Älvsäkerhet

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Älvsäkerhet

S U

1995:40 Betänkande av Utredningen om dammsäkerhet och höga flöden

min

m Statens offentliga utredningar

1995 :4O

Kommunikationsdepartementet

Älvsäkerhet

Betänkande av Utredningen dammsäkerhet och höga flöden om Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes. Offentliga Publikationer. på uppdrag av Regeringskanslietsförvziltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställashos: Regeringskanslietsförvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-763 24 81

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13931-6 Stockholm 1995 ISSN 0375-250X i

Älvsäkerhet 3

Till statsrådet och chefen för

Kommunikationsdepartementet

Genom beslut den 5 maj 1994 bemyndigade regeringen

chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor dels om dammsäkerhet, dels skydd mot översvämningar samt att om besluta sakkunniga, experter och annat biträde utom redaren.

Med stöd bemyndigandet förordnades den 14 juli

av 1994 generaldirektören Torkel Sölve särskild utredare. som Samma dag förordnades sakkunniga försvarsdirektören som

Olle Carlbom, räddningschefen Per Olov Carnerud, professorn Klas Cederwall, avdelningsdirektören Lars Ekberg,

verkställande direktören Anders Lindh, civilingenjören Urban Norstedt och avdelningsdirektören Gunlög Wennerberg experter hovrättsassessorn Lars-Eric samt som

Hult, departementssekreterarna Mats Ekenger, Mats Midsander, Göran Lagerstedt och Eva Thorsell. Chefsråd- Ingvar Gunnarson förordnades den 28 september

mannen 1994 sakkunnig fr.o.m. den 12 september 1994. som Departementssekreteraren Olof Molin förordnades att tjänstsekreterare fr.o.m. den 17 augusti 1994. Vidare göra som har Magnus Brandel vid Institutet för Vatten- och Luftvârdsforskning medverkat vid utarbetandet av avsnitten om forskning. överlämnar härmed betänkandet Älvsåker- Utredningen het. Särskilt yttrande har avgivits Per Olov Carnerud. av Utredningens arbete är härmed avslutat.

Stockholm den 31 mars 1995

Torkel W. Sölve

Olof Molin

4 .Älvsäkerhet

Ilvsäkerhet 5

Innehållsförteckning

Förkortningar 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 15 . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . .

1 Inledning 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Dammsäkerhet 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Allmänt 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.1 Fyllningsdammar 33 . . . . . . . . . . . . 2.1.2 Betongdammar 37 . . . . . . . . . . . . . 2.2 Dammbrott 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.3 Lagstiftning dammsäkerhet m.m. 42 om . . . . 2.4 Tillsyn 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2.4.1 Ansvaret för tillsynen enligt vatten-

lagen 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.2 Länsstyrelsernas tillsynsarbete

47 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Dammsäkerhetsnämnden 50 . . . . . . . . . . . 2.6 Dammsäkerhetsarbetet 52 . . . . . . . . . . . .. 2.6.1 Sverige 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6.2 Internationellt 55 . . . . . . . . . . . . . . 2.7 Konsekvenser av dammbrott 57 . . . . . . . . . 2.8 Dimensionerande flöden 59 . . . . . . . . . . . .

6 Älvsäkerhet S0 U 1 995 40 :

2.8.1 Tidigare grunder för dimensione-

ringar 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.8.2 Flödeskommittén 60 . . . . . . . . . . . . 2.8.3 Riskklassindelning 62 . . . . . . . . . . 2.9 Konsekvenser av riktlinjerna 63 . . . . . . . . . 2.10 Dammsäkerheten i Sverige 64 . . . . . . . . . .

3 Översvämningar 67

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Allmänt 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Större översvämningar 68 . . . . . . . . . . . . . 3.3 Vattenkraftens regleringar och deras be-

tydelse för översvämningar m.m. 70 . . . . . .

3.4 Åtgärder avseende

översvämningar 73 . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.5 Stöd till översvämningsbegränsande åtgärder 76

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Forskning och utveckling 77 . . . . . . . . . . . . . .

5 Räddningstjänst 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Räddningstjänstens uppgifter och

organisation 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Planering 82 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3 Förebyggande åtgärder, riskanalyser och

information 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Alarmering och informationsskyldighet 85 . .

6 överväganden och förslag 87

. . . . . . . . . . . . . . 6.1 Uppläggningen 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Utvecklingen i fråga om

dammsäkerhet och åtgärder mot

översvämningar 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Dimensionerande flöden 90 . . . . . . . . . . . . 6.4 Dammsäkerhetsarbetet 92 . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Utgångspunkter 92 . . . . . . . . . . . ..

SOU 1995.-40 Älvsäkerhet 7

6.4.2 Grundläggande säkerhetskrav på

dammar m.m. 96 . . . . . . . . . . . . . 6.4.3 Behov av åtgärder 98 . . . . . . . . . . .

6.5 Översvämningar 99

. . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.1 Problem och åtgärder 99 . . . . . . . . . 6.5.2 Beslut i kritiska situationer 102 . . . . . 6.5.3 Behovet av åtgärder i övrigt 104 . . . . .

6.6 Ansvarsfördelning, myndighetsuppgifter

105 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.1 Nuvarande ordning 105 . . . . . . . . . . 6.6.2 Regional samordning 106 . . . . . . . . . 6.6.3 Behov av ett centralt organ med

myndighetsansvar 112 . . . . . . . . . . . 6.6.4 En delegation och ett râd 116 . . . . . . . 6.6.5 System för fel- och tillbudsanalys 119 . 6.7 Forskningsfrågor 121 . . . . . . . . . . . . . . . . 6.8 Informationsfrågor 124 . . . . . . . . . . . . . . .

6.9 Föreslagen lagändring 128

. . . . . . . . . . . . .

6.10 Övriga frågor 129

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilt yttrande 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Skred till följd dammbrott 133 m.m. av . . . . . . . 2 Kommittédirektiv 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Älvsäkerhet SOU 1995.-40

Älvsåkertet 9

Förkortningar

DSU Den år 1987 avslutade utredningen om dammsäkerhet m.m. FoU Forskning och utveckling NFR Naturvetenskapliga forskningsrådet SMHI Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

VASO Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan

VAST Svenska kraftverksföreningens stiftelse för tekniskt utvecklingsarbete Vattenavgifts- Förordningen 1983:945 om avgifter förordningen enligt vattenlagen 1983:291, m.m.

10 Alvsakerhez SOU 1995.-40

Ailisäkerhet l 1

Sammanfattning

Utredningen bedömer liksom 1987 års utredning dammsäkerheten i Sverige i stort sett som god. Beredskapen mot översvämningar har inte utsatts för allvarligare påfrestningar men har brister. Generellt saknar samhället i dag en sammanhållande styrning och kontroll över dammsäkerhet och åtgärder mot översvämningar. Den centrala frågan i utredningens rapport gäller därför hur staten skall kunna agera mer målmedvetet och med bättre kompetens både på regional och central nivå i frågor om dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. Frågan om hur bebyggelse skall planeras för att översvämningar skall undvikas har utredningen ansett ligga utanför sitt uppdrag. Däremot tas principiellt upp behovet av underlag för

bebyggelseplaneringen som riskzonkartor och annan in-

formation om flöden och deras utbredning. Utredningen hävdar att det måste vara ett självklart mål för säkerhetsarbetet att personskador och mer omfattande egendomsskador inte skall orsakas av dammhaverier. Det är också väsentligt att inom ramen för givna vattenhushållningsbestämmelser anpassa verksamheten för att begränsa stora översvämningar vid höga flöden. För varje älv eller annat vattendrag där dammbrott eller naturliga översvämningar kan orsaka allvarligare skador bör det finnas en sammanhållen och aktuell planering av läns-

styrelsernas och kommunernas insatser både i förebyggande

syfte och av åtgärder inom räddningstjänstens ram. Länsstyrelserna är tillsynsmyndigheter för damrnanläggningarna

12 Älvsåkertet

och för räddningstjänsten. De har vidare ett regionalt ansvar för samordningen av den fysiska planeringen. Utredningen föreslår därför att länsstyrelserna får i uppdrag att, där det inte redan är gjort, bilda och leda älvvisa regionala samordningsorgan för flödesfrågor. Viktiga uppgifter är att se till att det genomförs riskanalyser innefattande studier av flodvågor och andra dammbrottskonsekvenser, att det finns data om översvämningars frekvens och utbredningar, t.ex. i form av riskzonkartor, och att informationen höga flöom den förbereds så att den fungerar i krissituationer. I samordningsorganen bör ingå representanter för bl.a. länsstyrelserna, de kommunala räddningstjänsterna, andra kommunala organ, larmcentraler samt i förekommande fall för ägare av större dammar och SMHI:s prognos- och varningstjänst. En älv med biflöden och tillrinningsområde måste behandlas som en helhet och inte delas på flera samordningsorgan. När älvsystemet berör flera län måste länsstyrelserna därför komma överens om vilken av dem som skall svara för samordningen beträffande varje älvsystem. Utredningen föreslår ett tillägg till vattenlagen som gör det möjligt för länsstyrelsen att besluta om ökning och

begränsning av tappning om det är nödvändigt för att

avvärja fara för liv eller hälsa eller rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak. Avsikten är att ingripanden skall kunna göras på ett tidigare stadium än som nu är

möjligt enligt räddningstjänstlagen. Utredningen anser vidare att det är nödvändigt att läns-

styrelserna ökar sina insatser och stärker sin kompetens när det gäller dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. Ansvaret för dammarnas säkerhet vilar enligt vattenlagen entydigt på dammägaren. Vattendomstolen granskar säker-

heten vid tillståndsgivningen medan länsstyrelsen för

svarar tillsynen i såväl anläggnings- driftsskedet. Utredningen som konstaterar att det inte har framkommit någon anledning att

llvsäkerhet 13

ifrågasätta denna grundläggande ordning för säkerhetsarbe-

tet. Utredningen har emellertid funnit att det behövs ett

centralt organ för vissa myndighetsuppgifter. Detta organ,

förslagsvis kallat Dammsåkerhetsdelegationen, bör tjäna

regeringens expertorgan området, följa utvecklingen

som och föreslå de åtgärder den finner motiverade och i övrigt till regeringen utvecklingen beträffande rapportera om dammsäkerhet och åtgärder mot översvämningar. Den bör också lägga fram förslag till regeringen den statligt om stödda forskningen på området. Delegationen föreslås bestå med erfarenheter från området och med hög av tre personer kompetens inom teknik och forskning avseende dammar och älvsystem samt vattenrätt. Någon heltidsanställd personal inte behövas. De kostnadsökningar som kan bli synes följden utredningens förslag torde vara mycket måttliga. av Den nuvarande Dammsäkerhetsnämnden, som inte är någon myndighet, består två vattenrättsligt sakkunniga av samt expertis från de dammägande företagen och personer från SMHI och Räddningsverket. Utredningen föreslår i samråd med Dammsäkerhetsnämnden att denna förändras så att representanter för länsstyrelserna, kommunerna och forskningen tillförs samt att den byter namn till Dammsä-

kerhetsrådet. Delegationens ledamöter bör ingå i Dammsä-

kerhetsrâdet och dess ordförande besätta motsvarande post i rådet. Utredningen det vidare väsentligt att det skapas ett anser

heltäckande system för incidentrapportering och analys i

fråga dammanläggningar. Utredningen anser att Dammom säkerhetsrådet är det lämpligaste organet för att svara för analysarbetet och för detta föranledda rekommendationer av om säkerhetshöjande åtgärder. För att vidmakthålla och utveckla kunskaper och kompedammsäkerhet och höga flöden behövs en långsiktens om tigt bedriven forskning. Staten bör enligt utredningen på ett

14 Älvsäkerhet sou 1995:40

mer målmedvetet sätt än hittills till att sådan forskning se kommer till stånd. Kraftindustrins insatser området bör kompletteras med statliga insatser.

SOU 1995.-40 Älvsäkerhet 15

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i vattenlagen 1983:291

Härigenom föreskrivs i fråga om vattenlagen 1983:291 att 4 kap. 4 § och 10 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 4 §

Om det till följd av skada eller för att förebygga en skada är nödvändigt att tillståndspliktiga ändrings- eller lagningsarbeten utföras utan dröjsmål får arbetena utföras utan

föregående tillstånd. Ansökan om godkännande av arbetena

skall dock göras snarast möjligt.

Om det för att avvärja Om det för att avvärja fara för liv eller hälsa, fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom rädda värdefull egendom eller sådan orsak eller av annan sådan orsak av annan är nödvändigt att åtgärder är nödvändigt att åtgärder vidtas som strider mot vidtas som strider mot meddelade bestämmelser meddelade bestämmelser om innehållande och tapp- om innehållande och tappning av vatten, får åtgär- ning av vatten, får åtgärderna vidtas utan föregåen- derna vidtas utan föregående tillstånd. Ansökan om de tillstånd. Länsstyrelsen godkännande av åtgärderna får besluta om sådana åtgärder. Ansökan om

16 Alvsákerhet sou 1995.40

skall dock göras snarast godkännande åtgärderna av möjligt. skall dock göras snarast möjligt.

10 kap. l §

Om ett vattenföretag innebär drift av ett Vattenkraftverk,

2. vattenreglering som avser års- eller flerårsreglering,

vattenöverledning för något annat ändamål än kraftändamål, 4. ytvattentäkt skall den som innehar tillstånd till företaget betala en årlig bygdeavgift som bestäms vattendomstolen att utgå av efter avgiftsenheter och avgiftsklasser enligt 2 och 3 §§. Avser vattenföretaget utvidgning ett annat vattenföretag av eller, om utvidgning tidigare skett, flera andra vattenföretag, vartill tillstånd lämnats enligt denna lag, skall gemensam avgift fastställas såsom för ett enda företag, varvid tidigare utgående avgift bortfaller.

Bygdeavgift skall enligt Bygdeavgift skall enligt de närmare bestämmelser de närmare bestämmelser som meddelas av meddelas rege- som av regeringen användas dels för att ringen användas dels för att

förebygga eller minska förebygga eller minska

sådana skador av vatten- sådana skador vattenav

företaget eller anläggningar företaget eller anläggningar

för detta som inte har för detta inte har som ersatts enligt 9 kap. och för ersatts enligt 9 kap. och för att gottgöra sådana skador, att gottgöra sådana skador, dels för att tillgodose all- dels för täcka kostnader att männa ändamål beträffande för regional samordning av

Älvsäkerhet 17

den bygd berörs av arbete med dammsäkerhet som vattenföretaget eller anlägg- och skydd mot översvämningar för detta. ningar beträjfande den bygd som berörs av vattenföretag eller anläggningar för detta, dels ock för att tillgodose andra allmänna ändamål för denna bygd.

Denna lag träder i kraft den

18 Älvsåkermt

Förslag till Förordning om ändring i förordningen 1983:945 om avgifter enligt vattenlagen

1983:291, m.m.

Härigenom föreskrivs fråga om förordningen 1983:945 om avgifter enligt vattenlagen 1983:291, m.m. dels att 9 och 10 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 4 a av följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4a§

Ansökan av länsstyrelse eller kommun om bidrag ur avgiftsmedel för att täcka kostnader för regional samordning av arbete med dammsäkerhet och skydd mot översvämningar i bygden görs hos vattendomstolen.

Vid avgörande av ären- Vid avgörande av ärenden som avses i 4§ skall den som avses i 4§ och vattendomstolen bestå av 4 a § skall vattendomstolen ordföranden, en teknisk bestå av ordföranden, en ledamot och två nämnde- teknisk ledamot och två män. Ordföranden kan nämndemän. Ordföranden

Älvsåkertet 19

bestämma att två tekniska kan bestämma att två tekledamöter skall delta. niska ledamöter skall delta.

Vid avgörandet skall hänsyn tas till vad som i varje särskilt fall kan anses skäligt. Om vattendomstolen anser att en särskild utredning behövs, får en sådan utredning göras att upplysningar inhämtas från myndigheter i orten genom eller på något annat lämpligt sätt. När omständigheterna föranleder det, bör en kungörelse om ärendet införas i ortstidningen.

Särskilda kostnader för vattendomstolen, som är förenade med ärendets utredning och avgörande, skall betalas medel enligt 10 kap. 1 § vattenlagen 1983:291 har av som betalats för vattenföretaget. Vattendomstolen får bestämma att sökanden skall samma medel skälig ersättning för av sina kostnader i ärendet.

9§

Avgiftsmedel enligt Avgiftsmedel enligt

10 kap. 1§ vattenlagen 10 kap. 1§ vattenlagen

1983:291 skall, sedan 1983:291 skall, sedan medel i mån av behov har medel i mån av behov har avsatts för användning avsatts för användning

enligt 4 § denna förord- enligt 4 § eller 4 a § denna

ning, i övrigt användas till förordning, i övrigt aninvesteringar för ändamål, vändas till investeringar för som främjar näringsliv eller ändamål, som främjar näservice i bygden eller ringsliv eller service i annars är till nytta för bygden eller annars är till denna. nytta för denna.

Till ändamål avses i första stycket kan lämnas lån som eller bidrag. Ett sådant lån eller bidrag får dock inte med-

20 Älvsäkerhet sou 1995.-40

föra att det blir nödvändigt att även i fortsättningen bevilja medel för ändamålet eller att staten eller berörda kommuner kan förorsakas inte avsedda kostnader.

När låne- eller bidragsbeloppets storlek bestäms, skall hänsyn tas till beskaffenheten av det ändamål som avses med lånet eller bidraget och hur stor del av kostnaderna för ändamålet som lånet eller bidraget kommer att utgöra. Hänsyn skall tas till statligt stöd som lämnas i ordannan ning.

lO§

Ansökan om lån eller Ansökan om lån eller bidrag till andra ändamål bidrag till andra ändamål än som avses i 4§ av än som avses i 4§ eller medel enligt 10 kap. l§ 4a§ av medel enligt 10 vattenlagen 1983:291 görs kap. l § vattenlagen hos länsstyrelsen i det län 1983:291 görs hos länsdär medlen skall användas. styrelsen i det län där medlen skall användas.

Om ansökan gäller lån eller bidrag till främjande av rennäringen, skall länsstyrelsen med eget yttrande överlämna ärendet till Statens jordbruksverk för avgörande. Storleken av de medel som skall stå till jordbruksverkets omedelbara förfogande för främjade av rennäringen fastställs för varje år av länsstyrelsen och jordbruksverket i samråd. Om myndigheterna inte kan enas om storleken av dessa medel eller, vid prövning av en ansökan, behovet ytterligare om av medel till detta ändamål, avgör regeringen frågan.

Beslut i låne- och bidragsärenden fattas av länsstyrelsen eller, i fall som avses i andra stycket första meningen, av jordbruksverket. Samråd skall ske med berörda kommuner

Älvsåkertet 21

och, särskilda skäl föreligger med vattendomstolens om ordförande. Länsstyrelsens och jordbruksverkets beslut fâr inte överklagas.

Denna förordning träder i kraft den

22 Ä-lvsäkerhet SOU 1995.-40

Förslag till

Förordning med instruktion för Dammsäkerhetsdelegationen

Härigenom föreskrivs följande.

Uppgifter 1 § Dammsäkerhetsdelegationen skall främja dammsäkerheten i landet och verka för att höga flöden som kan orsaka skador begränsas vid driften av dammar. Delegationen skall följa utvecklingen inom verksamhetsområdet. Den skall regelbundet rapportera till regeringen utvecklingen och när det är påkallat lämna regeringen om förslag till åtgärder för att förbättra dammsäkerheten och skyddet mot översvämningar. Den skall därvid uppmärksamma behovet av forskning. Delegationen skall vid behov samråda med andra berörda myndigheter och med berörda organisationer.

Organisation 2 § Delegationen består av tre ledamöter, av vilka en är ordförande. Av ledamöterna skall en inneha eller ha in-

nehaft ordinarie domartjänst, en vara tekniskt sakkunnig

inom området och en vara sakkunnig beträffande forskningen inom detta. Ordföranden och de båda ledamöterna utses av regeringen för en bestämd tid. Delegationen får utse en sekreterare.

SOU 1995.-40 Älvsäkerhet 23

Ärendenas handläggning m.m. 3 § Delegationen skall sammanträda pâ begäran av ordföranden eller någon annan ledamot.

4 § Delegationen är beslutsför när ordföranden och minst en av de andra ledamöterna är närvarande.

5 § Delegationen får i arbetsordning eller genom särskilt beslut överlämna ordföranden, någon annan ledamot eller sekreteraren att avgöra ärenden, som är av det slaget att de inte behöver prövas av hela delegationen.

6§ Ordföranden eller sekreteraren får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena.

7 § Av bestämmelserna i verksförordningen 1987:1100 skall 29 § om myndighetens beslut tillämpas delegationen.

Denna förordning träder i kraft den

24 Altsäkerhet SOU 1995 .40

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1990: 1510 med länsstyrelseinstruktion

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1990:1510 med länsstyrelseinstruktion att 3§ skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Länsstyrelsen svarar för Länsstyrelsen svarar för bland annat frågor om bland annat frågor om

de allmänna valen, de allmänna valen, - polisverksamheten, polisverksamheten, - den civila försvarsbe- den civila försvarsbe- - redskapen redskapen, räddningstjänsten och räddningstjänsten och - saneringen efter utsläpp saneringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk från en kärnteknisk

anläggning, anläggning, den sociala omvårdna- den regionala samord- - den, ningen arbetet med av hälsoskyddet, dammsäkerhet och skydd - -jämställdhet mellan motöversvämningar, kvinnor och män den sociala omvårdna- kommunikationerna, den, samordningen av tra- hälsoskyddet, - fiksäkerhetsarbetet, jämställdhet mellan bostadsfinansieringen, kvinnor och män, plan- och byggnads- kommunikationerna, - väsendet,

Älvsäkerhet 25

hushållningen med na- samordningen av traturresurser, ñksäkerhetsarbetet, utbildningen, bostadsfinansieringen, djurskyddet, plan- och byggnadslivsmedelskontrollen, väsendet, lantbruket, hushållningen med narennäringen i förekom- turresurser , mande fall, utbildningen, fisket, djurskyddet, kulturmiljön, livsmedelskontrollen, regionala utvecklings- lantbruket, insatser, rennäringen i förekomnäringslivsutveck- mande fall, lingen, fisket, främjandet av konkur- kulturmiljön, rensen, regionala utvecklingsglesbygdsutvecklingen, insatser, naturvärden, näringslivsutvecklingmiljöskyddet. en, främjandet av konkurrensen, glesbygdsutvecklingen, naturvärden, miljöskyddet.

Ansvaret vilar dock inte pâ länsstyrelsen, om det finns särskilt föreskrivet att någon annan statlig myndighet skall svara för sådana uppgifter.

Denna förordning träder i kraft den

26 Älvsäkerhet

Älvsäkerhet 27

l Inledning

Di rekti ven

Genom beslut den 5 maj 1994 bemyndigade regeringen chefen för Kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor dels om dammsäkerhet, dels om skydd mot översvärrmingar. Utredaren lämnades sammanfattningsvis följande direktiv.

Utredaren skall

Se över ansvarsfördelningen för darnmsäkerheten med särskild tonvikt på tillsyn och samordning mellan dammägare, myndigheter, kommuner och andra organ samt utvärdera hur detta ansvar bör fullgöras.

Överväga de dammsäkerhetsâtgärder resp. förebyggande

åtgärder mot översvämningar som darmnägarna, SMHI, länsstyrelserna, Räddningsverket och Dammsäkerhetsnämnden vidtagit till följd av Damrnsäkerhetsutredningen och propositionen 198889: 1 16 om vissa dammsäkerhets- och vattenkraftsfrågor, m.m., samt föreslå eventuella kompletterande åtgärder.

Pröva hur den tekniska forskningen om dammsäkerheten kan bidra till att utveckla metoder för mätningar och analys av säkerheten.

28 flvsäkerhet

Utreda hur information om dammsäkerhet och över- svämningar kan förbättras mellan dammägarna, SMHI, Dammsäkerhetsnämnden, länsstyrelser, Räddningsverket samt kommuner och allmänhet längs älvarna.

Av utredningens direktiv framgår att den också har att beakta direktiv om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 och att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23. Utredningens direktiv återges i sin helhet som bilaga Vidare beslutade regeringen den 14 juli 1994 att genom tilläggsdirektiv ge vissa utredningar, bl.a. denna, i uppdrag att närmare utreda hur myndigheternas krav uppgiftslämnande från företagen inom för utredningen aktuella områden kan begränsas och förenklas. Främst borde enligt tilläggsdirektivet arbetet inriktas på den belastning de mindre företagen utsätts för till följd av uppgiftslämnandet.

Bakgrund

En särskild utredare har tidigare utrett dammsäkerhetsfrâgor samt övervägt åtgärder för att minska risken för och effekterna av översvämningar. Denna dammsäkerhetsutredning DSU lämnade i november år 1987 sitt betänkande SOU 1987:64 Dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. DSU bedömde att darnrnsäkerheten i landet i stort sett var god och att den var på väg att ytterligare förbättras. Enligt utredningen behövdes inga mer omfattande ändringar av lagstiftningen eller myndighetsorganisationen området. DSU lade emellertid fram vissa förslag till lagändringar, preciseringar av ansvars- och uppgiftsfördelningen beträffande dammsäkerhet samt uppdrag till myndigheter.

Änlvsäkerhet 29

Regeringen tog ställning till betänkandet genom prop. 1988892116 vissa dammsäkerhets- och vattenkraftsom frågor, m.m. Regeringen delade i princip DSU:s uppfattning att mer omfattande förändringar av lagstiftning eller organisation inte behövdes. Regeringen ställde sig vidare bakom merparten DSU:s konkret inriktade förslag. Dessa av mer redovisas i det följande i avsnitten om damrnsäkerhet och skydd mot översvämningar. om

Propositionen godtogs sedermera riksdagen bet.

av 198889:BoU 12 och JoU 22, rskr. 1988892265 och 303. Uppdraget till den utredaren, som inledde sitt arbete nye

i slutet augusti 1994, innebär uppföljning och översyn

av en utvecklingen inom de berörda områdena sedan den nyss av

nämnda propositionen lades fram. Det innebär också att

närmare utreda vissa särskilda frågor, främst beträffande

säkerhetsarbetets organisation och om forskning.

Den utredningen har antagit benämningen Utrednya ningen damrnsäkerhet och höga flöden. om Den följande beskrivningen av rådande förhållanden är kortfattad. I flera avseenden innehåller DSU:s betänkande utförligare redovisningar, fortfarande är aktuella. som

30 Älvsäkerhet sou 1995.-40

Älvsâkerhet 3 1

2 Dammsäkerhet

2. 1 Allmänt

Dammanläggningar byggs generellt för att ta till vara vattentillgångar varierar i tid och rum men också för att som skydda mot skador vid översvämning och mot andra skador hänger samman med höga flöden. I Sverige har vatsom tenresurserna tidigare främst byggts ut för att utnyttja vattnets lägesenergi t.ex. i stångjärnshammare men också bl.a. för att skapa inre farleder genom kanaler och slussar. Under detta sekel har alstringen av elektrisk kraft varit det dominerande ändamålet. I och med utbyggnaden för elproduktion har många dammar fått sådan höjd och kan dämma upp en sådan en mängd vatten att följderna av ett dammbrott skulle kunna bli svåra. I detta betänkande behandlas enbart frågor om att förebygga sådana händelser, dvs. att Vattenmassor strömmar okontrollerat darnrnanläggning med risk för skador på ur en eller egendom. Frågor om bl.a. arbetarskydd och personer om skydd mot skador av elektricitet från anläggningens elutrustning tas inte upp. Enligt länsstyrelsernas registreringar finns det upp emot 6 000 dammar i Sverige av varierande storlek och ålder

äldre uppgifter talar om ca 10 000.

Som exempel dammar för olika ändamål kan nämnas kraftverks- och sjöregleringsdammar, sågverks- och kvarndammar, grunddammar och invallningsdammar. Vidare finns det dammar anlagda vid gruvor och anrikningsverk

32 flvsäkerhet

för avfallssedimentering. I Sverige finns det något 20-tal sådana mellan 10 och 30 meters höjd. Det finns också provisoriska dammar fångdammar som används för att - temporärt hålla en arbetsplats fri från vatten. Bland större dammar är kategorin kraftverks- eller regleringsdammar dominerande. Ca 140 dammar betecknas som höga dammar, dvs. de har en höjd över 15 m. En uppdelning i storlek ger för kraftindustrins dammar högre än 15 m följande bild 1988:

Dammhöjd i antal meter

15-25 26-50 51-75 76-100 100 Summa

89 48 4 3 3 141

49 av dessa dammar ägdes av Vattenfall och 92 av privata och kommunala företag. Landets högsta damm är Trängslet i Dalälven med 125 meters höjd. Landets största regleringsmagasin, Vänern med regleringsvolymen 9 380 miljoner m3, har förhålen landevis låg damm vid utloppet i Vargön, lägre än 15 m. Det näst största magasinet, Suorva, med 5 900 miljoner m3 har tre dammar med höjderna 30, 50 och 61 m. Man kan också indela dammarna i olika typer beroende det byggnadsmaterial som använts. Vanligast är stenoch jordfyllningsdammar samt betongdammar. Gamla dammar kan också vara gjorda som murverksdammar. För provisoriska dammar kan även trä och stål komma till användning.

Älvsåkertet 33

2. l 1 Fyllningsdammar

.

Fyllningsdammen är den vanligaste dammtypen och svarar

uppskattningsvis för omkring 85 % av alla höga dammar i

landet och är ännu dominerande för lägre dammar. mer

Äldre dammar byggdes i allmänhet ett enda jordmaterial

av ibland försågs med erosionsskydd slänterna. Sådana som homogena dammar är fortfarande vanliga bland låga dam- Negativa erfarenheter dessa och ökade krav mar. av säkerhet när började att bygga högre dammar har man drivit fram konstruktionsprinciper med en zonindelning nya dammtvärsnittet. Dessa fyllningsdammar har ett inbyggt av djupförsvar mot dammbrott. I Sverige består den centrala eller något uppströms

placerade tåtande den s.k. tätkärnan, oftast av väl

zonen, packad figur. Moränens viktigaste egenskaper

morän se

för detta ändamål är dess hållfasthet och täthet. Svagheterna utgöres dess benägenhet att erodera och i viss mån dess av

tjälkånslighet. Tätkärnan måste alltså skyddas mot inre

erosion och frysning.

Tätkärnan hålls plats stödjande zoner, som har av sin primära uppgift att länka av den horisontella vatsom tenlasten ned i undergrunden och konstruktionen erforge derlig stabilitet. I Sverige utgörs stödmaterialet oftast av eller sprängsten. Den yttre släntlutningen anpassas till grus stödfyllningens inre hållfasthet för att ge dammen eftersträvad stabilitet. Uppströms skyddas slänten så grovt material att den av kan motstå påverkan vågor. För större dammar brukar av fribordet, dvs. höjden mellan dämningsyta och dammkrön, variera mellan 3 och 6 beroende bl.a. lokala förhålm landen såsom våghöjder, särskilda försvarstekniska krav

m.m.

34 Alvsakernez sou 1995:40

FYLLNINGSDAMMAR

Stenfyllningsdamm, stödfyllning av sprängslen

Jordfyllningsdamm, stödfyilning av jord t ex grus, morän

Älvsäkerhet 35

Varken eller språngstensfyllning är tillräckligt grusfinkornig för att förhindra att de fina partiklarna, som utgör själva tätningen i tätkärnan, följer med det vatten som alltid rör sig igenom dammen ut ur moränen. För att inte följden skall bli att erosionskanaler öppnas genom kärnan måste en övergångszon med filtrerande egenskaper placeras mellan tät- och stödzon. Vanligtvis används sandigt grus eller sand som filter i denna zon. De två vanligaste orsakerna till dammras för fyllningsdammar är överströmning och inre erosion. Om vatten strömmar över krönet en fyllningsdamm gröper det dammen nedströmssidan och i krönet. Den ur kanal bildas vidgar sig neråt och sidorna. Förloppet som vid ett sådant dammras kan vara snabbt. På mindre än en timme kan haveriet fullbordat. Det är alltså nödvändigt vara att bygga tillräckligt stora utskov, luckor eller bräddavlopp, för att kunna släppa fram alla tänkbara flöden så att vattnet inte kan nå så högt i magasinet att det skadar dammen.

För att dessa avbördningsanordningar skall fungera

säkert krävs att luckorna har redundant manövrering. Det innebär att de skall kunna öppnas med minst två av varandra oberoende anordningar. Exempelvis får kraftförsörjningen inte vara gemensam. säkerhetskrav av detta slag ställs på dammar där konsekvenserna av dammbrott kan bli allvarliga för tredje man. Vidare måste dammar ha goda säkerhetsmarginaler mot överströmning. De flesta dammar tål viss överdämning över den i vattendomen fastlagda dämningsgränsen. Vattenlagen medger numera också att denna marginal får utnyttjas tillfälligt i nödlägen. Bedömningen vilken överdämning som kan tillåtas av utan avkall på dammsäkerheten måste omfatta ett stort antal delkomponenter: sannolikheten för extrem vind, vågbildning och vågutbredning, snedställning av vattenmagasinets yta grund vindpåverkan, brytande vågor mot dammav

36 Älvsäkerhet SOU 1995.-40

slänten, uppspolning från brytande vågor, sättningar hos dammkrönet, dammkärnans kondition och uppbyggnad i dess övre del osv. Detta medför att man för varje enskild damm måste fastlägga den säkra överdämningsnivån. Fyllningsdammarnas överdämningsnivå bestäms bl.a. av att vågor i skadlig omfattning inte får slå över krönet. Därtill lägger normalt riskerna med en överströmning av tätkärnan en övre gräns för vattennivån i höjd med tätkärnan. Avståndet från dämningsgränsen upp till tätkärnans överkant utgör en mycket viktig del av en fyllningsdamms säkêrhetsmarginal. När det gäller inre erosion är en fyllningsdamm uppbyggd med ett inre djupförsvar mot dammbrott. Den första försvarslinjen består av tätkärnan som är skyddad mot inre erosion genom nedströmsfiltret. I tätkärnan förekommer mer eller mindre regelmässigt inhomogeniteter orsakade av bl.a. utläggnings- och packningsmetod eller ojämna sättningar i kärnan, t.ex. till följd av upphängning mot stödzonerna eller ojämnheter i grunden. Tätkärnan utgör i sig alltså inget säkert skydd mot inre erosion, utan först i kombination med filtret. Det är därför mycket viktigt att kraven på filtret mot moränmaterialet uppfylls över hela kontaktytan mot kärnan. Skulle filtret mot tätkärnan vara för grovt i någon punkt och denna punkt sammanfalla med någon svag punkt eller svagt skikt i tätkärnan kan kärnan här utsättas för inre erosion. En kanal bildas genom kärnan. Om denna första försvarslinje sviktar skall den andra försvarslinjen träda in genom att korn från uppströmsfiltret följer med den tilltagande vattenströmmen in i erosionskanalen. Detta filtermaterial har en förmåga att blockera kanalen och successsivt reducera läckflödet. Att filtermaterial detta sätt vandrar in i kärnan ger ofta upphov till en insjunkning vid krönets uppströmskant. Sådana sjunkhål har uppkommit vid flera dammar. I Sverige finns exempel från

SO U 1 995 .40 Äilvsäkerhet 37

t.ex. Hällby, Grundsjön, Bastusel, Porjus och Suorva. Sjunkhålen utgör en bekräftelse på att dammens andra försvarslinje har trätt i funktion. Den tredje försvarslinjen utgörs av att nedströms stödfyllning har förmåga att ta hand och leda bort det läckom flöde kan uppstå dammkärnan utan att förlora som genom sin stabilitet. Detta ställer krav på godtagbar totalstabilitet i stödfyllningen också vid ett eventuellt förhöjt vattenstånd i stödzonen. Vidare är det viktigt att dammtån är skyddad med tillräckligt stor sten för att klara även koncentrerade utflöden. Flera svenska stenfyllningsdammar har utsatts för inre erosion denna har ofta helt eller delvis upphört av sig men själv och uppkommet läckage har successivt minskat. Inte i något fall har inre erosion lett till dammbrott. I flera fall har skadorna reparerats injektering, installation av genom slitsmurar eller genom partiell ombyggnad.

2.1.2 Betongdammar

Varje damm är unik framför allt sin design och den genom samverkan med undergrunden alltid är helt specifik för som det aktuella dammläget. Betongdammar grundläggs normalt berg. Kraftöverföring egenvikt och vattenlast i övergången från själva av betongdammen till berggrunden måste uppfylla fastställda krav på största tillåtna påkänning.

Varje fiktivt avgränsad del av dammen måste vara

stabil när den utsätts för alla aktuella och möjliga krafter. Betongdammar figur kan utformas massiva och

se som

tunga konstruktioner vars egenvikt länkar av den horisontellasten från dammagasinets vatten ned i grunden. Konstruktionen kan göras lättare om t.ex. en främre betongvägg stöttas betongskivor eller lameller bakifrån. En speciell av

38 Älvsäkerhet

BETONGDAMMAR

A A

i

EK

PLAN

Massivdamm Lamelldamm Valvdamm

SOU 1995.-40 Älvsäkerhet 39

typ betongdamm är valvdammen som enkel eller dubbelav krökt även fördelar vattenlasten in i dammens sidoanfang. Valvdammen kräver trånga och djupa dammlägen som är sällsynta i Sverige. En betongdamm kan utföras som en kröndamm, en överströmningsdamm med fast skibord eller som en utskovsdamm med reglerbara avbördningsluckor. En kröndamm skall inte överströmmas men den tål normalt en viss överströmning där begränsningen ligger i risken för erosion nedströms dammen. Då betong härdar frigörs mycket värme och sprickor uppstår lätt vid avsvalningen. Dessa problem ökar med konstruktionens tjocklek. Alla betongdammar är massiva jämfört med normala betongbyggnader, varför valen av mer

cement och gjutningsförfarande blir särskilt viktiga. Till följd det ensidiga tryck som vattenmagasinet

av utövar tränger vatten igenom en betongdamm precis som fyllningsdamm. Det sker långsamt och jämnt genom en

fördelat i betongens fina porstruktur. Finns det sprickor

genomkorsar dammkonstruktionen går vattnet huvudsom sakligen läckage dessa. Sådana mer koncentresom genom rade läckage lakar ut betongen på cement vilket i sin tur sänker hållfastheten. Viktiga delar i betongdamm är gjuten och dilatationsfogar där särskilda krav vattentäthet respektive rörelsemöjlighet föreligger. För att minska läckaget genom sprickor i berget under

damm injekteras berggrunden med tätande injekterings-

en material som trycks in i bergsprickorna. Eftersom vattnets läckvägar under betongdamm ofta blir kortare än under en tätkärnan så blir tryckgradienter och den hos en jorddamm hydrauliska belastningen också större. Risken för urlakning

injekteringsmaterialet kan därför också vara större för

av betongdarnmar.

40 Älvsäkerhet SOU 1995.-40

Betongtekniken utvecklades snabbt efter andra världskriget och antalet betongdammar ökade i förhållande till antalet fyllningsdammar. En fullständig förståelse för hur sådana väsentliga fenomen som porvattentryck och destabiliserande upptryck utbildas i betongkonstruktioner har utvecklats först under decennier precis den nödvändiga geotekniska senare som kunskapen i jorddammbyggandet. För att säkerställa betongdammars långsiktiga funktion måste påverkan av olika yttre faktorer bedömas samma sätt för fyllningsdammar. Betongdammar kan t.ex. som skadas frost i likhet med jorddammar som är känsliga av för tjäle. Betongdammar i kallt klimat utsätts för mycket stora temperaturgradienter från kanske några plusgrader på vattensidan till extremt låga temperaturer dammens nedströmssida. Det förekommer att betongdammar förses med isolerande vägg på nedströmssidan för att reducera en denna starka temperaturpâverkan. Istäcken i dammagasinet kan i vissa fall ge stora temperaturberoende iskrafter mot betongdammens framsida efter kall vinternatt drar istäcket ihop sig, spricker upp en

isen råmar och vattnet fryser i sprickorna varefter isen

utvidgas när solen värmer upp istäcket under dagen som följer. Detta kan ett dimensionerande lastfall särskilt vara för lägre dammar där islasten blir signifikant. Vid säkerhetsanalys av betongdammar som byggts i kallt klimat bör därför särskild uppmärksamhet riktas mot just iskrafter och andra isproblem. Betongdammar är liksom fyllningsdammar relativt sårbara för bombning och andra krigshandlingar och sabotage. Undervattenssprängning underlättas av det vattentryck som utbildas på större djup. Underhållsfrågorna har stor vikt eftersom betong åldras den nedbrytning betongen som sker genom mekagenom av

Ålvsäkerhet 41

nisk och kemisk påverkan. Rätt utförd och underhållen kan vattenbyggnadsbetong mycket stor beständighet. Fördelar med betongdammar ur dammsäkerhetssynpunkt är deras relativa tålighet för överströmning. Det är också lättare att observera och mäta brister i dammfunktion och dammkondition betongdammar. Erfarenheterna hittills visar att betongdammar måste bli föremål för lika omsorgsfull analys och omfattande insatser för att upprätthålla och utveckla dammsäkerheten som alla andra typer av dammar.

2 .2 Dammbrott

Brott fyllda kraftverks- och regleringsdammar kan frigöra mycket stora vattemnassor vilket skulle kunna medföra omfattande skador. Dammbrott hör till den typ av tekniska olyckor där sannolikheten för händelsen är låg men följdverkningarna kan bli stora. Utomlands har åtskilliga dammbrott inträffat med allvarliga konsekvenser. En av de värsta olyckorna i Europa inträffade 61 hög valvdamm i betong vid Malpasset när en rn i södra Frankrike brast år 1959 och 421 personer omkom. I Italien omkom 210 personer år 1985 när tvâ efter varandra belägna dammar brast, den övre 22 m hög. Enligt internationell statistik beror ca 13 av inträffade dammbrott överströmning, vanligen som följd av extrema flöden eller av att dammluckor inte öppnats. Ca 13 beror på läckage genom fyllningsdammar eller i grunden till dessa. Resterande 13 är att hänföra till olika fel såsom i grunden, material, i beräkningar m.m. eller till jordbävningar. Statistiken visar också att dammar som uppförts efter andra världskriget är säkrare än äldre, liksom att risken för ras är störst vid den första uppfyllnaden av ett dammagasin. Sta-

42 Älvsåkertet sou 1995.-40

tistiken visar att moderna dammar har en brottsfrekvens är lägre än ett dammbrott 10 000 dammår. som I Sverige har det inträffat ett antal dammbrott i mindre

dammar. Beträffande höga dammar 15 m har ett

dammbrott inträffat, nämligen i Noppikoski i september 1985. På grund ett tekniskt fel kunde utskoven i damav då inte öppnas tillräckligt för att släppa fram ett exmen tremt stort flöde. Vattenytan steg över dammkrönet och en del dammen spolades bort. En miljon m3 vatten rann ut av 45 min. och orsakade att skog skadades men inte att människor kom till skada. Några allvarligare skador som följd dammbrott har inte uppkommit här i landet, bortav sett från ett dödsfall inträffade år 1973 då en liten som damm, fyra meter hög och med 12 000 m3 uppdämd v0-

lym, rasade vid Sysslebäck i Värmland. Ett antal tillbud, såsom plötsliga läckage genom fyllningsdammar, har in-

träffat, t.ex. i Suorvadammen hösten 1983.

dammsäkerhet

2.3 Lagstiftning om

m.m.

I vattenlagen finns de grundläggande bestämmelserna som reglerar dammar och deras säkerhet. Uppförande av en damm liksom ändring och lagning av en damm är vattenföretag i vattenlagens mening. För att få utföra ett sådant vattenföretag krävs tillstånd. I fråga om bl.a. byggandet av dammanläggningar handhar vattendomstolen tillståndsgivningen. De allmänna förutsättningarna för ett vattenföretag återfinns i 3 kap. vattenlagen. I 1 § anges bl.a. att ett vattenföretag inte får komma till stånd det med hänsyn till om valet plats eller något annat sätt möter hinder från av

allmänna planeringssynpunkter. Det här främst åsyftas

som

sou 1995.-40 Älvsäkerhet 43

är givetvis de allmänna riktlinjerna för utbyggnad av vattenkraften men även markanvändningsplaner och planeringssynpunkter med kommunal och regional förankring. I 2 § sägs till yttermera visso att ett vattenföretag inte får strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser, varvid dock mindre avvikelse som är förenlig med planens eller bestämmelsernas syfte kan tolereras. Den säkerhetsmässiga aspekten tangeras också i 3 § där det uttalas att ett vattenföretag, även om hinder inte föreligger enligt 1 § eller 2 inte får komma till stånd om någon skada eller olägenhet av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna intressen. Indirekt kan också bestämmelsen i 4§ inverka på säkerhetsbedömningen. Där fastslås att ett vattenföretag får komma till stånd endast om fördelarna från allmän och enskild synpunkt av företaget överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det. Från vattenlagens huvudprincip att vattendomstolen skall ha lämnat tillstånd innan man utför en åtgärd i vatten finns vissa undantag motiverade av säkerhetsskäl. Enligt 4 kap. 4 § första stycket får tillståndspliktiga ändrings- eller lagningsarbeten utföras utan tillstånd, om det är nödvändigt till följd av skada eller för att förebygga skada; ansökan om godkännande av arbetena skall dock göras snarast möjligt. På förslag av DSU tillades en möjlighet att utan tillstånd även vidta åtgärder som strider mot meddelade bestämmelser om innehållande och tappning av vatten, om det är nödvändigt för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak 4 § andra stycket. Även det tidigare saknats uttrycklig föreskrift i om en vattenlagen om granskning av säkerheten har vattendom stolarna beaktat sådana aspekter vid sin prövning. Således förutsattes det enligt prop. 1981822130 med förslag till ny vattenlag s. 128 att tillståndsmyndigheterna vid sin prövning granskar ritningar rörande anläggningens konstruktion

44 Älvsåkertet SOU 1995.-40

och hållfasthet, grundläggning, utskovens avbördningsförmåga, krönhöjd, släntlutning osv. Vattendomstolarnas ansvar för säkerheten fick ett uttryck i lagtexterna i samband med de ändringar som initierades DSU och som formulerades slutligt i propositionen av 198889:116. Där uttalades att bakom bestämmelsen att domstolen enligt 13 kap. 47§ vattenlagen i domen skall bestämmelser angående den tekniska utformningen ange även ligger att de säkerhetsmässiga aspekterna beaktas. Genom att ersätta orden företagets... tekniska utformning med företagets... säkerhet och tekniska utformning i övrigt framhävdes säkerhetsaspekten. Samtidigt betonade den

föredragande departementschefen att det inte var avsikten

att denna ändring utvidga omfattningen av den genom

granskning förutsattes vid vattenlagens tillkomst.

som Ytterligare markering av säkerhetsaspekten gjordes en 1988892116, nämligen i bestämmelserna genom prop. angående omprövning villkoren för ett tillstånd. Grundav bestämmelsen i 15 kap. 3 § innebär att en omprövning av tillståndsvillkor får ske för att tillgodose allmänna intressen först efter utgången tidsfrist minst tio år och men av en högst trettio år domstolen bestämmer i samband - som med meddelandet tillståndet och villkoren. Undantag av från denna tidsfrist kunde redan i och med vattenlagens tillkomst göras för att tillgodose sådana allmänna intressen berörs av väsentliga ändringar i vattenförhållandena. som

Genom den i propositionen förordade ändringen gavs också

möjlighet att redan före utgången av den bestämda tiden företa en omprövning av villkor för att förbättra en vattenanläggnings säkerhet. Enligt 15 kap. 7 § är det Kammarkollegiet gör ansökan sådan omprövning som avses i som om 15 kap. 3 Skyldigheten att underhålla en damm vilar på ägaren. Enligt 17 kap. 1 § skall en vattenanläggning underhållas så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda

sou 1995:40 Älvsäkerhet 45

intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Försum-

melse av underhållet kan medföra straffansvar och kan även

utgöra grund för skadeståndsskyldighet. Den underhållsskyldige kan av länsstyrelsen föreläggas att vidta rättelse. Om försummelsen underhållet är allvarlig kan tillståndet av förklaras förverkat av vattendomstolen. Tillsyn över vattenföretag och vattenanläggningar utövas länsstyrelsen. Detta anges i 18 kap. l Vad gäller av besiktning vattenanläggning kan enligt 18 kap. 3 § av en vattendomstolen i tillståndsdomen föreskriva att besiktning anläggningen skall ske när den är färdigställd. Enligt 4 § av kan besiktning ske efter ansökan av ägaren till vattenanläggningen eller någon rätt berörs av anläggningen. av vars Besiktningsmannen skall i så fall utreda om anläggningen har tillkommit i laga ordning eller är av laga beskaffenhet. I 21 kap. finns straffbestämmelser för bland andra dem med uppsåt eller oaktsamhet bryter mot villkor eller som av föreskrifter, meddelats i samband med tillstånd till ett som vattenföretag. Vattendomstolen består av en lagfaren domare som ordförande, eller två tekniska ledamöter som skall ha en erfarenhet vattenfrågors behandling samt tvâ nämndeav män. Vattendomstolen har vidare möjlighet att anlita särskild expertis det behövs för bedömningen av ett mål. om

2.4 Tillsyn

2.4.1 för tillsynen vattenla-

Ansvaret enligt

gen

I 18 kap. 1 § vattenlagen sägs, som nämnts, att tillsyn över vattenföretag och vattenanläggningar utövas av länsstyrelsen.

46 Älvsäkerhet SOU 1 995 .40

Att utöva tillsyn innebär främst att övervaka att vattenlagen och med stöd av lagen uppställda villkor i domar och beslut följs. Länsstyrelsen har alltså att kontrollera att nödvändiga tillstånd till vattenföretag och vattenanläggningar finns, att villkoren följs, att reglerna om underhållsskyldighet och drift i 17 kap. iakttas och att tillâtlighetsreglerna i 3 kap. iakttas också i de fall då tillstånd inte behövs. I prop.l98182:l30 med förslag till ny vattenlag uttalas s. 131 i fråga om tillsynen bl.a. följande.

Länsstyrelsens verksamhet bör kunna bedrivas inom ganska vida ramar med ett visst mått av flexibilitet. Länsstyrelsens tillsynsuppgifter bör kunna inskränkas till att ta del av de protokoll som upprättats av företagaren vid hans besiktningar och inspektioner, om företagaren är statens vattenfallsverk eller enskild som tillämpar Svenska Kraftverksföreningens normer för tillsyn av dammanläggningar. Det uttryckliga tillsynsansvar som länsstyrelserna åläggs i vattenlagen måste ses mot bakgrund det ansträngda statsfinansiella läget och andra av uppgifter som under senare tid ålagts eller kommer att

åläggas länsstyrelserna. Lämplighetssynpunkter och

angelägenheten ett riktigt resursutnyttjande måste av fälla utslaget i fråga om vad den vattenrättsliga tillsynen skall omfatta och hur den skall bedrivas. Några krav omfattande tillsynsinsatser eller omfattande inventeringar från länsstyrelsernas sida torde inte kunna ställas om det skulle medföra att angelägnare uppgifter inom andra områden eftersätts. Även tillsynsskyldigheten skall om omfatta alla typer vattenföretag och däri ingående av anläggningar, bör naturligtvis tillsynen i vart fall i ett inledande skede efter vattenlagens ikraftträdande inriktas främst på de från säkerhetssynpunkt särskilt angelägna anläggningarna.

SOU 1995 .40 Älvsäkerhet 47

Om särskilda skäl föreligger får vattendomstolen enligt 18 kap. 1 § andra stycket vattenlagen förordna att någon annan myndighet än länsstyrelsen skall, jämte länsstyrelsen, utöva tillsyn i visst hänseende. Med stöd sådana förordnanden kontrollerar Sveriges av meteorologiska och hydrologiska institutet SMHI i ett stort antal fall att bestämmelser om vattenhushällning i tillstândsdomar följs av företagen. Enligt 198889: 116 var ingen förändring påkallad prop. när det gällde länsstyrelsernas tillsyn av dammanläggningar enligt vattenlagen. Där uttalas också att den direkta tilli första hand skulle skötas av damrnägarna själva, att synen länsstyrelsernas tillsyn huvudsakligen skulle ha en övergripande, kontrollerande funktion och att Darmnsäkerhetsnämnden aktivt borde stödja länsstyrelserna i deras mer uppgift som tillsynsmyndighet.

2.4.2 Länsstyrelsernas tillsynsarbete m.m.

Enkät

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har för utredningens räkning sänt enkät till landets länsstyrelser utom Gotlands om en deras tillsyn enligt vattenlagen m.m. Svar har kommit från 19 länsstyrelser. Den första frågan gällde vilka resurser länsstyrelsen har avsatt för tillsynen över dammanläggningar enligt vattenla- Det högsta noterade värdet är 40 % av en årsarbetsgen. kraft. Fyra länsstyrelser avsätter mer än 10 % av en årsarbetskraft och en ca 10 % därav. Fjorton länsstyrelser redovisar ingen, eller högst ett par arbetsdagar per år för en ändamålet.

48 Äilvsäkerhet SOU 1995.-40

Fråga nummer två var om länsstyrelsen använt bygdeavgifter beslutade enligt vattenlagen för att bekosta åtgärder i översvänmingsdämpande syfte, utredningskostnader i sådant sammanhang e.dyl. Endast en länsstyrelse har utnyttjat bygdeavgifter på detta sätt. Den har använt 550 000 kronor för utredningskostnader och för framställning av riskzonkartor. Den tredje frågan var om vattenförbund eller annan samverkan kommit till stånd för att förebygga översväm-

ningar. Elva länsstyrelser svarade nej frågan. Övriga åtta

länsstyrelser deltar eller har deltagit i samverkan i någon form. Exempelvis har i några fall vattenförbund bildats för att svara för regleringar och rensningar av vattendrag för att motverka översvämningar. Beträffande Torneälven har en projektgrupp bildats med detta syfte med representanter för berörda kommuner och länsstyrelser. Länsstyrelsen i

Älvsborgs län noterar att samverkan har förekommit mellan

länsstyrelse, räddningstjänst, SMHI, kraftbolag m.fl. för att skapa rutiner för att minska konsekvenserna av översvämningar.

Den fjärde frågan gällde om det finns någon regional

organisation för samverkan mellan berörda organ för ledning eller ledningsstöd och information vid översvämningssituationer. Fem länsstyrelser besvarade denna fråga med nej, i ett fall med kommentaren att dammarna inte bedömts vara någon nämnvärd risk vid upprättandet av den regionala räddningstjänstplanen. Av de länsstyrelser som besvarat frågan med ingår fyra i en samordningsgrupp för information m.m. vid höga

flöden i Umeälvens, Ångermanälvens, Indalsälvens, Ljung-

ans och Ljusnans avrinningsområden. I gruppen ingår också personal från SMHI, vattenregleringsföretagen, räddnings-

tjänsten i Östersund, länspolismästaren i Jämtlands län,

Jämtlands försvarsområde och SOS Alarmering. Gruppens uppgift är att vid höga flöden svara för samordning av

Älvsäkerhet 49

information samt lämna förslag till åtgärder för att minska verkningarna höga flöden. Gruppen skall vid dammbrott av eller överhängande fara för dammbrott bistå räddningsledamed information till grund för beslut om åtgärder. ren Gruppen övertar dock inte ansvaret från de organ som är representerade i Gruppen har också vissa förebyggruppen. gande uppgifter. Liknande samordningsgrupper finns eller planeras i ytterligare några län. Några länsstyrelser hänvisar

till att dessa frågor beaktas i den regionala räddningsplanen eller i övrigt hanteras inom den etablerade regionala rädd-

ningsorganisationen.

Vidare riktades ett par frågor främst till länsstyrelserna i de län där det finns dammar som vid dammbrott kan orsaka omfattande skador eller har områden med påtaglig risk för översvämningar. Fråga nummer fem gällde dels om länssty-

relsens räddningstjänstplan har särskild delplan för

en nämnda situationer, dels om planen omfattar något varnings- och larmsystem. En länsstyrelse svarade på den första delfrågan. En länsstyrelse planerade att komplettera sin räddningstjänstplan denna punkt. Därtill svarade tvâ länsstyrelser jakande frågan om varnings- och larmsystem. Fråga slutligen ställdes till samma mer nummer sex begränsade krets länsstyrelser som fråga nummer fem. av Frågan gällde länsstyrelsen som tillsynsmyndighet enligt om räddningstjänstlagen ansåg att den kommunala räddningstjänsten i allmänhet med tillräcklig omsorg behandlade

frågor om varnings-, larm- och eventuella utryrrmingsåt-

gärder för översvämningssituationer. Av de sju länsstyrelser ansåg sig ha anledning att ta upp frågan svarade sex som jakande, flera av dem med eftertryck. I det sjunde fallet ansåg sig länsstyrelsen kunna räkna med att kommunerna skulle komma att behandla dessa frågor i sina insatsplaner och larmplaner.

50 Älvsåkertet SOU 1995.-40

Svar från länsstyrelserna på regeringsuppdrag

Regeringen gav den 29 juni 1989 länsstyrelserna i uppdrag att redovisa planerings- och beredskapsläget i länen vad avsåg dammsäkerhet och risk för översvämningar. Av svaren som inkom åren 1989 och 1990 framgår att länsstyrelserna i den mån de uttalade sig ansåg att kraftföretagen hade tillfredsställande övervakning av sina dammanläggen ningar. Beträffande de övriga mindre dammarna ansåg länsstyrelserna i stort att säkerheten god. I vissa fall var hade anmärkningar riktats till ägarna som oftast vidtagit behövliga förbättringar. Några länsstyrelser anmärkte att de saknade för den tillsyn som behövdes. Som redoviresurser i avsnitt 3.4 har SMHI publicerat en sammanställning sas länsstyrelsernas beträffande översvämningskänsliga av svar områden.

2.5 Dammsäkerhetsnämnden

Vattenfall då ett statligt affärsdrivande verk och Kraft- - verksföreningen inrättade år 1978 en dammsäkerhetsnämnd

med uppgift bl.a. att lämna rekommendationer för underhåll

och tillsyn dammar. I nämndens uppgifter ingår bl.a. att av begäran länsstyrelse, kommun eller annan lämna råd av i dammsäkerhetsfrågor. Rådgivningen är avgiftsfri. Verksamheten betalas Vattenfall och Kraftverksföreningen. av Trots att det inte gäller en myndighet förordnar regeringen, efter förslag Vattenfall och Kraftverksföreningav de åtta ledamöterna i närrmden. Enligt arbetsordningen en, skall nämnden bestå av en ordförande och en vice ordförande, vilka skall lagfarna och inneha eller ha innehaft vara ordinarie domartjänst, fyra ledamöter från kraftföretag utsedda så att såväl byggnadsteknisk som driftteknisk sak-

SOU 1995.-40 Ällvsäkerhet 51

kunskap tillförs nämnden samt en ledamot från vardera SMHI och Statens räddningsverk. Som nämndens sekretariat tjänstgör Vattenregleringsföretagens Samarbetsorgan VASO. Nämnden skall enligt sin arbetsordning verka för att underhåll och tillsyn av dammar, vilka vattenlagen äger tillämpning, fullföljs betryggande sätt för tillgodoseende säkerheten gentemot allmänna och enskilda motstående av intressen. Därvid skall nämnden ta erforderliga initiativ för att uppnå tillfredsställande dammsäkerhet. Den skall också en utarbeta allmänna riktlinjer för underhåll, drift och tillsyn vid dammanläggningar samt upprätta en förteckning över besiktningsmän för dammsäkerhetskontroll. Den skall också lämna råd och information i fråga om dammsäkerhet. Dammsäkerhetsnämnden har under åren avgivit meddelanden rörande dammsäkerhetsfrågor, bl.a. om skyldigheten att underhålla och sköta dammar, riktlinjer för tillsyn över medelstora och mindre vattenanläggningar, om räddningstjänst och dammsäkerhet samt information om darrunsäkerhet.

Damminventeringar m.m. I proposition 198889:116 förutsattes att Darnrnsäkerhetsnämnden skulle granska de damminventeringar som på

regeringens uppdrag genomförts länsvis i landet. Nämnden

anmälde i skrivelse den 17 juni 1991 till regeringen att granskningen slutförts. Enligt nämndens skrivelse till regeringen växlar omfattningen och kvaliteten damminventeringarna från län till

län, men om de påpekanden nämnden gjort beaktades torde

emellertid ett godtagbart helhetsresultat kunna uppnås.

52 Altsäkerhet SOU 1995 .-40

Vidare lämnade Dammsäkerhetsnämnden i skrivelse den 1 februari 1994 till regeringen en redogörelse rörande höga flöden i vissa reglerade norrlandsälvar sommaren hösten - 1993. Nämnden konstaterade sammanfattningsvis följande.

1993 års sommar- och höstflöden i vissa reglerade norrlandsälvar har varit höga men inte extremt höga. Flöden av motsvarande omfattning återkommer sannolikt inom något årtionde. Vid regleringen av älvarna har meddelade föreskrifter för regleringarnas handhavande följts. Dammsäkerheten i älvarna har inte varit hotad. Inträffade incidenter har emellertid gett värdefulla erfarenheter för en fortsatt höjning av dammsäkerheten. Insatser enligt räddningstjänstlagen har skett det lokala planet endast i några fall och då av bemen gränsad omfattning. Behovet information till allmänheten bör föranleda av utbyggnad och trimning av resurserna hos myndigheter och regleringsföretag. Den fysiska planeringen på kommunal nivå måste anpassas till förutsägbart återkommande situationer med höga flöden och vattenstånd. Detta är av yttersta vikt till undvikande av omfattande skador.

2.6 Dammsäkerhetsarbetet

2.6. 1 Sverige

Av direktiven till den tidigare dammsäkerhetsutredningen framgår att det är ett allmänt intresse att förebygga dammgenombrott och att så långt som möjligt begränsa skadorna av sådana händelser. Mer preciserade uttalanden än så av statsmakterna utöver vad som tagit sig uttryck i lagstift-

SOU 1995.-40 Älvsåkertet 53

ningen saknas i fråga om utgångspunkterna för arbetet med dammsäkerhet. För att belysa dessa frågor redovisas i det följande uttalanden från Dammsäkerhetsnämnden och kraftindustrin samt det internationella samarbetsorganet inom omrâdet. Dammsäkerhetsnämnden betonar att säkerhetsfrågorna måste bedömas med utgångspunkt i olika risknivåer såsom katastrof, vållad totalt eller partiellt dammbrott, svårartat av läckage kan kräva omedelbara åtgärder, lindrigt läckasom bedöms stabilt och ofarligt men av säkerhetsskäl ge, som hålls under fortlöpande observation, samt ytliga skador, kan åtgärdas genom normalt underhåll. som För dammar finns enligt nämnden behov av riskstora analyser, sådana beräkningar är enligt nämnden än så men länge så osäkra, tills vidare får nöja sig med eratt man farenhetsmässiga och subjektiva värderingar. För att dammsäkerhetsarbeten nödvändig prioritet ge förutsätter Dammsäkerhetsnämnden att varje kraftföretag dammsäkerhetsansvarig person med befogenhet att utser en vidta erforderliga Säkerhetsfrämjande åtgärder. Kraftindustrin i Sverige betonar bl.a. att dammar skall konstrueras, byggas, drivas och underhållas så att risken för dammbrott praktiskt taget elimineras samt att risken för dammskador och driftstörningar hålls lägsta rimliga nivå. För den händelse skada eller dammbrott trots allt skulle inträffa skall hålla beredskap att i förväg beräkman genom och bedöma konsekvenserna samt upprätta handlingsprona för att minimera dem. gram Inom kraftindustrin betonas också betydelsen av att ha systemsyn i säkerhetsarbetet som t.ex. att betrakta hela en älvsystem och att ta med både tekniska och icke tekniska komponenter i samlade bedömningar. Man pekar vidare att damrnsäkerhet är en fråga om samspel mellan människa, teknik och samhälle. Beteende-

54 Älvsåkertet sou 1995.-40

vetenskapliga aspekter och psykologi har stor betydelse liksom ansvarsfrågor och disciplin. För idrifttagna dammar är tillsynsmomenten en mycket viktig del. Inom kraftindustrin förutsätts att kontroll av dammarnas underhåll och säkerhet sker enligt utgivna anvisningar. Det innebär att tillsyn skall ske genom besiktningar ca vart 4:e år av en kvalificerad besiktningsman, inspektioner årligen av fackkunnig personal och tillsyn varje vecka av driftpersonal. Svenska Kraftverksföreningen, där Vattenfall numera ingår, har beslutat att gemensamma rekommendationer och riktlinjer på vattenkraftsområdet skall utarbetas genom VASO. Dessa riktlinjer kommer också att innehålla regler för ett gemensamt incidentrapporteringssystem. I skriften Kontroll av dammbyggnaders underhåll och

säkerhet lämnar VAST Svenska Kraftverksföreningens

Stiftelse för Tekniskt Utvecklingsarbete vissa anvisningar för dammsäkerhetsarbetet i stort. Anvisningar ges för hur dammarna skall beskrivas och dokumenteras, hur och när besiktningar skall göras Efter varje besiktning skall m.m. dammägarens dammsäkerhetsansvarige i samråd med besiktningsmannen göra en säkerhetsbedömning av anläggningen. Vidare ges anvisningar för hur den fortlöpande inspektionen och tillsynen skall bedrivas. I skriften behandlas även hur beredskapen för allvarliga incidenter skall upprätthållas. Senaste versionen av skriften är från maj 1990. Vattenfall har motsvarande och i huvudsak likalydande anvisningar. År 1992 utökade Vattenfall sitt dammtillsynsprogram. Utöver mätningar, rondningar, inspektioner och besiktningar genomförs nu fördjupade dammsäkerhetsvärderingar med avsikten att sedan upprepa dem med 15-20 års mellanrum. Syftet med dessa är att identifiera och värdera en damms alla svagheter och brister. Förutom att konstruktionsförut-

Älvsåkertet 55

sättningarna ifrågasätts värderas organisationens effektivitet och personalens kompetens i fråga om dammsäkerhet. För varje damm förs en dammliggare. I denna sammanställs alla erforderliga uppgifter för bedömning av anläggningens säkerhet. Dammliggaren upprättas i minst tre exemplar och förvaras på anläggningen, vid respektive driftkontor och centralt i företaget. Dessa liggare har nu förbättrats . VAST och Vattenfall har vidare gett ut handböcker m.m. som vägledning i underhållsarbetet. Kraftföretagen har tillsammans med Räddningsverket,

länsstyrelser, och kommuner genomfört beredskapsövningar

utgår från att en damm håller på att till brott, vissa som kommunikationer är utslagna etc. Berörda organ och deras

personal skall sedan agera med hänsyn till situationen.

Denna typ övningar har bl.a. genomförts för tänkta av dammbrott i Seitevare och Hällby.

2.6.2 Internationellt

Inom den internationella kommissionen för höga dammar

CIGBICOLD Commission Internationale des Grands BarragesInternational Commission on Large Dams är

säkerhetsfrågorna ett av de viktigaste arbetsområdena. Kommissionen ger i form av bulletiner ut rekommendationer och riktlinjer.

I fråga dammsäkerhet kan speciellt hänvisas till

om bulletinerna 591987 Dam Safety Guidelines och 611988 Dam Design Criteria. Här framhålls den vikt som måste läggas vid säkerhetsfrågorna med hänsyn till möjliga katastrofala konsekvenser dammbrott. Dammar med allvarliav brottkonsekvenser måste utformas med inbyggda säkerga hetsmarginaler så att de kan klara dels normala belastningar utan påtaglig försämring dels de mest osannolika ogynn-

56 Älvsåkertet

samma belastningar och förhållanden utan att gå till brott. Vidare poängteras behovet kompetent personal, god av dokumentation och systematisk erfarenhetsåterföring. Bulletinerna framhåller därutöver vikten av en väl definierad ansvarsbild på såväl ägar- som tillsynssidan. Tillsynsansvaret bör vara samlat och entydigt definierat både på regional och central nivå. Inom flera länder i Europa avviker organisation och bestämmelser inom dammsäkerhetsområdet klart från förhållandena i Sverige Som komplement till sin vattenlag har Finland en dammsäkerhetslag och en dammsäkerhetsförordning. Dammsäkerheten övervakas av en statlig organisation, Vatten- och Miljöstyrelsen. Dammarna inspekteras årligen av dammägaren. Vart 5:e år görs en granskning av företrädare för dammägaren och en kompetent oberoende person. Före besiktningen skall Vatten- och Miljöstyrelsen, som kan besluta att medverka, kontaktas. Protokoll skall alltid sändas till Vatten- och Miljöstyrelsen. Dammarna delas in i tre klasser beroende på konsekvenser vid ett eventuellt dammbrott. Indelningen baseras på

flodvågsberäkningar. För de dammar där brott skulle med-

föra stora konsekvenser, skall det enligt bestämmelserna finnas katastrofplaner med bl.a. översvämningskartor. Detaljerade krav ges på säkerhetsfaktorer som stabilitet hos olika typer av dammar, fribord, kontroll etc. I Norge finns en obligatorisk offentlig övervakning av dammar som är högre än 4 m eller som har ett magasin större än 500 000 m3. Vid den statliga myndigheten Norges Vassdrags- och Elektrisitetsvesen finns en tillsyns- och beredskapsavdelning som bl.a. har ansvaret för att lagar och bestämmelser inom dammsäkerhetsområdet följs. Avdelningen har ett 10-tal personer anställda.

S0 U 1 995 .40 Älvsäkerhet 57

Dammägaren och tillsyns- och beredskapsavdelningen är de två huvudparterna beträffande ansvaret för dammsäkerheten. Den senare har huvudsakligen till uppgift att godkänna planer för nya anläggningar och utöva tillsyn av befintliga anläggningar. För varje damm skall utarbetas ett godkänt för tillsyn och drift. Programmet skall program innehålla uppgifter om ansvarig för genomförandet, rapporteringsrutiner samt organisation och ansvarsförhållanden på olika nivåer. Vidare skall planen innehålla beredskapsplaner för onormala situationer. I Forskrifter for tilsyn med anlegg i vassdrag från 1992 att dammägaren skall ha ett internkontrollanges system. Riktlinjer har getts ut som beskriver vad internkontrollen skall omfatta. Kompetenskrav specificeras för olika

kategorier personal driftpersonal, besiktningsman och

av älvansvarig. Även andra länder i Europa har särskilda föreskrifter reglerar frågor dammsäkerhet. Det gäller exempelsom om vis Italien, Schweiz, Spanien och Storbritannien. De tre förstnämnda inte Storbritannien har centrala statliga men dammsäkerheten. Inte heller i Tyskorgan med ansvar för land finns det någon central dammsäkerhetsmyndighet. Där utformar varje delstat lagstiftning och tillsyn i fråga om dammar.

2.7 Konsekvenser av dammbrott

Trots att dammsäkerhetsarbetet syftar till att förhindra dammbrott är det nödvändigt att göra klart vad ett dammbrott skulle innebära för att man skall kunna bygga upp en fungerande beredskap. Ett sådant underlag behövs både för kommunernas räddningstjänstplanering och för kraftföretagets egen del. Dammsäkerhetsnämnden har följande att säga om denna typ av planering.

58 Älvsåkertet sou 1995-40

Konsekvenserna av dammbrott kan bedömas med hjälp av flodvågsstudier. De största skadeverkningarna sker när dammbrott inträffar i samband med ett extremt flöde. För flertalet dammar skulle ett dammbrott endast åstadkomma relativt lokala skador. I de flesta älvar finns dock någon eller några dammar, där de utströmmande vattenmassorna vid ett dammbrott skulle kunna rasera även nedanförliggande dammar dominoeffekt. För katastrofplaneringen gäller det att beräkna den flodvåg som ett sådant flerdammsbrott ger upphov till. En flodvågsberäkning skall ge svar på följande frågor. Hur högt stiger vattnet och vilka områden blir översvämmade Hur lång tid tar det innan vattnet börjar stiga, när når det sin högsta nivå och när börjar det sjunka undan igen Inom vilken tidrymd når flodvågen fram till olika platser nedströms den primärt raserade dammen

Flodvågsberäkningar med modern modellteknik har hittills

genomförts för bl.a. Luleälven, Umeälven, Ångermanäl-

Åseleälven och Ljusnan. Under år 1995 vens norra gren

beräknas flodvågsstudier för resten av Ångermanälven och

för Indalsälven bli färdiga. Två olika typer av situationer har behandlats, dels extrem högflödessituation som antas en leda till dammbrott genom överströmning, dels en mer normal hydrologisk situation, där dammbrott antas ske när vattenytan ligger vid dämningsgränsen och dammbrottet orsakas någon inre instabilitet hos dammkroppen. av Som exempel för Åseleälven kan nämnas att den genomförda flodvågsberäkningen visar att ett brott Malgomajdammen med vattenytan vid dammkrönet och en indämd vattenvolym 660 miljoner m3 skulle ge en flodvåg, som om på den 275 km långa sträckan till havet skulle rasera nedströms belägna ll fyllningsdammar och skada återstående två dammar, som är utförda av betong. Det från Malgomaj

SOU 1 995 .40 Älvsäkerhet 59

maximala flödet, 4 000 m3s, ökar under vägen till ca ca 13 000 m3s främst till följd i Hällbydammen, då av ras ytterligare 290 miljoner m3 frisläpps. Beräkningen förutsätter överrinning av den först rasade dammen vid högflödessituation. Även dammbrott vid en ett normal vattenföring och med vattenytan vid dämningsgränsen kan vålla mycket stora skador, eftersom de lössläppta vattenmassorna är stora nog för att rasera nedanförliggande dammar. 1 Åseleälven skulle detta kunna bli fallet vid ett brott på Hällbydammen. Följderna ett dammbrott beror inte bara mängden av vatten i magasinet och dammens höjd utan givetvis också

förekomsten av bebyggelse nedströms dammen. Flera av

landets viktigaste dammar ligger långt ifrån tätbebyggelse, vilket tid för evakuering av befolkningen. I andra fall ger finns det naturliga trösklar och förträngningar i vattendraget gör att ökningen av flödet inte blir särskilt bekymmersom vid ett dammbrott. Konsekvenserna i Götaälvdalen sam ens brott på dammanläggningarna vid utloppet i Vänern av -

landets största regleringsmagasin skulle bli förhållan-

devis lindriga. I andra fall skulle däremot följderna kunna bli allvarliga, t.ex. om Trängsletdammen havererade. Hotoch riskutredningen dir.1993:4 har låtit utföra en studie konsekvenserna i ett sådant fall. Den väntas bli publiceav rad inom kort.

2.8 Dimensionerande flöden

2.8.1 Tidigare grunder för dimensioneringar

Om en fyllningsdamm överspolas kan ett dammbrott bli följden. En avgörande fråga vid dimensioneringen av dammanläggningens förmåga att avbörda vatten är därför vilken maximal tillrinning man skall räkna med vid en tidpunkt då magasinet är fullt.

60 Älvsäkerhet

Sverige har tidigare i praktiken saknat fastlagda regler för hur dimensionerande flöden för dammar och utskov skall beräknas. I praxis har dock vattendomstolen oftast accepterat en dimensionering baserad på den högsta uppmätta avrinningen med ett påslag av 10-20 %. Detta motsvarar i regel ett flöde med en återkomsttid av ca 100 år. I några fall har frekvensanalys tillämpats med extrapolering till IOOO-årsflödet. Erfarenheter driften av vattenkraftssystemet i Sverige av har tydligt visat, att den hittillsvarande metoden för beräkning dimensionerande flöden är alltför grov och kan av leda till kraftigt underskattade flöden. Det mest kända exemplet på detta är darmnhaveriet i Noppikoski och överdämningen i Vässinkoski i september 1985, men det finns andra fall. Ett är Torröns magasin hösten 1947, då det dimensionerande flödet överskreds med ca 50 % men överströmning undveks tack vare att magasinet inte var helt fyllt.

2.8.2 Flödeskommittén

Riskerna för höga flöden har studerats av Flödeskommittén, tillsattes våren 1985 av SMHI och kraftindustrin. som Flödeskommittén lämnade lägesrapport i december år en 1985. I maj är 1990 lade kommittén fram slutrapporten Riktlinjer för bestämning av dimensionerande flöden för dammanläggningar. Flödeskommittén förordar i sin slutrapport att en annan metod för hydrologisk dimensionering av dammar än de hittillsvarande skall tillämpas när det gäller dammar med risk för personskador eller mer betydande skador på omgivning eller egendom vid ett haveri. Den föreslagna metoden är en hydrologisk modellberäkning, som grundas antaganden om extremt hög neder-

sou 1995.-40 Älvsåkertet 61

börd och snösmältning. Den utgår i fråga om nederbörden från mängder under en fjortondagarsperiod som växlar beroende på region i landet mellan 267 och 341 mm totalt med högsta dygnsnederbörd mellan 120 och 150 mm. Markfuktigheten antas vara så hög att marken inte kan suga ytterligare vattenmängder. Vid beräkningen av sensomupp och höstflöden antas att magasinen är fyllda till dämmarningsgränsen. Metoden innebär att ett hypotetiskt flöde beräknas en kombination av ogynnsamma meteorogenom logiska och hydrologiska förhållanden. De tidigare använda metoderna i Sverige för dimensionering dammar medför enligt Flödeskommittén generellt av sett väsentligt lägre krav i fråga om dimensionerande flöden och dammbyggnaders avbördningsförmåga än vad som följer de riktlinjer Flödeskommittén förordar. av Som exempel kan nämnas att Luleälvens högsta flöde vid Boden har uppmätts till 2 634 m3s år 1922. Beräkningar enligt Flödeskommitténs riktlinjer ger ett dimensionerande tillflöde över 6 000 m3s. Statistiska beräkom ningar âterkomsttider för de dimensionerande flöden, av Flödeskommittén hänvisar till, enligt kommittén som ger inget exakt visar att de ligger över 10 000 är. svar men

Återkomsttid är den tid det i genomsnitt tar mellan inträf-

fade flöden större än eller lika med det angivna. Eftersom det finns 140 större dammar i Sverige, varav de äldsta ca är 70-80 år, kan möjligen någon eller några av dem drabbas ett dimensionerande flöde under sin livslängd. av Flödeskommittén jämför vidare de risknivåer man fâr dess riktlinjer tillämpas med andra risknivåer som om accepteras i samhället. Jämförelsen föranleddes av uttalanden att den säkerhetsnivå kommittén förordade var om orimligt hög. Den till början att man inte kan anser en jämställa risken att drabbas av ett dammbrott med självvalda risker som när man arbetar till havs med olje- eller gasutvinning eller kör bil.

62 Ålvsäkerhet SOU 1995.-40

Dammbrottsrisken bör enligt kommittén snarare jämställas med risken när använder ett allmänt kornmunikaman tionsmedel fartyg, tåg eller flyg. Härvid är den statissom tiska sannolikheten för dödsolycka enligt kommittén mellan 1:100 000 och 1:1 000 000 per år. Kommittén anser att den säkerhetsnivå som är inbyggd i dess förslag inte kan anses överdrivet hög vid den jämförelsen, vara att risken för att ett dimensionerande flöde skall överskridas inte är helt jämförlig med en dödsrisk.

2.8.3 Riskklassindelning

Dammbyggnader, i händelse dammbrott kan orsaka som av skada för andra än dammägarna, bör enligt Flödeskommittén indelas i riskklasser enligt följande.

Riskklass Typ risk vid dammbrott av

l Icke försumbar risk för människoliv eller

personskada; beaktansvärd risk för

annan allvarlig skada viktig trafikled, dammbyggnad eller därmed jämförlig anläggning eller betydande miljövärde; uppenbar risk för stor ekonomisk skadegörelse.

Icke försumbar risk för skada trafikled, dammbyggnad eller därmed jämförlig anläggning, miljövärde eller annan än dammägaren tillhörig egendom i andra fall än angetts vid riskklass som

SOU 1995.-40 Älvsäkerhet 63

Utanför den av Flödeskommittén föreslagna riskklassindelningen faller dammar, som inte ens vid dammbrott kan orsaka skada för annan än dammägaren. Alla dammanlåggningar behöver enligt Flödeskommittén inte dimensionerade för att klara ett dimensionerande vara flöde. Det gäller endast dammar i riskklass I eller II. Dimensioneringsberäkningen för dammar i riskklass I baseras en extrem 14-dagars nederbördssekvens, en hydrologisk avrinningsmodell samt en strategi för magasinshanteringen i älvsystemet. För riskklass II-dammar får extrapolering av befintliga tillrinningsserier göras med frekvensanalys till det stipulerade IOO-årsflödet. Alternativt kan det dimensionerande flödet sättas till hälften av flödet i riskklass

2.9 Konsekvenser av riktlinjerna

Dimensionerande flöden beräknade enligt Flödeskommitténs riktlinjer är i många fall större än de flöden som dammarna i dag kan klara. Enligt beslut inom kraftindustrin skall kontrollberäkning göras av alla befintliga dammar, som i händelse dammbrott kan orsaka skada av någon betydelse av för annan än darnrnägaren. Det är därvid nödvändigt att betrakta varje älv som en enhet och genomföra kontrollberäkningar från källan till havet. För att genomföra beräkningarna har man inom kraftindustrin bildat älvvisa arbetsgrupper för alla större kraftproducerande älvar med kompetens inom hydrologi, vattenbyggnad, drift och vattenrätt. Arbetsgrupperna har att ta ställning till om dammarna och deras utskov klarar den dimensionerande tillrinningen eller om och i vilken omfattning vattenvägarnas avbördningsförmåga behöver ökas. I samband härmed studeras

64 Älvsåkertet

även om det går att öka regleringsmagasinens möjlighet till flödesdämpning genom att tillfälligt härbärgera mera vatten. Det gäller därvid att finna den för hela älvsystemet tekniskt-ekonomiskt lämpligaste kombinationen av utökad avbördningsförmåga och flödesdämpning. Arbetsgruppernas huvuduppgifter är att genomföra riskklassificering dammarna, bestämma tappningsstrategi för av regleringsdammarna, bedöma de realistiska möjligheterna till flödesdämpande åtgärder, projektera ombyggnadsåtgärder och genomföra teknisk-ekonomiska utredningar. De ombyggnadsåtgärder, kan bli aktuella, såsom dammsom förstärkningar, damrnhöjningar och utskovsombyggnader, kan självfallet bli mycket kostsamma. Sedan respektive arbetsgrupp genomfört sitt arbete och förslagen godkänts dammägarna följer behandling i vatav tendomstolarna, troligen kan påbörjas år 1995. Hela som det åtgärdspaket, kan bli nödvändigt för en älv, torde som ta 10 å 15 år att genomföra. Under den tid, arbetet med anpassningen till riktlinsom jerna pågår, måste dock dammarna fungera ett tillfredsställande säkert sätt. Temporära åtgärder kan under denna

tid genomföras i svaga punkter. Förutom byggnadstekniska

åtgärder kan detta innebära försiktighet med att fylla vissa magasin till dämningsgränsen och allmänt ökad vaksamen het under vattenrika perioder.

2.10 Dammsäkerheten i Sverige

Som sammanfattande bedömning av dammsäkerheten i en Sverige kan återges följande uttalande av Dammsäkerhetsnämnden i meddelande nr 11992.

Den statliga dammsäkerhetsutredningen bedömde att dammsäkerheten i Sverige är god och att den genom in-

SOU 1995.-40 Älvsäkerhet 65

satser från företag, organisationer och myndigheter är väg att ytterligare förbättras. Stora dammkatastrofer torde i först hand kunna inträffa i de stora kraftälvarna där stora vattenvolymer finns magasinerade. Sedan dami dessa anpassats till Flödeskommitténs riktlinjer marna är sannolikheten för överrinning av dammarna med dammbrott följd extremt liten. Därefter bör sådana som dammbrott vara tänkbara endast vid svåra tekniska fel eller allvarliga missbedömningar sker främst under om extrema flöden. Med det dammsåkerhetsarbete som nu bedrivs i Sverige bör kunna påstå att riskerna för sådana man händelser är mycket små. Den tekniska tillsynen har således förbättrats. Införandet av dammansvariga och uppföljning tillsyns- och underhållsverksamheten via av kraftindustrins gemensamma dammregister har skärpt trycket företagen att hålla hög dammsäkerhet. en Fortlöpande utbildning sker av personal, som kan ha att syssla med dammsäkerhetsfrågor. Som tidigare påpekats måste dock dammarna fungera

tillfredsställande även under den tid då arbetet pågår

med anpassning till Flödeskommitténs riktlinjer. Detta kan innebära att temporära tekniska åtgärder måste vidtas, framför allt innebär det skärpt vaksamhet i men både tillsyns- och driftarbetet, speciellt under vattenrika perioder med höga vattenstånd i magasinen. De dammanläggningar som inte hör till vattenkraftsindustrin är vanligen mindre betydelse från dammav säkerhetssynpunkt. Det finns dock vissa undantag. Speciellt gäller detta större invallningar samt sådana damövergivits och där ägareansvaret är oklart. Ett mar som genombrott av dessa kan förorsaka stora skador och de

kräver tillsyn, eftersom de åldras och påverkas av vege-

tation Ofta är denna tillsyn inte lika väl organisem.m. rad som den som avser vattenkraftssystemens dammar.

66 Ä-lvsäkerher sou 1995:40

Stora invallningar finns också sina håll i anslutning till tätt befolkade områden.

Dammsäkerhetsnämnden framhöll även att dammsäkerhetsdiskussionen också är relevant för de industridammar som anlagts här och var i landet, bl.a. i anslutning till gruvindustrin.

S0 U 1 995 .40 Ällvsäkerhet 67

Översvämningar

l Allmänt

Med översvämning menas här att vatten täcker ytor utanför den normala gränsen för sjö, vattendrag eller hav.

Översvämningar är till största delen att se som ett natur-

ligt förlopp. Där översvämningar inträffar ofta upplevs de som en naturlig del av variationerna i vattennivån över året. Drabbar däremot en översvämning ett område endast någon enstaka gång och med stora skador som följd kan det framnaturkatastrof. Människan har sedan tusentals år stå som en försökt att skydda sig mot översvämningar genom invallningar, utdikningar och regleringar. Nedan behandlas i första hand de översvämningar som uppstår genom att vattennivån stiger i sjöar eller vatten-

drag. Översvämningar vid havet och i områden som inte

gränsar till sjöar och vattendrag behandlas inte här. I Sverige är en vanlig orsak till översvämning att vårfloden blir omfattande och intensivare än normalt till följd mer av stora snömagasin och snabb avsmältning. Regn under snösmältningen kan snabbt öka vårfloden. En annan orsak till översvämningar är att stora mängder regn faller då marken redan är vattenmåttad och vattendragen fyllda. Om det finns förträngningar eller andra hinder i vattendragen

kan översvämningar uppstå. Isproppar och annan isdärnning

i ett vattendrag kan också orsaka översvämningar. I tätorter kan hög nederbörd i kombination med underdimensionerade dagvattenledningar leda till översvämningar.

68 Äilvsäkerhet

DSU behandlade frågan om översvämningar i sitt betänkande. Bl.a. kartlade utredningen vissa översvämningskritiska områden som ansågs särskilt betydelsefulla med hänsyn till skaderisken. De var följande: Testeboån, Jädraån-Gavleån, Svartån-Täljeån-Hjälmaren, Arbogaån-Dyltaån, Kilsån, Roxen-Glan, Emån, Helgeån, Tidan, Mölndalsån, Dalälven och Voxnan. DSU drog bl.a. följande slutsatser av sin genomgång. Eftersom uppkomsten av extrema vattemnängder inte kan förhindras får arbetet med att förebygga eller lindra översvämningar inriktas på att jämna ut flöden, öka genomströmningshastigheten samt öka marginalen mellan normalvattenstånd och den nivå vid vilken skada uppstår. Tekniskt sett motsvaras dessa åtgärder av regleringar, rensningar och invallningar. I samband med nybyggnad bör enligt DSU översvämningsrisken uppmärksammas i planeringsprocessen och vid beviljande bygglov. För att minska konsekvenav sådana översvämningar inte kan undvikas kan serna av som ett bättre och Varningssystem byggas ut samt prognos-

förberedelser göras för de räddningsåtgärder som kan

komma att erfordras i en katastrofsituation.

3.2 Större översvämningar

I internationell jämförelse framstår Sverige som fören skonat från större översvämningar. Enligt statistiken blir det ändå större översvämning i genomsnitt vart femte år en någonstans i Sverige, vilket alltid väcker överraskning. Särskilt höga flöden är kända i Dalälven åren 1860 och

1916. År 1938 inträffade Spölandskatastrofen då

stora arealer vid Umeälven och Vindelälven översvämmades. Nya sjösystem uppstod, vallar genombröts. Hos 224 jordbrukare stod vattnet högt inne i husen och stora materiella skador åstadkoms.

SO U 1995 .40 Älvsäkerhet 69

Denna översvämning uppstod då fjällflod och vårflod

sammanföll. Höga flöden våren 1977 i Bergslagen och hösten 1985 i Dalarna och Hälsingland är också anmärkningsvärda. År mäktigt i Götaland och 1977 var snötäcket ovanligt Svealand. Snösmältningen blev därtill på flera håll mycket hastig till följd av varmt väder i kombination med nederbörd. Detta ledde till vårflöden som i vissa län var de största förekommit sedan början av l900-talet. som De stora vattenmängderna åstadkom omfattande översvämningar skogs- och jordbruksmark, raserade dammar av och broar samt orsakade skador på byggnader, industrier, vägar, telekommunikationer, järnvägar m.m. De totala kostnaderna för räddningstjänst och skador är svåra att beräkna kan uppskattas till 50 miljoner kr i 1977 års men penningvärde. Beloppet är litet jämfört med skadevärdena till följd de stora översvämningar som de senaste åren av inträffat på den europeiska kontinenten. En stor översvämning inträffade år 1985 men den annan hade inte något samband med snösmältningen. Under juli och augusti hade nederbörden i nordvästra Svealand och närliggande delar Norrland varit större än normalt. Såväl av regleringsmagasinen de naturliga vattenmagasinen, som

dvs. markvatten, grundvatten och sjöar, var ovanligt väl-

fyllda för årstiden. I början september kom sedan en av period med mycket kraftig nederbörd i nordöstra Dalarna och Hälsingland, vilken ledde till stora flöden i framför allt

Dalälven och LjusnansVoxnans vattensystem. De skador

uppstod karaktär som år 1977. Allvarlisom var av samma

gast var att den relativt höga dammen vid Noppikoski

kraftverk i Ore älv helt raserades. De totala kostnaderna för räddningstjänst och skador har uppskattats till närmare 200 miljoner kronor. Även våren 1986 inträffade omfattande översvämningar

i Svealand och i Norrland av ungefär samma orsak

norra

70 Älvsäkerhet SOU 1995.-40

år 1977. De besvärligaste översvämningarna förekom som vid Västerdalälven, men även Jädraån liksom vattendrag betydligt längre norrut förorsakade avsevärda problem. Sommaren 1993 uppträdde översvämningar i Norrland. I fyra stora älvar, Luleälven, Skellefteälven, Umeälven och

Ångermanälven steg vattennivåerna till de högsta på ett

halvt sekel. Hus vattenskadades, båtar och bryggor spolades bort och stora arealer sattes under vatten. Skador på vägar

och dammar uppstod. Riklig nederbörd i kombination med

stor snötillgång under föregående vinter var orsaken. Anmärkningsvärt är att perioden från slutet av 1960-talet till slutet 1970-talet hade förhållandevis få översvämav ningar.

3.3 Vattenkraftens regleringar och

deras för översväm-

betydelse ningar m.m.

Vattenkraftproduktionen år flexibel och kan lätt anpassas till efterfrågan elkraft. En förutsättning för detta är att

kan magasineras i regleringsmagasin, dvs. i naturliga

vatten

eller konstgjorda sjöar.

Vattenmagasinen töms under vintern för att fyllas av högre flöden under sommar och höst. Vissa år är torra, t.ex. 1976, och flödena räcker då inte alltid för att fylla magasinen. 1993 förhållandena de motsatta. Riklig tillvar gång på snö, i kombination med den blöta sommaren, fyllde dem. De flesta flöden måttlig storlek tas om hand av av vattenkraftssystemet vilket leder till mer utjämnade flöden. Under extrema situationer blir bilden dock mer komplicerad, framför allt om flödet inträffar fram emot höstkanten. När magasinen är fyllda tvingas man öppna utskovsluck-

Älvsåkertet 71

och tappa vatten förbi kraftverket om tillrinningen är orna större än vad utnyttjas för kraftproduktion. Annars kan som dammens säkerhet äventyras. Systemet återgår till ett tillstånd liknar det naturliga. Flödena kan då bli av som mer storlek som om älven inte varit reglerad. Det kan samma till och med inträffa att det reglerade flödet, vid speciella tillfällen, blir kraftigare än vad som varit fallet utan vattenkraftsutbyggnad. Utredningen vill tillägga att i praktiken håller dammägarna, framgår Dammsäkerhetsnämndens skrivelse som av den 4 februari 1994 till regeringen, regelmässigt en viss marginal till dammarnas dämningsgräns för att ha ett buffertmagasin ett häftigt flöde skulle sätta in. Nämnom den betonar emellertid också i skrivelsen att det inte är en primär uppgift för regleringsintressenterna att dämpa häftiflöden, vare sig enligt vattenlagen eller enligt vattenga domstolarnas bestämmelser för regleringarnas handhavande. Bakom dessa bestämmelser ligger enligt nämnden tvärtom ofta tanke att regleringarna inte skall tillåtas inverka en på de naturliga förhållandena än är motiverat för mera som

att säkerställa kraftproduktionen.

Dammsäkerhetsnämnden uttalar vidare att eftersom man inte med säkerhet kan förutse hur stor tillrinningen till magasinen kommer att bli, inte heller kan låta risken man för extrem tillrinning få bli avgörande för hur snabbt en och fullständigt skall fylla upp magasinen efter avtappman ningen under det gångna vinterhalvåret. Det primära målet måste enligt nämnden att vid nästa vinterhalvårs början vara ha ett väl fyllt magasin men med ett buffertutrymme för oförutsedda tillrinningar. Buffertens storlek torde enligt nämnden inte rimligtvis behöva grundas förmodanden annat än ökad tillrinning normal omfattning under om en av den senare delen av fyllningsperioden. Den stora skillnaden mellan förhållandena i en reglerad och i en oreglerad älv under en extremsituation är att över-

72 Älvsäkerhet SOU 1995.-40

raskningsmomentet är större i den reglerade älven. Under långa perioder, kanske tiotals år, dämpas flödena ut och märks knappast. När det kommer en extrem nederbörd med höga flöden måste de släppas förbi. Ofta har bebyggelsen nedströms då anpassat sig till en lägre flödesnivå och krupit närmare vattendraget. Pâ så sätt blir översvämningsskadorna ett faktum. Som exempel kan nämnas att innan älven byggdes ut var det genomsnittligt högsta årliga flödet ca 1 870 m3s vid Boden. Det högsta uppmätta oreglerade flödet inträffade, nämnts, år 1922 och 2 634 m3s. som var Efter utbyggnaden av vattenkraften sjönk det genomsnittliga årliga maximumflödet till nästan hälften, 950 m3s. Exca trema flöden inträffar fortfarande, om än mer sällan. 1989 det högsta flödet 1 640 m3s och 1993 så högt var som 2 146 m3s. Slutsatsen blir i den fysiska planeringen inte får att man ta vattenkraftutbyggnaden som intäkt för att risken för översvämningar är över. Flödena kan bli lika stora som innan älven byggdes ut. Byggandet behöver dock inte följa gränsen för det dimensionerande flödet, som valts för dammsäkerhetsändamål. Det är mycket lättare att acceptera att hus hamnar inom översvämmat område än att man får ett dammhaveri. En av SMHI utsedd programkommitté anför i en skrivelden ll juni 1993 att en studie i Dalälven visar att samse hällets utbyggnad inte skett med tillräcklig hänsyn till risken för höga flöden. Kommittén tillägger att vattenkraftutbyggnaden inte är någon garanti för att besvärliga situationer inte skall uppstå i de reglerade älvarna. Dammsäkerhetsnämnden säger i en skrivelse den 4 februari 1994 att medan dammar och utskov hittills konstruerats för att tåla så höga flöden som statistiskt sett kan förutses inträffa ungefär en gång vart hundrade år, man vid bebyggelseplaneringen på sina håll synes ha bortsett från flöden med även betydligt kortare återkomsttid. Enligt nämnden tycks det

Äilvsäkerhet 73

också förekomma svartbyggen inom översvämningsområden. Genom ett tillägg år 1989 till plan- och bygglagen 1987: 10 gäller numera uttryckligen att kommunerna skall beakta översvämningsriskerna i bebyggelseplaneringen. Slutligen kan påpekas att även andra åtgärder än regleringar sedan länge påverkat vattendragen. Sjösänkningsföretag och dikningar har minskat sjöarealer och våtmarker. Dessa områden kan ha haft en dämpande effekt flöden nedströms. Många broar och andra byggnader i vattendrag har gett fördämningar som ibland orsakar översvämningar. Rensningar har underlättat för vattnet att komma fram och invallningar har begränsat skador vid höga flöden. Invallningarnas totala längd är ansenlig.

Åtgärder

3.4 avseende översväm-

ningar

Länsstyrelserna skulle enligt propositionen 1988892116 i uppdrag att bl.a. som underlag för kommunernas fysiska planering ställa uppgifter om översvämningskänssamman liga områden. Med anledning härav fick länsstyrelsen den 29 juni 1989 i uppdrag av regeringen att kartlägga och redovisa vissa frågor om bl.a. planerings- och beredskapsläget i länet vad avsåg dammsäkerhet och risk för översvämningar. Länsstyrelserna borde även redovisa om det fanns behov insatser för flödesdämpning i länet i de fall överav svämningar kunde leda till negativa konsekvenser för människors hälsa och säkerhet samt påverka stora ekonomiska värden. Ytterligare regleringskapacitet fick endast föreslås om andra realistiska alternativ saknades. Länsstyrelserna inkom till regeringen med redovisningar av uppdraget under början av år 1990. Totalt redovisade de 647 över-

Ällvsäkerhet 74

svämningskänsliga områden. SMHI erhöll kopior av länsstyrelsernas redovisningar och har med hjälp av bl.a. dessa

nationellt register. År 1994 publicerade SMHI

upprättat ett

rapport i ämnet Översvämningskänsliga områden i

en

Sverige, 51 1994. Vad gäller övriga frågor enligt upp-

nr draget har länsstyrelsernas redovisningar till regeringen föranlett den åtgärden att de har överlämnats till endast denna utredning. anslöt sig till förslag SMHI en utökad DSU ett av om

och varningstjänst i reglerade och oreglerade

prognosinklusive inrättandet s.k. älvcentraler för de vattendrag, av vattendragen. Fr.o.m. budgetåret 199495 ingår i viktigaste uppdrag från bygga sådan inklusi- SMHI:s staten att upp en landsomfattande dammregister. ve ett utvecklat för att ta fram både SMHI har ett system

översiktliga och detaljerade riskzonkartor se figur

mer

underlag för bebyggelseplaneringen och för planering-

som åtgärder vid och mot höga

en av bl.a. räddningstjänstens

Vidare planerar Boverket att ut rekommendatioflöden. ge

till kommunerna anpassning av den fysiska plane-

ner om finns risk för översvämningar. För dessa ringen där det

uppgifter har det bildats en arbetsgrupp med representanter Boverket, Räddningsverket, Svenska Kraft-

från SMHI, verksföreningen, Svenska Kommunförbundet m.fl.

Boverket och Räddningsverket borde enligt propositionen

behovet allmänna råd samverkan mellan överväga av om

verksamhetsområdena fysisk planering, befolkningsskydd

räddningstjänst. Några sådana allmänna råd har hittills och inte lagts fram.

Riskzonkarta - Luleälven

Södra och Norra Gäddvik

Vågar

g

Järnvägar Bostadshus Bebyggelse - Övriga hu: Industrimark Vatten Övrig mark Nivå vid flöde 2500 mal: och havsvamenatánd +1 m E odlad åkermark - Nivå vid flöde 3000 mala och havevatrenstånd E: +1,0 m odlad åkermark - Nivå vid flöde 3500 mal: och havevamensfånd - +1,0 m Parkmark

76 Älvsäkerhet

3.5 Stöd till översvämningsbegränsande åtgärder

Inom för det s.k. extra skatteutjänmingsbidraget har

ramen

de särskilt utsatta kommunerna givits möjlighet att få stat-

ligt stöd för att förebygga naturolyckor, bl.a. översvämningar. Under de senaste fem åren har sammanlagt 16,4 miljokronor delats statsbidrag till ett 20-tal kommuner ut som

för förebyggande åtgärder mot översvämningar. Samti-

ner

digt har 103 miljoner kronor fördelats till förebyggande åtgärder och skred. Räddningsverkets anslag för

mot ras översiktliga undersökningar rörande olika former av naturohar höjts från 750 000 kronor till 1,5 miljoner kro-

lyckor år. Bidragen till åtgärder mot översvämningar har

nor per bl.a. använts till invallningar, rensningar, förstärkningar av

gamla dammar, ett nytt regleringsmagasin och evakuerings-

pumpar.

SOU 1995.-40 Älvsäkerhet 77

Forskning och utveckling

I detta avsnitt behandlas frågor forskning och utveckling om

FoU avseende å ena sidan dammar och deras säkerhet och

å andra sidan översvämningar och åtgärder till skydd mot

översvämningar. Sammantaget innefattar forskningsområdet

hydrologiska frågor för såväl oreglerade reglerade som vattendrag, frågor om darnrnanläggningars säkerhet, frågor

om beredskap för och möjliga åtgärder till skydd mot natur-

liga översvämningar samt frågor om beredskap och möjliga insatser i syfte att reducera konsekvenserna i händelse av darmnbrott. Kraftindustrin har när det gäller dammsäkerheten sedan länge bedrivit ett kontinuerligt FoU-arbete i samverkan med bl.a. högskolor och SMHI. Under senare år har det innefattat bl.a. ett omfattande hydrologiskt utvecklingsarbete i samband med Flödeskommitténs arbete. Sådan FoU har varit en förutsättning för utbyggnaden av dagens vattenkraftssystem När processen att anpassa dammarna till nya dimensionerande flöden skulle inledas stod det klart att ny kunskap och nya metoder måste utvecklas. Behoven sammanställdes

och ett utvecklingsprogram togs fram. De härmed samman-

hängande hydrologiska frågorna togs om hand av VASO:s kommitté för hydrologiskt utvecklingsarbete medan övriga projekt togs om hand VASO:s dammkommitté. Proav grammet som löper tre år och har en budget 8 milca joner kr, avslutas under 1995. Projekten leds av erfarna

78 Älvsäkerhet

ingenjörer och forskare från kraftindustrin, olika konsultbolag, tekniska högskolor och SMHI. Genom kraftindustrins gemensamma utvecklingsbolag Elforsk AB finansieras och leds numera forskning och utveckling på flera områden betydelse för dammsäkerav heten. Detta sker bl.a. vid Kungliga Tekniska högskolan

där Elforsk AB och Byggforskningsrådet gemensamt stöder forskning inom tung anläggningsteknik och byggande i vatten. Inom ramen för ett treårsprojekt avseende riskanalys för dammar utvecklas analysmetoder för att identifiera

länkar i systemen och möjliga metoder att höja den svaga totala säkerheten. Analyserna avser såväl tekniska som icke tekniska komponenter. Elforsk AB stöder också FoU av-

seende vattenbyggnadsbetong genom Vattenfall Utveckling

AB och Lunds tekniska högskola. Vattenfall Vattenkraft finansierar doktorandprojekt vid Luleå tekniska högskola avseende strömning genom dammkroppar och dammreparationer. Kraftindustrin har för de närmaste åren identifierat

forsknings- och utvecklingsbehov beträffande dammsäkerhet

inom följande områden och att koncentrera sina inavser satser till dessa.

Teknisk säkerhet innefattande tillståndskontroll, säker-

hetsanalyser, âldringsmekanismer, brottmekanismer,

underhállsmetoder och underhâllsstrategier, reparationsmetoder och avbördningssäkerhet. För säkerhetsanalyser skall riskanalys utvecklas.

Operativ säkerhet och beredskap innefattande system för träning, analys samverkan människamaskin, metoder av för effektiv samverkan vid drift i kritiska skeden, för-

bättrade darnmbrotts- och beredskapsmodeller samt sys-

tem för övervakning och larm.

S0 U 1995:40 Ailisäkerhet 79

När det gäller FoU av betydelse för skyddet mot översvämningar beslutade regeringen den 18 juni 1990 efter ett

förslag av SMHI att under en försöksperiod år

om tre avsätta en miljon kronor år till ett för tillämper program

pad forskning extrema hydrologiska förhållanden. Med-

om len förvaltades av SMHI och fördelades särskild av en programkommitté. Programmet inriktades framför allt

markanvändningens betydelse för att förklara höga flöden. Vidare behandlades prognosering hydrologiska

av extrema

förhållanden och samhällsplanering.

Regeringen uppdrog i juni 1991 Naturvetenskapliga forskningsrådet NFR att utvärdera den SMHI initierade

av forskningen och bedöma behovet fortsatt forskning av detta område. Utvärderingen utfördes för ändamålet av en utsedd grupp, som i maj 1992 redovisade Forskrapporten ning om dammsäkerhet och översvämning under extrema

hydrologiska förhållanden. Utvärderingsgruppen fann de

att beslutade projekten var intressanta och relevanta att men

fokuseringen mot skogsdränering var påfallande medan andra aspekter som dammsäkerhet, vattenregleringsstrategi, ekonomi, iseffekter och länkning till klimatändringar

m.m. inte tillräckligt beaktats. När det gällde den fortsatta forskningen utgick NFR:s

utvärderingsgrupp från följande indelning.

I Processförståelse analys hydrologiska - av processers

betydelse för eller koppling till dammsäkerhetsfrâgor och extrema hydrologiska förhållanden

Drift av anläggningar analys driftstrategi och

- av

vattenhushållningspolitik och därmed sammanhängande risker, konsekvenser, säkerhetsaspekter

m.m.

80 Älvsåkertet SOU 1995.-40

III Effekter händelser konsekvenser nedströms i ett av -

med extremt flöde, hydrauliska förhållanden,

system vattenflödesvägar etc.

NFR:s utvärderingsgrupp ansåg att anslagsnivân en miljon

kronor året föreföll rimlig och att det var lämpligt att om SMHI svarade för programmet.

Programkommittén inom SMHI slutredovisade våren

1993 sitt arbete i promemorian Redovisning av forsknings-

Dammsäkerhet och översvämningar under programmet

extrema hydrologiska förhållanden.

Kommittén ansåg att förslaget från NFR:s utvärderings-

kunde utgöra utgångspunkt för fortsatt arbete.

grupp en Kommittén föreslog därutöver att samarbetet med kraftindu-

strin förstärktes för att täcka områdena samhällsbyggnad och hydrologiska förhållanden, prognosmetoder,

extrema markanvändning och Vattenkvalitet samt slutligen klimatvariationer och vattenresurser. Trots det år 1989 beslutade forskningsprogrammet att har inte något beslut fattats fortsatt statlig har slutförts om satsning forskning och utveckling inom det aktuella området.

Älvsäkerhet

5 Räddningstjänst

5.1 Räddningstjänstens uppgifter och organisation

Med räddningstjänst i räddningstjänstlagen

avses

1986:1102 de räddningsinsatser staten eller kommunerna

skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för olyckshändelser för att hindra eller begränsa skador människor eller egendom eller i miljön.

Med olyckshändelse plötsligt inträffade händelser

avses som har medfört eller som kan befaras medföra skada. Dit räknas händelser beror på företeelser i eller som naturen som beror på människors handlande eller underlåtenhet att handla. Som exempel på olyckshändelser kan nämnas bränder, explosioner, skred, översvämningar, oväder och ras, utflöden av skadliga ämnen. Kravet att det skall fråga vara om en plötsligt inträffad händelse innebär att långsamma

och ständigt pågående skeenden såsom sättningar i byggna-

der och jorderosioner inte räknas olyckshändelser. som Sådana skeenden kan emellertid i sin tur orsaka något som inträffar plötsligt och medför skada, t.ex. den sättsom att

ningsskadade byggnaden rasar eller att erosionen leder till

ett jordskred. Sådana händelser skall givetvis betraktas som olyckshändelser.

Skyldighet för staten eller kommunen att göra rädd-

en

ningsinsats föreligger endast, det med hänsyn till be-

om hovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt,

82 Älvsåkertet SOU 1995.-40

kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt är

påkallat att staten eller kommunen svarar för insatsen. fara för olyckshändelse är överhängande innebär

Att en

hög risk för att olyckshändelsen inträffar och stor sannolik-

het för den inträffar nära i tiden. Bedömningen av risken att och sannolikheten görs självfallet efter omständigheterna i det särskilda fallet och med den brist precision som måste Om det gäller konstaterad fara för accepteras. en människors liv eller hälsa bör kraven på faran och sannolik-

heten inte ställas alltför höga. Den räddningstjänstansvariga myndigheten har att avgöra räddningstjänstlagstiftningen

om

är tillämplig.

Räddningsledare är, vid kommunal räddningstjänst, räddningschefen eller den denne har utsett. Inom komsom räddningskåren för de insatser som kommumunen svarar har för. Vid darmnhaveri eller höga flöden nen ansvaret upphov till räddningstjänst torde det nästan undansom ger tagslöst bli fråga kommunal räddningstjänst. om

5.2 Planering m.m.

Räddningstjänsten skall planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt 4 § räddningstjänstlagen.

För varje kommun skall det finnas en räddningstjänst-

plan skall innehålla uppgifter bl.a. räddningskårens

som om Varningssystem och andra anordningar för

organisation,

räddningstjänsten och hur de skall underhållas, insatstider till kommunens olika delar, kompetens som krävs för att befäl i räddningskåren, anläggningar som avses i 43 § vara

räddningstjänstlagen och uppgifter om hur allmänheten och informeras vid allvarliga olyckshändelser.

varnas Räddningstjänstplanen skall kommunfullmäktiantas av Kommunen är skyldig att se till att allmänheten uppge.

,._ .

SOU 1995 .40 Älvsåkertet 83

lyses om vad planen innehåller varning och information om till allmänheten vid allvarliga olyckshändelser.

Räddningstjänstplanen har två syften, dels att fungera

som en information till allmänheten kommunens räddom ningstjänst och de särskilda risker finns i kommunen, som dels att underlätta de statliga myndigheternas länsstyrelsens och Räddningsverkets tillsyn av den kommunala räddningstjänsten och samordningen av statlig räddningstjänst. En statlig eller kommunal myndighet är skyldig att amnodan av råddningsledaren delta i en räddningsinsats med personal och egendom myndigheten har lämpliga om resurser och deltagandet inte allvarligt hindrar myndighetens ordinarie verksamhet. Det finns en skyldighet för myndigheter, och även för enskilda, att begäran av räddningstjänsten lämna upplysningar om personal och egendom som kan användas i räddningstjänst. Med dessa upplysningar som grund upprättar räddningstjänsten en resurslista. Resurslistan kan innehålla uppgifter om grävmaskiner och annan teknisk utrustning men också uppgifter om t.ex. dammsäkerhetsexpertis. Resurslistor ingår i länsstyrelsens planläggning och för riket äjourhåller Räddningsverket en riksresurslista. Länsstyrelsen är regional tillsynsmyndighet och har också visst operativt ansvar för räddningstjänsten. Bl.a. innebär det sistnämnda att om det fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst skall länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatserna. Länsstyrelserna skall planera för ett sådant Övertagande. Räddningsverket behandlar dessa frågor i sina allmänna råd 199322 Plan för länsstyrelsens räddningstjänst. Räddningsledaren får besluta om tjänsteplikt vid räddningstjänst. Han har också befogenhet att göra ingrepp i annans rått. Räddningsarbetet måste kanske bedrivas en fastighet som tillhör annan än den vars egendom i första

84 Alvsakerhez SOU 1995.-40

hand är hotad. Olycksplatsen kan också behöva spärras av t.ex. för att inte räddningsarbetet skall hindras. Det kan nödvändigt att företa grävnings- eller schaktningsarbevara eller att riva eller annat sätt skada andra byggnader ten eller anläggningar för att rädda värdefullare egenannan dom. Förutsättningen för att ingreppet skall få göras är att fara för liv, hälsa eller egendom eller skada i miljön inte lämplikan avvärjas annat sätt och att ingreppet är försvargen ligt med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som vållas ingreppet och omständigheterna i övrigt. Ett genom beslut tjänsteplikt eller ingrepp i annans rätt gäller även om om det överklagas.

risk-

5.3 Förebyggande åtgärder,

analyser och information

Varje kommun skall för att åtgärder vidtas inom

svara så bränder och skador till följd av bränder kommunen att förebyggs. Kommunen skall också främja annan olycksoch skadeförebyggande verksamhet.

Av 41 § räddningstjänstlagen följer att ägare eller in-

nehavare byggnader eller andra anläggningar i skälig av omfattning skall hälla utrustning för livräddning även vid

olyckshändelse än brand. annan

l 43 § första stycket räddningstjänstlagen stadgas:

Vid anläggning där verksamheten innebär fara för att en olyckshändelse skall orsaka allvarliga skador på en människor elleri miljön, är anläggningens ägare eller innehavare skyldig att i skälig omfattning hålla eller be-

kosta beredskap med personal och egendom och i övrigt

S0 U 1995:40 Altsäkerhet 85

vidta erforderliga åtgärder för hindra eller begränsa

att sådana skador.

Bestämmelserna i 43 § räddningstjänstlagen kan till-

vara lämpliga på t.ex. dammar med stor lagringskapacitet eller med en höjd över 15 meter. Huruvida damm faller en under detta lagrum beror på utfallet den bedömning av som görs av möjliga skador på människor eller i miljön vid en eventuell olycka.

Av bestämmelserna i 66 b § räddningstjänstlagen fram-

går att det finns en skyldighet för den äger sådan som en

anläggning som avses i 43 § räddningstjänstlagen att analy-

sera riskerna för sådana olyckshändelser vid anläggningen som kan medföra allvarliga skador människor eller i miljön. Genom riskanalysen bör få ett underlag för att man

vidta olycks- och skadeförebyggande åtgärder,

för att upprätta planer för insatser, för att besluta eventuella beom redskapsåtgärder och för att relevant information till ge anställda och till allmänheten. Riskanalysen kan t.ex. visa vilka vägar som blir oframkomliga vid höga vattenstånd.

5.4 Alarmering och informationsskyldighet

Den som upptäcker en brand eller olyckshändelse en som innebär fara för någons liv eller allvarlig fara för någons hälsa eller för miljön är enligt 39 § räddningstjänstlagen skyldig att, om det är möjligt, dem är i fara och varna som vid behov tillkalla hjälp. Detsamma gäller det föreligger om en överhängande fara för en brand eller sådan olycksen händelse. Denna bestämmelse gäller naturliga skäl även av

anläggningens driftpersonal.

86 Ällvsäkerhet

Vid verksamheter avses i 43 § räddningstjänstlagen som kan riskanalys Visa att det är nödvändigt att i ett tidigt en skede de boende inom ett särskilt område. Vilka varna skyldigheter åligger anläggningsägaren dammägaren som måste avgöras efter omständigheterna i det enskilda fallet. Länsstyrelsen kan medge att den som äger eller innehar en anläggning i 43 § lagen får använda civilförsom avses svarsorganisationens alarmeringsanordningar. Om olyckshändelse kan orsaka allvarliga skador en som människor eller i miljön inträffat eller överhängande fara

för sådan olyckshändelse förelegat vid en anläggning

en enligt 43 § är ägaren eller innehavaren skyldig att omgåen-

de informera kommunen där anläggningen är belägen och

räddningsverk bl.a. omständigheterna kring statens om

olyckshändelsen eller den befarade olyckshändelsen, om de uppgifter finns tillgängliga för att möjliggöra en be-

som dömning följderna för människor eller miljö och om av vilka räddningsâtgärder vidtagits. Så snart det kan ske som skall information också lämnas om vilka sanerings- och

restaureringsåtgärder planeras för att begränsa följder-

som samt vilka åtgärder planeras för att förhindra att en na som

olyckshändelse inträffar igen. Räddningsverket skall om-

gående informera regeringen.

Vid olyckshändelser och fara för olyckshändelser, dvs.

vid räddningstjänst, räddningsledaren som ett led i ansvarar räddningsinsatserna för informationens innehåll och för att tillräcklig information lämnas. Räddningsledaren kan deleinformationsuppgifterna men inte ansvaret till exemgera pelvis ett särskilt informationsbefäl. Räddningsverket utarbetar för närvarande en handbok för information till allmänheten vid allvarliga olyckor. Den

innehåller främst generellt giltiga upplysningar och råd men

tar också specifika händelser, däribland dammras och upp översvämningar. Utredningen får för sin del hänvisa till denna handbok för närmare information.

Älvsäkerhet 87

överväganden

6 och

förslag

l Uppläggningen

Utredningen har fått i uppdrag att utreda frågor om dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. En översyn skall göras av ansvarsfördelningen för dammsäkerheten. De dammsäkerhetsåtgärder och förebyggande åtgärder mot översvämningar som vidtagits till följd av propositionen 198889:ll6 om vissa dammsäkerhets- och vattenkraftsfrågor, m.m. skall övervägas. Utredningen skall också

föreslå eventuella kompletterande åtgärder samt behandla

vissa frågor om teknisk forskning om dammsäkerhet och om information om dammsäkerhet och översvämningar. Uppdraget till denna nya utredning består både av att följa utvecklingen efter DSU:s betänkande och propositionen 1988892116 om vissa dammsäkerhets- och vattenkraftsfrågor, m.m. och att djupare in vissa principi-

ella frågor: Tidigare i betänkandet har redovisats vissa åt-

gärder på området som olika myndigheter vidtagit efter den nyss nämnda propositionen. I det följande sammanfattar utredningen först utvecklingen beträffande dammar och höga flöden under senare år. Sedan redogör utredningen för Flödeskommitténs omprövning av frågan vilka flöden dammanläggningarna i värsta fall måste kunna tåla. Här diskuteras behovet av att vidta ytterligare åtgärder av olika slag. Utredningen går sedan djupare in vissa frågor som för den framstår som väsentligast i dess uppdrag, nämligen hur staten skall kunna

88 Älvsåkertet SOU 1995.-40

målmedvetet och med bättre kompetens både på agera mer regional och central nivå i frågor dammsäkerhet och om skydd översvämningar. Frågan hur bebyggelse mot om skall planeras för att undvika översvämningsskador är väsentlig utredningen går inte in den eftersom den men behandlas Boverkets försorg. Däremot berörs begenom

hovet underlag för bebyggelseplaneringen som riskzon-

av kartor och information flöden och deras utbredannan om ning. Utredningen lägger sedan fram sin syn inriktningen forskningen dammsäkerhet och höga flöden och tar av om därefter vissa informationsfrågor inom området. upp

En speciell fråga bör beaktas i samband med konse-

som kvenser höga flöden är riskerna för erosion och skred i av skredkänsliga områden. Dessa risker, som beskrivs i en

bilaga, bör vägas in vid den långsiktiga planeringen be-

träffande de aktuella älvsystemen. Utredningen har liksom andra utredningar ålagts att

redovisa regionalpolitiska konsekvenser, att pröva offentliga åtaganden, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser och utreda krav företagens uppgiftslämnande. Ut-

att redningen avslutar med att behandla dessa generella upp-

drag.

i fråga damm-

6.2 Utvecklingen om

säkerhet och åtgärder mot översvämningar

Under augusti 1993 inträffade i flera Norrlandsälvar till följd häftig nederbörd de högsta flöden som föreav en kommit sedan mitten på 1980-talet. Inga människor kom till

skada. Däremot uppstod driftstörningar i ett avloppsverk,

skador på bebyggelse och del erosionsskador i smärre en

S0 U 1995:40 Älvsäkerhet 89

vissa älvdalar. Inget dammbrott inträffade och veterligen inte heller något allvarligare tillbud. I några fall uppstod dock problem med manövreringen dammluckor. av Inte heller i övrigt har något inträffat haverier eller tillbud som rubbar den tidigare utredningens slutsats - att dammsäkerheten i Sverige är god och väg att ytterligare förbättras. Denna bedömning hindrar dock inte att vissa

förändringar enligt utredningens mening är motiverade be-

träffande den offentliga styrningen och samordningen området. Dammsäkerhetsnämnden uttalar i rapport till en regeringen angående de höga flödena att de uppkomna skadorna, som var relativt begränsade, har drabbat bebyggelse och andra anläggningar inom områden där måste räkna man med återkommande översvämningar där kommunerna men genom detaljplaner tillåtit bebyggelse. Vidare tycktes det också enligt nämnden förekomma bebyggelse saknar som stöd i detaljplan. Utredningen får påpeka att de uppgifter utredningen har tagit del av visar att skadorna har uppkommit vid flöden av en storlek som noterats innan vattendraget reglerades. Motsvarande problem med skador vid höga eller sommarhöstflöden har sällan redovisats från de oreglerade älvarna. När det förekommer översvämningsproblem i dessa vattendrag är det i första hand i samband med vårflod och islossning. I de reglerade älvarna fångar dammanläggningarna upp de stora vårflödena men inte utan vidare stora flöden senare på året. Sådana flöden är emellertid sällsynta och beaktas uppenbarligen inte alltid de planerar bebygav som gelse och låter uppföra byggnader. Kommunerna Boden, Jokkmokk och Luleå har lämnat två skrivelser till regeringen med anledning höga flöden av i Luleälven år 1993 och bl.a. begärt opartisk utredatt en ning skulle undersöka de inträffade översvämningarna och deras orsaker. Skrivelserna har överlämnats till utredning-

90 Älvsåkertet

Eftersom utredningens uppdrag inte innefattar att gå en. igenom landets älvsystem i detalj utan att se över ansvars-

fördelningen principiellt har frågan Luleälven inte

om sakbehandlats. Utredningens förslag i det följande om regional samordning samt genomgång av planering och åtgärder för varje älvsystem gäller dock givetvis även Luleälven. Sådana undersökningar som de tre kommunerna begärt bör alltså enligt utredningens mening utföras av regionala organ.

6.3 Dimensionerande flöden

Är 1990 lade Flödeskommittén fram sin slutrapport Riktlinjer för bestämning dimensionerande flöden för dammanav läggningar. Dess bedömningar och förslag är av stor betydelse för dammsäkerhetsarbetet och har föranlett ompröv-

ningar storleken de flöden som varit utgångspunkten

av av för dammanläggningarnas utformning. Det finns därför skäl att kort redovisa Flödeskommitténs slutsatser. Flödeskommittén förordar att ny metod tillämpas för en fastställa dimensionerande tillrinning till dammar där det att

vid haveri är risk för personskador eller mer betydande

skador på egendom eller omgivning. Metoden innebär att

hypotetisk tillrinning till dammarna beräknas på basis av

en kombination ogynnsamma hydrologiska och meteoroen av logiska förhållanden, bl.a. extremt hög nederbörd under en

fjortondagarsperiod.

De tidigare använda metoderna för att beräkna de flöden, dammarna skulle dimensioneras för i Sverige som ledde enligt Flödeskommittén fram till väsentligt mindre dimensionerande flöden och lägre krav i fråga om damm-

byggnaders avbördningsförmåga än som följer av de riktlin-

jer kommittén förordar.

Älvsåkertet 91

Beräkningar av statistiska återkomsttider för de nya dimensionerande flödena visar enligt Flödeskommittén inget mer exakt svar än att de ligger över 10 000 år. Eftersom det finns ca 140 större dammar i Sverige med en höjd över 15 meter kan möjligen någon eller några drabbas av ett dimensionerande flöde under sin livslängd. Flödeskommitténs riktlinjer i fråga om dimensionerande flöden har godtagits av SMHI som expertmyndighet i dessa frågor. Kraftindustrin är inriktad på att vidta de åtgärder, som krävs för att följa de nya riktlinjerna. Utredningen vill understryka att dessa riktlinjer bör vara en viktig utgångspunkt för det fortsatta dammsäkerhetsarbetet.

Åtskilliga men inte alla dammanläggningar har konstru-

erats så att de kan avbörda de flöden som följer av de nya riktlinjerna. Inom kraftindustrin görs för närvarande genom arbetsgrupper älvvis förnyade beräkningar av dimensionerande flöden för de dammanläggningar, där haverier kan medföra allvarligare konsekvenser. Arbetet omfattar hittills enbart kraftindustrins egna dammar. För att inte en damm skall överströmmas med ett dammbrott som följd kan flera slags åtgärder vidtas. Som exempel kan avbördningsförmågan ökas genom att ytterligare dammluckor eller andra slag av utskov anläggs. Vidare kan dammen förses med ett överströmningsskydd som hindrar att dammen eroderar och rasar om vattenytan när för högt. Ytterligare en möjlighet är att bygga dammen högre utan att dämningsgränsen höjs. Syftet är då att öka marginalen i magasinsvolymen så att det dimensionerande flödet kan innehållas. Man kan nå samma effekt genom att sänka dämningsgränsen, men då minskar magasineringsförmågan och därmed anläggningens värde för elproduktionen. Det gäller att finna den för hela älvsystemet lämpligaste kombinationen i regleringshänseende mellan åtgärder för att

92 Älvsåkerter

öka avbördningsförmågan och för att öka marginalen i magasinsvolymen. Vissa de åtgärder det kan bli frågan om torde kräva av tillstånd vattendomstol. Domstolsprövning, byggnadsarav beten och andra åtgärder som behövs för att anpassa dammanläggningarna i ett älvsystem till Flödeskommitténs riktlin-

jer tar enligt kraftindustrins planering 10-15 år att genom-

föra. Utredningen vill för sin del betona vikten av att det inledda arbetet fullföljs och att motsvarande analys av och arbete med dammar inte ägs kraftföretagen sätts i som av gång. Den insikt tänkbara flödens storlek och frekvens som om ligger bakom Flödeskommitténs riktlinjer avseende dammar också anledning till frågor samhällets beredskap i ger om

övrigt att klara motsvarande flöden, t.ex. planering inom räddningstjänsten. Dessa frågor är givetvis aktuella också

beträffande oreglerade älvar. Utredningen vill dock framhålla de dimensionerande tillflödena inte är avsedda att nya

läggas till grund för planering än dammanlägg-

att annan av ningar där haveri skulle kunna leda till en allvarlig ett

olyckshändelse. Att lägga dessa flöden till grund för bebyggelseplaneringen är normalt inte samhällsekonomiskt

rimligt. Det är här fråga ett mycket långsammare om förlopp och avsevärt mindre flöden än när det gäller flodvågen efter ett damrnhaveri.

6.4 Dammsäkerhetsarbetet

6.4.1 Utgångspunkter

Vid normal drift dammanläggningar och kraftstationer i av

utbyggd älv är det nödvändigt att beakta kapacitet och

en andra egenskaper hos andra sådana anläggningar nedströms,

Ällvsäkerhet 93

liksom magasinens fyllnadsgrad, förväntad tillrinning från avrinningsområdet uppströms och nedströms m.m. för att bästa sätt kunna till Älven med ta vara vattenresurserna. biflöden och tillhörande avrinningsområden samt med dammar och andra anläggningar måste ses som ett samlat system, där de ingående påverkbara delarna måste bringas att samverka för att helhetsresultatet skall bli gott. Även när det gäller frågor dammsäkerhet och skydd om mot översvämningar krävs av samma skäl att vattendraget i dess helhet med tillhörande anläggningar ses som ett system. Mot denna bakgrund diskuterar utredningen i det följande säkerhetskraven på dammanläggningarna. Till en början tas frågan upp om vilken risk för dammbrott som kan betraktas som acceptabel. Dammanläggningar skiljer sig från andra byggnadsverk bl.a. genom att de kan vara mycket stora höga fyllningsu dammar omdanar landskapet genom sina volymer och genom att de utsätts för stora horisontella laster från vattenmagasinet. Eftersom en damm lika litet som andra konstruktioner kan göras fullständigt säker finns det alltid en viss än liten risk för att den brister. Om det finns beom byggelse i farozonen nedströms dammen kan som det visat sig utomlands följderna av ett sådant dammbrott bli svåra med dödsoffer och stor förödelse. I och med den utbyggnad av vattenkraften, som inleddes i början av detta sekel, har åtskilliga större kraftverksdam-

mar och regleringsmagasin uppförts. Det är främst men inte

enbart bland dessa som de anläggningar återfinns, där ett dammbrott skulle kunna få allvarligare följder. Erfarenheterna av dessa darmnars tekniska säkerhet är dock mycket

goda. Deras nytta för elproduktionen har frarnstått som så

stor i förhållande till riskerna att säkerheten aldrig har ansetts vara något skäl mot för att uppföra och bruka dem. Det motstånd en utbyggnad av vattenkraften mött har i

94 Älvsäkerhet

stället berott skadorna i naturen som åsamkas. När det gäller människors hälsa och säkerhet betraktas vattenkraften tveklöst överlägsen konkurrerande former för elprosom duktion. Det kan för perspektivets skull tilläggas att veterliendast en människa har omkommit till följd av ett gen dammbrott i Sverige. Frågan är i stället vilken nivå för dammanläggningarnas säkerhet man bör sträva efter. Det gäller rent principiellt att avväga vilka konsekvenser och vilken sannolikhet dvs. vilken risk man är beredd att - godta i förhållande till de totala insatser av dammägare och myndigheter krävs för att nå den önskade nivån. Att de som skulle kunna drabbas ett dammbrott normalt inte som av själva valt att utsätta sig för en sådan fara, i motsats exempelvis till att med bil, flyg m.m., talar för en resa relativt hög säkerhetsnivå. Vidare sammanfaller i detta fall

intresset att skydda allmänheten med produktionsintres-

av

set; ett dammbrott medför både reparationskostnader och

förluster utebliven kraftproduktion. Produktionsförgenom luster täcks dessutom normalt inte av försäkringar. Enligt utredningens bedömning är dammsäkerheten i Sverige i stort sett god. Denna nivå bör bibehållas och om möjligt förbättras. Det är därför angeläget att arbetet med höja dammsäkerheten ständigt pågår samt att nya teknisatt ka rön och utvecklingen i övrigt inom säkerhetsområdet tas

till vara. Utredningen hävdar att det måste ett självklart mål vara

för det framtida säkerhetsarbetet att personskador inte skall

orsakas dammhaverier. De skador som avses är de av direkta och typiska följderna det framströmmande vattnet av efter ett dammbrott. När det gäller dammar i riskklass I enligt Flödeskommitténs indelning dit hör bl.a. de flesta av de 140 dammar är högre än 15 meter utredningen det rimligt som - anser sätta säkerhetsmål att inga dammbrott skall inträffa. att som De extrema flöden Flödeskommittén behandlar bedöms vara

Älvsåkertet 95

ytterligt sällsynta, varför det inte förefaller nödvändigt att kräva omfattande åtgärder för att klara kommitténs riktlinjer i de fall inga personskador kan förutses. Beträffande dammanläggningar i övrigt bör målet i första hand vara att undvika personskador även men mer omfattande egendomskador. Vid en stor del av landets dammar skulle ett dammbrott inte medföra några personskador därför att dammhöjderna är låga och vattemnängderna små. I sådana fall där endast egendomsskador kan förutses måste samhällets ambitioner för säkerhetsarbetet få anpassas till värdet av hotad egendom. Om det t.ex. gäller invallningar som skyddar en tätort från översvämningar bör man utgå från att inget haveri skall fâ inträffa medan kraven kan sättas lägre om risken rör skador skog eller åker. Det sagda gäller såväl tillsynsmyndigheternas prioriteringar av sina insatser som deras krav anläggningsägarna. Utöver åtgärder för att förebygga dammbrott krävs också att dammen är så utformad att den kan klara vattendomstolens vattenhushållningsbestämmelser samt att den drivs så att dessa iakttas och i övrigt med tillbörlig hänsyn till motstående intressen. Frågor om att driva anläggningarna så att skador nedströms minimeras behandlar utredningen i avsnitt För att den förordade nivån för säkerheten skall kunna nås måste en rad olika kriterier vara uppfyllda, t.ex. i fråga om stabilitet, avbördningsförmåga och fribord såväl vid konstruktion som under drift. Utredningen ser det inte som sin uppgift att lägga fram några detaljerade förslag till sådana kriterier som till stor del blir älvberoende. I det följande redovisas emellertid vissa grundläggande krav, som bör ställas från säkerhetssynpunkt.

Älvsåkerver

säkerhetskrav

6.4.2 Grundläggande

dammar m.m

dammar måste anpassade till sina specifika Eftersom vara

och de lokala, geologiska och geotekniska förutsätt-

lägen dammtyp, storlek, konstruktion och utföningarna varierar

lokala hydrologiska förutsättningarna och vind-

rande. De

förhållandena graden seismisk aktivitet är andra ex-

samt av faktorer för utformningen en anläggempel på viktiga av

ning. emellertid för

Vissa grundläggande krav är gemensamma

dammanläggningar. De skall kunna ta upp de laster alla främst vattenlasten, också en stor

som påverkar dem, men

egenvikt. De skall täta i den bemärkelsen att vattenvara till följd det ensidiga vattentryckströmning genom dem av

liten och kontrollerbar. En betydelselös ge-

et måste vara kan övergå i ett

nomströmning i en fyllningsdamm annars

skadar dammen. I en i zoner koncentrerat läckage som spelar filtrerande skikt mellan det

uppbyggd fyllningsdamm materialet i dammkärnan och det stödjande grova mate-

täta

filter måste uppfylla särskil-

rialet avgörande roll. Dessa en

exempelvis kornstorlek för att förhindra att

da krav och lackning upphov till material-

genomströmning ger

skulle kunna äventyra dam-

vandring inre erosion som

mens stabilitet.

kapacitet och hydrauliska funktion

Vidare är utskovens

Utskoven i fyllningsdamm måste kunna

väsentliga. en

släppa fram så stor del tillrinningen att magasinsvatten-

av stiger kritiska nivåer. I värsta fall kan magaytan inte över överfyllas och dammen överströmmas. Dammar av sinet tål mycket liten överströmning och inte heller fyllningstyp

någon omfattande överspolning av vågor.

mer Ytterligare väsentligt krav damm är att dess ett en

upprätthållas så länge den är i drift. Det

funktion skall

Älvsåkerret 97

innebär att hela anläggningen med dammkropp, underliggande grund, utskov och andra vitala delar under denna tid måste uppfylla alla säkerhetskrav. I annat fall kan följderna bli allvarliga från säkerhetssynpunkt. Dammar kan med tiden förändras pä grund olika slags åldringseffekter. av Exempelvis kan betongen i betongdamm lakas och en ur vägskyddet på uppströmsslänten i en jorddamm brytas ned. Vidare måste anläggningen utformas så att dess säkerhet inte hänger på någon enstaka vital komponent. Om en sådan upphör att fungera måste ersättningsfunktion träda en till redundans. Reservanordningen får inte heller vara beroende av någon med huvudanordningen gemensam funktion, t.ex. samma elförsörjning. Dessutom måste metoderna för tillståndskontrollen vara väl utvecklade med erforderliga mät- och larmsystem och tillsynsrutiner så att driftpersonalen tidigt blir eventuvarse ella fel. Dammsäkerhetsarbetet innehåller alltså tekniska åtgärder för att främja säkerheten. Det måste emellertid också betonas att säkerhetsarbetet innehåller icke-tekniska sidor som utbildning och utveckling av rutiner för tillsyn och över-

vakning.

Damrnarna här i landet har i dag genomsnittsålder en av ungefär trettio år. Under den tid de har uppförts har damm-

byggandet ingenjörsvetenskap utvecklats. Även i säker-

som

hetsarbetet framöver måste nytillkommande kunskaper

tillgodogöras. Också erfarenheterna från andra tekniska system och kunnandet allmänt inom riskhantering måste tas till vara. Kompetensen mäste upprätthållas över hela omrâdet. I darnmsäkerhetsarbetet måste sålunda ta del man av erfarenheterna i fråga sårbarhet inom andra områden i om samhället. Det gäller bl.a. att identifiera olika andra slag av hot än de oavsiktliga felfunktioner utgör, såväl hot om

sabotage och krigshandlingar sådana typer hand-

som om av

98 Äl vsäkerh et

lingar tycks sakna förklaring. Med riskanalyser kan som finna punkter i systemen och även belysa tänkman svaga bara händelser ytligt betraktade framstår som osannolisom ka. Dammsäkerhetsarbetet kräver således kreativitet. Det kan sammanfattningsvis sägas att dammsäkerhets-

arbetet vilar följande tre grundstenar.

Kvalitetssäkring alla led i projektering, byggande, av drift och underhåll.

Kunskapsuppbyggnad och kompetensförsörjning inom

alla berörda områden. Kontinuerligt återkommande riskanalyser för att finna svaga delar i systemet.

6.4.3 Behov av åtgärder

Utredningen vill till början betona att en av förutsätten ningarna för den nuvarande ordningen i fråga om tillsyn att dammar skall kunna behållas är att länsstyrelsernas av arbete bedrivs på tillfredsställande nivå. en Utredningen vidare att det är angeläget att erforderanser liga såkerhetshöjande åtgärder vidtas med anledning av

Flödeskommitténs riktlinjer. Det bör ankomma på länssty-

relserna tillsynsmyndigheter att bevaka att så sker.

som Vad beträffar åtgärder i övrigt vill utredningen särskilt

peka behovet ett system för rapportering och uppfölj-

av ning tillbud och iakttagelser vid drift och underhåll av av av brister kan leda till tillbud eller olyckor. Ett sådant som kraftindustrin. Även andra system utvecklas n. inom

dammar än kraftindustrins bör omfattas av rapporteringen,

allvarligare olyckor bedöms möjliga. Utredningen anser om det finns behov ett rikstäckande dammregister. Utredatt av ningen tar upp denna fråga i avsnittet 6.6.

Älvsåkerlet 99

I avsnitt 6.6 behandlar utredningen också behovet av att

förstärka myndighetsorganisationen på området.

Översvämningar

6.5.1 Problem och åtgärder

Jämfört med många andra delar världen får översvämav ningar i Sverige oftast mycket begränsade följder. Utredningen avser då översvämningar som ett naturligt förlopp.

Översvämningar som följd av dammbrott skulle däremot

kunna fä allvarliga konsekvenser. Närmast behandlar utredningen naturliga översvämningar. Att undvika att placera bebyggelse inom översvämningskänsliga områden är en fråga för kommunerna har att som svara för den fysiska planeringen. Utredningen behandlar inte frågor om den fysiska planeringen men vill dock betona vikten av att det finns data för den kommunala be-

byggelseplaneringen beträffande tänkbara flödens storlek

och genom dem uppkomna vattennivâer. Övergripande

rekommendationer för bebyggelseplaneringen med tanke

risker för översvämningar är i första hand uppgift för en Boverket. Utredningen vill i sammanhanget påminna att om regeringen i prop. 198889:116 uttalade att bl.a. Boverket borde överväga att meddela allmänna råd i dessa frågor. Vidare kan erinras uttalandet i proposition, om samma att det är först i samband med att översvämningar leder till negativa konsekvenser för människors hälsa och säkerhet samt påverkar stora ekonomiska värden som det finns

anledning att från samhällets sida överväga förebyggande

åtgärder mot översvämningar. En möjlig åtgärd för att förebygga översvämningar är att bygga dammar. Av ekonomiska skäl har hittills större

dammbyggnader för att begränsa översvämningar endast

Å-lvsäkerhet SOU 1995.-40

undantagsvis uppförts i Sverige. En sak är att vårfloannan

magasineras i de kraftproducerande älvarnas befintliga

den vilket förhindrar merparten de översvämningar dammar, av nedströms skulle ha ägt älvarna varit oreglerasom rum om

de. Mer begränsade åtgärder mot översvämningar som

invallningar är emellertid vanliga liksom rensningar av åtgärder kan statsbidrag i vissa fall vattendrag. För sådana lämnas till kommunerna. vattendragen fångas nämnts vårflöde- I de reglerade som

regleringsmagasinen, sänkts under vin-

na upp i som av

Problem uppstår dock ett högt flöde kommer

tern. om året, magasinen är fyllda nära sina dämsenare under när De visserligen vatten över dämningsningsgränser. rymmer marginaler har tillkommit av säkergränserna, men dessa bör inte vidare utnyttjas för andra ändahetsskäl och utan

mål. Undantagsvis kan någon damm ha en marginal ovan

inte behövs säkerhetsskäl. Om dämningsgränsen, som av i fråga måste det enligt utredöverdämning skall komma

mening ha klarlagts särskilt för varje anläggning att

ningens säkerheten inte hotas.

översvämningshotande flöden kan förväntas kan

Om magasin i förväg så att det finns utdessutom ett tappas det förväntade flödet. Sådana åtgärder rymme för att dämpa

översvämningar kräver dock någorlunda säkra prog-

mot för inte medföra kännbara bortnoser för tillrinningen att

fall av kraftproduktion.

inte finns möjlighet att tillräckligt säkra Eftersom det ge för än några dagar framåt begränsas väderprognoser mer

dämpa flöden förtida tappningar

möjligheterna att genom

riskera förluster kraftproduktion. Något snart

utan att av långtidsprognosers tillförlitlighet är

genombrott i fråga om

inte att räkna med enligt SMHI. sänka dämningsgränsen och kontinuerligt hålla ett Att

för översvärnningsbegränsning är i

utrymme i magasinet med bygga särskild damm för

princip jämförbart att en

SOU I 995 .40 Älvsäkerhet

ändamålet. Kostnaden för sådana åtgärder för ersättningen till dammägaren för att hålla lägre dämningsgräns eller en

för den flödesdämpande dammen kan normalt bli så

- antas stor att den inte uppväger nyttan, vilken är begränsad därför att översvämningar i reglerade älvar är ovanliga. Med en översvämning i genomsnitt exempelvis vart 20:e år

förlorar man i ett årsmagasin den kraftproduktion sänk-

ningen motsvarar 19 gånger medan dammutrymmet under samma tid endast kommer till användning för att hindra en översvärrming. Någon beaktansvärd risk för personskador vid dessa naturliga översvämningar bedöms heller föreligga. Det kan möjligen i undantagsfall, t.ex. när stora egendomsskador riskeras, ekonomiskt motiverat att vara reservera utrymmet i en damm eller bygga för flödesen ny

dämpning. Beträffande delar Dalälven har förutsättning-

av arna för att motverka översvämningar dammbyggangenom de undersökts närmare, resultatet har hittills med något men undantag blivit att kostnaderna är för höga i förhållande till nyttan om man inte samtidigt får utnyttja dammen för kraftändamål. Utredningen anser dock att totalnyttan av en

sådan dammanläggning som utnyttjas både för flödesdämp-

ning och kraftproduktion kan bli avsevärd.

För att sänka dämningsgränsen i befintlig damm i

en avsikt att tillgodose allmänna intressen krävs att vattendomstolen ändrar villkoren i tillståndet. Det kan ske efter utgången av en i tillståndet eller direkt i vattenlagen angiven tid på ansökan Kammarkollegiet. Under särskilda av omständigheter kan även t.ex. kommun ansöka en om ändring av tillståndet. Om det är motiverat säkerhetsskäl av

kan Kammarkollegiet alltid ansöka villkorsändring.

om Tillståndshavaren har alltid rätt att begära ändring villav koren. Det kan tilläggas att dammägarna i praktiken, enligt Dammsäkerhetsnämndens skrivelse den 4 februari 1994 till

102 Älvsåkertet

regeringen, regelmässigt håller viss marginal till dam-

en dämningsgräns för att ha ett buffertmagasin om marnas häftigt flöde skulle sätta in. Buffertens storlek torde ett enligt nämnden inte rimligtvis behöva grundas på förmodanden än ökad tillrinning normal omfattom annat en av

ning under den delen av fyllningsperioden.

senare

6.5.2 Beslut i kritiska situationer

Utredningen vill i detta sammanhang påpeka att om det är överhängande fara för skador människor, egendom eller och sålunda bestämmelserna för räddningstjänst miljön

gäller, räddningsledaren enligt räddningstjänstlagen under

vissa omständigheter kan ingripa i driften av en dammanläggning besluta förhandstappning eller om genom att om tappning så dämningsgränsen överskrids. Om att stoppa att

sådant ingripande skulle nödvändigt av säkerhets-

ett vara skäl torde det i praktiken ske först efter noggranna överväganden och efter samråd med expertis i t.ex. dammsäker-

hetsfrågor. tidigare berörts föreslog DSU ökad möjlighet att Som en vidta åtgärder strider mot bestämmelser som vattensom domstolen meddelat innehållande och tappning av vatom ledde till tillägg ett andra stycke i 4 kap. ten. Detta ett av § vattenlagen innebär att sådana åtgärder får vidtas, 4 som det är nödvändigt för att avvärja fara för liv eller hälsa om

värdefull egendom eller sådan orsak.

eller rädda av annan tillståndshavaren, dvs. i regel darnrnägaren, som har Det är denna möjlighet. De situationer avses är inte riktigt som

lika kritiska de föranleder att räddningstjänstlagen

som som tillämplig. Då skall nämnts faran vara överhänganär som de.

För att återgå till den i 4 kap. 4 § andra stycket vattenla-

beskrivna situationen kan det ifrågasättas hur effektiv gen

llvsäkerhet 103

denna bestämmelse i realiteten är. Dammägaren är nämligen underkastad vissa bestämmelser kan verka hämsom mande på hans vilja att utnyttja den nyöppnade möjligheten. Dammägaren är således i princip skyldig att följa meddelade vattenhushållningsbestämmelser. Om denne för att tillgodose ett sådant behov som ligger bakom bestämmelserna i 4 kap. 4 § andra stycket vattenlagen i en pressad situation vidtar en åtgärd som går utöver vad vattenhushållningsbestämmelserna tillåter och som i efterhand visar sig vara kanske inte den bästa av tänkbara möjligheter, riskerar han både straffpåföljd och skadeståndsansvar. Det är tänkbart att dammägaren då tar det säkra före det osäkra och inte vidtar någon som helst åtgärd utöver vad vattenhushållningsbestämmelserna medger. Det är heller inte uteslutet att omsorgen om den egna dammen och innehållet i magasinet minskar viljan till handling.

För att ge bättre förutsättningar för att de lämpligaste

åtgärderna vidtas i en kritisk situation kan det vara en lösning att ge möjlighet att besluta om sådana extraordinära åtgärder någon som inte har dessa bindningar. Det som enligt utredningens mening ligger närmast till hands är att låta länsstyrelsen få en sådan befogenhet. Länsstyrelsens uppgifter enligt räddningstjänstlagen och vattenlagen i före-

ning med de uppgifter utredningen anser attlden bör ha som

regional samordnare jfr avsnitt 6.6.2 gör den till det lämpligaste organet för denna typ av ingripande. Länsstyrelsen förutsätts vid beslut av angivet slag regelmässigt ha tillgång till den sakkunskap som dammägare, regleringsföretag, SMHI och andra kan mobilisera. Det är viktigt att det planeras hur olika situationer skall hanteras och att detta förövas, så att vid ett verkligt fall all uppmärksamhet kan riktas att få kontroll över läget. Genom ett tillägg till bestämmelserna i 4 kap. 4 § andra stycket vattenlagen kan länsstyrelserna ges denna befogenhet.

104 Äilvsäkerhet

6.5.3 Behovet av åtgärder i övrigt

Utredningen vill framhålla att de flödesnivåer som Flödeskommittén bör dimensionerande för de större anser vara inte nödvändigtvis måste dimensionerande

dammarna vara

för åtgärder till skydd mot översvämningar. Sådana dimensionerande flöden skulle enligt kommittén i värsta fall bli dubbelt så stora tidigare noterade kunna mer än som De skulle orsaka omfattande skador i största flöden.

områden sig vattendragen är reglerade eller

drabbade vare

vidta några generella åtgärder för att förebygga

ej. Att vid sådana sällsynta händelser förefaller översvämningar realistiskt. En sak är att åtgärder behövs för att inte annan förebygga dammbrott eftersom sådana i vissa fall kan orsatiotals gånger större flöden än det enligt Flödeskommitka tén största tänkbara naturliga flödet i älven. gäller skydd översvämningar vill utred- När det mot ningen sammanfattningsvis betona följande.

Med beaktande att dammanläggningarnas uppgift är

av

inom för tillstånden utnyttjas för kraftproduktion

att ramen handhavandet ske så att inte bara vårflödena begränsas bör flöden under året så att inte allmänna eller utan även senare enskilda intressen skadas i onödan. Det innebär bl.a. att en

marginal till dämningsgränsen i ett årsmagasin bör be-

viss fram på året erfarenhetsmässigt bör hållas så långt att man räkna med det därefter blir tillrinning för att kunna att nog fylla det till vintersäsongens början.

För dämpa överhängande flöden kan det även

att stora

aktuellt med avtappning och den överdämning som kan

vara med hänsyn till säkerheten. Sådana åtgärder måste godtas

enligt utredningens uppfattning betraktas som tillfälli-

dock nödlösningar, vilka får tillgripas efter bedömning från ga fall till fall.

Det är viktigt vid planeringen av bebyggelsen

att man vattendragen räknar med att höga flöden kan föreefter

Älvsäkerhet 105

komma. Genom ett tillägg till plan- och bygglagen stadgas

numera att kommunerna i bebyggelseplaneringen skall

beakta riskerna för översvämning. När detta ansvar nu uttryckligen har lagts kommunerna är det berättigat att utgå ifrån att de i bebyggelseplaneringen tar erforderlig hänsyn till riskerna för översvämning. Det är vidare viktigt att Boverket och länsstyrelserna informerar kommunerna om lämpliga åtgärder vid planeringen inom områden där översvämningar kan befaras.

6.6 Ansvarsfördelning, myndighetsuppgifter m.m.

6.6.1 Nuvarande

ordning

Uppförandet av dammar kräver enligt vattenlagen tillstånd av vattendomstol. Vid tillståndsprövning beaktas säkerhetsfrågan. När det gäller uppförande, underhåll och skötsel av vattenanläggningar stadgar vattenlagen att ansvaret ligger på anläggningens ägare. Den löpande offentliga tillsynen ligger på länsstyrelsen. I en tillståndsdom kan också, om det finns särskilda skäl, föreskrivas att någon annan myndighet dessutom skall utöva viss kontroll. SMHI har i flera fall fått i uppdrag att kontrollera att vattenhushâllningsbestämmelser vid sjöregleringar och kraftverksdammar följs. Som stöd i sin tillsynsverksamhet kan länsstyrelserna utnyttja Dammsäkerhetsnämnden. Denna har till uppgift att lämna rekommendationer om underhåll och tillsyn damav mar. Nämnden ger ut riktlinjer på området som regelmässigt tillämpas inom kraftindustrin. I Dammsäkerhetsnämnden ingår personer med kompetens inom vattenrätt, räddningstjänst och hydrologi samt med teknisk kompetens från kraftindustrin. Kraftindustrin

106 Älvsäkerhet SOU 1995-40

för huvuddelen av dess utgifter. Nämndens rådgivsvarar ning är avgiftsfri. Dammsäkerhetsnämnden är ett rådgivande organ utan myndighetsuppgifter. Regeringen utser dess ledamöter efter förslag av parterna. När det gäller skydd mot översvämningar är förhållande-

till stora delar annorlunda beträffande myndighetsfunk-

na tionerna. Bebyggelseplaneringen är ett kommunalt ansvar. Länsstyrelserna har ett övergripande ansvar för bebyggelseplaneringen bl.a. när det gäller regional samordning och frågor hälsa och säkerhet. I flera fall har den berörda om länsstyrelsen samordnat förebyggande åtgärder av kommuoch andra intressenter i översvämningskänsliga omner råden, invallningar och rensningar. Det bör även påt.ex pekas att Boverket har väsentlig uppgift när det gäller en

normer för bebyggelseplanering. Länsstyrelserna har också uppgifter inom räddnings-

tjänsten. Om det fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst skall länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatserna. Länsstyrelsen skall planera för ett sådant övertagande.

6.6.2 Regional samordning

Planeringen och utförandet åtgärder dammarna kräver av närmare analys hur det dimensionerande flödet skulle en av påverka varje damm för sig och hela kedjan av dammar i reglerad älv. Konsekvenserna för befolkning och been måste också vägas in. Även byggelse av ett dammbrott frågor behovet åtgärder för översvämningsskydd, om av tänkbara åtgärder och deras kostnader samt avvägningar mot andra intressen behöver analyseras och bedömas i ett regionalt perspektiv.

SOU 1995.-40 Ä-lvsäkerhet 107

För varje större vattendrag behövs därför en sammanhållen genomgång och löpande planering av de samhälleliga insatserna. Behovet finns både beträffande reglerade och oreglerade vattendrag. Som angetts i föregående avsnitt har kommunerna och länsstyrelserna ansvaret för sådan planering. Behovet regional samordning när det gäller dammsäav kerhet och översvämningsskydd är i många fall starkt men det växlar mellan olika län. Det bör ankomma på länsstyrelatt inom ramen för centrala riktlinjer analysera behovet sen åtgärder och ta erforderliga initiativ på de aktuella omav rådena. Enligt utredningens mening bör länsstyrelserna, när det inte redan är gjort, bilda och leda regionala samordningsför flödesfrågor för varje större älvsystem. Om inorgan tressenterna i några angränsande älvsystem finner det lämpligt att samordna sig till ett organ bör det givetvis inte möta

hinder. Uppgifterna för dessa samordningsorgan bör

innefatta

att bedöma behovet planeringsunderlag i fråga om

- av översvämningar, t.ex. riskzonkartor, och samordna anskaffandet,

att överlägga med dammägarna om dammsäkerhetsfrågor utöver den regelmässiga tillsynen och att vid behov om utföra eller komplettera studier av flodvågor efter tänkta dammbrott och deras konsekvenser, andra riskanalyser, m.m.,

att biträda vid samordningen av planeringen av rädd-

ningstjänsten, däribland anskaffandet av uppgifter om flöden med tanke såväl på dammbrott som naturliga höga flöden,

108 Älvsåkerler S0 U 1 995 .40

att analysera behovet och värdet och möjligheterna - av till flödesdämpning och förtida tappning, att sammanjämka de kommunala intressena samt att överlägga med dammägarna principerna för sådana åtgärder, inkl. om ersättningsfrågor,

bedöma det bör gälla restriktioner för bebyggelatt var med hänsyn till att höga flöden kan förekomma sen samt

till att informationen planeras och att ansvaret för - att se denna fördelas mellan SMHI, dammägarna, länsstyrelräddningstjänsterna, kommunerna i övrigt och andra ser, berörda dels vad gäller uppgifter dem emellan, organ, dels uppgifter till allmänhet och massmedia.

I samordningsorganet bör ingå representanter för bl.a. berörda kommuner, räddningstjänsterna i dessa, eventuella dammägare och vattenregleringsintressenter, larmcentraler och vid behov för SMHI:s prognos- och varningstjänst. Samordningsorganet skall inte ta över ansvar som ligger något annat organ. l flera län är behovet med tanke de naturliga förutsättningarna påtagligt detta slags insatser medan det i av andra län bör räcka med begränsade åtgärder. Insatserna måste också vägas mot resursbehovet andra angelägna områden. Med dessa reservationer vill vi framföra att det, att döma inkommet underlag från länsstyrelserna, synes av de överlag inte ger området i fråga en tillräcklig som om prioritet och att de inte genomgående har tillräcklig kompetens för uppgifterna. I länsstyrelsernas instruktion sägs att de bl.a. svarar för frågor räddningstjänsten och om plan- och byggnadsvåom sendet. I övrigt nämns där inte något som direkt anknyter till dammsäkerhet och skydd mot översvämningar.

Älvsåkerhet 109

Utredningen föreslår därför att länsstyrelsernas instruktion kompletteras med en punkt om att de skall svara för den regionala samordningen av arbetet med dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. Utredningen vill betona att man i den regionala samordningen mäste beakta att en älv skall behandlas som en helhet och inte delas på flera regionala organ. Länsstyrelmåste därför komma överens om en lämplig ansvarsserna

uppdelning, så att länsstyrelse får ett samordnande

en ansvar för varje älvsystem.

Behovet av resurser

Behovet för länsstyrelsernas arbete med den av resurser regionala samordningen torde vara tämligen begränsat även i de län berörs mest. För hela landet kan medelsbehosom uppskattas till 5 miljoner kronor, som inkluderar vet ca löner, lönekostnadstillägg, resor m.m. Det naturliga hade varit att föreslå en måttlig tilldelning statliga medel för denna för länsstyrelserna så centrala av

uppgift. Med det begränsade finansiella utrymme som råder

utredningen inte någon möjlighet till detta. Utredningen ser har i stället undersökt någon alternativ finansieringsmöjom lighet står till buds och funnit tänkbar lösning vara att en länsstyrelserna för uppgiften i fråga får utnyttja medel som betalas som bygdeavgift. . Bygdeavgift skall enligt vad anges i 10 kap. l § som vattenlagen användas dels för att förebygga och minska sådana skador vattenföretaget eller anläggningar för av detta, inte ersatts enligt de allmänna ersättningsreglersom i vattenlagen och för att gottgöra sådana skador, dels för na att tillgodose allmänna ändamål beträffande den bygd som berörs av vattenföretaget eller anläggningar för detta. Regeringen får meddela närmare bestämmelser om användningen

l 10 Älvsäkerhet S0 U 1 995 .40

av bygdemedel. Så har skett i förordningen 1983:945 om avgifter enligt vattenlagen 1983:291 m.m. vattenavgiftsförordningen. Det är vattendomstolen avgör om bidrag eller ersom sättning bygdeavgiftsmedel skall utgå till kostnaderna för ur att förebygga, minska eller gottgöra skada som förorsaen kats ett vattenföretag. Vattendomstolens beslut kan av överklagas till vattenöverdomstolen.

Ansökan lån eller bidrag bygdeavgiftsmedel för

om ur andra ändamål än de vattendomstolen beslutar görs varom hos länsstyrelsen i det län där medlen skall användas. Beslut i låne- eller bidragsärenden fattas av länsstyrelsen eller, i ärenden rör främjande av rennäringen, av som Jordbruksverket. Besluten får inte överklagas. Det är den får tillstånd att bl.a. driva ett vattensom kraftverk eller utöva års- eller flerårsreglering som skall en erlägga bygdeavgift. Detta innebär att det för outbyggda

vattendrag inte finns några bygdemedel att tillgå. Till detta

kan sägas att planering och förberedande åtgärder i fråga dessa vattendrag inte torde så kostnads- och reom vara surskrävande när det gäller de utbyggda älvarna. som

Enligt uppgifter utredningen har inhämtat från de be-

rörda företagen uppgick bygdeavgifterna i Norrlandslänen

för år 1993 till över 110 miljoner kronor. Bygdeavgifterna

erläggs årligen. Enligt utredningens mening är en användning av bygdeavgiftsmedel för att bekosta sådant regionalt samordningsarbete beskrivits förenlig med det i vattenlasom ovan angivna syftet med avgiften. Riksdagens revisorer har gen också i rapport i februari 1994 efter ett informationsbeen sök på Vattenfall anfört att möjligheterna att i ökad ut-

sträckning använda bygdemedel även för speciella övningar

eller extra beredskapsinsatser borde övervägas. Det går emellertid inte att bortse från att en finansiering

myndighetsuppgifter med bygdemedel är en så ovanlig

av

SOU 1995.-40 Äølvsäkerhet 111

åtgärd att denna möjlighet inte torde ha föresvävat lagstiftaren vid de tillfällen som frågan om bygdemedel behandlats. Det är därför enligt utredningens mening lämpligt att frågan underställs riksdagen. Skulle den anvisade användningen av bygdemedel godtas, torde det vara lämpligt att detta uttryckligen framgår av vattenlagen. Kommunens kostnader för planering och för konkreta åtgärder för att förebygga skador av höga flöden, för räddningstjänsten m.m. torde redan nu kunna ersättas med bygdeavgiftsmedel. Genom den föreslagna lagändringen blir det också klarlagt att utgifter för det regionala samordningsarbetet, t.ex. kommunernas kostnader för riskzonkartor och för insatser som förbättrar skyddet mot översvämningsskador relaterade till det reglerade vattendraget, kan bekostas med bygdemedel. För såväl länsstyrelse som kommun bör gälla att bygdemedelsavgifter inte skall få användas för att bekosta löpande

myndighetsuppgifter t.ex vad gäller fysisk planering och

räddningstjänst. Utredningen vill beröra hur ett eventuellt utnyttjande av bygdemedel för regionalt samordningsarbete bör läggas Med tanke på uppgifternas art ligger det nära till upp. hands att tänka sig att en länsstyrelse eller en kommun anställer eller flera personer för att arbeta med frågor en den regionala samordningen på området i fråga. Häri om ligger emellertid den risken att vederbörande på kortare eller längre sikt kommer att ägna sig även andra myndighetsuppgifter än de som anställningen eller uppdraget ursprungligen avsåg. Att i ett sådant läge uppskatta hur stor del arbetsinsatsen avsett det angivna ändamålet av som kommer att medföra alltför stor osäkerhet för att det skall anses vara tillfredsställande för dem som skall bestämma tilldelning bygdemedel. I stället bör det arbete som om av nedlagts faktureras med specificering av vidtagna åtgärder liknande sätt sker konsulter som anlitas. som av

112 Älvsäkerhet

Uppgiften att besluta om bidrag till länsstyrelse och

kommun ur avgiftsmedlen torde kunna anförtros vattendomstolarna, vilka med nuvarande ordning redan har att pröva vissa frågor om användning av bygdeavgift. Länsstyrelser och kommuner bör därför få ansöka hos vattendomstolen att få använda avgiftsmedel för att täcka uppkomom kostnader för regionalt samordningsarbete vad avser na dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. Utredningen förordar således att bygdeavgifterna fâr utnyttjas för det beskrivna ändamålet. Förslag till ändring vattenlagen och vattenavgiftsförordningen har upprätav tats.

Förutom uppgiften att bilda och leda regionala samord-

ningsorgan för flödesfrägor bör länsstyrelsen, som närmare redovisas under avsnitt 6.6.5, införskaffa, sammanställa, och vidarebefordra uppgifter om dammsäkerhet och om

skydd mot översvämningar. Dessa uppgifter får anses höra

till länsstyrelsernas tillsynsarbete. De ökade insatser på detta område torde behövas, föranleder ett behov av som resurstillskott kan uppskattas till ungefär 3 miljoner som kronor år. Om dessa anspråk inte helt kan tillgodoses per omfördelningar inom länsstyrelsens ordinarie ram genom bör även andra finansieringsmöjligheter övervägas, exempelvis utnyttjande statsbidragen till åtgärder för att föreav bygga naturolyckor jfr avsnitt 3.5.

6.6.3 Behov av ett centralt organ med

myndighetsansvar

Utredningen behandlar i det följande frågan om behovet av ett centralt för dammsäkerhetsfrågor med myndigorgan hetsuppgifter. Det är inga olyckor eller tillbud som föranleder utredningen att ta upp saken. Skälet är i stället att

SOU 1995.-40 Älvsäkerhet 113

utredningen vid genomgång av säkerhetsarbetet funnit anledningar av mer allmän karaktär att delvis ifrågasätta den rådande ordningen vad gäller tillsynen. Utredningen anser att samhällets insatser måste förstärkas för att svara mot de krav som bör ställas säkerhetsarbetet jfr avsnitt 6.4.2. Det mest iögonfallande är att det för närvarande saknas en sammanhållande offentlig styrning och kontroll när det gäller dammsäkerhet och åtgärder mot översvämningar. Den nuvarande offentliga tillsynen över drift och underhåll har en övergripande karaktär som innebär att länsstyrelsen skall kontrollera att dammägaren följer ett ålagt besiktningsprogram. Fackkompetens och arbetsinsatser förutsätts dammägaren svara för. Det offentliga tillsynsansvaret är här mer begränsat än på flera andra områden, där konsekvenserna av olyckor kan bli stora för allmänheten. Som jämförelse kan exempelvis nämnas kärnkraftsanläggningar, där en myndighet har ansvaret för granskning och tillsyn från konstruktionsstadiet över byggande och drift till nedmontering. Även när det gäller bl.a. flyg och järnvägar finns ett sammanhållet myndighetsansvar. Det kan också konstateras att Sverige har mindre omfattande och mindre detaljerad offentlig tillsyn av dammanläggningar än de flesta andra västländer. Det förtjänar vidare att påpekas att den internationella dammorganisationen rekommenderar att en myndighet centralt och regionalt ges ett Övergripande ansvar för dammsäkerheten. Till saken hör också att Vattenfall har ändrat verksamhetsform från statligt affärsdrivande verk till ett statsägt aktiebolag med annan formell inriktning för organisationen. Vattenfall har tidigare som kraftindustrins klart största företag spelat en ledande roll i branschens säkerhetsarbete, vilket varit helt i linje med dess samhällsansvar som ett statligt verk. Den nya organisationsformen skulle kunna innebära att man fäste mindre vikt vid samhällsfrågor som berör den direkta dammsäkerheten. När det gäller damm-

l 14 Altsäkerhet S0 U 1995:40

säkerheten framhåller Vattenfall att företaget även framgent kommer att ge säkerhetsfrågor hög prioritet. Det kan tilläggas att man i fråga om dammar inte har normer utarbetade av ett sakkunnigt organ med giltighet för landet i dess helhet. Dammsäkerhetsnämnden, som har kompetensen, lämnar rekommendationer som länsstyrelsersjälva bestämmer hur de skall tillämpas. Det innebär na dessutom att länsstyrelserna kan fatta beslut i tillsynsfrågor, i lika fall kan skilja sig från en länsstyrelse till en som annan. Inom kraftindustrin utbyter man erfarenheter av onormala händelser, men det finns inte något system, baserat ett dammregister för hela landet, för rapportering av haverier, tillbud och iakttagna brister. Genom det offentliga säkerhetsarbetet förs alltså inte iakttagelse av en svaghet en dammanläggning vidare för att kunna leda till höjning en av säkerheten på andra anläggningar av liknande typ. Inom kraftindustrin har man påbörjat men inte avslutat uppbyggnaden operativa register kan användas för det ändaav som målet. Utredningen anser att ett sådant rapporteringssystem bör finnas och omfatta inte bara kraftindustrins anläggningutan också andra vid ett haveri kan väntas medföra ar som

personskador eller omfattande egendomsskador för

mer andra än innehavaren. Denna fråga behandlas närmare i avsnitt 6.6.5. Dessutom finns det skäl att närmare överväga frågan om

att använda regleringsmagasinen för att undvika mycket

höga flöden nedströms dammen med åtföljande skador. En sådan användning kan innebära svåra avvägningar mellan olika intressen. Det behövs här riktlinjer till länsstyrelserna från ett centralt för att i det enskilda fallet bestämma organ och till vilken nivå överdämningar kan tillåtas med om som hänsyn till säkerheten. Det behövs vidare principer för utnyttjande av buffertutrymme i magasinen och även om förtida tappningar om mer betydande nedströmsskador

Älvsäkerhet 115

hotar. Pâ grundval av sådana riktlinjer från ett centralt organ bör länsstyrelserna sedan svara för den regionala verksamheten. När det gäller forskning om dammsäkerhet och höga flöden sker insatserna till väsentliga delar kraftindustrins bekostnad. Det finns inget centralt löpande beorgan som vakar att forskning motiverad av allmänna intressen främjas. Slutligen bör det framhållas att frånvaron av en central myndighet på området har lett till en bristande kontinuitet i statsmakternas agerande. Regeringen har aktualiserat dammsäkerhetsfrågorna när det föranletts någon akut av händelse, ex. genom att tillsätta en utredning. Däremellan har dammsäkerhetsfrågorna inte drivits med någon högre grad av ambition på central nivå. Det finns också argument som talar mot ett centralt organ som fullgör vissa myndighetsuppgifter när det gäller dammsäkerhet. Det kan finnas risk för att dammägarnas benägenhet att ta egna initiativ till säkerhetshöjande åtgårder minskar. Det kan i stället lätt bli så att dessa avvaktar direktiv från myndigheten. Vidare är tillgången i landet högt kvalificerad personal inom området begränsad. Om en central myndighet skulle förses med den bästa kompetensen i landet skulle det vara risk för att kompetensen hos företagen tunnas ut. Det vore i så fall till nackdel för säkerhetsarbetet. För statsverket är också de ökade kostnaderna för en central myndighet ett skäl mot den lösningen. För utredningen väger emellertid argumenten för lösningen med en central myndighet tyngst. Utan en sådan brister det lätt i konsekvens och kontinuitet i statsmakternas agerande. Utredningen anser sig emellertid ha kommit till en lösning som innebär att fördelarna med en central myndighet uppnås utan att detta medför alla de negativa verkningar, som skulle kunna bli följden.

116 Alltsäkerhet SOU 1995.-40

6.6.4 En delegation och ett råd

Det har inte funnit anledning att ifrågasätta att tillståndsgivningen skall skötas av vattendomstolarna, att säkerhetsansvaret i övrigt i första hand skall ligga hos företagen och att länsstyrelserna skall ha ansvaret för tillsynen. Någon omprövning i dessa grundläggande avseenden har inte heller begärts i direktiven. Denna förutsättning och den nyss förda diskussionen leder utredningen till följande slutsatser. Ett centralt organ med myndighetsfunktion bör inrättas för frågor om dammsäkerhet Dess uppgifter bör begränsas till sådana som m.m.

har tydlig inyndighetskaraktår. Det kan förslagsvis kallas

Dammsäkerhetsdelegationen. Den bör bestå en ledamot av innehar eller har innehaft ordinarie domartjänst och som har erfarenhet vattenrättsliga frågor samt en ledamot av har teknisk sakkunskap i damm- och älvfrågor. Som en som tredje ledamot bör ingå person med erfarenhet av forsken ning inom det aktuella området.

Övriga uppgifter för ett centralt organ bör lämpligen

ligga den nuvarande Dammsäkerhetsnämnden. Den har redan flera sådana uppgifter, vilka den alltså bör benu hålla. Den bör kompletteras med företrädare för länsstyreloch kommuner för att öka deras möjligheter till insyn i ser och påverkan verksamheten. Utredningen rekommendeav vidare att regeringen utser delegationens ledamöter att rar ingå i organisationen samt att även besätta posterna som ordförande och vice ordförande i nämnden. Dessutom bör länsstyrelsernas Även övriga regeringen utse representant. ledamöter bör utses regeringen men efter förslag av av deras uppdragsgivare. Nämnden bör byta namn till Dammsäkerhetsrådet för att understryka dess roll som ett parts-

sammansatt expertorgan utan myndighetsuppgifter. Kost-

naderna för nämndens verksamhet betalas för närvarande i

Älvsäkerhet 117

huvudsak av kraftindustrin. Någon ändring föreslås inte i detta avseende.

Dammsäkerhetsdelegationen bör ha följande uppgifter.

Den bör följa utvecklingen beträffande dammsäkerhet och åtgärder mot översvämningar på grundval bl.a. av rapporter från Dammsäkerhetsrådet. Den bör bevaka att säkerhetsarbetet grundas på kvalitetssäkring, kompetens, kunskap och riskanalys. Den bör bevaka att hanteringen dammarav na sker efter principer som är förenliga med skyldigheten enligt 17 kap. 2 § vattenlagen att driva anläggningarna så att allmänna och enskilda intressen inte skadas i onödan. Den bör dock inte behandla enskilda tillsynsärenden.

Vidare bör Dammsäkerhetsdelegationen för att

svara allmänna intressen beaktas när det gäller utformningen av forskning med statligt stöd inom sakområdet. Delegationen bör regelbundet rapportera till regeringen om utvecklingen inom området. Den bör lägga fram de för-

slag till författningsändringar och andra åtgärder den finner

motiverade. Behovet av åtgärder i fråga om den statligt

stödda forskningen bör även beröras. Den bör i övrigt

regeringens uppdrag kunna arbeta som regeringens expertorgan i de aktuella frågorna. Utredningen har övervägt om detta organ bör knytas till

någon annan myndighet. En möjlighet är att uppgifterna tas

om hand av en avdelning eller enhet inom någon befintlig myndighet. De insatser som krävs är emellertid övergripande bedömningar av personer med särskild kompetens inom området snarare än handläggningsarbete. Det finns även risk för att de uppgifter utredningen avser inte skulle tillräcklig prioritet i större organisation med andra huvuden uppgifter. Vidare finns alternativet att man i befintlig en myndighet skapar nämnd för frågor dammsäkerhet en om och skydd mot översvämningar. Med tanke att det inte behövs något kansli med heltidsanställd personal Darrnn- säkerhetsrådet förutsätts svara för det löpande arbetet -

118 Älvsåkertet SOU 1995.-40

finns dock inga administrativa skäl för någon sådan samordning. Utredningen kan inte heller finna något annat väsentligt sådan anknytning skulle ändamålsskäl för att en vara enlig. Utredningen förordar att Dammsäkerhetsdelegationen ställning direkt under regeringen. Beslut måste gifår en

vetvis fattas om vilket departement inom Regeringskansliet

den skall höra till. Utredningen det inte som sin uppgift ser lämna regeringen något förslag den saken. Rent att om allmänt kan dock konstateras att verksamheten underlättas departement väljs tidigare handhar närliggande om ett som frågor och målområden. Dammsäkerhetsrådet bör som den nuvarande Dammsäkerhetsnämnden lämna rekommendationer till länsstyrelser-

för deras verksamhet som tillsynsmyndigheter för

na

dammsäkerheten. Vidare bör det inom sitt kompetensområ-

de lämna råd till länsstyrelserna i deras egenskap av ansvariga för den föreslagna regionala samordningen. Det bör

också principiella riktlinjer hanteringen av regle-

ge om ringsmagasin där det är säkerhetsmässigt möjligt att dämpa flöden. Vidare bör rådet för att rapporter om haveansvara rier, tillbud samlas in samt för att dessa analyseras. m.m.

På grundval analyserna bör rådet rekommendationer

av ge

åtgärder för att komma till rätta med iakttagna problem.

om Rådet bör också följa forskningen inom området, bedöma

behovet och ta initiativ till kompletterande insatser samt

av i övrigt verka för att den samordnas. Vidare bör rådet handlägga frågor riktlinjerna för utbildningen och om om

den övergripande informationen i fråga om dammsäkerhet

Det bör också tillhandahålla förteckning över dels m.m. en besiktningsman för dammsäkerhetskontroll, dels grupper av sakkunniga för biträde vid tillbud och nödsituationer vid dammar. Slutligen bör rådet följa utvecklingen darnrnsäkerhetsområdet nationellt och internationellt. Med tanke på den sakkunskap Dammsäkerhetsrådet skall besitta och kopplingen mellan rådet och delegationen kan

llvsäkerhet 119

man räkna med att länsstyrelserna normalt kommer att följa rådets rekommendationer. Att rådet saknar föreskriftsrätt bör därför inte vara något hinder för utredningens förslag. Den föreslagna arbetsfördelningen kräver ett nära samarbete mellan delegationen och rådet. Genom att delegationens ledamöter ingår i rådet bör förutsättningarna för samarbetet vara goda. Delegationen bör överväga om inriktningen av samarbetet behöver formaliseras. Utredningen räknar med att tyngdpunkten i arbetet kommer att ligga rådet och att detta har de erforderliga kansliresurserna. Det innebär att statsverkets kostnader för delegationen blir måttliga. De består av arvoden till ledamöterna och eventuell sekreterare deltid samt kosten naderna för arbetsbiträde, resor, lokal och expenser. Dessa kostnader kan beräknas till mellan en halv och en miljon kronor per år. Enligt utredningens mening är beloppet för litet för att skall överväga någon typ av avgiftsfinanman siering. Dammsäkerhetsnämnden har förklarat att den kan godta den förordade ändringen av dess sammansättning och arbete.

6.6.5 System för fel- och tillbudsanalys

En väsentlig del av säkerhetsarbetet är att svara för att det finns ett system för rapportering av inte bara haverier utan också tillbud och fel och brister som har eller skulle kunna få betydelse för säkerheten, för analyser av deras orsaker och för underrättelser till de driftansvariga för anläggningar kan få likartade problem. Såväl uppgifter om haverier som som om tillbud m.m. måste rapporteras systematiskt. För ett sådant systern behövs ett tillförlitligt och aktuellt register över alla dammar i landet som har betydelse från säkerhetssynpunkt. SMHI har sammanställt register upprättade av länsstyrelserna till ett databaserat register. Det

120 Älvsäkerhet SOU 1995.-40

tillgodoser dock inte behovet för det analysarbete utredningen förordar. Kraftindustrin har för sin del ett samlat databaserat register för sina anläggningar. Kraftindustrin har beslutat att inrätta ett system för incidentrapportering m.m. med sitt register som grundval. Kraftindustrins system år emellertid avsett att endast omfatta anläggningar av säkerhetsmässig betydelse inom dess egen verksamhet. Ett system för incidentrapportering måste omfatta alla dammar betydelse från säkerhetssynpunkt och innefatta av ett register, där alla behövliga data finns tillgängliga och hålls å jour. Ansvaret för denna bearbetning av riksomfattande data måste ligga ett centralt organ med kompetens i fråga om dammsäkerhet samt kraftstationers drift och underhåll. Dammsäkerhetsdelegationen är inte avsedd för denna typ av löpande arbete den kan genom Dammsäkerhetsrådet men för att verksamheten genomförs på ett tillfredsstälansvara lande sätt. Denna lösning förordas. Ansvaret för att rådet får de uppgifter som utgör grunden för denna verksamhet måste vila på länsstyrelserna. Dessa har nämligen rätt enligt 18 kap. 2 § första stycket vattenlagen företagarna dammägarna få de uppgifter att av de behöver för tillsynen. Länsstyrelserna bör i sin tur lämna uppgifterna vidare till rådet. Utredningen anser sig kunna utgå från att länsstyrelserna gör det utan någon särskild föreskrift. I praktiken torde i vart fall de större kraftföretagen lämna kopior av behövliga uppgifter direkt till rådet, eventuellt dataöverföring. På motsvarande sätt torde som rådet kunna få del av de uppgifter det behöver ur SMHI:s register.

Det register som skall ingå i rapporteringssystemet bör

innehålla uppgifter alla dammar av betydelse från säkerom hetssynpunkt, även de som inte ägs av kraftindustrin. Med Flödeskommitténs klassificering gäller det dammarna i

SOU 1995.-40 Älvsåkertet 121

riskklass I och i viss utsträckning i riskklass Il. Det bör ankomma på länsstyrelserna som tillsynsmyndigheter att med

ledning av riktlinjer från det centrala organet svara för

urvalet och att se till att uppgifterna lämnas till registret. Länsstyrelserna bör å sin sida ha möjlighet att använda registret för tillsynsarbetet.

6.7 Forskningsfrågor

Forskning och utveckling är en förutsättning för att öka kunskap och kompetens och därmed för att uppprätthålla och vidareutveckla säkerheten i komplexa system. i Ett vattenkraftreglerat älvsystem består av tillflöden från olika avrinningsområden och till dessa kopplade tekniska anläggningar för reglering av flödena för vattenkraftändamål. Forskningens betydelse ligger i att den utvecklar kunskap och kompetens med inriktning systemets totala funktion, dvs. både tekniska och icke tekniska aspekter. När det gäller damnzsäkerheten krävs ingående och omfattande kunskaper för att kunna utforma, anlägga, driva och underhålla dammar på ett sätt som uppfyller ställda krav på säkerhet. Sverige har under några decennier genomfört en omfattande utbyggnad för att ta till vara sina vattenkraftresurser. Dagens dammbestånd, som har en genomsnittsålder av ca 30 år, ställer särskilda krav på en kvalificerad förvaltning, tillståndskontroll och tillståndsvärdering samt ändamålsenligt underhåll. För att kunna utveckla skyddet mot översvämningar krävs kunskap om vilka flöden som kan förväntas och med vilken frekvens dessa uppträder. Vidare krävs kunskap om möjligheterna att kunna dämpa flöden, att bygga fördämningar som förhindrar översvämningar samt att anpassa

122 Älvsåkerret SOU 1995.-40

markanvändningen till översvämningarnas omfattning och frekvens. Staten har hittills saknat en helhetssyn och en egen kontinuerlig utvärdering när det gäller forskning och utveckling om dammsäkerhet och åtgärder till skydd mot översvämningar. Utredningen anser att det är angeläget att staten ett effektivt sätt löpande följer den forskning och utveckling som bedrivs inom dessa områden och bedömer om den är ändamålsenlig och tillräcklig. Dammsäkerhetsforskningen bör enligt utredningens mening vara ett gemensamt ansvar för dammägarna och staten. Det är angeläget med ytterligare samverkan för att långsiktigt vidmakthålla och utveckla teknik och kompetens för dammsäkerheten. Vad gäller skydd mot översvämningar är det utredningens uppfattning att en fortsatt satsning i huvudsak enligt förslaget från SMHI:s programkommitté jfr avsnitt 4 är att rekommendera. Utredningen anser det angeläget att reglerade och oreglerade älvsystem behandlas i sin helhet och att de totala konsekvenserna av höga och extrema flöden, såsom t.ex. skador på byggnader, infrastruktur och mark, beaktas. De resultat som hittills framkommit visade sig mycket användbara vid utvärderingen av 1993 års flöden och översvämningar. SMHI föreslås även fortsättnings-

vis vara sammanhållande för statens forskningsinsatser

inom detta område. För detta ändamål föreslår utredningen att kompetensen hos Dammsäkerhetsrådet och Dammsäkerhetsdelegationen tas till vara för att följa den FoU som bedrivs och bedöma om den är ändamålsenlig och tillräcklig. Utredningen förordar därför att Dammsäkerhetsdelegationen får till uppgift att som regeringens beredningsorgan svara för bedömningar av och förslag till statliga forskningsinsatser i fråga om dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. Förslagen bör också omfatta frågan om vilka insatser som bör finan-

sot 1995.-40 Älvsåkertet 123

sieras genom det statliga energiforskningsprogrammet och vilka insatser som bör belasta andra anslag. Delegationen bör också föreslå i huvuddrag vilka ämnesområden som bör stödjas. Delegationens förslag till regeringen beträffande forskningen bör baseras underlag från Dammsäkerhetsrådet. Rådet bör löpande följa såväl den forskning i landet inom de olika aktuella områdena som finansieras över statsanslag som den företagsfinansierade forskningen. Det bör också följa den internationella utvecklingen. Det bör vidare bedöma behovet fortsatta insatser och deras inriktning och av omfattning. Den bedömningen bör göras grundval av rådets kunskaper tillståndet i landets dammanläggningar om och där iakttagna problem liksom på behovet av förbättrade kunskaper om hydrologiska faktorer i avrinningsområdena och därmed nära sammanhängande meteorologiska faktorer. Rådet bör sträva efter att få till stånd en sådan samverkan mellan staten och andra berörda intressenter att alla viktiga områden täcks. Rådet bör också medverka i utvecklingen av samarbetet inom de aktuella områdena med andra länder och med internationella organisationer. De kontakter utredningen har haft med den nuvarande Dammsäkerhetsnämnden ger vid handen att nämnden ansluter sig till tanken att Dammsäkerhetsrådet tar sig de angivna uppgifterna. Den inriktning forsknings- och utvecklingsinsatser av som föreslagits av kraftindustrin respektive SMHI:s prograrnkommitté enligt avsnitt 4 har utredningen i sig inga invändningar mot förordar att frågan lämnas för bemen dömning till Dammsäkerhetsrådet och när det gäller statlig finansiering till Dammsäkerhetsdelegationen.

124 Älvsåkert S0 U 1 995 .40 et

6.8 Informationsfrågor

Allmänt

När det gäller information av olika slag i fråga om dammsäkerhet och höga flöden kan utredningen inledningsvis

konstatera att förutsättningar och behov skiljer sig påtagligt

beroende det rör sig om räddningstjänst eller Vid om översvämningar eller dammbrott och vid akuta hot om att sådana händelser skall inträffa är det fråga om räddningstjänst och de särskilda bestämmelserna om denna gäller. Dessa bestämmelser, bl. de om information vid rädda. ningstjänst, har berörts i kapitel 4. Som framgår av det avsnittet lämnar Räddningsverket vägledning när det gäller informationsfrågor det aktuella slaget. Utredningen av finner främst anledning att beröra frågor beträffande behovet älvvis samordning. av

Planering och samråd

Enligt 2 § förvaltningslagen 1986:223 gäller allmänt om myndigheters informationsansvar bl. a. att varje myndighet

skall lämna upplysningar till enskilda i frågor som rör

myndighetens verksamhetsområde i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. Vidare skall enligt 6 §

förvaltningslagen varje myndighet lämna andra myndigheter

hjälp, varmed även förstås information, inom ramen för den egna verksamheten. Vad gäller speciellt informationen om höga flöden är prognoser från SMHI:s hydrologiska prognos- och varningstjänst om nederbörd och flöden en viktig utgångspunkt. En prognos- och varningstjänst med bättre underlag och längre framförhållning skulle förbättra förutsättningarna

Älvsåkerret 125

för planering, information och samråd. Det är därför angeläget att SMHI:s arbete med att förstärka denna verksamhet slutförs. Även uppgifter från kraftföretag och regleringsföretag om nivåer i dammarna m.m. är betydelsefulla. Mottagare av informationen år bl.a. länsstyrelser, kommunala räddningstjänster, andra kommunala organ, polismyndigheter, vägförvaltningar, massmedia och andra som kan bli berörda om flödet utvecklar sig hotfullt. Under sådana förhållanden behöver de ansvariga myndigheterna också informera varandra om läget inom respektive ansvarsområde. Utredningen får betona vikten av att kommun- och länsgränser inte får hindra informationsutbytet. Såväl information som annan verksamhet hos de samhälleliga organen måste när det gäller flöden ske samordnat för hela älvsystemet. En väsentlig består del av planeringen inför höga flöden i att skaffa underlagsuppgifter. När det särskilt gäller översvämningar behövs uppgifter om vilka områden som kan antas bli berörda av olika flöden. Detta framgår av riskzonkartor, se avsnitt 3.4.. Om planeringen utgår från ett dammbrott med fara för allvarligare konsekvenser behövs

flodvågsstudie med uppgifter om vilka vattenmängder

en och nivåer man bör räkna med samt om de tider det tar för

flodvågen att nå bebyggelse. Sådana uppgifter är viktiga

bl.a. för att bedöma behovet av särskilda larmanordningar och för planeringen av eventuella evakueringar. Denna typ

av uppgifter ankommer det darnrnägaren att redovisa. Till planeringen hör också att upparbeta informationska-

naler till massmedia och att utforma rutiner bl.a. för samverkan med larmcentralen. Enligt Dammsäkerhetsnåmnden visade det sig att informationen vid de höga flödena i vissa reglerade norrlandsälvar sommaren-hösten 1993 krävde större insats av personal hos myndigheter och regleringsföretag än som hade förutsetts. Detta belyste enligt nämnden att det finns

126 Älvsäkerhet

ett påtagligt behov av en i förväg planerad informationsorganisation med tillräckliga resurser. Utredningen delar uppfattningen och vill understryka att det är väsentligt att man avdelar tillräckligt med personal för uppgiften och övar den.

Regleringsintressenterna i Umeälven, Ångermanälven,

Indalsälven, Ljungan och Ljusnan samt länsstyrelserna i Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands och Västerbottens län har tillsammans med andra berörda statliga och kommunala organ bildat ett samrådsorgan för höga flöden. Dess uppgift är att samordna dels åtgärder mot skadliga verkningar för tredje man vid höga flöden, dels att samordna informationen om flödena och deras befarade konsekvenser. I samrådsorganets uppgifter ingår att dra gränserna för olika organs informationsskyldighet. Det behandlar också frågorna om vilka myndigheter och andra organ som skall informeras under olika stadier som normaldrift, normala högflöden och höga flöden med risk för översvämningar. Informationen till allmänhet och massmedier tas också upp. Man har också planering för informationshanteringen vid

incidenter som inte påverkar flödet och för incidenter som

påverkar eller kan komma att påverka flödet. Inför svårare dammbrott eller överhängande fara för sådana planerar man att sammankalla eller delar den bl.a. för att gruppen av kunna bistå räddningsledaren med att ta fram information. Det skall understrykas att gruppens uppgifter gäller samråd och att den inte i något avseende övertar ansvar från någon annan. Enligt utredningens uppfattning blir det ett viktigt inslag för de regionala samordningsorgan som förordats i avsnitt 6.6.2 att planera informationen i olika avseenden. Det bör även i detta sammanhang betonas att det är väsentligt att en älv inte delas på flera samrådsorgan. De berörda länsstyrelserna måste därför komma överens om ansvaret

SOU 1995.-40 Ålvsäkerhet 127

för dessa frågor beträffande varje länsgränsöverskridande älv.

Vid räddningstjänst

När en olycka har inträffat eller faran är överhängande har räddningstjänsten nyckelroll också när det gäller inforen mation. Den eller de berörda kommunernas räddningstjänster behöver information om läget liksom bl.a. larmcentraler, polismyndigheter och sjukvårdsinrättningar samt länsstyrelserna vid mer omfattande översvämningar eller dammbrott. Dessutom behöver kommunledningarna informeras. Vid allvarligare olyckor och hot om sådana måste också länsledningen informeras. Uppgifter behövs bl.a. från berörda dammägare och från SMHI:s hydrologiska progoch varningstjänst. Samordningen av informationen nosvilar räddningsledaren. Om ett dammbrott har inträffat eller om faran för det är akut, och det kan leda till skador på människor eller till större egendomsskador, måste information med varningar och andra meddelanden fungera effektivt till dem som är eller kan bli drabbade. Även den allmänhet inte berörs som direkt måste informeras händelserna. Det är därför om viktigt att information utvecklingen tillhandahålls tidom ningar och etermedia. Det måste också finnas beredskap för att besvara telefonsamtal från allmänheten. Vid räddningstjänst ansvarar räddningsledaren som ett led i räddningsinsatserna för att tillräcklig och korrekt information lärrmas. Räddningsledaren kan delegera informationsuppgifterna men inte ansvaret till exempelvis ett särskilt informationsbefäl. Om flödena berör flera kommuner måste informationen samordnas. Det bör enligt utredningens mening vara naturligt att den planering och uppbyggnad informationsflödet av

128 flvsäkerhet sou 1995-40

som görs i de regionala samordningsorganen utnyttjas även när räddningstjänsten tar över. Med ett enhetligt informationsnät minskar risken för att informationen inte blir konsekvent. Det är också viktigt att de som har till uppgift att informera är välinformerade om händelseutvecklingen. Annars kan det inträffa att samma fråga får olika svar av personer i skilda organ, vilket kan minska allmänhetens tilltro till informationen över huvud taget.

6.9 lagändring Föreslagen

Utredningen har upprättat förslag till ändringar av vattenlagen i två avseenden. Med den nuvarande lydelsen av 4 kap. 4 § vattenlagen ges bl.a. vissa möjligheter att vidta åtgärder som strider mot bestämmelser som vattendomstolen meddelat om in-

nehållande och tappning av vatten. Enligt paragrafens andra

stycke får sådana åtgärder vidtas, det är nödvändigt för om att avvärja fara för liv eller hälsa eller rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak. Beslutet om att vidta åtgärder ifrågavarande slag fattas av tillståndshavaren. av Utredningens förslag innebär att också länsstyrelsen skall ha

befogenhet att fatta beslut om sådana åtgärder. Ändringsför-

slaget behandlas i avsnittet 6.5.2. Utredningen föreslår också ett tillägg till 10 kap. 1 § tredje stycket vattenlagen. Tillägget innebär att det direkt av lagtexten framgår att bygdeavgifter skall kunna användas för att täcka kostnader för regional samordning av arbete med dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. Detta ändringsförslag behandlas i avsnittet 6.6.2 i anslutning till diskussionen om behovet av resurser för den förordade regionala samordningen.

Älvsåkertet 129

Övriga

10 frågor

Utredaren skall utom sina direktiv om dammsäkerhet m.m. beakta regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, till samtliga kommittéer och särskilda ut-

redare om att pröva offentliga åtaganden dir 1994:23 och

att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser 1994: 124 samt tilläggsdirektiv till vissa kommittéer och särskilda utredare om företagens uppgiftslämnande 1994173. Enligt direktiven jämställdhetspolitiska konsekvenser om skall alla förslag som läggs fram föregås av en analys och

innehålla redovisning de jåmställdhetspolitiska effek-

en av terna. Om kommittén eller utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning inte kan göras ett meningsfullt sätt till följd utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, av skall detta enligt direktivet i fråga anges och särskilt motiveras. Utredningen kan inte finna att dess förslag har några

effekter från jämställdhetssynpunkt. Det framstår därför inte

meningsfullt att försöka företa någon analys eller som redovisning av sådana effekter. De övriga direktiven innehåller krav vidsträckta utredningsinsatser och analyser som skulle fordra ytterligare

utredningstid vilket utredningen inte haft till sitt förfogande.

Vad gäller de regionalpolitiska konsekvenserna av förslagen torde den regionala tyngdpunkten förstärkas genom vårt förslag om regionala samordningsorgan. Effekterna är

svåra att uppskatta men bör rimligen snarare vara positiva

än negativa. Angående direktiven om offentliga åtaganden vill utredningen påpeka att kostnaderna för närvarande för statens insatser i fråga dammsäkerhet kan uppskattas till 1-2 om miljoner kronor årligen, kostnaderna för de återkommande offentliga utredningarna oräknade. Når det gäller effekterna

l 30 Älvsåkerter S0 U 1995:40

av utredningens förslag kan utredningen inte belägga med siffror utan endast med argumentation visa att de kommer att vara positiva för dammsäkerheten och därmed för säkerheten till liv och egendom. Utredningen kan emellertid med säkerhet säga att kritiken mot statsmakterna kommer att bli hård om det finns någon som helst anledning att tro att en eventuell olycka hade förhindrats med effektivare samhälleliga insatser. När det gäller förslaget till insatser beträffande regional samordning föreslår utredningen en finansiering med hjälp av bygdeavgifter för den bedömda kostnadsökningen på ca fem miljoner kronor om året. Beträffande kostnaden för den föreslagna delegationen om 0,5-1,0 miljoner kronor per år kan framhållas att den bör medföra ett minskat behov av och kostnader för offentliga utredningar när det inträffar mer uppseendeväckande översvämningar i framtiden. Vad slutligen gäller frågan om företagens uppgiftslämnande är utredningens uppfattning att det för att förbättra säkerheten krävs ett systematiskt uppgiftslämnande beträffande olyckor, tillbud och andra funktionsbrister. De större dammägande företagen bygger för närvarande upp egna rapporteringsystem. För dem innebär utredningens förslag inget merarbete. Det kan det däremot innebära för ägare av mindre dammar, särskilt om dammen har brister i säkerheten. Denna ökade börda, som från en liten eller obefintlig mängd uppgifter, kommer att växa mycket måttligt, måste givetvis vägas mot den förbättring av dammsäkerheten som kan uppnås. Utredningen vill för sin del självfallet sätta säkerhetsintresset främst.

SOU 1995.-40 Älvsäkerhet 131

Särskilt

yttrande

av Per-Olov Carnerud

Utredningen konstaterar att länsstyrelserna enligt instruktion har att för frågor om räddningstjänsten och plan- och svara byggnadsväsendet. Utredningen föreslår därför att länsstyrelsernas instruktion kompletteras med en punkt att de skall svara för regional samordning frågor om dammsäkerhet och skydd mot av översvämningar. Behovet finns både betr. reglerade och oreglerade vattendrag. För länsstyrelsernas arbete uppskattas medelsbehovet till 5 miljoner kronor, inkluderar löner, lönekostnadsca som tillägg, Som ett alternativ till finansieringen resor m.m. föreslår utredningen att länsstyrelserna får utnyttja medel betalats som bygdeavgift. som

Utredningen föreslår att uppgiften att besluta om av-

giftsmedlen skall kunna anförtros vattendomstolarna och att länsstyrelser och kommuner därför bör ansöka hos vattendomstolen att få använda avgiftsmedel för att täcka uppom komna kostnader för regionalt samordningsansvar vad avser dammsäkerhet och skydd mot översvämningar. Betr. den frågan jag att nuvarande ordning senare anser väl medger att kommuner använder nämnda medel även för

ifrågavarande uppgifter varför någon ändring i gällande

förfaringssätt är påkallat betr. kommunerna. Jag det principiellt felaktigt att genom lagstiftning anser eller på annat sätt ändra ändamålsbestämningen för dessa avgiftsmedel. Det är ett känt faktum att kommunerna i de områden berörs älvregleringarna med hittillsvarande ordning som av

132 Älvsäkerhet

kunnat disponera över inte helt oväsentliga summor ur avgiftsmedlen för tillgodoseende av allmänna ändamål i bygden. Den aktuella lagändringen skulle kunna öppna dörren för staten att ta i anspråk medel som kommunerna i aktuella områden hittills kunnat räkna med att få disponera över. Det bör här också tilläggas att det är fråga huvudsakligen om glesbygdskommuner som skulle förlora ändringen.

SOU 1995.-40 Älvsåkertet 133

Bilaga 1

Skred m.m. till följd av darnmbrott

Nedan redovisas en översikt sammanställd inom Statens geotekniska institut beträffande skred, erosion och andra markskador som kan följa ett darnrnbrott.

Uppströms dammen

Släntskred i magasinets slänter. Vid hastig avsänkning ett yttre vattenstånd kan kvarstående porövertryck i av

finkorniga jordar silt och lera och samtidig avsaknad av

det tidigare mothållet från vattenmassorna leda till instabilitet och skred. Skred beroende på förhållandena kan bli som mycket stora.

2. Botten- och stranderosion orsakade av starkt ökad

strömning kan leda till förändrade jämviktsförhållanden och

därmed skredras i magasinets slänter. Vid erosionskänsligt material i botten kan ravinbildning uppstå.

Konstruktioner och anläggningar vid magasinets strändämningsgräns kan skader som dimensionerats för lägsta das eller gå till brott vid total tömning av ett vattenmagasin.

4. Bankar t.ex. väg och järnvägsbankar genom ett vattenmagasin kan vid ett darnrnbrott ge upphov till intern uppdämning det bakomliggande magasinet jfr Hällbydamav

men i Ångermanälven. Bankar genom magasin kan

134 Åtvsäkerhet

förväntas ha tillräcklig genomströmningskapacitet vilket i så fall leder till ensidigt vattentryck som i sin tur kan bringa banken till brott. Banken kan naturligtvis även skadas eller bringas till brott enligt punkt 1 ovan.

Erosion i magasinets slänter till följd av utströmmande

grundvatten gäller friktionsjordar, i täta jordar jfr punkt 1

Sättningar i omgivande mark gäller lermark om av-

sänkning sker till lägre nivå än den ursprungliga före uppdämningen. Ett förlopp som sker mycket långsamt.

Nedströms dammen

7. Översvämning av områden.

Bortspolning jordmaterial botten- och slänterosion

av kan leda till instabilitet och stora följdskred.

Flodvåg orsakad av själva dammbrottet men också stora svallvågor orsakade storskred kan ge följdskador, t.ex. av äventyra nedströmsdammar.

10. Mäktiga avsättningar av erosionsmaterial kan förutom de direkta skadorna de orsakar upphov till följdskaäven ge dor i form av dämning av biflöden, belasta slänter till instabilitet, etc

Dammen

ll. I jordfyllnadsdamrnar kan ett lokalt brott med hastig avsänkning som följd innebära att resterande partier av dammen får följdskador orsakade av minskat mothâll av vatten och samtidiga kvarstående höga portryck jfr

llvsäkerhet 135

punkt l. Vidare kan resterande partier av dammen

erosionsskador och följdskador härav rasskred till följd

av mycket höga strömhastigheter.

Skador till följd av extrem avtappning Extrem avtappning katastroftappning med mycket kraftiga flöden kan framför allt nedströms en damm generera skador enligt ovan, om än i mindre omfattning.

136 Älvsåkerter

S0 U 1 995 .40 Älvsåkerhet 137

Bilaga 2

LMM m

. , . .

Kommittedrrektrv

i mm

W

Utredning om dammsäkerhet Dir.

1994:35

Beslut vid regeringssanunanträde den 5 maj 1994

Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare skall utreda frågor dels om dammsäkerhet, dels om skydd mot översvämningar.

Utred aren skall

Se över ansvarsfördelningen för dammsäkerheten med särskild tonvikt på tillsyn och samordning mellan dammägare, myndigheter, kommuner och andra organ samt utvärdera hur detta ansvar bör fullgöras.

Överväga de dammsäkerhetsátgärder resp. förebyggande

åtgärder mot översvämningar som dammägarna, SMHI, länsstyrelserna, Räddningsverket och Dammsäkerhetsnänmden vidtagit till följd av Dammsäkerhetsutredningen och propositionen 1988892116 om vissa dammsäkerhets- och vattenkraftsfrågor, m.m., samt föreslå eventuella kompletterande åtgärder.

Pröva hur den tekniska forskningen om dammsäkerheten kan bidra till att utveckla metoder för mätningar och analys av säkerheten.

Utreda hur information om dammsäkerhet och översväm- ningar kan förbättras mellan dammägarna, SMHI, Damm-

138 Älvsäkerhet

säkerhetsnämnden, länsstyrelser, Räddningsverket samt kommuner och allmänhet längs älvarna.

Bakgrund och andra utgångspunkter

De flesta Sveriges stora och medelstora vattendrag är av påverkade någon form av reglering genom ändring av av vattenföringen för vattenkraftändamål. Dammar har också byggts för att skydda översvämningskänsliga områden och för att främja ñottning.

Ansvariga myndigheter och andra

Den äger damnzanldggning är enligt vattenlagen som en 1983:291 skyldig att underhålla den så att det inte uppkomskada för allmänna eller enskilda intressen genom ändring mer i vattenförhållandena. Dammarna ägs i regel av kraftföretag. I ett antal de stora älvarna sköts driften av dammanläggningav arna av särskilda vattenregleringsföretag. Länsstyrelserna ansvarar enligt vattenlagen för tillsyn över dammanläggningarna innefattande bl.a. tillsyn över hur dammägarna fullgör sin underhållsskyldighet. Statens räddningsverks SRV ansvar i samband med dammolyckor regleras i räddningstjänstlagen 1986:1102. inträffar ett dammbrott eller en översvämning skall det allmänna räddningstjänsten svara för att skador på mängenom niskor eller egendom eller i miljön hindras eller begränsas. Räddningstjänstlagen anger förutsättningarna för detta. Kommunerna skall upprätta räddningstjänstplaner. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut SMHI för och varningstjänst samt är i vissa fall ansvarar prognostillsynsmyndighet för övervakning av vattenhushållningsbestämmelser som fastställs i vattendomar. Dammsäkerhetsnämnden DSN bildades år 1978 genom ett avtal mellan Statens vattenfallsverk och Svenska kraftverksföreningen. Nämndens huvudsakliga uppgift är att vara råd-

Älvsåkerret 139

givande och att lämna principiella rekommendationer for underhåll och tillsyn dammar. Dammsäkerhetsnämnden är av ingen myndighet regeringen förordnar sedan år 1982 på men förslag nämnden ordförande och övriga ledamöter i av nämnden. Kraftföretagen och SMHI bildade år 1985 Flödeskommitrén utarbetat förslag till riktlinjer för bestämning av som nya dimensionerande flöden vid kraftverks- och regleringsdammar. Flödeskommittén lämnade ett slutbetänkande år 1990 och upplöstes därefter. Riktlinjerna för bestämning av dimensionerande flöden går ut på att ñnna den för varje älvsystem tekniskt och ekonomiskt lämpligaste kombinationen av utökad avbördningsför-

måga förmåga att lämna ifrån sig vatten och ñödesdämp-

ning. Riktlinjerna indikerar flöden s0n1 i många fall kan vara större än dammarnas avbördningsförmåga. Arbetsgrupper har hittills tillsatts för Luleälven, Umeälven, Ljusnan, Skellefte-

älven och Dalälven. För Ångermanälven och Indalsälven har

beräkningsarbete inletts. Ett särskilt samråd har år 1993 etablerats mellan SMHI och kraftindustrin, representerad av Vattenregleringsföretagens samarbetsorganisation VASO. Tack vare samrådet kan Flödeskommitténs riktlinjer kompletteras, ändras eller förtydligas, när säkerheten behöver ökas eller det finns andra skäl för det.

Dammsäkerhetsutredningen Under 1980-talet inträffade ett antal höga flöden i Sverige som ledde till diskussioner våra dammars förmåga att magasiom och avbörda vatten i extrema situationer. Flera dammnera brott och översvämningar inträffade år 1985. Det mest allvarliga dammbrottet inträffade i Noppikoski i Ore älv. Dammbrottet orsakades höga flöden i kombination med ett tekav niskt fel .som medförde att dammluckorna inte kunde öppnas tillräckligt.

140 Älvsäkerhet

Regeringen beslöt att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda dammsäkerhetsfrågor samt överväga åtgärder som kunde minska risken for och effekterna av översvämningar. Dammsäkerhetsutredningen DSU konstaterade i betänkandet Dammsäkerhet och skydd mot översvämningar SOU 1987:64 att antalet större dammolyckor och allvarliga tillbud i Sverige hade varit litet och att de tillbud ändå inträffat som hade föranlett omfattande insatser från kraftföretagens sida. Därför bedömde utredningen att dammsäkerheten i landeti stort sett var god och att den var på väg att ytterligare förbättras. Enligt utredningen behövdes inga mer omfattande organisatoriska förändringar eller ändringar i lagstiftningen på detta omrâde. Utredningen lade dock fram vissa förslag till lagändringar, till uppdrag till berörda myndigheter samt till preciseringar om fördelningen av ansvar och uppgifter.

Proposition 198889116 om vissa dammsakerhem- och vattenkrafrmágor, m.m.

På grundval av bl.a. Dammsäkerhetsutredningens arbete före-

slog regeringen i propositionen 198889:1l6 vissa dammom säkerhets- och vattenkraftsfrågor, ändringar i vattenm.m., lagen som innebär att bl.a. beslut om tillstånd skall innehålla bestämmelser om vattenföretagets säkerhet. Regeringen föreslog också att det skulle införas uttrycken lig bestämmelse i plan- och bygglagen 1987:10 att risken om för översvämning skall beaktas av kommunerna vid lokalisering av bebyggelse. Kommunerna mäste i planarbetet ta hänsyn till bade grund- och ytvattentörhållandena. Riksdagen beslöt i enlighet med. förslagen i propositionen bet. 198889:BoU12 och JoU22,,rskr. 198889265 -och 303. I syfte att förebygga och minska skador översvämningar av gav regeringen SMHI.i uppdrag att utreda hur ett dammregister skulle kunna läggas upp. I uppdraget ingick att utreda

Älvsåkertet 141

förutsättningarna för och behovet av s.k. älvcentraler i älvar som är känsliga för översvämningar och att utreda behovet av forskning om översvämningar. En älvcentral är ett datoriserat system för analys och övervakning av de hydrologiska förhållandena inom ett område i en älv. I propositionen betonades länsstyrelsernas övergripande och kontrollerande funktion som ansvariga för tillsynen enligt vattenlagen. Länsstyrelserna ñck den 29 juni 1989 av regeringen i uppdrag att inventera översvämningskänsliga områden och att genomföra länsvisa darmninventeringar. SMHI, som törutsattes ansvara för att det finns en central överblick över översvämningskänsliga områden i landet, deltog i arbetet och har sedermera gjort en sammanställning av materialet. I propositionen slog regeringen fast att Darnmsäkerhetsnämnden borde stödja länsstyrelserna mer aktivt i deras roll som tillsynsmyndighet. Nämnden förutsattes bli förstärkt med kompetens när det gäller räddningstjänst och hydrologi. Det förutsattes att nämnden skulle granska länsvisa damminventeringarna. Så har också skett. Regeringen slog i propositionen också fast att Räddningsverket borde överväga att meddela allmänna råd om sarnverkan när det gäller den fysiska planeringen, befolkningsskyddet och räddningstjänsten.

Dammregister och älvcentraler De i propositionen aviserade utredningarna från SMHI om darnmregister, älvcentraler och forskning redovisades år 1989. SMHI och Vattenregleringstöretagens samarbetsorganisation har samarbetat om hur älvcentraler skall inrättas i reglerade älvar. En prototyp för Umeälven togs i drift i mars 1992.

Vattenkraftföretagen står för 80 % och SMHI för 20 % av

kostnaderna som avserinvesteringar på ca 2 miljoner kronor

per älv. i Regeringen föreslog i 1994 års budgetproposition prop. 199394:l00 bil. 7 att det för budgetåret 199495 skulle

142 Älvsåkertet SOU 1995.-40

anvisas ett rarnanslag till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut på 125 024 000 kronor varav 2,6 miljoner kronor skulle anvisas för att bygga upp hydrologisk prognos- och varningstjänst genom att bygga upp ett dammregister. Riksdagen anvisade den 14 april 1994 det föreslagna anslaget bet. l99394:TU23, rskr. 199394:245.

Forskning Mot bakgrund av SMHI:s redovisning av behovet av forsk-

ning om översvämningar tog regeringen upp vissa frågor om

forskning om damrnsäkerhet och översvämningar i propositionen l98990:90 om forskning. Regeringen beslutade år 1990 att under tre budgetår avsätta 3 miljoner kronor av energiforskningsmedel, for forskning om dammsäkerhet och översvämningar. Medlen skulle utbetalas till SMHI och fördelas av en särskild programkommitté. Resultatet redovisades ar 1993. Vattenkraftsutbyggnaden och sjöregleringarna har enligt programkommittén inneburit att frekvensen av extremt höga flöden har minskat betydligt i de utbyggda älvarna. Anledningen till detta är att vatten vanligen kan magasineras i regleringsmagasinen under ñödesperioden. Höga flöden i reglerade vattendrag kan dock inte uteslutas eftersom vattnet måste släppas förbi när magasinen är fulla. Eftersom höga flöden är ovanligare i reglerade än i oreglerade system så är överraskningsmomentet större när de inträffar. Programkommitténs sammanfattande bedömning är att

extrema hydrologiska situationer följer ett naturligt slumpartat mönster, att skogs- och myrdikning har liten betydelse för

stora översvämningar och att samhällsutbyggnaden inte är anpassad till den naturliga variabiliteten i de hydrologiska

förhållandena. Det finns inte några tydliga indikationer på att

frekvensen eller risken för höga flöden i oreglerade vattenav drag har ökat eller minskat under senare at. Det finns enligt

Älvsåkertet 143

heller någon tendens till att höga flöden är kommittén inte vanligare under vissa tidsperioder än under andra.

Höga föder: i augusti 1993

och hösten 1993 aktualiserades frågorna om Under sommaren

kraftiga översvämningar i bl.a. Ånger-

dammsäkerhet genom Flödena i de reglerade vattendragen var inte specimanälven. ellt höga i jämförelse med naturliga vårñöden. Däremot var för årstiden. En snösmältning och ñödena ovanligt höga sen regnrik skapade förutsättningar för framför allt en sommar höga sommartillñöden. Höga nederbördsmänguppkomsten av

der sommartid är särskilt svåra att prognostisera. Regnet var

den utlösande faktorn i detta fall. Regnet och en hög vattenmättnad i marken upphov till ovanligt stor tillrinning gav en Vattenmagasinen hade återfyllts under våren och av ytvatten. och buffertmagasinen otillräckliga för att försommaren var flödena. Stora vattenmängder ñck spillas dämpa de stora dammarnas öppningar för utrinning varvid vissa skagenom dor uppstod nedströms dammarna.

Uppdraget

rättsliga och organisatoriska frågor Den senaste översynen av samband med dammsäkerhet genomfördes år 1989. Underi

Dammsäkerhetsutredningens förslag grundades

laget var som förhållanden gällde för cirka tio år sedan. De åtgärder som dammsäkerhet och översvämningsskydd därefter för som genomförts bör utvärderas och följas upp. De senaste årens nu erfarenheter höga flöden kan också motivera en ny samlad av genomgång dammsäkerhetsfrågorna. av

Dammägaren har grundläggande ansvar enligt vatten-

ett lagen. De höga flödena 1993 har inte föranlett sommaren regeringen ifrågasätta det sätt på vilket dammägarna fullatt sin underhållsskyldighet enligt lagen. Staten har emellertid gör

144 Älvsäkerhet

ett övergripande för dammsäkerheten och måste därför ansvar inblandades arbete såväl med dammha en insyn i de olika säkerheten med de därmed förknippade frågorna. Som som beskrivits berör frågorna om dammsäkerhet och överovan svämningar i reglerade vattendrag en rad olika samhällsområden. Olika myndigheter har uppgifter inom dessa områden. Att tillskapa myndighet för dammsäkerhet skulle en egen ny inte ändamålsenligt. Däremot är det viktigt att olika vara myndigheter och andra sarnhällsorgan beaktar dammsäkerhetsfrågorna i sitt arbete. Olika former för samlad tillsyn och samråd kan been mer höva utvecklas. Tillsynen av verksamheten måste präglas av elTektivitet, kompetens och oberoende. Utredarens utgångspunkt skall i första hand vara att det uppnås fullgod handlingsberedskap för extrema flödessituaen tioner och effektiv hantering av dammsäkerhetsfrågorna. en Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1995. Utredaren skall beakta regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare angående beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43, att redovisa regioom nalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 samt direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23.

Kommunikationsdepartementet

Statens offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

Ett renodlat näringsförbud. N. 40. Älvsäkerhet. K. . ArbetsföretagEnny - möjlighetförarbetslösa. A. . . Gröndiesel- miljö-ochhälsorisker. Fi. Lángtidsutredningen 1995,Fi. . Várdenssvåraval, slutbetänkande av Prioriteringsutredningen. Muskövarvets framtid.Fö. . Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. A. . Pensionsrättigheter och bodelning. Ju. . Fulltekonomiskt arbetsgivaransvar. Fi. . Översyn av skattebrottslagen. Fi. . Nya konsumentregler. Ju. . Mervärdesskatt - Nyatidpunkter för redovisning och betalning. Fi. w Analysav Försvarsmaktens ekonomi. Fö. Ny Elmarknad Bilagedel. + N. Könshandeln. S. Socialtarbetemot prostitutionen i Sverige.S. Homosexuell prostitution. Konst i offentligmiljö.Ku. Ett säkrare samhälle. Fö. Utan stannar Sverige. Fö. Stadenpå vattenutan vatten. Fö. Radioaktiva ämnen slår jordbruki Skåne.Fö. ut Brist elektronikkomponenter. Fö. Gasmolnlamslár Uppsala. Fö. Samordnad och integrerad tågtrafik , Arlaudabanan och i Mälardalsregionen. K. Undcrhállsbidrag och bidragsförskott, . Del ochDel B. S. A 27. Regionalframtid bilagor.C. + Lagen om vissa internationella sanktioner . - en översyn. UD. 29.Civilt bruk av försvarets resurser regelverken, erfarenheter, helikoptrar.Fö. 30.Alkylatoch Miljöklassning bensin. av M. Ett vidareutvecklat miljöklassystemi EU.M. . 32,IT och verksamhetsförnyelse inomrättsväsendet. Förslagtill nya samverkansformer. Ju. Ersättning för ideellskadavidpersonskada. Ju. 34.Kompetens för strukturomvandling. A. 35. Avgifterinomhandikappområdet. 36. Förmåner ochsanktioner samlad - en redovisning. Fi. 37.Vårtdagligablad - stödtill svensk dagspress. Ku. 38.Yrkeshögskolan Kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning. U. 39.Some reflections Swedish on LabourMarket Policy.A. Någrautländska forskares syn svensk arbetsmarknadspolitik. A.

Statens offentliga utredningar 1995

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Pensionsrättigheterbodelning. och [8] ArbetsföretagEn ny möjlighetför arbetslösa. [2] - Nyakonsumentregler. Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. [7] lT ochverksamheisförnyelse inomrättsväsendet. Kompetens för strukturomvandling. [34] Förslagtill nya samverkansfonner. [32] Somereflections SwedishLabourMarket on Ersättning för ideellskadavidpersonskada. [33] Policy.[39] Någrautländska forskares syn svensk Utrikesdepartementet arbetsmarknadspolitik. [39] Lagen om vissainternationella sanktioner [23] Kulturdepartementet en översyn Konsti offentligmiljö.[18] Försvarsdepartementet Vårtdagligablad Pstödtill svenskdagspress.[37] - Mttskövarvets framtid. [6] Analys Försvarsmaktens ekonomi.[13] Narmgsdepartementet av Ettsäkraresamhälle. [19] Ettrenodlatnäringsförbud. [1] Utan stannar Sverige.[20] Ny Elmarknad Bilagedel.[14] + Staden vattenutanvatten. [21] Radioaktiva ämnen slår jordbruki Skåne.[22] Civildepartementet ul Brist elektronikkomponenter. [23] Regionalframtid bilagor [27] + Gasmoln lamslårUppsala.[24] Civilt bruk av försvarets Miljödepartementet resurserregelverken, erfarenheterhelikoptrar.[29] gym ochMiljökiassmng bensin[30] , av Ettvidareutvecklat miljöklassystem i EU. [31] Socialdepartementet Várdenssvåraval. slutbetänkandePrioriteringsutredningen. av [5] Könshandeln. [15] Socialtarbete mot prostitutionen i Sverige.[16] Homosexuell prostitution.[17] Underhållsbidrag ochbidragsförskott, DelA ochDelB. [26] Avgifterinomhandikappomrádet. [35]

Kommunikationsdepartemntet Samordnad ochintegrerad tågtrafikpå Arlandabanan ochi Mälardalsregionen. [25] Älvsäkerhet. [40]

Finansdepartementet Gröndiesel miljö-och hälsorisker. [3] - Lángtidsutredningen 1995.[4] Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. [9] Översyn skattebrottslagen. av [10] MervärdesskattNyatidpunkterför redovisning ochbetalning.[12] Förmåner ochsanktioner en samladredovisning. [36] - Utbildningsdepartementet Yrkeshögskolan - Kvalificeradeftergymnasial yrkesutbildning. [38]