SOU 1998:60

Kring Hallandsåsen delrapport från Tunnelkommissionen

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Kring

Hallandsåsen

i VVVVVVVVVV

min

w Statens offentliga utredningar

WW 1998:60

w Miljödepartementet

Hallandsåsen

Kring

Delrapport från Tunnelkommissionen

Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

E-post: fritzes.0rder@liber.se

Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning

Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10

Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20922-5 Stockholm 1998 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Miljödepartementet

Regeringen beslutade vid sitt sammanträde den 20 oktober 1997 att tillkalla en kommission med anledning av det inträffat följd

som som en av tunnelbygget genom Hallandsåsen dir 1997: 124.

Den 27 oktober 1997 förordnade statsrådet Anna Lindh generaldirektören för Konsumentverket Axel Edling till ordförande i kommissionen. Samma dag förordnades ledamöter i kommissionen rektorn

som Sigbrit Franke, dåvarande landshövdingen Gösta Gunnarsson, professorn Sten Orrenius samt journalisten Ewonne Winblad.

Länsrådet Göran Enander förordnades den 12 december 1997 till expert i kommissionen.

Dåvarande rådmannen och numera hovrättsrådet Anna Mörner förordnades den 25 november l997 till huvudsekreterare. Den 2 december 1997 förordnades hovrättsassessom Lena Petersson till sekreterare.

Vi har antagit namnet Tunnelkommissionen.

Vi får härmed överlämna vår delrapport.

Stockholm i maj 1998

Axel Edling

Sigbrit Franke Gösta Gunnarsson

Sten Orrenius Ewonne Winblad

/Anna Mörner

Lena Petersson

1 och dess

Uppdraget genomförande

I början av 1990-talet påbörjades ett arbete med att lägga del

en av Västkustbanan i tunnel genom Hallandsåsen. Bygget har orsakat att grundvattnets nivå har sjunkit avsevärt än förväntat, framför allt

mer kring tunnelns norra del. Det har dessutom visat sig att ett kemiskt

medel, Rhoca Gil, använts för att täta i tunneln har lett till skador för

som människor, djur och miljö. Dessa konsekvenser tunnelbygget har

av tilldragit sig mycket stor uppmärksamhet i hela landet. Händelsema har fått en katastrofdimension.

l l Uppdraget

I direktiven dir 1997: 124, se bilaga l redogörs kortfattat för bakgrunden till det inträffade och till särskild kommission har tillkallats.

att en Kommissionens uppdrag omfattar enligt direktiven sammanfattningsvis följande.

"Kommissionen skall

redovisa de kemikalie-, vatten-, och övriga miljöfrågor inklusive -

hushållningsfrågor samt frågor om livsmedel och arbetsmiljö, som

har samband med tunnelbygget genom Hallandsåsen,

utvärdera orsaken till de skador på och olägenheter för miljön som -

har uppkommit och i det sammanhanget analysera besluten, inklusive beslutsprocessen, och dess bakgrund samt myndigheternas roll,

utvärdera hur arbetsmiljöarbetet har organiserats och bedrivits och -

hur samverkan har skett med arbetstagarna och deras representanter, beskriva, analysera och dra slutsatser uppgifts- och informations-

- av

hanteringen hos myndigheter och andra berörda,

lämna förslag till de åtgärder som enligt kommissionen behöver -

vidtas för att liknande händelser skall kunna undvikas i framtiden. Kommissionen skall också undersöka och vid behov lämna förslag i frågan om en särskild beredskapsplan för centrala myndigheter behöver utarbetas. En sådan plan skulle innehålla bl.a. krav på inbördes samråd

8 Uppdraget och dess genomförande

mellan myndigheterna innan sådana beslut fattas som kan ha väsentlig betydelse för enskilda."

Kommissionen skall senast den 17 november 1998 till regeringen redovisa resultatet av sitt arbete. Senast den 15 maj 1998 skall dock kommissionen ge en lägesbeskrivning av sitt pågående arbete.

Skanska AB har till miljödepartementet framhållit att till skillnad från vad som står i direktiven avsåg kontraktet med Skanska en s.k. generalentreprenad och att mellanpåslaget drivits med traditionell sprängningsteknik.

1.2 Kommissionens arbete

Som en första del av vårt uppdrag redovisar vi i denna delrapport dels effekter som det påbörjade tunnelbygget har fått i vissa viktiga hälsooch miljöhänseenden, dels de beslut och andra faktiska händelser som har lett fram till dessa effekter och hur det kritiska läget har hanterats sedan det uppdagats. Delrapporten är med andra ord väsentligen beskrivande. För vår slutrapport återstår bl.a. att söka värdera och analysera de beslut och de mekanismer som lett fram till det inträffade. Det innebär att det är i slutrapporten som vi kommer att utvärdera orsaken till de skador på miljön som har uppkommit, liksom att analysera beslutsprocessen och myndigheternas roll. Det är också i den rapporten vi kommer att lämna förslag till åtgärder som eventuellt behöver vidtas för att liknande händelser skall kunna undvikas i framtiden. I slutrapporten kommer vi vidare att närmare redovisa de kostnader som uppstått i samband med tunnelbygget. Dessutom kommer en undersökning

infonnationshanteringen hos myndigheter och andra berörda att om redovisas.

Till stor del har alltså kommissionens inledande arbete varit inriktat på att få grepp om vad som faktiskt ledde fram till det som hänt och vilka åtgärder som berörda myndigheter och andra därefter har vidtagit. Från de många år Hallandsåstunneln har planerats, utretts och varit

som på väg att byggas finns det ett omfattande skriftligt material i form av riksdagsbeslut, myndighetsbeslut, domar, tekniska utredningar, promemorior etc. Vår redovisning av beslut och händelseförlopp i övrigt bygger till stor del på detta material.

För att få kompletterande information kring tunnelbygget har vi dessutom bjudit in berörda myndigheter och andra till möten med kommissionen. Kommissionen har på detta sätt sammanträffat med företrädare för Arbetarskyddsstyrelsen, Yrkesinspektionen i Malmö,

Uppdraget och dess genomförande 9

Banverket, Kemikalieinspektionen, Riksrevisionsverket, Skanska, Statens Livsmedelsverk, Naturvårdsverket och Socialstyrelsen.

Därutöver har ordföranden och sekretariat eller i flertalet fall

— sekretariatet ensamt haft kontakter med ett stort antal företrädare för myndigheter, experter och organisationer, kunnat bidra till att be-

som lysa fakta av intresse.

Vidare har kommissionen vid två tillfällen besökt Hallandsåsen. Vid det första tillfället, i januari 1998, sammanträffade vi bl.a. med ledningen för Båstads kommun.

Här skall också nämnas att ordföranden och sekretariatet i

mars 1998 haft ett möte med ett antal företrädare för berörda hushåll på och invid Hallandsåsen för att höra om deras erfarenheter tunnelbygget

av och dess konsekvenser hittills.

För att kunna redovisa effekterna av tunnelbygget har vi låtit göra särskilda undersökningar rörande grundvattnet och Rhoca Gil. Resultaten av dessa undersökningar redovisas i denna rapport.

1.3 innehåll

Rapportens

För att ge en bakgrundsbild av hur tunnlama genom Hallandsåsen planerades och de förutsättningar som gällde för att bygga dem har vi i kapitel 2 redogjort för dels de stora dragen i planeringsprocessen, dels i korthet Vilka geologiska och tekniska villkor rådde. I kapitel 3 har

som vi redogjort framför allt för beslut som fattats och lagar haft rele-

som vans under den tid då planering och genomförande ägde rum. I det kapitlet redovisas också hanteringen och tillsynen av miljöfrågorna. En mer detaljerad beskrivning av hela händelseförloppet fram till att tunnelbygget stoppades har vi gjort i kapitel Vad som sedan hände kring och efter byggstoppet har förklarats i kapitel Även arbetsmiljöfrågorna skall enligt direktiven redovisas, vilket vi har gjort i kapitel Slutligen, i kapitel redovisas vilka effekter för människor och miljö som, såvitt känt, uppstått av användningen av Rhoca Gil och den

uppkomna grundvattensänkningen.

Vissa uppgifter förekommer på mer än ett ställe i rapporten. Att så är fallet beror på att vi inom varje avsnitt velat läsaren så

ge en sammanhängande beskrivning som möjligt. i Kapitel 4 och 5 avslutas med kronologisk förteckning över

en viktigare händelser som berörts i respektive kapitel.

10 Uppdraget och dess genorñförande SOU 1998;50

1.4 Karta över området

LAHOLMSB UK TEN

Riskornriden / Konlrol lområden E Ängelholm ÅF K r/ ,

Källa: Naturvårdsverkets rapport 4837

Bakgrund

2.1 om

Något planeringsprocessen

I regeringens proposition 1987/88:50 Trafikpolitiken inför 1990om talet utpekades ett antal större jämvägsobjekt klart angelägna att som påbörja under den närmaste planeringsperioden. Till dessa projekt räknades i första hand fortsatt utbyggnad stambanan och Västen av norra kustbanan. Gemensamt för projekten är enligt propositionen att de förenar kraven på samhällsekonomisk betydelse med viktiga miljö- och regionalpolitiska effekter samtidigt som de bidrar till att öka effektiviteten i jämvägssystemet. Principer och övergripande mål för den gällande trafikpolitiken nu slogs fast av riksdagen i 1988 års trafikpolitiska beslut. Enligt det beslutet är det yttersta syftet med trañkpolitiken att bibehålla och utveckla välfärden. Utgångspunkten skulle att trafiksystemet utfördes så, att vara det bidrog till ett effektivt resursutnyttjande i samhället helhet. som Detta innebar bl.a. att infrastrukturen skulle planeras efter samhällsekonomiska kriterier, och att ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande skulle eftersträvas. Samtidigt betonades det att samhällsekonomisk effektivitet i strikt bemärkelse inte kan den enda vägledvara ningen för trafikpolitiken utan att detta mål måste vägas mot andra krav på transportsystemet som inte alltid kan uttryckas eller värderas i ekonomiska termer. Beträffande jämvägspolitiken konstaterades att järnvägen skall ges förutsättningar att spela viktig roll ett konkuren som renskraftigt, miljövänligt och energisnålt transportmedel. Dåvarande Statens Järnvägar SJ delades 1988 i ett affärsverk upp med ansvar för tågtrafiken SJ och myndighet med för in- - — en ansvar frastrukturen Banverket. I enlighet med riksdagens beslut uppdrog regeringen åt Banverket att upprätta förslag till flerårsplan för en stomjärnvägar 1991 2000 inom planeringsram på 10 miljarder kr. - en Enligt Banverkets förslag, remitterades 1990, skulle Hallandsåssom tunneln byggas ut med enkelspår för kostnad 600 Mkr med en av

12 Bakgrund

byggstart 1994 och färdigställande 1998. Flera av remissinstansema hävdade att tunneln borde byggas ut med dubbelspår. Banverket konstaterade att samtliga instanser ansåg att planeringsramen var otillräcklig och att objekten måste tidigareläggas. Banverkets förslag fastställdes dock verkets styrelse i december 1990. Det fanns

av möjlighet att överklaga Banverkets beslut till regeringen.

Efter regeringens proposition 1990/91:87 om Näringspolitik för tillväxt beslutade riksdagen våren 1991 att för 1990-talet anvisa 10 miljarder lcr utöver ordinarie anslag till investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar. I propositionen betonades infrastrukturinvesteringamas betydelse för tillväxten och näringslivets konkurrenskraft. Större sammanhållna samhällsekonomiskt lönsamma och för landet strategiska projekt skulle prioriteras. Bedömningen var att detta skulle leda till bättre miljö och bättre förutsättningar för en ökad ekonomisk tillväxt. Som särskilt angelägna projekt inom jämvägsområdet nämndes bl.a. dubbelspårsutbyggnad längs hela Västkust-

en banan. Efter förslag från särskilt tillsatt arbetsgrupp för infrastruk-

en turfrågor beslutade regeringen i juni 1991 att bygget Hallandsåstun-

av neln skulle tidigareläggas och göras i form av en dubbelspårig tunnel, där spåren går fram i separata tunnlar med en sträckning i enlighet med Banverkets banutredning från 1990 se kap 4. En banutredning fastlägger standard och sträckning innebär ingen detaljprojekte-

m.m., men ring. Totalkostnaden för projektet beräknades till l miljard kr. Arbetet skulle inledas år 1991 och bedrivas på ett sådant sätt att tunneln kunde öppnas för trafik under 1996.

planeringsprocess för infrastrukturen infördes 1992 1993

En ny inför investeringsplanerna för perioden 1994 2003. Utgångspunkten

att förstärka det politiska inflytandet över den långsiktiga investevar ringsplaneringen. Det nationella perspektivet skulle stärkas och ökad tonvikt läggas på de strategiska projekten. Perspektivet lyftes "från objektnivå till systemsyn". Redovisningen av planerna skulle förbättras och krav på konsekvensbeskrivningar planerna infördes. Riksdagens

av inflytande i förhållande till beslutet 1991 blev större, eftersom den nu kom att dels den ekonomiska i ett längre perspektiv än ett

ange ramen år i taget, dels fördelningen medlen mellan de olika trafikslagen. På

av grundval redovisningar från trafikverken fattade riksdagen under

av 1993 beslut den totala investeringsvolymen, hur medlen skulle

om om fördelas mellan de olika trafikslagen samt om inriktningen av investeringarna i stomjämvägsnätet. I mars 1994 fastställde regeringen Banverkets förslag till stomnätsplan för åren 1994 2000. I förslaget be-

räknades Hallandsåstunneln slutförd 1997 till en kostnad av

vara 1 miljard 246 miljoner kronor.

Bakgrund 13

För planeringsperioden 1998 2007 har den samhällsekonomiska

— aspekten lyfts fram tydligare än för den tidigare perioden liksom hänsynen till miljön. I Banverkets förslag till stomnätsplan att den

anges inte innebär något ställningstagande till projektet Tunnel genom Hallandsåsen, samt att den totala kostnad som beräkningen utgår från är 2 miljarder 866 miljoner kronor, 1 miljard 66 miljoner kronor

varav ligger före år 1998.

2.2 Geologin

På uppdrag av kommissionen har Sveriges Geologiska Undersökning SGU sammanställt de geologiska förhållandena på Hallandsåsen och den omgivningspåverkan grundvattensänkningen medfört. I detta

avsnitt sammanfattas SGU:s redovisning vad gäller de geologiska förhållandena. Motsvarande sammanfattning vattenförhållandena finns i

av avsnitt 7.2. SGU:s utredning finns i sin helhet i bilaga

Ett av de mest utmärkande dragen i Skånes natur är dess åsar som visar att landskapet ligger i ett övergångsområde med omväxlande urberg och sedimentär berggrund. Dessa åsar är i geologisk mening

uppskjutande urbergsribbor, horstar, som formats av omfattande rörelser och deformationer i berggrunden. I geologiskt hänseende är Hallandsåsen och Bjärehalvön delar av samma urbergshorst. Geografiskt brukar däremot området Sinarpsdalen kallas Hallandsåsen och områ-

öster om det väster därom Bjärehalvön.

Hallandsåsen utgörs av den ca 30 km långa och 6 10 km breda

delen av urbergshorsten som sträcker sig från Sinarpsdalen i väster till trakten av Örkelljunga i öster. De högsta delarna ligger mer än 200 m ö.h. Hallandsåsen utgör en markerad höjd med mycket branta sluttningar på såväl norra som södra sidan, samt mot Sinarpsdalen i väster.

Bjärehalvön består av den västligaste delen av urbergshorsten och sträcker sig från Sinarpsdalen i öster till Kattegatt i väster. Den

är ca lO km lång i såväl nord-sydlig som väst-östlig riktning. De högsta delarna ligger på 170 180 m ö.h. Bjärehalvöns sida, från Båstad

— norra till Hovshallar, är mycket brant, medan den södra sidan är betydligt flackare.

De omfattande rörelserna i berggrunden har resulterat med

i zoner en spröd uppsprickning av berggrunden efter branta sprickor. En tunnel genom Hallandsåsen korsar dessa sprickzoner ungefär vinkelrätt. De mest markanta defonnationema i berggrunden kan förväntas vid den norra förkastningsbranten, eventuellt också i söder. I spricksystemen har basisk magma trängt upp och stelnat till diabaser, vilka står

nu som

14 Bakgrund

branta skivor i berggrunden. Kontaktema mellan diabasema och urberget utgör ofta svaga zoner, längs vilka rörelser ägt lett till ut-

rum som bildning av myloniter finkrossat berg eller breccior fragmenterat berg. Förutom stömingszoner längs med åsen förekommer sprickor och amfibolitgångar skär över åsen i tunnelns riktning. Även dessa

som zoner påverkar förutsättningarna för ett tunnelbygge högst väsentligt. Uppsprickningen av berggrunden har också medfört att vittringen lokalt kunnat på djupet och leromvandla berget. Spröda omväxlande

zoner med leromvandlade kan därför förväntas.

Deforrnationema i berggrunden medför att berggrunden, förutom

en mycket dålig bergkvalitet i vissa delar, är betydligt vattenförande

mer än vad som är normalt för svensk urberggrund. Brantstående sprickzoner med en betydligt större genomsläpplighet än omgivande bergmassa utgör de huvudsakliga transportvägama för grundvattnet.

Jorddjupet på Hallandsåsen är i allmänhet litet, mindre än 5 Lo-

m. kalt förekommer talrika berggrundsblottningar. Större jorddjup har dock påvisats i vissa delar, framför allt i sprickdalama. Dominerande jordart är den sandiga morän som täcker berggrundsytan. De stora torvmarkema på Hallandsåsen utgörs av mossar och kärr. Mossarnas torvmäktighet varierar mellan l m och 8 m. Jordlagrens sammansättning och utbredning har stor betydelse för både den ytliga vattenom-

en sättningen på Hallandsåsen och för grundvattenbildningen till berggrunden.

2.3 Att tunnlar

bygga

För kommissionens räkning har Stiftelsen Svensk Bergteknisk Forskning SveBeFo översiktligt beskrivit villkor och angreppssätt för undennarksprojekt så som de vanligen genomförs idag. Beskrivningen finns i sin helhet i bilaga I detta kapitel återges Vissa de omstän-

av digheter som lyfts fram som betydelsefulla och karaktäristiska.

De förhållanden under vilka man bygger i berg skiljer sig på väsentliga punkter från att bygga t.ex. hus. Byggnadsmaterialets bergets egenskaper är i förhand bara delvis kända och det är kostsamt att samla information. För varje ytterligare undersökningspunkt eller metod måste därför kostnaden vägas mot nyttan den information för-

av man väntar sig att erhålla. Detta leder till utifrån den första bilden

att man av de byggnadsgeologiska förhållandena gör ansats till lösning, försö-

en ker bedöma de viktigaste förutsättningarna och sedan tar detta till grund för ytterligare undersökningar etc. Den information man får vid sin

undersökning är ofta indirekt, dvs. mäter inte direkt den egenskapen

man

Bakgrund 15

man vill fastställa utan i stället indikator på egenskapen. Exempelvis

en kan man mäta förekomst krosszon att mäta borrens has-

av en genom tighet med vetskapen att borrens hastighet i krossat berg är högre än i det okrossade berget. Mellan undersökningen och egenskapen ligger således ett moment tolkning, kan eller mindre

av som vara mer komplicerat. Dessutom utgör undersökningarna stickprov, mellan vilka förhållandena varierar. Kunskapen ökar efterhand bygget påbörjas

som och berget penetreras. Eftersom den slutliga kännedomen de bygg-

om nadsgeologiska förutsättningarna finns först sedan tunneln är färdigbyggd, kan man säga att ingen tunnel är färdigprojekterad förrän den är byggd.

Sverige är en stark bergbyggarnation. I och med att berggrunden till stor del är uppbyggd av hårda, kristallina bergarter är förhållandena för att bygga i berg gynnsamma. Genom gruvtraditionen har mycket goda kunskaper om berg och bergbrytningsteknik erhållits. Berget

som byggnadsmaterial låter sig inte enkelt beskrivas ett antal tydliga

genom parametrar. Tekniken att bygga i berg är därför fortfarande i hög grad empiriskt grundad, dvs. man får lita till erfarenheter från tidigare arbeten. Mycket erfarenhet finns samlad i s.k. bergklassiñceringssystem, som bygger på studier av redan byggda berganläggningar. Den

senare tidens utveckling datortekniken möjliggör också beräkningar

av av en art och omfattning som tidigare inte var möjliga. Att försöka avgöra bergets stabilitet är viktigt, väl så avgörande för insatserna och

men kostnaderna vid bergbygge är kraven på tunnelns vattentäthet. Kraven tar till stor del sikte på de skador som kan uppkomma på den omgivande marken vid ett alltför stort inläckage med åtföljande grundvattensänkning. För att bedöma vad är godtagbar vatteninläckning

som en måste man skaffa sig kännedom om bl.a. berört områdes vattenbalans och markförutsättningar.

Såväl klassificeringssystemen som datormodellema har sina begränsningar. De blir användbara bara för förhållanden liknar dem

som metoden eller modellen utvecklats för. De faktorer betydelse är

vars särskilt svår att bedöma och som kan orsaka extra kostnader är ofta vatten eller udda, projektspecifika företeelser inte enkelt låter sig

som kvantifieras för att på något sätt hanteras. Varje projekt är unikt och kräver sina särskilda ställningstaganden.

Det är under planeringen som grunden läggs för möjligheten att väl genomföra ett projekt. Den geologiska förundersökningen sker i olika steg i syfte att bl.a. inledningsvis avgöra områdets lämplighet för

en berganläggning och därefter indikera större svaghetszoner, t.ex. krosszoner i berget. Resultatet utgör underlag för att bestämma anläggningens läge och form. Sedan följer mer detaljerade undersökningar

16 Bakgrund

t.ex. bergets hårdhet och sprickighet. Ekonomiskt sett kan det i vissa fall vara riktigt och tekniskt fullt tillfredsställande att stora delar av den geologiska undersökningen utförs från tunnelfronten.

Beställarens val av entreprenadforrn och form för ersättning till entreprenören styrs bl.a. uppfattningen om den egna organisationens

av kompetens, projektets bedömda svårhetsgrad samt kontrollbehov och den riskbenägenheten. Eftersom man under byggandet regelmäs-

egna sigt måste hantera osäkerheter och fatta avgörande beslut på knappt och ibland osäkert underlag, gäller det att bygga upp en stabil organisation med tydlig fördelning ansvar och befogenheter och goda forum för

av kommunikation. När svårigheter uppstår skall ansträngningama inriktas på att ta sig förbi svårigheterna. Ett väl utformat kontrakt med en riskfördelning mellan beställare och entreprenör som bägge parter uppfattar

rimligt krävs för att man skall få ett flexibelt agerande och ett som ömsesidigt förtroende.

3 Relevanta och beslut

lagar

I detta kapitel redogör vi i huvudsak för beslut fattats och lagar

som

haft relevans under tiden då planering och genomförande ägde som

Slutligen 3.9.3 nämns i korthet regler senare trätt i kraft rum. som eller föreslagits.

l Naturresurslagen

Syftet med lagen 1987:12 om hushållning med naturresurser m.m. NRL är att främja från ekologisk, social och samhällsekonomisk

en synpunkt långsiktigt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Den skall tillämpas då beslut fattas enligt vissa andra lagar, t.ex. plan- och bygglagen, vattenlagen och naturvårdslagen. Avsikten är att få till stånd samordnad bedömning

en när det gäller konkurrensfrågor mark- och vattenanvändningen.

om Vidare tillämpas naturresurslagen vid beslut enligt lagen om byggande

järnväg, trädde i kraft 1996. Dessförinnan tillämpades inte av som naturresurslagen direkt vid planeringen järnvägar. Tanken är att

av hushållningsbestämmelsema i någon mån skall fungera som "gemensamma grundregler" och därmed motverka den splittring som finns mellan kravreglema i de många miljöanknutna lagarna.

I lagens grundläggande hushållningsbestämmelser i 2 kap sägs bl.a. att mark- och vattenområden, är särskilt känsliga från ekologisk

som synpunkt, så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder kan skada

som naturmiljön. Områden är betydelse från allmän synpunkt på

som av grund sitt naturvärde eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt

av möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt skada natur- eller kul-

som turmiljön.

Vissa specifika områden berörs tunnelbygget är av riksin-

som av

i lagens mening ungefär "unikt område" för visst ändamål för tresse naturvärden och friluftslivet och skall därför skyddas mot sådana åtgärder. Samtidigt är Västkustbanan riksintresse för att tillgodose natio-

av nella kommunikationsintressen. De flesta områden av riksintresse

18 Relevanta lagar och beslut

nämns inte i lagen utan får sin status att de relevant statlig genom av sektorsmyndighet i detta fall Naturvårdsverket respektive

Banverket

bedöms som riksintresse i visst avseende. Myndigheternas beslut om detta är dock inte rättsligt bindande. Frågan relevansen om av en myndighets klassificering visst område riksintresse kan därför av som komma upp till bedömning i t.ex. ett tillståndsärende. Avgörande vid

bedömningen i de flesta fall är dock huruvida riksintresset påtagligt skadas. Ett och område kan bedömas riksintresse för helt samma som olika, kanske oförenliga ändamål. I så fall skall företräde det änges damål på lämpligaste sätt främjar långsiktig hushållning. som en Naturresurslagen anger emellertid också uttryckligen ett antal områden av riksintresse, för vilka särskilda hushållningsbestämmelser gäller 3 kap NRL. Detta gäller bl.a. Kullaberg och Hallandsåsen med

angränsande kustområden, som i sin helhet är sådant riksintresse av med hänsyn till de naturvärden finns där, att turismens och frisom luftslivets intressen särskilt skall beaktas när tillåtligheten exploateav ringsföretag och andra ingrepp i miljön prövas. Beslut att föreom ge träde Visst ändamål vid kolliderande intressen nämnts i föregåsom ende stycke får inte strida mot de särskilda hushållningsbestämmel-

serna. Vissa från miljösynpunkt särskilt ingripande anläggningar och verksamheter, framför allt fabriksanläggningar, skall tillåtlighetsprövas av regeringen 4 kap NRL. Även anläggning eller åtgärd egentligen som inte omfattas av krav på tillstånd kan komma att göra så den antas om få betydande omfattning eller bli ingripande beskaffenhet och av om regeringen beslutar att tillstånd skall krävas. För Hallandsåstunneln har

regeringen inte krävt sådant tillstånd. Lagens femte kapitel innehåller bestämmelser miljökonsekvensom beskrivningar. Syftet med sådan beskrivning är i princip att få fram en ett beslutsunderlag inför tillståndsprövningar, planläggning och lik-

nande beslut som i vid mening rör miljöpåverkan vid användning av mark och vatten. En ansökan tillstånd för anläggning eller verkom samhet enligt fjärde kapitlet skall innehålla miljökonsekvensbeen skrivning. I ett antal svenska miljölagar har också införts krav på miljökonsekvensbeskrivning. Kravet gäller bl.a. vid prövningar enligt vattenlagen, miljöskyddslagen och naturvårdslagen. Enligt plan- och

bygglagen krävs en miljökonsekvensbeskrivning detaljplanen medom ger en användning av mark, byggnader eller anläggning annan som innebär betydande påverkan på miljön, hälsan eller hushållningen med

naturresurser. Länsstyrelsen har tillsynen i länet över hushållningen med naturre-

surser. Lagen tillämpas som sagts också enligt andra författningar, där

Relevanta lagar och beslut 19

länsstyrelsen ålagts viktiga uppgifter. Till tillsynsuppgiftema hör bl.a. att verksam för att anläggningar som fordrar tillstånd kommer un-

vara der regeringens prövning och att övervaka och kontrollera att villkor och föreskrifter i regeringens tillståndsbeslut efterlevs. De centrala förvaltningsmyndighetema har var och en inom sitt verksamhetsområde uppsikt över hushållningen med naturresurser.

3.2 Naturvårdslagen

Enligt naturvårdslagen 1964:822 utgör naturen en nationell tillgång

skall skyddas och vårdas, och det åligger var och en att visa hänsom

och varsamhet i sitt umgänge med naturen. När frågor om natursyn vård prövas skall naturresurslagen tillämpas. Ett beslut enligt naturvårdslagen får inte strida mot kommunens detaljplan eller områdesbestämmelser. Lagen innehåller regler om tillståndsplikt för täktverksamhet och markavvattning samt samrådsplikt med länsstyrelsen beträffande vissa andra arbetsföretag som kan komma att väsentligt ändra natunniljön. Lagen samspelar med ett flertal andra lagar som också berör naturvärden, t.ex. plan- och bygglagen, miljöskyddslagen och vattenlagen, och reglerar konflikter mellan å ena sidan hänsyn till naturmiljön och friluftslivet, å andra sidan olika näringar. Om det vid arbetsföretag eller inte går att undvika skada på naturen skall de

annars åtgärder vidtas behövs för att begränsa eller motverka skadan.

som Områden på grund t.ex. sin skönhet eller betydelse för allmän-

som av hetens friluftsliv behöver särskilt skydd kan förklaras utgöra naturreservat eller naturvårdsområde.

En del det område berörs tunnelbygget är beläget inom

av som av ett naturreservat Hallandsåsens nordsluttning med föreskrifter om hur marken får användas. Eftersom tunnelbygget stred mot några av reservatets föreskrifter, bl.a. vad gäller avverkning lövskog och framdra-

av gande luftledning, ansökte Banverket undantag från föreskrif-

av om terna. Ansökan bifölls länsstyrelsen i Kristianstad i november 1991.

av Prövning enligt naturvårdslagen skedde även då Banverket under våren 1995 respektive 1996 ansökte om tillstånd till schaktning m.m. samt anläggande tillfällig transportväg för mellanpåslaget. Samma läns-

av styrelse ansåg att påtaglig skada på riksintressena inte kunde anses ske och lämnade den 12 december 1995 tillstånd till att utföra schaktningsarbeten för mellanpåslaget och på visst sätt lägga upp schaktmassoma. Tillstånd att anlägga tillfällig transportväg lämnades den 27 augusti 1996.

20 Relevanta lagar och beslut

Naturvården är en såväl statlig kommunal angelägenhet. Medan som länsstyrelsen har att verka för naturvärden i länet och fattar huvuddelen av myndighetsbesluten är Naturvårdsverket den centrala förvaltningsmyndigheten. Även kommunala myndigheter har beslutanderätt i vissa frågor. Vissa av lagens bestämmelser är förenade med straffansvar. Som medlem i EU har Sverige att följa bl.a. det s.k. art- och habitatdirektivet Rådets direktiv 92/43/EEG den 21 maj 1992. Denna av skyldighet har kommit till uttryck i 19 i naturvårdslagen. Ett a-c av direktivets syften är att bevara arter och naturtyper i europeiskt som ett perspektiv betraktas som skyddsvärda i ett sammanhängande europeiskt ekologiskt nätverk naturområden Natura 2000. Varje medav lemsland skall vidta sådana åtgärder att områdena får det skydd och den vård de behöver. Medlemsländerna skall föreslå naturområden som är viktiga för att bevara de arter och naturtyper berörs. EG-komsom missionen skall sedan godkänna vilka områden skall ingå i nätversom ket, vilket planeras ske under 1998. Därefter skall medlemsländerna senast till år 2004 utpeka områdena som "särskilda bevarandeområden" och vidta åtgärder som krävs för att bevara och skydda de utpekade naturvärdena. Sverige har föreslagit mängd områden i landet att ingå i Natura en 2000 enligt art- och habitatdirektivet. Några dessa Lya Ljunghed av och Älemossen finns på Hallandsåsen och berörs tunnelbygget. av

3.3 Miljöskyddslagen

Miljöskyddslagen 1969:387 reglerar vatten- och luftföroreningar samt buller och andra störningar i den yttre miljön när stömingen härrör från fasta källor såsom mark, byggnad eller anläggning. Även trafikanläggningar omfattas. Det lagen gäller för benämns "miljöfarlig verksamhet". Lagen kräver att den från milj öskyddssynpunkt bästa rimliga platsen väljs för miljöfarlig verksamhet och att bästa möjliga teknik utnyttjas för att förebygga eller minska inverkan på den yttre tek-

miljön.Vilken

nik som skall användas avgörs dock efter bedömning vad en av som är ekonomiskt möjligt och miljömässigt motiverat. En relativt omfattande förprövningsplikt föreligger. Tillstånd enligt miljöskyddslagen får inte meddelas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser, och naturresurslagen skall tillämpas. I materiellt hänseende gäller miljöskyddslagen och vattenlagen fullt ut vid sidan av varandra då det gäller vattenföretag kan medföra som vattenförorening. Om ett vattenmål innefattar även miljöskyddsfrågor i mindre omfattning kan vattendomstolen i målet pröva även dessa, i

Relevanta agar och beslut 21

stället för att separat miljöskyddsprövning skall göras av länsstyrelen Vid förhandlingarna inför den första domen om tillstånd för Bansen. verket att leda bort och släppa ut grundvatten från Hallandsåsen ansåg länsstyrelsen sålunda att det tillräckligt att prövningen av utsläppet var det avledda vattnet i Stensån och Vadebäcken gjordes av domstolen. av Naturvårdsverket har den centrala tillsynen över lagen, medan den på regional respektive lokal nivå åligger länsstyrelsen och kommunen. Vid brott mot vissa lagens bestämmelser kan straffansvar följa. av När bygget jämvägstunnlama genom Hallandsåsen påbörjades av föreskrev miljöskyddslagen ifråga om trafikanläggningar förprövning endast för trafikflygplats viss storlek. Närmare utredning om byggav andet gjordes i banutredning fastställdes Banverket se en som av kap 4. Idag skulle tillåtligheten bygget ha prövats enligt lagen om av byggande av järnväg.

3.4 Lagen om kemiska produkter

Lagen 1985:426 kemiska produkter är tillämplig på hantering, om import och export kemiska ämnen och beredningar kemiska proav dukter. Lagen skall förebygga att skador på människors hälsa eller i miljön förorsakas kemiska ämnens inneboende egenskaper. Det huav vudsakliga ansvaret för att förebygga hälso- och miljörisker från kemikalier i produkter och vilar på företagen producerar och anvaror som vänder kemiska produkter. Det krävs den som hanterar eller imporav kemisk produkt att denne vidtar åtgärder för att hindra eller terar en motverka skada på människor eller i miljön. Sådana kemiska produkter kan ersättas med mindre farliga produkter skall därvid undvikas som substitution. För den tillverkar eller importerar gäller att genom som undersökningar eller på annat sätt till att det finns tillfredsstälegna se lande utredning för bedömning vilka hälso- eller miljöskador proav dukten kan orsaka. Den yrkesmässigt hanterar eller importerar en som kemisk produkt skall ha tillgång till den kemiska och toxikologiska kunskap behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och som produktens egenskaper. Den tillverkar, importerar eller överlåter som kemisk produkt skall märkning eller på annat sätt lämna uppgenom gifter betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt av produktinformation. Huvudregeln är att kemiska produkter släpps ut på marknaden utan någon föregående prövning från det allmännas sida. Två undantag finns. Bekämpningsmedel skall godkända Kemikalieinspekvara av tionen för att få säljas och användas. Nya ämnen ämnen som tillkom-

22 Relevanta lagar och beslut

mit inom nuvarande Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES, efter år 1981 skall, enligt ett EU-program existerande om ämnen, förhandsanmälas till någon de enligt av programmet behöriga myndigheterna inom EES för att få släppas på marknaden. Till ut dessa undantag kommer att handel med särskilt farliga produkter kräver tillstånd.

Kriterier för att bedöma ett ämne är miljöfarligt finns inte för om mark och luft utan bara för vattenmiljö. Arbetet med fram att ta kriterier för bedömning miljöfarlighet i mark pågår inom EU. Eftersom av de ämnen som vållat skada i samband med tunnelbygget, akrylamid och N-metylolakrylamid, snabbt bryts i ytvatten är de inte bedömda ner som miljöfarliga. Detta innebär dock inte att akrylamid inte kan innebära miljörisk. Ämnet är också hälsofarligt för den en som i viss omfattning exponeras för den. Akrylamid är ett de ämnen har prioav som riterats och håller på att utredas inom EU-program för riskbedömett ning av existerande ämnen vidare 7.1.1.

Kemikalieinspektionen för ett produktregister, vilket har upprättats som ett instrument för myndigheters tillsyn och till vilket importören och tillverkaren kemisk produkt skall anmäla produktens innehåll av en av kemikalier. Anmälningsplikten är f.n. kopplad till tulltaxan och gäller vissa tulltaxenummer. Verksamheten skall anmälas så fort kemisk

verksamhet påbörjas. Den anmälan innefattar dock endast uppgifter om företagets adress, kontaktperson och organisationsnummer och m.m. säger inget om eventuell användning kemikalier. Anmälan av av produkten skall göras senast i februari året efter importen eller tillverkatt ningen startat. Produktanmälan alltså årsförbrukningen och avser är inte avsedd någon förhandsgranskning. Drygt 2 000 företag har som anmält ca 55 000 produkter till registret. Det finns ingen skyldighet att anmäla själva användningen till någon tillsynsmyndighet. I sitt till-

synsarbete kan Kemikalieinspektionen registret gå vidare till genom tillverkare och importör för att få använder produkten veta vem som och kan därefter utöva tillsyn på de områden produkten använts. För-

handsanmälan produkten kan krävas den tillverka av av som avser att eller importera kemisk produkt inte tidigare varit i bruk i Sveen som rige. Möjlighet finns att ålägga även användarna anmälningsskyldighet

och förhandsanmälan, detta har inte utnyttjats. men Kemikalieinspektionen är den centrala myndighet som har att utöva tillsyn över leverantörer tillverkar eller importerar kemiska som produkter. Naturvårdsverket utövar central tillsyn skyddet för över den yttre miljön i samband med hantering kemiska produkter. Länsstyav relsen utövar den "närmare" tillsynen inom länet, medan kommunen

utövar "omedelbar" tillsyn. Begreppen inga närmare förklaringar. I ges

Relevanta lagar och beslut 23

praxis har dock utvecklats en uppdelning såtillvida att för objekt där länsstyrelsen utövar tillsyn över miljöfarlig verksamhet enligt miljöskyddslagen utövas också tillsyn enligt lagen om kemiska produkter. Det har i olika sammanhang påpekats att rollfördelningen mellan centrala, regionala och lokala tillsynsmyndigheter är oklar se t.ex. Riksrevisionsverkets rapport 1994:8 om stödet till kommunernas kemikalietillsyn. Kemikalieinspektionen har också i regleringsbrevet för 1997 fått regeringens uppdrag att redovisa en analys av och lämna förslag till

effektivisering tillsynen på olika nivåer. en av

Tillsynsmyndighet kan meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen skall följas, och dessa åtgärder kan förenas med vite. Dessutom kan straffansvar följa vid brott mot lagen eller vid överträdelse meddelade föreskrifter. För tillsynen är myndigheten

av beroende av att få information som ger anledning till kontroll och kan få detta t.ex. tillståndsärenden. Ett annat sätt är att göra inspek-

genom tioner. Upplysningar och handlingar som behövs kan begäras, och det finns rätt till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som används i samband med hanteringen.

De regionala och kommunala tillsynsmyndigheterna tar ut avgifter för tillsyn enligt miljöskyddslagen men har idag inte möjlighet att göra detta för tillsynen enligt lagen om kemiska produkter se vidare under 3.9.3.

Lagen om kemiska produkter reglerar delvis samma område som vissa bestämmelser till skydd för arbetsmiljön, varför ett nära samarbete mellan Arbetarskyddsstyrelsen och Kemikalieinspektionen förutsätts. När det gäller skyddet mot ohälsa och olycksfall i arbetsmiljön i samband med yrkesmässig hantering kemiska produkter är det Ar-

av betarskyddsstyrelsen ensam har tillsynen av efterlevnaden av lagen

som

kemiska produkter och med stöd lagen meddelade föreskrifter. om av

3 Expropriation

En fastighet, tillhör än staten, får enligt expropriationslagen

som annan 1972:719 tas i anspråk genom expropriation med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt. Expropriation får ske bl.a. för att bereda utrymme för anläggning som tillgodoser allmänt behov av samfardsel, transport eller kommunikation. Fråga om tillstånd till expropri-

annan ation prövas av regeringen, och dess beslut kan bli föremål för prövning enligt lagen rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Talan i

om expropriationsmål väcks, efter meddelat tillstånd eller efter enbart ansökan om tillstånd, hos fastighetsdomstol.

24 Relevanta lagar och beslut

Efter ansökan Banverket medgav regeringen den 5 1992 av mars expropriation av mark för tunnelbygget. Tillståndet avsåg rätt att med äganderätt, servitutsrätt respektive nyttjanderätt expropriera mark för tunnelprojektet. Tillståndet förenades med bl.a. följande villkor. Allmän aktsamhet skall iakttas så att naturvårdens, kulturrniljövårdens och friluftslivets intressen så långt möjligt skyddas från påtaglig skada. Särskilt gäller detta inom områden riksintresse. Arbetet med tunneln av skall utföras så att påverkan på grund- och ytvatten minimeras såväl under byggnadsperioden därefter. De arbeten berörda områdena som av vid tunnelöppningama skall återställas med stor hänsyn till omgivande natur och landskapsmiljö. Banverket skall vidta nödvändiga åtgärder för att skydda berörda vattendrag från föroreningar uppkommer på som grund av exploateringsföretaget, t.ex. i form nedrasade jord- och av stenmassor. Förekommande fiskstammars överlevnad får inte hotas. Banverket skall i samråd med länsstyrelsen upprätta och bekosta ett kontrollprogram avseende grundvatten, ytvatten och naturmiljö. Nödvändiga förundersökningar skall genomföras innan betydelsefulla mera exploateringsarbeten påbörjas. Ett kontrollprogram avseende grund- vatten och ytvatten upprättades i samband med prövningen enligt vattenlagen.

3.6 Vattendomar

Vattenlagen 1983:291 innehåller regler rörande utnyttjande yt- och av grundvatten. I 1 kap sägs att vatten skall skyddas och vårdas som en gemensam naturtillgång. Enligt lagen krävs tillstånd för vattenföretag. Vattenföretag är bl.a. "bortledande grundvatten och utförande av av anläggningar härför". Tillstånd för sådana vattenföretag meddelas av vattendomstol. Undantag från tillståndsplikten har endast medgivits för sådana vattenföretag uppenbart inte skadar allmänna eller enskilda som intressen. Vid vattendomstolen prövas samtliga frågor tillåtlighet, om tillstånd, ersättningar och andra villkor även regeringen har viss om prövningsrätt när det gäller att tillåta vattenföretag synnerlig betyav delse från allmän synpunkt. Sex tingsrätter har regeringen utsetts att av vara vattendomstol. Vattenöverdomstol är Svea hovrätt. Sista domstol i vattenmål är Högsta domstolen. Länsstyrelsen utövar tillsyn, dvs. övervakar att vattenlagens bestämmelser och villkor i domar och beslut följs. Tillsynsmyndigheten kan begära in upplysningar och kräva att utredningar görs. Vattendomstol för vattenföretag i Hallandsåsen är Växjö tingsrätt. Länsstyrelsen i Kristianstad t.o.m. den 31 december var

Relevanta lagar och beslut 25

1996 tillsynsmyndighet. Därefter utövas tillsynen av Länsstyrelsen i Skåne län.

Den 24 november 1992 meddelade vattendomstolen den första domen om rätt för Banverket att leda bort grundvatten från jämvägstunneln i Hallandsåsen. Genom domen gavs Banverket rätt att under en prövotid, sammanlagt sju år, bortleda och släppa ut 3,5 l/s per 1000 m tunnelsträcka eller sammanlagt maximalt 33 l/s från båda tunnlama. Av det bortledda vattnet skulle 26 l/s släppas ut i Stensån och 7 l/s i Vadebäcken. Tunnellängden beräknades till 9 km. Eftersom frågan avsåg järnväg vars tillåtlighet prövats i särskild ordning gjordes tillåtlighetsprövningen endast i enlighet med 3 kap 3 § vattenlagen, dvs. man prövade skada eller olägenhet större betydelse skulle kunna

om av uppkomma för allmänna intressen. Den prövning i särskild ordning som vattendomstolen hänvisade till torde ha varit regeringens beslut om expropriation. I motiveringen till detta beslut hade regeringen slagit fast att omläggningen av Västkustbanan i en tunnel genom Hallandsåsen kunde godtas från mark-, hushållnings- och miljösynpunkt. Om inte projektet prövats på detta sätt skulle vattendomstolen även ha gjort

tillåtlighetsprövning utifrån allmänna planeringssynpunkter och en en samhällsekonomisk helhetsbedömning av för- och nackdelar med projektet i enlighet med 3 kap 2 och 4§§ vattenlagen.

Frågor om ersättning och kompensationsåtgärder för eventuella skador sköts upp. Prövotidens längd bestämdes till den beräknade arbetstiden, då var fem år, med tillägg av ett år, och därefter ytter-

som ligare ett år för att sammanställa utredningsdata för skaderegleringen.

Domstolen Banverket tillstånd att föra bort så mycket vatten

gav

verket begärt. Domstolen konstaterade visserligen att felmargisom nalen i Banverkets geohydrologiska utredning kunde fem till

sägas vara tio gånger men ansåg trots detta att man kunde dra vissa slutsatser av den. Domstolen ansåg att det framgick av utredningen att en viss sänkning vattenståndet i bergborrade brunnar i omedelbar närhet av

av tunneln kunde förväntas men i övrigt räknade man med ingen eller ytterst obetydlig påverkan på vattentillgångar. Såvitt vi kan förstå berodde detta på att domstolen godtog Banverkets påstående om att det skulle gå att täta i sådan grad att i genomsnitt maximalt 3,5 l/s och 1000 meter tunnelsträcka skulle komma att tränga in i tunneln. Under förhandlingarna gjorde Banverket, enligt länsstyrelsen i Skåne, gällande att detta skulle leda till en genomsnittlig sänkning av grundvattennivån med 24 meter längs med tunnelsträckningen. Banverket hade dessutom framhållit att mätning av mängden inläckande grundvattnen skulle göras kontinuerligt på var tjugonde

26 Relevanta lagar och beslut

meter och att entreprenören hade ett åliggande att inte fortsätta arbetet om den maximala mängden överskreds. Domstolen fastställde villkor för tillståndet och föreskrev kontroll av grundvattnets kvalité och nivå. Banverket ålades bl.a. att anlägga infiltrationsbassånger i anslutning till utloppen vid Stensån och Vadebäcken. Ett kontrollprogram hade förhandlats fram under domstolsförhandlingarna. Det kompletterades under byggets gång länssenare av styrelsen. Mätuppgifter skulle kontinuerligt lämnas till länsstyrelsen och kommunen men även hållas tillgängliga för alla berörda. Domen och därefter vattenöverdomstolens dom överklagades. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd. Den 23 maj 1995 meddelade vattendomstolen andra vattendom. en Genom denna gavs Banverket tillstånd att leda bort vatten från det blivande "mellanpåslaget" med maximalt 15 l/sek. Vidare fastställdes rätten för Banverket att även leda bort grundvatten från jämvägstunneln genom arbetstunneln. Vattnet skulle släppas ut i marklagren på åsen. Denna gång gjordes en fullständig tillåtlighetsprövning dvs. gjorde man även en bedömning utifrån allmänna planeringssynpunkter med tillämpning av naturresurslagen och en samhällsekonomisk värdering. Domstolen framhöll särskilt inte skulle befatta sig med frågor att man hänförliga till lokaliseringen av mellanpåslaget eller med störningar och olägenheter av annat slag än den inverkan på vattenförhållanden som kunde uppstå i samband med tunnelarbetena. Domstolen prövade alltså inte olägenheter som kunde uppkomma i samband med anläggandet av arbetstunneln. Enligt vattendomstolens bedömning stred inte den sökta bortledningen och återledningen vattnet mot gällande planer och av markanvändningsbestämmelser, varför vattenföretaget i planhänseende var tillåtligt. Domstolen ansåg att det var väl sörjt för att den kommunala vattenförsörjningen inte skulle påverkas och ansåg inte heller att bortledande av grundvattnet skulle kunna upphov till skada ge eller olägenhet av betydelse för allmänna intressen på något annat sätt. Den samhällsekonomiska värderingen blev enkel. Eventuella skador ansågs inte betydelsefulla, samtidigt domstolen konstaterade att som tunnelprojektet som sådant var högt prioriterat och arbetstunneln skulle medföra en samhällsekonomisk nytta 60 Mkr. Som villkor för om tillståndet föreskrevs bl.a. vissa anordningar för att vattnet. rena Banverket skulle anlägga fyra sedimenteringsdammar och infiltrationsytor innan utsläpp av grundvatten kunde börja. Ett ganska omfattande kontrollprogram fastställdes. Även denna gång sköt man upp frågor om ersättning och kompensation för eventuella skador. Domen överklagades endast vad avsåg rättegångskostnader.

Relevanta lagar och beslut 27

Banverket ansökte ytterligare en gång, i juni 1996, tillstånd att

om leda bort grundvatten. Denna gång det för att underlätta bygget i

var den södra randzonen och undvika Ärendet överlämnades till

ras. regeringen av vattendomstolen men har därefter återkallats.

3 Bygglov

Medan naturresurslagen reglerar den för riket övergripande planeringen för mark och vatten, sker kommunens mark- och vattenanvändning i första hand genom planer för vilka det finns bestämmelser i plan- och bygglagen 1987:10. Planläggningen skall ske så att mark och vatten används för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt föreliggande behov. Kommunens planering måste dock också ske med hänsyn till de riksintressen som berörs i naturresurslagen. För de flesta situationer där konflikter mellan olika intressen förekommer är styrningen i naturresurslagens hushållningsbestämmelser svag. Ett starkt skydd finns dock ofta för de områden som är av riksintresse. Därtill kommer att även det i

om princip är kommunen som avgör innehållet i planerna, kan en statlig överprövning ske om t.ex. ett planbeslut strider mot ett riksintresse

enligt 2 eller 3 kap naturresurslagen. Länsstyrelsen har då skyldighet att pröva ett kommunalt beslut att anta, ändra eller upphäva en detaljplan eller områdesbestämmelser.

För hela kommunen skall det finnas en översiktsplan i stort

som anger hur mark- och vattenområden är avsedda att användas och hur bebyggelseutvecklingen bör ske. Om kommunen inom begränsade områden vill säkerställa syftet med översiktsplanen eller tillgodose ett riksintresse kan den anta s.k. områdesbestämmelser, bl.a. för att reglera grunddragen för användningen av mark- och vattenområden för bebyggelse eller fritidsanläggningar, kommunikationsleder och andra jämförliga ändamål. I förarbetena till lagen sägs bl.a. att områdesbestämmelser inte bör kunna användas för att avsätta mark friluftsområde. De

som bör användas för erforderlig bebyggelsereglering, medan naturvårdslagens bestämmelser kan användas om kommunen vill avsätta mark för friluftsmark. Markens användning och bebyggelsen för begränsade delar av kommunen regleras genom detaljplaner. För

samordning av flera kommuners planläggning får också regionplaner antas. Kommunens byggnadsnämnd beslutar i bygglovsfrågor.

För marken över tunnelsträckningen finns ingen fastställd detaljplan. Byggandet av såväl huvudtunnlama som arbetstunneln

genom Hallandsåsen kräver dock bygglov. Byggnadsnämnden i Båstads kom-

28 Relevanta lagar och beslut

mun beviljade bygglov för huvudtunnlama den 19 oktober 1992. Bygglovsavgiften bestämdes till 695 640 kr. När Banverket två år senare ansökte om bygglov för arbetstunneln beslutade byggnadsnämnden den 19 december 1994 att avgörandet om bygglov skulle anstå till dess att arbetet med områdesbestämmelser hade avslutats. Den 30 november samma år hade kommunstyrelsen uppdragit åt byggnadsnämnden att upprätta sådana bestämmelser för att tillgodose riksintressena i området. Efter överklagande från Banverket undanröjde länsstyrelsen kommunens anståndsbeslut och visade ärendet åter till byggnadsnämnden. Kommunen överklagade länsstyrelsens beslut till regeringen, beslöt den 29 april 1996 att återkalla sitt överklagande.

men Samma dag beviljade byggnadsnämnden Banverket det sökta bygglovet och bestämde bygglovsavgiften för mellanpåslaget till 66 000 kr. Miljö- och hälsoskyddsnämnden, som hade avstyrkt bygglov när ärendet behandlades första gången, tillstyrkte bifall vid det slutliga avgörandet. Kommunens beslut att upprätta områdesbestämmelser upp-

om hävdes också.

Kommunens olika beslut den 29 april 1996 sammanhängde med en överenskommelse man hade träffat med Vägverket, Banverket och Länsstyrelsen i Kristianstads län utbyggnad vägar i anslutning

om av till tunneln se kap 4. I överenskommelsen ingick bl.a. en uppgörelse i fråga de bygglovsavgifter Banverket skulle betala för huvud-

om tunnlama och arbetstunneln. Byggnadsnämndens beslut avgift för

om huvudtunnlarna, 695 640 kr, hade nämligen överklagats av Banverket,

menade att avgiften enligt bygglovstaxan skulle bestämmas till som 4 080 kr. Byggnadsnämnden hade beräknat avgiften med hänsyn till kommunens uppfattning projektets storlek och konsekvenser på

om bl.a. omgivning och miljö. Avgiften bestämdes enligt överenskommelsen den 29 april till sammanlagt 600 000 kr, varav 534 000 kr för huvudtunnlama och 66 000 kr för arbetstunneln.

Bygglovet för huvudtunnlama upphörde att gälla i oktober 1997. Banverket beviljades därefter tillfälligt bygglov för skyddsarbeten. Dessutom har Banverket ansökt bygglov för viss s.k. lining se kap

om 4 i befintliga tunnelavsnitt.

Relevanta lagar och beslut 29

3.8 Sammanfattande av hur

beskrivning milj öfrågoma hanterats

Beslut

För bygget av tunnlama och i frågor hänger med det har

som samman som framgått gällt ett antal bestämmelser och villkor.

Hallandsåsen med angränsande kustområden riksintresse i

är av enlighet med 3 kap 2 § naturresurslagen. Turismen och friluftslivet, främst det rörliga friluftslivets, intressen skall således beaktas vid

en bedömning av om ingrepp i miljön skall tillåtas på eller i närheten

av åsen. Vissa områden på och kring Hallandsåsen är dessutom

även av riksintresse för naturvård och friluftslivet i enlighet med 2 kap 6 § samma lag och skall därför skyddas mot åtgärder som kan skada natur och kulturmiljö. Det bör i sammanhanget framhållas att markområden kan vara av riksintresse även för kommunikationer och att Västkustbanan bedömts vara av sådant intresse.

På Hallandsåsens nordsluttning finns ett naturreservat med almskog. Området har, i enlighet med 7 § naturvårdslagen, ansetts särskilt skyddsvärt och det finns föreskrifter om markens användning bl.a. när det gällde utförande av anläggning, avverkning och framdragande av luftledning. Några områden uppe på åsen är naturvårdsområden i

enlighet med 19 § naturvårdslagen i dess lydelse före 1 juli 1987. För att vårda och skydda natunniljön uppe på åsen har det således ansetts tillräckligt med begränsade åtgärder men det år t.ex. förbjudet att utföra schaktning och liknande arbeten utan länsstyrelsens tillstånd inom dessa områden. Vidare är stengärdsgårdarna på åsen skyddade

uppe enligt 21 § naturvårdslagen och l9§ naturvårdstörordningen om s.k. biotopskydd, vilket innebär att arbetsföretag som skulle kunna skada naturmiljön inte får utföras om inte länsstyrelsen medgivit undantag.

En del av besluten rörande tunnelbygget har fattats med beaktande av reglerna i naturresurslagen och naturvårdslagen. Undantag har t.ex. medgivits Banverket från föreskrifterna för markanvändning i naturreservatet. Vidare har Banverket fått diverse tillstånd till markarbeten uppe på åsen för att utföra och utnyttja det s.k. mellanpåslaget.

I den förstudie som gjordes år 1985 de regionala myndigheterna i

av samarbete med SJ berörs miljöaspektema helt kort. Skador på den skyddade almskogen ansågs ofrånkomliga sammanfattningsvis

men ansåg utredningen att en tunnel genom Hallandsåsen inte föreföll "medföra några större problem miljösynpunkt". I propositionen

30 Relevanta lagar och beslut

87/88:50 framhöll departementschefen att Västkustbanan förenade kraven på samhällsekonomiska aspekter med bl.a. miljöpolitiska effekter. Transportrådet hade gjort en utredning samordnad investeringsplaom nering, som bilagts propositionen. Enligt rådet hade järnvägen genom eldriften en viktig miljömässig fördel gentemot övriga transportgrenar, i vart fall så länge elkraften kunde produceras utan biverkningar i form av utsläpp av luftföroreningar. Till den banutredning som gjordes 1990 fogades miljökonseen kvensbeskrivning. I denna diskuterades påverkan på landskapsbilden, den rika förekomsten av fornlämningar, frågan buller och vibraom tioner för kringboende, grundvattennivån och säkerheten för transporter av farligt gods. I stomnätsplanen för åren 1991-2000 berörs miljöfrågor på knappt en sida. Hänvisning görs till att miljöförbättrande åtgärder krävs enligt gällande policy och dessutom skall installera skydd att man mot buller och vibrationer. Den överenskommelse träffades mellan som Banverket och arbetsgruppen för infrastrukturfrågor att tunnel om en genom Hallandsåsen skulle byggas innehöll inte några överväganden miljön. Överenskommelsen låg till grund för regeringens beslut om sommaren 1991 om medel att finansiera bygget. I november 1991 meddelade Länsstyrelsen i Kristianstad undantag från de föreskrifter som gällde för naturreservatet på Hallandsåsens nordsida. Länsstyrelsen konstaterade endast att det möjligt att var medge undantag från föreskrifterna och framhöll att det angeläget var att avverkning och markarbeten begränsades till en så liten yta som möjligt. Vidare förordnades om återplantering skog. av I mars 1992 gav regeringen Banverket tillstånd till expropriation, dvs. verket fick tillstånd att ta vissa fastigheter i anspråk för att bereda utrymme för tunneln. Regeringen hade tillgång till banutredningens miljÖkonsekvensbeskrivning, men dåvarande Miljö- och Naturresursdepartementet var inte berett att bifalla ansökan utan efterlyste skälen till den föreslagna linjesträckningen. Vidare krävde departementet att beslutet skulle innehålla villkor om att hänsyn måste tas till natur- och kulturmiljön. Departementet ställde rad frågor konsekvenserna en om för miljön. Banverket kompletterade sin ansökan och bemötte Miljöoch Naturresursdepartementets invändningar. Verket hänvisade även till en PM, som inte gått att återfinna sig hos Banverket eller i vare regeringskansliet. I Banverkets missivskrivelse påpekades emellertid att regionala myndigheter godtagit tunneln och dess sträckning. Verket framhöll även att de förslag framkommit att lägga banan i som om samma stråk som E 6 skulle innebära väsentligt utökad omfattning en av projektet och en kraftig senareläggning.

Relevanta lagar och beslut 31

I sitt yttrande till regeringen anförde länsstyrelsen att expropriationen avsåg att tillgodose ett mycket betydelsefullt trafikintresse som också att hänföra till riksintresse och att någon lämpligare var annat sätt, t.ex. en annan sträckning, inte visats föreligga. Regeringen konstaterade att den föreslagna omläggningen Västav kustbanan kunde godtas mark-, hushållnings- och miljösynpunkt. ur Regeringen biföll ansökan på länsstyrelsen anförda skäl och föreav skrev att kontrollprogram skulle upprättas för grundvatten, ytvatten och naturmiljö. I sin första dom i november 1992 gjorde vattendomstolen inte någon prövning enligt naturresurslagen eftersom ansökan avsåg ett vattenföretag för järnväg som prövats i särskild ordning. Man prövade därför endast om skada eller olägenhet större betydelse skulle kunna av uppkomma för allmänna intressen. Sådana intressen ansågs främst den vara kommunala vattenförsörjningen, naturvärdet åar, bäckar, våtmarker av och andra ytvattentillgångar samt det samlade behovet att tillgodose av enskilda fastigheters Vattenförsörjning privata brunnar. Domgenom stolen ansåg det utrett att kunde räkna med viss sänkning man en av vattenståndet i bergborrade brunnar i omedelbar närhet tunnelav schaktet men i övrigt ingen eller ytterst obetydlig påverkan på vattentillgångar. Domstolen framhöll att Banverket hade möjlighet att komplettera tätningen och vidta andra skadeförebyggande åtgärder och kom fram till att man med tillräcklig grad säkerhet kunde utgå från av att någon skada av större betydelse för allmänna intressen inte kunde förväntas uppkomma. Domstolen tillämpade miljöskyddslagen när det gällde om och på vilka villkor det grundvatten Banverket skulle ha som rätt att leda bort åsen skulle få släppas ut i Stensån och Vadbäcken. ur Genom att föreskriva ett kontrollprogram och andra kontrollåtgärder med avseende på kvalitén på det vatten skulle släppas ut ansåg som domstolen att det väl sörjt för att någon skadlig verkan miljösynvar ur punkt inte skulle uppkomma i vattendragen. Kontrollprogrammet var utformat med utgångspunkt i de kontroller görs dricksvatten. som av Eftersom vattnet skulle byggplats med maskiner innehöll passera en programmet även krav på analys med avseende på petroleumkolväten. I sin andra dom år 1995, avsåg mellanpåslaget, gjorde vattensom domstolen en fullständig tillåtlighetsprövning, vilket även innebar en tillämpning av naturresurslagen. Prövningen avsåg emellertid endast tillåtligheten och verkningarna vattenföretaget. Domstolen prövade av därför Banverkets begäran att få leda bort och släppa grundvatten om ut ur mellanpåslaget, inte påslaget med arbetstunneln sådant. Enligt som vattendomstolens bedömning stred inte de sökta åtgärderna mot gällande plan- och markbestämmelser. Det allmänna intresset denna var

32 Relevanta lagar och beslut

gång främst den kommunala vattenförsörjningen. Domstolen fastställde ett kontrollprogram med provtagning i närliggande brunnar, kontroll av ytligt grundvatten, mätningar och analys av läckvattnet och förordnade att vattnet efter rening skulle släppas ut i marklagren på åsen genom infiltrering. Vidare bestämdes att mynningen till arbetstunneln skulle sättas igen efter det att arbetet avslutats och att även infiltrationsområdena och platsen för sedimenteringsbassängema skulle återställas. På grund dessa förordnanden och med tanke på att det

fråga ett tidsbegränsat tillstånd ansåg vattendomstolen att man var om knappast kunde förvänta sig några skador eller olägenheter av betydelse till följd grundvattenhanteringen. När det gällde prövningen

av enligt 3 kap 4 § vattenlagen, dvs. avvägningen mellan fördelar och nackdelar, diskuterades inga nackdelar väl de samhällsekonomiska

men fördelarna mellanpåslaget. Det ansågs kunna bidra till en minskning

projektets försening och därmed en samhällsekonomisk nytta om ca av 60 Mkr. Denna nyttoberäkning i och för sig hänförlig till själva

var mellanpåslaget, effekterna att leda bort och släppa ut

men av grundvatten från påslaget skulle i vart fall inte kunna påverka nyttoberäkningen på något avgörande sätt.

Till ansökan vattendom hade fogats beskrivning av konsek-

om en

för miljön att leda bort vatten på det sätt som Banverket venserna av begärt.

I beskrivningen framhölls att tätningskravet, som var lägre än i den stora tunneln, anpassats till den omständigheten att arbetstunneln endast skulle utnyttjas temporärt och till att vattnet skulle återföras till marklagren. Det fanns miljökonsekvensbeskrivning med avseende

även en på andra frågor. Den behandlade buller, luftföroreningar, ljusspridning eftersom arbetet skulle pågå dygnet runt och påverkan landskapsbilden.

Båstads kommun försökte att hindra mellanpåslaget med hänvisning till naturresurslagen. Innan Banverket ansökte byggnadslov hade

om verket diskuterat med Länsstyrelsen i Kristianstad om alternativa plat-

för mellanpåslaget, vilket resulterade i att länsstyrelsen i en skriser velse den 15 juni 1994 förordat att det fortsatta utredningsarbetet

av främst borde inrikta sig på två de föreslagna alternativen. Kommu-

reagerade mot detta eftersom man ansåg att länsstyrelsen därigenen

tagit ställning till mellanpåslagets tillåtlighet. Kommunen framhöll nom i ett skarpt uttalande att Hallandsåsen var av "synnerligt riksintresse" och att den därför skulle skyddas mot exploatering. När sedan ansökan kom in beslutade byggnadsnämnden, med hänvisning till 8 kap 23 § plan- och bygglagen, att områdesbestämmelser för de fastigheter som Banverket tänkt använda skulle upprättas för att tillgodose

Relevanta lagar och beslut 33

riksintressena inom områdena och att avgörande av bygglov skulle anstå till dess att arbetet med bestämmelserna avslutats. Banverket överklagade byggnadsnämndens beslut. Länsstyrelsen tog inte ställning till det var möjligt att genom områdesbestämmelser säkerställa

om riksintressen för naturvård och friluftsliv ansåg att dessa intressen

men

tillräckligt tillgodosedda genom det skydd för landskapsbilden som var beslutats i enlighet med naturvårdslagen. Byggnadsnämndens beslut undanröj des. Kommunen överklagade beslutet när det var dags för

men regeringen att ta ställning hade uppgörelse träffats om vägbyggen och kommunen var inte längre intresserad utan återkallade sitt överklagande.

Efter det att Länsstyrelsen i Kristianstad hade undanröjt byggnadsnämndens beslut med anledning ansökan om byggnadslov för mel-

av lanpåslaget och förklarat att aktuella områden var tillräckligt skyddade

naturvårdslagen biföll länsstyrelsen under åren 1995 och 1996 genom Banverkets ansökningar om schaktning, tillstånd att lägga upp schakt-

breddning väg samt anläggande av tillfällig transportväg. massor, av

Den första prövningen skedde i december 1995. Länsstyrelsen konstaterade att arbetsföretaget var tillfälligt, att massorna inte skulle läg-

slutligt på åsen, att den mark som skulle tas i anspråk till gas upp uppe helt övervägande del skulle återgå till åkermark i vall och bete och att någon påtaglig skada på riksintressena i enlighet med naturresurslagen inte kunde ske. Beslutet överklagades. Kommunen återkallade

anses

sin talan. Regeringen fann att endast de enskilda som hade senare någon rätt till de fastigheter där beslutet gav Banverket tillstånd att öppna mellanpåslag och ordna arbetsområde kunde föra talan mot beslutet med avseende på dessa åtgärder. Regeringen prövade därför bara den samfällda vägens påverkan på landskapsbilden och fann att den skulle bli godtagbar. När länsstyrelsen vid senare tillfällen prövade en ansökning att få anlägga en tillfällig transportväg ansågs inte

om naturvårdslagen utgöra något hinder eftersom vägen efter avslutat arbete skulle rivas och marken återställas för att bli jordbruks- och

upp skogsmark. Även stengärdsgårdarna skulle återuppbyggas när vägen rivits upp.

Tillsynsåtgärder

Efterlevnaden de aktuella villkoren och bestämmelserna har

av övervakats olika myndigheter vidtagit följande tillsynsåtgärder.

av som

Länsstyrelsen i Kristianstad län fram till den l januari 1997 och därefter i Skåne län har tillsynen enligt vattenlagen. Länsstyrelsen

2-18-0847

34 Relevanta lagar och beslut

deltog i utformningen av de reningsanläggningar byggts för bortsom ledande av vatten. Vidare kontrollerade länsstyrelsen de prover som enligt kontrollprogrammet togs av bortlett vatten för att bedöma mängd och kvalitet, samt tog del av de mätningar gjorts med avseende på som vattenkvalitén i brunnar och ytvattentillgångar. Länsstyrelsen hade regelbunden kontakt med Banverket och deltog i de diskussioner som ledde fram till att de infiltrationsytor, enligt vattendomen för som mellanpåslaget skulle anläggas till Vadbäckens och Vadebäckens vattensystem, inte utfördes. I juli 1995 skrev länsstyrelsen till Banverket och påtalade att det brast i rapporteringen vattenprover av och att den högsta tillåtna vattenmängden enligt vattendomen överskreds. I november 1996 förelades ett vite, och efter att vitet undanröjts överlämnades vattenfrågan till Regionåklagarrnyndigheten i Skåne för åtalsprövning. Vidare hölls regelbundet vattenmöten, där länsstyrelsen tillsammans med Banverket, Skanska, VBB-VIAK och, fr.o.m. 1997, kommunen diskuterade vattensituationen. Inom för ramen länsstyrelsens löpande verksamhet har vissa inventeringar åsens av flora gjorts. Båstads kommun har haft hand tillsynen enligt lagen keom om miska produkter. Kommunen gjorde två större inspektioner för att kontrollera hanteringen av kemiska produkter, vilka den under av ena var Kraftbyggamas tid som entreprenör. Man försökte också att med stöd av hälsoskyddslagen vid vite förbjuda Kraftbyggama att spränga på nätterna det vitesföreläggande meddelades undanröjdes dock - som senare. Efter att ha fått information att Rhoca Gil användes om gav kommunen Banverket tillfälle att komma in med ytterligare utredning om produkten och att yttra sig över att kommunen skulle kunna komma att begära att en mindre farlig produkt skulle användas substitutionsprincipen. Den 10 september 1997 skrev kommunen till regeringen och påtalade att det rann för mycket vatten. Kommunen framförde att man inte alls var nöjd med länsstyrelsens tillsyn och att länsstyrelsen enligt kommunens uppfattning inte hade följt ärendet upp tillräckligt. En kopia av skrivelsen tillställdes länsstyrelsen. Yrkesinspektionen i Malmö gjorde under Kraftbyggamas tid tolv inspektioner på arbetsstället. Den första inspektionen sedan Skanska tillträtt gjordes den 24 oktober 1996 efter att två olycksfallsanmälningar inkommit från Skanska. I januari 1997 inspekterades arbetsmiljöförhållandena ur ett helhetsperspektiv och vissa krav ställdes i ett inspektionsföreläggande. Vid den inspektionen informerades arbetstagarnas företrädare och Skanska om att en systeminspektion skulle genomföras senare under året för att kontrollera att arbetsgivarens systematiska förebyggande arbetsmiljöarbete verkligen fungerade. När de första

Relevanta lagar och beslut 35

tecknen på missförhållanden korn i september 1997 hade denna tillsynsinsats ännu inte genomförts.

3.9 Övrigt

3.9. l Milj öskadelagen

Enligt miljöskadelagen 1986:225 utges skadestånd för personskada, sakskada och fönnögenhetsskada som verksamhet på en fastighet

ren har orsakat i sin omgivning. Ren förmögenhetsskada som inte har förorsakats brott ersätts endast skadan är av någon betydelse.

genom om Skadestånd utges för skador bl.a. förorening vattendrag, änd-

genom av ring och förorening grundvatten samt markförorening. Skador i

av fråga vatten ersätts dock inte om de har orsakats av verksamhet som

om bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen, då ersättning för skada bestäms enligt vattenlagen. Skadeståndsskyldigheten åvilar, förutom fastighetsägare eller brukare av fastigheten som bedriver verksamheten, bl.a. den i näringsverksamhet utför eller låter ut-

som egen föra arbete på fastigheten.

3.9.2 Brottsbalken

I brottsbalkens kapitel om allmänfarliga brott, 13 kap 8 a stadgas

bl.a. för den förorenar mark, vatten eller luft på ett sätt som ansvar som medför eller kan medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter, inte är av ringa betydelse, eller annan

som olägenhet i miljön.

36 Relevanta lagar och beslut

3.9.3 J och

ämvägslagen miljöbalken

Lagen om byggande av järnväg

Lagen 1995:1649 om byggande av järnväg trädde i kraft 1996. Enligt denna skall den som avser att bygga en järnväg upprätta jämvägs-

en plan, som skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap naturresurslagen. Den som upprättar jämvägsplanen skall samråda i fråga om sträckningen och förslaget i övrigt med berörda fastighetsägare, kommuner och länsstyrelser samt med andra kan ha ett vä-

som sentligt intresse i saken. Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av länsstyrelsen innan den tas in i jämvägsplanen. Banverket skall ställa ut jämvägsplanen för granskning. Planen fastställs sedan Ban-

av verket efter samråd med länsstyrelsen. Om dessa myndigheter har olika uppfattningar skall Banverket hänskjuta frågan fastställande till

om regeringens prövning.

Förslag till miljöbalk

I skrivande stund har ett förslag till milj öbalk överlämnats till riksdagen prop 1997/98:45. I propositionen sägs att miljölagstiftningen under de senaste decennierna med tiden blivit allt mer svåröverskådlig och någon gång motstridig, och att en samordning därför under flera år setts som en angelägen lagstiftningsuppgift. Enligt förslaget skall regeringen pröva tillåtligheten av en järnväg den ifrågavarande. Vid den pröv-

som ningen skall en miljökonsekvensbeskrivning finnas. Efter regeringens beslut- som kan innehålla villkor för genomförandet och driften skall

— det ske prövning enligt järnvägslagen för att fastställa

en jämvägsplanen.

Skärpta och utökade krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs. Vidare föreslås att kommunerna ges möjlighet att införa avgift för tillsynen enligt lagen om kemiska produkter. Fördelningen tillsyns-

av ansvaret på de olika tillsynsmyndighetema skall också regleras i

en särskild förordning, i syfte att samordna och effektivisera tillsynsarbetet. I övrigt återfinns i förslaget regler kemiska produkter är

om som snarlika dem som gäller idag.

4 fram till

Tunnelbygget byggstopp

Möjligheterna att bygga en tunnel genom Hallandsåsen utreddes av dåvarande SJ år 1975. Redan då tänkte man sig en tunnel med i huvudsak den nu aktuella sträckningen men för enkelspår. Det som senare kom att kallas tunneln genom Hallandsåsen är egentligen två tunnlar för ett spår i vardera riktningen med ett inbördes avstånd på ca 25 m och med en total längd på cirka nio km. Efter att ha studerat tillgängligt kartmaterial och rekognoscerat utmed den föreslagna tunnelsträckan kom man fram till att berget var av sådan beskaffenhet att den föreslagna tunneln kunde byggas. Tio år senare tog Länsstyrelsen i Kristianstad, därtill uppmanade av LO:s näringspolitiska grupp, initiativ till en förstudie. Den gjordes i samråd med bl.a. Länsstyrelserna i Malmöhus och Hallands län samt Båstad kommun. I utredningen diskuterades kommunikationsmässiga, ekonomiska, plan- och miljömässiga förhållanden samt sysselsättningsoch regionalpolitiska skäl. Tunneln diskuterades även i flera andra sammanhang, bland annat i det nordiska samarbetet, innan de tekniska förutsättningarna utreddes ytterligare. Dessutom drevs frågan om en dubbelspårig järnväg mellan Oslo-Malmö-Köpenhamn av ett privat konsortium som en del av Scandinavian Link.

År 1989 beställde Banverket förstudie Sydkraft konsta-

en av som terade att de inledande geologiska undersökningarna givit vid handen att en jämvägstunnel genom Hallandsåsen var ett realistiskt alternativ. Därefter gav Banverket en annan konsult, VBB-VIAK, i uppdrag att göra banutredning. De motiv som framhölls i utredningen för att

en bygga en tunnel var främst två, dels ville man utveckla persontrafiken på sträckan Malmö-Göteborg genom att använda snabbtåg, dels var godstrafiken i stort behov av kapacitetshöjande åtgärder. Det var problem med trafiken genom Sinarpsdalen. Järnvägen gick igenom skarpa kurvor och lutade brant. Det gick därför inte att köra fort, och vid lövfállning eller snö måste vagnvikten minskas.

Banutredningen innehöll både en undersökning av bergförhållandena och vattenförhållandena i åsen. Av bergtekniska undersökningar framgick att endast 30 % av tunnelsträcloiingen bestod av berg av

38 Tunnelbygget fram till byggstopp

ganska bra kvalitet. Vidare framhölls att 40 % av berggrunden längs tunnellinjen var mycket sprickrik eller sprickrik och att vattengenomsläppligheten mycket stor utom längs södra sluttningen. "Skadlig

var påverkan" på grundvattennivån kunde emellertid förhindras

genom förinjektering, dvs. tätning även före sprängning eller borrning.

Ett omfattande tätningsarbete förutsattes.

I banutredningen fanns tre alternativ när det gällde var tunneln skulle mynna i söder. Utslagsgivande i valet mellan dessa i huvud-

var sak kostnaderna för genomförandet, vilket i sin tur berodde på möjligheterna att utnyttja befintliga spår. Vid den här tiden diskuterades inte den planerade tunnelns huvudsakliga sträckning. Det hade man gjort tidigare men då främst av regionalpolitiska skäl.

Utredningen diskuterade även drivningsmetoder, dvs. om tunneln skulle borras eller sprängas. Man gjorde gällande att sprängning och s.k. fullortsborrning, dvs. att borra hela tunneln med en stor borr, ur "strikt ekonomisk synvinkel" var konkurrenskraftiga. Dock ansågs att fullortsborrning var en känslig metod vid stora variationer i bergkvalitet.

Utredningen remissbehandlades. Den fick i allt väsentligt ett positivt mottagande. Ingen av remissinstansema hade något att erinra mot projektet som helhet. Ängelholms kommun konstaterade att alternativet med fortsatt sträckning utefter motorvägen norrut inte var aktuellt och att det valda tunnelläget sannolikt gav det kostnadseffektivaste läget för genomgång av Hallandsåsen. Varje annan utgångspunkt synes ge tunnellängder som är 30 50% längre än det valda läget. Boende i

— Förslöv framhöll dock att "den för framtiden radikalaste sträckningen av järnvägen är fågelvägen utmed motorvägen Ängelholm-Båstad.

Våren 1991 hade riksdagen anslagit extra medel för utbyggnad

av vägar och järnvägar. Regeringen beslöt i juni samma år att Banverket skulle få disponera 900 Mkr. av dessa medel. Kostnaderna för projektet var då beräknade till 1 miljard kronor.

Redan i början av 1991 hade Banverket ansökt om expropriation av mark för tunnelbygget. I oktober ansökte man om tillstånd att leda bort och släppa ut grundvatten ur tunnlama. Bygglov söktes i februari 1992. Expropriation söktes hos regeringen, tillstånd att leda bort och släppa ut grundvatten i vattendomstolen och bygglov av byggnadsnämnden i Båstads kommun. För att få de tillstånd som krävdes måste Banverket

presentera projektet. Vid samtliga tillfällen framhöll Banverket att tunneln skulle tätas genom injektering, dvs. insprutning av betong. Grundvattnet skulle därigenom inte komma att påverkas negativt eller,

som verket anförde till byggnadsnämnden, "påverkan på grundvattennivån skulle bli försumbar".

Tunnelbygget till byggstopp 39

fram

På hösten 1991 genomförde Banverket den upphandling resul-

som terade i att man träffade avtal med Svenska Kraftbyggama Entreprenad AB, dotterbolag till Vattenfall. I det förfrågningsunderlag skickats

som till presumtiva anbudsgivare redogjordes för resultaten de utred-

av ningar som konsulterna hade gjort. Anbudsgivama fick emellertid inte ta del av alla beräkningar och slutsatser. I förfrågningsunderlaget

angavs att de borde anlita geologisk expertis för att göra bedöm-

egna ningar. På detta sätt avsåg Banverket att undvika eventuella ersättningsanspråk från den blivande entreprenören det skulle visa sig att

om konsultemas slutsatser var felaktiga. Förfrågningsunderlaget avsåg

en s.k. generalentreprenad för konventionell tunneldrivning dvs. med sprängning. Det fanns emellertid möjlighet att komma in med s.k. sidoanbud. Detta gjorde Kraftbyggama när de erbjöd sig att i stället för att spränga använda en mycket stor borr med samma dimension tun-

som neln.

Anbuden utvärderades av Sydkraft Konsult, med utgångspunkt i tekniska beskrivningar och reservationer från de olika anbudsgivama. Sydkraft hade byggt den s.k. Bolmentunneln som ledde vatten från sjön Bolmen till Ringsjön och hade därför erfarenheter att bygga tunnel

av genom Hallandsåsen. I sin utvärdering var Sydkraft mycket kritisk till att använda den av Kraftbyggama erbjudna metoden s.k. fullortsborrning/TBM tunnelborrmaskin. Man ansåg att metoden i vart fall inte skulle att använda i alla delar av åsen, eftersom berget var för mjukt. Det skulle dessutom bli svårare att injektera använde denna

om man metod.

Avtalet förhandlades fram och slöts av Banverket Södra Regionen. Trots att Sydkraft avrått från fullortsborrning godtog Banverket Kraftbyggamas sidoanbud, men avtalet konstruerades så att Kraftbyggama ensamma skulle bära de ekonomiska konsekvenserna om det skulle visa sig att metoden inte fungerade. De skulle visserligen kunna byta teknik och t.ex. övergå till sprängning men de skulle i så fall inte ha rätt till särskild ersättning. De skulle heller inte få längre tid för att avsluta bygget utan tunnlama skulle vara färdiga den 17 december 1996

oavsett vilken teknik som användes. Banverket beställde en tunnel med vissa dimensioner och som uppfyllde vattendomstolens krav. Hur detta skulle åstadkommas var i princip Kraftbyggamas ansvar även om Banverket skulle godkänna stationära anordningar. Vidare skulle Banverket betala för det material som gick för att förstärka och täta tunneln

men det fanns en gräns för hur stora kostnader skulle belasta verket.

som Även i detta avseende det således Kraftbyggama den

var som tog yttersta risken.

40 Tunnelbygget fram till byggstopp

Anbudstiden gick ut den 22 november 1991. Avtal skrevs med Kraftbyggarna den 5 1992. Bygget kom emellertid inte igång

mars förrän i oktober 1992. Det finns olika uppfattningar om varför. Klart är emellertid att den första Vattendomen inte meddelades förrän i

november samma år. Under förhandlingarna i domstolen hade Banverket förhandlat med Länsstyrelsen i Kristianstad utformningen ett

om av program för kontroll av grundvattnets nivå och sammansättning. Det vatten som släpptes ut, läckvatten, skulle också mätas och kontrolleras. Borren Hallbor sattes i in början på april 1993. Den hade byggts på plats och hade en diameter på över 9 meter.

Vid försening kunde fyra olika viten utgå. Kraftbyggarna riskerade att få betala 6,6 Mkr. för varje vecka tunnlama blev försenade.

som Vitessumman för hela upphandlingen uppgick till 9,9 Mkr. i veckan. I avtalet fanns inte någon övre gräns för hur mycket Kraftbyggarna skulle kunna bli tvingade att betala.

Efter att ha kommit 13 körde borren Hallbor fast. Detta skedde i

rn juni 1993. Berget var för mjukt. Borren sjönk ner i tunnelbotten och in i Väggarna. Dessutom sattes borrkronan igen. Kraftbyggarna använde emellertid även sprängteknik och lyckade på så sätt driva sammanlagt 500 m tunnel i norr och 1200 m i söder innan de lämnade bygget i december 1995.

Redan sommaren 1993 stod det således klart att man hade bekymmer med bygget. Det hade kommit igång sent och den borr som så snabbt skulle ha tagit sig igenom berget stod still. Kraftbyggarna försökte förhandla om avtalet. De ansåg att de uppgifter de fått från Banverket om bergforhållandena inte överensstämde med verkligheten. Banverket hade en stark förhandlingsposition. Sommaren 1994 gjordes intensiva försök att lösa konflikten. Först i maj 1995 korn man till en uppgörelse. Banverket löste Kraftbyggarna från avtalet mot att de betalade ett stort skadestånd. Dessutom skulle Kraftbyggarna fortsätta att bygga året ut för att ge Banverket tid hitta en ny entreprenör.

Under den tid som gått sedan Banverket gjorde den första upphandlingen hade ytterligare satsningar gjorts för att intensifiera jämvägsbyggandet. Ett nytt system för planeringen av infrastruktur hade införts och anslagen ökats. Detta innebar både en ökad frihet och ökade möjligheter till flexibilitet för Banverket. Den första upphandlingen kunde sättas igång år 1991 som en följd av att 10 miljarder kr avsatts för att under en tioårsperiod underlätta utbyggnaden av vägar och järnvägar. Våren 1993 hade den ekonomiska ramen för investeringar i enbart stomjämvägar för tiden 1994 till 2004 bestämts till ungefär 38 miljarder. År 1991 byggde Banverket stomjämvägar för knappt

en och en halv miljard kr; 1995 byggde man för nästan sju.

Tunnelbygget fram till byggstopp 41

De beräknade kostnaderna för tunnelbygget hade emellertid också ökat, År 1991 då regeringens beslutade att låta Banverket disponera ex-tra medel för bygget kostnaderna för projektet beräknade till

var 1 miljard kr. I den ursprungliga budgeten som fastställdes i slutet av 1992 uppgick kostnaderna till 1 miljard 285 miljoner kr. Vid halvårsskiftet 1996 då Skanska varit igång ett knappt halvår fastställdes en ny budget i vilken totalkostnaden beräknades till 1 miljard 996 miljoner kr. I detta belopp ingick indexuppräkningar och fördyringar.

Det verkar emellertid inte ha varit några större svårigheter för Banverket att finansiera fördyringama. Detta kan ha berott på ett antal faktorer. När bygget försenades behövde Banverket inte göra utbetalningar i den takt som planerats. Vidare kan även andra projekt ha försenats och givit upphov till ytterligare anslagssparande. Därtill kom att Kraftbyggama betalade ett kraftigt skadestånd. Beloppet är sekretess-

det skall enligt Banverket ha täckt fördyringama. belagt men

Banverket ansåg att de kommit ur avtalet med Kraftbyggama på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt. Bygget var emellertid kraftigt försenat. För att motverka förseningen beslöts att öppna ett mellanpåslag uppe på åsen med arbetstunnel ner till den planerade tunnelsträclmingen.

en Från arbetstunneln skulle järnvägstunneln drivas även från mitten och

åsen. I vattendomstolen framhöll Banverket att mellanpåslaget ut ur skulle förkorta byggtiden med två år och att detta skulle medföra en samhällsekonomisk nytta 60 Mkr. Den samhällsekonomiska

om ca nyttan dessa två år motiverade tillståndet att leda bort grundvatten

av från arbetstunneln.

Uppgörelsen med Kraftbyggama var klar i maj 1995. De skulle stanna året ut. Under hösten genomfördes en andra upphandling. Denna gång fick bara fyra anbud. Utvärderingen gjordes betydligt nog-

man

än den första gången dels för att ville undvika ytterligare grannare man problem och förseningar dels för att nya bestämmelser införts genom lagen upphandling. Utvärderingen gjordes av en teknikgrupp bestå-

om ende tre utomstående bedömare, nämligen professor från KTH

av en Kungliga Tekniska Högskolan, den person på Sydkraft som utvärderat den första upphandlingen och fristående konsult. De

en sammanträffade med anbudsgivama och förhörde dem om deras geologiska kunskaper och tekniska kunnande. Hur injekteringen skulle gå till diskuterades ingående. Man hade kunnat konstatera att Kraftbyggama utfört ett omfattande tätningsarbete än vad som

mer hade förutsätts. Anbudsgivama fick också ta del av de bergprognoser

gjorts. Vid den här tiden utgick således Banverket och dess som konsulter liksom entreprenörerna från att det skulle vara möjligt att täta tunneln på ett tillfredställande sätt med betong.

42 Tunnelbygget fram till byggstopp

Avtal träffades med Skanska Stockholm AB, dotterbolag till Skanska AB, den 18 januari 1996. Efter omorganisation Skanskas

en av verksamhet överfördes entreprenaden till Skanska Anläggningar AB den 1 maj 1997. Bygget skulle klart den 25 november 1999, dvs.

vara ungefär tre år efter det att Kraftbyggama skulle ha varit färdiga. Vitesbeloppet vid försening bestämdes till 3,3 Mkr i veckan

men sammanlagt högst 100 Mkr. Den överenskommelse träffades med

som Skanska var något annorlunda till sin karaktär än den träffats med

som Kraftbyggama. I avtalet med Kraftbyggama ansvarade entreprenören för vilka metoder som användes och det fanns ett tak för hur stora

materialkostnadema skulle kunna bli. För vitesbeloppen hade där-

man emot inte satt något tak. Enligt avtalet med Skanska skulle entreprenören i nonnalfallen svara för val arbetsmetod medan val sär-

av av skilda metoder skulle ske i samråd med Banverket. Det fanns inte något högsta belopp bestämt för hur mycket material Banverket skulle

som betala men väl för det vitesbelopp Skanska skulle utge vid

som en eventuell försening.

Mellanpåslaget hade planerats under 1994. Banverket ansökte

om bygglov på hösten samma år. Kommunen mycket negativ, och

var ansökan bordlades i byggnadsnämnden. De skäl som kommunen

angav mot mellanpåslaget var att man ansåg att det skulle förstöra miljön uppe på åsen. Beslutet motiverades med att man inte kunde ta ställning till ansökan förrän s.k. områdesbestämmelser utarbetats. Efter överklagande av Banverket undanröjde emellertid Länsstyrelsen i Kristianstad den 10 februari 1995 kommunens beslut om bordläggning och återförvisade ärendet till nämnden. Kommunen överklagade länsstyrelsens beslut till regeringen. Banverket ansökte därefter hos länsstyrelsen om tillstånd att utföra schaktningsarbeten för mellanpåslaget, att på visst sätt lägga upp schaktmassorna från tunneln och att bredda väg

en som skulle användas för transporter till och från bygget. Länsstyrelsen ansåg att påtaglig skada på riksintressena inte kunde ske och lämnade den 12 december 1995 Banverket det sökta tillståndet. Kommunen överklagade även detta beslut till regeringen. I början 1996, alltså

av samtidigt som Banverket gjorde upp med Skanska, träffades emellertid en överenskommelse mellan Banverket, Båstads kommun, Länsstyrelsen i Kristianstad och Vägverket att tidigarelägga och bygga ut

om vissa vägar i anslutning till tunneln. Överenskommelsen träffades under förutsättningen att regeringen skulle tillåta Banverket att låna ut 95 miljoner kr till Vägverket från anslaget "Nyinvesteringar i stomjämvägar" för att finansiera vägarna, vilket regeringen gjorde. I överenskommelsen ingick dels uppgörelse i tvist mellan Banverket och

en en Båstad kommun om hur stor avgift som Banverket skulle betala för

Tunnelbygget fram till byggstopp 43

bygglovet till huvudtunneln och arbetstunneln, dels att kommunen skulle återkalla sina överklaganden av länsstyrelsens beslut och medge bygglov för mellanpåslaget.

Hur tunneln skulle tätas var en viktig fråga redan när Skanska satte igång att bygga i februari 1996. Dels skulle Banverket betala det tätningsmedel som användes, dels störde det läckande vattnet bygget. Länsstyrelsen i Kristianstad som övervakade att vattendomarna efterlevdes hade redan 1995 skrivit till Banverket och påpekat att man ansåg att den föreskrivna vattenmängden överskridits vid tillfällen

ett par men också att upprepade brister i rapporteringen förekommit. Länsstyrelsen i Kristianstad tolkade domen på ett annat sätt än vad Banverket gjorde. Länsstyrelsen ansåg att Banverket hade tillstånd att tappa i genomsnitt 3,5 l/sek per l 000 m tunnel. Tillåten vattenmängd var således beroende av hur långt man kommit. Banverket ansåg emellertid inte att

man överskred tillståndet förrän efter det att 33 l/sek uppmätts dvs. den mängd som tillåtits för båda tunnlarna totalt. Banverket menade således att man kunde utnyttja hela tillståndet oavsett hur långt bygget kommit. I april 1996 antecknades emellertid att länsstyrelsens representant på ett s.k. vattenmöte inte ansåg att "mängden för närvarande" "något

var problem".

Oavsett hur domen skulle tolkas blev vattenfrågan akut

sommaren 1996. Olika tätningsmedel prövades, både betongbruk och andra kembruk än Rhoca Gil. Svårighetema hade att göra med den mycket komplexa sprickstrukturen. Man diskuterade också s.k. lining och utredde möjligheterna och kostnaderna att göra detta i hela eller delar av tunneln. Lining innebär i princip att man gjuter ett betongrör inne i och med samma dimension som tunneln. Röret håller tätt och hindrar att sten och jord faller ner. I Sverige har metoden använts i liten utsträckning, eftersom bergkvaliteten i vanliga fall är så bra att lining inte behövs. Lining hade diskuterats under anbudsförhandlingama då

men främst av säkerhetsskäl, som ett sätt att förstärka tunnelns väggar. För att få plats med lining måste man spränga ut en större tunnelarea i berget. Även lining kräver viss tätning det bakomliggande berget.

Byggtekniska frågor och därmed problemen med det läckande vattnet diskuterades i många olika gmpper. Banverket och Skanska hade för att underlätta samarbetet tillsatt ett "bergråd" bestående av tre personer, dels den professor från KTH och den konsult från Sydkraft, vilka deltog i utvärderingen av upphandlingen, dels en representant från Skanska. De skulle ge råd men även utöva viss kontroll. Vidare fanns en "bergreferensgrupp". I den ingick också utomstående konsulter. Gruppen skulle fungera som stöd till Banverkets teknikavdelning. Beslut fattades endast vid byggmöten med Banverket och Skanska.

44 Tunnelbygget fram till byggstopp

Dessa beslut förbereddes emellertid vid s.k. bergteknikmöten. Även i dessa möten deltog utomstående konsulter och en representant för Banverkets huvudkontor, teknikavdelningen.

Under hösten 1996, alltså innan Rhoca Gil börjat testas, diskuterades tre alternativ. Det första innebar fortsatt tunneldrivning med

nuvarande tvärsnitt dvs. utan plats för lining men med väsentligt ökade mängder förstärkning och tätning. Detta alternativ bedömdes innebära en merkostnad på 400 Mkr. Om man valde detta alternativ skulle man inte på långt när kunna uppfylla villkoren i vattendomstolens domar. Det andra alternativet innebar en kombination av lining och tätning. Det bedömdes innebära en kostnadsökning på 800 Mkr. Inte heller med detta alternativ räknade man med att få ned mängden läckande vatten till den vattendomstolen tillåtna även läckaget skulle bli mycket

av om mindre än med det första alternativet. Det ingick därför i denna lösning att göra en ny ansökan till vattendomstolen. Det tredje alternativet bestod i en komplett lining. Det skulle kosta ytterligare några hundra miljoner kronor men skulle å andra sidan föra med sig att vattendomstolens tillstånd kunde respekteras. Regionchefen förberedde för det andra alternativet och presenterade lining som en alternativ lösning vid en presskonferens hösten 1996. Skanska meddelade Banverket vid ett byggmöte den 5 december att "injektering fungerar med metoder enligt kontraktet. Banverket beslutade i januari 1997 att tunnelavsnitten i norr skulle vidgas för att ge plats för lining men ville ändå fortsätta sökandet efter ett effektivt tätningsmedel.

Styrelsen för Banverket informerades om alternativen och kostnadsökningarna. Av styrelseprotokollet från den 28 februari 1997, då frågan diskuterades, framgår endast att styrelsen beslöt att justera årsredovisningen och att ändra i budgetunderlaget för år 1998-2000. I årsredovisningen för 1996 framhålls att Banverket avsåg att begära en ny vattendom för att få tillstånd att tappa mer vatten under byggnadstiden och att risken för kostnadsökningar idag beräknas till 800 Mkr. Enligt den budget som fastställts ett halvår innan, sommaren 1996, var de totala kostnaderna beräknade till nästan två miljarder kr. Detta belopp nämns dock inte i årsredovisningen. I Banverkets kvartalsrapport om verksamheten 1 januari 30 juni 1997 anger man emellertid en

prognos för de totala kostnaderna på två miljarder 800 miljoner kr. Tidigare hade Banverket angivit fårdigställandetidpunkten till december år 2000. I kvartalsrapporten skrev verket att prognosen

var "ett färdigställande år 2000 med vissa efterarbeten år 2001". Varken i årsredovisningen eller i rapporten nämns att fördyringama skulle kunna komma att påverka andra projekt eller leda till att Banverket skulle

Tunnelbygget fram till byggstopp 45

behöva ytterligare anslag. Inte heller nämns det skadestånd som Kraftbyggama hade betalt.

I januari 1997 skaffade Skanska fram information Rhoca Gil.

om Medlet tillverkades av ett franskt företag och såldes i Sverige dess

av svenska dotterbolag, Rhöne-Poulenc Sverige AB. I februari 1997 fick en fristående konsult från Cement och Betong Institutet, i uppdrag av Banverket att undersöka Rhoca Gils långtidsstabilitet. Den 20 februari beställde Banverket av Skanska utförande av fyra injekteringar med Rhoca Gil. En preliminär rapport lämnades av Cement och Betong Institutet redan den 21 februari till Banverket, slutrapporten kom två månader senare. I den preliminära rapporten framhålls bl.a. att "problemet med akrylamidinjekteringsmedel är deras giftighet" och att "giftigheten efter injekteringen blir beroende hur bra polymerise-

av ringen gått". I slutrapporten har giftigheten tonats ned. Det framhålls att Rhoca Gil mindre toxiskt än tidigare tätningsmedel eftersom den

var rena akrylamiden bytts ut mot N-metylolakrylamid. Färdigt Rhoca Gil blandas av två lösningar som sedan späds med vatten. Lösning 1 skulle enligt innehållsförteckningen ha innehållit högst 1,5 % akrylamid och ca 37 % N-metylolakrylamid. Rhöne-Poulenc har senare meddelat att halten akrylamid i lösning 1 var 3,8 %. Skanska har angett att deras analyser visar en halt på 4 9 % akrylamid. N-metylolakrylamid är

— mellan en tredjedel och en femtedel så giftigt som akrylamid. I slutrapporten drogs inga slutsatser om Rhoca Gils giftighet. Denna aspekt ingick inte heller i uppdraget. Slutsatsen blev att medlet vid en lyckad injektering skulle kunna täta mot vattenläckage i Hallandsåstunneln i minst 100 år.

Varken Banverket eller Skanska gjorde några ytterligare utredningar om Rhoca Gils giftighet. Företrädare för båda har sagt till kommissionen att de förlitat sig på uppgifter från leverantören. Det tycks även ha varit fallet när det gäller frågan om förutsättningarna för en fullständig polymerisation. I juni antecknades emellertid under ett byggmöte att en person på Banverket skulle sammanställa samtliga rapporter om Rhoca Gil, för att "förekomma eventuella frågor från arbetarskydd, Miljö- och hälsoskyddsnämnden och andra myndigheter".

Rhoca Gil provades på kortare avsnitt under våren 1997. Den 24 juni konstaterade man vid ett bergteknikmöte att bergrådet rekommenderat att kommande 100 rn i norr, dvs. 200 rn skulle tätas med Rhoca Gil. Den 26 juni beslöt Banverket och Skanska vid ett byggmöte att följa rekommendationen. Under tiden 26 juni -3 juli beställde Banverket sammanlagt 360 ton att jämföras med 180 ton dessförinnan.

När bygget stoppades hade 1 400 ton injekterats på en sträcka av sammanlagt ca 550 m.

46 Tunnelbygget fram till byggstopp

På ett vattenmöte se avsnitt 3.8 Tillsynsåtgärder den 14 augusti 1997 informerades Länsstyrelsen i Skåne och Båstads kommun

om Rhoca Gil. Besked gavs om att medlet testades och att tänkte

man genomföra ett försök på 100 m i vardera tunneln. Produktinformationsblad från Rhöne-Poulenc delades ut. Länsstyrelsens företrädare ansåg inte att det fanns någon anledning till yttre miljösynpunkt.

oro ur Kommunens företrädare ville emellertid undersöka hälsoriskema och tog kontakt med Kemikalieinspektionen den9 september. Efter två dagar återkom handläggaren på Kemikalieinspektionen och de diskuterade riskerna för arbetsmiljön men också för förorening av yt- och grundvatten. Kommunen beredde den 18 september Banverket tillfälle att komma in med ytterligare utredning inom tre veckor och att yttra sig över att kommunen övervägde förelägga verket att byta ut Rhoca Gil mot en mindre farlig produkt. Detta hade kunnat göra det

man om funnits ett mindre farligt likvärdigt alternativ på marknaden och detta alternativ inte hade varit oskäligt dyrare.

Kronologisk förteckning över viktigare händelser

Riksdagen lägger fast principer och övergripande mål

för trafikpolitiken fram t.o.m. 1997.

Banutredningen rörande en tunnel genom Hallandsåsen för Västkustbanan remissbehandlas.

E Januari: Banverket ansöker om expropriation. Juni: Regeringen kommer överens med Banverket om att

tunneln skall byggas och beslutar att verket skall få

disponera 900 Mkr. Oktober: Banverket ansöker om tillstånd att leda bort och släppa

ut grundvatten från huvudtunnlarna. December: Resultatet av den första upphandlingen utvärderas.

1992 Februari: Banverket ansöker om bygglov för huvudtunnlarna. Mars: Regeringen ger Banverket tillstånd till expropriation.

Avtalet med Kraftbyggarna undertecknas. Oktober: Byggstart

Tunnelbygget fram till byggstopp 47

November: Vattendomstolen lämnar Banverket tillstånd att leda

bort och släppa ut grundvatten från huvudtunnlama. % April: Hallbor sätts igång. Juni: Hallbor kör fast.

1994 Juni/Juli: Intensiva försök görs för att komma överens med

Kraftbyggama. September: Banverket ansöker om tillstånd att leda bort

grundvatten ur arbetstunneln vid mellanpåslaget. Oktober: Banverket ansöker om bygglov för mellanpåslaget.

% Maj: Överenskommelse träffas att avsluta samarbetet

om med Kraftbyggama. Vattendomstolen lämnar Banverket tillstånd att leda bort och släppa ut grundvatten ur arbetstunneln.

December: Länsstyrelsen i Kristianstad lämnar Banverket tillstånd

att bl.a. utföra schaktningsarbete för mellanpåslaget.

Resultatet av den andra upphandlingen utvärderas. 1996 Januari: Avtalet med Skanska undertecknas. Februari: Överenskommelse mellan Banverket, Vägverket,

Båstads kommun och Länsstyrelsen i Kristianstad om att tidigarelägga byggandet av fyra vägar. Skanska sätter igång.

September/ December: Olika metoder att täta tunnlama diskuteras.

1997 Januari Rhoca Gil presenteras. Februari: Banverket ger Cement och Betong Institutet i uppdrag

att undersöka Rhoca Gils beständighet. Banverket beställer 25 ton för utförande av fyra injekteringar med Rocha Gil. Banverkets styrelse konstaterar att risk finns att tunnelbygget blir 800 Mkr. dyrare.

Juni: På ett byggmöte beslutar Banverket och Skanska att

Rhoca Gil skall prövas på en sträcka av sammanlagt 200 m.

48 Tunnelbygget fram till byggstopp

Augusti: Kommunen och Länsstyrelsen informeras om användningen av Rhoca Gil. September: Kommunen efterfrågar ytterligare utredning av Banverket.

5 Tunnelbygget

stoppas

Inledning

Som framgått ledde redan vetskapen om användningen av Rhoca

nyss Gil till viss aktivitet inom Båstads kommun. I takt med att ytterligare problem upptäcktes blev aktiviteten intensiv och även andra myndigheter kopplades in. När ñskdöd och förlamningssymptom hos kreatur uppdagades kontaktade miljöförvaltningen den 30 september, samma dag injekteringen Rhoca Gil stoppades, bl.a. Giftinforma-

som av tionscentralen, Statens Veterinärmedicinska Anstalt SVA och Länsstyrelsen i Skåne. Dessutom informerades Jordbruksverket och Naturvårdsverket liksom kommunstyrelsens ledning.

Den l oktober avlivades tre förlamade kor. Den 2 oktober anordnade Banverket i samverkan med Skanska och kommunens miljöförvaltning presskonferens. Lantbrukare utmed Vadbäcken infor-

en merades individuellt om vad som hade hänt.

Den 24 september hade Skanska tagit prover i Vadbäcken och Stensån. Resultaten hade redovisats till Banverket och

av proverna Skanska den 30 september, men kommunen fick inte del av dem förrän den 3 oktober. Resultaten visade på mycket höga halter av akrylamid och N-metylolakrylamid. Detta fick miljöförvaltningen att via direkta kontakter och radio och TV varna allmänheten för att dricka

genom vatten från brunn belägen inom ett förvaltningen preliminärt

egen av bedömt influensområde. Samma dag kommunen Sveriges Geolo-

gav giska Undersökning SGU i uppdrag att utreda gmndvattenströmmar

ett underlag för att bestämma ett riskområde i anslutning till Vadsom bäcken. Kemikalieinspektionen hade kontakt såväl med kommunen

med Yrkesinspektionen i Malmö distrikt. På grundval av det som som framkommit beslutade miljö- och hälsoskyddsnämnden den 4 oktober att mot Skanska och Banverket göra åtalsanmälan avseende miljöbrott enligt brottsbalken och brott mot lagen om kemiska produkter.

Tunnelbygget stoppades den 7 oktober.

50 Tunnelbygget stoppas

Beredskapsläge införs

Söndagen den 5 oktober beslutade kommunstyrelsens arbetsutskott att kommunens beredskapsplan förklaring skulle träda se nedan i kraft. Den särskilda ledningsgruppen tre från kommunstyrelsen, om personer vilka beslutande, och tre tjänstemän tillträdde. Berörda förvaltvar ningschefer adjungerades. Prov på de kommunala vattentäktema togs omgående. Ledningsgruppen vidtog också förberedelser för vattentransporter. Vidare tog den kontakt med regeringskansliet och angränsande kommuner, hade första utsändning i Radio Båstad och en inrättade ett särskilt inforrnationskontor. Dagen därpå var ledningsgruppen i full verksamhet. Telefonväxeln bemannades, och för att allmänheten utökade möjligheter komma ge att i direkt kontakt med kommunen och ledningsgruppen inrättades tre direkta telefonlinjer, vilket hade annonserat i morgontidningen. man om Därutöver inrättades efterhand speciell linje för dem ville få en som provresultat och linje för massmedia för information en om presskonferenser m.m. Genom lokalradion lokal information. gavs Radio Båstad sände vid två fasta ställen varje dag och Radio Kristianstad hade under kortare tid fast nyhetstid utöver ordinarie en en nyhetssändningar, dock inte inom för något direkt deltagande i ramen beredskapsorganisationen. Kommunens hemsida på internet uppdaterades och en presskonferens vilket därefter gjordes dagligen — ~ anordnades. De ville få medicinsk hjälp eller stöd hänvisades till som den lokala företagshälsovården, och personliga kontakter med de togs direkt drabbade. Kommunen fastställde också ett preliminärt riskområde vidare

under Vissa definitioner och begrepp. Ett väsentligt större område fastställdes några dagar utifrån veterinärmedicinska synpunkter senare av länsveterinären på Länsstyrelsen i Skåne. Den 15 oktober fastställde kommunen ett riskområde kring Vadbäcken enligt SGU lämnat ett av förslag. Den 7 oktober adjungerades till ledningsgruppen representant en från Länsstyrelsen i Skåne och två dagar från Yrkes- och senare en Miljömedicinska kliniken i Lund. Kommunens ledningsorganisation ändrades sedan den 5 november. Ledningsgruppen skulle fortfarande fatta beslut om riskområden och kontrollprogram medan övriga frågor återgick till respektive nämnd. Ledningsgruppen upphörde den 14 januari 1998 efter beslut kommunstyrelsen. av Alla kommuner har beredskapsplan skall kunna användas i en som ytterst speciella situationer såsom krig eller svåra påfrestningar på samhället i fredstid. Stora miljöolyckor kan sådant fall. Enligt vara ett

beredskapsplanen tillsätts en speciell namngiven ledningsgrupp

som

Tunnelbygget stoppas 51

snabbt skall kunna inkallas. För att beslut skall kunna fattas snabbare än vad den ordinarie beslutsgången medger, övertar gruppen de befogenheter normalt åvilar de olika kommunala förvaltningarna, dock

som inte beslut som avser myndighetsutövning mot enskild person.

Länsstyrelsen i Skåne har som grundprincip att det är kommunen som skall ha ledningsansvaret och att länsstyrelsen så långt som möjligt skall stödja kommunen efter de önskemål som framförs därifrån. Denna princip har präglat länsstyrelsens agerande under hela skeendet. En tjänsteman från länsstyrelsen har t.ex. efter begäran "lånats ut" till kommunen, inledningsvis på heltid och senare på deltid. Länsstyrelsen organiserade tidigt en allsidigt sammansatt grupp under chefen för miljöenheten med uppgift att bistå landshövdingen och länsstyrelsens representant i Båstad. Denna grupp utnyttjades dock inte och avvecklades efter fjorton dagar.

Kommunens informationsinsatser

Under de första veckorna inrättade kommunen den s.k. POSOM-grup-

psykologiskt och socialt omhändertagande. I gruppen, som leds pen

räddningschefen och fortfarande finns kvar, finns företrädare för av många skola, barnomsorg, den sociala sektorn, hälsovård,

organ sjukvård, räddningstjänst, kyrka, polis m.fl. Det var POSOM-gruppen

i huvudsak svarade för de individuella kontakterna med kommunsom innevånama. Det rörde sig inte om någon räddningstjänstsituation enligt räddningstjänstlagens bestämmelser, varför räddningstjänsten formellt inte hade några särskilda uppgifter. Infonnationstavlor sattes upp och posten delades flygblad ut till alla hushåll. Särskilda med-

genom delanden inom riskområdena delades ut av hemvärnets hemskyddsombud, och ett antal informationsmöten anordnades. En betydande del av kommunens informationsverksamhet skedde tillsammans med näringslivets organisationer. LRF och Färskpotatisodlarna svarade t.ex. för all information som rörde jordbruket.

Vissa myndigheters agerande

Som kommer att framgå i det följande har Hallandsåsfrâgan engagerat bl.a. ett antal de centrala verken och vissa av dem i stor utsträckning,

av t.ex. Socialstyrelsen och Livsmedelsverket. En del av de åtgärder som de vidtog redovisas nedan. Inget av verken fann skäl att utlösa sin beredskapsplan utan löste frågorna ad hoc inom respektive verk.

52 Tunnelbygget stoppas

Naturvårdsverket beslöt i ett tidigt skede av händelseförloppet att inte utlösa sin egen beredskapsorganisation. Bedömningen från verkets sida var att Båstads kommun klarade saken på ett bra sätt och att frågorna löstes bäst lokalt. Enligt Naturvårdsverkets beredskapsplan skall verket så långt möjligt bibehålla den ordinarie organisationsstrukturen vid miljökris/höjd beredskap dyl. I slutet oktober utsåg

av verket en analysgiupp har sammanställt rapport

som en som översiktligt redovisar miljöeffekter av tunnelbygget i ett kortare och längre tidsperspektiv. Jordbruksverket bedömde på ett tidigt stadium,

efter samråd med länsstyrelsen, att länsstyrelsen kunde bevaka de frågor som låg inom verkets kompetensområde och vidta nödvändiga åtgärder. Jordbruksverket har dock deltagit i utarbetandet

av Livsmedelsverkets rekommendationer i vissa avseenden och haft ett antal kontakter med länsstyrelsen och kommunen.

Även Kemikalieinspektionen fick i början oktober mängd frå-

av en gor från media, allmänhet och politiker. Myndigheten hade då ingen särskild beredskapsplan för den här typen händelser. För att möta

av den intensiva pressen bildades internt en ad hoc-giupp. Genom den hade Båstad kommun tillgång till aktuell information. Kemikalieinspektionen och kommunen hade ett antal telefonkontakter och Kemikalieinspektionens ledning besökte Båstad den 8 oktober. Kemikalieinspektionen genomförde också en inspektion på Rhöne-Poulenc som föranledde vissa påpekanden och krav på komplettering i ett inspektionsprotokoll.

Företrädare för Livsmedelsverket besökte först kommunen den 20 oktober och därefter ledningsgruppen den 3 november tillsammans med företrädare för Kemikalieinspektionen, Socialstyrelsen, Jordbruksverket och Naturvårdsverket.

Vissa definitioner och begrepp

Bland andra följande begrepp och definitioner förekommer i det material som handlar om Hallandsåsprojektet efter kännedomen om Rhoca Gil:

Riskområde: Av lokala myndigheter fastställt område där vatten eventuellt kan vara påverkat av akrylamid.

Påverkat vatten: Vatten med en påvisad halt av akrylamid högre än 5 ug/l.

Eventuellt påverkat vatten: Vatten inom riskområdet där analys kunnat visa att halten akrylamid är lägre än 0,5 ug/l.

Ej påverkat vatten: Vatten inom riskområdet där analys visar att halten akrylamid är lägre än 0,5 ug/l.

Tunnelbygget stoppas 53

0,5 ug/l är det samma som 0,0000005 g/1. Akrylamid kunde i oktober 1997 analyseras ner till 5 ug/l, vilket kallas metodens detektionsgräns. Det fanns emellertid då inte i Sverige något laboratorium ackrediterat godkänt för akrylamidanalyser. Förmodli-

fanns inte heller i hela Europa något ackrediterat laboratorium som gen kunde utföra analyser till WHO:s Världshälsoorganisationens

ner riktvärde, är på 0,5 ug/l. Livsmedelsverket, vars rekommendatio-

som

kopplade till begreppet "eventuellt påverkat vatten", ansåg att ner var

detektionsgräns på 5 ug/l acceptabel ur hälsosynpunkt under "en en var kortare övergångsperiod" arbetade för att förbättra eller finna

men andra metoder med vilka även halter i närheten WHO:s riktvärde

av med säkerhet kunde bestämmas. Inom EU finns ett förslag på ett

gränsvärde för akrylamid i dricksvatten på 0,1 ug/l. De nämnda värdena gäller akrylamid. Några motsvarande värden för N-metylolalcrylamid har inte fastställts.

SWEDAC regeringen utsett svenskt ackrediteringsorgan. Ac-

är av krediteringen följer ett europeiskt kvalitetssystem där tekniska förutsättningar, kompetens ingår i prövningskriterierna. Varje labora-

m.m. torium utvecklar analysmetoder i princip under marknadsmässiga förhållanden, dvs. det till varje laboratorium att bedöma underlaget

är upp på marknaden för en ny typ av analys.

Under november 1997 tog Livsmedelsverket kontakt med ett antal laboratorier för att höra deras möjligheter och intresse av att bli ac-

om krediterade för akrylamidanalyser. Något laboratorium uppgav att detta skulle kunna lösas inom relativt framtid. Mot den bakgrunden

en snar beslöt Livsmedelsverket att inte uppgradera sina egna laboratorier, vilket i och för sig hade varit möjligt. Den 14 januari 1998 ackrediterades det första laboratoriet för halter ned till 5 ug/l och den 2 mars ett annat för halter till 0,5 ug/l. Livsmedelsverkets bedömning är att en

ner ackreditering verkets laboratorier efter omprioritering och

av egna komplettering utrustning hade varit möjlig att åstadkomma, och då

av på betydligt kortare tid än fem månader.

Det alltså först i mitten 1998 förutsättningar fanns

var av mars som att bedöma vattnet inom riskområdet inte påverkat av akrylamid

om var enligt Livsmedelsverkets definition och om restriktionema för riskområdet kunde hävas. Vid denna tidpunkt hade endast ett par brunnar halter överstigande 0,5ug/l.

54 Tunnelbygget stoppas

Behandlingen i övrigt av dricksvatten- och livsmedelsfrågorna

Livsmedelsverket är ansvarig central myndighet för dricksvattenfrågor utom när det gäller eget hushåll, där Socialstyrelsen enligt hälsoskyddslagen har ansvaret. Den 6 oktober började Livsmedelsverket arbeta med dricksvattenproblemet på Hallandsåsen och hade därefter telefonkontakter framför allt med kommunen också med länsstymen relsen länsveterinären. Verket fick många förfrågningar från genom media och allmänhet och tillsatte den 15 oktober särskild "Grupp för en akrylamidfrågor" för att samordna verkets aktiviteter. Livsmedelsverket har enligt sin beredskapsplan katastrofgrupp initierade att den en som särskilda gruppen bildades trädde inte själv i funktion. men Den 9 oktober gjorde Livsmedelsverket i infonnationsskrivelse en till Båstads kommun sin första preliminära bedömning. Den innebar att vatten från privata brunnar och kommunala vattentäkter inte borde konsumeras förrän det analyserats och inga halter akrylamidprodukter av påvisats. Vidare sades att även vattentäkter utanför det primära riskområdet borde analyseras men att det vattnet i avvaktan på analys kunde användas. När Livsmedelsverket utarbetade sin skrivelse samrådde de med Kemikalieinspektionen och Jordbruksverket inte med Socialmen styrelsen. Med Kemikalieinspektionen samrådde Livsmedelsverket även beträffande en annan skrivelse dag. Enligt den fick inte samma djur från Hallandsåsen uppvisade förgiftningssymptom godkännas som som livsmedel. Så fick inte heller ske med djur inte uppvisade som förgiftningssymptom kunde misstänkas ha druckit förgiftat men som vatten. Anledningen till detta angavs att de substanser ingår i vara som Rhoca Gil är såväl mutagena och att de till stor del cancerogena som ansamlas i muskulatur. Beträffande vilt från riskområdet avråddes från detta innan en noggrannare kartläggning hade gjorts. Detta fick SVA att rekommendera jägarna att inte konsumera vilt kunde ha som druckit av det förgiftade vattnet och ledde till att dessa efter samråd med länsstyrelsen avstod från årets älgjakt. Socialstyrelsen kontaktades på den 13 oktober Båstads morgonen av kommun med förfrågan dels gränsvärden för akrylamid och N-meom tylolakrylamid i vatten för hushållsändamål, dels det olämpligt om var att bada och duscha i vatten där ämnena hade påvisats. Efter att ha kontaktat miljömedicinsk expertis och samrått med Livsmeegen delsverket, Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Länsstyrelsen i Skåne samt miljöförvaltningen och kommunledningen i Båstads kommun, beslutade Socialstyrelsen sent dag att vattnet samma inom det av kommunen avgränsade riskområdet inte borde användas för andra hushållsändamål än maskindisk och maskintvätt. Beslutet

Tunnelbygget stoppas 55

nådde allmänheten på kvällen genom media och vid ett infonnationsmöte som kommunen anordnade där ca 600 personer deltog.

Socialstyrelsens beslut väckte oro hos kommuninnevånama och ställde till med praktiska problem. Detta fick kommunledningen att kontakta Socialstyrelsen morgonen därpå och framföra sina betänkligheter mot beslutet. Socialstyrelsen var dock inte beredd att ompröva sitt beslut så att brunnar inom riskområdet där akrylamid inte hade påvisats kunde nyttjas. Ställningstagandet motiverades med att ingen just då kunde säga hur snabbt situationen kunde förändras så att fler brunnar blev förorenade, hur höga halter som kunde bli aktuella samt att det var problem vad gällde provtagning och analys. Bedömningen var dessutom att kommunen kunde klara av att leverera kommunalt dricksvatten till de berörda fastigheterna. Socialstyrelsen menade att det var kommunen som med hjälp av geologisk/hydrologisk expertis avgjorde riskområdets storlek och att en nedtrappning av försiktighetsåtgärdema kunde ske om man lokalt på goda grunder kunde avgränsa riskområdets storlek. Vidare poängterades styrelsens formulering att den rekommenderade försiktighetsåtgärden borde gälla under en kortare tid tills ytterligare kunskap kunnat vinnas.

Fler rekommendationer följde. Enligt Livsmedelsverket, som samrått med Sveriges Lantbruksuniversitet, borde inte salladskål som bevattnats med "kontaminerat" vatten ur Vadbäcken användas till human konsumtion. Däremot kunde vissa andra grödor användas som planerat. Länsveterinären, som på grundval av underlagsmaterialet från SGU och efter diskussioner med kommunen minskat det av henne bestämda riskområdet till mindre än hälften, meddelade att leverans av djur från riskområdet till slakt endast fick ske efter negativ analys av brunnsvatten. Detta riskområde dock fortfarande större än det SGU

var hade föreslagit. Kort tid därefter meddelade länsveterinären, med hänvisning till att Livsmedelsverket definierat ett riskområde som ett av lokal myndighet fastställt område, att riskområdet hade upphört att gälla.

Situationen fick landshövdingen i Skåne att i en skrivelse till berörda myndigheter framhålla vikten av samordning av restriktioner, råd och information till allmänheten såväl mellan centrala och regionala som lokala myndigheter. I samråd med Båstads kommun hemställde länsstyrelsen att berörda myndigheter, främst Socialstyrelsen och Livsmedelsverket, skulle avdela samverkanspersoner till lednings-

i Båstad, vilket också gjordes men inte ledde till annat än gruppen enstaka kontakter.

Den 17 oktober gjorde Livsmedelsverket efter samråd med bl.a. Socialstyrelsen och Jordbruksverket en första samlad bedömning. Där

56 Tunnelbygget stoppas

konstaterades sammanfattningsvis att människor konsumerat som förorenat brunnsvatten eller livsmedel från riskområdet inte behövde känna oro för sin hälsa. Vatten från det kommunala vattenverket på Bjärehalvön innehöll inte några mätbara halter akrylamid och kunde av konsumeras utan hälsorisker liksom livsmedel producerats utanför som riskområdet. Livsmedelsverkets rekommendationer angående vatten, kött, mej eriprodukter och grönsaker baserades på försiktighetsprincipen och på att svenska konsumenter inte skulle behöva konsumera nedsmutsade livsmedel även hälsoriskema i praktiken bedömdes om som obefintliga. Mot bakgrund av de funna halterna i brunnar i riskområdet konstaterade Livsmedelsverket också att det inte förelåg någon helst risk som för akuta neurologiska effekter, orsakade akrylamid i vatten, hos de av boende i riskområdet. Man ansåg dock att kött från djur druckit som påverkat vatten inte borde användas livsmedel och att som man om möjligt borde avvakta med slakt tills det fanns analysmetod en som kunde "godkänna" vattnet. För mjölk gällde i princip kriterier. samma Vattnet borde tillsvidare inte användas till dryck eller matlagning. I övrigt hänvisades till Socialstyrelsens beslut den 13 oktober. Jordbruksverket skrev den 28 oktober till berörda länsstyrelser och framhöll bl.a. att Livsmedelsverkets rekommendationer för användning av vatten som livsmedel borde gälla även för dricksvatten till djur samt att grödor som bevattnats med vatten från Vadbäcken inte borde användas för utfodring av livsmedelsproducerande djur. Det fanns fortfarande inte möjligheter att göra längre gående mätningar av akrylamid i vatten. Kommunen begärde därför ett nytt utlåtande av Socialstyrelsen mot bakgrund skrivningen att av restriktionerna bör gälla under kortare tid. Mer än månad en en senare, den 5 december, konstaterade Socialstyrelsen efter förnyad riskbedömning att hälsoeffektema vid nivån 5 ug/l är mycket små, men detta ändrade inte den tidigare rekommendationen att leverera vatten till riskområdet om det kunde ske med enkla medel. Livsmedelsverket reviderade sina rekommendationer den 31 oktober. Bl.a. sades att vatten från riskområdet som var avsett som dricksvatten till animalieproducerande djur skulle analyserat och vara befunnits ha en halt av akrylamid under 0,5 ug/l. Inom riskområdet skulle vattnet betraktas som påverkat även om restmängder giftet av dittills inte hade påvisats med den analysmetod fanns. För besättsom ningar inom riskområdet som druckit lindrigt påverkat eller eventuellt påverkat vatten alltså inte från Vadbäcken skulle karenstid en av 60 dygn gälla. Även vissa andra restriktioner, vad gäller grönsaker och vall som bevattnats med förorenat vatten, lämnades Livsmedelsverav

Tunnelbygget stoppas 57

ket och Jordbruksverket, liksom av Livsmedelsverket beträffande fisk i Stensån och Vadbäcken.

Efter ackreditering av laboratorier

Den 6 mars 1998 gjorde Socialstyrelsen bedömningen att vatten från de flesta brunnar inom det s.k. riskområdet kunde börja användas för hushållsändamål, eftersom analyser från ett ackrediterat laboratorium visade att halten akrylamid inte översteg 0,5 ug/l. Den 12 mars konstaterade Livsmedelsverket att vattnet från flertalet tidigare förorenade brunnar runt Vadbäcken åter kunde användas utan restriktioner. Livsmedelsverket avrådde inte längre från konsumtion av vilt. Angående vatten från Vadbäcken gällde fortfarande att det inte borde användas.

Den 16 mars hävde miljö- och hälsoskyddsnämnden i Båstad de tidigare beslutade riskområdena och beslutade att följa utvecklingen genom det fastställda kontrollprogrammet för Vadbäcken och omgivande brunnar. Banverket och Skanska har erbjudit fastighetsägare inom det f.d. riskområdet anslutning till det kommunala vattennätet och lantbrukare vatten för bevattning från ett antal nya borrade vattentäkter i området.

Kronologisk förteckning över viktigare händelser

30/9 Kor förlamade vid mellanpåslaget. Rhoca Gil-användningen

stoppas.

2/10 En intensiv mediabevakning inleds.

3/10 Allmänheten i Vadbäckenområdet varnas från att dricka vatten

från egen brunn.

4/ 10 Kommunen polisanmäler Banverket och Skanska.

5/10 Kommunen inför beredskapsläge. Särskild ledningsgrupp

tillsätts.

6/ 10 Telefonjour inleds. Regelbundna presskonferenser inleds.

Preliminärt riskområde upprättas.

58 Tunnelbygget stoppas

7/10 Tunnelbygget stoppas. Representant från länsstyrelsen ansluter

till ledningsgruppen. 8/10 Miljö- och kommunikationsministem besöker Båstad. 9/10 Livsmedelsverket första preliminär bedömning.

gör en 13/10 Socialstyrelsen kommer med riktlinjer beträffande

bad m.m.. 14/10 Länsveterinären reviderar "sitt" riskområde. 15/10 Landshövdingen skriver till berörda myndigheter och

framhåller behovet av samordning beträffande råd till allmänheten.

17/10 Livsmedelsverket första samlad bedömning.

gör en 28/10 Jordbruksverket skriver angående dricksvatten till djur. 29/10 Kommunen begär ett nytt utlåtande av Socialstyrelsen. 31/10 Livsmedelsverkets andra samlade och något reviderade

bedömning. 5/11 Kommunen ändrar sin ledningsorganisation i riktning mot sin

ordinarie organisation. 5/12 Socialstyrelsen konstaterar efter förnyad riskbedömning att de

tidigare riktlinjerna ligger fast. 1998 14/1 Kommunen återgår till sin ordinarie organisation. 2/3 Det första laboratoriet ackrediteras för akrylamidhalter ned till

0,5 ug/l. 6/3 Socialstyrelsen reviderar sina riktlinjer eftersom det finns ett

ackrediterat laboratorium.

Tunnelbygget stoppas 59

12/3 Livsmedelsverket konstaterar att flertalet brunnar kan användas

utan restriktioner. 16/3 Kommunen beslutar att häva riskområdena.

6 Arbetsmiljön

6.1 och

Arbetsmiljölagen relevanta

föreskrifter m.m.

Grundläggande regler för arbetsmiljöns utformning finns i arbetsmiljölagen 1977:1160. Lagen ger ramen för Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter, vilka mer i detalj krav och skyldigheter beträffande

anger arbetsmiljön. Lagen reglerar normalt inte förhållandet mellan

den som beställer ett arbete och självständig entreprenör. Det är då entrepre-

en nören som har arbetsmiljöansvaret mot sina anställda och skall till att

se kontraktet med beställaren tillräckliga möjligheter till god

ger en arbetsmiljö.

De grundtankar som bär arbetsmiljölagen är att förebygga

upp ohälsa och olycksfall i arbetet och att även i övrigt uppnå god

en arbetsmiljö. Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka de åtgärder

om som behöver vidtas, men det är arbetsgivaren har huvudansvaret

som för arbetsmiljön och som skall vidta alla åtgärder behövs för att

som förebygga att arbetstagarna utsätts för ohälsa eller olycksfall i arbetet. Som ett uttryck för att arbetsgivaren måste för arbetsmil-

ta ansvar jöverksamheten krävs att han skall bedriva ett fortlöpande intemkontrollarbete genom att systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten så att kraven i arbetsmiljölagen och tillhörande föreskrifter uppfylls.

Arbetstagarna företräds i arbetsmiljöfrågor ett eller flera

av skyddsombud, som av arbetsgivaren skall underrättas förändringar

om av betydelse för arbetsmiljöförhållandena. Ett skyddsombud

som anser att åtgärder behöver vidtas för att uppnå tillfredsställande arbets-

en miljö, skall vända sig till arbetsgivaren och begära sådana åtgärder. Skyddsombudet kan också begära viss undersökning för kontroll

av förhållandena inom skyddsområdet. Dessutom kan han, visst arbete

om innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa och

62 Arbetsmiljön

rättelse inte kan uppnås genom att vända sig till arbetsgivaren, i avvaktan på yrkesinspektionens ställningstagande bestämma att arbetet skall avbrytas. skyddsombud utses av lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren eller, om sådan organisation inte finns, av arbetstagarna. Där minst 50 arbetstagare regelbundet sysselsätts skall en skyddskommitté, med företrädare för arbetsgivaren och arbetstagarna, finnas.

På arbetsställen där flera arbetsgivare eller andra företag driver verksamhet samtidigt skall dessa samråda och samarbeta för att åstadkomma säkra arbetsförhållanden. På de flesta sådana s.k. gemensamma arbetsställen finns utöver arbetsgivaransvaret ett särskilt samord-

- ningsansvar. På byggarbetsplatser är det i första hand byggherren som har detta men det normala är att ansvaret överlåts till bygg-

ansvar, entreprenören eller den annars är huvudentreprenör. Samord-

som ningsansvaret omfattar all samordning på det gemensamma arbetsstället.

Givetvis varierar förutsättningarna för arbetsmiljön beroende på vad det är för slags arbete och det utförs. Arbetsmiljölagen kräver dock

var att arbetet planläggs och ordnas så, att det kan utföras i en sund och säker miljö. Arbetsgivaren skall se till att arbetstagaren upplyses om risker är förbundna med arbetet. Ämne kan föranleda ohälsa

som som eller olycksfall får användas endast under förhållanden som ger betryggande säkerhet. Om betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall inte kan nås på annat sätt, skall personlig skyddsutrustning tillhandahållas

arbetsgivaren och användas. av

Myndighetstillsynen enligt arbetsmiljölagen utövas av Arbetarskyddsstyrelsen och, under styrelsens överinseende och ledning, Yrkesinspektionen. Arbetarskyddsstyrelsen är den centrala förvaltningsmyndigheten under Arbetsmarknadsdepartementet och är chefsmyndighet för Yrkesinspektionen, som är organiserad på olika distrikt. Till-

kallas de Arbetarskyddsverket. Yrkesinspektionens befogsammans enheter består bl.a. i att kunna meddela förelägganden och förbud. överträdelse sådant föreläggande eller förbud kan medföra straff-

Straffansvar kan också följa bl.a. vid överträdelse av vissa föreansvar. skrifter meddelats av Arbetarskyddsstyrelsen. Enligt 3 kap 10 §

som — brottsbalken kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad

till förebyggande ohälsa eller olycksfall ålegat honom enligt som av arbetsmiljölagen, och som därigenom vållat annans död, kroppsskada eller sjukdom eller framkallat fara för annan, dömas för arbetsmiljöbrott.

Ett antal Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter AFS, vilka har

av gällt under byggandet av Hallandsåstunnlarna, anges nedan.

Arbetsmiljön 63

1993:4 och 1996:4 härdplaster. Enligt dessa skall arbetsgivare om se till att arbetstagare, skall sysselsättas i arbete kan medföra som som exposition för härdplastkomponent, har genomgått viss läkarundersökning innan hantering härdplastkomponent påbörjades. av För de arbetstagare som den 1 juli 1997 redan sysselsatta med sådant var arbete skulle, enligt övergångsbestämmelsema till den föreskriften, nya läkarundersökning ske före den l januari 1998. En komponenterna i av Rhoca Gil lösning l omfattas på grund sitt innehåll föreskriften. av av Föreskriften innefattar också skyldighet för arbetsgivaren föra en att register över de personer läkarundersökts och att i registret föra in som uppgift om expositionsförhållandena.

1993:37 om register vid exposition för cancerframkallande ämnen innebär bl.a. en skyldighet för arbetsgivaren att föra register över arbetstagare som i arbete för cancerframkallande ämne och där exponeras expositionen kan innebära risk för ohälsa. Lösning l-komponenten i Rhoca Gil omfattas föreskriften. av 1989:6 om storskalig kemikaliehantering innebär bl.a. arbetsgiatt vare, som driver verksamhet med livsfarliga eller mycket farliga produkter, skall utföra riskanalys, vidta åtgärder med anledning härav en och informera och utbilda personalen. Lösning l-komponenten är enligt förordningen om kemiska produkter klassad livsfarlig produkt. som Enligt 1996:6 intemkontroll arbetsmiljön arbetsgivaren om av är skyldig att ta reda på arbetstagarnas kunskaper arbetet och dess om om risker är tillräckliga och att dem tillräckliga kunskaper sådana ge om saknas.

1994:2 om farliga ämnen dvs. ämnen sina toxikolosom genom giska eller fysikaliskakemiska egenskaper kan föranleda ohälsa eller olycksfall ålägger arbetsgivaren att ha god kännedom farligt om ämne som förekommer på arbetsplatsen, att bedöma risker vid hanteringen,

att genom lämpligt produktval motverka risk för ohälsa eller olycksfall, att tillhandahålla personlig skyddsutrustning, att informera arbetsta-

garna om hälso- och olycksfallsrisker samt att vid behov ändra eller komplettera varuinforrnationsblad erhållits från leverantör. Exposom neringsrisken behandlas även i andra föreskrifter t.ex. 1988:3 - om yrkeshygieniska mätningar luftföroreningar, 1980:11 åtgärder av om mot luftföroreningar och 1996:2 om hygieniska gränsvärden för att bl.a. se om exponerade halter överstiger ämnets hygieniska gränsvärde.

Redan innan byggnads- och anläggningsarbete påbörjas skall byggherren låta upprätta arbetsmiljöplan 1994:52 byggnads- och en om anläggningsarbete med riskbedömning för bl.a. arbete där farlig en exponering för kemiska ämnen förekommer. Arbetsmiljöplanen skall

64 Arbetsmiljön

därefter fortlöpande uppdateras den har samordningsansvar för

av som arbetsmiljöarbetet.

6.2 Förhållandena Hallandsås

på arbetsplats

Kontraktet mellan Banverket som beställare och Skanska som entreprenör s.k. generalentreprenad och skrevs i januari 1996. I ent-

är en reprenörens åtagande ingår att överta byggherreansvaret för samordningen arbetarskyddet på gemensamt arbetsställe i enlighet med ar-

av betsmiljölagen 3 kap 6 och 7 §§. Detta innebär att där arbete utförs gemensamt entreprenörens och beställarens eller sidoentreprenörers

av personal, skall samråd i skyddsfrågor mellan parternas skyddsombud ske. Vidare skall entreprenören följa reglerna om byggnads- och anläggningsarbete AFS 1994:52.

Av "Projektanpassad Kvalitetsplan" och en "Arbetsmiljöplan"

en framgår att ansvaret inom Skanska för arbetsmiljön i Hallandsåsprojektet har delegerats från kontraktsombudet till projektchefen, från denne till produktionschefen och från produktionschefen till envar av bergcheferna. På grund skiftgången har bergchefema i sin tur dele-

av gerat vidare till ett antal arbetsledare. Arbetsmiljöplanen upprättades inom Skanska i februari 1997 och skulle revideras kontinuerligt. Den planen att arbetsmiljöarbetet utifrån lag och Skanskas egen Po-

anger licy för arbetsmiljö skulle planläggas enligt intemkontrollföreskriften AFS 1992:6. Internkontrollen arbetsmiljön bestod av flera olika

av hjälpmedel: skyddsronder, skyddskommittén, arbetsmiljöplanen, handlingsplanen, arbetsberedningar och riskanalyser. Ansvaret för de olika hjälpmedlen fördelades mellan bergchefen, produktionschefen, avdelningens kontaktman och arbetsplatsens kontaktman. Ett drygt tiotal skyddsombud utsågs, fördelade på de olika påslagen, verkstad och betongarbeten. Bland dessa tre personer huvudskyddsombud,

var dvs. hade till uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet. Huvudskyddsombuden ingick tillsammans med representanter för arbetsgivaren i skyddskommitté, skulle hålla möten vid behov. Vidare

en som skulle skyddsronder, där bl.a. arbetsledare, skyddsombud och respektive bergchef borde delta, genomföras vid respektive påslag varannan vecka. Nyanställda skulle introduceras och samordningsmöten, där bl.a. arbetsmiljöfrågor tas skulle hållas med månaders intervall.

upp, sex

Under rubriken "Riskanalys" i arbetsmiljöplanen bl.a. för ar-

anges bete under jord att injektering skall utföras erfaren personal. För

av hantering farliga ämnen gällde att de varuinformationsblad som

av skulle avkrävas leverantörer skulle finnas tillgängliga hos projekt-

Arbetsmiljön 65

ingenjören och att kopia därav och instruktioner/råd om hantering skulle delas ut till berörd arbetsledare, bergchef och projektchef. Inom Skanska hade dessutom utarbetats ett informationsblad för hantering av farliga ämnen i allmänhet, Vilket upptar frågor om b1.a. riskbedömning, skyddsutrustning, kunskap och information.

Totalt omkring 220 arbetare var sysselsatta med tunnelbygget på Hallandsåsen. Av dessa var de allra flesta medlemmar i Byggnadsarbetareförbundet. Det det förbundet hade fackavtalet med

var som Kraftbyggama vad gällde bormingen, medan SEKO fackförbundet för service och kommunikation hade vissa andra delar. När Skanska övertog arbetet övergick hela fackavtalet till SEKO, vilket beror på att byggtekniken ändrades från borrning till sprängning traditionell teknik vid järnvägsbyggande och att SEKO enligt LO:s organisationsplan är det förbund som normalt har avtalsrätten vid byggande och underhåll av b1.a. järnvägar. SEKO var därför det förbund som formellt hade att utse skyddsombud men förbundet hade inte medlemmar att välj a bland. Skyddsombuden utsågs därför på egen hand av arbetstagarna. I vilken utsträckning SEKO varit representerat genom bemanning på arbetsplatsen och om skyddsombuden agerat och haft adekvat utbildning har visat sig svårt att klarlägga.

Försök med olika tätningsmedel, b1.a. Rhoca Gil, utfördes på kortare sträckor vid norra tunnelpåslaget från mars 1997 till slutet av juni samma år. Produkten säljs av Rhöne-Poulenc Sverige AB, som av Länsstyrelsen i Stockholm fått tillstånd för yrkesmässig överlåtelse av Rhoca Gil. Representanter för det svenska företaget var vid flera tillfällen på arbetsplatsen för att lämna information om Rhoca Gil. Den personal som skulle hantera Rhoca Gil undervisades i mars av några sådana representanter om hur medlet skulle användas och vilka risker som var förenade därmed. Det besked som då gavs från Rhöne-Poulenc var att skyddshandskar, skyddsglasögon och tät klädsel var det enda som erfordrades vid inj ekteringen. Att sådan utrustning skulle användas framgick också det varuinformationsblad som företaget hade

av upprättat och lämnat till Skanska och Banverket. Av varuinformationsbladet framgick dessutom att "självförsörjande andningsskydd", vilket inte förklarades närmare, skulle användas. Enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter gäller ur hälsosynpunkt ett gränsvärde för akrylamid i luft om 0,03 mg/m3. Gränsvärdet angavs i varuinformationsbladet felaktigt till 3 mg/m3. Varuinforrnationsbladet saknade också uppgift om att medlet faller under samma myndighets föreskrifter om härdplaster. Produktens ena komponent, lösning är genom sitt innehåll av akrylamid bedömd som giftig och var- vilket

3-18-0847

66 Arbetsmiljön

krävs enligt Kemikalieinspektionens föreskrifter märkt med

dödskallesymbol.

På ett byggmöte i juni 1997 beslöt Banverket och Skanska

att använda Rhoca Gil på en teststräcka 100 meter i varje tunnel. När

av provet avbröts den 30 september samma år hade ca l 400 ton använts på en sträcka av ca 550 meter, framför allt i och mellanpåslaget.

norra Tätningsmedlet hade läckt ut i intilliggande vattendrag. Höga halter

av akrylamid och N-metylolakrylamid återfanns i det läckvatten

som pumpats upp från mellanpåslaget och förts vidare i Vadbäcken. I

augusti hade en stor andel de arbetat i tunnlama uppvisat

av personer som symptom som t.ex. stickningar eller domningar i olika kroppsdelar samt hudirritation och andningsbesvär, varför Previa företagshälsovården i slutet av augusti utförde mätningar av luften i tunneln. Mätningarna vid norra påslaget visade halter av akrylamid i luften tio gånger

som var högre än gränsvärdet för ämnet, medan halterna vid mellanpåslaget

Var betydligt lägre de överskred gränsvärdet. Först efter resultatet

även om av dessa mätningar, i början av september, började ansiktsskydd användas. Undersökning av arbetarna utfördes under oktober och november månad av Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Lund och Institutionen för miljökemi i Stockholm. Det visade sig att större delen av arbetarna hade varit exponerade för akrylamid via andningsvägarna eller huden eller båda delarna. Få av dem hade använt något andningsskydd. Även övrig skyddsutrustning användes i varierande utsträckning. Undersökningen har visat mycket tydliga och starka samband mellan exponering av akrylamid och förekommande symptom.

Sedan Skanska övertog verksamheten hade Yrkesinspektionen vid två tillfällen inspekterat arbetsmiljöförhållandena. En systeminspektion var planerad för att kontrollera att arbetsgivarens systematiska förebyggande miljöarbete verkligen fungerade. Denna hade ännu inte genomförts i september 1997. Yrkesinspektionen fick kännedom för-

om hållandena genom massmedia den 7 oktober 1997. Senare i oktober genomfördes flera inspektioner och Yrkesinspektionen begärde bl.a. att Skanska skulle upprätta hanterings- och skyddsinstruktioner för det fortsatta arbetet med härdplastkomponenter under saneringsarbetet, i tillräcklig omfattning utbilda den personal som skulle arbeta med sådana komponenter samt redovisa de åtgärder som vidtagits eller skulle vidtas innan arbetet i tunnlama återupptogs.

Kemikalieinspektionen gjorde i slutet av oktober 1997 anmälan mot Rhöne-Poulenc Sverige AB för brott mot lagen om kemiska produkter. I anmälan påpekades bl.a. att risken för nervskador och vissa akuta symptom inte framgick av varuinforrnationsbladet, att den uppgivna

Arbetsmiljön 67

halten akrylamid var felaktig och att produktens etikett saknade uppgift om att den innehåller akrylamid. Yrkesinspektionen i Malmö distrikt gjorde för sin del månad åtalsanmälan mot Skanska för brott

samma mot föreskrifter om läkarundersökning, register över läkarundersökta, register vid exposition för cancerframkallande ämnen samt riskanalys.

7 Effekter för människa och

miljö

På uppdrag av kommissionen har Institutet för Miljömedicin IMM gjort en bedömning av hälsoriskema med akrylamid och N-metylolakrylamid i samband med hanteringen Rhoca Gil vid tunnelbygget

av genom Hallandsåsen. I detta avsnitt återges en sammanfattning av IMM:s utredning. Härvid behandlas först upptag, omsättning och effekter av akrylamid/N-metylolalcrylamid. Därefter sammanfattas kända skadeeffekter av de båda ämnena på försöksdjur och människor. Slutligen redovisas hälsorisker förenade med den exponering som drabbat tunnelarbetare och boende på Hallandsåsen. IMM:s utredning i sin helhet finns i bilaga 4.

7.1 Rhoca Gil

Akrylamid och N-metylolalqylamid är de båda viktigaste giftiga komponenterna i tätningsmedlet Rhoca Gil. Akrylamid är av Kemikalieinspektionen klassad som giftig vid hudkontakt och förtäring och kan dessutom orsaka cancer och ärftliga genetiska skador hos människor och djur. Det är välkänt att yrkesmässig exponering för akrylamid kan resultera i toxiska effekter på såväl det perifera som centrala nervsystemet. Dessutom är akrylamid irriterande för både hud och luftvägar. N-metylolakrylamid ger upphov till liknande effekter som akrylamid i djurförsök. Dess skadeverkan på nervsystemet är dock 3-5 gånger lägre än akrylamids och även den tumörframkallande effekten av N-metylolakrylamid är mycket svagare än den hos akrylamid.

Upptag och nedbrytning

Akrylamid tas upp via mag-tarmkanalen, genom huden samt via andningsvägama. Djurstudier visar att upptaget från mag-tarrnkanalen sker snabbt och fullständigt och att ca 25 % av akrylamid i en vattenlösning

70 Eflekterfbr människa och miljö

tas upp genom intakt hud inom 24 timmar. Kvantitativa data för upptag av akrylamid via inandning saknas.

Akrylamid fördelas jämnt mellan kroppens olika vävnader och kan

moderkakan. Vid djurförsök med radioaktivt märkt subäven passera stans påträffades störst mängd radioaktivitet akrylamid samt produkter härav i musklerna samt i hud, blod och lever. Den huvudsakliga avgiftningen av akrylamid sker i levern genom bindning till glutation glutation är en peptid bestående av tre aminosyror och en viktig komponent i cellförsvaret mot giftiga ämnen. Akrylamid kan emellertid också oxideras till glycidamid, som därefter kan avgiftas genom bindning till glutation. Både akrylamid och glycidamid kan också binda till proteiner, t.ex. hämoglobin hämoglobinaddukter, medan bindning till arvsmassan DNA-alkylering endast har påvisats för glycidamid. Halveringstiden i blod hos råtta har bestämts till mellan 1,5- 2 timmar för både akrylamid och glycidamid. Hos människa har halveringstiden för akrylamid uppskattats till ca 5 timmar, dvs. 3 gånger längre än hos råtta. Påvisandet av hämoglobinaddukter av glycidamid hos människa visar att även hos kan glycidamid bildas från akrylamid.

oss

Biologiska effekter

Akrylamidens biologiska effekter utövas via bindning till proteiner. Genom att bindas till SH-grupper i glutation minskar halten av akrylamid i vävnaden avgiftningsreaktion. Akrylamid reagerar också starkt med SH-gnipper i protamin, ett lågmolekylärt basiskt protein som finns i lqomosomema under senare stadier av spermieutvecklingen hos de flesta däggdjur. Spermietoxicitet via bindning till protamin och känsligheten för ärftliga genetiska skador sammanfaller och det är just de sena stadiema av spermieutvecklingen, som är mest känsliga för akrylamid. Även glycidamid binder till SH-grupper i proteiner och till glutation.

DNA-alkylering, sker efter tillförsel akrylamid beror sanno-

som av likt till största delen på den bildade glycidamiden och därför förklaras genmutationer i celler i tidiga utvecklingsstadier troligen helt av glycidamid. Glycidamid orsakar också DNA-skador i kroppsceller t.ex leverceller och epitelceller samt punktrnutationer i bakterier och odlade musceller. Detta talar för att akrylamid, via bildning av glycidamid, kan vara cancerframkallande genom en direkt inverkan på det genetiska materialet s.k. genotoxisk verlmingsmekanism. Hypotesen stöds av rapporter om att alciylamidbehandling leder till en dosberoende

Effekter för människa och miljö 71

ökning av antalet hudtumörer hos möss exponeringen för akrylamid

om åtföljs av behandling med en sk tumörpromotor TPA.

Exponeringsmätningar

För ett miljögift som akrylamid, som kan tas på många olika sätt

upp och där dessutom exponeringsmönstret är oregelbundet, är det praktiskt omöjligt att beräkna exponeringen enbart analyser i miljön. Re-

genom aktiva ämnen har ofta mycket kort livslängd i kroppen 1 sekund

en till timmar och upptaget kan därför mätas analys ämnena

genom av som sådana. Däremot kan stabila reaktionsprodukter addukter med lcroppsegna molekyler utnyttjas för analys av upptag och dos. Metoder har därför utvecklats för att bestämma addukter till blodfärgämnet hämoglobin Hb. För genotoxiska ämnen eller produkter gäller att halterna av addukter till Hb och DNA är proportionella. Mätning hä-

av moglobinaddukter utgör därför ett indirekt mått på samtidig bildning

av DNA-addukter och kan tjäna som en utgångspunkt för uppskattning

av cancerrisk.

En metod har utvecklats av forskare vid Stockholms Universitet, för att mäta addukter till den N-tenninala aminosyran valin i Hb och denna har tillämpats på akiylamid. Addukter av akrylamid och produkten

av glycidamid har bestämts i exponerade djur och människor. Förhållandet mellan adduktnivåer och doser de båda ämnena har beräknats hos

av råtta och människa. Detta innebär att från bestämning halten

en av av addukter akrylamid, är något lättare att analysera, kan sluta

av som man sig till mängden av glycidamidaddukter och motsvarande dos. Denna dos kan sedan räknas om till upptagen mängd akrylamid i mg/kg kroppsvikt och dag.

Rhoca Gil innehåller både akrylamid och N-metylolakrylamid. Båda dessa komponenter har ingått i exponeringen vid tunnelbygget

genom Hallandsåsen. I samband med undersökningar blodprover från

av exponerade individer, observerades överraskande att hämoglobinaddukter från N-metylolakrylamid i något steg vid analysen omvandlas till motsvarande addukt akrylamid. Sålunda utgör redovisade analysdata

av summan av adduktema från de båda komponenterna. Den cancerframkallande förmågan hos N-metylolakrylamid är emellertid mycket lägre än den hos akrylamid. De cancerrisker som beräknats utifrån halter

av Hb-addukter är sålunda överskattningar, vilkas storlek beror på andelen N-metylolakrylamidaddukt i de bestämda värdena. Det skall också noteras att det finns viss förekomst alqylamidaddukter okänt

en av av

72 Effekter för människa och miljö

ursprung även i hämoglobin från icke-exponerade individer samt att halten av akrylamidaddukter är förhöjd hos rökare.

7.1.1 Kända hälsorisker

Akrylamid är ett giftigt ämne som kan ge skador på nervsystemet neurotoxiska effekter, cancer och ärftliga genetiska effekter samt påverka fortplantningen. Skador på nervsystement är väl belagda i både djurförsök och i fall där människor exponerats, medan kännedom om övriga toxiska effekter huvudsakligen hänför sig till försök med råttor och möss. Utifrån djurförsöken har lägsta effektnivåer LOEL och nolleffektnivåer OIOEL kunnat fastläggas för vissa symptom, som sedan lagts till grund för rekommendationer om högsta acceptabla dagliga intag ADI för människor. N-metylolakrylamid ger upphov till liknande effekter som akrylamid i djurförsök, men först vid högre doser.

Neurotoxiska effekter

Symptom från nervsystemet och hudbesvär rodnad, hudavflagning, ökad svettning tycks vara de effekter som uppkommer vid lägst dos av akrylamid. Undersökningar på olika arter råttor, möss, hundar och apor visar toxiska effekter av akrylamid vid likartade doser. För akrylamid är LOEL för lätta reversibla skador på perifera nerver hos råtta l mg/kg kroppsvikt och dag, medan NOEL uppskattats till 0,2 0,5

— mg/kg och dag. WHO rekommenderar utifrån detta ett ADI-värde för människa på 12 ug/kg och dag. Det amerikanska naturvårdsverket, EPA, rekommenderar 0,2 ug/kg och dag baserat på samma data men med användande av högre säkerhetsfaktorer. Det finns många rapporter

beskriver neurologiska effekter akrylamid även hos människor. som av I de allra flesta fall tycks dessa vara reversibla, men exponeringen är dåligt känd. studie på kinesiska arbetare kunde de neurologiska

I en effekterna relateras till halten hämoglobinaddukter i blod. NOEL an-

till 0,3 1 nmol/g globin, vilket motsvarar ett beräknat upptag på gavs — ll 38 ug/kg kroppsvikt och dag. N-metylolakrylamid är också nerv-

skadande, först vid högre koncentrationer. LOEL var 12,5 mg/kg

men och dag i ett försök med råttor.

Eflekter för människa och miljö 73

Reproduktionseffekter

Inverkan av akrylamid på fortplantningen har undersökts i djurförsök. Missbildningar har inte påvisats, men däremot har effekter i form

av nedsatt fertilitet, spenniepåverkan och ökad incidens av tidig fosterdöd iakttagits. Det förefaller som om akrylamid påverkar hanamas fertilitet hos råttor och möss. NOEL för denna effekt till 5 mg/kg och dag

anges för råtta och 9 mg/kg och dag för mus. När WHO gjorde sin riskbedömning akrylamid 1985 fanns inte tillräckligt underlag för att be-

av döma effekterna på fortplantningen. I de nyare EPA-l990 och EU- 1997-dokumenten konstateras att neurologiska symptom uppträder vid lägre doser och därför bedöms vara den kritiska effekten. Det finns inga studier avseende toxiska effekter av akrylamid på fortplantningen hos människa.

Cancer

Akrylamid har givit upphov till cancer i djurförsök signifikant förhöjda tumörfrekvenser hos råtta vid tillförsel av 2 mg/kg och dag under 2 år. Tumörpanoramat talar för att den cancerframkallande effekten till viss del skulle kunna hänföras till honnonell påverkan, men eftersom akrylamid också kan åstadkomma skador på arvsmassan måste man räkna med att det kan finnas en risk för cancer även vid låga doser genom en direkt genotoxisk inverkan. Olika ansatser för att beräkna cancerriskens storlek vid låga doser har också gjorts. Den mest använda modellen för cancerframkallande ämnen i allmänhet är den modell

som används av EPA i USA. Den förutsätter att dos-responskurvan är linjär i lågdosområdet och beräknar den övre statistiska gränsen för cancerrisken. WHO har i sina dricksvattenkriterier tillämpat samma modell, men kommer till en lägre risk eftersom man inte använt den anomvandlingsfaktor som EPA gör. Törnqvist och medarbetare vid Stockholms Universitet har utvecklat en alternativ modell, som bygger på användning av hämoglobinaddukter som mått på intern dos av akrylamid. Den använder sig också av en multiplikativ modell för att beräkna risken för cancer hos människa utifrån djurförsöken i stället för den additiva modell som EPA använder. Denna modell gav en något högre beräknad risk än EPA:s modell. Inget försök görs i den bilagda hälsoriskbedömningen att utvärdera de olika mätmetodema med avseende på relevans och tillförlitlighet. Därför anges den uppskattade risken som ett intervall. Uttryckt som livstidsrisk vid ett dagligt intag av akrylamid av 1 ug/kg och dag blir risken teoretiskt enligt dessa modeller 0,6- 20

74 Eflekter för människa och miljö

per 1000 exponerade. Om exponeringen sker under exempelvis endast en månad i stället för en livstid antas risken bli 1400 ggr lägre 12 mån x 70 år, dvs. 0,05 1,5 per 100 000.

Cancerriskuppskattningarna för arbetare och boende på Hallandsåsen se nedan baseras på hämoglobinaddukter som ett mått på upptagen mängd av akrylamid i exponerade Som omnämnts

grupper. ovan tyder emellertid preliminära resultat på att N-metylolakrylamid ger samma Hb-addukt som akrylamid vid analysen, vilket skulle innebära att dosen av akrylamid överskattas. Då man i beräkningarna antagit att hela upptaget härrör från akrylamid skulle ett bidrag från N-metylolakrylamiden med dess betydligt lägre cancerframkallande förmåga leda till en överskattning av riskerna.

7.1.2 Iakttagna effekter och

riskbedömning

För att kunna bedöma hur stora hälsoriskerna för tunnelarbetare och boende på Hallandsåsen har varit, fordras någon kännedom

om exponeringsnivåer. Normalt sett är det mycket svårt att beräkna hur mycket

en miljöförorening som människor kan ha utsatts för hudav genom kontakt, inandning eller förtäring av förorenad föda eller vatten. Genom en metod utarbetad vid Stockholms Universitet, med vilken man kan mäta dosen av akrylamid genom dess bindning till hämoglobin i blod hos exponerade individer, har man dock kunnat uppskatta den

ungefärliga dos som individerna varit utsatta för. Halterna av akrylamid i förorenat brunnsvatten har också undersökts. Nedan kommenteras de riskbedömningar som har kunnat göras utifrån hälsoundersökningar

av tunnelarbetare och boende utförda av Yrkes- och miljömedicinska kliniken vid Lunds Universitetssjukhus, hämoglobinadduktmätningar gjorda vid Institutionen för Miljökemi, Stockholms Universitet, samt vad som är känt utifrån den vetenskapliga litteraturen om toxiska effekter av akrylamid och N-metylolakrylamid.

Arbetare vid tunnelbygget

Neurotoxicitet. Som framgår av den bilagda sammanfattningen av undersökningsresultaten, är de medicinska undersökningarna av en del av arbetarna ännu slutförda. Bland 223 undersökta arbetare fanns det ett klart samband mellan skattad exponering för Rhoca Gil och symptom från perifera nervsystemet inkluderande ökad svettning och hudavflagning i händerna. De vanligaste symptomen var stickning-

Effekter för människa och miljö 75

ar/domningar i händer, fötter och underben. Bland de 45 högst exponerade arbetarna hade 30 % tecken på perifer nervpåverkan.

Hämoglobinaddukter har hittills mätts i blod från 77 tunnelarbetare och visat ett starkt samband med Rhoca Gil-exponering, skattad

genom intervjuer. För vissa av arbetarna förflöt än månad från det att

mer en de slutade arbeta med Rhoca Gil tills dess att blodprov för adduktanalys kunde tas. Eftersom mängden addukter kontinuerligt minskar efter upphörd exponering genom att de röda blodkropparna omsätts, har detta resulterat i att det uppmätta adduktvärdet i viss mån underskattar den addukthalt arbetarna kan antagas ha haft då exponeringen

upphörde. Utifrån en tidigare studie på kinesiska arbetare hade slutsatsen dragits att lätta neurologiska symptom kan uppträda efter några månaders exponering för akrylamid i doser som leder till addukthalter

av storleksordningen 1 nmol/g globin motsvarande ett upptag på 38 ug/kg och dag. Av hittills undersökta tunnelarbetare har en stor del haft hämoglobinaddukthalter högre än så 16% dem valdes ut slump-

av som mässigt. Några av de högst exponerade hade addukthalter över-

som steg 4 nmol/g globin. I den på 47 remitterades till

grupp personer som neurofysiologisk undersökning var medianvärdet tiofaldigt förhöjt 0,44 nmol/g globin jämfört med en kontrollgiupp 0,04 nmol/g globin. Det skall dock noteras att en del av addukthalten hos tunnelarbetarna sannolikt berott på exponering för N-metylolakrylamid, som är mindre giftig än akrylamid.

Törnqvist och medarbetare har använt hämoglobinadduktrnätningarna för att beräkna upptagen dos akrylamid/N-metylolakrylamid.

av Medianvärdet från de först undersökta 77 arbetarna var 0,24 nmol/g globin, vilket beräknades motsvara ett genomsnittligt dagligt upptag på ca 10 ug/kg och dag. Om man på ett förenklat sätt jämställer upptagen dos med administrerad dos, så kan jämförelser göras med de djurförsök där akrylamid tillförts via dricksvattnet eller på annat sätt. Det genomsnittliga beräknade upptaget ligger då 100 ggr under den dos där lätta neurotoxiska effekter uppträtt hos försöksdjur 1 mg/kg och dag under 3 månader, men i nivå med, eller över det rekommenderade högsta dagliga intaget för allmänbefolkning. De högsta addukthaltema, 4 nmol/g globin, motsvarar ett upptag på 0,15 mg/kg och dag. Eftersom de högst exponerade arbetarna ändå hade neurologiska symptom, så tyder detta på att människan är känsligare än försöksdjur för de

neurotoxiska effekterna av akrylamid /N -metylolakrylamid när exponeringen anges i mg/kg kroppsvikt och dag. Under en del av tiden kan upptaget hos de exponerade tunnelarbetarna dock ha varit betydligt högre; den uppmätta addukthalten är ett uttryck för genomsnittligt upptag och för den tid som förflutit sedan exponeringen skett genom att de röda

76 Eflekter för människa och miljö

blodkropparna omsätts kontinuerligt och att ev Hb-addukter därvid försvinner från cirkulationen.

Som jämförelse kan också mätningar som refererats av EPA 1990 nämnas. Arbetare utförde tätningsarbete av avloppsledningar un-

som dersöktes på fyra olika arbetsplatser både med avseende på halten akrylamid i luft och akrylamid deponerad på hud. Hudupptaget befanns då vara mycket viktigare än exponering genom inandning. Det beräknade upptaget i denna studie har angivits variera mellan 0,016 och 0,13 mg/kg och dag. Av de studerade arbetarna hade en symptom på perifera nervskador hudavflagning, och två andra arbetare uppgav sig ha haft hudavflagning i händerna tidigare. Nervskador hos tunnelarbetare

använt akrylamid innehållande tätningsmedel har beskrivits tidisom

från såväl USA som Italien. gare

Reproduktionstoxicitet. Den beräknade genomsnittliga exponeringen hos tunnelarbetama ligger ca 1000 ggr lägre än de halter av akrylamid

givit påverkan på spennier, ökad tidig fosterdöd eller nedsatt fertisom litet i djurförsök 50 lägre för de få individerna med allra högst ex-

ggr ponering.

Cancer. De kvantitativa cancerriskuppskattningar, som gjorts med hjälp olika modeller och som refererats i IMM:s särskilda hälsorisk-

av bedömning, kan alla försiktiga i den meningen att de troligen

ses som inte underskattar cancerrisken för människa vid låga doser av akrylamid. Om dessa modeller tillämpas på den beräknade genomsnittliga exponeringen på 10 ug/kg och dag hos tunnelarbetama, och expone-

ca ringen förutsätts ha skett under två månader totalt, blir den beräknade cancerrisken 0,1 5 10 000. Dessa risksiffror innebär att 1 50 av

- per - 100 000 exponerade personer teoretiskt skulle kunna drabbas av cancer till följd akrylamidexponeringen eller, alternativt, att den individu-

av ella cancerrisken för en exponerad person skulle öka med 0,001 0,05

- %. En så liten ökning av cancerrisken måste anses vara försumbar för individen jämfört med den höga risk som vi alla löper att drabbas av

under vår livstid ca 30 %. Det bör dock påpekas att cancerriscancer ken skulle ha blivit proportionellt sett högre längre exponeringen pågått och att riskerna blev små tack vare att arbetet med Rhoca Gil avbröts efter relativt kort tid.

Ärftliga genetiska skador. De kvantitativa uppskattningama av risk för framkallade ärftliga sjukdomar, redovisats i IMM:s hälsorisk-

som bedömning har applicerats på hudexponering vid tätningsarbete med den Törnqvist beräknade genomsnittliga exponeringen för tunnel-

av arbetama på Hallandsåsen, ca 10 ug/kg och dag. Man kunde då uppskatta antalet ärftliga genetiska skador till följd av genmutationer till 0,05 miljon barn till akrylamidexponerade fäder. Beräkningar

- 3,2 per

Ejfekter för människa och miljö 77

baserade på kromosomala förändringar möjligen till följd protami-

av nalkylering ledde till ett skattat antal av 0,2- 24 skador per miljon. De senare beräkningarna gäller dock för skador orsakade i spennies-

sena tadier, som bara kommer till uttryck under de exponerade sperrniemas livstid. Dessa beräkningar är visserligen osäkra, men de pekar ändå på en försumbar risk för de exponerade tunnelarbetama.

Boende på Hallandsåsen

Risker med de intrajfade utsläppen. På grund av sin höga vattenlöslighet kan oreagerad akrylamid och N-metylolakrylamid lätt sprida sig i naturen via yt- och grundvatten. Detta är också vad som har skett på Hallandsåsen. För omkringboende är det framför allt kontaminerat vatten som varit den viktigaste orsaken till exponering. Förutom riskerna med att dricka sådant vatten måste även risker förknippade med bad eller kontakt med vattnet beaktas eftersom föroreningama

annan lätt tas upp genom huden.

När N-metylolaktylamid/akrylamid hade påvisats i vissa brunnar i oktober 1997 detektionsgräns 5 ug/liter fastställde kommunen med hjälp av expertis från SGU två riskområden, varav det största sträckte sig längs Vadbäcken, Socialstyrelsen rekommenderade att vattnet inom det av kommunen avgränsade riskområdet inte borde användas för hushållsändamål dryck, matlagning, personlig hygien m.m. annat än maskindisk och maskintvätt 1997-10-13, Dnr 32-9505/97. Livsmedelsverket rekommenderade i PM 1997-10-17 och 1997-10-31 Dnr 3296/97 att vattnet inom riskområdet inte borde användas till dryck eller matlagning förrän analyser utvisat att akrylamidhalten låg under WHO:s riktvärde 0,5 ug/l. Man ansåg att samma gränsvärde för akrylamid i dricksvatten bör gälla för djur som för människor. Vidare rekommenderades befolkningen att avstå från konsumtion av vilt samt att djur som druckit lindrigt påverkat vatten ej Vadbäcken skulle omfattas karenstid på 60 dagar innan mjölk och kött användes som

av en livsmedel. Man bedömde att storbladiga grönsaker, rotfrukter och potatis, bevattnats med kraftigt förorenat vatten ur Vadbäcken,

som borde konsumeras. Grödor som bevattnats med brunnsvatten bedömdes

ha förhöjda alqylamidhalter.

Totalt har vatten från 310 brunnar analyserats, varvid N-metylolalcrylamid/akxylamid påvisats i 29 av dessa. Fram tills dess att restriktionema upphörde i mars 1998 har Båstads kommun levererat dricksvatten med tankbil till de hushåll inom riskområdet som hade egna brunnar.

78 Eflekter för människa och miljö

När utsläppet av N-metylolakrylamid /akrylamid konstaterats, startade Yrkes- och miljömedicinska kliniken vid Universitetssjukhuset i Lund hälsoundersökningar av boende på Hallandsåsen, vilka misstänkte att de utsatts för utsläppet. Sammanlagt undersöktes 196 personer från 75 hushåll mellan 10 oktober och 6 november, 1997. Av dessa var 23 personer från hushåll med påvisad förekomst N-metylolaav krylamid /akrylamid i sitt brunnsvatten, 17 med både uppmätt personer förorening i brunnsvatten och hudkontakt med förorenat bäckvatten, samt 67 personer med kontakt med förorenat bäckvatten enda som kända exponeringskälla. I flera fall rapporterade de boende nytillkomna hudbesvär eller magbesvär, som de i några fall klart förknippade med sitt tappvatten eller kontakt med förorenat vattendrag. Vid utvärderingen av dessa besvär sågs dock inget samband med den aktuella exponeringen. Det fanns heller inte något samband mellan skattad exponering för akrylamid/N-metylolakrylamid och nytillkomna besvär från

nervsystemet. Hämoglobinaddukter av akrylamid har analyserats hos de 20 boende på Hallandsåsen som bedömdes ha varit mest exponerade, 13 varav med exponering för förorenat tappvatten och 7 haft hudkontakt som med Vattnet i Vadbäcken. Jämfört med oexponerad kontrollgrupp en var adduktnivån något förhöjd medianvärde i kontrollgruppen 0,04 nmol/g globin jämfört med 0,05 0,07 nmol/g globin i de båda resp exponerade gmppema. Denna förhöjning motsvarar ett beräknat upptag om 2,5 5 ug/kg och dag. Detta är 2 4 ggr lägre än det beräknade - — medianvärdet för upptaget hos de 77 undersökta tunnelarbetarna och ligger under det ADI-värde som rekommenderats WHO 12 av ug/kg/dag, men över det rekommenderats EPA 0,2 som av ug/kg/dag. Dessa rekommendationer avser att skydda hela befolkningen mot negativa hälsoeffekter vid ett dagligt intag angiven av mängd akrylamid under hel livstid. I fallet Hallandsåsen skedde en dock exponeringen under endast drygt 2 månader från 4 augusti 1997 då injekteringen Rhoca Gil började i stor skala till den 14 oktober, av då användningen av förorenat vatten stoppades. WHO:s och EPA:s ADI-värden omfattar inte eventuella cancerrisker. Efter korrigering för exponering av akrylamid via tobaksrök hos rökare har som mest förhöjningar på 0,05 0,1 nmol/g globin jämfört med oexponerade personer uppmätts medelvärde i hela 0,01 gruppen nmol/g. Detta har bedömts medföra en försumbart liten ökning av cancerrisken. WHO:s rekommenderade gränsvärde för akrylamid i dricksvatten är 0,5 ug/liter. Detta gränsvärde är satt vid den halt vid beräknad som en konsumtion av 2 l vatten per dag under en livstid skulle kunna ge upp-

Ejfekter för människa och miljö 79

hov till en cancerrisk på 1 på 100 000 exponerade 0,001 %. WHO har då använt en modell som ger 7 ggr lägre risk än vad EPA räknar med och 25 ggr lägre risk än vad Törnqvist och medarbetare beräknat. Den riskbedömning som Socialstyrelsen gjorde i december 1997 G Nordberg och E Bergmark avsåg dock användning under ett års tid vat-

av ten innehållande 5 ug/l, som då var den analytiska detektionsgränsen. Man beräknade att upptaget via huden i samband med karbad skulle kunna bli betydligt större än upptaget genom dricksvatten. I ett antaget värsta fall skulle karbad kunna ge ett maximalt upptag på 2,4 ug/kg kroppsvikt förutsätter fri diffusion till jämvikt, 100 % upptag, vilket sannolikt är kraftigt överskattat. Detta upptag skulle i så fall vara 5- 17 ggr större än intaget via dricksvatten 0,l4 ug/kg för en vuxen som dricker 2 l vatten per dag och 0,5 ug/kg för ett barn på 10 kg som dricker 1 l vatten per dag. Cancerrisken vid användning av brunnsvatten innehållande 5 ug/l akrylamid för hushållsändamål bad + dryck, under en tid av ett år, skulle enligt Socialstyrelsens beräkningar bli 0,003 % med WHO:s risksiffra och 0,02 % med EPA:s risksiffra. Några risker för andra effekter bedömdes föreligga vid sådana exponeringsnivåer.

Sammanfattningsvis bedöms alltså att inga fysiska hälsorisker ha förelegat för befolkningen på Hallandsåsen till följd av utsläppen av Nmetylolakrylamid/akrylamid under den begränsade tid drygt 2 månader som förflöt innan användningen av förorenat brunnsvatten stoppades.

7.1.3 Risker med fortsatta från tunneln

utsläpp

De största riskerna för fortsatt påverkan på miljön sammanhänger med

läckage polymeriserad akrylamid och N-metylolakrylamid från ev av sprängmassor och från berget runt tunneln. Andelen icke polymeriserat material kan med tillgänglig information inte beräknas eller bedömas med någon större noggrannhet. Upp till 5 15 % av kemikaliema kan

enligt Naturvårdsverkets uppskattning ha förblivit i icke polymeriserad form. I slutet januari beräknade den av Banverket tillsatta

av miljögranskninggmppen att ca 1% icke polymeriserat material fanns kvar i berget. Någon återbildning av betydelse av akrylamid i samband med nedbrytning av polyakrylamid bedöms inte vara möjlig under de förhållanden som råder i berget. Akrylamid och N-metylolakrylamid bryts ned av mikroorganismer, men i grundvatten är denna process långsam. Det kan dock förväntas att halterna i grundvattnet så småningom klingar av.

80 Eflekter för människa och miljö

Läckagevatten från tunneln renas nu med ozon. Det är ännu svårt att bedöma hur fullständig denna rening kommer att bli. Det är dock viktigt att reningen fullföljs så långt möjligt innan grundvattnet höjs. Annars kan rester av akrylamid och N-metylolakrylamid spridas över stora områden med grundvattnet.

Efter de akuta utsläppen under hösten 1997 har halterna N-me-

av tylolakrylamid/akrylamid i förorenade vattendrag och brunnar minskat. Samtidigt har analysmetodiken förfinats så att halter akrylamid och

av N-metylolakrylamid över 0,5 ug/1 kan analyseras. Halterna i vatten-

nu prover från brunnar på Hallandsåsen överskrider f.n. inte detta värde, förutom i något enstaka fall. Socialstyrelsen har därför 1998-03-06 bedömt att vatten från brunnar kan användas för hushållsändamål

om halten akrylamid respektive N-metylolakrylamid inte överskrider O,5ug/l. Livsmedelsverket delar denna bedömning och att vatten

anser från flertalet tidigare förorenade brunnar åter kan användas utan

restriktioner. Samma riktvärde bör gälla för N-metylolakrylamid för

som akrylamid, även om det förra är mindre toxiskt. Man bedömer vidare att utförda växtodlingsförsök tyder på att akrylamid inte via

tas upp rötterna eller ansamlas i växten. Trots detta avråder man med hänvisning till försiktighetsprincipen från bevattning med vatten från påverkade brunnar och med vatten från Vadbäcken.

7.1.4 IMM:s slutsatser

Mot bakgrund av att det sedan länge är väl belagt att akrylamid är ett ämne med allvarliga hälsoeffekter betecknar IMM det som anmärkningsvärt att det har använts i så stora kvantiteter som varit fallet vid tunnelbygget genom Hallandsåsen. Såväl skyddsutrustning som skyddsmedvetande har varit otillräckliga på arbetsplatsen och arbetarna har exponerats för Rhoca Gil och förorenat vatten i sådan utsträckning att det lett till neurologiska symtom hos många dem. Eftersom

av exponeringen varit relativt kortvarig, bedöms dock riskerna för andra hälsoeffekter såsom cancer, ärftliga genetiska skador och påverkan fortplantningen som försumbara.

Stora mängder akrylamid och N-metylolakrylamid har läckt ut till omgivningen och förorenat vattendrag och brunnar. Eftersom det förorenade brunnsvattnet inte använts under längre tid än ett par månader bedöms dock hälsoriskerna för de människor som exponerats också vara försumbara.

Tunnelvattnet renas nu från rester av akrylamid och N-metylolakrylamid och halterna i tidigare förorenade brunnar har, utom i något

Eflekter för människa och miljö 81

enstaka fall, sjunkit under gränsvärdet 0,5 ug per liter, varför restriktionerna för användning har hävts. Det är dock viktigt att kontrollprogrammet med mätningar fortsätter under tillräckligt lång tid för att säkerställa att inga nya föroreningar tillkommer när grundvattenivån åter höjs.

Sammanfattningsvis konstaterar IMM att användningen de stora

av kvantiteterna av tätningsmedlet Rhoca Gil vid tunnelbygget i Hallandsåsen varit oacceptabel ur yrkes- och miljömedicinsk synpunkt. Att de faktiska hälsoeffektema ändå blivit begränsade beror på att utsläppen upptäcktes i så god tid att exponeringen endast ägde rum under en relativt kort tidsperiod.

7.2 Grundvatten

På uppdrag av kommissionen har Sveriges Geologiska Undersökning SGU sammanställt de geologiska förhållandena på Hallandsåsen och den omgivningspåverkan som grundvattensänkningen medfört. Vidare har SGU genomfört översiktlig modellstudie och med stöd denna

en av bedömt den framtida situationen och möjligheterna att återställa grundvattnets nivå. I detta avsnitt sammanfattas SGU:s utredning vad gäller grundvattenförhållandena. Utredningen i sin helhet redovisas i bilaga

När arbetena avbröts på hösten 1997 överskred inläckaget av grundvatten i tunnlama den tillåtna mängden enligt vattendomama. Vid mätning den 6 oktober 1997 var inläckaget i norra påslaget 35 l/s, mellanpåslaget 11 l/s och södra påslaget 9 l/s. Dräneringen av berggrundvattnet har medfört förändringar av grundvattennivåer och strömningsförhållanden på Hallandsås och sannolikt också i vattenbalansen i området.

7.2. l Allmänt

Vattnets kretslopp

Grundvattnet ingår i det hydrologiska kretsloppet. En del av den nederbörd som faller avdunstar från marken och öppna vattenytor evaporation, också i stor utsträckning från växterna transpira-

men tion. En liten del av nederbörden rinner mer eller mindre direkt till sjöar och vattendrag och ytterligare en del tränger ned, infiltrerar, i

82 Eflekter för människa och miljö

marken. Det infiltrerade vatten inte tas växterna bildar

som upp av grundvatten.

Grundvattenbildningens storlek bestäms markens infiltrationska-

av pacitet och den effektiva nederbörden skillnaden mellan nederbörd och avdunstning, även kallad nettonederbörd. Huvuddelen den effektiva

av nederbörden är tillgänglig för grundvattenbildning, med undantag för en mindre del, som rinner av från markytan till sjöar och vattendrag. När de övre marklagren har nått en viss vattenmättnad, sjunker överskottet vidare ned i marken och bildar grundvatten. Genom tyngdkraftens inverkan rör sig sedan grundvattnet från högre terrängavsnitt mot lägre. Vilka vägar det tar och hur fort strömningen sker, beror på grundvattenytans lutning samt jordlagrens och berggrundens

genomsläpplighet.

Höjdområden utgör i allmänhet inströmningsområden för grundvatten. Områden där grundvattnets strömning är uppåtriktad brukar benämnas utströmningsområden. I de fall trycknivån ligger högre än marlcnivån, s.k. artesiska förhållanden, kan källor och våtmarker bildas. Grundvatten strömmar också ut i bottnen av sjöar och vattendrag.

Grundvattennivån stiger när nederbörden är större än avdunstningen plus avrinningen. När nederbörden är mindre sjunker grundvattennivån. I flerårsperspektiv är emellertid vattenmängden i grundvattenmagasinen i princip oförändrad, såvida man inte lokalt pumpar eller dränerar bort för mycket vatten så att den naturliga balansen störs.

Naturresursen grundvatten

Grundvattnet har över lag en god beskaffenhet. Kvaliteten kan emellertid variera under året och från år till år. Förändringarna beror främst på variationer i nederbörd och temperatur med tiden. Vanligen har grundvattnet en låg, jämn temperatur, är fritt från organiska föroreningar och innehåller ämnen som lösts ut ur marken och är nyttiga för männi-

som skor, djur och växter. Eftersom nästan allt ytvatten bildas grundvat-

av ten beror vattenbeskaffenheten i sjöar och vattendrag främst på det tillrinnande grundvattnets kvalitet.

De största gnindvattentillgångarna förekommer i de stora sand- och gmsavlagringar som bildades i samband med den senaste nedisningen samt i viss sedimentär berggrund, t.ex. sydvästra Skånes kalksten och Kristianstadslättens glaukonitsandsten. Hälften den kommunala

av vattenförsörjningen i Sverige baseras på grundvatten. Grundvattentillgångarna i tätare jordlager, t.ex. morän, och i urberget är betydligt

Eflekter för människa och miljö 83

mindre, men kan ändå utgöra viktig lokal för enskild vatten-

en resurs försörjning och för bevattningsändamål.

Grundvattnets nivåvariationer

Grundvattnets mängd och beskaffenhet varierar alltid mer eller mindre. Variationen i mängd kan mätas som förändringar i grundvattenytans trycknivå och är beroende av tidsvariationer i grundvattenbildningen. De relativt regelbundna växlingama i temperatur, nederbörd och växtlighet under året ger säsongsvariationer i grundvattenytans nivå. Svängningarnas storlek, årsamplituden, är beroende av grundvattenmagasinets porvolym. I kristallin berggrund och i morän utgör volymen

av sprickor respektive porer en liten del av magasinen vilket medför att

en måttlig förändring av mängden grundvatten ger en stor förändring i grundvattenytans nivå. Årsamplituder på flera meter är vanliga och förändringarna sker relativt snabbt.

Grundvattnet på Hallandsås

Vattenbalans

Av den nederbörd som faller på Hallandsås avdunstar än hälften.

mer Hallandsås höjdområden utgör typiska inströmningsområden där huvuddelen av den effektiva nederbörden bildar grundvatten i jordlagren. En brant och varierade topografi samt ofta tunna jordlager medför en kort uppehållstid för grundvattnet i jordlagren innan utströmning sker till våtmarker, källor och vattendrag.

En stor gmndvattenbildning under vinter och vår samt en snabb genomströmning i jordlagren medför att ytvattenavrinningen från Hallandsåsen under denna period är stor. Avrinningen sker i ett stort antal små och stora vattendrag med upprinning på Hallandsåsen.

Endast en begränsad del av det vatten som infiltreras i marken tillförs berggmnden. Detta beror på berggrundens, i jämförelse med jordlagrens, vanligen låga genomsläpplighet och betydligt mindre magasinerande förmåga. Grundvattenbildning från jordlagren till berggrunden sker när grundvattnets trycknivå i jordlagren överstiger det i berggrunden. Förutsättningarna varierar med den effektiva nederbörden vilket innebär att den mesta infiltrationen normalt sker under vinter och vår. I områden med moränjordar på Hallandsåsen kan relativt stora mängder

84 Eflekter för människa och miljö

grundvatten magasineras i jordlagren och infiltrera till berggrunden särskilt moränen är sandig sammansättning. Även våtmarker och

om av vattendrag kan ha en viss betydelse för grundvattenbildningen till berggrunden eftersom viss infiltration kan ske från dessa till berget direkt eller via mellanliggande jordlager.

I de utredningar som berör tunnelbygget genom Hallandsåsen har 100 min/år angivits som ett riktvärde för grundvattenbildningen till berggrunden. Den dränering av bergmassan som inläckaget till tunnlama ger upphov till medför sannolikt att grundvattenbildningen ökar; upp till 150 mn1/år bedömdes som rimligt vid grundvattenmodelleringen.

Vattentäkter

Den kommunala vattenförsörjningen är baserad på grundvatten. Sammanlagt 6500 fastigheter anslutna till det kommunala ledningsnä-

är ca tet. Båstads tätort förses i allt väsentligt med vatten från två vattentäktsområden, belägna i södra delen av samhället och vid Eskilstorp. Vid båda dessa platser utvinns grundvattnet ur jordlagren.

Båstads kommunala förbrukning uppgår till 1,8 miljoner m3/år.

ca Av denna mängd utvinns 1,3 miljoner m3 på Bjärehalvön och Hal-

ca landsåsen, 1,1 miljoner m3 bergborrade brunnar.

varav ur De resterande 0,5 miljonerna m3/år utvinns vid Eskilstorp Hal-

ca norr om landsåsen.

Grundvattenuttaget för bevattningsändamål är mycket stort. Sannolikt finns ca 250 brunnar för jordbruksbevattning på Bjärehalvön. Det sammanlagda bevattningsuttaget är svårt att beräkna och kan också variera betydligt från år till år. Det årliga bevattningsuttaget ligger förmodligen i intervallet 1,5 3,5 miljoner m3. Bevattningsbrunnama är

— nästan uteslutande bergborrade. Grundvatten används även i Viss utsträckning för uppvärmningsändamål.

Det totala grundvattenuttaget från Bjärehalvön och Hallandsåsen torde årligen variera mellan 3 och 6 miljoner m3 100 200 l/s. Hu-

— vuddelen av grundvattnet utvinns ur berggrunden.

Grundvattennivåer

Enligt förundersökningen till tunnelbygget befann sig grundvattennivån i bergborrade brunnar längs tunnelsträckningen vanligen mindre än 10 m under markytan. Utmed de branta sluttningarna mot Sinarpsdalen

Effekter för människa och miljö 85

befanns grundvattennivåema stå lägre, vanligen 15 25 m under mar-

kytan. I utströmningsområdena nedanför Hallandsåsen förekom artesiska förhållanden se ovan under Vattnets kretslopp i berggrunden på grund de gmndvattentryck som byggs upp vid grundvattenbild-

av ningen på Hallandsåsen. Grundvattennivåerna i grävda brunnar längs tunnelsträckningen påträffades ofta 1 3 m under markytan.

I bilaga 5 till SGUs rapport redovisas en bedömning av grundvattnets trycknivåer på Bjärehavön och Hallandsåsen före tunnelbygget. I bilaga 6 redovisas nivåerna i tvärsektion över det planerade norra

en påslaget. Sektionens läge framgår bilaga överensstämmelsen

av mellan topografi och grundvattnets tryclmivå framgår tydligt av bila-

gorna.

Grundvattenströmning

På Hallandsåsen styrs grundvattenströmningen i jordlagren och berggrundens övre, ofta uppspruckna, delar främst av de lokala topo-

mer grañska förhållandena. Även grundvattnets regionala, djupare, strömning i berggrunden styrs till stor del topografin. Höjdornrådena på

av Hallandsåsen kan betraktas inströmningsområden av regional ka-

som raktär varifrån grundvattnets strömning sker mot omgivande mer låglänta områden.

Enskilda sprickor och sprickzoner med betydligt större genomsläpplighet än omgivande bergmassa utgör de huvudsakliga transportvägarna för grundvattnet. De hydrauliska förhållandena kan vara mycket komplicerade. I anslutning till gångar av diabas har t.ex. en ökad vattenföring i berggrunden påvisats. Diabasema, vilka kan stå

branta skivor i berggrunden, är ofta så täta att de kan utgöra barriäsom

för grundvattenströmningen. Även gångar amfibolit har visat sig rer av ha viss motsvarande betydelse även dessa generellt har en låg

en om vattengenomsläpplighet på grund av vittring och leromvandling.

Berggrundens hydrauliska egenskaper

I samband med förundersökningen tunnelbygget utfördes bl.a. 25

av provborrningar längs den planerade tunnelsträckningen. Borrhålens djup varierade från 30 till 140 Uttagskapaciteten varierade mellan 0

och 30 000 l/tim. Utvärdering hydrauliska tester i borrhålen

torrt av

visade på stor variation i genomsläpplighet och vattenföring, kopplad till de olika geologiska förutsättningarna längs tunnelsträckningen.

86 Eflekter för människa och miljö

En mindre sprickfrekvens och omfattande vittring och leromvandling vid den respektive södra randzonen bedömdes medföra norra en jämförelsevis liten genomsläpplighet i berggrunden. Från randzonema och in mot Hallandsåsens centrala delar ökar sedan berggrundens genomsläpplighet. Längs hela den centrala delen tunnelsträckningen av bedömdes berggrundens genomsläpplighet generellt mycket vara stor, med hänsyn till ett antal kraftigt uppspräckta, brantstående, med zoner stor vattenföring.

I anslutning till förundersökningen korttidsprovpumpades två de

av mest vattenförande provborrhålen. Under den korta pumptiden, två ca veckor, noterades en tydlig påverkan grundvattennivåema inom av ett relativt stort område, till två km från uttagsbrunnama. Dessutom upp påvisades en god hydraulisk kontakt mellan bergborrade brunnar och grävda brunnar i jordlagren.

Grundvattnets kemi

I anslutning till förundersökningen för tunnelbygget genomfördes provtagning och analys av grundvattnet i 16 borrade brunnar. Grundvattnet i berggrunden befanns svagt alkaliskt, pH i allmänhet vara var över 7,5, med relativt höga järn- och manganhalter. Hårdheten varierade mellan ca 4° och 6° dH. Jämhaltema översteg vanligen 1 mg/l.

7.2.2 effekter

Iakttagna

Grundvattnet

Vattendom

1992 erhöll Banverket tillstånd Vattendomstolen att leda bort grundav vatten från två enkelspårstunnlar Hallandsåsen. Tillståndet genom avser bortledning maximalt 3,5 l/s km tunnelsträcka eller sammanlagt av per 33 l/s från de båda tunnlarna samt att släppa ut läckvattnet till Stensån och Vadebäcken med 26 respektive 7 l/s. Domslutet såväl avser byggskede som fardigbyggd tunnel. I ytterligare en vattendom 1995 erhölls tillstånd att leda bort grundvatten från ett mellanpåslag mitt på Hallandsåsen. Tillståndet avser,

Ejfekter för människa och miljö 87

förutom de tidigare tillåtna 33 l/s för hela tunnelsträckningen, bortled-

inträngande grundvatten i mellanpåslaget och anslutande arbetning av stunnel under byggskedet med maximalt 15 l/s samt att efter rening infiltrera läckvattnet till Vadebäckens och Vadbäckens vattensystem.

Vattenbalans

När tunnelarbetena avbröts hösten 1997 var inläckaget till norra tunnelpåslaget 35 l/s, mellanpåslaget ll l/s och södra påslaget 9 l/s, totalt 55 l/s, mätning gjordes den 6 oktober 1997. Således översteg inläckaget

grundvatten till tunnlama de tillåtna mängdema enligt erhållna vatav tendomar. Vid påslaget inläckaget avsevärt större än det till-

norra var låtna.

Dräneringen berggrundvatten till tunneln har sannolikt medfört

av förändring i områdets vattenbalans genom att grundvattenbildningen

en från jordlagren till berggrunden har ökat. Detta medför att grundvattentillgången i jordlagren minskar och därmed även utflödet av grundvatten till våtmarker, källor och vattendrag vilket i sin tur medför att ytvattenavrinningen från Hallandsåsen i motsvarande grad minskar.

Grundvattennivåer och grundvattenströmning

Tunnlarna Hallandsåsen fungerar som horisontalbrunnar dit

genom grundvattnet strömmar från omgivande berglager. Efterhand som tunnelbygget fortskridit har betydande sänkningstrattar utbildats och grundvattnets strömning närmast de utförda tunneldelama har helt förändrats. Genom berggrundens varierande sprickighet, lervittring och strukturer kan avsänkningen olika stor i närbelägna bergborrade

vara brunnar.

Av bilaga 7 till SGUs rapport framgår grundvattensituationen i nuläget, 1998. Grundvattennivåerna redovisas som nivåkurvor med

mars 30 ekvidistans. Grundvattenströmningen sker vinkelrätt mot ni-

rn våkurvoma, från högre till lägre nivåer. Ibilaga 8 till rapporten redovi-

nulägets grundvattennivåer i berggrunden längs tvärsektion sas samma

i bilaga 6 till rapporten. Den stora avsänkningen vid norra tunnelsom påslaget, 75 m framgår liksom att grundvattendelaren väster om tun-

ca neln förskjutits betydligt närmare Sinarpsdalen. I oktober 1997 var avsänkningen än 100 Sedan dess har emellertid grundvattennivå-

mer m.

stigit i samband med vinterns grundvattenbildning. Vid den branta ema

88 Eflekter för människa och miljö

sluttningen mot Sinarpsdalen har grundvattensänkningen uppmätts till ca 10 m i en observationsbrunn.

Vid norra påslaget kan en mindre avsänkning märkas i vissa riktningar på upp till 2-3 km avstånd från de inre tunneldelama. Vid mellanpåslaget kan en mindre avsänkning märkas i vissa riktningar på

upp till en km avstånd. Vid södra påslaget är avsänkningen i berggrunden stor i direkt anslutning till tunnelns inre del, är i övrigt be-

men mer gränsad.

Tunnelbygget har även medfört att grundvattennivåema i jordlagren sänkts av. Detta har inte minst visat sig i form ett stort antal sinade

av grävda brunnar på Hallandsåsen. Av ca 70 brunnar ersatts eller

som fördjupats sedan tunnelbygget påbörjades än 50 jordbrunnar.

var mer Det är i huvudsak i anslutning till det norra påslaget grundvatten-

som sänkningen i berggrunden medfört påverkan på brunnar i jordlagren.

en Närmare 40 brunnar inom en radie av ca en km från tunneln har ersatts varav ungefär hälften jordbrunnar och hälften bergborrade brunnar. I anslutning till det södra påslaget har 30 grävda brunnar ersatts

ca men dessa bedöms i huvudsak påverkade dränering i anslutning

vara genom till schaktarbeten för tunnelpåslaget. Inga brunnar har, enligt tillgängligt underlag, ersatts vid mellanpåslaget.

Omgivñingspåverkan

Efterhand som tunneldrivningen fortsatt har problem med vattenförsörjningen uppkommit för ett stort antal fastigheter. Banverket har i dessa fall fördjupat tidigare borrade brunnar eller ersatt grävda brunnar genom brunnsborming, alternativt har anslutning skett till det kommunala nätet. På grund av de stora avsänkningarna av grundvattennivån som uppkommit har ersättningsbrunnama ofta utförts till stort djup, 150 200 m under markytan.

Enligt uppgifter från lokalbefolkningen har även ett flertal källor, bäckar och dammar sinat, särskilt vid norra tunnelpåslaget. Några säkra uppgifter som stöder detta föreligger inte men det bedöms som uppenbart att en påverkan av vattentillgången kan ha skett, åtminstone under delar av året. Källor, bäckar och våtmarker ligger normalt i utströmningsområden och är därför beroende tillförseln grundvatten.

av av Omfattningen grundvattenpåverkan hittills kan säkerligen jämställas

av med en naturlig följd av torrår. Det är också viktigt att beakta att 1996 och 1997 är att betrakta torrår.

som

Effekter för människa och miljö 89

Tunnelbygget har således påverkat grundvattenförhållandena i betydande omfattning på Hallandsåsen. Däremot har inte grundvattennivåer och strömningsförhållanden på Bjärehalvön påverkats.

Spridningen akrylamid och N-metylolakrylamid

Tätning med akrylamidbaserade injekteringsmedel Rhoca Gil m.fl. har genomförts vid alla tre påslagen.

Föroreningsspridningen från tunnelbygget uppmärksammades när kor drack vattnet i Vadbäcken förgiftades. Detta vatten utgjor-

som av des nästan enbart läckvatten från mellanpåslaget med i början

av mycket höga koncentrationer akrylamid som avbördats till upprin-

av ningsområdet för Vadbäcken.

För att avgöra läckvattnet även kunde förorena grundvattnet och

om påverka nedströms liggande grundvattentäkter genomförde SGU i oktober 1997 inventering brunnar längs Vadbäcken. Det visade sig

en av att grundvattnets trycknivå i vissa områden stod upp till tre m lägre än i den intilliggande bäcken. Detta medförde en infiltration av kontaminerat bäckvatten till grundvattnet och därmed föroreningsspridning till

en närliggande brunnar. i första hand grävda brunnar i omedelbar

Det var anslutning till Vadbäcken som påverkades.

tunnelpåslaget avbördades det kontaminerade läckvattnet

Från norra till Stensån. Det betydligt större vattenflödet i Stensån medförde en utspädning föroreningama och snabb transport av dessa till La-

av en holmsbukten. Vid södra påslaget föroreningshalterna generellt för

var små för att medföra någon påverkan vid utsläpp av läckvatten till Vadebäcken. Några vattentäkter påverkats utsläppen kunde inte

som av påvisas.

Föroreningshalterna har efter påbörjad rening läckvattnet från

av tunnlama avtagit kraftigt. l "Information från Livsmedelsverket" PM 3 1998-03-12 att halterna i såväl brunnar vattendrag på Hal-

anges som landsåsen minskat avsevärt och att vattnet från flertalet tidigare förorenade brunnar utmed Vadbäcken åter kan användas utan restriktioner.

Ca 150 000 ton schaktmassor från tunnelbygget har bedömts kunna

förorenade akrylamid. Huvuddelen av massorna är upplagda vara av vid Stensån, påslaget. Under upplaget har en viss konta-

norr om norra minering grundvattnet påvisats. Massor från mellanpåslaget har

av också använts till delar den banvallen söder Helsingborg.

av nya om

I de tunneldelar tätats med akrylamidbaserade injekteringsme-

som del kontamineras berggrundvattnet när det rinner in mot tunnlama och bildar läckvatten. Dessutom hålls föroreningama till viss del kvar i ber-

90 Eflekterfdr människa och miljö

get bakom en tätskärm av härdat injekteringsmedel. Så länge dräneen ring av tunneln sker förhindras spridningen av föroreningar ut i bergmassan, för vidare transport till omgivande vattentäkter och/eller recipienter. Saneringsarbeten med målsättningen att successivt tappa av och behandla det förorenade grundvattnet pågår.

7.2.3 för framtiden

Bedömningar

SGU har beskrivit den förväntade framtida grundvattensituationen. Dels har effekterna av en fullständig tätning utförda tunneldelar beav lysts och dels har grundvattenförhållandena för en färdigbyggd tunnel med tillåtligt inläckage enligt vattendom studerats. Som stöd för bedömningama har grundvattenmodellering utförts. en Modelleringen är översiktligt gjord och bygger på förenklad bild en av de geologiska och hydrogeologiska förhållandena. Ett regionalt angreppssätt har använts vilket innebär att modellen inte tar hänsyn till lokala avvikelser. SGU har dock bedömt resultaten tillräckliga för att ge en helhetsbild av de framtida förutsättningarna och har dragit vissa preliminära slutsatser.

Vattenbalans

Vid tätning av det nuvarande inläckaget till tunneldelama kommer systemets vattenbalans att, med en viss fördröjning, återhämtas till det ursprungliga. Dräneringen av grundvattenmagasinet upphör vilket också kommer att medföra en ökad grundvattentillgång i jordlagren liksom en ökad utströmning grundvatten till källor, våtmarker och av vattendrag. För en fárdigbyggd tunnel med ett inläckage enligt nuvarande vattendom kommer en successiv dränering av bergmassan att ske, tills dess att ett jämviktstillstånd uppnås mellan inläckaget till tunneln och grundvattenbildningen till omgivande berggrund. Grundvattentillgången i jordlagren, inom tunnelns påverkansområde, kommer att vara mindre än före tunnelbygget liksom utströmningen av grundvatten till källor, våtmarker och vattendrag.

Grundvattennivåer och grundvattenströmning

Vid en fullständig tätning nuvarande inläckage återställs grundvattav nets trycknivåer, med viss fördröjning, till de ursprungliga. Återen

Effekter för människa och miljö 91

hämtningstiden bedöms enligt modellberäkningama uppgå till mindre än två år för södra tunnelpåslaget och mellanpåslaget samt något längre för norra påslaget, ca 2 3 år.

—

Om tunneln utförs enligt vattendom dvs. med ett maximalt inläckage av 3,5 l/s och km, totalt 33 l/s, erhålls en minskad avsänkning vid norra påslaget. För övriga tunnelsträckningen bibehålls alternativt ökar avsänkningen. Modellberäkningama visar att det kan dröja upp till 10 år innan avsänkningstratten kring tunneln fullt utvecklats. Den stationära grundvattensänkningen kan förväntas överstiga 10 inom ett 25

m ca kmz stort område runt tunnelbygget. I direkt anslutning till tunneln kan grundvattensänkningen lokalt överstiga

20 m.

Omgivningspåverkan

Återfyllnaden av grundvattenmagasinet till de ursprungliga nivåerna kan medföra vissa förändringar i berggrundvattnets kvalitet jämfört med före grundvattensänkningen. Grundvattnets naturliga innehåll av järn och mangan kan, åtminstone i ett inledningsskede, öka utöver de redan höga halterna, vilket kan påverka vattenkvaliteten i enskilda borrade brunnar i omgivningen.

För en färdig tunnel med ett inläckage av grundvatten som motsvarar nuvarande tillåtna mängder erhålls en grundvattensänkning i berggrunden med mer än 10 m inom ett avstånd av som mest ca 2 km. Trycksänkningen inom påverkansområdet medför en fortvarigt minskad grundvattentillgång i jordlagren vilket i sin tur påverkar utströmningen grundvatten till källor, våtmarker och vattendrag. Även

av om de naturliga variationerna kan vara stora bedöms att källor och grävda brunnar oftare kommer att sina liksom uttorkningen av våtmarker och vattendrag. Utströmningsområdena utgör ofta värdefulla naturtyper med en specifik mångfald som är beroende av tillförseln av grundvatten och mättade jordlager. Om tillförseln av ytligt utströmmande

av grundvatten upphör kan sannolikt det ekologiska systemet långsiktigt påverkas.

7.2.4 SGU:s slutsatser

Utförda modellberäkningar visar enligt SGU att en betydande grundvattensänkning inom 25 km2 påverkansområde kan förvän-

ett ca stort tas för en färdig tunnel, även om de tillåtna mängdema inläckande grundvatten inte överskrids. Den minskade utströmningen av ytligt

92 Eflekter för människa och miljö

grundvatten till källor, våtmarksområden och vattendrag på Hallandså-

bedömer SGU kunna medföra en långsiktig påverkan på det ekolosen giska systemet i vissa utströmningsområden. Ett bättre beslutsunderlag behövs dock med avseende på ekologiskt känsliga miljöer och naturvärden på Hallandsåsen och hur dessa långsiktigt kan påverkas av grundvattensänkningen.

Framtida påverkan av grävda och borrade brunnar bedöms vara ett mindre problem då dessa kan ersättas, och i stor omfattning redan har ersatts, med djupare bergborrade brunnar alternativt kommunalt vatten. Det är dock viktigt att beakta att brunnar som idag inte är påverkade, med tiden kan komma att påverkas av grundvattensänkningen.

7.3 Övrigt

7.3.1 Vegetationsförändringar m.m.

I regeringens beslut 1992-03-05 om expropriationstillstånd för Banverket bland villkor att Banverket i samråd med länssty-

angavs annat som relsen skulle upprätta och bekosta ett kontrollprogram avseende grundvatten, ytvatten och naturrniljö. Nödvändiga förundersökningar skulle genomföras betydelsefulla exploateringsarbeten påbörjades.

innan mera

Något kontrollprogram med direkt avseende på naturmiljön upprättades dock inte. Det innebär att detaljerade kunskaper saknas i vissa fall

tillståndet på åsen innan tunnelbygget påbörjades, och därmed förom svåras möjligheterna att bedöma eventuella ekologiska effekter av en grundvattensänkning på Hallandsåsen.

Ekologiska institutionen vid Lunds Universitet genomförde hösten 1997, på uppdrag Banverket, översiktlig vegetationsinventering

av en Ett förslag till uppföljningsprogram avseende ekologiska effekter för i första hand de kommande fyra åren har vidare arbetats fram. De stora dragen i vegetationskarteringen visar ett mycket småskaligt, mosaikartat landskap. Orsakerna till småskaligheten är flera; dels medför den kuperade terrängen på åsen en rik variation i fuktighetsförhållandena, dels är marken uppdelad i relativt små enheter. Dessutom förekommer

olika igenväxningsfaser i landskapet.

Det finns många faktorer komplicerar bilden när det gäller att

som mäta eventuella effekter grundvattensänkning på Hallandsåsen.

av en Ett antal förändringsprocesser som påverkar förhållandena men som inte har med tunnelbygget att göra är igenväxning, kvävenedfall, vä-

Eflekter för människa och miljö 93

derleken, insektsangrepp och sjukdomar samt ändrade gödslingsförhållanden.

Vid bedömningen av eventuell långsiktig påverkan på det ekologiska systemet har exempelvis SGU i sin rapport framhållit att hänsyn måste tas till att effekterna av de kraftigt avsänkta grundvattennivåema under 1996 till 1998 säkerligen kan jämställas med serie torrår

en av som naturligt kan inträffa och påverka grundvattentillgången i jordlagren och berggrunden.

Generellt kan man förvänta sig mindre effekter högre upp i avrinningssystemen man kommer. Det är i utströmningsområden, vilka skulle kunna bli avskurna från sitt vattenflöde vid grundvattensänk-

en ning, man kan förvänta sig de största effekterna på vegetationen, eftersom dessa områden är påverkade både av nederbörden och av grundvattentillströnmingen. I inströmningsområden, vilka är försörjda enbart med nederbördsvatten, kan man däremot förvänta sig en mera begränsad effekt.

Även de naturliga variationema kan stora bedömer SGU att

om vara källor och grävda brunnar i området oftare kommer att sina liksom att våtmarker och vattendrag kan torka ut. Utströmningsområdena utgör ofta Värdefulla naturtyper med en specifik mångfald som är beroende av tillförseln av grundvatten. Om tillförseln av ytligt utströmmande grundvatten upphör kan sannolikt det ekologiska systemet långsiktigt påverkas.

Generellt bör de långsiktiga vegetationsförändringama i de områden som drabbas av större markvattenförändringar vara en förskjutning från arter som trivs i Våtare miljöer till "torrare" arter. De växtgrupper som är mest känsliga för förändrade hydrologiska förhållanden är mindre växter t.ex. gräs och örter. Träd och buskar, vars rötter tränger längre ned i marken, har lättare att klara sig vid en sänkning av grundvattenytan. I det långa perspektivet är det av fundamental betydelse om vattensänkningama i någon mån blir permanenta eller om det sker en fullständig återgång till grundvattenförhållandena före bygget.

På djursidan blir många av effekterna av grundvattenförändringar beroende av effekterna på vegetationen. En djurgrupp som kan förväntas missgynnas i sin helhet är groddjur.

7.3.2 Lantbruket

m.m.

Jordbruket i Bjärebygden är främst inriktat mot fárskvaruproduktion

av grönsaker. Potatis är den största grödan.

94 Eflekterfir människa och miljö

Lantbrukama i det drabbade området, vilket totalt utgör några

procent av Bjärehalvöns yta, har påverkats både grundvattensänkningen

av kap 7.2 och Rhoca Gil-användningen. Grundvattensänkningen har främst drabbat boende vid norra påslaget Lyaområdet. Omkring 1000 djur beräknas ha befunnit sig inom de tre riskområdena, Vadbäcken samt södra- och norra påslaget. Djur från 14 besättningar har druckit direkt ur bäcken. Klara symtom på akrylamidpåverkan fanns hos några djur i en besättning på totalt 23 djur som druckit direkt ett dike med

ur koncentrerat läckvatten från mellanpåslaget. Fem djur i denna besättning avlivades på plats i ett tidigt skede och ll fördes till slakt och destruktion. Sju fördes till Sveriges Lantbruks Universitet SLU för uppföljning och återhämtade sig. Ca 355 djur från ytterligare 13 besättningar som druckit ur Vadbäcken har slaktats och destruerats. Det var endast de fem först avlivade korna och två de fördes till

av som SLU som hade direkta symtom av akrylamidförgiftning. Livsmedelsverkets bedömning var att kött eller mjölk antogs otjänligt i

vara det fall djuret hade druckit kraftigt påverkat vatten, dvs. direkt

ur Vadbäcken. Sådant kött eller mjölk fick inte saluhållas enligt livsmedelslagen.

Av samtliga de djur som druckit vatten direkt Vadbäcken och

ur därför enligt Livsmedelsverkets rekommendationer behövde slaktas och destrueras fanns ca 270 nötkreatur, 30 och slaktsvin, 40 får

suggor och ett 30-tal dovhjortar.

Totalt nio mjölkleverantörer, fyra inom Vadbäcksområdet och fem inom Lyaområdet, utestängdes under upp till två månader från mjölkhämtning. Ställningstagandena gjordes inledningsvis de berörda

av mejeriema, Arla ek förening och Skånemejerier. Agerandet fick

senare stöd i Livsmedelsverkets promemoria. Uppskattningsvis kasserades 330 000 kg mjölk.

Skånemejerier valde att dra tillbaka 100 ton matfett från handeln på grund av att det inte kunde uteslutas att grädde från Vadbäcksområdet ingick i produkten. Enligt Livsmedelsverkets promemoria den

av 17 oktober bedömdes det emellertid inte föreligga någon hälsorisk i tillverkade produkter som kunde innehålla mjölk från djur som druckit av påverkat vatten.

Den karenstid på 60 dagar som Livsmedelsverket rekommenderade för djur som druckit eventuellt påverkat vatten innebar bland annat att nötkreatur avsedda för slakt, som gått på bete, behövdes tas in i stall fram till leverans. Detta medförde problem med plats i stallar och ökad foderåtgång. De slaktsvin inte kunde levereras när de uppnått

som slaktvikt blev för feta och kom i en sämre slaktklass. Därutöver blev det även här problem med plats i stallama och ökad foderåtgång.

Eflekterfbr människa och miljö

Grönsaker och rotfrukter inklusive potatis bevattnats

som med vatten från Vadbäcken kunde, enligt Livsmedelsverkets bedömning, inte saluhållas och måste således kasseras. Sockerbetor kunde dock skördas och användas planenligt. Bedömningen är att Vadbäcken under kommande säsong inte kan användas för vattning djur och bevattning

av av grödor.

Generellt märktes visst köpmotstånd mot livsmedelsprodukter från hela Bjärehalvön. Huruvida avsättningen dessa produkter långsiktigt

av kommer att påverkas är i dagsläget svårt att bedöma. En första indikation på detta fås i samband med försäljningen färskpotatis under för-

av sommaren.

Mot bakgrund av misstanke om påverkan på viltet har jakten varit begränsad under hösten/vintem. Älgjakten ställdes in helt. Detta har inneburit att älgstammen ökat i området.

7.3.3 näringsliv

Övrigt

Båstad är ett av södra Sveriges största turistmål sommartid och besöksnäringen är viktig i området. Bedömningen från turistnäringen är att bland besökare som väl känner till Båstad märks inga större förändringar mot föregående år. Däremot föreligger betydande osäkerhet

en beträffande gruppen nya besökare. Det finns tecken tyder på

som en minskad besöksfrekvens i år. Således har t.ex. antalet stugbokningar i området, enligt Turistbyrån, minskat med 22 % vid månadsskiftet mars/april jämfört med motsvarande tid förra året. Vissa anläggningar bedömer dock att bokningsläget är i princip oförändrat mot förra året. Huruvida de skillnader som finns kommer att bestå är i dagsläget svårt att bedöma. I takt med att situationen i Båstad förändras kan be-

sena ställningar leda till att besöksnäringen inklusive handeln endast får begränsade minskningar. Näringen bedömer allmänt att områdets image skadats.

Några påtagliga förändringar har inte påvisats när det gäller de allmänna prisnivåema för fastigheter på Bjärehalvön. Däremot

upplevdes marknaden som något trög under det mest intensiva skeendet.

Fram till l6 april i år har 156 yrkanden om ersättning kommit in till den skaderegleringsgrupp som Banverket och Skanska upprättat. 117 ärenden har färdigbehandlats och 39 ärenden är under beredning.

T.o.m den 3 april har ersättningar totalt 12 206 670 kr betalats

om ut. Av beloppet utgör ll 074 053 kr skadeersättningar, 663 357 kr

96 Eflekter för människa och miljö

analyser och värderingar m.m. samt 469 260 kr ombudskostnader. Be-

slut finns om utbetalning av ytterliggare 665 547 kr.

Bilageförteckning

Bilaga Direktiven. Bilaga 2. Undersökning från Sveriges Geologiska Undersökning

jämte bilagor 1-9 Kartor. Bilaga 3. Att bygga i Berg Uppsats från SveBeF0.

- Bilaga 4. Undersökning från Institutet för Miljömedicin jämte

bilagoma.

Hälsoundersölcning av tunnelarbetare. -

Hälsoundersökning av boende. -

4-18-0847

1 5 l B li

a g a 1

lill

Kommittedirektiv wa

Kommission med anledning tunnelbygget

Dir. genom Hallandsåsen

1997:124

Beslut vid regeringssammantiäde den 20 oktober 1997.

Sammanfattning av uppdraget

Regeringen tillkallar en kommission med anledningav det

som inträffat som en följd av byggandet av enjämvågstimnel

genom Hallandsåsen.

Kommissionen skall

redovisa de kemikalie-, vatten-, och övriga miljöfrågor inklusive hushållningsfrågor samt frågor om livsmedel och arbetsmiljö, som har samband med tunnelbygget

genom Hallandsåsen.

utvärdera orsaken till de skador och olägenheter för miljön som har uppkommit och i det sammanhanget analysera besluten, inklusive beslutsprocessen, och dess bakgnmd samt myndigheternasroll. - utvärdera hur arbetsmiljöarbetet har organiseratsoch bedrivits och hur samverkan har skett med arbetstagarna och deras representanter - beskriva, analysera och dra slutsatser av uppgiñs- och informationshanteringen hos myndigheter och andraberörda, - lämna förslag till de åtgärder som enligt kommissionen behöver vidtas för att liknande händelser skall kunna undvikas i framtiden.

Kommissionen skall också undersöka och vid behov lämna förslag i frågan om en särskild beredskapsplan lör centrala myndigheter behöver utarbetas. En sådan plan skulle innehålla bl.a. krav inbördes samråd mellan myndigheterna innan sådana beslut fattas som kan ha väsentlig betydelse för enskilda.

Det är vidare regeringens avsikt att bereda kommissionen tillfälle att yttra sig över ärenden som har samband med tunnelbygget genomHallandsåsen.

Kommissionens arbete skall bedrivas ett sådant sätt att pågåendelönindersöloiing och annat parallellt utrednings- och tillsynsarbete inte försvåras.Kommissionen skall inte uttala sig i frågor om ansvar och ersättning som kan komma under domstols prövning.

Bakgrund

Frågan tunnel genom Hallandsåsen blev aktuell under

om en

delen av 1980-talet. när länsstyrelserna i Hallands, senare Kristianstads, och Malmöhus län tillsammans med Båstads kommim och Statensjärnvägar utredde en lämplig sträckning

5-18-0847

2 5 för en tunnel genom Hallandsåsen. Banverketssödraregion gav år 1989 Sydkraft i uppdrag att göra en förstudie av de tekniska förutsättningarna för en tunnel genom åsen. En banutredning färdigställdes 1990och färdiga bygghandlingar fanns1991.

Som en följd av regeringens proposition Näringspolitik för tillväxt prop. 1990/91287,11124. rskr. 286 anvisaderiksdagen 10 miljarder lcronor för trañkens spårutbyggnad. Ett av projekten som angavs var en utbyggnad av Västkustbananmed dubbelspår. Genom ett regeringsbeslut den 27 juni 1991 anvisades totalt 900 miljoner kronor för en dubbelspårig järnväg mellan Hemmeslöv och Förslöv. Beslutet innefattar den aktuella tunneln. Genom regeringsbeslut den 24 mars l994 fastalldes en tioårig investeringsplan för järnvägsnätet där Västkustbanan med den tidigare fastställda sträckningen ingick som en del av beslutet.

Banverket har i ett beslut av regeringenden 5 mars 1992fått tillstånd till expropriation av mark för omläggning av Västkustbanan i tunnel genom Hallandsåsen. l beslutet föreskrev regeringen flera miljövillkor. Bl.a framgår beslutet

av att Banverket skall iaktta allmän aktsamhet så att naturvårdens, kulturmiljövårdens och friluftslivets intressen så långt möjligt skyddas för påtaglig skada. Dessutom föreskrevs att arbetet med tunneln skall utföras såatt påverkan grund- och ytvatten minimeras samt att verket i samråd med länsstyrelsen skall upprätta och bekosta ett kontrollprogram för grundvatten, ytvatten och naturmiljö.

Banverket har fått tillstånd från Växjö tingsrätt, Vattendomstolen. genom två deldomar av den 24 november 1992 och den 23 maj 1995. 1 båda domarna angesvillkor till skydd för miljön som Banverket skall iaktta. Den 18juni 1997 överlämnade domstolen enligt 3 kap. 3 § andra stycket vattenlagen med eget yttrande till regeringen frågan om tillstånd till ytterligare grundvattenavledning från Hallandsåsen för jämvägstunneln åsen.Ärendet bereds för närvarande

genom 1Regeringskansliet.

1 sammanhangetnoteras att Banverket nu har begärt och även fått anstånd med att avge slutligt yttrande i fråga om tillåtlighet enligt 3 kap. vattenlagen med hänsyn till de händelser som har inträffat vid tunnelbygget genom Hallandsåsen. Enligt Banverket innebär det inträffade att förutsättningarna för det fortsatta arbetet har förändrats. Vidare har Banverket anfört att verket avseratt i samråd med berörda myndigheter göra en miljörevision av projektet innan yttrandet avges. Banverket har vidare 1sin ansökanom anstånd uppgivit att verket avseratt i november 1997ge in en ny ansökanenligt vattenlagen till vattendomstolen.

Vissa av arbetena har av länsstyrelsen prövats enligt naturvårdslagen 1964:822. Den 12december 1995meddelade Länsstyrelsen i Kristianstads län Banverket tillstånd till att utföra det sk. mellanpåslaget till tunnlar, ta i anspråk visst arbetsområdesamtutföra schaktning och fyllning för breddning av och utbyggnad av mötesplatser tillfartsvågen till arbetsområdet. Beslutet överklagades till regeringen som den ll juli 1996avslogöverklagandet i dendel det prövadesi sak.

3 S

Arbetet med tunneln försenades avsevärt. Skanska AB övertog l995 totalentreprenaden för projektet. För att påskynda arbetet har förutom påslagen den norra och södra sidan

en arbetstunnel. mellanpåslaget. borrats från toppen avåsen till

ner en plats där de båda tunnlarna äravseddaatt löpa.

För att täta tunneln började Skanska våren 1997 använda kemiska tätningsmedel som enligt uppgift innehåller kemiska produkter som metylolalaylamid. akrylamid och formaldehyd.

Sedan den närliggande Vadbäcken i Båstads kommun uppvisat onormalt skum i september l997 inträffade fiskdöd i bäcken. I oktober 1997 förlamades boskapsom druckit vatten från bäcken.

Analyser-ade prover visar enligt uppgift från Båstads kommun att vattnet i bäcken innehöll höga halter av giftiga ämnen. Ett antal enskilda brunnar har ocksåtörorenats.

För närvarande pågår undersökningar av allmänna och enskilda vattentäkter inom kommunen. Vidare pågår omfattande geologiska och hydrologiska undersökningar mm Vadbäcken.

Mlljölagstiftningen

Hallandsåsen med angränsandekustområdenår med hänsyntill de natur- och kulturvärden som finns i områdenai sin helhetav riksintresse enligt 3 kap. lagen l987:l2 om hushållning med naturresurser m.m. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd dessai områden endastom det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenasnatur- och kulturvärden.

Åsens naturskydd regleras närmare genomnaturvårdslagen.

Kemikaliehanteringen regleras generellt genom lagen 1985:426 om kemiska produkter. Reglerna innebar i korthet en skyldighet att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människa eller i miljön. Vidare föreskriver lagen en skyldighet för den som hanterar kemikalier att ha tillgång till bl.a. toxikologisk kunskap. Bestämmelser om skyldigheter vid kemikaliehantering finns också i arbetsmiljölagen 1977:1160.

Arbetsmiljön och arbetsgivarens skyldigheter regleras generellt genom arbetsmiljölagstiftningen och föreskrifter som meddelats med stöd av den. t.ex. föreskrifterna AFS 1996:6 om intemkontroll av arbetsmiljön. l arbetsmiljölagen finns vidare bestämmelser som riktar sig till den som tillverkar, importerar eller överlåter ett ämne som kan föranleda ohälsa eller olycksfall.

Miljöbrott är straffsanktionerade i flera lagar däribland brottsbalken. arbetsmiljölagen och lagen om kemiska produkter.

I regeringens lagrådsremiss om miljöbalk föreslåsatt större trañkanläggningar, bl.a. en jämvägsanläggning avaktuellt slag, skall föregås av en tillåtlighetsprövning av regeringen. I en sådan prövning kan regeringen väga sammanolika intressen och lämna straffsanktionerade villkor om t.ex. kemikaliehanteringen för att tillåta verksamheten.

4 5

Vidare kommer allmänhetens ställning att stärkasjämfört

med dagi genom att reglerna om miljökonsekvensbeskrivning

byggs ut i väsentliga avseenden. En proposition miljöbalk i

enlighet med lagrådsremissen i dessadelar planerar regeringen

att överlämna till riksdagen runt årsskiftet 1997/98.

Till miljöbalkens regler om miljökonsekvensbeskrivningar

kopplas också lagen l995:l649 om byggande av järnväg

enligt enligt förslag i Miljöbalksutredningens betänkandeSOU

1996:32 om foljdlagstiftning till nuljöbalken. Betänkandet

beredsför närvarande i Regeringskansliet.

Uppdraget

Händelser-nasart och omfattning är av den karaktären att det

framstår som nödvändigt att göra en bred genomgång det

som inträffat vid tunnelbygget genom Hallandsåsen. En

kommission bör därför tillkallas.

Kommissionen skall bedriva sitt arbetei tre steg.

Inledningsvis skall kommissionen redovisa de kemikalie-, vatten-, och övriga miljöfrågor, inklusive hushållningsfrågor samt frågor om livsmedel och arbetsmiljö, som har samband med tunnelbygget genom Hallandsåsen. l redovisningen skall ingå bl.a en beskrivning av händelseförloppet och resultatet av de undersökningar som genomförs. Konsekvenser för såväl allmänheten som för dem som arbetar med tunnelbygget skall redovisas.

Därefter skall kommissionen utifrån de beslut som har fattats i fråga om jämvägsmnneln utvärdera orsakerna till de skador och olägenheter för miljön som uppkommit. Därvid skall kommissionen kartlägga och analysera hur miljöfrågoma har hanterats deti sammanhangeL Detta arbete, som rör hela beslutsprocessen. innefattar också en kartläggning av de bevekelsegrunder som kan ha lett fram till de skilda besluten och en bedömning av ansvarsförhållandet mellan myndigheternaoch mellan tillsynsmyndigheterna central, regional och lokal nivå. Kommissionen skall också bedöma myndigheternas agerandeoch om samråd har skett tillräckligi utsträckning och om expertsakkunskap anlitats i tillräcklig omfattning.

En särskild fråga för kommissionen år att beskriva, analysera och dra slutsatser av uppgiñs- och informationshanteringen hos myndigheter och andra berörda. Kommissionen skall därvid bedöma också om beredskapsorganisationei. har fungerat tillfredsställande. Detta inkluderar även hur infonnationen till allmänheten har fungerat. Frågan omfattar alltså såväl den inbördes hanteringensom förhållandet till allmänheten.

Kommissionen skall även utvärdera hur arbetsmiljöarbetet har organiserats och bedrivits och hur samverkan i det sammanhanget skett med arbetstagarna och deras representanter.

Utifrån vad kommissionen sålunda funnit, skall kommissionen som ett tredje steg överväga och lämna förslag

5 5

till de åtgärder somenligt kommissionen behöver vidtas för att liknande händelser skall kunna undvikas i framtiden.

Kommissionen skall dessutom undersöka och vid behov lämna förslag i frågan om en särskild beredskapsplanbehöver utarbetas for centrala myndigheter. En sådan plan skulle innehålla krav bl.a. samrådinnan beslut fattas som kan vara av väsentlig betydelseför enskilda.

Kommissionen skall bestå av ordförande och ledamöter. Till kommissionen skall knytas seloeteriat, sakkunniga och experter I tillräcklig omfattning.

Kommissionen skall samråda med berörda statliga

myndigheter och Båstad kommun. Kommissionen skall också på ett lämpligt sätt bereda allmänheten insyn i sitt arbete. Vidare skall kommissionen samråda med Miljöbalksutredningen M 1993:04 och beakta det arbete som pågår i Regeringskansliet med de skilda etappema i miljöbalksprojektet.

Kommissionens arbete skall bedrivas ett sådant sått att pågående förundersökning och annat parallellt utrednings- och tillsynsarbete inte försvåras.Kommissionen skall inte uttala sig i frågor om ansvar och ersättning som kan komma under domstols prövning.

Det är vidare regeringens avsikt att bereda kommissionen tillfälle att yttra sig över ärenden som har samband med tunnelbygget genomHallandsåsen.

Kommissionen skall senast den 17 november 1998 till regeringen redovisa resultatet av sitt arbete. Kommissionen skall dock senast den 15 maj 1998 ge en lågesbeslcrivning av sin pågående arbete.

För kommissionens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenserdir. 1992:50. pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23. redovisa jämställdhetsaspekter dir. 1994: 124 samtredovisa konsekvensernaför brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49. De ekonomiska konsekvensernaav åtgärderoch förslag skall redovisas. Förslag till finansiering skall lämnas.

Miljödepartementet

Bilaga 2

TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-l5 138

Geologi grundvatten- Dnr 08-289/98

Förord

Tunnelbygget genom Hallandsås avbröts hösten 1997 efter upptäckten att restprodukter

av från injekteringsmedel som använts i tunnlama kontaminerat omgivande yt- och grundvatten. Förutom hanteringen och spridningen av giftiga produkter uppdagades situation

en med kraftigt avsänkta grundvattennivåer i anslutning till tunnelbygget, sinade brunnar och en minskad ytvattenavrinning i området. Det totala inläckaget grundvatten till tunnlama

av översteg gällande vattendom för hela tunnelbygget trots att endast tredjedel tunnel-

en av sträckningen var utförd.

Sveriges geologiska undersökning SGU har for Miljödepartementets Tunnelkommission sammanställt de geologiska förhållandena Hallandsås och den omgivningspåverkan grundvattensänkningen medfört. Som stöd för bedömningen av den framtida situationen och möjligheterna att återställa grundvattnets nivå har översiktlig modellstudie

även en genomförts. Grundvattenmodelleringen ger vissa preliminära svar vad som kan förväntas om tunneln tätas fullt ut eller om ett inläckage enligt gällande vattendom tillåts.

Arbetet har genomförts av Hugo Wikman och Ulf Sivhed berggrundsgeologi, Esko Daniel jordartsgeologi samt Johan Anderberg, Ove Gustafsson och Mattias Gustafsson hydrogeologi. Grundvattenmodelleringen har genomförts hydrogeolog Bo Thunholm i

av samråd med ovan nämnda personer.

Arbetet omfattar en sammanställning och presentation baserad SGUs tidigare undersökningar och geologiska information, Banverkets Miljögranskningsgrupps geodatabas samt tidigare utredningar i anslutning till tunnelbygget.

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING

Uppsala 1998-04- l 5

161/

Johan Anderberg

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-15 438

Geologi grundvatten Dnr 08.289/98

Sammanfattning

Sveriges geologiska undersökning SGU har uppdrag av Tunnelkommissionen sammanställt och beskrivit berg-, jord- och grundvattenförhållandena Bjärehalvön och Hallandsås samt betydelsen av dessa för tunnelbygget genom Hallandsås. Grundvattensänkningen i anslutning till utförda tunneldelar har jämförts med den ursprungliga situationen före tunnelbygget. En bedömning av den framtida grundvattensituationen har gjorts baserad på en översiktlig modellstudie. För både nuläget och den förväntade framtida situationen har grundvattensänkningens påverkan omgivningen belysts, i första hand med avseende på grundvattentillgång, vattenomsättning och eventuellt långsiktig påverkan det ekologiska systemet.

Hallandsås är en urbergshorst som bildats genom upprepade förkastningar längs en del

av den s.k. Tomquistzonen, en omfattande deformationszon som skär över Skåne i ungefär VNV-OSO-lig riktning. Stömingarna har resulterat i en spröd uppsprickning av berget efter branta sprickor. Uppsprickningen av berggrunden har medfört att vittringen lokalt kunnat gå på djupet och leromvandla berget. Spröda zoner omväxlande med leromvandlade kan därför förväntas. Uppsprickningen av berggrunden har också medfört att denna är betydligt mer vattenförande än vad som är normalt för svenskt urberg.

Jorddjupet Hallandsås är i allmänhet litet, mindre än 5 m. Lokalt förekommer talrika berggrundsblottningar. Större jorddjup har dock påvisats i vissa delar, framför allt i sprickdalarna. Dominerande jordart är den sandiga morän som täcker berggrundsytan. De stora torvmarkema Hallandsås utgörs av mossar och kärr. Mossarnas torvmäktighet varierar mellan l m och 8 m. Jordlagrens sammansättning och utbredning har en stor betydelse för både den ytliga vattenomsättningen Hallandsås och för grundvattenbildningen till berggrunden.

Det totala grundvattenuttaget, för bl.a. Vattenförsörjning och bevattning, från Bjärehalvön och Hallandsås har uppskattats till mellan 100 och 200 l/s. Huvuddelen av dessa uttag görs i bergborrade brunnar belägna Bjärehalvön. Uttaget kan jämföras med de drygt 50 1/s som i nuläget dräneras från tunnelbygget genom Hallandsås. Mer än 70 enskilda grävda och borrade brunnar har fått ersättas med djupare brunnar eller med kommunalt vatten p.g.a. den kraftiga grundvattensänkning som tunnelbygget medfört fram till idag. Dessutom har tunnelbygget sannolikt medfört en minskad vattenomsättning i källor, våtmarker och vattendrag inom vissa delar av Hallandsås, särskilt i anslutning till norra tunnelpåslaget.

Den förväntade framtida grundvattensituationen har beskrivits med utgångspunkt från två olika händelseförlopp. Dels har I effekterna av en fullständig tätning av redan utförda tunneldelar belysts och dels har 2 situationen för en fardigbyggd tunnel som uppfyller gällande vattendom 3,5 l/s och km studerats. Som stöd för bedömningama har en grundvattenmodellering utförts. Denna är översiktlig och tar inte hänsyn till lokala avvikelser. Resultaten bedöms dock ge en god bild av den framtida grundvattensituationen i regional skala varför vissa preliminära slutsatser kunnat dras.

Vid en fullständig tätning av det nuvarande inläckaget l bedöms grundvattcnnivåema återställas till de ursprungliga inom ca 2 3 år. Någon långsiktig påverkan det ekologis-

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås l998-04-l5 538

Geolcgi grundvatten Dnr 08-289/98

ka systemet bedöms inte som sannolik. Däremot kan grundvattnets naturliga innehåll

av järn och mangan förväntas öka under återuppfyllnaden vilket kan påverka vattenkvaliteten i närliggande borrade brunnar.

För en färdig tunnel med ett inläckage av grundvatten som motsvarar det tillåtna 2 erhålls en grundvattensänkning i berggrunden som överstiger 10 m, ett avstånd till 2 km

av upp från tunneln och inom ett 25 kmz påverkansorruâde. Det kan dock dröja 10

ca stort närmare år innan avsänkningstratten fullt utvecklats. Vattentillgången i både grävda och borrade brunnar inom påverkansområdet kan komma att minska liksom vattenomsättningen i källor, våtmarker och vattendrag Hallandsås. Det minskade utflödet ytligt grundvatten

av kan medföra att värdefulla naturtyper som är beroende av utflödet och av mättade jordlager långsiktigt påverkas. Ett bättre beslutsunderlag behövs dock med avseende grundvattensänkningens långsiktigt negativa inverkan ekologiskt känsliga miljöer och naturvärden på Hallandsås.

Utförda modellberäkningar visar att en färdigbyggd tunnel kan medföra betydande

en grundvattensärtkning mer än 10 m inom ett 25 kmz stort påverkansområde, även

ca om tillåtet inläckage enligt vattendom inte överskrids. Däremot ges inte möjligheterna

svar att tekniskt täta tunneln mot det inläckande grundvattnet. Möjligheterna att reducera grundvattensänkningen till en miljömässigt acceptabel nivå är helt beroende in-

av om läckaget kan minskas i motsvarande omfattning. Problem med vattenförande sprickzoner bedöms som mycket sannolika även vid en fortsatt tunneldrivning.

Det är viktigt att skilja effekterna av inläckande grundvatten under byggskedet och efter det att tunneln färdigställts. En större grundvattensänkning i byggskedet bedöms kunna accepteras om denna är lokal och begränsad i tiden. Det viktiga är att den långsiktiga grundvattensänkningen som en tunnel genom Hallandsås medför inte skapar en, ur miljösynpunkt, oacceptabel påverkan. Inför ett eventuellt fortsatt tunnelbygge föreslås att dessa frågor utreds närmare, t.ex. i en fördjupad miljökonsekvensbeskrivning.

Sammanfattningsvis kan konstateras att geologin på Hallandszk är komplicerad och

att en rad geologiska och hydrogeologiska faktorer påverkar genomförandet byggprojektet.

av Kvalificerad information avseende berg-, jord- och grundvattenförhållanden, liksom god

en kännedom om hur dessa samverkar, är en grundläggande förutsättning för ett fortsatt tunnelbygge genom Hallandsås, med rätt teknik och på ett miljömässigt sätt.

SGU Tunnelbygget genomHallandsås 1998-04-15 638

Geologi grundvatten Dnr 08.289/98

1 Inledning

Banverket har planerat att i samband med en omläggning av Västkustbanan leda järnvägen i en tunnel genom Hallandsås. Jämvägstunneln avses utföras som två 8,5 km långa parallella tunnelschakt mellan Båstad och Förslöv. Innan tunnelbygget stoppades bedrevs arbetet från tre fronter och i parallella tunnlar. Den då utsprängda tunnelsträckan var vid norra tunnelpåslaget närmare 1200 m, vid mellanpåslaget mindre än 50 m och vid södra påslaget ca 1700 m.

I geologiskt hänseende är Hallandsås och Bjärehalvön delar av samma urbergshorst. Geografiskt brukar däremot området öster om Sinarpsdalen kallas Hallandsås och området väster därom Bjärehalvön, se bilaga Dessa benämningar har använts i denna rapport.

Hallandsås utgörs av den ca 30 km långa och 6 10 km breda delen av urbergshorsten som

sträcker sig från Sinarpsdalen i väster till trakten Örkelljunga i öster. De högsta delarna

av ligger än 200 ö.h. Hallandsås utgör en markerad höjd med mycket branta sluttningar

mer m

såväl norra som södra sidan, samt mot Sinarpsdalen i väster.

Bjärehalvön består av den västligaste delen av urbergshorsten och sträcker sig från Sinarpsdalen i öster till Kattegatt i väster. Den är ca 10 km lång i såväl nord-sydlig som väst-östlig riktning. De högsta delarna ligger 170 180 m ö.h. Bjärehalvöns norra sida, från Båstad

till Hov hallar, är mycket brant, medan den södra sidan är betydligt flackare.

2 Berggrund

2.1 Inledning

Ett de mest utmärkande dragen i Skånes natur är dess åsar som visar att landskapet lig-

i övergångsornråde med omväxlande urberg och sedimentär berggrund. Åsarna är ger ett hostar uppskjutande urbergsribbor som bildats genom upprepade förkastningar i berggrunden längs bred zon som skär över Skåne i ungefär VNV-OSO-lig riktning och som

en utgör en del av den s.k. Baltiska urbergssköldens södra gränsområde. Denna mycket omfattande defonnationszon, som kan följas mot sydost ända ner mot Svarta havet, kallas vanligen Tomquistzonen. Stömingama längs Tomquistzonen var aktiva för mer än 300 miljoner år sedan och fram till tertiär. Vissa indikationer antyder att zonen kanske började anläggas redan under kambrium, för ca 550 miljoner sedan.

En annan mycket omfattande tektonisk stömingszon i södra Sverige, den s.k. Protoginzo-

har ungefär nord-sydlig riktning och är således ungefär vinkelrät mot Tomquistzonen, en

Zonen kan sägas dela södra Sverige i två halvor där den västra domineras av s.k. sydnen. västsvenska gnejser och den östra av graniter. Defonnationszonen kan följas i urberget från Romeleåsen i söder genom Småland rakt upp mot och förbi Vättern. Den är betydligt äldre än Tomquistzonen och började sannolikt bildas för mer än 1700 miljoner år sedan. Upprepade störningar har sedan förekommit längs denna zon.

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-15 738

Geologi grundvatten Dnr 08-289/98

Urbergets tillkomst Hallandsås ligger långt tillbaka i tiden och de omfattande omvandlingar regionalmetamorfos som drabbat detsamma var avslutade för 900 miljoner år

ca sedan. Vid denna tidpunkt höjdes hela berggrundsblocket väster om Protoginzonen och då hade bergartema i princip fått sitt nuvarande utseende. De mer genomgripande händelser som ägde rum därefter hänför sig till sedimentation. intrusion diabasmagma, förkast-

av ningar samt vittring.

2.2 Bergarter och bergartsfiirdelniug

Följande beskrivning grundar sig till övervägande delen den detaljkartering i skala 1:50 000 av kartområdet Halmstad SV som Wikman och Bergström SGU, 1987 utförde i slutet av 1970-talet och som utmynnade i en karta med beskrivning. Kartan, återges i

som sina huvuddrag i bilaga täcker Bjärehalvön den del Hallandsås ligger väster

av som om motorvägen E6. Den visar fördelningen av de olika bergartema inom det aktuella området. Det bör härvid påpekas att kartan grundar sig observationer gjorda de ställen där berggrunden går i dagen hällar, blottningar. Eftersom hällfrekvensen delvis är mycket låg blir osäkerheten i kartbilden stor i vissa områden. På grundval av vad bl.a. fram-

som kommit vid tunnelarbetet har kartbilden den södra sidan av Hallandsås kompletterats med ny information beträffande sedimentära s.k. Kågerödslager, sannolikt begränsade

av förkastningar. En schematiserad bild av ett tvärsnitt i NO-SV-lig riktning Hallands-

genom ås återges ifigur 2.1.

"° ‘V

A a

Inöhy.

j .-.

9 á

im —

I.: l S - -

-In —-

- - r V.. -- - -

l l l l I l T I l I

o 5 I km

E Kanin :during:

Ej Kretacehkkalksten Diabas

- man banner.

K58,-,¢;,8,, â. Sannoliktsprichxmi

krm.kendømem.

Ej Cm: medtunnamnbom- ‘ rmmuisng,

ochpeyyuiuiimr for yum

Figur 2.1 Tvärsnitt längs tunnelsträc/atingen Hallandsås. Profilens läge

genom

framgår av bilaga

Hallandsås är den nordligaste av de skånska urbergshorstama och kan därmed sägas utgöra nordgränsen for Tomquistzonen. Särskilt Hallandsås branta nordsida bildar topograñskt

en mycket skarp gräns. Norr om förkastningsbranten överlagras urberget kritabergar-

av unga ter kretaceisk kalksten. Södra begränsningen av Hallandsås är mindre brant och inte så tydligt topografrskt markerad. Även i söder förekommer sedimentära bergarter

vars utbredning och kontakter mot urberget är dåligt kända eftersom berggrunden inte är blottad.

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-15 838

Geologi grundvatten Dm-08.239/98

På Bjärehalvön förekommer norr om Torekov ett mindre områden med sandsten

par av kambrisk ålder som ligger direkt ovanpå det vittrade urberget.

2.2.1 Gnejser

Den kristallina berggrunden äldre än 570 miljoner år Hallandsås tillhör den sydvästsvenska gnejsregionen som österut sträcker sig fram till den i inledningen omtalade Protoginzonen. Som framgår av namnet domineras området gnejser olika slag, d.v.s. berg-

av av arter som ursprungligen sett annorlunda ut. men som genom omvandling och deformation bl.a. erhållit en parallellstruktur skiffrighet. Denna markeras främst mörka, skiviga

av mineral som glimmer, vilka i samband med omvandlingarna orienterats parallellt i bergarten.

Vanligast bland gnejsema är relativt ljusa, grå till gråröda, ñnkomiga s.k. ådergnejser, bergarter i vilka ofta förekommer strimmor eller ådror som nästan uteslutande består

av mineralen fältspat och kvarts. Dessa ådror är vanligen något grovkomigare än gnejsemas grund-massa i övrigt och de har bildats i samband med regionalmetamorfos omvandling i regional skala under höga tryck och temperaturer. Ådroma inte alltid raka

är utan kan vara vindlande och veckade. Ibland kan de också vara mer eller mindre tydligt avgränsade mot ursprungsbergarten. Ådroma har uppstått antingen

genom att moderbergarten smält upp partiellt eller också att material tillförts från andra källor, vanligen granitiska smältor. Förutom ovanämnda gnejser förekommer också här och partier med markant röda gnejser.

var Gnejsigheten är ofta mindre påtaglig i dessa, vilket främst beror att de innehåller betydligt färre mörka glimmerrnineral. Det kan också påpekas att många gnejser har ett rödaktigt utseende i vittrat tillstånd, men att de ofta är betydligt gråare friska brottytor.

Den kraftiga omvandlingen av gnejsema gör det svårt att avgöra vilka ursprungsbergartema varit. Det mest sannolika är dock att det i de flesta fall rör sig graniter olika slag.

om av Dessa brukar kallas magmatiska djupbergarter eftersom de stelnat bergarts-

ur magma smälta på ett visst djup i jordytan. Även s.k. ytbergarter magmatiskt vulkan-

av ursprung iska bergarter bildade jordytan kan tänkas ingå i gnejsmassan men i mindre omfattning. Till en viss del kan även sedimentära ytbergarter ha utgjort utgångsmaterialet. Framför allt gäller detta för en del, delvis bandade, glimmerrika gnejsvarianter.

2.2.2 Gnejsgraniter

I mindre omfattning finns också Hallandsås gnejsiga bergarter skiljer sig från de

som tidigare nämnda genom att de i allmänhet är grovkomigare, homogena och dessutom

mer sällan ådergnejsomvandlade. Liksom övriga gnejser är de ofta grå till gråröda, medan rödare varianter uppträder underordnat. De förekommer dels som något större områden, dels som diffusa partier eller gångar i gnejsberggrunden. Dessa bergarter har med all sannolikhet utgjorts av granitbergarter från början och de kallas denna anledning för gnejsgrani-

av ter.

Skillnaden mellan gnejser och gnejsgraniter är mestadels inte särskilt tydlig, här och

men var förekommer kontakter mellan de båda bergartstypema visar att det åtminstone i

som en del fall är klara ålderskillnader mellan dem. På Hallands Väderö, där berggrunden är bättre

Tunnelbygget genomHallandsås 1998-0445 938

Geologi grundvatten Dm-08-289/98

blottad, finns exempel ådergnejser som redan varit omvandlade innan gnejsgranitema trängde intrusion, vilket innebär att magma tränger intruderar, äldre berggrund.

2.2.3 Amfiboliter

Karakteristiskt för gnejsberggrunden, inte bara Hallandsås utan även i hela det sydvästsvenska gnejsornrådet, är förekomsten av mörkt grönaktigt grå till svarta tunna sliror, band eller lager av amñbolit. Med amñbolit menas en omvandlad bergart till stor del består

som av mineralen homblände tillhör mineralgruppen amñboler och plagioklas. Amñbolitemas kemiska sammansättning skiljer sig från gnejsemas därigenom att andelen kiselsyra SiO2 är betydligt lägre. I geologiska sammanhang brukar säga att amñbolitema, liksom i

man princip alla mörka magmatiska bergarter, är basiska. Gnejs och granit däremot brukar kallas sura och har ett högt innehåll av kiselsyra. Amfibolitema kallas också för metabasiter eller grönstenar.

Kontaktema mot gnejsema är inte sällan diffusa och lokalt är amñbolitema, precis

som gnejsema, ådrade med nybildade fältspatådror. I tvärsnitt berggrunden kan

genom man se att amñbolitema lokalt är veckade konformt parallellt med gnejsema. Större delen har bildats ur basisk magma som sannolikt stelnat i sprickor i berggrunden. Detta bildningssätt gäller i än högre grad för de amñbolitgångar som ibland kan ses skära över gnejsemas och de äldre amñbolitemas strukturer. Dessa yngre amfiboliter är till skillnad från de äldre inte så ådrade. Observationer visar att det finns åtminstone två generationer av yngre amñboliter Hallandsås.

2.2.4 Kambrisk sandsten

Under äldre kambrium 540 570 miljoner år var stora delar Baltiska skölden täckt

- av av ett omfattande grundhav i vilket avsattes sand och leror. Dessa överlagrades and-

senare av ra sediment, främst leror, under kambrisk, ordovicisk och silurisk tid 540 410 miljoner

år. Sedimenttäcket blev åtminstone 1 2 km mäktigt. Till följd tryck och temperatur

- av blev de kambriska sedimenten cementerade med kvarts. De fick därmed mycket stor

en motståndskraft mot erosion och vittring.

Vid stranden norr om Torekov går kambrisk sandsten i dagen längs en sträcka 4,5

av ca km. Lagren stupar svagt mot N-NO. Området genomsatt av ett antal smärre förkastningar vilket tillsammans med lagrens stupning fått till följd att samma lagerföljd upprepas längs hela kustlinjen. Sandstenen har en maximal mäktighet av 150 m i Skåne. I Torekovsområdet har emellertid som mest 27,5 m av densamma genomborrats.

2.2.5 Diabaser

Ett mycket karakteristiskt kännetecken för Tomquistzonen är den rikliga förekomsten av diabasgångar. De följer zonens riktning och har uppstått när basisk trängde och

magma upp stelnade i zonens spricksystem. Genom radiometriska åldersbestämningar är det känt att detta skedde under tidsperiodema karbon perm, dvs för runt 300 miljoner sedan. Det

stora flertalet diabaser är grå till mörkt grå och finkomiga med bredd sällan över-

en som stiger 50 m. Avvikande typer finns. bl.a. porfyritisk diabas samt röd till rödgrön s.k.

Tunnelbygget genomHallandsås 1998-04-15 1038

Geologi grundvatten Dnr 08-289/98

Kullait. Förekomstema består inte alltid enda bred gång utan kan uppdelade

av en vara flera smalare. Breda gångar har också i allmänhet ett antal smala sidogångar. Smala gångar kan också ha från den normala helt avvikande riktningar. Detta kan t.ex. bero

att magman har trängt längs gnejsemas skjffrighetsplan. Sådana gångar kan därför ligga nästan horisontellt.

2.2.6 Trias- och jurabergarter

Strax norr om södra tunnelpåslaget har ett tunt täcke med Kågerödslager påträffats vid borrningsarbeten. Kågerödslagren är uppbyggda av röda leror och konglomerat och bildades i det ökenklimat som rådde i området under yngre delen av trias. De överlagras leri-

av ga och sandiga bergarter. som med hjälp av pollen och sporer har daterats till allra yngsta trias. Kågerödslagren underlagras av urberg. Urbergsytan påträffas här nivån 30 40

ca m ö.h. På Hallandsås sydflank överlagras urberget av triassiska och jurassiska 200 225

miljoner år bergarter som successivt ökar i tjocklek söderut.

2.2.7 Kritabergarter

I norr avgränsas Hallandsås genom förkastningar mot Båstadsbäckenets kalkstensavlagringar. Dessa är daterade till krita och har tjocklek än 100 Äldre kalk-

yngre en av mer m. stenar, daterade till allra äldsta delen av yngre krita, och eventuellt även till yngsta delen av äldre krita, har påträffats nära Hallandsås.

2.3 Strukturgeologi

Med strukturgeologi avses strukturer i berggrunden som orsakats av rörelser och deformation i berggrunden i en submikroskopisk till regional skala. Den planstruktur, som betingas av skivfonnade rnineralkom mest glimmer, och som man finner i omvandlade bergarter som gnejs och glimmerskiffer kallas vanligen skiffrighet eller foliation. För det mesta är skiffrigheten inom det västsvenska gnejsområdet, liksom också Hallandsås, relativt flack. Detta innebär att vinkeln mot horisontalplanet vanligen kallad stupning mestadels är jämförelsevis liten, ca 10 40°. En följd av detta är också att skiffrighetens riktning

vanligen kallad strykning och som är riktningen den tänkta linje skiffrighetsplanet bildar med horisontalplanet, kan variera väldigt snabbt. Här och var är skiffrighetens stupning betydligt brantare, vilket bl.a. beror de veckstrukturer som förekommer här och var i gnejsberggrunden.

Förutom foliation förekommer ibland en annan, delvis stänglig lineär struktur som syns bäst i de röda gnejsvariantema. Den markeras främst av att kvartskomen är utvalsade och tillplattade. Denna struktur är kännetecknande för bergarter som omvandlats under mycket höga tryck och temperaturer granulitisk metamorfos. De stängliga strukturer som kan uppmätas Hallandsås är vanligen flacka och har en stupning som pekar västerut.

Medan de äldre amñbolitema är konforma med gnejserna är de yngre ofta mer skivfonnade och skär över gnejsemas och de äldre amñbolitemas i allmänhet flacka strukturer. Inom det aktuella området av Hallandsås har dessa gångar ofta en ungefär NNO-SSV-lig riktning. Stupningen är ofta betydligt brantare och avviker vanligen inte särskilt mycket från 90°.

SGU Tunnelbygget genomHallandsås 1998-04-15 1138 Geologi grundvatten Dnr 08-289/98 -

Riktningen dessa gångar är ungefär densamma som for Protoginzonen, men huruvida gångarna direkt kan kopplas till denna zon och de händelser som där ägt rum är inte klarlagt.

Medan flertalet äldre strukturer i berggrunden bildats genom plastisk deformation har Tomquistzonens spricksystem bildats genom spröd deformation. Riktningen diabasgångarna följer spdckzonens riktning och är NV-SO-lig till VNV-OSO-lig. Stupningen är vanligen nästan vertikal eller brant mot NO eller SV, eventuellt med en viss övervikt för stupningar det senare hållet. Kontakterna mellan diabasema och urberget har ofta agerat svaghetszoner, längs vilka rörelser ägt rum som lett till utbildning av myloniter finsom krossat berg eller breccior fragmenterat berg. Breccioma kan ibland av vara cementerade av kalcit kalciumkarbonat.

2.4 Tektonisk utveckling

Som tidigare nämnts kännetecknas Skånes berggrund bla av den omfattande tektonik historien rörelser och deformation i berggrunden i regional till global skala som föreom kommit i Tomquistzonen och som gett det skånska landskapet dess säiprägel med NNV- SSO-ligt orienterade berggrundsb1ockh0rstar avgränsade av förkastningar. Spricksystem och forkastningsrörelser kan i denna spåras så långt tillbaka i tiden som till kambrisk zon tid För 500 570 miljoner år sedan, sefigur 2.2. -

papp Amar VIK‘lK.uAramsan uiljir munen

mm: . 65 anammat simon nmt

145 Numminen: :uu no m nosen 245 rm: bumcmm m

Rixmsrwmou

Figur 2.2 Geologiska tidsperioder och viktiga tektoniska händelser

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås I998-04-l5 l238 Geologi -grundvatten Dnr 08-289/98

Figur 2.3 ger en bild av hur Hallandsås påverkats tektoniskt från kambrium till och med tertiär. Figuren kan ge en exakt bild av de olika förkasmings- och spricksystemens utformning och läge. De dominerande sprickriktningarna är NNV-SSO och NNO-SSV. Dessa riktningar sammanfaller relativt väl med Hallandsås och södra avgränsningar nona i det aktuella området men även med Sinaipsdalens riktning. Det senare ger en indikation att Sinarpsdalen kan vittrad förkastningszon. utgöra en

:lv Knuaishbargatan l m", ‘ haha - Tnuhh achjmm’:h E Gn¢}|nednmmunfibolil herpnzr. ‘ achpzyxuuulixur tiatmnmahmmpu,-

F igur 2.3 Tektonisk urvecklin gsmodell för Hallandsås

De tektoniska rörelserna har i många fall sitt i kollisioner ursprung mellan kontinentplattor. Kollisionema kan ha skett mycket nära håll under silurisk-devonisk som t.ex. tid eller på stort avstånd under krita-tertiär tid. som

TunnelbyggetgenomHallandsås I998-04-15 |338 Geologi grundvatten Dnr 08-289/98 -

Den första omfattande tektoniska händelse som påverkat Hallandsås är den kaledoniska under silurisk-devonisk tid ca 400 miljoner år. I samband med denna anlades orogenesen med stor säkerhet ett förkastnings- och spricksystem som under senare tektoniska skeden åter har aktiverats.

Ett för området mycket viktigt skede är händelserna under perrn-karbon ca 300 miljoner år då berggrunden inom Tomquistzonen utsattes för tensionsrörelser. Berggrunden förkastades, sprack upp och intruderades av diabasgångar. Hallandsås befinner sig i den nordligaste delen detta område. av

Under trias, och troligtvis även tidigare, utsattes området för upphöjning och erosion. Äldre bergarter karnbriska, ordoviciska och siluriska, 570 410 miljoner år vittrade och erode- rades. Av dessa finns i dag endast kambrisk sandsten kvar ett fåtal platser. De tensionskrafter påverkade området har i andra delar av Skåne gett upphov till N-S och NVsom SO-ligt orienterade förkastnings- och spricksystem.

Den tektoniska aktiviteten under juratid var omfattande i Skåne. Det är emellertid okänt och i så fall i vilken omfattning, Hallandsås påverkades. om,

Under krita och tertiär tid påverkades den skånska berggrunden av omfattande tekyngre toniska rörelser inom Tomquistzonen och angränsande områden. Detta innebar bl.a. att Hallandsås höjdes upp. Under samma tid utbildades Hallandsås nordliga avgränsning geförkastningsrörelser mot Båstadsbäckenets avlagringar från kritatid. Här påträffas äldnom överkretaceiska kalkstenar närmast Hallandsås för att avlösas av yngre längre norr. re Detta tyder att övergången mellan Hallandsås och Båstadsbäckenet är en förkastnings- Urbergsytan under krittäcket är belägen ca 100 m under dagens havsyta. zon.

Åt sydväst avgränsas Hallandsås ett förkastningsystem med upphöjda och nedsänkta av berggrundsblock. Exempel detta är det nedförkastade partiet med triassiska bergarter vid södra tunnelpåslaget, som avgränsas både nordost och sydväst av uppförkastade urbergsblock. Förkastningssystemet yngre krita-teriär i ålder sträcker sig längs en uppskattningsvis uppemot 2 km bred zon, som löper i NV-SO-lig riktning genom Grevie och V Karup ut mot kusten i nordväst och vars södra del tangerar Förslöv. Som en följd av den omfattande blocktektoniken påträffas urberget på olika nivåer sydväst om förkasmings- Norr Torekov förekommer den några m över havsytans nivå, täckt av kambrisk zonen. om sandsten. Söder södra påslaget påträffas urberget på ca 40 m över dagens havsyta. Desom uppgifter skall jämföras med att urberget påträffas uppemot 175 m över havsytan i sa delen av tunnelområdet. norra

beskrivna tektoniska krafterna har gett upphov till förkastningsrörelser och även De ovan omfattande uppsprickning av berggninden. Detta har emellertid skett selektivt vilket en medför delar berggrunden kan i det närmaste opåverkade, medan andra kan vara att av vara helt uppspruckna och genomsatta av sprickor och forkastningar.

TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-15 l438

Geologi grundvatten Dm 03.239/93

2.5 Vittring

Hallandsås har vid skilda tillfällen utsatts för olika

typer av vittring. Det tidigare kilometertjocka täcket av kambriska, ordoviciska och siluriska bergarter vittrade och eroderade bort helt eller delvis före yngsta trias. Nästa dramatiska episod är förkastningsrörelsema under yngsta krita-tertiär tid. Under denna tid höjdes Hallandsås och de kritavlagringar samt äldre bergarter som bör ha täckt åtminstone delar urbergshorsten eroderades bort.

Den traditionella lervittringsmodellen för Skåne innebär att i det och klimat

varma torra som var förhärskande under yngre trias påverkades urberget omvandling till smek-

genom titiska leror. Vid övergången til jura förändrades klimatet från och till

varmt torrt varmt och fuktigt. Denna klimattyp är idealisk för kaolinomvandling berggrunden. Dessa olika

av typer av klimat har emellertid även förekommit under krita och tertiär

tid, vilket medför att det är svårt att med säkerhet fastställa vittringens ålder. Det faktum delar berggrun-

att av den kan ha leromvandlats och sedan täckts och skyddats sedimentära bergarter

av yngre som sedennera eroderats bidrar också till att försvåra en säker datering.

På Hallandsås har i huvudsak två typer lervittring konstaterats.Vanligast förekommande

av är smektitomvandling av amfrboliter. Smektit är ett lerrnineral med svällande egenskaper. På urbergsytan och i djupa sprickor dominerar däremot kaolinvittring. De svaghets-

större zonerna längs Hallandsås har naturligt varit särskilt mottagliga för vittring, här har

nog som kunnat tränga djupare ner i berggrunden. Bergartskontakter mellan framför allt amñboliter och gnejser har också varit platser där vittringen kunnat bli intensivare och djupare. Även en del diabaskontakter kan ha varit mer utsatta för vittring.

3 Jordarter

3.1 Inledning

Bjärehalvön och Hallandsås berggrund är till övervägande del täckt jordarter

av som, geologiskt sett, är mycket unga bildningar. De är bildade under den allra senaste delen

av kvartär tid. som inleddes för ca 2,5 miljoner år sedan. Endast undantagsvis påträffas äldre jordarter i södra Sverige, och vanligen är de då dolda under avlagringar. Kvartärperi-

yngre oden präglas av kraftiga temperatursvängningar och upprepade nedisningar jorden. Den senaste istiden började för ca 115 000 år sedan och upphörde för 10 000 år sedan. Skåne

ca blev isfritt för drygt 13 000 år sedan, då också huvuddelen de skånska jordama bildades.

Under istiden orsakade landisens stora tyngd en kraftig nedpressning jordskorpan

av samtidigt som världshavets nivå sjönk p.g.a. att vattnet bands i ismassan. Vid isens avsmältning minskade trycket jordskorpan som åter höjdes samtidigt havsytans nivå

som steg. Samspelet mellan landhöjning och havets nivåförändring ledde till att havet under kort

en period nådde 55 60 m över nuvarande nivå, den högsta marina gränsen MG i nordvästra

- Skåne.

Jordartema Hallandsås kan delas i två huvudgrupper med hänsyn till ålder och bildningssätt. Av dessa är den äldre gruppen, de glaciala jordartema, bildade landisen och

av dess smältvatten under landisens avsmältningsfas. Den de postglaciala

yngre gmppen,

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås I998-04-I5 l538

Geologi grundvatten Dnr 08-289/98

jordartema, är bildade efter landisens avsmältning och nybildas delvis fortfarande. Främst pågår nybildning av jordarter längs den nuvarande kusten samt i torvmarkema.

Beskrivningen till jordartema grundar sig i huvudsak information som samlats under den kartering av områdets jordarter som SGU utförde under åren 1989 1992. Kartlägg-

ningen och jordartema har beskrivits av Ringberg SGU, 1995 medan jordartskartan ännu inte är tryckt utan bara finns tillgänglig som databas. En del information om jordartema står även att finna i bl.a. Hummels beskrivning SGU, 1877 till den äldre geologiska kartan över Bjärehalvön.

3.2 Jørddjup

I figur 3.1 redovisas översiktlig jorddjupskarta, som främst bygger brunnsuppgifter

en som hämtats ur SGUs brunnsarkjv.

j: 005m

l: 5-10m

:| 10-20m

|:|20-40m

E 40m l- .,

. Figur 3.1 Översiktligljorddjupslcartaöver Bjärehalvön och vastra delen av Hallandsås.

Sammanställningen bygger i huvudsak på information från SGUs brunnsarkiv och jorddatabas.

Inom stora delar av Bjärehalvön och Hallandsås ärjorddjupet relativt litet och berggrundsblottningama lokalt talrika. I dessa områden överstiger jorddjupet mycket sällan 5 m. Med tanke den tektonik och vittring som påverkat området är det dock möjligt att jordfyllda, djupa berggrundssprickor kan förekomma helt lokalt Uppgifter om isolerade, mycket stora jorddjup måste tolkas med viss försiktighet.

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-15 1638 Geologi grundvatten - Dnr 03.289/98

Större jorddjup, 40 60 förekommer allmänt Laholmsslätten - m, mera norr om Hallandsås, också inom de södra delarna Bjärehalvön. men av Stora jorddjup 25 55 m finns också Hallandsås i närheten Förslöv där det förekommer av mäktiga, komplexa, jordlagerföljder. Det största kända jorddjupet i området 76 m har påträffats i samband med brunnsborrningar vid Möllehusen nordost Torekov. om

3.3 Jordarterna på Hallandsås

De viktigaste och mest utbredda jordartema inom området redovisas jordartskartan i bilaga På kartan redovisas utbredningen glaciala jordarter av morän, isälvssediment och glacial lera samt postglaciala jordarter svallsediment, svärnsediment och torvjordar. De processer som medverkat vid jordartsbildningen kan helt kort beskrivas enligt följande.

Moran bildas genom att landisen tog och bearbetade delar underliggande upp av berggrund och äldre jordarter. I samband med isens avsmältning avsattes materialet under och vid isens randzon. Morän är en osorterad jordart komstorlekssammansättning vars till stor del styrs av den i området dominerande berggrunden utgör ursprungsmaterialet som till moränen. Grundmassan i moränen består av finkomigt material innesluter som en varierande mängd grus, sten och block. Ofta påträffas skikt, linser och körtlar med eller mindre mer välsorterat material i morän. Jordarten har låg eller måttlig genomsläpplighet en och vanligen god bärighet i torn tillstånd samt relativt bra geotekniska egenskaper.

Isälvssedimenr bildades i samband med isens avsmältning då smältvattnet från isen sköljde ur, sorterade och deponerade material som fanns i och under isen. Det materialet grövre avsattes i hålrum i och framför landisen och byggde och sandavlagringar. upp grus- Vanligen är isälvssedimenten välsorterade jordarter med hög genomsläpplighet och god bärighet.

Glacial lera avsattes också i samband med isens avsmältning men i större vattensamlingar med mer eller mindre stillastående vatten. De minsta partiklarna som transporterats med isens smältvatten sedimenterade där och bildade ler- och siltjordar. Leran är en tät och nästan helt ogenomsläpplig jordart den inte genomsätts torksprickor eller om av skikt och linser av grovkomigare sorterade sediment. Bärigheten är mycket varierande beroende jordartens komstorlekssammansättning och vattenhalt.

Svallsediment bildades och bildas fortfarande tidigare genom att avsatta jordarter svallas och sköljs ur genom vågornas och strömmamas inverkan. Havet har i nordvästra Skåne som högst nått 55 60 över nuvarande nivå, och svallsediment - m och morän med ett svallat ytskikt påträffas upp till denna nivå. Till största delen består svallsedimenten av mycket välsorterad sand och grus, även omfattande områden med strandklapper men förekommer längs kusten. Liksom isälvssedimenten har svallsedimenten mycket hög genomsläpplighet.

Svämsediment avsätts utmed vattendragen i samband med perioder med hög vattennivå. Såväl sammansättning som egenskaper är mycket växlande hos svämsedimenten.

Torv, som bildas genom ansamling av döda växtdelar, förekommer främst i lokala lågområden, sprickdalar och sänkor de högre, skogsklädda delarna Hallandsås. av

TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-15 l738

Geologi grundvatten Dnr 08-289/98

3.3.1.Morän

Moränen Bjärehalvön och Hallandsås saknar till största delen egna ytfonner och präglas i stället av den underliggande berggrundsytans fomier. Lokalt förekommer dock moränanhopningar i form av låga drumliner, d.v.s. moränhöjder orienterade parallellt med den dominerande isrörelsen från nordost. Mindre områden med småkullig morän förekommer de högre liggande delarna av Hallandsås. I trakten av Grevie och Förslöv förekommer större moränhöjder med stora jorddjup, se även figur 3.1. I höjdema påträffas dock isälvssand och -grus under en täckande morän. Små, mot isrörelseriktningen tvärställda moränryggar förekommer bl.a. i Sinarpsdalen.

Den ytligt liggande moränen är till allra största delen sandig sandig-moig enligt SGUs tidigare nomenklatur. Moränens grundmassa material 20 mm i diameter domineras av sandfraktionen vanligen uppgår till 50 60 viktsprocent. Lerhalten i moränen under-

som stiger vanligen 5 % bortsett från en del mindre områden med lerig morän väster och nordväst Förslöv. I den leriga moränen kan lerhalten vara upp till ca 15 %. Lerig morän har

om också påträffats under lerfri morän vid det södra påslaget i samband med tunneldrivningen, och enligt äldre uppgifter kan lerig morän finnas under lerfri morän uppe de högre delarna Hallandsås. Halten sten och block i moränmassan är måttlig, men mycket stora

av variationer förekommer. Övergångsfonner mellan morän och rösberg är sannolikt inte ovanlig i terrängtypen. Moränens ytblockighet är "normal" eller låg.

Moränen är i huvudsak uppbyggd av urberg. I trakten av Torekov domineras moränen dock

den lokalt anstående sandstenen och man kan påträffa kalkförande morän norra av sluttningen Hallandsås. Skifferförande morän har påträffats under andra moräntyper vid

av södra tunnelpåslaget.

3.3.2. Isälvssediment

Isälvssedimenten har liten utbredning i området. Ett stråk med grus och sand följer Sinarpsdalen tvärs över höjdområdet och slutar i ett naturskönt område med rullstensåsar och kullar tillsammans bildar "Grevie åsar". Området består av 5 6 parallella, upp till 20 m

som höga med grus och stenigt grus. I gruset och sanden förekommer rikligt med kalk-

ryggar fragment från Båstadstrakten vilket visar att isälvssedimenten transporterats med smältvat-

strömmade under och i isen från nordost mot sydväst. Bortsett från Grevie åsar ten som förekommer större mängder isälvssediment endast under moränen i de stora kullarna i trakten av Grevie och Förslöv.

3.3.3. Glacial lera

Väster Förslöv, nivåer under 35 40 m ö.h., finns ett större område med glacial lera

om -

sträcker sig ut mot Skälderviken och som i de kustnära delarna täcks av svallsand. som Glacial lera förekommer även Laholmsslätten. Även där är den delvis täckt svallse-

av diment. Leran är vanligen skiktad och består av omväxlande silt- och lerskikt. Ett fåtal analyser

gjorts visar leran väster Förslöv kan innehålla 40 % ler. Än högre är lerhalsom att om ca ten i Laholmsslättens glaciala lera.

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-15 l838 Geologi grundvatten Dnr 08-289/98 -

3.3.4. Svallsediment

Svallsediment förekommer upp till MG, d 55 60 ö.h. och består till delen v s - m största av grus och sandavlagringar vars mäktighet normalt inte överstiger några Endast meter. undantagsvis har ca 5 m mäktiga svallavlagringar påträffats. Grova svallsediment bestående av grus och klapper bildar vackra strandvallar längs långa sträckor av Bjärehalvöns kustzon. Speciellt tydliga är strandvallarna och även strandhak nivåer kring och under ca 10 m ö.h.

Längs delar av Bjärehalvöns kust, framför allt utmed Laholmsbukten täcks svallsedimen menten av flygsand som bildar upp till 5 m höga dyner.

3.3.5 Svämsediment

Svämsediment har mycket liten utbredning Hallandsås och Bjärehalvön. I högre liggande och mera kuperad terräng är avrinningen i vattendragen god och förutsättningarna för svämsedimentbildning mycket begränsade. Det enda större området, huvudsakligen bestående av svämlera, finns utmed Stensån söder Skummeslöv. om

3.3.6. Torv

Torvmarkema uppe Hallandsås utgörs och kärr. Älemossen är den av mossar som största mossen inom området, utgörs av en öppen högmosse med randskog dominerad en av björk. Många av de mindre mossarna och kärren är lokaliserade till sprickdalar i den relativt kuperade terrängen. Mossarnas torvmäktighet varierar mellan l och 8 Kärrm m. torven har vanligen betydligt mindre mäktighet

4 Hydrogeologi

4.1 Allmänt om grundvatten

I det följande ges en allmän beskrivning av grundvattnets förekomst, nyttjande och kvalitet.

4. l Vattnets kretslopp

Grundvattnet ingår i det hydrologiska kretsloppet. En del den nederbörd faller av som avdunstar från marken och öppna vattenytor evaporation, men också i stor utsträckning från växterna transpiration. En liten del av nederbörden rinner eller mindre direkt till sjöar mer och vattendrag och ytterligare en del tränger ned, inñltrerar. i marken. Det infiltrerade vatten som inte tas upp av växterna bildar grundvatten.

Grundvattenbildningens storlek bestäms markens infiltrationskapacitet och den effektiva av nederbörden skillnaden mellan nederbörd och avdunstning, även kallad nettonederbörd. Huvuddelen av den effektiva nederbörden är tillgänglig för gmndvattenbildning, med undantag för en mindre del, som rinner från markytan till sjöar och vattendrag. När de övre av marklagren har nått en viss vattenmättnad, sjunker överskottet vidare ned i marken och

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås I998-04-I5 l938

Geologi grundvatten Dnr 08-289/98

bildar grundvatten. Genom tyngdkraftens inverkan rör sig sedan grundvattnet från högre tenängavsnitt mot lägre. Vilka vägar det tar och hur fort strömningen sker, beror grundvattenytans lutning samt jordlagrens och berggrundens genomsläpplighet.

Figur 4.1 Vartnets kretslopp.

Höjdområden utgör i allmänhet inströmningsområden för grundvatten. Områden där grundvattnets strömning är uppåtriktad brukar benämnas utstnömningsområden. I de fall trycknivån ligger högre än marknivån, s.k. artesiska förhållanden. kan källor och våtmarker bildas. Grundvatten strömma: också ut i bottnen av sjöar och vattendrag.

Från vattenytoma i sjöar och hav avdunstar vatten som tillsammans med vattenångan från markavdunstning och växternas transpiration bildar moln. Ur molnen faller nederbörd, och på så sätt fullbordas vattnets kretslopp.

Vattentillgången i grundvattenmagasinen ökar och minskar naturligt till följd av variationer i nederbörd och avdunstning. Grundvattennivån stiger när nederbörden är större än avdunstningen plus avrinningen. När nederbörden är mindre sjunker grundvattennivån. I flerårsperspektiv är emellertid vattenmängden i grundvattemnagasinen i princip oförändrad, såvida man inte lokalt pumpar eller dränerar bort för mycket vatten så att den naturliga balansen störs.

4.1.2 Naturresursen grundvatten

Grundvattnet är det vatten som under en viss nivå fyller hålrum, porer och öppna sprickor i jordlagren och berggrunden. Grundvattnet har över lag en god beskaffenhet. Kvaliteten kan

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-15 2038

Geologi grundvatten Dnr 08-239/98

emellertid variera under året och från år till år. Förändringarna beror främst variationer i nederbörd och temperatur med tiden. Vanligen har grundvattnet låg, jämn temperatur, är

en fritt från organiska föroreningar och innehåller ämnen lösts ut marken och är

som ur som nyttiga för människor, djur och växter. Eftersom nästan allt ytvatten bildas grundvatten

av beror vattenbeskaffenheten i sjöar och vattendrag främst det tillrinnande grundvattnets kvalitet.

Grundvatten har många användningsområden, t.ex:

för kommunal och enskild Vattenförsörjning som transportmedel samt lösnings- och spädningsmedel, t.ex. för avloppsvatten i jordbruket för djurhållning och bevattning som processvatten i vissa industrier för trädgårdsbevattning som energikälla genom värmeutvinning

De största grundvattentillgångama förekommer i de stora sand- och grusavlagringar

som bildades i samband med den senaste nedisningen samt i viss sedimentär berggrund,

t.ex. sydvästra Skånes kalksten och Kristianstadslättens glaukonitsandsten. Hälften den

av kommunala vattenförsörjningen i Sverige baseras på grundvatten naturligt eller konstgjort.

Grundvattentillgångama i tätare jordlager, t.ex. morän, och i urberget är betydligt mindre, men kan ändå utgöra en viktig lokal resurs för enskild Vattenförsörjning och för bevattningsändarnål. Enskilda hushåll, som använder vatten från grävda eller borrade brun-

egna nar för sin Vattenförsörjning, omfattar drygt en miljon människor i vårt land. Lika många utnyttjar grundvatten för sitt fritidsboende.

Många olika brunnstyper används för uttag grundvatten. Man skiljer dock i huvudsak

av tre olika utföranden, grävda brunnar, rörbrunnar ijord filter- och rörspetsbrunnar och bergborrade brunnar. Vilket utförande som passar beror önskad kapacitet och de geologiska förutsättningarna. Kommunala vattentäkter med stora uttag nyttjar vanligen ñlterbrunnar i jord eller sedimentärt berg. För enskilda hushåll är det oftast fullt tillräckligt med grävda eller bergborrade brunnar. Vilka brunnstyper som används för industri och bevattningsändamål varierar beroende uttagens storlek.

4.1.3 Grundvattnets nivåvariationer

Grundvattnets mängd och beskaffenhet varierar alltid mer eller mindre. Variationen i mängd, som kan mätas som förändringar i grundvattenytans trycknivå, är beroende

av tidsvariationer i grundvattenbildningen. De relativt regelbundna växlingarna i temperatur, nederbörd och växtlighet under året ger säsongsvariationer i grundvattenytans nivå. Hur detta mönster ser ut beror på grundvattenmagasinets geologiska uppbyggnad, storlek och geografiska läge. Svängningamas storlek, årsamplituden, är beroende av grundvattenmagasinets porvolym. I kristallin berggrund och i morän utgör volymen av sprickor respektive porer en liten del av magasinen vilket medför att en måttlig förändring av mängden grundvatten ger en stor förändring i grundvattenytans nivå Årsamplituder flera meter är

vanliga och förändringarna sker relativt snabbt.

SGU Tunnelbygget genomHallandsås 1998-04-15 2l38

Geologi grundvatten- Dnr 08.239/93

Grundvattnets trycknivå förändras under året beroende hur och när nybildningen

av grundvatten sker. Nybildningen av grundvatten följer mönster eller regimer är olika i

som olika delar av Sverige. figur 4.2 nedan har en av SGUs mätstationer Vellinge valts ut som ett exempel det huvudmönster som kan urskiljas i södra Sverige.

Figur 4.2

Grundvattenregim i södra Sverige I.

Snöperioden är så kort, om den ens

förekommer, att den inte nämnvärt

påverkar grundvattenbildningen. Från

en lägsta grundvattennivå tidigt på

hösten sker därför en kontinuerlig

J F MA H J J A s on D stigning med de högsta nivåerna på

våren.

Variationsmönstret ser inte heller riktigt likadant ut från till år. Flera torr- eller våtår kan t.ex. följa efter varandra vilket naturligtvis påverkar grundvattennivâema i både stora och små magasin. Återhämtningen i dc små magasinen efter en torrperiod kan ske efter några dagar eller veckor medan den kan ta flera månader eller år i de stora grundvattenmagasinen.

4.2 Grundvattnet på Bjärehalvön och Hallandsås

I det följande beskrivs de naturliga grundvattenförhållandena Bjärehalvön och Hallandsis samt grundvattensituationen så som den bedöms ha varit innan tunnelbygget

genom Hallandsås påbörjades.

4.2.1 Vattenbalans

Nederbörden Bjärehalvön och Hallandsås varierar enligt SMHIs korrigerade 30-årsmedelvärden 1961-90 från ca 800 till 1000 mm/år från de kustnära områdena till Hallandsås höjdområden. På Hallands Väderö är normalvärdet för uppmätt nederbörd endast 584 mm. Vid SMHIs nederbördsstation Baramossa, ca 3 km öster om E6 Hallandsås, anges nonnalvärdet till 97l min/år. Den uppmätta årsnederbörden vid Baramossa och Hov nederbördsstationer under en lO-årsperiod, 1988 1997, redovisas i figur 4.3. Som framgår

av figuren har betydligt mindre nederbörd än nonnalt fallit under de två senaste åren, 1996 och 1997.

Av den nederbörd som faller Bjärehalvön och Hallandsås avdunstar mer än hälften. Största delen av den mängd som återstår, d.v.s. den effektiva nederbörden, är tillgänglig för grundvattenbildning. Enligt av SMHI utförda beräkningar uppgår SO-årsmedelvärdet

av den effektiva nederbörden till i storleksordningen 350 450 mm/år. Detta

- motsvarar en

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-15 2238 Geologi grundvatten Dm-08.289/93 -

medelavrinning i området mellan ll och 14 l/s och kmz. Den månadsvisa variationen i effektiv nederbörd Hallandsås med omgivningar framgår figur 4.4. av

iH0V

jBararrossa

å Nomalvarde v Bararmssa

Startårlör Hov jan-marssaknas "junivárdesaknas

Figur 4.3 Uppmätt nederbörd vid stationema Baramossa och Hav enligt SMHI. Normalvärder avser 30-årsmedelvärdet för Baramossa 1961-90. Hov saknar nannalvärde.

Hallandsås höjdornråden utgör typiska inströmningsområden där huvuddelen den effekav tiva nederbörden bildar grundvatten i jordlagren. En brant och varierade topografi samt ofta tunna jordlager medför en kort uppehållstid för grundvattnet i jordlagren innan utströmning sker till våtmarker, källor och vattendrag. Sådana utströmningsområden är vanligt förekommande i lågpunkter som dalgångar och raviner Hallandsås samt utmed Haluppe landsås sluttningar.

Figur 4.4 Bjärehalvön och Hallandsås. Variationer i eflektiv nederbörd, min/månad. Beräknade g Amma- I l l l l l l l i 30 års medelvärden enl. SMHI. e i . r J s o delvärdet uppgår i medeltal till 350 450 J M A M J A N 0 mm/år.

En stor grundvattenbildning under vinter och vår samt en snabb genomströmning i jordlagren medför att också ytvattenavrinningen från Hallandsås under denna period är stor. Avrinningen sker i ett stort antal små och stora vattendrag med upprinning Hallandsås, se bilaga Den norra och nordvästra delen av Hallandsås dräneras via ett flertal vattendrag, bl.a. Axeltorpsbäcken via Örebäcken rinner Sinarpsdalen till Stensån som genom norr om Hallandsås, som i sin tur mynnar i Laholmsbukten. Avrinningen från den sydvästra delen

TunnelbyggetgenomHallandsås l998-04-l5 2338

Geologi grundvatten Dm-03-289/98

av Hallandsås sker till Skälderviken via ett tiotal vattendrag varav de mest betydande utgörs av Möllebäcken, Vadebäcken och Vadbäcken.

Endast en begränsad del av det vatten som inñltreras i marken tillförs berggrunden. Detta beror berggrundens, i jämförelse med jordlagrens, vanligen låga genomsläpplighet och betydligt mindre magasinerande förmåga. Grundvattenbildningen till berggrunden bestäms till stor del av täckande jordlagers sammansättning och mäktighet samt av hur uppsprucken berggrundens överyta Generellt kan man säga att de största sprickoma i berggrunden ger sig till känna i form av dalgångar med förhållandevis mäktiga jordtäcken. Det är vanligen också så att berggrunden är blottad uppe höjdema, men jordtäckt i lägre belägna ornråden.

Grundvattenbildning från jordlagren till berggrunden sker när grundvattnets trycknivå i jordlagren överstiger det i berggrunden. Förutsättningarna varierar med den effektiva nederbörden vilket innebär att den mesta infiltrationen normalt sker under vinter och vår. I områden med moränjordar Hallandsås kan relativt stora mängder grundvatten magasineras ijordlagren och inñltrera till berggrunden, särskilt om moränen är sandig

av sammansättning. Stora områden Hallandsås utgörs också av våtmarker orsakade lågperme-

av abelt underlag och tillströmmande grundvatten från omgivande jordlager. Även våtmarker och vattendrag kan ha en viss betydelse för grundvattenbildningen till berggrunden.

I de utredningar som berör tunnelbygget genom Hallandsås har 100 min/år angivits som ett riktvärde för grundvattenbildningen till berggrunden. Den dränering av bergmassan som inläckaget till tunnlama ger upphov till medför sannolikt att grundvattenbildningen ökar, upp till 150 min/år bedömdes som rimligt vid grundvattenmodelleringen.

4.2.2 Vattentäkter

SGUs brunnsarkiv innehåller uppgifter om närmare 190 000 brunnar från hela landet, i huvudsak lämnade av landets brunnsborrarföretag. Dessa är sedan 1976 enligt lag skyldiga att lämna brunnsuppgifter till SGU. Brunnsarkivetjnnehåller uppgifter om brunnamas användning, utförande, djup, jordtäckning, uttagskapacitet m.m. Ibland finns även uppgifter om Vattenkvalitet. Brunnsborrarens kapacitetsbedömning görs i allmänhet i samband med renspumpningen av brunnen.

Närmare 1000 brunnar Bjärehalvön och Hallandsås västra del finns registrerade i SGUs brunnsarkiv. Huvuddelen av dessa är borrade i berg, mindre än 100 utgör brunnar i jord. De flesta brunnar borrade sedan 1976 finns med i registret och även många äldre, ca 250 st, men det saknas säkerligen också registrerade uppgifter om många enskilda brunnar i ornrådet. Detta gäller särskilt de enskilda vattentäkter som utgörs av grävda brunnar, vilka normalt inte rapporteras till SGU.

De flesta av brunnama är belägna Bjärehalvön och slättområdena utanför Hallandsås. På Hallandsås är förekommande brunnar i huvudsak belägna i dalgångarna samt sluttningar-na mot Sinarpsdalen och slättområdena i norr och söder, se bilaga Under senare år har åtskilliga djupa brunnar borrats Hallandsås som ersättning för grävda brunnar och grunda borrade brunnar som sinat grund av grundvattensänkningen omkring tunneln.

SGU Tunnelbygget genomHallandsås l998-04-l5 2438

Geologi grundvatten Dm-03.239/98

Den kommunala vattenförsörjningen är helt baserad grundvatten. Sammanlagt

är ca 6500 fastighetcr anslutna till det kommunala ledningsnätet. Båstads tätort förses med vatten från två vattentäktsområden, belägna i södra delen samhället och vid Eskilstorp. Vid

av båda dessa platser utvinns grundvattnet ur jordlagren. Vid Krogstorp finns källa och vid

en Ängelsbäck en grusñlterbrunn, där grundvatten också utvinns jordlagren. Uttagen från

ur dessa båda vattentäkter har dock varit små under de senaste åren. I övrigt baseras den kommunala vattenförsörjningen berggrundsvatten.

Båstads kommunala förbrukning uppgår till 1,8 miljoner m3/år, 1,3 miljoner m3

ca varav ca utvinns Bjärehalvön och Hallandsås varav 1,1 miljoner m3 bergborrade brunnar. De

ur resterande 0,5 miljonerna m3/år utvinns vid Eskilstorp Hallandsås.

ca norr om Av vattenförbrukningen för industriellt bruk märks några uttag i Båstad och Grevie. Viss länspumpning sker också vid stenbrottet i Båstads östra del, nära det tunnelpåslaget.

norra

Grundvattenuttaget för bevattningsändamål är mycket stort. Sannolikt finns ca 250 brunnar för jordbruksbevattning på Bjärehalvön. Det sammanlagda bevattningsuttaget är svårt att beräkna och kan också variera betydligt från till år. Ett antagande att varje bevattningsbrunn använder 250 m3/dygn och att bevattning i medeltal äger under 40 dygn/år

rum ger

genomsnittligt grundvattenuttag 2,5 miljoner m3/år. Eftersom antalet bevattningsdaett av gar sannolikt varierar från år till mellan 20 och 60 ligger det årliga bevattningsuttaget förmodligen i intervallet 1,5 3,5 miljoner m3. Bevattningsbrunnama

är nästan uteslutande

bergborrade.

Grundvatten används även i viss utsträckning för uppvärmningsändamål. Inom samhällena återförs sannolikt det nedkylda vattnet till största delen till grundvattenmagasinen, medan det landsbygden antagligen pumpas ut i bäckar eller diken. Hur mycket grundvatten som används för detta ändamål är oklart. En bortpumpning 0,1 0,3 miljoner m3/år förefaller

av dock inte osannolik.

Det totala grundvattenuttaget från Bjärehalvön och Hallandsås torde därmed årligen variera mellan 3 och 6 miljoner m3 100 200 l/s. Huvuddelen grundvattnet utvinns berg-

- av ur grunden.

I anslutning till tunnelbygget har inventeringar och inmätningar av enskilda vattentäkter genomförts längs den planerade tunnelsträckningen och dess omgivning, se bilaga Ca 170 bergborrade brunnar och 320 grävda brunnar finns registrerade undantaget ersättningsbrunnar. En del av dessa inventerades i anslutning till utsläppen av akrylamid, särskilt längs Vadbäcken. Dessutom har ett antal källor, dammytor och jordlagerrör registrerats.

4.2.3 Grundvattennivåer

Grundvattnets naturliga trycknivåer i både jord och berg Bjärehalvön och Hallandsås följer i hög grad topograñn. Enligt förundersökningen till tunnelbygget befann sig grundvattennivån i bergborrade brunnar längs tunnelsträckningen vanligen mindre än 10 m under markytan. Utmed de branta sluttningama mot Sinarpsdalen befanns grundvattennivåerna

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-15 2538

Geologi grundvatten Dnr 08-289/98

stå lägre, vanligen 15 25 m under markytan. I utströmningsområdena nedanför Hallandsås

förekom och förekommer fortvarande artesiska förhållanden i berggrunden

grund av de grundvattentryck som byggs upp vid grundvattenbildningen Hallandsås. Grundvattennivåerna i grävda brunnar längs tunnelsträckningen påträffades ofta l 3 under

- m markytan.

I bilaga 5 redovisas en bedömning av grundvattnets trycknivåer Bjärehavön och Hallandsås före tunnelbygget. I bilaga 6 redovisas nivåerna i tvärsektion över det planerade

en norra påslaget. Sektionens läge framgår bilaga överensstämmelsen mellan topografi

av och grundvattnets trycknivå framgår tydligt av bilagoma

Mätningar utmed den planerade tunnelsträckningen Hallandsås påbörjades Banverket

av under 1991. Kontrollprogrammet omfattar i huvudsak de undersökningsborrhål utför-

som des i samband med förundersökningen. Från Hallandsås saknas dock långa

tidsserier som visar grundvattnets naturliga nivåförändringar under flera år. På Bjärehalvön finns fyra mätstationer som etablerats av SGU under 1990-talet med syftet att följa de stora be-

upp vattningsuttagens inverkan Bjärehalvöns grundvattenförhållanden. Stationema är beläg-

vid Boarp, Öllöv, Perstorp och Glimminge, bilaga 4. na se

m6.h. Boarp

89 .

55 ..

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

Figur 4.5 SGUs grundvatzenstarion i Boarp. Markytans nivå är 90,0 ö.h.

Mätstationen i Boarp bedöms med hänsyn till läget mest representativ för de naturliga

vara variationema Hallandsås. Mätdata sedan 1991 redovisas ifigur 4.5. Liten grundvattenbildning medför låga grundvattennivåer under medan påfyllnad sker under

sommaren en höst och vinter. Av figuren framgår också att de två senaste nederbördsfattiga åren, 1996- 1997, avspeglas i form av en tydligt ökad grundvattensänkning, särskilt under 1997.

4.2.4 Grundvattenströmning

På Hallandsås styrs grundvattenströmningen i jordlagren och berggrundens övre, ofta

mer uppspruckna, delar främst av de lokala topograñska förhållandena. Uppehållstiden för grundvattnet är kort innan utströmning sker till lågpunkter i våtmarker, käl-

terrängen som lor och vattendrag.

Även grundvattnets regionala, djupare, strömning i berggrunden styrs till stor del topo-

av grafin. Höjdområdena Hallandsås kan betraktas som inströmningsområden av regional

TunnelbyggetgenomHallandsås I998-04-15 2638

Geologi grundvatten Dm 08.289/98

karaktär varifrån grundvattnets strömning sker mot omgivande mer låglänta områden. Iden regionala skalan påverkas strömningen också av större vattenförande sprickzoner, särskilt de dominerande NV-SO-liga sprickzonema, vilka också avspeglas i topograñn tydliga

som raviner och dalgångar. Djupgående vittring och leromvandlingen av berget i sprickzonema kan dock utgöra en begränsande faktor för grundvattnets strömming i dessa.

Den regionala grundvattenströrrmingen i berggrunden på Bjärehalvön och Hallandsås före tunnelbygget redovisas i bilaga Underlaget utgörs av uppgifter från SGUs brunnsarkiv och de nivåmämingar som gjordes i samband med förundersökningen av tunnelsträckningen. Av kartbilden framgår tydligt hur Sinarpsdalen dränerar grundvattnet från de båda höjdornrådena, Bjärehalvön och Hallandsås. Från Bjärehalvön sker grundvattenströrrmingen mot det omgivande havet i sydväst, väster och norr samt mot Sinarpsdalen i öster. Grundvattnet från Hallandsås strömmar mot Skälderviken i sydväst, Sinarpsdalen i väster och Laholmsslätten i norr.

I lokal skala har skillnaderna i berggrundens genomsläpplighet större betydelse. Enskilda sprickor och sprickzoner med betydligt större genomsläpplighet än omgivande bergmassa utgör de huvudsakliga transportvägama för grundvattnet. De hydrauliska förhållandena kan

mycket komplicerade. I anslutning till gångar av diabas har t.ex. ökad vattenföring i vara en berggrunden påvisats. Diabasema, vilka kan stå som branta skivor i berggrunden, är ofta så täta att de kan utgöra barriärer för grundvattenströmningen. Även gångar amfrbolit har

av visat sig ha en viss motsvarande betydelse även om dessa generellt har en låg vattengenomsläpplighet grund av vittring och leromvandling.

4.2.5 Berggrundens hydrauliska egenskaper

Studier av SGUs brunnsarkiv visar att den kristallina berggrunden Bjärehalvön och väst-

delen Hallandsås är mer uppsprucken och vattenforande än motsvarande berggrund i ra av de flesta andra områden inom Sverige. Bergborrade brunnar Hallandsås har

en genomsnittlig median kapacitet av 4 320 l/tim, är 70 m djupa och har 3,5 rn jordtäckning. Motsvarande värden för urberget i övriga landet är 650 l/tim. 70 m respektive 3 m. Av figur 4.6 framgår t.ex. också att 25 % av de brunnar som borras Hallandsås ger 10 000 l/tim eller mer, jämfört med l 800 l/tim i övriga landet.

I samband med förundersökningen av tunnelbygget utfördes bl.a. 25 provborrningar längs den planerade tunnelsträckningen. Borrhålens djup varierade från 30 till 140 m. Uttagskapaciteten varierade mellan 0 torrt och 30 000 l/tim. Utvärdering av hydrauliska tester i borrhålen visade stor variation i genomsläpplighet och vattenföring, kopplad till de olika geologiska förutsättningarna längs tunnelsträckningen.

En mindre sprickfrekvens och omfattande vittring och leromvandling vid den norra re spektive södra randzonen bedömdes medföra en jämförelsevis liten genomsläpplighet i berggmnden. Från randzonema och in mot Hallandsås centrala delar ökar sedan berggrundens genomsläpplighet. Längs hela den centrala delen av tunnelsträckningen bedömdes berggrundens genomsläpplighet generellt vara mycket stor, med hänsyn till ett antal kraftigt uppspräckta, brantstående, zoner med stor vattenföring.

Tunnelbygget genomHallandsås 1998-04-15 2738

Geologi grundvatten Dnr 08-289/98

25000 150 -

5 °/o

200001 120

E 15000 4 3 90-

å s

ö C

° 2

å 10000 å 50

25 0A

...l

5000 301

so %

75 %

95 °/o

0 o 4

1 1 I i

Hollondsås övriga landet Hollondsâs övriga landet Figur 4.6 Jämförelse mellan Hallandsâs och övriga landets urberggrund. Till vänster

vattenmängd och till höger brunnsdjup i berg, enligt SGUs brunnsarkiv. F igurema visar s.k. box-plottar med medianvârden, kvartiler och 5respektive 95 -percerztiler. T.ex. kan utläsas an 25% av alla brunnar vid Hallandsås ger mer än 10 000 l/tim jämfört med 1 800 l/tim i övriga landet.

I anslutning till förundersökningen korttidsprovpumpades två av de mest vattenförande provborrhålen, BP8 och BPl med 3 repektive 8 I/s. Samtidigt med provpumpningen

registrerades grundvattennivån i totalt 35 omgivande observationshål och brunnar varav

grävda brunnar. Utvärderingen av provpumpningen visade bättre vattenförande var egenskaper i NV-SO-lig riktning, vilket väl stämmer med riktningen för de dominerande sprickzonema Hallandsås. Under den korta pumptiden, ca 2 veckor, noterades en tydlig påverkan av grundvattennivåema inom ett relativt stort område, upp till 2 km från uttagsbrunnama. Dessutom påvisades en god hydraulisk kontakt mellan bergborrade brunnar och grävda brunnar i jordlagren.

4.2.6 Grundvattnets kemi

I anslutning till förundersökningen för tunnelbygget genomfördes provtagning och analys

grundvattnet i 16 borrade brunnar. Grundvattnet i berggrunden befanns vara svagt alkaav liskt pH vari allmänhet över 7,5 med relativt höga järn- och manganhalter. Hårdheten varierade mellan ca 4° och 6° dH. Järnhaltema översteg vanligen 1 mg/1.

6-18-0847

SGU Tunnelbygget genomHallandsås 1998-04-15 2838

Geologi grundvatten Dnr 08-289/98

4.3 Nuliigesbeskrivning

4.3.1 Vattendom

1992 erhöll Banverket tillstånd av Vattendomstolen Växjö tingsrätt, deldom 1992-1 l-24 att leda bort grundvatten från två enkelspårstunnlar genom Hallandsås. Tillståndet

avser bortledning av maximalt 3,5 l/s per km tunnelsträcka eller sammanlagt 33 l/s från de båda tunnlarna samt att släppa ut läckvattnet till Stensån och Vadebäcken med 26 respektive 7 l/s. Domslutet avser såväl byggskede som färdigbyggd tunnel.

I ytterligare en vattendom deldom 1995-05-23 erhölls tillstånd att leda bort grundvatten från ett mellanpåslag mitt Hallandsås. Tillståndet avser, förutom de tidigare tillåtna 33 l/s för hela tunnelsträckningen, bortledning av inträngande grundvatten i mellanpåslaget och anslutande arbetstunnel under byggskedet med maximalt 15 l/s samt att efter rening inñltrera läckvattnet till Vadebäckens och Vadbäckens vattensystem.

I vattendomama ges villkor för tillstånden, bl.a. med avseende kontroll läckvatten-

av mängder och -kvalitet samt grundvattnets kvalitet och trycknivâer i omgivande brunnar.

4.3.2 Vattenbalans

När tunnelarbetena avbröts hösten 1997 var inläckaget till nona tunnelpåslaget 35 l/s, mellanpåslaget ll l/s och södra påslaget 9 l/s, totalt 55 l/s mätning 971006. Således översteg och överstiger inläckaget av grundvatten till tunnlar-na de tillåtna mängdema enligt erhållna vattendomar. Vid norra påslaget var inläckaget avsevärt större än det tillåtna.

Dräneringen av berggrundvatten till tunneln har sannolikt medfört en förändring i områdets Vattenbalans genom att grundvattenbildningen från jordlagren till berggrunden har ökat. Detta medför att grundvattentillgången i jordlagren minskar och därmed även utflödet

av grundvatten till våtmarker, källor och vattendrag vilket i sin tur medför att ytvattenavrinningen från Hallandsås i motsvarande grad minskar.

4.3.3 Grundvattennivåer och grundvattenströmning

Tunnlarna genom Hallandsås fungerar som horisontalbrunnar dit grundvattnet strömmar från omgivande berglager. Efterhand som tunnelbygget fortskridit har betydande sänkningstrattar utbildats och grundvattnets strömning närmast de utförda tunneldelama har helt förändrats. Genom berggrundens varierande sprickighet, lervittring och strukturer kan avsänkningen vara olika stor i närbelägna bergborrade brunnar.

Grundvattnets trycknivåer utmed tunnelsträckningen har sedan tiden före byggstart följts upp enligt ett kontrollprogram. Efter hand som brunnar har sinat och ersättningsborrningar utförts har kontrollprogrammet reviderats. Sedan spridningen av kontaminerat läckvatten från mellanpåslaget påvisades har även ett stort antal brunnar större avstånd från tunnelsträckningen, i huvudsak längs Vadbäcken, inventerats och infogats i kontrollprogrammet.

TunnelbyggetgenomHallandsås l998-04-l5 2938

Geologi grundvatten Dnr 08-289/98

I ett antal undersökningsbrunnar har en tätare uppföljning av grundvattnets trycknivåer genomförts. Dessa är fördelade längs tunnelsträckningen och påverkas inte av Vattenuttag vilket är fallet med många av de inventerade enskilda vattentäktema. En samrnanvägning av den maximala avsänkningen i dessa och övriga bergborrade brunnar har gjorts för respektive påslag, sefigur 4.7.

Norra påslaget

c /’

yfl

JS6dra påslaget ‘

E aKU | X "/

Noycke

v w

| 60-20

ero I

,/;:

1 z

.56

I Domanr‘k.

lan:.- -‘J_--‘rn

Figur 7 Interpolering av största uppmätta avsänkning vid respektive påslag

Avsänkningen i figur 7 representerar situationen under hösten 1997. Sedan dess har grundvattennivåema stigit i samband med vinterns grundvattenbildning. I direkt anslutning till den norra tunneldelen har nivåerna stigit med 10 30 Av bilaga 7 framgår grund-

- m. vattensituationen i nuläget, mars 1998. Grundvattennivåerna redovisas som nivåkurvor med 30 m ekvidistans. Grundvattenströmningen sker vinkelrätt mot nivåkurvoma, från högre till lägre nivåer.

I bilaga 8 redovisas nulägets grundvattennivåer i berggrunden tvärsektion

längs samma som i bilaga Den stora avsänkningen vid norra tunnelpåslaget, 75 att jämföra med

ca m mer än 100 m i oktober 1997, framgår liksom att grundvattendelaren väster tunneln

om förskjutits betydligt närmare Sinarpsdalen. Vid den branta sluttningen mot Sinarpsdalen har grundvattensänkningen uppmätts till ca 10 m i en av observationsbrunnama i kontrollprogrammet.

Vid norra påslaget kan en mindre avsänkning märkas i vissa riktningar till 2-3 km

upp avstånd från de inre runneldelama. Vid mellanpâslaget kan mindre avsänkning märkas i

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås l998-04- l5 3038

Geologi grundvatten Dm-08-289/98

vissa riktningar upp till 1 km avstånd. Vid södra påslaget är avsänkningen i berggrunden stor i direkt anslutning till tunnelns inre del, men är i övrigt mer begränsad.

Tunnelbygget har även medfört att grundvattennivåema i jordlagren sänkts av. Detta har inte minst visat sig i form av ett stort antal sinade grävda brunnar Hallandsås. Av ca 70 brunnar ersatts eller fördjupats sedan tunnelbygget påbörjades var mer än 50 jordbrun-

som

Det är i huvudsak i anslutning till det norra påslaget som grundvattensänkningen i nar. berggrunden medfört en påverkan brunnar i jordlagren. Närmare 40 brunnar inom en radie l km från tunneln har ersatts varav ungefär hälften jordbrunnar och hälften

av ca bergborrade brunnar. I anslutning till det södra påslaget har ca 30 grävda brunnar ersatts

dessa bedöms i huvudsak vara påverkade genom dränering i anslutning till schaktarbemen

för tunnelpåslaget. Inga brunnar har, enligt tillgängligt underlag, ersatts vid mellanpåten slaget.

4.3.4 Omgivningspåverkan

Sedan tunnelbygget påbörjades har en omgivningspåverkan skett, dels genom kraftigt avsänkta grundvattennivåer, dels föroreningsspridning restprodukter från akryla-

genom av rnidbaserade injekteringsmedel.

Grundvattensänkningen Efterhand tunneldrivningen fortsatt har allt fler omkringliggande brunnar påverkats

som

sjunkande grundvattennivåer. Det har gällt både bergborrade brunnar och grävda genom brunnar i åtskilliga fall sinat. Därigenom har problem med vattenförsörjningen upp-

som kommit för ett stort antal fastigheter. Banverket har i dessa fall fördjupat tidigare borrade brunnar eller ersatt grävda brunnar genom brunnsborrning, alternativt anslutning till det kommunala nätet Förslöv. På grund de stora avsänkningama av grundvattennivån som

av uppkommit har ersättningsbrunnama ofta utförts till stort djup, 150 200 m under marky-

tai..

Enligt uppgifter från lokalbefolkningen har även ett flertal källor. bäckar och dammar sinat, särskilt vid tunnelpåslaget. Några säkra uppgifter som stöder detta föreligger inte

norra

det bedöms uppenbart att en påverkan av vattentillgången kan ha skett, åtminstomen som

under delar året. Källor, bäckar och våtmarker ligger normalt i utströmningsornråden ne av och är därför beroende tillförseln av grundvatten. Omfattningen av grundvattenpåverkan

av hittills kan säkerligen jämställas med en naturlig följd av tonår, vilket måste beaktas vid bedömningen eventuell påverkan det ekologiska systemet. Det är också viktigt att

av beakta att 1996 och 1997 är att betrakta som torrår.

Tunnelbygget har således påverkat grundvattenförhållandena i betydande omfattning Hallandsås. Däremot har inte grundvattennivåer och strömningsförhållanden Bjärehalvön påverkats.

F öroreningsspridningen Tätning med akrylamidbaserade injekteringsmedel Rhoca Gil m.fl. har genomförts vid alla tre påslagen. Enligt uppgift användes totalt ca 1500 ton varav 1132 vid norra tunnelpåslaget, 358 vid mellanpåslaget och l7 ton vid södra påslaget.

SGU Tunnelbygget genomHallandsås l998-04- l5 3l38 grundvatten Dnr 08-289/98 Geologi -

Föroreningsspridningen från tunnelbygget uppmärksammades när kor som drack av vattnet i Vadbäcken förgiftades. Detta vatten utgjordes nästan enbart läckvatten från mellanpåav slaget med initiellt mycket höga koncentrationer av akrylamid som avbördats till upprin-

ningsområdet för Vadbäcken.

För avgöra läckvattnet även kunde förorena grundvattnet och påverka nedströms att om liggande grundvattentäkter genomförde SGU i oktober 1997 en inventering av brunnar längs Vadbäcken. Det visade sig att grundvattnets trycknivå i vissa områden stod upp till 3 lägre än i den intilliggande bäcken. Detta medförde en infiltration av kontaminerat bäckm vatten till grundvattnet och därmed en föroreningsspridning till närliggande brunnar. Det i första hand grävda brunnar i omedelbar anslutning till Vadbäcken som påverkades. var

tunnelpåslaget avbördades det kontamjnerade läckvattnet till Stensån. Det be- Från norra tydligt större vattenflödet i Stensån medförde en utspädning av föroreningama och en snabb dessa till Laholmsbukten. Vid södra påslaget var föroreningshaltema transport av generellt för små för att medföra någon påverkan vid utsläpp läckvatten till Vadebäcken. av Några vattentäkter påverkats av utsläppen kunde inte påvisas. som

Föroreningshaltema har efter påbörjad rening läckvattnet från tunnlarna avtagit kraftigt. av I "Information från Livsmedelsverket" PM 3 1998-03-12 att halterna i såväl brunanges vattendrag Hallandsås minskat avsevärt och att vattnet från flertalet tidigare nar som förorenade brunnar utmed Vadbäcken åter kan användas utan restriktioner.

Ca 150 000 schaktmassor från tunnelbygget har bedömts kunna vara förorenade av ton akrylamid. Huvuddelen är upplagda vid Stensån, norr om norra påslaget. Unav massorna der upplaget har viss kontarninering grundvattnet påvisats. Massor från mellanpåslaen av har också använts till delar av den nya banvallen söder om Helsingborg. get

I de tunneldelar tätats med akrylamidbaserade injekteringsmedel kontamineras bergsom grundvattnet när det rinner in mot tunnlarna och bildar läckvatten. Dessutom hålls föroreningama till viss del kvar i berget bakom tätskärm härdat injekteringsmedel. Så länge en av dränering tunneln sker förhindras spridningen föroreningar ut i bergmassan, för en av av vidare transport till omgivande vattentäkter och/eller recipienter. Saneringsarbcten med målsättningen succesivt och behandla det förorenade grundvattnet pågår. att tappa av

4.4 Framtida förutsättningar

I det följande beskrivs den förväntade framtida grundvattensituationen. Dels har effekterna fullständig tätning utförda tunneldelar belysts och dels har grundvattenförhållanav en av dena för färdigbyggd tunnel med tillåtligt inläckage enligt vattendom studerats. Som en stöd för bedömningama har grundvattenmodellering utförts. en

Modelleringen är översiktligt gjord och bygger förenklad bild av de geologiska och en hydrogeologiska förhållandena. Ett regionalt angreppssätt har använts vilket innebär att modellen inte tar hänsyn till lokala avvikelser. Resultaten bedöms dock tillräckliga för att

TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-15 323 8

Geologi grundvatten Dm 03.289/98

ge en helhetsbild av de framtida förutsättningarna och vissa preliminära slutsatser har också kunnat dras.

4.4.1 Grundvattenmodell

Matematiska modeller kan användas som verktyg för att simulera olika händelseförlopp, t.ex. hur ett uttag av grundvatten påverkar omgivande grundvattennivåer och grundvattenströmning efter en viss tid. Vid all grundvattenmodellering byggs först begreppsmässig

en bild, en s.k. konceptuell modell, upp som skall representera de verkliga hydrogeologiska förhållandena. Denna måste sedan kalibreras och verifieras mot kända förhållanden och rirnlighetsbedömningar.

Konceptuell modell Den konceptuella modellen kan betraktas som en förenkling av verkligheten, uppbyggd av information från geologiska kartor och utförda undersökningar. Viktiga delar modell-

av uppbyggnaden är ansättningen av randvillkor för modellens gränser, de geologiska formationemas avgränsning och hydrauliska egenskaper samt grundvattenbildningen. Modellområdet omfattar Bjärehalvön och västra delen av Hallandsås. Längs kustlinjen antas grundvattnets trycknivå i berggrunden vara lika med havsytans nivå och längs områdets södra och östra gräns gräns för kartbladet 4 C Halmstad SV har nivåerna satts med utgångspunkt från uppmätta värden och markytans topografi.

Följande antaganden och förenklingar har gjorts. Berggrundens egenskaper i djupled har antagits vara konstanta. Vidare beaktas enbart berggrundsakviferen, d.v.s. ingen modellering har utförts av grundvattenförhållandena i jordlagren. Topograñns betydelse för grundvattennivåer och grundvattenströmning styrs i modellen varierande grundvattenbild-

av en ning, uppdelad i in- och utströmningsområden.

Sammantaget medför detta att en översiktlig modellering i regional skala kunnat göras, baserad ett 2-dimensionellt angreppssätt. Den numeriska modellen utgörs av ett rutnät där varje cell har storleken 250x250 m. I varje sådan cell utförs beräkningar, eller simuleringar, av grundvattnets trycknivå under olika förutsättningar.

Kalibrering av modellen Berggrundens genomsläpplighet har bedömts utifrån topografi, tolkade sprickzoner och information från tidigare undersökningar. Berggrundens genomsläpplighet hydrauliska konduktivitet inom Bjärehalvön och Hallandsås har tilldelats värden mellan 3x lO7 och 4,2x105 rn/s. Sprickzonema har i allmänhet tilldelats högre värden än den omgivande bergmassan. I anslutning till de norra och södra tunnelpåslagen har dock hänsyn tagits till att påvisade lerfyllnader i sprickoma medför tätande egenskaper.

Grundvattenbildningen till berggrunden har ansatts med utgångspunkt från riktvärden, nulägessituationen samt topograñn i området. Under naturliga förhållanden bedöms grundvattenbildningen till berggrunden vara i storleksordningen 100 mm. Hänsyn har dock tagits till att inñltrationen av grundvatten från jordlagren ökar med trycksänkningen i berggrunden, varför de höglänta områdena Hallandsås och Bjärehalvön tilldelats en grundvattenbildning upp till 150 mm/år. De låglänta områdena utanför Hallandsås har bedömts utgöra

Tunnelbygget genomHallandsás 1998-04-15 3338

Geologi grundvatten Dnr 08.289/98

utströmningsområden med ett uppåtriktat flöde i berggrunden om 10 mm per år. Vissa intermediära områden har tilldelats grundvattenbildning om 20 mm/år.

Efter uppbyggnaden av en konceptuell modell som ett trovärdigt sätt representerar grundvattensituationen före tunnelbygget genomfördes en kalibrering av modellen mot uppmätta grundvattennivåer och läckvattenmängder i nuläget. Kalibreringen visade en tillräckligt god överensstämmelse mellan uppmätta och simulerade värden, sefigur 4.8. Spridningen förklaras lokala variationer i berggrunden samt av topografiska effekter

inte beaktas modellen. Eftersom modellen arbetar med celler av storleken 250x250 som av

och konstanta egenskaper inom varje cell medför detta att enskilda vattenförande sprickm or i lokal skala inte kan hanteras.

Figur 4.8

Jämförelse mellan simulerad

och uppmätt grundvattennivå

ao ioo i2o no 160 I80

.för nulagetu

Uppmlnnlvl En känslighetsanalys har utförts avseende berggrundens effektiva porvolym, genom den s.k. magasinskoefñcienten. Denna har stor betydelse för beräkningar av icke-stationära förhållanden, t.ex. återhämtningstiden efter läckage och tätning. I modellen har maguinskoefficienten tilldelats värdet 0,5 % ide större sprickzonema och 0,3 % i den övriga berg-

Utförd känslighetsanalys med avseende grundvattenbildningen visar att denna massan. har mycket stor betydelse för hur stor grundvattensänkning som kan förväntas.

I övrigt har modellen verifierats mot utfallet av den provpumpning i två borrhål som genomfördes i samband med förundersökningen av tunnelbygget, varvid en god samstämmighet erhölls.

4.4.2 Vattenbalans

Vid tätning det nuvarande inläckaget till tunneldelama kommer systemets Vattenbalans

av att, med viss fördröjning, återhämtas till det ursprungliga. Dräneringen av grundvatten-

SGU Tunnelbygget genomHallandsås l998—04-I5 3438

Geologi grundvatten Dnr 08-289/98

magasinet upphör vilket också kommer att medföra en ökad grundvattentillgång i jordlagren liksom en ökad utströmning av grundvatten till källor, våtmarker och vattendrag.

För en fárdigbyggd tunnel med ett inläckage enligt nuvarande vattendom kommer en successiv dränering bergmassan att ske, tills dess att ett jämviktstillstånd uppnås mellan

av inläckaget till tunneln och grundvattenbildningen till omgivande berggrund. Jämfört med nuläget medför den mer omfattande tätningen att inläckaget i tunnelns norra del minskar och att inläckaget fördelas mer jämt längs den övriga tunnelsträckningen. Inläckaget av grundvatten och förutsättningarna att täta berget kommer dock att variera betydligt under ett fortsatt tunnelbygge. Grundvattentillgången ijordlagren, inom tunnelns påverkansornråde, kommer att vara mindre än före tunnelbygget liksom utströmningen av grundvatten till källor, våtmarker och vattendrag.

4.4.3 Grundvattennivåer och zrundvattenströmning

Täming av nuvarande inläckage Vid en fullständig tätning av nuvarande inläckage återställs grundvattnets trycknivåer, med

viss fördröjning, till de ursprungliga. Ãterhämtningstidenbedöms enligt modellberäken ningarna uppgå till mindre än två år för södra tunnelpåslaget och mellanpåslaget samt något längre för norra påslaget, ca 2 3 år. Återhämtningenillustreras i figur 4.9 diffe-

- som rensen mellan opåverkad och påverkad grundvattennivå.

Nuläge g 0,5år

/""

Figur 4.9 Simulerad återhämtning av grundvanennivåer efter fullständig tätning av

utförda tunneldelar

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås I998-04-IS 3538

Geologi grundvatten Dnr 08-289/98

Inläcka ge enligt nuvarande vattendom Om tunneln utförs enligt vattendom d.v.s. med ett maximalt inläckage av 3,5 l/s och km totalt 33 l/s erhålls en minskad avsänkning vid norra påslaget. För övriga tunnelsträckningen bibehålls alternativt ökar avsänkningen. Modellberäkningama visar att det kan dröja upp till 10 år innan avsänkningstratten kring tunneln fullt utvecklats, sefigur 4.10.

zár //‘

/ /

i i

5 år

i / Ä

I I Figur 4.10 Påverkan vid inläckage enligt vattendom. 33 l/s, för färdigbyggd tunnel

Simuleringen av grundvattnets sänkning i figur 4.10 tar inte hänsyn till påverkan under bvggskedet vilket ger en viss osäkerhet i utfallet efter l och 2 år. Däremot har det ingen nämnvärd betydelse för situationen efter 5 respektive 10 år. Som framgår modellberäk-

av nin arna kan den stationära grundvattensänkningen förväntas överstiga 10 inom ett 25

m ca km stort område runt tunnelbygget. I direkt anslutning till tunneln kan grundvattensänkningen lokalt överstiga 20 m, se även bilaga

4.4.4 Omgivningsgåverkan

Tätning av nuvarande inläckage Ãterfyllnaden av grundvattenmagasinet till de ursprungliga nivåerna kan medföra vissa förändringar i berggmndvattnets kvalitet jämfört med före grundvattensänkningen. Grundvattnets naturliga innehåll av järn och mangan kan, åtminstone i ett inledningsskede, öka utöver de redan höga halterna, vilket kan påverka vattenkvaliteten i enskilda borrade brunnar i omgivningen.

Vid bedömningen av eventuell långsiktig påverkan det ekologiska systemet måste hänsyn tas till att effekterna av de kraftigt avsänkta grundvattennivåema under 1996 till 1998

7-18-0847

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-15 3638

Geologi grundvatten Dm 03.239/93

säkerligen kan jämställas med en serie av tonår som naturligt kan inträffa och påverka grundvattentillgången i jordlagren och berggrunden.

inläckage enligt nuvarande vattendom För en färdig tunnel med ett inläckage av grundvatten som motsvarar nuvarande tillåtna mängder erhålls en grundvattensänkning i berggrunden med mer än 10 inom ett avstånd

rn av som mest ca 2 km, se bilaga Trycksänkningen inom påverkansornrådet medför

en fortvarigt minskad grundvattentillgång i jordlagren vilket i sin tur påverkar utströmningen

grundvatten till källor, våtmarker och vattendrag. Även de naturliga variationema av om kan vara stora bedöms att källor och grävda brunnar i området oftare kommer att sina liksom uttorkningen av våtmarker och vattendrag. Utströmningsornrådena utgör ofta värdefulla naturtyper med en specifik mångfald som är beroende av tillförseln av grundvatten och av mättade jordlager. Om tillförseln av ytligt utströmmande grundvatten upphör kan sannolikt det ekologiska systemet långsiktigt påverkas.

4.4.5 Slutsatser

Resultatet av modellberäkningarna är en preliminär bedömning av vad som kan förväntas om utförda tunneldelar tätas fullständigt eller om tunnelbygget slutförs helt enligt nuvarande vattendom. Däremot ges inte svar möjligheterna att tekniskt täta tunneldelama mot det inläckande grundvattnet. För ett fortsatt tunnelbygge är möjligheterna att reducera grundvattenpåverkan till en miljömässigt acceptabel nivå helt beroende av om inläckaget kan minskas genom tätningsåtgärder i motsvarande omfattning. Fortsatta problem med inläckande grundvatten bedöms som mycket sannolika vid en fortsatt tunneldrivning.

Utförda modellberäkningar visar att betydande grundvattensänkning inom 25 kmz

en ett ca stort påverkansområde kan förväntas för en färdig tunnel, även om de tillåtna mängderna inläckande grundvatten inte överskrids. Den minskade utströmningen av ytligt grundvatten till källor, våtmarksområden och vattendrag Hallandsås bedöms kunna medföra en långsiktig påverkan det ekologiska systemet i vissa utströmningsområden. Ett bättre beslutsunderlag behövs dock med avseende ekologiskt känsliga miljöer och naturvärden på Hallandsås och hur dessa långsiktigt kan påverkas av grundvattensänkningen.

Inför diskussionerna avseende ett fortsatt tunnelbygge genom Hallandsås kan det vara viktigt att skilja effekterna av inläckande grundvatten under byggskedet och för en färdig tunnel. Stora inläckage och grundvattensänkningar i byggskedet behöver inte medföra en stor omgivningspåverkan om dessa är lokala och begränsade i tiden. Det viktiga är att den långsiktiga grundvattensänkningen i anslutning till en färdig tunnel inte medför en, ur miljösynpunkt, oacceptabel omgivningspåverkan. Inför ett eventuellt fortsatt tunnelbygge bör dessa frågeställningar utredas närmare, t.ex. i en fördjupad miljökonsekvensbeskrivning av byggprojektet.

Tunnelbygget genomHallandsås 1998-04-15 3738

Geologi grundvatten Dnr 08.289/93

5 Geologins betydelse

Hallandsås, liksom övriga skånska urbergshorstar, är resultatet av omfattande tektoniska rörelser i berggrunden. Dessa störningar går i VNV-OSO-lig riktning och tunnel

en genom Hallandsås korsar zonema ungefär vinkelrätt. De mest markanta defonnationema i berggrunden kan förväntas vid den norra förkastningsbranten. eventuellt också i söder. Störningama har resulterat i en spröd uppsprickning av berget efter branta sprickor. I spricksystemet har diabaser trängt in, vilka nu står som branta skivor i berggrunden. Vid diabaskontaktema har ofta förnyade rörelser ägt rum. Uppsprickningen av berggrunden har också medfört att vittringen lokalt kunnat djupet och leromvandla berget. Spröda

zoner omväxlande med leromvandlade kan därför förväntas.

Förutom störningszoner längs med åsen förekommer sprickor och amfrbolitgångar

som skär över åsen i tunnelns riktning. Även dessa påverkar förutsättningarna för

zoner ett runnelbygge högst väsentligt. Andra faktorer som är av stor betydelse är gnejsemas i allmänhet flacka strukturer. Konformt med gnejsema ligger också en stor del av de äldre amfiboliterna. Frekvensen av dessa är svårbedömd, men av stor vikt eftersom deformation och vittring ofta förekommer vid kontakterna. Undantagsvis kan också flacka, mindre diabasgångar förekomma.

Den tektoniska påverkan medför att berggrunden, förutom en mycket dålig bergkvalitet i vissa delar, är betydligt mer vattenförande än vad som är normalt för svensk urberggrund. Brantstående sprickzoner med en betydligt större genomsläpplighet än omgivande bergmassa utgör de huvudsakliga transportvägarna för grundvattnet. Vattenföringen i dessa sprickor bestäms, förutom av berggrundens egenskaper, bl.a. av topografrn, den effektiva nederbörden och av den hydrauliska kontakten mellan berggrunden och täckande jordlager.

Sammanfattningsvis kan konstateras att geologin Hallandsås är komplicerad och att det finns en rad geologiska faktorer som är av mycket stor betydelse och som påverkar förutsättningarna att bygga en tunnel genom Hallandsås. Förhållandena är mer besvärliga än vad som normalt kan förväntas i svensk kristallin berggrund, men inte något sätt unika för Hallandsås. Det kan bara understrykas att kvalificerad geologisk information är en grundläggande förutsättning för genomförandet av mark- och underjordsarbeten, med rätt teknik och ett miljömässigt sätt.

SGU TunnelbyggetgenomHallandsås 1998-04-l5 3838

Geologi grundvatten- Dm-08-289/98

6 Litteratur

SGU: Manus till jordartskartan Halmstad SV opubl Ae 121. SGU: Underlagsmaterial från pågående arbeten med grundvattenkartan Halmstad SV. SGU: Brunnsarkivsdata. 4. Miljögranskningsgruppen:

Geodatabas. In prep. 5. Miljögranskningsgruppen: Miljögranskning Hallandsås. Nulägesbeskrivning. 1998. Bjärebanan: Höghastighetsbana över Hallandsåsen. 1998. 7. Lunds universitet: Tunnelbygget genom Hallandsåsen. Vegetationsinventering och förslag till uppföljningsprogram av ekologiska effekter. Ekologiska institutionen, Växtekologiska avdelningen 1998. Livsmedelsverket: PM 1-3. Akrylamid i dricksvatten och andra livsmedel. 1997-1998. Miljögranskningsgmppen: Geohydrologigruppen. PM l-4, PM ll-l5. 1997-1998. Miljögranskningsgruppen: Geo- och bergteknik. PM PM 5-6, PM PM 11-15. . 1997-1998. ll. Tre Byar: Angående tunnelbygget Hallandsås grundvattensänkning. Brev

genom - 1998. 12. SGU: Yttrande från Vattendomstolen i Växjö över ansökan Staten Ban-

en av genom verket om tillstånd att utföra ett antal borrade brunnar och temporärt sänka grundvattennivån i anslutning till järnvägstunnel Hallandsåsen inom Båstad kommun.

genom Remissvar 1997. 13. SGU: Hydrogeologisk undersökning av området kring mellanpåslaget och Vadbäckens avrinningsområde. Bedömning av påverkansområde och riskklassiñcering grundvat-

av ten i jordlager och i berg. 1997. 14. SGU: Hydrogeologisk undersökning av norra påslaget. Bedömning riskområden för

av grundvattenpåverkan i berg 1997. 15. SGU: Hallandsåstunneln. Hydrogeologisk undersökning mellanpåslaget och södra

av påslaget. 1997. 16. Naturvårdsverket: Tunnelbygget genom Hallandsåsen. Översiktlig bedömning mil-

av jöeffekterna. Rapport 4837. 1997. l7. SGU: Beskrivning till jordartskanan Halmstad SV. Serie Ae l2l. 1995. 18. Växjö tingsrätt, Vattendomstolen: Deldom. Tillstånd att bortleda grundvatten från

en planerad arbetstunnel i Hallandsåsen m m. Vattendomstolen 1995. 19. Sveriges Nationalatlas: Klimat, sjöar och vattendrag. Temavärd SMHI. 1995. 20. Sveriges Nationalatlas: Berg och jord. Temavärd SGU. 1994. 21. Växjö tingsrätt, Vattendomstolen: Deldom. Tillstånd att bortleda vatten från järnvägstunnel genom Hallandsåsen och att utsläppa det bortledda vattnet i Stensån och Vadebäcken. Vattendomstolen 1992. 22. VBB VIAK: Skottorp-Förslöv. Ny järnväg. Förfrågningsunderlag. Primärdata -berg. Banverket 1991. 23. VBB VIAK: Skottorp-Förslöv. Ny järnväg. Förfrågningsunderlag. Geoteknisk undersökning. Banverket 1991. 24. SGU: Beskrivning till berggrundskartan Halmstad SV. Serie Af 133. 1987. 25. SGU: Beskrivning till provisoriska översiktliga berggrundskartan Malmö. Serie Ba 40. 1987. 26. SGU: Geologiska kartan över Båstad. Serie Aa 60. 1877.

B .@ I

. c

,s .o

T 4

. . .u

. t

xi w 7 .

,. .. . c

L - . . .. z L. . . . ,

Bilaga 2

m 3

Z n

. a u

5 S

I ü I

l l l

Bilaga 4

o a o . b x 0 Z x 4b o 1 . x

. D . u Wm

I 0 D I 4 S m J

B a 5 . .. ä

WH z o E . i

Bilaga5

U .J E E

69109189 QVlOtH á á 0568

BCOHJLZVM . W

. c

QQlOSlZV

.. o E o o 8

Bilaga 7

Z r

u K u

Bilaga8

o n m m

ou m m E a

q o

E E w w e

3m m

P m.m

——————-r-

. . 5 m m. ü o . .

am m e m.m m

c o E 8 3 o

Bilaga 9

‘ s

K u u

B i l a ga 3

1 9

SV-eBe-R

Tunnelkommissionen

ATT BYGGA I BERG

VILLKOR OCH ANGREPPSSÄTT

Civ ing Ann Emmelin, SveBeF0

INNEHÅLL Att avgöra vilket byggnadsmaterial man har Bergbyggnadsteknik Parter och entreprenadformer Projektering och geologisk förundersökning Förfrågningsunderlaget och val av enueprenadfonn Entreprenadskedet Slutkommentar

/1998-04-15

SveBeF0

2 9

ATT BYGGA I BERG VILLKOR OCH ANGREPSSATT

Civ ing Ann Emmelin, SveBeFo

I Sverige finns en stor mängd anläggningar under mark. Utbyggnad av vattenkraft, försvarsanläggningar, tunnelbana, oljebergrum mm har inneburit en pågående utveckling teknik

av och utrustning. Det ligger i sakens natur att många av dessa anläggningar inte är så väl kända bland allmänheten trots att de flesta tjänar allmänna syften. Stockholms bergrund

genomkorsas till exempel av ett nätverk av tunnlar för olika ändamål som vatten- och avloppsförsörjning, och tele, jiärrvämte mm. Hur man bygger i berg är dock inte allmänt känt och uppenbart för gemene man.

I det följande beskrivs översiktligt villkor och angreppssätt för undemrarksprojekt så de

som vanligen genomförs idag. Beskrivningen gör inte anspråk på heltäckande, bland

att vara annat därför att varje projekt är unikt och kräver sina särskilda ställningstaganden med hänsyn till aktuella bergförhållanden och anläggningens funktion. Avsikten är dock

att ge en allmän bild och förståeLseför byggande iberg.

Att avgöra vilket byggnadsmaterial man har

Att bygga i berg skiljer sig från att uppföra hus. När man bygger hus väljer man ut lämpliga byggmaterial och komponenter. Produktblad finns som specificerar tekniska egenskaper och redovisar avsedda användningsområden. Krav hållfasthet och andra prestanda finns i standarder och föreskrifter. Alternativt tillverkar man sitt byggnadsmaterial så att det uppfyller vissa krav. Till exempel tillverkar man en vattentät betong med en viss hållfasthet efter ett visst, fastställt recept Material som är skadat eller uppfyller kraven kasseras. Uppförandet av huset kan detaljplaneras i förväg, man vet att den valda tekniska lösningen går

att genomföra och har relativt god säkerhet vad gäller såväl ekonomi som tid Avvikelser kan huvudsakligen hänföras till planerings- eller projekteringsmissar.

När man bygger i berg är förhållandena annorlunda Man använder ett byggnadsmaterial berg

vars egenskaper i förhand bara delvis är kända. Att samla information om berget är kostsamt och för varje ytterligare undersökningspunkt eller -metod måste därför kostnaden vägas mot nyttan av den information man förväntar sig att erhålla Detta medför ett interaktivt förfarande där man utifrån den första bilden av de byggnadsgeologiska förhållandena gör till

en ansats lösning, varefter man utifrån föreslagen lösning genom undersökning i fält försöker bedöma de viktigaste förutsättningarna, varefter detta tas till grund för ytterligare undersökningar etc. Omfattning, inriktning och antalet undersökningsomgångar styrs av geologins komplexitet

men kan också bero tänkt entreprenadform. tidplan och ibland även projektets finansiering.

3 9

Den information man får vid sin undersökning är ofta indirekt, d v s man mäter inte direkt den egenskap man vill fastställa, tex förekomst av en krosszon, utan istället en indikator egenskapen; i detta fall exempelvis att borrens hastighet i krossat berg är högre än i det okrossade berget. Mellan undersökningen och egenskapen ligger således ett moment av tolkning, som kan

eller mindre komplicerat Dessutom utgör undersökningarna stickprov, mellan vilka vara mer förhållandena varierar.

När entreprenaden handlas upp är det vanligen projektören, som planlagt och tolkat undersökningarna. som har den bästa uppfattningen om berget När väl själva bygget påbörjas och tunneln penetrerar berget får man ytterligare kunskap och manskapet på plats inne i tunneln lär känna berget mycket väl. Även under drivningen finns dock moment tolkning eftersom vissa

av fenomen är uppenbara. Den så vis successivt framväxande bilden av berget skall genom hela projektet formuleras och kommuniceras olika nivåer och ligger till grund för val av entreprenadforrn, drivningsteknik, tätnings- och förstärkningsinsatser. Den slutliga kännedomen om de byggnadsgeologiska förutsättningarna finns därmed först sedan tunneln är färdigbyggd. Man kan säga att ingen tunnel är färdigprojekterad förrän den är byggd.

Bergbyggnadsteknik

Sveriges berggrund är till stor del uppbyggd av hårda, kñstallina berganer. Under den sista stora nedisningen hyvlade isen av vittrat berg och förde bort lösa jordar. Detta har inneburit att vi i Sverige oftast har en distinkt gräns mellan jord och berg och att det hårda berget ligger relativt ytligt och lättåtltomligt. Vi har gynnsamma förhållanden för att bygga i berg. På många ställen i världen är förhållandena betydligt mindre gynnsamma med andra typer av mjukare bergartsbildningar samt spänningsförändringar, uppkrossning och omvandling av berget till följd av bl a kontinentalplattomas drift och hårt belastande klimat Gränsen mellan jord och berg kan snarare vara en övergångszon med stor mäktighet än en gräns, och avgörandet vad som är jord och vad som är berg är självklart

Sverige har genom sin gruvtradition erhållit mycket goda kunskaper om berg och bergbrytningsteknik, ett kunnande som sedan gått i arv till bergbyggama. Gruvindustrin bildade också basen för utveckling av sprängämnen, maskiner och borrstål.

Geologiska förutsättningar, vår gamla gruvtradition och teknisk utveckling i samverkan har således gjort Sverige till en stark bergbyggamation. Med denna bas har svensk teknik och kunnande blivit attraktivt även internationellt och har fått tillfälle att vidareutveckla teknik och verktyg för att klara även andra och radikalt sämre bergförhållanden.

Berget som byggnadsmaterial låter sig inte enkelt beskrivas genom ett antal tydliga parametrar och tekniken att bygga i berg är därför fortfarande i hög grad empiriskt grundad, d v s man har som byggare att lita till erfarenheter från tidigare arbeten. Mycken erfarenhet finns samlad i så kallade bergklassificeringssystem. Generellt kan sägas att ett klassificeringssystem bygger studier av redan byggda berganläggningar. Den som sammanställt systemet har listat de olika bergpararnetrar t ex förekomst av sprickor som han bedömt som avgörande för t förstärk-

ex ningsbehovet. För varje studie har sedan parametrarna poängsatts och summan av poängen listats mot den förstärkningsinsats man gjort. Genom att bedöma motsvarande parametrar tår man underlag för att bestämma förstärkningen i det aktuella projektet.

De senare tidernas utveckling av datortekniken har möjliggjort beräkningar av en art och omfattning, som tidigare var möjliga Detta, tillsammans med en parallell och ömsesidigt pådrivande utveckling av instrument för att mäta de mycket små rörelser som uppkommer i det

8-18-0847

4 9

kvarstående berget vid berguttag, har inneburit att man nu kan modellera bergets beteende. Modellering innebär att man med ett passningsförfarande gör en matematisk beskrivning

av berget. I datormodellen kan man pröva vad som händer i det kvarvarande berget när man tar ut och förstärker ett bergrum. Vid den första modelleringen använder indata från förunder-

man sökningen. Vid byggandet av tunneln får man möta bergmassan i verkligheten och kan förbättra indata. Man karterar berget, mäter dess rörelser och jämför med vad modellen förutsagt. På så vis förbättrar man successivt modellen och förutsägelsema och får underlag för att anpassa drivning och förstärkning.

Oavsett vilken metod eller kombination av metoder man använder när driver och förstär-

man ker sin tunnel ligger i botten filosofin att man utnyttjar bergets självbärande förmåga Förenklat uttryckt kan man säga att berget huvudsakligen bär sig självt medan de förstärkningsinsatser man gör bidrar genom att säkra lösa bergpartier närmast tunneln.

Resonemangen ovan har främst berört bergrummets stabilitet Väl så avgörande för insatserna och kostnaderna vid bergbygge är kraven tunnelns vattentätheL Kraven utgår från miljön i själva tunneln, men fokus har alltmer kommit att flyttas till den omgivande marken och de skador, tex sättningsskador, som kan uppkomma p g a ett alltför stort inläckage till tunneln med åtföljande grundvattensänkning. För bedömning av vad är godtagbar vatteninläck-

som en ning krävs att man skaffar sig kännedom om berört områdes utsträckning och dess

vattenbalans, markförutsättningar och bebyggelse. När den godtagbara inläckningen fastställts, gäller det att bygga tunneln så att denna inte överskrids.

Såväl klassifrceringssystemen som datormodellema har sina begränsningar. Varje enskild metod eller modell ger goda bedömningar bara for förhållanden likartade dem de utvecklats för. De faktorer vars betydelse är särskilt svår att bedöma och kan orsaka extra kostnader

som är ofta vatten eller udda, projektspecifika företeelser som enkelt låter sig kvantifieras för

att hanteras i något system eller modell. Hanteringen av dessa kommer därför mycket

att vara beroende av den organisation och beredskap man byggt med de engagerade

upp, personemas kunnande, egna erfarenheter, befogenheter och kontaktnät

Patter och entreprenadformer

Beställaren är den sort. beställer en anläggning och när det gäller berganläggningar, ofta

ett statligt verk, en kommun eller en större industri.

Projektörema är de som utformar och konstruerar anläggningen. De representerar olika discipliner och är arkitekter, bergtekniker, geohydrologer, betongkonstruktörer och installatörer. Projekteringen, d v s produktbestämningen, görs i allt byggande etappvis. Först

kommer programskedet där man går från idé till beskrivning och angivande funktionella krav anlägg-

av ningen. Sist kommer detaljprojektering som redovisas i k bygghandlingar, är de hand-

s som lingar man har att rätta sig efter byggplatsen. När det gäller bergbyggande slutförs iregel detaljprojekteringen och anpassas till de påträffade förhållandena under pågående bygge.

Entreprenören är den som faktiskt utför själva byggandet.

De åtaganden som krävs för att genomföra projektet kan fördelas olika

mellan de nämnda parterna. Fördelningen av ansvar och befogenheter uttrycks med hjälp entreprenadformen.,

av men även inom samma entreprenadform kan fördelningen variera Föreliggande beskrivning

är därför fullständig, men syftar till att visa viktiga grundprinciper.

5 9

I generalentreprenaden görs detaljprojekteringen av beställaren själv eller av denne anlitade konsulter. Entreprenören gör såsom det står i de av beställaren tillhandahållna bygghandlingama. Om de föreskrivna lösningarna går att utföra, tex för att det i verkligheten påträffade berget är annorlunda än vad som förutsätts, vänder sig entreprenören till beställaren för att få direktiv, d v s reviderade bygghandlingar.

I totalentreprenaden sker detaljprojektering och framtagande av bygghandlingar av entreprenören. Detta innebär att projekteringen påbörjas av en projekteiingsorganisation och därefter lämnas över till en ny organisation som utgörs av entreprenörens egna eller av denne anlitade konsulter. Dessa har således att göra den slutliga detaljprojekteringen så att de av beställaren angivna kravspecifikationema uppfylls.

Även samhället är pan. eller egentligen flera parter. i byggandet Med samhället

en avses a

samhället formulerade lagar och tillstånd samt tillsyn av dessa Samhället hari många av infrastnikturprojekt en roll som finansiär, även i projekt där det inte är beställare. Samhällets medborgare och organisationer är också parter enär de genom sitt agerande mycket konkret kan påverka en anläggnings planering och utförande. I vissa fall leder detta agerande till andra beslut och förändring av en anläggnings utformning, i vissa fall orsakar det tidsfördröjningar och kostnadsökningar.

Projektering och geologisk förundersökning

Projektering för att bygga i berg innebär ett nära växelspel mellan geologisk förundersökning, utvärdering av undersökningsresultat och design. Med design avses här bestämning berg-

av rummets läge och fonn, förstärkning och andra åtgärder.

I en första preliminär studie görs en genomgång av befintligt material som geologiska och topografiska kartor. inventering av befintliga berganläggningar och resultat av eventuella tidigare undersökningar. Syftet är att avgöra områdets lämplighet för en berganläggning och att underlag för beslut om fortsättning.

I nästa steg görs undersökningar plats där geologin karteras ytan och olika geofysiska mätmetoder som tex seismik kan användas. Vid en seismisk undersökning registrerar man vågutbredningen mellan två borrhål, när en mindre sprängladdning bringas att detonera i det ena borrhålet. Sprängvågens hastighet beror bl a av hur tätt berget Oavsett vilka undersökningsmetoder som används är syftet att uppskatta bergartsgränser samt att indikera större svaghetszoner, tex krosszoner i berget. Resultatet utgör underlag för att bestämma anläggningens läge och form. Särskilt för anläggningar i tätt bebyggda områden är det dock som regel andra faktorer än geologin som bestämmer lokaliseringen.

Med översiktlig kännedom om berget och ett bestämt läge för den anläggning man vill bygga, är det dags för detaljerade undersökningar. Med borrningar gör man stickprov i berget. Antingen nöjer man sig att registrera hur fort borren sjunker och får därmed indikation

en bergytans nivå, bergets hårdhet och sprickighet, eller borrar man ut kärnor för bestämning

av bergart, spiickytomas beskaffenhet och riktning etc. Man gör provpumpningar eller vattenförlustmätningar för att avgöra hur vattengenomsläppligt berget

Med geofysiska mätmetoder sker registreringen över ett plan eller en volym och man kan täcka ett större område. Metoderna är indirekta, d v s kräver tolkning eftersom man mäter t

ex vågens gånghastighet i berget, när man egentligen vill avgöra om berget är osprucket. Borrning är en mer direkt metod och man får därför säkrare kunskap, men bara längs själva borrhålet.

6 9

Borrningar eller andra mer direkta metoder krävs därför för att kalibrera och verifiera tolkningen av den geofysiska undersökningen.

Under varje undersökningssteg görs utvärdering av resultaten och designen framskriden Med hjälp av klassificeringssystemen utvärderas bergkvaliteten. Beräkning och modellering kan göras. Utvärderingen väcker nya frågor som kanske kräver ytterligare undersökningar av avgörande parametrar i känsliga partier.

Behovet av ytterligare förundersökningar för en tunnel med måttligt tvärsnitt och undersökningar som entydigt visar ett gott berg utan svaghetszoner och förväntade vattenproblem är givetvis mindre. än de är för ett bergrum i tätortsmiljö med stor spännvidd och med undersökningar som visar sämre berg. Ekonomiskt sett kan det också i vissa fall vara riktigt och tekniskt fullt tillfredsställande att stora delar av den geologiska undersökningen utförs från tunnelfronten.

Förfrågningsunderlaget och val av entreprenadform

Resultaten från den geologiska undersökningen och projekteringsresultatet sammanställs av beställaren och dennes konsulter för att ingå i ett förfrågningsunderlag för entreprenadupphandling. Där ingår i regel också "Allmänna Bestämmelser AB" för generalentreprenad, "ABT" för totalentreprenad som är av branschens parter gemensamt fastställda grundläggande principer för reglering av förhållandet mellan entreprenör och beställare. Vidare ingår allmänna föreskrifter om tex vilket markområde och vilka tider entreprenören disponerar för arbetets genomförande. Förfrågningsunderlaget utgör efter kontraktsskrivning del av kontraktet.

Förfrågningsunderlagets tekniska del utgörs av ritningar och beskrivningar. De geologiska förundersökningarna kan redovisas som rådata, d v s de otolkade resultaten såsom de erhållits vid undersökningen. Vanligt är dock att man gör en byggnadsgeologisk klassificering med ett eller flera system. Klassificeringen anges tillsammans med andra bedömningar i form av en bergprognos. Bergprognosen redovisas ofta en ritning vilken förväntade bergegenskaper angivits längs den planerade tunnelns sträckning. I beskrivningen redogör man i löpande text för grundförhållandena Dels ges en generell beskrivning av de byggnadsgeologiska förutsättningarna, dels brukar anges speciella förhållanden som man bör vara vaksam på.

Beställarens och konsultemas uppgift är att formulera tolkningen av undersökningarna. Ju mer detaljerat man redovisar de byggnadsgeologiska förutsättningarna, desto större blir sannolikheten att det inte stämmer helt när man bygger. Därför förekommer det att beställaren väljer att göra försiktiga utsagor eller i vissa fall endast redovisar otolkade resultat. Vid anbudslämningen gör anbudslärnnama en egen tolkning. Enligt AB/ABT skall entreprenören vid mot varandra stridande uppgifter eller föreskrifter i förfrågningsunderlaget, i anbudet räkna med det förhållande som ger den lägsta kostnaden. På så vis erhåller man jämförbara anbud. lutförandeskedet däremot anpassar man sig till de verkliga förhållandena och reglerar ersättningen.

De i förfrågningsunderlaget ingående tekniska specifikationerna för den planerade anläggningen kan utfomias huvudsakligen två sätt. l det ena fallet lämnas en specificerad beskrivning i text och ritningar av hur arbetet ska utföras och vilka material ska användas.

som Denna utformning gäller för generalentneprenad. I det andra fallet specificeras funktionskrav för den planerade anläggningen. tex att den ska vara vattentät, att anläggningen ska bestå en viss tid, att utrymningsvägar ska finnas etc. Denna typ av specifikation gäller för totalentreprenad.

7 9

Beställarens val av entreprenadfonn och form för ersättning till entreprenören styrs a av uppfattningen om den egna organisationens kompetens, projektets bedömda svårighetsgrad samt kontrollbehov och den egna riskbenägenheten. En viktig faktor kan vara hur väl man kän-

grundförhållandena samt hur man uppfattar dessa. Vissa byggherrar har en policy att välja ner endera av formerna.

Möjlig detaljeringsgrad i beskrivningen och hur långt man kan driva projekteringen fram till upphandlingen är givetvis avhängig av omfattningen av utförda undersökningar. Omfattningen styrs dels vilken tid som står till förfogande fram till upphandlingen. Man kanske vill komma

av igång med entreprenaden före en viss tidpunkt och hinner genomföra de undersökningar man egentligen anser önskvärda. Dels kan finansieringen inverka. Projekteringen kanske betalas ur beställarens budget och entreprenaden ur en annan finansiärs. Omfattningen av de utförda

egen undersökningarna kan i sin tur påverka valet av entreprenadform. I vilken riktning beror av hur den aktuelle beställaren resonerar. Bedömningen att ett projekt innehåller många osäkerheter kan leda till att man vill lämna ifrån sig kontrollen över projektet och därför väljer generalentreprenad. Den kan å andra sidan istället leda till att man väljer totalentreprenad med motiveringen att tillvarata entreprenörens kompetens och låta denne själv välja den teknik han är bäst på.

Ett annat argument för beställaren att välja totalentreprenad kan vara att denne därigenom tror sig överlämna alla risker och hela ansvaret för genomförandet till entreprenören. Emellertid gäller entreprenörens åtagande under vissa i kontraktet specificerade förutsättningar. Om dessa visar sig stämma, måste beställaren och entreprenören träffa nya överenskommelser.

I generalentreprenaden är det beställaren som anger den teknik som ska användas. Denne måste själv elleri sin organisation ha kompetens att genomföra projektet Beställaren har i allmänhet kontrollorganisation platsen som kontrollerar förutsättningar och att utförandet

en sker enligt specifikationerna Beställaren står också för den organisation som plats gör den tekniska uppföljningen och ger de slutliga direktiven for utförandet. d v s projekterar färdigt anläggningen. Liksom vid totalentreprenad gäller entreprenörens åtagande och ersättning härför under i kontraktet specificerade förutsättningar. På samma sätt som i totalentreprenaden kan nya överenskommelser behöva träffas.

Argumenten för de olika entreprenadtypema leder ibland till varianter av entreprenadformema med projektspeciftka justeringar av AB/ABT. En annan drivkraft är strävan att hitta nya former med sådana incitament att beställare och entreprenör agerar som en enda part med gemen-

intressen. Detta kan innebära en fördelning av arbetsuppgifter, ansvar och befogenheter samma

är helt och specifik för det aktuella projektet. Erfarenheten visar att avsteg ifrån de som ny spelregler gäller enligt AB/ABT lätt medför oklarheter. luckor och tolkningsproblem, som

som kan innebära att de olika parterna vet vad som förväntas av dem.

Entreprenadskedet

Berguttag kan ske genom olika metoder. Borrning-sprängning är i Sverige det traditionella sättet och också det mest flexibla. Tunnelns area sprängs oftast ut i full sektion men kan också sprängas ut och förstärkas etappvis. Fullortsbomiing innebär att man med en borr med en diameter lika stor som den önskade tunneln borrar sig igenom berget Fräsning kan användas i mjukt berg och innebär att man mekaniskt "river" loss berget, antingen i tunnelns fulla sektion som enda metod, eller partiellt i kombination med borrning-sprängning.

8 9

Berget kan förstärkas med bultar, sprutbetong, eller uppbyggnad av stål- och betongkonstruktioner i berget Bultar utgörs av armeringsjäm eller stållinor som gjuts fast eller annat sätt förankras i borrhål i berget. Sprutbetong kan vara armerad med armeringsnåt eller stålñbrer och sprutas i ett tunt cm dm lager bergytan. Bakom sprutbetongen monteras ofta dräner,

d v s kanaler som leder bort framträngande vatten. Man tätar också tunneln mot vatteninläckage genom injekteiing, d v s inpumpning av tätande medel i bergets sprickor i syfte att skapa en tät zon runt tunneln.

Innan berget tas ut görs vanligen en förinjektering från tunnelns front. l solijäderform borras hål runt den blivande tunneln. Soltjädems utformning liksom det fortsatta arbetet är beroende av hur injekteringen föreskrivits i kontraktshandlingama. Ofta anges ett täthetskrav formulerat som en största tillåten vattenförlust vid försök där man försöker pressa ut vatten i berget via borrhålen. Om vattenforlusten är acceptabel utförs ingen injektering. I annat fall utnyttjas de borrade hålen för injektering. I vissa fall finns i kontraktshandlingama angivet recept olika injekteringsmedel, de pumptryck man ska använda och när injekteringsetappen ska avslutas. I andra fall har entreprenören att själv bestämma dessa faktorer. Efter injekteringen borras nya hål vattenförlustmäts för att tillräcklig täthet uppnåtts. Är så inte fallet

som se om upprepas förfarandet tills angiven täthet uppnåtts. Utfallet av injekteringen är beroende av geologin såsom sprickomas storlek, eventuell sprickfyllnad och belägenhet. men också av injekteringsmedlets egenskaper och de tryck man använder. sambanden låter sig enkelt beskrivas. Avgörande för att begränsa arbetsinsatsen och uppnå erforderlig täthet är att hitta en lämplig metodik. Detta innebär i praktiken att man systematiskt prövar sig fram. Till stöd har man erfarenheter från tidigare projekt under liknande bergförhållanden, men också den kunskap och känsla man vunnit vid bomiingen av de aktuella injekteringshälen och vid analys av tidigare injekteringsomgångar.

Efter tätningen tas berget ut. Vid borrning-sprängning sker arbetet i en bestämd ordning enligt den sk drivningscykeln. Efter tätning kommer borrning, laddning av hålen och sprängning. Hur borrhålen placeras och hur de laddas har stor betydelse för de efterkommande arbetsmomenten. Det gäller att göra en avvägning mellan å ena sidan arbetskrävande, tätt och precist borrade hål och å andra sidan glest borrade hål med kraftiga laddningar som kan ge upphov till ojämnheter och uppsprickning av det kvarvarande berget, med ökade behov av förstärkning och tätning.

Sedan berget sålunda sprängts loss, krävs bortventilering av spränggasema innan manskapet kan ta sig i tunneln för utlastning av massorna. Bergväggarna och fronten i den nya tillkomna tunneldelen ska också karteras. Löst berg ska tas ner skrotas och förstärkningen utföras. Momenten utförs i den ordning och takt som bergförhållandena medger. Karteringen kan kompletteras med undersökningshål från tunnelfronten, antingen regelmässigt eller i partier där förundersökningen indikerat ogynnsamma förhållanden. Drivningscykeln måste planeras noggrant med hänsyn till ventilationstider och bemanning samt ett effektivt utnyttjande av borrmaskiner och annan utrustning.

Väl fungerande fullortsborming kan vara mycket effektiv med hög drivningstakt Vid komplicerade förhållanden där speciella åtgärder krävs, försvåras dock arbetet av att borrmaskinen fyller ut tunnelutrymmet. d v s står i vägen så att bergytan inte är åtkomlig förrän maskinen passerat.

Karteringen samt de andra från markytan och i tunneln utförda undersökningarna och kontrollerna utgör delunderlag för beslut om förstärkning och för drivning av nästa avsnitt En

annan del av beslutsunderlaget är kontraktet med dess direktiv och begränsningar i form av tekniska specifikationer och ekonomiska överenskommelser gjorda i ett skede när kännedomen om

9 9

förutsättningarna var betydligt knappare. En tredje del är den erfarenhet

som vunnits under föregående etapper. Denna erfarenhet utgörs dels de

av mer eller mindre systematiska analyser som gjorts och dokumenterats tjänstemannanivå, dels de erfarenheter manskapet gjort, under sin upprepning av olika moment inne i tunneln.

En del av kontrollerna utförs för att tillse att restriktioner avseende miljön jord

ovan överskrids. Restriktionema kan vara formulerade i lagar, i projektspecifika tillstånd eller i kontraktet. I bebyggda områden ges restriktioner avseende buller och vibrationer. Sprängning, borrning och trafik kan under pågående bygge behöva till dessa. Likaså kan sjunkande

anpassas en grundvattenyta innebära att den i kontraktshandlingarna specificerade tätheten eller arbetsgången bedöms tillräcklig.

När entreprenaden är genomförd överlämnas anläggningen till beställaren och slutreglering görs.

Slutkommentar

Vid byggande i berg måste regelmässigt osäkerheter hanteras och avgörande beslut fattas knappt och ibland osäkert underlag. Det gäller därför att bygga upp en stabil organisation med tydlig fördelning av ansvar och befogenheter och goda forum för kommunikation. När svårigheter uppstår ska ansträngningarna inriktas att ta sig förbi svårigheterna För flexi-

att agera belt krävs mandat att agera och ett ömsesidigt förtroende mellan alla engagerade Härför

parter. fordras ett väl utformat kontrakt med en riskfördelning mellan beställare och

entreprenör som bägge parter uppfattar som rimlig. Förtroendet underlättas

av en gemensam grund, i detta fall insikten om vad som styr byggandet i berg. Insikten bör representerad

vara alla nivåer i beslutshierarkin.

Berg är ett bra byggnadsmaterial som huvudsakligen bär sig självt, felaktigt hanterade svå-

men righeter kan stora konsekvenser. Projektorganisationen bör alltså inte bara byggas

upp för att hantera det rutinartade, utan bör omsorgsfullt byggas med sikte den ska kunna

upp att agera när extra insatser behövs. Med projektorganisationen här alla medverkande, d

avses v s såväl beställare och finansiär som konsulter och entreprenörer. Samtliga dessa effektiva

parters samverkan krävs för att genomföra ett projekt väl. Det systematiska

arbetssättet innebär att man redan i projekteringsstadiet går igenom tänkbara källor till svårigheter, tänker hand-

ut lingslinjer och förbereder för dessa. Sådan beredskap kan dyrbar tid i utförandeskedet.

spara

Det är under planeringen som grunden läggs för möjligheten väl genomföra

att ett projekt. Teknik och verktyg att hantera förekommande tekniska svårigheter

inne i tunneln finns i allmänhet. Avgörande är dock att forma sådan organisation och projektet

en ram runt att den tekniska kompetensen kan tas tillvara.

Bilaga 4 1 55,

1998-04-28 Dnr 799/98

Hälsoriskbedömning av akrylamid och metylolakrylamid

Anders Ahlbom Sven-Erik Dahlén Lars Hagmar Helen Håkansson

Johan Högberg

Agneta Rannug Margareta Törnqvist Fredrik Waern Margareta Warholm Katarina Victorin sammanhållande

Sammanfattning

Tätningsmedlet Rhoca Gil, som använts i stora mängder vid tunnelbygget

genom Hallandsåsen, innehåller bl.a. akrylamid och N-metylolakrylarnid. Akrylamid är ett giftigt ämne som kan ge nervskador, cancer, ärftliga genetiska effekter och påverka fortplantningen. Den neurotoxiska effekten är väl belagd i både djurförsök och från fall där människor exponerats, men informationen om övriga toxiska effekter härrör främst från djurförsök. Metylolakrylarnid ger liknande effekter som akrylamid, är mindre toxiskt.

men

Ur yrkeshygienisk

synpunkt har tätningsarbetena med Rhoca Gil vid tunnelbygget genom Hallandsåsen bedrivits ett sådant sätt att det medfört exponering för akrylamid och metylolakrylamid. Upptaget via hud verkar ha varit större än upptaget genom inandning. Såväl skyddsutrustning som skyddsmedvetande har varit otillräckligt. Det fanns ett klart samband mellan skattad exponering for Rhoca Gil och symtom från perifera nervsystemet hos arbetarna. Bland de högst exponerade arbetarna hade 30 % tecken perifer nervpåverkan.

Akrylamid och metylolakrylamid kan bindas till det röda blodfargärrmet hemoglobin s.k.

som hemoglobinaddukter. Hemoglobinaddukter som mått upptagen mängd akrylamid och metylolakrylamid har visat ett starkt samband med skattad exponering i samband med tunnelbygget. Medianaddukthalten i hela gruppen undersökta arbetare var 0,24 nmol/g globin, i gruppen med neurotoxiska symtom 0,44 nmol/g och i kontrollgruppen 0,04 nmol/g. En stor andel av arbetarna har haft addukthalter som överskrider 1 nmol/g, vilket är den halt

som tidigare har kopplats till förekomst av lätta symtom perifer nervskada.

En italiensk och en amerikansk studie från 70-talet har också påvisat neurotoxiska effekter hos tunnelarbetare som använt akrylamid som tätningsmedel. Det tycks som om dessa effekter varit reversibla.

Akrylamid är cancerfrarnkallande i djurförsök, och kvantitativa cancerriskuppskattningar för människa har gjorts med användande av olika modeller. Medianupptaget för tunnelarbetama beräknat utifrån hemoglobinaddukthaltema har uppskattats motsvara 10 ;rg/kg kroppsvikt och dag. Beräknat utifrån att tunnelarbetet med Rhoca Gil pågick under två månader skulle den "normala" livstidscancerrisken på ca 30 % teoretiskt, beräknat med olika modeller och under antagandet att hela det uppmätta upptaget utgörs av akrylamid, öka med 0,001 0,05 % till

följd av akrylamidexponeringen, vilket måste anses vara en försumbar ökning.

Akrylamid ger ärftliga genetiska skador och påverkan fortplantningen i djurförsök,

men risken för sådana effekter bedöms ha varit försumbar för tunnelarbetama.

Stora mängder akrylamid och metylolakrylamid har läckt ut till omgivningen och förorenat vattendrag och brunnar. Detta uppdagades inte förrän kor som drack vattnet från den närliggande Vadbäcken blev förgiftade. Härefter kunde kopplingen göras till

användningen av Rhoca Gil. Eftersom användningen av brunnsvatten inom riskornrådet då stoppades, har det förorenade brunnsvattnet inte använts under längre tid än 2 månader. Härigenom bedöms hälsoriskema för de människor som använt förorenat vatten till hushållsändamål försum-

vara bara.

Tunnelvattnet renas nu från rester av akrylamid och metylolakrylamid, och halterna i brunnar har, utom i något enstaka fall, sjunkit under gränsvärdet 0,5 liter, varför restriktionema

pg per för användning har hävts. Det är dock mycket viktigt att kontrollprogrammet med mätningar fortsätter under tillräckligt lång tid, särskilt om grundvattnet kommer att höjas.

5 Sammanfattningsvis bedömer att användningen tätningsmedlet Rhoca Gil i Hallandsåsen

Oacceptabel yrkes- och miljömedicinsk synpunkt även om de faktiska hälsoeffektema var ur blivit begränsade, vilket delvis beror att exponeringen ägde rum under en relativt kort tids-

period.

Inledning

Tunnelkommissionen har gett Institutet för Miljömedicin IMM i uppdrag

att göra en bedömning av hälsoriskema med akrylamid och N-metylolakrylarnid i samband

med hanteringen av tätningsmedlet Rhoca Gil vid det nu avbrutna byggandet jämvägstunnel

av en genom Hallandsåsen. Rhoca Gil ska innehålla högst 1,5 % akrylamid och ca 37 % metylolakrylamid. Vid analys har dock 4,0 5,4 % akrylamid uppmätts. Andra kemikalier har också hanterats i

sammanhanget, men dessatvå ansågs vara viktigast hälsosynpunkt. Uppdraget innebär

ur en sammanfattning av vad som är känt om ämnenas toxicitet utifrån litteraturen,

en sammanfattning av undersökningsresultaten på arbetare och boende vad gäller olika

symtom, tecken på nervskada och mätning av exponering och upptag s.k. hemoglobinaddukter i

genom blod, en sammanfattande hälsoriskbedömning av den akuta situationen samt försök till bedömning av potentiella hälsorisker sikt till följd fortsatt utläckage från tunneln.

av ev. Arbetet har gjorts i samarbete med professor Lars Hagmar, Yrkes- och Miljömedicinska kliniken, Lunds Universitetssjukhus och docent Margareta Törnqvist, Institutionen för Miljökerni vid Stockholms Universitet.

Som underlag för bedörrmingarna har använts redan befintliga dokument från bl.a. Världshälsoorganisationen WHO, EU, det internationella cancerforskningsinstitutet IARC och det amerikanska naturvårdsverket EPA och i viss mån originalarbeten den

ur vetenskapliga litteraturen. Rapporteringen av hälsoundersökningar av tunnelarbetare och boende Lars Hagmar, Margareta Törnqvist och medarbetare har tagits med som bilagor, men sammanfattas också i rapporten. De neurofysiologiska och derrnatologiska undersökningarna på arbetare är dock ännu slutförda Den riskbedömning akrylamid utarbetats M.

av som av Törnqvist och medarbetare publiceras separat som en rapport från Kemikalieinspektionen 7/98. Vi har också bl. a. tagit del av skrivelser inkluderande riskbedömningar från Livsmedelsverket och Socialstyrelsen samt rapport från Naturvårdsverket. En fullständig

en litteraturförteckning återfinns längst bak i rapporten.

Alla delar i rapporten har diskuterats gemensamt huvudansvaret för olika avsnitt har

men fördelats enligt följande:

Professor Anders Ahlbom Cancerepidemjologi Professor Sven-Erik Dahlén Hudirritation och allergi Professor Lars Hagmar Undersökningar på arbetare och boende Docent Helen Håkansson Reproduktionstoxiska effekter Professor Johan Högberg Cancer och neurotoxicitet Docent Agneta Rannug Genotoxicitet Docent Margareta Törnqvist Hemoglobinadduktmätnin kvantitativa cancerrisk-

gar,

uppskattningar Med Dr Fredrik Warm N-metylolakrylarnid samt reproduktionstoxicitet Fil Dr Margareta Warholm Metabolism Docent Katarina Victorin Kvantitativa cancerriskuppskattningar, gränsvärden, sammanhållande sammanfattning och riskbedömning

Hälsoeffekter av

akrylamid - Litteraturdata

Kemisk-fysikaliska data

CAS-nummer 79-06- l

Synonym-namn 2-propenamid

vinylamid

akrylsyra-amid

etylenkarboxarnid

propionsyra-amid

Strukturformel

H O

J3/H

H H

Kemisk formel C3H5NO Molekylvikt 71,08 Smältpunkt 84 85°C

- Kokpunkt 125 l36°C vid 3,3 kPa

- Fördelningskoeff log Kow -1,65 Löslighet Vatten: 215 g/IOO ml

Aceton 63 g/100 ml

Kloroform 2,7 100 ml

Metanol: 155 g/IOO ml

Etanol 86 g/100 ml

Stabilitet stabiliteten är beroende syrenivå, kontaminanter, förva-

ringstemperatur. Vid upphettning polymeriseras akrylamid

snabbt. Akrylamid polymeriseras även när den utsätts för

UV-ljus

Absorption, distribution, metabolism och utsöndring

IARC 1994, Calleman 1996, EU 1997

Akrylamid tas upp via mag-tarmkanalen, genom huden samt via andningsvägama. Djurstudier visar att upptaget från mag-tarmkanalen sker snabbt och fullständigt. En fall-rapport antyder att detta även gäller människa. Försök råtta har visat att ca 25 % av akrylamid i vatten-

en lösning tas upp genom intakt hud inom 24 timmar. Kvantitativa data angående

upptag av akrylamid via inandning saknas.

Akrylamid

distribueras jämnt till kroppens olika vävnader, d.v.s. mängden akrylamid per gram vävnad skiljer inte nämnvärt mellan olika typer av vävnad. Försök möss har dock visat att akrylamid och/eller dess metaboliter tycks kvarhållas längre tid i hanamas könsorgan jämfört med andra vävnader. Akrylamid kan även passera placentan. Vid djurförsök med radioaktivt märkt substans påträffades störst mängd radioaktivitet akrylamid samt metaboliter i musklerna samt i hud, blod och lever.

YP / EH

j- CONH2 HOCH1-—CHOH-CONH2

H2CII—CONH2 H2Cg

Akrylamid Glycidamid

GST GST

|CH2OH

GS-C-C-CONHZ GS—C—CHOH—CONH2 GS’-C—CONH2

H2 H

i i i

Figur Metabolism av akrylamid.

Figur l visar metabolismen av akrylamid i råtta och mus. Den huvudsakliga omvandlingen

av akrylamid sker genom konjugering till glutation. Detta steg katalyseras glutationtransferas

av GST. Akrylamid kan också oxideras till glycidamid, en epoxidmetabolit, troligen in-

genom verkan av cytokrom P450 CYP. Glycidamid kan därefter metaboliseras vidare genom konju geting av glutation till endera av kolatomema i epoxidringen. Hydrolys glycidamid,

av möjligen katalyserad av epoxidhydrolas EH, har också påvisats. Både akrylamid och glycidamid kan bindas till proteiner, såsom hemoglobin och mikrotubuli-associerade proteiner, medan bindning till DNA endast har påvisats för glycidamid.

Bildningen av glycidamid har visats vara starkt dosberoende. Hos råtta metaboliserades 13 % av akrylamid till glycidamid vid engångsadministration av 100 mg/kg kroppsvikt, medan denna andel ökade till ca 50 % vid dosen 5 mg/kg. Jämfört med råtta tycks möss omvandla mer av akrylamid till glycidamid. Efter oral tillförsel av 50 mg akrylamid per kg till och

mus råtta härstammade 59 % respektive 33 % av urinmetabolitema från glycidamid. 17 % respektive 6 % av urinmetabolitema bestod av intakt glycidamid, vilket tyder hög stabilitet in vivo av denna substans. Halveringstiden i blod hos råtta har bestämts till 1,4 1,9 timmar

för akrylamid och 1,5 1,9 timmar för glycidamid. Hos människa har halveringstiden för

akrylamid uppskattats till 4,7 timmar, d.v.s. 3 ggr längre än hos råtta.

Av en engångsdos av radioaktivt märkt akrylamid i råtta utsöndrades ca 60 % av radioaktiviteten i urinen och ca 5 % i faeces inom 24 timmar. Två faser kunde urskiljas; halveringstiden för akrylamid och dess metaboliter var ca 5 timmar, medan halveringstiden för vävnad/proteinbunden substans var ca 8 dagar. Calleman 1996 har uppskattat att eliminationshastigheten för akrylamid är minst 5 gånger lägre hos människa än hos råtta.

I en studie av 41 akrylamidexponerade kinesiska arbetare påvisades bindning till N-terrninalt valin det röda blodfärgämnet hemoglobin Hemoglobinaddukter av både akrylamid och glycidamid. Mängden glycidamidaddukter var direkt proportionell mot mängden akrylamidaddukter, i förhållandet 1:1. Kvoten mellan in vivo doserna av glycidamid och akrylamid beräknades till 0,3. Motsvarande värde hos råtta vid låga doser av akrylamid har uppskattats till 0,58, vilket tyder på att människa omvandlar en mindre andel av akrylamid till glycidamid och/eller har en högre elirninationshastighet för glycidamid jämfört med rätta Hemoglobinadduktnivåema hos arbetarna var markant högre än förväntat utifrån luftkoncentrationen av akrylamid i fabriken, vilket tyder ett betydande upptag av akrylamid genom huden också hos människa Bergmark et al., 1993.

Sammanfattning Det finns endast knapphändiga data över toxikokinetiken för akrylamid hos människa Liksom hos djur tas akrylamid upp via lungor, hud och mag-tarmkanalen och sprids i kroppen till bl.a. muskler och nervvävnad. Djurforsök har visat att metabolismen av akrylamid huvudsakligen sker genom direkt konjugering till glutation, samt genom oxidation av akrylamid till glycidamid, också kan konjugeras med glutation. Påvisandet av hemoglobinaddukter av

som glycidamid hos människa visar att även människa oxiderar akrylamid. Det är inte känt vilka isoenzymer av glutationtransferas, cytokrom P450 och epoxidhydrolas som är av betydelse för metabolismen. Hos människa är flera av dessa enzymer polymorfa, vilket innebär att det kan finnas skillnader i metabolismfönnåga mellan olika individer. Hos människa tycks elimineringen av akrylamid ske långsammare än hos råtta. Akrylamidmetabolitema utsöndras huvudsakligen med urinen.

Akuttoxicitet

Det finns några djurförsök som visat att akrylamid är toxiskt efter

engångsadrninistrering,

framför allt via oralt intag. Angivna LDso-värden dödlig dos för hälften av försöksdjuren för

mus, råtta, marsvin och kanin ligger i intervallet 107 203 mg/kg kroppsvikt. överlevande

djur har visat symtom nervskador, såsom koordinationsrubbningar,

darmingar, förlamning i bakbenen och minskad greppstyrka i tassarna. Ien studie påvisades också skador

spermatider ett förstadium till spermier hos möss efter engångsdosering 150 mg/kg.

Allvarliga effekter har beskrivits hos kvinna tagit ungefär 18 akrylamid

en som g 375 mg/kg kroppsvikt i ett självmordsförsök. Efter 2 månader

kvarstod perifer neuropati nervskador i armar och ben. Andra fallrapponer indikerar att påverkan centrala föregår

nervsystemet tecken perifer neuropati.

Neurotoxicitet är en utmärkande effekt akrylamid även efter upprepad

av exponering. Enligt WHO-dokumentet 1985 indikerar symtomen efter akut

exponering med höga doser främst påverkan centrala nervsystemet, medan förlängd

exponering för lägre doser utvecklar perifera neuropatier. Detta beskrivs närmare i efterföljande avsnitt, där även de

andra kritiska effekterna av akrylamid behandlas, nämligen genotoxicitet skador

cancer, arvsmassan och reproduktionstoxicitet påverkan fortplantningen

samt hudirritation och sensibilisering allergiframkallande effekter.

Astma, allergi, hudirritation och sensibilisering

Eu-dokumentet EU, 1997 har använts som huvudreferens till detta kapitel.

Djurstudier

Effekter av akrylamid har studerats i djurförsök genom direkt applicering hud eller slemhinnor och efter oral tillförsel men inte efter inhalation.

Från kaninstudier där akrylamid i olika koncentrationer applicerats direkt på hud under 24 timmar till 2 veckor

har mild rodnad eller inga reaktioner iakttagits, vilket stöder förekomst av lindrig direkt irriterande effekt. Däremot har direkt applicering i kaninögon under l 21 dagar

konsekvent dokumenterat en irriterande effekt ögats ytliga strukturer bindehinna och

regnbågshinna. I standardiserade

marsvinshudtester har akrylamid dessutom givit resultat som stöder viss potential för sensibilisering allergiutveckling. Vid kronisk hudexponering för akrylamid har dock relativt begränsade hudeffekter beskrivits för kanin.

Då råttor akut eller kroniskt matats med akrylamid fås regelmässigt dosberoende neurotoxicitet se vidare i nästa kapitel. Dessutom sesefter hög eller långvarig exposition allmän utmärgling kakexi, inklusive purulenta granulom i lungorna hos 30 50 % av djuren. Det

finns inga säkra uppgifter om sensibilisering, hudreaktioner eller luftvägsreaktioner. Mindre omfattande musstudier ger en likartad bild där neuropatier dominerar.

Några begränsade studier katt ger också intrycket att upprepad oral administrering

av akrylamid framförallt ger centrala och perifera nervskador, medan eventuella effekter på hud, luftvägar och andra målorgan för allergi rapporteras.

En studie av hundar som oralt exponerats för akrylamid 6 mglkg och dag under 6 7 veckor

gav en tydlig men lindrig påverkan på basal lungfunktion. Effekten kunde förmodas bero på nervskador.

Fyra apor gavs akrylamid dagligen 10 mg/kg och följdes till dess att kliniska symtom debuterade efter 44 61 dagar, då administrationen avbröts och djuren följdes ytterligare

till 146 dagar. Återigen var centrala och perifera neuropatier vad dominerade klinisk upp som bild och biopsifynd. Under återhämtningsfasen iakttogs viss regeneration av nervskadoma, dock fullständigt. En annan apstudie visade omfattande och allvarliga skador på ögats djupare strukturer och nervcellskroppar efter 13 veckors administration av 10 mg/kg under fem dagar i veckan. Det finns inte från någon av studierna i apa uppgifter om påverkan andningsorgan eller hud. Dessa studier beskrivs även nästai kapitel.

Djurstudiema pekar sammanfattningsvis framför allt en neurotoxisk effekt av akrylamid, men det kan inte uteslutas att direkt irriterande effekter slemhinnor samt viss sensibilisering också kan bidra till förgiftningssymtom.

Humanstudier Det finns ett antal publicerade studier av individer som utsatts för akrylamid yrkesmässigt och i ett fall vid självmordsförsök engångsdos 375 mg/kg. Det finns också en rapport från 1975 om en familj om fem personer som i samband med närliggande tätningsarbete fått sitt grundvatten förorenat med akrylamid under en månads tid i doser som vid ett tillfälle uppmättes till 400 mg/l. Observationema är likartade i alla fall och domineras av perifera och centrala nervskador inklusive lillhjämepåverkan med ataxi koordinationsrubbningar. Hudbesvär är också framträdande och beskrivs i allmänhet som rodnad, ökad hudflagning och ökad svettning.

12 Några fall beskriver vad som skulle kunna uppfattas eksem och kliande utslag,

som men i dessa fall kan exponering för polyakrylamid samt andra irriterande och sensibiliserande

ämnen också ha bidragit. Det finns dock ett fall kontaktallergi beskrivet

av Lambert et al., 1988.

En undersökning av fem tunnelarbetare i Italien i början 1970-talet akut

som av exponerades för höga doser av akrylamid visar i alla fall hudrodnad, avflagnande hud i handflatoma

samt perifera neuropatier Mapp et al., 1977. En arbetarna visade också påverkan på

av grav centrala nervsystemet. Förgiftningen upptäcktes att denna misstänktes

genom person vara berusadl. Astma-anfall eller annan påverkan andningsorganen rapporterades Liknande

erfarenheter rapporterades vid undersökningar av sex tunnelarbetare i USA Kesson al.,

et 1977.

I samtliga studier av exponerade individer beskrivs symtomen under observations-

regress av tider några månader upp till ett år, i flera fall fullständigt. Även den svårt påverkade

arbetaren i Italien tillfrisknade helt efter drygt ett års tid Cristina Mapp, Padua, personlig

kommunikation.

Sammanfattning

Observationer av exponerade människor bekräftar fynden i djurstudier, d.v.s.

neurotoxicitet förefaller att helt dominera förgiftningssymtomen. Precis i djur-försöken förefaller också

som de neurotoxiska effekterna att huvudsakligen vara reversibla De hudreaktioner uppträder

som rodnad, ökad svettning, avflagnad hud kan sannolikt också förklaras skador de

genom nerver i hud som förmedlar känsel, svettning och blodflödesreglering, även direkt irrite-

om rande effekter hud också kan vara inblandade. Det finns inga säkra belägg för

att akut exponering för akrylamid hos människa skulle orsaka allergiutveckling eller astma-liknande

symtom, men vissa djurförsök och en enstaka fallrapport pekar en möjlig sensibiliseringsrisk.

Neurotoxicitet

Djurstudier

Ett flertal studier belyser toxicitet som uppstår efter upprepade doser av akrylamid. I de flesta studiema användes råttor, och nedan beskrivs ett antal av dessa studier.

Som första studie beskrivs en omfattande undersökning Burek et al., 1980, enligt EU, 1997. Akrylamid gavs i dricksvattnet i 90 dagar till råttor och så att doserna blev 0,05, 0,2, 1,0, 5,0 och 20 mg/kg och dag. Ca 60 hanar och 60 honor i varje dosgrupp användes. Iden högsta dosgruppen minskade kroppstillväxten och tecken på toxicitet tilltog från dag 22. Efter dag 90 visade råttorna i den högsta dosgruppen tecken kraftig bakbensförlarnning. Under en återhämtningsperiod 144 dagar försvann påverkan på råttornas uppförande. Olika tester utfördes men inga tecken på toxisk påverkan sågs vid 5 mg/kg och dag eller lägre doser av akrylamid. Makroskopisk undersökning av avlivade råttor visade att djuren i högsta dosgruppen hade påverkan på många inre organ såsom lever, njurar och lungor. Könsorganen var påverkade med bland annat små, mjuka testiklar och liten livmoder. Skelettmuskulaturen i bakre delen av kroppen var tillbakabildad. Testikelforändringama kvarstod hos flertalet råttor efter återhämtningsperioden 144 dagar. Mikroskopisk undersökning av råttorna i högsta dosgruppen visade bland annat testikelatrofi, degenerativa förändringar i perifera nerver och granulomatös inflammation i lungorna Svagare degenerativa förändringar sågs också i ryggmärg. Perifera nervskador sågsäven bland de flesta råttor som fått 5 mg/kg och dag. Vid elektronmikroskopisk undersökning påvisades lätta perifera nervskador i dosgruppen 1,0 mg/kg och dag men ingen skada i dosgruppen 0,2 mg/kg och dag.

I en andra studie kombinerades frågeställningar kring kronisk toxicitet och cancer Johnson et al., 1986, enligt EU, 1997. Råttor gavs akrylamid under två år men interimsslakt förekom. Dosema var 0,01, 0,1, 0,5, eller 2,0 mg/kg och dag, administrerade i dricksvattnet. 60 hanar och 60 honor ingick i varje dosgrupp. Degenerativa förändringar påvisades i en bakbensnerv i den högsta dosgruppen. Inga klara förändringar förelåg i de lägre dosgruppema men utredningen var inte lika omfattande som i den ovan nämnda studien.

Ien tredje studie T ilson et al., 1979, enligt EU, 1997 gavs hanråttor 10, eller 20 mg/kg och dag, i vattenlösning och genom matning. Exponeringen pågick i 13 veckor. Inga effekter beskrevs i den lägsta dosgruppen. Spontana rörelser var minskade i den högsta dosgruppen, och vid test påvisades en reducerad förmåga att sträcka bakbenen. Dessa symtom försvann efter 5 veckors återhämtning. Vid mikroskopisk undersökning påvisades degenerativa perifera nervförändringar i den högsta dosgruppen, men även hos de flesta djuren i den mellersta dosgruppen. Dessa förändringar försvann helt efter 5 veckors återhämtning i den högsta dos- 811119173"-

I en fjärde råttstudie T ilson and Cabe 1979, enligt EU, 1997 gavs akrylamid genom sondmatning 5 dagar/veckan under 4 veckor. Djuren studerades sedan under en två veckors återhärntningsperiod. De olika dosgruppema fick 10 eller 20 mg/kg och dag. Behandlingen resulterade i minskad tillväxt och i en genom tester påvisad dosrelaterad neurotoxisk effekt. Dessa effekter avtog under återhämtningsperioden, men några råttor var fortfarande påverkade i den lägre dosgruppen. Iden högre dosgruppen fanns råttor som var allvarligt påverkade.

Ien femte råttstudie Schulze and Boysen, 1991 gavs akrylamid via magsond i en inledande period av 21 dagar. Dosema var 10, eller 30 mg/kg och dag. Efter en 10 dagarsåterhämtning gavs 10 eller 20 mg/kg och dag i sju dagar. Råttoma, som var 10 hanar och 10 honor i

14 dosgruppema, studerades med ett omfattande batteri av observationer for bland

att annat mäta motoraktivitet. En rad effekter/symtom påvisades i den höga dosgiuppen, bland försäm-

annat rad gång. Råttomas rätningsreflex också påverkad i den lägre dosgruppen. Mikroskopiskt

var såg man degenerationer i ryggmärgen, mest uttalat i den högre dosgruppen, också i den

men lägre dosgruppen. Hjärnan var påverkad.

Ien sjätte råttstudie Newton et al., 1992; Hughes et al., 1994 akrylamid under 7 dagar.

gavs Dosema var 12,5, 25 eller 50 mg/kg och dag. En känslig metod "landing foot splay"

gav utslag i alla dosgruppema medan de flesta bara gav effekter i högsta dosgruppen. Även i denna studie påvisades mikroskopiska förändringar i form axonal degeneration i perifera

av nerver. Dessa sågs i de båda högre dosgruppema.

Studierna möss är mindre omfattande. Ien studie Hashimoto et al., 198 enligt EU, 1997 gavs 36 mg/kg två gånger i veckan i 8 veckor med magsond. Förmågan att hålla sig kvar

en roterande stav minskade efter två veckor. Vid rnikroskopi sågs testikeldegeneration. I andra

en studie på möss Gilbert and Maurissen 1982, enligt EU, 1997 akrylamid i dricksvattnet

gavs först i en period av 12 dagar. Dosen var 26 mg/kg och dag. Efter en återhämtningsperiod 44 dagar ñck djuren 20 mg/kg och dag i ytterligare 19 dagar. Neurotoxisk påverkan, ut-

genom slag i olika tester, sågs efter 6 8 dagar. Under återhämtningsperioden försvann effekterna.

- Detta mönster upprepades i den andra exponeringsomgången.

I studier katter och hundar har neurologiska effekter, liknande dem

råttor, iakttagits. I en dos-responsstudie katter observerades påverkan gången och tecken bakbensförlamning vid 1 mg/kg och dag sedan katterna exponerats 5 dagar/vecka under ett år McCollister

et al., 1964, enligt EU, 1997. Flera av katterna var dock påverkade av infektioner under försöket och slutsatserna blir därför osäkra.

Fyra makak-apor exponerades för 10 mg akrylamid/kg/dag i fruktjuiceMaurissen et al., 1983, enligt EU, 1997. Ytterligare två apor var kontroller. Behandlingen pågick 5 dagar i veckan. Efter 44 61 dagar avbröts behandlingen då aporna fått symtom förgiftning.

- Aporna undersöktes under återhämtning i 146 dagar. Förgiftningssymtomen bestod bland annat i bakbenssvaghet och minskad spontan aktivitet. I biopsier från perifera nerver såg

man myelindegeneration. Under återhämtningsperioden såg man färre degenerativa förändringar och även regeneration av nervtrådar.

len andra studie på makak-apa Eskin et al., 1985 gavs 7 apor akrylamid 10 mg/kg och dag; två kontroller fanns också i fruktjuice 5 dagar i veckan under 13 veckor, varefter del

en avlivades. Andra avlivades efter 20 30 veckors återhämtningsperid. Man studerade särskilt

synsystemet. I synbanoma såg man tydliga effekter i form av svullna och degenerativt förändrade Även i näthinnan observerades förändringar.

axoner.

Ien tredje studie makak-apa fick tre apor 10 mg/kg och dag 5 dagar i veckan under 6 10

veckor en kontrollapa fanns med i studien Merigan et al., 1982, enligt EU, 1997. Efter fyra veckor förelåg påverkan EEG en tydligt ökad cortikal "evoked potential.

Senare uppvisade aporna en minskad ögonaktivitet. I ett "plock-test" behövde behandlade apor ökad tid. Flertalet förändringar återgick efter olika tider, men minskad ögonaktivitet kvarstod även 90 dagar efter exponeringen. Andra apor exponerades på liknade sätt och även här studerade

man visuell kapacitet. Tecken en nedsatt sådan, och viss återhämtning efter upphörd exponering noterades.

I en fjärde apstudie användes en apa per dosgrupp McCollister et al., 1964. Dosema

var 0,03, 0,1, 0,3, 1,0, 3,0, eller 10 mg/kg och dag. Akrylamid gavs via magsond 5 dagar i

l5 veckan under ett år. I de två högsta dosgruppema sågs neurologisk påverkan,

bland annat minskad knäreflex och pupillreflex.

På kanin har man gjort en dermal toxicitetsstudie. 0,5. eller 50 mg/kg och dag

gavs genom dermal applikation i upp till 12 veckor Drees et al., 1976, enligt EU, 1997. Den högsta dosgruppen exponerades under 7 veckor. De flesta kaniner i denna grupp hade tecken

neurotoxicitet. Symtomen avtog under en 7 veckors återhämtning.

Humanstudier

Dels föreligger ett antal fallrapporter, dels några studier där man studerat varit

grupper som exponerade för akrylamid i sitt arbete. Se EU-dokumentet EU, 1997.

Redan under 1950-talet rapporterades att arbetare som exponerats för akrylamid i den kemiska industrin utvecklat nervskador Spencer Schaumburg 1981. Sedan dess finns det 60

ca sådana fall beskrivna i litteraturen. Bland dessa finns 4 tunnelarbetare som under 1970-talet förgiftades vid användning av akrylamidinnehållande tätningsmedel Kesson et al., 1977.

Sjukdomsbilden kan exemplifieras med en fallbeskrivning av en person som exponerades under åtminstone 6 månader för akrylamid. Exponeringsnivåer och exponeringsvägar är oklara Personen använde visserligen skyddskläder inkluderande handskar och ansiktsmask men ñck ändå symtom i form av hudirritation och svettningar. Andra symtom viktförlust,

var trötthet, aptitlöshet och ostadig gång. Senare tillkom stickningar tingling, oförmåga att använda händerna, försämrat tal, muskelsvaghet, darmingar mm. Smärt-, temperatur- och berörings-känslighet var försämrad distalt armar och ben. Balansförmågan nedsatt.

var Mikroskopiska analyser av nerver visade skador. Två månader efter exponeringen fanns fortfarande tecken skador; efter ett år var symtomen näst intill borta. Andra liknande fallrapporter finns, men exponeringsnivåema är inte kända.

En familj med fem individer blev förgiftad genom dricksvattnet under en månad till följd

av tätning av avloppsledningar med akrylamid i närheten av familjens brunn. Nivån akrylamid

av i vattnet uppmättes vid ett tillfälle till 400 mg/I, men det är oklart om variationer över tid. Hälsoeffektema dominerades av CN S-påverkan. Inom 4 månader förelåg återhämtning.

en Denna studie beskrevs även i föregående kapitel.

I Kina fick 71 akrylamid-exponerade arbetare besvara ett frågeformulär och undersöktes med en rad metoder. 51 kontrollpersoner undersöktes samma sätt. Ett innan undersökningen var halten av akrylamid i luft 5 9 mg/m3,men strax innan undersökningen renoverades

arbetsplatsen och luftnivån sänktes till 0,03 mg/m3.Exponering skedde även via hudkontakt;

man tvättade bl.a. händerna i vatten med 410 mg akrylamid/l. Statistiskt signifikanta effekter registrerades när det gäller hudflagning, domningar i händer och fötter, trötthet, muskelsvaghet, "furnlighet", avmagring, ostadig gång, mm. Resultaten från synundersökningar

var uppenbarligen negativa. Tidssarnbanden beskrivs följande sätt: initiala effekter var hudavflagning och svettning vilket kunde relateras till hudexponering 55 % uppvisade hudavflagning. Muskelsvaghet, donmingar, stickningar m.m. fanns hos 20 % efter 3 10 månaders

- exponering. Nio personer utvecklade trötthet, avmagring, ostadig gång m.m. strax innan

renoveringen av arbetsplatsen. Symtom och neurologiska tester visade tecken perifer neuropati. Efter exponeringen försvann i huvudsak symtomen inom 3 5 månader.

I en annan studie 41 arbetare och 105 åldersmatchade kontroller testades vibrationskänsligheten i fingrar och tår som mått neuropati. Luftkoncentrationen akrylamid 0,2

av var - 1,58 mg/m3och exponeringstiden var 0,5 8 år. Den exponerade gruppen hade signifikant

16 förhöjd vibrationströskel. 24 av de 41 arbetarna hade högre tröskel än kontrollpersonen med högsta tröskeln.

Ien tredje studie följdes 71 exponerade en arbetsplats i Sydafrika Inga kontroller ingick studien. Fem arbetare identiñerades inledningsvis med neuropati. Den värst drabbade hade tecken på lillhjämepåverkan och synpåverkan. Bland dessa fem återhämtningen var ofullständig även efter fem års frihet från exponering. Bland de övriga undersöktes 63 personer. De delades i en grupp 22 st som var mindre exponerad 0,3 mg/m3 och en grupp som var mer exponerad. Iden senare gruppen fanns fyra exponerade för 0.75 som var ca mg/m3.De båda grupperna skilde sig vad beträffar upplevd svaghet, hudavflagning och svettning mm. Skillnaderna var dock relativt små. Ien uppföljning inkluderades 75 arbetare. Exponeringen varierade mellan 0,02 2,39 mg/ m3 m3 nu - medelvärde 0,16 mg/ och man gjorde samma gruppindelning. I båda grupper fanns ett fåtal med försämrad personer beröringskänsla. Ihögexponeringsgruppen fanns symtom hudavtlagning, svettning och som domningar mer frekvent, medan vibrationströsklama inte skilde mellan grupperna

Ien fjärde studie 41 kinesiska arbetare fokuserades sambandet mellan olika biologiska exponeringsmarkörer och neurologiskt index Calleman et al., 1994. Man fann signifikanta samband mellan hemoglobinaddukter och neurologiskt index, i sin tur också korrelerade som med vibrationströskelmämingar. Luftkoncentrationema arbetsplatsen varierade under årstidema men medelvärdena vid olika mättillfällen låg mellan 0,1 10 mg/m3Bergmark - et al., 1993. Utifrån hemoglobinaddukter beräknade att det genomsnittliga man upptaget av akrylamid för en 60-kilos arbetare var 21 mg/dag värdet korrigerat för bestämning senare av avgiftningshastigheten. Data tyder att upptag via huden varit dominerande. De 41 arbetarna var dessutom exponerade för akrylonitril, men denna exponerings effekter neurologiskt index ansågs vara utan betydelse för sambandet.

I en italiensk studie undersöktes fem tunnelarbetare som i början 1970-talet exponerades För akrylarnidmonomer Mapp et al.,1977. Dosema "höga" med upptag via lungor, var magtarrnkanal men framför allt via huden. Hudpåverkan liksom perifera neuropatier förekom hos samtliga. En av de exponerade visade tecken CNS-påverkan med bland påverkat annat fargseende och balansfunktion. Effekterna kvarstod delvis efter 4 månader, men efter ett hade samtliga symtom försvunnit C. Mapp, personligt meddelande.

Sammanfattning

Djurstudier med långtidsexponering visar att såväl katter, hundar och drabgnagare som apor bas av toxicitet vid rimligt likartade doser. Intag via mag-tarrnkanal eller hudupptag ger likartade symtom. De mest uttömmande studierna har gjorts råttor och dessa djur får tecken på toxicitet mikroskopiska nervförändringar vid 1 mg/kg och dag inte vid 0,2 0,5 men mg/kg och dag. Detta framstår som den kritiska effekten vid dessa förhållanden. Andra toxiska effekter var skelettmuskelatroñ, testikelatrofr och minskad mängd röda blodkroppar. Hos apor studerades framför allt påverkan Vid 10 mg/kg och dag observerades synen. tydlig påverkan som åtminstone delvis återställdes under den studerade perioden efter exponering.

Humanstudiema belyser tydligt akrylarnidens neurotoxikologiska potential inklusive hudeffektema. Exponeringsvägama och doserna är dock ofullständigt karakteriserade. Något dos-effekt- eller dos-respons-samband i konventionell mening kan upprättas. I studien av Calleman et al. 1994 påvisades ett samband mellan hemoglobinaddukter och grad av neurotoxisk påverkan vid ett genomsnittligt upptag 0,35 mg/kg och dag. Sambandet av mellan luftkoncentration och hemoglobinaddukter visade att upptag via huden väsentligt. var Hudeffektema tycks komma tidigast vid upprepad exponering.

Vad avser neurotoxicitet finns hög grad av samstéimmighet mellan human- och djur-studier. Så t.ex. har synpåverkan registrerats hos apor och i något enstaka fall när det gäller människa. I apstudie har inte full reversibilitet påvisats, ens lång tid efter exponeringen. I en av

en humanstudiema kunde heller full reversibilitet påvisas hos de värst drabbade.

Genotoxiska effekter av akrylamid och glycidamid

Till den största delen är följande redogörelse baserad sammanfattning akrylamidens

en av genotoxiska effekter publicerad av Dearfleld et al. 1995. Redogörelsen har kompletterats med det fåtal studier inom området som publicerats

senare.

DNA-skada, DNA-bindning och reparation

Akrylamid orsakar DNA-skador

både in vitro och in vivo Dessa skador orsakar induktion av. DNA-reparationssyntes unscheduled DNA syntes, UDS. Positiva resultat har erhållits i studier med primära hepatocyter leverceller från råtta, humana epitelceller samt sperrnatocyter från råtta, vilket indikerar att skador hade orsakats som krävde DNA-reparation. I in

en vivo-studie möss gav koncentrationen 7,8 mg/kg kroppsvikt viss ökning UDS.

en av Akrylamid var mer toxiskt för celler från en reparationsdefekt stam rec Bacillus subtilis,

av än för celler från en stam med fungerande reparation rec".

DNA-addukter total inbindning observerades både i lever och i testiklar hos akrylamidexponerade möss. Adduktbildningen var fördröjd fyra till sex timmar i testiklama jämfört med levern där maximal DNA-bindning erhölls en till två timmar efter behandling med kon-

en centration av 46 mg/kg kroppsvikt.

Den huvudsakliga DNA-addukten bildades vid exponering möss för C-märkt

som av akrylamid var N-72-karbamoyl-2-hydroxyetylguanin Segerbäck et al., 1995. Detta talar för

att glycidarniden är den DNA-bindande substansen vid akrylamidexponering in vivo. Glycidamjd orsakade UDS vid test i primära hepatocyter från råtta och humana epitelceller i

samt sperrnatider från möss Generoso et al., 1996.

Genmutationer

Akrylamid har genomgående uppvisat negativa resultat i bakterietester med eller tillsats

utan av metaboliserande system.

Mutationstester vitro med däggdjursceller har i vissa fall visat mutagen aktivitet medan andra tester har varit negativa. De positiva fynden i lokus i lyrnfomceller från har före-

mus slagits kunna förklaras av kromosomaberrationer och inte nödvändigtvis tyda punktmutationer Moore et al., 1987, enligt Dearfleld et al., 1995.

I tester av akrylarnidens mutagenicitet i bananfluga, Drosøphila melanogaster, har både

somatiska mutationer mutationer i kroppsceller och könsbundna ärftliga recessiva mutationer identifierats. Resultaten från bananflugetestema indikerar att akrylamid eller reaktiv

en metabolit av akrylamid kan inducera punktrnutationer in vivo.

In vivo-studier utförda med flera musstamrnar har också visat att akrylamid kan inducera

genmutationer både i kroppsceller och könsceller. En effekt upptäcktes med

svag transgena möss

Muta° Mouse

där mutationer i LacZ-genen studeras Krebs och Favor, 1997. Ien studie av inducerade pälsfläckar mouse spot test liksom i en studie av ärftliga morfologiska effekter specific-locus test erhölls positiva resultat som tyder på punktmutationer, också till

men som en viss del kan förklaras av större deletioner, förlust hela kromosomer eller somatisk

av rekombination omfördelning av kromosommaterialet. Ien studie Ehling och Neuhäuser-

av Klaus 1992 erhölls effekter premeiotiska celler spennatogonier

vid en engångsexponering för en koncentration av 100 mg/kg. Den signifikanta ökningen

av mutationer i dessa stamceller är av stor betydelse för bedömningen av genetisk risk eftersom

19 genetiska skador i starnceller kommer att replikeras med varje celldelning under

sperrnatogenesen och därigenom utgöra en risk under hela den reproduktiva åldern.

Glycidarnid inducerar punktmutationer i bakterier och även punktmutationer i tk-locus i lymfomccller från mus utan tillsats av metaboliserande system.

strukturella kromosomaberrationer Akrylamid har i ett stort antal studier med odlade däggdjursceller rapporterats inducera kromosomala förändringar i form av kromatidgaps, kromatidbrott och kromatidutbyten. Det är framför allt celler från kinesisk hamster V79-celler som har använts i dessa studier. Påverkan celldelningen har påvisats i form av polyploida celler celler med minst fördubblad kromosomuppsättning och celler med störd mitos. Denna påverkan

har visats vara koncentrationsberoende och observerades i V79-celler redan vid koncentrationen 0,0l mg/ml. Blockering av celldelningen i metafas samt störningar av kärnspolen och felfördelning

av enskilda kromosomer har observerats. Akrylamid är således ett potent celldelningsstörande ämne genom sin effekt kämspolen.

Ett flertal in vivo studier, mestadels utförda möss, har visat att akrylamid inducerar kromosomaberrationer i könsceller. Akrylamid antogs först vara specifikt verkande könscellema men man har kommit fram till att effekterna är specifika för könsceller utan att dessa celler är mer känsliga vid akrylarnidbehandling in vivo. Kromosomskador i form av systerkromatidutbyten har således påvisats i celler från mjälten från exponerade möss och mikrokämor i benmärgsceller har observerats i flera studier samt även i perifera blodceller i en studie.

De flesta stadier i spermatogenesen bildning av sperrnatozoer spermier från differentierande spermatogonier över sperrnatocyter och spermatider har visats vara känsliga for akrylarnidens genotoxiska effekter. Kromosomaberrationer har dock inte upptäckts ide tidigaste stadiema sperrnatogonier till skillnad från genmutationer se tidigare avsnitt. Aberrationeri spermatocyter och mikrokämor i sperrnatider har påvisats vid injektion av akrylamid i koncentrationer från 50 mg/kg och högre. I dessa mikrokämtester sperrnatider från möss och råttor har konstaterats att akrylamid orsakar mikrokärnor främst i primära i

spermatocyter premeiotiska faser av celldelningen G1 till S. Den kromosomskadande effekten i tidiga stadier av spermatogenesen som påvisats i form av mikrokämor är emellertid svag jämfört med effekten senare stadier.

Andra testmetoder som använts för att påvisa ärftliga förändringar, exempelvis

som dominanta letalmutationer i mus, pekar sperrnatider/tidiga sperrnatozoer de

sena som primärt känsliga stadiema. Alla dominanta letalmutationstester som har utförts råttor och möss har demonstrerat en effekt av akrylamid i form av ökad tidig fosterdödlighet efter behandling av hanarna se Dearfield et al., 1995 samt EU, 1977. Samtliga använda administreringssätt har resulterat i positivt utslag. Den lägsta koncentrationen, givit

som dominanta letalmutationer har observerats vid administrering via dricksvattnet av 6 mg/kg och dag under 20 veckor. Sena stadier i spermatogenesen sena spermatider/tidiga sperrnatozoer var mest känsliga för dominanta letalmutationer. Behandling av mushanar har tvåi studier observerats ge kromosomaberrationer som kunde detekteras i en-cellstadiet zygoten

av avkomman. Ökad förekomst genetiskt överförda kromosomförändringar i form s.k.

av av translokationer har observerats i tre studier Shelby et al., 1987; Adler, 1990; Adler et al, 1994, enligt Dearfield et al., 1995. Translokationsstudiema har använts för att uppskatta risken för ärftliga mutationer hos människa, då en koncentrationsberoende ökning antalet

av translokationer observerades i dessa tre studier. Ärftliga mutationer kan orsaka nedsatt fertilitet, missbildningar och genetiskt överförbara sjukdomar.

20 Aneuploidi onormalt antal kromosomer har inte säkert påvisats efter behandling med akrylamid Gasser och Adler, 1996 trots att vissa tidigare studier visade

uppkomst av polyploida celler vitro.

Glycidarnid har observerats inducera dominanta letalmutationer och genetiskt överförda translokationer i hanmöss Generoso et al., 1996.

Verkningsmekanismer

Reaktion med proteiner och mutationer i spennier sena stadier

Akrylamidens primära biologiska effekter utövas via bindning till proteiner. Reaktionen sker med tiol-grupper t.ex. i glutation, vilket minskar den intracellulära halten akrylamid och

av därmed också risken för alkylering av DNA. Akrylamid reagerar också starkt med tiol-grupper i protamin, ett låg-molekylärt basiskt protein, som ersätter histonproteiner i kromosomema under senare stadier av spermatogenesen hos de flesta däggdjur. Protarninet tycks alkyleras direkt genom bindning av cystein till akrylarnidens dubbelbindning. I senasperrnatider och tidiga än 99 % all radioaktivitet, injicerats i form C-

sperrnatozoer var mer av som av akrylarnid, associerat med protaminet. Spermietoxicitet via protarninalkylering och känsligheten tör ärftliga mutationer och DNA-strängbrott sammanfaller och det ärjust de stadiema

sena som är mest känsliga för akrylamid. En mekanistisk förklaring till akrylamidens genotoxicitet har framförts av Segaet al. 1989 enligt Dearñeld et al., 1995 att direkt bind-

som anger en ning av akrylamid till tiol-grupper i protamin i sena stadier i spermatogenesen stör kondenseringen av kromatinet varvid DNA-brott uppstår och dominanta mutationer induceras. Även glycidarnid binder till tiol-grupper i proteiner och till glutation. Därför kan troligen del

en av effekterna som kan hänföras till interaktioner med proteiner bero akrylamid och del på

en bildad glycidamid.

Reaktion med DNA i känsceller och i kroppsceller DNA-alkyleringen beror sannolikt till största delen den bildade glycidamiden och därför

av förklaras genmutationer i premeiotiska celler troligen helt av glycidamid. Denna slutsats stöds av resultat från tester av glycidarnid i hanmöss, där dominanta letaler, ärftligt överförda translokationer samt ökad reparationssyntes av DN A UDS rapporterades Generoso et al., 1996.

Glycidarnid orsakar också reparationssyntes av DNA i kroppsceller t.ex. hepatocyter och

som epitelceller samt punktmutationer i bakterier och odlade musceller. Denna information talar för att akrylamid är potentiellt cancerfrarnkallande, via bildning glycidarnid,

av genom en initierande verkningsmekanism. Denna hypotes har bekräftats i studier av hudtumörer möss Bull et al., l984a och l984b, enligt EU, 1997. Akrylarnidbehandlingen ledde i dessa försök till en dosberoende ökning av antalet hudtumörer vid alla exponeringssätt enbart

men om exponeringen för akrylamid åtföljdes av behandling med tumörpromotom TPA.

Sammanfattning

Det finns en ansenlig mängd information tillgänglig om effekter av akrylamid

arvsmassan. Undersökningarna är utförda med ett stort antal väletablerade testmetoder, med ett antal olika testorganismer och de täcker olika möjliga genotoxiska verkningsmekanismer. En genotoxisk verkan har säkerställts både vitro och in vivo och effekter har iakttagits både i kroppsceller och i könsceller.

Tabell Kritiska genotoxiska effekter avakrylamid in viva.

Metod Djurslag och Lägsta Referens

administrerings- effektiva dos enligt Dearfield et al., 1995

sätt och EU, 1997

DNA-skada, DNA-bindning och reparation UDS mus, 7.8 125 mg/kg Segaet al., 1990

könsceller dos-responssamband,

fördröjd effekt Genmutationer Spot test, pälstläckar mus, 50 mg/kg Neuhäuser-Klaus könsceller and Schmahl, 1989

strukturella kromosomaberrationer och dominanta letalmutationer Mikrokämor mus, 50 mg/kg Adler et a.l.,1988 benmärg

Dominanta mus, via 6 mg/kg och dag 20 veckor Bishop et al., 1991 letalmutationer dricksvattnet könsceller

Effekter på könsceller

Akrylamid har visats orsaka ärftliga genetiska skador via två mekanismer:

Bindning av akrylamid och glycidamid till ett speciellt protein protamin som förekommer i sena stadier i spermiebildningen. Enzymatisk omvandling till glycidamid som är DNA-skadande.

Sena stadier i sperrniebildningen är särskilt känsliga för akrylamid

och protaminaddukter, som kan bero både akrylamid och glycidamid, kan därför troligen förklara den i djurförsök observerade uppkomsten av dominanta letalmutationer och ärftliga translokationer. Det är troligt att dessa effekter kan uppstå också i mänskliga spennier. Mutationer i stadier

sena av ispermiebildningen ger dock konsekvenser bara under den relativt korta tid de exponerade

som sperrniema lever.

Inducerade genmutationer i stamceller spennatogonier, som tycks orsakas av glycidamid

ger däremot bestående konsekvenser fortplantningen eftersom dessa celler delar sig och kan leda till bildning av mutationsbärande spemtier under hela den resterande reproduktiva perioden.

Eflekter på kroppsceller

DNA-skador som orsakas av den reaktiva metaboliten glycidamid utgör en potentiell

cancerrisk.

Cancer

Djurstudier

De tyngst vägande djurstudiema när det gäller cancer är två Z-års-cancertest med råttor F344. Både hanar och honor användes. Gruppstorlekama varierade från 50 djur och uppåt. Akrylamid administrerades genom dricksvattnet. I båda studierna observerade ökningar

man av flera tumör-typer. Resultaten beskrivs i huvudsak i tabell Utöver vad framgår

som av tabell 2 kan nämnas att i studie l Johnson et al., 1984, 1986, seEU, 1997 gjordes interimsslakt i avsikt att följa utvecklingen av neurologiska effekter vid sidan

av tumöruppkomst se kapitlet om neurotoxicitet. Viss viktnedgång förelåg i högdosgmppema. En viss ökad dödlighet noterades efter 21 månader. studie 2 Friedman et al., 1995, EU,

se 1997 användes olika doser för hanar och honor. De tre högsta doserna for hanarna

var desamma som i studie d.v.s. 0,1, 0,5 och 2,0 mg/kg och dag. För honor användes i stället 1,0 och 3,0 mg/kg och dag de två högsta doserna. Även i denna studie noterades viss

som viktnedgång hos båda könen. En viss ökad dödlighet bland hanarna förelåg också. Sammantaget för de två studierna gäller att viktpåverkan är ett tecken att använt för

man låga doser.

Som framgår av tabellen är resultaten av de två studierna relativt samstämmiga I studie 2

togs inga preparat till vara från munhåla varför osäkerhet råder utfallet papillom Fyndet

om av av en statistiskt ökad förekomst av tumörer i livmoder i studie men i studie kan

vara slumpmässigt. I bedömningar av dessa studier framhålls att flera av tumörtypema t.ex. de i sköldkörteln och de i testiklamas mesotel i och för sig kan förklaras av hormonella störningar, men att akrylarnids genotoxicitet också är av betydelse vid bedömningen EU, 1997. Det framhålls också att de behandlingsrelaterade tumörema i huvudsak drabbat djur i den grupp som fått högsta dosen och att ökningen av antalet tumörbärande djur varit relativt ringa MAK, 1991. I tabell 2 har alla tumörer i centrala nervsystemet sammanförts och så sätt uppnås statistisk signifikans. Lokalisationen kan sägas vara av speciellt intresse därför

att den är relativt ovanlig i olika kontroller och därför att nervvävnad är målorgan för akrylamids toxicitet.

Vid sidan av de två 2-års-cancertestema har två korttidscancertest utförts. Iden första

användes känsliga möss och akrylamid administrerades så kallad initiator. Akrylamid

som gavs antingen via sondmatning, i.p. injektioner eller hudapplikation. Efter 20 veckors promotorbehandling fick djuren tumörer, som ett dosberoende sätt kunde relateras till akrylamidbehandlingen och som var oberoende av administrationsväg. Detta test kan tas tecken

som ett att akrylamid kan verka via genotoxiska mekanismer. Idet

andra försöket användes möss som lätt får lungtumörer. Även i detta test fick lungadenom i relation till akrylamiddosen.

man Dessa resultat är av mindre vikt än resultaten av två-årstestema för kvantitativ riskbedömning.

23 Tabell 2. Utfall antal tumörbärande djur Z-års-cancertest råttor fått

av som akrylamid i dricksvattnet data tagna från IARC, 1994 och MAK, 1991.

Studie honor ca 60djur i varje grupp

Akrylamid ;mg/kg och dag	0 0.01 0.1 0.5 2.0
CNS-tumörer inkl. förstad.	l	2	1	1 9
Munhålepapillom	0	3	2	l	7‘
Livmodercancer	1	2	1	0 5
Sköldkörteltumörer	l	O	l	l	5
Bröstkörteltumörer	10 11 9			19 23
Hypofysadenom	25 30 32 27 32

Studie hanar ca 60 djur i varje grupp

Algylamid mglkg och dag	0 0.01 0 l 0.5 2.0
Sköldkörteladenom	l	0	2	l 7
Testikelmesoteliom	3	0	7 l l 10
Phaeochromocytom binjure	3	7	7	5 10

Studie honor

Antal djur	50 50 100 100
Akrylamid mg/kz och dag	0	0	1.0 3,0
CNS-tum‘rer	0	0	2	3
Bröstkörtelcancer	2	0	2	4
Bröstkörtelñbrom	5	4 20 26
Sköldkörteltumörer	l	1 10 23

Studie hanar

Antal djur	102 102 204 102 75
gglamid mg/k2 och dag	0	0 0,1 0.5 2.0
CNS-tumörer	1	0	1	0 3
Testikelmesoteliom	4	4	9	8 13
Sköldkörteltumörer	3	3	12 4 18

signifikant skild från kontrollgmppen

Epidemiologi Det föreligger två epidemiologiska studier där samband mellan akrylarnidexponering och dödlighet i cancer hos människa undersökts. l båda fallen är det fråga retrospektiva kohon-

om studier, baserade personer med yrkesmässig exponering. Båda studierna har studerat dödlighet med en inriktning mot cancennortalitet.

Den största av de två studierna utgick från anställda vid tre fabriker i USA och i

en Nederländerna Collins et al., 1989, enligt EU, 1997. Totalt ingick knappt 9000 anställda i studien. Baserat exponeringsdata från 1977 8-h TWA, d.v.s. S-timmars tidsvägda medelvärden uppskattades omkring 25 % av de anställda ha exponeringsnivåer över 0,001 mg/m3år kumulerad exponering och av dessa hade omkring 50 % värden över 0,3 mg/m3-fir.Data analyserades både med avseende total dödlighet och orsaksspeciñk dödlighet och för olika exponeringsnivåer. Inte i något fall förelåg någon statistiskt signifikant överdödlighet. För alla dödsorsaker sammantaget observerades 33 dödsfall mot 44 förväntade beräknat utifrån den allmänna befolkningen för 0,001 0,03 mg/m3-ér,97 mot 97 för 0,03 0,3 mg/m3-år

- - och 169 mot 158 för 0,3 mg/m3-ér.Bland enskilda dödsorsaker observerades

en viss överrisk för pancreascancer, men inte större än att den skulle kunna förklaras med slumpvariationer. För samtliga individer med exponering 0,1 mg/m3-år

observerades således 8 dödsfall i pankreascancer vilket motsvarar ett SMR2,03 95 % konñdensintervall: 0,87 4,00.

24 Den andra studien är avsevärt mindre och utgick från

knappt 400 fabriksarbetare med potentiell exponering för akrylamid Sobel et al., 1986, enligt EU, 1997. Också i denna studie förelåg 8-h TWA exponeringsskattningar. Nivåema låg generellt något lägre än i den tidigare större studien. Totalt observerades 29 dödsfall mot 38 förväntade. För all observerades

cancer 11 fall mot 7,9 förväntade, för cancer i matsmältningskanalen 4 mot 1,9 och för i luft-

cancer vägarna 4 mot 2,9. Även det föreligger viss överdödlighet för

om en vissa cancerformer i denna kohort kan inga slutsatser dras grund av den slumpmässiga osäkerheten följer

som på den begränsade materialstorleken.

Sammanfattning

Akrylamid har visats vara carcinogen i djurförsök. Tumörlokalisationen antyder att många

av tumörerna kan ses som ett resultat av hormonell påverkan. Data kan tolkas såatt akrylamid är en relativt svag carcinogen i den meningen att den ger relativt svaga men signifikanta tumöreffekter först i toxiska eller nära toxiska doser, som i och for sig kan ha linjär dos-

en responskurva, men den svaga carcinogena effekten ger signifikant utslag först i de högsta doserna Iden senast utförda riskbedömningen EU, 1997, sid 147 148 framhålls det är

- att tänkbart att det finns trösklar för akrylamids genotoxiska effekt, att tillgängliga data

men tillåter att dessa definieras. Man kan därför inte bortse ifrån en viss risk for carcinogen effekt vid låga doser för människa.

Det finns mycket lite information om samband mellan akrylarnidexponering och cancersjuklighet hos människa och de två tillgängliga studierna tillåter inte några säkra slutsatser.

Reproduktionstoxicitet

Fertilitet I en en-generationsstudie exponerades Long-Evans råttor för akrylamid via dricksvattnet Zenick et al., 1986 enligt EU, 1997. Halten i vattnet var 50, 100 och 200 vilket för

ppm hanar motsvarar ett dagligt intag 8 och 10 mg/kg och för honor 10 och 15 mg/kg. Exponeringen varade i 10 veckor. Hanar i högdosgruppen uppvisade kroppsviktrrrinskning, bakbensförlarnningar och sänkt Vattenförbrukning efter 5 till 6 veckor. Symtomen så

var grava att djuren i gruppen avlivades. Hanama i 4 mg/kg gruppen visade symtom bakbensförlamning efter 8 veckors exponering. Hos honorna förekom bakbensförlamningar bland de djur som exponerats för 10 mg/kg och dag. Kroppsviktökningen var sänkt i alla exponerade grupper. Efter 9 veckors exponering var spermieantalet sänkt med 67 % hos de djur

som exponerats för 8 mg/kg och dag. Andelen honor som blev dräktiga när de parats med hanar från 8 mg/kg-gruppen var 33 % vilket var lägre än kontrollgmppens 79 %. Det även

var en högre andel post-implantations-förluster tidig fosterdöd i 8 mg/kg-gruppen 32 % jämfört med kontrollgruppen 8 %. Ungarna till honor som exponerats för 5 och 10 mg/kg och dag vägde mindre vid födseln än i kontrollgmppen.

Akrylamids effekter reproduktionen testades även i en två-generationsstudie F344-råttor T et al., 1987 enligt EU, 1997. Råttoma exponerades for akrylamid via dricksvattnet och doserna var 0,5, 2 och 5 mg/kg och dag. Exponeringen påbörjades 10 veckor innan parningen och fortsatte kontinuerligt tills studien avslutades. I första F0 och andra generationen F 1 uppvisade råttorna neurotoxiska effekter såsom förlamnings-symtom i bakbenen och hållningsförändringar "head tilting" i högdosgruppen. En minskad viktökning noterades också i högdosgruppen F0. I högdosgruppen var antalet implantationer och antal levande ungar minskad jämfört med kontrollgruppen. Dessa effekter fanns både i F0 och Fl. I ett deltest där behandlade hanar parades med obehandlade honor var också antalet implantationer reducerat och antalet resorptioner var ökat. Den histologiska undersökningen visade milda förändringar av tibia- och ischias-nerven hos hanar i F1.

I ett test Long Evans råttor inducerade en daglig dos 15 mg/kg eller mer under 5 dagar en reducerad fertilitet hos hanarna Sublet et al., 1989 enligt EU, 1997. Effekterna

som noterades var sänkt andel spermie-positiva honor efter parning och minskad andel dräktiga honor. Ett ökat antal resorptioner av foster och ett minskat antal ungar i kullen noterades. Hanama i studien visade tecken på neuropati hos djur som varit exponerade för 30 mg/kg och dag eller mer. Symtomen som angavs var svaghet i bakbenen, ostadiga rörelser och slöhet.

I en flergenerationsstudie möss Swiss exponerades djuren för lO eller 30

ppm akrylamid i dricksvattnet vilket motsvarar 0,7, 3 och 9 mg/kg och dag NTP 1993, Chapin et al., 1995 enligt EU, 1997. Studien visade inte någon påverkan fertiliteten hos de exponerade mössen. Däremot påverkades antalet ungar som föddes i högdosgruppen. Mössen i högdosgruppen ökade mindre i vikt i andra generationen F1 än i kontrollgruppen. Idenna grupp var greppstyrkan reducerad vilket kan antyda en neurotoxisk påverkan. I övrigt noterades inga synliga tecken på neurotoxicitet. Det var ingen ökning missbildningar i

av exponerade grupper.

I en annan studie möss ddY parades behandlade djur med obehandlade Sakamoto och Hashimoto 1986 enligt EU, 1997. Djuren exponerades via dricksvattnet O, 21, 42, 64 eller 85 ug/ml och det dagliga intaget var ungefär 9 och 12 mg/kg. Hälften de parade

av honorna avlivades dag 13 av dräktighetperioden medan Övriga honor fick föda sina kullar som sen följdes i 4 veckor. Djuren i högdosgruppen uppvisade neurotoxiska symtom såsom förlamning av bakbenen. Hanama i högdosgruppen uppvisade sänkt fertilitet när de parades

9-18-0847

26 med oexponerade honor. Antalet levande foster var också sänkt i högdosgruppen i den

samt näst högsta dosgruppen. Hanarna i högdosgruppen hade

en något sänkt testikelvikt, sänkt antal spermier i epididyrnis och en ökad andel med onormala spermier.

Missbildningar

Akrylamid administrerades från dag 6 till 20 av dräktighets-perioden till Sprague-Dawley råttor Sleet et al., 1988, Field et al., 1990 enligt EU, 1997. Dosema

var 2,5, 7,5 och 15 mg/kg. På dag tjugo avlivades honorna och fostren undersöktes. I de två högsta dosgrupperna var viktökningen reducerad. Inga effekter exponeringen viabilitet, tillväxt eller

av missbildningar observerades. Det förekom viss ökning rudimentära revben och

en av extra liknande förändringar.

I ett experiment där man studerade den neonatala utvecklingen exponerades Sprague-Dawley råttor honor för akrylamid från dag 6 dräktigheten till dess 10 dagar

av att ungarna var gamla W isae et al., 1995 enligt EU, 1997. Testsubstansen peroralt och den dagliga dosen

gavs var

10, 15 och 20 mg/kg. Tecken på matemell toxicitet förekom i de tre högsta dosgrupperna. Råttorna i dessagrupper hade sänkt kroppsviktsökning. I de två högsta dosgrupperna visade moderdjuren tecken paralys förlamning av bakbenen. I de två högsta dosgrupperna minskade antalet levande födda ungar och antalet dog under digivnings-perioden ökade.

som Inga synliga missbildningar noterades. Inga synliga vävnadsförändringar i hjärnan, ryggrnärg eller i perifera nerver påvisades. Det var ingen påverkan motoriska aktivitet.

ungarnas heller var det någon skillnad mellan grupperna i test där undersökte nrinnesfunktionen

man "passive avoidance test". Däremot reagerade moderdjuren och ungarna i 15 mg/kg

gruppen sämre för ljud "auditory startle habituation".

I en studie Porton-råttor exponerades dräktiga råttor för akrylamid via födan

under dag 1 till 20 av dräktighetsperioden Ewards 1976 enligt EU, 1997. Halten i födan

motsvarade ett dagligt intag av ungefär 15 och 30 mg/kg. I de två exponerade visade djuren

grupperna tecken på bakbens-paralys. Högdos gruppen hade sänkt födointag och kroppsviktsökning. Inga effekter fosterutvecklingen noterades.

Effekter av akrylamid-exponering under foster-utvecklingen studerades möss Swiss Price et al., 1988, Field et al., 1990 enligt EU, 1997. Djuren administrerades 15 eller 45 mg/kg och dag peroralt under dag 6 till 17 av dräktigheten. Ihögdosgruppen uppvisade moderdjuren bakbensparalys och i de två högsta dosgrupperna var kroppsviktsökningen reducerad. Fostervikten var sänkt i högdosgruppen. Hos de exponerade fostren fanns

det en viss ökning av antalet revben. Ingen ökning missbildningar förekom i denna studie.

Andra studier

Effekter på noradrenalin, dopamin och 5-hydroxytryptarnin

i hjärnan hos ungar som exponerats via modersmjölken undersöktes på Wistar råttor Husain et al., 1987 enligt EU, 1997. Moderdjuret administrerades peroralt 25 mg akrylamid/kg och dag från dag 1till och med dag 21 efter kullens födelse. Mätningarna av arniner i hjärnan gjordes vid flera tillfällen och den sista gjordes när avkomman var 90 dagar. Hos de exponerade djuren halten

var av arninema sänkt jämfört med den oexponerade kontrollgruppen. Effekten var tydligast under de första 30 dagarna efter födseln. Effekten kan vara en sekundär effekt allmän toxicitet hos

av moderdjuren. len liknande studie som den ovan uppvisade moderdjuren tydliga tecken på toxiska effekter såsom bakbensparalys, motoriska ryckningar och darrningar samt uttorkning.

Sammanfattning

Symtom som förekommit i vissa högdoserade är bakbensparalys

grupper och sänkt kroppsvikt som är generella toxiska symtom och inte direkt kopplade till reproduktionen.

Hos hanar exponerade för

har antalet spermier i vissa försök varit sänkt och även fertiliteten har varit minskad. Aven en ökad incidens onormala spermier förekom hos hanar

av exponerade för akrylamid.

Ökad incidens av tidig fosterdöd postimplantationsförlust har noterats i flera försök. Effekten kan ha berott uppkomsten av ärftliga kromosomskador hos exponerade hanar, s.k. dominant letal effekt. Se sektionen om genotoxicitet.

De högsta doser som givit upphov till effekter NOEL med avseende på fertilitet, viktpåverkan och neurotoxicitet varierar mellan 5 och 9 mg/kg och dag. NOEL med avseende på tidig fosterdöd var 2 mg/kg och dag.

Exponering för akrylamid hari redovisade försök inte gett upphov till missbildningar i fostren. När toxicitet hos moderdjuret förelåg har en viss ökning av incidensen rudimentära

av extra revben förekommit.

Hälsoeffekter av

N-metylolakrylamid -

Litteraturdata

Kemisk-fysikaliska data

CAS-nummer 924-42-5

synonym-namn N-hydroxymethyl-2-propenamid

N-hydroxymethybakrylamid

N-Metanolakrylamid

Monometylolakrylamid

Strukturformel

H o

H°

H N

JKlL| H

H H

Kemisk formel C41-I7N02 Molekylvikt 101,1 Smältpunkt 74 75 °C

- Kokpunkt Bryts ned innan kokpunkten näs Fördelningskoeff log Kow -l,25 Löslighet Vatten: 188-213 g/100ml

Metanol:	149
Etanol 90 %	116
Isopropanol	53
Butanol	42
stabilitet Stabiliteten är beroende på

syrenjvâ, kontaminanter, förvaxingstemperatur och pH. Vid upphettning i en sur miljö polymeriseras metylolakrylamid snabbt. Vid höga pHvärden kan metylolakrylamid sönderdelas till akrylamid och formaldehyd.

H°H‘5¢H°:áx i

JH/HH ,H

HW;yhJ+HH

Jämviktsreaktion mellan metylolakrylamid, akrylamid och formaldehyd.

Djurstudier

Upptag, metabolism, utsöndring Inga uppgifter om upptag från hud eller från mag-tarmkanalen finns. Efter intravenös administrering till råttor fördelar sig metylolakrylarniden snabbt i hela kropps-volymen av vatten Edwards 1975. I råtta är halveringstiden i blod cirka 1,5 timmar. Metylol-akrylamid bryts endast långsamt ned till akrylamid in vivo eller in vitro. Metylolakrylamid kan reagera med glutation eller proteiner som innehåller svavel eller andra nukleofiler. Reaktions-hastigheten är ungefär densamma som den för akrylamid.

Akuttoxicitet Oralt LD5o är 420 mg/kg i mus och 474 mg/kg i råtta NTP 1991. Intraperitonealt LD5o i råtta är högre 563 mg/kg. Det finns inga uppgifter om symtom eller om skillnader mellan könen.

Hudirritation, sensibilisering Enligt NTP 1991 är metylolakrylamid irriterande. Iövrigt saknas uppgifter.

Neurotoxicitet I subkroniska studier råttor och möss undersöktes några neurotoxikologiska parametrar Bucher et a.l., 1990, NTP 1991. Djuren administrerades peroralt 5 gånger per vecka. Metylolakrylamiden var löst i vatten. Administreringen gjordes under 13 veckor och doserna var 12,5, 25, 50, 100 och 200 mg/kg och dag.

Vid en dos av 50 mg/kg och dag eller mer visade råttor rubbningar i koordinationen av bakbenen som fortskred till motorisk förlamning. I gruppen som fick 50 mg/kg började störningarna i motoriken synas under vecka 8 av studien och vid vecka 11 hade den utvecklats till förlamning av bakbenen. Vid dosen 12,5 och 25 mg/kg fick råttorna sänkt grepp-styrka i framtassar och baktassar. Effekten var tydligare vid 13 veckor jämfört med 6 veckor. Hanarna var mer känsliga än honorna som visade en statistiskt säkerställd sänkning vid en dos av 50 mg/kg. Vid tretton veckor var grepp-styrkan mellan 13 och 28 % av kontrollvärdena i 100 mg/kg gruppen-

Bland råttor som administrerats 50 och 100 mg/kg sågs vid den histologiska undersökningen en degeneration av nerv-axonens filament och myelinskidan. En tendens till ökning sågs även i gruppen som fick 25 mg/kg. Skadorna var lokaliserade till såväl hjärnan, ryggmärgen som perifera nerver. Skadorna hjärnan sågs bara i den högsta dosgruppen och bestod av multifocal nekros av små neuroner i det granulära cell-lagret i lillhjäman. I ryggmärgen sågs axonal degeneration bestående av olika förändringar av nervemas myelinlager.

Mössen visade sänkt greppstyrka i fram- och baktassar i doser från 25 mg/kg och dag. Det fanns även en tendens till sänkt styrka i lågdosgruppen. Hos honorna i gruppen var den minskade greppstyrkan i framtassar-na statistiskt signifikant vid 13 veckor vid denna dosnivå. I gruppen som fick 100 mg/kg var sänkningen mellan 47 och 92 % av kontrollvärdet. Vid denna dosnivå var den motoriska kapaciteten sänkt hos båda könen när de testades "rotarod". Inga histologiska förändringar nervceller noterades hos mössen.

Sänkt grepp-styrka hos möss har noterades i en flergenerationsstudie Chapin et al., 1995. Mätningarna av greppstyrkan i fram- och baktassar gjordes vid flera tillfällen under studien.

30 Djuren var exponerade via dricksvattnet. I de högexponerade

djuren 50 och 100 mg/kg och dag minskade greppstyrkan i tassarna från vecka 0 till vecka 15. NOEL i studien ungefär

var 15 mg/kg och dag.

Metylolakrylamids neurotoxikologiska

egenskaper har demonstreras in vitro T anii och Hashimoto 1991. Tillväxten av ganglie-celler tagna från rått-foster mättes för flera olika akrylamid-derivat och metylolakrylamid hade potens akrylamid. Toxiciteten

samma som av de olika derivaten var korrelerad till hur benägna de till att med glutation.

var reagera

Subkroniska studier

Råttor F344/N och möss B6C3F1 exponerades för metylolakrylamid i doser mellan 25 och 400 mg/kg och dag NTP 1991. Doseringen gjordes

genom sondmatning 5 dagar i veckan under 16 dagar. Testsubstansen var löst i vatten. Studien var en förstudie till 90-dagars-

en studie. Alla råttor i högdosgruppen dog inom 4 dagar. Över hälften dog bland de

som fått 200 mg/kg. Symtomen som noterades var koordinationsrubbningar, muskel-darming och hyperin-itabilitet. Sänkt kroppsvikt noterades i grupper som fått 200 och 100 mg/kg och dag. Histologiska förändringar i luftvägar hyperplasi, dysplasi, lever centrilobulär nekros, mjälte minskning av lymfatiska celler och nerver myelindegeneration noterades. I högdosgruppen sågs även blodstockning i levern och hjärtmuskeldegeneration. Nästan alla mössen i högdosgruppen dog inom två dagar. Koordinationsrubbningar noterades i de två högsta dosgruppema 200 och 400 mg/kg och dag.

I 90-dagars-studien exponerades råttor F344/N och möss B6C3F 1 for metylolakrylarnid i doser mellan 12,5 och 200 mg/kg och dag genom sondmaming som gjordes 5 dagar i veckan NTP 1991. Alla råttorna

i 100 och 200 mg/kg och dag-gruppema dog innan 13 veckor hade gått. De symtom som noterades var koordinationsrubbningar och förlamning bakben. Sänkt

av kroppsvikt noterades i de grupper som fick 25 och 50 mg/kg och dag. Neurologiska undersökningar gjordes se avsnittet om neurotoxicitet. Hos mössen orsakade dosering 200

en mg/kg och dag hepatocellulär nekros och lymfatisk nekros i tymus. Blödningar, nekros, och rnineralisering i binjurarna sågs

hos några hon-möss i högdosgnippen. Neurologiska undersökningar gjordes se avsnittet om neurotoxicitet.

Genotoxicitet

In vitro

Metylolakrylarnid var inte mutagen i bakterietest på Salmonella ryphimurium T A97, TA98, TAIOO, TA 1535 vid test med och utan metabolisk aktivering NTP 1991. Metylolakrylamid framkallade systerkromatidutbyten och kromosomaberrationer

i däggdjursceller CHO-celler med och utan metabolisk aktivering.

In viva

Metylolakrylamid ökade inte incidensen av mikrokämor i erytrocytema i benmärg från B6C3Fl-möss efter intraperitoneal injektion ingen dos angiven NTP 1991. I ett ñergenerationsförsök möss Swiss undersöktes uppkomsten ärftliga genetiska

av skador i ett dominant letal test NTP 1991, Chapin et al., 1995. Han-mössen

exponerades för metylolakrylamid via dricksvattnet

under 20 veckor och parades därefter med oexponerade honor. Halten metylolakrylamid i vattnet var 60, 180 och 360 vilket

ppm motsvarar ett ungefärligt intag på 13, 37 och 68 mg/kg och dag.

31 Andelen honor som blev dräktiga var 77, 92, 70 och 68 % räknat från kontroll till högdosgruppen. Det fanns flera tidiga resorptioner tillbakabildade foster i medel- och högdosgruppen, större andel postimplantationsförluster i medel- och högdosgmppen och färre levande foster i högdosgruppen tabell 3.

Tabell Resultat från dominant letal test möss Swiss exponerats för metylol-

som akrylamid via dricksvattnet under 20 veckor NTP 1991, Chapin et al., 1995.

Kontroll Lågdos Mellandos Högdos

Oppm 0 mg/kg 60ppml3 180 ppm37 360 ppm68

och dag mg/kg och dag mg/kg och dag mg/kg och dag Antal tidiga 0,79 1,04 1,31 2,98

resorptioner per kull Antal döda foster 0,23 0,08 0,10 0,1 1 per kull Total antal 1,06 1,15 1,52 3,18"

postimplantationsförluster Levande foster 13,6 12,9 13,2 10,5"

per kull

statistiskt signifikant skilt från kontrollgruppen p 0,05 i dosrelaterad trend

Cancer Metylolakrylamids toxiska och carcinogena egenskaper vid kronisk exponering har testats inom ramen för NTF-programmet NTP 1991, Bucher et al., 1990. Råttor F344/N och möss B6C3F1 administrerades metylolakrylamid genom sondmatning. Doserna i råttstudien

var 6 och 12 mg/kg och dag och för mössen 25 och 50 mg/kg och dag. Administreringen gjordes 5 dagar i veckan under 103 veckor.

Endast en mindre sänkning 6 % av kroppsvikten hos råttor i högdosgruppen noterades. Inga andra signifikanta effekter av exponeringen noterades. Ingen ckning av benigna eller maligna tumörer sågs studien.i

De exponerade mössen vägde mer 13 25 % än kontrollgruppen. En ökad incidens

- av tumörer noterades i den s.k. Harderianska körteln saknar motsvarighet hos människa, lever, lungor och äggstockar tabell 4. Äggstocks-atroñ vävnadsförminskning noterades i de exponerade grupperna. Incidensen av atroñ var 80 % i lågdosgruppen och 87 % i högdosgruppen vilket kan jämföras med kontrollgruppens 6 %.

NTP bedömde och angav att det fanns klara bevis för att metylolakrylamid framkallar adenom i den Harderianska körteln, ger leveradenom och alveolära adenom/carcinom samt granulösa celltumörer i ovarier och ovarie-atroñ hos möss.

Tabell Tumör-incidens hos möss, uttryckt i procent, som exponerats for metylolakrylamid

via sondmatning 5 dagar vecka under 2 år NTF 1991, Bucher al.. 1990.

per et

Han-möss Hon-möss Dos mg/kg 0 25 50 O 25 50 Organ Typ Harderianska Adenom 2 29" 58" l 1 18 42 körteln

	Carcinom Adenom-Hzarcinom 4 28 60"	2	0	4	0 11 24 46"	7	4
Lever	Adenom Carcinom Adenom+carcinom 24 34 52" 12 14 35	16 12 26	8 38	24	6 6	8 35 6	4
Lunga	Adenom Carcinom Adenom+carcinom 10 20 36"	6 4	12 22" 8 20		8 24 12	8 10 16 27	14 14
Ovarier	Granulosa cell	-	— —		0 l l" 1l

tumörer

statistiskt signifikant skilt från kontrollgruppen p0,05

statistiskt signifikant skilt från kontroll gruppen p0,01

varje dosgrupp bestod av cirka 50 djur

Den cancerframkallande effekten av metylolakrylamid har testats möss som varit deficienta +/- med avseende p53-genen Tennant et al., 1996. Denna gen fungerar som tumörsuppressor och kan motverka utvecklingen av neoplasier genom att upprätthålla genetisk stabilitet. Genom att mössen saknar en p53-allel såansesde bli speciellt känsliga for genotoxiska carcinogener. De kan snabbt inom 30 veckor utveckla tumörer under behandling med sådana carcinogener. Dosema i studien var 25 och 50 mg/kg och dag och djuren administrerades genom sondmatning 5 dagar i veckan under 24 veckor. Ingen ökning av tumörer noterades hos de exponerade mössen under 30-veckorsperioden.

Reproduktionstoxicitet

lett tlergenerationsförsök möss Swiss undersöktes metylolakrylamids effekter reproduktionsförrnågan NTP 1991, Chapin et al., 1995. l studien undersöktes effekter avkomman under två generationer. Studien var upplagd såatt även könsskillnader kunde undersökas. Mössen exponerades för metylolakrylamid via dricksvattnet under studien. Halten metylolakrylarnid i vattnet var 60, 180 och 360 ppm vilket motsvarar ett ungefärligt intag 13, 37 och 68 mg/kg och dag för hanar och 17, 47 och 101 mg/kg och dag för honor.

Ingen ökning av missbildningar hos avkomman förekom i exponerade grupper. De histologiska undersökningarna visade inte på några förändringar av nerver, testiklar eller bitestiklar i vuxna djur. Antalet spermier i bitestiklama minskade med 15 % i högdosgruppen. Sänkt testikelvikt med 25 % i högdosgruppen noterades.

Exponering för 360 ppm metylolakrylarnid i vattnet resulterade i sänkt kullvikt i första kullen F0. I andra kullen F l var kullvikten även sänkt i låg- och mellandos-gruppen 60 och 180 ppm. F 1-mössen hade sänkt kroppsvikt och högre lever- och binjurevikt i exponerade grupper jämfört med kontrollgruppen. Sänkt testikelvikt noterades bland högdosgruppen i F0-

33 generationen men det fanns inga histologiska förändringar. Fl generationen känsligare för

var neurotoxiska effekter än F0. Som mått användes greppstyrka Antalet ungar per kull lägre

var i exponerade grupper vilket kanske kan förklaras med en dominant-leta effekt se avsnittet om genotoxicitet.

Humandata Inga uppgifter.

Sammanfattning

Metylolakrylamid är stabil in vivo och in vitro och bryts endast långsamt ner till akrylamid. Metylolakrylamid har ungefär samma reaktionshastighet som akrylamid med avseende reaktion med glutation.

Metylolakrylamid har neurotoxiska egenskaper vilket har demonstrerats in viva och in vitro. Vid tillräckligt hög dosering har de exponerade djuren fått förlamningar framförallt i bakbenen. Sänkt greppstyrka har också påvisats. Metylolakrylamid gav upphov till histologiska förändringar i nervcellemas myelin-skikt. De uppkomna symtomen och skadorna förekommer både hos honor och hanar. Den lägsta effektnivån LOEL med avseende neurotoxiska effekter är i råtta 12,5 mg/kg och dag och i mus 25 mg/kg och dag.

I dominant-leta test möss ökade andelen postimplantationsförluster tidig fosterdöd och andelen levande foster per kull minskade. Dessa data antyder att metylolakrylarnid har

en genotoxisk effekt spenniema som gör att fosterutvecklingen störs och/eller avbryts. NOEL i studien var 60 ppm vilket motsvarar cirka 13 mg/kg och dag. Metylolakrylamid visade inga mutagena effekter när det testats bakterier Salmonella ryphimurium men framkallade syster-kromatidutbyten och kromosomaberrationer i däggdjursceller CEO-celler i test med och utan metabolisk aktivering.

I studier på möss har metylolakrylarnid framkallat adenom i den s.k. Harderianska körtelu, lever-adenom och alveolära adenom/carcinom samt granulösa cell-tumörer i ovarier samt ovarie-atroñ. I en studie råtta förekom ingen ökning av tumörer hos de exponerade djuren. Exponering för metylolakrylarnid ökade inte antalet tumörer i p53deficienta möss. LOEL hos möss baserat på histologiska förändringar var 25 mg/kg och dag.

Exponering för metylolakrylarnid gav upphov till sänkt kullvikt, minskad kullstorlek, sänkt testikelvikt, minskat antal spermier och neurotoxiska förändringar hos vuxna djur. Ingen ökning av missbildningar förekom i studien. Den minskade kullstorleken kan förklaras med

en dominant leta effekt. LOEL i studien baserat minskad kullvikt var 60 vilket

ppm motsvarar ett dagligt intag cirka 15 mg/kg.

Kvalitativt ger akrylamid och metylolakrylarnid upphov till samma effekter i försöksdjur. Metylolakrylamid förefaller vara mindre toxisk än akrylamid. Grovt räknat är förhållandet i potensen mellan metylolakrylarnid och akrylamid i storleksordningen 2 till 4 gånger i

test av akuttoxicitet och 20 gånger i cancer-studier. Det verkar dock vara ett förhållande mindre än 2 i potens i test som mäter ärftliga mutationer dominant letaltest.

Kvantitativa av risk för

uppskattningar cancer och

ärftliga genetiska skador

Cancer

Mekanismer för tumöruppkomst

Kemiska ämnen som är reaktiva eller i kroppen omvandlas till inaktiva ämnen är cancerriskförhöjande genom att de kan reagera med genmaterialet i cellerna, DNA, och därmed framkalla en DNA-skada. Mutation uppkommer genom att inträffad DNA-skada förblir

en oreparerad eller blir felaktigt reparerad av de reparationsenzymer som finns i cellen. Det har länge antagits, och senare år bevisats, att mutation i någon ett antal kritiska i

av gener en cell är ett avgörande steg i den cancerriskförhöjande verkan genotoxiska DNA-skadande

av agentier kemikalier, strålning. Den muterade cellens och tumörens fortsatta

utveckling beror av att inträffade mutationer samverkar med nedärvda eller förvärvade faktorer som bestämmer tillväxt m.m. i vävnaden. Frekvenser av framkallade mutationer antas bero linjärt dosen

av utan någon tröskeldos, d.v.s. dos under vilken ingen effekt uppkommer, och kan därför

man anta att detta också gäller cancer inducerad av genotoxiska agentier. Detta gör sådana

att cancerfrarnkallande ämnen som har en genotoxisk verkningsmekanism blir särskilt viktiga vid de i regel låga exponeringsnivåer som förekommer i miljön. Kemikalier kan även förhöja cancerrisken genom påverkan på senare steg i tumörutvecklingen. Om detta sker

genom en icke-genotoxisk mekanism krävs att en tröskeldos överskrids för att effekten skall uppträda, d.v.s. detta inträffar vid högre doser, något som framför allt kan observeras i djurförsök. Även genotoxiska kemikalier kan ha en verkan dessasenaresteg, med förstärkning

en av cancerrisken vid högre doser. Det kan ofta vara svårt att avgöra ett cancerfrarnkallande

om ämne ska bedömas vara genotoxiskt och därmed ha betydelse cancersynpunkt även vid

ur mycket låga doser, eller om det huvudsakligen har icke-genotoxiska verkningsmekanismer och därmed kan förväntas ha en tröskeldos.

Underlag för cancerriskuppskattning

Cancerriskcma med joniserande strålning har studerats både i djurförsök och i epidemiologiska studier studier exponerade befolkningsgrupper, och de har kunnat

senare användas för att beräkna kvantitativa samband mellan stråldos och cancerriskförhöjning. Det är dock endast för relativt få cancerfrarnkallande kemikalier det finns information från

som epidemiologiska studier på människor där exponeringen är såväl beskriven det möjligt

att är att få fram kvantitativa dos-responssarnband. Sådana beräkningar baseras därför huvudsakligen cancertester med försöksdjur, där vanligen möss eller råttor

grupper av behandlas med några, relativt sett höga, koncentrationer ämnet under sin livstid.

Akrylamid

De fåtaliga epidemiologiska undersökningar orts akrylamid är inkonklusiva

som se avsnittet om epidemiologi och riskuppskattningen har därför baserats gjorda djurförsök se avsnittet om cancer.

Akrylamid är själv föga DNA-skadande och mutagen. Dess genotoxiska

och därigenom cancerriskförhöjande verkan utövas av en metabolit, glycidamid, vars bildning påvisats i försöksdjur och människor. Glycidarnid har visats ge DNA-skada i råttor och möss. Initiatorpromotor cancertest har visat att akrylamid administrerad olika vägar verkar initiator,

som

35 d.v.s. sannolikt som mutagen, för hudcancer. Detta talar for att den genotoxiska verkan

är ansvarig för en cancerriskförhöjning. Flera av de tumörformer uppkommit i djurförsök

som med råtta kan dock misstänkas vara hormonellt betingade t.ex. de i sköldkörtel,

binjure och bröstkörtel. Det är därför möjligt att den cancerframkallande effekten akrylamid i

av djurförsök kanske endast till viss del kan hänföras till dess genotoxicitet. Isåfall skulle en en linjär modell baserad cancerriskuppskattning från djurförsök kunna leda till överskattning av risken vid låga doser.

Metylolakrylamid

Metylolakrylamid har givit upphov till tumörer hos möss i lunga, lever och den s.k. Harderianska körteln saknar motsvarighet hos människan. Det går inte att uttala sig

om genotoxiciteten hos metylolakrylamid eftersom endast tester finns utförda. Resultaten från cancertestet möss, som är defrcienta med avseende p53-genen, kan tolkas så bakom

att den cancerframkallande effekten av rnetylolakrylamid ligger icke-genotoxisk verknings-

en mekanism T ennant et al., 1996. Det är tänkbart att det finns ett hormonellt inslag i

cancerutvecklingen. I 2-års-studien mus fanns det ökning i exponerade ovarie-atroñ

en grupper av och granulösa cell-tumörer vilka vanligen är hormonellt betingade effekter.

Riskuppskattningar baserade på djurförsök

Resultatet från kvantitativa cancerriskuppskattningar kan enhets"-nsk, d.v.s. den

anges som risk som en viss enhetsdos t.ex. ett genomsnittligt intag l kroppsvikt och dag

av mg per under en livstid teoretiskt skulle medföra. Sådana risksiffror kan användas

som jämförelsemått mellan olika cancerframkallande ämnen, kan också

men användas i preventivt syfte för att ange rekommenderade högsta halter i t.ex. vatten eller luft. Om har

man kännedom om hur mycket människor exponeras för, samt gör rad antaganden, så kan även

en det förväntade antalet cancerfall uppskattas teoretiskt. För att kunna sätta ett "gränsvärde" eller rekommendera ett högsta intag som enligt modellen förknippas med viss risk, måste

en en "acceptabel" risknivå definieras. WHO har i sina dricksvattenkriterier "Guidelines for drinking-water quality" utgått från risknivån l 100 000 1-10" livstidsrisk, i

som men WHO:s "Air quality guidelines for Europe" har man valt att i stället ange vilken luftföroreningshalt som skulle ge upphov till en risk 1 10 000 1-10‘, l 100 0000 l-105 och l på l miljon 1-10‘, och överlåter sedan varje land

att ta ställning till hur stor risk man är villig att acceptera. I Sverige har IMM angett "lågrisk"-nivåer för några cancerframkallande luftföroreningar vid den halt teoretiskt skulle upphov till

som ge en livstidsrisk l-l05 0,00l %, vilket alltså

är en mycket liten ökad cancerrisk med tanke att ändå löper ca 30 % risk att drabbas av cancer. Det innebär dock samtidigt l 100

att av 000 individer skulle drabbas av cancer om dessa ständigt för sådan

exponeras en genomsnittlig halt under 70 års tid, vilket för Sveriges del skulle l fall år.

motsvara ca per Dessa lågrisknivåer avser alltså livslång exponering. Om exponeringen sker under kortare tid, såantas risken minska i motsvarande grad.

Riskuppskanning enligt U.S. EPA

Det amerikanska Naturvårdsverket,

U.S. EPA, hari många år beräknat cancerriskens storlek för såväl genotoxiska som icke-genotoxiska cancerogener dos-respons-

genom att anpassa data från djurförsök till en matematisk modell och utifrån kurvans lutning beräkna risken vid låga doser. Metoden innebär att man gör en rad antaganden tenderar att överskatta risken.

som Bland annat använder man sig av den 95-procentiga övre konfrdens-intervallsgränsen kurvans lutning för att beräkna riskens storlek. Den modell använder kallas för

man en lineariserad flerstegs-modell, som är linjär i lågdosområdet. För att översätta risken for för-

36 söksdjur till risken för människa räknar man om dosen från t.ex. mg/kg kroppsvikt och dag till en dos som är närmare relaterad till kroppsytan, vilket antas vara ett mer rättvisande jamförelsemått mellan arter. För råttcancerstudien med akrylamid användes art-

en omvandlingsfaktor 7 vid omräkning från råtta till människa, vilket medför att människan betraktas som i motsvarande grad mer känslig än råttan.

Den modell som EPA använder anses vara konservativ så sätt att den troligen inte undervärderar risken. EPA har använt den för såväl genotoxiska som icke-genotoxiska cancerogener, men enligt vår uppfattning bör den dock endast användas för genotoxiska cancerogener. EPA kommer troligen inom kort att revidera sina anvisningar för kvantitativa cancerriskberäkningar, där mer utrymme kommer att ges biologiska faktorer kan

som inverka på tumöruppkomsten såsom t.ex. cytotoxicitet eller skillnader mellan försöksdjur och människor vad gäller hur ämnet fördelas och omvandlas i kroppen. Man kommer också att använda en förenklad matematisk modell för att understryka osäkerheten i beräkningarna.

Akrylamid har givit upphov till tumörer i flera olika organ, framför allt hos råtta, men även hos mus. Honråttoma var känsligast. EPA har beräknat cancerrisken för människa utifrån den sammanlagda incidensen av tumörer i centrala nervsystemet, bröstkörtlar, sköldkörtel, livmoder och munhåla hos honråttoma. Livstidsrisken till 4,5-10" vid dagligt intag

angavs ett om 1pg/kg kroppsvikt. Utifrån detta har sedanrisken med akrylamid i dricksvatten beräknats till 1,3-104 ;tg/l Vid risknivån 1-105 skulle detta då 0,08 ;tg/l i

per vatten. motsvaras av dricksvatten IRIS, 1993; EPA, l990a.

EPA har också gjort en kvantitativ cancerriskuppskattning för metylolakrylarnid, som baseras på den totala incidensen av tumörer i lunga, lever och Harderianska körteln hos hanmöss, som var det känsligaste könet. Med samma modell som för akrylamid beräknades livstidsrisken till 7,6-10" vid dagligt intag l pg/kg, vilket är 6 lägre risk för

ett av ggr än akrylamid EPA, l990b.

Riskuppskanning och gränsvärden enligt WHO och EU

WHO har i sina rekommenderade gränsvärden för dricksvatten WHO, 1993 räknat med en lägre risk än EPA eftersom man inte tagit någon art-omvandlingsfaktor vid beräkning

av human cancerrisk utifrån rått-cancerstudien och hamnar därför en högre halt, 0,5 pg/I vid risknivån l-105. Inom EU föreligger förslag till gränsvärde för akrylamid i dricksvatten

ett 0,1 tig/l som enligt uppgift från Livsmedelsverket är satt efter riskbedömning enligt WHO,

vid risknivån 1-10‘. men

Det ska noteras att i den typ av EU-dokument som vi har använt som en huvudreferens, och som ingår i EU:s program för existerande ämnen, så görs inga kvantitativa cancerriskuppskattningar i bedömningarna av om riskreducerandc åtgärder behöver sättas in eller Det framhålls att något tröskelvärde inte kan angesför genotoxiskt verkande carcinogener, men sägs samtidigt att det inte råder allmän enighet om vilken metod som kan rekommenderas för riskbedömningen. Ett pragmatiskt angreppssätt rekommenderas därför vid bedömning av enskilda kemikalier EU, 1996. I dokumentet om akrylamid EU, 1997 sägs att även om det är tänkbart att det finns en tröskelnivå för cancer och mutagena effekter såkan sådan inte

en identifieras. Cancerriskens storlek vid yrkesmässig eller omgivningsexponering kan inte klart anges. Eftersom ingen tröskel kan angesunder vilken det inte finns någon risk drar man dock slutsatsen att exponeringen bör reduceras så långt möjligt.

37 Cancerriskuppskattning baserad på dosimetri Den av amerikanska EPA tillämpade metoden för uppskattning av cancen-isker bygger ett antal schablonmässiga antaganden, som görs för att överbrygga luckor i vår kunskap. Detta gäller t.ex. skillnader mellan försöksdjur och människor med avseende omvandling i kropavgiftning och utsöndring giftiga substanser. Det finns också en bristande kunskap pen, av om hur olika tumörer uppkommer i djur och människor.

Så kallade genotoxiska carcinogener leder till en förhöjning av cancenisken genom att reagera med kroppscellemas arvsmassa. DNA, och därigenom förorsaka mutationer med förändrade egenskaper följd. Om de nya egenskaperna är av visst slag, kan de leda till uppkomst av som tumör. Det torde vara uppenbart att om en substans eller ämnesomsättningsprodukt med en förmåga med DNA stannar längre tid i kroppen grund av långsammare avgiftatt reagera ning/utsöndring, så kommer den att ge upphov till fler förändringar i DNA, med ökad sannolikhet för uppkomst av en tumör. Om avgiftningen skulle vara mycket snabb, blir substansen mindre farlig ur denna aspekt.

Bland annat för att ett säkrare sätt kunna ta hänsyn till skillnaden i avgiftningshastighet mellan ämnen och mellan försöksdjur och människor har en forskargrupp i Stockholm definierat dos upptagen mängd per kg kroppsvikt multiplicerad med uppehållstiden i som kroppen. Metoder för att mäta en så definierad dos i människor och djur har utvecklats; dessa metoder omfattar analys produkter av reaktion med addukter till blodproteiner, såsom av hemoglobin, samt bestämning av respektive reaktionshastigheter.

Detta har medgett att EPAzs schablonmässiga beräkningssätt ersätts med uppmätta värden doser i kroppen, något ökar tillförlitligheten hos risker som uppskattas genom extrasom polation från försöksdjur till människa. Denna ansats har av Bergmark se Törnqvist et al., 1998 tillämpats akrylamid, med mätning av doser i råtta och människa av den med DNA reagerande och mutationsframkallande metaboliten glycidamid. Det värde riskens storlek därvid beräknas är något högre än EPAzs värde se Tabell additiv modell med som dosimetriTömqvist et al., 1998.

Riskuppskanning med multiplikativ modell En vidareutvecklad riskmodell har baserats studier som visar att det inte är clen-bsoluta riskökningen t.ex. uttryckt som % av antalet exponerade djur eller av antalet exponerade människor utan den relativa riskökningen uttryckt som % av resp. bakgrundsrisker d.v.s. av antalet djur eller människor som av andra skäl än den undersökta exponeringen drabbas av cancer, på ett konstant sätt är proportionell mot dosen. Data talar för att den relativa som riskökningen dosenhet i hög grad är oberoende av tumörtyp, kön, djurstam och art inkl. per människa. Tillämpas denna multiplikativa modell akrylamid, med hänsyn till dosen av glycidamid upptagen mängd akrylamid per kg kroppsvikt, erhålles en risk för dödsfall i per cancer som är 3 á 4 ggr högre än den av EPA beräknade se Tabell multiplikativ modell Törnqvist et al., 1998.

Osäkerheter i riskuppskattningama

Det måste betonas att mekanismema för canceruppkomst är ofullständigt kända och att alla extrapoleringar från höga till låga doser, från livslång exponering till korttidsexponering, och från försöksdjur till människa innebär stora osäkerheter. Resultatet av sådana beräkningar kan i allmänhet inte verifreras genom experimentella eller epidemiologiska studier. Olika modeller och antaganden kan leda till olika svar. Det föreligger också alltid statistiska osäkerheter, vilkas storlek framför allt beror kvaliteten hos djurexperimenten.

38 Som nämndes ovan måste akrylamid betraktas genotoxisk, varför extrapolering

som av cancerrisken till låga doser kan anses berättigad. Det går dock inte bedöma hur

att stort inflytande en eventuell hormonell påverkan kan ha haft cancerincidensen i råttförsöken och därmed ha lett till överskattning av risken. Föreliggande data från djurförsök tillåter

inte att en sådan påverkan kan uteslutas, men dessa data visar inte heller någon signifikant avvikelse från en linjär modell.

U.S. EPA rapporterar övre 95 % konfidensgränsen för den beräknade risken, d.v.s. det högsta värdet i det intervall som med 95 % sannolikhet täcker riskens sanna okända

- men storlek om man accepterar en lineariserad beräkningsmodell. Av bl.a. detta skäl EPA:s

anses riskvärden som konservativa, d.v.s. att de i varje fall inte underskattar riskerna Cancerriskuppskattningarna för akrylamid enligt Törnqvist et al, baserade dosimetri

genom hemoglobinadduktrnätningar och en multiplikativ modell, som i princip kan Förbättra uppskattningen om man utgår ifrån att en lineariserad modell bäst beskriver risken, dock

gav ett ännu högre riskestimat.

Hemoglobinaddukter som mått på upptag och intern dos

Iett fall som akrylamid som kan tas upp olika vägar via inandning, huden eller via

genom dricksvatten och livsmedel och där dessutom exponeringsmönstret är oregelbundet är det praktiskt omöjligt att uppskatta exponeringen genom analyser i miljön. Reaktiva ämnen eller deras reaktiva metaboliter har ofta en mycket kort livslängd i kroppen l sekund till timmar och upptag i kroppen kan därför mätas genom analys av ämnena som sådana Däremot kan stabila reaktionsprodukter addukter

med kroppsegna molekyler utnyttjas för analys av upptag och dos i kroppen. Metoder har utvecklats för analys av addukter till blodfärgänmet hemoglobin. För att kunna beräkna dos från en adduktnivå krävs kännedom reaktions-

om hastighet för bildning av addukten och livslängden hos hemoglobinet och dessutom tiden för exponering. I fallet med exponeringen för akrylamid vid Hallandsås är mätning addukter

av enda möjligheten att uppnå ett mått på hur mycket tagits och samtidigt mått på

som upp ett dosen i kroppen. För genotoxiska ämnen eller metaboliter gäller att haltema addukter till

av hemoglobin och DNA är proportionella. Mätning hemoglobinaddukter utgör därför

av ett indirekt mått samtidig bildning av DNA-addukter och utgör sålunda utgångspunkt för

en uppskattning cancerrisk. Även vissa neurotoxiska och allergiframkallande

av upptag av ämnen kan mätas på detta sätt. Beträffande akrylamid är ämnet självt neurotoxiskt medan dess metabolit glycidamid är DNA-skadande och cancerriskförhöjande.

Man bör understryka att hemoglobinaddukter används som ett mått på dosen kroppeni det reaktiva ämnet; det är

av ingen observerad skadlig effekt.

Det har utvecklats en metod för att mäta addukter till N-terminalt valin i hemoglobin och denna har tillämpats akrylamid. Addukter av akrylamid och metaboliten glycidamid har bestämts i exponerade djur och människor. Förhållandet mellan adduktnivåer och doser de

av båda ämnena har bestämts i råtta och i människa. Detta innebär att från bestämning

en av nivån av addukter från akrylamid, som är något lättare att bestämma, kan sluta sig till

man nivån av glycidarnidaddukter och motsvarande dos. Denna dos kan sedan räknas till

om upptagen dos i mg/kg kroppsvikt och dag Törnqvist et al., 1998.

Rhoca Gil innehåller både akrylamid och N-metylolakrylarnid. Båda dessa komponenter har ingått i exponeringen i samband med tunnelbygget genom Hallandsåsen. lpreliminära undersökningar observerades överraskande att hemoglobinaddukter från metylolakrylarnid i något steg vid analysen omvandlas till motsvarande addukt av akrylamid. Sålunda utgör analysdata för addukt från akrylamid summan av adduktema från de båda komponenterna Den carcinogena potensen hos metylolakrylarnid är mycket lägre 10 100 ggr lägre enligt den

multiplikativa modellen och 6 ggr lägre enligt EPA:s riskuppskattningar än akrylamidens,

39 och en skillnad om en faktor 3 S föreligger beträffande neurotoxicitet. De cancen-isker

- som beräknats utifrån halter av akrylarnidaddukt är sålunda överskattningar, vilkas storlek beror andelen metylolakrylamidaddukt i de bestämda värdena. Metoder för att avgöra hur stor denna andel utgör har skissats.

Sammanfattning

I tabellen nedan sammanfattas de kvantitativa cancerriskuppskattningar

för akrylamid som tagits fram av WHO 1993, EPA EPA, 1990; IRIS, 1993 och Törnqvist et al. 1998. Som framgår skiljer det en faktor 25 38 mellan de högsta och lägsta estimaten. Något försök att utvärdera de olika modellemas relevans har gjorts i detta sammanhang.

Tabell 5. Uppskattning av livstids-cancerrisken för människa från akrylamid, beräknat med olika metoder bas av cancertest i råtta.

Modell Risk för cancer

Vid 1 mg/kg Vid 1 pg/kg och dag

totalt intag dagligt intag

under 70 år Lineariserad flerstegsmodell, additiv 0,26 104 0,64- 10"

- WHO, utan art-omvandlingsfaktor Lineariserad flerstegsmodell, additiv 1,8 10 4,5 10"

. - EPA, med art-omvandlingsfalctor Linjär modell med dosimetri, additiv 2,9 10‘ 7,4 10"

- . Bergmark, se Törnqvist et al., 1998 Multiplikativ dosimetribaserad modell 5,1 10 16- 10’

- Törnqvist et al., 1998 ° Avser risk relativt bakgmndsincidensen för cancerdöd. Kan multipliceras med en faktor 1,5 för jämförelse med övriga risksiffror i tabellen som avser insjuknande i cancer.

Ärftliga genetiska skador

En bedömningsgnipp beståendeav Keny Dearñeld, Georg Douglas, Udo Ehling, Martha Moore, Gary Sega samt Das Brusick har uppdrag av EU och Amerikanska EPA utfört riskbedömning av akrylamidens genetiska effekter. På grundval av data från experimentella studier djur samt metabolisk och mekanistisk information har risken för genetiska skador orsakade av akrylamid uppskattats Dearfield et al., 1995.

Riskbedömningen baseradesdels på en direkt extrapoleringsmetod och dels en metod som baserades på en beräkning av fördubblingsdosen den dos som inducerar en mutationsfrekvens som är lika stor som den spontant förekommande.

Antal nya genetiska sjukdomar efter ett antaget genomsnittligt intag via födan 0,013 tig/kg kroppsvikt och dag uppskattades på basen av uppkomna genmutationer i djurförsök till mellan 7,3 l05 med den modell byggde på fördubblingsdos och 4,3 103

x som x med den direkta extrapoleringsmodellen per miljon barn från exponerade föräldrar. Alltså till

upp 0,0043 skadade per miljon bam. Baserat hudupptag vid en nivå som beräknats förekomma vid arbetet i Hallandsåsen d.v.s. vid ett dagligt genomsnittligt upptag motsvarande ca 0,01 mg/kg kroppsvikt, skulle beräkningar baserade inducerade genmutationeri möss motsvara ett tillskott av 0,05 och 3,2 skador per miljon födda barn från exponerade fäder. Beräkningar baserade kromosomala förändringar anger antal som ligger mellan 0,2 och 23,8 skador per miljon. Dessasenare beräkningar gäller dock för skador orsakade i sena

40 spermiestadier se kapitlet genotoxiska effekter av akrylamid och glycidamid, enbart

som kommer till uttryck under den tiden som exponeringen pågår och kort därefter d.v.s. bara under de exponerade spermiemas livstid.

Beräkningarna bygger ett antal mer eller mindre osäkra uppskattningar när det gäller extrapoleringar från mus till människa. Vidare ingår antaganden om den spontana mutationsfrekvensen hos människa och antalet genloci där sjukdomsalstrande mutationer kan inträffa Osäkerheten i siffrorna är således stor men utvärderingsgruppen har ansett att metoden

som baseras fördubblingsdosen är mest tillförlitlig Dearfield et al., 1995.

Gränsvärden och rekommendationer om

intag

Akrylamid

Akrylamid har klassats av Kemikalieinspektionen KIFS 1997:5 som giftigt vid kortvarig exponering och medför risk för allvarliga hälsoskador vid långvarig exponering via inandning, hudkontakt och förtäring R48/23/24/25. Det internationella cancerforskningsinstitutet IARC har klassat akrylamid som troligen cancerframkallande för människa grupp 2A. Inom EU är det klassat som cancerframkallande kategori bör ansescancerframkallande för människor, och den svenska riskfrasen anger att det kan ge cancer R45. Akrylamid är också klassad med "kan ge ärftliga genetiska skador" R46, kategori 2. Det är endast mycket få kemikalier som fått denna klassning, som bygger de påvisade ärftliga genotoxiska effekter som redovisats ovan i avsnittet "Genotoxicitet".

Personer som yrkesmässigt använder eller kommer i kontakt med akrylamid är den grupp som kan förväntas få den högsta exponeringen. Som framgick av avsnittet om upptag och metabolism, så tas akrylamid upp lätt genom huden, varför skyddshandskar och skyddskläder rekommenderas. Det gränsvärde som finns för akrylamid i arbetsmiljön gäller halter i luft och är satt till 0,03 mg/m3.

WHO har beräknat högsta acceptabla dagliga intag ADI av akrylamid för människa baserat

försöksdjursdata Data från fallrapporter och epidemiologiska undersökningar människa saknar i allmänhet uppgifter om exponering, varför de har kunnat ligga till grund för en kvantitativ riskuppskattning. Vid WHO:s utvärdering 1985 var den första cancerstudien råtta ännu färdig, och informationen angående reproduktionstoxiska effekter ansågs alltför ofullständig för att kunna utgöra bas for riskuppskattning for människa Bedömningen byggde därför på iakttagna neurotoxiska effekter på försöksdjur. Den lägsta-effektnivå som då hade rapporterats var l mg per kg kroppsvikt och dag hos råtta vid administrering under 3 månader. Denna dos skulle hos människa motsvara 0,12 mg/kg kroppsvikt under antagandet att den toxiska dosen är närmare relaterad till kroppsyta än till kroppsvikt i jämförelse mellan arter. En säkerhetsfaktor 10 gav ADI-värdet 0,012 mg/kg och dag l2 ;tg/kg och dag. Detta avser lång tids exponering och gäller även allmänhetens exponering for akrylamid.

Det amerikanska naturvårdsverket EPA har gjort en riskbedömning av akrylamid med avseende på neurotoxiska effekter IRIS, 1993. Den grundas huvudsakligen en studie av Burek et al. 1980, i vilken Fischer 344 råttor erhöll akrylamid i dricksvattnet under 3 månader. Halterna i dricksvatten motsvarade ungefär 0,05, 0,2, 5 och 20 mg/kg kroppsvikt och dag. Tecken förlamning av bakbenen observerades endast i den högsta dosgruppen, men vid mikroskopisk undersökning av ischiasnerven påvisades nervskador även vid lägre doser. Vid l mg/kg och dag påvisades skador med elektronmikroskopi, men inte med ljusmikroskopi. Skadorna var reversibla vid undersökning 144 dagar senare. Utifrån denna

EPA den lägsta effektnivån LOEL till l mg/kg och dag, och nolleffektnivån studie angav NOEL till 0,2 mg/kg och dag. NOEL-värdet dividerades med en säkerhetsfaktor 1000 en faktor l0 för skillnad i känslighet mellan råtta och människa, en faktor 10 för skillnad i

ev. känslighet mellan individer och en faktor 10 för extrapolering från den subkroniska studien till kronisk exponering. Det resulterande högsta acceptabla dagliga intaget, eller vad EPA kallar "referensdos" blev sålunda 0,0002 mg/kg och dag 0,2 ;rg/kg och dag. Genom att använda större osäkerhetsfaktorer än WHO kommer alltså EPA till ett 60 ggr lägre värde som högsta rekommenderat intag, trots att samma studie använts som underlag.

Eftersom akrylamid inte är någon allmänt förekommande nriljöförorening, det

även om påvisats i tobaksrök, såfinns det inte något gränsvärde för halter i t.ex. luft, mark eller olika

42 typer av livsmedel. Däremot finns ett av WHO rekommenderat

gränsvärde för dricksvatten WHO, 1993, beroende att polyakrylamid kan användas

som fällningsmedel i vattenreningsverk. I Sverige används denna metod

några få vattenverk. WHO:s riktvärde är 0,5 pg/1, och är som nämndes ovan satt vid den halt enligt WHO:s beräkning

som teoretiskt skulle medföra en ökad cancerrisk 1 100 000 vid konsumtion 2 liter

av vatten per dag under en livstid. I Sverige är resthalten akrylamid i dricksvatten reglerad

av genom doseringsanvisningar för polyakrylarniden samt regler maximalt

om tillåten halt av akrylarnidmonomer i den polyakrylarnid används. I de förslag till

som gränsvärden för dricksvatten som är gång inom EU Gemensam ståndpunkt antagen Rådet den 19 december

av 1997 anges gränsvärdet till 0,1 pg/I.

Metylolakrylamid

IARC har bedömt att det finns begränsade bevis för att metylolakrylamid är cancerframkallande hos försöksdjur, men otillräckliga bevis för människa, och har därför

sattmetylolakrylamid i grupp 3 ej klassificerbart.

Metylolakrylarnid är upptagen Kemikalieinspektionens klassiñceringslistor,

och i övrigt saknas ADI-värden, rekommendationer eller gränsvärden.

Sammanfattning av undersökningsresultat från

Hallandsåsen

Arbetet med tunneldrivningen genom Hallandsåsen avbröts den 29 september 1997, då det stod klart att akrylamid och N-metylolakrylarnid från tätningsmedlet Rhoca Gil återfanns i höga halter 92 respektive 342 mg/l i det läckvatten som pumpats upp från det s.k. mellanpåslaget arbetsplatsen mitt i tunneln vid Severtorp och sedan förts vidare i Vadbäcken. Injekteringen hade då pågått kontinuerligt sedan den 4 augusti. Fortsatt provtagning visade att halterna i Vadbäckens vatten avtog gradvis ner mot Skälderviken. Halterna i Stensån, som är recepient för läckvattnet från norra tunnelpåslaget, var dock lägre till följd av en mycket högre vattenföring.

Efter samråd med Yrkesinspektionen, Skanska AB och Banverket, åtog sig Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Lunds Universitetssjukhus, den 7 oktober 1997 att genomföra hälso-

en undersökning av de tunnelarbetare som direkt eller indirekt exponerats for Rhoca Gil. Institutionen för Miljökerni, Stockholms Universitet åtog sig att göra bestämningar

av upptagna mängder akrylamid genom analyser av hemoglobinaddukter. Båstad kommuns ledningsgrupp beslutade den 9 oktober att uppdra Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Lunds Universitetssjukhus, att undersöka om förekomsten av akrylamid och N-metylolakrylarnid i Vadbäckens vatten och i brunnar resulterat i hälsoeffekter de boende. En mottagning och telefonrådgivning för de boende öppnades den 10 oktober i Bjärehälsans lokaler i Grevie.

Tunnelarbetare

Bland 223 undersökta tunnelarbetare förelåg klara exponerings-responssamband för besvär från såväl det perifera nervsystemet som mer akuta irritationsbesvär i luftvägamas och ögonens slemhinnor, samt en del mer allmänna symtom som huvudvärk och yrsel Nordander et al., 1998, Appendix l. Bland de 45 högst exponerade arbetarna var prevalensen ca 30 % för symtom perifer nervpåverkan, och ca 50 75 % för irritationsbesvär i luftvägar och

ögon. Blodprov för bestämning av hemoglobinaddukter av akrylamid har tagits samtliga 223 arbetare analyserna ännu avslutade 98-04-16.

Medianvärdet för addukter av akrylamid för de 77 först analyserade arbetarna var 0,24 nmol/g globin, vilket är sex gånger förhöjt jämfört med oexponerade kontrollpersoner. Några av de högst exponerade tunnelarbetarna hade dock addukthalter som översteg 4 nmol/g globin, vilket är drygt fyra gånger högre än den osäkra gränsen för när neurotoxiska symtom kan börja uppträda vid exponering för akrylamid Calleman 1996, Törnqvist et al., 1998. Sannolikt har dock exponeringen för metylolakryalrnid bidragit till de uppmätta adduktnivåema. Hudupptaget av akrylamid förefaller ha varit kvantitativt mer betydelsefullt än upptaget via luftvägama. Såväl skyddsutrustning som skyddsmedvetande har varit otillräckligt på den aktuella arbetsplatsen. Det förelåg bland tunnelarbetarna ett klart samband mellan addukthalt och nytillkomna symtom från det perifera nervsystemet samt akuta irritationsbesvär i luftvägarnas och ögonens slemhinnor. Femtio tunnelarbetare har till följd av nytillkomna symtom från perifera nervsystemet genomgått neurofysiologisk undersökning, vilken kommer att upprepas efter sex månader, då de även kommer att genomgå förnyad

en läkarundersökning. Trettio tunnelarbetare har remitterats för bedömning och eventuell allergitestning vid Yrkes- och miljödermatologiska avdelningen, Universitetssjukhuset MAS.

Boende

Vid den mottagning som upprättades för de boende undersöktes och togs blodprover på de personer som önskade detta. Dessutom kallades med känd förorening personer av akrylamid/metylolakrylamid i sin brunn aktivt till hälsoundersökningen Albin et al., 1998, Appendix 2. Sammantaget undersöktes 196 23 med förorening i brunnsvatten personer, varav bekräftad med kemisk analys som enda kända exponeringskälla. Vidare hade 17 personer haft både uppmätt förorening i brunnen och hudkontakt med förorenat bäckvatten, 67 personer hade kontakt med förorenat bäckvatten som enda kända exponeringskälla. Av de undersökta

hade 150 personer egen brunn. Det kommunala vattnet har inte varit förorenat med akrylamid eller metylolakrylamid, däremot har totalt 29 privata brunnar varit förorenade med akrylamid eller metylolakrylamid. Det fanns bland de boende ingen uppenbar relation mellan symtom på nervpåverkan i armar eller ben och exponering for förorenat vatten. I flera fall rapporterade de boende nytillkomna hudbesvär eller magbesvär de i några som fall klart förknippade med sitt tappvatten eller kontakt med förorenade vattendrag. Något samband med den aktuella exponeringen sågs dock Sju med nytillkomna hudförändringar har personer vid Yrkes- och miljöderrnatologiska avdelningen, Universitetssjukhuset MAS, olika komponenter testats mot i Rhoca Gil. Inte i något fall har det påvisats allergiskt kontakteksem mot dessa Yrkes- och miljömedicinska kliniken har insamlat vattenprov N75 från undersökta med egen brunn 18 brunnar tidigare provtagna och analyserat dessa med avseende akrylamid och N-

metylolakrylarnid. Inte i något av dessa vattenprover har dock dessaämnen påvisats.

Hemoglobinaddukter av akrylamid har analyserats för de 20 boende som bedömdes ha varit mest exponerade. Av dessa hade 13 exponerats for förorenat tappvatten median 0,05, varia-

tionsområde 0,04 0,22 nmol/g globin - och 7 hade haft hudkontakt med förorenat vattendrag median 0,07, variationsområde 0,04 0.11 nmol/g. Inte i något fall —— var adduktnivån så hög över 1 nmol/g globin att, utifrån tidigare studier, nervskadande effekt kunde befaras en Calleman 1996, Törnqvist et al., 1998. De sammantagna resultaten från den kliniska undersökningen och adduktanalysema ger således inga hållpunkter för att exponeringen för akrylamid och metylolakrylarnid bland de boende givit upphov till neurotoxiska effekter.

Cancerrisker

Upptaget av akrylamid under omkring två månaders tid, vilket leder till en addukthalt av 0,24 nmol/g medianvärdet för tunnelarbetama, beräknas genomsnittligt motsvara ett dagligt upptag på 10 pg per kg Törnqvist et al., 1998. Ca 18 % alla dödsfall i Sverige beror på av cancer. Denna uppskattade genomsnittliga exponering for tunnelarbetarna under två månader kan enligt olika riskmodeller US EPA 1990, Törnqvist et al.. 1998 beräknas leda till att

livstidsrisken för död i cancer ökar från 18 till mellan 18,01 och 18,04 %. De arbetare som hade betydligt högre addukthalter kan antas löpa något högre risk, dock fortfarande en mindre än en procents ökad livstidsrisk. En noggrannare skattning intern dos i form adduktav av värden korrigerade för bakgrundshalt, rökvanor, tid för provtagning och exponeringstidens

längd, kommer att göras när samtliga 223 är analyserade. prover

Motsvarande beräkningar kan göras för de boende. Efter korrigering for exponering av akrylamid via tobaksrök hos rökare, har bland dessaenstaka prover med akrylarnidaddukter

uppmätts, vars halter ligger 0,05 0,10 nmol/g högre än den bakgrundsnivå påträffades - som hos personer utan känd exponering för akrylamid medianvärde 0,04, variationsområde 0,02 0,07 nmol/g - Albin et al., 1998. Detta tillskott skulle motsvara akrylamid ett upptag av omkring 2,5 5 pg per kg kroppsvikt och dag under 2 månader Törnqvist - et al., 1998. Den beräknade cancerriskförhöjningen till följd detta skulle omkring 0,01 av motsvara 0,02 % beräknad enligt multiplikativ modell, som ger det högsta riskestimatet. Medelvärdet av adduktnivån i samtliga 20 prover från boende visar förhöjning 0,01 nmol/g, något en om som

45 skulle motsvara en canceniskförhöjning omkring 0,001 %. Skulle adduktema delvis härröra från metylolakrylamid, vilket förefaller sannolikt, kan det bidra till att de här angivna riskerna är överskattade.

Ur riskbedömningssynpunkt är det inte nödvändigt att göra ytterligare adduktanalyser eller läkarundersökningar av de boende. Däremot finns ett fortsatt behov av information och psykologiskt stöd. Yrkes- och miljömedicinska kliniken har fortlöpande lämnat information till de boende, dels vid stormöten arrangerade av kommunen, dels vid möten i egen regi där samtliga hälsoundersökta inbjudits, och vidare i form av skriftlig information till de undersökta.

Sammanfattning och riskbedömning

Akrylamid är en kemikalie Kemikalieinspektionen klassad som av är som giftig vid hudkontakt och förtäring, och som dessutom kan och ärftliga ge cancer genetiska skador hos människor. Trots detta har man hanterat tusentals kilo 1400 ton förbrukad mängd Rhoca Gil, varav 140 ton akrylamid + metylolakrylarnid enligt Naturvårdsverket, 1997 av detta ämne i samband med tunnelbygget genom Hallandsåsen. Först kor druckit genom att som vatten ur Vadbäcken blev akut förgiftade och kopplingen till utsläpp från tunnelbygget kunde göras,

stoppades användningen av tätningsmedlet Rhoca Gil. Tack att exponeringen pågick vare under kort tid ungefär 2 månader blev effekterna människors hälsa begränsade se nedan.

Sammanfattning av litteraturdata

De viktigaste hälsoriskema med akrylamid är dess påverkan det centrala och perifera nervsystemet, cancer och ärftliga genetiska skador samt påverkan på fortplantningen. Den neurotoxiska effekten är väl belagd i både djurförsök och från fall där människor exponerats, men informationen om övriga toxiska effekter hänför sig huvudsakligen till djurförsök med råttor och möss. Utifrån djurförsöken har lägsta effekt-nivåer LOEL och nolleffekt-nivåer NOEL kunnat fastläggas för vissa effekter, som sedan kan ligga till grund för rekommendationer om högsta acceptabla dagliga intag för människor. Metylolakrylarnid upphov till liknande ger effekter som akrylamid i djurförsök, först vid högre doser. men

Neurotoxicitet och hudpåverkan tycks de effekter uppkommer vara som vid lägst dos. Sådana effekter har påvisats både hos människor och försöksdjur. Undersökningar olika arter råttor, möss, hundar och apor visar toxiska effekter vid likartade doser. För akrylamid är LOEL för lätta reversibla skador perifera nerver hos råtta l mg/kg kroppsvikt och dag, och

NOEL 0,2 0,5 mg/kg och dag. WHO rekommenderar utifrån detta ADI-värde högsta - ett acceptabla dagliga intag under lång tid för människa 0,012 mg/kg och dag 12 tig/kg och dag. Det amerikanska Naturvårdsverket, EPA, rekommenderar 0,0002 mg/kg och dag 0,2

;tg/kg och dag baserat samma data men med användande högre säkerhetsfaktorer. Det av finns många rapporter som beskriver neurotoxiska effekter även hos människor, i de allra flesta fall beskrivet som reversibla. I de flesta fall är exponeringen dåligt känd. I en studie kinesiska arbetare kunde de neurotoxiska effekterna relateras till halten hemoglobinaddukter i

blod. NOEL angavs till 0,3 l nmol/g globin, vilket - motsvarar ett upptag på 11 38 ;tg/kg kroppsvikt och dag. Metylolakrylamid är också nervskadande, vid högre koncentrationer. men LOEL var 12,5 mg/kg och dag i ett försök med råttor.

Den reproduktionsskadande effekten av akrylamid har undersökts i djurförsök. Missbildningar

har inte påvisats, men däremot har effekter såsom nedsatt fertilitet, spermiepåverkan och ökad incidens av tidig fosterdöd uppkommit. I EU-dokumentet görs bedörrmingen att akrylamid påverkar hanamas fertilitet hos råttor och möss. NOEL för denna effekt anges till 5 mg/kg och dag för råtta och 9 mg/kg och dag för mus. Spermiepåverkan och ökad incidens tidig av fosterdöd har dock uppkommit vid 5 10 mg/kg och dag NOEL 2 mg/kg och dag. När - WHO orde sin riskbedörrming akrylamid WHO, 1985 fanns inte tillräckligt av underlag för att bedöma de reproduktionstoxikologiska effekterna. l de EPAnyare 1990 och EUdokumenten EU, 1997 konstateras att neurotoxicitet uppträder vid lägre doser och därför

bedöms vara den kritiska effekten. Det finns inga humanstudier avseende reproduktions-

toxiska effekter.

Akrylamid har givit upphov till cancer i djurförsök signifikant förhöjda tumörfrekvenser hos råtta vid 2 mg/kg och dag under 2 år. Tumörema kan möjligen till viss del hänföras till

hormonell påverkan, men eftersom akrylamid samtidigt är genotoxisk måste man räkna med

47 att det kan finnas en risk för cancer även vid låga doser. Olika ansatserför att beräkna cancerriskens storlek vid låga doser har använts. Den mest använda modellen för cancerframkallande ämnen i allmänhet är den modell som används av EPA i USA. Den förutsätter att dos-responskurvan är linjär i lågdosområdet, och beräknar den övre statistiska gränsen för cancerrisken. WHO har i sina dricksvattenkriterier tillämpat samma modell, men kommer till lägre risk eftersom man inte använt den art-omvandlingsfaktor som EPA gör.

en Törnqvist och medarbetare vid Stockholms universitet har utvecklat en alternativ modell, som bygger användning av hemoglobinaddukter som mått intern dos och användning av en multiplikativ modell för att beräkna risken utifrån djurförsöken i stället för den additiva modell EPA använder. Denna modell gav en något högre risk än EPA:s modell. Inget

som försök görs här att utvärdera de olika mätmetodema med avseende relevans och tillförlitlighet. Därför anges den uppskattade risken som ett intervall. Uttryckt som livstidsrisken vid ett dagligt intag av l ;rg/kg och dag blir risken teoretiskt enligt dessa modeller 0,6 20 1000 exponerade. Om exponeringen sker under endast t.ex. en månad i

- per stället för en livstid antas risken bli 1400 ggr lägre 12 mån x 70 år, d.v.s. 0,05 1,5 per

- 100 000.

Cancerriskuppskattningarna för arbetare och boende Hallandsåsen se nedan baseras på hemoglobinaddukter som ett mått upptagen mängd av akrylamid i exponerade grupper. Preliminära resultat Törnqvist m.fl. tyder på att metylolakrylarnid ger samma addukt som akrylamid vid analysen, något som skulle innebära att dosen av akrylamid överskattas. Då

i beräkningarna antagit att hela upptaget härrör från akrylamid skulle man metylolakrylarnidens lägre carcinogena potens leda till en överskattning av riskerna.

De fåtaliga epidemiologiska studier som gjorts akrylamid är inkonklusiva. För metylolakrylamid saknas sådana studier helt.

Akrylamid är en genotoxisk substans som visat sig inducera genmutationer och kromosomskador i såväl kroppseeller som könsceller hos försöksdjur. Effekter under spermieutvecklingen har särskilt studerats. Mutationer i tidiga stamceller tros främst orsakas av metaboliten glycidarnid, medan strukturella kromosomskador i senarestadier av sperrnieutvecklingen relateras till akrylamids bindning till ett viktigt protein, protamin, varigenom celldelningen störs. De flesta försök är gjorda med enstaka injektioner av relativt högadoser, men kontinuerlig exponering med lägre doser i intervallet 5 10 mg/kg och dag har t.ex. givit upphov till

ärftliga genetiska effekter i form av dominanta letalmutationer hos råttor och möss. Man har också försökt att kvantifiera risken för ärftliga genetiska skador.

Hallandsåsen

För att kunna bedöma hur stora hälsoriskema for tunnelarbetare och boende Hallandsåsen har varit, så fordras någon kännedom om exponeringsnivåer. Normal sett är det mycket svårt att bedöma hur mycket av en rniljöförorening som människor kan ha utsatts för genom hudkontakt, inandning eller förtäring av förorenad föda eller vatten. Det fanns dock en metod utarbetad vid Stockholms universitet med vilken man kan mäta dosen av akrylamid genom dess bindning till hemoglobin i blod hos exponerade individer. Främst genom dessa mätningar har kunnat uppskatta den dos som människorna varit utsatta för. Halterna av akrylamid i

man brunnsvatten har också undersökts. Nedan kommenteras de riskbedömningar som har kunnat göras utifrån hälsoundersökningar som gjorts tunnelarbetare och boende av Yrkes- och miljömedicinska kliniken vid Lunds Universitetssjukhus, hemoglobinadduktmätningar som gjorts Institutionen för Miljökerni, Stockholms Universitet, samt vad som är känt utifrån

av den vetenskapliga litteraturen om toxiska effekter av akrylamid och metylolakrylarnid.

Arbetare vid tunnelbygget

Neurotoxicitet

Som framgick av sammanfattningen undersökningsresultaten av i kapitlet ovan såär de neurofysiologiska och yrkesdermatologiska undersökningarna utvalda arbetare av ännu slutförda. Bland 223 undersökta arbetare fanns det ett klart samband mellan skattad exponering för Rhoca Gil och symtom från perifera nervsystemet inkluderande ökad svettning och hudavflagning i händerna. De vanligaste symtomen stickningar/domningar var i händer, fötter och underben. Bland de 45 högst exponerade arbetarna hade 30 % tecken perifer

nervpåverkan.

Hemoglobinaddukter har hittills mätts i blod från 77 tunnelarbetare och visat ett starkt samband med exponering, skattad genom intervjuer Appendix Nordander et al.. För vissa av arbetarna gick mer än en månad från det att de slutade arbeta med Rhoca Gil tills dess att blodprov för adduktanalys kunde tas. Detta har resulterat i det att uppmätta adduktvärdet i viss mån underskattar den addukthalt arbetarna bör ha haft då exponeringen upphörde. Utifrån en

tidigare studie kinesiska arbetare hade slutsatsen dragits lätta neurotoxiska att symtom kan uppträda efter några månaders exponering för akrylamid leder till addukthalter som av storleksordningen 1 nmol/g globin motsvarande ett 38 ug/kg och upptag dag. Av alla hittills undersökta tunnelarbetare har stor andel haft hemoglobinaddukthalter en högre än så 16 % av dem som valdes ut slumpmässigt. Några de högst exponerade hade av addukthalter som översteg 4 nmol/g. Iden grupp 47 personer som remitterades till neurofysiologisk

undersökning var medianvärdet tiofaldigt förhöjt 0,44 nmol/g globin jämfört med en kontrollgrupp 0,04 mnol/g globin.

Törnqvist och medarbetare 1998 har använt hemoglobinadduktmätrtingama för att beräkna upptagen dos av akrylamid troligen inklusive metylolakrylamid. Medianvärdet från de först undersökta 77 arbetarna var 0,24 nmol/g globin, vilket beräknades motsvara ett genomsnittligt dagligt upptag ca 10 tig/kg och dag. Om förenklat jämställer man ett sätt upptagen dos med administrerad dos, så kan jämförelser göras med de djurförsök där akrylamid tillförts via dricksvattnet eller genom annat administrationssätt. Det genomsnittliga beräknade upptaget ligger då 100 ggr under den dos där lätta neurotoxiska effekter uppträtt hos försöksdjur l mg/kg och dag under 3 månader, men i nivå med eller över det rekommenderade högsta dagliga intaget för allmänbefolkning. De högsta addukthaltema, 4 nmol/g, motsvarar ett upptag på 0,15 mg/kg och dag. Eftersom de högst exponerade arbetarna hade tecken nervpåverkan så antyder detta att människan är känsligare än försöksdjur om exponeringen angesi mg/kg kroppsvikt och dag. Under en del av tiden kan upptaget hos de exponerade tunnelarbetarna varit betydligt högre: addukthalten är ett uttryck för genomsnittligt upptag.

Som jämförelse kan också mätningar refererats EPA 1990 som av nämnas. Arbetare som utförde tätningsarbete av avloppsledningar undersöktes på 4 olika arbetsplatser både vad gäller akrylamid i luft och akrylamid deponerad hud. Hudupptaget mycket viktigare var än inandning. De exakta värdena på beräknat inte i EPA-rapporten, upptag anges men eni artikel av Dearfield et al. 1995 refereras dessa mätningar, vilka omräknat till upptag angavs variera mellan 0,016 och 0,13 mg/kg och dag. Av de studerade arbetarna hade en symtom akrylamid-inducerade perifera nervskador såsom hudavflagning, och två andra arbetare uppgav sig ha haft hudavflagning i händerna tidigare.

Akrylamid-inducerade nervskador hos tunnelarbetare använt akrylamid-innehållande som tätningsmedel har beskrivits tidigare från såväl USA Italien. som

49 Reproduktionstoxicitet Den beräknade genomsnittliga exponeringen för tunnelarbetama gger ca 1000 lägre än

ggr de halter som givit påverkan sperrnier, ökad tidig fosterdöd eller nedsatt fertilitet i djurförsök 50 ggr lägre för de personerna med allra högst exponering.

Cancer De kvantitativa canceniskuppskattningar som gjorts med olika modeller och som refererats

kan alla ses som konservativa i den mening att de troligen inte underskattar risken för ovan människa vid låga doser. Om dessa tillämpas den beräknade genomsnittliga exponeringen

ca 10 tig/kg och dag, och exponeringen förutsätts ha skett under två månader totalt, blir cancerrisken 0,1 5 per 10 000. Dessa risksiffror innebär att 0,1 5 av 10 000 exponerade

- personer teoretiskt skulle kunna drabbas av cancer till följd av akrylamidexponeringen, eller alternativt att den individuella cancerrisken för en exponerad person skulle öka med 0,001

- 0,05 %. En så liten ökad cancerrisk måste anses vara försumbar för individen jämfört med den höga risk som vi alla löper att drabbas av cancer under vår livstid ca 30 %. Det bör dock påpekas att cancerrisken skulle ha blivit proportionellt sett högre längre exponeringen pågått. Tack var att arbetet med Rhoca Gil avbröts blev riskerna små.

Ärftliga genetiska skador De kvantitativa uppskattningarna av risk för inducerade ärftliga sjukdomar som redovisades i kapitlet om kvantitativa riskbedömningar har applicerats hudexponering via tätningsarbete, med den av Törnqvist beräknade genomsnittliga exponeringen för tunnelarbetama Hallandsåsen, ca 10 tig/kg och dag. För fallet Hallandsås beräknades antalet inducerade sjukdomar till 0,05 3,2 per miljon barn till exponerade fäder vad gäller genmutationer. Beräk-

ningar baserade på kromosomala förändringar ledde till antal som ligger mellan 0,2 och 24 skador per miljon. De senare beräkningarna gäller dock för skador orsakade i senaspermiestadier som bara kommer till uttryck under de exponerade sperrniemas livstid.

Dessa beräkningar är visserligen osäkra, men pekar ändå på en försumbar risk för de

exponerade tunnelarbetama.

Boende runt Hallandsåsen

Risker med de akuta utsläppen På grund av sin höga vattenlöslighet kan oreagerad akrylamid och metylolakrylamid lätt sprida sig i naturen via yt- och grundvatten. Detta är också vad som har skett Hallandsåsen. För omkringboende är det framför allt kontaminerat vatten som är den viktigaste orsaken till exponering. Förutom riskerna med att dricka sådant vatten måste även risker förknippade med bad eller annan kontakt med vattnet beaktas eftersom akrylamid lätt tas upp genom huden.

När metylolakrylamid/akrylamid hade detekterats i brunnar i oktober 1997 detektionsgräns 5 tig/liter fastställde kommunen med hjälp av expertis från SGU två riskornråden, det

varav största sträckte sig längs Vadbäcken. Socialstyrelsen rekommenderade att vattnet inom det

av kommunen avgränsade riskornrådet inte borde användas för hushållsändarnål dryck, matlagning, personlig hygien m.m. annat än maskindisk och maskintvätt 1997-10-13, Dnr 32- 9505/97. Livsmedelsverket rekommenderade i PM l997-l0-l7 och 1997-10-31 Dnr 3296/97 att vattnet inom riskområdet inte borde användas till dryck eller matlagning fram tills dess att analyser utvisar att akrylamidhalten ligger under wHOzs riktvärde 0,5 ug/l. Man ansåg att samma gränsvärde för akrylamid i dricksvatten bör gälla för djur som för människor.

S0 Vidare rekommenderades att avstå från konsumtion vilt av samt att djur som druckit lindrigt påverkat vatten ej Vadbäcken skulle omfattas karenstid av en 60 dagar innan mjölk och kött användes som livsmedel. Man bedömde att storbladiga grönsaker, rotfrukter och potatis som bevattnats med kraftigt förorenat vatten Vadbäcken borde konsumeras. ur Grödor som bevattnats med brunnsvatten bedömdes ha förhöjda akrylarnidhalter.

Totalt har 310 brunnar analyserats, varav metylolakrylarnid/akrylarnid påvisats i 29 st. Fram tills dess att restriktionema upphörde i 1998 mars har Båstad kommun levererat dricksvatten med tankbil till de hushåll inom riskornrådet hade brunnar. som egna

När utsläppet av akrylamid konstaterats startade Yrkes- och Miljömedicinska kliniken vid universitetssjukhuset i Lund hälsoundersökning av personer med känd förorening i sin brunn och andra boende Hallandsåsen som misstänkte att de utsatts for utsläppet se bilaga 2 och sammanfattning i föregående kapitel. Sammanlagt undersöktes 196 personer från 75 hushåll mellan 10 oktober och 6 november, 1997. Av dessavar 23 st personer med bekräftad förore-

ning i brunnen, l7 personer med både uppmätt förorening i brunnen och hudkontakt med förorenat bäckvatten, samt 67 personer med kontakt med förorenat bäckvatten som enda kända exponeringskälla. I flera fall rapporterade de boende nytillkomna hudbesvär eller mag-

besvär som de i några fall klart förknippade med sitt eller kontakt tappvatten med förorenat vattendrag, men vid utvärderingen av dessa besvär sågs inget samband med den aktuella exponeringen. Det fanns heller inte något samband mellan uppskattad exponering och nytillkomna besvär från perifera nerver.

Hemoglobinaddukter av akrylamid har analyserats för de 20 boende Hallandsåsen som bedömdes ha varit mest exponerade, varav 13 med exponering för förorenat och tappvatten 7 som haft hudkontakt med vattnet i Vadbäcken. Jämfört med oexponerad kontrollgnipp en var adduktnivån knappt fördubblad medianvärde i kontrollgruppen 0,04 nmol/g globin och 0,05 respektive 0,07 nmol/g i de båda exponerade grupperna. Efter korrigering för exponering av akrylamid via tobaksrök hos rökare har som mest förhöjningar 0,05 0,1 - nmol/g gentemot oexponerade personer uppmätts medelvärde i hela 0,01 nmol/g. gruppen

Vid användning av hemoglobinadduktmätningama för riskbedörrming en kan först konstateras att adduktnivån inte i något fall såhög över l nmol/g var att en nervskadande effekt kunde befaras. Förhöjningen motsvarar ett upptag om 2,5 5 ug/kg och dag. Detta är 2 4 lägre -— - ggr än det beräknade medianvärdet för upptag hos de 77 undersökta tunnelarbetama. Ett sådant upptag ligger under det ADI-värde som rekommenderats WHO 12 ug/kg/dag, av men över det som rekommenderats av EPA 0,2 ug/kg/dag. Dessarekommendationer avser att skydda hela befolkningen mot negativa hälsoeffekter vid ett sådant dagligt intag under en hel livstid. I fallet Hallandsåsen skedde dock exponeringen under maximalt 2 månader från 4 augusti

1997 då injekteringen av Rhoca Gil började i stor skala till den 14 oktober, då användningen av förorenat vatten stoppades.

WHO:s och EPA:s ADI-värden omfattar inte eventuella cancerrisker. Det akrylamid upptag av som beräknats utifrån hemoglobinadduktmätningama bedöms medföra en försumbart liten ökad cancerrisk.

WHO:s rekommenderade gränsvärde för akrylamid i dricksvatten är 0,5 ug/liter. Detta gräns-

värde är satt vid den halt som vid en konsumtion 2 l dag under av vatten per en livstid skulle kunna ge upphov till en cancerrisk på l på 100 000 exponerade 0,00l %. WHO har då använt en modell som ger 7 ggr lägre risk än vad EPA räknar med och 25 ggr lägre risk än vad Törnqvist et al. 1998 beräknat. Den riskbedömning som Socialstyrelsen gjorde i december 1997 G Nordberg och E Bergmark avsåg dock användning under års av vatten ett tid som innehåller 5 ug/l, som då var den analytiska detektionsgränsen. Man beräknade att upptaget

51 via huden i samband med karbad skulle kunna bli betydligt större än upptaget genom dricksvatten. I ett antaget värsta fall skulle karbad kunna ett maximalt 2,4 ug/kg

ge upptag kroppsvikt förutsätter fri diffusion till jämvikt, 100 % upptag. vilket sannolikt är kraftigt överskattat. Detta upptag skulle i såfall vara 5 17 stöne än intaget via dricksvatten

- ggr 0,l4 ;rg/kg för en vuxen som dricker 2 l vatten dag och 0,5 rig/kg för barn 10 kg

per ett som dricker l l vatten per dag. Cancerrisken vid användning av brunnsvatten innehållande 5 ;tg/l akrylamid för hushållsändamål bad + dryck, under en tid ett år, skulle enligt

av Socialstyrelsens beräkningar bli 0,003 % med WHO:s risksiffra och 0,02 % med EPA:s risksiffra. Några risker för andra effekter bedömdes föreligga vid sådanaexponeringsnivåer.

Sammanfattningsvis bedöms alltså att inga fysiska hälsorisker förelegat för befolkningen Hallandsåsen till följd av utsläppen av akrylamid och metylolakrylarnid under den begränsade tid max 2 månader som gick innan användningen av förorenat brunnsvatten stoppades.

Risker med fortsatta utsläpp från tunneln

De största riskerna med fortsatt påverkan miljön

sammanhänger med utläckage av polymeriserad akrylamid och metylolakrylamid från sprängmassor och berget runt tunneln. Så mycket som i storleksordningen 5 15 % av dessa kemikalier kan ha förblivit i icke polymeri-

serad form. Någon återbildning av akrylamid i samband med nedbrytning polyakrylarnid

av bedöms inte vara möjlig under de förhållanden som råder i berget. Akrylamid och metylolakrylamid bryts ned av mikroorganismer, men i grundvatten är denna långsam. Det

process kan förväntas att halterna i grundvattnet så småningom klingar Naturvårdsverket, 1997.

Läckagevatten från tunneln renas nu med ozon. Vi saknar kompetens att bedöma hur fullständig denna rening kommer att bli. Det är dock viktigt att reningen fullföljs så långt möjligt innan grundvattnet höjs. Annars kan rester av akrylamid och metylolakrylarnid spridas över stora områden med grundvattnet.

Efter de akuta utsläppen under hösten 1997 har halterna av akrylamid i vattendrag och brunnar minskat. Samtidigt har analysmetodiken förfinats så att halter akrylamid och metylol-

av akrylamid nertill 0,5 rig/l nu kan analyseras. Halterna i vattenprover från de flesta brunnar i riskornrådet överskrider inte denna halt, förutom i något enstaka fall. Socialstyrelsen har därför 1998-03-06 bedömt att vatten från brunnar kan användas for hushållsändamål

om halten akrylamid respektive metylolakrylarnid inte överskrider 0,5 lig/l. Livsmedelsverket delar denna bedömning och anser att vattnet från flertalet tidigare förorenade brunnar åter kan användas utan restriktioner. Samma riktvärde bör gälla för metylolakrylarnid för

som akrylamid, även om det beräknas vara mindre toxiskt. Man bedömer vidare att utförda växtodlingsförsök tyder att akrylamid inte tas upp via rötterna eller ansarnlas i växten. Trots detta avråder man med hänvisning till försiktighetsprincipen från bevattning med

vatten från påverkade brunnar och med vatten från Vadbäcken.

Slutsatser

Mot bakgrund av att det sedan länge är väl belagt att akrylamid är ett ämne med allvarliga toxiska effekter är det anmärkningsvärt att det har använts i så stora kvantiteter varit

som fallet vid tunnelbygget genom Hallandsåsen. Såväl skyddsutrustning skyddsmedvetande

som har visats vara otillräckligt arbetsplatsen och arbetarna har exponerats för Rhoca Gil och förorenat vatten i sådanutsträckning att det lett till symtom perifer nervpåverkan hos

en stor del av arbetarna 30 % av de högst exponerade. Eftersom arbetet bara pågick i knappt två månader innan det avbröts, såär dock riskerna för andra hälsoeffekter såsom ärftliga

cancer, genetiska skador och påverkan fortplantningen försumbara.

Stora mängder akrylamid och metylolakrylamid har läckt ut till omgivningen och förorenat vattendrag och brunnar. Detta uppdagades inte förrän den lilla Vadbäcken blivit så förorenad att kor som drack vattnet blev förgiftade. Härefter kunde kopplingen göras till användningen av Rhoca Gil. Eftersom användningen av brunnsvatten inom riskområdet då stoppades, så har det förorenade brunnsvattnet inte använts under längre tid än 2 månader. Härigenom bedöms hälsoriskema för de människor som använt förorenat vatten till hushållsändamål försum-

vara bara.

Tunnelvattnet renas nu från rester av akrylamid och metylolakrylarnid, och halterna i brunnar har, utom i något enstaka fall, sjunkit under gränsvärdet 0.5 liter, varför restriktionema

pg per för användning har hävts. Det är dock mycket viktigt att kontrollprogrammet med mätningar fortsätter under tillräckligt lång tid, särskilt om grundvattnet kommer att höjas.

Sammanfattningsvis bedömer att användningen de stora kvantitetema tätningsmedlet

av av Rhoca Gil i Hallandsåsen var Oacceptabel ur yrkes- och miljömedicinsk synpunkt även de

om faktiska hälsoeffektema blivit begränsade, vilket delvis beror att utsläppen upptäcktes i så god tid att exponeringen endast ägde rum under en relativt kort tidsperiod.

Litteratur

Albin M, Törnqvist M, Tinnerberg H, Kautiainen A, Eriksson A, Magnusson A-L, Gustavsson C, Björkner B, Isaksson M, Hagmar L. Resultat av hälsoundersökning av boende på Hallandsåsen Möjlig exponering för utsläpp av Rhoca Gil, besvär och hemoglobinaddukter

- av akrylamid. Rapport 1998-04-08. Appendix

Arbetsmiljöinstitutet. Acrylarnide: A review of the literature. Arbete och Hälsa 1991:21.

Bergmark E, Calleman CJ, He Costa LG. Determination of hemoglobin adducts in humans occupationally exposed to acrylamide. Toxicol Appl Pharmacol, 120: 45 54, 1993.

Bucher JR, Huff Haseman JK, Eustis SL, Peters A, Toft JD. Neumtoxicity and carcinogenicity of N-methylolacrylamide in F344 rats and B6C3Fl mice. Journal of Toxicology and Environmental Health 31: 161 177, 1990.

—

Calleman CJ, Wu Y, He Tian G, Bergmark Zhang Deng H, Wang Y, Crofton KM, Fennell T, Costa LG. Relationships between biomarkers of exposure and neurological effects

a group of workers exposed to acrylamide. Toxicology and Applied Pharmacology, 126: 361- 371, 1994.

Calleman CJ. The metabolism and pharmacokinetics of acrylamide: Implications for mechanisms of toxicity and human risk estimation. Drug Metabolism Reviews, 284: 527 590,

- 1996.

Chapin RE, Fail PA, George JD, Grizzle TB, Heindel J Harry G Collins BJ Teague

,. The reproductive and neural toxicities of acrylamide and three analogues Swiss mice, evaluated using the continuous breeding protocol. Fundamental and Applied Toxicology, 27: 9 24, 1995.

Dearfield KL, Douglas GR, Ehling UH, Moore MM, Sega GA, Brusick DJ. Acrylarnide: a review of its genotoxicity and an assessment of heritable genetic risk. Mutation Research, 330: 71 99, 1995.

Edwards PM. The distribution and metabolism of acrylamide and its neurotoxic analogues rats. Biochemical Pharmacology, 24: 1277 1282, 1975.

Edwards P. The insensitivity of the developing rat foetus to the toxic effects of acrylamide. Chernico-Biological Interactions, 12: 13 18, 1976.

EPA. Assessment of health risks from exposure to Acrylarnide. Office of Toxic Substances, US Environmental Protection Agency, 1990a.

EPA. Risk Assessment of N-Methylolacrylamide. Office of Toxic Substances, US Environmental Protection Agency, 1990b.

EU. Risk assessment of acrylamide. Draft of August 1997. Arbetsdokument inom EU:s program för existerande ämnen, 1997.

EU. Technical guidance documents in support of the Commission regulation EC 1488/94

on risk assessment for existing substances. ECB, Ispra, 1996.

54 Field E, Proice C, Sleet R, Mart M, Schwetz B, Morrissey R. Developmental toxicity evaluation of acrylamide rats and mice. Fundamental and Applied Toxicology ,14: 502 512,

- 1990.

Gassner Adler I-D. Induction of hypoploidy and cell cycle delay acrylarnide somatic and germinal cells of male mice. Mutation Research, 367: 195 202, 1996.

Generoso WM, Sega GA, Lockhart AM, Hughes LA, Cain KT. Cacheiro NL, Shelby MD. Dominant lethal mutations, heritable translocations, and unscheduled DNA synthesis induced in male mouse germ cells glycidamide, a metabolite of acrylamide. Mutation Research, 37l3 -4: 175 -183, 1996.

IARC. Some industrial chemicals. IARC monographs on the evaluation of the carcinogenic risk to humans, 60, 1994, sid 389 443.

—

IRIS. Acrylamide. Integrated Risk Information System, US Environmental Protection Agency databas, on-line, 1993.

Kesson CM, Baird AW, Lawson DH. Acrylarnide poisoning. Postgraduate medical Journal, 53: 16- 17, 1997.

Krebs O, Favor Somatic and germ cell mutagenesis in lambda lacZ Iransgenic mice treated with acrylamide or ethylnitrosourea. Mutation Research, 3882 3: 239 248, 1997.

- —

Lambert J et al. Contact dermatitis from acrylamide. Contact Dermatitis, 19: 65, 1988.

Livsmedelsverket. Akrylamid i dricksvatten. Information från livsmedelsverket, PM Dnr 3296/97, 1997.

MAK-komrnission. Deutsche Forschungsgemeinschaft, volym 1991.

Miljögranskningsgmppen. Miljögranskning Hallandsås. Kemi och biologigruppen, PMl, 2 och 1997.

Mapp C, Mazzotta M, Banolucci GB, Fabbri L. Acrylarnide neuropathy: first observation in Italy. Med. Lavoro, 681, 1977.

Naturvårdsverket. Tunnelbygget genom Hallandsåsen. Översiktlig bedömning miljö-

av effekterna. Rapport 4837, december 1997.

Nordander C, Törnqvist M, Malmberg B, Kautiainen A, Aprea Magnusson A-L, Eriksson A, Hagmar L. Resultat av hälsoundersökning av tunnelarbetare exponerade för Rhoca-Gilarbetsrelaterade symptom, hemoglobinaddukter av akrylamid, och påverkan vibrationströsklar. Rapport 1998-02-05.

NIP. Toxicology and carcinogeneis studies of N-methylolacrylarnide CAS No 924-42-5 in F34/N rats and B6C3Fl mice. Report TR-352, 1991.

NTP. Final report on the reproductive toxicity of acrylamide CD—1Swiss mice. NTP, Research Triangle Park, NC, USA. Report No. PB93-158285, 1993.

55 Segerbäck D, Calleman CJ, Schroeder JL, Costa LG, Faustman EM. Formation of N-7-2carbamoyl—2-hydroxyethylguanine DNA of the mouse and the rat following intraperitoneal administration of 14Cacry1amide. Carcinogenesis, 165: 1161 H65, 1995.

—

Sleet R, Field E, Price C, Man M. Teratologic evaluation of acrylarnide administered to Sprague-Dawley rats on gestational days 6 through 20. NTIS report no PB—l64669, 1988.

Socialstyrelsen. Riskbedömning för akrylamid och N-metylolakrylamid i brunnsvatten. Dnr 32-9505/97, 1997.

Spencer PS och Schaumburg HH. Experimental and clinical neurotoxicology. William and Wilkins, Baltimore, 1980.

Sublet V, Zenick H Smith M. Factors associated with reduced fertility and implantation rates in females mated to acrylarnide-treated males. Toxicology, 55: 53 67, 1989.

Tanii H, Hashimoto K. In vitro neurotoxicity study with dorsal root ganglia for acrylamide and its derivatives. Toxicology Letters, 58: 209 213, 1991.

Tennnant RW, Spalding French, JE. Evaluation of transgenic mouse bioassays for identifying carcinogens and noncarcinogens. Mutation Research, 365: 119 127, 1996.

Tyl R. Combined two-generation reproduction study and dominant lethal assay Fischer 344 rats administered acrylamide in drinking water. Union Carbide Report no. 49-551, 1997. Bushy Run Research Center, Export, Pennsylvania 15632 USA.

Törnqvist M, Bergmark E, Ehrenberg Granath F. Riskbedömning av Akrylamid. PM 7/98. Kemikalieinspektionen, 1998.

WHO. Acrylarnide. Environmental Health Criteria 49. WHO/IPCS, 1985.

WHO. Guidelines for drinking-water quality. WHO Geneve, 1993.

Zenick H, Hope E, Smith M. Reproductive toxicity associated with acrylarnide male and female rats. Journal of Toxicology and Environmental Health, 17: 457 472, 1986.

‘..‘i’§t3‘:5£ M.‘ -35.42 a /‘33 35:; f

5%.x2§ê:sw. .,-3: vf:-fäi-M

§"31§.‘:::‘§.$iw.:.‘~é.::a~, å masf§t:‘§.,r-: 9 4 . -La4

::::5.-;~.a.;;mr,::::,e2~34;,e.z;s;.;:L.: iñêi ,ärm ‘ ,es

êiiizsräaxsââz -§3J’.3:Fl%E"2‘‘’¥fam.,:å: .. ..

° %;:~:s"z::;ar‘;‘%

’ ;:hz~:‘:a‘et:~$£:},§f:i—2r;3$i’:M.fi€‘::£$§If7a~.;;~:132%z,¢‘2v2.:s::‘:’::i,:::.‘.w.*€~::‘:‘w; J

ax1z.2s.r::.7.i-~ å :man,x... 5‘rxv3‘sI,J.1w,av ,. ,. ,‘.,.¢.,m::-,... Y ;z-..- . "3’ -E"’§afEh‘1R.i.Lt‘§L§r,i35£f ,agé

Bilaga till IMM:s rapport

1 appendix 1

RESULTAT AV HÄLSOUNDERSÖKNING AV

TUNNELARBETARE EXPONERADE FÖR RHOCA GIL

- ARBETSRELATERADE SYMPTOM, HEMOGLOBINADDUKTER AV AKRYLAMID, OCH

PÅVERKAN PÅ VIBRATIONSTRÖSKLAR

1998-02-05

Rapport

Catarina Nordander, Margareta Törnqvistz, Birgitta Malmberg, Antti Kautiainenz, Pia Aprea, Anna-Lena Magnussonz, Anna Eriksson och Lars

Hagmar

l Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Lunds universitetssjukhus, 221 85 Lund

2Institutionen for miljökemi, Wallenberglaboratoriet, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm

3Korresponderrnde författare

l0-18-0847

Sammanfattning Användningen av Rhoca Gil som tätningsmedel vid tunnelbygget genom Hallandsåsen har inneburit att arbetarna exponerats för akrylamid och N-metylolakrylamid. Det förelåg bland 223 undersökta tunnelarbetare klara exponerings-responssamband för besvär från såväl det perifera nervsystemet som mer akuta irritationsbesvär i luftvägamas och ögonens slemhinnor, samt en del mer allmänna symptom som huvudvärk och yrsel. Bland de 45 högst exponerade arbetarna var prevalensen ca 30% för tecken perifer nervpåverkan, och ca 50-75% för irritationsbesvär i luftvägar och ögon. Hemoglobinaddukter för akrylamid har hittills bestämts för 77 av arbetama. Några av de högst exponerade hade värden som översteg 4 mnol/g globin, vilket är drygt fyra gånger högre än den osäkra gränsen för när neurotoxiska symptom kan börja uppträda. Sarmolikt har exponeringen för N-metylolakryalmid bidragit till de uppmätta adduktnivåema. Hudupptaget av akrylamid förefaller ha varit kvantitativt mer betydelsefullt än upptaget via luftvägama. Såväl skyddsutrustning som skyddsmedvetande har varit otillräckligt på den aktuella arbetsplatsen. Femtio tunnelarbetare har till följd av symptom som framkom vid den aktuella undersökningen genomgått neurofysiologisk undersökning, som kommer att upprepas efter sex månader.

Summary in English In the construction of a railway tunnel through Hallandsås Southern Sweden, the workers were exposed to the grouting agent Rhoca Gil, which contains both acrylamide and Nmethylolacrylamide. Within the group of 223 examined workers, clearcut

exposure-response associations were observed for symptoms of peripheral neurotoxicity, airway irritation, and more general symptoms such asheadache and dizziness. Among the 45 subjects most highly exposed, the prevalence of symptoms from the peripheral nerve systern was about 30%, and the corresponding figures were 50-75% for irritative symptoms from different parts of the respiratory tract. Hemoglobin adducts for acrylamide has hitherto been determined in 77 of the workers. Some of the most highly exposed ones had adduct levels exceeding 4 nmol/g globin, which four times the estimated lowest observed adverse effect level uncertain figure for peripheral neurotoxicity. The exposure to N-methylolacrylamide has probably contributed to the measured adduct levels. Dermal contact seems to have been

a more important exposure route for acrylamide than inhalation. The present investigation has shown that both the awareness of the need for personal protection and the access to personal protection devices, have been unsatisfactory. Fifly of the tunnel workers have, because of symptoms they presented at the examination, been referred to a neurophysiological test, which will be repeated after six months.

Bakgrund Ett tunnelbygge genom Hallandsåsen har pågått sedan 1994. På grund av stora problem med vattenläckage började man under senvåren 1997 använda tätningsmedlet Rhoca Gil. Arbetet med tunneldrivning avbröts dock den 29 september samma år, då det stod klart att tätningsmedlet läckt ut i intilliggande vattendrag. Akrylamid och N-metylolakrylamid, som ingår i produkten, hade inte härdats fullständigt till polyakrylamid utan återfanns i höga halter i det läckvatten som pumpats upp från det sk mellanpåslaget arbetsplatsen mitt i tunneln vid Severtorp och sedan förts vidare i Vadbäcken. Redan i slutet av augusti och början av september 1997 hade företagshälsovården, AB Previa, genomfört personburen luñprovtagning bland injekteringsarbetama i tunneln och funnit förhöjda halter av akrylamid och Nmetylolakrylarnid i luften.

Tillsammans med Yrkesinspektionen i Malmö gjorde personal från Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Lunds universitetssjukhus, ett besök på platsen den 7 oktober 1997. I samråd med Skanskas och Banverkets representanter bestämdes då att Yrkes- och miljömedicinska kliniken skulle kartlägga förekomsten av eventuell ohälsa relaterad till exponering för akrylamid och N-metylolakrylamid bland tunnelarbetama.

Det är välkänt sedan flera decennier att yrkesmässig exponering för akrylamid kan resultera i neurotoxiska effekter på i forsta hand det perifera nervsystemet, men i högre doser också ge skador på centrala nervsystemet Tilson 1981. Akrylamid har även visat sig vara carcinogent och i höga doser fortplantningsstörande på försöksdjur för översikt seDearñeld et al. 1988. Dessutom är akrylamid irriterande för både hud och luñvägar IARC 1985.

N-metylolakrylamid har i djurexperimentella studier förorsakat samma typer av neuropati som akrylamid men dess neurotoxiska potens är 3-5 gg lägre än akrylarnids sammanfattning IARC 1994. Den carcinogena potensen för N-metylolakrylamid är i mus omkring 100 ggr lägre och i råtta 10 ggr lägre jämfört med akrylamid IARC 1994, setabell 5 i Törnqvist et

ca al. 1998.

För att kunna relatera eventuell Förekomst av ohälsa till denna exponering är det naturligtvis avgörande att ha tillgång till goda mätmetoder för exponering. Akrylamid kan tas upp genom huden och genom inandning såväl som via dricksvatten Miller et al. 1982. I en exponeringssituation som den vid tunnelbygget genom Hallandsåsen blir en uppskattning av exponeringen genom mätningar i miljön mycket osäker. En bestämning av upptagen mängd genom mätning i blodprover av sk addukter ger säkrare underlag för riskbedömning Törnqvist et al. 1998. En del av den akrylamid som tas upp binds till hemoglobin. Därvid bildas en sk hemoglobinaddukt. Erytrocytema har en livslängd på 4 månader. Det innebär att hemoglobinadduktema är ett mått på hur mycket akrylamid en person tagit upp i kroppen under de senastemånaderna intern dos. En analysmetod för bestämning av hemoglobinaddukter av akrylmid har utarbetats Törnqvist et al. 1986, Bergmark 1997. En specifik metod för bestämning av addukter till hemoglobin från N-metylolakrylamid har utvecklats. Det förefaller dock, enligt preliminära försök Törnqvist och medarbetare, pågående arbete, som om N-metylolakrylamid omvandlas nästan fullständigt till akrylamid vid adduktbildningen eller i något steg av analysen. Detta skulle innebära att med hjälp av adduktmetoden för akrylamid bestämmer summan av de biologiskt effektiva doserna för akrylamid och N-metylolakrylamid.

En uppgörelse som träffades den 9 oktober 1997 innebar att Institutionen för miljökemi, Stockholms universitet åtog sig att genomföra analyser av hemoglobinaddukter för akrylamid för 77 exponerade arbetare och ett mindre antal oexponerade kontrollpersoner.

En första undersökning av samtliga anställda som av arbetsledningen bedömdes något sätt ha varit i kontakt med Rhoca Gil, bestod av en strukturerad intervju, läkarundersökning och undersökning av vibrationssinnet i fötterna taktilometri. Den undersökningen

senare motiverades av att en förändring av vibrationströskeln visats kunna utgöra relevant markör

en för en tidig neurotoxisk effekt av akrylamid He et al. 1989, Calleman et al. 1994. Denna rapport beskriver resultaten av dessa undersökningar. Dessutom innehåller rapporten resultaten av de första 77 hemoglobinadduktanalysema för tunnelarbetama samt hur dessa mått på intern dos korrelerar med såväl skattad extern dos som med olika symptom. De arbetare som uppvisat nytillkommen nervpåverkan eller hudbesvär som kunde misstänkas vara betingade av exponering för akrylamid, har genomgått fortsatt medicinsk utredning. Resultaten av denna kommer att redovisas senare.

Material och metoder Berginjektering med Rhoca Gil Enstaka provinjekteringar med Rhoca Gil gjordes periodvis i norra tunnelpåslaget från slutet av mars 1997 till slutet av juni 1997. En enda provinjektering gjordes i södra tunnelpåslaget i slutet av april. Den 4 augusti påbörjades en mer omfattande injektering i såväl påslaget

norra som mellanpåslaget, vilken pågick fram till den 29 september då verksamheten upphörde. Under några dagar i slutet av september förekom också injektering i södra påslaget.

Färdigt Rhoca Gil blandades maskinellt från två lösningar; solution l som enligt innehållsdeklarationen innehöll högst l.5% akrylamid, ca 37% N-metylolakrylamid och ca 0.9% formaldehyd, och solution 2 som innehöll natriumsilikat och natriumpersulfat. Till den förra lösningen tillsattes först Accelerateur ACS, som enligt varuinforrnationsbladet uppgavs innehålla dimetyladipat, dimetylglutarat, dimetylsuccinat och trietanolamin. Den blandade lösningen bestod av 3.75 delar vatten, 125 delar koncentrerad solution l samt 0.125 delar koncentrerad solution ACS ingår i solution l med ca 10%. Blandningen trycktes in i 40 st 9 meter långa injekteringsborrhål, placerade i 20° vinkelt radiellt ut från tunnelfronten och med 50 cm mellanrum. Lösningen injicerades till ett förutbestämt mottryck maskinellt genom de stålmunstycken med gummimanschetter som var placerade i borrhålsöppningarna. Arbetet innebar risker för hudexponering för solution l och fárdigblandad substans, sk genomslag från tunnelmynningen injekterad substans som sprutade tillbaka från sprickor i tunnelfronten, och läckvatten. Dessutom fanns risk för inandning av akrylamid/Nmetylolakryalmid och formaldehyd, vilket bekräftades av personbundna mätningar av halter i luñ, utförda av AB Previa några av tunnelarbetama i augusti- september 1997.

Urval av undersökta personer Målsättningen var att samtliga anställda från Skanska, Banverket eller någon av underentrepenörema, skulle undersökas om de bedömdes kunna ha varit direkt exponerade för Rhoca Gil komponenter, eller kommit i kontakt med kontaminerat läclcvatten. Detta urval omfattade sammanlagt 242 personer och gjordes av Skanskas personalansvarige vid tunnelbygget. Endast 19 bland de som hade bedömts som potentiellt exponerade deltog inte i undersökningen. Bortfallet var betingat av att dessa personer tackat nej till undersökningen, eller att de återvänt till sin hemort, vilken enligt Skanskas bedömning var alltför avlägset

belägen. Dessa personer har dock fått enkätfonnuläret hemskickat och hittills har det kommit svar från 13 av dem. Denna rapport omfattar dock enbart resultatet från de 223 personer som deltog i den fullständiga undersökningen.

Strukturerad enkät/läkarintervju Undersökningen genomfördes under perioden 14 oktober till 18 november 1997. Tidsutdräkten var delvis betingad av att inte alla arbetare var på plats samtidigt. De anställda ñck först i lugn och ro fylla i formuläret, som sedan gicks igenom tillsammans med läkare från Yrkes- och miljömedicinska kliniken för logiska kontroller, och inhämtande av kompletterande uppgifier. Frågor ställdes bl a om tidigare sjukdomar, rökvanor, alkoholkonsumtion, vibrationsexponering, arbetsuppgifter i samband med tunnelprojektet, typ och frekvens av kontakt med Rhoca Gil komponenter eller läckvatten, användning av skyddsutrustning, och förekomst av olika typer av besvärs- eller sjukdomssymptom, med särskild inriktning mot symptom från nervsystemet och från luftvägar och slemhinnor.

Strukturerad klinisk undersökning I omedelbar anslutning till intervjun gjordes en strukturerad läkarundersökning inriktad mot sjukdomstecken från nervsystemet.

Remittering för neurojjzsiologisk och yrkesdermatologisk undersökning I samband läkarundersökningen gjordes en bedömning av behovet av remiss för neurofysiologisk eller yrkesderrnatologisk undersökning. I båda fallen tillämpades vida indikationer då den uttalade målsättningen var att eñersträva en hög sensitivitet i screeningprocessen, på bekostnad av speciñciteten.

Taktilometri Vibrationströskeln i andra tån, höger fot, undersöktes på samtliga 223 anställda med hjälp av en taktilometer konstruerad av Teltec AB. Apparaturen, är utvecklad för att mäta vibrationströsklar i fingrar vid olika frekvenser 8, 16, 32.5, 65, 125, 250 och 500 Hz. Den maximala amplituden som testas för varierar med frekvens; från 135 dB vid 8 Hz till 160 Hz vid 65 Hz och uppåt. Denna teknik tillämpas rutinmässigt vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Lund. Det har framtagits ett normalmaterial för fingrar Lundström et 1992, som dock inte är tillämpligt för tår. Det innebär att inga externa jämförelsedata har kunnat användas for att utvärdera eventuella effekter på vibrationströsklar-na i tåma.

Blodprovstagning och provomhdndertagande Med hjälp av personal från Previa togs under perioden 7 oktober till 6 november 1997 blodprov på de arbetare som valdes ut för intervju, läkarundersökning och taktilometri. Från var och en av dessa togs 10 ml helblod i hepariniserade Venoject-rör, som efter upprepad vändning, ställdes kallt och transporterades därefter inom 24 timmar till laboratoriet vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Lund, där proven centrifugerades, erytrocytfraktionen avskiljdes och tvättades tre gånger med fysiologisk koksaltlösning. Erytrocytema frystes in i

— 70°C i plaströr. Proverna har sedan i fryst tillstånd transporterats till Institutionen för miljökemi i Stockholm. Prov för fasteblodsocker, leverfunktion, och alkoholrelaterade biomarkörer S-ASAT, S-ALAT, S-GT och S-CDT har också tagits, men resultaten av dessa prover kommer inte att redovisas i denna rapport.

Analys av hemoglobinaddukter för akrylamid Det fanns utrymme för analys av prov från 77 tunnelarbetare. Dessa randomiserades från samtliga 223 arbetare, efter att först prov från 47 av sammanlagt 50 arbetare som till följd

av läkarundersökningen remitterats för kompletterande neurofysiologisk undersökning, utvalts. Dessa 47 arbetare ingick naturligtvis även i hela gruppen från vilken det slumpmässiga stickprovet drogs. Då sju av dessa47 slumpades in i stickprovet, blev det totala antalet i den randomiserade gruppen 37 och inte 30.

Hemoglobinaddukter för akrylamid bestämdes med hjälp av en modifierad sk Edman degradation som innebär att globinkedjomas N-tenninala aminosyror avspjälkas om addukter finns bundna Törnqvist 1994, Bergmark 1997. Globinet som isolerats från hemoglobin behandlas med ett reagens som klipper av modifierat N-tenninalt valin från resten av globinet och som introducerar fem fluoratomer i det derivat av valin som bildas. Det fettlösliga derivatet kan sedan extraheras med organiskt lösningsmedel från globinresten och vidare upprenas. Derivatet analyseras med hög känslighet på en gaskromatograf-masspektrometer GC/MS.

Statistiska metoder Skillnader i fördelningen av kontinuerliga variabler testades med Marm-Whitneys U-test eller Jonckheere-Terpstras icke-parametriska test för monoton trend. Spearrnans test användes för att utvärdera korrelationer. Alla test var tvåsidiga, och med uttrycket "statistisk signiñkans" avses p0.05.

Resultat Exponering för Rhoca Gil och skyddsanvändning. Av de sammanlagt 223 arbetarna var 157 anställda av Skanska, sex av Banverket och resterande 60 av olika underentrepenörer tabell 1. Drygt 70% hade tidigare, i varierande omfattning, arbetat med handhållna vibrerande verktyg, och knappt 30% hade arbetat på vibrerande underlag. Siffrorna var något högre för de Skanska-anställda tunnelarbetama. Yrkesfördelningen för de 223 undersökta personerna framgår av tabell Hur många som utfört olika arbetsuppgifter framgår av tabell En arbetare kan ha hafi mer än en arbetsuppgift. Enligt enkät- och intervjusvar har 35 av de undersökta arbetarna sannolikt varit exponerade tabell 4. Tjugosju bedöms enbart ha varit exponerade via andningsvägama, medan 69 dessutom exponerats genom hudkontakt med kontaminerat läckvatten. Resterande 92 arbetare uppgav att de hudexponerats för solution injekteringssubstans eller genomslag, varav 45 uppgav att detta skett oña. Ytterst få av arbetarna hade använt sig av något effektivt andningsskydd tabell 5. Ett antal olika typer av skyddshandskar hade använts, från läderhandskar till olika typer av plasthandskar. Många hade använt bomullsoveraller under arbetet, medan andra hade använt sig av olika sorters regnställ. I allmänhet hade man avvaktat till skiftet var slut eller tills man av någon annan anledning lämnade tunneln, innan man bytt blöta handskar eller overaller. De som använt sig av regnställ angav att de trots detta kunnat få läckvatten och eventuellt Rhoca Gil substans på huden.

Exponering och symptom Bland de 223 arbetarna uppgav 29 13% att de fått nytillkomna besvär med stickningar eller domningar i fötter eller underben, efter det att de börjat arbeta med Rhoca Gil tabell 6. Motsvarande siffra för stickningar eller domningar i händerna 15%. Även andra

var nytillkomna symptom från nervsystemet rapporterades, men i något lägre omfattning. Ca

tredjedel av arbetarna uppgav arbetsrelaterade besvär i form av irritation av slemhinnor i ögon och övre luftvägar i samband med arbete med Rhoca Gil tabell 7. Var femte arbetare hade haft hosta i samband med arbete med att Rhoca Gil använts i tunneln och 11% uppgav att de vid sådant arbete upplevt andfåddhet, tryckkänsla över bröstet eller pip i bröstet. En tredjedel av arbetarna uppgav att de fått huvudvärk när Rhoca Gil använts och ca 15% uppgav att de känt sig illamående eller hañ yrsel.

Det fanns klara och mycket starka exponerings-responssamband mellan skattad exponering för Rhoca Gil och tecken på såväl perifer neurotoxicitet tabell 8, som irritation i ögon och luñvägar, samt övriga mer ospecifika symptom tabell 9. Som exempel kan nämnas att i den mest högexponerade gruppen, som utgjordes av 45 arbetare, uppgav ca 30% nytillkomna besvär med domningar/stickningar i extremitetema, medan sådana besvär praktiskt taget inte förekom bland de lågexponerade tabell 8. Tre fjärdedelar av de högexponerade hade upplevt irritation i halsen, jämfört med ingen bland de oexponerade.

Hemoglobinaddukterför akrylamid iförhållande till exponering och symptom I den randomiserade gruppen av 37 tunnelarbetare var medianvärdet för hemoglobinaddukter för akrylamid endast fyra gånger förhöjt jämfört med den oexponerade gruppen, medan medianvärdet för de 47 som remitterats till neurofysiologisk undersökning, var tiofaldigt förhöjt tabell 10. En närmare beskrivning av fördelningen ges i figur I den randomiserade gruppen hade 16% ett hemoglobinadduktvärde som översteg 1.0 mnol/g globin. Motsvarande andel bland dem som remitterats till neurofysiologi var 34%.

Det fanns ett mycket klart och starkt samband mellan skattad exponering för Rhoca Gil och hemoglobinaddukter för akrylamid, hos de 77 tunnelarbetama figur 2. I det randomiserade urvalet av 37 tunnelarbetare, var medianvärdet bland dem som inte bedömdes ha varit exponerade 0.05 nmol/g globin range 0.04-0.11, tabell 11, vilket ligger mycket nära de värden som de 12 oexponerade kontrollpersonema uppvisade tabell 10. De som enbart exponerats för läckvatten hade endast marginellt förhöjda adduktvärden, medan de som ofta varit direkt hudexponerade för solution injekteringssubstans eller genomslag, hade kraftigt förhöjda adduktvärden median 1.79, range 0.47-2.82; tabell 11. Det fanns ingen korrelation mellan arbetarnas ålder och deras nivåer av hemoglobinaddukter för akrylamid i blod figur 3, vilket innebär att skillnader i åldersfördelningen inte kan ha påverkat sambandet mellan skattad exponering och intern dos för akrylamid, vilket inte heller var förväntat.

Andelen med nytillkomna besvär från perifera nervsystemet och övriga högre

symptom var bland de 77 tunnelarbetare för vilka det hittills finns hemoglobinadduktvärden för akrylamid, än för hela gruppen av 223 arbetare tabeller 6,7,12,13. Detta är naturligtvis beroende att de första adduktanalysema till mer än 50% styrts mot dem som hañ sådana nytillkomna symptom från perifera nervsystemet att det föranlett remiss för neurofysiologisk undersökning.

Hemoglobinaddukthaltema var klart förhöjda bland de tunnelarbetare som uppgav nytillkomna symptom i form av stickningar och domningar från fötter eller underben, jämfört med dem som inte rapporterade sådana besvär tabell 14. Skillnaden var signifikant även för nytillkomna symptom i form av "stickningar och domningar från händema, om än inte lika påtaglig. Det förelåg även signifikanta skillnader i adduktnivåer för "muskelkramper i benen n no-okad svettning i händer och fötter", och "hudavflagning på händema", medan

skillnaderna inte var signifikanta när det gällde stickningar och domningar i övriga kroppen, smärta i Fötter eller underben", smärta i händema, och smärta i övriga kroppen". På motsvarande sätt var addukthaltema högre bland de arbetare som angivit irritationsbesvär från ögon och luñvägar och mer allmänna besvär tabell 15. Det var endast för initation på huden som skillnaden inte var statistiskt signifikant. Det fanns inga korrelationer mellan arbetarnas tidigare exponering for handhållna vibrerande verktyg eller tidigare arbete vibrerande underlag, och deras nivåer av hemoglobinaddukter för akrylamid i blod figur 4 och 5. Det innebär att tidigare vibrationsexponering inte påverkat det observerade sambandet mellan hemoglobinaddukter för akrylamid och symptom från perifera nervsystemet.

Vibrationströsklar Samtliga 223 tunnelarbetare genomgick undersökning med taktilometn", för bestämning

av vibrationströsklar. Det förelåg inte vid någon av de undersökta frekvensema något samband mellan skattad exponering för Rhoca Gil och vibrationströskel. Resultaten för 8 respektive l25 Hz presenteras i tabell 16. Vid 8 Hz farms en mycket svag korrelation mellan hemoglobinaddukter för akrylamid och vibrationströskel rsO.22, p0.06;

Figur 6, som var ännu svagare eller obefintlig vid övriga frekvenser. I figur 7 demonstreras korrelationen vid 125 Hz. De arbetare som uppgav nytillkomna symptom från perifera nervsystemet hade inte högre vibrationströsklar, vid någon frekvens, än övriga tunnelarbetare. Resultaten För8 respektive 125 Hz presenteras i tabell 18.

Remissför neurofvsiologisk och yrkesdermatologisk undersökning Av de 223 undersökta tunnelarbetama remitterades 50 for neurofysiologisk undersökning, huvudsakligen g.a. att de upplevt nytillkomna symptom från perifera nervsystemet, eller forsämringssymptom av sedan tidigare forefmtliga besvär, under den tidsperiod de arbetat med Rhoca Gil eller omedelbart därefter. Trettio arbetare remitterades för yrkesderrnatologisk bedömning på grund av eksem eller andra hudbesvär.

Cancerrisker Ett underlag for bedömning av cancerrisker av akrylamid har framtagits Törnqvist et al. 1998. På grund av ett osäkert bidrag till den uppmätta dosen av akrylamid från Nmetylolakxylamid, som är ett mycket mindre potent carcionogen, kan dock dessa riskestimat vara överskattade.

Diskussion Användningen av Rhoca Gil som tätningsmedel vid tunnelbygget i Hallandsåsen resulterade i att en hög andel av de personer som arbetat tunneln under den aktuella tidsperiodeni utvecklade både symptom från perifera nervsystemet, irritationsbesvär från luñvägar och övriga symptom. De mycket tydliga och starka exponering-responssamband som beskrivs i denna rapport talar klart för att exponering för Rhoca Gil är den direkta orsaken. I den grupp som haft högst exponering skattad extem exponering var prevalensen ca 30% för tecken perifer nervpåverkan, och ca 50-75% för irritationsbesvär från luñvägar och ögon, medan praktiskt taget ingen av dem som bedömdes som oexponerade hade några liknande besvär.

Vibrationströskelbestämning gjordes i andra tån, höger fot, vid flera olika frekvenser. Vi fann dock ingen korrelation mellan vibrationströsklama och skattad exponering för Rhoca Gil eller

hemoglobinadduktnivåer för akrylamid. Trösklama inte heller högre bland dem hade

var som nytillkomna symptom från perifera nervsystemet jämfört med de övriga tunnelarbetama. Resultaten kan bero att det inte förelåg några vibrationströskelförändringar

till följd av akrylamidexponering bland tunnelarbetama. En undersökning arbetare från kemisk

av en industri exponerade för akrylamid ger stöd för denna tolkning Bachman et al. 1992. Vibrationströsklama för dessa arbetare var inte korrelerade med exponering, trots att de uppvisade symptom i form av stickningar, domningar och smärtor i extremitetema, ökad handsvett och hudavflagning i handflatoma. En alternativ tolkning våra resultat är att vår

av mätmetod inte har varit sensitiv eller specifik nog. Det bör påpekas att denna teknik tidigare enbart tillämpats på händer och inte på fötter, och att därför saknas också ett nonnalmaterial för jämförelser. Vi planerar att göra om taktilometrin på de 50 tunnelarbetare, vilka 6

ca månader efter första tillfället åter skall genomgå neurofysiologisk undersökning mer detta

om nedan. Detta ger möjlighet att undersöka om den intraindivudella förändringen

av vibrationströsklama är kopplad till exponering.

Personburen provtagning av akrylamid/N-metylolakrylamid i luñ genomfördes i augusti och september 1997 av företagshälsovården, AB Previa. De två proverna från norra påslaget visade 0.27 respektive 0.34 mg/m’ för de båda komponenterna personlig

summan av information, arbetsmiljöingenjör Lars Wohlström, AB Previa.

Motsvarande halt för ett prov taget vid mellanpåslaget betydligt lägre, 0.05 mg/m’. Vid förnyad provtagning den 29

var september, samma dag som verksamheten avbröts, uppmättes 0.04 respektive 0.05 mg/m’ för akrylamid och 0.06 respektive 0.04 mg/m’ för N-metylolakrylamid, vid tunnelpåslaget.

norra Mättidema har legat mellan 160 och 180 minuter. Detta skall jämföras med att det svenska hygieniska nivågränsvärdet för akrylamid är 0.03 mg/m’. Om kvoten mellan

haltema av akrylamid och N-metylolakrylamid i luft varit konstant över tiden, torde det vid de första provtaningstillfällena ha funnits ca 0.15 mg/m’ akrylamid i andningszonema på tunnelarbetare. Det skall betonas att dock inte vet något om den interindividuella variationen i luñburen exponering eftersom så få prover togs. Den nivå av hemoglobinaddukter som kan förväntas vid en viss, konstant, halt av akrylamid i luft, kan approximativt beräknas Bergmark et al. 1993. I denna beräkning tillämpas elimineringskonstanten 0.15 h" Calleman 1996. En genomsnittlig halt i luft på 0.15 mg/m’ under lång tid skulle enligt detta beräkningssätt resultera i ett tillskott till adduktnivån på 0.25 nmol/g globin. Om till detta lägger den bakgrundsnivå man finner hos alla och tillskott från cigarettrökning Bergmark 1997, så skulle man för rökare av omkring 15 cigaretter dag

per förvänta sig att finna adduktnivåer på ca 0.35 nmol/g globin Bergmark et al. 1993.

Bland de 77 tunnelarbetama med kända hemoglobinadduktvärden, var det 32 hade högre

som värden än 0.35 nmol/g globin, och enstaka värden över 4 nmol/g globin noterades också. Detta är ett starkt indicium för att hudkontakt med Rhoca Gil komponenter varit en viktig exponeringsväg. Betydelsen av exponering via huden understryks även av att klart förhöjda halterna av hemoglobinaddukter för akrylamid endast observerades bland dem

som uppgav direkt hudkontakt med produkten se figur 2. De som enbart exponerats via luñvägama hade också betydligt lägre prevalenser av uppgivna besvär än de som hudexponerats se tabell 8 och 9. Sammanlagt 92 av de 223 undersökta arbetarna hade, någon gång eller ofta, fått Rhoca Gil lösningar direkt på huden. Att såmånga hudexponerats måste till stor del tillskrivas bristande personligt skydd. Det framgår av vår undersökning att inte upprätthållit hög

man en och adekvat skyddsnivå. I vilken mån detta berott på bristande information eller okunnighet kan vi inte uttala oss om.

Bland kinesiska arbetare som arbetat med framställning av akrylamid i mellan en månad och 11 år uppmättes addukter av akrylamid till 0.3-33.8 nmol/g globin medelvärde 9.5; Bergmark et al. 1993. Ett flertal av arbetarna visade typiska effekter av akrylamidorsakade skador i det perifera nervsystemet i form av förändrad vibrationskänslighet i tår och fingrar, förlust av reflexer i fotledema, flagnande hud händerna och domningar i extremitetema Calleman et al. 1994. Ett index sammanvägt av symptom, kliniska undersökningsfynd och resultat av neurofysiologiska undersökningar på perifer nervskada korrelerade med akrylamidadduktema, men mindre tydligt för dem som varit anställda i kortare tid än två år. Resultaten tydde också på att det finns en stor variation i känslighet mellan olika personer Bergman et 1993, Calleman et 1994. Utifrån studien av de kinesiska arbetarna kan man misstänka att lätta neurotoxiska symptom skulle kunna uppträda redan vid korttidsexponering några månader för akrylamid som leder till addukthalter av storleksordningen l nmol/g. De effekter man vid dessa adduktnivåer såg på de kinesiska arbetarna var av sådan lindrig art att de har bedömts kunna vara reversibla inom några månader efter upphörd exponering U.S. EPA 1990.

Arbetet med Rhoca Gil innebar även exponering för fonnaldehyd. En stationär mätning av forrnaldehyd i luft utförd i påslaget den 29 augusti visade 0.48 mg/ms, och

norra en motsvarande mätning i mellanpâslaget den 9 september visade 0.25 mg/m’. Detta kan jämföras med det svenska hygieniska nivågränsvärdet på 0.6 mg/m’. De relativt låga

halter av forrnaldehyd som påvisats kan inte ensamt förklara de höga prevalenstalen för irritationssyrnptom från slemhinnor i ögon och luftvägar, men kan naturligtvis ha bidragit till de besvär som sannolikt huvudsakligen betingats av akrylamid.

Den aktuella undersökningen är av tvärsnittskaraktär, vilket alltid innebär att tolkning av kausalitet bör göras med försiktighet. En möjlig felkälla till tolkningen att exponering for Rhoca Gil orsakat symptom från t ex perifera nervsystemet och irritationsbesvär från luñvägar, skulle kunna vara att de högexponerade tenderat att överdriva sina besvär. Starka skäl tyder dock på att detta inte har utgjort något väsentligt problem. För det första var det inte uppenbart för arbetarna vid enkät/intervjutillfället att vi lade stor tyngd vid hudkontakt med Rhoca Gil lösningarna i vår exponeringsbedömning, och for det andra hade arbetarna enbart rudimentär kunskap om vilka symptom man kunde förvänta sig vid exponering för akrylamid.

En annan tänkbar felkälla i vår undersökning skulle kunna vara att besvären från perifera nervsystemet orsakats av vibrationsexponering och inte av Rhoca Gil. Vi har dock visat att det inte finns någon som helst korrelation mellan tidigare exponering för handållna vibrerande verktyg, eller tidigare arbete på vibrerande underlag, och hemoglobinaddukter för akrylamid i blod figur 4 och 5. Det innebär att vibrationsexponering inte har varit en förväxlingsfaktor confounder för det observerade sambandet mellan Rhoca Gil-exponering och nervsymptom.

Enligt vår mening är det klarlagt att användningen av Rhoca Gil vid tunnelbygget genom Hallandsåsen orsakat arbetarna besvär från såväl det perifera nervsystemet som mer akuta irritationsbesvär från slemhinnor i luñvägar och ögon, samt en del mer allmänna symptom som huvudvärk och yrsel. Femtio av arbetarna har, huvudsakligen på grund av de uppgivit nytillkomna symptom från perifera nervsystemet, genomgått neurofysiologisk undersökning under perioden oktober-november 1997, och för dessa planeras en förnyad sådan test, samt läkarundersökning vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken vid Lunds universitetsjukhus

under senvåren 1998. När dessa kompletterande undersökningar är genomförda, vilket

kommer att ge ett longitudinellt perspektiv på besvärsutvecklingen, kommer definitiv

en mer individuell sambandsbedömning att göras för dessa Denna kommer ligga till

personer. att grund för utfárdande av arbetsskadeintyg. För de arbetare vid

som uppföljningsundersökningen eventuellt har kvar symptom bedöms relaterade till

som vara exponeringen för Rhoca Gil, kommer ett program för fortsatt uppföljning att upprättas.

Slutsatser 0 Användningen av Rhoca Gil som tätningsmedel vid tunnelbygget genom Hallandsåsen har inneburit att arbetarna exponerats för akrylamid, och denna exponering har kunnat klassificeras med avseende extern exponering och kvantifieras som intern dos med hjälp av bestämning av hemoglobinaddukter för akrylamid.

0 Det förelåg bland tunnelarbetama klara exponering-responssamband för besvär från såväl det perifera nervsystemet som mer akuta irritationsbesvär från slemhinnor i luñvägar och ögon, samt en del mer allmänna symptom som huvudvärk och yrsel.

0 Bland de högst exponerade var prevalensen ca 30% för tecken på perifer nervpåverkan, och ca 50-75% för initationsbesvär från luñvägar och ögon.

o De högst exponerade tunnelarbetarna hade drygt fyra gånger så höga adduktvärden för akrylamid med sannolikt bidrag från N-metylolakryalmid som den osäkra gränsen för när neurotoxiska symptom kan börja uppträda

o Hudupptaget av akrylamid förefaller viktigare än upptaget via luñvägama för såväl intern dos hemoglobinaddukter som symptom från det perifera nervsystemet.

o Såväl skyddsutrustning som skyddsmedvetande har varit otillräcklig på arbetsplatsen.

0 Femtio tunnelarbetare har genomgått neurofysiologisk undersökning under hösten 1997 och kommer att genomgå en förnyad sådan, samt ny läkarundersökning, under våren 1998. Däreñer kommer individuella arbetsskadebedömningar att göras.

o För de arbetare som vid uppföljningsundersökningen eventuellt har kvarstående symptom som bedöms vara relaterade till exponeringen för Rhoca Gil, kommer ett program för fortsatt uppföljning att upprättas.

Tack till Anders Hemmingsson och Ann Sturk, Skanska; Berndt Wikström, Lars Wohlström, Elisabeth Nissen och Christina Nilius, AB Previa; Carin Karlsson, Institutionen för Miljökemi, Stockholms Universitet; Ulrika Wallin, Håkan Tinnerberg, Hans Welinder, Katalin Lindholm, Birgitta Björk, Helene Ottosson, Åsa Amilon, Anna Akantis och Anita Ohlsson, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Lunds universitetssjukhus. Analysema av hemoglobinaddukter för akrylamid har finansierats av Skanska.

Referenser Bachmann M, Myers JE, Bezuidenhout BN 1992 Acrylamide monomer and peripheral neuropathy in chemical workers. Am Jlnd Med 21, 217-222.

Bergmark Calleman CJ, He F and Costa LG 1993 Hemoglobin adducts in humans occupationally exposed to acrylamide. Toxicol. Appl. Pharmacol., 120, 45-54.

Bergmark E 1997 Hemoglobin adducts of acrylamide and acrylonitrile laboratory personnel, smokers and nonsmokers. Chem. Res. Toxicol., 10, 78-84.

Calleman CJ, Wu Y, He Tian G, Bergmark E., Zhang Deng H, Wang Y, Crofion KM, Fennell T and Costa LG 1994 Relationships between biomarkers of exposure and neurological effects in a group of workers exposed to acrylamide. Toxicol. Appl. Pharmacol., 126, 361-371.

Calleman CJ 1996 The metabolism and pharmacokinetics of acrylamide: Implications for mechanisms oftoxicity and human risk. Drug Metab. Rev., 28, 527-590.

Dearñeld KL, Abernathy CO, Ottey MS, Brantner, IH and Hayes P 1988 Acrylamide: its metabolism, developmental and reproductivie effects, genotoxicity and carcinogenecity. Mutat. Res., 195, 45-77.

He Zhang Wang H, Li G, Zhang Li Dong X, Hu F 1989 Neurological and electroneuromyographic assessmentof the adverse effects of acrylamide on occupationally exposed workers. Scand J Work Environ Health 15, 125-129.

IARC 1985 IARC Monographs on the Evaluation of Carcinogenic Risk Chemicals to Humans. 39, 41-66.

IARC 1994 IARC Monographs on the Evaluation of Carcinogenic Risk Chemicals to Humans. 60, 435-453.

Lundström R, Strömbert Lundborg G 1992 Vibrotactile perception threshold measurements for diagnosis of sensory neuropathy. Description of areference population. Int. Arch. Occup. Environ. Health 64, 201-207.

Miller MJ, Carter DE and Sipes IG 1982 Pharmacokinetics of acrylamide Fischer-334 rats. Toxicol. Appl. Pharmacol., 63, 36-44.

Tilson HA 1981 The neurotoxicity of acrylamide: An overview. Neurobehav. Toxicol. TeratoI., 445-461.

Törnqvist, M 1994 Epoxide adducts to N-terminal valine of hemoglobin. Methods in Enzymology, v01. 231, Academic Press, New York, pp. 650-657.

Törnqvist, M., Mowrer, J., Jensen, and Ehrenberg, L 1986 Monitoring of environmental cancer initiators through hemoglobin adducts by amodified Edman degradation method. Anal. Biochem. 154, 255-266.

Törnqvist M, Bergmark Ehrenberg Granath F 1998 Riskbedömning av akrylamid. Kemikalieinspektionens rapportserie under tryckning.

U.S. EPA, United States Environmental Protection Agency. 1990 Preliminary Assessment of Health Risks from Exposure to Acrylamide. Office of Toxic Substanses, U.S. Environmental Protection Agency, Washington, DC.

15 Tabell Arbetsgivare, ålder och tidigare vibrationsexponering för de 223 undersökta tunnelarbetama

Företag	N	Ålder Median Range Händer N Ben N	Tidigare vibrationsexponering
Skanska	157	45 21-62	123	60
Banverket	6	39 35-51	2	0
Underentrepenörer	60	42 20-6 l	3 l	3
1:c—-1;:-lt	223	43 20-62	160

63 Tabell 2. Fördelning med avseende på yrke och arbetsgivare för de 223 undersökta tunnelarbetama

Yrke	Arbetsgivare Skanska Banverket Underentrepenörer Totalt
Bergförstärkare, inj ekterare 43		3	46
Bergarbetare, borrare	36		36
Elektriker	5	7	13
Repahatörer	14	6	20
Maskinförare	4	10	14
Förrådsarbetare	4		4
Arbetsledare, tjänstemän	17	6 l	24
Chaufförer	2	19	20
Betongarbetare	l l	7	18
Diverse inkl. arbetsledning 20		7	27

16 Tabell Arbetsuppgifter För de 223 undersökta tunnelarbetama

Arbetsuppgifil	N
lnjektering	76
Sprängning	46
Borrning	56
Blandning/påfyllning	72
Schaktning	58
Rengöring	90
Provtagning	46
Annan anledning att vistas i tunnel	120
Övrig exponering	80

1 Mer än ett alternativ kan förekomma Tabell 4. Klassificering av exponering för Rhoca Gil for de 223 undersökta tunnelarbetama, baserat på enkätsvar/intervjuer.

Exoonering	N
Ingen	35
Enbart inandning	27
Inandning och hudkontakt med läckvatten	69

Någon gång hudexponerad för solution injekteringssubstans eller genomslag 47

Ofia hudexponerad för solution injekteringssubstans eller genomslag 45

Tabell 5. Användning andningsskydd bland de 223 undersökta tunnelarbetama.

Andningsskydd	Nej	Ibland	Ofta
Halvmask	185	9	4
Fri sklufismask	197	1	0

Tabell 6. Antal individer med nytillkomna symptom från perifera nervsystemet relaterade till arbete med Rhoca Gil bland de 223 undersökta tunnelarbetarna.

Nytillkomna symptom	N	%
Stickningar/dorrmingar i fötter/underben 29		13
Stickningar/domningar i händerna	34	15
Stickningar/domningar i övriga kroppen	7	3
Smärta i fotter/underben	17	8
Smärta i händerna	11	5
Smärta i övri kroppen	17	8
ga
Muskelkramper i benen	17	8
Ökad svettning i händer/fötter	9	4
Hudavflagning på händerna	13	6

Tabell 7. Antal individer med övriga uppgiva relaterade till

symptom arbete med Rhoca Gil bland de 223 undersökta tunnelarbetama.

Slmptom	N	%
Irritation i ögonen	71	34
Irritation i näsan	56	27
Imitation i halsen	69	33
Imitation på huden	47	23
Hosta	43	21

Andfåddhet, tryckkänsla, pip i

bröstet	23	11
Huvudvärk	71	34
Illamående	36	17
Yrsel	34	16

Skattad exponering för Rhoca Gil i relation till nytillkomna symptom från perifera Tabell nervsystemet, bland de 223 undersökta tunnelarbetama.

SkattadexponeringförRhocaGil Nytillkomna symptom Enbart lnandning+ Någongång Ofta inandninø läckvatten direkt hudexp direkthude P Ingenexp N % N °/o N % N °/o N %

0 0 O 0 6 9 9 19 14 31 0.0001 Stickningar/domningar i fotter/underben

Stickningar/domningar O 0 1 4 10 14 10 21 13 29 0.0004 ihänderna

Stickningar/domningar 0 0 0 0 1 1 1 2 5 11 0.004 i övrigakroppen

i fotter/underben 0 0 0 0 6 9 6 13 5 11 0.02 Smärta

händerna 0 0 0 0 3 4 3 6 5 11 0.01 Smärtai

kroppen 1 3 0 O 4 6 3 6 9 20 0.003 Smärtai övriga

i benen 0 O 0 0 4 6 2 4 11 24 0.0001 Muskelkramper

0 0 0 0 2 3 1 2 6 13 0.004 Ökadsvettning i händer/fötter

0 0 0 0 1 l 6 13 6 13 0.0005 Hudavflagning påhänderna

20 Tabell 9. Skattad exponering för Rhoca Gil i relation till övriga uppgivna arbetsrelaterade symptom, bland de 223 undersökta tunnelarbetama. Nytillkomna symptom SkattadexponeringFörRhocaGil

Enbart lnandning+ Någongång Ofta Ingenexp inandning läckvarten direkt hudexp direkthudexp P N % N % N % N % N %

Irritation i ögonen 2 10 3 11 9 13 24 51 33 73 0.0001 Irritation i näsan 1 5 3 11 7 10 21 46 24 53 0.0001 Irritation i halsen O 0 5 19 9 13 22 47 33 73 0.0001 Irritation påhuden 0 0 1 4 8 12 18 38 20 44 0.000l Hosta O 0 0 0 5 7 17 36 21 47 0.0001 Andfáddhet,tryckkänsla, 0 0 0 0 5 7 7 15 1l 24 0.0003 pip i bröstet

Huvudvärk	3 14 6 22 18 27 20 43 24 53 0.006
Illamående	1 5 2 7 5 7 10 22 18 40 0.0001
Yrsel	0 0 1 4 5 8 7 16 7 17 0.02

21 Tabell 10. Hemoglobinadduktvärden for akrylamid nmol/g globin för tunnelarbetare och oexponerade kontrollpersoner.

Hemoglobinadduker

	N	Median Range
Tunnelarbetare	77	0.24 0.04-4.31
Randomiserat urval	37	12 0.04-2.82
Remitterade for neurofys. 47		0.44 0.05-4.31
Kontrollpersoner	12	0.04 0.02-0.07

Tabell 11. Hemoglobinadduktvärden för akrylamid nmol/g globin för det randomiserade

37 tunnelarbetare, med avseende på skattad exponering for Rhoca Gil. urvalet av

Exponering	N Median Range	Hemoglobinadduker
Ingen	6 0.05 0.04-0.1 1
Enbart inandning	4 0.09 0.07-0. l 2
inandning och hudkontakt med läckvatten 12		10 0.06-0.36
Någon gång hudexponerad för solution	7 0.15 0.05-1.44

injekteringssubstans eller genomslag Ofta hudexponerad för solution 8 1.79 0.47-2.82 injekteringssubstans eller genomslag p 0.000l, Jonckheere-Terpstras test

22 Tabell 12. Antal individer med nytillkomna symptom från perifera

nervsystemet bland de 77 tunnelarbetare för vilka det hittills finns hemoglobinadduktvärdcn för akrylamid Nytillkomna symptom N % Stickningar/domningar i fötter/underben 23 30 Stickningar/domningar i händerna 27 35 Stickningar/domningar i övriga kroppen 6 8

Smärta i fötter/underben	11 14
Smärta i händerna	9 12
Smärta i övriga kroppen	13 17
Muskelkramper i benen	15 19
Ökad svettning i händer/ fötter	6 8
Hudavflagning på händerna	9 12

Tabell 13. Antal individer med övriga uppgivna symptom relaterade till arbete med Rhoca Gil, bland de 77 tunnelarbetare för vilka det hittills finns hemoglobinadduktvärden för akrylamid

Symptom	N	%
Irritation i ögonen	34	45
Irritation i näsan	26	35
Irritation i halsen	37	49
Imitation på huden	27	36
Hosta	23	31
Andfâddhet, tryckkänsla, pip i 14		19

bröstet

Huvudvärk	39	52
Illamående	19	26
Yrsel	22	29

24 Tabell 14. Hemoglobinaddukter För akrylamid nmol/g globin bland 77 tunnelarbetare med avseende nytillkomna symptom från perifera nervsystemet eller Symptom Hemoglobinaddukter median, range

Nytillkomna nytillkomna Stickningar/domningari fötter/underben 0.920.08-4.31 0.120.04-3.77 0.001 Stickningar/domningari händerna 0.470.05-4.31 0.130.04-2.88 0.03 Stickningar/domningar

övriga kroppen	0.620.12-2.27	0.160.04—4.31	0.14
Smärtai fotter/underben	0.620.07-2.82	170.04—4.31	l 3
Smärta händerna i	0.380.05-2.54	0.210.04-4.31	0.94
Smärtai övrigakroppen	0.600.06-2.27	0.150.04-4.31	0.10
Muskelkramperi benen	1.360.06-2.82	0.160.04-4.31	0.03
Ökad svettningi händer/fötter 1.160.38-3.77		160.04-4.31	0.02
Hudavflagning händerna 1.360.06-4.31		0.160.04-4.14	0.02

Tabell 15. Hemoglobinaddukter för akrylamid nmol/g globin bland 77 tunnelarbetare med avseende på övriga symptom.

Hemoglobinaddukter median, range

	Symptom	symptom
Irritation i ögonen	0.880.06-4.31	0.11 0.04-2.82	0.00l
Irritation i näsan	0.630.07-4.14	0.130.04-4.31	0.001
Irritation i halsen	0.920.06-4.3 1	0.100.04-2.27	0.001
Irritation huden	0.390.05-4.3l	0.140.04-2.88	0.07
Hosta	0.630.06-4.31	0.120.04-2.82	0.001

Andfåddhet,tryckkänsla,pip i

bröstet	0.880.07-2.54	0.140.044.3l	0.02
Huvudvärk	0.600.06-4. 14	0.090.04—4.3 1	0.001
Illamående	1.450.10-4.31	0.120.04-2.54	0.001
Yrsel	0.520.06-3.77	0.120.04-4.3l	0.01

25 Tabell 18. Skattad exponering för Rhoca Gil bland de 50 undersökta tunnelarbetama som remitterats Förneurofysiologisk undersökning.

Exponering	N %
Ingen	0	0
Enbart inandning	2	2
Inandning och hudkontakt med läckvatten	10 20

Någon gång hudexponerad för solution inj ekteringssubstans eller genomslag 17 39

Oña hudexponerad för solution injekteringssubstans eller genomslag 21 42

Bilaga till IMM:s rapport

appendix 2

RESULTAT AV HÄLSOUNDERSÖKNING AV

BOENDE PÅ HALLANDSÅSEN MÖJLIG

- EXPONERING FÖR UTSLÄPP AV RHOCA GIL, BESVÄR OCH HEMOGLOBINADDUKTER AV AKRYLAMID.

Rapport 1998-04-08

Maria Albin, Margareta Törnqvist, Håkan Tinnerberg, Antti Kautiainen, Anna Eriksson, Anna-Lena Magnusson, Cecilia Gustavsson, Bert Björkner, Marlene Isaksson och Lars Hagmar.

Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, 221 85 Lund Maria Albin, Håkan Tinnerberg, Anna Eriksson, Cecilia Gustavsson, Lars Hagmar Institutionen för miljökemi, Wallenberglabratoriet, Stockholms universitet, 106 91 Stockholm Margareta Törnqvist, Antti Kautiainen, Anna-Lena Magnusson och Yrkes- och miljödennatologiska avdelningen, Universitetssjukhuset MAS, 205 02 Malmö Bert Björkner, Marlene Isaksson.

Förfrågningar till: Maria Albin, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset, 221 85 Lund, e-post: maria.albin@ymed.lu.se

Sammanfattning Användningen av Rhoca Gil som tätningsmedel vid tunnelbygget genom Hallandsåsen har inneburit att vissa vattendrag Vadbäcken, Stensån och Vadebäcken och enskilda brunnar N29 på åsen förorenats med akrylamid och N-metylolakrylamid maximal uppmätt halt i vattendrag nära utsläppet 92 mg akrylamid/l och 342 N-

mg metylolakrylamid/l. Personer med förorening i sin brunn påvisad vid de omfattande vattenanalyser som omedelbart startade kommunal regi, har aktivt kallats tilli hälsoundersökning och blodprovtagning. Yrkes- och miljömedicinska kliniken har också erbjudit samma undersökning till andra boende på Hallandsåsen som misstänkt att de utsatts för utsläppet. Sammantaget har 196 personer undersökts, varav 23 med förorening i brunnsvattnet konfirmerad med kemisk analys som enda kända exponeringskälla, 17 personer med både uppmätt förorening i brunnen och hudkontakt med förorenat bäckvatten, samt 67 personer med kontakt med förorenat bäckvatten som enda kända exponeringskälla. Av de undersökta hadel 50 personer egen brunn. Det kommunala vattnet har inte varit förorenat med akrylamid eller N-metylolakrylamid. Det fanns bland de boende ingen uppenbar relation mellan symptom på nervpåverkan i armar eller ben och exponering för förorenat vatten.

I flera fall rapporterade de boende nytillkomna hudbesvär eller magbesvär som de i några fall klart förknippade med sitt tappvatten eller kontakt med förorenade vattendrag. Något samband med den aktuella exponeringen sågs dock i undersökningen. Sju personer med nytillkomna hudförändringar har testats med olika komponenter i Rhoca Gil. Inte i något av dessa fall har det påvisats allergiskt kontakteksem mot dessa.

Vattenprov N75 har insamlats i anslutning till hälsoundersökningen och analyserats av Yrkes- och miljömedicinska kliniken från de undersökta som har egen brunn. Anon av dessa brunnar var tidigare analyserade med avseende på akrylamid och Nmetylolakrylamid. Inte i något av vattenprovema har prov har akrylamid eller Nmetylolakrylamid påvisats.

Hemoglobinaddukter av akrylamid har analyserats för de 20 boende som bedömdes ha varit mest exponerade. Av dessa hade 13 exponerats för förorenat tappvatten median 0,05, variationsornråde 0,04-0,22 mnol/g hemoglobin ocn 7 hade hafi hudkontakt med förorenat vattendrag median 0,07, variationsområde 0,04-0,1 l nmol/g hemoglobin. Inte i något fall var adduktnivån såhög över l nmol/g hemoglobin att, utifrån tidigare studier, en nervskadande effekt kunde befaras. De högsta nivåerna fanns hos personer med egen brunn nära utsläppen maxvärden 0,14 0,22 nmol/g hemoglobin, efter

korrektion för rökvanor 0,12 0,15 nmol/g hemoglobin och hos ett barn som vadat i

- Vadbäcken nära utsläppet 0,1 l nmol/g hemoglobin. Dessa nivåer knapp

motsvarar en fördubbling gentemot de högsta observerade värdena i en oexponerad kontrollgrupp av icke-rökare medianvärde 0,04 variationsområde 0,02-0,07 nmol/g hemoglobin. De

, sammantagna resultaten från den kliniska undersökningen och adduktanalysema ger således inga hållpurlkter för att exponeringen för akrylamid och N-metylolakrylamid bland de boende givit upphov till neurotoxiska effekter.

Det är uppenbart att föroreningen av brunnsvatten och bäckvarten med akrylamid och N-metylolakrylamid, hos vissa av de högst exponerade personerna orsakat en liten ökning av addukthalten i blod. Denna ligger dock långt ifrån de nivåer vid vilka

negativa hälsoeffekter kan förväntas uppträda. Det är därför ur riskbedömningssynpunkt inte nödvändigt att göra ytterligare adduktanalyser eller läkamndersökningar. Däremot föreligger rett fortsatt behov av information och psykologiskt stöd till de boende.

Summary in English A grouting agent, Rhoca Gil, was used the construction ofa railway tunnel through Hallandsås in Southem Sweden. Several N29 private wells and three creeks in the area have been contaminated with acrylamide and N-metylolacrylamide maximum levels close to the 92 mg acrylamide per litre and 3-12mg N-methylolacrylamide

source: per litre. The public water supply was not contaminated. Household members with contaminated wells were actively invited to a health examination focused on symptoms and signs of peripheral neuropathy, and venous blood sampling. Other inhabitants in the

who suspected that they had been exposed to the contaminants were offered the area same examination. A total of 196 inhabitants were examined. out of which 23 had a private well with contamination confirmed by analyses as the only known exposure, 17 subjects had both contaminated well and had had dennal contact with contaminated

a creek water, and for 67 subjects contaminated creek water was the only known

No obvious positive associations were observed betweeen reported symptoms exposure. from the peripheral nervous system and exposure to contaminated water.

Several inhabitants had had dermal or gastrointestinal problems which they suspected to be associated with exposure to contaminated water. Subjects N 7 with dermatitis

referred for patch-test with components Rhoca Gil. .o case of allergic contact were dermatitis to any ofthose agents was observed.

Water samples N 75 were collected from examinees with private wells. All samples

analyzed with regard to acrylamide and N-methylolacrylamide contents. No were sample had detectable concentrations of any ofthe substances detection limit 5 ug/l and lO ug/l, respectively.

Hemoglobin adducts for acrylamide have been analyzed for the 20 inhabitants assumed to have had the highest exposure. Thirteen ofthose had acontaminated well median 0.05, 0.04-0.22 nmol/g hemoglobin and 7 had had dermal contact with

range contaminated creek water median 0.07, range 0.04-0.11 nmol g hemoglobin . A previously presumed lowest observed advserse effect level 1 nmol/g hemoglobin for peripheral neurotoxicity was not exceeded any case. The highest observed levels were found in household members with wells close to the environmental relase ofthe contaminants maximum values 0.22 nmol/g hemoglobin, after correction for

0.14 smoking habits 0.12 0.15 nmol/g hemoglobin, and in a child who had waded in a

contaminated creek 0.11 nmol/g hemoglobin, also close to the release. These levels

doubling ofthe maximum value observed 18 non-smoking correspond to a near referent subjects median 0.04, 0.02-0.07 nmol/g hemoglobin. The results from

range the clinical examination and the adduct analyses taken together, do thus not support that

to acrylamide and N-methylolacrylamide has caused neurotoxic effects among exposure the inhabitants.

thus clear the the contamination of the creeks and the wells with acrylamide and Nmethylolacrylamide has, some of the highest exposed Subjects, given a small increase in the level of hemoglobin adducts blood. This increase however, far from the doses at which adverse health effects can be expected to occur. Further adduct analyses and health examinations are not necessary for the risk assessment. However, there still aneed for further information and psychological support for the inhabitants.

Bakgrund Ett tunnelbygge genom Hallandsåsen har pågått sedan 1994. På grund av storaproblem med vattenläckage började man under våren 1997 använda tätningsmedlet Rhoca Gil i mindre skala och från början av augusti i större omfattning. Arbetet med tunneldrivningen avbröts den 29 september samma år, då det stod klart att tätningsmedlet läckt ut i intilliggande vattendrag. Akrylamid och N-metylolakrylamid, som ingår i produkten, hade inte härdats fullständigt till polyakrylamid utan återfanns i höga halter i det läckvatten som pumpats upp från det sk mellanpåslaget arbetsplatsen mitt i tunneln vid Severtorp och sedan förts vidare i Vadbäcken.

Provtagning vid inlopp till kärr vid Severtorp 25 september 1997 visade 92 mg akrylamid per liter vatten och 342 mg N-metylolakrylamid per liter vatten Bo Wendt, Båstad kommun, personligt meddelande. Fortsatt provtagning visade att halterna i Vadbäckens vatten avtog gradvis ner mot Skälderviken. Till följd av läckvattenutsläppet från norra tunnelpåslaget tunneldrivningsområdet, där injekteringsarbetet också bedrivits i stor omfattning, återfanns dessa föroreningar senare även i Stensån. Halterna i Stensån var dock lägre, till följd av den mycket högre vattenföringen jämfört med Vadbäcken. Även Vadebäcken förorenades utsläpp läckvatten, halterna

av av men var lägre än i Vadbäcken. Man befarade också att enskilda brunnar skulle ha blivit kontarninerade. Eñer diskussion i Båstad kommuns ledningsgrupp beslutades den 9 oktober 1997 att Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Lund skulle upprätta en mottagning och telefonrådgivning för allmänheten i riskområdet. En sådanöppnades den 10 oktober Bjärehälsans lokaler i Grevie.

Det är sedan flera decennier väl känt att yrkesmässig exponering för akrylamid kan resultera i neurotoxiska effekter på i första hand det perifera nervsystemet, men i högre doser också ge påverkan centrala nervsystemet Tilson 1981. Förgiftning av en familj via brunnsvatten har rapporterats från Japan Igisu et 1975 . Brunnen förorenades då akrylamidhaltigt tätningsmedel användes vid konstruktion av en närbelägen avloppsledning uppmätt koncentration av akrylamid i brunnsvatten två månader eñer injekteringen var 400 mg/1. Samtliga familjemedlemmar insjuknade, först med centralnervösa symptom förvirring, balansrubbning senare följda av perifera nervsymptom. Alla blev dock helt återställda.

Hudirritation och allergiskt kontaktaksem kan orsakas av akrylamid. Kombinationen av perifer neuropati och hudrodnad och fjällning på exponerade kroppsdelar har beskrivits som karakteristisk för akrylamidförgiftning Le Quesne 1980. Akrylamid ärockså carcinogent och reproduktionsstörande i djurförsök IARC 1994. Akrylamid har klassats som sannolikt carcinogent för människa av IARC 1994.

N-metylolakrylamid har djurexperimentellt gett samma typ av neuropati som akrylamid, men med en neurotoxisk potens som är 3-5 ggr lägre än akrylamids IARC 1994. Den carcinogena potensen för N-metylolakrylamid är hos mus omkring lOO ggr lägre och hos råtta ca 10 ggr lägre än för akrylamid IARC 1994, se tabell 5 i Törnqvist et 1998.

Akrylamid och N-metylolakrylamid absorberas väl vid såväl inandning, nedsväljning som hudkontakt. Den totala dosen från dessa exponeringsvägar är mycket svår att

skatta. Det sker efter metabolisering en snabb utsöndring av akrylamid via urinen. Halveringstiden i människa för fri akrylamid har uppskattats till 4,6 timmar Calleman, 1994, vilket betyder att efter 2 dygn mindre än 1promille återstår av den ursprungligen upptagna mängden. Hittills dokumenterade analyser av akrylamid i plasma är alltför okänsliga för att värdera annat än mycket höga exponeringar och analysmetoden för akrylamidmetaboliter i urin är inte helt specifik. Båda dessa biomarkörer avspeglar dessutom endast exponering under det närmsta dygnet/dygnen Calleman et 1994.

Akrylamid reagerar i kroppen med proteiner och bildar stabila produkter, s.k. addukter. Sådana addukter till hemoglobin kan utnyttjas för att mäta upptaget i kroppen av akrylamid. Eftersom erytrocyternas livslängd är väldeñnierad 4 månader, ger bestämning av den mängd akrylamid som bundits till hemoglobinet s k hemoglobinaddukter ett mått på den totala dosen, från olika källor, under de senaste 4 månaderna Törnqvist et 1986, Bergmark 1997. Någon specifik metod för analys av hemoglobinaddukter av N-metylolakrylamid finns inte. Det förefaller dock, enligt preliminära försök Törnqvist et 1998, som om N-metylolakrylamid nästan fullständigt omvandlas till akrylamid vid adduktbildningen eller i något steg av analysen. Detta skulle innebära att nivån av hemoglobinaddukter av akrylamid avspeglar den totala dosen av såväl akrylamid som N-metylolakrylamid.

I tidigare studier av personer med yrkesexponering för akrylamid har det visats att det finns bakgrundsnivå av akrylamid-addukter i kontrollpersoner på ca. 0,03 nmol/g

en hemoglobin Bergmark, 1997. Orsakerna till denna bakgrund har för närvarande inte utretts. Flera omständighter tyder att det finns ett naturligt ursprung Törnqvist et al., 1998. Dock finns ett antal möjliga yttre källor, såsom resthalter i hudvårdsprodukter etc. och vatten från vissa vattenverk.

Akrylamid ingår också i tobaksrök och hos rökare finns en förhöjd adduktnivå om ca. 0,006 nmol/g hemoglobin per cig/dag Bergmark 1997.

Material och metoder Utsläpp i miljön Tämingsmedlet Bmkslösningen av Rhoca Gil bereds genom blandning av två olika lösningar, Solution 1 och tillsats av en accelerator Accelerateur ACS och spädning med vatten. Solution l innehåller enligt innehållsdeklarationen högst 1,5% akrylamid, ca 37% Nmetylolakrylamid och ca 0,9% formaldehyd. Vid analys av olika batcher av produkten har man dock funnit 4,0-5,4% akrylamid och 29-3l% N-metylolakrylamid Susanne Kinnunnen, Skanska, personligt meddelande. Solution 2 innehåller natriumsilikat vattenglas och natriumpersulfat. Acceleratom innehåller enligt innehållsdeklarationen dimetyladipat, dimetylglutarat, dimetylsuccinat och trietanolarnin. Färdig brukslösning består 3,75 delar vatten, 0,125 delar koncentrerad Solution samt 0,125 delar

av koncentrerad Solution Acceleratom ingåri Solution 1 med ca 10%.

Enstaka provinjekteringar med Rhoca Gil gjordes periodvis vid norra tunnelpåslaget från slutet av mars till slutet av juni 1997. En enda provinjektering gjordes vid södra tunnelpåslaget i slutet av april. Den 4 augusti påbörjades en mer omfattande injektering

såväl vid tunnelpåslaget som vid mellanpåslaget. lnjekteringen pågick fram till 29

norra september då arbetet avbröts. Under några dagar i slutet av september förekom också injektering vid södra tunnelpåslaget. Läckvatten från mellanpåslaget pumpades upp och släpptes ut i ett litet kärr i Severtorp, som utgör källområde for Vadbäcken som flyter

mot Skälderviken. Läckvattnet från norra påslaget har letts ut i Stensån, som har ett ner betydligt större vattenflöde än Vadbäcken.

Riskområden Ledningsgruppen för Båstad kommun fastställde två riskornråden figur l inom vilka

befarade att kontaminering av brunnsvatten eller bäckvanen med akrylamid eller man N-metylolakrylamid skulle kunna förekomma: norra riskområdet 19 perrnanentboende och riskområde Vadbäcken- Mellanpåslaget ca 150 permanentboende, samt ett kontrollområde vid det södra tunnelpåslaget Göran Klang, Båstad kommun, personligt meddelande. I områdena finns också ett flertal fritidshus. Antal boende i dessa och i vilken utsträckning de bott i husen under den tid exponering kan ha förekommit är känt.

Med hänsyn till när injekteringsarbetet bedrivits vid de olika tunnelavsnitten kunde relevanta tidsperioder för exponering fastställas risktid: norra riskområdet: l mars 1997 tillsvidare, riskområde Vadbäcken-Mellanpåslaget: 5 augusti 1997 tillsvidare, södra kontrollområdet: 25 september 1997 tillsvidare.

Befolkningen uppmanades från 6 oktober att inte dricka vatten från enskilda brunnar i riskområdena. Från 14oktober avråddes från all användning av detta vatten inklusive diskning, dusch och bad. Vattenförsörjningen till dessahushåll har därefter kommit från kommunala vattentäkter med hjälp av tankbilar.

Uppgift vilka fastigheter ingår i riskområdena har erhållits från Sveriges

om som Geologiska Undersökningar i Lund och Kristianstad.

Provtagning och analyser i annan regi Eñer att de första proverna från Vadbäcken visat på höga halter av akrylamid och Nmetylolakrylamid 92 respektive 342 mg/l startade en massiv provtagningskampanj. Enbart under oktober månad analyserades 700 prov från brunnar och ytvatten. Proverna analyserades vid Miljölaboratoriet i Nyköping och Analyslaboratoriet i Lund. Detektionsgränsen för analys av brunnsvatten, och i flertalet analyser av ytvatten, har i båda fallen varit 5 lig/l för både akrylamid och N-metylolakrylamid. Resultaten av dessa analyser har successivt meddelats till Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Lund. Halterna akrylamid och N-metylolakrylamid i ytvattenprover från Vadbäcken avtog

av med avstånd från utloppet och över tid figur 3a och 3 b. Ytvattenprovema från Stensån och från Vadebäcken visade pä betydligt lägre koncentrationer högsta uppmätta halter: Stensån 380 ug/l akrylamid och 340 ;rg/l N-metylolakrylamid; Vadebäcken ll pg/l akrylamid och l6 pg/l N-metylolakrylamid.

De brunnar har haft detekterbara halter av akrylamid eller N-metylolakrylamid

som N29 har huvudsakligen varit de som ligger i nära anslutning till Vadbäcken. Flertalet har varit positiva vid endast ett provtagningstillfälle N2 l och med mätvärden strax över detektions gränsen 5 ug/l. De flesta positiva mätvärdena komer från prover tagna

l l-l 8-0847

under första hälñen av oktober månad. Det högsta mätvärdet av N-metylolakrylamid 680 ug/l i brunnsvatten kommer dock från ett prov taget under november månad. Man hade då infört en ny provtagningsstrategi, som innebar att brunnama tömdes dagen innan provtagningen så att nytt vatten kunde strömma i brunnen. Det nya vattnet förde med sig akrylamid och N-metylolakrylamid från närliggande jordlager till brunnsvattnet. Om provtagningen sker i "gammalt" vatten i brunnar som används bryts akrylamid och N-metylolakrylamid ned mikrobiellt. En brunn i Vadbäcksornrådet med ett positivt mätvärde ansågs inte vara kontaminerad direkt av bäckvattnet utan via kraftig bevattning med bäckvattnet på närliggande åkrar. Förutom i Vadbäcksornrådet har endast två brunnar varit positiva, en vid norra påslaget F insbo och en vid mellanpåslaget Salomonhög. Bo Wendt, Båstad kommun, personligt meddelande 1998.

Det kommunala vattnet har inte vant förorenat med akrylamid eller Nmetylolakrylarnid.

Provtagning och vattenanalyser i anslutning till hälsoundersökningen Vattenprov har samlats från 70 av totalt 75 hälsoundersökta hushåll med egen brunn under perioden 20 oktober till ll november 1997. Sammanlagt har 75 brunnar 5 hushåll hade två brunnar analyserats med avseende på akrylamid och Nmetylolakrylamid. Arton av dessa brunnama var tidigare analyserade med avseende på akrylamid och N-metylolakrylamid. Proverna har tagits direkt i brunnen om vatten från tankar hade kopplats in. I de fastigheter där man fortfarande använde sitt brunnsvatten togs provet i lämplig kran eñer krañig spolning. Provtagnings kärlet sköljdes alltid med provtagningsvattnet innan det slutliga provet togs. Provtaget vatten hälldes över i plastburkar och förvarades i kylväska som mest i 24 timmar tills provet kokades för att avbryta mikrobiell nedbrytning av akrylamid och N-metylolakrylamid Brown and Rhead 1979. Efter kokningen frystes proverna tills de analyserades med vätskekromatograñ och diode array detektion detektionsgräns 5 resp 10 pg/l.

Vid varje provtagningstillfällena togs dubbelprover där en känd mängd akrylamid tillsattes i det ena provet direkt vid provtagningen för senare kontroll av utbyte. Vid analys av proven med känd tillsats låg majoriteten 70% på ett utbyte mellan 90 och 110 % av beräknad tillsatt akrylamid. Det farms dock en betydande variation 60 till 158 %. N-metylolakxylamid fanns tillgängligt för tillsats till proverna. Därför tillsattes i ett fåtal prover istället Rhoca Gil, där den exakta halten av N-metylolakrylamid dock var känd.

Hälsoundersökning Via information från kommun och massmedia erbjöds kommuninvånarna en hälsoundersökning om de befarade att de kommit i kontakt med kontaminerat vatten. Undersökningen genomfördes under perioden 10 oktober till 6 november 1997 och omfattade anamnes avseende bl a hudkontakt med vatten i vattendrag på Hallandsåsen, bostadens Vattenförsörjning kommunalt vatten, borrad eller grävd brunn, Fastighetsbeteckning, eventuell yrkesmässig exponering for akrylamid och förekomst av besvär som den undersökte misstänke berodde på utsläppet av Rhoca-Gil. Formuläret fylldes först i av den undersökte och gicks sedan igenom tillsammans med den undersökande läkaren. Besvär från annar, ben och hud eñerfrågades då specifikt. I

anslutning till anamnesupptagningen gjordes en läkarundersökning inriktad påverkan

lillhjäman och perifera nerver. Anamnesupptagning och undersökning utfördes

av läkare vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Lunds universitetssjukhus. I anslutning till undersökningen togs ett blodprov för eventuell senare analys av hemoglobinaddukter av akrylamid. Personerna tillfrågades då om de rökte eller

Efter hand som analyserna av brunnsvattnet blev klara riktades personliga inbjudningar till undersökning och blodprovtagning till de boende med förorenad brunn som inte redan spontant anmält sig till undersökningen. Endast två permanentboende och två fritidsboende hushåll med förorenad brunn har deltagit.

De personer som vid undersökningen uppgivit att de under risktiden varit bosatta i fastighet i riskområdet har klassats som boende där, liksom personer som enligt uppgiñ från Lokala Skattemyndigheten är mantalsskrivna en sådan fastighet. Den senare klassificeringen beror på att några undersökta hade svårt att korrekt minnas sin fastighetsbeteckning vid undersökningen. I den undersökta gruppen kommer 93 från norra riskområdet eller riskområde Mellanpåslaget-Vadbäcken. I denna grupp ingår också en del fritidsboende. Sammanlagt har 196 personer undersökts figur 4.

Av de undersökta hade 40 vatten från förorenad brunn som känd exponeringskälla 17 av dem hade även hañ hudkontakt med Vadbäcken. Ytterligare 110 personer hade egna brunnar i vilka dock varken akrylamid eller N-metylolakrylamid påvisats. Bland dessa l 10hade dock 44 haft hudkontakt med Vadbäcken. Fyrtiosex undersökta hade inte egen brunn, av dessa hade 23 haft kontakt med Vadbäcken.

Vid bearbetningen har de undersöktas möjliga exponering grupperats efter följ ande förhållanden under risktiden: l hushållets tappvattenförsörjning egen brunn eller kommunalt vatten, 2 hudkontakt med förorenat bäckvatten, 3 boende i riskområdet. Personer med både kommunalt vatten och egenbrunn har klassats som egen brunn eftersom de i allmänhet hañ hudkontakt med vattnet från den egna brunnen vid exempelvis bevattning. Personerna med egen brunn har vidare indelats med avseende på om förorening påvisats i brunnen eller

Yrkes- och miljödermatologisk bedömning Personer med påtagliga hudförändringar som debuterat eller försämrats under riskperioden har remitterats för yrkes- och miljödermatologisk bedömning. Hittills har sammanlagt har 7 personer undersökts. Ytterligare tre har remitterats för bedömning. Lapptest har utförts med standardserie kompletterad med akrylamid, Nmetylolakrylamid, metylen-bis-akrylamid och arnmoniumpersulfat.

Hemoglobinaddukterför akrylamid Från varje undersökt togs 10 ml helblod i hepariniserade Venoject-rör, som efter upprepad vändning ställdes kallt och därefter, inom 24 timmar, transporterades till laboratoriet vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Lund. Proverna centrifugerades, erytrocytfraktionen avskiljdes och tvättades tre gånger med fysiologisk koksaltlösning. Erytrocytema frystes därefter in i plaströr och förvarades vid -70° C. Proverna har sedan i fryst tillstånd transporterats till Institutionen för miljökemi vid Stockholms universitet.

Hemoglobinaddukter för akrylamid bestämdes med hjälp av en modifierad sk Edman degradation som innebär att globinkedjomas N-terrninala aminosyror avspjälkas om addukter finns bundna Törnqvist 1994, Bergmark 1997. Globinet som isolerats från hemoglobin behandlas med ett reagens som klipper av modifierat N-terrninalt valin från resten av globinet och som introducerar fem fluoratomer i det derivat av valin som bildas. Det fettlösliga derivatet extraheras sedan med organiskt lösningsmedel från globinresten och renas vidare. Derivatet analyseras med hög känslighet på en gaskromatograf-masspektrometer.

Akrylamidaddukthalt har bestämts för 23 boende Hallandsåsen, varav l3 med exponering för förorenat tappvatten och 7 som hañ hudkontakt med vattnet i Vadbäcken under riskperioden. De analyserade proven har valts ut för att representera de högsta exponeringama inom respektive kategori. Hos dessapersoner har den senaste exponeringen inträffat maximalt 2 månader före provtagningen. För övriga 3 personer hade analysen orienterande karaktär. Som referenter har prov analyserats från 6

en lantbrukare Bjärehalvön, som bor långt ifrån riskområdena och har egen brunn, och från 12 andra referenter, de flesta boende i Lund kommunalt vatten. Samtliga referenter var icke-rökare.

För de boende på Hallandsåsen vars prov analyserats för addukthalt och som uppgivit att de rökare vid provtagningen, har uppgift om daglig tobakskonsumtion under

var månaden före provtagningen inhämtats via senare telefonintervju. Som en oberoende kontroll på rökvanor har hemoglobin-addukter från etylenoxid bestämts i proverna. Hos rökare finns väl kartlagd förhöjning av denna addukt.

Resultat Analys av tappvatten Detekterbara halter av akrylamid eller N-metylolakrylamid fanns inte i något prov som tagits på tappvatten i anslutning till hälsoundersökningen. I flera fall hade brunnen inte tappats på vatten under ett par veckor innan provet togs. Detta kan pga bakteriell nedbrytning således ha givit en viss underskattning av halten, a i grävda brunnar.

Hälsoundersökning Nytillkomna besvär från perifera nerver var inte vanligare bland de boende som varit utsatta för förorenat vatten än bland övriga undersökta tabell l. Den högsta besvärsförekomsten fanns bland personer som varken hade egen brunn eller varit i hudkontakt med förorenade vattendrag under riskperioden.

Det fanns inte heller något positivt samband mellan exponering och besvär från huden i form av fjällning eller rodnad eller magbesvär tabell 2 och 3.

Då analysen begränsades till att omfatta endast boende i riskornrâdet och jämförelse mellan med N34 och utan N48 känd förorening i brunnsvattnet, fann vi

personer att 4 personer med förorenad brunn men ingen med brunn utan känd förorening hade nytillkomna besvär stickningar eller dorrmingar i armar eller ben. Av dessa hade en

av person endast förorening i bevattningsbrunnen, och i dricksvattenbrunnen. Personen ifråga hade varit i kontakt med vatten från bevattningsbrunnen. De resterande tre hade

använt vattnet från sina förorenade brunnar. Ingen akrylamid men N-metylolakrylamid i halt av maximalt lOug/l hade uppmätts i brunnar-na. En av dessa tre personer beskrev mycket osäkra och vaga symptom. Analys av akrylamidaddukthalt se nedan från de två övriga personerna visade efter korrektion for rökvanor i det ena fallet en addukthalt inom referensområdet och i det andra en addukthalt knappt dubbla maximala nivån hos oexponerade referenter. I båda fallen har exponeringen för förorenat vatten upphört kort tid före provtagningen, varför den upmätta adduktnivån väl bör spegla endast en exponeringen.

Nytillkomna besvär med hudrodnad eller hudavflagning fanns inte hos någon med förorenad brunn i riskområdet, men hos 2 personer utan förorening i brunnsvattnet. Nytillkomna magbesvär fanns hos 5 personer med känd förorening i brunnen och hos 7 utan sådan känd förorening. personer

Yrkes- och miljödermatologisk bedömning Ingen de 7 undersökta personerna hade kontaktallergi mot någon komponent i Rhoca av Gil.

Akrylamidaddukthalter De undersökta rökama hade som väntat högre värden än de icke-rökande referentema tabell 4. Skillnaderna mellan icke-rökande exponerade och referenter var små.

Bland de 7 som haft hudkontakt med Vadbäcken nära utsläppet under personer riskperioden fanns hos ett barn, som också hafi fjällning fötterna, ett förhöjt adduktvärde. Trots att kontakten med bäckvattnet varit mer kontinuerlig hos de undersökta längre mot kusten än hos de exponerade nära utsläppet, låg personerna ner adduktvärdena hos de som exponerats ner mot kusten inom norrnalområdet tabell 5.

I hushåll med förorenat brunnsvatten fanns förhöjda adduktvärden som inte helt ett par kan förklaras med personernas rökvanor tabell 6 och 7. Liksom vad gäller barnet med förhöjd addukthalt rör det sig uppskattningsvis om ett tillskott från utsläppet på en knapp dubbling maximalt värde hos referentema. Någon klar relation mellan av adduktvärden och uppmätt koncentration i brunnsvattnet ses dock fanns samtliga adduktvärden över bakgrundsnivån bland personer från de fyra huhåll som hade de högsta koncentrationema i sitt brunnsvatten av totalt nio hushåll där addukthalt analyserats tabell 6. Bilden förändrades inte då hänsyn togs till tidpunkt för första positiva analys tappvattnet tabell 7. I ett av hushållen ses en avsevärd variation i av addukthalt mellan personerna, medan halterna i de två övriga hushållen där mer än ett analyserats är likartad eñer korrektion för rökvanor. prov

I ett fall modellen för korrektion baserad på uppgivna rökvanor ett orimligt utfall gav tabell 6 och 7. En alternativ korrektion användes i detta fall baserad på koncentrationen hemoglobinaddukter av etylenoxid. av

Diskussion Den kliniska undersökningen talar inte för någon toxisk effekt perifera bland

nerver de boende på Hallandsåsen till följd av förorening bäck- och brunnsvatten med

av akrylamid och N-metylolakrylamid. Dels fanns ingen uppenbar relation mellan risk för exponering och besvär, dels har samtliga analyserade prov på akrylarnidaddukter legat klart under det förmodade LOAEL Lowest Observed Adverse Effect Level-värdet för neurotoxicitet ca l nmol/g hemoglobin Calleman 1996, Törnqvist et 1998. Förekomsten av motsvarande symptom från armar och ben visade bland de

mer högexponerade arbetarna vid tunnelbygget en klar relation till såväl exponeringsanamnes som addukthalt Nordander et 1998.

Om en hög andel personer med förorenat tappvatten inte deltagit i hälsoundersökningen, skulle det ha påverkat tolkbarheten av våra fynd. Vår täckning dock mycket god och

var

kan därför bortse från detta potentiella problem.

Den högre besvärsförkomsten bland oexponerade kommunalt vatten än bland potentiellt exponerade boende förklaras sannolikt av olika urval till undersökningen i dessa grupper. Tolkningen av besvärsförekomsten bland de oexponerade blir därför osäker. Däremot torde urvalet i grupperna med och utan förorening i brunn inom

egen riskområdet vara likartat och en direkt jämförelse mellan dessa kan göras. En

grupper restriktion till denna grupp visar att bland 82 personer där brunnsvattnet analyserats med avseende på förorening av akrylamid och N-metylolakrylamid, hade 4 av 34

personer med känd förorening i brunnsvattnet nytillkomna besvär av domningar eller stickningar i armar eller ben, men ingen av 48 personer utan sådan förorening. En av dessa

personer hade dock inte använt vattnet från den förorenade brunnen. Analys av akrylamidaddukter från två av de resterande tre personerna visade att exponering för akrylamid/N-metylolakrylamid kunde förklara besvären.

Flera personer har rapporterat hudbesvär eller magbesvär som de förknippat med förorenat vatten. Vi har i denna sammanställning valt att redovisa fjällning eller hudrodnad, som tidigare beskrivits vid yrkesmässig akrylarnidexponering Le Quesne 1980 och även förekommit bland de exponerade tunnelarbetarna Nordander et 1998. Bland de boende förelåg det dock inget samband mellan dessa besvär och exponering, varken vid analys avhela materialet eller restriktion till de boende inom riskområdet. Någon kontaktallergi mot komponenter i Rhoca Gil kunde påvisas. Några personer misstänker samband mellan stress och uppkomna hudbesvär.

De magbesvär som spontant rapporterades från de boende var av blandad typ diarré, illamående, aptitlöshet. Bland tunnelarbetarna fanns ett samband mellan såväl exponeringsanarrmes som addukthalt och besvär av illamående. Vi farm ingen relation mellan magbesvär och exponering för akrylamid och N-metylolakrylamid bland samtliga undersökta, eller bland de boende inom riskområdet.

Analysen av vattenprover med tillsats av akrylamid visade en betydande variation. Den förklaras huvudsakligen av två saker: tillsatsema av akrylamid gjordes i fält vilket minskar precisionen vid användandet av pipetter, vidare låg den tillsatta mängden akrylamid endast något över detektionsgränsen för analysen, vilket i sin tur minskar precisionen vid den vätskekromatografiska analysen. I mindre omfattning tillsattes känd

mängd även till prover med Rhoca Gil för att kontrollera utbytet av Nmetylolakrylamid. Det beräknades vara i samma storleksordning som for akrylamid. Vårt analysförfarande skulle, i ett värsta fall scenario, kunna underskatta akrylamidkoncentrationen med 30%. Prover tagna av oss och Båstad kommun från samma brunnar och vid närliggande tidpunkter har väsentligen givit samma resultat.

Analys av akrylamidaddukthalter visar att enskilda personer fått ett tillskott av akrylamidexponering från utsläppet, dels via kontakt med förorenade vattendrag, dels via förorenat tappvatten. De uppmätta halterna ligger dock långt ifrån de nivåer vid vilka neurotoxiska effekter kan förväntas uppträda.

Bland de boende har enstaka värden av akrylarnidaddukthalt uppmätts som ligger i intervallet 0,05-l,lO nmol/g högre efter korrigering för exponering for akrylamid via tobaksrök hos rökare än den bakgrundsnivå som generellt påträffas hos personer utan känd exponering för akrylamid. Detta tillskott skulle motsvara ett upptag av akrylamid om omkring 2,5-5 pg per kg kroppsvikt och dag under två månader Törnqvist et 1998. Den beräknade cancerriskforhöjning som detta skulle motsvara är omkring 0,01- 0,02% beräknad enligt multiplikativ modell. Ca 18 procent av alla dödsfall i Sverige beror på cancer. På grund av exponeringen kommer denna risk enligt modellen att öka till 18,01-18,02%, en for individen försumbart liten ökning. Medelvärdet av adduktnivån i samtliga 20 prover från de mest exponerade boende visar en förhöjning om 0,01 nmol/g, vilket skulle motsvara en ökning av cancrrisken med omkring 0,001%. Skulle adduktema delvis härröra från N-metylolakrylarnid, vilket är sannolikt, är de här angivna riskerna överskattade.

Det är med de funna resultaten ur riskbedömninssynpunkt inte nödvändigt att göra ytterligare adduktanalyser eller läkarundersökningar. Däremot finns ett fortsatt behov av information och psykologiskt stöd till de boende, framför allt inom riskornrådet. Yrkesoch miljömedicinska kliniken har fortlöpande lämnat information till de boende, dels vid stormöten arrangerade av kommunen, dels i egen regi vid ett möte där samtliga hälsoundersökta inbjudits, vidare med skriñlig information till samtliga undersökta.

Tack till: Kerstin Kronholrn Diab, Margareta Littorin, Gudnm Persson och Ulrika Wallin vid Yrkes- och miljömedicinska klinikens mottagning; Anna Akantis, Åsa Amilon, Birgitta Björk, Bengt Johansson, Katalin Lindholm, Marianne Nilsson, Helene Ottosson, Hans Welinder, Bengt Åkesson vid Yrkes- och miljömedicinska klinikens laboratorium; Iréne Krönmark, Bibbi Lindstedt, Ulla Ohlsson, Bjarne Skov-Nielsen och Åsa Wastenson vid Bjärehälsan i Grevie; Kalle Eriksson, Göran Klang, Börje Nilsson och Bo Wendt vid Båstad kommun, samt Sveriges Geologiska Undersökningar.

Referenser Bergmark E. Hemoglobin adducts of acrylamide and acrylonitnle laboratory personnel, smokers and nonsmokers. Chem Res Toxicol l997;l0:78-84.

Brown Rhead M. Liquid chromatographic determination of acrylamide monomer natural and polluted aqueous environments. Analyst 1979; 1041391-399.

Calleman CJ, Wu Y, Tian G, Bergmark Zhang et al. Relationships between biomarkers of exposure and neurological effects a group of workers exposed to acrylamide. Toxicol Appl Pharmacol 1994;126:361-71.

Calleman CJ. The metabolism and pharmacokinetics of acrylamide: Implications for mechanisms oftoxicity and human risk. Drug Metab Rev 1996;28:527-590

International Agency for Research on Cancer IARC. IARC Monographs on the Evaluation of Carcinogenic Risk of Chemicals to Humans. IARC, Lyon 1994, vol 60, ss 435-53.

Igisu H, Goto Kawamura Y, Kato M, Izumi K, Kuroiwa Y. Acrylamide encephaloneuropathy due to well water pollution. J Neurol Neurosurg Psychiatr l975;38:581-4.

Nordander C, Törnqvist M, Malmberg B, Kauitiainen A, Aprea Magnusson A-L, Eriksson A, Hagmar Resultat av hälsoundersökning av tunnelarbetare exponerade för Rhoca Gil arbetsrelaterade symptom, hemoglobinaddukter av akrylamid och påverkan

på vibrationströsklar. Rapport 1998-02-5. Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Lunds universitetssjukhus stencil.

Le Quesne PM. Acrylamide. I Spencer PS och Schaumburg HH, eds Experimental and Clinical Neurotoxicology. Williams and Wilkins, Baltimore, USA, 1980, 309-325.

Tilson HA. The neurotoxicity of acrylamide: An overview. Neurobehav Toxicol Teratol 198l;3:445-61.

Törnqvist M, Mowrer Jensen Ehrenberg L. Monitoring of environmental cancer initiators through hemoglobin adducts by amodiñed Edman degradation method. Anal Biochem l986;l54:255-66

Tömqvist M, Bergmark Ehrenberg Granath F. Riskbedömning av akrylamid. Kemikalieinspektionen, PM 7/1998.

Tabell Nytillkomna besvär under eller efter utsläppet av stickningar eller domningar i armar eller ben, bland boende Hallandsåsen.

	N	stickningar, domningar
Förorenad brunn	40	4 10%
Vadbäcken	17	l 6%
Vadbäcken	23	3 13%
Brunn, förorenad 109		5 5%
Vadbäcken	44	2 5%
Vadbäcken	65	3 5%
egen brunn	46	10 22%
Vadbäcken	23	4 17%
Vadbäcken	23	6 26%

Notera: Med förorenad brunn avses brunn som vid någon provtagning visat akrylamid eller N-metylolakrylamidhalt över detektionsgränsen, med Vadbäcken avses hudkontakt med Vadbäcken under riskperioden. För 1person saknas analys av den egna brunnen.

En dessa fyra har dock varit i kontakt med vatten från den förorenade brunnen.

12-18-0847

Tabell 2. Nytillkomna under eller eñer utsläppet hudbesvär i form fjällning eller

av rodnad bland boende på Hallandsåsen.

	N	Fjällning/rodnad
Förorenad brunn	40	O
Vadbäcken	17	0
Vadbäcken	23	0
Brunn, förorenad 109		5 5%
Vadbäcken	44	2 5%
Vadbäcken	65	3 5%
egen brunn	46	1 2%
Vadbäcken	23	O
Vadbäcken	23	l 4 %

Notera: Med förorenad brunn avses brunn som vid någon provtagning visat akrylamid eller N-metylolakrylamidhalt över detektionsgränsen, med "Vadbäcken" avses hudkontakt med Vadbäcken under riskperioden. För 1person saknas analys

av den egna brunnen.

17 Tabell 3. Nytillkomna magbesvär, under eller eñer utsläppet, bland boende på Hallandsåsen.

	N	Magbesvär
Förorenad brunn	40	5 13%
Vadbäcken	17	3 18%
Vadbäcken	23	2 9%
Brunn, förorenad 109		16 15%
Vadbäcken	44	7 16%
Vadbäcken	65	9 14%
egen brunn	46	5 l 1%
Vadbäcken	23	2 9%
Vadbäcken	23	3 13%

Notera: Med förorenad brunn avses brunn som vid någon provtagning visat akrylamid eller N-metylolakrylamidhalt över detektionsgränsen, med Vadbäcken" avses hudkontakt med Vadbäcken under riskperioden. För 1 person saknas analys av den egna brunnen.

Tabell 4. Akrylamidaddukthalt hos boende på Hallandsåsen och referenter.

Addukthalt nm0l/ g hemoglobin

	Antal	Median Range
Boende på Hallandsåsen, samtliga 20		0,06 0,04-0,22
Rökare	5	0,19 0,09-0,22
Icke-rökare	15	0,05 0,04-0,1 1
Män	11	0,05 0,04-O,11
Kvinnor	4	0,05 0,04-0,07

Boende på Hallandsåsen, samtliga

Rökkonigerat	20	0,05 0,03-0, l 5
Referenter, samtliga	18	0,04 0,02-0,07
Bjäre	6	0,05 0,03-0,06
Män	3	0,05 0,03-0,06
Kvinnor	3	0,05 0,03-0,06
Övriga	12	0,04 0,02-0,07
Män	8	0,04 0,02-0,07
Kvinnor	4	0,05 0,04-0,06

Notera: alla referenter är icke-rökare. Rökning har beräknats ge en tillskott på cirka 0,006 nmol/g hemoglobin per rökt cigarett/dag.

Tabell Akrylamidaddukthalt för 7 personer eñer hudkontakt med Vadbäcksvatten. Plats Ålder Exponering Addukthalt Tid från sista Anmärkning

nmol/g hemoglobin exponeringen Nära utsläpp Barn Delkropp 0,06 2 mån

Barn Delkropp 0,11 1 mån Fjällning Längre ner Barn Helkropp 0,07 1,5 mån

Vuxen Delkropp 0,07 1,5 mån Fjällning Ännu längre Vuxen Delkropp 0,04 0 mån

ner

Vuxen Delkropp 0,04 0,5 mån

- Vid kusten Barn Helkropp 0,05 1mån

- Notera: De exponerade har hafi mer sporadisk kontakt med bäckvattnet nära utsläppet än längre ner mot kusten. Samtliga är icke-rökare.

Rapporterad fjällning på exponerad kroppsdel.

Tabell 6. Akrylamidaddukthalt För 13 personer med förorenat tappvatten, rangordnade eñer sjunkande föroreningsgrad i vatnet.

Hushåll Kön Rökare Addukthalt Rökkorrigerad

nmol/g hemoglobin addukthalt

1 M Ja 0,22 0,15

K Ja 0,19 0,13 2 M Nej 0,04 3 K Nej 0,04 4 K Ja 0,20 0,14

K Ja 0,14 0,12 M Nej 0,04

5 M Ja 0,09 20 cig/dag 6 M Nej 0,05 7 M Nej 0,05 8 M Nej 0,04 9 M bam Nej 0,07

K Nej 0,05 Notera: Variationsormådet för uppmätta akrylamidhalter var, vid provtagning före 971021, 5-8 pg/l, for N-metylolakrylamidhalter 6- 40 ug/l. I tabellen redovisas halter för de enskilda hushållen då dessa är offentlig handling och sekretessen För adduktvärdena därmed skulle kunna äventyras.

Rökning har beräknats ge ett tillskott cirka 0,006 nmol/g hemoglobin per rökt cigarett/dag

I sammanställningen tabell 4 har det rökkorrigerade värdet, baserat på koncentrationen av hemoglobinaddukter av etylenoxid, ansatts till 0,03 nmol/g hemoglobin

Tabell 7. Akrylamidaddukthalt hos 13personer med förorenat tappvatten, stratiñerade eñer provtagningsdatum för forsta positiva vattenprovet och därefter rangordnade efter sjunkande fororeningsgrad.

Positivt prov Hushåll Kön Rökare Addukthalt Rökkorrigerad nmol/g hemoglobin addukthalt

971007/1008 1 K Ja 0,20 0,14 K Ja 0,14 0,12 M Nej 0,04 2 M Nej 0,05 3 M Nej 0,05 4 M Ja 0,09 7 20 cig/dag 5 M Nej 0,04

971013 l M Ja 0,22 0,15 K Ja 0,19 0,13 2 M Nej 0,04

97101 3 1 K Nej 0,04 2 M barn Nej 0,07 K Nej 0,05

Notera: Åtta brunnar provtagna första gången senast 971007,/1008, resterande brunn provtagen första gången 971013. Variationsornrådet för uppmätta akrylamidhalter var, vid provtagning före 971021, 5-8 pg/l, för N-metylolakrylamidhalter 6- 40 ug/l. I tabellen redovisas halter for de enskilda hushållen då dessa är offentlig handling och sekretessen for adduktvärdena därmed skulle kunna äventyras. Rökning har beräknats ge ett tillskott på cirka 0,006 nmol/g hemoglobin per rökt cigarett/dag I sammanställningen tabell 4 har det rökkorrigerade värdet, baserat koncentrationen av hemoglobinaddukter etylenoxid, ansatts till 0,03 nmol/g hemoglobin av

Figur Karta över den planerade tunnelsträckningen, norra riskområdet och riskområdet

Vadbäcken-Mellanpåslaget.

4., s --

. : r N v. g - "

—-

Figur Uppmätta halter av akrylamid och N-metylolakrylamid i utlopp från kärr i Severtorp mellan l oktober och 25 november 1997. Det var i inloppet till detta kärr som de högsta halterna uppmättes, den 25 september 1997.

mg/1 pg/l 75 4000

3000 50

25 1000

0 0 10-01 l0-07 10-15 10-22 10-29 11-05 11-12 11-25 10-06 10-13 10-16 10-23 11-02 11-10 11-19 — Akrylamid mg/l — Akrylamid ;lg/l Z N-metylolakrylamid mg/1 — N-metylolakrylamid pg/l

Figur 3a. Prover tagna i Vadbäcken mellan den 7 och 9 olaober 1997. Provpunkt L6 och L7 motsvarar inlopp respektive utlopp från kärr i Sevenorp. L9 är från Kvinnaböske, L15-I respektive LIS-II är Vadbäckens norra resp. södra lära i Ängelsbäck. Ll6 vid Ängelsbäcks gamla vattenverk, L17 i Vadbäcken vid Kilebäckstorp och L19 Vadbäckens utlopp i Skälderviken. Det finns ingen uppenbar förklaring till att de högsta värdena uppmättes en bit ner från Severtorp.

rrg/l

10,0

7,5

5,0

2,5

0,0

L6 L7 L9 L15—H L15-I L16 L 17 L19

- ü

Akrylamid N-metylolakrylamid

Figur 3b. Prover tagna i Vadbäcken den 29 oktober 1997. Provpunkt L6, L7, L15-II, Ll6, L17 och L19 enligt Figur 3a. Provpunkt L14 är vid kommunens vattentäkt i Krogstorp och L13 är från en ñskodling som Vadbäcken delvis leds igenom.

||_l‘IJ1 l|‘l

L6 L7 L15—|I L16 L17 L19

— Z

Akrylamidpg/I N-metylolalcyiamidpg/l

Figur 4. Deltagare i hälsoundersökningen N196, fördelade boende i eller utanför Norra riskområdet och riskområdet Vadbäcken-Mellanpåslaget, samt typ av Vattenförsörjning. Personer med både brunn och kommunalt vatten har förts till

egen gruppen egen brunn.

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringarochbeskattning.Fi. 29. 1976årslagom immunitetochprivilegier i vissa . Tänderhela livet fall enöversyn.UD. . —

nytt ersättningssystemfor vuxentandvård. 30.Utlandsstyrkan.Fö. - Välfärdensgenusansikte.A. 31. Det gäller livet. Stödochvårdtill barnoch . Män passaralltid Nivå- och organisationsspeciñka ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.+ . processermedexempelfrån handeln.A. 32.Rättssäkerhet,vårdbehovoch samhällsskyddvid

Vårt liv somkön. Kärlek,ekonomiskaresurseroch psykiatrisktvångsvård. . maktdiskurser.A. 33.Historia,ekonomiochforskning.

Ty maktenärdin Mytenomdet rationella Femrapporteromidrott.In.

arbetslivetoch detjämställdaSverige.A. 34. Företagaremedrestarbetsformåga.S. Översyn rörelse-ochtillsynsreglerfor kollektiva 35. Förordningartill miljöbalken.+ Bilagor. M. . av försäkringar. 36. Identifiering och identiteti digitala miljöer

Alkoholreklam. Marknadsföringavalkoholdrycker Referatfrånenhearingden12november1997. . och Systembolagetsprodukturval. IT-kommissionensrapport4/98. K.

Integritet Effektivitet- Skattebrott.Fi. 37. Denframtidaarbetsskadeforsäkringen.S. . - 10 Campusför konst.U. 38.Vad får for pengarna Resultatstymingav . - Friståendeutbildningarmedstatlig tillsyn statsbidragtill vissaorganisationerinom det sociala . inom olika områden.U. området.S.

Självdeklarationoch kontrolluppgifter 39. Detfinsk-svenskagränsälvssamarbetet.M. .

förenkladeförfaranden.Fi. 40. BROTTSOFFER. - 13.Säkrarekemikaliehantering.Fö Vad hargjorts Vad bör göras Ju.

14.E-pengar näringsrättsligafrågor. Fi. 41 Läkemedelsinformationfor alla.

- . 15.Grönanyckeltal Indikatorerfor ettekologiskt 42. Försvarsmaktsgemensamutbildningfor

hållbart samhälle.M. framtidakrav. Fö.

När åsikterblir handling.Enkunskapsöversiktom 43. I-Iurskall Sverigemå bättre . bemötandeav personermedfunktionshinder. forstastegetmotnationellafolkhälsomål.

l7. Samordning digital marksändTV. Ku.av 44. En samladvapenlagstiñning.Ju.

18.En gräns enmyndighet Fi. 45.Sotningi framtiden.Fö.

- 19.IT och regionalutveckling. 46. Om buggningochandrahemligatvångsmedel.Ju.

120exempelfrån Sverigeslän. K. 47. Bulvanerochannat.Ju.

20.IT-kommisionenshearingom infrastrukturen 48.Kontrolleradoch ifrågasatt

for digitala medier.Andrakammarsalen, intervjuermedpersonermedfunktionshinder.S.

- Riksdagen1997-10-24.K. 49. Konsekvenserav atttaxfreeforsäljningenavvecklas

2 Problemmed inbäddadesysteminför 2000-skiftet. inom EU. K. . HearinganordnadavIT kommissioneni 50. De 39stegen.Läkemedelsutredningarunder

samverkanmedlndustriforbundetoch Statskontoret 1900-taletochannatunderlagsmaterialtill

1997-11-14.K. Läkemedeli vårdochhandel,SOU 1998:28.

22.Försäkringsgaranti. 5 Vuxenutbildningochlivslångtlärande.

. Ettgarantisystemfor försäkringsersättningar.Fi. Situationeninfor ochunderförstaåretmed

23. Statenoch exportñnansieringen.N. kunskapslyftet.U.

24. Fiskeriadministrationeniett EU-perspektiv. 52.Utstationeringavarbetstagare.A. Översyn ñskeriadministrationen Jo, 53.Ta möjligheternai Östersjöregionen.N.

av m.m. vara 25. Trestäder.En storstadspolitikfor helalandet. 54. Hur offensivIT-användningkan skapatillväxt

+ 4stbilagor. for mindreföretag.Ettrådslaganordnatav

26.Frånhembränttill Mariakliniken. IT-kommissionen uppdragavKommunikations-

faktaomungdomarochsvartsprit.S. departementet,Närings-och handelsdepartementet — 27.Nya ledningsreglerfor bankaktiebolagoch och Industriforbundet.

försäkringsbolag.Fi. Rotundan,Rosenbad1997-ll-18.K.

28.Läkemedeli vårdochhandel.Om ensäker,flexibel Demokratinsräckvidd.Dokumentationfrån ett

. och samordnadläkemedelsförsörjning. seminarium.Demokratiutredningensskriftserie.SB.

Avdrag for ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa

och tillfälligt arbete.Fi

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

57. DUKOM Distansutbildningskommittén.

Utvärderingavdistansutbildningsprojektmed

IT-stöd.U. 58. IT och nationalstaten.Fyraframtidsscenarier.

IT-kommissionensrapport6/98.K. 59.Räddningstjänsteni Sverige

RäddaochSkydda.Fö.

- 60.Kring Hallandsåsen.M.

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kontrolleradoch ifrågasatt

-intervjuer medpersonermedfunktionshinder.48 Demokratinsräckvidd.Dokumentationfrån ett De 39stegen.Läkemedelsutredningarunder seminarium.Demokratiutredningensskriftserie.55 1900-taletoch annatunderlagsmaterialtill Justitiedepartementet Läkemedeli vårdochhandel,SOU 1998:28.50

BROTTSOFFER.

Kommunikationsdepartementet

Vad har gjorts Vad börgöras 40 IT ochregionalutveckling. En samladvapenlagstiñning.44 Om buggningoch andrahemligatvångsmedel.46 120exempelfrån Sverigeslän. 19 Bulvaneroch IT-kommisionenshearingominfrastrukturen annat.47 for digitalamedier.Andrakammarsalen, Utrikesdepartementet Riksdagen1997-10-24.20 Problemmed inbäddadesysteminför 2000-skiftet. 1976års lagomimmunitetochprivilegier i vissafall 29 Hearinganordnad IT kommissioneniav - enöversyn. samverkanmedIndustriförbundetoch Statskontoret Försvarsdepartementet 1997-11-14.21 Säkrarekemikaliehantering.13 Identifiering och identiteti digitalamiljöer. Utlandsstyrkan.30 Referatfrånenhearingden 12november1997. - Försvarsmaktsgemensam IT-kommissionensrapport4/98. 36 utbildning för Konsekvenseravatttaxfreetörsäljningenavvecklas framtidakrav. 42 inomEU.49 Sotningi framtiden.45 Hur offensivIT-användningkan skapatillväxt RäddningstjänsteniSverige Räddaoch Skydda.59 för mindreföretag.Ettrådslaganordnatav - IT-kommissionen uppdragavKommunikations- Socialdepartementet departementet,Närings-och handelsdepmementet och Industriforbundet.Rotundan,Rosenbad1997-11-18. Tänderhela livet 54 nytt ersättningssystemfor vuxentandvård.2 - IT ochnationalstaten.Fyra framtidsscenarier. Alkoholreklam. Marknadsföringavalkoholdryckeroch IT-kommissionensrapport6/98. 58 Systembolagetsprodukturval.8 När åsikterblir handling.En kunskapsöversiktom Finansdepartementet bemötandeav personermedfunktionshinder.16 Tre städer.En storstadspolitikfor hela landet. Omstruktureringarochbeskattning.1 Översynavrörelse-och tillsynsreglerfor kollektiva + 4stbilagor.25 Från hembränttill Mariakliniken. försäkringar.7 fakta Integritet Effektivitet skattebrott.9 - omungdomarochsvartsprit.26 säker,flexibel Självdeklarationoch kontrolluppgiñer Läkemedeli vårdochhandel.Omen och samordnadläkemedelsforsörjning.28 - förenkladeförfaranden.12 Detgäller livet. Stödochvård till barnoch E-pengar näringsrättsligafrågor. 14- Engräns enmyndighet 18 ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.31+ - Rättssäkerhet, Försäkringsgaranti. vårdbehovoch samhällsskyddvid psykiatrisktvångsvård.32 Ett garantisystemfor försäkringsersättningar.22 med Nya ledningsreglerför bankaktiebolagoch Företagare restarbetsförmåga.34 Denframtidaarbetsskadeförsälcringen.37 försäkringsbolag.27 Avdrag for ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa Vad får vi för pengarna Resultatstymingavoch tillfälligt arbete.56 statsbidragtill vissaorganisationerinom det sociala området.38 Läkemedelsinformationför alla. 41 l-lur skall Sverigemå bättre förstastegetmotnationellafolkhälsomål.43 -

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Campusför konst10 Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn inom olika områden.11 Vuxenutbildningoch livslångtlärande. Situationeninför ochunderförstaåretmed kunskapslyfiet.51 DUKOM Distansutbildningskommittén. Utvärderingav distansutbildningsprojektmed T-stöd. 57

Jordbruksdepartementet Fiskeriadministrationeniett EU-perspektiv. Översynav fiskeriadministrationenm.m.24

Arbetsmarknadsdepartementet Välfárdensgenusansikte.3 Män passaralltid Nivå- ochorganisationsspeciñka processermedexempelfrån handeln.4 Vårt 1ivsomkön. Kärlek,ekonomiskaresurseroch maktdiskurser.5 Ty maktenärdin Mytenomdetrationella arbetslivetoch detjämställdaSverige.6 Utstationeringavarbetstagare.52

Kultu rdepartementet Samordningavdigital marksändTV. 17

Närings- och handelsdepartementet Statenoch exportfinansieringen.23 Ta på möjligheternai Östersjöregionen.53

vara In rikesdepartementet Historia, ekonomiochforskning. Femrapporterom idrott.ln. 33

Miljödepartementet Grönanyckeltal Indikatorerför ettekologiskthållbart

samhälle.15 Förordningartill miljöbalken. Bilagor. 35+ Detfinsk-svenskagränsälvssamarbetet.39 Kring Hallandsåsen.60

:ámiâäâåá ae2rs.ws2~zs53§;f-figs;

Ja:å,

|-|-1;N11.1., J . , l UBl.lKxTlONl-’

POSTADRESS: STOCKHOLM m6 47 FAxo8-69o 9r 91. ELEI-‘ONO8-69091 90 E-POST:fritzes.order@liber.se FRITZESINTERNETBOKHANDEL:www.fri zes.se ISBN 91-58-20922-5 ISSN O575-25OX