milj kronor.

Exemgel 2: En träfiberskiveindustrin med ársproduktionen 50 000 ton skivor har ett rávarubehov om ca 55 800 m’f spån, 37 200 mfub rundved och 31 000 m°f sågverksflis. Råvarukostnaderna blir (mkr) följande.

spånpris span rundved flis totalt

dagens 8,7 ca 12,3 11,3 32,3 + 50 % 13,0 ca 12,3 11,3 36,6 + 100 % 17,4 ca 12,3 11,3 40,0

Den svenska träfiberskiveindustrin hade år 1989 en total omsättning om ca 795 milj kronor. Resultatet efter avskrivningar uppgick till ca 45 milj kronor. En spånprishöjning med 50 % skulle ge en resultatförsämring med ca 20 milj kronor. En höjning med 100 % skulle försämra resultatet med ca 40 milj kronor.

6.4.4 Bedömning av spånprisförändringar i olika regioner

Sol en följd av de energi- och miljöskatter som gäller från årsskiftet 1990/91 kommer priserna på fossila bränslen att stiga. En successiv höjning av priset på biobränslen är därför sannolik. En utvärdering av effekterna av en avreglering av träfiberråvaran, t.ex. spån, måste då också ta hänsyn till förändringen av relativpriser för bränslen. Ett antal faktorer kan förväntas påverka prissättningen på spån under de närmaste åren.

Utbudet av spån påverkas av följande.

- Sågverkens produktion av sågade produkter. Produktionsvolymen under den senaste 10-årsperioden har varierat inom ramen +- 10 %.

— En ökad efterfrågan på sågverkens biprodukter kan höja prisnivån och ge incitament till effektivisering av energianvändningen inom sågverken. En sådan effektivisering kan frigöra en ökad andel av sågverkens biprodukter, främst spån, för den externa marknaden.

Avsättningen av spån som bränsle påverkas av flera faktorer.

- och utbud av från Tillgång på skogsbränsle avverkningsrester som är ett alternativ till spån.

- Det befintliga pannbeståndets möjligheter att använda trädbränslen och speciellt spån.

span är ett bränsle med liten partikelstorlek och med en fukthalt om ca S0 %. I s k rosterpannor medför spånan-

vändning relativt stora förluster, eftersom span faller genom rosten och ger en hög andel oförbränt i askan. I denna typ av pannor kan span dock användas i mindre andelar blandat med grövre fraktion, t.ex. bränsleflis från avverkningsrester. Alternativt kan torkat span i form av briketter användas, dock ofta med höga förbränningstemperaturer som följd. I en panna med fluidiserad bädd kan användas enklare - dock måste risken för span medryckning av oförbränt spán beaktas. I större pannor som använder kolpulver som bränsle, kan ett torrt trädbränsle i pulverform vara ett alternativ.

Eldning med span kan för alla typer av pannor kräva att kringutrustning, brännare, transportutrustning, lagerutrymmen m.m. anpassas. Bristande praktiska förutsättningar kan hindra en snabb övergång till spån som bränsle.

- Prisrelationerna mellan olika bränslen en lokal på marknad påverkar benägenheten att göra investeringar för övergång till nya bränslen.

Ovanstående faktorer varierar lokalt eller regionalt och påverkar efterfrågan på spán som bränsle, vilket i sin tur påverkar spånpriset. Konsekvenserna för den enskilda träskiveindustrin är beroende av industrins möjligheter att anpassa råvaru- och produktsammansättningen.

Utan detaljstudier av ovanstående faktorer finner jag det inte möjligt att strikt kvantitativt värdera hur energistyrmedlen kommer att påverka industrin, om träfiberprövningen inom bränslesektorn samtidigt upphör. Jag har sá långt det här är möjligt försökt bedöma effekterna i olika regioner (se tabellen i bilaga 4). Jag kan därvid konstatera att närmare hälften av skivindustrins behov av spán är

lokaliserat till regioner i Mellansverige. Man kan således räkna med ett genomslag från bränslemarknaden på spånpriserna framför allt i detta område. I andra regioner bör bli mindre eller ingen alls. prispåverkan

6.5 Modeller för restitution på grund av höjda spånpriser.

Om träfiberprövningen upphävs, försvinner den administrativa kontrollen av eldning med träfiberråvaror. Spån blir generellt fritt för eldning. Jag bedömer att träskiveindustrin, åtminstone i vissa delar av landet, då riskerar att få ökade kostnader för spånråvaran genom att konkurrensen om spånet ökar. Priset kan öka till den nivå som bestäms av priset på det billigaste bränslealternativet, som blir kol. Kolets pris bestäms i sin tur i hög grad av styrmedelsskatterna på bränslen. Även om industrins spånpris skulle fördubblas, skulle det vara lägre än kolpriset. Även vid en långt mindre drastisk prisökning skulle träskiveindustrins existens hotas. I så fall upphör också tillförseln av svenska spån- och fiberskivor till landets byggnads-, snickeri- och möbelindustri och förutsättningarna för dessa branschers verksamhet försämras. Hin uppfattning fir att en sådan utveckling är oönskad, inte minst av handels- och regionalpolitiska skäl, och att den är en oförutsedd effekt av de energipolitiska åtgärderna.

För att träfiberlagen skall kunna upphävas, föreslår jag att träskiveindustrin kompenseras genom en form av restitutionssystem som neutralisera: prishöjningar på spån.

Jag har främst övervägt tre modeller enligt följande.

1. Restitution med ett belopp motsvarande den skatt på koldioxid - ett som gäller för fossila bränslen slags negativ koldioxidskatt:

spánpriset kan komma att öka b1.a. som en följd av att fossila bränslen påförs C02-skatt. Prishöjningen kan sägas reflektera denna skatt på de alternativa bränslena.

växande träd absorberar koldioxid. Eldning med trädbränslen, t.ex. span, medför utsläpp av koldioxid, men dessa har inte påförts C02-skatt, eftersom man ansett att eldningen inte ger något nettotillskott av koldioxid. Om span används för tillverkning av träskivor lagras koldioxiden i produkten i stället för att släppas ut i atmosfären som skulle

ske om spånat eldas. Sålunda motiverad skulle en restitu-

tion kunna motsvara avgiften för den koldioxid som inte släpps ut utan binds i skivorna.

Torrt trä innehåller ca 50 % kol. vid förbränning beräknas 1 kg trä ge 1,83 kg koldioxid. Om trädbränslen hade påförts C02-skatt i förhållande till detta utsläpp skulle skatten ha varit ca 46 öre/kg trä. Beloppet skulle utgöra underlag för beräkning av restitution till skivindustrin.

Modellen har dock flera svagheter. som nämnts torde spånpriset öka över en längre tidsperiod, flera år. Modellen skulle till en början kompensera för kostnader som inte tillkommit. Ökningen av skivindustrins ravarukostnad och därmed behovet av en restitution kan komma att variera mellan olika delar av landet. Modellen som är generell, skulle medföra att industrier i vissa regioner överkom-

penserades jämfört med andra. Modellen öppnar slutligen också möjligheten för ett motsvarande resonemang vid produktion av varor som baseras pá andra träfiberråvaror, t.ex. sågade trävaror och massa. Jag finner inte modellen ändamålsenlig.

2. Ett engångsbelopp motsvarande en del av kapitaliserade, förväntade kostnadsökningar på spån

vid 20 % kalkylränta och förutsatt en omedelbar fördubbling av spånpriset skulle för en spánskiveindustri med årskapaciteten 100 000 m skivor full restitution motsvara ett belopp om 5 x (44,9-26,2) - 94 milj kronor. För en fiberskiveindustri med kapaciteten 40 000 ton/år skulle full restitution motsvara 43 milj kronor (jfr exemplen sid 56).

En relativ prisökning som inträffar senare eller drar ut över ett antal år, skulle ge avsevärt lägre nuvärden. Exempevis skulle en antagen plötslig fördubbling om fem år innebära kapitaliserade nuvärden om 37 resp. 17 milj kronor.

Restitutionsbeloppet skulle kunna användas inom skivindustrin för investeringar i rávaruanskaffnings- och upparbetningsledet. Hodellen är administrativt enkel, eftersom restitutionen utfaller vid ett tillfälle, men modellen tar inte pänsyn till lokala variationer i spånpriser och bygger på osäkra antaganden om den framtida prisutvecklingen. Beräknade nuvärden kan kanske ha ett intresse som referensvärden, men modellen bör inte komma till användning.

3. Restitution baserad faktiska kostnadsökningar för pa relativt annan råvara, t.ex. nassaved och tinner span

Skivindustrins kostnad kan relateras till kostför_råvaran naderna för industrived i allmänhet, t.ex. massaved och

Priset pa span, bör om det endast påverkas av sågtimmer. virkesmarknadens utveckling, i stort sett följa industri-

vedens prisutveckling.

restitutionsförfarande kan baseras pa en indexserie för Ett span och en indexserie för ett sammanvägt pris på priset pa virke till industrin (massaved och timmer). År 1990 kan som basår. om spánindex överstiger virkesindex skall väljas restitution t.ex. som en skattereduktion i industrin ges, eller pa annat sätt. Restitutionsbeloppet beräknas utgående från spånindex minus virkesindex. Skillnaden multipliceras med basárets regionala pris för span som industriråvara.

Indexserien för skulle logiskt sett vara baserad pa span det för som skivindustrin får betala. En sådan pris spån konstruktion kan dock sätta normala prisförhandlingar ur eftersom restitutionen håller sågverken och skivspel, industrin skadeslösa vid Följden skulle kunna prisökningar. bli att industrin och inte energiföretagen kom att bli den

parten. spanindex bör således baseras på den prisdrivande faktiska för allt salt span, dvs. för både prisutvecklingen industri- och bränsleändamål. Genom att restitutionsbeberäknas utifrån basårets (1990) pris för industriloppet beaktas den lägre prisnivån för industrispånet. span, Indexserierna bör regionvis för att de varierande upprättas skall kunna beaktas. prisförhållandena

I en viss region antas priset på span för skiv- Exempel: industrin år 1990 ha varit 50 kr/ms. Genomsnittspriset för allt dvs. industri- och bränslespán, antas samtidigt span, (index 100 år 1990). Ett år senare antas ha varit 60 kr/ms det spånpriset ha ökat till 70 kr/ms (index genomsnittliga vid samma tidpunkt antas prisindex för industrived ha 117). ökat till 102 från 100 år 1990.

Restitutionen beräknas enligt (117-102)/100 x 50 - 7,50, dvs. beloppet är 7,50 kr/ms spán. För en skivindustri som har använt 120 000 mf span (360 000 ms) blir den totala årsrestitutionen ca 2,7 milj kronor.

Ett restitutionsförfarande förutsätter att det finns prisstatistik för span insamlad genom virkesmätningsföreningarna eller de regionala sågverksföreningarna.

Restitutionsförfarandet innebär att större delen av de faktiska prissökningarna för industrispån som beror på genomslaget från energisektorn, neutraliseras. Prisökningarna anpassas därmed till industrivedens ökningstakt. Den reala prisökningen för det i dagsläget billigare spånet blir än för industriveden. Detta skulle kunna leda lägre till att främst fiberskiveindustrin försöker ersätta rundvirke och flis med span. En viss tendens till ökad spånanvändning finns redan. Långsiktigt måste, enligt min skivindustrin ändå anpassa sig till den nya uppfattning, marknadssituationen för och hålla tillka spånandelen i span ravaran.

Jag föreslår att ett restitutionssystem utformas enligt modell 3. bör gälla under en begränsad tid, t.ex. systemet

åren 1991-1995. Under denna tid bör industrin ha möjlighet att finna långsiktiga lösningar på råvaruförsörjningen. Dels bör skivindustrin t.ex. kunna utveckla mer förädlande och därmed mindre råvarukostnadsberoende produktion, dels bör trävaruindustrin kunna effektivisera den egna eldningen med biprodukter för att därmed kunna avsätta mera span externt.

Hin uppfattning är att det kan ligga i samhällets intresse att stödja sådant utvecklingsarbete. I tillämpliga fall bör det kunna ske inom ramen för s.k. kollektiv forskning, som finansieras av staten och industrin i relationen 40/60 %. Bland aktuella program kan nämnas programmet för träteknik inom STU samt energiteknikfonden som förvaltas av statens energiverk. Energiverket har i ett brev till regeringen

under hösten 1990 föreslagit att reglerna för fonden ändras

så att den även kan omfatta sammanhållna utvecklingsprogram och kollektivforskning.

7. Handelspolitisk bedömning av förslaget

Direktiven (dir. 1988:43) om beaktande av EG-aspekter gäller för mitt utredningsarbete. Enligt dessa skall jag bl.a. redovisa hur de förslag som läggs fram förhåller sig till EG:s motsvarande regler, direktiv eller förslag till direktiv från EG-kommissionen. Bakgrunden är att Sverige skall medverka i Efta:s och EG:s arbete på att bl.a. avskaffa fysiska, tekniska och fiskala hinder i syfte att så långt möjligt skapa ökad rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital i Västeuropa.

Jag har så långt möjligt granskat hur EG-kommissionens konkurrensdirektorat för närvarande ser på olika former av industristöd. Några helt entydiga regler för vad som är

acceptabla och icke acceptabla stöd har inte gått att få

fram. Kommissionens syn på stöd måste alltid grundas på en ingående analys av stödet och subventionsaspekterna. Kommissionen kan granska och uttala sig om enskilda stöd.

Attityden till statliga stödinsatser är restriktiv. För att ett statligt industristöd kunna tillåtas måste det vara konkurrensneutralt, dvs. det får inte snedvrida konkurrensförutsättningarna för andra länders industri. stödet får inte ges selektivt eller sektoriellt, dvs. avse ett enskilt företag eller en utpekad bransch, eftersom sådant stöd i ett land skulle missgynna konkurrentföretagen i andra länder. Industristöd som direkt subventionerar driften i företag är därmed oacceptabla. Direktoratet gör ingen skillnad mellan direkta statsbidrag och kostnadseftergifter av staten, t.ex. nedsättningar av skatter eller avgifter.

Statliga stöd kan godkännas i vissa fall om de är tidsbegränsade och kan motiveras av regionalpolitiska skäl i godkända stödområden eller om de kan motiveras med behovet av att främja ny teknologi.

Jag har konstaterat att den industri, främst träskiveindustrin, som baserar sin produktion på span, kan få ökade kostnader för industriråvaran på grund av styrmedel som införs på energiområdet. Detta är en icke avsedd bieffekt av politiska beslut som syftar till att uppnå vissa energipolitiska mal. Avsikten är att främja eldning med biobränslen, inte att försämra industrins produktionsförutsättningar. Det förslag som jag framlägger, eftersträvar att upphäva denna negativa bieffekt.

Systemet kan väntas fungera sektoriellt inriktat, eftersom det framför allt är träskiveindustrin som använder span. Jag anser dock inte att systemet är konkurrenssnedvridande. När industrins rávarukostnader ökar på grund av de energipolitiska styrmedlen, försämras de svenska tillverkarnas konkurrenskraft gentemot de utländska, eftersom motsvarande kostnadsökningar inte drabbar konkurrenternas råvaror. Det föreslagna systemet avser att neutralisera det prisdrivande genomslaget på de svenska råvarorna, så att konkurrensförutsättningarna i detta avseende kan hållas opåverkade.

Träskivebranschen kan inte snabbt byta från det mest prishotade råvaruslaget span till andra råvaruslag. I stället behöver branschen finna vidareförädlingsmöjligheter, nya produktnischer och andra anpassningssätt för att bl.a. kunna bära högre rávarukostnader. Det föreslagna systemet är tidsbegränsat till fem år och ger tid för industrin att utveckla sin verksamhet.

Träskiveindustrin har en mycket stor regionalpolitisk att den är utpräglat glesbygdslokaliserad. betydelse genom kan därför också anses regionalpolitiskt Systemet motiverat.

anser att det system för prisneutralisering som jag har Jag bör granskas av EG-kommissionens konkurrensföreslagit direktorat. Min bedömning är att systemet därvid kommer att

kunna accepteras.

8. sammanfattande synpunkter på förslaget

De förslag som jag har avgett innebär att träfiberlagen kan upphävas i sin helhet. Ett anmälningsförfarande enligt det myndighetsförslag som nämndes i avsnitt 5.1, är därmed också överflödigt. Förslaget om ett system som neutraliserar energistyrmedlens genomslag på råvarupriserna för den spånförädlande industrin anger principen för en lösning av ett problem som studeras i förlängningen av de energipolitiska besluten. Jag kan notera att andra frågor av liknande karaktär som denna är uppmärksammade i andra sammanhang. så utreds t.ex. frågan om regler för skattenedsättning i den energiintensiva industrin och frågan om genomslag av energistyrmedlen på industrins pris på råtallolja för föri ädling.

Den restitution som jag föreslår, skulle antingen kunna ges till den råvaruköpande industrin eller direkt till sågverken som levererar råvaran och de facto är mottagare av den högre betalningen. Jag förordar att restitutionen tillförs träskiveindustrin, eftersom den då lättast kan kopplas till industrins tillverkningsvolym. Det skall naturligtvis inte vara möjligt för industrin att erhålla restitution för handel med råvaror som går till bränsleändamål. Restitutionen kan t.ex. ges som en skattereduktion i efterskott eller på annat sätt. Jag utgår ifrån att det behövs närmare regler för det praktiska genomförandet av systemet men har inte ansett det vara möjligt att ta fram sådana inom ramen för mitt uppdrag.

Jag har tidigare dragit slutsatsen att särskilt träskiveindustrin har små utsikter att överleva så drastiska

kostnadsökningar för råvaran som energistyrmedlen kan medföra. skivindustrin har inte möjligheter att övergå till andra råvaruslag och kan därför inte lika snabbt manövrera undan. Mitt förslag till kompensationssystem är framtaget mot bakgrunden av önskemålet om att kunna avreglera träfiberanvändningen och att bibehålla rimliga produktionsförutsättningar för en regionalpolitiskt viktig industri. om förslaget av något skäl inte kan genomföras, måste jag förorda att träfiberlagen bibehålls i den del som avser bränslesektorn. I annat fall riskerar industriföretag att slås ut.

Jag har tidigare visat de problem som prövningsmyndigheten har att tillämpa den nuvarande lagen på det avsedda sättet. Om råvaruregleringen måste behållas, bör lagen utformas så att den blir mera entydig och lättare att tillämpa än för närvarande.

Bilaga 1

Kommittédirelçtiv

EE

w

Dir. 199

Översyn

av lagen (1987:588) om träfiberråvara

Dir. 1990:38

Beslut vid regeringssammanträde 1990-05-31 Chefen för industridepartementet. statsrådet Molin. anför.

Mitt förslag

att en särskild utredare tillkallas för att genomföra Jag föreslår en översyn av lagen (1987:588) och förordningen (1987:589) om träfiberråvara samt att föreslå en avreglering av skogsindustrins och bränslesektorns användning av träfiberråvaror eller förenklingar i den prövning som sker med stöd av lagen. I uppdraget ingår att bedöma vilka effekterna skulle bli om hela eller en del av prövningen upphör.

Bakgrund Lagen och förordningen om träñberrâvara trädde i kraft den l juli 1987 och ersatte föreskrifter om hushållning med träfiberråvara i dåvarande 136 a § byggnadslagen (1947:385, omtryckt 1981:872). Lagen om träfiberråvara (träfiberlagen) syftar till att motverka brister inom 1 propositionen skogsindustrins råvaruförsörjning.. som låg till grund för träfiberlagen (prop. 1986/87:l05) anfördes att råvarubrist kan uppkomma på grund av att avverkningarna i landet är mindre än skogsindustrins samlade råvarubehov. Detta kan särskilt missgynna sågverksindustrin. De s.k. köpsågverken saknar oftast egna skogstillgångar och kan. även om de är lönsamma. ha sämre förutsättningar än de stora skogsägande bolagen att hävda sig på virkesmarknaden. Sågverksindustrin är en viktig basnäring och har stor betydelse för lönsamheten i skogsbruket. Obalanser på virkesmark-

naden anses kunna bli särskilt besvärande i norrlandslänen. där framför allt

inlandssågverken har en stor regionalpolitisk betydelse. I propositionen anfördes att en snabb aweckling av kärnkraften kan medföra att användningen av trädbränslen ökar snabbt. En grundläggande prin-

/1

cip är dock att användningen av sådana bränslen inte får innebära att skogsindustrin, i första hand massa- och träskiveindustrin, får sin råvaruförsörjning försvårad. Definitionen av begreppet träfiberråvara ändrades i träfiberlagen. Med begreppet avses_ endast sådana råvaror som är industriellt förädlingsbara, medan t.ex. avverkningsrester i form av grenar och toppar inte omfattas. Den nedre volymsgränsen för prövningspliktig användning höjdes jämfört med reglerna i 136 a § byggnadslagen. Genom förändringarna begränsades prövningsskyldigheten kraftigt. Ca 75 skogsindustriella anläggningar samt de anläggningar som använder större mängder träfiberråvaror för eldningsändamål, kan beröras av prövningen. Frågor om tillstånd att använda träfiberråvara prövas av regeringen vad gäller skogsindustrin och av statens industriverk vad gäller bränslesektorn. Skogsvårdsstyrelserna är tillsynsmyndighet. Riksdagen har i samband med och efter beslutet om lagen (NU 1986/87:40, rskr. 353) behandlat motioner med krav på att träfiberlagen skall upphävas. Riksdagen har bedömt (NU1987/88:17 samt 1989/90:NUl0, rskr. 76) att reglering av träfiberrâvarans användning är erforderlig samt att ett ställningstagande till lagen bör anstå tills en översyn av prövningen har genomförts. Sedan år 1986-87 har awerkningarna ökat i landet, bl.a. till följd av avverkningsstimulerande åtgärder. I det fåtal prövningsärenden fr.o.m. den 1 juli 1987 där skogsindustrier har ansökt om tillstånd att använda ökade råvaruvolymer, har bolagen fått redovisa vilka konkreta åtgärder som vidtas för att täcka behovet i det individuella fallet. De stora skogsbolagen har inköpsbolag som agerar på virkesmarknaden och har bl.a. därigenom en särskilt stark ställning på marknaden. Näringsfrihetsombudsmannen, NO, har utrett de s.k. virkeskartellernas betydelse för konkurrenssituationen. NO har bl.a. dragit slutsatsen att kartellsamarbetet är samhällsekonomiskt ineffektivt och bör upphöra . Virkessamarbetet anses särskilt missgynna köpsågverken. Förhållandena har ibland anförts till stöd för prövningen av de stora industriemas råvaruanvändning. Dock är det främst företrädare för just sågverken som i olika sammanhang framfört att träñberprövningen bör kunna förenklas. Under den senaste perioden med högt kapacitetsutnyttjande inom massaoch pappersindustrin har marginalbehovet av råvara till stor del täckts genom ökade awerkningar och ökad virkesimport. Kapacitetsneddragningar inom främst sågverks- och träskiveindustrier har medfört

bulkproducerande

ett minskat råvarubehov i dessa delbranscher. Lönsamheten i branscherna har samtidigt förbättrats. Branschprogram för bl.a. ökad vidareförädling inom sågverksindustrin fullföljs för närvarande och bidrar till att göra såg-

verken mot konjunkturssvängningar. Ett mer långsiktigt motståndskraftiga förstärkt branschstöd för sågverken i de nordligaste länen påbörjatreårigt des budgetåret 1988/89. Skogsstyrelsen, statens industriverk, domänverket och statens energiverk har mot bakgrund av de hittillsvarande erfarenheterna av träfiberprövi en gemensam skrivelse föreslagit ett förenklat system för råvaruningen prövning, baserat på en anmälningsplikt för större användare. Det svenska energisystemet skall enligt de energipolitiska riktlinjerna baseras på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energislag som också är säkra och miljövänliga. Biobränslen anses i hög grad uppfylla kraven. Riksdagen behandlar under våren 1990 förslaget (prop. 1989/902111, 1989/90:SkU 31) om skatt på utsläpp av koldioxid och svavel. Förslaget innebär att de nuvarande punktskatterna på olja, kol. naturgas och gasol halveras och att koldioxidskatten införs, vilket sammantaget medför en ökad skatav de fossila bränslena. Inom regeringskansliet förbereds yttertebeläggning för att stimulera miljövänlig energiproduktion, varvid bioligare åtgärder bränslen prioriteras. Förändringarna avses innebära en ytterligare styrning mot ökad eldning med biobränslen. Den närmare utformningen av förslagen kommer att redovisas i ett energipolitiskt sammanhang. är energiverk inom kommuner och Många av de stora biobränslekunderna landsting. Dessa kunders betalningsvilja har samband med prisutvecklingen på alternativa bränslen och med möjligheterna till kostnadstäckning via priset på leverad el och värme till hushåll eller institutioner. Bränslemarknadens kundstruktur är således annorlunda än den skogsindustriella marknamed indens, där råvarukunderna prissåtter sin produktion på en marknad ternationell konkurrens. Tillgången på biobränslen i landet har uppskattats av bl.a. statens energiverk och statens naturvårdsverk i en utredning om ett miljöanpassat energisystem. l en skrivelse till regeringen har Sågverkens Råvaruförening, mot bakgrund av uppfattningen att det finns ett regionalt överskott på sågspån, föreslagit undantag från skyldigheten att pröva användningen av trâindustrins biprodukter för eldningsändamål i vissa delar av landet. har Förslaget remissbehandlats. Svenska Träskivor Service AB och Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen har därutöver lämnat synpunkter på träfiberlagens tillämpning, särskilt vad gäller dess biobränsledel.

Uppdraget om träfiberråvara har varit i kraft Lagen i nära tre år. Jag anser att en utredare bor tillkallas för att utvärdera erfarenheterna av den nuvarande prövningsordningen.

Min uppfattning är att marknadsmekanismer. förutom samhällets generella föreskrifter om industriell och annan verksamhet. bör bestämma hur produktionsresursema skall användas. Detta bör även gälla för användningen av tråifiberråvaror. Utredaren bör därför redovisa förslag om ytterligare avreglering i träfiberprövningens skogsindustriella del. Det förslag som har skisserats av skogsstyrelsen med flera myndigheter bör därvid utvärderas. Om utredaren finner att prövningen helt kan upphöra, bör konsekvenserna av detta redovisas. Situationen för inlandssågverken i norra Sverige bör särskilt uppmärksammas i detta sammanhang. En utgångspunkt för utredningen bör vara att produktionen och investeringarna inom de skogsindustriella branscherna inte får äventyras av att användningen av träfiberrävaror för energiändamål ökar. Utredaren bör bedöma i vilken utsträckning ekonomiskt stöd till biobränslen samt skatter och avgifter på andra bränslen kan komma att öka bränslesektorns anspråk på industriellt förädlingsbara råvaror och därmed försvåra industrins råvaruförsörjning. Utredaren bör undersöka om det föreligger skillnader i prisbildningen för träfiberråvaror beroende på om råvarorna utbjuds på virkes- eller bränslemarknaden. l så fall bör utredaren värdera möjligheterna att vidta sådana åtgärder att marknadsmässigt likvärdiga villkor skapas för olika kategorier av råvaruköpare. Skogsavfall i form av awerkningsrester från skogsbruket svarar för en stor del av de biobränslen som används i t.ex. Bränsle-

fjärrvärmcanläggningar.

sektorn bör enligt förarbetena till träñberlagen i första hand utnyttja detta sortiment. Användningen av sådana bränsleråvaror är som nämnts inte prövningspliktig. Ökad eldning med träñberråvaror som av efterfrågas kan motverkas av att skogsavfall skogsindustrin i ökad utsträckning används för eldningsändamål. Utredaren bör, med utgångspunkt från befintligt utredningsmaterial; bedöma i vilken utsträckning eldning med skogsavfall kan komma att öka samt ange vilka eventuella hinder som finns för en sådan utveckling. Utredaren bör därvid särskilt beakta de restriktioner som behövs vid uttag av avverkningsrester från vissa känsliga skogsmarker. Utredaren bör därför ta del av den granskning av dessa frågor som skogsstyrelsen nyligen har påbörjat. Om utredaren finner att skogsindustrins är hotad till

råvaruförsörjning

följd av de nya förutsättningarna på bränslemarknaden och att detta inte kan undanröjas med andra rimliga åtgärder, bör det fortsatta behovet av ett prövningssystem bedömas. Utredaren bör därvid den lämpliga omfattningen överväga av prövningen, utarbeta och redovisa hur den fortsatta lagförslag prövningen bör organiseras_. Prövningen bör bidra till att tillförsäkra dess råvarubas skogsindustrin och utrymme för eventuellt ökad produktion. Ett viktigt krav är att pröv-

ningen bör vara så flexibel att den medger eldning med tillfälliga överskott av industriellt förädlingsbara råvaror son1 industrin av olika skäl inte kan utnyttja. Vidare bör systemet vara enkelt att tillämpa. Utredaren bör ta del av de förslag och synpunkter som har framförts från berörda branscher och andra intressenter. För utredarens arbete bör gälla direktiven (dir. 1984:5) till kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning samt direktiven (dir. 1988:43) om beaktande av EG-aspekter.

Tidsplan Utredaren bör redovisa arbetet avseende prövningen av användningen av träfiberråvaror för bränsleändamål senast den 31 oktober 1990. Arbetet i övrigt bör slutligt redovisas senast den 15 november 1990.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976: l 19) - med uppdrag att genomföra en översyn av prövning enligt lagen (1987:588) om träñberråvara samt att avge förslag om förenklad prövning. att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (lndustridepartementet)

REGERlNGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL aodthün 1N0

75 Bilaga 2:1

Svensk

författningssamling

aw

?§33

SFS 1987: 588 Utkom från trycket

Lag om träfiberråvara; den 23juni I9K7

utfärdad den Iljuni 1987.

Enligt riksdagens beslut föreskrivs följande.

I § Denna lag är tillämplig på användningen av träfiberråvara. Lagens syfte är att motverka brister inom skogsindustrins råvaruförsörjning.

2 § Med träñberråvara avses i denna lag I. rundvirke. 2. sådan råvara som härrör från rundvirke. Bark utgör inte träñberråvara.

3 § Träfiberråvara får inte utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer användas i l. eldningsanläggning eller anläggning för framställning av trädbränsle om användningen av träfiberråvara uppgår till minst l00()0 m’ fast mått per kalenderår. 2. skogsindustriell anläggning om användningen av träftberråvara uppgår till minst 200000 m’ fast mått per kalenderår. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd för sådana fall där prövning inte bedöms nödvändig för att tillgodose syftet med denna lag.

4 § Ett tillstånd skall avse användning av en viss mängd träfiberråvara per kalenderår. Tillståndet får förses med villkor.

5 § Om ett tillstånd under de tre senast förflutna kalenderåren genomsnittligt har utnyttjats mindre än till 75 procent får tillståndet inskränkas, dock ej mer än till vad som motsvarar den förväntade framtida användningen. Har verksamheten vid anläggningen lagts ner får tillståndet upphävas. Beslut enligt denna paragraf meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

6 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och villkor som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).

Prop. l986/87: I05, NU 40, rskr. 353.

SFS 1987: 588 7 § På begäran av tillsynsmyndigheten skall innehavaren av en anläggning I. lämna myndigheten de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynens utövande. och 2. ge myndigheten tillträde till anläggningen i den omfattning som behövs för tillsynens utövande.

8 § Om en begäran enligt 7 § inte följs får tillsynsmyndigheten vid vite förelägga innehavaren att fullgöra sin skyldighet.

9 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt 7 och 8 §§ får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

10 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder träñberråvara utan behövligt tillstånd eller bryter mot föreskrift eller villkor som har meddelats med stöd av denna lag skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

ll § Brott som avses i l0§ får åtalas av allmän åklagare endast om brottet har anmälts till åtal av tillsynsmyndigheten.

Övergångsbestämmelser l. Denna lag träder i kraft den ljuli 1987. 2. För anläggningar som omfattas av 3 §. där verksamheten vid lagens ikraftträdande bedrivs med tillstånd enligt l36 a § byggnadslagen (l947: 385), skall tillstånd och villkor som har meddelats enligt sistnämnda lag i tillämpliga delar anses som meddelade enligt den nya lagen. 3. l anläggningar som omfattas av 3 §, där verksamheten vid lagens ikraftträdande bedrivs utan tillstånd enligt l36 a § byggnadslagen (I947: 385). får verksamheten bedrivas utan tillstånd så länge användningen av träfiberråvara inte överstiger användningen under basåret. Med basår avses det av åren 1973, l974 och I975 då användningen vid anläggningen var högst. Vid anläggningar för framställning av trädbränsle och vid eldningsanläggningar avses med basår dock det av åren I980, I98! och I982 då användningen vid anläggningen var högst. l dessa anläggningar får dock verksamheten, intill utgången av år l987. bedrivas utan tillstånd så länge användningen av träñberråvara inte överstiger användningen under basåret med mer än 5000 m’ fast mått. 4. Föreskrifternai l36 a § byggnadslagen (l947: 385) om förvaltningsenheter gäller till utgången av år l987. Förvaltningsenheter får dock registreras endast om ansökan har gjorts före den nya lagens ikraftträdande.

På regeringens vägnar

lNGVAR CARLSSON

THAGE G PETERSON (lndustridepartementet) Norstedts Tryckeri. Stockholm I987

77 Bilaga 2:2

Svensk författningssamling

aw w

SFS 1987: 589 Utkom från trycket

Förordning

den 23juni 1987

om träfiberråvara;

utfärdad den Iljuni 1987.

Regeringen föreskriver följande.

l § Rundvirke, vars diameter är mindre än fem centimeter får användas utan tillstånd enligt 3 § lagen (1987:588) om träfiberråvara.

2 § l skogsindustnella anläggningar får ett tillstånd enligt 3§ lagen (1987:588) om träfiberråvara överskridas med högst 10000 m’ fast mått träñberråvara per kalenderår.

3 § l sågverk får sågverkets egna biprodukter användas för eldningsändamål utan tillstånd enligt 3 § lagen (1987: 588) om träfiberråvara.

4 § Frågor om tillstånd enligt 3 § 1 lagen (1987:588) om träñberråvara prövas av statens industriverk. Ansökan om tillstånd enligt 3 § 2 lagen (1987:588) om träñberråvara skall ges in till statens industriverk, som bereder ärendet och därefter. med eget yttrande. överlämnar ärendet till regeringen.

5 § Frågor om inskränkning eller upphävande av ett tillstånd enligt 5 § lagen (1987:588) om träiiberråvara prövas. beträffande anläggningar som anges i 3 § l lagen (1987: 588) om träliberråvara av statens industriverk.

6 § Tillsynsmyndighet enligt 6 § lagen (1987:588) om träfiberråvara är skogsvårdsstyrelserna, var och en inom sitt verksamhetsområde.

7 § Om det finns förutsättningar för inskränkning eller upphävande av ett tillstånd enligt 5 § lagen (1987:588) om träfiberråvara skall tillsynsmyndigheten lämna meddelande om detta. Meddelandet jämte tillsynsmyndighetens eget yttrande skall lämnas till regeringen beträffande skogsindustriella anläggningar och i övrigt till statens industriverk.

8 § Statens industriverk skall på begäran lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter som behövs för tillsynens utövande. Tillsynsmyndigheten skall på begäran lämna statens industriverk de uppgifter som behövs för beredningen av ett ärende.

78 SFS 1987: 589 9 § Statens industriverks beslut enligt 3 och 5 §§ lagen (|987:588) om träñberråvara får överklagas hos regeringen. Denna förordning träder i kraft den I juli 1987. På regeringens vägnar THAGE G PETERSON Per Erik Lindeberg (lndustridcpartementet)

Norstedts Tryckeri, Stockholm I987

79 Bilaga 2:3

@

Svensk författningssamling

EEE?

SFS 1990: 1067 Utkom från trycket Förordning den 4 december1990 om undantag från vissa föreskrifter i lagen (1987: 588) om träñberråvara;

utfärdad den 22 november 1990.

Regeringen föreskriver följande.

I § Föreskrifterna i denna förordning gäller för eldningsanläggningar och anläggningar för framställning av trädbränsle om anläggningen är Kristianstads, belägen inom Jönköpings. Kronobergs, Kalmar. Blekinge, Malmöhus eller Hallands län.

2 § l anläggningar där sådan träñberråvara som avses i 2 § första stycket 2 lagen (I987: 588) om träñberråvara används med stöd av tillstånd enligt den lagen får tillståndet överskridas under kalenderåren 1990 och l99l. Detta gäller dock inte såg- och kutterspån.

3 § l anläggninyir där sådan träñberråvara som nämns i 2§ används utan att tillstånd behövs enligt den lagen får användningen ökas under kalenderåren I990 och l99l utan att tillstånd söks. Detta gäller dock inte såg- och kutterspån.

Denna Förordning träder i kraft den l5 december l990.

På regeringens vägnar

RUNE MOLlN

Per Erik Lindeberg (lndustridepartementet)

V so Bilaga 3

TECKENFÖRKLARING:

. Ttfifiberskivor

C) Spånskivor

Råvaruförbrukning 3 (m f) C) - 75 000 . Klemensnäs 76 000-200 ooo

O

201 ooo- _ Rundvik ::) Lxt v

Brunf1o8

Område med

:;::::2::s.m.

(normalår)

Antal anstäl Träfiberskiv ca 1 100 Spånskivor ca 1 000

81 4 Bilaga

Regionala spån- och skogsbränslebalanser

Balanser redovisas för följande regioner

Reoionsindelning Reaion ______ Län

1 Kristianstads län Malmöhus län Jönköpings län Kronobergs län

OZl1OX3101Z.{r

Kalmar län Blekinge län Södermanlands län Östergötlands län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län LTT D Stockholms län län

I<4.-3U1C20wW’V

Uppsala Västmanlands Län Gi Värmlands län örebro län ___ Kopparbergs län \ Gävleborgs län

Västernorrlands län Z Jämtlands län 9 AC Västerbottens län 10 BD Norrbottens län 11 I Gotlands län

För varje region redovisas

- beräknad produktion av sågad vara år 1989, utgående från regionens andel av produktionen år 1987

- av sågspån (l7,9 % av produktion produktionen såqad vara)

- produktionen av kutterspån (antas vara 38 % av sågspånsproduktionen)

- skivindustrins spånanvändning år 1989 samt totala rávaruanvändning

- spånkvantitet, tillgänglig för extern marknad, efter avdrag för skivindustrins behov

- efter för ekotillgång på avverkningsrester avdrag »logiskt betingade restriktioner. Olika uppfattningar finns om hur stor del av denna kvantitet som är tekniskt och ekonomiskt tillgänglig

- bränslebehov i befintliga pannor avsedda för trädbränsle vid antagna drifttider på 2 500 timmar/år

- trädbränsleanvändningen i regionen år 1988.

Ann. Tabellen nedan är en förenklig av faktiska förhållanden. Bl.a. beaktas ej spán- och bränsletransporter mellan olika regioner. Tabellen skall ses som ett underlag för jämförelse mellan olika regioner.

u.:

4132:» 2~’$~\‘é“S‘ - v3??«°°C‘35$ - 3 L ‘:5?

ä

20:0

mEo§om_9ocm m:Ew:uc__xm

m.=aEm«._ ense

come.. $bSE mås.: 052m when «tam EEE EUSE §8..

mueouon

mmmw

n m

;mean .o_mcm5

-ucmcm

-mu9_m

os;

8.0 med om... mud 8.0 oN.o ...wa w.o w.o vad

.aa

_ m w

_m_E2oa

m

émtmfi öccmq

å... 3.0 8.0 8.0 med 3.6 to cud w_o w.o

-o_mca5mmoxm

s?

mc_cu:mcm

vmcxflom

.mmmw

m N

.musa .2m:.fln Sccmq

85 mod ma... No.o

&

å. w.o to 8.0 8.0 85 85

._oco_mm._

:Sch

n

-mmoxm 28m...

wN.N

o... 8. vw.

så un... ...nu

S.

w E... w no w w

S_.__o

.mmcE

-m_m:flm .x,_o>m

_

8%.;

.28.

8.

and

m... 8.

med Rd mmm

S. mo.

w w w w w må »åxå

?E

w. m

.__=5

2.9%

m

5%

-_E.

& 8.0 $5 to 8.9 med- w.o 8.0 w.o ma... mud

aäaw.Aäx_...«\.\\\.vawme\ä.

mmmw

ES mmm... V85 v86 Sud wmmd 83 mono

- :o .

mcEm:nc_.2m

.wm:m_mno_m:m5mmoxm

ocmnEm>m.

m wo R o.

vNo.o and www... 80.0 :Em

- 8.0 w.o 3 w.o .

css:

m :mmm 85 owd ä... 8.0 v06 85 E... 8... 8.0 8...

mumcxfimn

:oo

mmmw

N o

.mmm :nam 8... $5 as mod nu... 8.0 8.0

.§% w... E... w.o

:ozxauoä

m_.§:ommm ..s.3..\x,.«.

ouaE..m.._mm

m v

Baum

amd as

8.

un... m3 85 mm; Nwd

w. w. w w

ES. w

vx: N

:emo:

o

...onmw

w N m v m m n m w

&

KUMGL.BmL.

1991-04-11

VT.-:-_.-ass; STOCKHOLMA

Statens

offentliga utredningar 1991

Kronologisk förteckning

. Flykting- och immigrationspolitiken. A. . Finansiell tillsyn. Fi.

UuA.»)l~)—

. Statens roll vid främjande av export. UD. . Miljölagstiftningen i framtiden. M. . Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Sckretariatets kartläggning och analys. M. Ch . Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Utvärdering av medicinsk metodik. S. 7. sportslig och ekonomisk utveckling inom travoch galoppsponen. Fi. 8. Beskattning av kraftföretag. Fi 9. Lokala sjukförsäkringsregister. S. 10. Aftärstidema. C. l LAfPArSLidema. Bilagcdel. C. 12. Ungdomarna och makten. C. 13. Spelreglema på arbetsmarknaden. A. 14. Den regionala bil- och körkortsadministrationen. K. 15. Informationens roll som handlingsunderlag styrning och ekonomi. S. 16. Gemensamma regler - lagstiftning, klassifikationer och informationsteknologi. S. 17.Forskning och utveckling - epidemiologi, kvalitetssäkring och Spris utvecklingsprojekt.. S. 18.Informationss1ruktur för hälso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. S. 19. Storstadens trafiksystem. överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmöregionerna. K. 20. Kapitalkostnader inom försvaret Nya former för finansiell styrning. F6. 21. Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdct, m.m. Ju. 22. Översyn av lagstiftningen om träñberråvm. l.

Statens 1991

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Civildepartementet Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och Afiärstidema [10] massmedieomrâdet, m.m. [21] Affärstidertm. Bilagedel. [ll] Ungdomarna och makten.[l2]

Utrikesdepartementet Milöde I p ar te m n e tet Statens roll vid främjande av export. [3] Miljölagstiftningen i framtiden. [4] Miljölagstiftningen i framtiden. Bilagedel. Försvarsdepartementet Sekretariatets kartläggning och analys. [5] Kapitalkostnader inom försvaret Nya former för finansiell styrning. [20]

Socialdepartementet Utvärdering av SBU. Statens Beredning för Ut-värdering av medicinsk metodik. [6] Lokala sjuktörsäkringsregister [9] lnformationens roll som handlingsunderlag -styrning och ekonomi. [15]. Gemensamma regler - lagstiftning. klassiftkationer och informationsteknologi. [l6]. Forskning och utveckling - epidemiologi. kvalitetssäkring och Spris utvecklingsprojekt. [17]. Infomtationssmiktur för hälso- och sjukvården - en utvecklingsprocess. [l8].

Kommunikationsdepartementet Den regionala bil- och körkortsadministtationen. [14] Storstadens trañksystem. överenskommelser om trafik och miljö i Stockholms- Göteborgs- och Malmö regionerna. [19]

Finansdepartementet Finansiell tillsyn. [2] Sportslig och ekonomisk utveckling inom trav- och galoppsporten. [7] Beskattning av kraftföretag. [8]

Arbetsmarknadsdepartementet Flykting- och immigrationspolitiken. [1] spelreglerna på arbetsmarknaden. [13]

Industridepartementet Översyn av lagstiftningen om träñberråvara. [22]