Miljöfarligt avfall nya regler : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

x

Statens offentliga utredningar

gåta 1992141

E Miljö- och naturresursdepartementet

Miljöfarligt avfall

- nya regler

slutbetänkande utredningen med uppdrag utreda av att vissa frågor rörande miljöfarligt avfall Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget ingår C E i Fritzes AB. Allmänna Förlaget som ombesörjer också, uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsänd-ningar av av SOU och Ds.

Beställningsadress Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax 08-20 50 21 Telefon 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13259-1 Stockholm1993 ISSN O375250X

Till statsrådet och chefen för Miljö- och naturresursdepartementet

MFA-utredningen lämnade i maj 1992 ett principbetänkande SOU 199245, miljöfarligt avfall Ansvar och riktlinjer. Utredningen fick den 18 juni tilläggsdirektiv med uppdrag att utarbeta ett förslag till ansvarsfördelning mellan kommuner och näringsliv för insamling, transport och slutligt omhändertagande miljöfarligt av avfall i Sverige. Särskild utredare har enligt tidigare förordnande varit TeknD Rune Olsson. I en politisk referensgrupp har efter kompletterande förordnanden den 23 juni 1992 följande sakkunniga ingått riksdagsledamoten Lennart Daléus c, riksdagsledamoten Per Olof Håkansson s, miljö- och hälsoskyddsinspektören Staffan Norberg v, riksdagsledamoten Patrik Norinder m, kampanjledaren Sören Norrby fp, biologen Roy Ottoson mp och riksdagsledamoten Ines Uusmann s. Följande experter har efter kompletterande förordnanden den 23 juni 1992 medverkat i utredningsarbetet verkställande direktören Kenneth Andersson, GRAAB-KEMI t.o.m. 3110 1992 byråchefen Eva Dietrichsson, Kemikalieinspektionen, f.d. marknadsdirektören Karl-Axel Hjelte, SAKAB, direktören Bengt Jobin, Sveriges Industriförbund, miljöingenjören Eva Melander, Svenska Kommunförbundet, verkställande direktören Per Nilsson, VAFAB fr.o.m 1 11 1992, ombudsmannen Sven Nyberg, Landsorganisationen, avdelningsdirektören Björn Södermark, Statens naturvårdsverk, hovrättsassessorn Roger Wikström samt

departementssekreteraren Claes Åkesson, Miljö- och

naturresursdepartementet.

Kenneth Andersson har efter sitt entledigande följt utredningsarbetet som adjungerad. Sekreterare har enligt tidigare förordnande varit byrådirektören Annika Nordlander. sekretariatet kompletterades den 1 augusti 1992 förordnande hovrättsassessorn Susanne Hård. genom av En experter och konsult har svarat för vissa grupp av en konsekvensbedömningar, redovisas i kapitel 5 och bilaga 3. som MFA-utredningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande Miljöfarligt avfall nya regler. - Till betänkandet fogas tre särskilda yttranden från sakkunniga och fyra från utredningens experter. Utredningens arbete är härmed slutfört.

Stockholm i december 1992

Rune Olsson

Annika Nordlander

Susanne Hård

Innehållsförteckning

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Ny syn på atfallsfrågorrta Översikt över lagförslag m.m. 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Bakgrund 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Inriktning 14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Olika aspekter på för MFA 15 ansvar . . . . . . . . . . . . 1.3.1 Inledning 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3.2 Huvudtyper av åtgärder 16 . . . . . . . . . . . . . 1.3.3 Vissa generella regeländringar 18 m.m. . . . . . 1.3.4 Stöd för åtgärder för att

begränsa uppkomst av MFA 18 . . . . . . . . . . 1.3.5 Ansvar och regler för behandlings-

systemet 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Ändring i lagen 1985426 kemiska

om

produkter 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Inledning 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Förslag till författningstext 27 ny . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Allmän motivering 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Specialmotivering 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Överväganden ändring i miljöskydds-

om

lagen 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Miljöskyddslagens uppbyggnad - en

bakgrund 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2 Behandlingen avfallsfrågorna, däribland av

miljöfarligt avfall, vid tidigare ändringar

imiljöskyddslagen 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 MFA-utredningens förslag till skärpning

miljöskyddslagen och remissinstansernas av

behandling frågan 41 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 MFA-utredningens slutsatser 44 . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till lydelse av förordningen ny

1985841 miljöfarligt utfall 47

om . . . . . . . . . . . . .

4.1 Inledning 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Förslag till författningstext 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Allmän motivering 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 Inledning 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Intern behandling avfallet 54 av . . . . . . . . . . 4.3.3 Det kommunala bortforslingsansvaret

bakgrund 55 - en . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.4 Remissinstansernas behandling

frågan 57 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.5 EGs krav på transportörer 57 . . . . . . . . . . . 4.3.6 Transport farligt gods, ADR-S 58 av . . . . . . 4.3.7 Certifiering transportörer 59 av . . . . . . . . . . 4.3.8 MFA-utredningens överväganden 60 . . . . . . . 4.4 Specialmotivering 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsekvensbedömningar 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Konsekvensbedömningar huvudpunkter 71 - . . . . . . . 5.3 Naturvårdsverkets synpunkter 73 . . . . . . . . . . . . . . .

Vissa av konsekvensbedömningarna

aktualiserade frågor 77 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning 77 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Kommentarer till konsekvensbedömningarna 77 . . . . . .

6.3 Naturvårdsverkets 79 resurser . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Tillsyn Avgiftsbeläggning 80 - . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Kommunernas roll. Former för frivillig

verksamhet 82 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6 Små företag och andra verksamheter 84 . . . . . . . . . . . 6.7 Tid för införande regler 86 av nya . . . . . . . . . . . . . . 6.8 Vissa övriga frågor 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.8.1 Export och import 86 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.8.2 Vissa kvarstående frågor 87 . . . . . . . . . . . .

Särskilda yttranden 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Direktiven Dir. 199278 129 . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Sammanfattning remissvaren av

till SOU 199245 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Sammanfattning av

konsekvensbedömningarna 149 . . . . . . . . . . . . . . . . 3a Alternativt förslag 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Författningsförslag 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Betänkandet innehåller en uppföljning och konkretisering i form av lagförslag m.m. av framställningen i det tidigare lämnade principbetänkandet SOU 199245 Miljöfarligt avfall Ansvar och rikt- linjer. Principbetänkandet har remissbehandlats. Inkomna synpunkter redovisas i sammanfattad form i bilaga 2. - I kapitel 1 utvecklas diskussionen kring ansvarsfrågorna i olika led av hanteringen av miljöfarligt avfall. Utredningen anger sin Övergripande syn i dessa frågor. Den innebär att ett producentansvar för varor och produkter, som när de kasseras utgör miljöfarligt avfall, bör eftersträvas och utvecklas i riktning och samma med utnyttjande av samma medel som på andra avfallsområden, t.ex. förpackningar. Ansvaret för avfall från processer m.m. bör på motsvarande sätt förskjutas mot ett innehavaransvar. Det är innehavaren som ansvarar för en riktig hantering inom sitt led i behandlingskedjan och för att överlämnande i nästa led enbart sker till inneannan havare med vederbörliga tillstånd. Endast genom ett sådant överlämnande kan en avlastning av ansvaret ske. Hos den förste innehavaren, den i vars verksamhet avfallet uppkommer, ligger det grundläggande ekonomiska ansvaret. Huvudsyftet med utredningens förslag är att öka benägenheten att verka för förebyggande åtgärder, att stimulera till konkurrens och till mångfald i återinsamlingssystem m.m. Det är utredningens grundsyn att det traditionella synsättet med en speciell avfallshantering som en sista länk i kedjan måste bytas mot i alla led integrerade åtgärder inriktade på att förebygga uppkomst avfall av

respektive att förbereda och genomföra bästa möjliga omhändertagande det avfall inte kan undvikas. Detta kräver intensifiav som erade åtgärder riktade mot speciella produktområden eller företagskategorier, men bör stödjas av därför gynnsamma generella ansvarsregler. Utredningen lägger mot denna bakgrund fram följande förslag

En definition kapitel 2 inom lagen om kemiska produkter - LKP begreppet miljöfarligt avfall med sikte på att MFAav regleringen skall avse även miljöfarliga restprodukter som nu inte täcks av avfallsbegreppct. Statens naturvårdsverk kommer parallellt med utredningens betänkande att redovisa ett förslag till förbättrad klassificering. Detta sker i ett första steg genom revidering av den vägledande förteckningen över miljöfarligt avfall. Verkets arbete går därefter vidare med fördjupad revidering, med ökad vikt vid anen passning till EGs klassificering. Genom en ny § 13 a LKP jfr. kapitel 2 tydliggörs att ansvaret för miljöfarligt avfall ligger hos den i vars verksamhet avfallet uppkommer eller hos den som innehar det i senare led. Det kommunala transportansvaret tas bort, och något generellt kommunalt behandlingsansvar fullföljs inte. Nuvarande regler ersätts med ett heltäckande system för tillstånd för hantering av miljöfarligt avfall. Tillstånden tidsbegränsas jfr. kapitel 4. Utredningen förutsätter kapitel 3 att det pågående arbetet med miljöbalk utmynnar i att avfallsfrågorna tillmäts ökad vikt en ny och att tillståndsprövningen inriktas på begränsning av avfall och produkter. Härutöver skall regler i ökad både från process utsträckning kunna för t.ex. förberedande avfallshantering. ges Förutsättningarna för att ompröva gamla tillstånd bör förbättras.

En utgångspunkt för utredningens förslag om nytt regelsystem för hantering och behandling av miljöfarligt avfall kapitel 4 är alltså att regeln ett kommunalt transportansvar skall tas bort och om

tanken på ett kommunalt behandlingsansvar inte fullföljas. Detta gör att krav uppkommer på andra former kontroll och överblick. av Även av andra skäl bör regelsystemet för hantering av MFA skärpas och möjligheterna för konkurrens öka. Det kan också, mot bakgrund av den generella utvecklingen inom kommunerna när det gäller ekonomi, engagemang i uppgifter ifrågasättas nya m.m., om den tidigare tänkta utvecklingen mot ett kommunalt kan ansvar komma att fullföljas. Förslagen i kapitel 4 grundar sig i väsentliga delar på inom en SNV i anslutning till remissbehandlingen upprättad PM och innebär ett strikt regelsystem för hela hanteringskedjan producent-mellanlagring-förbehandling-slutligt omhändertagande inklusive transporterna. Samtliga som mellanlagrar, behandlar, slutligt omhändertar och transporterar miljöfarligt avfall skall ha tillstånd för sin verksamhet enligt förordningen om miljöfarligt avfall. Undantaget från tillståndsplikten beträffande slutligt omhändertagande miljöfarligt av avfall i anslutning till den anläggning där det uppkommit och det undantag som i dag finns enligt 17 § förordningen miljöfarligt om avfall tas bort. Tillståndsmyndigheter blir Statens naturvårdsverk och länsstyrelsen. Samtliga tillstånd föreslås bli tidsbegränsade, bl.a. i syfte att stimulera till användning av bästa möjliga teknik. Krav kommer att ställas på att även sökande för tillstånd till mellanlagring, behandling och slutligt omhändertagande miljöfarligt avfall ställer av en godtagbar ekonomisk säkerhet. Utredningen har med hjälp och konsult av en grupp experter en genomfört en översiktlig konsekvensbedömning förslagen. av Denna redovisas i Kapitel 5 och bilaga 3. Bedömningarna både ger stöd för utredningens huvudlinje och uttrycker osäkerhet konseom

kvenserna den omställning

av som förslagen till nytt regelsystem innebär. Behovet effektiv tillsyn understryks kraftigt. av en I kapitel 6 för utredningen fram följande kompletterande förslag som motiveras av såväl de nämnda konsekvensbedömningarna nyss

ll

som av utredningens egna överväganden

Kostnaderna för SNVs och länsstyrelsernas tillståndsprövning och systemtillsyn m.m. föreslås bli täckta genom att avgifter tas ut i tillståndsverksamheten. Avgiftsbeläggning tillsyn bör kunna ske enligt lagen om av kemiska produkter LKP på sätt som nu gäller enligt samma miljöskyddslagen. Kommunerna bör, ändring i renhâllningslagen, tillgenom en försäkras möjlighet att frivilligt bedriva verksamhet inom området.

l Ny på

avfallsfrågorna

över-

syn -

sikt över lagförslag m.m.

l Bakgrund

MFA-utredningen lämnade i maj 1992 ett principbetänkande SOU 199245, Miljöfarligt avfall Ansvar och riktlinjer. Utredningen fick i juni tilläggsdirektiv bilaga I med uppdrag att utarbeta ett förslag till ansvarsfördelning mellan kommuner och näringsliv för insamling, transport och slutligt omhändertagande miljöfarligt av avfall MFA i Sverige. Utredningens slutliga förslag skall redovisas senast den 3l december 1992. Utredningens ursprungliga uppdrag, bakomliggande problem och frågeställningar samt utredningens principiella överväganden har presenterats i det ovan nämnda principbetänkandet. Framställningen i det följande utgör en uppföljning och konkretisering det tidigaav re betänkandet. Nu liksom tidigare används genomgående för- kortningen MFA for begreppet miljöfarligt avfall. Utredningen har remitterat principbetänkandet och fått ett omfattande och intressant remissmaterial. Detta refereras i anslutning till behandlingen av konkreta frågor i det följande. En sammanfattning av remissyttrandena lämnas i bilaga En mera detaljerad sammanställning kan erhållas från utredningen eller Miljö- och naturresursdepartementet. Principbetänkandet har härutöver debatterats vid konferenser, i fackpress osv. Naturvårdsverket har i anslutning till remissbehandlingen utarbetat en PM 1992-10-06 Förslag till nytt auktorisationssystem för hantering av miljöfarligt avfall. Ansvarssituationen för behandling av MFA i Sverige har för-

ändrats påtagligt under den korta tiden sedan principbetänkandet lämnades. SAKAB har privatiserats försäljning av huvudgenom aktierna till WMI Sellbergs AB. Det största regionala delen av företaget på kommunal grund, GRAAB-KEMI, Göteborg, har övertagits av Cementa Miljöteknik. Utredningens arbete har slutförts parallellt med att den s.k. kretsloppspropositionen utarbetats inom regeringskansliet. Dess innehåll har alltså inte kunnat beaktas av utredningen.

Övervägandena om regelsystemet för MFA påverkas, som

framgår det följande, den omvandling som pågår av flera av av relevanta lagkomplex inom för miljöskyddskommitténs ME ramen 198904 arbete med förslag till samlad miljöbalk. Kommittén en skall redovisa sina förslag senast den 31 mars 1993. Utredningarnas kanslier har haft fortlöpande samråd.

1 Inriktning

Mot den redovisade bakgrunden och det faktum att utredningen i praktiken bara haft månader efter remissbehandlingen till ett par förfogande för den fördjupning förutsattes i principbetänkansom det, har arbetet och redovisningen getts följande inriktning. Remissbehandlingen har i huvudsak bekräftat att den huvudinriktning med ett ökat näringslivsansvar och ett minskat kommunalt hanteringsansvar i principbetänkandet är välsom angavs grundad, även framgår av avsnitt 1.3.5 stor osäkerhet om - som kommer till uttryck inför förslaget att reducera kommunernas Remissyttrandena och den allmänna debatten pekar också på ansvar. att det råder stor oklarhet i diskussionen kring MFA-hanteringens ansvarsfrågor. Denna oklarhet hänför sig delvis till att framställningen i principbetänkandet inte tillräckligt klar och nyanserad. var Den beror också på att frågor m.m. när det gäller MFA om ansvar kan i många olika perspektiv och att tyngdpunkten i problemen ses

kan bedömas mycket olika beroende på respektive aktörs utgångs-

punkt. Det är därför angeläget att förtydliga diskussionen kring MFAhanteringens olika led och dess ansvarsfrâgor samt att klargöra utredningens övergripande i dessa frågor. Ett försök till detta syn redovisas i detta inledande kapitel, som bakgrund till de mera konkreta förslag som redovisas i de följande kapitlen. Ansvarsfrågorna när det gäller hantering och omhändertagande MFA av vilka enligt direktiven är utredningens huvuduppgift ställs därmed i relation också till förebyggande åtgärder m.m., något starkt som efterlysts bl.a. i den politiska referensgruppens diskussioner inom utredningen. Det bör understrykas att även i de delar där utarbetade lagförslag läggs fram, vissa konsekvenser på grund tidsbrist m.m. - av möjligen inte har behandlats i tillräcklig omfattning.

1.3 Olika aspekter på för MFA

ansvar

1.3.1 Inledning

Spännvidden mellan olika åtgärder kan aktuella i fråga som vara om MFA och därmed mellan de olika aspekter kan läggas på som ansvarsfrågorna är mycket stor. Som ytterlighet kan de en ses åtgärder som syftar till att få till stånd produktion, inte en ren som ger upphov till något MFA vare sig i produktionsprocessen eller från varor och produkter. Den andra ytterligheten kan gälla att slutligt ta hand om MFA måste skyddas från kontakt med som omvärlden för all framtid. Samhällets mål i dessa ytterlighetsfall blir helt olika. Det inte går att hävda att de mål som sätts upp i dessa fall är eller mindre mer viktiga i förhållande till varandra. Ingen förebyggande åtgärd kan vara mer angelägen än att på bästa möjliga sätt ta hand t.ex. det om kvicksilver faller ut avfall. Däremot bör kunna som som man hävda att de åtgärder som riktar sig mot att hindra att MFA över huvud taget uppkommer, bör överordnande vara i den meningen att pro-

blemen med MFA endast genom dem successivt kommer att begränsas och förhoppningsvis, så långt det är möjligt, elimineras. De förebyggande åtgärderna har därmed en bredare måluppfyllelse, behandlingsåtgärderna partiell inriktning. Detta är en viktig en mer utgångspunkt vid val organisation, medel osv i MFA-hanteringav en. Mycket osäkerheten och motsättningarna kring MFA beror på av att olika aktörer lägger tyngdpunkten vid olika delar av den ovan antydda åtgärdskedjan. Diskussionen fördelning av ansvar blir om oklar så länge inte preciserar vilka led som ansvaret avser. Det man är nödvändigt att föra differentierad och nyanserad disen mera kussion.

1.3.2 Huvudtyper av åtgärder

Det register åtgärder kan komma ifråga på MFA-området av som kan förenklat indelas i tre huvudkategorier

A Åtgärder som syftar till att begränsa eller minimera uppkomsten

MFA eller dess farlighet och till att få till stånd en ren proav duktion både vad gäller produktionsprocessen och de varor och produkter som produceras. De åtgärder här kan komma i fråga är av förebyggsom ande karaktär. De hänför sig vad gäller regelsystem främst till lagen kemiska produkter LKP samt miljöskyddslagen om ML. Substitutionsprincipen i LKP skall tillämpas generellt och kontinuerligt och det är enligt MFA-utredningens mening angeläget att den får ett bättre genomslag än hittills. ML tillämpas vid prövning tillstånd för verksamhet som ännu inte komen av mit till stånd eller skall omprövas.

Åtgärder återanvändning eller återvinning. Även

B som leder till här kan det röra sig dels ämnen som utnyttjas i produktionsom

processen, dels varor och produkter. Om åtgärder vidtas som leder till recirkulation, innebär det att behandling eller deponering av avfall undviks eller åtminstone skjuts Från dessa upp. utgångspunkter har det blivit aktuellt att angripa problemet när det gäller varor och produkter med stöd renhållningslagen av RL, som skett i det förslag DS 199259. Producentansvar för avfall, som utgör ett underlag för kretsloppspropositionen. Restprodukter, produkter och innehåller miljövaror som farliga ämnen bör dock aldrig återanvändas eller återvinnas om inte detta kan ske på ett säkert och väl kontrollerat sätt. Förordningen om miljöfarligt avfall FMFA har sin utgångssom punkt i LKP aktualiseras därför.

Omhändertagande och behandling det avfall inte har av som kunnat och för närvarande inte kan undvikas eller återanvändasåtervinnas. Även här kan underindelning ske i en processavfall respektive varor och produkter. Problemen måste nu angripas utifrån det faktum att ett avfall har uppstått. Regelsystem som RL och framför allt förordningen om miljöfarligt avfall FMFA blir därvid ett komplement till miljöskyddslagen.

Som nämndes inledningsvis

i avsnittet är ovanstående uppdelning en förenkling. Vissa åtgärder kan generella och få verkan inom vara

alla tre grupperna jfr avsnitt 1.3.3. Åtgärder vidtas i

som grupperna B och C kan också leda till ökade kunskaper, stegrade kostnader osv. och därmed öka förutsättningarna och incitamenten för åtgärder under A. Detta hindrar inte att den fortsatta översikten över MFA-utredningens överväganden och förslag lämpligen kan göras med anknytning till indelningen i dessa tre kategorier.

1.3.3 Vissa generella regeländringar m.m.

MFA- utredningens arbete utmynnar i två resultat som är av generell karaktär och har betydelse för alla de tre åtgärdskategorier som avgränsats i avsnitt 1.3.2. Det gäller förslagen i kapitel 2 till en ny definition inom ena LKP begreppet MFA, med sikte på att MFA-regleringen skall av även miljöfarliga restprodukter, som nu inte täcks av avfallsavse begreppet. Det andra är det arbete med en förbättrad klassificering som efter inledande samråd med MFA-utredningen bedrivits själv- ständigt SNV. SNV kommer parallellt med MFA-utredningens av betänkande att redovisa ett förslag till ändring av den vägledande förteckningen över MFA. Verkets arbete går därefter vidare med en fördjupad revidering, med ökad vikt vid anpassning till EGs klassificering. Dessa åtgärder kommer att innebära ökad säkerhet i bedömningen vad som är MFA. Avgränsningen mellan MFA och annat av avfall i vad som nu brukar betecknas som en gråzon behöver successivt göras tydligare.

1.3.4 Stöd för åtgärder för att begränsa uppkomst av

MFA

Insikterna har successivt ökat om behovet av förebyggande arbete

grupp A ovan och recirkulation grupp B i syfte att hushålla med

och begränsa avfallets mängd och farlighet. Begrepp som resurser hållbar utveckling och kretsloppssamhälle är centrala i dessa sammanhang. Debatten har förts framåt inte minst på grund av problemen på förpackningsomrâdet och de försök till lösningar som där har kommit till stånd. Mot bakgrund bl.a. den förbättrade kontrollen och begränsav ningen utsläppen till luft och vatten har intresset alltmer kommit av att fokuseras pâ de avfallsproblem som är förknippade med

varor och produkter. Debatten i dessa frågor har efter vårt principbetänkande tillförts nytt material genom två publikationer Varor som faror Ds 199258, Producentansvar för avfall Ds 199259. Begreppet producentansvar kopplas alltmera till ansvaret för produkter och varor som först indirekt upphov till avfall. Detta ger begrepp kan alltså inte utan risk för missförstånd användas - så som skedde i principbetänkandet ett sammanfattande sätt - som att beskriva en förskjutning ansvarsförhållandena när det gäller av MFA. Bl.a. de ovan nämnda Ds-publikationerna utgör underlag för den s.k. kretsloppspropositionen jfr avsnitt 1.1. Det får förutsättas att denna, kompletterad med Riksdagens reaktioner kommer att ange synsätt och riktlinjer som skall gälla och vilka styrmedel regelsystem, avgifter, information som skall utnyttjas generellt sett. Fullföljs förslagen i Ds 199259 kommer ändring i - genom en renhållningslagen möjligheter att införas att utkräva fysiskt och ekonomiskt producentansvar för förbrukade Denna möjlighet varor. kan sedan successivt utnyttjas beträffande olika varukategorier m.m, även sådana som innehåller MFA. Detta måste ske genom uppbyggnad av speciella system och särskilda beslut från genom fall till fall men bör underlättas lämpligt utformade generella av ansvarsregler. Begreppet producentansvar, bör även på MFAområdet begränsas till att avse ansvar för och produkter. varor När det gäller motsvarande ansvarsförskjutning i fråga avfall om från processer betecknas aktörerna i lagförslagen i följanm.m. det de som den i vars verksamhet det miljöfarliga avfallet uppkommer eller den som i led innehar avfallet. Hos den förstsenare nämnda ligger det grundläggande ekonomiska ansvaret, innefattande också de administrativa och andra avgifter kan komma att som belasta det miljöfarliga avfallet. Det bästa sammanfattande begreppet för detta ansvar synes vara innehavareansvar. Det är innehavaren som ansvarar för en riktig hantering inom sitt led i behandlingskedjan och för att överlämnande i nästa led enbart sker till annan innehavare med vederbörliga tillstånd. Endast sådant genom ett

överlämnande kan en avlastning av ansvaret ske. Det är mot denna bakgrund MFA-utredningens förslag skall ses. Utredningen fullföljer intentionerna från principbetänkandet och föreslår följande

Genom en ny § 13 a i LKP jfr kapitel 2 tydliggörs att ansvaret för MFA ligger hos den i verksamhet avfallet uppkommer vars eller hos den som innehar det i senare led.

Det kommunala transportansvaret tas bort, och något generellt kommunalt behandlingsansvar fullföljs inte. Nuvarande regler ersätts med heltäckande system för tillstånd för ett mera m.m. hantering MFA jfnkapitel 4. Detta är också ett led i att av renodla ansvarsförhâllandena. Huvudsyftet med båda dessa förslag är att öka benägenheten att verka för förebyggande åtgärder, att stimulera till konkurrens och till mångfald i återinsamlingssystem m.m. Förslagen grundläggande förändring av regelsystemet utgår om en från den grundsyn i principbetänkandet sammanfattades på som följande sätt sid 19 Det traditionella synsättet med speciell avfallshantering en

sista länk i kedjan dvs. enligt punkt C ovan måste

som en bytas mot i alla led integrerade åtgärder dvs. förskjutning mot A och B inriktade på att förebygga uppkomst av avfall respektive att förbereda och genomföra bästa möjliga omhändertagande det avfall som inte kan undvikas. av Som framhölls redan i principbetänkandet sid. 98 kräver sådan intensiñering inte främst insatser som är generella för en hela MFA-området utan specialinriktade mot avgränsade delområden. En differentiering och specialisering av åtgärderna behövs. De behöver inriktas mot speciella produktområden som t.ex. oljeprodukter, TV-apparaterdatorer, laddningsbara batterioch verktyg, fogmassor i byggnader eller mot vissa företagser kategorier bensinstationer, bilvårdsanläggningar, bilsom

lackeringsföretag, olika slag av metallindustrier, kemtvättar, färghandel, tryckerier, skyltindustrier osv. Syftet med sådana specialinriktade insatser skulle vara att verka såväl för att förhindra eller begränsa uppkomst MFA av som att verka för återanvändning, återvinning och från miljösynpunkt bästa möjliga hantering av det avfall ändå uppstår. som Efter eventuellt kompletterande utredningsarbete skulle tyngdpunkten ligga på en projektinriktad verksamhet med konkreta utvecklingsinsatser, avfallsreduceringsplaner, uppbyggnad av avtal, system för panter, återbetalningspremier eller andra styrmedel. En intressant förebild för den typ av insatser som nu avses kan hämtas från kärnkraftsområdet, där avsättning av ett begränsat belopp per producerad enhet elkraft gett underlag för FoU-insatser och teknikutveckling på avfallsområdet som inte har någon som helst motsvarighet när det gäller annat farligt avfall. Motsvarande avsättning inom relativt enhetliga produkt-

områden oljeprodukter, färg, lösningsmedel osv borde kunna

ligga till grund för liknande system med inriktning på förebyggande åtgärder, recirkulation och bästa möjliga omhändertagande. Även de informationsåtgärder blir avgörande för t.ex. som effektiva återtagnings- och insamlingssystem bör ett vara producentansvar lämpat för branschgemensamma insatser. Denna utveckling mot differentiering, specialisering och ökad mångfald kan inte förväntas bli stimulerad av ett ansvarssystem som grundas på ett kommunalt transportansvar och utvecklas till ett motsvarande behandlingsansvar. Regelsystemet måste stimulera till ett ändrat agerande och till medverkan från nya aktörer. Bibehållande och utveckling av ett kommunalt ansvar kan motiveras av behovet av en säker avfallshantering, men det kan inte undvikas att det skulle innebära en betoning av synsättet med avfallet som ett sista led och därmed en urholkning av det här förutsatta producent-innehavareansvaret. Den nu föreslagna förändringen ligger i linje med övriga på-

gående förändringar inom avfallsområdet i riktning mot ett ökat producentansvar. Successivt redovisas såväl internationellt som i nu - Sverige branschinitiativ m.m. som visar att medvetenheten om -

och intresset för insatser antytt slag ökar. Åtgärderna i

av ovan kretsloppspropositionen och i anslutning därtill beslutade ändringar i renhållningslagen samt de här föreslagna ansvarsförhållandena på MFA-området bör kunna utgöra en grund för en intensifierad verksamhet med förebyggande åtgärder. MFAområdet borde ligga längst framme i denna utveckling med hänsyn till att det inrymmer de farligaste och mest svârhanterliga avfallsslagen. En aktiv insats för att minimera uppkomsten av miljöfarligt avfall är Kemikalieinspektionens arbete med att få till stånd en bred tillämpning av substitutionsprincipen och inspektionens arbete med att begränsa flödet ute i samhället av särskilt farliga ämnen i kemiska produkter och varor. SNV har aviserat sin avsikt att inrätta ett särskilt kretsloppssekretariat, som inledningsvis planeras analysera återvinningssystem för bl.a. elektronikvaror och spillolja. Detta bör också positivt påverka den nu förutsätta utvecklingen. Vissa ytterligare synpunkter på bl.a. organisatoriska frågor har redovisats i principbetänkandet sid 99.

Utöver dessa förslag diskuterades i principbetänkandet kapitel 3 behovet av en skärpning av miljöskyddsprövningen av verksamheter där MFA uppstår. Inriktningen skulle vara att avfallsfrågorna skulle tillmätas ökad vikt och prövningen mera än nu inriktas på begränsning av avfall både från process och produkter. Härutöver skulle regler i ökad utsträckning kunna ges för t.ex. förberedande avfallshantering. Förutsättningarna för att ompröva gamla tillstånd borde förbättras. Detta synsätt har fått stöd i remissbehandlingen. Invändningar har emellertid framförts mot tanken på prövning av produkter från

avfallssynpunkt vid en prövning som sker företagsvis. Den analys av remisssynpunkter m.m. som MFA-utredningen har kunna göra jfr. kapitel 3 har lett till slutsatsen att nuvarande lagstiftning om man undantar aspekten varorprodukter - - ger tillräckliga möjligheter till en mera skärpt avfallsprövning. En vidareutveckling av hur praxis skall kunna skärpas och hur prövningen skall kunna vidgas till att omfatta även varorprodukter har MFA-utredningen inte haft tidsram och kapacitet att genomföra. Miljöskyddskommittén kommer i sitt betänkande under våren 1993 att belysa dessa frågor liksom omprövningsmöjligheterna i samband med förberedelserna för en miljöbalk, där sammanföring ML en av och LKP underlättar det eftersträvade synsättet. Utredningarna har samrått i frågan. En ändring i nu angiven riktning är mycket angelägen. Om ett genomförande miljöbalk av en ny skulle komma att fördröjas bör övervägas ändringarna kan genomföras om som en separat åtgärd.

1.3.5 Ansvar och regler för behandlingssystemet

Det ansvarssystem som utifrån de långsiktigt överordnade kraven på förebyggande åtgärder har föreslagits i avsnitt 1.3.4 skall alltså ligga till grund för systemet för hantering och behandling det av MFA som redan finns och även kraftfulla förebyggande som, om åtgärder sätts in, kommer att uppstå. Utgångspunkten är alltså att regeln ett kommunalt tranom sportansvar skall tas bort och tanken på ett kommunalt behandlingsansvar inte fullföljas. En förskjutning ansvaret sker mot av producenterinnehavare av MFA. Detta gör att krav uppkommer på andra former kontroll och överblick. Även andra skäl bör av av regelsystemet för hantering och behandling MFA skärpas och av möjligheterna för konkurrens öka. Det regelsystemet blir nya därmed en konsekvens av strävandena till ändrade ansvarsförhållanden, men motiveras också önskan att förbättra vissa moment i av

nuvarande regler för hantering av MFA. Det bör kanske först slås fast att det behövs ett behandlingssystem för MFA, grundat på den struktur som finns nu och som successivt kommer att utvecklas. Den onyanserade diskussionen om ett producentansvar har uppenbarligen ibland lett till föreställningen att behovet av extern behandling kan elimineras genom ett system för återtagning av MFA till respektive producent. Detta är naturligtvis helt orealistiskt. Även olika system för återanvändom ning och återvinning kommer att utvecklas enligt vad som skisserats i avsnitt 1.3.4 kommer många restprodukter av MFA-karaktär att finnas för vilka endast någon form av externt slutligt omhändertagande, dvs destruktion eller deponering, bör komma i fråga. Det kan inte bli fråga om något direkt fysiskt producentansvar med en helt intern avfallshantering. Vad gäller frågan om MFA i hushållsavfallet finns ingen anledning att komplettera vad som sagts i principbetänkandet, där ett fortsatt kommunalt ansvar har förutsatts. Förebyggande åtgärder när det gäller varor och produkter sker och kommer att utvecklas på de grunder har angetts i avsnitt 1.3.4, och det avfall som dessa som upphov till faller i huvudsak ut som en del av avfallet hos ger hushåll eller andra förbrukare. I detta sammanhang vill utredningen peka på de MFA-problem är förknippade med s.k. ickesom branschspecifikt avfall, rivningsavfall m.m. För dessa kategorier

finns inget reglerat på det gäller för hushålls-

ansvar sätt som avfallet. Den ganska speciella regelkonstruktion som det kommunala transportansvaret innebär har inom flera regioner legat till grund för en väl fungerande verksamhet. Detta utgör bakgrunden till bedömningar i bl.a. flera remissyttranden om att ett borttagande av detta ansvar är förknippat med risker och osäkerheter samt till förslag om att den kommunala ansvarslinjen skall fullföljas. Utöver de argument som har framförts mot detta i det föregående bör man uppmärksamma den generella utvecklingen inom kommunerna när det gäller ekonomi, engagemang i nya uppgifter

m.m. Denna utveckling förstärker, vilket framgår av Svenska Kommunförbundets remissyttrande, ytterligare den i principbetänkandet bl.a. avsnitt 8.1 och 8.2 redovisade osäkerheten när det gäller genomförbarheten av ett sådant alternativ. Det framstår inte som någon framkomlig väg att på nuvarande grund få väl fungerande system i alla regioner, även om uppbyggnad av ett regionalt samarbete pågår i sydöstra Sverige. Detta talar för att man bör eftersträva ett generellt regelsystem, som ger möjlighet även för verksamhet på kommunal grund. Förslag om ett sådant system presenteras i kapitel 4 i form av en utveckling av förordningen om miljöfarligt avfall FMFA. Möjligheterna till fortsatt kommunal verksamhet behandlas i kapitel SNV har i den i avsnitt 1.1 nämnda PMn formulerat målen för MFA-hanteringen på följande sätt

Miljöfarligt avfall är avfall som på grund sitt innehåll av av farliga komponenter eller ämnen måste transporteras ocheller behandlas på ett säkert och kompetent sätt. Av det skälet är det nödvändigt att hanteringen av det miljöfarliga avfallet kan styras och kontrolleras i alla led, dvs. att inga glapp finns i kontrollkedjan och att inga okontrollerbara utgångar finns ur systemet. Kontroll- och styrmöjligheterna skall leda till en så total överblick och säker hantering som det är möjligt av det miljöfarliga avfallet.

Behovet av överblick och förbättrad redovisning har klart visats i principbetänkandet kapitel 4. Om förbättringar härvidlag kommer till stånd ökar också möjligheterna för kunskaps- och idéåterföring till den förebyggande verksamheten. Bedömningen från principbetänkandet kvarstår att MFA-mängderna inom ramen för nuvarande definitioner och klassificering - successivt kommer att minska. Syftet med de föreslagna åtgärderna är att detta skall ske i snabbare takt än vad som annars skulle bli fallet. Behandlingsvolymen kan likväl komma att öka bl.a. genom att grupper av s.k. gråzonsavfall, förorenade jordar osv. kommer att tillföras den mängd som skall behandlas. Sett även från be-

handlingssynpunkt bör bl.a. mångfald och konkurrens innebära fördelar. Det samlade systemet bör vara så flexibelt att en successiv anpassning kan ske till den förväntade långsiktiga mängdreduktionen. Förslaget i kapitel 4 innebär ett strikt regelsystem för hela hanteringskedjan avfallsproducent-mellanlagring-förbehandlingslutligt omhändertagande inklusive transporter. SNVs PM har utgjort en viktig utgångspunkt för förslagen. Att som har gjorts i debatten efter principbetänkandet framställa denna övergång som en total avreglering torde knappast bli trovärdigt. Ändrade ansvarsförhållanden regelverk kräver i sin och ett nytt tur en skärpt tillsyn från myndigheter och kommuner. Som har framhållits i principbetänkandet avsnitt 8.4.5 behöver också den kommunala avfallsplaneringen utvecklas till ett bättre instrument för överblick och samordning på MFA-området samt till en bättre grund för en effektiv tillsyn. Dessa frågor behandlas i kapitel 6. Det kan diskuteras om detta regelsystem som nu föreslås ske - bör byggas upp ganska avgränsat med stöd av FMFA eller om det helt eller så långt möjligt bör integreras i ML och miljöskyddsprövningen. Utöver att övervägande sakskäl bedömts tala för den valda lösningen kan det vara av pedagogiskt värde att vid en så betydande omställning som det här är fråga om renodla och tydliggöra det nya regelverket i så separat form som möjligt. Om det visar sig lämpligt att senare omforma reglerna och bättre integrera dem inom ramen för en miljöbalk behöver ett övergångsskede inte innebära någon nackdel.

Ändring

2 i

lagen 1985426 om

kemiska produkter

2. l Inledning

I den nu gällande lagstiftningen finns inte begreppet miljöfarligt avfall definierat. MFA-utredningen föreslår att sådan defininu en tion införs i lagen 1985426 om kemiska produkter. I 13 § lagen om kemiska produkter regeringen i dag möjligges het att föreskriva att slutligt omhändertagande visst slag avfall av av miljöfarlig avfall endast får bedrivas yrkesmässigt juridisk av person i vilken staten har inflytande. Den juridiska person som avses är SAKAB. Eftersom huvuddelen statens aktier är av numera sålda föreslår MFA-utredningen att denna paragraf upphör och att föreslagen definition av begreppet miljöfarligt avfall blir 13 § i ny lagen om kemiska produkter. I lagen föreslås också att en ny paragraf, 13 § införs. Denna a paragraf föreskriver att det är producenten eller innehavare annan av det miljöfarliga avfallet som har för att det omhändertas ansvar endast av dsn som har tillstånd.

2.2 Förslag till författningstext

ny

13 § Med miljöfarligt avfall vissa restprodukter och visst avses annat avfall som på grund av sitt innehåll kemiska ämnen kan av befaras medföra skada på människan eller i miljön. Bestämmelserna om kemiska produkter i denna lag gäller också

miljöfarligt avfall. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om sådant avfall.

13 a § Det åligger den i vars verksamhet det miljöfarliga avfallet uppkommer eller den som i senare led innehar detsamma att tillse att det miljöfarliga avfallet endast mellanlagras, behandlas och slutligt omhändertas av den som har särskilt tillstånd.

20 § Den som i fråga om kemiska produkter eller varor som avses i l § andra stycket med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift, villkor eller förbud som meddelats med stöd av 5-13 §§ eller med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 13 a § eller 15 döms till böter eller fängelse i högst ett år. I ringa fall döms inte till ansvar. Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt lagen 1960418 om straff för varusmuggling. Den har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms som inte till enligt denna lag för gärning som omfattas av föreansvar läggandet eller förbudet.

Alternativ lösning Som en alternativ lösning beträffande frågan om behovet av en definition av miljöfarligt avfall har i utredningens slutskede ifrågasatts om inte implementeringen av EG-direktiv i vår lagstiftning kommer att lösa problemet utan att någon definition behöver inför- Ett direktiv som är aktuellt är direktivet 87101EEG om änas. dring i direktiv 75439EEG om omhändertagande av spilloljor. Om en definition ändå bör införas skulle den kunna utformas på följan-

de sätt och tas in i lagen om kemiska produkter 1 som en ny a En definition i lagtexten löser dock inte alla problem när det gäller att bestämma begreppet miljöfarligt avfall. Det finns exempel på miljöfarligt avfall som varken har haft något ursprungligt ändamål eller som kan sägas vara en restprodukt. Som exempel kan nämnas rötslam med innehåll av tungmetall, jämför EGs direktiv. Detta visar att en definition även i framtiden måste kompletterad vara av en förteckning över miljöfarligt avfall. Denna metodik används också inom EG.

l a § Med miljöfarligt avfall i denna lag sådana kemiska avses restprodukter som inte längre är lämpliga att använda för produktens ursprungliga ändamål och hantering behöver omfattas vars av särskilda föreskrifter från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter om miljöfarligt avfall. Sådana föreskrifter får även avse varor som avses i l § andra stycket.

Detta skulle då ersätta den föreslagna nya 13 Den föreslagna 13 a § kan med stöd bemyndigandet i framför allt 5 § lagen av om kemiska produkter tas i förordningen miljöfarligt avfall. Då om utgår givetvis även ändringen i 20 Allmän- och specialmotiveringen i det följande utgår från vad som sägs i avsnitt 2.2. Motiveringen torde emellertid endast behöva ändras i ringa omfattning för till detta alternativ. att anpassas

2.3 Allmän

motivering

År 1973 trädde lagen 1973329 om hälso- och miljöfarliga i varor kraft. Denna lag innehöll dels bestämmelser tillverkning, förom säljning, annan hantering och import hälso- och miljöfarliga av varor, dels bemyndigande för regeringen och underställda myndigheter att ingripa mot olika kemiska risker och I anslutning varor.

till lagen om hälso- och miljöfarliga varor meddelades bl.a. förordningen 1975346 om miljöfarligt avfall. År 1983 tillsattes en utredning med uppdrag att se över frågor om kontrollen över användningen av kemiska ämnen och produkter. Utredningen föreslog i sitt betänkande Kemikaliekontroll SOU 198477 en ny lag om kemiska produkter. Riksdagen antog den nya lagen om kemiska produkter i juni 1985 prop 1984851118, J0U 198485 30, rskr 340. Lagen trädde i kraft den l januari 1986. Genom denna lag upphävdes lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Samtidigt med lagens ikraftträdande utfärdade regeringen förordningen 1985841 om miljöfarligt avfall som ersatte förordningen från 1975 i samma ämne. Den nya lagen är uppbyggd på i stort samma sätt som lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Många av de bestämmelser som finns i lagen om kemiska produkter har också sin förebild i den tidigare lagen. Däremot inriktades den nya lagen kemiska produkter, ämnen och beredningar. I fråga om varor blev den nya lagen direkt tillämplig inom ett snävare område än vad dess föregångare var. Det finns emellertid möjlighet för regeringen eller underställd myndighet att enligt 1 § 2 stycket utsträcka lagens tillämpningsområde till att även gälla vara som innehåller eller som har behandlats med sådan kemisk produkt som avses i lagen om kemiska en produkter. Denna möjlighet har regeringen utnyttjat i ett antal bestämmelser, som exempel kan nämnas 2 § första stycket förordningen l985z835 om kemiska produkter. Det finns vidare bestämmelser i en rad olika förordningar som direkt, dvs. utan bemyndigande till en underställd myndighet, även gäller varor, exempelvis förordningen 1985841 om miljöfarligt avfall. I den nu gällande lagstiftningen saknas en definition av begreppet miljöfarligt avfall. Det har länge varit en tvistefråga vad som skall innefattas i begreppet miljöfarligt avfall och det har också från de flesta av remissyttrandena över MFA-utredningens principbetänkande framhållits vikten av att begreppet definieras. Problemet gäller i huvudsak avgränsningen mellan vad som är avfall eller inte.

Under senare år har Högsta domstolen avgjort mål DB ett nr 23, 1991 där frågan var uppe till prövning. Avgörandet finns närmare beskrivet i det MFA-utredningen tidigare lämnade av betänkandet SOU 199245. Av detta rättsfall och den av av regeringsrätten meddelade domen refererad, RÅ 19765, till vilken

Högsta domstolen hänvisar, kan utläsas att avfall inte kan sägas ha ett ekonomiskt värde. För det fall att materian har värde, ett exempelvis transformatoroljan i det aktuella fallet från Högsta domstolen, är det inte avfall och omfattas därför inte den lagstiftning av som reglerar hanteringen bl.a. miljöfarligt avfall. av Detta har i praktiken vållat en del problem då exempelvis transport av samma materia kan regleras av olika bestämmelser beroende på om det har ett värde eller inte. Anser ägaren materian att inte har något värde utan, enligt denna terminologi, skall anses vara avfall gäller mycket restriktiva bestämmelser. Har däremot ägaren en möjlighet att försälja materia, samma vilket medför att det har ett ekonomiskt värde för denne, kan transporten, enligt de slutsatser som kan dras av Högsta domstolens dom, ske helt hänsyn till utan bestämmelserna i förordningen miljöfarligt avfall. om Det är inte rimligt att det, för exempelvis transport av samma materia, skall finnas olika bestämmelser som reglerar transporten beroende på om adressaten är återvinningsanläggning eller en ett företag för slutligt omhändertagande. Som tidigare under sagts utredningen SOU 199245 bör det vara avfallets egenskaper från hälso- och miljösynpunkt avgör hur avfallet skall behandlas som och inte om avfallet har ett värde eller inte. Det har därför ansetts vara erforderligt att klarlägga begreppets innebörd och i lag definiera detsamma.

Det finns olika lösningar som skulle kunna prövas för komma att till rätta med detta problem. En lösning skulle kunna att helt vara avskaffa begreppet miljöfarligt avfall då det rent språkligt torde ha en betydelse som möjligen strider det resultat mot som utredningen vill uppnå. En annan lösning skulle att i stället kalla den vara materia som åsyftas för miljöfarliga restprodukter. Med dylikt ett

tillvägagångssätt riskerar man emellertid att skapa en ytterligare begreppsförvirring då det i dagligt tal, innan det nya begreppet är lika inarbetat som det gamla, skulle finnas två begrepp dels miljöfarligt avfall, dels miljöfarliga restprodukter. Det torde också finnas risk för att de som tillämpar lagen till en början endast med svårighet skulle hitta igen de aktuella bestämmelserna. Begreppet miljöfarligt avfall har dessutom använts i författningstext så sent som i den ijuni l992 av regeringen antagna förordningen l9929l8 om export och import av farligt avfall. Förordningen, som bygger på den av bl.a. Sverige ratificerade Baselkonventionen, trädde i kraft den l augusti 1992. I denna konvention används begreppet farligt avfall Hazardous Waste. Detta begrepp finns även i EGs lagstiftning och är i stort överensstämmande med vårt begrepp miljöfarligt avfall. I nämnda lagstiftning och konvention definieras miljöfarligt avfall genom att farligt avfall, vilket är ett vidare begrepp än miljöfarligt avfall, indelas efter egenskaper och därefter, utifrån dessa kriterier, indelas miljöfarligt avfall i olika kategorier. I dessa regelverk görs, vid definition av begreppet miljöfarligt avfall, ingen skillnad mellan avfall som skall gå till destruktion respektive till återvinning. Utredningen har efter de överväganden som redovisats ovan, slutligen stannat för att behålla det redan inarbetade begreppet, miljöfarligt avfall. I dag finns alltså inte någon legal definition av begreppet avfall. Det är inte heller möjligt att inom denna utredning utarbeta en sådan. Utredningen har därför stannat vid att definiera begreppet miljöfarligt avfall vilket är ett betydligt mer begränsat begrepp. Den ändring som åsyftas med detta arbete är bl.a. att finna en definition av begreppet som medför att såväl rester som har ett ekonomiskt värde som rester som saknar sådant skall kunna vara miljöfarligt avfall. I litteraturen inom aktuellt område har det framförts kritik mot en dylik reglering varvid det bl.a. framförts att denna skulle strida mot regeringsformens regler till skydd för den enskildes förfoganderätt över sin egendom. Syftet är emellertid inte att ianspråk-

ta någon enskild egendom vilket regeringsformens regler skyddar mot, utan enbart att söka reglera hur detta speciella slag av avfall skall hanteras för att det från miljösynpunkt skall vara möjligt att minimera riskerna vid hanteringen av detsamma. Det bör också framhållas att det enligt lagen om kemiska produkter redan i dag är reglerat hur den enskilde skall förfara vid hanteringen av kemiska produkter. Denna reglering har inte ansetts strida mot regeringsformen. Utredningen har funnit det vara mest naturligt att foga in definitionen av begreppet miljöfarligt avfall i lagen om kemiska produkter eftersom förordningen om miljöfarligt avfall har meddelats med stöd av bemyndigande i denna lag. Som inledningsvis sagts är nämnda lag i motsats till dess föregångare, lagen om hälso- och miljöfarliga varor, direkt tillämplig endast på kemiska produkter. Lagens tillämpningsområde kan emellertid utsträckas till att gälla även sådana varor som innehåller eller har behandlats med en sådan kemisk produkt. I förordningsmotiven 198528 till gällande nu förordning om miljöfarligt avfall sägs att denna förordning jämlikt 1 § lagen om kemiska produkter gäller såväl kemisk produkt som vara som innehåller eller behandlats med kemisk produkt. Någon en ändring i detta avseende är inte avsedd. Enligt gällande lydelse av lagen om kemiska produkter finns möjlighet för regeringen, om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, att föreskriva att slutligt omhändertagande visst av avfall miljöfarligt avfall får bedrivas yrkesmässigt endast av juridisk person i vilken staten har inflytande. Denna föreskrift finns i 13 § lagen om kemiska produkter och den juridiska person som avses är Svensk Avfallskonvertering AB SAKAB. Riksdagen har tidigare behandlat frågan om försäljning av SAKAB. I betänkandet 198990JOU 16, sades bl.a. att statens engagemang i SAKAB borde begränsas men att staten ändock skulle behålla kontrollen över att verksamheten bedrevs på ett tillfredsställande sätt och under uppfyllande av bl.a. stränga miljökrav. Statens inflytande ansågs effektivt kunna utövas på annat sätt än ägarskap. genom

Slutligen sades att regeringen skulle bemyndigas att sälja aktierna i SAKAB. Förslaget innebar också att 13 § lagen om kemiska produkter skulle upphävas. Dock promulgerades aldrig denna ändring. Frågan togs åter upp av riksdagen i betänkandet 199091 JOU 30, varvid utskottet föreslog att 13 § lagen om kemiska produkter skulle fortsätta att gälla. Anledningen härtill var att riksdagen beslutat att minst 51 % av aktierna skulle ägas av staten. Paragrafen fick härvid nu gällande lydelse. De flesta aktierna i SAKAB har numera sålts av staten och de av skäl för att behålla bestämmelsen som framfördes i utskottets betänkande 199091 J0U 30 föreligger inte längre varför 13 § lagen 1985426 om kemiska produkter bör upphävas.

2.4 Specialmotivering

13 § Paragrafen är och innehåller en definition av begreppet miljöny farligt avfall. l begreppet miljöfarligt avfall innefattas restprodukter, dvs. rester och överblivet material samt annat avfall. I vissa fall omhändertas det miljöfarliga avfallet slutligt i anslutning till den anläggning där det uppkommit. I andra fall omhändertas det slutligt av annan än producenten. Det saknar därvidlag betydelse om innehavaren vill överlåta eller överlämna det till annan eller om han enligt bestämmelse i lag eller i förordning eller på grund av villkor i ett tillstånd, är skyldig att överlåta eller överlämna det till annan, oavsett om det sker mot ersättning eller inte. Villkoret kan exempelvis ange den största mängd av ett visst slag av avfall som får innehas. Som exempel kan nämnas att innehavaren lämnar avfallet för destruktion, deponering, återvinning eller återanvändning. Denna uppräkning gör inte anspråk på att vara fullständig utan är endast en exempliñering.

Genom detta synsätt blir det avfallets egenskaper från hälso- och

miljösynpunkt som avgör hur avfallet skall behandlas och inte huruvida det har ett ekonomiskt värde eller inte. I paragrafens andra stycke finns den bestämmelse som anger att lagens bestämmelser om kemiska produkter även gäller miljöfarligt avfall. I paragrafen har också tagits in ett bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om dels vilket slag av miljöfarligt avfall som avses, dels hanteringen av sådant.

13 a § Paragrafen innebär att ansvaret för att det miljöfarliga avfallet omhändertas på ett från miljösynpunkt säkert och riktigt sätt åligger den som har producerat eller i led innehar detsamma. Med senare producent avses i denna lag den fysiska eller juridiska i person vars verksamhet det miljöfarliga avfallet uppstår. Med innehavare avses den som innehar, med ägande- eller förfoganderätt, det miljöfarliga avfallet för mellanlagring, behandling, eller slutligt omhändertagande och har särskilt tillstånd härför. Ansvaret för det miljöfarliga avfallet kan aldrig överlåtas till transportör utan kvarblir hos en avfallsproducenten eller innehavaren, ända tills det miljöfarliga avfallet mottagits av en mottagare med tillstånd att mellanlagra, behandla eller slutligt omhänderta detsamma. Denne blir därvid ny innehavare. Avfallet kan på detta sätt byta ägare flera gånger innan det slutligt överlämnats eller överlåtits. Producentens eller, om som ovan sagts flera led förekommer, annan innehavares ansvar upphör således inte förrän det miljöfarliga avfallet slutligt omhändertagits av den som har tillstånd därtill. Begreppet slutligt omhändertagande har här samma innebörd som det har haft tidigare, jämför lagen om kemiska produkter och förordningen om miljöfarligt avfall, dvs. återvinning, oskadliggörande. långtidsförvaring och därmed jämförligt förfarande.

20 § Paragrafen har ändrats i anledning att det införts en ny paragraf, av 13 a

överväganden

3 i

om ändring

miljöskyddslagen

3.1 Miljöskyddslagens uppbyggnad bak-

- en

grund

Miljöskyddslagen 1969387 är uppbyggd på så sätt att varje verksamhet prövas individuellt. Det är således inte fråga om en prövning av en hel bransch. Tillståndsmyndighetema har emellertid på senare tid övergått till att vid tillståndsprövningen än vad mera som gjorts tidigare, se till branschen helhet och till vilka krav som som kan ställas inom denna. I miljöskyddslagens 4 8 §§ finns de s.k. tillåtlighetsreglerna. - a Tillståndsmyndigheten, Koncessionsnämnden eller länsstyrelsen, gör utifrån dessa paragrafer bedömningen den miljöfarliga verksamom heten skall tillåtas eller inte. Utgångspunkten vid prövningen är att den som utövar miljöfarlig verksamhet skall vidta de åtgärder som är tekniskt, ekonomiskt och miljömässigt motiverade för den specifika verksamhet prövningen gäller. som De överväganden om skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som tillståndsmyndigheten gjort med hänsyn till tillåtlighetsreglerna preciseras i krav på tillståndshavaren. Kraven utformas som villkor till det meddelade tillståndet. Villkoren kan meddelas tillståndsav myndigheten eller, i de fall där Koncessionsnämnden är tillståndsmyndighet och villkoren bedöms vara av mindre betydelse, av länsstyrelsen efter delegation av Koncessionsnämnden. Villkoren kan vara allmänt hållna och överensstämma med ansökan och åtaganden enligt denna. De kan också vara utformade mer speciñcerat och exempelvis gälla utformning och drift och av process

anläggningar. Villkoren kan i sistnämnda fall exempelvis ange att visst avfall skall förbehandlas visst sätt, att vissa lösningsmedel får tillföras eller att lagring av visst avfall skall ske på visst angivet sätt. De tillstånd och därtill hörande villkor som meddelas är straffsanktionerade. Meddelat tillstånd gäller i princip i all framtid. Tillståndet förfaller emellertid automatiskt verksamheten inte startat inom om föreskriven tid. Denna tid föreskrivs i tillståndet och kan högst vara tio år. Koncessionsnämnden kan enligt miljöskyddslagen i tre olika fall förbjuda fortsatt miljöfarlig verksamhet som omfattas av tillstånd. Koncessionsnämnden kan tillgripa denna åtgärd dels om den som sökt tillståndet vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet, dels om villkor åsidosatts i betydande mån, dels om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet av väsentlig betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts. Villkoren i tillståndsbeslutet kan ändras genom en ny tillståndsansökan eller efter ansökan om mildring av ett villkor. De kan vidare ändras på initiativ av tillsynsmyndigheten antingen när tio år förflutit sedan tillståndsbeslutet vunnit laga kraft eller tidigare om exempelvis sökanden grovt åsidosatt villkoret, vilselett tillståndsmyndigheten eller en från miljösynpunkt väsentlig förbättring om kan uppnås med användning av någon ny process- eller reningsteknik. I miljöskyddslagen finns också krav på innehållet i en ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. En sådan ansökan skall vara skriftlig och innehålla bl.a. ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma en miljöfarlig verksamhets beskaffenhet och omfattning, en miljökonsekvensbeskrivning och förslag till de skyddsåtgärder och försiktighetmått som behövs. Vad en miljökonsekvensbeskrivning skall innehålla och dess syfte kommer att redogöras för nedan.

3.2 Behandlingen avfallsfrågorna, däribland

av

miljöfarligt avfall, vid tidigare ändringar i

miljöskyddslagen

Under år 1976 tillsattes en utredning vid miljöskyddsutrednamn ningen med uppdrag att göra en översyn miljöskyddslagen. av Utredningen lämnade 1978 ett delbetänkande SOU 197880 Bättre miljöskydd. I betänkandet lades fram förslag till ändringar i miljöskyddslagens förprövnings-, tillsyns- och påföljdssystem. Dessförinnan krävdes enligt miljöskyddslagen att ansökan tillstånd om för miljöfarlig verksamhet endast skulle innehålla de uppgifter, ritningar, och tekniska beskrivningar erfordrades för bedömsom ande av den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet, omfattning och verkningar. I den proposition, 19808192, som följde i lagstiftningsarbetet påtalades vikten av att avfallsfrågorna skulle få en noggrann prövning vid tillståndsprövningen. Härvid uttalades syftet med att tillståndsprövningen att samhället skulle tillfälle på var ges att förhand bedöma om effekterna av en planerad miljöfarlig verksamhet var sådana att den kunde tillåtas. Utredningen i tillståndsett ärende måste därför så långt möjligt klarlägga den inverkan på miljön som den aktuella anläggningen kunde medföra. Vidare uttalade departementschefen att bedömningen hur långt sökanav dens skyldigheter sträckte sig vid utfomningen beskrivningen av fick göras från fall till fall. Avgörande skulle bl.a. vara störningarnas art och omfattning samt karaktären på den omgivning som kunde påverkas. Departementschefen påpekade även att det var viktigt att ansökan innehöll uppgifter hur det avfall om som uppkom i verksamheten skulle hanteras dvs. att avfallsfrågorna skulle bli belysta. Vidare sades att föreskrifter om hantering miljöav farligt avfall regelmässigt skulle övervägas vid tillståndsprövningen. Villkoren borde, enligt departementschefen, skapa förutsättningar för att genom tillsyn kontrollera att hanteringen skedde på från ett miljöskyddssynpunkt betryggande sätt.

Propositionen resulterade i en lagändring som trädde i kraft den l juli 1981 och innebar en skärpning av kraven på tillstånds-

ansökans innehåll. Ändringen innebar bl.a. att ansökan skulle

innehålla s.k. miljöeffektbeskrivning. Denna skulle beskriva en arten och omfattningen av de störningar som den aktuella verksamheten i sig kunde medföra. Dessutom ansåg man det vara viktigt att samtliga betydelsefulla konsekvenser för miljön, hälsan och hushållningen med naturresurserna som verksamheten kunde antas medföra utöver de direkta omgivningsstörningarna skulle redovisas. Reglerna för innehållet i en tillståndsansökan till miljöfarlig verksamhet fick lydelse genom en lagändring som trädde i en ny kraft den l juli 1991. Ansökan skall i stället för en miljöeffektbeskrivning innehålla miljökonsekvensbeskrivning. Skälet till en denna ändring var enligt uttalanden i förarbetena proposition 19909190 behovet att ytterligare utvidga den tidigare bestämmelså att miljöeffektbeskrivningen kom att ha ett sådant innehåll att sen den möjliggör en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurserna. Med verksamhets inverkan avses till en början sådant som arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten kan medföra. I detta avseende avsågs ingen ändring av det som gällde även innan här aktuell ändring. Därutöver skall emellertid även redovisa de konsekvenser i man övrigt av vikt för miljön, hälsan, och hushållningen med naturresurserna som verksamheten kan medföra. Därmed avsågs även vad verksamheten kommer att generera utöver direkt omgivningspåverkan, t.ex. ytterligare biltrafik i det område där verksamheten skall etableras.

3.3 MFA-utredningens förslag till

skärpning av

miljöskyddslagen och remissinstansernas

behandling av frågan

Avgörande för att avfallsmängderna från industriella och andra processer kraftigt skall minskas och så långt möjligt bringas helt att upphöra är att företagen själva inriktar verksamheten mot ren produktionsteknik, slutna och bedömning materialprocesser av balanser osv. En förutsättning är också att samhällets regelsystem, ekonomiska styrmedel, tillståndsgivning och tillsyn har inriktningen att dessa mål skall nås. MFA-utredningen har i det tidigare lämnade principbetänkandet 199245 framhållit att bl.a. tillverkningsprocessen, främst med stöd i lagen om kemiska produkter och miljöskyddslagen, bör styras så att kontroll över flödena de miljöfarliga ämnena uppnås, så av att användningen av dem minimeras och så att klara regler för hantering och omhändertagande av dem Vidare har framhållits anges. att avfallsaspekten måste tillmätas vikt vid prövningen enligt samma miljöskyddslagen utsläppen till luft och Vid prövningen som vatten. borde också beaktas innehållet miljöfarliga ämnen i och av varor produkter. Om man i föreskrifter och vid tillståndsprövningen mer aktivt än nu lägger grunden för en korrekt avfallshantering förbättras förutsättningarna för en renodling producentansvaret. Det sägs också av att det i princip som villkor för en verksamhet upphov till som ger miljöfarligt avfall bör gälla att ett från miljösynpunkt godtagbart omhändertagande avfallet skall redovisas vid tillståndsav prövningen, detta skall då gälla såväl processavfall produkter. som Vidare underströks att förutsättningarna för att ompröva gamla tillstånd borde förbättras. De skärpningar som ovan beskrivits har föreslagits bli genomförda genom att villkor fogas till tillståndet. Dessa villkor skulle innehålla föreskrifter om hur restprodukter skulle hanteras, t.ex.

förbehandlas för externt omhändertagande, i vilka mängder och för vilken tid de fick lagras, och på vilket sätt de skulle tas om hand. I stort sett samtliga som lämnat remissyttranden över MFAutredningens principbetänkande har ställt sig bakom uppfattningen att avfallsfrågan måste ha samma tyngd i miljöskyddsprövningen som exempelvis frågan om utsläpp till luft och vatten. Detta bedöms inte vara fallet nu. Flera av instanserna har vidare ansett att detta är en åtgärd som inte kan vänta till utformningen av en ny miljöbalk utan anser att förslag till ändringar i lagstiftningen bör lämnas redan av förevarande utredning. Koncessionsnämnden har härvid föreslagit att utredningen bör pröva om en möjlig lösning vore att låta behandlingsföretagen vara medsökande vid miljöskyddsprövningen av miljöstörande verksamheter. Inledningsvis kan sägas att det enligt utredningens uppfattning alltjämt är självklart att avfallsfrågorna vid miljöskyddsprövningen skall ha samma betydelse som frågorna om utsläpp till luft och vatten. Av den ovan lämnade redogörelsen framgår emellertid att tillståndsmyndigheten, Koneessionsnämnden och länsstyrelsen, vad gäller processaifall redan med stöd av gällande lagstiftning har de formella möjligheterna som krävs för att lägga en större vikt vid avfallsfrågorna vid prövningen för tillstånd enligt miljöskyddslagen. Det är således redan i dag möjligt att meddela villkor exempelvis med innehåll att viss för.behandling av avfallet skall ske innan det sänds till ett behandlingsföretag. Koncessionsnämnden har i sitt remissyttrande över principbetänkandet lämnat ett förslag till en skärpning av miljöskyddsprövningen. Detta förslag innebär att det behandlingsföretag som skall ta emot avfall av en viss mängd eller viss beskaffenhet från en anläggning, som är föremål för tillståndsprövning, skulle vara medsökande i tillståndsärendet, om inte utredningen i ärendet klargjort att mottagandet innefattas av ett redan lämnat tillstånd. Denna modell har enligt nämnden tillämpats vad gäller industrier med utsläpp av avloppsvatten till kommunala reningsverk, där kommunerna varit medsökande.

Ett dylikt förfarande skulle i vissa fall kunna tänkbar vara en lösning. Det skulle emellertid krävas omprövning tillståndets en av villkor för att möjliggöra ett byte behandlingsföretag. Det finns av även risk för att förfarandet skulle medföra konkurrensen mellan att behandlingsföretagen skulle hämmas vilket innebär utvecklingen att inom behandlingstekniken kan komma att stagnera. MFA-utredningen anser därför att det förslag Koncessionsnämnden som lägger fram möjlig lösning kräver som en en mer ingående analys än vad som nu är möjlig att göra innan utvecklat förslag ett med denna innebörd läggs fram. Från utredningens sida framfördes i principbetänkandet att en viktig förändring i miljöskyddslagen i avfallsförebyggande syfte skulle vara att tillståndsmyndigheten redan vid miljöskydd-

sprövningen skulle beakta också de och produkter om varor som kommer att framställas i den tillståndsprövade verksamheten och som i framtiden kan komma att utgöra miljöfarligt avfall i sig eller ge upphov till sådant. Härvid skulle tillståndsmyndigheten ha möjlighet att åberopa den s.k. substitutionsprincipen som i dag finns i lagen om kemiska produkter. Detta förslag till skärpning har också blivit positivt bemött av flera de yttrat sig över MFAav som utredningens principbetänkande. Koncessionsnämnden har däremot bestämt avvisat att ett dylikt förslag utarbetas inom förevarande utredning. Nämnden har i sitt

remissyttrande över MFA-utredningens principbetänkande sagt att ett sådant prövningsförfarande skulle vara ett avsteg från de principer som gäller för prövningen i dag och det förutsätter att ingående analyser av vad detta kan få för konsekvenser i olika avseenden. Vidare hänvisas till Miljöskyddskommittén inom vilken möjligheterna att lägga produkternas hela livscykel grund vid som prövningsverksamheten diskuteras. Enligt Koncessionsnämnden fordrar ett dylikt synsätt att hänsyn till olika tas typer av miljöfrågor, förutom avfall även utsläpp till luft och vatten, arbetarskydds- och konsumentaspekter, påverkan på användningen av naturresurser och ekonomiska förhållanden Koncessionsnämnm.m.

den anser avslutningsvis att det skulle vara olämpligt att bryta ut just avfallsfrågorna detta sammanhang. Enligt nämnden måste ur detta i stället ske genom en samordning med Miljöskyddskommitténs arbete.

3.4 MFA-utredningens slutsatser

MFA-utredningen anser alltjämt att en skärpt prövning enligt miljöskyddslagen är det bästa sättet att minimera uppkomsten av miljöfarligt avfall. En sådan ändring i miljöskyddsprövningen kräver en relativt djupgående omarbetning av grunderna för prövningen enligt miljöskyddslagen. Härvid krävs ändringar som bl.a. ger uttryck för att substitutionsprincipen skall kunna tillämpas vid prövningen. För att ett dylikt förslag skall vara möjligt att presentekrävs också som Koncessionsnämnden påpekat en grundlig ra analys bl.a. vilka konsekvenser detta skulle medföra. Det krävs av således betydligt mer omfattande utredning än vad som ryms en inom den tid står till förfogande för förevarande utredning. som Miljöskyddskommittén arbetar med att i en miljöbalk samla alla lagar som i första hand avser att bevara. skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att säkerställa en långsiktigt god hushållning med naturresurserna. Av de s.k. skyddslagarna kommer bl.a. lagen om kemiska produkter att omfattas av samordningen. Kommittens förslag, enligt direktiven skall läggas fram före som den 1 april 1993, kan förväntas uppta skärpta aktsamhetsregler, bl.a. en utvidgad substitutionsprincip. Det kan också förväntas innebära förbättrade möjligheter att kontroll även över varor och produkter i en verksamhet som omfattas av prövningsplikt eller som regleras genom generella föreskrifter. Även skärpning miljöskyddsprövningen, vilket även om en av påtalats flera remissinstanser, bör ske så snabbt som möjligt bör av Mlljöskyddskommitténs förslag avvaktas. Det är MFA-utredningens

bestämda uppfattning att arbetet med en ny miljöbalk bör utmynna i att avfallsfrågorna tillmäts ökad vikt och att prövningen inriktas på begränsning av avfall både från och produkter. Härutöver process skall regler i ökad utsträckning kunna ges för t.ex. förberedande avfallshantering. Förutsättningarna för att ompröva gamla tillstånd bör förbättras. Om införandet av en miljöbalk skulle komma att fördröjas bör övervägas ändringarna kan genomföras om som en separat åtgärd.

4 Förslag till ny lydelse av för-

ordningen 1985841 om miljö-

farligt avfall

4. l Inledning

MFA-utredningen föreslår skärpt reglering vad gäller hanteringen en av det miljöfarliga avfall uppkommer. Denna skärpning som innebär att samtliga mellanlagrar, behandlar, slutligt som omhändertar och transporterar miljöfarligt avfall skall ha tillstånd för sin verksamhet enligt förordningen miljöfarligt avfall. Detta om gäller även om det miljöfarliga avfallet slutligt omhändertas i anslutning till den anläggning där det uppkommit. Vidare införs en rapporteringsskyldighet för transportörerna utförd transport. om Denna skyldighet skall fullgöras till den lokala tillsynsmyndigheten. Avfallsproducent och avfallsinnehavare för det miljöansvarar att farliga avfallet endast överlämnas till mottagare med särskilt tillstånd för mellanlagring, behandling eller slutligt omhändertagande samt att endast godkända transportörer utnyttjas. Tillståndsmyndigheter blir Statens naturvärdsverk och länsstyrelsen. Undantaget från tillståndsplikt för slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall i anslutning till den anläggning där det uppkommit och det undantag som i dag finns enligt 17 § förordningen om miljöfarligt avfall tas bort. Detta medför emellertid inte möjligatt heten till dessa former av slutligt omhändertagande behöver försvinna utan endast att tillstånd enligt förordningen krävs även i dessa fall. I fortsättningen krävs det alltså tillstånd för alla. Samtliga tillstånd kommer, till skillnad från i dag, att vara tidsbegränsade. Tillstånd till transport miljöfarligt avfall kan av alltså lämnas för högst fem år, därefter skall tillståndet omprövas.

m

Vad gäller tillstånd till mellanlagring, behandling och slutligt omhändertagande gäller även där som huvudregel att tillstånden gäller längst fem är. Det finns emellertid beträffande dessa tillstånd möjlighet för tillståndsmyndigheten att meddela tillstånd för en en längre period särskilda skäl föreligger. De tidsbegränsade om tillstånden skall medverka till att bästa möjliga teknik alltid används. Vid tillståndsprövningen kommer också, vilket redan i dag sker vid tillståndsgivning till transport av miljöfarligt avfall, sökandens tekniska, personella och ekonomiska resurser för att bedriva tänkt verksamhet att prövas. Vidare kommer krävas att även sökanden av tillstånd till mellani lagring, behandling och slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall ställer godtagbar ekonomisk säkerhet som skall kunna tas i en anspråk, exempelvis meddelat tillstånd återkallas. Den ekonomom iska säkerheten skall därvid säkerställa slutligt omhändertagande av det miljöfarliga avfallet. Detta krav ställs redan i dag vad gäller transport miljöfarligt avfall. För att den skärpta regleringen skall av fä genomslag i praktiken krävs även att rutinerna för en effektiv tillsyn utvecklas.

4.2 Förslag till författningstext

Förordningens fullständiga lydelse i jämförelse med tidigare lydelse finns i bilaga 4 till betänkandet.

1 § Denna förordning är, utöver förordningen 1985835 om kemiska produkter, tillämplig på sådant miljöfarligt avfall som i 13 § lagen 1985426 om kemiska produkter och som avses närmare anges i 2 § denna förordning.

2 § Denna förordning tillämpas på miljöfarligt avfall i fast eller flytande form av följande slag oljeavfall, lösningsmedelsavfall, färg- eller lackavfall, 4. limavfall, starkt surt eller starkt alkaliskt avfall, avfall som innehåller kadmium, avfall som innehåller kvicksilver, avfall som innehåller antimon, arsenik. barium, beryllium. bly, kobolt, koppar, krom, nickel, selen, silver, tallium, tenn, vanadin eller zink, avfall som innehåller cyanid, 10. avfall som innehåller PCB, ll. bekämpningsmedelsavfall, 12. laboratorieavfall. I fråga om miljöfarliga batterier finns särskilda bestämmelser i förordningen 1989974 miljöfarliga batterier. om

3 § har oförändrad lydelse.

4 § Förordningen gäller inte när miljöfarligt avfall ingår som beståndsdel i hushållsavfall enligt 1 § första stycket renhållningslagen 1979596, när oljehaltigt barlast- eller tankspolvatten från fartyg mottas och behandlas enligt lagen 1980424 om åtgärder mot vattenförorening från fartyg eller förordningen 1980789 åtgärder om mot förorening från fartyg. Förordningen gäller transporter av miljöfarligt avfall även om avfallet är farligt gods enligt lagen 1982821 om transport av farligt gods.

5-6 har oförändrad lydelse.

7 § Miljöfarligt avfall får yrkesmässigt transporteras på väg endast av den som har erhållit särskilt tillstånd.

8 § Fråga om tillstånd enligt 7 § prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden utövar den huvudsakliga delen av sin verksamhet. Tillstånd kan avse visst slag av miljöfarligt avfall eller sådant avfall i allmänhet och meddelas för viss tid, dock längst för fem år.

9 § Tillstånd som avses i 7 § får beviljas endast om sökanden visar att han har personella, tekniska och ekonomiska förutsättningar att transportera det avfall som avses med ansökan på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt tillfredsställande sätt, innehar de tillstånd som kan behövas för verksamheten enligt annan lagstiftning, ställer godtagbar säkerhet som, om tillståndet återkallas, kan tas i anspråk för att bekosta slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall som förvaras hos honom. Transportören skall till tillsynsmyndigheten rapportera om utförd transport. Ansökan om tillstånd enligt första stycket och rapportering till tillsynsmyndighet enligt andra stycket görs på blankett enligt formulär som fastställts av Statens naturvårdsverk.

10 § Det åligger den som utför transporten att transportera det miljöfarliga avfallet till den mottagare som angivits av innehavaren. Vidare åligger det transportören att återtransportera det miljöfarliga avfallet till den innehavare som avses i första stycket om den angivits mottagare inte tar emot det miljöfarliga avfallet. som som

11 § Tillstånd enligt 7 § får helt eller delvis återkallas om beträffande tillståndshavaren inträder sådan omständighet att han enligt 9 § inte skulle ha erhållit tillstånd, 2. tillståndshavaren åsidosätter vad som åligger honom enligt lagen 1985426 om kemiska produkter, miljöskyddslagen

1969387 eller lagen 1982821 transport farligt gods eller om av enligt föreskrift som har meddelats med stöd någon dessa av av lagar eller denna förordning.

12 § Miljöfarligt avfall får mellanlagras, behandlas och slutligt omhändertas yrkesmässigt endast den har särskilt tillstånd. av som

13 § Tillstånd enligt 12 § kan viss årlig mängd visst avse en av slag av avfall och meddelas för viss tid, dock längst för fem år om särskilda skäl föreligger. Tillståndet kan förenas med villkor.

14 § Statens naturvårdsverk prövar fråga om tillstånd enligt 12 § till behandling och slutligt omhändertagande.

14 a § Frågan om tillstånd till mellanlagring prövas länsstyrelav sen. Länstyrelsen skall, då tillstånd meddelats enligt denna paragraf, sända en kopia av tillståndet till Statens naturvårdsverk.

15 § Ansökan om tillstånd enligt 12 § skall skriftlig och vara innehålla uppgift om art och mängd av det avfall som sökanden att mellanavser lagra, behandla och slutligt omhänderta, 2. varifrån avfallet kommer, var och på vilket sätt avfallet skall mellanlagras, behandlas och slutligt omhändertas, övriga förhållanden av betydelse för bedömningen verkav samhetens beskaffenhet och omfattning. Statens naturvårdsverk skall inhämta länsstyrelsens yttrande över ansökan om tillstånd till behandling och slutligt omhändertagande. Länsstyrelsen skall inhämta kommunens yttrande över ansökan om tillstånd till mellanlagring.

Har tillstånd enligt miljöskyddslagen 1969387 meddelats beträffande den anläggning vari behandlingen skall äga rum, skall beslutet om tillstånd fogas vid ansökningen.

15 § Tillstånd i 12 § får beviljas endast om sökande a som avses visar att han har personella, tekniska och ekonomiska förutsättningar att mellanlagra eller behandla eller slutligt omhänderta det avfallet på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt tillfredsställande sätt, 2. innehar de tillstånd kan behövas för verksamheten enligt som annan lagstiftning, ställer godtagbar säkerhet som, om tillståndet återkallas, kan tas i anspråk för att bekosta slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall som förvaras hos honom.

16 § Tillstånd enligt 12 § kan återkallas tillståndshavaren åsidosätter vad åligger honom enligt om som lagen 1985426 kemiska produkter eller miljöskyddslagen om 1969387 eller enligt föreskrift har meddelats med stöd av som eller denna förordning, någon av dessa lagar det är uppenbart att tillståndet inte längre behövs, om 3. det beträffande tillståndshavaren inträder sådan omständigom het att han enligt 15 a § inte skulle ha erhållit tillstånd.

17 18 §§ har upphävts. -

19 21 §§ har oförändrad lydelse. -

21 § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna föra ordning i de fall som framgår av andra stycket. För ansökningsavgiftens storlek gäller bestämmelserna i m.m. 9-14 §§ avgiftsförordningen 1992191, varvid följande avgiftsklasser tillämpas

frendeslag Avgiftsklass

Tillstånd till transportverksamhet 4

Tillstånd till mellanlagring,behandling och slutligt omhändertagande 7

22 27 §§ har oförändrad lydelse. -

Övergångsbestämmelse

Denna förordning träder i kraft den l juli 1994. Tillstånd till transport och slutligt omhändertagande miljöav farligt avfall som har meddelats enligt 7 och 12 §§ förordningen gäller för den tid som tillståndet omfattar, dock längst till utgången av juni 1999.

4.3 Allmän motivering

4.3. 1 Inledning

Miljöfarligt avfall är restprodukter och annat avfall på grund som av sitt innehåll av farliga komponenter eller ämnen måste transporteras och behandlas på ett säkert och kompetent sätt. För att få en fullständig kontroll över flödena och mängderna det miljöav farliga avfallet krävs det en mer detaljerad och överblickbar reglering än den som finns i dag. Det är nödvändigt att hanteringen av det miljöfarliga avfallet kan styras och kontrolleras i alla led. Producenter och övriga innehavare miljöfarligt avfall skall ha av ansvaret för att det miljöfarliga avfallet endast lämnas till den som har tillstånd enligt förordningen om miljöfarligt avfall att motta denna typ av avfall samt att endast transportörer med särskilt tillstånd utnyttjas.

4.3.2 Intern behandling av avfallet

Enligt den lydelse förordningen har i dag är slutligt om-

som händertagande avfall i anslutning till den anläggning där det av uppkommer inte tillstándspliktigt enligt förordningen om miljöfarligt avfall. Sådan verksamhet är, till skillnad från behandlingsföretagens, endast tillståndspliktig enligt miljöskyddslagen. Statens naturvårdsverk har emellertid enligt gällande förordning möjlighet att meddela särskilda föreskrifter i de fall där Naturvårdsverket så finner erforderligt. Inom MFA-utredningen har diskuterats om det även fortsättningsvis skall sådan skillnad beroende på var det miljövara en farliga avfallet slutligt omhändertas eller om samma bestämmelser skall gälla oberoende av detta. Det har framförts argument för båda alternativen. Emellertid har de tyngst vägande skälen talat för att bestämmelser skall gälla oavsett om det miljöfarliga avfallet samma slutligt omhändertas i anslutning till den anläggning där det uppkommit eller inte. Sådan verksamhet är också som ovan sagts redan tillståndspliktig enligt miljöskyddslagen. Det är enligt utredningen svårt att finna övertygande skäl till varför det skall skillnad i fråga om krav på tillstånd beroende vara avfallet slutligt omhändertas i anslutning till den anläggning på om där det uppkommit internt eller i annan anläggning externt. Utredningen har, framgått föreslagit en skärpning vad som ovan, gäller frågan dels för vilka verksamheter det krävs tillstånd, om dels vad skall prövas vid tillståndsgivningen, samt dels vilka som krav ställs på den som söker tillstånd. Det finns risk för att som denna skärpning inte skulle fullt genomslag om den skillnad i krav på tillstånd till slutligt omhändertagande som redogjorts för bibehålles. Vidare finns det risk för att verksamhet innebäranovan de slutligt omhändertagande skulle prövas utifrån olika premisser beroende på det sker internt eller externt och därför ge ett om orättvist utslag. Bibehålles skillnaden får inte heller tillstånds-

myndigheten den eftersträvade överblicken och kontrollen av vilka

som slutligt omhändertar miljöfarligt avfall och på vilket sätt det sker. Utredningen har därför stannat för att det undantag från tillståndsplikt som nu stadgas i 4 § tredje punkten i förordningen om miljöfarligt avfall skall upphävas. Det bör emellertid uppmärksammas att föreslagen ändring inte är avsedd att innebära att tillstånd skall krävas för intern hantering av de restprodukter som används vid återvinning eller återanvändning. Utredningen har att genom inta den ovan redovisade ståndpunkten i detta avseende ändrat sin uppfattning i förhållande till vad som redovisades i det utredav ningen tidigare lämnade principbetänkandet, SOU 199245, sid. 37. Utredningens förslag till ändring i detta avseende medför också att de krav som kommer att ställas vid avfallshanteringen i Sverige stämmer bättre överens med de krav som ställs inom EG. I EGzs direktiv om farligt avfall, 91689 EEC, krävs tillstånd för behandling av eget avfall om behandlingen slutligt omhändertagande. avser Vid återvinning av eget avfall krävs enbart registrering.

4.3.3 Det kommunala bortforslingsansvaret bak-

- en grund

Om miljöfarligt avfall inte kan tas omhand i anslutning till den anläggning i vilken det uppkommit uppstår behov transport till av en extern anläggning för exempelvis behandling, deponering eller lagring. För att utöka den samhälleliga kontrollen och insynen i samtliga led i avfallshanteringen föreslogs i propositionen 197532 vilken föregick 1975 års förordning miljöfarligt avfall tillstândsplikt om en för transportörer av miljöfarligt avfall. Tillståndsmyndighet blev länsstyrelsen. Att tillståndsprövningen lades på länsnivå motiverades med att det kommunala bortforslingsansvaret skulle införas successivt i takt med att kommunerna hunnit bygga organisation upp en

för ändamålet. Tillståndsprövningen av länsstyrelsen skulle vara tillfällig i väntan på generella föreskrifter för transporter på väg av hälso- och miljöfarliga varor. Tio år efter införandet av det kommunala insamlingsansvaret kunde det konstateras att detta inte var fullt utbyggt. Endast hälften alla kommuner hade ansvaret för insamlingen av miljöfarligt av avfall. Därför föreslogs införandet av ett kommunalt bortforslingsi samtliga kommuner från den l januari 1986 SOU ansvar 198477, 198485l18. prop. I och med detta infördes krav på ett transportavtal mellan komoch transportören för att få transportera det miljöfarliga munen avfallet. Det innebar att även kommunen skulle avgöra transportörernas lämplighet. I samband härmed föreslogs att länsstyrelprövning skulle avskaffas. Så skedde emellertid inte utan sens länsstyrelsen prövar alltjämt i dag transportörens lämplighet. Tillstånd kan visst slag miljöfarligt avfall eller sådant avfall i avse av allmänhet och meddelas för viss tid eller tills vidare. Tillstånd skall sökande han visar personella, tekniska och ekonomiska ges om förutsättningar att transportera det avfall avses med ansökan på som ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt tillfredställande sätt. Länsstyrelsen kontrollerar att den sökande innehar de tillstånd som kan behövas för verksamheten enligt annan lagstiftning. Den kan också ställa krav ekonomisk säkerhet som kan tas i anspråk för att bekosta slutligt omhändertagande miljöfarligt avfall i händelse av av konkurs eller dylikt. Utredningen har i principbetänkandet, SOU 199245, konstaterat att det kommunala transportansvaret i viss utsträckning uppfattats och fungerat ett monopol. Det kan också förväntas försvåra som regionala eller riksomfattande insatser för insamling av någon avfall eller för åtgärder riktade någon speciell bestämd typ av mot företag. En uppfattad svårighet med det kommunala transtyp av portansvaret är att regionala insatser kräver formella kontakter med alla berörda kommuner.

MFA utredningen har i principbetänkandet, SOU 199245, föreslagit att det kommunala transportansvaret avskaffas och att samtliga transportörer skall tillståndsprövas av länsstyrelsen.

4.3.4 Remissinstansernas behandling av frågan

Flera instanser som yttrat sig över MFA-utredningens principbetänkande, SOU 199245, har framhållit att ett avskaffande av det kommunala transportansvaret inte får leda till att kontrollen över transporterna försämras. Mot bakgrund av MFA-utredningens förslag har alternativa vägar föreslagits av remissinstanserna. Några har ansett att krav på transporterna enbart skall ställas enligt reglerna för transport av farligt gods ADR-S eller att transporterna bör kunna knytas till ett certifieringssystem som i sin tur är knutet exempelvis till kraven som gäller för transport av farligt gods. Andra remissinstanser anser att länsstyrelsens tillstånd skall behållas men kompletteras med en redovisningsskyldighet av transporterat avfall eller en behovsprövning av länsstyrelsen. Ytterligare remissinstanser anser att det kommunala transportansvaret bör bibehållas för att säkerställa ändamålsenliga transporter av miljöfarligt avfall.

4.3.5 EGs krav på transportörer

I flera länder bl.a. inom EG går utvecklingen mot en skärpt kontroll av transporter av miljöfarligt avfall. Orsaken härtill är att många länder haft stora problem med oseriösa åkare och bristande möjligheter till kontroll av transportverksamheten. De direktiv som har utarbetats inom EG på avfallsområdet anger olika möjligheter till kontroll över transportörer av avfall. Bakgrunden är att förhållandena ser olika ut i medlemsländerna. Flera länder har offentliga monopol avseende avfallshanteringen för hushållsavfall men även för transporter av miljöfarligt avfall. Det torde i sig inte finnas något hinder för att behålla det svenska

kommunala transportansvaret även med ett svenskt medlemskap i EG. Emellertid måste bestämmelserna då utformas så att möjlighet finns till konkurrens bl.a. genom upphandling av entreprenörer. Detta skulle då även innebära en öppning för konkurrens från utländska avfallshanterare Kraven vad gäller kontroll av transportörer återfinns bl.a. i direktivet avseende oljeavfall, 75439EEC. Innehållet i detta direktiv skärptes 1986 och de nya bestämmelserna finns i direktivet, 87 101EEC. Här ställs krav på att transportörer av avfallsolja måste registreras av behöriga myndigheter. Registreringen kan utökas med krav på tillstånd som skall kunna återtas. Vad gäller transporter av övrigt avfall gäller direktivet 75442EEC och 91156EEC om avfall samt direktivet 91689EEC, om miljöfarligt avfall. I dessa direktiv ställs krav på registrering och eventuell auktorisation av transportörer av ansvariga myndigheter. Transportörerna är även skyldiga att föra register över vissa upplysningar kring avfallets hantering samt att kunna visa att transporterna har fullföljts.

4.3.6 Transport farligt gods, ADR-S

av

Huvudsyftet med reglerna för transport av farligt gods ADR-S är att garantera säkra transporter och förhindra olyckor under transfarligt gods. Det miljöfarliga avfallet är i de flesta fall även port av farligt gods och transporterna måste därför följa de regler som gäller transport av farligt gods. Utgångspunkten för alla regler om transport av farligt gods är de s.k. FN-rekommendationerna. Sedan 1974 är Sverige anslutet till den europeiska överenskommelsen om internationella transporter av farligt gods på väg ADR. Dessa bestämmelser reglerar hur varor och ämnen skall klassificeras, emballeras, etiketteras och märkas.

Detta berör direktiv 91C25005 Amended proposal for a Coucil Directive relating to the coordination of procedures on the award of public service contracts.

De innehåller vidare bestämmelser om bl.a. tillåtna mängder och krav på fordonsutrustning. Därutöver ingår även tekniska normer för fordon och tankar. Den som kör farligt gods i tankar, tankcontainrar eller andra större behållare med sammanlagd rymd av 3 000 liter måste genomgå särskild förarutbildning. Utbildningen omfattar tre dagar och ger kunskap om de allmänna bestämmelserna för transport farligt av gods. Efter genomgången utbildning och godkänt prov registreras behörigheten i körkortsregistret. Denna registrering är avgiftsfinansierad av Räddningsverket. Genom att registreringen sker i körkortsregistret kan polisen kontrollera om en viss förare innehar erforderligt tillstånd. ADR-intygen gäller i fem år. Från år 1995 gäller att samtliga förare som i tungt fordon transporterar farligt gods över begränsad mängd, skall inneha ADR-intyg.

4.3.7 Certifiering av transportörer

Som ett alternativ till länsstyrelsernas prövning har av bl. a. Statens naturvårdsverk föreslagits ett system innebärande certifiering av transportörer. En fördel som nämnts med ett certiñeringsystem är att resurser inom länsstyrelsernas prövningsverksamhet skulle kunna avlastas samt att ett enhetligt system med likartade krav över landets transporter kunde uppnås. Statens naturvårdsverk skulle i ett sådant system ange vilka krav som transportörerna skulle uppfylla. Ackrediteringen godkännandet av de organ som skulle certifiera transportörerna certifieringsorganen skulle ombesörjas av Styrelsen för teknisk ackreditering SWEDAC. Försvarsdepartementet och Räddningsverket följer just nu arbetet med utarbetandet ett EG-direktiv handlar certifiering av som om av kvalitetssystem hos transportföretag farligt gods. Direktivet av

2 Proposal for directive concerning the certñcation of qualitysafety a assurance for undertakings wich carry out road transport of dangerous goods tanks of a total capacity exceeding 3.000 litres.

tanktransporter över 3 000 liter. Kontrollen skulle innebära avser att krav ställs på kvalitet t.ex. utbildning av personal, arbetsmiljöförhållanden, arbetstimmar, underhåll av vagnpark och försäkringar etc. och säkerhet rapportering av olyckor och incidenter etc. hos åkeriföretagen. Detta direktiv föreslås träda i kraft 1994. Ackrediteringsorgan i Sverige om motsvarande system införs blir troligen SWEDAC.

4.3.8 MFA-utredningens överväganden

I dag finns ett fungerande system för transporter av farligt gods. En sammankoppling de krav som ställs enligt reglerna för transport av av farligt gods skulle därför kunna ske med reglerna för transport miljöfarligt avfall. Avfallstransporter skiljer sig dock från transav porter av varor på det sättet att avfallet många gånger saknar värde för ägaren. Kontrollen över avfallstransporter bör därför inte enbart beröra säkerhet och tekniska krav enligt reglerna för farligt gods utan även en prövning av transportörens ekonomiska och personella förutsättningar för transportverksamheten. En sådan prövning sker i tillståndsgivning för miljöfarligt avfall. dag genom länsstyrelsernas Utredningen föreslår därför att länsstyrelsens prövning av transportörer bibehålls. Utredningen är den uppfattningen att de regler som gäller för av transport farligt gods ADR-S inte ger en tillräcklig kontroll av av transporterna miljöfarligt avfall utan får ses som ett komplement av till de regler måste ställas på avfallstransporter. Miljöfarligt som avfall är ofta farligt gods varför det i de flesta fall redan i dag vid länsstyrelsens prövning krävs att föraren genomgått utbildning och har certifikat enligt ADR-S. Det finns således redan ett samband mellan dessa system. Reglerna för transport farligt gods ADR-S avser emellertid av främst tekniska krav på fordon och övrig utrustning för att förhindra olyckor och garantera säkerheten under transporten. De krav

som bör ställas på avfallstransporter måste också innefatta en prövning av transportverksamheternas längsiktighet och ekonomi samt en kontrollmöjlighet av att avfallet når fram till avsedd destination. De krav som måste ställas på avfallstransporter kan i framtiden komma att tillfredställas genom ett certifieringsystem enligt de krav som ställs i förslaget till ett EG-direktiv för kvalitets- och säkerhetssystem för transportföretag. Utredningen anser att resultatet av ett sådant systern bör avvaktas och föreslår därför inte i dag att ett motsvarande system byggs upp för transporter av miljöfarligt avfall. Däremot kan man redan i dag se möjligheter till ett närmare samarbete mellan Naturvårdsverket och Räddningsverket vad gäller krav på utbildningen i ADR-S för eventuell anpassning till transporter av miljöfarligt avfall.

4.4 Specialmotivering

Paragrafen har omformulerats i anledning av tillkomsten av en definition av begreppet miljöfarligt avfall som införts i lagen 1985426 om kemiska produkter.

2§ I paragrafen har ordet miljöfarligt avfall ersatt ordet avfall.

4§ Paragrafen har ändrats så till vida att dess tredje stycke har upphävts. Denna ändring är en följd av att även slutligt omhändertagande av avfall som sker internt kräver tillstånd. Denna ändring har motiverats mer utförligt i avsnitt 4.3.2.

7§ Transporter av miljöfarligt avfall måste p.g.a. sin speciella karaktär kontrolleras. Det föreslagna avskaffandet av det kommunala transportansvaret får därför inte leda till att kontrollen över transporterna och tillsynsmöjligheterna försämras. Ett skäl är att transporterna av avfall inte går att jämföra med transporter av varor. När det gäller avfall utan ekonomiskt värde för ägaren föreligger alltid en risk att avfallet inte når rätt destination. Denna risk är särskilt allvarlig när det gäller det miljöfarliga avfallet. Vidare måste Sverige följa de internationella krav som finns på kontroll av avfallstransporter. Länsstyrelserna har i dag en funktion och erfarenhet från prövning transportörer enligt förordningen om miljöfarligt avfall. av Länsstyrelserna föreslås i fortsättningen även vara tillståndsmyndighet för vissa mellanlagrare. Denna prövning kan då samordnas med prövningen för transporttillstånd. Länsstyrelsens prövning omfattar redan i dag alla transporter av miljöfarligt avfall. Det kommunala transportansvaret avser endast transporter till företag som innehar tillstånd enligt 12 § förordningen om miljöfarligt avfall. Länsstyrelsens tillstånd skulle härmed ge en heltäckande prövning av samtliga transporter av MFA.

8 § Paragrafen har ändrats så sätt att tillstånd för transport av miljöfarligt avfall inte längre kan meddelas tills vidare. Ett transporttillstånd kan numera efter ändringen högst meddelas för fem år, därefter skall tillståndet omprövas. I övrigt har paragrafen endast ändrats i anledning av ändringen i 7§.

9§ Paragrafen har fått ett nytt andra stycke. Det tredje stycket motparagrafens nuvarande andra stycke som är kompletterat i svarar

anledning av att rapporteringsskyldighet för transportören införts. Genom denna ändring är transportören skyldig att till den kommunala nämnd som har tillsynsansvar inom miljöområdet lämna en rapport om genomförd transport. Rapporten bör i sammanställd form innehålla uppgifter om bl.a. mängd och typ av avfall, var avfallet uppkommit, vart det transporterats och datum för transporten. Denna rapportering är nödvändig för att man i fortsättningen skall kunna kontrollera avfallsströmmarna och även ge en möjlighet till framtagande av en enhetlig statistik över hela landet. För att underlätta länsstyrelsernas arbete bör enhetliga transportdokument tas fram. Den närmare utformningen av blankett för rapporteringen får göras av Statens naturvårdsverk. Det måste också ankomma på Naturvårdsverket att ge ut information hur om rapporterna skall sammanställas. lämnas och rapporteras till Naturvårdsverket för att enhetlig statistik skall erhållas. I övrigt har paragrafen ändrats endast i anledning av ändrad lydelse av 7 § och i språkligt avseende.

10 § Paragrafen har fått en helt ny lydelse. Tidigare lydelse av paragrafen har upphävts i anledning av att även mellanlagrare numera enligt 12 § denna förordning skall ha tillstånd. Såsom sagts i specialmotiveringen till l3 a § lagen 1985426 om kemiska produkter är det producenten eller den senare innehavaren av det miljöfarliga avfallet som har ansvar för att avfallet endast omhändertas av den som har tillstånd därtill enligt denna förordning. Transportörens omfattar dels transporten i sig, ansvar dels att avfallstransporten kommer till den den mottagare som tidigare innehavaren uppgivit, dels att, om avfallet tas emot på avsedd destination, det miljöfarliga avfallet transporteras åter till innehavaren. Det är viktigt att skilja detta från det ansvar ansvar innebärande återtagningsplikt som åligger den i verksamhet det vars miljöfarliga avfallet uppkommer eller innehavare. Begreppen annan producent och innehavare har här samma innebörd som angivits i

specialmotiveringen till 13 a § lagen 1985426 om kemiska produkter.

11 § Paragrafen har ändrats i anledning av ändringen i 7

12 § I denna paragraf stadgas att det krävs tillstånd för att yrkesmässigt få mellanlagra, behandla och slutligt omhänderta miljöfarligt avfall. Genom denna ändrade lydelse av paragrafen har kretsen av lillståndspliktiga utökats till att även avse mellanlagrare och behandlare. Med rekvisitet yrkesmässigt avses samma som i dag, dvs. att de i paragrafen reglerade åtgärderna endast omfattar näringsidkare i någon form, dvs. bestämmelserna reglerar inte en privatpersons åtgärder. Det finns i dag två huvudkategorier av s.k. mellanlagrare. Det är dels den renodlade mellanlagraren, dvs. den som lagrar transportekonomiska kvantiteter av avfall och sedan transporterar avfallet vidare. Denna typ av mellanlagrare är oftast ett transportföretag som lagrar avfallet på gården eller på lastbilsflaket tills ett fJllt lass erhållits. regel inte prövad enligt miljöskyddslagen Denne är som eftersom det oftast rör sig om en anläggning som mottar för små kvantiteter för att omfattas av en miljöskyddsprövning. Det rör sig förhållandevis små kvantiteter vid varje tillñlle. alltså oftast om Den andra typen av mellanlagrare som finns i dag är den som exempelvis ompaketerar avfallet eller blandar olika partier istörre emballage så att avfallets ursprungliga identitet går förlorad. Denna kategori finns i dag ofta hos kommunala bolag. Den ompaketering eller omlastning som utförs sker för att få en mera rationell hantering av transporterna. Sistnämnda slag av mellanlagrare utför emellertid i dag också härutöver ofta någon form av behandling, exempelvis pressning av oljefilter eller behandling av slam från bensinstationernas oljeavskiljare etc. Denna hantering är enligt utredningens mening att betrakta som förbehandling. Med mellan-

lagrare avses därför i denna förordning endast den som lagrar, blandar eller ompaketerar avfallet för att en transportekonomiskt försvarbar kvantitet av avfall. Den förbehandling som redogjorts för och som i dag utförs av vissa mellanlagrare bör i stället hänföras till begreppet behandling. Det bör vara en uppgift för Statens naturvårdsverk att närmare klargöra gränsdragningen mellan mellanlagrare och behandlare samt att ge ut allmänna råd till ledning för länsstyrelsen i deras tillståndsgivning. Vad gäller begreppet slutligt omhändertagande har begreppet här samma innebörd som tidigare uttalats i bl.a. förarbetena till lagen om kemiska produkter prop l984851 l8,s.50f dvs. återvinning, oskadliggörande, långtidsförvaring och därmed jämförligt förfarande.

13 § En tidsbegränsning av tillstånd enligt 12 § har införts. Längsta tillåtlighetstid är som huvudregel fem år. Tillståndsmyndigheten har emellertid givits möjlighet att, om särskilda skäl kan anses föreligga, bestämma att ett tillstånd får gälla längre tid än fem år. I flera fall kan den tillståndspliktiga verksamheten fordra investeringar av betydande storlek. För att möjliggöra denna typ av investeringar kan det i vissa fall krävas att tillstånd ges för en längre tid än fem år. Anledningen till denna ändring är att det är viktigt att det hela tiden är den bästa tekniken som används. Utredningen anser att en obligatorisk omprövning av tillstånden är det bästa sättet att kontrollera detta och att påverka att utvecklingen av hanteringsoch behandlingstekniken går framåt. I övrigt överensstämmer paragrafen i sak med 13 § i 1985 års förordning.

14 § Tillstånd att behandla och slutligt omhänderta miljöfarligt avfall skall prövas av Statens naturvårdsverk. Tillägget i denna paragraf är en följdändring av att även behandlare skall ha tillstånd enligt denna förordning.

14a § I dag regleras en del av denna typ av mellanlagrarei 10 § förordningen om miljöfarligt avfall. Länsstyrelsen har genom nu gällande bestämmelse möjlighet att meddela föreskrifter om den största mängd miljöfarligt avfall som en transportör samtidigt får förvara i avvaktan transport till anläggning för slutligt omhändertagande. Härvid görs ingen prövning av exempelvis hur det miljöfarliga avfallet lagras. Genom den nya regleringen kommer det däremot, till skillnad mot nu gällande ordning, att krävas tillstånd enligt förordningen om miljöfarligt avfall även för mellanlagrare. I den nya lydelsen av förordningen har frågan om tillståndsprövning delats upp två olika myndigheter. I denna paragraf stadgas att tillstånd för mellanlagring, till skillnad från vad som gäller behandling och slutligt omhändertagande, skall prövas av länsstyrelsen. Anledning till denna uppdelning är att den verksamhet som en mellanlagrare bedriver är sådan att det är lämpligt att tillstånd enligt förordningen om miljöfarligt avfall prövas av länsstyrelsen. Som ytterligare skäl kan anföras att större mellanlagrares verksamhet miljöskyddsprövas av länsstyrelsen och att länsstyrelsen även är tillståndsmyndighet vad gäller tillstånd för transport av miljöfarligt avfall. Då många mellanlagrare även är transportörer är det även resurssynpunkt motiverat att länsstyrelsen prövar även ur frågan om tillstånd för mellanlagring. För att största möjliga kontroll över flödena och mängderna av det miljöfarliga avfallet skall uppnås är det erforderligt att Statens naturvårdsverk har kännedom även de tillstånd som länsstyrelom meddelar. I paragrafen har därför införts en skyldighet för sen länstyrelsen att sända kopia av beslutet till Naturvårdsverket. en

15 § Paragrafen har ändrats i anledning av att det krävs tillstånd även till mellanlagring och behandling av miljöfarligt avfall.

15a § Paragrafen är ny och har sin direkta förebild i 9 § i den gällande nu förordningen. För att tillstånd till mellanlagring, behandling och slutligt omhändertagande skall meddelas krävs att den som söker tillstånd har tillräckliga tekniska, personella och ekonomiska för att resurser bedriva sin verksamhet. Vidare skall krav ekonomisk säkerhet kunna ställas för att vid indraget tillstånd, ekonomiskt kunna säkerställa det slutliga omhändertagandet av det miljöfarliga avfall som finns hos denne. Säkerheten kan exempelvis tas i anspråk när tillsynsmyndigheten med stöd 16 § LKP förordnar rättelse på av om bekostnad av den som åsidosatt vad åligger honom enligt lagen som eller med stöd därav meddelade föreskrifter prop 197532 bi1.1 s. 149. Bedömningen av vad godtagbar säkerhet som anses vara en får avgöras från fall till fall av tillståndsmyndigheten.

16 § Paragrafen har ändrats i så mån att det tillagts ytterligare en grund för återkallelse meddelat tillstånd. Denna ändring är följdav en ändring i anledning av tillkomsten 15 av a I Övrigt har endast redaktionella ändringar skett i paragrafen.

17 och 18 §§ Paragraferna har upphävts.

21a § Paragrafen har ändrats i anledning av att 12 § har ändrats.

Övergångsbestämmelse

Ändringen träder i kraft den I juli 1994. I övergångsbestämmelsen

föreskrivs att tillstånd till transport och till slutligt omhändertagande som meddelats enligt 7 och 12 §§ gäller för den tid tillståndet som omfattar, dock längst till utgången juni 1999. Eftersom tillstånd av

enligt de bestämmelserna kan meddelas för en period av högst nya fem år skall tillstånd enligt de gamla bestämmelserna upphöra att gälla efter denna tid oavsett om de meddelats för längre tid eller tills vidare.

5 Konsekvensbedömningar

l Inledning

MFA-utredningen har haft i uppgift att utföra analyser vilka av konsekvenser den föreslagna ansvarsfördelningen m.m. får för omhändertagande, kontroll och tillsyn av MFA. För att utföra detta arbete har en grupp av experter och en konsult fått i uppdrag att analysera förslagen. Det bör noteras att arbetet har skett under en mycket kort tidsperiod. Arbetet har därför fått karaktären mera av konsekvensbedömningar än regelrätta analyser förslagen. Experav ternas bedömningar kan i sin helhet erhållas Miljö- och Naturav resursdepartementet. En sammanfattning bedömningarna redovav isas i bilaga Naturvårdsverket har inte haft möjlighet att delta i konsekvensbedömningsarbetet. Naturvårdsverket har däremot, utöver vad som redan framgår i verkets PM 1992-10-06, i särskild ordning kommenterat utredningens förslag med bl.a. hänsyn till konsekvenser och resursbehov. Dessa kommentarer redovisas i avsnitt 5.3. Urvalet av experter för konsekvensbedömningarna har skett med tanke på att en belysning problemet olika aktörers av ur synvinklar. De valda experterna har deltagit i remissarbetet efter principbetänkandet. Den konsult som anlitades fick i uppdrag att dels göra en generell och övergripande konsekvensbedömning av förslagen, dels komplettera de övriga experternas bedömningar. En särskilt viktig uppgift för konsulten var att belysa konsekvenserna för näringslivet.

Gruppen har fått ta del de utarbetade lagförslagen samt övriga av promemorior har varit relevanta för att bedöma det tänkta som systemets konsekvenser. På grundval av detta material har gruppens medlemmar individuellt, utifrån respektive utgångspunkter, gjort sina bedömningar. De redovisade bedömningama behöver inte representativa för hela den myndighetskategori etc. som anses som experterna är verksamma Gruppens sammansättning har varit följande

Kjell Edsälv, konsult, MINASA Viveke Ihd-Fahlander, Miljöförvaltningen, Stockholms stad Sten-Olof Hellgren, Ragn-Sells Margareta Nilsson, Miljövårdsenheten, länsstyrelsen i Malmöhus Per Nilsson. Västmanlands avfallsaktiebolag Vafab

Den och övergripande frågeställningen för grupgemensamma, har varit Leder detta förslag till en bättre miljömässig hantepen ring det miljöfarliga avfallet Gruppen har dessutom gjort sina av bedömningar utifrån bl.a. följande utgångspunkter

O Vilka konsekvenser får detta förslag på miljömyndigheternas möjligheter att i praktiken tillämpa prövningsreglerna samt utöva tillsyn

Vilka konsekvenser får detta förslag för den infrastruktur av 0 transportörer och behandlare finns i dag, både kommunala som och privata

0 Vilka konsekvenser får detta förslag för näringslivet små företagstora företag, branschvisa insatser

Gruppen skulle även

0 Bedöma om de positianegativa konsekvenserna påtalas är som ett redan existerande problem eller ett resultat av den föreslagna regleringen.

0 Föreslå alternativa lösningar som bättre skulle kunna lösa de ev. negativa konsekvenser som systemet får eller de problem som systemet inte angripe

0 I den mån konsekvenserna inte kan beskrivas eller till fullo analyseras bl.a. med anke på den knappa tidsramen, redovisa de frågorfarhågorsynptnkter har angående det föreslagna som man systemet.

Konsekvensbedömningar huvudpunkter

-

Uppräkningen nedan skall endast sammanfattning ses som en av

huvuddragen i experterms och konsultens bedömningar se bila-

ga 3. Det bör noteras at samma förslag kan ha bedömts motsatge ta konsekvenser beroend på vilken synvinkel förslagen analyur serats och behöver därför inte betraktas som entydigt positiva eller negativa. MFA-utredningens förslag har konsekvensbedömningsav gruppens medlemmar beiömts ge följande konsekvenser

0 Ökad kvalitet på behandling och omhändertagande bl.a. till följd av de tidsbegränsade illstånden. O Ett tydliggörande av producentens och övriga aktörers ansvarsfördelning. 0 En klarare definition lV begreppet miljöfarligt avfall. 0 Möjligheter till uppbyggnad av rationella återtagningssystem genom avskaffandet av det kommunala transportansvaret.

Ökade kostnader för behandling svârbehandlat MFA och av MFA i mindre mängder. Ökade kostnader för insamling MFA främst i glesbygd och av för småproducenter.

Ökning av icke yrkesmässiga transporter.

Ökad administrativ belastning på tillstånds- och tillsynsmyndigheterna. Ökad arbetsinsats för tillsyn. Ökat service och information till producenterna. behov av Risk för privata monopol i stället för kommunala i och med ett avskaffat kommunalt transportansvar. Risk för att väl fungerande kommunalaregionala verksamheter rivs upp. Ändrad roll för avfallsplaneringen.

Förslagen löser inte följande problem förslagen bör kompletteras med

Avgiftsystem för att täcka prövnings- och tillsynskostnader. information. Avgiftsystem för att finansiera Uppbyggnad av rationella redovisningssyslem. Styrmedel som ger incitament för avfallsminimering. Förslag till kostnadstäckning för MFA i mindre mängder från företag som lämnar MFA till miljöstationer. Rollfördelningenavgränsningen till övriga avfallsslag. Möjligheter till frivillig kommunal verksamhet.

5.3 Naturvårdsverkets synpunkter

Naturvårdsverket har i en PM 1992-10-06 givit ett förslag till hur ett auktorisationsystem för MFA, byggt på tillståndsgivning enligt förordningen om miljöfarligt avfall för alla i hanteringsledet, skulle kunna byggas upp. MFA-utredningens förslag bygger i väsentliga delar Naturvårdsverkets PM. Förslaget har utformats för att ge en bättre överblick, kontroll och styrning och därmed bättre och säkrare MFA-hantering än vad dagens system ger. Systemet tydliggör de olika aktörernas roller och ansvar. Ett system byggt på fullständigt kommunalt ansvar bedöms av Naturvårdsverket ge en säker MFA-hantering i nämnda delar. Risk föreligger dock för att avfallsproducenten i ett sådant system inte känner samma ansvar för att förebygga uppkomsten av MFA samt att konkurrens motverkas. Därtill torde tillsynsmyndigheternas sanktionsmöjligheter mot kommuner som inte tar sitt ansvar vara begränsade. Ett system byggt på tydligare ansvar för avfallsproducenten och innehavaren kräver ökad tillstånds- och tillsynsverksamhet och därmed ökade personella resurser på myndighetssidan. Det förslag som Naturvårdsverket tagit fram är utformat så att tillståndsgivningen koncentreras till avfallshanteringsledet. Detta system är det mest resurssnåla som kan utformas, utan att släppa på kravet att MFA skall hanteras på ett säkrare sätt än annat avfall. För att därtill skapa den överblick som så väl behövs på MFA-området har tyngdpunkten i tillståndsgivningen lagts på Naturvårdsverket som redan idag har denna roll enligt förordningen om miljöfarligt avfall export och importtillstånd respektive § 12-tillstånd enligt förordningen. En förutsättning för att ett system byggt tillståndsgivning överhuvudtaget skall kunna införas är att tillståndsgivningen ges erforderliga resurser. Dessa skall naturligtvis bekostas av avfallsproducenten-innehavaren. En prövningsavgift myndigsom ger

heterna Naturvårdsverket och länsstyrelserna möjlighet att täcka sina kostnader behöver därför införas. Naturvårdsverket har inte haft tid eller resurser för att i detalj utreda vilka administrativa kostnader det föreslagna regelsystemet skulle medföra. Utifrån en bedömning av kostnaderna för dagens prövning export- och importtillstånd for MFA, vilka för övrigt i av dag inte fullt ut täcks av avfallsproducenterna, torde en merkostnad på l,2-1,5 miljoner kronor per år uppkomma för Naturvårdsverket. Till detta kommer erforderliga resurser för informations- och uppföljningsinsatser, länsstyrelsernas motsvarande arbete samt andra ytterligare myndighetsuppgifter som föreslås av MFA-utredningen. Sammantaget bedömer Naturvårdsverket dock att myndigheternas kostnader utgör en blygsam merkostnad för avfallsproducenten och innehavaren, utslaget per ton MFA. Tillsynsresurser är väsentliga i ett fungerande system byggt på producentansvar. Tillsynsinsatserna avgör effektiviteten i systemet. Däremot är det, i motsats till tillståndsgivningen, ingen förutsättning för att systemet skall kunna sjösättas. Verket anser även i denna del att avfallsproducentenl-innehavaren skall stå for kostnaderna. En möjlighet för tillsynsavgifter bör därför införas i lagen om kemiska produkter på samma sätt som idag finns i miljöskyddslagen. Ytterligare en resurskrävande myndighetsuppgift. av väsentlig betydelse för systemets funktion och effektivitet, är en uppbyggnad rutiner för effektivare uppföljning och rapportering av hanterade av mängder MFA, sannolikt i form av ett datorbaserat system. Producentansvarssystemet kommer säkerligen att innebära konse kvenser för småföretagen. Dyrare hantering och försämrad service utgör en uppenbar risk för sämre hantering av MFA från dessa verksamheter, åtminstone i ett inledningsskede. Redan idag är gränsdragningen mellan vad som är branschspeciñkt respektive icke-branschspecifikt avfall oklar i fråga om småföretagen. Med en dålig utsortering av MFA finns risk för att detta går tillsammans

med det icke-branschspecifikta avfallet till kommunala förbränningsanläggningar och deponier. Naturvårdsverket vill därför framhålla behovet av informationrådgivning till småföretagen vilka transportörer och om övriga hanterare som har tillstånd att hantera olika MFA. typer av Även kunskap om hur avfallet skall klassificeras behöver förmedlas. Denna information bör kunna tillhandahållas av branschorganisationer, transportörer, behandlingsföretag, kommuner och myndigheter. Även detta bör producentansvar bekosta. vara ett att Ett viktigt problem i dagens MFA-hantering är bristen på teknikutveckling, bl.a. beroende på att ny teknik kostnadsskäl aldrig av kan konkurrera ut gammalmodig, etablerad teknik, samt bristen på behandlingskapacitet, t.ex. i form regionala lösningar, delvis av av samma kostnadsskäl men delvis också beroende på oklara ansvarsförhållanden. Det föreslagna systemet borde kunna drivvara en kraft för att ändra detta till det bättre, förutsättning men en är att tidsbegränsade tillstånd införs. Tidsgränsen måste dock i vissa fall kunna anpassas till investeringens storlek, eftersom dyra och från miljösynpunkt viktiga investeringar riskerar inte bli annars att genomförda. Slutligen bör konstateras att konsekvenserna det föreslagna av systemet är ökade kostnader för MFA-hanteringen för avfallsproducenterna. Detta är positivt, dels därför att kostnaderna idag är för låga i förhållande till de risker detta avfall innebär från som miljösynpunkt p. att dagens ambitionsnivå är för låg, g.a samt att inte kostnaderna för alla steg tas ut producenten, dels därför av att detta kan drivkraft för att minska mängderna MFA. vara en av Samtidigt finns det risk för för höga behandlingskostnader, en att framförallt för småföretagen innebär att MFA går andra vägar. Detta är en av orsakerna till det ökade behovet tillsyn i det av föreslagna systemet.

6 Vissa av konsekvens-

bedömningarna aktualiserade

frågor m.m.

6. l Inledning

l detta avslutande kapitel gör MFA-utredningen först några allmänna kommentarer till de i kapitel 5 redovisade konsekvensbedömningarna. Därefter redovisas förslag till lösningar på några

viktiga problem kommit fram såväl vid dessa bedömningar

som som vid utredningens egna överväganden. Det gäller frågor om myndigheternas och kommunernas resurser för arbete med tillståndsgivning, tillsyn m.m. samt kommunernas framtida roll och möjligheterna till frivillig kommunal verksamhet. Efter förslag om tidpunkt för det nya regelsystemets ikraftträdande avslutas kapitlet med en redovisning av vissa frågor som utredningen inte har hunnit behandla. Även i andra avsnitt i kapitlet har tiden för bearbetning av frågeställningar och genomarbetning av lagförslag varit m.m. begränsad.

6.2 Kommentarer till konsekvensbedömningarna

De i konsekvensbedömningarna engagerade har gjort ett värdefullt arbete under kort tid och svära förutsättningar. Resultatet av bedömningarna har varit av stort värde för utredningen och bör vara av intresse för såväl blivande remissinstanser för verksamheten som inom ansvariga myndigheter m.fl. Bl.a. den pressade tiden och nödvändigheten att begränsa antalet experter har emellertid gjort att

bedömningarna inte har kunnat bli vare sig fullt representativa eller heltäckande. Bedömningarna i arbetsgruppen har nästan helt varit inriktade på konsekvenserna de nya reglerna m.m. för omhändertagande och av behandling. Detta är en följd av såväl riktlinjerna för arbetet som personvalet i Även positiva bedömningar redovisas av gruppen. om när det gäller tydligare ansvarsförhållanden, ökade förutsättningar för recirkulering osv, borde en heltäckande konsekvensanalys mera ingående ha behandlat hela systemskiftets konsekvenser när det gäller utvecklingen MFA-volymen och graden av farlighet i av avfallet, konsekvenserna skärpta definitioner, bättre klassificeav ring, tidsbegränsade behandlingstillstånd osv. Flera formuleringar i redovisningen tyder på att man snarare bedömt det nya regelsystemets möjligheter att direkt påverka det förebyggande arbetet och med naturlighet funnit dem relativt begränsade än övervägt konsekvenserna av den grundläggande ansvarsförskjutningen mot producenterinnehavare av MFA jfr avsnitt 1.3.4. En liknande syn har präglat också debatten kring MFA-utredningens principbetänkande.

Övervägandena när det gäller det föreslagna nya regelsystemet

har i sin tur i viss utsträckning mera ägnats åt riskerna med att ta bort det kommunala transportansvarel än att aktivt försöka bedöma hur utvecklingen när det gäller hantering och omhändertagande kan komma att utvecklas. Detta är naturligt med tanke på att experterna valts på grund av sitt engagemang i nuvarande verksamhet och att deras erfarenhet i huvudsak hänför sig till kommuner och regioner där nuvarande system fungerar väl. Slutsatserna bekräftar att en förändring i regelsystemet är förknippad med problem. De föreslagna åtgärderna syftar dock och borde också leda till en ökad mångfald även i behandlingsledet genom successiv privatisering, nyetablering, branschvisa insatser osv. En ökad integrering mellan olika led i behandlingskedjan, och därmed nya aktörer på lokal och regional nivå, kan förväntas bl.a. med utgångspunkt i

SAKABs nya ägarförhållanden och Cementa Miljötekniks övertagande av GRAAB-KEMI. Teknikutveckling uppmuntras och kan, i motsats till i dag, bli ett konkurrensmedel. Mångfald och konkurrens förutsätter, som närmare behandlas i det följande, att även kommunalregionala bolag kommer att finnas kvar i tillräcklig utsträckning. En sådan ökande konkurrens i behandlingskedjan kommer, som också nämns i konsekvensbedömningama, att leda till bevaken ning från marknaden att MFA inte behandlas icke auktoriseav av rade aktörer eller annat sätt olämpligt eller regelstridigt.

6.3 Naturvårdsverkets resurser

Statens naturvårdsverk har dels i sin PM 1992-10-06, dels i redogörelsen i avsnitt 5.3 bl.a. redovisat verkets behov för av resurser att kunna fungera som ansvarig central myndighet i det nya systemet. MFA-utredningen har behandlat frågan SNVs i om resurser principbetänkandet avsnitt 8.10 och konstaterat att verkets resurser är alltför begränsade samt att den omställning följer som vid ett genomförande av utredningens förslag skärper behovet insatser av från verket. SNVs administration det föreslagna regelsystemet, av nya innefattande särskild tillståndsprövning behandling och slutligt av omhändertagande samt exportimport MFA, informations- och av tillsynsinsatser, bör täckas att avgifter tas ut i tillståndsgenom verksamheten och därmed indirekt belastar avfallsproducenten, kostnaderna kan grovt uppskattas till minst 1,2 1,5 milj. - kr per år. Detta blir utslaget per ton MFA ca 3 kr, med tanke på att en behandlingskostnaderna normalt är flera tusen kronor, blygsam administrativ kostnad. SNV bör till uppgift att i samråd med Riksrevionsverket utarbeta ett taxesystem för uttag av erforderliga avgifter, Det bör

härvid framhållas att även länsstyrelsernas prövning och tillsyn enligt det föreslagna regelsystemet naturligtvis också måste omfattas av ett sådant taxesystem. Utredningen vill vidare erinra om sitt tidigare förslag att om möjligt hämta expertis från olika delar av MFA-området för tidsmässigt avgränsade specialinsatser inom verket. SNV påbörjar därtill, enligt vad MFA-utredningen har erfarit, försök med att utnyttja personal länsstyrelser och kommuner som riksexperter inom särskilt utpekade områden.

6.4 Tillsyn Avgiftsbeläggning

- En viktig slutsats konsekvensbedömningarna är att en tillräckligt av omfattande och effektiv tillsyn blir avgörande för om det föreslagna regelsystemet blir hållbart. Detta kommer att kräva ökade nya tillsynsresurser. Detta synsätt har också kommit till klart uttryck i diskussionerna inom utredningen. Utan att försöka förringa behovet av sådana resurser bör det understrykas att det finns exempel att tillsynen kan aktiveras och effektiviseras utan stora personalökningar. En riktigt utformad lokal tillsyn är beroende centrala och regionala stödåtgärder. Utbildav ningsfrågorna är viktiga. Den kommunala avfallsplaneringen bör efterhand ett ökat stöd för rationell tillsyn. lnterkommunalt ge en samarbete bör möjligt liksom samverkan med andra tillvara en synsformer, t.ex. yrkesinspektionens insatser för att utveckla tillpå arbetsmiljöområdet i samband med att bestämmelserna om synen arbetsgivarnas s.k. internkontroll träder i kraft den l januari 1993. Det bör i detta sammanhang också göras en reservation inte bara när det gäller tillsyn mot tendenserna att belasta det nya systemet med behov av stora resurser och bortse från att dessa behov i stor utsträckning gäller redan vid dagens system. De aktualiserade resurskraven hänför sig inte alltid till förändringen.

Oberoende av vilket regelsystem som gäller ställer en säker MFAhantering krav pâ effektiv tillsyn. Detta hindrar inte att frågan om resurser för tillsyn är viktig och kanske avgörande för det föreslagna systemets trovärdighet. En grundläggande fråga i detta sammanhang är att utnyttja möjligheter att avgiftsbelägga tillsyn enligt LKP på samma sätt som enligt ML och att därvid se till att avgifterna verkligen förs till tillsynsverksamheten och inte utnyttjas till allmän kostnadstäckning. l detta hänseende vill MFA-utredningen anföra följande. I 15 § lagen 1973329 om hälso- och miljöfarliga varor fanns ett bemyndigande för regeringen att föreskriva att särskilda avgifter skulle tas ut i ärenden enligt nämnda lag. Sådana avgifter kunde avse ansökan, undersökning eller beslut beträffande registrering eller godkännande av viss vara eller årsavgift för upprätthållande av tillstånd. År 1983 tillsattes en utredning, Kemikommissionen, med uppdrag att se över frågor om kontrollen över användingen av kemiska produkter. Kommissionen föreslog i sitt betänkande Kemikaliekontroll, SOU 198477, att avgifter, utöver vad som tidigare varit möjligt, även skulle kunna tas ut för det allmänna kemiska produktområdet. Den avgiftsbelagda verksamheten hos myndigheten kunde enligt Kommissionens förslag vara t.ex. tillståndsprövning, upprätthållande av tillstånd, registering och andra sådana åtgärder samt den allmänna kemikaliekontrollen. Kemikommissionens uppfattning delades vid efterföljande lagstiftningsarbete av departementschefen, proposition 198485118, 5.30, och den föreslagna utvidgningen infördes i den nya lagen. Bestämmelsen infördes i 18 § första stycket lagen 1985426 om kemiska produkter. Enligt denna kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om avgifter för myndigheters verksamhet enligt lagen. Regeringen har med stöd av detta bemyndigande meddelat bl.a. förordningen 1986199 om avgifter för kemikalieinspektionens verksamhet.

MFA-utredningens slutsats är således att det i och för sig inte krävs någon ändring i lagen om kemiska produkter för att det skall vara möjligt att ta ut avgift för tillsyn enligt denna lag. Däremot krävs att det bemyndigande som redan finns i lagen utnyttjas. Ett motsvarande bemyndigande finns i 69 § miljöskyddslagen. Enligt denna paragraf har emellertid regeringen även bemyndigande att överlåta till kommunen att meddela föreskrifter om avgifter. Vill man att regeringen skall ha samma möjlighet enligt LKP, dvs kunna överlåta till kommunen att bestämma exempelvis den taxa som skall gälla för miljö- och hälsoskyddsnämndens verksamhet enligt lagen, måste 18 § första stycket lagen om kemiska produkter kompletteras med en bestämmelse härom. Det är utredningens uppfattning att så bör ske. Vad som nu har anförts ligger i linje med vad utredningen om kommunernas arbete för en god livsmiljö M 199101 kan väntas komma att föreslå i sitt betänkande i januari 1993. Utredningarna har samrått i denna fråga. Det bör i sammanhanget noteras att motsvarande funktioner och kostnader i dag i många regioner är infogade i MFA-företagens taxor och alltså redan nu betalas av MFA-producenterna.

6.5 Kommunernas roll. Former för frivillig

verksamhet

Upprepade gånger i tidigare kapitel har framhållits betydelsen av fortsatta och eventuellt nya kommunala insatser. Sådana insatser är viktiga bl.a. för en bibehållen konkurrens, för en tillräcklig flexibilitet i systemet och för en successiv förändring av företagsstruktur m.m. Konsekvensbedömningarna har bekräftat detta. Problem med småföretag m.m. har särskilt påpekats jfr avsnitt 6.6. Den specielkostnadssituation som kan uppstå i glesbygdsomrâden med

begränsat underlag som i och för sig är ett generellt regional- politiskt problem har också uppmärksammats. - Parallellt med en ökad mångfald och konkurrens behövs det också som närmare har utvecklats i principbetänkandet sid 93-94 en ökad samverkan mellan företag och kommun för att en totalt sett bra MFA-hantering skall komma till stånd. Förhoppningsvis bör ett nytt regelsystem successivt medföra nya öppningar för sådant samarbete. Kommunerna måste i dessa sammanhang ha möjlighet att agera utifrån en annan grund än det regelsystem föreslås som nu bli avskaffat. En första förutsättning för att vad som exemplifierats ovan skall bli verklighet är att nuvarande kommunal-regionala bolag m.m. kommer att finnas kvar i tillräcklig omfattning och under tillräckligt lång tid. Detta är självklart särskilt viktigt under en övergångstid, innan en ny företagsstruktur har hunnit ta form, det är men ur konkurrens- och mångfaldssynpunkt viktigt även på längre sikt. Det bör också finnas möjlighet för kommuner att frivilligt ta sig an ny sådan verksamhet antingen av större bredd eller genom mera selektiva insatser. Renhållningsfrågor har länge varit kommunal angelägenhet, en särskilt vad gäller hushållsavfall. Från den l januari 1986 gäller också enligt renhållningsförordningen 0990984 ett kommunalt ansvar i fråga om bortforsling av miljöfarligt avfall. I 6 § renhållningslagen stadgas att regeringen beträffande annat avfall än hushållsavfall får föreskriva att det skall forslas bort genom kommunens försorg och att kommunen skall tillse att avfallet slutligt omhändertas. Vidare bemyndigas regeringen att överlåta till myndighet eller kommun att meddela föreskrifter härom. l 5 § renhâllningsförordningen bemyndigas kommunfullmäktige att meddela föreskrifter innebärande att annat avfall än hushållsavfall skall forslas bort genom kommunens försorg och att kommunen skall tillse att avfallet slutligt omhändertas. I 9 § renhållningsförordningen föreskrivs att avfall på vilket förordningen

1985841 om miljöfarligt avfall är tillämplig skall forslas bort av kommunen. MFA-utredningen har föreslagit en omfördelning av ansvaret för hantering av miljöfarligt avfall som bl.a. innebär att det kommunala transportansvaret avskaffas. Detta föranleder ändringar i renhållningslagen och renhållningsförordningen. De ändringar som erfordras är dels att 6 § renhållningslagen och 5 § renhållningsförordningen ändras på så sätt att sådant avfall som förordningen 1985841 om miljöfarligt avfall är tillämplig på undantas från paragrafernas tillämpningsområde, dels att 9 § renhållningsförordningen upphävs. Utredningens förslag till en omfördelning av ansvaret för hantering av miljöfarligt avfall är inte avsedd att hindra redan uppbyggda och väl fungerande anläggningar för t.ex. mellanlagring. Det skall alltså även i fortsättningen vara möjligt för en kommun att frivilligt påbörja eller fortsätta sådan verksamhet. Kommunens agerande får nu emellertid bygga helt på frivillig grund och ske i konkurrens med andra aktörer på området. För att kommunens verksamhet inte skall strida mot kommunallagen krävs emellertid författningsstöd. Härför behövs ändringar i renhållningslagen och renhållningsförordningen. Erforderliga ändringar skulle kunna ha formen av en ny paragraf i renhållningslagen av vilken det framgår att bortforsling och slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall får handhas av kommunerna. Denna paragraf skulle dessutom innehålla ett bemyndigande för regeringen att överlåta åt en myndighet eller åt kommunerna att närmare meddela föreskrifter om sådan verksamhet.

6.6 Små företag och andra verksamheter

I principbetänkandet underströks avsnitt 8.5.3 osäkerheten vad gäller MFA-hanteringens funktioner vid små företag och andra mindre verksamheter vid en begränsning av det kommunala an-

svaret. Denna osäkerhet återspeglas i konsekvensbedömningarna. Där uttrycks en stark oro för hanteringen av det miljöfarliga avfall som uppstår i dessa kategorier. Det kan mot denna bakgrund konstateras att detta är ett problemområde där diskussion och analys i utredningsarbetet inte har kunnat föras fram till någon slutlig generell lösning. Någon sådan behöver kanske inte heller eftersträvas. De lokala förhållandena varierar och omfattningen av kommunernas service kan regleras inom ramen för den kommunala avfallsplaneringen. Även principen bör gälla småföretag har fullt om att m.m. ansvar för sitt MFA måste för denna sektor samverkansformer sökas från de nya utgångspunkterna enligt vad som antytts i avsnitt 6.5. Särskilda problem kommer att vara förknippade med informationsflödet i anslutning till småföretagens MFA. Ett viktigt förhållande i sammanhanget är att kommunerna behåller sitt ansvar för att samla in MFA i hushållsavfallet och se till att detta hanteras enligt de regler som gäller för MFA. Det finns i anslutning till detta konstaterande anledning att påpeka att viss osäkerhet i olika sammanhang kommit till uttryck vad gäller reglerna för hantering av det MFA samlas del som som en av hushållsavfallet. Detta MFA är undantaget från förordningen om MFA och regleras enbart renhållningslagen och renhållningsav förordningen. Därmed saknas för denna kategori fram till dess att det i insamlad form faller under MFA-förordningen specifika regler med inriktning på avfallets miljöfarlighet. Det finns också anledning att på nytt påpeka den oklarhet om ansvarsförhållandena som råder beträffande s.k. icke branschspecifikt avfall m.m. Kommunerna bibehåller även ansvaret för den kommunala avfallsplaneringen och för tillsynen med möjlighet till föreläggande om åtgärder i syfte att få till stånd en tillfredsställande MFA-hantering. Även det ännu är för tidigt dra några slutsatser om att om den första omgången av avfallsplaneringen kan det konstateras att det såväl i principbetänkandet som i det föregående har funnits - anledning att peka på behovet av att utveckla planeringen till ett

kraftfullt instrument för överblick och samordning jfr även mera kapitel 5 och bilaga 3. En aktiv och konstruktiv planeringsprocess är sannolikt viktigare än den formella planen. Det finns utvecklingslinjer som pekar mot kombinerade miljöstationer där MFA från såväl hushåll som från företag i begränsade mängder och mot avgift tas hand. Förslag om en sådan inom riktning är aktuell i Norge. Behovet av bemannade miljöstationer ökar redan genom att avfallet blir stöldbegärligt på grund av t.ex. återbetalningspremier. Denna utveckling kan vara en utgångspunkt för fortsatt diskussion avgränsningen av kommunernas serviceom roll m.m.

6.7 Tid för införande av nya regler

Som framhållits redan i principbetänkandet avsnitt 8.6.3 innebär ett förändrat regelsystem en påtaglig omställning som måste ske successivt. Detta har bekräftats också av de mera detaljerade överväganden som nu har gjorts. De faktiska lagändringarna m.m. bör dock genomföras så tidigt som möjligt, så att de nya riktlinjerna får genomslag i företagsstrukturens omvandling m.m. Med hänsyn bl.a. till behovet av tid för att utarbeta kompletterande föreskrifter, allmänna råd m.m. bedöms lämplig tidpunkt för ikraftträdande av lagändringarna vara den 1 juli 1994.

6. 8 Vissa övriga frågor

6.8.1 Export och import

I slutskedet av utredningsarbetet har diskuterats konsekvenserna av tendenserna till skärpta exportrestriktioner i kombination med utvecklingen av ägarförhållanden m.m. i behandlingsföretagen. Det

har därvid framhållits att Baselkonventionens bestämmelser att export till destruktion eller deponering inte får ske om behandlingskapacitet finns inom landet, kan leda till risker för nationella monopol och därmed bl.a. minskat tryck på teknikutveckling. Dessa risker begränsas av att man, enligt SNVs tolkning, vid bedömning av om nationell kapacitet föreligger även bör beakta kvalitetsaspekter på behandlingsmöjligheterna. En långtgående begränsning av export- och importmöjligheterna kan omöjliggöra det nordiska samarbete tidigare har förutsatts som jfr SOU 199245, sid 43, och begränsa möjligheterna för t.ex. en viss specialisering inom respektive nordiskt land. Ett snävt nationellt agerande kan tvinga fram investeringar som både ekonomiskt och från miljösynpunkt visar sig olämpliga vid utveckling med en långsiktigt minskande MFA-mängder.

6.8.2 Vissa kvarstående frågor

I principbetänkandet SOU 199245 nämns vissa frågor med hänvisning till fortsatt utredningsbehov Dessa och även m.m. nya frågeställningar har kommenterats i remissmaterialet. Det har inte varit möjligt att i den avslutande utredningsetappen belysa dessa frågor. Det bör ankomma på miljö- och naturresursdepartementet eller berörda myndigheter att bedöma behovet initiativ i dessa av sammanhang.

Som exempel på nu avsedda frågor kan nämnas

Deponeringsstrategier behöver utvecklas. sid 66. - - Deponeringsavgift eller annan lösning när det gäller det lång- siktiga ansvaret för deponier. Avsnitt 8.9. - Arbetsmiljöfrågor bör övervägas vidare i samråd med Arbetar- skyddsstyrelsen. Sid 6465. -

Fortsatta överväganden och eventuella initiativ i fråga om centraorganisatoriska insatser Sid 99. - Fortsatta överväganden i samråd med Naturvårdsverket om en

MFA-delegation. Sid 100101. -

Särskilt Per Olof

yttrande av

Uusmann

s

Håkansson och Ines

s

Läsanvisning.

Detta särskilda yttrande är baserat de texter som förelåg vid slutet av sista sammanträdet med den politiska referensgruppen den 9 december 1992. Hänsyn har således inte tagits till eventuella därefter av utredningen gjorda justeringar.

Vår grundläggande syn på utredningen.

Utredningen vilar ett i många avseenden bristfälligt och osäkert underlag. I utredningen saknas i flera fall nödvändiga motiveringar till de förslag förs fram. Utredningen kan inte utan en bredare, som vidgande och fördjupande analys läggas till grund för ett mera omfattande förändringsarbete. Trots denna kritiska inställning till utredningen kan vi ställa bakom många av delförslagen i oss utredningen.

Vad vi främst saknar det är analys om det är möjligt att även forten av sättningsvis angripa och lösa problemen utifrån ett renodlat avfallsperspektiv eller det inte är nödvändigt att i stället bygga upp regelom utifrån ämnets eller produktens farlighet i ett generellt systemet mera perspektiv.

Vi redovisar kortfattat i detta särskilda yttrande vissa grundläggande synpunkter sådant regelverk och föreslår att en prövning och utett ideskiss skall komma till stånd snarast. veckling av denna

Behovet på avfallsfrågorna.

av en ny syn

Det råder en bred politisk samstämmighet om att samhället behöver vidta åtgärder som syftar till att förebygga förekomsten av skadliga kemiska ämnen i produkter, varor och restprodukter. Målet för dessa åtgärder är bland annat att användningen kemikalier inte skall skada av människors hälsa eller ge upphov till skador naturmiljön, vare sig kort eller lång sikt. Redskapen för att nå målen är bland annat olika lagar. Lagar som historiskt utvecklats för att möta skilda behov. Lagen om kemiska produkter, arbetsmiljölagen, miljöskyddslagen eller renhållningslagen kan anges som exempel denna indelning.

För avfallsområdet gäller flera lagar. Den traditionella utgångspunkten för dessa är att ett avfall föreligger och lagen tar sikte att ge restriktioner för hur detta skall få eller icke få hanteras.

Vi ser betydande svårigheter att fortsättningsvis utveckla ett effektivt verktyg för samhällets insatser i form av ett regelsystem från en sådan utgångspunkt. Avfallet bör istället enligt vår uppfattning ses som ett stadium för en produkt eller ämne och varvid lagstiftningen mera bör ses ur ett helhetsperspektiv än tidigare.

Sår-lagstiftning för avfallMFA.

Utredningen har angripit problemet med miljöfarligt avfall MFA ifrån ett traditionellt synsätt. Genom att nu föreslå skärpningar av det för MFA gällande regelverket anser utredningen sig ha löst åtminstone en del av problemen.

Redan i det första sammanträdet och därefter under hela utredningsarbetet har vi hävdat att detta traditionella sätt att angripa problemet genom en lagstiftning och andra regler för MFA, som förutsätter att en avfallssituation föreligger, vilar en högst osäker grund.

Frågan om något skall anses som MFA det avgöres enbart av innehavaren. Det är således innehavaren som väljer om varan skall hanteras enligt det regelsystem som gäller för MFA eller om de regler som gäller för en insatsvara eller produkt skall gälla. Detta kan leda till ett godtyckligt eller medvetet val som helt styr vilket regelsystem som skall tillämpas.

Det har vid olika tillfällen slagits fast att det inte genom regler för MFA går att föreskriva att ett i och för sig överblivet eller uttjänt ämne eller produkt där särskilda föreskrifter borde gälla för omhändertagandet därför kan bestämmas som ett avfall. Ett till karaktären sådant ingrepp i annans rätt föreslår nu utredningen genom en ändring i 13 § i lagen om kemiska produkter.

Ändringen har föreslagits i ett mycket sent skede utredningsarbetet.

av Någon utvecklad argumentation har inte visats till stöd för varför det genom en sådan ändring skall att ändra den gällande principen för hinder för ingrepp i annans rätt.

Den föreslagna lagändringen löser inte det grundläggande problemet. Huvudproblemet kvarstår i form av att den som inte vill kalla något för avfall eller MFA inte heller kan tvingas att hantera detta efter de regler

som gäller för avfall eller MFA. Ändringen är enligt vår uppfattning

endast kosmetisk och utan egentligt praktiskt värde för alla dem som inte frivilligt tillämpar regeln.

Om ett ämne eller en produkt bestämmes som avfall så saknas i såväl gällande som i det av utredningen föreslagna regelsystemet bestämmelser för vilken grad av återvinning som ämnet eller produkten skall genomgå för att det skall föras ur kategoriseringen som avfall.

Återvinningen kan idag bestå enbart pappersmässig omklassifi-

av en cering och ett helt nytt regelverk kommer därmed att gälla. Detta är inte tillfredsställande.

Enligt vår uppfattning går det inte utan omfattande komplicerade nya, och säkerligen vid en prövning svårhanterliga juridiska regler att mm fortsätta den inslagna vägen för lagstiftningen. En väg måste annan väljas. En omställning från att angripa via vad kallas för avfall till som via en definierad farlighet bör förberedas redan nu. Oavsett om ett ämne eller en produkt kallas för insatsvara eller avfall bör reglerna göras generella utifrån farligheten. Utgångspunkten måste vara att det behövs särskilda föreskrifter från miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Ett ämnes eller en produkts hantering och omhändertagande måste bygga graden av farlighet, där inte minst halt och volym av farligheten beaktas. Principen för en sådan lagstiftning finns i form av lagen om kemiska produkter 1985426. LKP. Vi beklagar att utredningen inte prövat denna möjlighet att utreda en omställning med en sådan här skisserad inriktning.

Vi föreslår att cn sådan utredning kommer till stånd.

Miljöskyddslagen.

Utredningens uttalanden till förändringar och skärpningar av miljöskyddslagen går visserligen i rätt riktning är för passivt utformade men och går heller så långt de borde. Det är föga konstruktivt att som överlämna utarbetandet detaljförslagen till miljöskyddskommitten, av arbetar parallellt med att ta fram samlad miljöbalk. som en

Dagens samhälle innehåller många kemiska ämnen och produkter som

de hanteras felaktigt kan leda till betydande negativa konsekvenser om för hälsan och miljön. Det finns idag uppskattningsvis 20 000 ämnen

marknadsförs för praktiskt bruk i Sverige. Det förekommer cirka som 50 000 kemiska produkter, i stor mängd material och varor som används i rad olika industriella Det kan inte vara rimligt att en processer. bygga system hanteringsregler för dessa och ett annat mera upp ett av restriktivt för i princip ämnen och produkter med enbart den samma skillnaden de innehavaren betraktas uttjänta eller förbrukade. att av som

Av vad vi erfarit inte sig tid- eller arbetsplanen för miljöger vare skyddsutredningen för någon djupare analys av lagstiftningsutrymme frågorna avfallsområdet. Det torde därför inte genom miljöskydds-

kommittens försorg komma ske analys den omställning som vi att en av behöver utredas närmare. Vissa MFA utredningens slutsatser menar av bör vägas inom för sådan omställningsutredning samman ramen en komma till stånd omgående. som vi menar bör

Krav på materialbalans tillstånd kopplas till att avfallsfrågan löses.

bör ställas krav de bedriver miljöfarlig verksamhet skall Det att som redovisa materialbalans. Med materialbalans avses en redovisning av en inflödet råvaror och energi etc och utflödet i form av varor, restav produkter och avfall utsläpp till mark, luft och vatten. Materialsamt balansen skall redogöra för flödet och således utöver in ut även innehålla uppgifter lagerhållning och återvinning i det aktuella om systemet. I de aktuella sammanhanget har givetvis utflödet störst nu intresse.

Utredningen har inte övervägt de synpunkter som koncessionsnämnden lämnat i sitt remissvar beträffande en skärpning av miljöskyddslagen. De diskuterar i remissvaret möjligheten till att låta det behandlingsföretag skall ta emot avfall från en anläggning, som är föremål för som tillståndsprövning, visst sätt skulle vara medsökande i tillståndsärendet.

En viktig poäng med en sådan ordning är att den volym MFA som skall tas hand kommer upp till diskussion i ett tidigs skede. Behandlingsom kapaciteten klarläggs och aktörskedjan identifieras. Vi finner detta förslag intressant och skulle gärna se att detta prövades tillsammans med delvis lösning med samma syfte, som vi har förordat i utreden annan ningsarbetet och vi kortfattat redovisar i detta särskilda yttrande. som Utredningen borde ha övervägt möjligheterna till att föreskriva att för det produceras och blir över vid produktionen skall en redovisning som lämnas hur det skall tas om hand. Som ett driftvillkor borde bland om annat gälla att företaget kan visa upp en överenskommelse med en godkänd mottagare för restprodukterna. Därtill skall givetvis redovisas hur produkterna slutligt skall tas om hand.

Med sådan ordning vinnes ett antal fördelar. Volymen och hanteen ringen av restprodukterna tydliggöres redan vid prövningen om tillstånd för verksamheten. Aktörskretsen identifieras. Omhändertagandet blir en realitet redan planerings- och kalkylstadiet i företaget. I förening med kravet att i förväg ha överenskommelse om omhändertagandet skapas förutsättningar för återkommande överväganden av olika åtgärder för att minimera uppkomsten av avfall i

produktionen. Återvinning stimuleras. Omhändertagandet utsätts för

konkurrens.

Planeringen av omhändertagandet underlättas och kontrollmöjligheterna över avfallströmmarna ökar. Ordningen kan leda till ett tvåprissystem för omhändertagandet där det lägre ligger inom kontrakterade, föranmälda volymer medan ett högre kommer att gäller för övriga avfall. Med det här skisserade synsättet behöver inte heller frågan om när i flödet något blir avfall samma avgörande betydelse som i dagens system.

Producent innehavareansvar for effektiv hantering - en

efter grad av farlighet.

Det här skisserade systemet kan med fördel samordnas med ett ut-

vecklat producentansvar. Då vi något som närmast skulle kunna avser för innehavareansvar. Innehavarens skyldigheter måste göras kallas ett entydiga. Vid byte innehavare måste övergången av ansvaret vara av tydligt och preciserat.

Utgångspunkten vid utformningen sådana hanteringsregler skall vara av farligheter och då särskilt med beaktande av den kemiska graden av sammansättningen. Den nuvarande ordningen med ett separat regel-

för insatsvaror och ett helt annat för MFA är inte tillfredssystem kemiska produkter bör kunna bilda modell för eller ställande. Lagen om kunna kompletteras och utvidgas för att tjäna ett sådant syfte.

Vi förordar övergång till ett regelsystem som bygger principen en med innehavareansvar.

Tidsbegränsning tillstånden krav på garantier.

av -

stimulera till användningen bästa teknik så föreslår utred- I syfte att av samtliga tillstånd skall tidsbegränsas till fem år. När det ningen att gäller tillstånd för transporter, mellanlagring, behandling exempelvis omhändertagande skall dessutom sökanden ställa sådan och slutligt tillståndet återkallas, kan tas i anspråk för godtagbar säkerhet som, om det rätta fullgörandet av åtagandet.

tidsgräns fem kan möjligen överslags- Konsekvenserna av en mässigt överblickas och rimlig för transportsektorn. Däremot anses som effekten sådan tidsgräns för verksamheter i form av behandling är av en slutligt omhändertagande betydligt svårare att grepp om. En och förslaget det genomföres blir kraftigt kostnadsgiven slutsats är att om Främst det leder till nödvändigheten av att tillämpa drivande. genom att ekonomiska avskrivningstider med högre behandbetydligt kortare lingskostnader följd. Det är inte heller klarlagt att det leder till som möjligheter för miljöriktigare omhändertagande av MFA. ett

Inom utredningen har i denna del inget som helst underlag presenterats till stöd för utredningens slutsatser. Inga ekonomiska kalkyler, inga försök att beskriva en kalkylmodell för beräkning av garantiåtagandet. Även vi delar den ambition kommer till uttryck om som genom förslagen i denna del, så finner vi det närmast oansvarigt att inte redovisa någon bedömning av de ekonomiska, administrativa eller omhändertagande- och miljömässiga konsekvenser som ett genomförande av förslagen leder till.

Vi ser det som helt nödvändigt att utredningens förslag i denna del fördjupas och konsekvensbeskrivs ett kompetent sätt innan eventuella ändringar i regelsystemet introduceras.

MFA i hushållsavfallet kommunens ansvar - Utredningen anger att kommunerna behåller sitt ansvar för att samla in MFA i hushållsavfallet och se till att detta hanteras enligt de regler som

gäller för MFA avsnittet 6. Detta ger ett intryck av att inga problem

eller oklarheter råder. Så är emellertid inte fallet.

Förordningen 1985841 om miljöfarligt avfall, FMFA, anger i § 4 att förordningen inte gäller när miljöfarligt avfall ingår som beståndsdel i hushållsavfall enligt 1 § första stycket i renhållningslagen 1979596. Av detta följer att de hanteringsregler som gäller för MFA med utgångspunkt i FFMA de gäller inte hushållsavfall oavsett farligheten i detta.

Utvecklingen när det gäller hanteringen av avfall från hushållen går mot ökad separering och en tidigt etablerad sådan. l många fall sker redan idag i fastigheten en sortering och separat samling miljöfarligt avfall. av Osäkerhet råder vilka regler gäller för detta MFA. Är det om som en beståndsdel hushållsavfallet eller inte Gäller FMFA eller inte av Praxis växlar. Utredningen ger inget svar

Då hushållsavfallet hålls oseparerat torde det inte kunna ifrågasättas att det är kommunen genom den kommunala renhållningsskyldigheten som har ansvaret för insamlingen och behandlingen. När nu en separering av MFA sker är det inte lika självklart. Anses kommunen ha ansvaret oavsett graden av separering beroende att delen MFA anses en beståndsdel av hushållsavfallet så finns bland annat problemen vara med att FMFA gäller och att senare i flödet så skall någonstans FMFA regelverket komma att gälla. Om å andra sidan exempelvis ett fastighetsnivå separerat MFA inte betraktas som en beståndsdel av hushållsavfallet gäller givetvis direkt FMFA med dess transport- och hanteringsregler och goda grunder kan det diskuteras vem som har ansvaret.

Det bör i sammanhanget påpekas att kommunen, om utredningsförslagen genomföres, inte automatiskt ges möjlighet att transportera MFA och att de föreslagna fristerna för tillståndsgivningen 5 år jämte krav att säkerhet skall ställas för det rätta fullgörandet också omfattar kommunen. Denna ordning finner vi klar olämplig. Kommunen bör ges en generell rättighet att transportera det MFA som faller från hushållssektorn.

De förslag till ändring i renhållningslagen som utredningen lägger fram är helt otillräckliga. De tillförsäkrar, med utredningens egna ord, endast kommunerna en möjlighet att frivilligt ta ansvar för verksamheten inom MFA området. Det är enligt vår uppfattning en självklarhet att kommunen i dess naturliga roll som ställföreträdare för den formella innehavaren hushållet, skall fullgöra det nödvändiga och korrekta innehavareansvaret i syfte alt säkerställa en miljöriktig och effektiv behandling den beståndsdel i hushållsavfallet som är MFA. De senaste årens av erfarenheter visar att en tillförsäkrad frivillig rättighet inte ger detta utfall.

Vi anser utredningen vara ofullständig som, trots våra återkommande påpekanden dessa förhållanden vad gäller kommunerna och MFAom hanteringen, helt avstått från att mera utvecklat kommentera eller försöka lösa problemen med MFA i hushållsavfallet.

Internationella regler konsekvenser i for Sverige. -

Under utredningsarbetets skede har vissa klarlägganden kommit senare beträffande regelverket inom EG för MFA. Ett bärande motiv i detta tycks närhetsprincipen prioriteras. Gränsöverskridande vara att med MFA skall enligt Baselkonventionen i princip inte transporter tillåtas det inom landet finns tillgänglig behandlingskapacitet. om

Den svenska MFA-politiken har delvis haft en annan inriktning. Närhetsprincipen finns visserligen etablerad för att en specialiserad men och miljöriktig behandling skall komma till stånd så krävs det ett visst underlag. Saknas miljömässigt riktig behandlingskapacitet i landet eller bättre sådan kan finnas utomlands så skall i princip export för omen händertagande medges.

Som diskuterats är prövningen helt beroende av om varan av ovan innehavaren kallas för miljöfarligt avfall eller något annat. Väljer innehavaren att kalla det för insatsvara så finns i princip inga hinder för en sig export eller transport de för en sådan aktivitet gällande vare om reglerna iakttas.

Utvecklingen för omhändertagande av MFA går mot en alltmer specialiserad återvinning och behandling. Därav följer att inom den givna totalramen blir olika väl avgränsade delflödena mindre och mindre. Flödena inriktas kvalificerad och tidigt insatt förbehandling genom en respektive behandlingssätt. Om det då i ett land finns en etablerad mot behandlingskapacitet i allt väsentligt kan svara för omhändersom landets MFA flöde, så kommer behandlingsaktörerna att tagandet av med stöd EGs regelverk att sluten marknad. av agera en Konkurrensen sätts helt spel. Har sedan dessa aktörer en i och för sig ur bred, ospecialiserad behandlingskapacitet är ekonomiskt nedsom skriven och med än ålderstigen men fungerande och väl underen om hållen och därför acceptabel teknisk lösning så medges inte export. heller kan de specialiserade alternativen eller annan konkurrerande aktör etableras såvitt de inte erhåller subventioner något slag. av Mycket talar för att Sverige är väg in i en sådan situation.

mellan de nordiska länderna som varit ledstjäman de Den samverkan åren det gäller omhändertagandet MFA hotas av denna senaste när av Sverige står i och för sig inte utan modern behandlingsutveckling. Frågan hur kommer behandlingskapaciteten att behöva kapacitet. är respektive kunna förändras EG-regelsystemet skall tillämpas även om länderna. Utredningen borde ha analyserat möjligheterna de nordiska

miljöriktig svensk nordisk behand-

att vidmakthålla och utveckla en lingskapacitet med utgångspunkt från dessa nya förutsättningar.

Förbättrad klassificering.

utredningen lägger fram förslag till en I sammanfattningen anges att Det är föra läsarna vilse. Frågan om en förförbättrad klassificering. att bättrad klassificering har inte beretts av utredningen.

ske det är att Statens Naturvårdsverk inom kort Vad som kommer att förslag till ändring den vägledande förteckkommer att redovisa ett av miljöfarligt avfall. Verkets arbete skall därefter fortsätta ningen över revidering bland med anpassning till EGzs med en fördjupad annat en

klassificering.

förbättrad klassificering kommer till stånd. Det är angeläget att en graden farlighet. Det kan enligt vår Denna måste givetvis bygga av större att ta fram generella mening övervägas om inte nyttan vore av hanteringsregler för miljöfarliga ämnen och produkter än och selektiva frågorna klassificeringen MFA. Detta inte minst mot att driva om av klassificeringsreglerna står och faller bakgrund att tillämpningen av av kalla något för avfall eller något annat. innehavaren väljer att om

Synen på integration och konkurrens.

Utan presentera något underlag anför utredningen att att

mellan olika led i behandlingskedjankan förväntas bl En ökad integration utgångspunkt i sAKABzs ägareförhållanden och Cementa a med nya Miljötekniks Övertagande av GRAAB-KEMI.

konkurrens i bcltandlingskedjankommer, som också En sådan ökande konsckvensbedömningama,att leda till bevakning från marknämns i en naden MFA inte behandlas icke auktoriserade aktörer eller av att av annat sätt olämpligt eller rcgelstridigt.

Vi delar inte denna En ökad integration, om den nu kommer till syn. stånd, leder i varje fall inte till ökad konkurrens snarare kan i många fall motsatsen befaras. Därav faller de anförda motiven för den ökade bevakningen frår marknaden. Det är vidare tveksamt om behandlingsaktörerna skall miljöpoliser. Som ovan har diskuterats finns agera det i stället betydande risker för att hanteringen av MFA monopoliseras och att den nödvändiga utvecklingen inom verksamheten inte sker. Utredningens ståndpunkter i denna del måste analyseras vidare.

Särskilt Staffan Norberg

yttrande av v

BILLIGARE HANTERING RISK FÖR SÄMRE MILJÖ genomför ett verkligt producentansvar

SAMMANFATTNING Det saknas konkreta förslag på nya styrmedel för att minska varuproduktionen av produkter som genererar miljöfarligt avfall i slutet av produktens livscykel.

Den mycket viktiga förteckningen över vad som ska klassas som miljöfarligt avfall har legat vid sidan om utredningens arbete.

Ett statligt monopol i slutbehandlingssteget ersätts i praktiken av privata monopol, vilka varken gör hanteringen billigare eller miljömässigt bättre.

Den modell med innehavaransvar föreslås kan förbätttra som hanteringen avfall endast under förutsättning att tillstånds- och av tillsynsresurser tillförs I annat fall riskerar samhällets kontroll av den viktiga hanteringen miljöfarligt avfall att förflyttas 20 år bakåt av i tiden.

Ett verkligt producentansvar vid produktion av varor och produkter som innehåller ämnen som medför miljöfarligt avfall är helt nödvändigt

INLEDNING Miljöfarligt allvarligaste problem avfall är ett av industrisamhällets och visar på ett skrämmande sätt avigsidan av ett samhälle där kretsloppstänkande och förmågan att göra livscykelanalyser av produkter redan vid produktionen helt saknats.

Sverige, är ett utpräglat högkonsumtionssamhälle, skiljer sig inte som från andra samhällen, d åtgärder har varit inriktade på att gömma, v s stabilisera, späda ut och deponera avfallet. Ansvaret for såväl produkter avfall har skiljts från producenten och i ett ekonomiskt som mönster det västerländska har avfallet inte heller representerat som annat än kostnader det gäller att bli av med. Samhället iform av som kommuner och Stat har därmed tråkiga erfarenheter, a BTp g a Kemi, tvingats ta ansvaret för en positiv utveckling. Systemet har byggts upp kring samhällsmonopol p g a avfallets speciella egenskaper giftigt, kraftigt miljöstörande-men utan ekonomiskt värde. Monopolsituationen har i stora delar av landet fungerat bra, i andra delar sämre och i vissa fall missbrikats. men Ansvarsfrågan för avfallet har medfört problem, då varken statkommun eller producent har getts ett helhetsansvanProJlemet för utredningens arbete har varit att hitta effektiva regler som styr hantering och produktion miljöfarliga produkter och miljöfarligt av avfall i riktning både effektiviserar hanteringen och minskar en som belastningen på miljön. De många partsintressen som finns inblandade har komplicerat utredningens arbete

Den absolut viktigaste frågan, d hur samhället i framtiden ska v s styra varuproduktionen mot inte ger milljöfarligtavfall i varor som slutändan, behandlas främst i kapitel 3.3. Jag vill här särskil betona vikten att sådan utveckling och förnyelse av miljöskydislagen av en kommer till stånd. Det är olyckligt att utredningen inte har kunnat presentera konkreta lagförslag på detta område utan fråga1 har , istället hänskjuts till miljöskyddskommittén, där frågan samolikt inte

får en framträdande roll mot bakgrund av de omfattande arbetsuppgifter som i övrigt lagts på kommittén. Vad gäller de principiella resonemangen om skärpning av miljöskyddslagen delar jag helt utredningens överväganden.

Målet med mitt agerande i MFA-utredningen har varit att i första hand verka för lösningar som successivt ska minska den mängd miljöfarligt avfall produceras såväl via konsumtionsvaror som vid som själva produktionsprocessen.

l andra hand har jag verkat för lösningar som kan förbättra omhändertagandet av det avfall som redan finns och jag ser, till skillnad från vissa intresseorganisationer ,inga motsättningar mellan dessa mål.

BEGREPPET MILJÖFARLIGT AVFALL Vad gäller utredningens förslag om begreppet avfall instämmer jag i utredningens tidigare framförda och pragmatiska syn att avfall inte kan uppstå utan att innehavaren bedömer att en produkt blivit avfall, d s att en produkt i befintligt skick i alla avseenden blivit värdelös v för innehavaren Alla andra tolkningar medför oöverskådlig en . byråkrati och kontrollsamhälle.Problemet med att en produkt av ekonomiska skäl kan klassas som antingen produkt eller avfall är ett problem, särskilt vid export, då avfall och produkter ofta faller under olika regelverk.

Frågan vad ska klassas som miljöfarligt avfall i framtiden har om som utredningen ägnat stor tidJag anser att en definition som begränsar mijöfarligt avfall tillvissa restprodukter i §13 LKP, i kombination med regelbunden revidering av klassificeringen av miljöfarligt avfall i förordningen är den modell som kommer att upplevas som mest tydlig i den praktiska tillämpningen.

Viktigt är att det tydligt i definitionen framgår att miljöfarligt avfall är restprodukter vars hantering behöver omfattas av särskilda föreskrifter från miljö- och hälsoskyddssynpunkt.

Det är av mycket stor praktisk betydelse att det uppdrag som Statens Naturvårdsverk fått, vad gäller precisering av listan ned miljöfarligt avfall slutförs, så att en förbättring av dagens gränsdragningsproblem sker.Dessutom måste arbetet med denna förteckning bli en kontinuerlig process som anpassas till internationell standard. Det är en av utredningens viktigaste uppgifter som inte är klar i dagsläget.

PRODUCENTANSVAR Utredningen föreslår ett innehavaransvar. Något nytt incitament för producenten att minska produktionen av produkter som genererar framtida miljöfarligt avfall, jämfört med dagens situation föreslår utredningen inte, delvis på grund tidsbrist och delvis på grund av av att man inte vågat sjösätta ett sådant radikalt förslag utan bättre konsekvensunderlag.

Vi borde prioriterat en större del av utredningstiden sådana analyser.De överväganden som görs i kapitel 3 är i sak helt riktiga, men ett konkret förslag, om än inte i alla detaljer komplett, hade sannolikt påskyndat utvecklingen mot ett verkligt producentansvar för de produkter som i slutänden blir miljöfarligt avfall.

Utredningens konkreta förslag delar in MFA-hanteringen i olika

delar; Innehavarled, transportmellanlagerled och slutligt omhändertagande. Samhällets kontroll och styrmedel inskränker sig i många situationer till mycket generella sådana.

Innehavarledet; Generella aktsamhetskrav enligt LKP 5§ vilka , aldrig fungerat särskilt bra i praktisk tillämpning.

2. TransporterMellanlager; Kommunalt ersätts med ansvar tillståndskrav och rapportskyldighet. Finns fördelar med modellen, men den förutsätter ökad tillsyn och kontroll d v s ökade krav på tillsynsresurser.

3. Slutligt omhändertagande; Kravet att samhället ska ha inflytande i denna mycket kritiska och riskfyllda hantering stryks helt i 13§ LKP Staten äger idag 9% i SAKAB trots privatiseringen. Kvar blir endast prövningen enligt miljöskyddslagen ocheller prövning enligt 12§ FMFA.

SLUTLIG BEDÖMNING Jag är mycket tveksam och närmast avvisande till denna modell av följande skäl Avskaffandet av det kommunala transportmonopolet är i princip riktigt, men den tillsyn och kontroll förutsätts finns som inte i dagsläget då tjänster idag dras in på de myndigheter som ska genomföra den praktiska tillsynen

Ett statligt monopol ersätts privata monopol, vilket - av knappast lär göra det slutliga omhändertagandet varken billigare eller miljövänligare för seriösa företag i synnerhet for svårbehandlade mfa utan ekonomiskt värde.

Mindre seriösa företag kommer att få lättare än idag att bli - av med sitt avfall, om tillståndsförfarande och tillsyn inte fungerar.

Ansvarsfördelningen enligt denna modell ger inget ytterligare incitament för minskad produktion av produkter som innehåller MFA.

förbättrad tillsyn och kontroll sker, riskerar Om ingen garanti för många år bakåt i förslaget att i praktiken förflytta MFA-hanteringen

kontroll skärps, har modellen däremot tiden.Om tillsyn och

möjligheter att lyckas.

situation vad gäller resurser inom kommun Mot bakgrund av dagens , till att de föreslagna förändringarna och stat, är jag mycket skeptisk verkliga förbättringar, jämfört med dagens kommer att leda till

situation, ur miljösynpunkt

BÄTTRE LÖSNING EN konstruktivt förslag att succesivt minska mängden Slutligen ett och producentansvaret till att miljöfarligt avfall i Sverige anpassa

också omfatta större del varuproduktionen; en av

kompletteras så att vid tillståndsprövning för Miljöskyddslagen §1 och luft görs ett tillägg att även de processutsläpp till mark, vatten , prövas med avseende på dess framtida produkter som tillverkas

avfallsegenskaper och i samband med detta tillämpas

enligt LKP, d skadliga kemikalier ersätts substitutionsprincipen v s Miljöskyddslagen har genom åren visat sig vara med miljövänligare. något trögt, styrmedel att successivt minska ett fungerande, om än

miljöbelastningen från Svenska företag. Det är hög tid att en

rättspraxis även utformas för varuproduktionen.

behåller på inflytande i slutbehandlingen av MFA. 2. Samhället kravet nödvändigt, insyn i styrelsearbetet är Majoritetsägande är inte men

viktigt.

måste innebära att den ursprungliga producenten Producentansvar

har för produkten från vaggan till graven ansvar

4. Den lokala tillsynsresursen förstärks inte nedmonteras. -

5. Klassfikationen MFA förtydligas och omprövas kontinuerligt. av

Pâ detta sätt skulle verklig förbättring, med producentansvar, en kunna tillskapas på ett sätt bygger på svensk som miljöskyddstradition.

Slutligen vill jag tillägga att i MFA-utredningen har varit såväl

arbetet

intressant som lärorikt.

Staffan Norberg v

Särskilt yttrande

av Roy Ottosson mp

Några övergripande synpunkter.

Utredningen har kommit att domineras frågan om ansvaret för transport av och behandling miljöfarligt avfall mfa. Men just den frågan ingick av ursprungligen inte i utredningsdirektiven. Ansvarsfrågan riksdagen 1990. Beslutet innebar bl.a. att avgjordes av producenterna ska ha det grundläggande och ekonomiska ansvaret, samt kommunerna ska behålla transportansvaret och därtill ges möjlighet att att fullt för omhändertagande mfa. Ett obligatoriskt kommunalt ta ansvar av omhändertagandeansvar övervägdes under riksdagsbehandlingen. Denna fråga hänsköts till dess den kommunala avfallplaneringen fullföljts och att utvärderats. Avfallsplaneringen sågs förutsättning för ett som en kommunalt behandlingsansvar. De inte ansett sig vunnit tillräckligt gehör i riksdagens beslut som agerade i utredningen för att riva det. Det gäller särskilt kommunupp och industriförbundets respektive representanter som arbetat enträget för avskaffande det kommunala transport- och behandlingsansvaret, och ett av därmed också för ett producentansvar även för transport och behandling. Motstående grupperingar förespråkar att ett obligatoriskt kommunalt som behandlingsansvar ska införas redan agerade också kraftfullt. nu Denna konflikt har medfört att andra viktiga frågor som vi haft att . utreda har kommit i skymundan och behandlats ett förhållandevis ytligt sätt. Det gäller Lex. frågor mängder och flöden, klassificering, om behandlingen mfa i miljöskyddsprövningar, mfa från varor och av produkter, mfa från mindre företag och hushåll, styrmedel för ökade incitament till att minska uppkomst av mfa m.m. Det har i sig medfört att betydande osäkerhet i flera centrala mfa-frågor består. en

I utredningens andra omgång, med nya direktiv som klart anger att

ansvarsfrågan ska utredas och att ett förslag till utvidgat producentansvar ska tas fram, har utredningen kunnat verka mer effektivt. Men den tid som

anslagits till detta i praktiken några månader. Den tiden har varit var alltför begränsad för att kunna presentera genomarbetade och konsekvensutredda förslag. Utredningen har tvingats nöja sig med enklare konsekvensbedömningar från olika parter, och har därtill skjutit en rad

frågor framför sig. Det är därför nödvändigt genomgripande konsekvensutredatt mer ningar, särskilt vad gäller miljöeffekter, genomförs. Förslagen behöver också kompletteras.

Incitamenten minska uppkomst miljöfarligt avfall

att av måste förstärkas.

Enligt min mening borde åtgärder mot mfa alltid utformas så att uppkomsten minimeras. Den traditionella fixeringen kring omhänderdeponering och förbränning, motverkar många gånger krav tagande, som minskad uppkomst mfa. Detta problem har också manifesterats i av mfa-utredningen. Utredningen har inte lämnat förslag ett trovärdigt sätt visats som minska uppkomsten mfa. Däremot råder det ingen brist på kunna av förhoppningar utökat fysiskt producentansvar i sig ska få om att ett producenten väga in risken för uppkomst mfa i tidigare produkatt av tionsled och därmed minskar uppkomsten mfa. Jag anser att - att man av det inte räcker med enbart förhoppningar. En rad undersökningar visar att de allra flesta företag inte tar miljöhänsyn om det inte är direkt företagsekonomiskt lönsamt såvida de inte tvingas göra det av lagar och myndigheter. Det är inte självklart bättre företagsekonomisk synpunkt ur minska uppkomsten mfa. Däremot finns betydande ekonomiska att av incitament för att olika sätt söka undslippa klassificering av restprodukter som mfa. 4 De konsekvensbedömningar har gjorts utredningens uppdrag som

skulle ha främsta uppgift att bedöma miljöeffekterna av utredningens

som konsekvensbedömama har emellertid gjort detta. förslag. Ingen av Utredningen måste därför kompletteras med en trovärdig miljökonsekvensanalys.

Miljöfarligt avfall vid koncessionsprövning enligt miljöskyddslagen.

Utredningen hade i sitt första betänkande ansett att det var viktigt att mfa i högre grad än hittills ska ingå i koncessionsprövningen enligt miljöskyddslagen. I betänkandet förutskickades också att förslag till ändring av miljöskyddslagen bör företas skyndsamt utan att invänta den mer utdragna process som inrättandet av en miljöbalk innebär.

De två konkreta förslag i denna riktning som behandlas i detta betänkande är dels att mfa-producenten ska samprövas med behandlingsföretaget, och dels att varor och produkter kan ge upphov till mfa ska ingå i som prövningen. Utredningen ställer sig inte direkt avvisande till samprövningsförfaranden där så är lämpligt. Men redovisar också farhågor för att det kan få andra negativa effekter. Frågan behöver uppenbarligen studeras närmare. Vad gäller att pröva varor och produkter som kan ge upphov till mfa väljer utredningen nu att överlåta frågan till miljöskyddskommitten. Jag anser emellertid att mfa-utredningen borde lagt ett konkret förslag. Miljöskyddskommitten har ett mycket omfattande arbete och kan knappast tränga djupare in i mfa-frågoma. Mängden miljöfarliga ämnen som går ut genom fabriksportama är många gånger betydligt större än det går uti avloppsvattnet, i röken som och i avfallet. Det är därför helt nödvändigt att vid miljöprövningen även pröva varor och produkter med avseende dess miljöegenskaper. Det gäller särskilt de fall där produkterna kan ge upphov till miljöfarligt avfall. Just prövning av varor och produkters mfa-egenskaper i miljörskyddsprövningcn bör vara ett lämpligt första steg för en utvidgad miljö prövning.

Producentens kostnadsansvar måste fullföljas

Utredningen föreslår att avgifter ska tas ut för att täcka kostnader för tillstånd till transportmellanlagringslutbehandling och för tillsyn.

lll

också såväl deponiavgift generell Utredningen diskuterar som en

kostnader för mfa-kontroll och mfa-avgift för att täcka vissa mer allmänna

hantering.

särskilt förslagen avgift för täckande Alla dessa förslag är viktiga, om

och tillsyn. Men tyvärr har utredningen kostnader för tillståndsgivning av

långt och varit tillräckligt konsekvent vad gäller inte gått tillräckligt

Jag att utredningen borde ha producentens kostnadsansvar. anser

kostnadsansvaret för hela den kostnad fastslagit att producenten har

samhället avfallet och dess hantering, som uppkommer i av

regeringen eller den myndighet

föreslagit att kommuner av

rätt att ta ut avgift för tillsyn enligt

regeringen utser ska kunna ges

produkter såsom sker redan idag vad gäller lagen om kemiska

tillsyn enligt miljöskyddslagen,

generell avgift produkter och föreslagit någon form av varor,

till miljöfarligt avfall, ska bekosta processer som ger upphov som

kommunal avfallsplanering vad gäller mfa, verksamheter som

mfa-arbete, eventuell mfa-delegation och naturvårdsverkets en

också visst röjningsarbete gamla försyndelser. eventuellt av

producentinnehavareansvar för transport och Utredningens förslag om

miljöfarligt avfall kommer enligt flera av slutligt omhändertagande av

medföra ökade kostnader för de berörda konsekvensbedömningama

uttryck för avfallsproducentema idag inte företagen. Detta är delvis ett att

kostnaden. Förändringen kan därför förefalla bra. betalar hela

det uppkomna avfallet. Därmed Men den ökande kostnaden hamnar

inte kalla avfallet för avfall och att försöka göra ökas incitamentet för att

i den dyrbara mfa-hanteringen. Bl.a. sig kvitt med det utan att det hamnar

1990 frågan att påföra miljöavgift miljöavgiftutredningen prövade om en

till sådan avgift skulle försvåra miljöfarligt avfall. Den kom fram att en

behandling avfallet. Istället bör avgifter insamling och miljöriktig av

upphov till miljöskadläggas produkter och processer som ger varor,

liga utsläpp t.ex. mfa. som

torde minst lika giltig som då. Miljöavgiftutredningens slutsats vara nu

förslag medför ekonomiska incitament Det innebär att mfa-utredningens

för en ur miljösynpunkt försämrad mfa-hantering. I vad mån detta kan kompenseras genom skärpt tillståndsgivning m.m. är en öppen fråga. Någon analys eller konsekvensbedömning av detta har inte gjorts i utredningen.

Producentinnehavare ansvar för transport och slutligt omhändertagande förutsätter reglering ny Utredningen föreslår att det kommunala transportansvaret ska avskaffas. Den föreslår också att möjligheten för kommunerna att ta för det ansvar slutliga omhändertagandet som infördes 1990 ska avskaffas. Därmed avskaffas huvuddelen av de styrinstrument som samhället hittills har förfogat över för att tvinga miljöfarligt avfall till en miljöriktig hantering. Det kommunala transportansvarct har varit framgångrikt vad gäller att fånga in mfa till en bättre hantering än tidigare. Många kommuner har också byggt upp behövlig kompetens och organisation för mfa-hanteringen. Nu föreslår mfa-utredningen att detta i hög grad ska avskaffas. Självklart skulle den åtgärden ensam medföra en dramatiskt försämrad mfa-hantering och snabbt ökande utsläpp av miljöfarligt avfall i miljön ett helt okontrollerat sätt. Det är därför helt följdriktigt att utredningen föreslår en utökad och mer ingripande reglering av transport-mellanlagring-omhändertagande i form av tidsbegränsad tillståndsgivning och rapporteringsskyldighet. Utredningen påpekar också att en utökad tillsyn också behövs. Allt detta kräver ökade resurser till miljömyndighetema, kommunalt, länsstyrelserna och naturvårdsverket. Hur mycket som behövs har inte närmare utretts, men sammantaget torde det röra sig om betydande resurser. För att bekosta detta krävs antingen omfördelning av skattemedel, ökad beskattning eller att avgiftssystem införs. Jag anser att avgifter ska tas ut av avfallsprodueentema och innehavama till full kostnadstäckning för myndigheternas alla kostnader för tillståndsgivning, planering, tillsyn m.m. inom mfa-området.

H3

Skattekollektivet ska inte belastas med dessa kostnader. Om inte tillräckliga resurser kan tillföras tillståndsgivning, tillsyn m.m. så innebär utredningens förslag utökat producentansvar sänkta om ambitioner i miljöpolitiken och sannolikt ökade utsläpp av miljöfarliga ämnen i miljön. Jag vill också påpeka utredningen inte har utrett aternativet med att obligatoriskt kommunalt för omhändertagandet. Ökat inslag av ansvar konkurrens för teknikutveckling, incitament för minskad att gynna uppkomst avfall och ekonomisk effektivisering kan åtminstone av teoretiskt tänkas även i det alternativet. Någon egentligt jämförelse av de två alternativen har därför inte heller kunnat göras. Utifrån principiella utgångspunkter anser jag likväl at ett utökat producentinnehavaransvar är önskvärt. Det ett mer enhetligt och ger Förutsatt tillräckliga ekonomiska och egleringsmässiga tydligt system. att styrmedel införs så bör det medföra minskad uppkomst av miljöfarligt avfall och bättre avfallshantering. Utredningen har enellertid, enligt en min mening, inte i alla delar lyckats ta fram ett tillräckligt trovärdigt förslag hur det ska till. Någon tillräckligt bra internationell förebild finns mig veterligen inte heller till hands. Om utredningens förslag kompletteras med bl.a. de ytterligare förslag jag har fört fram här, och även närmare konsekvensutreds, bör dock ett mer trovärdigt förslag kunna tas fram.

måste oavsett ansvarsför-

6. Hanteringskedjan stramas upp -

hållandet.

Utredningens förslag tillstånds- och rapporteringsskyldighet för

om transportörer, mellanlagrare och slutbehandlare anser jag är bra. Det är också viktigt utredningen föreslår, vidga mfa-begreppet till att att, som gälla även vissa restprodukter. Intern hantering av mfa inom industrin måste utsättas för krav, just som utredningen förzslår. samma Dessa förbättringar bör genomföras oavsett hur ansvirsfrågan löses. Jag alltså att de inte är beroende av att ett produceitinnehavarcansanser var genomförs.

Däremot vore et genomförande av ett fysiskt producentinnehavareansvar helt oacceptabelt ur miljösynpunkt utan bl.a. dessa förbättringar.

Ambitionsnivår. mfa-området mäste höjas. Det är därför angeläget att hanteringskedjai stramas och att ytterligare incitament för att upp minska uppkomsten av miljöfarligt avfall införs så snart som möjligt.

Särskilt yttrande J obin av Bengt

Utredningen har haft i uppgift att föreslå en ändamålsenlig ansvarsfördelning mellan kommuner och näringsliv för insamling, transport och slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall, med huvudsaklig inriktning på utökat ansvar för näringslivet. Industrin har ingen anledning att ha någon inställning än annan att det miljöfarliga avfallet bör minska i framtiden, det inte helt om kan undvikas. Eftersom detta mål ännu ligger ett stycke bortom det i dag uppnåeliga torde vi få nöja oss med att i mellantiden finna former för ett miljömässigt och ekonomiskt rimligt sätt att hantera avfallet. Jag delar utredningens inställning att i större utsträckning än hittills stimulera industrin till att sig och ta aktiv del i engagera denna utveckling. Industrin är positiv till ett producentansvar är baserat på ett som hållbart resonemang om resurshushållning, där det miljömässigt motiverade avvägs mot vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Men ökat ansvar måste också följas ett nödvändigt av handlingsutrymme för att den eftersträvade dynamiken skall kunna komma till stånd. Det är bra att det kommunala transportmonopolet försvinner och industrin får direkta kanaler till behandlingsanläggningarna, men utredningen framkallar även motverkande krafter.

Ekonomi och konsekvenser

Utredningens uppdrag har emellertid också gällt att redovisa konsekvenser för näringsliv, kommuner och berörda miljömyndigheter av förslagen, som enligt direktiven bör utformade så att vara samhällsekonomisk effektivitet uppnås. Mina invändningar mot utredningens arbete gäller främst den delen av uppdraget som jag anser hamnat undantag.

Konsekvensutredningen har genomförts på mycket kort tid med oklara förutsättningar och utan representanter från industrin. De samhällsekonomiska aspekterna har inte berörts i utredning- en. Förslagen är starkt kostnadsdrivande för näringslivet, utan att detta har avvägts mot den miljömässiga nytta de kan ge.

Det är att beklaga att det inom utredningen inte varit möjligt att få till stånd en diskussion kring nödvändigheten att skapa system som är effektiva och kostnadsbesparande i ett nationellt perspektiv. Det är svårt att frigöra sig från tanken att utredningens majoritet tycker att det är bra att det blir dyrt att hantera MFA. Jag anser att detta i så fall är en felsyn som strider mot direktivens anda. Sverige har inte råd att skapa system som inte är kostnadseffektiva Det mycket omfattande prövningssystem som föreslås riskerar att skapa flaskhalsar och onödiga kostnadsökningar genom att främja faktiska monopol på behandlingssidan.

Behåll 17 § förordningen om miljöfarligt avfall

Det är därför väsentligt att tillgången till kvalificerad behandlingskapacitet utnyttjas på ett effektivt sätt. Det är obefogat att som utredningen gör, slopa möjligheterna för industriföretag att ta sig an och behandla andra företags MFA om de har ledig kapacitet och det kan ske på miljömässigt godtagbart sätt. Den tidigare 17 § förordningen om miljöfarligt avfall bör finnas kvar som en viktig behandlingsresurs.

Nordisk avfallsmarknad

Utredningen borde också ha ägnat mer tid att skapa förutsättningar för en gemensam nordisk avfallsmarknad för MFA. Behandling av MFA är en kvalificerad verksamhet som kräver ett

större befolkningsunderlag än vart och de nordiska länderna ett av har. För att skapa en specialiserad väl utvecklad hantering och en rimlig konkurrens bör hela Norden ses som en marknad.

NIFA-definition

Jag har ingenting att erinra mot utredningens förslag att begreppet MFA vidgas till att vissa restprodukter och sådant annat avse avfall som på grund sitt innehåll kemiska ämnen befaras av av medföra skada på människan eller i miljön.

Nej till dubbel prövning av internt avfall

Utredningen föreslår krav på tillstånd enligt förordningen om miljöfarligt avfall, även avfallet slutligt omhändertas i anslutom ning till den anläggning där det uppkommit internt MFA. Det betyder i praktiken att ett industriföretag först får sin hanteegen ring av sitt eget miljöfarliga avfall prövat Koncessionsnämnden av enligt miljöskyddslagen och får sedan efteråt fråga samma omprövad av Statens naturvårdsverk enligt 12 § i förordningen om miljöfarligt avfall. En prövning på väsentliga punkter kan som förändra Koncessionsnämndens beslut. Till skillnad från beslut enligt miljöskyddslagen görs ingen avvägning mellan vad är som miljömässigt motiverat, tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt vid beslut enligt förordningen om miljöfarligt avfall. Detta är enligt min uppfattning en orimlig ordning Utredningen har inte visat att denna dubbla prövning av hanteringen det interna avfallet är sig av vare miljö- eller resursmässigt motiverad. Eftersom utredningen inte har försökt visa att detta avfall ens behandlas sämre än annat MFA, bör hanteringen av det interna avfallet som hittills vara undantagen från denna prövning enligt 12 § förordningen om miljöfarligt avfall.

Orimlig prövning ökar kostnaderna utan miljövinster

De tidsbundna tillstånden innebär risker för att värdefull behandlingskapacitet kan förloras. Erfarenheten har visat att bristen på personella eller ekonomiska resurser på myndighetssidan kan skapa svårigheter om tillstånden gäller även transporttillstånd är så konstruerade att de automatiskt upphör att gälla efter viss tid. Väl motiverad och välskött verksamhet kan tvingas slå igen för att inte myndigheterna hinner med att pröva innan tiden går ut. Risken är därför att ambitionerna att främja teknikutvecklingen genom korta tillståndstider blir ett hinder för den utveckling man velat främja. Från investeringssynpunkt är i allmänhet en femårsperiod för kort för att ge rimliga avskrivningskostnader. Tillståndsprövningen är utomordentligt ingående när det gäller det miljöfarliga avfallet. Detta kommer att skapa hinder för ett rationellt användande av den befintliga och miljöbedömda anläggningen, vilket ytterligare försvårar en rimlig konkurrens och därmed rimlig prisutveckling. Parat med den godtagbara ekonomiska säkerhet som utredningen föreslår blir sannolikt kostnaderna för avfallshanteringen direkt avskräckande, utan att det därför finns några egentliga alternativ. Från industrins sida måste man protestera mot en sådan ordning som föreslås utan att ens bli föremål för en seriös konsekvensbeskrivning

Transportstatistik byråkrati

Förordningen om miljöfarligt avfall 9 § slår fast Transportören skall rapportera till tillsynsmyndigheten, rapportera om transporten. Förslaget innebär en ambitionsgrad som inte ter sig rimlig.

l20

Det kan inte vara ändamålsenligt att rapportera varje enskild transport.

Finansiering

Naturvårdsverket har i särskilt citerad önskelista framställt en anspråk på förstärkta resurser och utredningen föreslår verksamatt heten finansieras genom avgifter i tillståndsverksamheten. Sådana avgifter kan redan i dag uttas och tillfaller då statskassan, För att sedan anslagsvägen, efter prövning myndighetens förmåga till av effektivitet och prioritering, gå till myndigheten. Jag inga ser särskilda skäl för avsteg från den principen.

Skjut upp ikraftträdandet

Med hänsyn till de problem som återstår att lösa förefaller utredningens förslag att systemet skall införas redan 1 juli 1994 något förhastat.

Särskilt

yttrande av Eva Melander

Inledning

MFA utgör ett allvarligt hot emot hälsa och miljö och hanteringen av MFA måste ske under former. Det därför ytterst noggranna är viktigt att det system MFA-utredningen kommer att förorda som skall ha en mycket hög operativ effektivitet, tillförlitlighet och grad av säkerhet.

Rollfördelning

Inom utredningen har två huvudlinjer till lösning diskuterats. Den ena linjen utgår från ett producentansvar medan den andra bygger på ett kommunalt ansvar för behandling och transport MFA och av därmed åtföljande monopolställning för kommunen. Det senare förslaget rimmar således dåligt med den utveckling i dag får som en allt större utbredning inom den kommunala sektorn, i stället att man vill ha konkurrens mellan leverantörer i en beställareutföraremodell. Utredarens förslag om ett entydigt och klart producentansvar stämmer väl överens med Svenska Kommunförbundets policy för avfallshantering och även med den internationella utvecklingen för hantering av MFA. Ansvaret för det miljöfarliga avfallet måste läggas på producenttillverkareimportör, dvs. den fattar beslut som

eller kan påverka varans innehåll. Ägandet det miljöfarliga

av avfallet övergår inte till den handhar varanavfallet utan kan som endast överlåtas till för avfallstypen godkänd slutlig behandlingsanläggning. Dessutom medför producentansvaret att den bäst som känner till varansavfallets innehåll också är ansvarig för dess omhändertagande och behandling.

Rollfördelningen förordas utredningen blir således som av

Industri och företag har producentansvar. - Staten prövar och tillstånd enligt miljöskyddslagen till såväl - ger företag med miljöstörande verksamhet till behandlingsanläggsom ningar. Kommunerna har att utöva tillsyn och kontroll av hanteringen. - Det kan leda till behov ökad resursinsats från kommunerna av en främst vad personal. Ökningen kan finansieras genom tillavser synsavgifter.

Hushållens MFA

Beträffande hushållens MFA föreslår utredaren att detta framdeles skall utgöra ett kommunalt ansvar. Kommunerna blir således innehavare av hushållens MFA. Svenska Kommunförbundet kan kortsiktigt se fördelen i den föreslagna modellen, att allt eftersom olika MFA-fraktiomen anser ner blir möjliga att separera via olika former av sopsortering och insamlingsaktiviteter bör producentansvaret tillämpas fullt ut även på hushållens MFA. Redan nu kan ur teknisk synpunkt producentansvar tillämpas på branschspeciñka fraktioner som batterier, bilbatterier, spillolja och läkemedelsrester. På sikt är det helt orimligt att företagens producentansvar överförs till kommunerna via konsumenter och hushåll. Det därför lämpligt att fastslå en övergångstid på tre år och vore därefter inordna hushållens MFA under industrins eller importörens producentansvar. Detta innebär att man från juridisk utgångspunkt Överför reglerna för hushållens MFA från renhållningslagen till förordningen om miljöfarligt avfall. Producentansvar för MFA kommer att ge effekter i form av förbättrad hushållning med råvaror, återvinningåteranvändning samt minimering av avfallsmängderna.

Särskilt yttrande av Per Nilsson

MFA-utredningen lägger i sitt slutbetänkande förslag som delvis kommer

förbättra hanteringen MFA i Sverige. Ett viktigt förslag i betänatt av kandet det kommunala insarnlings- och transportansvaret för MFA är att ska bort. Detta kan principiellt tyckas riktig åtgärd som ett led tas vara en i producentansvar, bör inte genomföras förrän att införa ett renodlat men vi i Sverige klargjort i hur ansvarsfördelningen mellan olika aktörer stort avfallsområdet ska ut. Bl har Svenska Renhållningsverksse a Föreningen föreslagit modell utgående från ett grundläggande en som producentansvar definierar övriga aktörers roll och hur styrmedel även etc kan användas för att uppnå avfallsminimering mm.

Riksdagen diskuterade så 1990 kommunerna på sikt skulle ha sent som att heltäckande för avfallshanteringen. Beslutet att införa kommuett ansvar nal avfallsplanering ett steg i denna riktning. Innan den första omvar gången avfallsplaner färdigställts och erfarenheterna kunnat nyttiggöras MFA-utredningen förändrade villkor för det kanske viktigaste föreslår nu avfallsflödet nämligen miljöfarligt avfall. Risken är därvid uppenbart stor även andra delar avfallshanteringen kommer att påverkas eftersom att av många kommunerregioner idag arbetar med samordnade lösningar helt i

linje med vad riksdagen 1990 avsåg.

Jag därför lvIFA-utnedningens förslag, i avvaktan på att den anser att grundläggande ansvarsfrågan för samhällets avfall löses, endast bör genomföras avseende de delar berör ändringen av lagen om kemiska som produkter beträffande definitionen MFA och klarare markering av av Även det föreslagna tillståndsförfarandet bör i stort producentens ansvar. genomföras kvalitet och utveckling på MFA-området. för att få en högre

Om förslaget bort det kommunala insarnlings- och transportansvaret att ta ändå genomförs måste ovillkorligen förstärkningar på tillsynssidan så-

kerställas eftersom effekten annars kan bli sämre miljö.

Särskilt yttrande Sven

av Nyberg

Den grundläggande principen med ett utvecklat producentansvar och en renodling av aktörernas roller på MFA-området är enligt min uppfattning riktig. En förutsättning för att den föreslagna ansvarsfördelningen ska fungera tillfredsställande är att det finns en effektiv myndighetstillsyn. Tillsynsfrågorna har emellertid inte hunnit prövas i önskvärd omfattning i utredningsarbetet. Ett område som är beroende av en fungerande tillsyn är arbetsmiljön. I utredningens principbetänkande beskrevs regelsystem och vissa problem på arbetsmiljöområdet i MFA-hanteringens olika led. Slutsatsen blev att föreslagna ansvars- och organisationsförändringar även kan medföra behov av förstärkta insatser i fråga om arbetsmiljön. Denna fråga skulle prövas närmare i samråd med Arbetarskyddsstyrelsen i det fortsatta utredningsarbetet. Av tidsskäl har denna prövning inte genomförts. De konsekvensanalyser som gjorts under utredningens slutskede berör heller inte arbetsmiljöfrågorna närmare. Jag vill för min del understryka vikten att sådan av en prövning kommer till stånd. Denna prövning kan dock inte begränsas till enbart MFA utan bör utgå från en helhetssyn på kemikaliehanteringen i arbetslivet. Producentansvaret för MFA kommer samtidigt med krav på minimering, återanvändning och återvinning. Positiva förändringar kan åtföljas av nya arbetsmiljöproblem beroende på brister i hanteringen på arbetsplatserna. Det är vissa frågor som är särskilt angelägna att belysa närmare. Regelsystemet. Tillämpningen det nuvarande regelsystemet av brister när det gäller kemikaliehanteringen inklusive kemiska restprodukter. En översyn av regelsystemets praktiska tillämpning behöver göras. Det bör klargöras att arbetsmiljölagen, lagen om kemiska produkter och föreskrifter t.ex. om farliga ämnen ska - användas i samband med det vidgade producentansvaret. Inte minst behöver krav på märkning av MFA-produkter och utbildning av

anställda understrykas, liksom kompetens hos arbetsgivaren att klara riskbedömning och klassificering. Tillsynen. Utredningsförslagets effekter för den samlade tillkemikalier och kemiska restprodukter är inte tillfredsställsynen av ande klarlagd även frågan berörs i några av konsekvensanalyom Mot bakgrund kärv ekonomi, risk för ökad administrativ serna. av belastning och behovet kompetens på området för kommunernas av del bör tillsynsfrågorna ägnas särskild uppmärksamhet. Ur arbetsmiljösynpunkt är kopplingen till de nya bestämmelserna om internkontroll och samverkan med yrkesinspektionen av särskilt intresse, vilket också utredningen berör. Förutsättningarna för att bedriva en samordnad systemtillsyn via dagens hårt belastade myndigheter måste dock klargöras och tillfredsställande lösningar säkras. Detta inbegriper även polisens inspektionsarbete vad gäller farligt gods. Mindre företag. I principbetänkandet aviserades en fortsatt analys när det gäller hur och när de mindre företagen bör omfattas av producentansvaret. Någon egentlig analys är dock inte gjord. Hanteringen av kemikalier och kemiskt avfall medför ofta hälsorisker inom dessa företag beroende på bristande kunskap och rutiner. En förutsättning för att producentansvaret ska kunna tillämpas fullt också bland de mindre företagen är att vissa grundläggande kompetenskrav uppfylls, att fungerande information vad gäller substitutionsmöjligheter, risker, bestämmelser etc. föreligger samt att berörda myndigheter har förutsättningar att ägna mindre företag med riskfylld verksamhet särskild uppmärksamhet.

Bilaga 1 @

Kommittédirektiv

@§

g.

Dir. 199278

Tilläggsdirektiv med uppdrag att utreda vissa frågor

rörande miljöfarligt avfall m.m.

Dir 199278

Beslut vid regeringssammanträde 1992-06-18

Chefen för Miljö- och naturresursdepartementet, statsrådet Johansson anför.

Mitt förslag

Utredningen med uppdrag att utreda vissa frågor rörande miljöfarligt av- MFA-.utredningem får utarbeta ett förslag till ansvarsfördelning fall m.m. mellan kommuner och näringsliv för insamling, transport och slutligt omhänmiljöfarligt avfall i Sverige. dertagande av Utredningsarbetet bör inriktas på att ta fram förslag till reglering av hanteavfall beträffande destruktion och deponering, men även ring av miljöfarligt för återanvändning och återvinning.

Bakgrund MFA-utredningen har till uppgift att belysa hur flödet miljöfarligt avfall av utvecklas under 1990-talet vid olika förutsättningar, klarkan komma att lägga olika möjligheter att hand sådant avfall samt ange kostnadsefom olika hagdlingslinjer vid uppkomst och omhändertagande av avfekterna av fallet. Utredningen har lämnat ett betänkande SOU 199245 Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjeg, betänkandet b|.a. att förutsättning för att få till stånd kun- Av en skapsuppbyggnadoch utvgglçlingsverksamhet, och därmed säker och miljöhantering miljöfarligt avfall, är klart definierade ansvarsområden riktig av mellan kommuner och näringsliv. En stor del av utredningsarbetet har dårför till att försöka fastställa hur ansvaret för insamling, transport och avsatts slutligt omhändertagande miljöfarligt. avfall bör fördelas mellan kommuav och nâringsliv. Huvuddelen den som har deltagit i utredningen vill ner av

sträva efter att öka näringslivets ansvar. Betänkandet är emellertid av principkaraktär och innehåller inte några konkreta lagförslag eller konsekvensanalyser. Utredningen pekar i betänkandet på att frågor om terminologi för och klassificering av miljöfarligt avfall nyligen har aktualiserats genom ett avgörande i Högsta domstolen dom 1991, mål nr B 79788. Enligt utredningen är innebörden av domen att restprodukter som för innehavaren representerar ett värde och som i det aktuella fallet avsetts bli föremål för återvin- ning inte kan definieras - som avfall enligt renhållningslagen 1979506. En konsekvens av domen blir enligt utredningen att det kan ifrågasättas om sådana restprodukter som går till återvinning och representerar ett värde, över huvud taget täcks av gällande föreskrifter om miljöfarligt avfall.

Utgångspunkter för utredningen

Utgångspunkten för det fortsatta utredningsarbetet bör vara att finna en sådan ansvarsfördelning för omhändertagandet av miljöfarligt avfall i Sverige som leder till förbättrat miljöskydd och effektivare hushållning med naturresurser.

Uppdraget MFA-utredningen ges tilläggsdirektiv som innebär att utredningen skall ta fram förslag om en ändamålsenlig ansvarsfördelning mellan kommuner och näringsliv för insamling, transport och slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall. Utredningen bör härvidlag i första hand pröva förslag om utökat ansvar för näringslivet. Förslag bör innehålla tidsangivelse för ikraftträdande m.m. För att insamling, transport och slutligt omhändertagande miljöfarligt av avfall i framtiden skall ske på ett tillfredsställande sätt ur allmän synpunkt måste, i samband med att ansvarsfördelningen övervägs, även berörd lagstiftning på avfallsområdet ses över och kompletteras med bl.a. förstärkt möjlighet till prövning och omprövning av avfallsfrågorna i ärenden enligt miljöskyddslagen 1969387. Det fortsatta utredningsarbetet bör inriktas på att ta fram förslag till reglering även av sådant miljöfarligt avfall som går till återvinning. Utredningen bör även klarlägga miljömyndigheternas möjligheter att i praktiken tillämpa prövningsreglerna samt utöva erforderlig miljötillsyn. Utredningen bör redovisa vilka konsekvenser som förslagen medför för näringsliv, kommuner och berörda miljömyndigheter. Miljöeffekterna bör också redovisas.

Utredningens förslag bör vara såutformade att de står i överensstämmelse med Sveriges internationella åtaganden. Förslagen bör också så långt som möjligt utformas så att samhällsekonomisk effektivitet uppnås. Utredningen bör i sitt fortsatta arbete samråda med kommittén om översyn av miljöskyddslagstiftningen ME 198904. Utredningens förslag skall redovisastill regeringen senast den 31 december 1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen i anslutning till det tidigare lämnade utredningsuppdraget uppdrar åt MFAutredningen M 199004 att redovisa förslag till ansvarsfördelningmellan kommuner och näringsliv vad gäller insamling, transport och slutligt omhändertagande miljöfarligt av avfall i Sverige samt att redovisa förslag till ändringar av lagstiftningen i anslutning till utredningsuppdraget.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Miljö- och naturresursdepartementet

Aim..

Bilaga 2

Sammanfattning av remisssvaren till

SOU 199245

Remissvaren redovisas dels sammanfattning allmänna genom en av synpunkter, dels genom en sammanfattning Synpunkterna kapiav telvis. För det omfattande kapitel 8 i betänkandet har Synpunkterna uppdelats efter huvuddragen i detta kapitel. Följande instanser har inkommit med ett yttrande Försvarets sjukvårdsstyrelse. Räddningsverket, Statistiska Centralbyrån SCB, Statskontoret, Riksrevisionsverket RRV, Arbetarskyddsstyrelsen ASS, Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK, Näringsfrihetsombudsmannen genom Konkurrensverket, Statens Naturvårdsverk SNV, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Hallands län, länsstyrelsen i Norrbottens län, Stockholms stad, Täby kommun, Katrineholms kommun, Hofors kommun, Sundsvalls kommin, Örnsköldsviks kommun, Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kemiavfall i Skåne, Kemikontoret, Miljöfarligt avfall i Sverige Service AB MIFAS, Ragn-Sells, Svenska Arbetsgivareföreningen SAF, Svenska Kommunförbundet, Svenska Köpmannaförbundet, Svenska Renhållningsverks- Föreningen RVF, Svenska åkeriförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Västmanlands avfallsaktiebolag Vafab. Följande instanser har beretts tillfälle inte inkommit med ett men yttrande Konsumentverket, Avfallsforskningsrådet, Åre kommun, Greenpeace, Håll Sverige Rent, Landsorganisationen LO, Kemisk-Tekniska leverantörförbundet, Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet, Miljöförbundet, Stiftelsen REFORSK,

Bilaga 2 SAKAB, Sellbergs, Sveriges Tankrengörings- och Sanerings Riksförbund STOR, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund, Svenska Petroleum Institutet.

Allmänna synpunkter

Svea hovrätt Hovrätten saknar anledning att på nuvarande stadium lagstiftningsarbetet anlägga några synpunkter på betänkandet. av Svenska åkeriförbundet Förbundet har inga särskilda synpunkter på remissen. För tydlighetens skull meddelas att förbundet inte har några erinringar mot förslagen, som således tillstyrks för åkerinäringens del. Kemiavfall i Skåne AB Har beretts tillfälle att inkomma med synpunkter. Då företaget ingår i MIFAS och tillsammans med MIFAS-företagen medverkat att ta fram RVFs remisskrivning kommer Kemiavfall inte att lämna något eget svar. MIFAS Har beretts tillfälle att avge synpunkter på rubricerat betänkande. Utöver de synpunkter som framförts av Svenska Renhållningsverks-Föreningen RVF har MIFAS inget ytterligare att tillägga.

Kapitel l Huvudkategorier, minimering, behand-

-

ling

Statskontoret, Arbetarskyddsstyrelsen, TCO, Köpmannaforbundet, Räddningsverket, Renhâllningsverks-Föreningen samt länsstyrelsen i Halland har lämnat synpunkter på betänkandets kapitel

Överlag instämmer instanserna med utredningens bedömningar

vad gäller vikten av avfallsminimering samt ett bättre omhändertagande av det avfall som ändå uppkommer. Statskontoret saknar dock överväganden rörande varuanvändaren och information som

Bilaga 2 ett alternativt styrmedel att uppnå målsättningarna. Räddningsverket påtalar riskerna med ökad lagring avfall vid prioritering av en av återvinning.

Kapitel 2 Begreppet MFA

- Yttrande över betänkandets kapitel 2 har lämnats följande instanav ser Katrineholms kommun, Statskontoret, NUTEK, länsstyrelsen i Halland, länsstyrelsen i Malmöhus län, Kammarrätten i Göteborg, Täby kommun, SCB, Köpmannaförbundet, länsstyrelsen i Norrbotten, Stockholms stad, SAF, Räddningsverket, Försvarets sjukvårdsstyrelse, Sundsvalls kommun, Kemikalieinspektionen samt Renhållningsverks-Föreningen. Remissinstanserna understryker vikten att få klarare av en definition av begreppet miljöfarligt avfall. Flera remissinstanser påtalar vikten av att sådana definitioner ansluter sig till internationella regelverk. Kammarrätten i Göteborg vill ersätta begreppet miljöfarligt avfall med beteckningen specialavfall. Liknande synpunkter framförs även av Sundsvalls kommun som föreslår begreppet speciella restprodukter. Stockholms stad efterlyser definition begreppen en av MFArestprodukt samt begreppet specialavfall. Även länsstyrelsen i Malmöhus län anser att ett vidare begrepp specialavfall som vore fördelaktigt för att få till stånd ett kontrollerat omhändertagande av gråzonsavfallet. Länsstyrelsen i Norrbotten däremot att det är viktigt anser att begreppet MFA bibehålls eftersom begreppet bättre överenstämmer med EGs lagstiftning samt reglerna för övrigt avfall. Räddningsverket vill se en defintion utgående från avfallets toxicitet. Kemikalieinspektionen föreslår att begreppet farliga restprodukter införs eller att begreppet miljöfarligt ersätts med begreppet farligt avfall för att få en vidare definition.

Bilaga 2

Kapitel 3 Avfallsminimering, MFA-frågor i till-

-

ståndsprövning m.m.

Följande instanser har lämnat synpunkter på frågan om avfallsminimering, MFA-frågor i tillståndsprövning m.m. Katrineholms kommun, Statskontoret, NUTEK, Koncessionsnämnden, Täby kommun, Ragn-Sells, RRV, länsstyrelsen i Norrbotten, Stockholms stad, Försvarets sjukvårdsstyrelse, Sundsvalls kommun, Kemikalieinspektionen, Renhâllningsverks-Föreningen samt länsstyrelsen i Malmöhus län. Instanserna delar utredningens bedömning att avfallsfrågorna bör tillmätas samma vikt som vatten- och luftutsläpp vid miljöskyddsprövningen. Statskontoret påpekar att utformningen av lagtext kan lämnas till Miljöskyddskommittén. Även Katrineholms kommun att den anser slutliga utformningen av lagen kan överlåtas till Miljöskyddskommittén men att en generell bestämmelse kan införas i lagen om kemiska produkter samt en komplettering av förordningen om miljöfarligt avfall bör göras för att få förbättrad hantering. Konces-

sionsnämnden ställer sig avvisande till att låta miljöskyddspröv-

ningen även omfatta avfallet som uppkommer i samband med att en produkt kasseras. Nämnden anser vidare att prövning av anläggningar kan ske enligt modell från industrier med utsläpp av avloppsvatten till kommunala reningsverk. Modellen föreslås övervägas av utredningen. Riksrevisionsverket saknar en analys av hur problemen med miljöskyddsprövningen uppkommit och avstår därför från att bedöma utredningens förslag. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att en alltför strikt villkorsgivning för avfallshanteringen kan inverka hämmande på utveck-

lingen förbättrade behandlingsmetoder då omprövning måste

av en ske vid förändrad hantering.

Bilaga 2

Kapitel 4 Mängder, flöden, sammansättning

- Yttrande har lämnats av Statskontoret, Ragn-Sells, RRV, Renhållningsverks-Föreningen, Kemikalieinspektionen samt länsstyrelsen i Hallands län. Ragn-Sells anser att utredningen ger en trovärdig bild MFAav förekomsten i Sverige. Riksrevisionsverket däremot att anser utredningen inte lyckats totalbild volymer och presentera en av sammansättning. Utan sådan översikt anser RRV att ansvarsfrågan inte kan bedömas. Renhållningsverks-Föreningen instämmer i utredningens konstaterande att oklarheter i definitioner och klassificering leder till en osäkerhet kring mängden MFA i Sverige. Föreningen anser dock att mängder och volymer är mycket väl kända i de regioner där ett kommunalt samarbete har utvecklats.

Kapitel 5 Några viktiga MFA-problem

- Följande instanser har lämnat synpunkter på betänkandets kapitel 5 Statskontoret, Vafab, SCB, RRV, Renhållningsverks-Föreningen samt länsstyrelsen i Hallands län. Statskontoret efterlyser en kostnadsnyttoanalys inom avfallsområdet för att lösa problemen. Vafab anser att utredningen målar upp en alltför mörk bild av MFA-hanteringen. Bilden överenstämmer, enligt Vafab, inte med den erfarenhet finns från kommuner som som engagerat sig i avfallshantering i regional samverkan. SCB lägger stor vikt vid att i framtiden åstadkomma heltäckande en mera avfallstatistik. Renhållningsverks-Föreningen instämmer med utredningens uppfattning att MFA är det allvarligaste miljöproblemet samt att

Bilaga 2 tydliga klassificeringsregler och definitioner behövs. Föreningen anser dock att problembeskrivningen inte stämmer inom de regioner där MFA-hanteringen arrangerats i regional samverkan. Länsstyrelsen i Halland påpekar att insamlingen av MFA från hushåll och mindre verksamheter inte fungerar tillfredsställande.

Kapitel 6 Definitioner och klassificering

- Yttrande över kapitlet har lämnats av Katrineholms kommun, Statskontoret, Stockholms stad, Konkurrensverket, Räddningsverket, Sundsvalls kommun, Renhållningsverks-Föreningen, länsstyrelsen i Malmöhus län samt länsstyrelsen i Halland. Remissinstanserna är positiva till bättre definitioner och klassificering av MFA. Länsstyrelsen i Halland anser att problemen med MFA antagligen kommer att minska med den reviderade vägledande förteckningen. Katrineholms kommun är positiv till den revidering som skall ske av den vägledande förteckningen och efterlyser en komplettering av förteckningen med haltriktvärden samt en koppling till behandlingsmetoder även för gråzonsavfallet. Även Stockholms stad vill koppling mellan klassificeringsysse en temet och rekommendationer om behandlingsmetoder. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser däremot att det inte vore fördelaktigt med haltgränser eftersom detta skulle leda till att befintliga behandlingsmetoder lästes fast. Statskontoret och Konkurrensverket påtalar att klassificeringsystemet måste ansluta sig till utvecklingen inom EG. Räddningsverket vill se en framtida klassificering grundad på FNs rekommendationer om transport av farligt gods.

Bilaga 2

Kapitel 7 Hantering och behandling

- Följande instanser har lämnat synpunkter Statskontoret, Kommunförbundet, Vafab, Köpmannaförbundet, Arbetarskyddsstyrelsen, länsstyrelsen i Norrbotten, Statens naturvårdsverk. Statskontoret framhåller att behandlingen av MFA måste ske med bästa möjliga teknik. Kommunförbundet påpekar att framtida selektiva metoder för behandling av MFA kan komma att utvecklas men understryker risken för ökat flöde genom effektivare insamling och import av avfall till följd EES-avtalet. Vafab att av anser en fungerande behandling kräver ett heltäckande system av mellanlager, behandlingsanläggningar och deponier. Detta kräver stora investeringar som producenterna inte kan ta för eftersom ansvar man inte utgör en homogen grupp. Liknande synpunkter framför Renhållningsverks-Föreningen. Köpmannaförbundet anser att kostnaderna för avfallshanteringen skall belasta priset på produkten. Arbetarskyddsstyrelsen påtalar att informationen kring riskerna kring MFA är bristfällig. Arbete kring detta bör ske i samråd med utredningen och ASS. Länsstyrelsen i Norrbotten vill betona möjligheten till större lokalt eller regionalt omhändertagande för att minimera transporterna av avfall. Naturvårdsverket betonar att behandlingen måste ske med absolut bästa teknik. Spccialanläggningar för MFA mäste komma tilll stånd och avfallet styras dit.

Kapitel 8 Ansvars- och organisationsfrågor

- Yttrande har lämnats av de flesta remissinstanserna. Yttrandena redovisas efter huvudpunkter

Bilaga 2 MFA i hushållsavfallet

Ett bibehållet kommunalt ansvar för det MFA som uppkommer i hushållsavfallet tillstyrks av följande instanser Länsstyrelsen i Norrbotten, Kammarrätten i Göteborg, Täby kommun, Kommunförbundet, TCO, Stockholms stad Sundsvalls kommun. Även samt Katrineholms kommun instämmer med detta förslag men vill i framtiden se ett ökat producentansvar för produkter med miljöfarligt innehåll. Liknande synpunkter framför Kommunförbundet, TCO och Sundsvalls kommun. Kammarrätten i Göteborg menar att det kan ifrågasättas om det finns ett behov av strängare regler för omhändertagande av hushållens MFA.

Ett generellt uttalande för producentansvar

Ett generellt uttalande för producentansvar har lämnats av Köpmannaförbundet, Hofors kommun, Örnsköldsvik kommun, Kommunförbundet, Kammarrätten i Göteborg, Sundsvalls kommun, länsstyrelsen i Halland, Katrineholms kommun, Statskontoret, NUTEK, Naturvårdsverket, SAF, Konkurrensverket, TCO samt Ragn-Sells. Katrineholms kommun anser att ett producentansvar ligger i linje med den internationella utvecklingen. Statskontoret tillstyrker att tyngdpunkten i ansvarsfördelningen bör förskjutas mot producenteninnehavaren. NUTEK anser att utvecklingen inom EG och i Sverige går mot ett ökat producentansvar. Naturvårdsverket anser att den som producerar ett miljöfarligt avfall i princip också skall ha ett ansvar för att detta avfall tas omhand på ett från miljöoch resurssynpunkt lämpligt sätt. Producenten bör sträva efter att MFA inte uppkommer. SAF anser att principen är riktig men vill se ytterligare klargörande vad detta innebär för MFA. Konkurrensverket ställer sig positivt till ökat producentansvar. Vill dock

Bilaga 2 framhålla riskerna att små företag kan komma i beroendeställning till de stora. TCO anser att omhändertagandet bör renodlas mot ett producentansvar medan samhället skall ha ett samordningsansvar. Kommunförbundet förordar ett fysiskt och ekonomiskt producentansvar för MFA och därmed ett avskaffande 6 § i renhållav ningslagen.

Ragn-Sells anser att begreppen producentansvar och användar-

ansvar bör särskiljas. Producenten har för behandlingsmöjansvar ligheterna. Användarens är att tillse den förbrukade ansvar att varan kommer fram till behandlingsmöjligheten. Köpmannaförbundet stödjer förslaget ökat producentansvar om men är tveksamma till att avskaffa det kommunala transportansvaret och att avstå från att utvidga kommunernas behandlingsansvar.

En del remissinstanser tillstyrker endast ett ökat producentansvar för större verksamheter

Kemikontoret, Täby kommun Kemikontoret tillstyrker förslaget om producentansvar förutsatt att utvidgningen i första etapp en begränsas till de större företagen dvs. de som betecknas med A i bilagan till miljöskyddsförordningen. Tidtabellen och formerna för övriga B- och C-företag måste övervägas ytterligare. Täby kommun tillstyrker att producentansvar för större företag införs enligt utredningens förslag.

Flera remissinstanser påpekar problem när det gäller de mindre verksamheterna

Konkurrensverket, Täby kommun och Ragn-Sells, Vafab och Koncessionsnämnden för miljöskydd Konkurrensverket förordar en konsekvensanalys inriktad särskilt mot de små företagen. Täby

Bilaga 2 kommun anför att ansvarsuppdelningen bör utgå från mängden MFA verksamhet alstrar. Täby kommun påpekar att mindre som en verksamheter i praktiken ofta lämnar sitt avfall till kommunernas miljöstationer och att detta är klart otillfredställande ur konkurrenssynpunkt och för att få incitament att minska MFA-mängderna. Ragn-Sells att MFA från mindre verksamheter kan hanteanser samordnat med hushållens MFA en översyn av miljöstatioras om utförs. Även Vafab och Konkurrensverket påpekar problemen nerna när det gäller ett producentansvar för de små företagen.

MFA i varor och produkter

Statskontoret, NUTEK, Naturvårdsverket samt länsstyrelsen i Halland Statskontoret anför att producentens ansvar för produkterna bättre bör belysas i konsekvensanalyserna. NUTEK instämmer att förskjutning tyngdpunkten kommer att ske mot varor och en av produkter upphov till MFA. Detta skall kopplas till befosom ger genheter för företagen att skapa förutsättningar för ett rationellt omhändertagande av varor som tjänat ut. SNV i enlighet med utredningen att de produkter som anser redan finns i omlopp bör bli föremål för separata insamlingssystem. Länsstyrelsen i Hallands län tillstyrker utredningens idéer om branschvisa lösningar på avfallsproblemen och understryker producenternas ansvar för produkten från vaggan till graven.

Statens och kommunens ansvar, SAKAB

länsstyrelsen i Malmöhus län, Renhállningsverksföreningen, Vafab, Koncessionsnämnden, Stockholm stad, Sundsvalls kommun samt länsstyrelsen i Halland Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att ett ökat producentansvar bör kunna kombineras med kommunala

Bilaga 2

insatser. Länsstyrelsen anser att flertalet skäl talar för fortsatt kommunal medverkan vid insamling och organisation. Anser vidare att det är angeläget att den hantering av MFA som i dag sker av kommunala och regionala tillvaratas. En fortsatt kommunal organ samordning av MFA-insamlingen bör också kunna bidra till en kostnadseffektiv MFA-hantering. Renhällningsverks-Föreningen anser tvärtemot utredarens uppfattning att de redovisade skälen utgör starka argument för ett kommunalt ansvar och till och med ett utvidgat sådant. Ett utökat kommunalt ansvar kan mycket väl kombineras med ett ekonomiskt producentansvar. Vafab upplever att den analys som görs av MFA-utredningen egentligen lika gärna kunde ha lett fram till ett motsatt ställningstagande att utvidga det kommunala ansvaret. Vafab anför vidare ett ekonomiskt producentansvar är tveksam till ett fysiskt men ansvar för producenterna. Större företag kan ha stora enhetliga strömmar MFA som hanteras utan problem även små strömmar men som kräver särskild uppmärksamhet. Små företag har varken resurser,

kompetens eller intresse att engagera sig i avfallsproblematiken.

Koncessionsnämnden att företagen redan i dag har anser ansvar för det avfall som själva produktionen upphov till. Detta bör ger självfallet kvarstå. Enligt nämnden bör kommunerna ha för ansvar att behandlingsmöjligheter finns, åtminstone från små verksamheter. Stockholms stad att staten bör ha ett visst inflytande över anser prisnivån för slutbehandlingåtervinning och därför med ser oro att SAKAB har sålts. Anser dock inte att kommunerna skall ha behandlingsansvaret. Sundsvall kommun anser att försäljningen SAKAB innebär att av reglerna måste skärpas så att behandlingskapacitet kan skapas. Även Stockholms stad när det gäller behandling tillstånden 12 § anser att förordningen om miljöfarligt avfall bör omprövas och grunden för prövning ses över. För 17 § tillstånd enligt förordning samma

Bilaga 2 instämmer Stockholms kommun att den anmälan som sker till länsstyrelse inte är tillräcklig. Länsstyrelsen i Halland anser att kommunernas behandlingsansvar bör inskränka sig till enklare avfallsslag såsom förorenade jordmassor som skall deponeras.

och förtydliganden i ansvarsfrågan Behov av ytterligare analys

Riksrevisionsverket, Arbetarskyddstyrelsen, SAF, Statens naturvårdsverk samt Köpmannaförbundet Riksrevisionsverket anser att begreppet producent inte är tillräckligt klart definierat och saknar analys hur ett producentansvarssystem har fungerat och vilka av brister som i dag finns med producenternas ansvarsförhållanden. Arbetarskyddsstyrelsen tar inte ställning i frågan utan avvaktar djupare analys respektive system från arbetsmiljösynpunkt. en av Naturvårdsverket efterlyser en tydligare precisering av begreppet producentansvar samt att bristerna med dagens system och anser kraven på framtida systemlösning tydligare bör preciseras för att en kunna utföra konsekvensansalys. Dessutom bör begreppet inneen havareansvar utredas med tanke på ansvaret för gamla deponier eller sanering av förorenad mark. Även SAF vill ett ytterligare klargörande vad ett produse av centansvar innebär för MFA. Köpmannaförbundet tillstyrker den konsekvensanalys som föreslås.

Bilaga 2

Aifallsplanering, för prövning och tillsyn resurser

Katrineholms kommun, Ragn-Sells, Vafab, Renhållningsverks- Föreningen samt länsstyrelsen i Malmöhus län Katrineholms kommun anser att den kommunala avfallsplaneringen bör utvecklas så att den kan utgöra grund för effektiv tillsyn och bra en en samverkan med avfallsproducenterna. Örnsköldsviks kommun instämmer i att avfallsplaneringen kommer att kunna utgöra ett medel för kommunerna att behålla greppet om avfallsflödena. Ragn-Sells anser däremot att avfallsplaneringen vad gäller miljöfarligt avfall är bristfällig. Vafab anför att utvidgning kommunernas om en av ansvar inte införs kommer avfallsplaneringen att bli ett verkningslöst instrument. Renhällningsverks-Föreningen avfallsplamenar att neringen bygger på ett fullföljande av det kommunala ansvaret för insamling av MFA. RVF att det kommer lång tid innan menar att ta planerna får genomslagskraft i det praktiska arbetet med inventeringar etc. Länsstyrelsen i Malmöhus län det krävs anser att uppföljning, effektivisering och detaljstudier för avfallsplaneringen att skall kunna bli ett tillräckligt instrument för kontroll och överblick. Vafab anför att samhällets för prövning, tillsyn och resurser kontroll måste förstärkas kraftigt producentansvar skall införas. om Även länsstyrelsen i Hallands län anser att tillsynen måste utvecklas. Kommunförbundet att finansieringen kommunernas anser av tillsyn kan byggas på liknande sätt gäller för miljöskyddsupp som tillsynen. Sundsvalls kommun att tillsynen lokalt bör utveckanser las och möjligheterna att täcka kostnaderna med avgifter ytterligare

utreds. Renhållningsverks-Föreningen samhället endast

anser att om skulle utöva tillsynsansvar skulle detta kräva alltför stora resurser.

Bilaga 2 Organisationsfrågan. Statens naturvårdsverk

Statskontoret, NUTEK, Köpmannaförbundet samt Renhållningsverks-Föreningen Statskontoret inte att organisationsfrågorna anser skulle lösas att tillföra två kvalificerade tjänster till Naturgenom vårdsverket. NUTEK positivt på förslaget om inrättandet av en MFAser delegation knuten till SNV. Även Köpmannaförbundet tillstyrker förslaget. Renhållningsverks-Föreningen instämmer i behovet av ett samlat agerande.

Transporter av miljöfarligt avfall

Yttrande följande instanser Vafab, Stockholms stad, har lämnats av Koncessionsnämnden, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Norrbotten, Täby kommun, SCB, SAF, Räddningsverket, Sundsvalls kommun, Ragn-Sells, länsstyrelsen i Halland, SNV samt Arbetarskyddstyrelsen. Yttrandena redovisas efter argument för och emot ett bibehållet kommunalt transportansvar.

Behållande av transportansvaret

Vafab efterfrågar konkreta exempel på att det kommunala transportansvaret inte skulle ha fungerat. Föreslår i stället att producenterna har det ekonomiska ansvaret och att kommunerna ansvarar för att en fungerande infrastruktur finns tillgänglig. Inte heller Stockholms stad ser någon motsättning mellan fortsatt kommunalt inflytande över transporterna och en skärpning av prövningen enligt miljöskyddslagen. Om en lagändring genomförs kan kommunerna undantas insamlingsansvaret för de företag som är A- och B-klassade. I redovisningskraven kan då ingå MFA-mängder, transportör, trans-

Bilaga 2

portdokument, slutbehandlare I övrigt förvaltningen att m.m. anser transportansvaret skall kvarstå. Koncessionsnämnden vill se ett behållande av det kommunala transportansvaret för säkerställa att ändamålsenliga transporter MFA. av Länsstyrelsen i Malmöhus län att problemen med det anser kommunala transportansvaret och ett branschvis återtagande av leverantörer borde kunna lösas speciella tillstånd vid sådana genom åtaganden. Länsstyrelsen anför vidare att förslaget avskaffande om av det kommunala transportansvaret kan komma innebära att att kontrollen av transporterna måste överföras till tillsynsmyndigheterna. Länsstyrelsen ifrågasätter finns till detta och om resurser efterlyser riktlinjer för hur denna kontroll skall ske.

Avskafande av transportansvaret

Länsstyrelsen i Norrbotten att även för avfallet anser om ansvaret flyttas till producenten behöver detta i realiteten inte påverka transporterna eftersom privata entreprenörer redan tidigare har anlitats av kommunerna. Ett kommunalt intresse kommer dock att kvarstå för insamlingen av hushållens MFA och insamlingen av gråzonsavfall från bensinstationer o.dyl. ofta är kommunal som en angelägenhet. Transporttillstånden förelås bli kvar och knytas hårdare till bankgarantier i händelse konkurs. av Täby kommun anser att ett avskaffande ansvaret måste leda av till att ett annat instrument införs för kontrollera att transporterna. Den möjlighet som anförs är att transportörerna får redovisen ningsskyldighet av transporterat avfall. Denna redovisningsskyldighet bör då införas i regelsystemet och kopplas till transporttillstånd för MFA. Liknande synpunkter anför SCB som menar att om utredningsarbetet leder till att uppgifter det miljöfarliga avfallet om skall insamlas via transportsedlar är det viktigt att dessa är enhetliga så att officiell statistik kan skapas.

Bilaga 2 SAF tillstyrker förslaget om att avveckla det kommunala transportansvaret för att stimulera en ökad konkurrens och ge möjlighet till flexibla transportlösningar. Föreslår i samband med detta en certifiering transportörerna. Även Räddningsverket vill ersätta av transporttillståndet med en framtida certifiering av transportörer i enlighet med ADR-bestämmelserna. Ragn-Sells tillstyrker förslaget ett avskaffande transportansvaret samt föreslår att länsstyrelom av tillståndsgivning ersätts med en certifiering av SWEDAC. sernas Sundsvalls kommun anför att ansvaret för transporten bör ligga på producenten. Däremot kan renhållningen uppträda som rådgivare och utgöra flera godkända transportörerbehandlare av MFA. en av Länsstyrelsen i Halland anser att det i dag finns en dubblering i tillståndsgivningen mellan kommun och länsstyrelse. Länsstyrelsen motsätter sig inte ett avskaffande av det kommunala transportansvaret men anser också att detta inte får leda till en återgång till de förhållanden som fanns innan det kommunala ansvaret infördes. En lösning som föreslås är att överlåta kommunens befogenheter att utse entreprenörer till länsstyrelsen som då i samband med tillståndskravet har att bedöma behovet av verksamheten. Länsstyreläven att utredningens tankar kring branschvisa lösningar sen anser bör understödjas med tanke produkter som kan återtas av leverantören i returfrakt. Branschvisa insamlingar stöder även Naturvårdsverket att separata insamlingsystem kan avgiftsñnansom menar sieras i enlighet med vad som föreslås för nickel-kadmium batterier. Arbetarskyddsstyrelsen anser att ytterligare utredning behövs angående en möjlig samordning av transporter av rena kemikalier och MFA i returtransporter. Arbetarskyddsstyrelsen menar att användningen av rengöringsmedel och uppkomsten av MFA efter rengöringen kanske uppväger fördelarna med en samordning.

Bilaga 3

Sammanfattning av

konsekvensbedömningarna

MFA-utredningen har haft i uppgift att utföra analyser vilka av konsekvenser den föreslagna ansvarsfördelningen får för m.m. omhändertagande, kontroll och tillsyn MFA. För att utföra detta av arbete har en grupp av experter och en konsult fått i uppdrag att

analysera förslagen se kapitel 5. Experternas bedömningar kan i

sin helhet erhållas av Miljö- och Naturresursdepartementet. Det följande är en sammanfattning bedömningarna. av

Konsekvenser från länsstyrelseperspektiv

Konsekvensbedömningen har skett utifrån de erfarenheter tillav stånds-och tillsynsverksamhet som bedrivits länsstyrelsen i av Malmöhus län. Kontakter har också tagits med andra länsstyrelser.

Konsekvenser för omhändertagandet MFA

av En allmän synpunkt är att principutredningens betoning på ökat ansvar för producenten och att avfallets omhändertagande bör planeras i nära anslutning till dess uppkomst inom produktionsledet inte kommer till direkt uttryck i förslaget till omhändertagandesystem. Förslag till branschspeciñk insamling behandling eller andra krav på producenter vad gäller separata återtagningssystem tas heller inte upp. Vad gäller den avgränsade del MFA huvudav som

Bilaga 3 processavfall från industriell verksamhet bedöms sakligen utgörs av förslaget leda till följande konsekvenser

0 Vad gäller vissa geografiska områden och vissa avfallsslag kommer det sannolikt att bli svårt att bedriva en ekonomiskt lönsam insamlings- och transportverksamhet. Ökade kostnader för insamling från glesbygd och småproducenter och risk för att sådant avfall samlas in kan bli följden.

0 Icke yrkesmässig transport, t.ex. att producenten transporterar eget avfall till ett mellanlager, kommer att öka då det kommunala transportansvaret tas bort.

0 Överförande insamlings- och transportansvar från kommunala av och företag till företag drivs med vinstsyfte innebär organ som att kvaliteten på hanteringen MFA kommer att tendera att av minska på sikt. Vid ökad konkurrens mellan olika aktörer komprissättningen att vara främsta konkurrensmedlet och låga mer priser blir då följden.

O Vad gäller behandling MFA kan marknaden inte förväntas av efterfråga hög kvalitet utan endast lägsta kostnad. Möjligheten till minimering och styrning avfallet till den bästa behandav lingen med hjälp miljömässigt motiverad prissättning kommer av att minska i betydelse vid fri konkurrens mellan behandlingsföretagen. Någon egentlig drivkraft för producenten för Ökad avfallsminimering och kostnadskrävande utveckling av differentierade metoder och mångfald inom behandlingsledet kommer därmed inte att finnas. Höga krav kommer att ställas på tillsynsoch tillståndsmyndigheter att driva fram en önskvärd utveckling.

Bilaga 3 O Ökad kvalitet på behandling och omhändertagande kan förväntas till följd av tidsbegränsade tillstånd för behandling och slutligt omhändertagande.

0 Nyetablering försvåras dock då kravet på bästa teknik medför högre kostnader än hos konkurrenterna för omhändertagande. Detta problem föreligger även med dagens system.

0 Investeringar i anläggningar för slutligt omhändertagande och behandling innebär också ett stort risktagande framför allt vid specialiserade anläggningar där kundunderlaget är litet och teknikutvecklingen är snabb. Viss avskrivningstid bör därför kunna garanteras för gjorda investeringar.

Konsekvenser för kontrollen

Inom kommuner där man byggt speciella kommunalaregionala upp avfallsbolag som ombesörjer insamling och transport MFA av bedöms förslaget ge ungefär lika möjligheter till kontroll över MFA-flödet som i dag, men med väsentligt utökad arbetsinsats en av miljö- och hälsoskyddsförvaltningar, länsstyrelser, SNV och en ökad byråkrati. Detta eftersom kontrollfunktioner vad gäller registrering och sammanställning över avfallsproducenter och transporterat avfall överförs från kommunalaregionala operativa till miljöorgan och hälsoskyddsförvaltningar och länsstyrelser. Inom regioner där enskilda transportörer i dag ombesörjer insamling och transport bör förslaget kunna bättre kontroll ge en över MFA-flödet jämfört med dagens läge, i likhet med vad men som anges ovan förutsätts då en utökad arbetsinsats av samtliga miljömyndigheter.

Bilaga 3 Konsekvenser för tillsynen

En förutsättning för att systemet skall fungera är att den skärpta tillståndsgivningen följs upp med en aktiv tillsyn över aktörerna ute på fältet och att den föreslagna rapporteringsskyldigheten bevakas. Det är härvid viktigt tillsynen bedrivs på rätt nivå. Ökad tillsyn att kommer att krävas beträffande

O Producenter Verksamheter som producerar MFA i synnerhet i glesbygd och småproducenter på grund av högre transportkostnader och reducerad service.

0 Transportörer På grund av att kommunernas kontroll och samlade erfarenheter av dessa aktörer upphör.

0 Mellanlagrare På grund av att dessa övertar producentens operationella ansvar för att avfallet styrs till rätt omhändertagande. Detta behov kan förväntas var speciellt stort i initialskedet när marknaden släpps fri.

Tillämpning av prövningsregler och resursbehov

Förslaget tydliggör i viss mån ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter vilket förbättrar möjligheter att utöva tillsyn. Men förslagen bedöms även medföra väsentligt utökade arbetsuppgifter för miljömyndigheterna på samtliga nivåer genom den föreslagna tlllstândsprövningen för Behandlare och slutliga omhändertagare Tillståndsmyndig- heternas återkommande prövningar av behandlingsanläggningar och

l52

Bilaga 3

slutligt omhändertagande blir den primära drivkraften för utveckling av differentierade behandlingsmetoder och teknik. Detta kräver ny utökade resurser på central och i viss mån på regional nivå. Mellanlagrare Införandet av tidsbegränsade tillstånd för mellan- lagrare innebär att antalet prövningar för dessa verksamheter ökar. Transportörer Länsstyrelsernas prövningsarbete kommer att öka då kommunernas kontroll upphör i och med avskaffandet det av kommunala transportmonopolet. Utöver detta krävs ökade resurser för att klara kontrollen av MFA-flödena när det gäller Registrering och sammanställning Den registrering - och sammanställning av insamlat, transporterat och behandlat avfall som utförts av kommunalaregionala operativa kommer att överorgan föras till miljö- och hälsoskyddsnämnden. Rapporteringsskyldighet En utökad rapportering från mellanlag- rare, behandlare och slutliga omhändertagare skall administreras av tillsynsmyndighetema. Service och information Länsstyrelser och miljö- och hälso- skyddsförvaltningar kommer att överta service och informationsfunktioner från kommunala avfallsbolag. Detta gäller bl.a. förfrågningar från avfallsproducenter m.fl. klassning MFA, om av regler för transport av farligt gods samt regler för MFA-transporter, mellanlagrare och behandlare. Det får anses vara ytterst tveksamt det föreslagna omhänderom tagandesystemet kan genomföras inom ramen för de för resurser tillsyn och kontroll finns i dag på regional och lokal nivå. som Möjligheterna att införa ett avgiftssystem för att täcka kostnaderna för ökade resurser bör därför övervägas. En annan möjlighet att reducera resursbehovet är att samordna prövningsforfarandena enligt miljöskyddslagen och förordningen om miljöfarligt avfall vad gäller behandling och slutligt omhändertagande. Möjligheterna till omprövning av givna villkor enligt miljöskyddslagen finns redan i dag om en från miljöskyddssynpunkt väsentlig förbättring kan

Bilaga 3 uppnås med användning någon eller reningsteknik. av ny process- Ett frekvent utnyttjande denna möjlighet till omprövning mera av skulle kunna positiva effekt på teknikutvecklingen som ge samma införandet av tidsbegränsade tillstånd.

Påverkan på dagens struktur

Den kommunalaregionala uppbyggnaden av heltäckande system för insamling, transport, kundinformation, organisation av transportentreprenörernas verksamhet, mellanlagring, styrning av avfall till behandling, registrering, dokumentation och sammanställning av uppgifter kommer att splittras på myndigheter, enskilda transupp portörer och mellanlagrare. Det föreslagna omhändertagandesystemet bör utformas så att det inte utesluter möjligheten till frivilliga kommunalaregionala insamlings- och transportâtaganden i områden där en väl fungerande organisation byggts upp för detta.

En kommunal konsekvensbedömning från tillsyns-

perspektiv

Konsekvensbedömningarna har inriktats mot att bedöma förslagens inverkan på den lokala tillsynsmyndighetens möjligheter att utföra en effektiv tillsyn. Bedömningarna utgår från erfarenheter av tillsynen över det miljöfarliga avfallet i Stockholms stad. Bedömningarna skall därför inte förutsättas gälla generellt för övriga kommuner.

Bilaga 3 Konsekvenser för administrationen

I och med att det kommunala transportmonopolet försvinner ökar den administrativa belastningen hos den kommunala tillsynsmyndigheten. Det beror bl.a. på att de kommunala avfallsbolagen har det administrativa ansvaret över MFA-hanteringen, vilket även innebär ansvar för sammanställning av uppgifter som berör MFA-transportema. Detta arbete måste sannolikt läggas över på den lokala tillsynsmyndigheten eftersom bl.a. den kommunala avfallsplaneringen till stor del bygger på dessa uppgifter. En konsekvens av att den lokala tillsynsmyndighetens administrativa belastning ökar är att resurserna för aktiv tillsyn därmed minskar. Med aktiv tillsyn avses att den ansvarige handläggaren gör ett tillsynsbesök hos de företag som berörs av lagändringen. Att resurserna till följd av lagändringen kan föreslås bli förstärkta för tillsynsmyndigheterna är knappast troligt i dagens ekonomiska läge. Det är därför av största vikt att ett rationellt redovisningssystem införs när kommunens transportansvar avskaffas.

Överblick över MFA-strömmar

En rapporteringsskyldighet föreslås ingå i MFA-innehavamas villkor till tillstånd Naturvårdsverket, och i viss mån länsstyrelav

sen, för att få redovisat de uppgifter krävs för att följa avfallet

som i de olika leden. En effektiv tillsyn kräver en rapporteringsplikt från alla innehavare som hanterar MFA, denna rapportering måste även återföras till den lokala tillsynsmyndigheten för att få möjlighet att följa det miljöfarliga avfallet ända fram till slutbehandling. En konsekvens blir annars att den myndighet som skall utöva tillsyn på företagen inte har de uppgifter som krävs.

Bilaga 3 Tillståndsprövning

I miljöskyddslagen sker det skälighetsprövning enl. 5 § innan en åtgärd krävs tillsynsmyndighet. I utredningens förslag till en av en tillstånd enligt förordningen finns inte någon motsvarande skälighetsprövning, vilket bedöms vara anmärkningsvärt. I utredningen anges att behandlare, mellanlagrare och företag för slutligt omhändertagande skall tillståndsprövas enligt både miljöskyddslagen och förordningen om miljöfarligt avfall. En prövning enligt två lagstiftningar kan säkert anses som resursslöseri, men MFA-hanteringen måste särskilt belysas. Prövningarna är därför motiverade. På sikt kommer prövningen att ske enligt en gemensam lagstiftning, när den föreslagna miljöbalken träder i kraft. Det är dock viktigt att notera att det finns en viss risk med en prövning enligt två miljölagstiftningar. Orsaken till detta är att det kan innebära att olika myndigheter prövar samma anläggning. Ett exempel är de anmälningspliktiga mottagningsstationerna för MFA. Den kommunala förvaltningen handlägger dessa anmälningar. Enligt förslaget skall dessa anläggningar även prövas av länsstyrelsen.

Tillsynen

En konsekvens vad gäller tillsynen som regleras både enligt miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter, kan bli att tillsynen enligt lagen om kemiska produkter prioriteras inom tillsynsmyndigheten. Detta beror på att tillsynen enligt miljöskyddslagen är avgiftsfinansierad, antingen med fast taxa enligt miljöskyddsförordningen eller timtidstaxa. När det gäller tillsyn enligt LKP finns det inte någon liknande tillsynsdebitering. För att tillsynsmyndigheten skall kunna följa det miljöfarliga avfallets väg till slutligt omhändertagande krävs en detaljerad

Bilaga 3 uppgiftsskyldighet från hela hanteringsledet. För att kunna kontrollera att transporterna skett på ett miljöriktigt sätt, samt med godkänd transportör måste avfallsproducenten vid tillsyn kunna avkrävas att uppvisa t.ex. kvitton. Dessa kvitton bör finnas tillgängliga tre år efter kvittblivningen avfallet. Föreskrift denna av om skyldighet föreslås införas i förordningen miljöfarligt avfall. om I förslaget anges att länsstyrelsernas prövning bör utökas med krav påirapporteringsskyldighet till den lokala tillsynsmyndigheten och att enhetliga transportdokument bör utformas för hela landet. En prövning av transportörerna bör ligga kvar pâ länsstyrelsenivå. Rapporteringsskyldigheten till tillsynsmyndigheten bör vara enhetlig över landet. Den lokala tillsynsmyndigheten bör få en kommunvis separat redovisning från respektive transportör som transporterat MFA inom kommunen. Om rapporteringsskyldigheten inte blir enhetlig och lättolkad kan konsekvensen bli att den lokala tillsynsmyndigheten inte kan tillgodogöra sig de uppgifter de som får sig tillhanda. För att möjliggöra kontroll att det miljöfarliga avfallet har av kommit till den nya innehavaren och att avfallet har transporterats till nästa innehavare krävs det en detaljerad uppgiftsskyldighet även for mellanlagrarebehandlare och slutliga omhändertagare. Rapporteringen måste lätt att tolka för tillsynsmyndigheten. Därför vara bör rapporteringen även här vara enhetlig över landet. Den lokala tillsynsmyndigheten bör en kommunvis separat redovisning av dessa uppgifter för att kunna utföra den tillsyn erfordras för att som kunna följa flödena.

Dispens från transporttillstând

I sista stycket 9 § renhållningsförordningen att den kommuanges nala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer får medge undantag från första stycket i fråga om sådant avfall som uppkommer hos

Bilaga 3

om den dispensmöjligheten använts vid ett flertal tillfällen, för företag inom sin verksamhet önskar samordna sin avfallshantering. som Dispensmöjligheten underlättar för avfallsproducenten att på ett rationellt sätt lösa avfallshanteringen. Dispensen beviljas exempelvis när ett företag har små mängder miljöfarligt avfall på ett flertal olika verksamhetsplatser inom ett företag. Det är värdefullt att ett företag skall ha kvar dispensmöjlighet hos den lokala tillsynsen myndigheten. Även syftet med lagändringen är att underlätta för om avfallsproducenterna, så bör dispensmöjlighet kvarstå för ett en företag. En konsevens blir annars att de företag som önskar samordna sina transporter måste söka transporttillstånd hos länsstyrelsen.

Hushållens MFA

Hushållens MFA är undantaget i förordningen om miljöfarligt avfall och regleras enligt renhållningslagen. När det miljöfarliga avfallet från ett hushåll har lämnats till en miljöstation anser förvaltningen att avfallet övergår till att vara MFA i förordningens mening, dvs. att kommunen skall räknas som avfallsproducent och därmed ansvarig för avfallet. Kommunen måste därmed anlita en godkänd transportör. En konsekvens om reglerna inte utformas likartat kan bli att det blir oklart som är ansvarig för hushållens MFA. om vem

Problem som kvarstår

Inom de företag där mindre mängder MFA uppstår förekommer det att företaget självt transporterar det miljöfarliga avfallet till kommunens miljöstation. Anledningen till detta är bl.a. den ekonomiska vinst som företaget därmed gör. Problemet med att företag själva transporterar sitt MFA till en miljöstation är att hushållen, med sin

Bilaga 3 avfallstaxa, betalar företagens MFA-hantering. Det är i och för sig en fördel om företagens MFA lämnas in på miljöstationen om alternativet är att avfallet annars går ut i soporna eller avloppet. Problemet är vem som skall finansiera det hela hushållen eller företagen. Gråzonsavfallet är också ett kvarstående problem. Ett exempel är det avfall som uppstår hos hobbyklubbar som håller på med t.ex. fotoframkallning. Om det miljöfarliga avfallet klassas beståndssom del i hushållsavfall kan det lämnas in på miljöstationer eller i vissa fotoaffarer. Problemet är att det rör sig om relativt stora mängder.

Ett insamlings- och transportföretags bedömningar

Ragn-Sells har bedömt förslagen utifrån den privata entreprenörens synvinkel. Kontakter har företagits med andra insamlare samt företag inom åkeribranschen.

Det kommunala transportansvarets avskaffande

En positiv konsekvens av förslagen bedöms vara att det kommunala transportansvaret avskaffas så att tillverkare och distributörer kan bygga upp rationella återtagningsystem för förbrukade kemikalier över hela landet utan att begära dispenser i varje kommun. Redan vid leverans den produkten kan transportutrustning av rena samma användas vid återtagning av avfallet. Produktleverantören kan också upphandla separata insamlingar samordnat från företag i konkurrens

där kommungränser, huvudmannaskap och kommunala taxor inte

stör en rationell struktur. Inom transportmonopolets ram har också i vissa fall utvecklats behandlingsmonopol för det miljöfarliga avfallet dvs. att kommunerna genom transportmonopolet också har styrt vart avfallet skall

Bilaga 3 levereras. Med ett avskaffande av kommunens transportansvar kan alternativa behandlingslösningar fritt konkurrera med varandra och säkerligen också bidra till enklare vägar till återvinning. Behovet av tillsyn behöver öka eftersom företag i konkurrens med varandra håller ögonen på varandra och inte accepterar att den andra parten fuskar och därmed konkurrerar på olika villkor. Affärsområden i anslutning till transport av farligt avfall, såsom saneringar, städningar och tankrengörningar kommer att bli näringsfria när samma företag får möjlighet att erbjuda både sanering och bortforsling av saneringsresten. I dag hämmas saneringsföretagen geografiskt dvs. att vanligtvis arbetar man bara i de kommuner där man är entreprenör eftersom dispensvägen upplevs vara alltför krånglig.

Påverkan på strukturen

Avskaffandet av det kommunala transportansvaret kommer inte att innebära några väsentliga förändringar för transportföretagen. Detta beroende på

0 Att en omstrukturering av åkeribranschen redan skett genom det kommunala transportansvaret och den kompetensprövning som länsstyrelserna utfört.

0 MFA-strömmarna är så små att de som satsat på området utgör en begränsad skara.

0 I stort sett allt MFA transporteras redan i dag av privata företag. Antingen i kontakt med en transportköpande kund, en huvudman som är en kommunal organisation, SAKAB eller ett entreprenadföretag som Ragn-Sells. Ett avskaffande av det kommunala

Bilaga 3 ansvaret förändrar endast förutsättningarna för de så kallade huvudmannaskapen.

En försämring av kvaliteten anser inte åkerinäringen behöver uppstå i och med avskaffandet av det kommunala transportansvaret. En kvalitetssäkring kommer allmänt att införas för alla leverantörer. Denna kommer att ställa krav som företag med små resurser och låg kvalitet inte kommer att kunna uppfyllas. En noggrannare prövning av transporttillstånden hos länsstyrelserna med höga krav på personella och tekniska resurser ligger i linje med vad som kommer att införas när en kvalitetssäkring blir allmänt tillämpad.

Allmänna synpunkter från insamlare

Synpunkterna baseras på ett antal tillfrågade insamlares uppfattningar. Dessa ger positiva omdömen om möjligheten till att ta direkt kontakt med kunder utan krav på dispenser, följandet av kommunala taxor etc. Förslagen uppfattas kunna förbättra möjligheterna till återvinning bl.a. av lösningsmedel. Förslagen bedöms inte leda till ökade missförhållanden med ett avskaffande av det kommunala transportansvaret. Oseriösa hanterare hindras inte av val av system de som vill fuska, fuskar redan i dag. Möjligen finns farhågor för att mindre åkerier med en lågprislinje kan komma in på marknaden. Frågan som då uppstår är om länsstyrelseprövningen klarar att gallra bort transportörer utan kompetens. Behovet av information och särskilt behovet av myndighetsinformation påtalas. I och med avskaffandet det kommunala av

transportansvaret anförs en viss oro för uppkomsten av privata

monopol i stället för kommunala.

Bilaga 3

Ett kommunaltregionalt bolags bedömning

Vafab har gjort sin konsekvensbedömning med utgångspunkt från den verksamhet som kommunerregionalbolag byggt upp som en följd av det nuvarande kommunala insamlings- och transportansvaret. Synpunkter har inhämtats från Göteborgs Renhållningsverk, Tekniska verken i Linköping, Kemiavfall i Skåne, Nordvästra Skånes Renhållningsbolag, Norrköpings Kommunala Renhållningsbolag samt Svenska Renhållningsverks-föreningens kansli. Utgångspunkten för Vafabs analys är att över 200 av landets kommuner med över 70 % befolkningen har byggt upp MFA-lösningar på av regional bas eller med hjälp av huvudentreprenörer.

Allmänna synpunkter på förslagen

Flera inslag bedöms positiva för hanteringen av MFA. Striksom tare tillståndsgivning för alla aktörer inklusive de som i dag registreras enligt 17 § förordningen om miljöfarligt avfall och helst även för intern behandling är positivt. Klarare definition av producentansvaret liksom definitionen av miljöfarligt avfall är bra och angeläget. Den allvarligaste bristen i dagens MFA-system är avsaknaden av styrmedel verkligen tvingar producenterna till avfallsminietc. som mering, renare produktion etc. De förslag som diskuterats i denna utredning leder inte till en sådan utveckling utan är egentligen bara en förändring av hur aktörerna skall ges tillstånd och kontrolleras. Det måste vara angeläget att utredningen framhåller vikten av att ovannämnda styrmedel verkligen kommer till stånd genom andra initiativ. Oklart i förslaget är om övergângslösningar skall bli aktuella samt om kommunerna skall ha ett slags grundansvar för MFA. Dessutom oklart om kommunerna skall föreslås ta hand om mindre

Bilaga 3 avfallsströmmar, vissa typer av varor och produkter från t.ex. byggnadsavfall etc. För att konsekvensbedömningar skall vara möjliga måste sådana preciseringar ske.

Organisationsfrågor

Ett borttagande av det kommunala insamlings- och transportansvaret är en tydlig signal till kommunerna att i framtiden operativt engagera sig i hanteringen av det miljöfarliga avfallet som faller inom kommunernas gränser. I de kommuner och regioner som har byggt upp sådana kommunalaregionala organisationer måste det allvarligt ifrågasättas i vilken mån man kommer att driva dessa vidare i kommunal regi. Saknas stödet i renhållningslagen kan det dessutom ifrågasättas om kommunerna ens har formell grund att utföra tjänster på detta område. Detta kan leda till att andra aktörer helt enkelt besvärar sig över att kommunerna sysslar med denna verksamhet. I många kommunerregionbolag är organisationerna för MFA direkt kopplade till övrig avfallsverksamhet för hushållsavfall, rådgivnings- och konsumentverksamhet etc. Organisationerna har kunnat byggas upp eftersom underlaget har varit tillräckligt stort. Ofta har detta betytt att kompetensen kan hållas på en hög nivå framför allt i små kommuner. Det finns därför risker att kommunerna nu måste ompröva sitt engagemang överhuvudtaget i avfallsfrågor. I de kommunerregioner som inte engagerat sig mer än nödvändigt och där MFA-hanteringen skulle behöva förbättras kommer de aktuella förslagen rimligen leda till att kommunerna överhuvudtaget inte kommer att engagera sig. Här fanns stora förhoppningar att avfallsplaneringen skulle generera lösningar även i dessa kommuner.

Bilaga 3 De kommunalt uppbyggda resurserna kan i vissa fall privatiseras. Men när det gäller de operativa resurserna är detta dock inte alltid lätt eftersom mellanlager och förbehandlingsanläggningar ofta finns samordnade med t.ex. ett avfallsupplag för hushållsavfall. Ibland sköts anläggningarna av samma personal etc. Det går inte att utesluta att vissa kommuner i dessa fall väljer att avveckla sådana FCSUTSCF.

Taxor

Ett av de områden som kan påverkas mest av att det kommunala ansvaret för MFA tas bort är ekonomi- och taxesystemet. Kommunerna har genom renhållningslagen rätt att ta ut kostnaderna för sin hantering i form av avgifter. Sedan 1991 får kostnader för avfallplanering tas ut. Taxorna som tas ut följer den s.k. självkostnadsprincipen som är en i praxis framsprungen princip. Dessutom gäller på samma grund enligt kommunallagen den s.k. likställighetsprincipen som innebär att kommunen skall behandla alla kommunmedlemmar lika. Taxorna för avfallshanteringen är således socialt utjämnade, vilket ger fördelar i kommuner med stora glesbygsområden eller utspridda tätorter. Servicen kan hållas pâ samma nivå för t.ex. ett företag med MFA oavsett var i kommunen det är lokaliserat. En konsekvens med detta förslag blir att MFA-hanteringen blir dyrare iglesbygd och i mindre tätorter, vilket kan skapa regionalpolitiska problem.

Transportsystemet

Den största förändringen för de kommunala organisationerna kommer att ske på transportområdet. Kommunerna har till stor del byggt upp sina system med hjälp av befintliga entreprenörer. När

Bilaga 3 det kommunala ansvaret tas bort faller grunden för de nuvarande avtalen. De större transportföretagen kommer knappast att i fortsättningen ha anledning att fortsätta sitt samarbete med kommunerna

utan kommer på hand. Överhuvudtaget är det tvek-

att agera egen samt om kommunerna på sikt kommer att engagera sig i transporterna av MFA. De små transportföretagen som i dag får sin kemikompetens från kommunerna får därmed svårt att fortsätta att arbeta med miljöfarligt avfall. Effekten blir färre verksamma företag med försämrad konkurrens till följd. I många kommunerregioner torde risken vara stor för privata monopol. Framför allt kommer den förändrade transportbilden att leda till ökade kostnader för avfallslämnarna i mindre tätorter belägna långt från mellanlager och behandlingsanläggningar. De mindre företagen har oftast svarat för servicen just i de mindre kommunerna och där kunnat överleva tack vare att man som komplement till sin ordinarie åkeriverksamhet också kört miljöfarligt avfall.

Mellanlagring

Mellanlagring av miljöfarligt avfall är ett viktigt led för att få rationella transporter till behandling. I samband med mellanlagringen kan avfallet omemballeras, sorteras och eventuellt förbehandlas. Mellanlagren är oftast uppbyggda samordnat med en avfallsstation för andra avfallstyper. I mindre omfattning förekommer renodlade mellanlager som drivs direkt av en transportör. Mellanlagring innebär ett väsentligt risktagande från både miljömässig och ekonomisk synpunkt. De kräver god kemikompetens för att avgöra samlagringsmöjligheter etc. Med detta förslag blir det osäkert på vilken grund kommunerna bör och kommer att fortsätta att driva sina mellanlager vidare. När

Bilaga 3 det kommunala ansvaret tas bort finns risk för att s.k. russinplockning kommer att minska underlaget och därmed äventyra de nuvarande lagrens fortsatta drift. Risk finns även för att industrin kommer att välja att själva mellanlagra sitt miljöfarliga avfall på den tomten. Detta kan i sin tur egna öka brand- och miljöriskerna.

Behandlingdeponering

För att överhuvudtaget kunna verkställa det kommunala transportansvaret har flera kommunala aktörer byggt upp vissa förbehandlingsanläggningar. Framför allt hanterar dessa anläggningar oljehaltigt material. Tekniken i dessa har blivit alltmer avancerad beroende stigande miljökrav. Anläggningarna kräver ofta ett stort underlag för att vara kostnadseffektiva. I övrigt har kommunerna i vissa fall tillskapat deponeringsresurser för vissa typer av gråzonsavfall. Intresse har även funnits i några regionbolag att utveckla bl.a. deponeringstekniken för MFA och gråzonsavfall. En avlastning kommunernas ansvar för miljöfarligt avfall kommer av att innebära att denna utveckling helt kommer att drivas av nu privata aktörer. Risken är därmed stor att samordningsvinster med annan avfallsverksamhet i kommunerna försvinner. Utvecklingen på behandlingssidan blir således helt marknadsstyrd. Frågan är marknaden kommer att vara beredd att satsa på om utveckling behandlingsteknik täcker hela MFA-flödet eller av som om satsningar i första hand kommer att ske för de enkla flödena.

Kundmönster

Processavfallet uppkommer oftast i större företag som är prövade enligt miljöskyddslagen. De större företagen har ofta stora flöden

Bilaga 3 även av andra avfallstyper rester, styckegods etc., varor och produkter med miljöfarligt innehåll. De senare grupperna uppträder framför allt i mindre och medelstora företag som inte är prövade enligt miljöskyddslagen. Mängdmässigt är processavfallet ofta dominerande men innebär egentligen inga större problem att hantera beroende på att innehållet är känt och behandlingen är löst. De övriga flödena kräver betydligt mer arbete innan avfallet är slutbehandlat. För att hantera dessa flöden krävs kompetens och samordning. Den enskilde avfallslämnaren har oftast inte de kunskaper som krävs ens för att klara deklarationen. I vissa fall kan säkert s.k. branschvisa lösningar vara en lösning. Hittills har sådana insatser endast svarat för mycket blygsamma flöden av MFA där kraven på enhetlighet och koppling till råvaruleveranser är avgörande. Den större delen av MFAflödena torde inte vara lämpliga för sådana lösningar.

Rådgivning och information

Behovet och vikten av att avfallslämnarna och även övriga aktörer på MFA-området har tillgång till den specialistkunskap erfordsom ras för en bra hanteringen har tydligt markerats. För att producenterna verkligen skall ta sitt ansvar för avfallsminimering etc. måste en grundläggande information och rådgivning finnas tillgänglig. Avfallslämnarna, framför allt de små, har normalt inga möjligheter att själva tillhandahålla denna kompetens. Styrkan i de kommunala lösningarna är att denna kompetens säkerställs åt alla. I flera kommunerregioner finns tillgång till avfallsrådgivare som inte bara arbetar med miljöfarligt avfall utan även med det branschspecifika industriavfallet. Samordningsvinsterna är stora och många gånger kan helhetsgrepp tas på ett företags avfallssituation. Kostnaden för information etc. kan tas ut via taxesystemet. Om det kommunala ansvaret tas bort måste

Bilaga 3 motsvarande rådgivning och information tillhandahållas av marknaden och tillsynsmyndigheterna. svårigheterna är uppenbara. Tillsynsmyndigheterna kommer att få ett stort ansvar för den grundläggande informationen. Tyvärr torde de finansiella möjligheterna att klara detta vara begränsande med nuvarande förutsättningar för den kommunala sektorn. Med nuvarande system för tillsynsavgifter etc. kan kostnaderna för information inte täckas den vägen.

Statistik

Samhället har ett grundläggande behov av att kunna övervaka hanteringen av samhällets avfall. Kraven är särskilt stora för MFA. Om det kommunala ansvaret tas bort kommer visserligen denna statistik att kunna levereras vidare förutsatt att den kommunala verksamheten i någon form fortsätter. Dock kommer med all sannolikhet andra aktörer på marknaden som också skall lämna information om sin verksamhet. Det blir därför tillsynsmyndigheternas sak att sammanställa den information som kommer från olika håll. Med utgångspunkt från dagens erfarenheter måste därför en resursförstärkning ske hos tillsynsmyndigheterna. Hur detta skall finansieras är oklart. Det är dock viktigt att framhålla att denna resursförstärkning till viss del behövs redan i dagens system men blir än mer nödvändig vid ett utökat producentansvar.

Kommunal avfallsplanering

I MFA-utredningen har avfallsplaneringen framhållits som ett instrument för att påverka även MFA-hanteringen trots att det kommunala insamlings- och transportansvaret tas bort. Problemet är dock kommunerna i planerna inte kan föreskriva åtgärder på MFA-området eftersom man inte har det operativa ansvaret. Exem-

Bilaga 3 pelvis kan planerna inte innehålla förslag om utveckling av behandlingsteknik, investeringar i transportsystem, mellanlager etc. såvida inte kommunerna själva väljer att bygga upp sådana resurser. Detta verkar inte troligt om det kommunala insamlings- och transportansvaret försvinner. Planerna kan dock användas som ett instrument för tillsyns- och inventeringsarbete. Tillsynen försvåras emellertid att komgenom munerna kommer att ha svårt att föreskriva ökade i resurser en avfallsplan. Inventeringsarbetet kan genomföras utan koppling till avfallsplaneringen och är enligt Vafabts erfarenheter mycket resurskrävande. Eftersom planeringen upprepas med kanske 3-5 års intervaller ger inventeringen inte en aktuell information.

Alternativt förslag

Vafab har lämnat ett alternativt förslag till ansvarsfördelning mellan kommuner och näringsliv för MFA-hanteringen. Detta förslag redovisas i bilaga 3 a.

MINASAs konsekvensbedömningar

En reducerad övergripande konsekvensbedömning har gjorts av MFA-utredningens förslag till ansvarsfördelning för MFA. Dessutom har vissa särskilda bedömningar gjorts avseende konsekvenserna för näringslivet, konsekvenserna för avfallsplaneringen samt för några olika förekommande kommunala organisationsformer för hantering av MFA. Bedömningarna har gjorts inom begränsad en tidsram. Det har funnits tid till att i detalj studera vad förslaget kan komma att innebära om det genomförs. Fördjupade studier skulle kunna komma att ändra konsekvensbilden.

Bilaga 3 Vilka miljökonsekvenser förslaget till ansvarsfördelning får som det genomförs kommer till stor del att vara beroende av de om detaljbestämmelser måste utformas och hur dessa bestämmelser som kommer att kontrolleras.

Sammanfattade generella bedömningar

Förslagen bedöms leda till följande konsekvenser En klarare och striktare fördelning ansvaret där producentav och myndighetsrollerna blir tydligare. I dag finns det inom landet flera varianter på praktisk ansvarsfördelning skiljer sig mellan som olika kommuner, län och regioner. Hanteringen och omhändertagandet de flesta enskilda MFAav slagen bedöms lättare kunna optimeras. I dag finns det administrativa kommunalaregionala kan utgöra vissa hinder gränser som för att på ett enkelt sätt få en rationell hantering. Varje enskilt MFA-slag bedöms i högre grad kunna bära sina egna kostnader. I dag bedöms det finnas en kostnadsutjämning mellan olika MFA-slag. En ekonomisk styreffekt förväntas uppnås där svårhanterbara ocheller svårbehandlade MFA-slag blir dyrare att omhänderta. Det kan därmed bli incitament för företagen att ändra produktionen för att minska avfallsmängden av de svârhanterade MFA-slagen. Det kan emellertid få konsekvenser att MFA hamnar utanför systemet och hanteras t.ex. som vanligt industriavfall. Avskaffandet det kommunala transportansvaret bedöms i de av kommuner som i dag har en egen utbyggd MFA-service få klart negativa konsekvenser under framför allt en övergångstid. I kommunerregioner i dag anlitar privata bolag bedöms det inte få som några sådana konsekvenser. För stora företag med stora mängder MFA och eget kunnande inom MFA-området bedöms förslagen enbart positiva effekter.

Bilaga 3 För små företag med små mängder MFA bedöms förslaget innebära en relativt dyrare hantering. Särskilt för småföretag i glesbygd. Detta kan även få regionalpolitiska konsekvenser. Tillsynsmyndigheternas roll bedöms öka för uppföljning, kontroll samt rådgivning. I varje fall bedöms detta komma att gälla under en övergångstid och särskilt inom de kommuner som i dag har en egen uppbyggd MFA-hantering. MFA-planeringen i kommunernas avfallsplaner kan inte ha samma inriktning och utförande som i dag. Renhållningsansvariga inom kommunerna planerar i dag för egna mellanlager och behandlingsanläggningar. Detta gäller framför allt i kommuner med egen uppbyggd MFA-verksamhet. Detta bör förändras eftersom samtliga aktörer måste få samma information på en fri marknad.

Producentansvaret

Förslaget innebär att det blir ett klarare och tydligare ansvar för producenterna av framför allt process-MFA. Det finns i dag inom många företag en uppfattning att kommunens roll för MFA-hanteringen är större än vad den i verkligheten är. Med ett större producentansvar fram till mellanlagerbehandling finns det risk för att småproducenter av MFA upplever det som besvärande att de själva måste finna lösningar på sina MFA-problem. Det bedöms i dag på de flesta håll i landet finnas en god service från kommunens renhållare till de som producerar MFA i små mängder. Servicerollen är starkt kopplad till renhållarnas hanterande av avfallet. En sådan serviceroll bedöms i praktiken inte kunna uppfyllas av tillsynsmyndigheten i den ansvarsfördelnya ningen. Marknadsmässigt blir det troligen företag med stora och lätthanterliga mängder MFA som får erforderlig service från de privata transport- och behandlingsföretagen.

l7l

Bilaga 3 För att kompensera detta servicebortfall bör det i systemet införas någon form av serviceskyldighet för miljömyndigheterna. Det finns annars en risk att en del MFA kan komma på villovägar.

Kostnader för hantering

I den insamling och transport av MFA som i dag sker i kommunerregi bedöms det i flera fall finnas en kostnadsutjämning mellan nas process-MFA och övrigt MFA. En del av intäkterna för att hantera process-MFA används för att få kostnadstäckning för hanteringen av övrigt MFA och även MFA som insamlats från hushållen. Med det nya förslaget bedöms följande hända

Process-MFA

Relativt minskade kostnader för lätthanterbart MFA och MFA som förekommer i små mängder lätt att behandla, branschvisa lös- ningar osv. Relativt ökade kostnader för svårhanterbart MFA och MFA som förekommer i små mängder svårt att behandla och få tillstånd till nya anläggningar osv. Relativt sett ökade kostnader för metallslam och motsvarande som deponeras inom kommunala anläggningar.

Övrigt MFA

Ökade kostnader för MFA i små mängder och MFA som är svårhanterbart ijämförelse med i försvinner. dag utjämningseffekten

Hushållens MFA Ökade kostnader som i större omfattning måste belasta renhållningsavgifterna för hushållen.

Bilaga 3 Med en ändrad kostnadsfördelning mellan olika MFA-slag kan det få konsekvenser som innebär att relativt dyra MFA-slag inte omhändertas på rätt sätt.

Tillstândsprövning och tillsyn

Det finns i detaljregleringen till förslaget en stark tilltro till att en striktare tillståndsprövning och tillsyn enligt FMFA och miljöskyddsförordningen tillsammans med marknadskrafterna skall minska den totala mängden producerat avfall. MINASAs bedömning är att det finns uppenbara risker att MFA som produceras i små företag, som inte är tillstånds- eller anmälningspliktigt enligt miljöskyddsförordningen, hamnar utanför MFAsystemet och att MFA där hanteras som vanligt industriavfall. Detta problem finns redan i dag men kan öka med minskad obligatorisk roll för kommunernas renhållare på MFA-området.

Samordning och planering

Förslaget till ansvarsfördelning omfattar inget obligatoriskt samordningsansvar för MFA-hanteringen. Till stor del bedöms marknaden med i framtiden tillståndsprövade transportörer, mellanlagrare och behandlare klara de flesta samordningsfrågorna. Men alla aktörer på marknaden bör samma information för att verka i för samhället rätt riktning. Detta bör på något sätt lösas utanför det föreslagna systemet.

Transporter av MFA

Det finns flera organisationsformer för att efterleva det kommunala transportansvaret. Den indelning som valts av de olika varianterna

Bilaga 3 är förenkling inte är vedertagen men har här använts för att en som klargöra och bedöma relevanta frågor.

Kommunala regionbolag Det som bedöms vara specifikt för denna Organisationsform och av betydelse för bedömningen är att de bedrivs i bolagsform samt att de har påtagit sig ansvaret för MFA-hanteringen i mer än en kommun. Detta innebär att de genom samverkan har kunnat bygga upp ett stort kunnande och stor kompetens att hantera MFA. Deras verksamhet finansieras med avgifter som betalas av avfallslämnarna. De kommunala bolagen bedöms Överlag ha goda personella resurser i form av kemikunnande men även i form av resurser för uppföljning, data över mängd, art och vilka företag som producerar MFA. Det finns en bra kommunikation mellan bolagen och tillsynsmyndigheterna. Kemisterna inom bolagen utövar i praktiken kontroll och tillsyn samtidigt som de ger service till MFA-producenterna. Tillsynsmyndigheterna litar i hög grad på att de kommunala bolagen gör de rätta bedömningarna om vad som är MFA samt att de även har uppsökande verksamhet med ambition att hitta allt MFA. Tillsynsmyndigheternas tilltro innebär att de själva kan utöva en mindre tillsynsverksamhet än vad de annars bedöms ha ägnat sig åt. Den konkurrens som dessa kommunala regionbolag kommer att utsättas för vid en ändrad ansvarsfördelning för MFA bedöms även få konsekvenser för myndigheternas tillsyn och kontroll. Det finns en stor oro att det även skall leda till en sämre MFA-hantering, risk för att MFA hamnar utanför systemet osv. En sådan oro bedöms vara välgrundad i varje fall under en övergångstid. Styrkan och kraften i etablerade system kan inte på kort sikt ersättas av nya system.

Bilaga 3 Privata regionbolag

De privata regionbolagen har i likhet med de kommunala bolagen genom avtal åtagit sig transportansvaret för MFA inom flera komofta alla kommuner i ett län. I avtalen bedöms även ingå muner att de skall tillhandahålla kemistkompetens samt rapportera och samarbeta med kommunerna. Principiellt bör de privata regionbolagen fungera på samma sätt som de kommunala regionbolagen. Tillämpning av avgiftsprinciper för att täcka kostnader för adminstration, rådgivning m.m. har inte studerats. De privata regionbolagen tillhandahåller de uppgifter om MFA som avtalats med kommunerna. Tillsynsmyndigheterna får på detta sätt själva eller genom kommunernas renhållningsansvariga tillgång till uppgifter om företagens MFA. Den uppsökande verksamheten för att hitta de små mängderna MFA bedöms vara av mindre omfattning. Detta kan och brukar kompenseras av att tillsynsmyndigheterna är mer aktiva. För dessa bolag bedöms förslagen inte leda till någon märkbar förändring på kort sikt. Vid kontakter med några kommunala representanter i sådana kommuner där det finns privata regionbolag har det inte funnits någon oro för att den nya ansvarsfördelningen skall innebära sämre MFA-hantering eller att MFA skall hamna utanför systemet.

Kommunal egenregi och övriga former

I dag bedöms det endast finnas ett fåtal kommuner som ansvarar för insamling och transport i egenregi, eventuellt med hjälp någon av lokal entreprenör. Det finns även mellanformer som utvecklats mellan kommuner, entreprenörer och privata bolag. Dessa har inte hunnit studeras för denna bedömning.

Bilaga 3 Avfallsplaneringen

Ett stort antal kommuner har påbörjat avfallsplaneringen

men endast ett fåtal bedöms ha fullföljt planeringen fram till ett fastställande av en avfallsplan som en del av den lokala renhållningsordningen. Avfallsplaneringen har i dag av naturliga skäl en stark inriktning på att få ett bra underlag för att utöva kommunernas hanterings- och behandlingsansvar. Avfallsplanen skall innehålla uppgifter om avfall inom kommunen och kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. När det gäller sådana avfallsslag som kommunerna inte har ett operativt ansvar för anges att Kommunernas planeringsansvar vad gäller dessa avfallsslag begränsas av naturliga skäl till att inventera avfallsslagen och ange förslag till lämpliga åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet samt förbättra hanteringen och det slutliga omhändertagandet. Ansvaret för att beslut om konkreta åtgärder fattas åvilar självfallet den berörda industrin ur Naturvårdsverket Allmänna råd 911. kapitel 3.1. Konsekvenserna för avfallsplaneringen utgår, av naturliga skäl, endast utifrån de förslag som här föreslås om MFA.

Atfallsplaneringerz som planeringsinstrunzent

I likhet med kommunernas översiktsplanering enligt plan- och bygglagen och miljöplaneringen bör MFA-planeringen, med ett ändrat ansvar, i högre grad än i dag kunna vara ett instrument för överblick och samordning inom en kommun eller inom en region av kommuner. Genom att klarlägga typer och mängder av MFA, hur dessa hanteras, vilka behandlingsresurser etc. som finns, erhålls en överblick som ger ett underlag för samordning. Viktigt blir att informationen om MFA-planeringen kommer producenterna till del. MFA-planeringen bör ses mera som en process, med uttalade strategier och mål, än som ett åtgärdsprogram för kommunernas renhållningsansvariga.

Bilaga 3 Tillsynswzderlag

Med MFA-planeringen som en pågående process bör avfallsplaneringen även kunna utgöra en god grund för myndigheternas tillsyn. Ansvaret för MFA-planeringen förskjuts därmed från de renhållningsansvariga till miljömyndigheterna i kommunerna. En MFAplanering som enbart genomförs av kommunernas renhållningsansvariga kan komma att betraktas som en konkurrensfördel på en fri marknad för transport och hantering av MFA. Det kommer naturligtvis att finnas en inkonsekvens i ett sådant förfarande eftersom renhållningsavgifter skall bekosta avfallsplanering och avgifterna skall uttas och administreras av kommunernas renhållningsansvariga.

Konsekvenser för företagen

Kommunernas ansvar för MFA-hanteringen bedöms upplevas som ett hinder för de stora MFA-producenterna. Samtidigt uppskattas den service som t.ex. ges med rådgivning m.m. I kommuner som tillämpar ett procentpåslag på fakturabeloppet administrativ avgift upplever de stora MFA-producenterna att de inte får tillräcklig nytta för de kostnader de betalar. Det finns exempel där de stora företagen betalar en avgift motsvarande 12 %, vilket kan innebära en kostnad på 150 000-200 000 per år. De stora MFA-producenterna är med och betalar administration, service och rådgivning för de mindre MFA-producenterna. Detta kan betraktas som en form av samhällsavgift som innebär ökade möjligheter till att omhänderta allt MFA i samhället. Med ett ändrat ansvar för MFA ökar handlingsfriheten, vilket för de stora företagen, bedöms innebära minskade kostnader och ökad effektivitet.

Bilaga 3 Små företag Små företag typ ytbehandlare, verkstäder m.fl. som har proav cessavfall, bedöms uppleva det som en service att kommunen ombesörjer insamling deras MFA. Speciella och transport av problem kan uppstå för småföretag i glesbygd om det nya förslaget till ansvarsfördelning genomförs. Långa transportavstånd, utebliven samordning från kommunerna eller de företag de anlitar, ingen utjämning av avgifterna mellan olika MFA-typer osv. kan innebära ökade kostnader för MFA-hanteringen. Med dålig lönsamhet för företaget kan det innebära att verksamheten måste avvecklas om MFA-kostnaden ökar. Den ändrade ansvarsfördelningen kan därmed även få regionalpolitiska konsekvenser.

Bilaga 3 a

Alternativt förslag

grundansvar för avfallshanteringen ge- Kommunerna har hittills haft ett gäller hushållsavfall och insamling och nom renhållningslagen. Ansvaret miljöfarligt avfall. I praktiken är de allra flesta kommuner transport av branschspeciñkt industriavfall, också engagerade i t ex mottagning av har dessutom med stöd av renhållningslam, askor etc. Flera kommuner

sitt till gälla industriavfall, byggnadsavfall etc. Så

slagen utökat ansvar att kommunerna skulle få ett totalt sent som 1990 diskuterade riksdagen att för avfallshanteringen inkl miljöfarligt avfall. ansvar

kommunal avfallsplanering ett första steg i denna Beslutet att inrätta var 1990 övergick diskussionen i en arman riktriktning. Ganska snart efter avfallet skulle få det fulla ansvaning, som innebär att producentema av hade visserligen sagts redan i 1975 års ret för avfallshanteringen. Detta styrmedel hade inte haft tillavfallsproposition, men avsaknaden av mm utredningen MFA föreslår att det kommunala räcklig effekt. När nu om ska bort för miljöfarligt avfall insamlings- och transportansvaret tas perspektiv nämligen hur rollfördelningen för borde detta ses i ett större på längre sikt. Frågan är vilken roll avfallshanteringen ska se ut i Sverige överhuvudtaget ska ha för avfallsfrågor i framtiden. kommunerna

förpackningsutredningen föreslagit att kommunerna inte ska ha Bl a har dessa är del hushållsavfallet ansvar för förpackningar oavsett om en av eller inte. I andra sammanhang diskuterar bl a SNV att kommunerna

for miljöfarliga produkter och komponenborde ha ett större ansvar t ex

ter i byggnadsavfall. -

Denna typ kan leda till att kommunernas avav resonemang fallshantering får orimligt utgångsläge där man ska vara ett övriga aktörer inte har förutsättningar att städgumma när verkligen klara de lösa problemen. Möjligheterna för kommunerna att helt beroende på vilken infrastruktur ibland svåra avfallsproblemen är och grundkompetens kan bygga och vidmakthålla. Observera att man upp det inte handlar kommunema nödvändigtvis ska utföra det operaom att

själva på sedvanligt sätt prövar egenregiverk-

tiva arbetet utan att att man samhet privata lösningar. Faktum är att just avfallshanteringen är ett mot område där kommunerna i mycket utsträckning verkligen anlitat enstor för kvaliteten på verksarnhetreprenörer men behållit gmndansvaret att

ten ska vara hög och långsiktig.

isolerad åtgärd ta bort det kommunala an- Som alternativ till att nu som istället diskussion föras utifrån ansvarsförsvaret för MFA borde en en

delning som skissas i följande figur

Bilaga 3 a

Figuren hämtad från Svenska Renhållningsverks-föreningen 90-taär lets avfallshantering. Grundprinciper, juni 1992.

Modell för fördelning avfallsansvaret

av

Påverkas av Producentanvandare --

s.,,,..,.,,.,..m.,,,odm,, l-Isar- Wbd Ansvar för M§l5°$m - B Ialnin huvudansvaret

Mülömv Prcoduktugtveckling

-

llggfmgøraxnvfuüstaxør , Avfallsmininlering etc

eu ° Åleranvändning - Återvinning -

Avfall

Kommunen Pâyçrkasav Miljöluxv fö An r.

Kundknv effektivitet. service. Bsvalr

ekonomi etc C5U t - Planering - Infrastruktur

v

Verkställare

IV Kommuner, regionbolag. entre- Besltäuatmv ö v prenörer - eu

m Ansvar för - Effektivitet - Kvalitet - Ekonomietc på marknadsmässiga villkor

PN 920612

Producentemaanvändama och produkter har det grundläggande av varor för när dessa blir avfall. Detta tar sig utryck i att man framansvaret förallt måste det fulla ekonomiska ansvaret. l grundansvaret ligger ta också begrepp produktutveckling, avfallsminimering etc. Producensom ska också medverka till lösningar innebär återvinningåter-antema som vändning. Man får dock inte förledas att tro att producentema utan vidare kommer detta i praktiken. Ett tydligt exempel på detta är det att ta ansvar branschspeciñka industriavfallet idag torde vara det avfallsflöde som

Bilaga 3 a

där minst åtgärder vidtagits för att uppnå samhällets avfallsmål. För branschspeciñkt industriavfall etc råder i de allra flesta kommuner ett renodlat producentansvar.

Producentemaanvändama måste således påverkas utifrån med styrmedel riktade t ex mot råvaruval, produktutfomining Miljöavgifter kan etc. vara en väg. Självklart sker också påverkan miljöskyddslagstiftgenom ning, LKP etc. Man får heller inte glömma konsurnenttrycket inte som minst de senare åren lett till utveckling miljövänligare och av processer produkter. Kommunerna kan också tillämpa differentierade taxor som styr mot återvinning. Det behövs dock mycket starkare medel än vad som hittills tillämpats.

I ansvarsmodellen behåller kommunerna sitt grundläggande för ansvar hanteringen av avfallet. Avfallsplaneringen blir därvid det styrande instrument som från början avsågs. Urholkas det kommunala ansvaret för avfallsfrågoma minskar avfallsplaneringens värde betydligt och övergår istället till enbart ett inventeringsinstrument som mycket väl kan kan klaras utan att arbeta med begreppet avfallsplaner. Om kommunerna inte har ett operativt ansvar kan i avfallsplanema inte föreskrivas operativa åtgärder dessa gäller förbättrad inforoavsett om mation, investeringar, taxesystem etc.

Kommunerna bör således enligt modellen ansvaret för det finns tillatt gång till den infrastruktur som behövs för avfallshanteringen. Kommu-

nernas organisation erbjuder här den stadga som behövs för att bygga upp och vidmakthålla långsiktiga resurser.

Dessa kan då byg as upp för hela avfallsflödet, vilket sarnordnings-

återigen

ger vinster i alla led. måste betonas att det inte handlar bygga om att upp kommunala anläggningar, transportorganisationer etc. Verkställama blir istället marknadsmässig mix kommunala organisationer, en av regionbolag kommunägda eller ägda tillsammans med näringslivet, - entreprenörer etc. Det handlar självklart inte om att varje kommun behöver bygga behandlingslösningar eller transportorganisationer inom upp egna sina gränser. Här kan pekas på flera goda exempel där regionsamverkan

etc löst sådana problem.

Kostnaderna tas ut avfallslämnama via och avgifter och belastar av taxor således inte skattekollektivet, vilket ofta framförts i debatten.

Om utredningen föreslår att ta bort det kommunala insamlings-

och transportansvaret för MFA i renhâllningslagen bör allvarligt övervägas om inte kommunerna frivilligt ska ha möjlighet

att att utvidga sitt ansvar i likhet vad gäller för annat som avfall än hushållsavfall t ex industriavfall. Kommuner idag har som byggt upp fungerande organisationer kan då behålla och utveckla dessa. Man kan fullfölja åtgärder planeras i avfallsplanema och dänned som etc

Bilaga 3 a aktiv roll i det lokala miljövårdsarbetet. Eftersom verksamheten spela en avfallsplaneringen har övriga aktörer goda möjligheter att påstyrs av verka vad sker de remiss- och utställningsbestänunelser som som genom finns knutna till planeringen.

MFA-utredningen har ofta uppmärksammats att det kommunala ansva- I försvåra eller ha förhindrat sk branschvisa lösningar. ret skulle rent av tveksamt det verkligen har förhållit sig så annat än i undan- Det är om tagsfall. Så vitt Vafab känner till har sk branschvisa lösningar byggts ut fotokemikalier etc utan problem. En möjunder de senaste åren för t ex kan diskuteras är SNV skulle kunna få rätt att ge dispens lighet som att kommunala just för branschvisa lösningar i likhet vad från det ansvaret bilbatterier. Tyvärr visar exemplet bilbatterier tydligt man gjort med avreglering sker att tillsynssidan förstärks. Idag vad som händer när utan oseriösa aktörer på bilbatteriemarknaden utan åtär det vanligt att agerar gärder från samhället.

Bilaga 4 Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i renhållningslagen 1979596

Härigenom föreskrivs att 6 § renhållningslagen 1976596 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen får i fråga om Regeringen får i fråga om annat avfall inom en kommun annat avfall inom en kommun än hushållsavfall föreskriva än hushållsavfall och sådant att avfallet skall forslas bort utfall på vilket förordningen genom kommunens försorg, 1985841 om miljöfarligt 2. att kommunen skall se till utfall är tillämplig föreskriva att avfallet slutligt att avfallet skall forslas bort omhändertas. genom kommunens försorg, 2. att kommunen skall se till Regeringen får överlåta till en att avfallet slutligt myndighet eller åt omhändertas. kommunerna att meddela föreskrifter enligt första Regeringen får överlåta åt en stycket. myndighet eller åt kommunerna att meddela föreskrifter enligt första stycket.

Senaste lydelse 1990235

Bilaga 4

Förslag till Lag om ändring i lagen 1985426 om kemiska produkter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1985426 om kemiska produkter dels att 13 och 20 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas paragraf, 13 följande en ny a av lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om det är påkallat från hälso- Med miljöfarligt aifall avses eller miljöskyddssynpunkt får vissa restprodukter och visst regeringen föreskriva att annat avfall som på grund av slutligt omhändertagande av sitt innehåll av kemiska ämnen visst avfall på vilket denna lag kan befaras medföra skada på är tillämplig miljöfarligt människan eller i miljön. avfall får bedrivas yrkesmässigt endast av juridisk Bestämmelserna om kemiska person i vilken staten har produkter i denna lag gäller inflytande. också miljöfarligt atfall.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om sådant avfall.

Senaste lydelse 1991356

Bilaga 4

Det åligger den i vars verksamhet det miljöfarliga anfallet uppkommer eller den som i senare led innehar detsamma att tillse att det miljöfarliga avfallet endast mellanlagras, behandlas och slutligt omhändertas av den som har särskilt tillstånd.

Den i fråga kemiska Den som i fråga om kemiska som om produkter eller varor som produkter eller varor som avses i 1 § andra stycket avses i 1 § andra stycket med uppsåt eller av grov med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot 5 oaktsamhet bryter mot 5 2. med uppsåt eller av 2. med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot oaktsamhet bryter mot föreskrift, villkor eller förbud föreskrift, villkor eller förbud som meddelats som meddelats med stöd av med stöd av 5-13 §§ eller 5-13 §§ eller med uppsåt eller av med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger fullgöra vad som åligger honom enligt 15 döms till honom enligt 13 a § eller böter eller fängelse i högst ett 15 döms till böter eller år. fängelse i högst ett år.

Bilaga 4 I ringa fall döms inte till I ringa fall döms inte till ansvar. ansvar.

Till ansvar enligt första Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken eller enligt enligt brottsbalken eller enligt lagen 1960418 om straff för lagen 1960418 om straff för varusmuggling. varusmuggling.

Den som har överträtt Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till vitesförbud döms inte till ansvar enligt denna lag för ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet. föreläggandet eller förbudet.

Bilaga 4 Förslag till Förordning om ändring i förordningen 1985841 om miljöfarligt avfall .

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1985841 om miljöfarligt avfall dels att 17 och 18 §§ skall upphöra att gälla, dels att 1-2 §§, 4 7-10 12-18 § och 21a § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 14 a och 15 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § I fråga om avfall som avses i Denna förordning är, utöver 2 § eller i föreskrift som förordningen 1985835 om meddelats med stöd av 3 § kemiska produkter, tillämplig

miljöfarligt avfall gäller på sådant miljöfarligt avfall

utöver förordningen som avses i 13 § lagen 1985835 om kemiska 1985426 om kemiska produkter bestämmelserna i produkter och som närmare denna förordning. anges i 2 § denna förordning.

2 § Denna förordning tillämpas på Denna förordning tillämpas på fast eller flytande avfall av miljöfarligt avfall i fast eller följande slag flytande form av följande slag oljeavfall, oljeavfall, lösningsmedelsavfall, lösningsmedelsavfall, .

Senaste lydelse 1986 1238

Bilaga 4 färg-eller lackavfall, fárg- eller lackavfall, 4. limavfall, 4. limavfall, starkt surt eller starkt starkt surt eller starkt alkaliskt avfall, alkaliskt avfall, avfall som innehåller avfall som innehåller kadmium, kadmium, avfall som innehåller 7. avfall som innehåller kvicksilver, kvicksilver, avfall som innehåller avfall som innehåller antimon, arsenik, barium, antimon, arsenik, barium, beryllium, bly, kobolt, beryllium, bly, kobolt, koppar, koppar, krom, nickel, selen, krom, nickel, selen, silver, silver, tallium, tenn, vanadin tallium, tenn, vanadin eller eller zink, zink, avfall som innehåller avfall som innehåller cyanid, cyanid, 10. avfall som innehåller 10. avfall som innehåller PCB, PCB, 11 bekämpningsmedelsavfall, . ll. bekämpningsmedelsavfall, 12. laboratorieavfall. 12. laboratorieavfall. I fråga om miljöfarliga I fråga om miljöfarliga batterier finns särskilda batterier finns särskilda bestämmelser i förordningen bestämmelser i förordningen 1989974 om miljöfarliga 19861236 om miljöfarliga batterier. batterier.

4§ Förordningen gäller inte Förordningen gäller inte när miljöfarligt avfall ingår när miljöfarligt avfall ingår som beståndsdel i hushålls- som beståndsdel i avfall enligt 1 § första stycket hushållsavfall enligt 1 § första

Bilaga 4 renhållningslagen 1979596, stycket renhållningslagen när oljehaltigt barlast- eller 1979596, tankspolvatten från fartyg 2. när oljehaltigt barlast- eller mottas och behandlas enligt tankspolvatten från fartyg lagen 1980424 om åtgärder mottas och behandlas enligt mot vattenförorening från lagen 1980424 om åtgärder fartyg eller förordningen mot vattenförorening från 1980789 om åtgärder mot fartyg eller förordningen förorening från fartyg, 1980789 om åtgärder mot när slutligt omhänder- förorening från fartyg. tagande av miljöfarligt aifall sker i anslutning till den Förordningen gäller anläggning där avfallet transporter av uppkommer, om inte annat miljöfarligt avfall även om föreskrivs av Statens avfallet är farligt gods enligt naturvárdsverk. lagen om 1982821 om transport av farligt gods. Förordningen gäller transporter av miljöfarligt avfall även om avfallet är farligt gods enligt lagen om 1982821 om transport av farligt gods.

Miljöfarligt avfall får Miljöfarligt avfall får yrkesmässigt transporteras på yrkesmässigt transporteras på väg endast av väg endast av den som har kommun eller sådan erhållit särskilt tillstånd. inrättning eller sådant företag som drivs av kommun, 2. den som har erhållit särskilt tillstånd

Bilaga 4

8§ Fråga om tillstånd enligt 7 § 2 Fråga om tillstånd enligt 7 § prövas av länsstyrelsen i det prövas av länsstyrelsen i det län där sökande utövar den län där sökanden utövar den huvudsakliga delen av sin huvudsakliga delen av sin verksamhet. verksamhet.

Tillstånd kan avse visst slag av Tillstånd kan avse visst slag av miljöfarligt avfall eller sådant miljöfarligt avfall eller sådant avfall i allmänhet och avfall i allmänhet och meddelas för viss tid eller tills meddelas för viss tid, dock vidare. längst för fem år.

9§2 Tillstånd som avses i 7 § 2 får Tillstånd som avses i 7 § får beviljas endast om sökande beviljas endast om sökanden visar att han har personella, visar att han har personella, tekniska och ekonomiska tekniska och ekonomiska förutsättningar att transportera förutsättningar att transportera det avfall som avses med det avfall som avses med ansökan på ett från hälso- och ansökan på ett från hälso- och milljöskyddssynpunkt miljöskyddssynpunkt tillfredsställande sätt, tillfredsställande sätt, 2. innehar de tillstånd som kan innehar de tillstånd kan som behövas för verksamheten behövas för verksamheten enligt annan lagstiftning, enligt lagstiftning, annan ställer godtagbar säkerhet ställer godtagbar säkerhet som, om tillståndet återkallas, som, om tillståndet återkallas, kan tas i anspråk för att kan tas i anspråk för att

Senaste lydelse 1992433

Bilaga 4 bekosta slutligt bekosta slutligt omhändertagande av omhändertagande av miljöfarligt avfall som miljöfarligt avfall som förvaras hos honom. förvaras hos honom.

Ansökan om tillstånd enligt Transportören skall till första stycket görs på blankett tillsynsmyndigheten rapportera enligt formulär som fastställs om utförd transport. av Statens naturvårdsverk. Ansökan om tillstånd enligt första stycket och rapportering till tillsynsmyndigheten enligt andra stycket görs på blankett enligt formulär som fastställts av Statens naturvårdsverk.

Länsstyrelsen får meddela Det åligger den som utför föreskrifter om den största transporten att transportera mängd miljöfarligt avfall som det miljöfarliga avfallet till en tillståndshavare samtidigt den mottagare som angivits av får förvara i avvaktan på innehavaren. transport till anläggning för slutligt omhändertagande. Vidare åligger det transportören att återtransportera det miljöfarliga utfallet till den innehavare som avses i första stycket om den som angivits som mottagare inte tar emot det miljöfarliga avfallet.

Bilaga 4

Tillstånd enligt 7 § 2 får helt Tillstånd enligt 7 § får helt eller delvis återkallas, om eller delvis återkallas, om beträffande tillstånds- beträffande havaren inträder sådan tillståndshavaren inträder omständighet att han enligt 9 § sådan omständighet att han inte skulle ha erhållit tillstånd, enligt 9 § inte skulle ha tillståndshavaren åsidosätter erhållit tillstånd, vad som åligger honom enligt 2. tillståndshavaren åsidosätter lagen 1985426 om kemiska vad som åligger honom enligt produkter, miljöskyddslagen lagen 1985426 om kemiska 1969387, renhållningslagen produkter, miljöskyddslagen 1979596 eller lagen 1969 387 eller lagen 1982821 om transport av 1982821 om transport av farligt gods eller enligt farligt gods eller enligt föreskrift som har meddelats föreskrift som har meddelats med stöd av någon av dessa med stöd av någon av dessa lagar eller denna förordning. lagar eller denna förordning

Miljöfarligt avfall får slutligt Miljöfarligt avfall får omhändertas yrkesmässigt mellanlagras, behandlas och endast av slutligt omhändertas Svensk Aifallskonvertering yrkesmässigt endast av den Aktiebolag SAKAB, som har särskilt tillstånd. den som har särskilt tillstånd.

Tillstånd enligt 12 § 2 kan Tillstånd enligt 12 § kan avse avse en viss årlig mängd av en viss årlig mängd av visst

Bilaga 4 visst slag av avfall och slag av avfall och meddelas meddelas för viss tid eller tills för viss tid, dock längst för vidare. fem år om särskilda skäl föreligger. Tillståndet kan förenas med villkor Tillståndet kan förenas med villkor.

Statens naturvårdsverk prövar Statens naturvårdsverk prövar fråga om tillstånd enligt fråga om tillstånd enligt 12 § 12 § till behandling och slutligt omhändertagande.

l4a§ Frågan om tillstånd till nzellanlagrirzg prövas av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall, då tillstånd meddelats enligt denna paragraf, sända en kopia av tillståndet till Statens naturvårdsverk.

Ansökan om tillstånd enligt Ansökan om tillstånd enligt 12 § 2 skall vara skriftlig och l2 § skall vara skriftlig och innehålla uppgift innehålla uppgift om om art och mängd av det avfall art och mängd av det avfall

3Senastelydelse 1991 1293

Bilaga 4 som sökanden avser att som sökanden avser att behandla, mellanlagra, behandla och varifrån avfallet kommer, slutligt omhänderta, var och på vilket sätt varifrån avfallet kommer, avfallet skall behandlas, 3. var och på vilket sätt 4. övriga förhållanden av avfallet skall mellanlagras, betydelse för bedömning av behandlas och slutligt verksamhetens beskaffenhet omhändertas, och omfattning. 4. övriga förhållanden av betydelse för bedömningen av Statens naturvårdsverk skall verksamhetens beskaffenhet inhämta länsstyrelsens yttrande och omfattning. över ansökan. Statens naturvårdsverk skall Har tillstånd enligt inhämta länsstyrelsens yttrande miljöskyddslagen 1969387 över ansökan tillstånd till om meddelats beträffande den behandling och slutligt anläggning vari behandlingen omhändertagande . skall äga rum, skall beslutet

om tillstånd fogas vid Länstyrelsen skall inhämta

ansökningen. kommunens yttrande över ansökan om tillstånd till mellanlagring.

Har tillstånd enligt miljöskyddslagen 1969387 meddelats beträffande den anläggning vari behandlingen skall äga rum, skall beslutet om tillstånd fogas vid ansökningen.

l96

Bilaga 4 l5a§ Tillstånd som avses i 12 § får beviljas endast om sökande visar att han har personella, tekniska och ekonomiska förutsättningar att mellanlagra eller behandla eller slutligt omhänderta

utfallet på ett från hâlso- och

miljöskyddssynpunkt tillfredsställande sätt, innehar de tillstånd som kan behövas för verksamheten enligt annan lagstiftning, ställer godtagbar säkerhet som, om tillståndet återkallas, kan tas i anspråk för att bekosta slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall som förvaras hos honom.

Tillstånd enligt 12 § 2 kan Tillstånd enligt 12 § kan återkallas om tillståndshavaren återkallas åsidosätter vad som åligger om tillståndshavaren honom enligt lagen 1985426 åsidosätter vad åligger som om kemiska produkter eller honom enligt lagen 1985426 miljöskyddslagen 1969387 om kemiska produkter eller eller enligt föreskrift som har miljöskyddslagen 1969387 meddelats med stöd av någon eller enligt föreskrift har som av dessa lagar eller denna meddelats med stöd någon av förordning. dessa lagar eller denna av förordning,

Bilaga 4 Ett tillstånd kan också 2. om det är uppenbart att återkallas om det tillståndet inte längre behövs uppenbarligen inte längre om det betráfande behövs. tillståndshavaren inträder sådan omständighet att han enligt 15a § inte skulle ha erhållit tillstånd.

21 a Avgift tas ut för prövning Avgift tas ut för prövning av av ansökan enligt denna ansökan enligt denna förordning i de fall förordning i de fall som som framgår av andra stycket. framgår av andra stycket.

För ansökningsavgiftens För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller storlek m.m. gäller bestämmelserna i bestämmelserna i 9-14 §§ avgiftsförordningen 9-14 §§ avgiftsförordningen l991l9l,varvid följande 1992191, varvid följande avgiftsklasser tillämpas avgiftsklasser tillämpas

Ätendeslag Avgiftsklass Ätendeslag A vgiftsklass

Tillstånd till 4 Tillstånd till transportverksamhet transportverksamhet 4

Tillstånd till Tillstånd till slutligt omhändertagande 7 mellanlagring, behandling och slutligt omhändertagande

Senaste lydelse 1992 191 l 98

Bilaga 4

Övergångsbestämmelse

Denna förordning träder i kraft den ljuli 1994. Tillstånd till transport och slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall som har meddelats enligt 7 och 12 §§ förordningen gäller för den tid som tillståndet omfattar, dock längst till utgången av juni 1999.

Bilaga 4

4. Förslag till Förordning om ändring i renhållningsförordningen 1990984

Härigenom föreskrivs i fråga om renhållningsförordningen 1990984 dels att 9 § skall upphöra att gälla, dels att 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kommunfullmäktige får i Kommunfullmäktige får i fråga om annat avfall än fråga om annat avfall än hushållsavfall föreskriva hushållsavfall och sådant att avfallet skall forslas bort avfall på vilket förordningen genom kommunens försorg, 1985841 om miljöfarligt att kommunen skall se till utfall är tillämplig föreskriva att avfallet slutligt att avfallet skall forslas bort omhändertas. genom kommunens försorg, att kommunen skall se till Den kommunala nämnd som att avfallet slutligt kommunfullmäktige omhändertas. bestämmer får för särskilda fall medge undantag från vad Den kommunala nämnd som som med stöd av första stycket kommunfullmäktige har föreskrivits i fråga om bestämmer får för särskilda bortforsling. fall medge undantag från vad som med första stycket har föreskrivits i fråga om bortforsling.

Statens 1992

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens 37. Psykiatrinochdesspatienter levnadsförhållanden, - - villkor i högskolan. U. vårdensinnehållochutvecklng. Reglerfor risker. Ett seminarium om varför 38. Fristående skolor.Bidragoch elevavgiñer. U. tillåter mer föroreningar inne änute. M. 39.Begreppet arbetsskada. S. Psykiskt stördassituationi kommunerna 40. Risk-ochskadehantering i stttlig verksamhet. Fi.

-en probleminventeringsocialtjänstens ur 41 .Angående vattenskotrar. M. perspektiv,S. 42.Kretslopp Basen för hållbar stadsutveckling. M. - 4.Psykiatrini Norden -ett jämförande perspektiv. 43. EcocyclesTheBasisof Susainable Urban - 5.Koncession för törsäkringssammanslutningar. Fi. Development. M. Ny mervärdesskattelag. 44.Resurser för högskolans grurdutbildning. U. Motiv.Del 45.Miljöfarligtavfall ansvar och riktlinjer. M. - - Författningstext ochbilagor.Del Fi. 46. Livskvalitetför psykisktlångidssjuka forskning - - Kompetensutveckling nationellstrategi.A. en kring service, stöd ochvård. - Fastighetstaxering Bostadsrätter. Fi. 47. Avreglerad bostadsmarknad,ll. Del Fi. m.m.- Ekonomioch rätt i kyrkan.C. 48. Effektivare statistikstyming Den statliga l0. Ett nytt bolagför rundradiosändningar. Ku. statistikens finansieringochsamordning. Fi. l l .FastighctsskatL Fi. 49.EES-anpassning av marknadsforingslagstiñningen.

l2. Konstnärlig högskoleutbildning. U. C. I3.Bundnaaktier.Ju. 50.Avgiñeroch högkostnadsskydd inomäldre- och l4. Mindrekadmiumi handelsgödsel. .l0. handikappomsorgen. S l5. Ledningoch ledarskap i högskolan några 5l.Översyn sjöpolisen. av Ju. perspektiv ochmöjligheter. U. 52.Ett samhälle for alla.S. l6. Kroppen efterdöden. 53. Skatt dieselolja. Fi. l7. Den sistaundersökningen obduktionen i ett 54. Mer för mindre nya styrfomerfor barn-och - psykologiskt perspektiv. ungdomspolitiken. C. l8.Tvångsvårdi socialtjänsten ansvar och innehåll. 55.Râdför forskning om transpoter och - I9.Längtidsutredningen 1992.Fi. kommunikation. K. 20.Statens hundskola. Ombildningfrånmyndighet till Rådfor forskning om transpoter och aktiebolag. S. kommunikation. Bilagor. K. 21 Bostadsstöd till pensionärer. 56.Färjorochfarleder.K. . 22.EES-anpassningkreditupplysningslagen. av Ju. 57.Beskattning av vissanaturatürnäner m.m. Fi. 23.Kontrollfrågori tulldatoriseringen m.m. Fi. 58.Miljöskulden. Enrapportom hur miljöskulden 24.AvregIerad bostadsmarknad. Fi. utvecklas om ingenting gör. M. 25.Utvärdering av försöksverksamheten med3-årig 59. Läraruppdraget. U. yrkesinriktadutbildningi gymnasieskolan. U. 60.EnkIare reglerför statsanställia. Fi. 26.Rättentill folkpension kvaliñkationsrcgler i 6l.Ett refonnerat âklagarväsende Del. och A B. Ju. internationella förhållanden. 62. Forskning ochutvecklingför totalförsvaret förslag - 27.Årsarbetstid. A. till åtgärder.Fö.

28.Kartläggning kasinospel enligtinternationella 63. av Regionala roller en perspektivstudie. C. - regler.Fi. 64.Utsikt mot framtidens regioner sju debattinlägg. C. - 29.Smittskyddsinstitutet organisation - ny för Sveriges 65.Kartboken. C. nationellasmittskyddsfunktioner. S. 66.Västsverige regioni utveclcing. C. - 30. KredittörsäkringNågraaktuellaproblem.Fi. 67.Fonsatt reformering av företagsbeskattningen. Del - 31.Lagstiftning om satellitsändningar av F1. TV-progranLKu. 68.Långsiktig miljöforskning. M 32.NyaInlandsbanan. K. 69.Meningsfull vistelsepå asylñrläggning. Ku. 33.Kasinospclsverksamhet i folkrörelsernas tjänst C. 70.Telelag. K. 34.Fastighetsdatasystemets datorstruktur. M. 7l.Bostadstönnedling i nya former.Fi. 35.Kart-ochmätningsutbildningar i nya skolformer. M. 72.Det kommunala medlemskapet. C. 36.Radiooch TV i ett. Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

x Välfärdochvalfrihet service, stödochvårdför l05. Administrativt stöd till Försvarsmakten. Fö. . psykisktstörda.S. 106. Civilhefälhavama. Fö.

74.Prova privat Provningoch mätteknikinom SP 107. Kulturstödvid ombyggnad. Ku. ochSMPi europaperspektiv. N. 108.VAL, Organisation Teknik Ekonomi. Ju.

75. Ekonomisk politikunderkriser ochi krig.Fi. l09. Investeringar i arrendejordbruket och andra

76. Skogspolitiken inför 2000-talet.Huvudbetän- arrenderättsliga frågor.Ju.

kande.Skogspolitiken inför2000-talet. Bilagor ll0. Information och den nya lnformationsTeknologin

Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagorll. Jo. straff-ochprocessrättsliga frågor m.m. Ju.

7 Psykisktstörda i socialförsäkringen - ett l I Den framtida skogsvårdsorganisationen. Jo. . kunskapsunderlag. S. l 12. Administrationen i kanslihuset.

Utredningen om vissa internationella insolvens- Klara administrationenBilaga. Fi. . frågor.Ju. l l3. Lag om företagsrekonstruktion. Ju.

Statens fastigheter ochlokaler ny organisation. l l4. Malmöregionens trafiksystem. Överenskommelse . - Fi. om åtgärderitrafikens infrastruktur. K.

.Kriminologiskoch kriminalpolitiskforskning. Ju. ll5. Kontrolli konkurrens avveckling AB av Svensk - Trafikpolisen mer än dubbeltbättre.Ju. Bilprovnings monopolpå kontrollbesiktning. K. . Genteknik en utmaning. Ju. l l6. Privatförmedlingoch uthyrning av arbetskraft. A. . - Aktiebolagslagen ochEG.Ju. l l7. Konsumenterna och lågprisbutikcn. En studie av . Ersättning för kränkning genom bron. Ju. ändrade köpvanor i dagligvaruhandeln. Jo. . Förvaltning av försvarsfastigheter. Fö. l l8. Arvodcnför vårdhos privatpraktiserande läkare.S. . Ett nytt betygssystem. U. l l9. Svenskträdgárdsnäring nulägeoch utvecklings- - . Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbrukoch möjligheter. Jo.

. livsmedelsindustri för EG förslag om vegeta- l20. Allmännaarvsfonden. biliesektom,livsmedelsexporten ochdenekolo l2 l Vissa mervärdeskattefrågor. Fi. . giska produktionen. Jo. l22. Socialbakgrund studiestöd ochövergångtill - Veterinärverksamhetbehov, organisation och högre studier. U. . finansiering. Jo. 123.Ett hav möjligheter av AMU-Gmppen väg mot - Bostadsbidragenklare rättvisare billigare.S. 2000-talets utbildningsmarknad. A. . - - - Biobränslen för framtiden. Jo. 124. Biståndunderomprövning. Översyn av det svenska . Biobränslen för framtiden. Bilagedel. Jo. utvecklingssamarbetet med Moçambique. UD. . Pliktleverans. U. l2S. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbrukoch . Svensk skolai världen. U. livsmedelsindustri för EG förslag om animalie- . - Skolaför bildning. U. sektom.Jo. . Den svenska marknaden för projektkapital l26. Swedish Environmental Debt. M. . statens nuvarande ochframtida roll. N. 127, Boverket uppgifter ochverksamhet. Fi. - - Förbud mot etniskdiskriminering i arbetslivet. 128. Kommunaluppdragsverksamhet. C. . Ku. 129. Merkostnadcr vid sjukdomoch handikapp. S.

97.Sparar för lite Hushållssparandet i samhälls- 130. Vinnaellerförsvinna folkrörelsernas lotterieroch ekonomin. Fi. speli framtiden. C.

98.Kommunernas socialbidrag - en kartläggning av l3l. Grovt Rattfylleri och Sjöfylleri. Ju.

normer, kostnader m.m. S. l32, Frivilligverksamhet för totalförsvaret ett mål- - 99.Rådgivningen inom jordbruketochträdgårds- och resultatperspektiv. Fö.

näringen.Jo. 133. Mottagandet asylsökande av ochflyktingar.Ku.

100. Staten och arbetsgivarorganisationema. Fi. 134. Handlingsoffentlighet hos kommunala företag.C.

IOI.Försvarsmaktens hälso-och sjukvård. Fö. 135. Miljöskadeförsäkring och handräckningskostnader.

l02.Myndigheternas förvaltningskosmader M.

budgetering av pris- och löneförändringar. Fi. l36. Svensktfiske nulägeoch utvecklingsmöjligheter. - - 103.FHU92.A. Jo.

l04. Vår uppgiftefterRio svenskhandlingsplan - l37, Arkeologiochexploatering. Ku.

inför2000-talet.M.

Statens offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

I38.Någrafrågorangående Regeringsrätten, Ju. 139.Totulförsvarsplikt. 140.Sekretesslagen i en fri kommunal nämnd organisation. C. I4l Miljöfarligtavfall -- nya regler.M, .

Statens 1992

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Smittskyddsinstitutet organisation ny för Sveriges

Översyn nationellasinittskyddsfunktioner. [29] Biståndunderomprövning. av detsvenska Psykiatrin ochdesspatienter levnadsförhållanden, utvecklingssama bem medMoçambique. [124] vårdensinnehåll och utveckling. [37]

Justitiedepartementet Begreppet arbetsskada. [39]

Livskvalitet för psykisktlångtidssjuka Bundnaaktier.[13] - forskningkringservice,stödochvård.[46] EES-anpassningkreditupplysningslagen. av [22] Avgifteroch högkostnadsskydd inomåldre-och Översyn sjöpolisen.[SI] av handikappomsorgen. [S0] Ettrefonneratåklagarväsende. Del och A B. [61] Ettsamhälle för alla.[52] Utredningen vissainternationella om insolvens- Välfärdochvalfrihet service.stödochvårdför frågor.[78] psykisktstörda.[73] Kriminologiskochkriminalpolitiskforskning.[80] Psykisktstördai socialförsäkringen kunskaps- ett Trafikpolisen mer än dubbeltbättre.[81] underlag.[77] Genteknik en utmaning. [82] - Bostadsbidragenklare rättvisare billigare.[89] Aktiebolagslagen ochEG.[83] - - - Kommunernas socialbidrag en kartläggning av Ersättning för kränkning genom brott.[84] nomier. kostnader m.m. [98] VAL, Organisation Teknik Ekonomi.[108] Arvodenfor vårdhosprivatpraktiserandcläkare. 18] Investeringar i arrendcjordbnlket ochandraarrende- Allmännaarvsfonden. [120] rättsligafrågor.[109] Merkostnader vid sjukdomochhandikapp. [129] lnfonnation och den nya lnfomiations Teknologin -straff-och processråttsliga frågor m.m. 10] Kommunikationsdcpartementet

Lag om företagsrekonstruktion. [113] NyaInlandsbanan. [32] GrovtRattfylleriochSjöfylleri.[131] Någrafrågorangående Rådför forskning om transporter ochkommunikation. Regeringsratten.[138] Rådför forskning om transporter ochkunmunikation.

Försvarsdepartementet Bilagor.[55]

Färjorochfarleder.[56] Forskning ochutvecklingför totalförsvaretförslag - Telelag.[70] till åtgärder.[62] Malmöregionens trañksystem. Överenskommelse Förvaltning av försvarsfastigheter. [85] om åtgärder i trafikensinfrastruktur. 14] Försvarsmaktens hälso-ochsjukvård.[101] Kontrolli konkurrensavveckling AB Svensk av Administrativtstödtill Försvarsmakten. [105] - Bilprovnings monopol kontrollbesiktning. [115] Civilbefälhavama. [106]

Frivilligverksamhet för totalförsvaret - ett mål- Finansdepartementet

ochresultatperspektiv. [132] lotalförsvarsplikt.[139] Koncession for försäkringssammlutningar.[5]

Ny mervärdesskattelag.

Socialdepartementet Motiv.Del - Förfatmingstext ochbilagor.Del [6] Psykiskt stördas situation i kommunerna - Fastighetstaxering m.m.- Bostadsrätter. [8] -en probleminventeringsocialtjänstens ur perspektiv. [3] Fastighetsskatt. [ll] PsykiatriniNorden ett jämförande perspektiv. [4] - Långtidsutredningen 1992.[19] Kroppenefterdöden.[16] Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23] Densistaundersökningenobduktionen i ett -- Avreglerad bostadsmarknad. [24] psykologiskt perspektiv.[17] Kartläggning kasinospelenligtinternationella av Tvångsvård i socialtjänsten ansvar ochinnehåll.[18] - - regler.[28] Statens hundskola. Ombildningfrånmyndighettill KreditförsäkringNågraaktuellaproblem.[30] aktiebolag. [20] -w Risk-ochskadehantering i statlig verksamhet. [40] Bostadsstöd till pensionärer. [21] Avreglerad bostadsmarknad, Del 11. [47] Rättentill folkpension kvalifikationsregler i - EffektivarestatistikstyrningDenstatligastatistikens internationella förhållanden. [26] finansiering ochsamordning. [48]

Statens offentliga utredningar 1992

Systematisk förteckning

Skatt dieselolja. [53] Rådgivningen inomjordbrtxetoch

Beskattning vissanaturalönnåner av m.m. [57] trädgârdsnäringen. [99]

Enklare regler for statsanställda. [60] Den framtidaskogsvârdsorganisationen. [lll]

Fortsattrefonnering företagsbeskattningen. av Del Konsumenterna ochlâgprismtiken. studie En av 1671 ändradeköpvanori dagligvaruhandeln. [ll7]

Bostadsförmedling i nya fomier.[71] Svenskträdgårdsnäringmläge och utvecklings

Ekonomisk politikunderkriserochi krig.[75] möjligheter.[119]

Statens fastigheter ochlokaler ny organisation. [79] Åtgärder för att förbereda Serigesjordbruk och - Spararvi för lite Hushållssparandet i samhälls livsmedelsindustri för EG förslag om animalie-

ekonomin.[97] sektorn.[125]

Staten ocharbetsgivarorganisationema. [100] Svenskt fiske nulägeoch itvecklingsmöjlighcter. [136] - Myndigheternas forvaltningskostnader budgetering pris-ochlönelörändringar. av [102] Arbetsmarknadsdepartementet - Administrationen i kanslihuset. Kompetensutveckling rationellstrategi. [7] - en KlaraadministrationenBilaga.[112] Årsarbetstid. [27] - Vissamervärdeskattefrågor. [121] FHU92 [103]

Boverket uppgifterochverksamhet. [I27] 16] Privatförmedlingochuthyningav arbetskraft.

Ett hav av möjligheter ANU-Gruppen vägmot

2000-talets utbildningsmarkiad. [123] Utbildningsdepartementet

Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens Kulturdepartemenet - villkor Ett bolagför rundradioändningar. [10] nytt i högskolan. [I] Lagstiftning satellitsändiingar TV-program. [31] om av Konstnärlighögskoleutbildning. [12] Radiooch i [36] TV ett. Ledningochledarskap i högskolan någraperspektiv Meningsfull vistelse asyförläggning. [69] ochmöjligheter.[15] Förbud etniskdiskriminering i arbetslivet. [96] mot Utvärdering försöksverksamheten av med3-årig Kulturstödvid ombyggnad.[l07]

yrkesinriktad utbildningi gymnasieskolan. [25] Mottagandet asylsökandi och flyktingar.[133] av Fristående skolor.Bidragochelevavgiñer. [38] Arkeologiochexploatering [137]

Resurser för högskolans grundutbildning. [44] Läraruppdraget. [59] Näringsdepartementet

Ettnytt betygssystem. [86] Provaprivat Provning mätteknikinomSP ocl och Pliktleverans. [92] - SMPi europaperspektiv. [74] Svenskskolai världen.[93] Densvenska marknaden töiprojektkapital - statens Skolafor bildning.[94] nuvarande ochframtidaroll [95] Socialbakgrund studiestöd ochövergång till högrestudier.[122]

Jordbruksdepartementet

Mindrekadmiumi handelsgödsel. [14]

Skogspolitiken inför2000-talet. Huvudbetänkande. [76]

Skogspolitiken införZOOO-talet. Bilagor [76]

Skogspolitiken inför2000-ta1et. Bilagorll. [76] Åtgärderför att förbereda Sveriges jordbrukoch

livsmedelsindustri för EG förslag om vegetabilie- sektom,livsmedelscxporten ochdenekologiska produktionen. [87]

Veterinärverksamhetbehov,organisation och - Finansiering. [88] Biobränslen för framtiden.[90]

Biobränslen för framtiden.Bilagedel.[91]

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Civildepartementet Ekonomioch rätt i kyrkan. [9] Kasinospelsverksamhet i folkrörelsernas tjänst [33] EES-anpassning av marknadsföringslagstiñningen.[49] Mer för mindre nya styrfon-ner förbam-och ungdomspolitiken. [54] Regionala roller en perspektivstudie. [63] - Utsikt mot framtidens regioner sjudebattinlägg. [64] - Kartboken.[65] Västsverigeregioni utveckling. - [66] Det kommunala medlemskapet. [72] Kommunaluppdragsverksamhet. [128] Vinna eller försvinna folkrörelsemas lotterier och speli framtiden.[130] Handlingsoñentlighet hoskommunala företag.[l34] Sekretesslagen i en fri kommunalnämndorganisation. [140]

Miljö- och naturresursdepartementet Regler för risker.Ettseminarium varförvi tillåter om mer föroreningar inne änute. [2] Fastighetsdatasystemets datorstruktur. [34] Kart-och mätningsutbildningar i nya skolformer.[35] Angående vattenskotrar. [41] Kretslopp Basen för hållbarStadsutveckling. [42] - EcocyclesThe - Basis of Sustainable UrbanDevelop ment. [43] Miljöfarligt avfall - ansvar och riktlinjer. [45] Miljöskulden.En rapportom hurmiljöskulden utvecklas om ingenting gör. [58] Långsiktigmiljöforskning.[68] VåruppgiftefterRio svenskhandlingsplan inför - 2000-talet. [104] SwedishEnvironmental Debt.[126] Miljöskadeförsälcring och handräckningskosmader. [135] Miljöfarligtavfall nya regler.[141] -

. -v--A.un. .. 8. . VVJWÄGL. läiI;;L.

1993-02-03

Srv1-øxEt'35-JT n w i 2 I