Omsorg med kunskap och inlevelse en fråga om bemötande av äldre : rapport

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

/rlñ

l

Statens offentliga utredningar 1997 :52 Socialdepartementet

med

Omsorg kunskap

och inlevelse

en om bemötande av äldre

- fråga

Rapport av Utredningen om bemötande av äldre Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag avRegeringskanslietsförvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

Svarapå remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr somunderlättar arbetet for den somskall svarapå remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskanslietsförvalmingsavdelning

Distxibutionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 lO 10

Telefon: 08-405 10 25

Texter: Charlotte Säfström Teckningar: Harriet Ståhlberg

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20561-0 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Förord

I mitt uppdrag särskild utredare frågor bemötande som av om av äldre ingår bl.a. att jag skall "redovisa ett antal goda exempel verksamheter i vilka det målmedvetet arbetats med kvalitetsutveckling och där frågor bemötande äldre är ett viktigt om av

inslag" dir. 1995: 159.

Den här skriften berättar goda exempel blev resultatet om som av en förfrågan till landets samtliga kommuner och landsting hösten 1996.

Varför är det viktigt att beskriva goda exempel inom vård och omsorg om äldre Mina erfarenheter äldreomsorgen har givit bild av mig en som kan sammanfattas så här:

Det finns många mycket goda insatser inom - omsorg om äldre. Det finns inslag kan och måste förbättras både kort - som och lång sikt. Det ñnns företeelser är fullständigt oacceptabla och - som som omedelbart och kraftfullt måste bli föremål för åtgärder.

I massmedia, i det offentliga samtalet och vid samspråk människor emellan ñnns ofta utpräglad uppmärksamhet de en

mörka inslagen. Många gånger har jag kunnat märka att de negativa exemplen

inte åstadkommit annat än känslor hopplöshet, vanmakt och av otrygghet. Inte den förändring till det bättre förhoppsom man

ningsvis har tänkt sig.

Gamla människor, också har med TV-bilder men yngre, näthinnan börjat känna ängslan inför ålderdomen. Äldre

medborgare ser sig som problem och belastning i den trånga

2 Förord

samhällsekonomin. att samhället grund befolk- De tror av

ningens ålderssarmnansättning står inför helt övermäktig

en

uppgiñ.

Sant är, att ekonomiska förutsättningar förändrats och att det måste leda till omprövning. På många håll har man visat att en sådan omprövning inte kan förenklas blott och bart till nedskärden befintliga verksamheten. Det måste i stället vara en

ningar

flera alternativa vägar att nå de mål fastslagits.

prövning av som

Det måste också bli granskning den service, vård och en av

erbjudits hittills.

omsorg som Det sägs ibland att har övergivit humanistiska ideal och givit vika för ekonomismen. Min bestämda uppfattning är att detta inte är sant. Men det gäller att kunna identifiera riskerna för oönskad utveckling en och mobilisera motkrañema I undersökning efter undersökuttalar sitt stöd för att äldreomsorgen skall

ning medborgarna

medel till sitt förfogande så att äldre skall kunna uppleva en trygg och värdig ålderdom. Det finns ett gemensamt och djupt känt Det finns också ett starkt intresse att bevaka engagemang. används bästa sätt. Det är inte alltid

att tillgängliga resurser

så att ökade personalresurser åstadkommer ett mera värdigt bemötande och ett bättre innehåll i vård och Det krävs omsorg. medvetenhet vad skall göras och hur det skall ske. en om som och erfarenheter finns förvisso, det återstår

Kunskaper men

att göra för att de skall spridning och komma till

mycket vardaglig användning.

Goda exempel skall inte visas för att kosmetiskt dölja att upp det finns företeelser oundgängligen måste bort. Inte heller som för nonchalera att det finns frågor är svåra och tar tid att som lösa. de möjligheter att stimulera till

att Jag ser goda exemplens förändringsarbete. Inte nödvändigtvis till samma tillämpning

i exemplen utan självfallet också till nytt tänkande Det är som

min övertygelse att förebilder inspiration och frigör krafter.

ger

De kan tilltro till förändringsmöjligheter där goda exemplen ge

vanmakt och hopplöshet bitit sig fast i väggarna. Det handlar i hög grad att fördela och använda

mycket om med ett förhållningssätt präglas av de tillgängliga resurser som begrepp egentligen vill skall styra äldreomsorgen;

som

självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet.

Förord 3

Vi får aldrig tro oss vara färdiga med att skapa det goda bemötandet och det goda innehållet i vård

och omsorg.

Vi får inte heller förledas att tro att det är en enda yrkesgrupp

eller några enstaka eldsjälar som kan bygga upp ett varaktigt

resultat. Det fråga for oss alla.

är en

Det är hög tid att de goda exemplen får utrymme. De har

som exemplen nära sig äldre, anhöriga till äldre eller medarbe-

som

tare i vård och äldre måste komma till tals och

omsorg om bli bekräftade for att de har viktiga erfarenheter att förmedla. De måste också "nyhetsvärde" och inte förvisas till någon tyst hörna där hälsan tiger still.

I samband med min förfrågan till kommuner och landsting fick utredningens sekretariat ta emot telefonsamtal av en alldeles speciell karaktär. De lärde oss något viktigt som jag också vill

föra vidare. Många ringde och frågade sådana exempel

om som de hade i sin närhet "var något att skicka in". Oña med tillägg

"Det är inte så märkvärdiga saker har försökt som nog men att

sådana samtal att det måste ägnas både

mera och större kraft att stärka de goda kraitema till tro sig

själva och på möjligheterna till positiv förändring. Ansvaret

ligger inte minst hos politiker inom kommuner och

oss som

landsting skall formulera riktlinjer och vägledning for ett värdigt

innehåll i äldre. Uppgiften är både att skapa

omsorg om förutsättningar for växande och engagemang i vårdens och omsorgens innehåll och att utöva fortlöpande och kraftfull

en vaksamhet att felaktig utveckling stoppas. Att använda tillgängliga medel rätt handlar bl.a. om att vara noga med att följa och värdera vad man gör. De erfarenheterna måste också fortlöpande komma till nytta i det dagliga arbetet. Det är

en uppgiñ måste delas alla berörda.

som av

Varför har jag valt just dessa exempel Jag har rapportens begränsade utrymme velat spegla många företeelser och allra helst många flera Små och stora

förändringsarbeten, varierande verksamheter i olika delar

av

Sverige, vardagsaktiviteter och projekt med inriktning äldre och deras anhöriga i olika situationer, personalutbildning i

många former.

4 Förord

Det har inte varit en lätt men en mycket inspirerande process att välja några exempel. Inom vissa områden finns många i

mitt tycke lika goda exempel några måste väljas här. Då

men har spridningen över landet spelat viss roll för urvalet.

Kanske är det att några läsare tänker "Så gör också utan att tycka att det är något särskilt." Det tror jag också är det verkliga förhållandet och det skall uppskattas Det kan t.o.m.

att några tycker att deras exempel är betydligt bättre. Så vara kan det också jag har inte ställt krav att varje

vara - som beskrivet exempel skall vara perfekt eller slutfört i alla detaljer. Min förhoppning är att läsarnas olika uppfattningar skall kunna

leda till diskussioner, nyttiga för ett fortsatt utvecklingsarbete.

Det är alltså inte något urval som i alla delar är "rättvist". Det kommer dessutom flera tillfällen att ta tillvara exempel och erfarenheter, inte minst i förslagen i det slutbetänkande som jag hoppas kunna lämna försommaren 1997.

Slutligen vill jag berätta händelse som vittnar om hur tid

en kan användas olika sätt.

En anhörig blev hastigt kallad till äldre kvinnas sjukbädd.

en När den anhörige kom till sjukhuset sent kvällen efter lång

togs han emot med kaffe, smörgåsar och några minuter resa med vänliga, informativa besked. Han kunde också uppleva hur personal från alla olika yrkesgrupper när de talade vände sig till

patienten, även om hon tycktes vara mycket långt borta.

"Händema också så " Allt i den svåra situationen

var varsarnma.

tycktes gå ut på att ett värdigt bemötande. Den anhörige

ge berättade att detta intryck fanns och tog bort hans rädsla ett helt dygn. Men det kom ett nytt arbetslag med annat tonfall. På mindre än fem minuter och genom några repliker förändrades hela bilden. "Färgerna avdelningen blev helt andra" är minnesbilden. Vad hände Personalen kommer utan hälsning i den döende kvinnans rum och säger abrupt till den anhörige: "Vi ska vända henne så du får ut" och gjorde detta utan

tilltal till den sjuka och genom några säkert tekniskt riktiga, handgrepp. Så raserades bilden av det inkännande bemötandet. Resultatet blev anhörig tappade förtroendet för inte bara

en som denna personal och dess vilja att god omvårdnad utan också

ge för hela avdelningen och till och med för sjukhuset. Så lätt sprids det dåliga -låt makten och utrymmet till det goda

oss ge

Förord 5

Tack till alla bidragit med erfarenheter och goda er som era exempel både dem redovisas här och dem kommer - som som till användning vid mina kommande överväganden och forslag.

Tack också till ñilansjoumalisten Charlotte Säfström, Skurup,

som i reportagets form hjälper mig att förmedla några av exemplen här i denna skrift. Den flera skrifter jag är en av som utöver betänkanden att publicera under utredningsarbetets avser gång. Jag riktar även mitt tack till Harriet Ståhlberg, Malmö, som med sina teckningar illustrerar inlevelse och värme i kontakten med äldre.

Avslutningsvis vill jag nämna att varje reportage granskats och

godkänts berörda. I förekommande fall då enskilda själva av inte kunnat göra så har namn och andra personliga uppgifter

bytts ut.

Utredningens sekretariat tillhandahåller lista över insända en exempel som här blir översiktligt beskrivna i skriftens sista avsnitt. Adressen till utredningen om bemötande äldre är av Socialdepartementet 103 33 Stockholm. Därifrån går det också att erhålla skriften kassett och punktskriñ samt en sammanfattning med lättläst text.

Helsingborg i april 1997

Britta Rundström

särskild utredare

Innehåll

Vi måste lära beskriva vad gör för

oss att utveckla kvalitet

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

I första hand ett hem 23

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

På Trasten vill jag bo när jag blir gammal 31

. .

Välkomna till Allégården 39

. . . . . . . . . . . . . .

Att våga leva livet igen 43

. . . . . . . . . . . . . . . .

Hjälptill Självhjälp 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Andningshål for anhöriga till med

personer

. demens 51

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Samarbete med innehåll trygghet inför

ger döden 59

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Här förstår alla hur det känns 69

. . . . . . . . . . .

10. Några slutord 77

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l Vi måste lära oss beskriva vad

vi gör for att utveckla kvalitet

Hur skapar man en lärande organisation inom äldreomsorgen Hur ska man höja kvaliteten med krympande resurser I Västmanland är svaret projektet "Kvalitetsutveckling genom nätverk", där lärande granskning blivit

en viktig del.

Den lärande granskningen bygger på att kolleger granskar

varandra. Vi har besökt sjukhemmet Hällbacken i Arboga som granskat ålderdomshemmet Björkbacken i Västerås. Båda arbetslagen berättar sina erfarenheter. om

Först presenteras projektet helhet. som Det börjar bli länge sedan det regnade över äldreomsormanna gen i Västmanlands kommuner. Nu gäller det att ta tillvara den manna som finns och helst odla lite Projektet Kvalitetsegen. utveckling genom nätver är sådan nyodling. Den har redan en börjat ge skörd. Kvalitetsarbete har blivit ett honnörsord och de som driver utvecklingen är de kvinnor arbetar sjukhem, som

servicehus, i gruppbostäder och inom hemtjänsten i elva

kommuner och i Västerås sju kommundelar. Kerstin Westholm i Fagersta har varit projektledare under snart tre år.

Detta är inte ett chefsprojekt, säger Kerstin. Viljan att delta -

ska komma underifrån, från personalen själv. De vill är

som med, andra avstår. Och Roland Svensson, skrivit den fylliga rapporten som

Kvalitetsutveckling genom nätverk en lärande organisa-

-

tion for utveckling äldreomsorgen 1996, håller med.

av Kerstin brukar betona att detta är form utbildning - en av av personalen. Det ger impulser, tips och idéer. I dag har inte råd med traditionella kurser, då är detta ett sätt, att lära av varandra. Det gäller att använda alla i region, resurser en att

10 Vi måste lära oss beskriva

hitta bra exempel: Åh vad långt de har kommit med kontakt-

marmaskap Aha, är bättre att delegera arbetsuppgifter

till personalen Idéer sprider sig genom nätverket, säger

Roland Svensson.

För tre sedan pekade alla ekonomiska prognoser nedåt. Tiden då andra tog för hålen i överskridna budgetar var forbi.

ansvar Samtidigt visade all befolkningsstatistik att svensken blir äldre och de blir fler. Hur ska klara att värdig vård

att gamla man ge och med eller mindre Hur ska kvalitén

omsorg samma pengar kunna säkras, rent av utvecklas

I Västmanland blev ett att försöka sprida goda idéer

av svaren

via tre länsövergripande nätverk. Startpunkten blev tre

sökkonferenser hösten 1994. Till konferenserna kom 8-10

från varje kommun. Deltagarna skulle representera personer olika yrken och nivåer inom organisationen. Av dem skulle minst tre från varje kommun undersköterskor/vårdbiträden.

vara

På konferensen arbetade deltagarna i mindre grupper, som

bytte sammansättning mellan arbetspassen. Deltagarna hann

diskutera kvalitetsfrågor med från andra kommuner,

personer först inom samma yrke och senare med andra yrken. Frågan

löpte röd tråd konferensen igenom var: Hur bör som som en äldreomsorgen ut fem år den ska bra omsorg

se om om vara en och samtidigt bra arbetsmiljö Allra sist samlades deltagarna

en från den kommunen i Deras arbetsuppgift blev

egna en grupp. att skriva mål och göra handlingsplan för hemkommunen.

en

Innan man sa På återseende, utsågs en rad kontaktpersoner

skulle ingå i nätverket. som

Ringar på vattnet Nu kunde det egentliga nätverksarbetet börja. De första kontakterna knutna och alla hade med sig arbetsuppgifter

var

hem. På några håll ifrågasattes konferensdeltagarnas rätt att

sätta mål för den kommunens framtida äldreomsorg.

upp egna Det löstes att anordna sökkonferenser. Redan hade

genom egna

projektidén gett ringar vattnet lokalt De deltagit i

som konferensen började jämföra verksamheten hemma med andras. Man började göra studiebesök hos varandra och prövade att

byta arbetsplats för någon dag.

Vi måste lära beskriva 11

oss

"Projektet innebär att personalen inom äldreomsorgen i

länet deltar i olika slag av nätverksaktiviteter för att utbyta

idéer och erfarenheter om sina verksamheter. Samarbetet skall ge stimulans och fungera som drivkraft till kvalitetsoch förändringsarbete i den egna kommunen. Nätverket skall ses som ett medel för att få till stånd ett långsiktigt

förändringsarbete inom äldreomsorgen vid sjukhem, servicehus, gruppboenden och i hemtjänsten. "

Ur Roland Svenssons projektrapport, maj 1996.

Under hela projektet har betonat att förändringsarbete

man måste ske underifrån. Då kan man igång en spiral där ökat samarbete leder till större öppenhet och ett klimat där det är lättare att ta till sig nya idéer och att dra nytta av andras

erfarenheter. Så har skapat grundförutsättningama för en

man

lärande organisation.

Lärande granskning

Nätverken var i gång. Kerstin Westholm hade börjat arrangera

uppskattade temadagar, t.ex. demenssjukdomar, vård i livets

om slutskede eller mat för äldre, där huvudtalaren alltid någon

var från länet.

Då väcktes tanken granskning verksamheten för första

av gången. Varför tar inte och tittar närmare varandras verk-

samhet Sagt och gjort. Tjugo representerade de

personer som tre nätverken kom till första upptaktsträffen och började fundera hur verksamhetsgranskning skulle kunna till. Vi måste ha något att utgå ifrån Detta något blev två manualer

med frågor, en som riktade sig till sjukhem/gruppboende och

den andra till servicehus/hemtjänst. För att leda bort tankarna från kontroll och inspektion, valde man att betona det ömsesidi-

lärandet. ga

Lärande granskning innebär att 3-4 personer från t.ex. ett sjukhem åker i väg och granskar ett sjukhem i annan

en kommun, som har sagt vi vill bli granskade.

Arbetslaget som ska göra granskningen lägger upp arbetet.

-

Det finns inget färdigt koncept. Vi har starkt betonat att det

12 Vi måste lära beskriva

oss

är arbetslaget som bestämmer hur de vill göra, säger Roland Svensson.

I spartider när man bara hör hur arbetsbördan ökar, ger -

granskningarna en fm insikt i verksamheten och stärker själv-

känslan mycket. De deltar känner att de är betydelse-

som

fulla, ser hur andra jobbar, knycker idéer och lär av varandra,

säger Kerstin Westholm.

Granskningsarbetet är en utvidgning av nätverket. Varje höst

och vår startas granskningscirklar. I cirkel ingår t.ex.

en exempel en handñill gmppboenden. De som ingår i cirkeln både

granskar och granskas. Gruppboende granskar

a som granskar ända till cirkeln sluts och någon granskar a. Den här vårvintern ingår 63 arbetsplatser i olika cirklar. Intresset ökar hela tiden. Första omgången rådde ganska stor osäkerhet

om

hur man skulle göra. Granskningarna präglades av försiktighet.

Det svårt att föra fram kritik. Det har blivit bättre med tiden.

var

Det handlar om att påverka den egna arbetsplatsen. De som

är med blir jättetända, de blir medvetna och det lyser igenom jobbet. Sedan ska de sprida sina erfarenheter vidare arbets-

platsträlfar, säger Kerstin.

Måste sprida erfarenheterna

Det finns risk att det bara blir de åker i väg blir - en som som engagerade, säger Roland.

Redan har idén med lärande granskning spritt sig. Sjuksköterskoma som arbetar inom äldreomsorgen har börjat granska hur

man for journaler olika håll. Vad kan lära varandra Nu

av sitter arbetsterapeuter och skriver manualer for lärande gransk-

ning.

Arbetet med Kvalitetsutveckling genom nätverk fortsätter. Men det ñnns for framtiden. Vad ska hända efter projekt-

oro tidens slut Kommer nätverken att överleva sig själva, när

av Kerstin Westholm övergår till andra sysslor

Samtidigt grubblar lite tiden eñer forsta juli 1997,

som man arbetar en arbetsgrupp fram en 40-sidig handbok i lärande granskning. Man hoppas kunna sprida idén över landet.

När Roland Svensson ska sammanfatta projektet kommer han fram till att det bidragit till att öka utbytet kunskaper och

av er-

Vi måste lära beskriva 13 oss

farenheter nivåer tidigare inte hañ sånt utbyte. Det har som skapat en större öppenhet för förändringar. Det har engagerat

ett stort antal undersköterskor, vårdbiträden, sjuksköterskor

och arbetsledare i ett fruktbart samarbete. Lärande granskning har varit uppskattad metod dem medverkat och bör en av som kunna tillämpas inom många andra verksamhetsområden.

I manualen för granskning sjukhem/gruppboende, tittar

av man närmare tre huvudområden:

Vilka förutsättningar har verksamheten

Exempel: Vilken personaltäthet på enheten

finns

Vilka arbetsuppgifter ingår förutom rent omvårdnadsarbete Vilken medicinsk dokumentation använder ni typ av

Arbetar ni med kontaktmannaskap

Upplever ni att pensionären har valfrihet i sitt dagliga leverne här Vilka beslut fattar personalgruppen, vilka beslut

fattar chefen

Har verksamheten nedbrutna mål egna Hur lämnar ni information verksamheten till inflyttade om pensionärer och till deras anhöriga

Hur utförs verksamheten

Exempel: Hur sker behovsbedömning, rapportering, vårdplanering, sam-

arbete med primärvård och lasarett

Vilka rehabiliteringsmojligheter finns för pensionärerna Delegeras medicinhantering/utdelning och andra arbetsuppgif-

ter

Hur många trycksår behandlar ni just nu

Hur arbetar ni med vård i livets slutskede

Ges ni möjlighet till kompetensutveckling Gör ni arbetsplatsbyten eller hjälper andra personalgrupper vid hård arbetsbelastning

14 Vi måste lära oss beskriva

Vilket är verksamhetens resultat

Vet ni vad pensionärerna/kunderna tycker

Vet ni vad anhöriga tycker Hur gör ni det möjligt för anhöriga att känna sig delaktiga i

pensionärernas omvårdnad

Skulle du vilja bo här du får behov speciell omvårdnad om av när du blir gammal Upplever ni att ni kan säga era åsikter

Att granska varandra Vi är förstärkta i vår uppfattning att det är ett privilegium att ta och idéer sjukhem emellan ..." ge Så avslutar Gunilla Larsson, Marina Lundgren och Birgitta

Björklund från Hällbacken i Arboga sina skriftliga synpunkter efter granskningen Björkbacken i Västerås.

av Till det yttre skiljer sig Björkbacken från Hällbacken. Björkbacken är ett modernt ålderdomshem Västerås stads nygamla för sjukhem i tre våningar med 37 boende i 36 kvadratnamn lägenheter, med toa, pentry och kylskåp. Hällmeter stora egen backen är skapelse från 1970-talet i markplan, som byggts en for klara nittiotalets krav. På Hällbacken finns demensavom att

sjukhemsavdelningar och avdelning för kortdelningar, en

tidsboende. Men här finns inre likhet. På Hällbacken och Björkbacken en är kvalitetsarbete viktigt och båda håll arbetar för att ge man

högre grad En viktig ingrediens i det

personalen av eget ansvar. arbetet är Kvalitetsutveckling nätverk och lärande genom

granskning.

Det att granska än att bli granskad, säger Susanne - ger mer undersköterska Björkbacken. Man får

Bengtsson, snart

tankar och idéer när är i väg. massor av man Februari i Arboga. Det ligger våtgrå hinna över staden. Det en

mulna vädret ackompanjeras nyheterna radion, där

av Arbogas framtid fortfarande riksangelägenhet. Staden med är en de 14 000 invånarna för framtiden. Snart försvinner 650 oroas från räknar med underleverantörer är kanske jobb stan, man ytterligare ett tusen jobb i farozonen.

Vi måste lära beskriva 15 oss

Hällbacken ligger några minuters bilväg från jämvägsstatio-

nen. En låg byggnad, utfläkt som en bläckfisk, med avdel-

ningarna i dess långsmala Runt huvudingången ligger

armar. lokaler för terapi, gymnastik, hårvård och där håller MAS

medicinskt ansvarig sjuksköterska och områdesansvarig till.

Nere i högra korridoren befinner sig sjukhemsavdelningen

Ängen med 24 boende. Hällbacken var; tidigare ett traditionellt sjukhem, med flerbäddsrum. Numera har alla dock egna rum, utanegna toaletter eller kokmöjligheter. Boendetiden blir allt kortare Hällbacken. De gamla bor hemma så länge de önskar och det är möjligt. Nackdelen med det nya är att personalen ibland har svårt att hinna en ordentlig relation till de anhöriga, innan det är dags att sitta ner i andaktsrummet tillsammans. Hur ska kunna trösta någon man man knappt känner Personal från Hällbacken har varit med i nätverksarbetet från början. De deltog i sökkonferensen hösten 1994. Om jag vetat hur mycket jobb det skulle bli hade jag aldrig vågat vara med, säger Marina Lundgren. Nu är jag glad att jag inte visste det. Vi sitter i ett litet mysigt Ängen. Fyra rakiyggade rum kvinnor och jag. Birgitta Björklund är biträde dagen, Kristina Persson jobbar natt, Marina är undersköterska och Gunilla Larsson sjuksköterska. För dem har arbetet i nätverket inneburit en rejäl kick. När kom hem från konferensen gjorde först planer for -

kontaktmaimaskap och fortsatte sedan med omvårdnadsplaner,

som kunde redovisa nästa konferens, berättar Gunilla. Numera gäller omvårdnadsplanen i hela kommunen. Det är en pärm som följer den boende vid växelvård. Tidigare hade alla olika papper, några hade inga alls. I pärmenvsamlas levnads-

beskrivning, sjukdomshistoria, där står hur personen fungerar

och hans/hennes status, hur mycket han/hon klarar att göra

själv.

2 17-0593

16 Vi måste lära oss beskriva

Försiktig första granskning

I nästa steg kom den lärande granskningen, berättar Birgitta. n Hällbacken i Arboga kom att ingå i samma cirkel av sjukhem

vill granska och bli granskade, Björkbacken i Väster-

som som ås. Hällbacken har varit med ett par granskningsomgångar

om

Första gången personalen tid sin gransk-

nu. ner enorm

ning, gapade över litet för mycket och gick och frågade i

detalj. När de sedan for till Björkbacken, hade de lärt av sina misstag och säkrare vad de ville ha ut av besöket. Nu

var

visste de att granskningen arbetsplats kunde lära

av en annan dem mycket deras egen.

om

Det är lätt att bli hemmablind, säger Birgitta. Vi gör kanske -

ett visst sätt och ifrågasätter inte det. När hur andra

ser

organiserar arbetet får ibland en aha-upplevelse.

Vi kom till ett ställe där de hade ett fint andaktsrum, så när -

kom hem började fixa till vårt, berättar Marina.

Det händer också att den arbetsplatsen vinner i

egna jämförelse med den granskas, vissa områden. Det ger

som

granskama självkänsla.

Vi är bra att delegera. Här har alla i personalen ansvar för något eget. Snart ska ta större ekonomiskt ansvar också, säger Marina. Man växer med ansvaret.

När kommit tillbaka brukar entusiastiska. Vi

- vara berättar vad varit med arbetsplatsträffar och uppmunt-

om

de andra att titta i granskningspärmarna, säger Gunilla. rar

Tuffare nästa gång När gänget från Hällbacken kom till Västerås kände de sig mycket välkomna. Björkbackens personal hade förberett deras ankomst väl och frikopplat personal under den dag besöket varade. Det inleddes med fika och stunds information om

en

arbetet Björkbacken och hur äldreomsorgen i Västerås är

organiserad.

Vi ville inte i verksamheten och störa morgonsyssloma,

säger Gunilla.

Det är mer fråga om ett samtal än att frågar ut dem. Man

jämför och berättar hur gör hos säger Birgitta. Vi

oss, skrev så att glödde. Först pratade allmänt och

pennoma sedan checkade manualen efter hand, så allt blev avbetat.

av

Vi måste lära oss beskriva 17

Det som ger mest är när man diskuterar vad är bra och - som dåligt. När man utbyter erfarenheter som Går alla upp till frukost hos er, säger Kristina. Det är konst både att granska och bli granskad. Första en gången går det kanske lite taffligt till. Granskama får pröva sig fram och är ofta osäkra hur kritiska de kan vara. Det har betonats i projektet att det handlar om lärande granskning, det är inga poliser eller kontrollanter som kommer till arbetsplatsen. Fast man borde veta att kvinnor som jobbar med samma saker är rätt försiktiga i sin kritik. Det behövs ingen extra spärr, säger Marina. Hällbacken har blivit granskat två gånger. Ena gången tycker de att de slapp alldeles för lindrigt undan. När de fick återkopplingen eñer granskningen var det mest beskrivning verken av samheten. Nästa gång blev det bättre. Vi blir nog ännu tuñäre nästa gång åker ut, säger kvinnor- na Hällbacken. Detta är en process. Vi får känna oss fram. Dessutom lär sig arbetslaget efter hand vad är viktigt. På som

Hällbacken vill betona helheten, bemötandet, vården,

man

personaltätheten.

När diskuterar vården får allt annat också, säger - man man Gunilla. Hällbacken har inte fått några extra for att delta i de resurser

lärande granskningama.

Paradexemplet Björkbacken i Västerås

Björkbacken skulle kunna illustrera parollen eget rum långvården". Hit har också flera socialministrar vallfardat for att ett modernt ålderdomshem. Trots det har Björkbacken sina se rötter i en långvårdsavdelning, som sedermera omvandlades till sjukhem Västerås lasarett. Strax efter kommunaliseringen

stod Björkbacken klart. Boende och personal flyttade i det

huset. Strax hördes klickningar i låsen till de enskilda nya rummen. För dem som länge delat rum med andra sjukhuset, var det underbart att låsa dörren sig, att känna: Här bor om

jag."

Den förestående flyttningen blev bra forevändning for att en ifrågasätta och diskutera gamla invanda rutiner. Hur ville personalen arbeta det stället nya

18 Vi måste lära oss beskriva

Alla förändringar kom i och med att flyttade hit. Vi

-

införde t.ex. kontaktmannaskap, säger Susanne Bengtsson.

i bostadsområdet Ålderdoms-

Björkbacken ligger Bjurhovda.

hemmet När Ådelreformen

är omgivet av stora flerfamiljshus.

genomfördes och kommunen fick överta ansvaret för äldreom-

valde politikerna ganska snabbt att konkurrensutsätta sorgen, verksamheten. Flera Björkbackens drivs alternati-

av grannar av

utförare, Riksbyggen och PartenaCare. 65 procent av va som ålderdomshemmen och 36 procent alla gruppboenden i

av kommunen drivs andra än kommunens bolag ProAros,

av berättar Ture Morin, är direktör sociala nämndernas

som stab. Ser äldre- och handikappenheten som helhet drivs

man ungefär femtedel privat. Nu är det Björkbackens tur att gå

en

anbud och enhetschefen Yvonne Granlund arbetar för ut

för ProAros, kommunen, ska uppdraget. Då är

högtryck att

det extra viktigt med kvalitetsarbete, anser hon.

Vi lever i forändringstid, sig vill det eller inte.

en vare

- Därför är det bättre att vilja. Vad ska göra för att ha det kvar Vi måste ñxa det här något sätt säger Susanne.

Björkbacken har hunnit med granskning och blivit granskat

en två gånger. Nu är personalen att åka i väg själva. Nu

sugen vet de bättre. Men de har inte lyckats ihop det den här vintern. De tycker att det är viktigt att våga ställa de kniviga frågorna, att granskarna inte väjer för att kritisera. Precis som

Hällbacken blev de lite besvikna när den första granskningen

bara beskrev verksamheten.

De kritiska synpunktema är de nyttigaste. Det är mening-

-

att ska ut något det. Då får inte ta kritiken en man av man

personligt, säger sjuksköterskan Anita Andersson.

Kritiken är det lärande, säger Susanne bestämt.

-

Slåss för framtiden

veckor efter Hällbackens besök kom granskarna tillbaka Ett par

muntlig och skriftlig återkoppling. De båda arbetslagen

och gav

satt en eftermiddag och gick igenom synpunktema.

ner

Björkbacken kom med flera tips och idéer. Vi har inte

genomfört så mycket Men har fort massa diskussioner.

en Så har ändrat lite våra rutiner runt rapporterna, säger

Yvonne.

Vi måste lära oss beskriva 19

Det där med rapporterna var en tankeställare, säger Anita. - Mitt intryck som fastnade sedan de varit hos oss, var en sjuksköterska "Här skulle jag vilja bo när jag blir som sa gammal. Det kändes väldigt skönt, säger Yvonne. Men hur sprider resultaten från granskningarna vidare man Yvonne det husmöten. Det finns granskningspärmar tar upp i huset. Och personalen har berättat sina erfarenheter. Mest om blir det direkt efter en granskning. Man får kick själv av att åka i väg, säger Susanne. - en

Ibland när gör utvärderingar kan personalen tycka att

inget har hänt, att det inte betytt något. Men när det kommer till kritan visar det sig att det lett till resultat, säger Yvonne. Vi är i hela tiden, stötvis lyfts vissa saker fram, - en process säger Susanne. Eñersom jobbar med människor tar förändringar lång tid. Det handlar värderingar. Vad tycker i perom sonalen Vad tycker de anhöriga Vad tycker de boende Viljan till förändring måste komma från personalen själv, säger Yvonne. Arbetslaget Björkbacken sitter och diskuterar kvalitets- Även de de långt framme är det

utveckling. om tycker att ligger

bra att höra andras åsikter. Det är bra att åsikterna kommer från jobbar med saker, som vet vad det är personer som samma

frågan För personalen Björkbacken står mycket spel.

om. Kommer de att ha huvudman ett år samma om Vi måste lära att beskriva vad gör, vilken hög kvalitet - oss vi kan erbjuda våra boende, säger Yvonne Granlund. I det

arbetet ingår lärande granskning och andra kvalitetsutvecklingsprojekt.

Ur granskningsprotokollet:

Organisation:

Bra med patientansvariga sjuksköterskor och ett kontaktmannaskap fungerade som det ska. som

Är det verkligen klok arbetsfördelning att sjuksköterskorna för personalanskajfrzing vid kort semester och sjuk-

ansvarar

skrivningar, kan inte personalen för detta själva

ansvara

20 Vi måste lära beskriva

oss

Utrustning:

Överlag välutrustat med tekniska hjälpmedel. Vid behov inte

omöjligt att få fler taklyftar, positivt

Larmsystemet tycker inte om. Vi reagerade starkt negativt på

att det ena larmet kunde "slå ut " det andra vilket kan leda till att den boende blir "bortglömd" då det gick att larma

en andra gång om den boende tyckte att hjälp drojde. Här borde

trygghet gå före integritet.

Omvårdnad: Borde vara bra om också personalen kunde få göra omvård-

nadsanteckningar.

Bor ge en bättre kontinuitet och på sikt minska rapporte-

ringstiden, som vi tycker verkar lång.

Bör också stärka personalen i deras yrkesroll Bra att ni verkar ha lyckats så väl med allas vår strävan att ha de boendes integritet och önskemål i centrum i omvårdnadsarbetet.

2 I första hand

ett hem

På Flottaren i Gällivare går det att den är.

an vara man Oavsett om man önskar kaffe på sängen eller kräver

en

förhandlingsrunda före duschen.

Då och då ljuder skratt lokalerna. Margit smeker

genom gamla Agnes på kinden. "Vi blev så glada när hon kom. Hon kunde prata till och med.

Stämningen är rofylld. Föga anar besökaren att de äldre som bor här på Flottaren kommit hit för att andra inte klarat av dem.

Sigge muttrar ganska entonigt, men högt, där han stampar sig

långsamt framåt med hjälp rullatom. Ansiktet är fårat, han

av har varit med länge Framför honom klickar det till i dörren

nu. mot omvärlden. På väggen hänger ett kodlås och överst dörren står koden med stora tydliga siffror. Man får försena, men inte förhindra", förklarar avdelningschefen Marlene Furbeck.

Gruppboendet Flottaren är Sigges hem sedan några år. Här bor elva gamlingar från Gällivare kommun. Förutom Sigges muttrande är det tyst och lugnt inne avdelningen. Flera de

av boende sitter i sina rullstolar vid borden i köket, eller i vardagsrummet med utsikt mot den snöklädda skogen. Ett par av damerna tyst med öppen Det är svårt att tro att de

sover mun.

bor här skapat rädsla andra håll. Att det i deras som rappor-

ter fmns dramatiska inslag poliseskorter, tvångsduschningar

om

och sönderslagna möbler.

Följer bara de gamlas rutiner, brukar det ordna sig,

- man säger Roger Jysky, är vårdbiträde. Om jag kommer med

som kaffet och två sockerbitar till Kalle, så stiger han

morgonen upp. Gör jag något annat sätt, är förmiddagen förstörd. Och säger Kalle att nu är det bra, så menar han det.

24 första hand ett hem

Kalle har bott fjället i hela sitt liv, han är en enstöring, som blir ilsken personalen söker för mycket kontakt. Numera

om äter han ofta i matsalen. Det är ett stort framsteg. Ett tag var personalen faktiskt orolig över hans hälsa. De gick ut i samhället och köpte den sorts han önskade och bananer i långa banor för att han skulle något i sig.

Vi tar våra gamla som de Jag får respektera att Kalle inte

vill ha så mycket kontakt. När han säger stör inte mej lämnar

honom i fred, säger Roger.

Agnes kom till Flottaren med en vådlig rapport i bagaget. Där stod att flera fick hålla henne i duschen. Första gången

personer Margit Nilsson-Springare träffade Agnes, satte hon sig bredvid henne. Den avlämnande personalen såg förskräckt ut. Sitt inte jämte henne, hon kan riva och klösa dig.

Det inte något större problem. Det roligt när hon

- var var kom. Hon kunde tala, här är det inte så många som kan förmedla så mycket, säger Margit och att de andra

menar

uttrycker sig andra sätt

Dåliga dagar kurar Agnes i sängen morgonen när Margit börjar sitt Då låter Margit henne sova vidare en stund. Bra

pass. dagar följer hon schemat. Och liksom Margit alltid har en kram över för Agnes, har de andra i personalen det for sina personer.

Vi i personalen visar känslor. Vi tycker verkligen våra

- om gamla. Det är äkta, säger Margit.

Tage blev dement fore sextio och några blodproppar i hjärnan

har förändrat hans beteende. Han känns inte längre igen, han stampar i golvet och skriker. Viktor har för vana att kasta saker i väggarna. Åttioåringen Albin, växte barnhem och

som upp

stoppades mentalsjukhus när han var arton, svarar

fortfarande att han är arton och spelar gäma boll i korridoren. Varje dag i sexton har Harry besökt sin hustru som har en

demenssjukdom. Fyra timmar varje eftermiddag umgås han med

henne, tar henne ut. Han är den ende ännu når fram till

som

henne. För personalen är Harry en hjälte.

Dagtid arbetar fyra eller fem Flottaren. Kvällstid

personer är de tre. Var och är kontaktperson till eller två de

en en av boende. Det går snabbt att karma är kontaktperson.

vem som Margit talar med särskild ömsinthet Agnes. Roger vet allt

om

första hand ett hem 25

om Kalles rutiner och Arja Wiitala är återkommen från ett nyss tandläkarbesök med Albin.

Närhet till de gamla Kontaktpersonema känner sina boende utan och innan. De sköter kontakten med anhöriga, personliga inköp, till så det ser finns pengar och medicin, städar och får tvättat. I vårdplanema står vad de behöver veta varje historia, medicinskt om persons och socialt. Ibland bidrar anhöriga med uppgifter, det är inte alla kan berätta själva. som Som kontaktperson vet jag vad jag gjorde med dem i går. - Det minskar stressen. Dessutom är det lättare att planera sin dag, säger Marlene. Systemet är ett par år gammalt Det tog ett tag innan alla nu. i hemtjänsten i Gällivare hade accepterat nyordningen. I dag vill ingen återgå till det gamla. Filosofin bakom systemet med kontaktpersoner är att man ska se till hela människan. Vi Oskar och har han ont i knät eller så är han - ser sen arg sina barn. Personalen F lottaren skruvar lite på sig när de ska komma med förklaringar till varför de lyckas med något andra inte som klarat. De tycker inte att de gör något märkvärdigt. De älskar

sina jobb, tycker verkligen sina gamlingar, är bra att läsa

om kroppsspråk, vet vad som lockar fram aggressivitet och vad

som skapar lugn.

Den här dagen har Arja sig gröna yrkeskläder, de andra går

i sina privata kläder. Tidigare var alla klädda i vit sjukhusuniform. Privata kläder höjer samhörighetskänslan. Flottaren är ett hem i forsta hand, i andra hand arbetsplats, säger Margit. en

Närhet bättre än distans Personalen Flottaren har arbetat i många år. samman

Tidigare, före Ädelreformen, Flottaren långvårdsavdel-

var en

ning med psykiatrisk inriktning Gällivare sjukhus. Numera

hyr kommunen en del sjukhuset, där ligger hemtjänstdistrik-

av tet Älvgården, med fyra särskilda boenden. På Flottaren bor

26 första hand ett hem

elva äldre, de andra arton i varje. Sedan 1992 har

personer alla egna rum.

Det hörs ett dovt muller i den bleka dagern utanför fönstret. En helikopter ska till att landa. Olycksfall, blodpropp eller födande kvinna Längs skidbacken är belysningen tänd dygnet om och bortom älven breder det krympande gruvsamhället ut sig. Rekordåret 1968 bodde 28 000 personer i kommunen. 1996 bodde 22 000 kvar. Varje år sig ungefär 250 personer

ger söderut. Flest flickor flyr arbetslösheten. Samtidigt åldras kommunen. 1996 uppbar 3 500 ålderspension. Om tio

personer år är de än 4 000.

mer

Flottarens personal har mentalskötarutbildning i botten.

en

Den har kompletterats med geriatrisk kompetens. De är vana att

bemöta gamla människor med olika psykiska störningar. De vet att friska kan bli störiga äldre. När demensen smyger sig

vuxna

på, genomgår somliga personlighetsförändring, som kan

en kännas skrämmande för anhöriga. Personalen Flottaren tar det med Arbetslaget är skickligt att låta

ro. nya personer växa in i gänget. Ny personal får lära sig att närhet till de boende är bättre än distans, att gruppen ger trygghet och att det lönar sig att visa respekt för de boende. Därför är det inte så konstigt att Albin skrek så mycket där han bodde förut,

som behöver skrika mindre här. Där stängde man honom för att han störde, han skrek ännu mer för att kände sig ensam.

han

Här ägnar sig den skriker.

man som

När Albin varit hos han: Visst får jag stanna

- oss ett tag sa här" Sånt värmer, säger Ingrid.

Rädsla föder aggressivitet

Helmer, satte skräck i både gamla och personal där han

som bodde förut, vädrar folks rädsla. När han känner att andra är rädda blir han mer aggressiv.

Han blir uppspelt när folk blir rädda för honom, berättar

-

Roger.

Men personalen Flottaren är inte rädd för Helmer. De känner stöd hos varandra och vet vad som frammanar rädsla. Och Helmer känner dem allesammans. När ingen är rädd blir

han en snäll och foglig lillpojke.

första hand ett hem 27

Förhandlar med Sigge duschningen några timmar i

man om förväg så duschar han utan protester. Ibland påminner han inte håller tiden, säger Arja. - oss, om Och Britta hon med ordningen. Varje sak ska noga vara sin rätta plats. Om kaffekoppen står fel, kan det bli problem.

Många sätter trygghet och ångest i rutiner, säger Ingrid.

- Ibland ringer någon och frågar hur det går för Agnes och tror knappt det är sant, när säger att det fungerar jättebra. Det beror helt och enbart personalen här, gruppen tillsam- De sprider det lugna och det märks att de har lång mans. erfarenhet psykiatri, säger Marlene. av Under 1997 är Marlene Furbeck avdelningschef för hela hemtjänsten i Gällivare kommun. Hon vikarierar för Tomas Junkka hoppar socialchef i kommunen. Marlene som in som ansvarar för ett halvt tusen anställda, 350 äldre i särskilda boendefonner och 350 i öppen hemtjänst. Marlene tar över en organisation som gått igenom en genom-

gripande förändring sedan 1991.

Tillsammans med distriktschefema ringade Tomas Junkka snabbt in målet: De skulle klara 10 procent mer jobb med 10 procent mindre resurser. Men hur skulle det till Till en början sköt från höñen, chansade vilt och det fungerade ganska bra, insåg att måste hitta ett enkelt men system, säger Tomas.

Omvårdnadsbehov viktigast Kvalitén inom hemtjänsten skulle behållas. Därför valde man att prioritera omvårdnadsbehov framför servicebehov. Man införde ett system för att mäta hur stora behov varje vårdtagare har. Det avgör budget och personaltäthet. Administrationen skulle bantas och personalen ta större personligt ansvar. Därför

gjordes omfattande utbildningssatsning.

en Om skulle lyckas måste ha bra, välutbildad, entusiastisk -

personal kunde jobba självständigt. Det traditionella sättet

som att höja status är att tycka synd om och höja lönerna. Jag menar att man höjer statusen genom att höja kraven, säger Tomas. Målet var att alla inom hemtjänsten skulle ha minst gyrnnasiekompetens. I dag är 65 procent undersköterskor och mentalskötare. Övriga har vårdbiträdesutbildning upp till 20 veckor.

28 I första hand ett hem

En utvärdering undersköterskornas jobb visar att de

- av utvecklats alla fronter, praktiskt, socialt och när det gäller hälso- och sjukvård, säger Tomas.

Personalen har vuxit, de känner stolthet över sitt jobb, säger

- Marlene.

Alla deltar i processen Tomas Junkka anser att det är viktigt att förankra alla stora

förändringar hos personalen. Inför omorganisationen 1994 åkte

ledningen ut till alla anställda inom hemtjänsten.

Efteråt visste alla varför och hur det såg ut. Resonemangen

förändrades under resans gång. Därför blev slutresultatet bra, säger Marlene.

Flottarens hjärta är köket. Mitt i köket finns glasad skjut-

en dörr, så kan låsa knivar och mediciner. På andra

man om vassa sidan dörren står köksbord i På väggen här inne hänger

grupper. två stora anslag. De berättar vilka mål personalen har för sina boende och för sig själva.

Boendemål Utifrån varje boendes unika förutsättningar den bästa

ge omvårdnaden är möjlig.

som

Personalmål Vi personal F lottaren strävar efter ett klimat arbetsplatsen som ska genomsyras trygghet. Vi tror att trygghet får

av genom att försöka vara så ärliga mot varandra som möjligt. Ge

varandra ärlig kritik både positiv och negativ och respektera

varandra som olika individer med olika kunskaper."

- Målen har de bestämt själva. Vid tillfällen har arbetsla-

ett par get åkt i väg internat för att diskutera samarbete, samverkan

och yrkesrollen.

När det nya systemet började sjösättas för ett par sedan var hela personalen införstådd. Alla hade fått säga sitt. Därför gick det att omvandla deltider till heltider och personalen accepterar att arbeta varannan helg istället för var tredje.

Även målsättningen är kortfattad Flottaren, gömmer

om orden svårigheter. Konflikter och konfliktlösning är inte enkelt. För att klara allt det går personalen studiecirkel.

nya en

första hand ett hem 29

Det är inte alltid lätt att jämka ihop viljorna i arbetsgrupp

- en och det är viktigt att våga säga till om det är något. Gör man det finns det trygghet i säger Ingrid.

en gruppen,

Individen sätts i centrum inom hemtjänsten i Gällivare kom-

Det gäller såväl vårdtagare personal.

mun. som

De närmaste åren behöver personalen Flottaren inte vänta

någon organisationsforändring. Nu ska satsa på vård och

man omsorg. Personalen ska arbetsro. Då kan de ägna sig att fila förbättringar. Kanske det är for lite aktiviteter for de

gamla

Vi har en kulturgrupp här Älvgården. I den ingår perso-

nal, anhöriga och boende från alla avdelningar, berättar Axja.

Kulturgruppens arrangemang är välkomna. Och bland Tomas Junkkas skisserade framtidsplaner står kulturen högt i kurs. Här på Flottaren har ordnat julfest, ätit semlor och surström-

man ming, sett teater och dansat till dragspel. Till festerna brukar också personalens barn komma med.

Ute i korridoren stampar Sigge med sin rullator. Roger lägger handen på hans axel.

Du kanske börjar bli trött i benen nu, Sigge. Det kanske är

dags att vila stund.

en

Och Sigge följer Roger i maklig takt, bort till ett av borden, där han kan ut över vida världen.

se

3 På

Trasten vill bo när

jag jag blir gammal

Det kom ett brev från Gunda Svedung, där hon prisade äldreboendet Trasten i Uddevalla. Personalen brydde sig verkligen om mamma och oss anhöriga. Jag var alltid välkommen till Trasten, också när inte där utan mamma var på sjukhuset." Vi blev nyfikna och bestämde för att oss besöka Trasten. Trots besparingar finns en värme och ett engagemang, som inte går att ta miste på.

Sigrid sitter vid matsalsbordet Trasten i rullstol har en som stöd ända upp till huvudet. Håret är en angels och då och då

glider någon ñngrarna i J är liten flicka,

av munnen. ag en brukar hon säga. Sigrid känns inte längre vid sitt gift. namn som Precis utom räckhåll står hennes tallrik, fylld med risgrynsgröt, mjölk och överpudrad med doftande kanel. Ing-Marie Axelsson sätter sig bredvid Sigrid, puttar fram tallriken och räcker henne skeden. Sigrid äter nästan själv. Ibland fyller Ing-Marie forsynt lite gröt skeden. När det mera är dags for kaffe, stöttar hon lite medan koppen ännu är grann full. Runt bordet sitter ytterligare fem damer. Två sitter och koninnan måltiden börjar. Henrietta har svårt att vänta kvar verserar vid bordet tills hon ska bli serverad, som om hon hunnit glömma varfor hon sitter där. Du är väl hungrig Henrietta Du vill väl ha lite frukost Var så god och sitt, säger arbetskamrat Kerstin Jacobs-

Ing-Maries

son vänligt. Något glänser till i Henriettas ögon och hon sätter

sig igen.

Den här måltiden är det Kerstin fladdrar runt bordet. Hon som ser till att allt finns inom bekvämt räckhåll, hjälpande ger en hand till den behöver och till att de ännu kan, som ser som själva använder sin förmåga. Ibland räcker det med ett litet

3 17-0593

32 På Trasten vill jag bo

"igångsättningsord. Ska det smörgås, Henrietta Här

vara en finns det skinka, Frida.

Trasten är ett hus ingår i Dalabergs gruppboende

av sex som i Uddevalla. I lokalerna finns också dagcenter, barnhabilitering och förskola. Vaktmästeriet och köket drivs med hjälp av

personer med lindrig utvecklingsstörning. Husen ligger

kullarna ovanför stadens centrum och när väderleken är

skymtar Byfjordens mörka vatten. Halkig vintertid gynnsam håller sig damerna mest hemma.

På hittar man dem med hattarna under

sommaren parasollema, njutande värmen. Och de gillar och tål sol

av som solbadar precis tidigare i livet. Ibland gör små

som man utflykter till marknaden torget eller besöker en anhörigs

ner sommarhus.

Sex de sju damerna Trasten har demenssjukdomar.

av Henrietta, är yngst i huset, har några år kvar till sjuttio.

som Hennes Alzheimer har raskt forvärrats.

Frida kommer inte i gång hand, blir hon påmind,

egen men kan hon göra sak i taget. Det räcker med ett stödjande ord

en for att hon ska fylla koppen.

Det händer att Frida glömmer att efter en rökpaus. Hon

-

sig inte även hon fryser. Men när jag pratar med henne reser om kommer hon genast, berättar Kerstin.

Trasten är damernas hem. Enligt den policy råder i

som Uddevalla kommun kommer det att så förbli livet ut. Meningarna går i sar om det är bra; gruppboende för de lite piggare, sjukhem for de svagare, tycker många.

Därför går det lite i vågor Trasten. De tider då alla behöver blöjor och ska lyñas blir det tyngre for personalen än då fler klarar toabesök och klär sig själva.

Trastens vardagsmatsal ligger med långsidan mot atrium-

en

gård. Där år nyligen uppfräschat, med tapeter i rost, kopparkärl väggarna, nysydda gardiner och krukväxter som personalen

tagit med hemifrån. Här råder verklig hemkänsla.

Dags för gruppboende

Gunda Alice bodde kvar hemma i villan tills

Svedungs mamma hon närmade sig nittio. Hemtjänsten gjorde det möjligt for

På Trasten vill jag b0 33

henne att bo kvar länge. Gunda och hennes syster Ulla kände stort förtroende för hemtjänsten och dess personal.

De blev vänner till De tänkte självständigt i

- som mamma. olika situationer och det gjorde att kände oss trygga, säger Gunda.

Småningom förändrades situationen:

Mamma ville att alla kom skulle stanna längre och

- som mindes inte att någon varit där. Hon blev mindre företagsam, tiden blev längre och hon fick svårare att koncentrera sig, berättar Gunda.

Då kände systrarna att det bästa för Alice vore att bo i gruppboende. Fast Gunda lite skeptisk, åkte först ut till Trasten

var och tittade. Men det såg trevligt ut.

Det farms atmosfär Trasten gjorde att det kändes

- en som

att åka hem till trots att hon hade flyttat. Vi tog som mamma, med de möbler och tavlor hon tyckte Själv hade hon ingen

om. uppfattning om att hon hade flyttat, säger Gunda.

Här bodde Alice, säger Ing-Marie och knackar dörren.

-- Hon hade ett de största Sara besvarar knackningen,

av rummen. hon har legat sängen och vilat sig efter ett stick i armen.

Jag har det fint här, säger hon och med handen. På

- sveper väggarna hänger tavlor. Där finns en liten röd sittgrupp i plysch och byrån står fotografier släkten.

av

Men jag längtar till våren, till sommaren. Jag törs inte ut

nu. Jag kan bryta mej. Jag får härda ut ett tag till, det har vänt nu, säger Sara.

Alla är lika personliga. Bara säng, madrass och sänglampa

rum finns från början. Där står bambarnen parad. Där hänger föräldrarna bilder som ibland doñar sekelskifte. Olga har en underbar tavla med solrosor en döttrarna målat. Bland

som av alla bilderna byråar och väggar skymtar de långa liv

som damerna har i bagaget.

Det är så mycket personligare här, än ett sjukhus, säger

- Ing-Marie. Vi lever nära dem, med deras livshistoria, sjukhusen blir de ofta bara en patient i en säng.

Förmiddagspyssel

Frukosten är avdukad. Hedvig står i köket och diskar. Hon är den damerna gäma hjälper till. Ett barnbarn till 95-åriga

av som

34 På Trasten vill jag bo

Olga har kommit för att klippa och lägga hennes hår. Ing-Marie står med rullar i handen och ska ñxa håret Henrietta, som duschade morgonen. Henrietta njuter av Ing-Maries omsorger.

Sigrid har somnat. Hon sitter i sin rullstol mitt i vardagsrummet. Hon orkar inte så mycket längre. Den som passerar henne, lägger mjuk hand hennes kind och talar om henne

garna en

med stor värme.

Min syster Ulla och mammas hemsamarit var med när

mamma flyttade in, berättar Gunda. De blev intervjuade av

blivande fadder och föreståndaren ville veta våra mammas som önskemål. Hur ville ha det Mamma har alltid varit en

mamma parant dam. Det var självklart att hon skulle bära sina smycken. Hon skulle ha kvar sin personliga stil.

De arbetar Trasten är fadder till varsin boende. I ideal-

som fallet är faddem med vid ankomstsamtalet. Tillsammans går de igenom gästens önskemål och hennes sjukdomshistoria. I bästa fall görs en individuell vårdplan.

Anhöriga är tillgång, säger Kerstin. Vi går inte och

- en

styr. Jag tror uppfattas vänliga och ödmjuka. Det är

som viktigt att inte tar över for mycket, det är de anhörigas

eller bor här. mamma pappa som

Inne i köket rör Ing-Marie ihop en iisgrynspudding av resterna från frukosten. Det finns ständigt att göra, särskilt nu, sedan personalgmppen skurits ner och ansvaret for natten flyttat ut ur huset. I maj 1996 sjösattes ett stort sparpaket inom äldreomsor-

i Uddevalla. För Trasten innebar det också att personalrumgen met försvann, när det kom extra boende.

en

Trasten ligger lite vid sidan Vi blir lite isolerade. Ibland

- av. känner jag mig nästan som en piga. Jag gör ungefär samma saker här hemma, säger flerbarnsmamman Ing-Marie.

som

Kerstin verkar ta förändringarna med större jämnmod. Hon avslutade betald 24-veck0rs utbildning i geriatrik och

en

psykiatri, kommunen bekostade, förra våren. Utbildningen

som har gett henne mycket, även om allt det teoretiska inte går att använda när det kommer till kritan.

Det fantastiskt att de ville satsa oss, och fler kommer

- var att erbjudas kortare utbildning i år. Kunskap gör att man känner

sig betydelsefull, säger Kerstin.

På Trasten vill jag bo 35

Det fungerar, trots besparingar

Tre har nattansvar för alla sex husen, tidigare

personer numera

jobbade avdelning. Under vargtimmama hann personalen

en per fixa mycket: de tvättade, strök, pyntade och förberedde annan verksamhet. Nu får det klaras dagtid och visst ansvar har flyttats över till de anhöriga.

Vi hinner inte köpa hygienartiklar och kläder längre, säger

- Kerstin.

Men är det någon har anhöriga långt borta, hjälper

- som självklart till. Det går inte att vara helt rättvis, säger Ing- Marie.

Åtta tio arbetar två dagskiftet i varje hus. Städ-

dagar av

dagen, onsdag, jobbar tre. Personalen har det ekonomiska ansvaret för huset och de avgör själva de ska köpa

om lunchmat från köket, eller de ska laga till den själva.

om Köpelunchen är så dyr, fast den tid förstås Och så

spar vet de vad damerna vill ha; svensk husmanskost; kött, sås och potatis. I två hus köper lunchmaten. Alla andra

av sex man

måltider lagar Kerstin, Ing-Marie och deras kolleger själva.

På Trasten fungerar det bra, säger sjuksköterskan Anette

- Stigsdotter. Men skulle behöva skriven strategi för

en

gruppboendet Dalaberg, det saknas. Nu går mycket

känsla.

När Dalaberg blev gruppboende 1988 hade personalen förbe-

retts att i studiecirkel och läsa Barbro Beck-Friis bok

genom Hemma Balzargården". Där beskrivs en modell för att ta hand med demens när de fortfarande är ganska

om personer

pigga:

" med verkligheten underlag stimulera och aktivera

som

de alltjämt är levande hos den ålders-

funktioner som

demente och att göra det i en god psykisk miljö för att

stärka patientens självkänsla Å../ vänlighet, uppmuntran och

beröm är viktiga ingredienser/J tala om sådana ting som

intresserar den åldersdemente och han alltjämt minns eller

får hjälp att minnas. "

I det gruppboendet Dalaberg, där Trasten är del, skulle

nya en duet skapas hemlik miljö. Personalen förväntade sig att de

en

skulle bo där, skulle ganska självständiga. Så

personer som vara

36 På Trasten vill jag bo

blev det inte. De kom klarade inte så mycket själva. Det som

gjorde personalen besviken, åtminstone i början.

Liksom Gunda Svedung är Anette Stigsdotter mycket nöjd med hur det fungerar Trasten. Gruppdynamik är viktigt. Ett gott gäng klarar nästan vad helst. På Trasten är de ambitiösa och vill göra ett bra jobb som och de flesta har varit med sedan starten.

Kunskap om demens Damerna Trasten bor inte här bara for att de är gamla, utan för att de har sjukdom. en Det gäller att ha den grundåskådningen: Demens - är en sjukdom som inte kan botas. Vi ska mildra förloppet, säger Anette. Då krävs specialkunskaper. Personer med demens ska ha lägre medicindoser än andra, vissa läkemedel är direkt olämpliga. Därför erbjuds några i personalen sexveckors kurs i en omvårdnad med demens under 1997. av personer Ju mer kompetenta blir som personal, desto mer medvetna blir om vad gör. Det kanske inte är tabletterna, utan bemötandet är avgörande for hur någon mår, säger Anette som

Stigsdotter.

Livet går sin gilla gång. Förutom anhöriga strömmar barnen

från dagis till Lucia och påskkärringar, sångare

som en kommer oña med gitarren. Några går i studiecirkel. Mycket av tiden sitter damerna i soffan eller inne rummen. Ibland kan jag tänka att de har det tråkigt, säger Kerstin. - Men så inser jag att det är mina värderingar, utifrån jag är var i livet just Jag vet ju, att sitter med dem i soffan, så nu. om känner de trygghet. Sånt är viktigt. När Alice flyttade till Trasten, var döttrama lite oroliga for att hon skulle längta hem. De ville inte sälja huset. Vi sålde huset först när upptäckte att hem for - mamma var hennes föräldrahem i Göteborg. Sigrid har hunnit längre tillbaka än så. Snart hon i sover

fosterställning, precis hon gjorde nyfödd. Personalen

som som Trasten vet det där. När förmågan att tolka det talade

språket försvinner, återstår ännu kroppsspråket.

På Trasten vill jag bo 37

En person kan reagera med oro en rynkad panna eller ett

ilsket tonfall, säger Annette.

Snart är det helg. Då ibland rödvin i glas fot.

serveras Någon tycker liten portvinstår framför teven.

om en

-Vi dukar fmt till helgerna, vita dukar och kallmanglade servetter. Det år viktigt att skilja vardag från helg, säger Ing- Marie.

Det så härligt att damerna dricka vin ur fina glas,

- var se tycker Gunda. Förväntar sig lite så klarar hon

man av en person, också lite. Det omvända gäller Trasten

Gunda och Ulla, döttrama till Alice, kände sig alltid välkomna till Trasten. Hade Alice somnat när någon av dem ringde, pratade de med flickorna. Gunda besökte Alice en eller två gånger i veckan och stannade några timmar.

Jag och Ulla har försökt göra det som är bäst for mamma.

- Och tror att mamma hade glädje sina sista år, Trasten.

av

De brydde sig om henne

Alice lever inte längre. Då och då har Gunda återvänt till Trasten. Kerstin och Ing-Marie talar med värme om henne.

När låg för döden, sjukhuset, ändå

- mamma var välkomna till Trasten. Ni kan komma hit och vila

om behöver. De visade ett personligt som är sällsynt.

engagemang Jag skulle gärna bo Trasten när jag själv blir gammal, säger Gunda.

4 Välkomna till

Allégården

Tidigare visste vad Allégården är. Ett sjukhem, kanske I dag kommer gammal och ung, det har blivit liv och rörelse. Allégården är en del av det omgivande samhället. Det är handelsboden och kaféet med de fantastiska smör-

gåstårtorna som drar.

Rode Frosth, Allégårdens chef, är nöjd över att fläktar av världen äntligen kommer in.

I hjärtat av Allégården ligger handelsboden, klädd med röd

panel och med hundra år gammal dörr. Rytmen Allégåren den, Munkedals enda sjukhem, har förändrats sedan handelsboden byggdes hösten 1995. När sedan kaféet slog portarna upp hittade ännu fler munkedalingar hit.

Det är inte längre ljudet gummiklädda rullstolshjul mot

av

linoleummattor och små snarkningar dominerar i dagrum-

som met. Nu hörs slammer porslin och här sprids omisskännlig av en doft nybryggt kaffe och pösiga kanelbullar. Nyfikna barn av

höjer rösten och pekar frågande med fingrarna i riktning mot

såll, katfekvarnar och hummertinor. Då och då öppnas dörrarna från konferensrummen och före-

ningsmedlemmar tar välbehövliga fikapauser. En och annan kan

inte motstå frestelsen att beställa smörgåstårta. Ryktet om dessa har nått långt, de veritabel succé. är en

En lågstadieklass är väg Allégården. De har pratat om

förr i tiden och ska titta bruksföremål i handelsboden. Där står Berit Johansson. vill kan köpa lokalt producerade Den som hantverksprodukter, som målade korgar och snidade smörkni- De minsta håller fröknama i hand. Inne i boden trängs de var. framför disken och tittar med stora ögon gamla tidens affär.

40 Välkomna till Allégården

En öppning mot världen En medelålders rullar sin förbi boden till kaféet, man mamma där det redan sitter gäster vid flera bord. Handelsboden och kaféet bryter mot den traditionella sjuk- hemsvärlden, säger Rode Frosth. Världen har blivit lite större för dem som bor här. Tidigare kunde den vara mycket begränsad, särskilt för dem saknar anhöriga nära håll. För dem som stod personalen tidigare för den enda kontakten. Handelsboden och kaféet har gjort det lättare för de anhöriga att umgås med sina gamla. De har någonstans att ta vägen. Då och då byts delar sortimentet i handelsboden ut, det ska alltid av finnas något nytt att titta och tala om. Nu har fått fler anhöriga och människor utan anknyt- ning kommer hit, som skolklassen där borta, säger Rode. Ryktet Allégården har gått från till Den enda om mun mun. reklamen att tala om är en liten i den lokala telefonkataannons logen. Men hur kommer det sig att Allégården fick en handelsbod Egentligen började det med att Rode Frosth tillträdde som chef, ett trist dagrum i vinkel och tankar att förbättra om livskvalitén for de äldre. Jag tyckte att de gamla såg ut att ha tråkigt. De såg sällan glada ut, satt mest och halvsov i dagrummet, berättar Rode. Vad skulle kunna göra för dagarna innehåll att ge mer Rode funderade och diskuterade med sin personal. En satsning traditionella aktiviteter förkastades, eftersom de boendes ork inte är så stor. Men ordnade något de kunde titta på om man Första tanken var att göra ett museum med gamla ñskargrejer. Bland de 50 boende Allégårdens fem avdelningar; två for

personer med demenssjukdomar, två for somatisk långtidsvård

och en för korttidsvård, är många ñskare och bönder. Nja, det kanske for inriktat de gamla gubbarnas intresse Vad vore kunde intressera också

gummoma

Välkomna till Allégården 41

Mötesplats för minnen

Handelsboden den gamla tidens mötesplats. Och där - var

trängdes fiskeredskap med husgeråd och sockertoppar i en salig

blandning, säger Rode.

Som i så många kommuner är svångremmen åtdragen till sista hålet i Munkedal. Det fanns inte krona att bygga handelsbod

en för. Ett faktum inte hindrade de nyfödda planerna. Rode

som Frosth tog kontakt med arbetsförmedlingen. Kanske kunde ett

handelsbodsbygge vara ett bra arbetslivsutvecklingsprojekt

ALU Christer Härle, arbetslös snickare med stort intresse för gamla saker, fick jobbet.

Sommaren 1995 åkte Christer Härle runt i kommunen och tiggde prylar och byggmaterial till handelsboden. Företag och

privatpersoner sponsrade olika sätt. Lite pengar frigjordes

och användes till att göra billiga inrop auktioner.

Någon månad skedde den högtidliga invigningen den

senare av röda handelsboden. Där landshövdingen och kommunens

var styrande och alla märkbart rörda och imponerade över hur

var

Allégården lyckats "trolla med knäna.

man

Föreningar har börjat anlita Allégården, de anordnar möten

och köper ñka. Den sociala känslan i huset är förändrad, Och

verksamheten är i princip självfinansierad tacka Berit och

tårtorna för detl.

Våra boende, särskilt de korttidsboende, tycker att det är

jätteroligt. Och personalen tittar gärna i handelsboden med

de gamla. Våra demenssjuka kanske inte minns att de

någon av

varit där, när de sitter i dagmmmet igen. Men kring dem stannar

känsla välbefinnande, lång stund efteråt. en av en

Allégården har öppnat dörrarna mot samhället, också rent

Tidigare det låst mellan avdelningarna. Nu står bokstavligt. var

dörrarna glänt.

Allégården välkomnande i dag, säger Rode Frosth.

ä är mer

5 Att leva livet

våga igen

När får stroke förr hjämblödning behöver

man en sa man man först och främst en tidigt insatt kvalificerad och all-

sidig rehabilitering. Det handlar många olika medi-

om cinska, psykologiska, sociala och tekniska insatser som måste samverka.

Vardagslivet kan påverkas på många sätt efter stroke. En del känner sig mycket isolerade och vågar inte

personer riktigt ta tag i livet igen.

I Skellefteå har framgångsrikt bedrivit ett utsluss-

man ningsprojekt, "Prima liv-stroke", där studieförbunden

medverkar till att strokepatienter "vågar pröva".

När Ragna drabbades av stroke kände hon sig avskärmadjkån världen. Första tiden satt hon mest hemma. Hon behövde hjälp med det mesta och ganska snart började Helge, maken, känna sig sliten.

Vad är det som hindrar en person med stroke att återta sin plats i samhället Varfor blir hon passiviserad Varfor stannar hon inom hemmets trygga väggar

När Maj Buren, arbetar inom äldreomsorgen i Skellefteå

som kommun, började titta närmare frågan såg hon den

var största svårigheten låg: Att börja Att den där kicken att våga möta världen igen.

Studieförbundens verksamhet kunde väg. De tankarna

vara en är grunden for projektet Prima liv-stroke, som kommunen drev i samarbete med Korpen under ett år med start i mars 1995.

Projektet hade tre nyckelord. Det skulle fungera som slussen

ut mot lokala nätverk, inbjudan skulle personlig och

nya vara studieforbunden måste medvetna att det krävs del

vara om en extra hjälp, berättar Maj Burén.

44 Att våga leva livet igen

Hur skulle projektet marknadsföras Lösningen blev att

arbetsterapeuterna inom kommunen/primärvården fick komma

med forslag hade behov verksamhet. Urpersoner som av valet gjordes i samråd med stroketeamen hemtjänstassistenter,

distriktssköterska, sjukgymnast och läkare. Redan på sjukhuset hade arbetsterapeuten frågat Ragna

om hon var intresserad att delta i strokegrupp. Hon ett

av en fick

personligt adresserat brev och några dagar ett telefonsenare samtal. Då bestämde hon sig för att delta. Förutom att stimulera deltagarna till social gemenskap, hoppades projektet kunna stötta att bo kvar hemma och att personer det skulle avlasta närstående stund. en Deltagarna träffades i 5-10 eftermidgrupper om personer, en dag i veckan under tre månader. Sammanlagt deltog ett femtiotal personer och det stora flertalet bodde hemma. Mer omfattande bör det inte tycker Maj, då riskerar deltagarna vara, att fastna i slussen och inte komma vidare och verkligen ta del samhället igen. av Det är viktigt att lägga upp det som en kurs och att den är utåtriktad. Vi besökte handikappidrotten, spelade boccia, var ute hotellet och besökte biblioteket, berättar Maj Burén. Där fanns också många moment ägde i kurslokalerna. som rum Där läste man böcker och diskuterade innehållet, spelade spel,

pusslade, bakade och gymnastiserade.

Hos oss kunde de känna att gruppen vänder sig till mig, de andra har också haft stroke. Problemet blev mindre, när man kunde tala om det och kunde känna att hörde man samman. Så här i efterhand säger Maj Burén att under grupperna

kursernas gång blev till självhjälpsgrupper.

Vi i personalen anlade där de kunde mötas. I - arenan gruppen kunde de stödja varandra. De visste att de saknades när de inte var där, att det viktigt att de kom, att de betydde något för var någon annan.

Ragna fattade snart tycke för Saga. De utbytte telefonnummer

och snart satt de ganska ofta i och talade telefon om gemensamma bekymmer som stroke för med sig. De talade om sånt som Helge hunnit höra till leda och sånt kändes onödigt som att belasta honom med Ibland ringde Saga när hon kände sig nedstämd och Ragna kunde njuta att bli uppringd, känna sig av behövd, att få den starka. vara

Att våga leva livet igen 45

Vi vänder till äldre människor. Egentligen handlar det - oss att de ska återupptäcka vad som finns i samhället och våga om försöka igen. När ute hotellet och Hilda: Går det var sa här bra, tar jag med gubben nästa gång. De flesta i strokegruppen levde hemma med sin livspartner.

För dem blev kurseftermiddagarna andhämtningspaus. Till-

en fallen då de kunde tänka bara sig själva och inte behövde vara till hands. Det första målet- att locka deltagarna i annan verksamhet har lyckats väl. I dag har Studieförbundet Vuxenskolan flera for med diagnosen stroke, i och utanför Skelgrupper personer leñeå. Även det kommunala projektet är avslutat, fortsätter om arbetet. Maj Burén talar sig for sina strokepatienter också varm hos ABF. Nu har sex grupper gång i olika studieförbund. -

Men hur ska studieförbund, pensionärsklubbar och handikappföreningar känna till strokepatienterna Vårdpersonal får inte lämna ut patientlistor.

Man får helt enkelt fråga patienterna de är intresserade - om och därefter tipsa förbunden. Ibland krävs det lite specialarrangemang for att det ska fungera

riktigt bra för strokepatienterna:

Vi har påpekat for studieforbunden att när man ordnar kur- i for människor med lite skavanker så behövs det ser grupper

extra deltagarna kan behöva praktisk hjälp t.ex. med

resurser, att koka kaffe eller toa. Det kanske behövs en stödpool, eller en Stödperson i gruppen. "Prima liv-stroke"-projektet ska ses som en del i ett större mönster. I Skellefteå kommun har punktat ner visioner och man

delmål för äldreomsorgen.

Några delmålen är att de boende skall ges möjlighet att av delta i aktiviteter for att stimulera till ett aktivt liv i gemenskap med andra. Arbetsterapeutens kunskaper skall tas till vara vid

med rehabilitering." Öka

behovsbedömning tyngdpunkt mot

antalet besökande vid dagcentraler och träffpunkter." Aktiviteter för personer med stroke ingår som en pusselbit i det arbetet. Nu har det gått ett år. Ragna planerar en utlancisresa tillsammed Saga. Damernas rullstolar utgör inget hinder Det mans

46 Att våga leva livet igen

är nästan så att Helge känner sig lite utanför, även han är

om

den första att glädjas över att Ragna njuter livet igen.

av

6 till

Hjälp Självhjälp

En gåirg i veckan träffas de äldre deprimerade kvinnorna för att samtala livets svårigheter och glädjeämnen tillsamom

med två sjuksköterskor med psykiatrisk kompetens.

mans Timmarna i samtalsgruppen ger dem styrka att klara

vardagslivet.

Trappstegen upp till ytterdörren i det gamla korsvirkeshuset,

precis intill järnvägen i Eslöv, är svårforcerade. Särskilt för den ska försöka in med rullator. Ändå står hon där

som krångla sig

översta steget och har gett sig den att klara sig själv. Vi befinner Psykmottagningen i Eslöv, servar oss som invånarna i de skånska kommunerna Höör, Hörby och Eslöv. Det är onsdag och klockan närmar sig två, samtalstid för en grupp deprimerade kvinnor från trakten. Att säga deprimerade är kanske att slarva, de kommer till kan ha andra som gruppen psykiska bekymmer. Det kan handla om ångest, fobier, obearbetade kriser. De kan ha det jobbigt hemma med make eller barn eller lida att karma sig i världen, eller åtminstone av ensamma orten. Gruppen, som startade hösten 1996, leds av Barbro Carlsson och Maj-Britt Jönsson, båda är sjuksköterskor med som

psykiatrisk kompetens.

Precis slaget, i villkoren för ingår att hålla tiden, gruppen befinner sig tre kvinnor i samtalsrummet. En ljärde väntas. Rummet är ljust, stolarna bekväma, väggarna hänger

allischer från en utställning med August Strindbergs målningar.

På avställningsbordet i hörnet står en bricka med kaffe, koppar och kakor. Barbro hälsar välkommen, drar reglerna för gruppen, där det ingår ska anmäla förhinder. Det sägs i rummet fors att man som inte vidare.

4 17--0593

48 Hjälp till Självhjälp

Britta, som sitter jämte Barbro, börjar berätta vad som hänt sedan sist. Britta grimaserar när hon pratar, tar sig För

magen när det hugger till. Hon har legat lasarettet i Lund och nu

förbereds operation.

en

Jag hoppas verkligen att det blir bra nu.

-

Till hands för alla Då och då sig Britta ljudlöst, vankar rur1t, men aldrig att

reser det kommer litet stönande från henne. Ändå

mycket som ett

uttrycker hela hennes kropp stark smärta.

Jag lite tveksam till att komma i dag. Men går jag hit så

- var kommer jag ut. Och när jag väl är här, tycker jag om det, säger hon.

Britta har varit med sedan startade. Hennes mag-

gruppen

problem började sedan hon legat medvetslös i respirator flera

månader. Ett rutiningrepp skulle göras, men Britta vaknade inte ur narkosen. Det var inte dramatiskt att vakna, det var som vilken morgon som helst. Det var sedan, när det började upp för henne hur länge hon sovit, det började Känslan

som gunga. för tiden blev omskakad. Fast Britta försöker neutralisera och säger Det hände när jag sov.

Alla får säga sitt Bredvid Britta sitter Blenda. Hon är blek och försynt och tillhör de kvinnor alltid ställer för andra, förträngde sina

som upp som

behov ända tills kroppen skrek STOPP. egna

Jag mådde dåligt när jag skulle hit i dag. Men min man

puffade mig. Nu känns det skönt att vara här. Jag ser fram emot våra träffar. Jag skulle sakna dem jag slutade här.

om

Britta och Lilian, den tredje kvinnan, lyssnar intensivt till Blenda. Blenda är försiktig med orden, väger dem noga, säger inte mer än nödvändigt. Så Britta och Lilian hjälper till. Hur är det med din mamma", Har hon fått hjä1p, "Har du sagt ifrån till henne, "Bra, det måste du, du klarar det inte annars. Blenda känner hur medkänslan strömmar mot henne, hon öppnar sig och tar emot. Just då slår det i dörren.

Förlåt att jag är jag vari affären och så stod det - sen, men en karl före mig i kön och han pratade så himla länge och jag

till .Självhjälp 49

undrade hur länge de skulle diskutera och om jag skulle hinna, så men Vera fångar uppmärksamheten elTektivt. Orden följer henne i rummet och fram till stolen, där hon sätter sig och håller handen hårt om käppen. Hon ser sig omkring, ger alla ett glatt ögonkast, säger hej, så roligt att Lilian tittar lite strängt 0 ses. Vera, genast backar, säger å förlåt jag avbröt som om läser Lilians blick och vänder sig mot Blenda. Samtalsgruppen i Eslöv, riktar sig till kvinnor som passom serat femtio, de flesta är äldre är ett billigt alternativ till

men

individuell behandling. Barbro Carlsson och Maj-Britt Jönsson tror i har stora möjligheter. att samvaro grupp Vår önskan, vårt hopp, vår tanke, är att det ska bli en själv- hjälpsgrupp till slut, säger Barbro. Det är läkande att att inte är sina problem. - se man ensam om I gruppen tränar att vara ett annat sätt, det kan gagna man relationen hemma, säger Maj-Britt. Den kan till och med förhindra inläggning sluten- -

vårdsavdelning, säger Barbro. Samtalsgmpper är inget nytt inom psykiatrin i Eslöv. Det nya

är att vänder sig till äldre kvinnor och att möts en man man omvårdnadsnivå. De talar utifrån vardagslivet här och nu och kvinnorna kan obearbetade känslor från tidigare händelta upp ser. Här kan de känna igen sig i varandra. En kan komma med en lösning som någon annan tar till sig. Båda blir sedda och känner sig väl bemötta. Gruppen blir ett sätt att träna sig att mötas och det ett bättre självförtroende, säger Barbro. ger

För samtalsgruppens deltagare kostar det 60 kronor gången.

Då ingår fikat. Lilian stryker händerna håret och blicken är stadig. Hon genom väntar tålmodigt sin tur och börjar berätta, först lite försiktigt, sedan mer ohämmat.

Dags att pröva vingarna

Liilian och hennes Cadillac, rullatom, mötte redan i som entrén. Hon känner sig missbrukad och missförstådd läkare av och tandläkare. Nyligen har hennes diffusa symptom diagnostiserats fibromyalgi, vilket gläder henne. Nu är hon som

50 Hjälp till självhjälp

ingen gnällkäring längre Hon berättar att rullatom förändrat hennes status i samhället. Förut tyckte att hon grannarna var

konstig, nu har hon ett synligt handikapp och känner sig

mer accepterad. Men att tala de här sakerna med vanligt folk, om det gör hon inte. De förstår inte vad jag talar Det är jobbigt att tala med - om. andra. Jag brukar vara helt slut efteråt. Lilian och Vera håller ögonkontakt, även Vera läser om av allas reaktioner. När någon pratar, fyller hon oña i och associerar vidare och snart har samtalet landat långt från kvinnornas

egna liv. Det kan handla om världsläget, ñffelsamhället,

såpoperoma teve. Lilian låter sig inte störas Veras av

utläggningar. I andhämtningspausema återtar hon ordet, och för

tillbaka samtalet till den röda tråden, utan att Vera känner sig

tillplattad.

Lilian talar kärleksfullt sina katter och Vera hakar på. Hon om längtar så eñer katt, törs inte skaffa någon, for hon är en men ensam och tänk det skulle hända henne något. Men närheten om till en katt, det vore värt mycket. Rädslan for ensamheten ryms i Veras ögon. Samtalsgruppen är en ventil, en möjlighet att tala om allt: Hur omgivningen klassat henne for att hon varit ner

Szt Lars någon gång.

Men där kan man inte vara, då blir tokig, säger Vera - man och skrattar. Även Vera gärna låter de andra henne inte om pratar, ta över. Till och med Blenda klarar att avbryta henne. Och Veras prat innehåller också stor portion medkänsla. Hon har personliga en frågor till var och en och hör efter vad hänt sedan sist. Och som hon lyssnar deras svar. Det är en samling kvinnor, mest är de åtta stycken, som som har oro, depression och kroppsliga skavanker gemensamt. I gruppen kan de tala ocensurerat och slipper missförstånd. Blenda fram emot gruppmötena. Hon och Britta har bytt ser adresser, ska kanske börja "privat". Men än länge är ses träffarna något av veckans höjdpunkt. Så har det varit för Vera också, men nu är hon flygfärdig och beredd att återvända till livet med den lilla fågeln och de små promenadema i stan.

7 för till

Andningshål anhöriga

med demens personer

När en i familjen blir demenssjuk påverkas hela familjen.

Men vem tar hand om de anhöriga och deras frågor I Lund möts anhöriga i samtalsgrupper där kurator och sjuksköterska information och stöd. Anhöriga möter ger andra i situation och delar med sig av sina erfarensamma heter och upplevelser. För många är det en lättnad att inte ensam och att märka att fler har det lika jobbigt. vara

Carl tittar reflexmässigt klockan, slappnar han av. Mariesen Louise är i trygga händer dagvården den här eftermiddagen. Han minns med rysning den gång han kom hem efter en en biltvätt dragit ut tiden, och fann henne i bara koftan ute som gatan. Hon förvirrad och letade efter honom. Det var var sista gången han lämnade henne ensam hemma. Inger sitter lugnt bredvid Carl. Än så länge oroas inte hennes Åke hennes utfärder. av Inger och Carl befinner sig i det lilla biblioteket Psyko-

geriatriska kliniken vid universitetssjukhuset i Lund, omgivna av

andra är anhöriga till med demens. De är tio runt som personer bordet, åtta anhöriga maka/make/sambo eller barn samt - -

kuratom Helena Blomgren och sjuksköterskan Maria Lindberg.

Nu talar de hur livet har förändrats sedan diagnosen ställdes. om Då och då nickar de igenkännande varandras berättelser.

Ofta tycker jag att jag har det jobbigt, men när jag jämför

med de andra i så har jag det ganska bra. Det gruppen är en tröst, säger Carl. När i familjen drabbas demens, påverkas alla. Beskedet en av livskamrat eller förälder är sjuk väcker ofta starka känslor att en

och många tankar. Ett slags Sorgearbete påbörjas. Hur kommer

våra liv att förändras Vad kan vänta oss av framtiden De anhöriga fått besked sjukdomen brukar - som nyss om pendla mellan hopp och förtvivlan. Men min erfarenhet säger

52 Andningshålfär anhöriga

mig att det ofta finns resurser att klara den nya livssituationen

inom familjen säger Helena Blomgren. Med en demenssjuk familjemedlem förändras rollfördelningen

hemma. Kvinnor tidigare aldrig befattat sig med papper,

som får överta det ansvaret, männens roll blir att ta hand

nya om

marktjänsten. Det gäller också att hjälpa sin sjuka närstående

lagom mycket, att försöka ta vara det som ännu finns kvar.

Ibland säger min frus väninna att hon tror att Marie-Louise

klarar än hon visar. Då förebrår jag mig själv och tänker:

mer Jag kanske är för snäll, jag kanske ställer för låga krav henne, säger Carl. Men vad ska jag göra när hon ska hämta något i köket och inte hittar dit

Gör som du känner är bäst, säger Helena Blomgren. Det

finns inga rätt och fel.

Ingers Åke fick sin Alzheimer konstaterad för några år

man sedan. Då hade hon hunnit vänta symptomen några år. Hennes svärmor dog i sjukdomen för än tjugo år sedan,

mer långt innan den hunnit bland allmänheten. Åkes båda

ett namn äldre syskon blev sjuka i 55-årsåldem. Så Inger blev inte förvånad, när hon började märka de första tecknen glömska

hos Åke.

Jag var förberedd och hade sörjt det i flera år, säger Inger.

- Vi hade en egen rörelse, den lades då han 58 år,

ner var dessförinnan hade vi fått ta ett i taget.

Carl har levt med hustruns diagnos i ett år. Den kom som en chock för honom. Visst hade han märkt att något inte riktigt stämde, att Marie-Louises minne svek henne ibland, hon

men

lyckades dölja sina svårigheter länge. Nu efteråt vet han att hon

fick allt svårare att klara jobbet och att hon inte hängde med när arbetsplatsen datoriserades. Hon berättade för Carl att hon ville sluta arbeta, men angav de jobbiga bilresoma som skäl. Och Carl trodde henne.

Hon gick faktiskt till doktorn själv, så småningom, och

berättade att hon hade problem med minnet, berättar Carl.

Anhöriga måste leva själva

Carl och Inger är två av hundratusentals anhöriga till personer med olika demenssjukdomar. Så olika, ändå så lika. För

men även Inger hunnit vänja sig vid tanken att Åke kanske

om

Andningshål för anhöriga 53

skulle drabbas så småningom, medan Carl blev tagen sängen, så påverkar makarnas sjukdom dem liknande sätt. Deras liv har blivit kringskurna. Relationer till vänner

egna mer och till resten familjen har förändrats. Och de vet att sjukdo-

av

gradvis kommer att förvärras. men

Jag försöker stå mig, säger Inger. Jag måste leva mitt liv Åke är sjuk.

trots att

Inger har haft gott tid att fundera över vilka konsekvenser

om Åkes sjukdom kan for henne. Hon vet hur viktigt det är att hon tänker sig själv, då och då. Det henne kraft att orka

ger med vardagslivet med Åke. Annars är det ganska vanligt att anhöriga ältar sin situation. Varfor just jag Varför just vi Där

har anhöriggruppen en viktig funktion.

Samtalsgruppen kan i gång självhjälpen, därför är det

-

viktigt gruppledarna har kunskaper och kris-

att om grupper reaktioner. Vi står för hoppet. För är inte diagnosen så

oss viktig utan de anhöriga, säger Helena.

-

Minst fyra träffar Första träffen berättar Helena och Maria sina yrkesmässiga

om erfarenheter med demens och deras anhöriga. De

av personer informerar att det råder sekretess utåt, det sägs ska

om som bevaras inom Deltagarna presenterar sig för varandra,

gruppen. ofta med fornamn. De berättar vilken relation de har till den

sjuke och vad de tycker är jobbigt.

Det brukar ta hela forsta träffen, säger Helena.

-

Andra träffen talar de tre vanligaste demenssjuk-

man om domarna; Alzheimer, vaskulär demens och frontallobsdemens. Tredje gången handlar det den anhöriges känslor och den

om ñärde försöker besvara frågor Hur kan man bästa

man som: sätt hjälpa och bemöta den demenssjuke Hur kan som anhöriga stötta och hur kan samhället hjälpa till

Vi informerar också Alzheimerforbundets och Demens-

om

förbundets verksamhet, säger Helena. Dessa teman är förslag vad kan prata i Det är de anhöriga som själva

om grupperna. bestämmer vad de vill använda träffarna till.

De anhöriga har kommit till gruppen via öppenvården. När

läkare och sjuksköterska gjort demensutredning, informerar sjuksköterskan anhöriggmppen. Sedan skickas en personlig

om

54 Andningshål för anhöriga

inbjudan. Numera har ryktet spritt sig; ibland kommer deltagarna via distriktssköterskan, andra gånger hör anhöriga sig

av själva. Den här våren är fyra i gång. I varje får grupper grupp

högst två från varje familj delta.

personer De som har kommit två från familj har sagt att de - samma kommit närmare varandra tack träffarna i Vi är vare gruppen. alltid intresserade familjen kring den är sjuk. Vi vänder av som oss till dem vars demenssjuka fortfarande bor hemma, säger

Helena Blomgren. Samtalsgruppema for anhöriga drivs än så länge i projektform och stöds Socialstyrelsens stimulansbidrag. Från början

av

trodde Helena, som är initiativtagare till projektet, att fyra

träffar skulle lagom. Men den tiden hinner deltagarna vara inte lära känna varandra. Därför försöker öka till åtta man nu träffar.

Anhöriggruppema ska integreras i den reguljära verk-

samheten något sätt, säger Helena bestämt. Frågan är bara hur det ska ske.

Skönt att komma ifrån Kunskap är makt, även när det gäller sjukdom. Därför läser en både Inger och Åke gärna faktaböcker Alzheimer. Inger om läser alla tidningsartiklar hon kan komma över. Egentligen söker jag väl efter svaret frågan: Finns det något att göra det Någonstans i sitt inre känner Inger for döttrarna. Tänk oro om

de ärver sjukdomen Men skönlitteratur Alzheimer, nej tack, säger Inger.

- om Varför skulle jag vilja läsa det Det handlar min om om egen vardag. Såna böcker kanske intressanta for dem inte är mer som är drabbade. Carl håller med. Men fakta vill han ha och han är mycket

nöjd

med litteraturlistan Helena tagit fram med hjälp som av gruppmedlemmarna. Inger och Carl märker hur sjukdomens framåtskridande påverkar personligheten hos Åke och Marie-Louise. De har blivit misstänksamma, aggressiva och lättstötta. För Inger är det särskilt jobbigt att Åke är ilsken barnen och barnbamen. mot

Andningshålfär anhöriga 55

Han vill helst ha hustrun för sig själv. Eftersom Inger brukar bambamen, blir situationen ofta kärv. passa

Det är jobbigt aggressiviteten öka, han har inga spärrar

- att se och inget överseende med bambamen det har töserna svårt att förstå, säger Inger. Jag tror att han är avundsjuk for att de tar min uppmärksamhet. Ibland blir jag irriterad honom, men så tänker jag han är sjuk". Hemma hos Carl är det misstänksamheten än ilskan, snarare är problemet. Talar han i telefon, vakar Marie-Louise som som hök över honom. Det gör träffarna i gruppen extra viktiga; en här kan han tala fritt. Marie-Louise klarar inte att göra något hemma längre, saker försvinner eller hamnar fel plats. Nu har vigselringen kommit bort, det är det efter andra. Och så samlar hon saker. När ena är i affären vill hon plocka saker i korgen fast har gott ner dem hemma. Då vill jag inte säga något det, hon blir så om om lätt fornärmad. Det är mycket lugnare att handla ensam, säger Carl. Att sköta hemmet är inga problem for Carl. Han gick i pension flera fore hustrun. Men har han fått överta allt. Och det är nu jobbigt. Han känner hur krafterna tryter. Jag tar inte tag i saker tidigare. Vi bor i ett radhus, det - som är saker jag inte orkar göra, det blir mest mat och städning. som Det lider jag jag vill fixa och dona, säger Carl. av, Det plågar honom också att Marie-Louise i sina klara stunder är medveten sin sjukdom. om När hon ska göra saker och inte klarar det så blir hon ledsen. -

Hon är mer deprimerad nu än tidigare.

Det finns bra och dåliga dagar i Åkes och Marie-Louises liv. hittar hon inte till toaletten och Åke har svårt att

Somliga dagar svara frågor.

Samtalsgruppen är ett andningshål Marie-Louises snabbare än Åkes. Sedan

sjukdomsforlopp går

några månader är hon i dagvård dagar i veckan. Det gör ett par att Carl hinner med att träffa sina vänner, spela bowling och delta i studiecirkel. en Vi hade talat dagvård i gruppen, där ñck jag idén. - om

56 Andningshål för anhöriga

Åke klarar sig själv hemma, även Inger gör dagsutflykter

om egen hand. Han trampar fortfarande kring cykel hemma i kommunen. Inger berättar att han älskar att de ska snart resa, långresa. Då får han ha mig för sig själv." Men hon göra en ger sig av själv, vet hon att det blir lite och så med maten, även om hon ställt i ordning allt i kylskåpet. Jag har fått hjälp här att inte ha så dåligt samvete. Jag måste tänka att göra det jag vill, det har jag hört från många håll,

säger Inger. Innan Helena Blomgren drog igång samtalsgruppema för

anhöriga var hon lite orolig for hur det skulle med närvaron. Skulle deltagarna kunna komma ifrån De kommer alltid och lyckas fixa det själva något sätt. - Det är viktigt att de anhöriga ordnar det själva, ska inte ta över, säger Helena. Vi uppmuntrar också de anhöriga att tänka sig själva och sina liv. Vi är medvetna att det är egna om lättare sagt än gjort. Men i kan de visa varandra att grupperna det går, rent praktiskt. Om anhörig har sökt dagvård för sin en livskamrat, uppmuntrar han Så är i gång. en annan. processen Och till våra träffar känns det legalt att åka i väg.

Svårt att planera tillvaron Livet har blivit lite mindre, umgängeskretsen trängre. Både Inger och Carl vet att deras respektive inte klarar att träffa många människor i taget. För Marie-Louise räcker det att möta ett goda vänner, Åke klarar runt bordet. par sex Egentligen vill han inte träffa folk. Men ibland bjuder jag hem någon ändå. Då tycker han att jag bestämmer hela tiden. Han blir när han inte får han vill, berättar Inger. arg som Det är jobbigt att inte kunna planera. Marie-Louise är trött och vill tidigt. Det gör det svårt med umgänget, får sova umgås eftermiddagama. Numera går inte bort om flera är samlade, det klarar hon inte av. Såväl Inger Carl har släkt och vänner de kan tala med. som Inger kan jämföra direkt med sina svägerskor, vars män har sjukdom Åke. Och i Carls och Marie-Louises samma som

bekantskapskrets finns andra personer med demenssjukdomar.

De har dessutom stor hjälp Marie-Louises väninna av som

Andningshål för anhöriga 57

hjälper dem mycket praktiskt. Till henne kan Carl ringa när det

känns tungt.

Ändå är ett andningshål. Här, runt bordet i det lilla

gruppen biblioteket, omgivna böcker och i mjuka stolar, kan de, i

av

skydd sekretessen, säga sina hjärtans mening. De kan visa sig

av glada eller ledsna, eller särade, trötta och ilskna, besvikna

sura och luttrade, hoppfulla och nedstämda. De kan berätta om vardagssituationer och känna igen sig i varandra och förmedla små och värdefulla tips. Jaha, så han har också blivit argsint, du förstår, min han är likadan. I går hade han en dålig

man, dag, hittade inte till toaletten, finns det något jag kan göra

ens Jo, jag har lagt matta bort mot toalettdörren, det hjälper

ut en flugan att hitta.

Det är lättnad att veta att jag inte är att flera har

en ensam,

-

det besvärligt, det hjälper mig att bara bördan, säger Carl. Vi

förstår varandra.

Jag måste acceptera sjukdomen. Här kan jag pysa lite,

samtalsgruppen är en ventil som behövs, säger Inger.

Överlag är de anhöriga mycket nöjda. De träffar andra och

får stöd. Jag jobbar inom dagsjukvården också och jag märker hur våra anhöriga har lättare att ta kontakt med myndigheter innan det blir akut, säger Helena.

Vilka är då resultaten verksamheten, Helena Blomgren

av som ser det

Det finns stora resurser inom familjen.

Det behövs gruppledare, med kunskap om grupper och om v

hur håller i samtalsgrupp, så att alla verkligen talar

man en med varandra. Gruppledama kan fånga upp gemensamma

teman går igen hos de anhöriga.

som Man måste träffas flera gånger for att det ska bli en grupp. Man ska kunna information. Hos står Maria,

ge oss

sjuksköterskan, for det handlar sjukdomen och

som om

Helena, kuratorn, talar känslor, också om vilka

om men

möjligheter det finns till dagvård, hur man överklagar etc.

8 Samarbete med innehåll

ger

inför döden

trygghet

Trots att de flesta svenskar dör på sjukhus, finns det många skulle vilja dö hemma, omgivna av nära och kära. Vad som är det som hindrar oss Kanske att sjukhuset står för trygghet och att vi är rädda för döden. I Emmaboda och Nybro samarbetar primärvården och kommunen med länslasarettet i Kalmar kring döende patienter. Den döendes önskemål och behov står i centrum. Med visshet att all lindrande vård och omvårdnad om fungerar hemma, vågar fler stanna hemma längre.

Leif rullas ur ambulansen och Linneahemmet i Nybro. Här står ett eget med namnskylt bredvid dörren, förberett. I rum, rummet står specialsängen, som går att höja och sänka, den som Leif ville ha. Teven är på plats och snart står parabolantenn en utanför fönstret. Sista tiden i livet ska bilderna fortsätta att strömma utifrån rymden och till Leif Intresset för sporten slocknar inte än. Sonen var här redan i går för att se till att Leif skulle ett fint Nu står han och lyssnar till samtalet mellan Leif, sjukskörum. terskan Anneli Storm och Monica Hugoson, projektledare för Srynapsen, arbetar for att skapa trygghet for människor i som livets slutskede. Ofta gäller det personer som Leif, med obotbar det kan handla andra sjukdomar. cancer, men om Någon mil härifrån ligger Elisabeth hemma i sin sängf Varantimme kommer vårdbiträdena från hemtjänsten och pysslar man henne. Ett gånger dagen är distriktssköterskan där osm par om för att sköta den medicinska övervakningen. Hjämtumören har precis gjort Elisabeth förlamad. Ändå känner hon sig så trygg attt hon vågar bo kvar. Elisabeths önskan är att dö hemma, omgiven av sina närmaste.

60 Samarbete med innehåll trygghet

ger

Länge var palliativ vård omgärdad av tystnad eller åtminstone småhyschande. Hur skulle man handskas med människor som inte går att bota Vad är en bra behandling for den snart

som ska dö Vad kan sjukvården göra för att den döende ska kunna leva livet ut

Monica Hugoson är sjuksköterska och arbetar Rehabi-

literings- och långvårdskliniken länslasarettet i Kalmar.

Länge har de svårt sjuka och döende stått i centrum för hennes omsorger och intresse. När hon ska söka orsaker till sitt engagemang, tror hon att hennes brors svåra reumatiska sjukdom kan hon har länge levt med risken att han

vara en;

skulle dö i komplikationer. Monica Hugoson är eldsjälen bakom

Synapsen.

Arne Sjöberg är överläkare Monicas klinik. Han

är en man ur vilken det sprutar idéer, ibland är trycket från strålen så starkt att omgivningen ber honom stänga kranen ett tag, eller

av åtminstone samla idéerna innan han häller dem över andra.

Ibland kommer idéerna över kopp kaffe och Monica

- en antecknar de första tankarna servett. Utifrån det kan de

en

växa och ibland slutar det inte alls som man tänkt, projektet blir mycket större och bättre, så det med Synapsen, säger

var

Arne Sjöberg.

Det känns extra bra att idéer, kreativitet och möjligheter till

ett bra förändringsarbete till nytta for patientgrupper

svaga kommer fram, samtidigt det faktiskt

som sparar pengar

..., fortsätter han.

Samarbete mellan sluten och öppen vård Det öppna klimatet är en förutsättning, det håller Monica

Hugoson med om. Men grunden for Synapsen ett annat

var

projekt hon drog i gång 1990: PRIK, Palliativt rådgivningsteam

i Kalmar län. Den gången hade någorlunda lärt sig att

man arbeta med symptomkontroll bland döende inne sjukhuset i Kalmar. Man kunde till så att patienterna mådde efter

se omständigheterna väl och hade börjat lära sig att låta avgörandet till patienterna. Nu står jag ut med smärtan Jag mår for illa, jag vill ha bättre medicin

Men vad händer sedan, när patienterna kommit hem igen Eller med dem inte kommer till avdelningen Det behövdes

som

Samarbete med innehåll ger trygghet 61

kanal mellan den öppna och den slutna vården och den en kanalen blev Monica Hugoson.

Jag flängde runt och råd i hela länet under tre år. Jag

- gav

gjorde mest punktinsatser, hjälpte till med symptomkontroll.

Det inte bara det att patienten inte mådde bra, personalen

var hade det jobbigt också. Det fanns ingen framförhållning utanför sjukhuset. vårdas hemma behövs det.

Om man

Ur dessa erfarenheterna växte idén till Synapsen, står för

som Symptomkontroll och Närhet till Anhöriga och Patienter genom Samverkan i Emmaboda och Nybro. Man skulle hitta ett system där lasarettet, primärvården och kommunen samarbetade kring de döende patienterna och skapa en så trygg situation att de sjuka själva vågar välja var de vill dö. Monica Hugoson menar att den vill dö hemma ska göra det. Men för att klara det

som krävs att den sjuke, hans anhöriga och den personal vårdar

som honom törs. Alla den sjuke måste känna sig trygga

som omger och bestämma sig för att på något sätt fixar det här. När någon försöker säga nej, mot den döendes vilja, så ryter

Monica. Och omgivningen fogar sig

Emmaboda och Nybro kommuner ingår i Synapsen. Emmaboda för att kommunen är ganska liten, har vårdcentral som är

en öppen enbart under kontorstid och ligger lagom långt från lasarettet. De milen till Kalmar åker bara när det verkligen

sex man behövs. Nybro gränsar till Kalmar i öster och till Emmaboda i väster. De båda kommunerna har ett utvecklat samarbete, där lilla Emmaboda får jourhjälp av Nybro.

Kunskap ger trygghet

Men vad skulle krävas för att skapa den eftersträvade tryggheten runt döende patienter Hur skulle förhindra att döende,

man anhöriga och vårdpersonal ringde efter ambulansen stund

en före full tid

För det första behövdes ett utvecklat samarbete mellan den slutna vården, primärvården och kommunen. Alla i kedjan måste känna till patienten och tala språk. För att uppnå detta

samma satsade projektet att samla olika yrkesgrupper med olika

huvudmän i arbetsgrupper, tillsammans arbetade fram

- som samarbetsformer. Dessutom har genomfört ett gediget

man

62 Samarbete med innehåll ger trygghet

utbildningsprogram för personal i arbetsledande ställning; distriktssköterskor, hemtjänstassistenter, joursköterskor mfl. Så ñck man fördjupad kunskap om symptomkontroll: Hur gör

när patienten känner smärta, ångest, har andnöd, mår illa Medicinsk teknik viktig del: Hur fungerar morfin-

är en annan

Hur sätter jag ett dropp Till detta kommer samtal om

pumpen

döendeprocessen: Hur är det döende Vad händer med

att vara vårdaren Men också mathållning, etik, anhörigstöd och en del moment om de sjukdomar patienterna är drabbade av.

Hur gör med den ångesten Vi har måliatt

- man egna som samla all personal haft med patienten att göra efter

som dödsfallet och titta igenom vad varit bra och mindre bra,

som

vad varit jobbigt. Det är en slags utvärdering, där kan

som stöd varandra, säger Karin Strandman är distrikts-

av som sköterska i Nybro.

I början 1997 fick Elisabeth metastaser i hjärnan och åkte

av akut till sjukhuset i Kalmar. Då hörde onkologen av sig till Monica Synapsen och berättade Elisabeths tillstånd.

om

Elisabeth skickades till universitetssjukhuset i Linköping for strålbehandling.

Detta är ett bra exempel framförhållning. Vi kände till

- Elisabeth ett veckor innan hon kom till Så det inte

par oss. var

tidigare. Sjukhuset släppte sina patienter när de var medicinskt

färdigbehandlade och kontaktade oss inte i förväg.

Planen för Elisabeth att hon efter Linköping skulle läggas

var

avdelning i Kalmar några dagar. Där skulle vårdplan

en en upprättas, i samråd mellan läkare, distriktssköterska och

hemsjukvården. Men Elisabeth ringde från Linköping och sa:

Jag vill direkt hem. Jag kommer i morgon.

Då fick snabbt göra vårdplan per telefon, där man

- en ordnade med larm och mat och kontakten med dottern. Allt var fixat när Elisabeth kom hem, säger Monica.

Det gick kort tid och så blev Elisabeth akut sjuk igen och

en for till Kalmar. Benen bar inte. Metastasen i hjärnan hade gjort henne förlamad. Från och med behövde hon hjälp med allt.

nu Men hon ville hem. i

Vi gjorde avancerad vårdplanering tillsammans med

- en mer

distriktssköterskan, hemtjänstassistenten, Elisabeth, hennes

dotter, läkare och avdelningssjuksköterska sjukhuset. Vilka hjälpmedel behöver Elisabeth Vilken symptomlindring Hur

Samarbete med innehåll ger trygghet 63

ska ordna hygienen Undvika sår Se till så hon inte ligger still för länge Mathållning Hur ska arbetet organiseras

Vi är hos Elisabeth åtta timmar dagen, berättar Lillemor

- om Bennsäter, är hemtjänstassistent i Nybro kommun. Vårdbi-

som trädena kommer två och två och av dem är alltid någon som

en känner Elisabeth sedan tidigare.

Trygghetsplats på sjukhem

Men vad händer om Elisabeth och hennes dotter en dag säger, "Nu orkar inte längre. Det är för jobbigt att vara hemma. Ansvaret känns för stort."

För det första måste Visa att ansvaret inte ligger hos

patienten eller hennes anhöriga. Ansvaret är vårt. Elisabeths dotter arbetar några timmar dagen, det är viktigt att hon inte

om känner sig bunden, säger Lillemor Bennsäter,

För det andra finns det en trygghetsplats. Alla Synapsen-

patienter är knutna till ett sjukhem de själva väljer. De vet att

de, när helst dygnet, kan ringa jouren och säga Nu

som klarar inte detta. Då tas trygghetsplatsen i anspråk. Det är vad Leif precis har gjort Linneahemmet. i

Det märkliga med trygghetsplatsen är att vetskapen om att

den finns, gör att den utnyttjas mindre, säger Siv Öijerfeldt, distriktsvårdschef i Nybro.

Patienterna är förtrogna med sin trygghetsplats. Först tillfrågas

de de kan tänka sig när de inte vill stanna kvar

var att vara hemma.

Spontant de flesta på sjukhuset, säger Monica

- svarar Hugoson. Men de känner oña inte till något annat. Då får visa vilka alternativ finns. Sjukhuset finns där ändå alltid

som som en sista utväg.

En sjuksköterska från Linneahemmet gjorde hembesök hos Leif och presenterade verksamheten.

När Leif fick veta att han skulle dö, han att han ville stanna

sa hemma så länge benen bar honom. Där är han idag. Leif småpratar med Anneli Storm och Monica Hugoson. De diskuterar sängen, medicinen, rutinerna. Anneli, som är ansvarig för avdelningen Linneahemmet, är inställd att försöka uppfylla Leifs alla önskemål. Vill du ha parabol då är det okej.

-

Vi ordnar det något sätt.

-

5 17-0593

64 Samarbete med innehåll trygghet ger

De sjuka och anhöriga har blivit kaxigare och ställer högre

krav. Och har blivit ödmjukare, säger Ebba Svensäter, sjuksköterska jouren i Nybro..

Man kan ringa dygnet runt

Men hur ska alla de cirklar kring Elisabeth, Leif personer som och de andra Synapsen-patientema, kunna hålla reda hur det

är ställt just nu Vad gör för att anhöriga och sjuka själva

man ska känna sig trygga

Alla vet att det går att hjälp dygnet runt. Ringer anhörig

en till jouren, behöver de aldrig förklara sig närmare. Personalen känner till den sjuke och hans sjukdomsbild. De kan åka ut och hjälpa till med kort varsel. Och den sjuke har ett specialnummer han kan ringa, för att slinka förbi eventuella telefonköer. Och skulle det så att det kommer akut sjuk vara en person

vårdcentralen i Nybro, samtidigt döende patient ringer

som en och har ont, så ringer jouren vidare till sjukhemmet och ber deras nattsköterska åka ut. Man hjälps åt. Dessutom finns uppgifter den sjuke många håll. Monica om Hugoson har alla samlade i pärm, jouren har anteckningar, en

trygghetsplatsen känner de sina och, kanske viktigast allt,

av den sjuke har pärm, där all information samlas. Där for en egen hemvårdare och distriktssköterska journal. Och kvinnorna från

primärvården drar sig inte för att ringa till avdelningen

sjukhuset om det är något de undrar. Och jag litar att de ringer mig, när de har bekymmer i -

Nybro och Emmaboda, säger Monica Hugoson.

Följer patientens vilja Monica Hugoson är mycket viktig for projektet. Oña piper det

till i hennes sökare, hon ringer upp och ger råd telefon eller per åker ut till den behöver hjälp. Men hon är med att inte som noga åka till patient. Far hon ut, ska distriktssköterska ensam en en eller hemvårdare med. vara r Det är en lärosituation och jag ska inte ta över, säger Monica -

Hugoson.

Samarbete med innehåll ger trygghet 65

Väl plats, bjuder hon all sin kunskap. I den ingår förmå-

gan att lyssna vad patienten egentligen önskar. Hon sprider

små solskenshistorier omkring sig. Jag fick ett samtal från distriktssköterska den - en som sa anhörige tycker att det är bäst för den sjuke sjukhus. Jag åkte ut och talade med honom. Får hon bättre vård sjukhuset än här, undrade han. "Nej, hon kan inte det bättre än här med dig. Han ville hennes bästa och osäker hur det var skulle göras och jag kunde stärka honom, säger Monica. I Nybro och Emmaboda betraktar inte längre Synapsen man som ett projekt. Det har blivit en del av verksamheten. Projekt i all ära, säger Siv Öijerfeldt. Men detta är så involverat i vår verksamhet. Det har hjälpt att strukturera oss vårt arbete. Vi kommer att fortsätta så här. Vi har trygga patienter, detta är ett väl fungerande system, säger Anneli Storm från Linneahemmet. Det har blivit naturligt att pratas vid mellan olika - man yrkesgrupper, gränserna mellan håller att suddas ut, oss

säger Inger Bergström, MAS medicinskt ansvarig sjuksköter-

ska i Nybro.

Alla kan inte göra allt, var och en gör vad är bäst på, - man säger Anneli. Vi är beroende av varandra och det är bra, säger Monica -

Hugoson.

Leif är ordentligt installerad Linneahemmet. Parabolantennen är väg. Elisabeths dotter kommer snart hem från jobbet och Monica Hugoson far en av många turer mellan Nybro och Kalmar. I nedre våningen kliniken kommer Arne ett rum

Sjöberg med integralhjälmen under Han är stolt över

armen.

sina medarbetare, stolt över Synapsen-projektet. Han tror att

riva murar, ge sig myter och föreställningar. Han vill att personalen ska blomma, vill att de ska använda de resurser de

har inom sig. Resursema finns den mänskliga kompetensen",

säger Arne Sjöberg. Det måste finnas någon inte säger nej, säger Monica - som

Hugoson.

Folk som kommer till mig och säger vågar det, brukar jag svara "Javisst och blir det fel, så hängs jag. Då brukar deras

oro släppa, säger Arne Sjöberg.

66 Samarbete med innehåll ger trygghet

Nästa steg i blir att sprida Synapsenidén runt i

processen landet att tankarna är rätt, är Synapsenfolket övertygade

om.

För att fram den bästa vården för patienterna måste det

ske i samverkan med alla inblandade, från sjukhuset och ut i

kommunen, dygnet runt, säger Siv Oijerfeldt.

9 Här förstår alla hur det känns

Högst upp i det handikappanpassade hyreshuset i Olskro-

ken ligger en av Örgrytes fyra Träffpunkter for äldre. I ett

av smårummen sitter damer med grånande eller vita sex hår. De har nämnare; samtliga har mist sin en gemensam livspartner det senaste året. För forsta gången har de firat jul och ringt in ett nytt år, då stol stått tom. en Hemskt har det varit, säger Elna och skakar på huvu- det. Skönt att det är vardag igen. Nyårsafton var värst, säger Aina. Barnen ringde och - sa vi hade en im pappa och har vi im gott nu en mamma, nytt år, lilla mamma, ändå kände jag mig så tom.

En gång i veckan träffas änkorna. De är pionjärer, är med i den forsta självhjälpsgruppen for änkor i Sverige. Det ñnns också andra slags for sörjande. Elna torkar sig i ögonvrån, grupper någon snyñar till. De stora helgerna är det värsta för de sörjande kvinnorna. Sorgearbetet kan stanna minnen väller av, fram, saknaden känns extra tyngande. Jag firade jul med barnen, fast jag hellre hade stannat u hemma, säger Margareta. Jag kunde inte göra dem besvikna. Jag gick undan när jag kände mig ledsen och bambamen ett av kom och kramade mig. Jag vill inte förstöra deras

om glädje

med min sorg.

Initiativtagare till änka-till-änka-gruppema är Agneta Grimby,

forskare och psykolog vid Geriatriska kliniken Östra,

Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Hon har lånat idén från USA, där änkegrupper funnits länge. Änkegruppema har kommit till i anslutning till hennes forskningsprojekt

om änkepersoner och deras sorg. Vad händer med den efterlevande, sedan den anhörige gått bort Hur ut Hur ser sorgeprocessen ska vårdapparaten förhålla sig till den

sörjande

70 Här förstår alla hur det känns

Det är frågor Agneta söker på i Änke-

som Grimby svaren

personsprojektet, ett utvecklings- och forskningsprojekt stött av

flera finansiärer. De närmast anhöriga make/maka, sambo eller

särbo till dem dör sjukhusets geriatriska klinik erbjuds

som

ett årslångt stöd och rådgivning av sjuksköterska, läkare,

psykolog och kurator. Sammanlagt intervjuas ett 60-tal Eivor Niklasson, pensionerad sjuksköterska, besöker

personer. dem månad, tre månader och tolv månader efter dödsfallet,

en for att ställa lång rad frågor hälsa och sorg. Agneta tror

en om att tidig uppsökande verksamhet och stöd under det första sorgeåret kan leda till att den .sörjande mår bättre, får lättare att fungera socialt igen och att det minskar belastningen for familjen, sjukvården och samhällsekonomin. De arbetar fram en

metod for bemötande sörjande anhöriga.

av

De flesta är tacksamma att ösa sig sin till en

- ur sorg neutral berättar Agneta.

person,

Eftersom de sörjande är äldre, tyckte Agneta att det krävdes en äldre, erfaren person för intervjuarbetet. Hon korn i kontakt

med Eivor, själv gjort ett undersökningar döende

som par om

patienter och deras anhöriga. Omhändertagande döende

av och deras anhöriga, intervjuer med anhöriga till personer som avlidit Vasa sjukhus.

Eivor visade sig vara den perfekta intervjuaren. Den beräknade intervjutiden är en och halv timme, ofta tar det väl så

en men lång tid. Det brukar vara dukat med kaffe när Eivor kommer.

Häromdagen satt jag tyst och lyssnade en dam i fyra

timmar. Det gäller att kunna lyssna, att de känner att de står i centrum, säger Eivor.

Det är lätt att föreställa sig Eivor med en gammaldags

sjuksköterskeuniform.

Trots att jag är över femtio brukar änkorna ibland kalla mig flicka lilla, säger Agneta. Intervjuaren måste vara en person

med rejäl livserfarenhet, den sörjande respekterar och vill

som anförtro sig till.

Änkan förnimmer den döde Agneta Grimby har intresserat sig for sorgeprocessen länge.

Hennes doktorsavhandling 1995 handlar bland annat om något

skrämmer många sörjande; förnimmelser av den döde som

Här förstår alla hur det känns 71

livskarnraten. Förnimmelser är mycket vanliga, i Agnetas undersökning hela 82 procent. Hustrun känner makens närvaro, ser honom sitta i stolen vid köksbordet, hör honom tala. Mannen känner hur hon smeker hans kind.

Det är helt normalt, säger Agneta Grimby. Men många är

oroliga för att de håller att tappa förståndet, tror att de är

sina upplevelser och törs inte berätta för omgivensamma om ningen. Ändå är nästan alla glada och tacksamma för de korta återseendena med den innerligt saknade. Det hjälper och lindrar i sorgen.

När Agneta berättade i massmedia Änkepersonsprojektet

om och om sådana förnimmelser hörde flera änkor av sig spontant och ville delta. Så föddes idén att starta änkegrupper ute

om

stan.

Det finns ett stort behov tröst och stöd för sörjande ute

- av i samhället. Därför har Änkepersonsprojektet vidgat sin verksamhet att knyta kontakter med olika stadsdelscent-

genom

i Göteborg, säger Agneta. Vi erbjuder hjälp till Självhjälp

ra

att deltagarna får ventilera sina känslor och reaktioner genom

förlusten med andra i samma situation.

Delar sin arbetstid håller Agneta Grimby till i ett krypin

av vindsvåningen Vasa sjukhus. Uppför de tunga trapporna trampar hennes änkor. Det hörs snabb andning vid Agnetas dörr. Där står Ethel Svensson. Hon såg Agneta första gången i Västnytt, berättandes projektet, och ringde Då hade

om upp. det bara gått några månader sedan hon mist Birger, hon

som levt ett långt liv tillsammans med. Agneta och Ethel föll for varandra direkt. Det är Ethel som leder änkegrupperna

Träffpunkten i Olskroken.

Ingen anar att damerna Träffpunkten är änkor, förrän de börjar tala med varandra. De känner trygghet i Även

gruppen.

omständigheterna kring makarnas död skiljer sig har de

om den livssituationen Gruppens träffar är ett stöd

nya gemensam. och något att fram emot. De blir lite av ett skydd mot

se omvärlden.

Sorg är förändring. I kan man hitta vägar att lösa - grupperna

problem och utgår ifrån sin egen erfarenhet. gemensamma man Träñäma blir både till Självhjälp och ömsesidig hjälp, säger

Agneta.

6 17-0593

72 Här förstår alla hur det känns

I gruppen kan man svar stora frågor av typen När slutar sorgeperioden Är det något fel mig eftersom jag inte kan sluta sörja Finns det någon gyllene regel for hur man

sörjer

Kvinnorna runt bordet har kommit olika långt i sin sorgebearbetning. De har kommit kortare kan lära dem är

som av som steget fore. Några har fortfarande svårt att acceptera att maken är död. Elnas man dog knall och fall, hon fick aldrig säga adjö, Ainas man led av en sjukdom som gjorde att hans tillstånd forsämrades gradvis. Det kan orsakerna till att Elna

vara en av

inte hunnit lika långt i sorgebearbetningen.

Första gången en änkegrupp träffas blir det känslosamt. Alla berättar om sina erfarenheter, många gråter och vittnar om reaktioner som andra känner igen. "Jag trodde jag var tokig ibland. Mötet med blir bekräftelse att inte

gruppen en man blivit tokig och att det inte finns någon given mall för sorgearbete.

Jag skvätte lite här och lite där, berättar Ethel. Jag sa lite till

barnen, inte allt. De miste far. Jag ville inte belasta

men en dem med för mycket.

Det Ethel säger gäller för de flesta. De har inte haft något ordentligt forum att tala om sorg och saknad även om flera av dem vittnar om att kyrkans diakoni välkomnat dem alla till samtal.

En av gnmdprinciperna för de amerikanska änkegrupperna är att de ska bestå enbart änkor. Då känner deltagarna att de

av kan komma de är. Det är tillåtet att komma rödgråten, att

som snyña till och ingen ställer krav utseendet. Är det någon

som inte kommer till träffen, förstår de andra att idag det for

var tungt, och gruppledaren slår signal och hör hur det är.

en senare

Vi öppnar oss infor varandra här, säger Elna. Det kan jag

inte göra for vem som helst.

Denna träff äger rum i januari 1997. Prins Bertils begravning har nyligen ägt Det är forsta gången träffas i år.

rum. gruppen De har genomlevt sin forsta jul, sitt forsta nyår och

ensamma alla är glada for att helgerna är över.

Äntligen är det vardag igen. Nu kan jag fylla tiden med

aktiviteter. Jag tycker att det är skönt så länge kvällen kommer fort, då slipper jag känna hur lång den tiden är, suckar

ensamma Aina.

Här förstår alla hur det känns 73

Första månaden etter Stigs bortgång det lättare. Då

- var var jag fortfarande i ett chocktillstånd. Då visste jag varken vad jag

eller gjorde. Nu har det långsamt börjat upp för mig att sa han inte kommer tillbaka, säger Elna.

Men du har dina bam, säger min bror och svägerska. Men

det är inte Tage som jag levt tillsammans med i mer än femtio år. Det begriper de inte. Ibland blir jag arg dem, fast jag

egentligen är ledsen, säger Ingrid.

Här förstår alla hur det känns De andra nickar igenkännande. Omgivningens brist förståelse är så kännbar för dem. Deras erfarenhet säger dem att sorgen

känner inför makes död inte kan förstås, förrän man en man själv är där.

För mig är det en tröst att andra änkor har det likadant,

säger Aina. Det ger mig styrka att jag inte är ensam.

När jag tittade prins Bertils begravning, tänkte jag

- Ernst hela tiden. Han min prins. Jag jämförde mig själv med

var prinsessan Lilian. Kanske hennes liv ställs om nu Kanske hon också glöms av Våra prinsar är inte med längre, glöm inte bort mej, den känslan hade jag, säger Maria med bruten röst.

I änkegruppen är alla jämlika, ömsesidigheten är det viktiga.

Folk står vid sidan lägger ofta for stora

- som mera av sorgen

förväntningar den sörjande vad gäller återhämtning.

Medsystrarna i sorgen vet att det tar tid att komma igenom,

men aldrig över förlusten, säger Agneta. Till änkegrupperna kommer sjuksköterska, dietist,

en en en psykolog och kurator för frågestunder, där änkorna kan

en

fråga om hälsa, känslor och praktiska, vardagliga problem.

Deltagarna skriver lista med frågor de vill ha klarhet i

en som eller diskutera och som experterna går igenom vid sitt besök hos gruppen.

Ofta går och grubblar över någonting, kommer sig

- man men inte för att söka information, särskilt i situation då är

en man

trött och initiativlös, säger Agneta.

Även har vill nå vidare

om grupperna sorgen gemensam, man än att bearbeta det hänt. Grupperna kan fungera

som som en

väg ut i samhället, hjälp till Självhjälp. Kvinnorna har möjlig-

en

74 Här förstår alla hur det känns

heter att knyta vänskapsband, och så småningom hitta på

aktiviteter tillsammans.

Ethel vandrar bordet runt med sina pepparkaksbruna ögon.

Förra gången talade att hitta något trevligt tillsam-

om

Vad tycker ni, undrar Ethel. mans.

Diskussionen är genast i gång. Det är så mycket kvinnorna runt bordet har svårt att tänka sig att göra själva. J går inte

ag

bio själv", "Jag har inte varit teater sedan Tage dog, Jag vågar inte ut kvällen. En och har redan börjat

annan prova på.

Min dotter har tagit med mig till Konserthuset. Jag trodde

väl aldrig att jag skulle något sådant. Vi kanske kunde gå

tillsammans, säger Maria.

Varför inte gå lunchteater eller till Göteborgs museum,

-

titta gamla Göteborg, föreslår Ethel. där kan man

Egentligen skulle jag väl kunna göra sånt här med mina

gamla väninnor. Men jag har inte tillräckligt bra kontakt med dem längre, suckar Elna.

Samtalet vindlar sig Göteborg. En änkoma har sina

ut ur av rötter Tjörn, andra i samhällen i andra delar av Bohuslän. I tankarna finns utflykter och bussresor till när och fjärran. En tur till Ven

Gruppmedlemmamas tankar har börjat kretsa kring vardagliga

ting. Flera dem har passerat det forsta kritiska stadiet. Det

av finns något slags framtid. Då och då rungar skratten runt bordet.

Sorg är inte bara elände, det är utveckling, många hittar så

-

småningom en ny orientering, nya världar, nya saker att glädjas

åt.

Agneta att det kan bra i sig att dela svår

menar vara en erfarenhet med andra och våga visa spontana känslor.

Ännu finns bara med kvinnor. Änkemän är svårare att

grupper fånga upp i stödverksamhet.

Karlar ska alltid bemästra sina svårigheter egen hand,

säger Agneta. Men har intresserade änkemän här i stadsdelen. Kaffet är urdrucket och bullfaten tömda. Det är lite oro runt bordet. Nu är det hem till ensamheten igen. Några kinder väts. Ändå finns visst hopp, kanske lite i luften.

glädje

Vi igen, vecka. Då ska äta semlor, säger Ethel.

- ses om en

Här förstår alla hur det känns 75

Sammanfattningsvis menar Agneta Grimby att änkegrupperna

kan leda till att den sörjande lättare kan

släppa människor i tillvaron igen, vänner -

sluta helt upptagen förlusten och bara se till de egna ° vara av

bekymren

förstående och lyhörd for andra - bli mer

känna att varken måste vara gift eller lycklig - man

slippa förklara eller ursäkta sina reaktioner °

identifiera sina känslor inför det hänt och händer ° som

bättre självförtroende och ökat oberoende -

lära sig, de andra, olika sätt att hantera sorgen, att se - av

alternativen i tillvaron känna sig för andra

- som en resurs

fylla tiden med något meningsfullt.

-

V

Dt§xiitçnn;nan1

V

å

10 slutord

Några

Jag anknyter till mitt förord och hoppas att Du som läsare av den här skriften vill fundera över de exempel som speglats. De är inte "färdiga" i alla detaljer. En verksamhet behöver ständigt utveckla sitt innehåll.

Min avsikt är att exemplen skall leda till uppslagsrika diskussioner och nya initiativ for att skapa bättre bemötande av äldre. Hur gör t.ex. för att goda projekt skall kunna

man fortsätta i ordinarie verksamhet Vad är egentligen ett hem

en för en gammal person Vilket stöd behöver man som anhörig och personal när man ger omvårdnad till äldre med demenssjukdomar Vilka kunskaper behöver man om ñmlçtionsnedsättningar hos äldre Hur känns det att som anhörig hälsa någon

sjukhemmet Frågorna är många Enligt min mening är det ett viktigt

inslag i god vård och att får tid att ställa frågor

omsorg man och reflektera över de insatser erbjuds äldre och deras

som anhöriga. Det är också väsentligt att hittar sina "lokala

man svar". Förutsättningarna for vård och omsorg skiftar mellan olika landsting och olika kommuner; det är att

gemensamma

upprätthålla kraven det goda innehållet, präglat av respekt

för självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet for

äldre.

I förordet nämns att jag har tillgång till ett större antal exempel, jag vill använda underlag i mitt kommande

som som slutbetänkande. Jag kan deras innehåll konstatera att det

av finns många goda krañer inom vården och äldre.

omsorgen om Här vill jag övergripande berätta dem. Jag hänvisar i övrigt

om till en stencilerad förteckning med inskickade exempel från kommuner och landsting. Enligt förordet kan den erhållas från

utredningens sekretariat.

78 Några slutord

Efterlysningen Hösten 1996 gick jag ut med efterlysning goda exempel

en av

målmedvetet arbete med kvalitetsutveckling "där frågan

om bemötande av äldre är ett viktigt inslag". Förfrågan riktades till landets samtliga kommuner och landsting. Enligt mitt utredningsuppdrag frågade jag också eller "lokalt fastställda politiska mål/riktlinjer för kvalitet och bemötande äldre" samt hur

av

mål/riktlinjer följs upp.

101 kommuner inkl. kommun- och stadsdelar respektive 14 landsting inkl. delverksamheter inom landsting skickade exempel. Dessutom fanns några "övriga", t.ex. vissa

samverkansprojekt mellan flera olika intressenter.

Antalet kommuner och landsting är dock långt ifrån identiskt med det antal projekt/verksamheter som kom till min kännedom. Många har sänt ett flertal exempel, vittnar hur

som om

projekt och eldsjälar kan sprida ringar vattnet. Tillfrågade

kommuner och landsting hade möjlighet att också förmedla

projektrapporter o.dyl. till utredningen och det skedde rikligt.

- Bakgrunden till projektens start varierar, ibland har det handlat

om åtgärder till följd ekonomisk åtstramning. Andra har

av

börjat sin projektverksamhet för att brukare, anhöriga eller

personal påpekat brister; återigen andra har stimulerats till nya

insatser utbildningsverksamhet o.dyl.

genom

Man kunde särskild blankett meddela inte önskade

om man redovisa några exempel. Det gjorde 75 kommuner inkl. kommun- och stadsdelar och 8 landsting, väl spridda över landet. Egentligen är jag mycket intresserad dessa nejsvar,

av men tiden har inte tillåtit ytterligare kontakter. Vissa hörde

nu

av sig och motiv tidsbrist, omorganisation o.dyl. -jag

gav som är övertygad om att det även i dessa kommuner och landsting finns goda exempel att beskriva. Några skickade de måldokument som skall styra verksamheten.

Genom kortfattade kommentarer under några rubriker skall jag här översiktligt bilden vad idéerna och projekten handlar

ge av

om. Uppdelningen blir schematisk, då ett och projekt

samma kan avse flera olika områden. Jag vill också nämna att jag, inför överväganden och förslag i mitt slutbetänkande, kommer att närmare studera projekt

som inkommit från andra än kommuner och landsting. Jag bl.

avser a.

projekt inom den fackliga rörelsen och från pensionärs- och

Några slutord 79

handikapporganisationer. Vidare tar jag del av erfarenheter som vunnits genom projekt finansierade av statliga medel som

förmedlats via Socialstyrelsen och Handikappinstitutet t.ex.

olika projekt och insatser för rehabilitering och de sk. Ädel 50-

projekten.

Om äldre Det är glädjande att se ett stort intresse för att undersöka vad äldre själva hälso- och sjukvård och den de får

anser om omsorg i sina hem eller i särskilda boendeformer. Brukarundersökning-

ar genom enkäter eller personliga intervjuer är vanliga i

- skörden exempel. Ibland förekommer de del i större

av som arbeten för att undersöka, utveckla och säkra kvalitet i vård och

omsorg. I några exempel kopplas brukarundersökningen till

innehållsrika projekt med förebyggande syfte att ändra kost-

vanor, stärka konditionen och allmänt kontrollera hälsan hos enskilda i olika åldersgrupper. Positivt i dessa fall

är att man

verkar med en helhetssyn, både fysiska och psykiska behov

beaktas.

Projekten kan också handla om att inhämta kunskap om och Öka enskildas välbefinnande i situationer innebär funk-

som tionsförluster, exempelvis då blir beroende rullstol, får

man av

afasi, lider av cancer- eller demenssjukdomar.

Till detta projektområde hör också ett flertal projekt

om

rehabilitering; sjukhus, i övergången mellan sjukhus och

olika bostadsformer, samt i hemmiljö. Det finns mycket kon-

struktiv teori och praktik om samverkan mellan huvudmän, specialistområden och olika slags insatser för enskilda och

anhöriga. Vårdprocesser vårdkedjor utvecklas och personal

av olika kategorier får fördjupad kunskap både inom sina yrkesområden, i etiska frågor och beträffande god samverkan. På många håll utvecklar individuell vård- och rehabilite-

man

ringsplanering. Rappoiteringssystem patientburna omvård-

som

nadsjoumaler förbättras och vårdprogram med tydliga åtagan-

den för kommuner och landsting bl.a. beträffande demensvård

förverkligas med god medverkan olika yrkesföreträdare.

av

Dagvårcl dagverksamhet i övrigt samt jriticisaktiviter är fokus

i några projekt. I vissa beskrivs innehållet även i anhörigperspektiv, dvs. verksamma avlösnings- och stödinsatser.

som

80 Några slutord

Det finns också ett antal utvecklingsarbeten direkt berör

som bemotandefrágor, t.ex. rutiner for det viktiga "första mötet" med en verksamhet. Jag vill dock påpeka att bemötandefrågor även ingår väsentliga delar i ett flertal andra projekt och är

som väl integrerade i dessa. Det kan gälla allt från kvaliteter i ambulansvård till de projekt uppehåller sig vid temat "vård

som i livets slutskede".

De projekt har inriktningen mot äldre i vård och omsorg

som har ofta också perspektivet att undersöka anhörigas synpunkter, avlösa dem i deras insatser och stärka bemötandet av dem i svåra situationer, bl.a. vid dödsfall.

Inflytandemojligheter, som behandlas i några utvecklingsarbe-

ten, såväl brukarna deras anhöriga, t.ex. i former

avser som som "brukarråd" eller "brukarstyrelser" vid olika enheter för vård och Man vill också stärka inflytandet att Öka

omsorg. genom enskildas kunskaper om egen vård och behandling, ibland i form

temadagar o.dyl. där också personalen deltar.

av Behovsbedömning, individuell planering liksom dokumentation med kunskap och respekt för enskildas synpunkter for-

om

bättras också projekt- och utvecklingsarbete.

genom

Det finns utöver nämnda områden flera andra exempel

som syftar till att höja enskildas livskvalitet. Hit kan t.ex. räknas åtgärder for att förbättra tillgänglighet och kommunikationer i lokalsamhället.

Om anhöriga

Anhöriga, deras situation och behov psykologiskt och

av praktiskt stod samt information och kunskaper olika till-

om stånd hos åldrande står i blickpunkten för flera

personer, projekt eller finns som delprojekt i större utvecklingsarbeten. Att inhämta anhörigas synpunkter på vård och genom

omsorg enkäter eller personliga intervjuer är vanligt, liksom att verka

for deras inflytande i olika former. Flera projekt utvecklar möjligheter för anhöriga att träffa

andra är i motsvarande situation. Genom "träffpunkter",

som studiecirkel- och annan gruppverksamhet, kan anhöriga dels

och fördjupade kunskaper, t.ex. demenssjukdomar, dels

nya om

ömsesidigt stödja varandra.

Några slutord 81

Gemensamma temadagar och diskussionsgrupper för anhöri-

och personal förekommer med ämnen "vård i livets ga som slutskede". Det finns också andra stödformer texefterlevande-

samtal, självhjälpsgrupper som ger praktisk och psykologisk

hjälp till enskilda när deras närstående dött.

Den dagvård som presenteras i vissa projekt är ett av flera sätt

att utveckla avlösningsalternativ for anhöriga.

Indirekt riktas insatser till anhöriga att många utbild-

genom ningsinslag för personal handlar om anhöriga, deras situation och relationer till personal av olika kategorier. Behovet av ett gott bemötande anhöriga understryks i flera projekt med

av syñe att underlätta svåra situationer vård i livets slutskede,

som

vid dödsfall eller när någon insjuknar i bl.a. demenssjukdomar.

I vissa utvecklingsarbeten förekommer en särskild inriktning

"övergångssituationer", dvs. vid enskildas flyttning till särskild

boendeform eller då någon form korttidsvård skall tas i bruk.

av

Personalutbildning och andra insatser för att öka

yrkeskunnande m.m.

Den största andelen insända exempel handlar utbildnings-

om

och fortbildningsaktiviteter liksom handledning for personal

av

olika yrkeskategorier. Ibland omfattar utbildningsinsatserna all

personal inom äldreomsorgen i en kommun eller exempelvis alla

berörda av rehabiliteringsprocessen beträffande vissa

grupper av medicinskt färdigbehandlade I andra projekt gäller utbild-

osv.

ningen enstaka arbetslag eller viss yrkeskategori vid några

vårdenheter.

Det rör sig både kortvariga aktiviteter temadagar

om som

och långvariga, flerveckorskurser. Ämnena kan

vara mera allmänt inriktade geriatrik, rehabiliterings- och samverkans-

som

frågor. De kan också specifika vanligen uppkomna

vara genom "lokala behov" t.ex. demensvård, relationer till anhöriga,

om

hemsjukvård, inlevelseformåga empati, forflyttningsmetodik,

-

behovsbedömning, bemötande äldre. Att förebygga över-

av

grepp är ett annnat viktigt inslag i personalutbildningar och

förekommer i några projekt. Ytterligare andra handlar

om arbetssätt, t.ex. att förena sociala och medicinska insatser

sjukhem.

82 Några slutord

I ett antal projekt uppmärksammas även arbetsmiljöfrågor

som rörlig arbetstid, förbättrad samverkan inom arbetslaget och

med intresseorganisationer, delegering samt förebyggande

åtgärder mot "utbrändhet" m.m.

Att ta tillvara personalens egna idéer till förändring och utveckla kompetens i "lärande organisationer" är ett vitalt ämne för flera projekt.

Förbättrade och underlättande rutiner skapar struktur i

som arbetet förekommer i ett flertal projekt. Det rör t.ex. checklistor och broschyrer för att allsidigt informera enskilda och deras

anhöriga, behovsbedömning, individuell planering och doku-

mentation. Några projekt syftar till att öka kunnandet

om att se, beskriva och utvärdera den egna verksamheten.

Målbeskrivningar och riktlinjer strategier för

-

kvalitetsutveckling

Sådana finns främst i de många kvalitetssäkringsprojekt

som sänts till mig från såväl kommuner landsting. Många har

som

arbetat fram "policy för äldreomsorgen" eller "program". I vissa fall medföljer utvärderingsinstrument och beskrivningar

av hittills vunna erfarenheter. Etiska grunddokument finns även liksom riktlinjer i specifika frågor beträffande kontaktman-

som naskap och dess innehåll samt policy hjälpmedel, läkeme-

om delshantering osv. Riktlinjer for vårdkedjor och tätare samverkan huvudmän emellan är ett väsentligt inslag.

På flera håll arbetar processinriktat för att samman-

man en hållen strategi med övergripande mål som sedan bryts ner till lokala delmål med medverkan närmast berörd personal. Man

av har framställt belysande dokument pedagogiskt förklarar

som syfte, arbetssätt och möjligheter till utvärdering. Det är material

också används vid utbildning och introduktion personal. som av

Flera har också inriktningen att skapa självförtroende och

stolthet över den verksamhet bedrivs.

som

Några slutord 83

Övriga projektämnen

Det finns rik flora delprojekt som i många fall är kopplade

en av till tidigare nämnda ämnen. Jag bl.a. olika projekt för att

avser stärka informationsflödet både inom verksamheter och utåt mot samhället i övrigt. Hit kan också räknas olika ansatser för att skapa nätverk för informations- och kunskapsutbyte. Man är angelägen att i målbeskrivningar och i processer för att

om

skapa kvalitetsmål framhäva betydelsen olika yrkeskatego-

av riers arbete; olika röster skall höras.

Avslutningsvis

Med dessa korta inblickar i ett rikt projektmaterial vill jag till sist förmedla uppfattning hör samman med mina

en som

upplevelser av det kartläggningsbetänkande SOU 1997:51

som överlämnas samtidigt med denna rapport.

Det handlar bristerna i vård, och bemötande och

om omsorg

i många stycken upprörande läsning. Den kan lätt förmed-

är en

uppgivenhet och tvivel inför möjligheterna att förändra till det bättre. Därför är det viktigt att också se andra bilder. I kart-

läggningen brister skymtar flera positiva förslag det är

av som

tillvara. Ännu tydligare är de ljusa bilderna här i

viktigt att ta projekten visar god vilja och framgångsrika inte alltid

som men

enkla vägar till förändring. Det gäller både avslutade, påbörjade och planerade projekt liksom i måldokument och riktlinjer.

Vi måste ta fasta att botemedel mot brister och missförhål-

verkligheten. Den kunskapen måste spridas och

landenfinnsi

användas tillsammans med den inlevelse projekten förmed-

som lar.

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan stegför steg.U. 32. Följdlagstiftningtill miljöbalken.M. . lnkomstskattelag,del I-lII. Fi. 33. Att lära övergränser.En studieavOECD:s . Fastighetsdataregister.Ju. förvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinformation. M. 34.Övervakning miljön. M. . av Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödför 35.Ny kursi trañkpolitiken+ bilagor. K. . arbetshandikappade.A. 36.Bekämpandeav penningtvätt.Fi.

O Länsstyrelsemasroll i trañk- och fordonsfrágor.K. 37. Ett tekniskt forskningsinstituti Göteborg.U. . Byråkratini backspegeln.Femtio åravförändring 38. Myndigheteller marknad. . sexförvaltningsomráden.Fi. Statsförvaltningensolika verksamhetsformer.Fi.

Rösterombarnsoch ungdomarspsykiskahälsa. 39. Integritet Offentlighet Informationsteknik.Ju. . Flexibel förvaltning. Förändringoch verksam- 40. Ungaoch arbete.In. . hetsanpassning statsförvaltningensav 41 Statenoch trossamfunden . struktur. Fi. Rättslig reglering

10.Ansvaretför valutapolitiken.Fi. Grundlag ll. Skatter,miljö och sysselsättning.Fi. Lagom trossamfund - 12.IT-problem inför 2000-skiftet.Referatoch Lagom Svenskakyrkan. Ku. slutsatserfrån enhearinganordnadav 42. Statenoch trossamfunden

IT-kommissionenden 18december. Begravningsverksamheten.Ku.

IT-kommissionensrapport1/97. K. 43. Statenoch trossamfunden

13.Regionpolitikför hela Sverige.N. Den kulturhistoriskt värdefullakyrkliga egendomen

14.IT i kulturenstjänst. Ku. och de kyrkliga arkiven. Ku.

Det svärasamspelet.Resultatstymingensframväxt 44.Statenoch trossamfunden . och problematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku.

16.Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45. Statenoch trossamfunden

17.Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Stöd,skatterochfinansiering.Ku.

+ Bilagor. Fi. 46. Statenoch trossamfunden

18.Granskningav granskning. Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.Ku.

Den statligarevisioneni Sverigeoch Danmark.Fi. 47.Statenochtrossamfunden

19.Bättreinformationomkonsumentpriser.In. Den kyrkliga egendomen.Ku.

20.Konkurrenslagen1993-1996.N. 48. Arbetsgivarpolitik i staten.

21. Växa i lärande.Förslagtill läroplanför barnoch För kompetensoch resultat.Fi.

unga6vl6 år. U. 49. Grundlagsskyddför nyamedier. Ju.

22.Aktiebolagetskapital. Ju. 50. Alternativa utvecklingsvägarför EU:s

23.Digital demokr@ti.Ett seminariumomTeknik, gemensammajordbrukspolitik. Jo.

demokratioch delaktighetden 8 november1996 5 Brister i omsorg . anordnatav Folkomröstningsutredningen,IT- en frågaom bemötande äldre.av S. kommissionenoch Kommunikationsforsknings- 52. Omsorgmedkunskapoch inlevelse

beredningen.IT-kommissionensrapport2/97. K. en frågaombemötande äldre. S.av - 24. Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. S. - 25. Svensk EU-fat. Jo. mat - 26.EU:sjordbrukspolitik och den globalalivsmedels-

försörjningen.Jo.

27. Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi.

28. demokratinsI tjänst. Statstjänstemannensroll och

vårt offentligaetos.Fi.

29. Barnpornograñfrâgan.

Innehavskriminaliseringm.m. Ju,

30. Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför

svenskstatsförvaltning.Fi.

3 .Kristallkulan trettonrösteromframtiden. - IT-kommissionensrapport3/97. K.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Jtustitiedepartementet Att läraöver gränser.En studieav OECD:s

förvaltningspolitiskasamarbete.33 Faistighetsdataregister.3

Bekämpande penningtvätt.36av Alktiebolagetskapital. 22

Myndigheteller marknad. Batrnpornografifrágan.

Statsförvaltningensolika verksamhetsformer.38 lmnehavskriminaliseringm.m. 29 lmtegritet Offentlighet Informationsteknik.39 Arbetsgivarpolitiki staten.

För kompetensoch resultat. 48 Grrundlagsskyddför nya medier. 49

Utbildningsdepartementet Scocialdepartementet

Dennyagymnasieskolan stegför steg.l Röster ombarnsochungdomarspsykiskahälsa.8 -

Växa i lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 24-

unga6-16 år. 21 Brrister i omsorg

Ett teknisktforskningsinstituti Göteborg.37

:enfrågaombemötande äldre. 51av - Ormsorgmedkunskapoch inlevelse

Jordbruksdepartementet

en frågaombemötande äldre. 52av -

Svensk på EUvfat. 25

mat - Klommunikationsdepartementet EU:s jordbrukspolitik och denglobalalivsmedels-

försörjningen. 26 Läinsstyrelsernasroll i trañk- och fordonsfrágor.6

Alternativa utvecklingsvägarför EU:s IT-problem inför ZOOO-skiftet.Referatoch slutsatser

gemensammajordbmkspolitik. 50 fráin enhearinganordnadavIT-kommissionenden

184december.IT-kommissionensrapportl/97. 12

Arbetsmarknadsdepartementet Ditgital demokr@ti.Ett seminariumomTeknik,

Aktivt lönebidrag.Ett effektivarestödför demokrati och delaktighetden8 november1996 antordnat Folkomröstningsutredningen,IT- arbetshandikappade.5

av kmmmissionenoch Kommunikationsforsknings

Kulturdepartementet betredningen.IT-kommissionensrapport2/97. 23 Krristallkulan trettonröster framtiden. IT i kulturenstjänst.14

- om lTf-kommissionensrapport3/97. 31 Statenoch trossamfunden

Nyykurs i trañkpolitiken + bilagor. 35 Rättsligreglering

Grundlag

-

Fiinansdepartementet Lag omtrossamfund

lnl-komstskattelag,del I-III. 2 Lag omSvenskakyrkan. 41

- By/rákratini backspegeln.Femtioår förändring Statenoch trossamfunden

av

förvaltningsomráden.7 Begravningsverksamheten.42 Sêlx Flcexibelförvaltning. Förändringoch verksam- Statenoch trossamfunden

hettsanpassning statsförvaltningensstruktur. 9 Denkulturhistoriskt värdefullakyrkliga egendomenoch

av

för valutapolitiken.10 de kyrkliga arkiven. 43 Amsvaret Skzatter,miljö ochsysselsättning.1 l Statenoch trossamfunden

De:t svårasamspelet.Resultatstymingensframväxt Svenskakyrkanspersonal.44

oclh problematik. 15 Statenoch trossamfunden

Skratter,tjänsteroch sysselsättning. Stöd, skatteroch finansiering.45

Bilagor. 17 Statenoch trossamfunden + Grranskning granskning. Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.46

av Deanstatligarevisioneni Sverigeoch Danmark.18 Statenoch trossamfunden

Kontroll ReavinstVärdepapper.27 Den kyrkliga egendomen.47

I dlemokratinstjänst. Statstjänstemannensroll och

vátrt offentligaetos.28

Euiropaoch staten.Europeiseringensbetydelseför

sveenskstatsförvaltning.30

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Närings- och handelsdepartementet

Regionpolitikför hela Sverige.13 Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16 Konkurrenslagen1993-1996.20 Inrikesdepartementet Bättreinformationom Konsumentpriser.19 Ungaoch arbete.40

Miljödepartementet

Förbättradmiljöinfonnation. 4 Följdlagstiftningtill miljöbalken.32 Övervakningav miljön. 34

vtsüo

âäâ