Handläggning av ungdomsmål en utvärdering av 1995 års ungdomsmålsreform : betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Handläggning

av ungdomsmål

- utvärdering 1995 års

en av

ungdomsmålsreform

STATENS OFFENTLIGA Betämkande av UTREDNINGAR

Utrecdningen om handläggning av ungdomsmål sou 1999:109

//Jcfå

Eeva

SSCOL

Öcc

m

um Statens offentligautredningar

WW 1999:108

W Justitiedepartementet

Handläggning av

ungdomsmål

en av 1 995 års

- utvärdering ungdoms-

målsreform

Betänkande handläggning ungdomsmål

av Utredningen om av

Göteborg 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

E-post order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

ISBN 91-7610-831-7

ISSN O375-250X Elanders Gotab, Stockholm 1999

Till statsrådet och chefen för

Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 16 april 1998 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att undersöka hur de nya reglerna om handläggning av ungdomsmål trädde i kraft den l 1995 har tillämpats, om de

som mars syften avsågs med de reglerna har uppnåtts och vilka effekter i

som nya övrigt de reglerna har haft på förfarandet hos polis, åklagare och

nya domstol samt inom socialtjänsten.

Hovrättslagmarmen Staffan Levén förordnades som särskild utredare fr.o.m. den 15 april 1998.

Som experter i utredningen förordnades fr.o.m. den 18 juni 1998 avdelningsdirektören Ingelöv Bruder t.o.m. den 30 juni 1999, projektchefen Stina Holmberg, kriminalkommissarien Bo Hägglund, forskaren Peter Lindström, advokaten Tomas Rothpfeffer och chefsåklagaren Erik Stembeck samt fr.o.m. den 1 juli 1999 chefsjuristen Birgitta Holmgren.

Hovrättsassessom Karin Jungerfelt förordnades som sekreterare i utredningen fr.o.m. den 1 maj 1998.

Utredningen har antagit namnet Utredningen om handläggning av ungdomsmål Ju 1998:01.

Utredningen f°ar härmed överlämna betänkandet Handläggning av

ungdomsmål utvärdering av 1995 års ungdomsmålsreform SOU

- en 1999:108

Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Göteborg i september 1999

Stafan Levén

/Karin Jungerfelt

SOU 1999: 108

Sammanfattning

Uppdraget

Utredningen har haft i uppdrag att undersöka hur de nya regler om handläggning ungdomsmål trädde i kraft den l mars 1995 har av som tillämpats, de syften avsågs med de reglerna har uppnåtts om som nya och vilka effekter i övrigt de reglerna har haft på förfarandet hos nya

polis, åklagare och domstol samt inom socialtjänsten.

I enlighet med direktiven har utredningen i huvudsak genomfört sitt enkätundersökningar hos polis, åklagare, socialtjänst

uppdrag genom

och vid domstol. Även ett större antal advokater har genom Sveriges advokatsamfund fått besvara en enkät.

1995 års ungdomsmålsreform

De grundläggande avsiktema med de bestämmelser som infördes år 1995 att förkorta tiden mellan brott och reaktion samt att skapa var förutsättningar för ett förbättrat samarbete mellan de myndigheter som berörs ungdomar misstänks för brott. En viktig ambition var vidare när skapa förutsättningar för bättre kontakter med den och dennes att unge föräldrar eller andra fostrare. Det yttersta syftet med reformen var att den skulle ha viss brottsförebyggande effekt. en Bland reglerna i lagen 1964:167 med särskilda bestämmelde nya lagöverträdare LUL kan nämnas att tidsfrist om fyra ser om unga en veckor infördes inom vilken förundersökningen för de något mer allvarliga ungdomsmålen skulle avslutad. Det infördes vidare vara bestämmelser de polismän, åklagare och domare handlade om att som skulle, med avseende intresse och fallenhet, vara

ungdomsmål

särskilt lämpade för detta. En nyhet att den unge vid återfall annan var huvudregel skulle få träffa polisman och åklagare. Vidare som samma utökades de mål där åklagaren skall leda förundersökningen och åklagare fick också möjlighet att begära in yttranden från socialtjänsten under förundersökningen. För att främja vårdnadshavamas medverkan under infördes regler att dessa i normalfallet skall rättsprocessen om

10 Sammanfattning

kallas till de polisförhör som hålls med den liksom i de flesta fall unge till huvudförhandlingen. Även socialtjänstens medverkan främjades genom att socialnämnden skall underrättas i flertalet fall när en person under 18 år är skäligen misstänkt för ett brott. Slutligen kan nämnas att reglerna om åtalsunderlåtelse ändrades bl.a. på så sätt att vid bedömningen om något allmänt intresse åsidosätts särskilt skall beaktas om den unge tidigare har gjort sig skyldig till brott.

Enkätresultatet

Sammanfattningsvis kan sägas att utfallet av enkätundersökningen till

övervägande del visar ett positivt resultat reformen. Enligt de flesta av enkätsvaren är kvaliteten på handläggningen av ungdomsmål tillräckligt hög och har förändrats i positiv riktning efter 1995 års ungdomsmålsreform. Svaren tyder bl.a. på att samarbetet mellan de

berörda myndigheterna har förbättrats, att handläggningstidema har

förkortats och att specialiseringen har höjt kvaliteten på hand-

läggningen.

Vissa brister har dock påpekats i enkätsvaren. Bristerna är främst hänförliga till socialtjänstens handläggning och yttranden. Andra vanligt förekommande anmärkningar är att den tidsfrist gäller för försom

undersökningen innebär problem för handläggningen. Från dom-

stolarna har också omfattande kritik riktats mot kravet att ungdomsmålen bara skall handläggas av särskilt lämpade domare.

Utredningens överväganden och förslag

Organisationsjiågor

Ungdomsmålen handläggs nonnalt inom de olika närpolisområdena. En sådan organisation kan enligt utredningen ha både för- och nackdelar jämfört med om handläggningen sker på särskilda ungdomsrotlar eller

liknande. Utredningen anser att det är viktigt att Brottsförebyggande

rådet, som har fått regeringens uppdrag att granska närpolisreformen, särskilt undersöker om och i så fall- på vilket sätt handläggningen - av ungdomsmål har påverkats av den reformen. När det gäller åklagarnas organisation visar utredningens enkät att ungdomsmålen i de flesta fall lottas på särskilda åklagare. Enligt utred-

ningen har åklagama nyckelposition vad gäller handläggningen

en av ungdomsmål; de är i många fall förundersökningsledare och de har kontakter med övriga berörda myndigheter. Det är således väsentligt att åklagarnas organisation är anpassad till detta. Utredningen att menar

Sammanfattning 11

det är fördel handläggningen ungdomsmålen är koncentrerad

en om av till vissa åklagare. Enligt enkätsvaren från de flesta tingsrätter handläggs ungdomsmålen på särskilda rotlar. Det är dock relativt många tingsrätter som har att inte har någon särskild organisation för handläggning av angett man ungdomsmål, Utredningen att det är fördel handläggningen anser en om ungdomsmål koncentreras till viss eller vissa rotlar. av en

Svaren utredningens enkät visar att socialtjänstens organisation för handläggning ungdomsmål skiljer sig mycket över landet. Det

av

dock vanligt med särskilda ungdomshandläggare antingen

synes vara

organiserade särskild enhet eller spridda i organisationen. Utred-

i en ningen inte att det är lämpligt att författningsvis reglera hur anser socialtjänsten skall organiserad, utan organisationen bör anpassas vara efter de lokala förhållandena.

F örundersökningsledningen

Utredningens enkätundersökning tyder på att det är ovanligt att

är förundersökningsledare i andra ungdomsmål än de mål där åklagaren

det föreskrivs enligt lag. Även det kan finnas fördelar med att om åklagaren leder förundersökningen finner utredningen inte skäl att föreslå någon utvidgning eller ändring regleringen rörande i annan av vilken omfattning åklagaren skall vara förundersökningsledare.

Samma polis och åklagare

Enligt utredningens mening finns det uppenbara fördelar med att den får träffa polisman och åklagare vid återfall i brott och att unge samma det därför är viktigt att polis och åklagare har en organisation som detta i så stor utsträckning möjligt. Eftersom enkät-

möjliggör som

undersökningen visar på brister i detta hänseende hos åklagama anser

utredningen åklagarmyndighetema bör över sin organisation och

att se sitt lottningssystem för förhållandena kan förbättras. att se om

Samarbetsfrågor

enligt utredningen mycket viktigt att samarbetet mellan de be- Det är

rörda myndigheterna fungerar för att handläggningen av ungdoms-

målen skall effektiv. Sammantaget visar enkätresultatet att samvara arbetet har blivit bättre efter 1995 års ungdomsmålsreform. Det bör dock enligt utredningen kunna förbättras ytterligare. Utredningen

menar att frågan om samarbete inte lämpar sig för författningsreglering utan att myndigheterna i stället bör finna lokala lösningar

som passar förhållandena på orten. Att tillskapa samverkansgwpper med

representanter för de berörda myndigheterna är enligt utredningen ett bra sätt att förbättra samarbetet. Det är viktigt att även domstolarna deltar i samarbetet.

Ungdoms- och jourdomstolar

Utredningen anser att särskilda ungdomsdomstolar eller jourdomstolar som handlägger ungdomsmål inte bör inrättas.

Handläggningstiden

Både utredningens enkätundersökning och en undersökning som

Brottsförebyggande rådet har genomfört visar att handläggningstiderna har minskat efter 1995 års ungdomsmålsreform. Reformens syfte att minska handläggningstidema synes således ha uppfyllts. Enkätsvaren tyder även på att tidsfristen för förundersökningen i sig har lett till en snabbare handläggning. Det har framförts en del kritik mot denna tidsfrist, men med tanke på att tidsfristen nyligen har utvidgats från fyra till sex veckor finner utredningen inte skäl att föreslå någon ändring. Ett sätt att underlätta att tidsfristen hålls kan vara att bevakningsrutinema för ungdomsmål hos åklagama förbättras.

Specialiseringen

Allmänt tyder enkätsvaren att specialiseringen har höjt kvaliteten på handläggningen av ungdomsmål. Utredningen anser att det är en fördel

med specialiserade handläggare av ungdomsmål. För att specialise-

ringen skall få avsedd effekt är det emellertid viktig att personalen vid

de olika myndigheterna f°ar adekvat utbildning och även fortbildning.

Med beaktande av den omfattande kritik som framförts från domstolarna föreslår utredningen för de lagfama domamas del att kravet på särskild lämplighet ersätts med en bestämmelse om att de domare som handlägger ungdomsmål skall vara särskilt förordnade till detta. Enligt utredningen finns det inte tillräckliga skäl att behålla kravet att de nämndemän som tjänstgör i ungdomsmål skall vara särskilt lämpade för detta. Utredningens förslag innebär att handläggningen ungdomsmål

av i domstol alltjämt kommer att vara koncentrerad till vissa domare och

SOU 1999: 108 Sammanfattning 13

speciallottas på särskilda rotlar, dvs. specialiseringen bibehålls inom domstolarna.

Vårdnadshavarnas medverkan

Enkätundersökningen tyder att den vårdnadshavare i stor

unges

utsträckning medverkar vid polisförhör. Enligt utredningens mening är

denna medverkan tillräcklig. Utredningen finner således inte skäl att förena vårdnadshavarens kallelse med vite eller någon sanktion.

annan

ytterligare främja närvaron utredningen att formerna för För att anser hur underrättelser respektive kallelser till vårdnadshavare skall ske

stramas Det ankommer Rikspolisstyrelsen att ge anvisningar

upp. om detta.

Även vid sammanträffanden för delgivning av beslut om åtalsunderlåtelse och strafföreläggande medverkar den unges vårdnadshavare i mycket stor utsträckning enligt enkätsvaren. Det saknas enligt utredningen även i dessa fall skäl att förena vårdnadshavarens kallelse med någon sanktion.

Enkätresultatet visar vidare att vårdnadshavare medverkar i stor omfattning vid huvudförhandlingen. Utredningen anser att det av underrättelsen och kallelsen till vårdnadshavaren bör framgå att det vid behov finns möjlighet att anlita tolk för dessa. En liknande upplysning bör också finnas i polisens och åklagamas underrättelser och kallelser till vårdnadshavare.

Slutligen tyder enkätresultatet på att vårdnadshavama medverkar i mycket utsträckning även vid socialtjänstens utredning. Det finns

stor därför inte skäl att föreslå några ändringar för att ytterligare öka vårdnadshavamas medverkan.

Socialtjänstens medverkan

Enligt enkätundersökningen varierar omfattningen av socialtjänstens närvaro vid polisförhören. Det finns enligt utredningen uppenbara fördelar med företrädare för socialtjänsten är närvarande under

att förhören med den Med tanke på de skiftande lokala förutsätt-

unge.

utredningen att de berörda myndigheterna bör träffa

ningarna anser

lokala överenskommelser i syfte att underlätta socialtjänstens närvaro.

Enligt utredningens mening är det angeläget att socialtjänsten medverkar vid delgivningen beslut åtalsunderlåtelse om åklagaren

av om vid bedömningen åtalsunderlåtelse skall meddelas har utgått från att

om socialtjänsten vidtar åtgärder beträffande den unge. För att främja

14 Sammanfattning SOU 1999: 108

socialtjänstens medverkan i dessa fall bör Riksåklagaren tydligare ge anvisningar om formerna för kallelserna till socialtjänsten. Vidare bör de berörda myndigheterna överenskommelser söka underlätta genom

socialtjänstens medverkan.

Utredningen anser att det finns många fördelar med att en

företrädare för socialtjänsten medverkar under huvudförhandlingen i de

fall socialtjänsten har avgett yttrande rörande den personliga unges förhållanden. Framför allt bidrar sådan medverkan till ett bättre en

underlag i påföljdsfrågan. För att främja denna medverkan föreslår

utredningen att domstolen underrättar socialtjänsten tidpunkten för om huvudförhandlingen i de fall socialtjänsten har lämnat eller skall lämna sådant yttrande.

Muntligt avkunnande och personliga sammantráfanden

Utfallet av enkätema visar att det för den insikt sin unges om brottslighet är mycket positivt att domar avkunnas i direkt anslutning till huvudförhandlingen. I de fall domen inte kan avkunnas direkt bör domstolen, särskilt vid allvarlig eller omfattande brottslighet, överväga att hålla ett särskilt sammanträde för att avkunna domen. Det är enligt utredningens mening väsentligt att beslut om åtalsunderlåtelse och strafföreläggande delges den vid ett unge personligt Sammanträffande, vilket enligt enkätresultatet också sker. Utredningen anser att bestämmelserna underrättelse beslut om av om åtalsunderlåtelse och strafföreläggande fungerar tillfredsställande och

enligt lagstiftarens intentioner.

Socialtjänstens yttranden

I enkätsvaren har riktats en del kritik främst mot innehållet i socialtjänstens yttranden och den korta tid socialtjänsten har på sig för att upprätta yttrandena. Utredningen menar att de nya regler som sedan den 1 januari 1999 gäller för socialtjänstens yttranden bör medföra att yttrandenas innehåll förbättras och att socialtjänsten får något längre tid på sig för sin utredning.

Frågor om åtalsunderlåtelse

Enkätresultatet och statistik från Riksåklagaren tyder på att det är stora skillnader i rättstillämpningen när det gäller att meddela åtalsunderlåtelse. Utredningen anser att Riksåklagaren bör utfärda allmänna nya

Sammanfattning 15

råd för att åstadkomma enhetlig rättstillämpning. I övrigt visar

en mer enkätresultatet att de bestämmelser åtalsunderlåtelse som infördes om 1995 års ungdomsmålsreform tillämpas det sätt som genom

lagstiftaren har avsett.

Ofentliga försvarare

Enligt utredningens mening är det inte helt tillfredsställande att det saknas särreglering om offentliga försvarare i LUL omfattar en som

förundersökningsstadiet. Utredningen föreslår därför ändring som

en innebär att offentlig försvarare skall förordnas under förundersökningen för misstänkta under 18 år det inte är uppenbart att den om saknar behov av försvarare. unge

Övriga frågor

Utredningen har inte funnit något tyder på att det finns behov av som att yttranden från frivårdsmyndigheten inhämtas i större utsträckning än för närvarande sker. vad som Med beaktande de ändringar avseende registrering av åtalsunderav låtelse skall träda i kraft vid årsskiftet 1999/2000 har utredningen som inte funnit skäl att överväga denna fråga. Enligt utredningen kan den minskade handläggningstiden och den

kvalitetshöjning handläggningen som har skett tyda ett något mer

av

effektivt resursutnyttjande.

Brottsmisstänkta barn under 15 år

Utredningen att det är viktigt att handläggningen av ärenden som

anser brott begångna barn under 15 år kan ske snabbt och med

gäller av

tillbörlig hänsyn till barnet. Det måste också ställas stora krav på rättssäkerhet under handläggningen. Det har framförts till utredningen rörande dessa ärenden inte är tillräckligt tydlig och att

att lagstiftningen tillämpningen skiljer sig mellan olika polismyndigheter. Utredningen

att det ankommer på Rikspolisstyrelsen att söka åstadkomma en anser

enhetlig rättstillämpning. Rikspolisstyrelsen bör därför i samråd

mer med Riksåklagaren utfärda allmänna råd. Utredningen anser vidare nya lagstiftningen skulle behöva större översyn än vad utredningen att en har haft möjlighet att göra. Utredningen att det är särskilt anser det utreds närmare i vilken omfattning polisen skall utreda

väsentligt att

brott har begåtts barn under 15 år. En viktig fråga som som av annan

16 Sammanfattning SOU 1999: 108

närmare bör utredas är i vilken utsträckning tvångsmedel skall få användas mot brottsmisstänkta barn inte har fyllt 15 år. som För att understryka vikten av att ärenden rör brottsmisstänkta som barn handläggs snabbt föreslår utredningen att det införs särskild en regel om att en utredning i vilken någon misstänks för att ha begått ett brott före 15 års ålder skall bedrivas med särskild skyndsamhet. Eftersom det förekommer situationer där det är viktigt att polisen skyndsamt kan vidta vissa inledande utredningsâtgärder, föreslår utredningen en ändring iden bestämmelse att polisen i vissa som anger fall endast får hålla förhör med den innan socialnämnden har unge

yttrat sig om betydelsen av en utredning. Den föreslagna ändringen

innebär att polisen vid behov får vidta även andra inledande

utredningsåtgärder innan socialtjänstens har avgett sitt yttrande det

om finns särskilda skäl.

Vidare föreslår utredningen att utredning gäller brott

en som begångna av barn under 15 år skall ledas särskilt lämpade åklagare av eller polismän. Utredningen föreslår även att det skall införas regler om att ett barn under 15 âr som misstänks för brott vid återfall möjligt om skall få träffa samma polisman och åklagare. För att tydliggöra vikten av vårdnadshavarnas medverkan föreslår utredningen att dessa skall kallas till förhör med den är under 15 som år, om detta inte är till skada för utredningen eller det av arman anledning finns särskilda skäl mot det. Utredningen finner, efter att ha konstaterat att de vanliga bestäm-

melserna om förundersökningsledning i rättegångsbalken gäller för ut-

redningar om brott begångna av bam under 15 år, inte skäl att ytter-

ligare behandla den frågan. Utredningen anser att bestämmelser om registrering minderåriga

av för närvarande inte bör införas och finner inte heller skäl att göra

ytterligare överväganden i frågan.

Ekonomiska konsekvenser m. m.

Utredningens förslag torde inte innebära några nämnvärda kostnads-

ökningar. Förslagen kan komma att ha viss brottsförebyggande

en effekt.

Ikraftträdande

Utredningens förslag bör kunna träda i kraft den l januari 2001.

1999:108 17 SOU

Författningsförslag

till lag om ändring i lagen 1964:167 Förslag

med särskilda bestämmelser om

unga

lagöverträdare

Härigenom föreskrivs att 24, 25, 26, 31, 32 och 33 lagen 1964:167 med särskilda bestämmelser lagöverträdare skall ha följande om unga

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 För tilltalad inte har För en misstänkt som inte har en som

år skall offentlig fyllt arton år skall offentlig fyllt arton

försvarare förordnas, det inte försvarare förordnas, om det inte om uppenbart att han saknar är uppenbart att den misstänkte är behov försvarare. saknar behov försvarare. av av

25 Mål i tingsrätt och hovrätt Mål i tingsrätt och hovrätt den inte har fyllt mot den som inte har fyllt mot som år skall, det inte tjugoett år skall, om det inte

tjugoett om

hinder, handläggas möter hinder, handläggas av möter av domare med lagfarna domare är särskilt

lagfarna som, som

avseende på intresse och förordnade för det. för arbete med unga

fallenhet

lagäverträdare, är särskilt

lämpade för uppgiften. Detsam-

ma skall gälla i fåga om

Senaste lydelse 1994:1760. 2Senaste lydelse 1994:1760.

nämndemän som anlitas för tjänstgöring i sådana mål. I mål som rör brott på vilket endast böter kan följa får andra än dem som avses i första stycket anlitas.

26 När åtal väcks mot den När åtal väcks mot den som som inte har fyllt arton år, skall inte har fyllt arton år, skall tingsrätten underrätta vårdnads- tingsrätten underrätta vårdnadshavaren eller annan som svarar havaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran för den vård och fostran unges om åtalet och tidpunkten för åtalet och tidpunkten för om

huvudförhandlingen, om det inte huvudförhandlingen, det inte

om finns särskilda skäl mot det. finns särskilda skäl mot det. Om yttrande som avses i 11 § skall lämnas eller har lämnats, skall tingsrätten underrätta socialnämnden om tidpunkten för

huvudförhandlingen.

Om åtalet avser ett brott på vilket fängelse kan följa, skall vårdnadshavaren eller annan som avses i första stycket, höras i målet, om det kan ske och det inte finns särskilda skäl mot det. Vårdnadshavare eller annan som hörs enligt andra stycket har rätt till ersättning och förskott enligt vad är föreskrivet vittne. som om Ersättningen skall betalas av staten.

Kan någon misstänkas för att före femton års ålder ha begått ett brott f°ar utredning rörande brottet inledas om en utredning kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser med avseende på den unge, om det behövs för att klarlägga någon har fyllt femton år om som har tagit del i brottet, om det behövs för att efterforska gods har åtkommits som genom brottet, eller om det annars är särskild vikt att utredning äger av en rum. Har den unge inte fyllt tolv år får utredning inledas endast det om finns synnerliga skäl. Den unges vårdnadshavare Den unges vårdnadshavare och socialnämnden skall eller för den annan som svarar

3Senaste lydelse 1994; 1760. 4 Senaste lydelse 1994:1760.

omedelbart underrättas vård och fostran skall om att en unges utredning har inletts. Under- omedelbart underrättas om att en rättelse till vårdnadshavaren får utredning har inletts. Underdock underlåtas, det finns rättelse behöver dock inte om särskilda skäl mot under- lämnas, om det finns särskilda en skäl mot underrättelse. Även rättelse. en socialnämnden skall omedelbart underrättas. Vårdnadshavaren eller annan som svarar för den vård och fostran skall unges vidare kallas till förhör som hålls med den unge, om detta inte är till skada för utredningen eller det annan anledning av finns särskilda skäl mot det.

Bestämmelserna förundersökning i 23 kap. 3 4 6-12 §§, om 13§ första stycket och andra stycket andra och tredje meningarna, 14 17 18 § andra stycket, 19 21 § och 24§ rättegångsbalken skall i delar gälla beträffande sådan utredning avses i

tillämpliga som

31 En utredning som avses i 31 § skall bedrivas med särskild

skyndsamhet.

Utredningen skall, det om inte möter hinder, ledas av en åklagare eller polisman som, med avseende på intresse och fallenhet för arbete med unga

lagöverträdare, är särskilt

lämpad för uppgiften.

Har den unge tidigare varit föremål för utredning enligt 31 skall om möjligt samma åklagare och polisman anlitas för den nya utredningen.

5Senaste lydelse 1994: 1760.

Under utredning som avses i 31 § skall, det inte möter hinder,

om företrädare för socialtjänsten närvara vid förhör med den

unge.

Innan socialnämnden har Innan socialnämnden har yttrat sig om betydelsen av en yttrat sig betydelsen

om av en utredning enligt 31§ första utredning enligt 31§ första stycket får utredningen inte stycket får utredningen inte omfatta annan åtgärd än förhör omfatta åtgärd än förhör

annan med den unge. Om brottsmiss- med den Om det

unge. finns

tanken kvarstår efter förhöret, särskilda skäl får dock även skall protokoll över detta andra åtgärder vidtas. Om omgående sändas till social- brottsmisstanken kvarstår efter nämnden. förhöret med den och efter

unge

andra vidtagna åtgärder, skall

protokoll över dessa omgående

sändas till socialnämnden

Denna lag träder i kraft den 1januari 2001.

° Senaste lydelse 1994:1760.

1 uppdrag och arbete

Utredningens

1.1 Utredningsuppdraget

Utredningen skall enligt direktiven, bilaga undersöka hur de nya se

handläggning ungdomsmål trädde i kraft den 1 reglerna om av som

1995 har tillämpats, de syften avsågs med de nya mars om som har och vilka effekter i övrigt de reglerna har haft

reglerna uppnåtts nya

förfarandet hos åklagare och domstol samt inom social-

på polis,

tjänsten. I direktiven att avsikten med 1995 års ungdomsmålsreform anges främst förkorta tiden mellan brott och reaktion för unga lagvar att överträdare samt att förbättra kvaliteten på utredning och lagföring när . misstänks för brott. Mot bakgrund reformens väl

ungdomar av

definierade även med hänsyn till den kritik har riktats

syften, men som

reformen, är det enligt direktiven viktigt att ta reda mot vissa delar av den ordningen har fungerat och de mål som på hur nya om eftersträvades har uppnåtts. Utredningen skall enligt direktiven utvärdera förfarandereglema vid hos polis och åklagare, vid domstol

handläggningen av ungdomsmâl

Utvärderingen skall ta sikte på vilken

samt inom socialtjänsten.

betydelse reformen har haft för arbetet med de unga lagöverträdama. direktiven vidare att utredningen skall undersöka och I anges analysera de åsyftade resultaten har uppnåtts när de gäller om och kvalitet arbetet, hur de reglerna har

handläggningstid nya

tillämpats och vilka svårigheter som finns vid tillämpningen. Utvärderingen skall också innefatta undersökning och analys av hur en

reformen har påverkat de berörda myndigheternas arbete i övrigt.

Enligt direktiven bör uppdraget genomföras i huvudsak genom hos åklagare, socialtjänst och vid domstol. enkätundersökningar polis,

Om utredningen bedömer det lämpligt kan undersökningarna följas upp med besök på myndigheterna. Vidare bör enkätundersökningama enligt

direktiven även omfatta advokater har erfarenhet som offentliga som försvarare av ungdomar.

I direktiven anges att utredningen särskilt skall undersöka hur långa handläggningstidema av ungdomsmål normalt är, tidsfristen i 4 § om LUL överskrids och i så fall hur ofta och varför. Undersökningen bör också omfatta frågan handläggningen ungdomsmål är snabbare om av än tidigare och vad som kan anses vara tillräckligt snabb handen läggning utifrån synpunkten att tiden mellan brott och reaktion inte bör vara alltför lång. Vidare skall undersökningen enligt direktiven omfatta frågan om

kvaliteten på handläggningen är tillräckligt hög och den har

om förändrats sedan reformen trädde i kraft. Bl.a. bör undersökningen belysa tillämpningen av bestämmelserna specialiserade handom läggare, åklagare och domare enligt 2 och 25 LUL samt bestämmelsen i 2 § andra stycket LUL att polisman eller om samma åklagare skall anlitas när den tidigare har varit föremål för förunge

undersökning eller utredning. Utredningen bör också analysera hur

dessa bestämmelser påverkar kontakterna mellan de aktuella myndigheterna å ena sidan och de och deras vårdnadshavare å andra unga sidan, liksom förhållandet mellan de inblandade myndigheterna. I direktiven anges vidare att utredningen skall undersöka i vilken utsträckning personliga sammanträffanden för att meddela beslut om åtalsunderlåtelse och strafföreläggande förekommer, tidpunkten för sådana sammanträden samt i vilka situationer möjligheten att underlåta ett sammanträffande används. Utredningen skall också undersöka hur bestämmelsen i 30 § LUL att domar i ungdomsmål skall avkunnas om

muntligen vid huvudförhandlingen tillämpas. Utredningen bör också, i

den utsträckning det är möjligt, undersöka avkunnandet fällande om av domar samt det personliga sammanträffandet vid meddelande beslut av om åtalsunderlåtelse och strafföreläggande har betydelse för de ungas insikter om sina brott. Enligt direktiven skall utredningen även undersöka i vilken utsträckning den vilja att gottgöra målsägande har unges beaktats vid beslut åtalsunderlåtelse. om Enligt direktiven bör utredningen, i den omfattning det befinns som lämpligt och möjligt, undersöka hur antalet beslut åtalsunderlåtelse om förhåller sig till antalet beslut att väcka åtal. Särskilt bör undersökas hur den nya bestämmelsen i 17 § LUL begränsar möjligheten att som meddela åtalsunderlåtelse vid återfall i brott har tillämpats och den om har påverkat andelen beslut om åtalsunderlåtelse. Utredningen bör också undersöka om förekomsten medling har påverkat beslut av om åtalsunderlåtelse. Vidare skall utredningen enligt direktiven undersöka i vilken utsträckning socialtjänsten och vårdnadshavare eller andra fostrare medverkar under lagföringen och denna medverkan är tillräcklig. om

SOU 1999: 108 Utredningens uppdrag och arbete 23

Dessutom i direktiven att utredningen skall undersöka vilka anges effekter i övrigt de reglerar har halt förfarandet vid polis- och nya

åklagarmyndigheter, vid domstolarna och inom socialtjänsten, vilka

andra problem har förekommit och vad kan förbättras eller som som ändras. En särskild fråga enligt direktiven bör belysas är vilken som

betydelse lagreglemas innehåll har i förhållande till myndigheternas

organisation och arbetssätt. Det bör även belysas vad de nya reglerna har inneburit resursmässigt för dessa myndigheter.

Slutligen bör utredningen enligt direktiven i den omfattning den

finner befogad undersöka och analysera hur reglerna för utredning av brott dem inte har fyllt 15 år 31-37 LUL

begångna av som förhåller sig till de regler gäller för straffmyndiga ungdomar.

som

Slutligen kan utredningen även i övrigt ta frågor som bedöms ha ett

upp

samband med handläggning av ungdomsmål.

1.2 Utredningens arbete

Utredningens arbete inleddes den 1 maj 1998. Utredningen har haft sammanträden med experterna vid fyra tillfallen. del utredningens arbete har i enlighet med direktiven En stor av bestått i genomföra enkätundersökning. Enkäter har skickats till att en

polismyndigheter, åklagarmyndigheten domstolar, socialtjänst och

advokater. En sammanställning enkätsvaren återfinns i bilagoma 2av

6 och i kapitel

Utredningens sekreterare har besökt Polismyndigheten i Göteborg den 8 juni 1998, Göteborgs tingsrätt den 10 juni 1998, Åklagarmyndigheten i Göteborg den 15 juni 1998 samt socialkontoren iTyrmered och den 22 respektive 25 juni 1998. Vidare har sekreteraren

Hjällbo

tillsammans med utredningens expert Bo Hägglund besökt Polismyndigheterna i Göteborg och Stockholm den 24 respektive 27 november 1998. Den särskilda utredaren och sekreteraren har sammanträffat med företrädare för Justitiedepartementet den 24 mars 1999. Samråd enligt direktiven med Brottsförebyggande rådet, Domstols-

verket, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Socialstyrelsen och Sveriges

advokatsamfund har skett experternas medverkan. genom Enligt direktiven skulle utredningen beakta det arbete som utförs av den kommitté har i uppdrag att bl.a. göra en översyn av som i den del rör frågor sekretess vid

sekretesslagen 1980:100, som om

samarbete med ungdomsbrott Ju 1999:06, dir 1998:32. Denna kommitté har dock inte utfört något arbete i den del som utredännu ningen har att beakta.

24 Utredningens uppdrag och arbete SOU 1999: 108

Utredningen har beaktat det arbete som bedrivits i Utredningen

om

medling vid ungdomsbrott Ju 1998:02, dir. 1998:30.

2 och rätt

Bakgrund gällande

1 Bakgrund

Enligt kriminalstatistiken är antalet misstänkta ungdomar i ålders-

15 17 år relativt konstant för varje år från år 1980 t.0.m. gruppen - 1997. Det är vissa variationer mellan åren, i stora drag är det

men

ned- eller någon uppåtgående trend. År 1980 misstänktes varken någon 14 371 ungdomar for brott, vilket utgör cirka 4 procent av den totala befolkningen i den åldersgruppen det året. Motsvarande siffror for år 1990 är 11 129 ungdomar cirka 3 procent och för år 1997 12 553 ungdomar cirka 4 procent.

Det totala antalet lagföringar ungdomar i åldersgruppen 15 17

av år följer svagt nedåtgående trend över tidsperioden 1980 till 1998,

en

samvarierar tydligt med antalet ungdomar som misstänks men annars

för brott. År 1980 registerades 21 930 lagföringar av ungdomar. Mot-

svarande siffror för åren 1990 och 1998 är 17 059 respektive 14 672. Att antalet lagföringar ligger högre nivå än antalet misstänkta

en beror på att statistiken över misstänkta endast räknar samma person en gång under året, denne misstänks for flera brott och vid flera

även om

tillfällen, medan lagföringsstatistiken räknar antalet lagföringstillfällen.

Eftersom varje år vissa ungdomar misstänks och lagförs för brott flera gånger under året blir siffrorna olika.

Av kriminalstatistiken kan även utläsa antalet misstänkta

man ungdomar i åldersgruppen 15 17 år med avseende på olika brotts-

-

Den vanligaste brottstypen dessa ungdomar misstänks för är typer. som olika tillgreppsbrott 8 kap. brottsbalken. Av samtliga misstänkta i åldersgruppen misstänktes år 1980 cirka 48 procent för tillgreppsbrott. Motsvarande siffror för åren 1990 och 1997 är 54 respektive 56 pro-

Andra större brottskategorier för misstänkta ungdomar är brott cent.

liv och hälsa 3 kap. brottsbalken, skadegörelsebrott 12 kap. mot

samt trafikbrott. Delas statistiken upp på mer specifika

brottsbalken

brottstyper är snatteri det vanligaste brottet, följt misshandel ej

av

grov och skadegörelse.

26 Bakgrund och gällande rätt SOU 1999: 108

Unga lagöverträdare har sedan länge särbehandlats i svensk rätt och handläggningen av ungdomsmål har reglerats särskilda bestämmelav ser. Lagen 1964:167 med särskilda bestämmelser lagöverom unga trädare LUL trädde i kraft den 1 januari 1965. LUL ersatte 1944 års lag om eftergift av åtal mot vissa underåriga och 1946 års lag med vissa bestämmelser om mål rörande brott underårig jfr pr0p.1964:10 av s. 153 ff.. LUL har sedan den infördes ändrats vid flera tillfällen, bl.a. i samband med tillkomsten av socialtjänstlagen 1980:620. Beträffande reglerna om utredning om brott av bam under 15 år skedde vissa ändringar som trädde i kraft den 1januari 1985 jfr prop.1983/84:187. Bl.a. vidgades polisens befogenheter att utreda brott barn inte av som har fyllt 15 år. Den l juli 1988 trädde omfattande ändringar i kraft. Till grund för

ändringarna låg departementspromemorian Ändrade regler

om åtalsunderlåtelse för unga lagöverträdare, Ds Ju 1987:11. I m.m.

propositionen prop. 1987/88:135 s. 1 angavs att ändringarna i LUL

skulle medverka till att ungdomar begår brott möter snabbare som en och markerad reaktion från samhällets sida, att mer men unga lagöverträdare även fortsättningsvis i allmänhet inte skall åtalas utan i stället efter beslut om åtalsunderlåtelse bli föremål för åtgärder inom

socialtjänsten. Flera av ändringarna gällde reglerna åtalsunder-

om låtelse. En ändring var att åklagaren i första hand skulle pröva frågan om åtalsunderlåtelse enligt reglerna i LUL. Reglerna i 20 kap. 7§ rättegångsbalken skulle tillämpas först i andra hand. En åtalsunderlåtelse skulle också förenas med ett uttryckligt skötsamhetskrav för den unge. Vidare infördes en bestämmelse att vid bedömningen om av om ett beslut om åtalsunderlåtelse skall återkallas särskilt skall beaktas om den unge har gjort sig skyldig till ny brottslighet inom månader från sex beslutet. En annan nyhet var att det i lagtexten uttryckligen att angavs åklagaren vid sin bedömning av om åtalsunderlåtelse skall meddelas skall väga in den unges vilja att ersätta målsäganden för skada som uppkommit genom brottet eller att på annat sätt gottgöra denne. Andra ändringar som infördes var att vårdnadshavaren skulle underrättas om någon som inte fyllt 18 år misstänktes för brott, att polisen gavs en uttrycklig rätt att under vissa förutsättningar anmoda ungdomar mellan 15 och 18 år att vidta åtgärder för att avhjälpa eller begränsa skada på egendom på grund av brott samt att åklagama gavs vidgade befogenheter att utfärda strafföreläggande vid brott ungdomar mellan 15 och av 18 år. Nästa reform av LUL är den som utredningen skall utvärdera, nämligen 1995 års ungdomsmålsreform. Bakgrunden till reformen var en utvärdering av 1988 års ändringar rörande lagöverträdare och unga

SOU 1999: 108 Bakgrund och gällande rätt 27

försöksverksamhet med snabbare handläggning för dessa se en förordningen 1988:217 om försöksverksamhet med snabbare utredningar rörande lagöverträdare som utfördes av Brottsföre-

unga byggande rådet och redovisades den 2 juli 1990 samt Ungdomsbrottskommitténs betänkande Reaktion mot ungdomsbrott SOU 1993:35. Innehållet i reformen beskrivs i kapitel

LUL har nyligen ändrats. Ändringama trädde i kraft den l januari 1999. Tidsfristen inom vilken förundersökningar mot den som inte har fyllt 18 år och gäller brott för vilket är föreskrivet fängelse i mer

som

månader har förlängts från fyra till veckor. Även regleringen än sex sex

socialtjänstens yttranden ändrades vid samma tillfälle se prop. av 1997/98:96 s. 145 ff. och 215.

2.2 Gällande rätt

I detta avsnitt behandlas kortfattat de regler i LUL gäller för

som misstänkta, straffmyndiga ungdomar inte har fyllt 21 år. När det

som gäller gällande rätt avseende barn under 15 år hänvisas till avsnitt 6.2.

I l § LUL att i lagen finns särskilda bestämmelser om hand-

anges läggningen hos polis, åklagare och domstol av mål och ärenden om brott där den misstänkte inte har fyllt 21 år. I den mån det inte finns

någon särreglering gäller rättegångsbalkens regler och andra

bestämmelser.

När det gäller ledningen förundersökningen sägs i 2§ första

av stycket LUL att förundersökning mot den som är under 18 år

en normalt skall ledas polis eller åklagare med avseende på

av som intresse och fallenhet för arbete med lagöverträdare är särskilt

unga lämpade för uppgiften. Vidare föreskrivs i 3 § LUL att åklagaren skall

förundersökningsledare i mål där den som inte har fyllt 18 âr är vara skäligen misstänkt för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i

än sex månader. mer

l 2 § andra stycket LUL sägs att den återkommer efter vatt

om unge

ha begått brott, möjligt polismän och åklagare skall

nya om samma

tilldelas den nya förundersökningen. För förundersökningar mot ungdomar gäller särskilda skyndsam-

hetskrav. Enligt 4§ LUL skall förundersökning mot den som är

en under 18 år och brott för vilket är föreskrivet mer än sex

som avser månaders fängelse bedrivas med särskild skyndsamhet. Förundersökningen skall avslutad och beslut i åtalsñâgan fattat så snart det kan

vara ske och senast inom veckor fram till den l januari 1999 var

sex tidsfristen fyra veckor från dagen för delgivningen av brottsmisstanken. Denna tidsfrist får överskridas endast det är nödvändigt

om

28 Bakgrund och gällande rätt SOU 1999: 108

med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. I 5 § LUL föreskrivs att föräldrar eller andra fostrare omedelbart skall underrättas, när den som är under 18 år är skäligen misstänkt för ett brott, samt kallas till polisförhör med den det inte är till unge, om men för utredningen eller det annars finns särskilda skäl emot det. Även socialnämnden skall enligt 6§ LUL underrättas genast om någon som inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt för ett brott vilket fängelse kan följa. Vidare sägs i 7§ LUL att företrädare för socialnämnden i dessa fall om möjligt skall närvara vid förhör med den unge, om det kan ske utan men för utredningen. I LUL finns särskild bestämmelse förundersökningsen om begränsning. Om den unge misstänks för att ha begått ett brott efter att ett beslut om åtalsunderlåtelse har meddelats får åklagaren enligt 8 § LUL besluta att inte inleda förundersökning eller lägga ned en påbörjad förundersökning om det senare brottet. Åklagaren får dock inte meddela ett sådant beslut om något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts genom att förundersökningen inte äger rum. 9§ LUL innehåller en bestämmelse gäller ungdomar är som som intagna i s.k.§ l2-hem, dvs. de särskilda ungdomshem som avses i l2§ lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga. Om någon som är intagen i ett sådant hem misstänks för att ha begått brott som hör under allmänt åtal innan vården vid hemmet har avslutats, skall åklagaren pröva om åtal lämpligen bör ske. Föreståndaren för hemmet skall höras innan åklagaren avgör åtalsfrågan. LUL innehåller vidare särregler beträffande personutredningen. Åklagaren får enligt 10 § LUL, innan talan har väckts vid domstol, inhämta yttrande från frivårdsmyndigheten enligt 1 § lagen 1991:2041 om särskild personutredning i brottmål, m.m. i fråga om den som inte har fyllt 18 år. Enligt 11 § LUL skall åklagaren innan han fattar beslut i åtalsfrågan inhämta yttrande från socialnämnden om den misstänkte är under 18 år och han har erkänt brottet eller det finns särskild om annars misstanke att han har begått brottet. Ett sådant yttrande behöver dock inte inhämtas om brottet är ringa, om det är uppenbart att det finns förutsättningar för åtalsunderlåtelse eller om det annars är uppenbart obehövligt. Yttrandet skall innehålla en redogörelse för vilka åtgärder som nämnden tidigare har vidtagit i fråga den unge. Vidare skall om yttrandet innehålla en plan för de åtgärder som nämnden avser att vidta beträffande den unge. Arten, omfattningen och varaktigheten de av åtgärder som nämnden avser att vidta skall framgå av planen. Om åklagaren begär det eller om nämnden finner det nödvändigt skall yttrandet även innehålla en redogörelse för den unges personliga

utveckling och hans levnadsomständigheter i övrigt. Socialnämnden

skall även utan samband med ett yttrande lämna åklagaren de upplysningar som denne begär om den unge.

Enligt 12§ skall åklagaren i sin begäran om yttrande ange inom vilken tid yttrandet skall lämnas. Om det är lämpligt kan han ge

socialnämnden anvisningar hur yttrandet kan begränsas. Kan

om nämnden inte lämna yttrandet inom den föreskrivna tiden får åklagaren medge att yttrandet lämnas senare. När beslut om åtalsunderlåtelse skall meddelas kan yttrandet det är nödvändigt för att hålla

om tidsfristen få lämnas muntligen.

I 13 § LUL föreskrivs att polisman får anmoda den som har eller

en kan antas ha fyllt 15 inte 18 år att så snart som möjligt vidta

men åtgärder för att avhjälpa eller begränsa skada på grund av brott. Detta gäller den ha erkänt brottet eller om det armars med hänsyn till

om unge omständigheterna är uppenbart att han har begått brottet. En sådan anmodan f°ar dock ske endast det är lämpligt med hänsyn till om-

om

ständigheterna. Målsägandens samtycke skall inhämtas innan anmodan

sker om det inte är uppenbart obehövligt.

14 § LUL innehåller regler kvarhållande ungdomar under 18

om av år. Har någon inte har fyllt 18 år gripits och åklagaren beslutar att

som inte anhålla honom f°ar polismannen hålla kvar honom för att kunna skyndsamt överlämna honom till hans föräldrar, annan vårdnadshavare,

tjänsteman inom socialtjänsten eller någon annan lämplig vuxen en

Detta gäller dock endast åklagaren har funnit att den unge person. om fortfarande är skäligen misstänkt för brott. För samma ändamål får polismyndigheten hålla kvar den inte har fyllt 18 år om han har

som medtagits till förhör och skäligen är misstänkt för brott. Den unge f°ar dock inte i något fall hållas kvar längre tid än tre timmar efter åklagarens beslut respektive förhöret. Den är över 15 år f°ar därvid

som

i förvar det är nödvändigt med hänsyn till ordning eller säkerhet. tas om

Vidare finns i LUL särreglering möjligheterna för åklagaren

en om utfärda strafförelägganden för brott begåtts ungdomar under

att som av 18 år. Enligt 15 § LUL får åklagaren utfärda strafföreläggande för brott

har begåtts någon inte har fyllt 18 år även om böter inte som av som ingår i straffskalan det kan antas att den åtal hade väckts,

om unge, om skulle ha dömts endast till böter. Åklagaren skall beakta de särskilda regler enligt vilka rätten kan döma till lindrigare straff än vad som är

föreskrivet för brottet.

LUL innehåller särskilda bestämmelser åtalsunderlåtelse. I 16 §

om LUL föreskrivs någon har begått ett brott innan han har fyllt 18

att om år får åklagaren besluta åtalsunderlåtelse.

om

I första hand skall LUL:s regler om åtalsunderlåtelse tillämpas, men det finns bestämmelser åtalsunderlåtelse även i 20 kap. 7 § rätte-

om

30 Bakgrund och gällande rätt SOU 1999: 108

gångsbalken. När det gäller åtalsunderlåtelse sedan åtal har väckts skall

dock 20 kap. 7 a § rättegångsbalken tillämpas. 17§ LUL reglerar förutsättningarna för åklagaren att besluta om

åtalsunderlåtelse. Åtalsunderlåtelse får beslutas den blir om unge föremål för vissa åtgärder, nämligen vård eller annan åtgärd enligt

socialtjänstlagen 1980:620, vård eller åtgärd enligt lagen

annan 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga eller annan åtgärd som innebär att den unge får hjälp eller stöd. Det skall dock med skäl kunna antas att det genom vård eller andra åtgärder vidtas vad som är lämpligast för den unge. Åklagaren får vidare besluta åtalsunderom låtelse om det är uppenbart att brottet skett av okynne eller förhastande. Vid bedömningen om åtalsunderlåtelse skall meddelas skall åklagaren särskilt beakta den unges vilja att ersätta målsäganden för skada som har uppkommit genom brottet, att avhjälpa eller begränsa skadan eller att på annat sätt gottgöra målsäganden. Det anges också att åtalsunderlåtelse inte får beslutas om något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts. Vid bedömningen om något allmänt intresse åsidosätts skall särskilt beaktas om den unge tidigare har gjort sig skyldig till brott. Enligt 18 § LUL skall den unge underrättas om ett beslut om åtalsunderlåtelse vid ett personligt Sammanträffande med åklagaren inom två veckor från beslutet. Den vårdnadshavare eller unges annan fostrare skall kallas till sammanträdet om det inte möter hinder eller finns särskilda skäl mot det. Även företrädare för socialnämnannars den bör ges tillfälle att närvara. Om det är uppenbart att ett sammanträffande inte kan ske inom två veckor får det äga rum senare. Kan ett personligt Sammanträffande inte genomföras f°ar underrättelsen till de unge ske skriftligen. Vid ett sådant sammanträde skall åklagaren enligt 19 § LUL särskilt förklara innebörden av beslutet om åtalsunderlåtelse och de skötsamhetskrav som beslutet är förenat med och klargöra vilka följderna kan bli av fortsatta lagöverträdelser. Dessa bestämmelser gäller enligt 20§ LUL i tillämpliga delar även beslut om åtalsunderlåtelse som meddelas med stöd av 20 kap. 7§ rättegångsbalken, om beslutet avser brott som någon har begått innan han har fyllt 18 år. Även underrättelse ett beslut strafföreläggande skall enligt om om 1 § första stycket förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare som huvudregel lämnas till den som är under 18 år vid ett personligt sammanträffande. Om möjligt skall vårdnadshavaren närvara. Är det inte möjligt med ett personligt Sammanträffande eller om brottet är ringa får underrättelsen ske skriftligt. I förordningens 1 § andra stycket anges att underrättelsen om beslutet skall ske vid ett personligt Sammanträffande om åklagaren utfärdar ett strafföreläggande med stöd av 48 kap. 4 § rättegångsbalken,

SOU 1999: 108 Bakgrund och gällande rätt 3 1

villkorlig dom eller Villkorlig dom i förening med böter, som avser innan den misstänkte har fyllt 21 år.

Enligt 21 § LUL skall socialnämnden underrättas om beslut om åtalsunderlåtelse åklagaren förutsätter någon åtgärd från nämndens

om sida.

22 § LUL att den fått åtalsunderlåtelse enligt lagen skall

anger som iaktta skötsamhet. Vidare kan ett beslut åtalsunderlåtelse återkallas

om

särskilda omständigheter föranleder det. Vid bedömningen om om återkallelse skall ske skall särskilt beaktas om den unge har återfallit i brott inom månader från beslutet om åtalsunderlåtelse.

sex

I 23 § LUL finns särskild bestämmelse häktning. Enligt

en om denna får den inte har fyllt 18 år häktas endast om det finns

som synnerliga skäl.

Enligt 24§ har tilltalad som är under 18 år rätt till offentlig

en försvarare det inte är uppenbart att han saknar behov av försvarare.

om

LUL innehåller också ett antal bestämmelser om rättegången. Enligt 25 § LUL skall mål den inte har fyllt 21 år i tingsrätt

som avser som och hovrätt handläggas domare med avseende intresse och

av som fallenhet för arbete med unga lagöverträdare är särskilt lämpade för uppgiften. Detsamma gäller för nämndemän i dessa mål. I mål som rör brott där endast böter kan följa får dock andra domare och nämndemän anlitas. I 4§ förordningen 1994:1763 med bestämmelser om unga lagöverträdare föreskrivs vidare att särskilda ungdomsrotlar skall inrättas för mål skall handläggas enligt 25 § LUL. Detta gäller

som dock inte för hovrätter eller mindre tingsrätter, det skulle vara

om olägenheter med att inrätta ungdomsrotlar.

När åtal väcks mot den är under 18 år skall tingsrätten enligt

som 26§ LUL underrätta vårdnadshavare eller svarar för den

annan som

vård och fostran åtalet och tidpunkten för huvudförhandunges om lingen det inte finns särskilda skäl mot det. Avser åtalet ett brott

om vilket kan följa fängelse skall vårdnadshavaren eller fostrare

annan höras det kan ske och det inte finns särskilda skäl emot det. De som

om hörs har rätt till ersättning enligt regler gäller för vittnen.

samma som

I 27 § LUL att mål mot den inte har fyllt 21 år skall, om

anges som målet ett brott vilket fängelse kan följa, möjligt sättas ut till

avser om handläggning i sådan ordning att målet inte tilldrar sig uppmärksamhet. Om offentlighet vid förhandlingen i mål mot den som inte har fyllt 21

år är till uppenbar olägenhet till följd den uppmärksamhet den unge

av kan antas bli föremål för, får rätten förordna att målet skall handläggas inom stängda dörrar. Om rätten att ett sådant förordnande bör

anser meddelas och är också någon har fyllt 21 år tilltalad i målet skall

som rätten, det kan ske utan att utredningen avsevärt försvåras, hand-

om lägga åtalet mot den är under 21 år ett särskilt mål. Rätten får,

som som

32 Bakgrund och gällande rätt SOU 1999: 108

trots ett sådant förordnande om stängda dörrar, medge att den tilltalades anhöriga, liksom annan vars närvaro kan väntas bli till nytta, f°ar närvara vid handläggningen.

Enligt 28 § LUL får rätten överlämna åt socialnämnden att föranstalta om vård inom socialtjänsten endast om det finns ett sådant yttrande från socialnämnden som avses i 11 § LUL. Om det inte finns särskilda skäl krävs ett sådant yttrande också för att rätten skall få döma den som inte har fyllt 21 år till fängelse i mer än tre månader.

I 29 § LUL att mål mot den inte har fyllt 21 år alltid skall

anges som behandlas skyndsamt. Vidare skall huvudförhandlingen i mål med en tilltalad under 18 år hållas inom två veckor från det att åtal väcks, om åtalet avser ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Om rätten inhämtar yttrande från socialnämnden skall nämnden yttra sig inom en sådan tid att den angivna tidsfristen kan hållas. Om ärendets beskaffenhet föranleder det får yttrandet med rättens medgivande lämnas senare.

Bestämmelserna i LUL såvitt avser ungdomar över 15 år avslutas med en regel i 30 § LUL om att domar i mål mot den som inte har fyllt 21 år skall avkunnas muntligen vid huvudförhandlingen om det inte möter synnerliga hinder.

SOU 1999: 108 33

3 1995 års ungdomsmålsreform

I detta kapitel redogörs kortfattat för 1995 års ungdomsmålsreform. Kapitlet avslutas med kort sammanfattning av en enkätundersökning

en

genomfördes Domstolsverket kort tid efter att reformen hade som av trätt i kraft. Den närmare innebörden av reformens olika bestämmelser redovisas ingående i kapitel 5 i samband med utredningens

mer

överväganden.

3.1 Reformens syften

De grundläggande avsikterna med de bestämmelser som infördes år 1995 att förkorta tiden mellan brott och reaktion samt att skapa

var förutsättningar för ett förbättrat samarbete mellan de myndigheter som berörs när ungdomar misstänks för brott. En viktig ambition var vidare

skapa förutsättningar för bättre kontakter med den och dennes att unge föräldrar eller andra fostrare. Reformens yttersta syfte var att ha en viss

brottsförebyggande effekt.

3.2 Utredningsförfarandet

3.2.1 Specialisering

I och med 1995 års ungdomsmålsreform infördes bestämmelse som

en innebär att förundersökning mot den är under 18 år normalt

en som skall ledas polis eller åklagare med avseende på intresse och

av som fallenhet för arbete med lagöverträdare är särskilt lämpade för

unga uppgiften 2 § första stycket LUL. Vidare anges i andra stycket att om den återkommer, efter att ha begått nya brott, om möjligt samma

unge polismän och åklagare skall tilldelas den nya förundersökningen.

I förarbetena prop. 1994/95:12 s. 53 anges att en specialisering skapar god grund för ett bra samarbete mellan myndigheterna.

en

Specialiseringen ökad personkärmedom som kan underlätta det

ger en praktiska samarbetet och bana väg för ett arbete som präglas av

34 1995 års ungdomsmålsreform SOU 1999: 108

initiativrikedom och flexibilitet. Vidare kan ökad kunskap om de andra yrkesgruppemas arbete och den lagstiftning som styr de olika verksamheterna förbättra samarbetet genom att förståelsen och respekten för deras arbete blir större. En självklar fördel sägs också vara att handläggarna får en erfarenhet som innebär att de blir särskilt kunniga och skickliga på att hantera ungdomsmålen. Vidare anges att en specialisering kan ge positiva effekter även utåt i förhållande till den unge och dennes föräldrar.

Enligt förarbetena prop. 1994/95:12 s 56 var det önskvärt att en specialisering genomförs även inom socialtjänsten och frivården. Något

författningsförslag lämnades dock inte.

3.2.2 F Örundersökningsledningen

Genom reformen infördes regeln att åklagaren skall vara förundersökningsledare i mål där den som inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader 3 § LUL.

I propositionen prop. 1994/95:12 s. 59 sägs att det finns en rad

fördelar med att åklagaren är förundersökningsledare i ungdomsmål

avser inte helt bagatellartade brott. Bl.a. anges att åklagarens som processrättsliga kunskaper samt hans erfarenhet av bevisvärdering och

brottsmålsprocessen i stort är av stor betydelse för utredningens av

inriktning och uppläggning, att om åklagaren kontinuerligt följer

utredningen han snabbt kan fatta beslut i åtalsfrågan och att åklagaren är lämpad att avgöra i vilken utsträckning det krävs ytterligare

mer utredning för att säkra bevisning för en fällande dom och att fatta beslut om att avgränsa förundersökningen.

3.2.3 Tidsfrister för och åtalsbeslut

förundersökning

Det allmänna skyndsamhetskravet för handläggningen av ungdomsmål

som tidigare gällt hos polis och åklagare kompletterades genom reformen tidsfrist beträffande vissa mål. Enligt 4 § LUL skall

med en

förundersökning mot den som är under 18 år och som avser brott för en vilket är föreskrivet än sex månaders fängelse bedrivas med

mer särskild skyndsamhet och förundersökningen skall vara avslutad och beslut i åtalsfrågan fattat så snart det kan ske och senast inom fyra veckor fr.o.m. den 1 januari 1999 har tidsfristen utökats till sex veckor från dagen för delgivningen brottsmisstanken. Denna

av

1995 års ungdomsmålsreform 35

tidsfrist får överskridas endast det är nödvändigt med hänsyn till

om utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.

Enligt förarbetena prop. 1994/95:12 s. 63 är det väsentligt att

lagföringen lagöverträdare sker snabbt och mot den

av unga bakgrunden infördes tidsfrist för handläggningen av ungdomsmål

en hos polis och åklagare. Det uttalas dock även att själva lagföringen och särskilt förundersökningen beträffande ungdomar har ett kriminalpolitiskt egenvärde till viss del kan förlorat om tiden mellan

som brottet och reaktionen är alltför kort. Av främst praktiska skäl skulle tidsfristen inte gälla i samtliga förundersökningar mot ungdomar under 18 år utan begränsades till att gälla vid brott med fängelse i straffskalan.

Som nämnts har tidsfristen förlängts till sex veckor den l

ovan januari 1999. Skälet till att tidsfristen förlängdes att det ställs större

var krav på socialtjänsten i förhållande till vad som gällt tidigare se prop. 1997/98:96 145 ff. genom att dess yttranden skall vara utförligare

s. och innehålla vårdplan vidare nedan under avsnitt 3.3.1.

en se

3.2.4 Vårdnadshavares medverkan

Ett reformens syften att ytterligare involvera den unges

av var vårdnadshavare i rättsprocessen. Bestämmelsen att vårdnadshavare eller andra fostrare omedelbart skall underrättas när den som är under 18 år är skäligen misstänkt för ett brott kompletterades med en regel

att de även skall kallas till polisförhör med den unge, om det inte är om till för utredningen eller det finns särskilda skäl emot det

men annars S §LUL.

Förarbetena prop. 1994/95: 12 s. 64 uttalar att det är viktigt att ett tidigt stadium i brottsutredning föräldrar eller andra

en engagera fostrare och få dem att medverka i arbetet med att komma till rätta med brottsligheten. Att de kallas till de polisförhör som hålls med den unge kan enligt förarbetena ett sätt att öka deras medverkan. I

vara förarbetena sägs att den bör tillfrågas om sin inställning till att

unge vårdnadshavaren är närvarande, att det bör finnas starka skäl för

men att med på den önskan att slippa vårdnadshavares närvaro vid

unges förhöret. Det uttalas vidare den inte är särskilt talför vid

att, om unge förhöret, kan låta vårdnadshavama lämna rummet eftersom det

man viktiga är att de finns tillgängliga och kan bilda sig en uppfattning om

har hänt. vad som

36 1995 års ungdomsmålsreform SOU 1999: 108

3.2.5 Socialnämndens medverkan

Reformen innehöll också bestämmelser som syftade till att öka socialtjänstens medverkan under rättsprocessen. Socialnämnden skall genast underrättas om någon som inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt för ett brott pâ vilket fängelse kan följa 6 § LUL. Vidare skall företrädare för socialnämnden i dessa fall om möjligt närvara vid förhör med den unge, om det kan ske utan men för utredningen 7 § LUL.

Enligt propositionen 1994/95:12 s. 66 är det av flera skäl viktigt att socialnämnden blir underrättad i ett tidigt skede när en ung person är misstänkt för brott. Bl.a. ökar möjligheterna för företrädare för socialtjänsten att medverka under brottsutredningama, liksom förutsättningarna för att snabbt genomföra en utredning om den unges levnadsomständigheter. Vidare får socialnämnden möjlighet att på ett tidigt stadium få i gång olika stödåtgärder. I förarbetena anges även att det är angeläget att också på andra sätt utöka socialnämndens medverkan när

människa har begått ett brott. Företrädare för socialnämnden bör en ung därför i normalfallet närvara vid förhör som hålls med den unge.

3.3 Personutredningen

3.3.1 Inhämtande från

av yttrande

och socialnämnd

frivårdsmyndighet

Refonnen innehöll ett antal bestämmelser som gällde personutredningen beträffande den unge. Syftet var framför allt att åstadkomma en snabbare handläggning.

Åklagaren får, innan talan har väckts vid domstol, inhämta yttrande från frivårdsmyndigheten enligt 1 § lagen 1991:2041 om särskild personutredning i brottmål, m.m. i fråga om den som inte har fyllt 18 år 10 § LUL.

Enligt propositionen prop. 1994/95:12 s. 70 ff. är den bästa förutsättningen för att uppnå en snabbare handläggning av ungdomsmålen att förundersökning och personutredning bedrivs parallellt. Bestämmel-

innebär ingen ändring när det gäller domstols behörighet att besluta sen om personutredning under pågående förundersökning. Genom att åklagaren ges rätt att besluta om inhämtande av yttranden kan han fatta beslut i âtalsfrågan omedelbart vid förundersökningens avslutande och målen behöver inte fördröjas i domstolen. I förarbetena anges att en allmän utgångspunkt bör att beslut att hämta yttrande bör

vara om fattas så snart det är möjligt.

SOU 1999: 108 1995 års ungdomsmålsreform 37

Åklagaren skall innan han fattar beslut i åtalsfrågan inhämta yttrande från socialnämnden den misstänkte är under 18 år och han

om har erkänt brottet eller det finns särskild misstanke att han

om annars har begått brottet. Ett yttrande behöver dock inte inhämtas om brottet är ringa, det är uppenbart att det finns förutsättningar för åtalsunder-

om låtelse eller det är uppenbart obehövligt. Yttrandet skall avse

om annars frågan nämnden har vidtagit eller avser att vidta någon åtgärd

om beträffande den och sådan åtgärd enligt nämndens mening

unge om en är den lämpligaste för honom. Om åklagaren begär det eller om nämnden finner det nödvändigt skall yttrandet även innehålla en redogörelse för den personliga utveckling och hans levnadsom-

unges ständigheter i övrigt 11 § första och andra stycket LUL.

11 § andra stycket LUL har nyligen ändrats. Enligt den nya bestämmelsen skall yttrandet innehålla en redogörelse för vilka åtgärder nämnden tidigare har vidtagit i fråga om den unge. Vidare

som skall yttrandet innehålla plan för de åtgärder som nämnden avser att

en vidta beträffande den Arten, omfattningen och varaktigheten av

unge. de åtgärder nämnden avser att vidta skall framgå av planen.

som Ändringen trädde i kraft den 1januari 1999 1997/98:96 s. 145

se prop. ff. och 215.

Åklagaren skall i sin begäran yttrande ange inom vilken tid

om yttrandet skall lämnas. Om det är lämpligt kan han socialnämnden

ge anvisningar hur yttrandet kan begränsas. Kan nämnden inte lämna

om yttrandet inom den föreskrivna tiden får åklagaren medge att yttrandet lämnas När åtalsunderlåtelse meddelas kan yttrandet i

senare. undantagsfall få lämnas muntligen 12 § LUL.

I förarbetena prop. l994/95:l2 s. 99 anges att åklagaren genom bestämmelsen får möjlighet att tiden för yttrandet så att

anpassa

förundersökning och personutredning kan beräknas bli klara samtidigt

och att nämnden sällan torde få kortare tid än två veckor sig.

Muntligt yttrande bör endast i undantagsfall och förutsätter enligt

avges propositionen att åklagaren under hand har fått besked om vad yttrandet

kommer att innehålla.

38 1995 års ungdomsmålsreform SOU 1999: 108

3.4 Åtalsunderlåtelse

3.4.1 att den vill rätt för

Betydelsen av unge göra sig

Det skedde även genom reformen vissa ändringar i reglerna om åtalsunderlåtelse. Vid bedömningen om åtalsunderlåtelse skall meddelas skall åklagaren särskilt beakta den unges vilja att ersätta målsäganden för skada som har uppkommit genom brottet, att avhjälpa eller begränsa skadan eller att på annat sätt gottgöra målsäganden 17 §

tredje stycket LUL.

I förarbetena prop. 1994/95: 12 s. 78 anges att det är av stor vikt att

unga lagöverträdare konfronteras med följderna av sina handlingar. För

att uppmuntra den unge att ta ansvar för sina handlingar uttalas i

propositionen att det är rimligt att åklagaren, när han prövar frågan om

åtalsunderlåtelse, får beakta att den unge olika sätt har försökt gottgöra målsäganden, t.ex. genom att ha deltagit i medling eller bett

målsäganden om ursäkt. Dessa omständigheter bör dock enligt

propositionen inte vara av avgörande betydelse för om ett beslut om åtalsunderlåtelse skall meddelas.

3.4.2 Åtalsunderlåtelse vid återfall i brott

En annan ändring i reglerna om åtalsunderlåtelse var att vid bedömningen om något allmänt intresse åsidosätts särskilt skall beaktas

om den unge tidigare har gjort sig skyldig till brott. Sedan tidigare

gällde att åtalsunderlåtelse inte får beslutas om något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts 17 § fjärde stycket LUL.

Enligt propostionen prop. 1994/95:12 s. 76 är det särskilt väsentligt att åtalsunderlåtelse inte beviljas vid fortsatt brottslighet, eftersom det är viktigt att ungdomar som begår brott ställs till ansvar för detta och får ta konsekvenserna av sitt handlande.

3.4.3 Underrättelse om beslut om åtalsunderlåtelse

och strafföreläggande

Reformen innehöll vidare bestämmelser om att den unge skall delges beslut om åtalsunderlåtelse och strafföreläggande vid ett personligt Sammanträffande med åklagaren.

Den skall underrättas ett beslut åtalsunderlåtelse vid ett

unge om om personligt Sammanträffande med åklagaren inom två veckor från

SOU 1999: 108 1995 års ungdomsmålsreform 39

beslutet. Den vårdnadshavare eller annan fostrare skall kallas till

unges sammanträdet det inte möter hinder eller annars finns särskilda skäl

om mot det. Även företrädare för socialnämnden bör ges tillfälle att närvara. Om det är uppenbart att ett Sammanträffande inte kan ske inom två veckor får det äga Kan ett personligt Sammanträffande

rum senare. inte genomföras får underrättelsen till de unge ske skriftligen l8§ LUL.

Vid ett personligt Sammanträffande för att meddela beslut om åtalsunderlåtelse skall åklagaren särskilt förklara innebörden av beslutet åtalsunderlåtelse och de skötsamhetskrav som beslutet är

om förenat med och klargöra vilka följderna kan bli av fortsatta

lagöverträdelser 19 § LUL.

Vad sägs i 18 och 19 LUL gäller i tillämpliga delar även

som beslut åtalsunderlåtelse meddelas med stöd av 20 kap. 7§

om som rättegångsbalken, beslutet avser brott som någon har begått innan

om han har fyllt 18 år 20 § LUL.

Regeringen uttalar i propositionen prop. 1994/95:12 s. 80 att det är viktigt att den f°ar del beslutet åtalsunderlåtelse ett

unge av om sådant sätt att åtalsunderlåtelsen framstår som en allvarligt menad varning från samhällets sida. Som huvudregel skall den unge därför underrättas beslutet vid ett Sammanträffande mellan åklagaren, den

om

och dennes vårdnadshavare eller fostrare. Även företrädare unge annan för socialnämnden bör tillfälle att närvara vid det sammanträde där

ges den underrättas beslutet. Detta anses särskilt betydelsefullt i

unge om de fall då åklagaren förutsätter att någon åtgärd vidtas från socialtjänstens sida. Enligt propositionen är tidsfrist för meddelande

en

beslutet ett värdefullt instrument för att åstadkomma en snabb och av

effektiv lagföring av unga lagöverträdare.

Även underrättelse ett beslut strafföreläggande skall som

om om huvudregel lämnas till den är under 18 år vid ett personligt

som Sammanträffande 15 § LUL och 1 § första stycket förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser lagöverträdare. Om

om unga möjligt skall vårdnadshavaren närvara. År det inte möjligt med ett personligt Sammanträffande eller brottet är ringa får underrättelsen

om ske skriftligt.

I förordningens 1 § andra stycket att åklagaren utfärdar ett

anges om

strafföreläggande med stöd av 48 kap. 4 § rättegångsbalken som avser

Villkorlig dom eller Villkorlig dom i förening med böter innan den misstänkte har fyllt 21 år, underrättelsen om beslutet skall ske vid ett personligt sammanträffande.

3.5 Förfarandet i domstol

3.5.1 Domstolamas organisation och

sammansättning i ungdomsmål

Genom reformen infördes regler om specialisering vid handläggningen ungdomsmål i domstol.

av

Mål dem som inte har fyllt 21 år skall i tingsrätt och

som avser hovrätt handläggas av .domare som med avseende på intresse och fallenhet för arbete med unga lagöverträdare är särskilt lämpade för uppgiften. Detsamma gäller för nämndemän i dessa mål. I mål som rör brott där endast böter kan följa får dock andra domare och nämndemän anlitas 25 § LUL.

Enligt 4§ förordningen 1994:1763 med bestämmelser om unga lagöverträdare skall särskilda ungdomsrotlar inrättas för mål som skall handläggas enligt 25 § LUL. Detta gäller dock inte för hovrätter eller mindre tingsrätter, det skulle vara olägenheter med att inrätta

om

ungdomsrotlar.

I förarbetena prop. 1994/95:12 s. 83 anges att det finns en rad fördelar med att det vid domstolarna finns särskilda domare som

handlägger ungdomsmål. En sådan domare får särskild kunskap och

stor erfarenhet av ungdomsmål. Det sägs också att det är särskilt viktigt att ordföranden vinnlägger sig om att vara klar, tydlig och pedagogisk. Vidare är det av stor betydelse att såväl ordföranden som rättens övriga ledamöter är väl insatta i kriminella ungdomars problem för att finna den adekvata påföljden. Ytterligare en fördel med ett begränsat antal domare i ungdomsmål är att det kan lättare att låta dessa fâ

vara särskild utbildning i olika frågor som har med ungdomar att göra. Slutligen anges att fördelarna med personkontinuitet, dvs. att den unge om han återkommer efter att ha begått nya brott möter samma person, gäller också i fråga om domare.

Vad gäller bestämmelsen att det skall inrättas särskilda ungdomsrotlar sägs i propositionen s. 85 att förutsättningarna för att klara en såväl snabb kvalificerad hantering torde öka om målen samlas på

som en eller flera ungdomsrotlar. Det anges också att de argument som

regeringen har gett uttryck vad gäller specialiseringen av polis och

åklagare i stora delar även har bärkraft när det gäller hand-

se ovan

läggningen i domstol.

SOU 1999: 108 1995 års ungdomsmålsreform 41

3.5.2 Tidsfrist för hållande huvudförhandling

av

Huvudförhandlingen i mål med tilltalad under 18 år skall hållas

en inom två veckor från det att åtal väcks, om åtalet avser ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader 29§ andra stycket LUL.

Bestämmelsen innebar skärpning tidsfristen till att omfatta

en av mål åtal för brott för vilket är föreskrivet fängelse i mer än sex

om månader. Tidigare hade tidsfristen gällt åtal för brott för vilket det var föreskrivet fängelse i än ett år se prop. 1994/95:12 s. 87 f..

mer

3.5.3 Vårdnadshavares medverkan

Som tidigare nämnts reformens syften att öka vårdnads-

var ett av havamas medverkan under rättsprocessen.

När åtal väcks mot den är under 18 år skall tingsrätten

som underrätta vårdnadshavare eller för den unges vård

annan som svarar och fostran åtalet och tidpunkten för huvudförhandlingen om det

om inte finns särskilda skäl mot det. Avser åtalet ett brott vilket kan följa fängelse skall vårdnadshavaren eller fostrare höras om det

annan kan ske och det inte finns särskilda skäl mot det. De som hörs har rätt till ersättning enligt regler gäller för vittnen 26 § LUL.

samma som

Bestämmelsens syfte är enligt förarbetena prop. 1994/95:12 s. 88

föräldrarna i arbetet med de lagöverträdama och

att engagera unga skapa förutsättningar för att dessa skall inställa sig till huvudförhandlingen. Enligt propositionen skall domstolen avstå från att kalla vårdnadshavaren det, med hänsyn till upplysningar som har lämnats

om till rätten, kan antas att dennes närvaro kommer att vara till mer skada än nytta. Också det någon annan anledning inte är möjligt att

om av höra vårdnadshavaren bör det möjligt för domstolen att avstå från

vara kallelse. Vårdnadshavarens utevaro bör inte, annat än om det av speciella skäl är nödvändigt att höra denne, utgöra hinder mot att hålla huvudförhandling.

3.5.4 Avkunnande av dom

Genom refonnen infördes bestämmelsen att domar i mål mot den som inte har fyllt 21 år skall avkunnas muntligen vid huvudförhandlingen

det inte möter synnerliga hinder 30 § LUL. om

Enligt propositionen prop. 1994/95:12 90 är det särskilt viktigt

s. att domen, den innebär att den unge fälls till ansvar, avkunnas när

om

denne är närvarande. Domen kan förväntas göra ett starkare intryck den unge om han får ta del av den muntligt och medan han har rättegången i färskt minne. Vidare har rättens ordförande då också möjlighet att närmare förklara domens innebörd för den och även

unge att framhålla betydelsen av att denne iakttar vad som kan vara föreskrivet i domen.

3.6 försvarare

Offentlig

Slutligen innebar reformen en ändring i den särskilda bestämmelse i LUL som reglerar underårigas rätt till offentlig försvarare. En tilltalad som är under 18 år har rätt till offentlig försvarare det inte är

om uppenbart att han saknar behov av försvarare 24 § LUL.

Bestämmelsen ändrades mot bakgrund att FN:s kommitté för

av övervakning av barnets rättigheter farm det otillfredsställande att frågan om försvarare enligt den dåvarande bestämmelsen i LUL var beroende

av påföljdens karaktär eller de sociala myndigheternas välvilja se prop.

1994/95:12 s. 92 ffZ.

3.7 Kostnader

Enligt propositionen prop. 1994/95:12 s. 94 skulle 1995 års ungdomsmålsreform inte innebära några kostnadsökningar. Den kostnadsökning

som kan föranledas av att vårdnadshavare och andra i större utsträckning skall kallas till domstol och få rätt till ersättning för sin inställelse skulle rymmas inom ramen för befintliga resurser.

3.8 Domstolsverkets enkätundersökning om

reformen

När 1995 års ungdomsmålsreform hade varit i kraft i drygt månader

sex gjorde Domstolsverket en enkätundersökning för att följa upp

tillämpningen. Enkäten skickades till 32 tingsrätter.

Tingsrättemas synpunkter var skiftande. Vid cirka hälften av de tillfrågade tingsrätterna lottades ungdomsmålen särskilt. Flertalet tingsrätter svarade att reformen inte inneburit några ändringar i

arbetsordningen. Endast vid sju av tingsrätterna uppgav man att

lottningen av ungdomsmål särskilt lämpade domare haft återverk-

ningar tingsrättens arbetsfördelning i övrigt. Vidare svarade sju av

1995 års ungdomsmålsreform 43

tingsrättema att det uppstått merarbete för kanslipersonalen på grund av att vårdnadshavaren skall underrättas. När det gällde handläggningstiden ansåg tio tingsrätter att denna hade förkortats. Ingen av tingsrättema hade ställt in någon huvudförhandling på grund av vårdnadshavarens utevaro. Tretton av tingsrättema svarade att dom hade avkunnats senare än vid huvudförhandling. Särskilda ungdomsrotlar hade inrättats vid fjorton domstolar. Detta fick enligt några domstolar återverkningar på domstolarnas övriga arbete. Såväl

ungdomsrotlarna som andra rotlar fick en ökad arbetsbelastning och

handläggningstiden för övriga mål förlängdes. Förutsebarheten blev också lidande och planeringen blev ryckigare än den tidigare varit. Tre

tingsrättema uppgav att handläggningen genom inrättande av av särskilda ungdomsrotlar hade blivit snabbare och en tingsrätt uppgav att lottningen till en ungdomsrotel hade fått till följd ett mer enhetligt

påföljdsval.

Flertalet tingsrätter svarade i Domstolsverkets enkät att det inte

förelåg något behov av förändringar i den nuvarande organisationen. De domstolar efterlyste förändringar var genomgående sådana

som

hade inrättat särskilda ungdomsrotlar. Bland övriga var en vanlig som kommentar att det inte finns något behov av särskild ungdomsdomare inom den ordinarie tingsrättsorganisationen. Det gällde särskilt mindre tingsrätter där rotelinnehavama ändå måste dela alla arbetsuppgifter mellan sig. Eventuella brister borde åtgärdas med utbildning. I ett enkätsvar anfördes, att bestämmelsen om särskilt lämpade ungdomsdomare närmast har ett löjets skimmer över sig och att det inte går att bestämma kriterier över vilka egenskaper som gör en enskild domare mer lämpad än en annan att handlägga ungdomsmål. Flera tingsrätter ansåg att regeln avkunnande av dom i 30 § LUL borde mjukas upp.

om En tingsrätt efterfrågade mer detaljerade regler om vad socialnämndens yttrande skall innehålla, särskilt beträffande förslag till åtgärder, och en uttrycklig lagregel skyldighet för tjänsteman hos socialnämnden att

om på kallelse från domstol komma till huvudförhandling om tingsrätten bedömer att så erfordras.

4 enkätundersökning Utredningens

m.m.

l Inledning

Enligt direktiven har utredningen haft att i huvudsak genomföra sitt

uppdrag enkätundersökningar hos polis, åklagare, socialtjänst

genom och vid domstol. Enkäter har skickats till 18 polismyndigheter, 24 åklagarkammare, 28 tingsrätter och 29 kommuner. Enkäterna har ställts till polis, åklagare, tingsrätt och socialtjänst på samma ort. Svarsfrekvensen har varit mycket hög. Vidare har en enkät genom Sveriges advokatsamfund distribuerats till ett stort antal advokater. I detta fall har Svarsfrekvensen varit lägre, men svar har inkommit från 28 advokater.

sammanställningar enkätsvaren finns fogade till betänkandet som

av bilagorna 2-6.

I det följande avsnittet 4.2 redogörs för de övergripande resultaten

enkätundersökningen vad gäller främst handläggningens kvalitet. av Därefter redovisas enkätresultaten ämnesvis. Med hänsyn till hur utredningens uppgift utformats redovisas resultaten utförligt. En mer kortfattad redovisning återfinns i kapitel 5 i de avseenden som resultaten har föranlett överväganden och förslag.

4.2 Allmänt

4.2.1 Polisen

Som nämnts inledningsvis skickades enkäten till 18 polismyndigheter. Samtliga har inkommit med svar. I enkäten angavs att utredningen främst intresserad av förhållandena på vissa orter.

var

De allra flesta polismyndigheter har svarat att kvaliteten på ungdomsmålens handläggning är tillräckligt hög. Vissa har dock riktat

m. m.

anmärkningar mot kvaliteten på socialtjänstens handläggning av ungdomsmålen, som man bl.a. menar är ojämn och alltför skiftande. En del polismyndigheter har angett att kvaliteten inte är tillräckligt hög. Det har bl.a. påpekats att den tidsfrist som föreskrivs i 4 § LUL i vissa

fall påverkar handläggningens kvalitet negativt. När det gäller frågan om kvaliteten handläggningen har

förändrats efter 1995 års ungdomsmålsreforrn har flertalet polismyndigheter svarat att den har förändrats ett positivt sätt. Bl.a. har påpekats att specialiseringen inom polis- och åklagarväsendet har höjt kvaliteten. Annat som har anförts är att ungdomsmålen numera prioriteras och att deras status har höjts. Det har också anmärkts att medvetenheten om ungdomsbrott och ungdomsbrottslingar har höjts. Det flesta polismyndighetema har vidare svarat att det inte har

uppkommit några problem i anledning de bestämmelserna. Av

av nya de myndigheter som har besvarat frågan kvaliteten förändrats om

jakande har nästan samtliga tagit frågor är hänförliga till

upp som tidsfristen. Det har bl.a. anmärkts att det är svårt att hålla tidsfristen, att tidsfristen är stressande och kan leda till sämre utredningar samt att det förekommer att avvaktar med att delge den misstanke för att man unge undvika att tidsfristen börjar löpa.

4.2.2 Åklagarna

Enkäten skickades till 24 åklagarkammare. Svar har inkommit från 23 av dessa. Flertalet åklagarkammare har svarat att kvaliteten på handläggningen av ungdomsmål är tillräckligt hög. Detta gälla särskilt synes

för handläggningen hos åklagarmyndighetema och domstolarna. Flera

kammare har dock angett att kvaliteten är varierande. Det har också påpekats av några kammare att tidsfristen i 4 § LUL är för kort för att kunna upprätthålla hög kvalitet. Flera kammare har vidare anfört att en

det finns brister i polisens och socialtjänstens handläggning

av ungdomsmålen. Vad gäller polisen har anmärkts bl.a. att polisutredningama inte är av tillräckligt hög kvalitet. Beträffande

socialtjänsten är de vanligaste anmärkningama att dess yttranden inte

håller önskad kvalitet och att handläggningen är mycket varierande. På frågan om 1995 års ungdomsmålsreforrn har förändrat handläggningens kvalitet har flertalet kammare angett att reformen har påverkat handläggningens kvalitet i positiv riktning. Det har anmärkts att handläggningen har blivit snabbare, att specialiseringen har lett till en kompetenshöjning och att samarbetet mellan berörda myndigheter har förbättrats. Nästan lika många kammare har dock svarat att

Utredningens enkätundersökning m. m. 47

reformen inte har inneburit någon förändring eller att den i vissa avseenden har medfört att kvaliteten har försämrats.

När det gäller frågan det har uppstått några problem i anledning

om

de bestämmelserna har det stora flertalet kammare svarat att det av nya

svårt hålla tidsfristen i 4 § LUL, vilket leder till en stressig är att arbetssituation.

4.2.3 Tingsrättema

de 28 tingsrätter fick enkäten har samtliga utom inkommit Av som en med svar.

De flesta tingsrättema har svarat att kvaliteten handläggningen av ungdomsmål är tillräckligt hög. De brister som har påpekats gäller

främst socialtjänstens yttranden.

Flertalet tingsrättema har angett att kvaliteten handläggningen

av har förändrats i positiv riktning efter 1995 års ungdomsmålsreform. Att

handläggningen går snabbare och att specialiseringen har höjt

kvaliteten påpekanden har gjorts. Annat har anförts är att

är som som

handläggningen ungdomsmålen har blivit enhetlig, att målen

av mer handläggs med större och att medvetenheten om de

engagemang särskilda krav ungdomsmålen ställer har höjts. Det är emellertid

som

lika många tingsrätter har svarat att kvaliteten inte har nästan som förändrats efter reformen.

Frågan det har uppstått några problem i anledning av de nya

om bestämmelserna har de flesta tingsrätter besvarat nekande. Det är dock relativt många tingsrätter har anfört att de nya reglerna har

som inneburit vissa problem. Bl.a. har anmärkts att det har blivit svårare att planera arbetet, att det blir många extra ting och att det är svårt att ha en särskild ungdomsrotel på mindre tingsrätter.

4.2.4 Socialtjänsten

Enkäten gick till socialtjänsten i 29 kommuner. Beträffande de tre

ut

kommunerna skickades enkäten till sju olika stadsdelar. största Sammantaget har 29 kommuner stadsdelar inkommit med svar,

resp. vilket innebär att två kommuner och två stadsdelar inte har besvarat

enkäten.

Även flertalet har svarat att kvaliteten handläggningen av

om ungdomsmål är tillräckligt hög, har nästan lika många anfört att det finns brister och kvaliteten borde högre. Det främst har

att vara som framförts är att socialtjänsten borde få längre tid sig för att upprätta

48 Utredningens enkätundersökning m. m. SOU 1999: 108

fullgoda yttranden. Andra brister som har anmärkts är bl.a. att det behövs ytterligare specialisering och att samarbetet mellan de berörda myndigheterna bör förbättras.

När det gäller frågan om kvaliteten handläggningen har

förändrats efter 1995 års ungdomsmålsreform har ungefär hälften svarat att den har förändrats på ett positivt sätt. Att handläggningstiden har minskat, att samarbetet har förbättrats och att specialiseringen har inneburit en kvalitetshöjning är vanliga svar som har lämnats. Ungefär lika många har dock angett att kvaliteten inte har förändrats efter reformen eller lämnat frågan obesvarad. De som besvarat frågan om reformen har medfört några förändringar i övrigt har i de flesta fall varit positiva. Bl.a. har anförts att kontakterna med den unge och dennes vårdnadshavare har förbättrats samt att den unge tidigare blir aktuell hos socialtjänsten. Från ett par håll har dock angetts att det har skett en försämring av handläggningen. Det har bl.a. anmärkts att åklagaren och tingsrätten numera får ett sämre underlag för sina beslut på grund av att socialtjänsten har så kort tid på sig att avge sina yttranden. På frågan om 1995 års ungdomsmålsreform har inneburit några förändringar vad gäller möjligheterna till insatser med anledning av brottet har mer än hälften besvarat frågan nekande eller inte besvarat den överhuvudtaget. De som svarat har anfört att reaktionerna på kriminalitet nu är snabbare och tydligare, att man har tillgång till mer varierade åtgärder, att det är lättare att motivera den unge och dennes familj när det inte gått alltför lång tid sedan brottet samt att man tydligt anger när man inte kan göra mer för den unge.

4.2.5 Advokaterna

Genom Sveriges Advokatsamfund distribuerades enkäten till 75 advokater med brottmål/straffrätt som inriktning. Enkäten besvarades av 28 advokater. De flesta advokaterna har svarat att man anser att kvaliteten på

handläggningen av ungdomsmål är tillräckligt hög och att kvaliteten

har blivit bättre efter reformen, framför allt att handläggningen numera går snabbare. Flera advokater har dock anfört att kvaliteten inte är tillräckligt hög. Det har bl.a. påpekats att handläggningen fortfarande tar för lång tid, att informationen till den unge och dennes vårdnadshavare är för dålig samt att den unge alltför oña hörs utan offentlig försvarare. Det är också flera advokater som har svarat att 1995 års ungdomsmålsreform inte har inneburit någon förändring av handläggningen.

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning m.m. 49

De flesta advokaterna har svarat att reformen inte har medfört några förändringar i övrigt och att de bestämmelserna inte har inneburit nya

några problem.

42:6 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att utfallet enkätundersökningen till

av övervägande del är positivt. Enligt de flesta enkätsvaren är kvaliteten ungdomsmål tillräckligt hög och har förändrats i

på handläggningen av positiv riktning efter 1995 års ungdomsmålsreform.

Vissa brister har dock påpekats i samband med att frågorna om kvalitet har besvarats. Bristerna är främst hänförliga

handläggningens

handläggning och yttranden. Kritiken har framförts

till socialtjänstens

åklagare och tingsrätter. Även från socialtjänsten är från polis, svaren negativa från de övriga svarsgruppema. mer än svaren Andra vanligt förekommande anmärkningar är att tidsfristen innebär för handläggningen. Detta har anmärkts främst från polis och

problem

åklagare, även från socialtjänsten. men

4.3 Organisations- och samarbetsfrågor

organisation och samarbete har i enkätema ställts till Frågor som gäller åklagarkamrama, tingsrättema och socialtjänsten.

polismyndighetema,

I enkätsvaren från advokaterna har framförts en synpunkt som gäller tingsrättemas organisation, nämligen att det bra med särskilda vore

ungdomsdomstolar. Enkätresultatet gäller frågan om speciali-

som seringen, anknyter till organisationsfrågoma, behandlas i avsnitt som 4.5.

Polisen

Utredningen har i enkäten bett om en beskrivning av myndighetens för handlägga ungdomsmål, dvs. ärenden där den

organisation att

misstänkte är över 15 år men inte har fyllt 21 år. Det klart vanligaste svaret är att huvuddelen av ungdomsmålen

inom närpolisorganisationen. Flera myndigheter har dock

handläggs

ungdomsmålen handläggs särskild ungdomsgrupp eller

svarat att av en

liknande. Det har påpekats från ett myndigheter att ungdomsmålen

par handlades särskild ungdomsgrupp att denna har

tidigare av en men

upphört och att målen handläggs närpolisen. Det kan nämnas att nu av

50 Utredningens enkätundersökning

m. m. SOU 1999: 108

flera myndigheter har anmärkt att mål gäller åldergruppen 18-20 som år inte betraktas som ungdomsmål utan handläggs i vanlig ordning. När det gäller frågan om 1995 års ungdomsmålsreform har haft någon betydelse för myndighetens organisation och/eller arbetsformer har de flesta myndigheterna angett att så är fallet. De vanligaste svaren är att särskilda ungdomsutredare har utsetts och att närpolisen har tagit

över handläggningen av ungdomsmål. Relativt många myndigheter har

dock svarat att reformen inte har haft någon betydelse. Flertalet myndigheter har svarat att det inte förekommer några

dokument som anger förhållningssätt policyfrågor, arbetsformer

m.m. området. Några myndigheter har dock hänvisat till att ungdomsmâlen behandlas i verksamhetsplanen och andra har ett par angett att det upprättats omrâdesföreskrifter. Det har också från ett par myndigheter anförts att frågorna regleras i lokala överenskommelser

med åklagarmyndigheten.

Utredningen har i enkäten frågat hur bestämmelsen i 2§ andra stycket LUL om att samma polisman möjligt skall tilldelas den om nya förundersökningen om den unge återkommer efter att ha begått nya

brott tillämpas. De stora flertalet polismyndighetema har

av svarat att bestämmelsen beaktas i möjligaste mån. Det har anmärkts attledigheter och arbetsbelastning kan medföra att den återfallit i brott får unge som träffa en arman polisman än tidigare. Vidare har det påpekats det blir att i det närmaste automatiskt så att den får träffa polisman unge samma när brottet utreds i det närpolisområde där den bor. unge

Nästan samtliga myndigheter har anfört att tillämpar

man bestämmelsen på samma sätt oavsett vilken typ brott återfallet av som avser. En myndighet har svarat att det skall förhörsledare vara samma om det är fråga om ett allvarligt brott. Utredningen har vidare frågat vilka fördelar/nackdelar det finns med att den unge f°ar träffa polisman. Vad gäller fördelar har de samma flesta myndigheter uppgett att det är fördel att lär känna den en man unge och kan bygga ett förtroende. Flera myndigheter har också upp anmärkt att det är en fördel att man lär känna föräldrarna och kan den unges bakgrund. Andra fördelar har påpekats är att som

utredningsarbetet underlättas, att det blir enhetlig bedömning,

en att man känner till den umgänge, att känner till tidigare och unges man pågående åtgärder beträffande den samt att får bra unge man en helhetsbild av den och dennes situation. unge Flera myndigheter har anfört att det endast finns fördelar med att den unge får träffa samma polisman vid återfall. Några har svarat att det bara finns fördelar med bestämmelsen det är god relation om en mellan den och polismannen. unge

Utredningens enkätundersökning m. m. 51 SOU 1999: 108

färre myndigheter har svarat att det finns nackdelar än Det är som det finns fördelar. Det vanligaste svaret vad gäller som angett att nackdelar det kan ha skurit sig mellan den och polismannen. är att unge Några myndigheter har anfört att förhållandet kan bli alltför personligt. kan ha kommit på kant med den unges

Att polismannen

vårdnadshavare också nackdel ett myndigheter har är en som par Slutligen har myndighet angett att det kan svårt för

påpekat. en vara

erkänna brott han eller hon träffar samma den unge att nya om polisman vid återfall. fråga utredningen har ställt är i vilken utsträckning En annan som

förundersökningsledare bortsett från de ungdomsmål där

åklagaren är föreskrivs i 3 § LUL att åklagaren alltid skall leda det förundersökningen. De flesta polismyndigheter har svarat att det sällan sällan förekommer att åklagaren leder förundersökningar

eller mycket

fall föreskrivs enligt lag. Några myndigheter har angett utöver de som att så aldrig sker. åklagaren i sådana fall leder undersökningen förekommer enligt Att främst när det är fråga allvarligare brott eller om det följer svaren om överenskommelse mellan polis och åklagare om fördelning av av en andra kan det förekomma när åtalsprövning behövs, mål. Enligt svar

tvångsåtgärder har vidtagits, när ett pågående ärende avseende

när redan är lottat åklagaren samt när den unge är under

samma ungdom

15 år och misstänkt för ett grovt brott. Beträffande samarbetsfrågor har nästan samtliga polismyndigheter samarbetet med åklagarna har förbättrats eller utökats efter svarat att års reform. Endast ett myndigheter har anfört att det inte skett 1995 par någon förändring. Vad gäller samarbetet med domstolen har nästan samtliga svarat att inte har förändrats. Det har påpekats att det inte förekommer detta något egentligt samarbete med domstolen. När det gäller socialtjänsten har flertalet polismyndigheterangett att förbättring. Enligt del myndigheter är emellertid det skett en en samarbetet med socialtjänsten oförändrat. de polismyndigheter har besvarat frågan allmänt har de Av som samarbetet fungerade bra även före reformen och att flesta svarat att denna inte medfört någon förändring. Nästan lika många myndigheter har dock anfört att samarbetet har utökats eller förbättrats och ett par av dessa att det skett markant förbättring. menar en

har också lämnats synpunkter polisen när det gäller

Det av och samarbetsfrågor. En synpunkt ofta framförts är

organisations- som

ungdomsmål bör koncentreras till en

att handläggningen av

eller liknande med samlad kompetens. Det har också

ungdomsrotel

kontakterna mellan de berörda myndigheterna har

påpekats att

m. m.

förbättrats, men att samverkansformema mellan polis och åklagare behöver utvecklas i de fall åklagaren är förundersökningsledare. Det har vidare anmärkts att, även det har skapats bättre rutiner för om handläggningen, dessa bör utvecklas ytterligare. Andra synpunkter som har lämnats är att det bör inrättas särskilda ungdomsdomstolar eller

liknande för att minska handläggningstiden för ungdomsmålen.

Åklagarna

När det gäller åklagarnas organisation för att handlägga ungdomsmål lottas ungdomsmålen vid de flesta åklagarkammare har besvarat som enkäten på särskilda åklagare. I vissa fall vid de större myndigheterna är det en särskild kammare som handlägger ungdomsmålen. Flera kammare har anfört att den särskilda lottningen endast gäller ungdomar som inte har fyllt 18 år och att de mål gäller åldersgruppen 18-20 som år lottas som vanligt. Några kammare har svarat att samtliga åklagare vid kammaren handlägger ungdomsmålen och att man således inte har utsett några särskilda ungdomsâklagare. Ett par kammare har anfört att har man försökt med ett system med särskilda ungdomsåklagare, olika men av skäl återgått till att lotta ungdomsmålen på samtliga åklagare. Vid några kammare är det olika om det är särskilda åklagare eller inte beroende på vilket forum åklagama stämmer vid. Flertalet kammare har svarat att 1995 års ungdomsmålsrefonn har haft betydelse på det sättet att utsett särskilda ungdomsâklagare. man Några har vidare framfört att man numera har ökade kontakter och en

större samordning med polis och socialtjänst.

Utredningen har frågat hur bestämmelsen i 2 § andra stycket LUL om att samma åklagare om möjligt skall tilldelas den nya förundersökningen om den unge återkommer efter att ha begått nya brott tillämpas. Flertalet kammare har uppgett att bestämmelsen tillämpas helt eller delvis, dvs. att återkommande ärenden möjligt om lottas på samma åklagare. Ett par kammare har angett att har man geografisk lottning, vilket i praktiken innebär att det blir samma åklagare som handlägger det nya ärendet. En kammare har påpekat att bestämmelsen ibland frångås för att undvika sned arbetsbelastning en mellan åklagama. Nästan lika många kammare svarat att bestämsom melsen tillämpas helt eller delvis har dock angett att den inte tillämpas. När det gäller frågan vilka fördelar/nackdelar det finns med att den unge får träffa samma åklagare har i princip samtliga åklagarkammare svarat att det finns fördelar med att den får träffa åklagare unge samma vid återfall i brott. Det vanligaste svaret är att det är fördel att känna en

Utredningens enkätundersökning m. 53 m.

till den och dennes bakgrund och att detta en bättre grund för unge ger beslut i åtalsfrågoma. Andra fördelar har påpekats är att det ger ett som

på den sköta sig, att handläggningen går snabbare

ökat tryck unge att och att det leder till ökad rättssäkerhet. eventuella nackdelar har flera kammare svarat att det inte

Vad gäller

finns några sådana. Av dem angett att det kan föreligga nackdelar som anfört det kan uppfattas åklagaren förföljer den har några att som om

eller den uppfattar åklagarens uppgifter och åtgärder som

unge att unge i stället för tjänsteâliggande. Andra nackdelar med att

personliga ett

träffa åklagare vid återfall har framförts är att den unge samma som på kant med åklagaren, att det kan leda till sned kan komma en arbetsfördelning, åklagaren kan ha förutfattad mening om den att en samt att den kan vara hotfull. unge unge Utredningen har frågat i vilken utsträckning åklagaren är förunderbortsett från de mål där det enligt 3 § LUL föreskrivs att

sökningsledare

åklagaren alltid skall leda förundersökningen. Enligt de flesta svaren är

förundersökningsledare endast undantagsvis i mål där det

åklagaren inte föreskrivs enligt lag. Flera kammare har svarat att åklagaren är förundersökningsledare denne redan är inlottad på personen i fråga. om Det har också uppgetts att åklagaren har förundersökningsledarskapet Endast kammare har angett att åklagaren alltid

vid gängbrottslighet. en

leder förundersökningen i mål där den misstänkte är under 18 år. det gäller samarbetet har nästan samtliga åklagarkammare När samarbetet förändrats ett positivt sätt efter reformen. svarat att Framför allt kontakterna med polisen och socialtjänsten ha utsynes och förbättrats. Det har framförts att har fått större förståelse ökats man varandras arbete och bättre personkännedom. Några åklagarför kammare har har samverkansträffar eller liknande möten angett att man

de berörda myndigheterna. Endast ett fåtal åklagarkammare har

med anfört att det inte skett någon förändring i samarbetet. har också framförts synpunkter från åklagama när det gäller Det organisations- och samarbetsfrågor. Den vanligaste synpunkten är att finnas särskilda ungdomsrotlar eller liknande inom polisen. Det det bör framförts handläggningens kvalitet har försämrats och att har bl.a. att har blivit svårare att informera polisen sedan handläggningen det

till närpolisorganisationen. En anmärkning som har

flyttats över annan handläggningens kvalitet varierar mellan olika gjorts är att Det har vidare framförts att särskilda

närpolisområden.

bör inrättas och att domstolarna bör ha samma

ungdomsdomstolar

beredskap för ungdomsmål har för häktningsfrågor. En annan

som man har lämnats är att handläggningsrutinema bör stramas

synpunkt som

samarbete har det påpekats att samarbetet har upp. Vad gäller också det bör förbättras ytterligare. En anmärkning förbättrats, men att

54 Utredningens enkätundersökning SOU 1999: 108

m.m.

som har gjorts är att socialtjänstens organisation bör förbättras för att

underlätta samverkan mellan myndigheterna.

Tingsrättema

Vad gäller tingsrättemas organisation för att handlägga ungdomsmål

har de flesta tingsrätter svarat att ungdomsmålen lottas på särskilda rotlar. Relativt många tingsrätter har dock anfört att de inte har någon särskild organisation för handläggning ungdomsmål eller att dessa av mål lottas på samtliga rotlar, i fall med undantag avfiskalsroteln. ett par

De tre största tingsrättema har uppgett att ungdomsmålen handläggs på

en viss eller vissa avdelningar.

I princip lika många tingsrätter har svarat att 1995 års ungdoms-

målsrefonn har haft betydelse för domstolens organisation och/eller arbetsformer som att den inte har haft det. De har svarat att den har som haft betydelse anför i de flesta fall att förändringen är att ungdoms-

målen numera speciallottas. Utredningen har i enkäten frågat om den utvidgning de

av ungdomsmål som omfattas av tidsfristen som skedde i och med 1995 års ungdomsmålsreform har påverkat domstolens arbete. Flertalet av tingsrättema har besvarat frågan nekande. Av de domstolar som menar att utvidgningen påverkat arbetet har de flesta angett att det gör arbetet svårare att planera. I övrigt har de tingsrätter att arbetet som anser påverkats anfört att pliktmålen har blivit fler, att det är större tidsen press, att andra förhandlingar måste ställas in, att det uppstått problem för kanslierna, att fler extra ting måste hållas och att det måste finnas ett visst beredskapsutrymme för att kunna sätta ut ungdomsmål. När det gäller samarbetet har den klart övervägande delen av tingsrättema svarat att kontakterna med polis, åklagare och socialtjänst inte har förändrats efter reformen. Några tingsrätter har anfört att man numera har färre kontakter med socialtjänsten medan ett att par menar denna kontakt har utökats. Vidare har några tingsrätter framhållit att kontakterna med åklagama har förbättrats eller i vart fall blivit tätare.

Någon tingsrätt har påpekat att det har bildats samrådsgrupp

en som består av samtliga berörda intressenter. Även tingsrättema har lämnat synpunkter

som gäller organisationen. En anmärkning är att polisens handläggning ungdomsmål bör

av koncentreras till särskilda enheter. Vidare har anmärkts att det har blivit svårare att planera arbetet. Ett annat påpekande gjorts är att det som finns en risk att systemet med särskilda ungdomsdomare är svårt att förena med förändrad domstolsorganisation med t.ex. storrotlar. Det en har vidare framförts att det bör införas jourdomstolar.

1999: 108 Utredningens enkätundersökning m.m. 55 SOU

Socialtjänsten

det beskrivningarna hur verksamheten och arbetet för att

När gäller av

ungdomsmål, dvs. ärenden där den som är misstänkt

handlägga unge

för brott 15 år inte har fyllt 21 år, är organiserat skiljer sig är över men

från de olika socialtjänstema mycket ât. Av framgår dock

svaren svaren relativt vanligt med särskilda ungdomsgmpper eller liknande att det är samtliga ärenden rör ungdomar, vanligen i åldersgruppen 13för som 20 år. Det vidare vanligt att man inom synes av svaren vara har särskilda handläggare för ungdomsmål utan att dessa

socialtjänsten

organiserade i särskild ungdomsgrupp. I stället finns dessa är en handläggare spridda i organisationen. I något fall har angetts att man

tidigare har haft ungdomsgrupp men att de handläggare som

en arbetade där på olika områden. Enligt ett par svar har man

placerats ut

socialsekreterare knutna till polisens ungdomsfunktion, vilka särskilda brukar med vid polisförhören med den unge. vara Flertalet från socialtjänsten att 1995 års av svaren anger

har haft betydelse för arbetet med ungdomsmålen.

ungdomsmålsreform

är att handläggningstiden har minskat. Andra

Det vanligaste svaret

är att socialtjänsten får kännedom att den unge är

vanliga svar om

misstänkt för brott tidigare, att samverkan mellan de berörda myndigheterna har blivit bättre och att socialtjänsten har skapat fler åtgärder

för unga lagöverträdare.

många har dock besvarat frågan reformen har haft Relativt om betydelse för arbetet nekande. Flera dessa har emellertid angett att av och arbetssätt redan före reformen anpassade till

deras organisation var

denna. flertalet socialtjänstemas har angetts att samarbetet har I av svar förändrats i positiv riktning efter reformen. Det har nämnts bl.a. att har förbättrat samarbetet mellan de inblandade

specialiseringen

och personkärmedomen har blivit större. De flesta

myndigheterna att

har samarbetet med främst polisen har blivit bättre, men det ansett att i flera samarbetet har ökat även med åklagama. l har nämnts svar att har dock uttalats att samarbetet med polisen har försämrats något svar dess upphörde. Vidare har påpekats att vårdnads-

sedan ungdomsrotel

havama efter reformen har blivit involverade i handläggningen. mer Samarbetet med domstolen enligt inte ha förändrats i synes svaren utsträckning. Det bör också nämnas att det i flera svar har någon större någon skillnad beträffande samarbetet före och angetts att det inte är

efter reformen. har i enkätsvaren lämnat del synpunkter både vad

Socialtjänsten en

och samarbete. Det har framförts att kvaliteten

gäller organisation handläggning har sjunkit sedan polisens ungdomsrotel polisens

56 Utredningens enkätundersökning SOU 1999: 108

m. m.

upphörde och handläggningen av ungdomsmålen lades ut på när-

polisen. Även i övrigt har anmärkts polisens att omorganisation i samband med närpolisrefonnen har inneburit vissa problem. Vidare har anförts att det bör inrättas speciella jourdomstolar för att minska tiden mellan brott och reaktion. Den vanligaste synpunkten när det gäller samarbete är att det behöver utvecklas och förbättras mellan de berörda myndigheterna. Det har dock också påpekats att samarbetet har förbättrats efter 1995 års reform.

4.4 Handläggningstiden

4.4. 1

Inledning

Utredningen har ställt frågor om handläggningstiden i samtliga enkäter.

När enkäterna skickades ut och besvarades tidsfristen i 4 § LUL var fyra veckor, dvs. förundersökning skulle avslutad och beslut i vara åtalsfrâgan fattat så snart det kunde ske och senaste fyra veckor från det att den delgivits misstanke brott den under 18 år unge om om unge var och det för brottet var föreskrivet fängelse i än månader. Sedan mer sex den 1 januari 1999 är denna tidsfrist veckor. Tidsfristen får översex

skridas endast det är nödvändigt med hänsyn till utredningens

om beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. För domstolens handläggning gäller enligt 29 § första stycket LUL att mål mot den som inte har fyllt 21 år alltid skall behandlas skyndsamt. Enligt andra stycket skall de tidsfrister är föreskrivna i som mål där den tilltalade är häktad gälla när det väcks åtal mot den som inte har fyllt 18 år för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. I stället för inom vecka från det att åtal väcktes en skall i tingsrätt huvudförhandling i dessa ungdomsmål dock hållas inom två veckor. De ungdomsmål där tidsfristema i 4 § och 29 § andra stycket LUL gäller kommer fortsättningsvis att benämnas fristmål. Andra

ungdomsmål, dvs. mål som gäller åldersgruppen 18-20 år samt de

under 18 år som misstänks för lindrigare brott än vad som anges ovan, benämns övriga ungdomsmål.

Efter redovisningen enkätresultaten redogörs för undersökning

av en

om handläggningstiden som Brottsförebyggande rådet har genomfört.

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning m. m. 57

4.4.2 Utredningens enkätundersökning

Polisen

Utredningen har i enkäten frågat hur lång polisens handläggningstid regelmässigt är för ungdomsmål. För fristmål varierar svaren mellan en vecka och tre månader. De vanligaste svaret är att handläggningstiden ligger mellan två och fyra veckor.

Vad gäller övriga ungdomsmål är de angivna tiderna än mer varierande och ligger mellan tre dagar och ett år. Någon myndighet har

handläggningstiden beträffande dessa mål är längre än för angett att fristmålen. Flertalet myndigheter har skilt mellan de mål som avser ungdomar under 18 år och de gäller åldersgruppen 18-20 år. Flera

som

dessa har valt att uttala sig endast målen gäller dem under av om som 18 år. Det vanligaste svaret här är att handläggningstiden normalt uppgår till cirka månad. Av dem uttalat sig om åldersgruppen

en som 18-20 år har någon svarat att handläggningstiden är cirka två månader och att målen handläggs skyndsamt.

en annan

Några myndigheter har besvarat frågan allmänt utan att skilja mellan de två kategorierna. Det vanligaste svaret bland dessa är att målen

handläggs skyndsamt.

De allra flesta polismyndighetema har svarat att tidsfristen i 4§ LUL överskrids i liten eller mycket liten omfattning. En del myndigheter har anfört att det förekommer att tidsfristen överskrids,

inte angett i vilken omfattning. En myndigheterna har svarat att men av tiden överskrids i omkring 50 procent ärendena. En annan har

av uppgett att det är självklart att tidsfristen överskrids.

Vad gäller orsakerna har flertalet av myndigheterna svarat att tidsfristen överskrids i omfattande mål och i mål med flera gämingsmän. Ett annat vanligt är att man väntar rättsintyg, analysbevis

svar eller resultatet teknisk utredning. Vidare har orsaker till att tiden

av som överskrids angetts bl.a. att den misstänkte eller andra som skall höras är bortresta, att utredningen är komplicerad, att den misstänkte begår nya brott, skall höras inte inställer sig, att det är svårt att

att personer som

nå målsägande och vittnen samt att målsägandens ersättningsanspråk

dröjer.

Ett myndigheter har uppgett att åklagares beslut inhämtas om

par tidsfristen överskrids och andra att förundersökningsledaren

ett par hålls underrättad utredningen drar ut på tiden.

om

På frågan polisens handläggningstid för ungdomsmål har

om förändrats efter reformen år 1995 har vad gäller fristmålen de flesta

handläggningstiden har förkortats efter reformen. Nästan lika svarat att många har angett att minskningen är väsentlig. Ett par har anfört att den

58 Utredningens enkätundersökning SOU 1999; 108

m.m.

har förkortats något. Ett mindre antal myndigheter har svarat att det inte har skett någon förändring handläggningstiden i fristmålen. Någon av myndighet har påpekat att tidsfristen har medfört att dessa mål prioriteras bekostnad av övriga ungdomsmâl. Beträffande övriga ungdomsmål varierar Lika många svaren. myndigheter som har svarat att handläggningstiden har blivit kortare har svarat att det inte skett någon förändring. Några myndigheter har anfört att handläggningstiden har blivit längre efter reformen medan ett par har angett att den har förkortats i väsentlig grad. Någon myndighet har uppgett att tiden har förkortats beträffande mål med dem är som under 18 år och att den troligen är kortare även för dem mellan 18 och 20 år. En annan slutligen har svarat att det inte har skett någon

förändring beträffande åldersgruppen 18-20 år.

Några av myndigheterna har besvarat frågan allmänt utan att särskilja de båda kategorierna och av dessa har i princip lika många svarat att handläggningstiden har blivit kortare som att den inte har blivit det. Utredningen har i enkäten ställt frågan vad som kan anses vara en

tillräckligt snabb handläggning hos polisen med beaktande att tiden

av mellan brott och reaktion inte bör alltför lång vara När det gäller fristmål varierar svaren på vad som kan anses vara en tillräckligt snabb handläggning mellan en vecka och två månader. Det vanligaste svaret är dock fyra veckor eller en månad. Det har påpekats att för utredningar av brott där den misstänkte är under 15 år bör tiden vara densamma. Även beträffande övriga ungdomsmål det vanligaste är svaret fyra veckor. Några myndigheter har anfört att beträffande dem under 18 år i denna kategori samma handläggningstid som ovan bör gälla. En myndighet har angett att dessa mål bör omfattas den lagreglerade av tidsfristen i 4 § LUL. En annan kommentar är att åldersgruppen 18-20 år behandlas som vuxna och således inte handläggs med förtur. Slutligen har en myndighet anfört att tiderna för dessa ungdomsmål går att minska men att det är en resursfråga. Det har från polisen framförts allmänna synpunkter som hänför sig till frågan om handläggningstid. Det har anförts att handläggningstiden har blivit kortare och att reaktionen på brottet kommer snabbare. Ett vanligt påpekande är dock att tidsfristen i 4 § LUL kan påverka kvaliteten negativt; den upplevs som stressande och kan leda till sämre utredningar. Andra anmärkningar som rör tidsfristen är att den är svår att hålla, att lindrigare brott blir liggande till förmån för dem där tidsfristen gäller och att man avvaktar med att delge den unge misstanke för att undvika att tidsfristen skall börja löpa. En synpunkt är att tidsfristen bör räknas från den tidpunkt då brottet kom till polisens

Utredningens enkätundersökning 59

m. m.

kännedom i stället för från delgivning misstanken. Slutligen har det

av anmärkts att socialtjänsten inte sätter åtgärder tillräckligt snabbt.

Åklagarna

Utredningen har frågat åklagama hur lång handläggningstiden regelmässigt är hos polis- från delgivning av misstanke till slutredovisning till åklagaren resp. åklagarmyndigheten från slutredovisning utredningen från polisen till beslut i åtalsfrågan för ung-

av domsmål.

Beträffande fristmålen är svaren varierande. Det vanligaste svaret är dock att tidsfristen kan hållas, i vart fall i inte alltför komplicerade ärenden. Variationema i tidsangivelsema ligger mellan en vecka och drygt tre månader. Det har också påpekats från flera kammare att tiderna varierar mycket beroende på målets karaktär. Enligt svaren åtgår den största delen tiden hos polisen medan handläggningen hos

av åklagaren normalt synes uppgå till cirka en vecka.

Vad gäller övriga ungdomsmål är svaren än mer varierande,

tidsangivelsema ligger mellan en vecka och ett år. Handläggningstiden

förefaller generellt längre än vad som gäller för de mål som nämns

vara

Gemensamt vidare vara att de mål som avser ungdomar ovan. synes under 18 år handläggs snabbare än de mål där ungdomarna är 18-20 år. Även här har påpekats att tiderna varierar mycket.

tidsfristen i 4 § LUL överskrids har samtliga åklagar-

På frågan om kammare svarat att det förekommer att tidsfristen överskrids. Det är dock stora variationer beträffande i vilken omfattning det förekommer. Svaren varierar mellan mycket sällan och nästan regelmässigt.

Vad gäller orsakerna till att tidsfristen överskrids synes de vanligaste skälen att målet flera misstänkta och omfattande

vara avser brottslighet. En vanlig orsak som har angetts är att yrtrandena

annan från socialtjänsten dröjer. Vidare har flera kammare som orsaker till att tidsfristen överskrids anfört att den unge misstänks för nya brott, att polisen inte redovisar utredningen i tid, att det är hög arbetsbelastning och resursbrist hos både polis och åklagare samt att målet är särskilt komplicerat. Andra omständigheter gör det svårt att hålla tids-

som fristen är enligt att det kan vara svårt att få tag på den

svaren misstänkte, målsägande eller vittnen, att det i målet förekommer flera målsägande och vittnen samt att det behövs viss bevisning som t.ex. utlåtande från Statens Kriminaltekniska Laboratorium eller rättsintyg.

Utredningen bad också åklagama att beskriva förekommande rutiner för bevakning tidsfristen. I de flesta har angetts att de

av svaren enskilda åklagama själva sköter bevakningen av tidsfristen.

60 Utredningens enkätundersökning m. m. SOU 1999: 108

Vad gäller frågan om handläggningstiden för ungdomsmål har

förändrats efter reformen år 1995 är det vanligaste svaret från åklagama när det gäller fristmålen att handläggningstiden har förkortats. Några åklagarkammare har angett att det är fråga om

en

väsentlig förkortning. Endast en kammare har anfört att handläggnings-

tiden totalt sett inte genomgått någon större förändring.

Beträffande övriga ungdomsmål har de flesta åklagarkammare svarat att handläggningstiden även i dessa mål har förkortats. Flera har dock angett att det endast är fråga om en mindre förkortning. Vidare har flera åklagarkammare uppgett att det för denna grupp av ungdomsmål inte har skett någon förändring av handläggningstiden. Från ett par

kammare har det också påpekats att minskningen av handläggnings-

tiden inte gäller mål som avser åldersgruppen 18-20 år.

Utredningen har i enkäten frågat åklagama vad som kan anses vara

en tillräckligt snabb handläggning både förundersöknings- och

domstolsstadiet med beaktande av att tiden mellan brott och reaktion inte bör vara alltför lång.

För fristmålen varierar svaren på vad som kan anses vara en tillräckligt snabb handläggning mellan en vecka och tre månader. De flesta svaren har angett cirka två månader som en tillräckligt snabb handläggningstid. Relativt många har dock anfört att handläggningstiden bör vara fyra veckor.

När det gäller övriga ungdomsmål varierar svaren än mer. De uppgivna tiderna ligger mellan en vecka och sex månader. Det vanligaste svaret är dock två-tre månader. Från några håll har påpekats att handläggningstiden för dem under 18 år bör vara kortare än för åldergruppen 18-20 år. Det har också anmärkts att det bör införas

en yttre tidsgräns även för sistnämnda kategori ungdomsmål. En annan kommentar är att intresset av en snabb reaktion gör sig gällande samma sätt oberoende av brottets svårhetsgrad.

En åklagarkammare har påpekat att handläggningstiden grund av arbetsbelastningen hos polisen förlängs genom att polisen avvaktar med

att delge den unge misstanke om brott. På så vis börjar inte tidsfristen löpa och tiden mellan brott och reaktion förlängs.

Åklagarna har lämnat allmänna synpunkter när det gäller handläggningstiden. De flesta hänför sig till tidsfristen. Det har anmärkts att den lagstadgade handläggningstiden är för kort för att det skall gå att upprätthålla en hög kvalitet, att tidsfristen bör ändras till en mer rimlig nivå, att det är ett problem att det är tidsfaktom och inte utredningens behov styrt regleringen, att socialtjänsten inte kan göra en

som fullständig utredning och komma med förslag om verksamma åtgärder inom tidsfristen, att ordet skall i 4 § LUL bör bytas ut mot "bör", att det klart bör framgå att snabbheten i sig inte är ett självändamål, att

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning m. m. 61

tidsfristen bör räknas från det att det finns en känd misstänkt, att bättre bevakningsrutiner bör införas för tidsfristema samt att förlängningen av tidsfristen till sex veckor endast kommer att medföra att gränsen mellan antalet utredningar som hålls inom resp. utom lagstadgad tid förskjuts.

T ingsrätterna

Det helt övervägande antalet tingsrätter har svarat att handläggningstiden hos domstolen för fristmålen regelmässigt är 14 dagar. Ett par

tingsrätter har angett att en något längre handläggningstid kan

förekomma. Vidare har några anfört att handläggningstiden är mindre än 14 dagar.

Vad gäller handläggningstiden hos domstolen för övriga ungdoms-

mål, enligt 29 § första stycket LUL alltid skall handläggas

som skyndsamt, är mycket skiftande. Svaren varierar mellan en

svaren handläggningstid på 10-14 dagar till något under sex månader. Enligt de flesta svaren uppgår handläggningstiden till en-två månader.

Utredningen har i enkäten till tingsrätterna frågat om det förekommer att den lagstadgade tidsfristen överskrids.

De allra flesta tingsrätterna har svarat att det är mycket sällan som tidsfristen i 29 § andra stycket LUL överskrids. Ett par tingsrätter har anfört att det inte förekommer över huvud taget. En del har angett att det förekommer att tidsfristen överskrids. Endast en tingsrätt har uppgett att det förekommer i stor utsträckning.

Vad gäller orsakerna till att tiden överskrids anges som den vanligaste orsaken att det är svårt att delge den tilltalade, målsägande eller vittnen kallelse till huvudförhandlingen, främst under sommaren då många är bortresta. En annan vanlig orsak är att socialtjänstens yttranden eller personutredning inte är färdig. Vidare är ett

annan vanligt skäl till att huvudförhandling inte kan hållas inom tidsfristen att den offentlige försvararen har förhinder. Andra orsaker som har angetts är bl.a. att den tilltalade är misstänkt för ny brottslighet, att det av arbetsmässiga skäl är svårt att sätta ut målet, att kallade personer inte inställer sig vid förhandlingen samt att det föreligger hinder för en målskamrat och det inte går att döma den unge separat.

När det gäller frågan domstolens handläggningstid för ungdoms-

om mål har förändrats efter reformen år 1995 har de flesta tingsrätterna angett att domstolens handläggningstid inte har förändrats beträffande fristmålen En del tingsrätter har dock svarat att dessa ungdomsmål nu

. handläggs snabbare. Ett par av tingsrätterna har anfört att hand-

läggningstiden möjligen är något kortare.

62 Utredningens enkätundersökning SOU 1999: 108

m.m.

Vad gäller övriga ungdomsmål har ännu fler tingsrätter svarat att det

inte skett någon förändring av handläggningstiden. Några tingsrätter

har dock angett att dessa ungdomsmål handläggs snabbare.

Beträffande frågan om handläggningstiden för förundersöknings-

stadiet har förändrats efter reformen år 1995 har flertalet tingsrätter anfört att handläggningstiden under förundersökningsstadiet har blivit kortare efter refonnen när det gäller fristmålen. Ett fåtal tingsrätter har angett att ingen förändring har skett. Endast en tingsrätt har uppgett att handläggningstiden har blivit längre, vilket enligt den tingsrätten kan bero på polisens och åklagamas omorganisation. En del tingsrätter har anfört att de inte kan besvara frågan.

Även vad gäller övriga ungdomsmål har flertalet tingsrätter svarat att handläggningstiden har minskat. Nästan lika många tingsrätter har dock angett att det inte har skett någon förändring. Också beträffande denna kategori är det en tingsrätt som anfört att handläggningstiden har blivit längre. Slutligen har en del tingsrätter uppgett att de inte kan

besvara frågan.

Utredningen har i enkäten ställt frågan till tingsrättema vad

om som kan anses vara en tillräckligt snabb handläggning även förundersökningsstadiet med beaktande av att tiden mellan brott och reaktion inte bör vara alltför lång. Vad gäller fristmålen spänner svaren från en till fyra månader. Det vanligaste svaret är två månader. Därefter följer sex veckor, en månad resp. tre månader. Endast en tingsrätt har angett fyra månader som en tillräckligt snabb handläggningstid.

Beträffande övriga ungdomsmål ligger spännvidden mellan en och sex månader. Också här har de flesta tingsrätter angett att två månader kan anses vara en tillräcklig snabb handläggning. De vanligaste svaren därefter är tre, fyra resp. sex månader. Två tingsrätter har anfört att en månad kan anses vara en tillräckligt snabb handläggningstid.

När det gäller allmänna synpunkter från tingsrättema har det påpekats att det är svårt att få ut fristmålen inom den föreskrivna tiden och att andra förhandlingar måste ställas in. Det har också framförts att tingsrätten bör ha större frihet att bestämma när huvudförhandlingen skall hållas och att en snabb handläggning hos domstolen medför många extra ting och således ökade kostnader. En annan anmärkning som har gjorts är att handläggningstiden för polis och åklagare bör vara mer realistisk. Det har också anmärkts att handläggningstidema är för långa och att dessa bör minskas främst hos polis och åklagare, men även inom socialtjänsten.

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning m. m. 63

Socialtjänsten

Utredningen har i enkäten frågat om socialtjänstens handläggningstid

från polisens underrättelse om misstanke till yttrande enligt 11 § LUL har lämnats för ungdomsmål är snabbare nu än före reformen år 1995. När det gäller fristmålen har socialtjänsten de flesta orter svarat att handläggningstiden har förkortats efter reformen. I några fall har anförts att det inte skett någon förändring.

Även beträffande övriga ungdomsmål har det i de flesta

svaren angetts att handläggningstiden har minskat. Socialtjänsten på ett par orter har svarat att det inte är någon skillnad jämfört med före reformen.

Det har också avgetts flera allmänna svar. I den övervägande delen av dessa uttalas att handläggningstiden för alla ungdomsmål har minskat. Även här har det i ett anförts att det inte skett någon

par svar förändring handläggningstiden. I ett svar har påpekats att det inte är

av socialtjänstens handläggningstid som är det huvudsakliga problemet utan att det är polisutredningen och rättegången som tar lång tid, vilket gör att socialtjänstens insatser kopplade till det aktuella brottet kan vara avslutade innan domen avkunnas.

När det gäller frågan om vad som kan anses vara en tillräckligt snabb handläggning med beaktande att tiden mellan brott och

av reaktion inte bör alltför lång varierande.

vara är svaren

Beträffande fristmålen varierar svaren mellan en vecka och två månader. De flesta svaren ligger i ett tidsintervall om två till sex veckor. Från ett håll har framhållits att det är viktigt att en

par socialutredning görs grundligt för att den skall ha något värde och att det är innehållet i yttrandet som är det viktiga. Socialtjänsten på en ort har svarat att socialtjänsten bör ta första kontakten med den unge och dennes familj inom en vecka.

Även beträffande övriga ungdomsmål varierar och ligger i ett

svaren tidsintervall om två veckor till tre månader. De flesta svaren harangett

omkring en månad som en rimlig handläggningstid.

Det har också avgetts del allmänna inte skiljer på de två

en svar som kategorierna ungdomsmål. I de fall som tider har angetts ligger dessa mellan fyra veckor och två månader. I de allmänna svaren har bl.a. framhållits att handläggningstiden beror på om ärendet är nytt eller om den redan är aktuell hos socialtjänsten samt att det är viktigt att

unge den och dennes familj snabbt får veta att socialtjänsten har fått

unge kännedom om brottet.

De allmänna synpunkter rörande handläggningstiden som har lämnats från socialtjänsten är att den totala handläggningstiden är för

lång, att den dock har minskat sedan reformen. Det har också

men

64 Utredningens enkätundersökning m. m. SOU 1999: 108

påpekats att polisen kan kringgå skyndsamhetskravet genom att

tidsñisten inte räknas från anmälningstillfállet.

Advokaterna

Utredningen har frågat advokaterna om handläggningstiden från delgivning misstanke till dess tingsrätten meddelar dom för

av ungdomsmål har förändrats efter reformen år 1995. Vad gäller fristmålen har det övervägande antalet advokater svarat att handläggningstiden för dessa ungdomsmål har förkortats. Några har påpekat att förkortningen är avsevärd. Lika många har anfört att det endast är fråga

någon förkortning. "

om

Beträffande övriga ungdomsmål har de flesta svarat att handläggningstiden är oförändrad. Ett mindre antal har anfört att handläggningstiden förkortats även för denna grupp av ungdomsmål.

Ett antal advokater har besvarat frågan utan att särskilja de två

ungdomsmål. I stort sett samtliga av dessa har anfört att grupperna av

handläggningstiden har blivit kortare.

Från advokaterna har anmärkts att handläggningen bör ännu snabbare, också att kravet snabbhet kan medföra en risk för

men rättsosäkerhet.

4.4.3 Undersökning av handläggningstiden

rådet

genomförd av Brottsförebyggande

Brottsförebyggande rådet har genomfört en undersökning om handläggningstiden i ungdomsmål före resp. efter 1995 års ungdomsmålsreform. Rapporten från undersökningen finns fogad till

betänkandet som bilaga

Undersökningen har genomförts vid tre polisområden, Karlstad, Norrköping och Uppsala. Samtliga förundersökningsprotokoll från åren

1993 och 1998 misstänkta vid brottstillfållet var 15-17

som avser som år har genomgâtts. Det rör sig sammantaget cirka 1 000 ärenden för

om respektive år och i cirka två tredjedelar av ärendena har datum för åtalsbeslutet återfunnits. Bortfallet, kan ha olika förklaringar, är i

som princip lika stort i de olika mätområdena och för de båda undersökningsåren. Det fördelar sig vidare relativt jämnt för olika brottstyper

och förundersökningsledare samt för gärningsmännens ålder.

Det har kontrollerats det har skett några väsentliga förändringar i

om inflödet brott från år 1993 till år 1998. Enligt resultatet har det inte

av skett några större förändringar vad gäller de fem vanligaste brotten,

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning m. m. 65

vilka är snatteri, misshandel, olika tillgreppsbrott och skadegörelse. Snatteri, som är det vanligast förekommande brottet, har enligt undersökningen stärkt sin ställning det vanligaste huvudbrottet i ung-

som domsärendena.

En omständighet har undersökts andelen

annan en som är om ungdomar som förekommer i fler än en förundersökning under året har förändrats eftersom detta skulle kunna påverka handläggningstiderna. Enligt resultatet är proportionerna mellan s.k. engångs- resp. flergångsbrottslingar i stort sett. den samma mellan de olika undersökningsområdena. Den stora majoriteten, 85-90 procent, förekommer endast i

förundersökning. Vid jämförelsen mellan åren 1993 och 1998 tyder

en

undersökningen på att andelen s.k. flergångsbrottslingar har minskat.

Denna förändring är dock så liten att den rimligen inte kan ha haft

något avgörande inflytande handläggningstiderna.

När det gäller frågan handläggningstiden har minskat efter 1995

om års reform visar jämförelsen mellan åren 1993 och 1998 att handläggningstiden har förkortats i samtliga mätområden. Minskningen gäller såväl medel- medianvärde även andelen förunder-

som som sökningar har tagit längre tid än fyra veckor. Det är emellertid

som endast i ett undersökningsområde majoriteten av ärenden

som

avgjordes inom fyraveckorsfristen; i de två andra är handläggningstiden

i cirka hälften ärendena längre än fyra veckor. Enligt

av undersökningen är, mot bakgrund att inflödet brott och

av av brottslingar i vart och ett mätområdena inte genomgått någon större

av förändring mellan åren 1993 och 1998, minskningen av handläggningstiderna sannolikt effekt av 1995 års ungdomsmålsrefonn.

en

Vidare har undersökts handläggningstiderna för varje typ av brott. Resultatet visar bl.a. att ärenden som gäller snatteri och missbruk av

urkund har kortast handläggningstid Avslutningsvis dras i undersökningen slutsatsen att 1995 års ungdomsmålsreform har medfört kortare handläggningstider, även om

den ökade andelen snatteriärenden något har medverkat till detta. Andelen förundersökningar mot ungdomar tar längre tid än fyra

som veckor har minskat från dryga två tredjedelar till knappt hälften. Även andelen förundersökningar tar längre tid än sex veckor har minskat

som från drygt hälften till knappt en fjärdedel.

4.5 Specialiseringen

Utredningen har i samtliga enkäter ställt frågor som rör den specialisering inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet som genomfördes i samband med 1995 års ungdomsmålsreform, dvs. att särskilt

66 Utredningens enkätundersökning SOU 1999: 108

m. m.

lämpade polismän, åklagare och domare skall handlägga ungdomsmålen.

Polisen

Utredningen har frågat polismyndighetema hur bestämmelsen i 2§

första stycket LUL att det skall vara särskilt lämpade polismän

som

leder förundersökningen i ungdomsmål tillämpas.

Svaren på frågan är varierande. De vanligaste svaret är att de polismän som leder förundersökningen i ungdomsmål har bedömts som

lämpliga i samband med rekryteringen eller tjänstetillsättningen. Andra

svar är att intresse och fallenhet liksom polismannens erfarenhet har betydelse. Det har också angetts att vissa poliser har tillfrågats om de vill handlägga ungdomsmål. Slutligen har i något fall anförts att vissa polismän har utpekats som ansvariga för ungdomsmålen.

Utredningen har vidare i enkäten frågat om specialiseringen inom

polis-, åklagar- och domstolsväsendet har inneburit någon förändring

beträffande ungdomsmålens handläggning.

De flesta polismyndigheter har svarat att specialiseringen har haft betydelse för handläggningen. Många har anfört att handläggningen har blivit snabbare. Andra vanliga svar är att handläggningens kvalitet har höjts, att man har fått en bättre kunskap om hela handläggningen samt att samarbetet och kontakterna med andra berörda myndigheter har förbättrats. Det har också påpekats att man har fått bättre rutiner, att

uppklamingsprocenten har ökat, att det sker en mer enhetlig bedömning

och att man bättre lär känna ungdomarna.

Relativt många myndigheter har dock angett att specialiseringen inte har förändrat ungdomsmålens handläggning.

Det har i enkätsvaren från polisen framförts en del allmänna synpunkter vad gäller frågan om specialisering. Det har uttalats att specialiseringen har höjt kvaliteten på handläggningen och att kunskapen om hela handläggningen har förbättrats. Ett annat påpekande

som har gjorts är att specialiseringen behöver utvecklas ytterligare.

Andra anmärkningar från polisen är att det behövs ytterligare utbild-

ning och kontinuerlig fortbildning om frågor som rör ungdomsmål.

Åklagarna

Utredningen har frågat åklagarna hur bestämmelsen i 2 § första stycket LUL om att det skall vara särskilt lämpade åklagare som leder förundersökningen i ungdomsmål tillämpas.

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning mm 67

Det vanligaste svaret är att det har utsetts särskilda ungdomsåklagare vid myndigheten. De flesta kammare har inte angett vilka kriterier eller liknande ligger till grund för att utse vissa

som åklagare. Några kammare har anfört att åklagarnas intresse av att handlägga denna typ mål är betydelse. Ett kammare har

av av par påpekat att ungdomsåklagama med tiden får särskild erfarenhet av ungdomsmål. Från någon kammare har framförts att det är bra om det är rutinerad åklagare. Slutligen har flera kammare svarat att

en bestämmelsen inte tillämpas eller att samtliga åklagare anses lika

lämpade. Utredningen har även ställt frågan specialiseringen inom polis-,

om åklagar- och domstolsväsendet har inneburit någon förändring beträf-

fande ungdomsmålens handläggning.

Flertalet åklagarkammare har svarat att specialiseringen inneburit en

positiv förändring för handläggningen ungdomsmål. Flera har angett

av att handläggningstiden har minskat och att kontakterna mellan de olika myndigheterna har ökat och förbättrats. Andra förändringar som har påpekats är att alla inblandade har fått större kunskap om ungdomsmål,

har fått ökad personkännedom och bättre personkontakter, att

att man målen handläggs med ett större engagemang, att handläggningen sker effektivare, att enhetligheten i rättstillämpningen har ökat, att kvaliteten i handläggningen ökat har fått bättre rutiner.

samt att man

Ett relativt stort antal åklagarkammare har svarat att specialiseringen inte inneburit någon förändring eller att den inte har genomförts, i vart fall inte inom alla de berörda myndigheterna.

Från åklagama har vissa allmänna synpunkter rörande specialiseringen framförts. Det har uttalats att specialiseringen har inneburit en

kompetenshöjning, det har också påtalats att det behövs en

men kompetenshöjning inom polisen. Vidare har anförts att även de mindre tingsrätterna bör ha särskilda ungdomsdomare. Slutligen har anmärkts

att det behövs ut- och fortbildningsinsatser för samtliga personal-

kategorier.

T ingsrätterna

Även tingsrätterna har fått frågan om specialiseringen inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet har inneburit någon förändring

beträffande ungdomsmålens handläggning. Nästan samtliga tingsrätter har svarat att specialiseringen inte har inneburit någon förändring för ungdomsmålens handläggning. De få

tingsrätter svarat att någon förändring skett har anfört bl.a. att det

som

68 Utredningens enkätundersökning SOU 1999: 108

m. m.

inneburit en viss effektivisering och att målen handläggs med

numera betydligt större engagemang.

När det gäller frågan om hur bestämmelsen i 25§ LUL att

om särskilt lämpade domare skall handlägga ungdomsmål tillämpas varierar svaren. De flesta tingsrättema har svarat att bestämmelsen inte tillämpas, att samtliga domare är lämpliga eller att vissa har utsetts utan att det har angetts några skäl varför. Övriga tingsrätter har i flertalet fall anfört att de domare som har förklarat sig vara intresserade och villiga att handlägga ungdomsmål har utsetts till ungdomsdomare. Några tingsrätter har uppgett att endast ordinarie domare kommer i fråga som ungdomsdomare. En av dessa tingsrätter har framhållit att det rent principiellt bör vara så att samtliga ordinarie domare anses lämpliga att

handlägga ungdomsmål. Några tingsrätter har angett att domarens

erfarenhet har betydelse vid utseendet ungdomsdomare. Någon

av tingsrätt har svarat att praktiska hänsyn styr valet. Slutligen har

en tingsrätt anfört att ungdomsdomama tillhör de yngsta domarna vid domstolen.

Vidare har utredningen i enkäten till tingsrättema frågat hur de nämndemän som skall tjänstgöra i ungdomsmål väljs ut. De allra flesta tingsrättema har svarat att inga speciella nämndemän har valts ut eller att alla anses lämpliga eller i vart fall ingen anses olämplig. Vid de tingsrätter där särskilda ungdomsnämnder tillskapats har i de flesta fall nämndemännen fått anmäla sitt intresse för att tjänstgöra i denna

typ av

mål. I något fall har angetts att lagmannen väljer ut lämpliga

nämndemän efter samråd med övriga domare och företrädare för

nämndemännen. I ett annat fall har nämndemannaföreningen föreslagit

lämpliga nämndemän.

På frågan om domstolen anser sig ha tillgång till tillräckligt många nämndemän som är lämpliga att tjänstgöra i ungdomsmål har nästan samtliga tingsrätter svarat att det finns tillräckligt många lämpliga nämndemän. Det fåtal som besvarat frågan nekande har bl.a. anfört att nämndemannakårens ålderssammansättning är sådan att det inte går att sätta samman någon ungdomsnämnd. En tingsrätt har påpekat att

kommunfullmäktige och de politiska partierna inte väljer nämndemän

med utgångspunkt i behovet av nämndemän med särskilda förutsättningar för ungdomsmål och i de särskilda kriterier som anges i 4 kap. 7§ fjärde stycket rättegångsbalken, dvs. att det vid val av nämndemän skall eftersträvas att nämndemannakåren får en allsidig sammansättning med hänsyn till ålder, kön och yrke.

Tingsrättema har lämnat en del allmänna synpunkter som gäller frågan specialisering. Det har framförts att specialiseringen har höjt

om kvaliteten på handläggningen. Det har dock främst lämnats synpunkter om olika problem som man anser vara förknippade med specialise-

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning m. m. 69

ringen. En anmärkning som har gjorts är att en nackdel med specialiseringen är att de andra domarna som skall rycka i t.ex. semestertider inte har ungdomsmålen aktuella för sig, vilket kan ge en kvalitetssänkande effekt. Andra påpekanden som har gjorts är att det är svårt att ordna särskild ungdomsrotel på de mindre tingsrättema, att det är

en svårt att samla särskild ungdomsnämnd till extra ting, att det är

en psykiskt påfrestande att döma i enbart ungdomsmål, att det kan vara problem att hitta domare som är särskilt lämpade, att det principiellt kan ifrågasättas varför endast vissa domare skall anses lämpliga samt att det finns risk att systemet med särskilda ungdomsdomare är svårt

en att förena med en förändrad domstolsorganisation med t.ex. storrotlar. Slutligen har framförts att systemet med särskilda ungddinsdomareär

orealistiskt och inte fyller någon funktion, varför det bör avskaffas.

Socialtjänsten

Utredningen har också frågat socialtjänsten om specialiseringen inom

polis-, åklagar- och domstolsväsendet har inneburit någon förändring beträffande ungdomsmålens handläggning. I de flesta fall har socialtjänsten i de olika kommunerna svarat att specialiseringen har förändrat ungdomsmålens handläggning på sä sätt att samarbetet har underlättats. I många har också angetts att kunskapsnivån bland

svar dem hanterar ungdomsmål har höjts. I flera fall har vidare

som framhållits att personkännedomen har ökat samt att respekten och förståelsen för myndighets anvarsområde och arbetssätt har blivit

resp. större. Annat har påpekats är att handläggningen har blivit mer

som konsekvent och att rutinerna följs, att handläggningstiden har minskat samt att ungdomsmålen numera tas mer på allvar.

Enligt några har samarbetet med polisen och kvaliteten på

svar

polisens arbete försämrats grund omorganisation inom polisen

av

inneburit att ungdomsrotlar och liknande upphört och handlägg-

som

ningen ungdomsmålen i stället flyttats ut i närpolisorganisationen.

av

Enligt ett mindre antal svar har specialiseringen inte inneburit någon förändring och enligt ett har den specialisering som fanns upphört

svar

i och med att polisens ungdomsrotel upphörde.

Från socialtjänsten har det i enkätsvaren framförts vissa allmänna

synpunkter gäller specialiseringsfrågan. Det har anförts att

som

specialiseringen har inneburit en kvalitetshöjning. En vanlig synpunkt

är dock att det behövs ytterligare specialisering för att förbättra handläggningen. Det har anmärkts att polisen har hatt svårt att upprätthålla sin specialisering. Det har också ifrågasätts domstolarna har

om

70 Utredningens enkätundersökning m.m. SOU 1999: 108

genomfört någon specialisering. Slutligen har det från socialtjänsten påpekats att det behövs ytterligare utbildning.

Advokaterna

Advokaterna har i enkäten fått frågan om den specialisering som eftersträvades med 1995 års reform har uppnåtts. Tolv advokater har

svarat att de inte märkt någon förändring till följd av specialiseringen.

Lika många har angett att de i vart fall i vissa avseenden märkt

en sådan förändring. Bland de kommentarer som har lämnats kan nämnas att ungdomsfhålen numera tas mer allvar och att hanteringen

av dessa mål effektiv och likformig. Övriga har inte besvarat

är mer frågan. Det kan också nämnas att det från advokaterna har framförts att

ungdomsdomarna behöver bättre utbildning.

4.6 Vårdnadshavares medverkan

Utredningen har i samtliga enkäter ställt frågor vårdnadshavarens

om medverkan under rättsprocessen.

Polisen

När det gäller frågan i vilken omfattning vårdnadshavare eller andra fostrare medverkar under förundersökningen har det stora flertalet av polismyndighetema svarat att den unges vårdnadshavare medverkar i

stor eller mycket stor omfattning vid polisförhör. Några myndigheter

har uppgett att vårdnadshavare alltid är närvarande vid förhören. I ett par fall har kommenterats att om vårdnadshavare inte kan eller vill närvara så medverkar företrädare för socialtjänsten. Endast en myndighet har anfört att vårdnadshavare eller andra fostrare inte medverkar särskilt ofta.

Utredningen har i enkäten till polisen frågat om vårdnadshavares eller andra fostrares medverkan under förundersökningen är tillräcklig. Nästan samtliga polismyndigheter har svarat att vårdnadshavamas medverkan är tillräcklig. Några myndigheter har dock besvarat frågan nekande. Ett par myndigheter har anfört att vårdnadshavarna i större utsträckning borde vara närvarande vid polisförhör. En myndighet har anmärkt att de s.k. vaneförbrytama alltför sällan har någon vårdnadshavare med sig till förhören.

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning 71

m. m.

Svaren på frågan när och vilket sätt vårdnadshavare eller

om andra fostrare underrättas om att den unge är skäligen misstänkt för ett brott varierar. Av de flesta svaren framgår att vårdnadshavama får underrättelsen i samband med att den unge skriftligen kallas till förhör. Har det skett ett gripande sker underrättelsen dock snarast möjligt, ofta

ett telefonsamtal eller personligt besök. Enligt en del svar sker genom underrättelsen regel per telefon så snart som möjligt. En del

som myndigheter har svarat att vårdnadshavama underrättas skriftligen när anmälan har inkommit .eller när förundersökningen har inletts. Några myndigheter har anfört att underrättelsen alltid sker per telefon eller

ett personligt besök. Ett par myndigheter har hänvisat direkt till genom bestämmelsen i 5 § LUL som säger att underrättelse skall ske omedelbart när någon som inte har fyllt 18 år skäligen är misstänkt för brott, det inte är till för utredningen eller annars finns särskilda

om men skäl mot det.

Utredningen har frågat när och på vilket sätt vårdnadshavare eller andra fostrare bereds tillfälle att närvara vid polisförhören. De allra flesta polismyndighetema har svarat att vårdnadshavaren kallas till förhören tillsammans med den Vanligast att kallelsen

unge. synes vara sker skriftligen, men ett par myndigheter har angett att man alltid kallar vårdnadshavaren telefon. Ett par myndigheter har anfört att man

per kallar till förhöret i samband med att man underrättar vårdnadshavaren

att den är skäligen misstänkt för brott. Vidare har en om unge myndighet svarat att kallelsen till förhöret sker genom personlig kontakt så möjligt. Slutligen har någon myndighetuppgett att

snart som utredaren och vårdnadshavama kommer överens tid för förhör.

om en

På frågan vilka fördelar det finns med att vårdnadshavare eller andra fostrare är närvarande vid polisförhör med den är det vanligaste

unge svaret att vårdnadshavama får veta vad den unge har gjort. Ett annat vanligt är att vårdnadshavama utgör ett stöd den unge som

svar känner sig tryggare i förhörssituationen. Andra fördelar som har anförts är att vårdnadshavaren får kontakt med polisen, vilket kan vara värdefullt i framtiden, att vårdnadshavaren blir positivt inställd till polisen, att vårdnadshavamas närvaro bidrar till att den unge talar sanning och att de behöver vara med för sin fortsatta föräldraroll.

Vad gäller nackdelar är det vanligaste svaret från polisen att den

olika orsaker inte vågar berätta vad som har hänt. Att unge av vårdnadshavama lägger sig i förhöret är också ett vanligt svar. Några myndigheter har angett att vårdnadshavaren kan ha en allmänt negativ påverkan på den Ett myndigheter har anfört att företrädare för

unge. par socialtjänsten finns med vid förhöret i de fall det bedöms som olämpligt att vårdnadshavama är närvarande.

72 Utredningens enkätundersökning m. m. SOU 1999: 108

Polisen har lämnat ett par allmänna synpunkter som rör vårdnadshavamas medverkan. Det har framförts att kontakterna och samarbetet med vårdnadshavama har förbättrats. Vidare har påpekats att underrättelseskyldigheten till vårdnadshavama kan medföra att de kommer före polisen med förhör eller samtal som den kan utnyttja för att

unge på olika sätt försvåra utredningen.

Åklagarna

Utredningen har i enkäten frågat åklagama i vilken omfattning

vårdnadshavare eller andra fostrare medverkar vid Sammanträffande där den unge underrättas om beslut om åtalsunderlåtelse och där den unge underrättas om beslut om strafföreläggande samt vid huvudförhandlingen.

Sammanfattningsvis kan sägas att det framgår av svaren att

vårdnadshavare eller andra fostrare medverkar i stor utsträckning under lagföringen. Vad gäller sammanträffanden för delgiving av beslut om åtalsunderlåtelse och strafföreläggande har de flesta åklagarkammare svarat att vårdnadshavama medverkar så gott som alltid eller i stor utsträckning. Några kammare har angett att de alltid medverkar. Även beträffande medverkan vid huvudförhandlingen har anförts att vårdnadshavama oftast eller så gott som alltid medverkar. Svaren är dock här något mer varierande och kan tyda på att medverkan vid huvudförhandlingen sker i något mindre utsträckning.

I princip samtliga åklagarkammare har anfört att de anser att vârdnadshavamas medverkan är tillräcklig. Det har dock påpekats att det ofta är de vårdnadshavare som man önskat skulle medverka som inte gör det.

Vidare har utredningen frågat vilket sätt vårdnadshavare eller andra fostrare bereds tillfälle att närvara vid Sammanträffande där den

underrättas beslut åtalsunderlåtelse och där den unge om om unge underrättas om beslut om strafföreläggande. Beträffande sammanträffande för delgivning av beslut om både åtalsunderlåtelse och strafföreläggande har flertalet åklagarkammare svarat att de kallar vårdnadshavaren. Övriga kammare har anfört att vårdnadshavare eller andra fostrare underrättas särskilt i samband med att den unge kallas till sammanträffandet.

Utredningen har också frågat åklagarna om vilka fördelar/nackdelar det finns med vårdnadshavares eller andra fostrares närvaro. Vad gäller fördelar har de flesta åklagarkammare angett att det är viktigt att vårdnadshavama fâr veta vad som har hänt. Flera har också uppgett att det är fördel att vårdnadshavama får reda på innebörden av skötsam-

en

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning m. m. 73

hetskravet och vilka konsekvenser som återfall i brott kan få. Andra fördelar har anförts är att vårdnadshavarna får allmän information

som och tillfälle att ställa frågor, att deras närvaro betonar allvaret i det inträffade, att närvaron stärker vårdnadshavamas roll som normgivare, att de visar sitt samt att familjen får tillfälle att tala om det

engagemang

hänt. En kammare har påpekat att vårdnadshavarna också har ett som självständigt intresse att få ta del av de åtgärder som vidtas med den unge.

Flera åklagarkammare har svarat att det bara finns fördelar med vårdnadshavares medverkan. Emellertid har flera kammare svarat att det även finns vissa nackdelar med att vårdnadshavare medverkar. De nackdelar har framförts är att vårdnadshavarna lägger sig i och tar

som

den parti på ett olämpligt sätt, att de bagatelliserar brottet, att den

unges

kan ha svårt att berätta brottet och sina alkohol- och drogunge om

när vårdnadshavarna är närvarande samt att den unge kan riskera vanor kroppslig bestraffning i hemmet att vårdnadshavarna får veta

genom vad som hänt.

T ingsrätterna

Pâ frågan i vilken omfattning vårdnadshavare eller andra fostrare är närvarande vid huvudförhandlingen har de flesta tingsrätter svarat att de är närvarande i stor utsträckning och liknande. En del tingsrätter har angett att de är närvarande relativt ofta. Slutligen har några tingsrätter anfört att vårdnadshavamas närvaro ligger omkring 50 procent.

Utredningen har vidare i enkäten frågat i vilken omfattning vårdnadshavare eller andra fostrare hörs vid huvudförhandlingen. Flertalet tingsrätter har svarat att vårdnadshavarna alltid bereds tillfälle att yttra sig och då främst när den unges personliga förhållanden genomgâs. Nästan lika många tingsrätter har angett att de alltid hörs. Vidare har några tingsrätter uppgett att de hörs relativt ofta. Endast en

tingsrätt har anfört att det sker sporadiskt.

När det gäller frågan vårdnadshavares eller andra fostrares

om medverkan är tillräcklig har nästan samtliga tingsrätter svarat att deras medverkan är tillräcklig. Någon tingsrätt har påpekat att det nog i vissa fall lämpligt att göra deras närvaro mer obligatorisk. En annan

vore tingsrätt har påtalat att det önskvärt med klara regler om ersättning

vore till tolk för de vårdnadshavare som inte talar svenska.

Utredningen har ställt frågan det förekommer att domstolen

om underlåter att kalla vårdnadshavare eller andra fostrare till huvudförhandlingen. De allra flesta tingsrättema har svarat att de alltid kallar vårdnadshavare eller andra fostrare. En del tingsrätter har anfört att de i

74 Utredningens enkätundersökning SOU 1999: 108 m. m.

rena bötesmål endast skickar en underrättelse. Vissa tingsrätter har vidare angett att de kan underlåta kallelse vårdnadshavaren bor om utomlands eller liknande med dyra inställelsekostnader till följd. Slutligen har en tingsrätt svarat att det har förekommit att kallat man endast ena vårdnadshavaren. Vidare har utredningen frågat tingsrättema det förekommer att om domstolen ställer in en huvudförhandling grund av vårdnadshavarens eller fostrarens utevaro. I stort sett samtliga tingsrätter har svarat att det inte har förekommit. Av svaren från de tre domstolar som angett att det förekommer framgår att det är fråga mycket få om tillfällen. När det gäller frågan vilka fördelar/nackdelar det finns med vårdnadshavares eller andra fostrares närvaro framgår av tingsrättemas svar att de anser att det är mest fördelar med att dessa är närvarande vid huvudförhandlingen. Det vanligaste svaret är att det är bra att vårdnadshavama får veta vad det är den unge har gjort. Flera tingsrätter har anfört att den unges och familjens situation blir bättre belyst, vilket underlättar påföljdsvalet. Att det är en fördel att vårdnadshavama visar sitt engagemang och utgör ett stöd för den unge har flera tingsrätter angett liksom att det är viktigt att få veta vårdnadshavamas inställning till eventuell vård. Någon tingsrätt har uppgett att vårdnadshavamas närvaro kan påverka den unge och bidra till att denne avhåller sig från fortsatt brottslighet. De tingsrätter som har anfört att det finns nackdelar med vårdnadshavamas närvaro har nästan samtliga anfört att deras närvaro kan verka hämmande den unge och att denne inte vågar berätta vad som egentligen har hänt. En tingsrätt har påpekat att en sedan tidigare dålig relation mellan barn och vårdnadshavare kan försämras och en annan att vårdnadshavama kan tycka att åtalet och domen är orättvisa. En allmän synpunkt som i enkätsvaren har framförts från tingsrättema är att vårdnadshavama i större utsträckning bör kallas till huvudförhandlingen.

Socialtjänsten

Utredningen har frågat socialtjänsten i vilken omfattning vårdnadshavare eller andra fostrare medverkar under ungdomsmålens handläggning. Av svaren framgår att vårdnadshavare medverkar i mycket stor utsträckning under handläggningen och i de flesta fall anses denna medverkan tillräcklig. Enligt många svar medverkar vårdnadshavama alltid eller regelmässigt. I något svar har vårdnadshavamas medverkan uppskattats till 95 procent. Av vissa svar framgår inte i vilken

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning m. m. 75

utsträckning vårdnadshavarna medverkar, men det har angetts att socialtjänstens strävan är att de skall medverka i största möjliga utsträckning. I ett fall har anmärkts att vårdnadshavaren alltid bör vara med, att tidsfaktom kan ett hinder för detta. Det har i ett svar

men vara anförts att vårdnadshavare skulle kunna delta mer aktivt och med ett större ansvar.

Gemensamt för flertalet svar är att vårdnadshavarnas medverkan

under handläggningen anses som mycket viktig.

Från socialtjänsten har framförts att vårdnadshavama har blivit mer aktiva under hela handläggningen och att kontakterna med vårdnadshavama har förbättrats efter 1995 års ungdomsmålsreform.

Advokaterna

Också advokaterna har fått frågan i vilken omfattning vårdnadshavare eller andra fostrare medverkar under lagföringen. De flesta av advokaterna har angett att vårdnadshavare eller andra fostrare ofta medverkar under lagföringen. Flertalet också att denna med-

anser verkan är tillräcklig. En del advokater har dock svarat att vårdnadshavama medverkar i för liten utsträckning eller att deras medverkan är varierande. Dessa advokater tycker att medverkan borde utvidgas. Några har anfört att det borde obligatorisk närvaro. Någon har

vara påpekat att vårdnadshavarna borde få mer information om sina rättigheter och om vikten att de medverkar.

Från advokaterna har slutligen framförts att den unge ofta hörs av polisen utan att vårdnadshavaren är närvarande.

4.7 Socialtjänstens medverkan

I samtliga enkäter har utredningen ställt frågor om socialtjänstens medverkan under rättsprocessen.

Polisen

Utredningen har i enkäten frågat polismyndigheterna i vilken

omfattning företrädare för socialtjänsten medverkar under förunder-

sökningen. De flesta myndigheter har angett i vilken omfattning före-

trädare för socialtjänsten är närvarande vid polisförhören med den unge

varierar mellan alltid och i mycket liten omfattning. Det har och svaren .anmärkts från flera myndigheter att socialtjänsten alltid bereds tillfälle

att närvara vid förhören. Flera myndigheter har påpekat att graden

av medverkan från socialtjänsten skiftar mellan olika kommuner, socialdistrikt eller liknande och närpolisområden. Ett par myndigheter har svarat att socialtjänstens företrädare medverkar i större omfattning när det är fråga om allvarligare brott men nästan aldrig i t.ex. snatteriärenden.

De myndigheter som har anfört att det finns en socialsekreterare stationerad hos polisen har samtliga angett att socialtjänsten medverkar i stor omfattning, i vartfall beträffande de ungdomar som omfattas av socialsekreterarens ansvarsområde.

Nästan lika många polismyndigheter har svarat att socialtjänstens

medverkan under förundersökningen är tillräcklig som att den inte är det. Något fler myndigheter har dock anfört att medverkan inte är tillräcklig. Dessa myndigheter har främst angett att socialtjänsten bör

närvarande vid polisförhören i större utsträckning. Ett par myndigvara heter har påpekat att det vore önskvärt att den unges ordinarie handläggare hos socialtjänsten var närvarande under polisförhören. Ett annat påpekande är att det på kvällstid och vid gripande kan vara svårt att snabbt få tag på någon socialsekreterare. Vidare har anmärkts att ett närmare samarbete mellan polis och socialtjänst skulle kunna leda till tidsvinster. Slutligen har anförts att det vore bra med socialsekreterare som är knutna till polisen.

På frågan när och på vilket sätt underrättelsen till socialnämnden sker att den är skäligen misstänkt för ett brott på vilket

om unge fängelse kan följa är det vanligaste svaret att en kopia av anmälan skickas till socialtjänsten. Alla myndigheter har inte besvarat frågan när underrättelsen sker, men det mest förekommande svaret här synes vara att så sker så snart som möjligt. Flera myndigheter har svarat att man skickar kopia av den kallelse till förhör som går till vårdnads-

över en havama. Ett annat vanligt svar är att utredaren kontaktar socialtjänsten när denne eller närpolisområdet har fått ärendet. Ett par myndigheter har angett att den socialsekreterare som finns placerad hos polisen tar del av anmälningarna och vidarebefordrar dem till respektive socialkontor. Från ett par myndigheter har uppgetts att underrättelsen skickas så snart förundersökningen har inletts. Någon myndighet har svarat att

genast underrättar socialtjänsten när det är fråga om grövre brott. man En annan myndighet har anfört att man vid enklare brott underrättar socialtjänsten när utredningen är klar. Ett par myndigheter har uppgett att man har en särskild blankett för underrättelsen till socialtjänsten. Slutligen har från något håll anförts att man underrättar socialtjänsten i samband med särskilda veckomöten.

Även frågan när och vilket sätt företrädare för

svaren socialtjänsten bereds tillfälle att närvara vid polisförhör med den unge

Utredningens enkätundersökning m. m. 77

varierar. Flera polismyndigheter har svarat att socialtjänsten alltid på något sätt bereds tillfälle att medverka. Vanliga är att socialsvar tjänsten kallas i samband med att den och vårdnadshavama kallas unge till förhöret, kallelsen till socialtjänsten är kopia den kallelse att en av går ut till vårdnadshavama samt att socialtjänsten underrättas som skriftligen eller telefon. En myndighet har anfört att polisen har per kontakter med företrädare för socialtjänsten under utredningens gång och har svarat att det ofta förs dialog mellan polis och en annan en socialtjänst när förhör kan hållas. Vidare har en myndighet uppgett om socialtjänsten i förväg meddelar vilka tider under veckan som de att inte kan medverka och förhör på dessa tider undviks. Några myndigheter har angett har överenskommelser med att man socialtjänsten. Enligt sådan överenskommelse kallas socialtjänsten en inte inte polisen bedömt det absolut nödvändigt att de är med om som vid förhöret. Enligt hör socialtjänsten sig i de fall de vill en annan av medverka. Utredningen har frågat polisen vilka fördelar/nackdelar det finns företrädare för socialtjänsten är närvarande vid polisförhör med med att den unge. De vanligaste fördelarna polisen har framfört är att socialsom tjänsten snabbt blir insatta i ärendet, att de får en bättre bild av den och dennes situation samt att de tidigt kan bedöma behovet av unge insatser och snabbt kan sätta i gång med åtgärder avseende den unge och dennes Andra är att socialtjänsten snabbt kan komma i

familj. svar

gång med sin utredning, att den tidigt får kontakt med den unge egen och dennes vårdnadshavare samt att dess närvaro utgör ett stöd för den Annat har påpekats fördelar är att socialtjänstens föreunge. som som trädare är bra förhörsvittnen samt att deras närvaro markerar samhällets reaktion och visar socialtjänstens intresse. Många polismyndigheter har svarat att det bara finns fördelar med vid polisförhören. Vissa nackdelar har dock

socialtjänstens närvaro

påpekats. Några myndigheter har anfört att den unge får svårt att berätta när många vuxna är närvarande och att socialtjänstens närvaro verkar hämmande på den Det har också anmärkts från ett par unge. myndigheter att den och dennes vårdnadshavare sedan tidigare unge

kan negativt inställda till socialtjänsten, vilket kan påverka

vara förhöret. Polisen har i enkätsvaren lämnat del allmänna synpunkter vad en medverkan. Det har anmärkts att kvaliteten på

gäller socialtjänstens handläggning är ojämn och skiftar för mycket. Vidare socialtjänstens

socialtjänsten medverkar i för liten utsträckning och att

har påpekats att

det bör ställas högre krav dess medverkan. Annat som har framförts bra med socialsekreterare placerade hos polisen och att ett är att det är

78 Utredningens enkätundersölming SOU 1999: 108

m.m.

omedelbart samarbete med socialtjänsten bra resultat. Slutligen har

ger det från polisen anmärkts att underrättelseskyldigheten till socialtjänsten kan medföra att den kommer före polisen med förhör eller samtal, vilket den unge kan utnyttja för att på olika sätt försvåra

utredningen.

Åklagarna

Av svaren från åklagarna på utredningens fråga i vilken omfattning

om företrädare för socialtjänsten medverkar under handläggningen ett

av

ungdomsmål framgår att socialtjänstens medverkan under hand-

läggningen varierar mycket. Vissa kammare har t.ex. angett att representanter regelmässigt är närvarande vid polisförhör med den unge medan andra har svarat att sådana i princip aldrig medverkar. Det klart vanligaste svaret är att socialtjänsten medverkar att skriva

genom yttranden. Ser man till svaren i övrigt verkar det som socialtjänstens företrädare oftare är närvarande vid polisförhören än vid

sammanträffanden för delgivning av beslut åtalsunderlåtelse och strafföre-

om

läggande samt huvudförhandlingar.

I princip lika många åklagarkammare har svarat att socialtjänstens medverkan är tillräcklig som att den bör utvidgas. När det gäller frågan om hur den skall utvidgas har de flesta kammare anfört att medverkan generellt bör öka. Det har också påpekats att företrädare från socialtjänsten i större utsträckning bör vara närvarande vid huvudförhandlingen. En kammare har anfört att socialtjänsten inte skall medverka i fråga om brottsutredningar och att man bör hålla isär de delar av

handläggningen av ett ungdomsmål som utgör brottsutredningen från

andra delar som mer kan sorteras under begreppet personutredning.

Även när det gäller frågan i vilken omfattning socialtjänsten bereds tillfälle att närvara vid de sammanträffanden där den unge underrättas om ett beslut om åtalsunderlåtelse varierar åklagamas De flesta

svar. åklagarkammare har svarat att socialtjänsten alltid kallas till eller underrättas om de sammanträffanden där den unge delges beslut om åtalsunderlåtelse. Ett par kammare har anfört att kallar social-

man tjänsten endast i vissa fall. Vidare har någon kammare uppgett att socialtjänsten kallas i liten omfattning. Slutligen har ett par kammare angett att den inte kallas över huvud taget.

Utredningen har i enkäten frågat vilka fördelar/nackdelar det finns med socialtjänstens närvaro. De flesta åklagarkammare har svarat att det finns fördelar med socialtjänstens närvaro. Flera har generellt angett att det inte finns några nackdelar eller enbart fördelar med socialtjänstens närvaro. I svaren anges bl.a. att socialtjänstens närvaro

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning m. m. 79

främjar samarbetet mellan socialtjänsten och åklagarna, att det tydliggörs att socialtjänstens åtgärder och åklagarens beslut kan vara beroende varandra, att socialtjänsten tidigt får kontakt med den

av

att den snabbt kan komma igång med åtgärder för den unge, att unge, den snabbt blir insatt i ärendet och därför snabbt kan skriva ett yttrande samt att det blir tydligare att socialtjänstens åtgärder är en följd av brottet. Flera kammare har också mer allmänt angett att det är

betydelsefullt för socialtjänstens arbete att den är närvarande.

De nackdelar har framförts är att socialtjänstens företrädare kan

som

för stor del delgivningstiden vid sammanträffandena och att ta upp av det kan ifrågasättas socialtjänstens närvaro är väl använda resurser.

om Ett kammare har också anfört att inte kan några fördelar

par man se med att socialtjänsten är närvarande.

En synpunkt framförts från åklagama är att det bör finnas

som socialsekreterare varje enhet inom polisen handlägger ung-

som domsmål.

T ingsrätterna

Utredningen har i enkäten till tingsrättema frågat i vilken omfattning företrädare för socialtjänsten medverkar vid huvudförhandlingen. Enligt det stora flertalet tingsrättemas förekommer det sällan

av svar eller mycket sällan att företrädare för socialtjänsten är närvarande vid huvudförhandlingen. Det har några tingsrätter anförts att social-

av tjänsten finns representerad då och då. Några tingsrätter har påpekat att närvaron skiljer sig mycket från kommun till kommun. Från något håll har anmärkts att socialtjänsten brukar finnas representerad om det sedan tidigare finns kontakt mellan den unge och socialtjänsten eller

en

har särskilt allvarliga problem. Det har också påpekats att om den unge det är vanligare att företrädare för socialtjänsten är närvarande om det är fråga allvarlig brottslighet. Endast två tingsrätter har angett att

om någon från socialtjänsten generellt är närvarande relativt ofta.

På frågan vilka fördelar/nackdelar det finns med socialtjänstens

har nästan samtliga tingsrätter svarat att det bara finns fördelar närvaro med att företrädare för socialtjänsten är närvarande. De fördelar som har framhållits är att närvaron ger möjlighet att få ett yttrande kompletterat och att få fler upplysningar den unges förhållanden.

om Vidare har påpekats att domstolen närmare kan få veta vad vården kommer innebära och vården kan påbörjas genast efter domen

att om

att den inser allvaret i situationen. Från ett par samt unge mer tingsrätter har anmärkts att socialtjänstens närvaro också är till fördel för socialtjänstens eget arbete.

80 Utredningens enkätundersökning SOU 1999: l 08

m. m.

Vad gäller nackdelar har en tingsrätt anfört att socialtjänstens

närvaro är resurskrävande utan att till nytta i flertalet fall. Slutligen vara har ett domstolar svarat att socialtjänstens närvaro saknar betydelse. par De flesta tingsrätter har svarat att socialtjänstens medverkan inte är

tillräcklig. Det efterfrågas både bättre och mer utförliga yttranden och

högre närvarofrekvens vid huvudförhandlingama. Dock har nästan lika många domstolar angett att de tycker att dagens medverkan är

tillräcklig. En synpunkt som har framförts är att det bör åligga socialtjänsten att

rapportera till tingsrätten hur det går för den unge.

Socialtjänsten

Utredningen har ställt frågan i vilken omfattning företrädare för socialtjänsten medverkar vid polisförhör, sammanträde för meddelande av åtalsunderlåtelse och huvudförhandling. Svaren beträffande graden av medverkan vid polisförhör är mycket varierande. Enligt flera medverkar företrädare för socialtjänsten så svar

gott som alltid vid polisförhören, men enligt i princip lika många

svar sker medverkan i liten omfattning eller nästan inte alls. Många har svarat att de medverkar ganska ofta eller så ofta möjligt. Andra har som uppgett att medverkan sker vid behov och i mån tid. Vissa har angett av graden av medverkan i procent och enligt dessa medverkar socialtjänsten i mellan 10 och 95 procent av fallen.

Vad gäller omfattningen av socialtjänstens medverkan vid

sammanträde för meddelande av åtalsunderlåtelse är entydiga. Det svaren mer stora flertalet har svarat att företrädare för socialtjänsten medverkar aldrig, nästan aldrig eller sällan. Av dem har angett högre som en medverkansgrad har ett anfört att de medverkar när den är par unge aktuell hos socialtjänsten. I ett svar har påpekats att det är viktigt att närvara när socialtjänsten har bedömt att en viss insats kommer att behövas och påtryckning är betydelse för att den skall av unge genom-

föra åtgärder. När det gäller graden socialtjänstens medverkan vid

av

huvudförhandlingen har socialtjänsten i de flesta fall svarat att de medverkar i liten omfattning. Vanliga är att socialtjänsten med-

svar verkar sällan eller mycket sällan. Vidare har flera svarat att socialtjänsten aldrig eller nästan aldrig är närvarande vid huvudförhandlingen. I ett par svar har anförts att företrädare för socialtjänsten medverkar ofta eller ganska ofta. Flera har uppgett medverkar i att man de fall yttrande har avgetts eller när medverkan är relevant. Enligt ett par svar har familjernas önskemål om att någon från socialtjänsten skall

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning m. m. 81

närvarande betydelse. Andra omständigheter som har angetts vara vara betydelse är ärendet är aktuellt hos socialtjänsten och om av om socialtjänstens insatser är beroende domslutet. I något fall har uppav brukar i kontakt med rättens ordförande för att getts att man vara kontrollera socialtjänstens närvaro behövs och i ett annat fall att om kontakt med åklagaren innan huvudförhandlingen. man tar Beträffande frågan socialtjänstens medverkan kan anses om tillräcklig det många valt att lämna frågan obesvarad. De som är som har i flertalet fall ansett att medverkan bör utvidgas och då svarat främst i samband med polisförhöret. Det har även påpekats att socialmedverkan vid huvudförhandlingen bör utökas och i ett fall

tjänstens

har anförts det bör lagstiftas att företrädare för socialtjänsten att om närvarande. I många fall har angetts att det saknas personella skall vara medverka i vidare mån än vad för närvarande gör. resurser för att man lika många att socialtjänstens medverkan bör Nästan som anser utvidgas dock att den är tillräcklig som den är. anser Från socialtjänsten har lämnats några allmänna synpunkter vad

dess medverkan under handläggningen. Det har framförts att

gäller

socialtjänsten behöver och att det behövs fler ungdomsmer resurser handläggare inom socialtjänsten. Ett annat påpekande som har gjorts är socialtjänsten bör medverka t.ex. vid delgivning av beslut om att mer, åtalsunderlåtelse.

Advokaterna

har också fått frågan i vilken omfattning företrädare för Advokaterna socialtjänsten medverkar under lagföringen. Flertalet av advokaterna har det är sällan företrädare för socialtjänsten uppgett att som medverkar och att det ofta sker enbart att de avger yttrande. De genom flesta också att socialtjänstens medverkan är otillräcklig och bör anser utvidgas. Flera påpekar att företrädare för socialtjänsten bör vara

närvarande vid huvudförhandlingen. En del advokater anför att denna

närvaro bör vara obligatorisk.

4.8 avkunnande av dom och

Muntligt

sammanträffanden

personliga

Utredningen har i enkätema till åklagama, tingsrättema, socialtjänsten och advokaterna ställt frågor rör bestämmelserna om att domar i som skall avkunnas muntligen vid huvudförhandlingen om det

ungdomsmål

synnerliga hinder och att den skall underrättas om inte möter om unge

82 Utredningens enkätundersökning

m. m. SOU 1999: 108

ett beslut om åtalsunderlåtelse strafföreläggande vid

resp. ett personligt

sammanträffande.

Åklagarna

Åklagarna har i enkäten fått frågan i vilken utsträckning domarna av-

kunnas muntligen i anslutning till huvudtörhandlingen och det i

om detta avseende är någon skillnad mellan tingsrätt och hovrätt. Samtliga åklagarkammare har svarat att tingsrättema i stor eller mycket stor utsträckning avkunnar domarna i anslutning till huvudförhandlingen. Vad gäller hovrättema har flertalet angett att det där inte är lika vanligt att domarna avkunnas direkt. Relativt många har dock uppgett att det inte föreligger någon skillnad mellan instansema. Flera kammare har påpekat att det inte är särskilt vanligt att ungdomsmålen överklagas till hovrätten. När det gäller frågan om domstolarnas muntliga avkunnande av fällande domar betyder något för de insikter sina brott har de ungas om allra flesta åklagarkammare svarat att det muntliga avkunnandet har betydelse. Flera har anfört att det är viktigt att den f°ar ett snabbt unge besked och får domen förklarad för sig. Det har påpekats att avkunnandet och det ordföranden säger i samband med detta kan få som den unge att inse allvaret i det inträffade. Just de allmänna 0rd sägs som till den unge vid avkunnandet har flera kammare angetts stor av vara av vikt, det sker på ett bra och pedagogiskt sätt. Några kammare har om förklarat att de inte kan besvara frågan, ingen kammare har men besvarat frågan nekande. Vad gäller frågan i vilken utsträckning den underrättas unge om beslut om åtalsunderlåtelse vid ett personligt Sammanträffande har samtliga åklagarkammare svarat att beslut om åtalsunderlåtelse alltid eller nästan alltid meddelas vid ett sådant sammanträffande. Flera kammare har anmärkt att om den är intagen i ett s.k. §l2-hem unge personalen vid hemmet kan sköta delgivningen. En kammare har angett att underrättelsen alltid sker ett personligt möte när det för brottet är

vid

föreskrivet fängelse i än månader. En kammare har mer sex annan uppgett att vid bagatellförseelser och i fall ett brott som avser som ligger före en tidigare personlig delgivning delgivningen kan ske per post. På frågan i vilken utsträckning den underrättas beslut unge om om strafföreläggande vid ett personligt Sammanträffande varierar svaren. Flertalet åklagarkammare har svarat att den delges beslut unge om strafföreläggande vid ett personligt sammanträffande i de fall det utfärdas med stöd 15 § LUL, dvs. när har tillämpat de särskilda av man

Utredningens enkätundersökning m. m. 83

straffnedsättningsregler gäller vid strafföreläggande för ungdomar

som under 18 år. Flera kammare har hänvisat till l § förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare som i vilka fall personlig delgivning skall ske. Vidare har flera anger kammare det sker ett personligt Sammanträffande i de fall det angett att för brottet är föreskrivet fängelse i än månader. Någon mer sex kammare har anfört att personlig delgivning beslutet sker i samtliga av

åklagarledda förundersökningar. En annan kammare har uppgett att

delgivning inte sker vid trafikbrott, snatteri eller liknande.

personlig

Slutligen kan nämnas kammare har angett att det sällan äger rum att en personligt Sammanträffande för att underrätta den unge om beslutet ett strafföreläggande medan kammare svarat att det så gott om en annan som alltid sker. Samtliga åklagarkammare har på frågan hur snart efter beslutet om sådana sammanträffanden sker beträffande åtalsunderlåtelse resp. strafföreläggande svarat att sammanträffar med den unge för att man beslutet inom två veckor efter det att beslutet har fattats. Flera

delge

kammare har beslutet vanligen delges inom vecka. Några angett att en har anfört det undantagsvis kan förekomma att det går kammare att längre tid innan sammanträffandet. I dessa fall beror det på att den unge eller dennes vårdnadshavare har förhinder, att det är skollov och

liknande eller att den bor långt från kansliorten och delgivningen unge därför i stället sker i samband med tingsdag på eller närmare den en unges bostadsort. Utredningen har frågat det personliga sammanträffandet vid om meddelande beslut åtalsunderlåtelse och strafföreläggande av om innebär något för de insikter om sina brott. ungas

flertalet åklagarkammare har besvarat frågan jakande och

Det stora det personliga sammanträffandet har betydelse för de ungas menat att insikter sina brott. Det har framförts att sammanträffandet gör att om konsekvenser tydliggörs. Flera har svarat att man brukar

brottslighetens

förklara vilka konsekvenser fortsatt brottslighet kan få för t.ex. möjlig-

få körkort. Vidare har flera angett att sammanträffandet gör att heten att i ha begått brott betonas och att det tillfälle att förallvaret att ett ger klara hur samhället ser brottsligheten. kammare har anfört att det är svårt att på frågan och en Ett par svara dem har påpekat att det i allmänhet är problemfria ungdomar som av erhåller åtalsunderlåtelse och att dessa sällan återfaller i ny brottslighet. anmärkts mottagligheten för åklagarens budskap före- Det har också att hos dem löper störst risk att återfalla i brott och faller vara minst som beträffande den icke återfallsbenägna är överflödigt att att det gruppen konsekvenserna fortsatt brottslighet, att i vart fall inskärpa av men man

kan nå marginalgruppen på ett positivt sätt.

84 Utredningens enkätundersökning

m. m. SOU 1999: 108

Tingsrätterna

På frågan i vilken utsträckning domarna avkunnas i

muntligen anslutning till huvudförhandlingen har samtliga tingsrätter

svarat att domen avkunnas i anslutning till huvudförhandlingen i mycket stor utsträckning eller liknande. Utredningen har vidare frågat vilka är de vanligaste orsakerna som till att domarna inte avkunnas i anslutning till huvudförhandlingen. Skälen till att domar inte avkunnas direkt är enligt de flesta tingsrättema att målen är omfattande med många tilltalade och komplicerade frågeställningar. Några tingsrätter har vidare angett att domen inte avkunnas direkt när förhandlingen dragit ut på tiden och det därför blir

alltför knapp tidsmarginal för överläggning. Ett tingsrätter har

par anfört att det är behovet ytterligare överväganden av som styr on

domen kan avkunnas i anslutning till huvudförhandlingen.

Det helt övervägande flertalet tingsrättema har anfört att de inte av utnyttjar möjligheten att hålla ett särskilt sammanträde för att avkunna dom. De besvarat frågan jakande har anfört detta sker sällan som att och i omfattande mål. På frågan om det muntliga avkunnandet fällande domar verkar av betyda något för de insikter sina brott har nästan samtliga ungas om

tingsrätter svarat att det har betydelse. Flera påpekar att det inskärper

allvaret i domen och att det tillfälle att förklara vad domen innebär. ger Från flera håll anmärks också att de allmänna förmaningar mer som rättens ordförande uttalar har betydelse för de insikter sina ungas om brott. Någon tingsrätt har anfört att avkunnandet har betydelse inte minst för åhörarna ofta är kamrater till den tilltalade. Endast två som tingsrätter har angett att det är tveksamt sällan det muntliga resp. som avkunnandet har någon särskild betydelse.

Socialtjänsten

Utredningen har också frågat socialtjänsten domstolarnas muntliga

om avkunnande av fällande domar betyder något för de insikter ungas om sina brott. Enligt de allra flesta har det muntliga avkunnandet svaren betydelse. Många har svarat att det muntliga avkunnandet innebär att det blir allvarligare för den och att denne på ett tydligt sätt ställs unge till svars för sina handlingar. Andra är att det tydligare visar svar samhällets reaktion på brottet, att domen och påföljden blir tydlig mer och påtaglig, att blir personlig, att den bättre processen mer unge förstår domens innehåll samt att det stärker den rättsmedvetande. unges I några fall har det allmänt påpekats att förfarandet med muntligt

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning m.m. 85

avkunnande är positivt och att det större effekt än den unge f°ar ger om del domen skriftligen. En synpunkt som har lämnats är att ta av annan domarens pedagogiska förmåga har stor betydelse. Endast i två har angetts att det muntliga avkunnandet saknar svar

betydelse.

Vidare har utredningen frågat det personliga sammanträffandet om vid meddelande beslut åtalsunderlåtelse och strafföreläggande av om innebär något för de insikter om sina brott. ungas Av dem har besvarat frågan har nästan samtliga anfört att det som sammanträffandet har betydelse. Även beträffande denna

personliga

många detta förfarande innebär att det blir fråga har svarat att allvarligare för den och att konsekvenserna brottet blir mer unge av Vidare har i angetts att det visar samhällets reaktion, att

tydliga. svaren

den f°ar vad kan hända vid återfall i brott, att den unge unge veta som och vårdnadshavama får tillfälle att ställa frågor, att det förhindrar att

återfaller i brott samt att åklagaren kan förklara innebörden av den unge beslutet. I några har allmänt framhållits att förfarandet är bra och svar enbart skriftligt beslut. Även här har vikten större effekt än ett av ger en beslutet delges på ett pedagogiskt sätt framförts. att Det endast i ett det har angetts att det personliga är svar som sammanträffandet är utan betydelse.

Advokaterna

Advokaterna har fått frågan i vilken omfattning domarna avkunnas

efter huvudförhandlingen i ungdomsmål och det i detta muntligen om avseende är någon skillnad mellan tingsrätt och hovrätt. De allra flesta advokaterna har svarat att domar i ungdomsmål av avkunnas i anslutning till huvudförhandlingen. Flertalet av

regelmässigt

har anfört det inte är någon större skillnad i detta hänseende dessa att mellan tingsrätt och hovrätt. De advokater påpekat att det föresom skillnad har uppgett att det är vanligare att domen avkunnas ligger en i tingsrätt i hovrätt. Flera advokater har dock framfört att det direkt än sällan ungdomsmål överklagas till hovrätten. är som Slutligen har advokaterna fått frågan det muntliga även om avkunnandet fällande domar verkar ha någon betydelse för de ungas av insikter sina brott. Det helt övervägande antalet advokater har om det muntliga avkunnandet har betydelse. Det har påpekats att svarat att muntliga avkunnandet har betydelse inte bara för den unge utan det för kamrater, släktingar och andra är närvarande vid även som

rättegången.

86 Utredningens enkätundersökning

m. m. SOU 1999: 108

4.9 Socialtjänstens yttranden

I enkätema till åklagama, tingsrättema, socialtjänsten och advokaterna har utredningen ställt frågor socialtjänstens yttranden.

om

Åklagarna

Utredningen har i enkäten till åklagama frågat innehållet i

om

socialtjänstens yttrande är tillräckligt för bedömningen åtalsfrågan.

av Flertalet åklagarkammare har svarat att innehållet i socialtjänstens

yttrande oftast är tillräckligt för bedömningen åtalsfrågan. Ett

av par kammare har anmärkt att kompletteringar kan inhämtas telefon. per Nästan lika många kammare har dock anfört att yttrandena många

gånger inte ger ett tillräckligt underlag. Det har angetts att yttrandena saknar konkreta förslag på åtgärder socialtjänsten att vidta som avser och att yttrandena är väl kortfattade.

Det kan nämnas att flera kammare har påpekat att tror att man socialtjänstens yttranden kommer att förbättras de regler i genom nya LUL som trädde i kraft den 1januari 1999. På frågan i vilket skede förundersökningen yttranden från av socialtjänsten inhämtas har de flesta åklagarkammare svarat att yttrande

som regel inhämtas när den har delgetts misstanke brott. unge om Några kammare har svarat att oftast inte inhämtar yttrande förrän man förundersökningen är slutförd. Enligt andra inhämtas yttrande bl.a. svar när skälig misstanke föreligger, så snart den är hörd, när unge en

preliminär bevisprövning skett, när förundersökningen kommit bit

en på väg samt i samband med beslut i åtalsfrâgan. Utredningen har också frågat i vilken utsträckning yttranden från

socialtjänsten inhämtas. Flertalet åklagarkammare har svarat att yttrande som regel inhämtas när det för brottet är föreskrivet än mer sex månaders fängelse. Några kammare har anfört att inhämtar man yttrande när det står klart att åtal skall väckas. En kammare har angett

att man begär in yttrande om den är aktuell hos socialtjänsten eller unge om det är fråga om ett allvarligt brott. Någon kammare har uppgett att

yttrande inhämtas i alla åklagarledda förundersökningar

och en annan att det inhämtas när den har återfallit i brott. Slutligen har ett unge par kammare hänvisat direkt till reglerna i ll § LUL. När det gäller frågan vilka överväganden görs när yttranden som från socialtjänsten inte inhämtas är det vanligaste svaret att yttranden

inte inhämtas när det är fråga brott skall leda till böter. Ett om som par kammare har tillagt att yttranden i dessa fall dock inhämtas det är om fråga om narkotikabrott eller återfall i brott. Många kammare har också

inte inhämtar yttrande brottet skett okynne eller angett att man om av förhastande. Vidare har flera svarat att inte begär in yttrande om man åtalsunderlåtelse skall meddelas eller strafföreläggande skall om utfärdas. Några kammare har anfört underlåter att inhämta att man yttrande vid återfall det finns ett färskt yttrande. Vidare har några om kammare uppgett att inte begär in yttrande om det är uppenbart man obehövligt. Om den nyligen har dömts till skyddstillsyn inhämtas unge inte yttrande från socialtjänsten enligt kammare. Slutligen har en en kammare inte begär yttrande när det står klar att det svarat att man inte kan bli fråga åtalsunderlåtelse eftersom tingsrätten ändå ofta om inhämtar yttrande. På utredningens fråga i vilken utsträckning det ges anvisningar om hur socialtjänstens yttrande kan begränsas har det övervägande antalet

åklagarkammare svarat att anvisningar om begränsningar aldrig ges

eller i liten utsträckning. Flera kammare har dock påpekat att, om ges det finns ett tidigare yttrande, endast komplettering begärs. Ett par en kammare har hänvisat till att ger anvisningar enligt Riksåklagarens man mall i datasystemet. Utredningen har vidare ställt frågor om socialtjänstens yttranden normalt inkommer inom den tid som anges i begäran.

Flertalet åklagarkammare har svarat att socialtjänstens yttranden

normalt kommer in inom den angivna tiden. Nästan lika många har dock angett att så inte är fallet. Den fördröjning det blir fråga om varierar enligt mellan och fyra veckor. Den vanligaste svaren en orsaken till förseningen är att socialtjänsten inte har lyckats sammanträffa med den och dennes familj. Andra vanliga orsaker unge är stor arbetsbelastning, och tidsbrist, semester som uppgetts resurs- Ett åklagarkammare i två storstadsområden har

samt sjukdom. par

anfört det tid innan rätt handläggare får ärendet sitt bord. Som att tar orsaker till förseningar har också angetts att socialnämndens sammanträde avvaktas och att socialtjänsten inte är klar över vilka åtgärder man

skall föreslå. När socialtjänsten inte hinner få klart yttrandet i tid begärs enligt samtliga alltid anstånd, ofta telefon. Skälen för begäran nästan svar per anstånd regelmässigt och normalt bifaller åklagarna om anges socialtjänstens begäran. På frågan det förekommer att socialtjänsten sina yttranden om avger muntligt har de allra flesta åklagarkammare anfört att det inte förekommer muntliga yttranden. Av de kammare svarat att det som förekommer har nästan samtliga uppgett att detta endast sker

undantagsvis i brådskande fall. Från åklagarna har i enkätsvaren framförts att socialtjänstens har blivit sämre efter 1995 års ungdomsmålsreform och att de

yttranden

88 Utredningens enkätundersökning

m. m. SOU 1999: l 08

inte håller tillräckligt hög kvalitet. Det har också påpekats socialatt tjänstens handläggning av ungdomsmål är mycket varierande.

T ingsrätterna

Utredningen har frågat tingsrättema i vilken utsträckning domstolen hämtar in yttranden från socialtjänsten, hur lång tid normalt som ges socialtjänsten för att inkomma med ett yttrande och denna tidsfrist om normalt kan hållas. Flertalet av tingsrättema har svarat att yttranden sällan inhämtas eftersom det oftast finns med ett yttrande åklagaren inhämtat innan som målet kommer in till tingsrätten. I de fall tingsrätten inhämtar yttrande är det för det mesta fråga om att det behövs komplettering. Några en tingsrätter har anfört att de inhämtar yttrande den är under 18 om unge år och åtalet gäller ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i än mer sex månader. Någon tingsrätt har uppgett att yttrande inhämtas det om kan bli aktuellt med vård inom socialtjänsten. En har svarat att annan man inhämtar yttrande den tilltalade är över 18 år och redan om föremål för socialtjänstens åtgärder. Slutligen har tingsrätt angett att en när det gäller tilltalade över 18 år avgörs det från fall till fall om yttrande skall inhämtas och att det i dessa fall i stället ofta inhämtas personutredning från kriminalvården. De flesta tingsrätter har anfört att man begär yttrandet inom en tidsram som gör att tingsrättens tidsfrist enligt 29 § andra stycket LUL kan hållas. Enligt flertalet tingsrätter inkommer socialtjänstens yttrande inom denna tid. På frågan om det förekommer att socialtjänsten avger sina yttranden muntligt har de flesta tingsrätter svarat att det inte förekommer. I de fall så sker är det mest fråga om att muntligen komplettera ett skriftligt yttrande. Utredningen har ställt frågan innehållet i socialtjänstens om yttranden ger ett tillräckligt bra underlag för påföljdsbedömningen. I stort sett lika många tingsrätter har svarat att socialtjänstens yttranden ger ett tillräckligt underlag för påföljdsbedömningen som att de inte gör det. De flesta att det föreligger brister anför att det behövs som anser

tydligare påföljdsförslag och bättre beskrivningar av vad den planerade

vården kommer att innebära. Några tingsrätter har påpekat att man förväntar sig förbättring de regler i LUL trädde i en genom nya som kraft den 1januari 1999. Tingsrättema har lämnat en del allmänna synpunkter på socialtjänstens yttranden. Det har framförts att socialtjänstens yttranden är bristfälliga och att kvaliteten måste höjas. Det har anmärkts att

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning m. m. 89

kvaliteten på yttrandena har sjunkit efter reformen. Att tingsrätten i stor utsträckning inte längre behöver begära yttranden eftersom detta redan har gjorts åklagaren är också ett påpekande som har gjorts.

av

Socialtjänsten

På utredningens fråga vilka arbetsinsatser nonnalt krävs for att

om upprätta yttrande varierar I princip samtliga har angett att

ett svaren.

har åtminstone ett Sammanträffande med den och dennes man unge vårdnadshavare. Många har kontaktar skola och liknande

svarat att man för referenser. Genomgång befintligt aktmaterial och inhämtande av

av

från andra myndigheter är också vanliga Vidare har

uppgifter svar.

många att det görs bedömning och analys av den unges

uppgett en vårdbehov innan yttrandet fárdigställs. Flera har också påpekat att det krävs olika administrativa åtgärder i samband med yttrandet liksom att detta kommuniceras med de berörda. Det har i flera fall påpekats att det beror den är känd hos socialtjänsten sedan tidigare eller

om unge vilka arbetsinsatser krävs för att upprätta ett yttrande.

som

Frågan hur lång tid det normalt behövs för att upprätta ett

om

har besvarats något olika. I vissa har angetts i timmar

yttrande svar

vilken arbetsinsats behövs. De flesta har dock angett den

som svaren

tidsperiod socialtjänsten behöver för att kunna färdigställa

som yttrandet. Svaren varierar här mellan och fem veckor. Det vanligaste

en

är att det normalt behövs två-tre veckor. Det har påpekats att svaret tidsåtgången beror den är känd för socialtjänsten sedan

om unge tidigare eller inte.

Utredningen har frågat hur lång tid socialtjänsten normalt har sig

inkomma med yttrande och socialtjänsten brukar kunna hålla för att om den tiden. Enligt socialtjänstemas varierar tiden mellan fyra dagar

svar och fyra veckor. Det vanligaste svaret är cirka två veckor. I ett par svar har påpekats att socialtjänsten får kortare tid sig om det är tings-

begär in yttrandet än när åklagaren gör det. Nästan samtliga rätten som har oftast kan yttrandet inom den tidsfrist som

svarat att man avge

I fall har det dock angetts att det är vanligt att man måste anges. ett par begära förlängd tid och i ett fall att så sker i cirka hälften av ärendena.

Vad orsakerna till måste begära förlängning har de

gäller att man flesta inte har kunnat få till stånd ett Sammanträffande

angett att man med den och dennes familj samt hög arbetsbelastning. Andra

unge orsaker har angetts är att utredningen är komplicerad, att man

som

utlåtande från barn- och ungdomspsykiatrin, att det är väntar på ett

brott eller gängbrottslighet samt att handläggare blir fråga om grövre

eller har semester. I något fall har påpekats att det förekommer att

sjuka

90 Utredningens enkätundersökning m. m. SOU 1999: l 08

ett ärende kommer till fel stadsdelsnämnd och att kan ta tid innan ärendet hamnar hos rätt handläggare. På frågan om det förekommer att yttrandena muntligen har de avges flesta svarat att muntliga yttranden inte förekommer. Två dem av som har svarat att det inte förekommer har dock uppgett att det skriftliga

yttrandet kan kompletteras muntligen vid huvudförhandlingen.

Ett fåtal har angett att det vid enstaka tillfällen kan förekomma att ett yttrande avges muntligen. De orsaker som har angetts är att yttrande beträffande den har avgetts tidigare, att åklagaren behöver mindre unge omfattande uppgifter, att det utgör ett komplement vid huvudförhandlingen samt att handläggaren av tidsbrist, sjukdom eller glömska inte kunnat upprätta ett skriftligt yttrande. Från socialtjänsten har det framförts att det behövs längre tid för att upprätta fullgoda yttranden samt att underlaget för åklagare och domstol har försämrats på grund av att yttranden skall så snabbt. avges

Advokaterna

På frågan om socialtjänstens yttranden håller tillräckligt hög kvalitet

har lika många advokater svarat att kvaliteten är tillräckligt hög som att den inte är det. Ett par har angett att kvaliteten varierar. De har som anfört att kvaliteten inte är tillräckligt hög har påpekat bl.a. att yttrandena är för schabloniserade, att det ofta saknas konkreta påföljdsförslag och att föreslagna vårdåtgärder behöver specificeras.

4.10 åtalsunderlåtelse

Frågor kring

10. l

Utredningens enkätundersökning

I enkäten till åklagama har utredningen ställt frågor som rör bestämmelserna om åtalsunderlåtelse. Utredningen har frågat i vilken utsträckning åklagaren beaktar den unges vilja att göra rätt för sig vid beslut om åtalsunderlåtelse. Svaren på frågan är varierande. Några kammare har svarat att den unges vilja att göra rätt för sig har mycket stor betydelse och då framför allt om den unges vilja också visat sig i handling. Andra kammare har anfört att detta beaktas endast i ringa utsträckning. En kammare har angett att vid butikstillgrepp och våldsbrott åtal väcks eller strafföreläggande utfärdas i princip alltid. Det mest förekommande svaret synes vara att den unges vilja att göra rätt för sig beaktas, men att den inte har någon avgörande betydelse utan utgör en omständighet i helhetsbedömningen.

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning m. m. 91

Utredningen har också frågat om den omständigheten att den unge deltagit i medling har påverkat bedömningen vid beslut om åtalsunderlåtelse. Flertalet åklagarkammare har svarat att medlingsverksamhet inte förekommer eller att de saknar erfarenhet av medling. De kammare besvarat frågan jakande har anfört att den omständig-

som heten att den har deltagit i medling ökar förutsättningarna för

unge åtalsunderlåtelse. Ett par av dessa kammare har påpekat att brottslighetens art ändå kan medföra att åtal sker.

Vidare har utredningen frågat åklagama bestämmelsen i 17§

om fjärde stycket LUL, som begränsar möjligheterna att besluta om åtalsunderlåtelse vid återfall i brott, har påverkat bedömningen vid beslut

åtalsunderlåtelse. Nästan samtliga åklagarkammare har svarat att om

har blivit restriktiv med att meddela åtalsunderlåtelse efter man mer lagändringen. Flera har uttryckt att det numera ges åtalsunderlåtelse bara gång och att återfall generellt leder till åtal. Endast två

en åklagarkammare har anfört att bestämmelsen inte har påverkat bedömningen vid beslut om åtalsunderlåtelse.

I åklagarenkäten har vidare ställts frågan hur antalet beslut om åtalsunderlåtelse förhåller sig till antalet beslut att väcka åtal/utfärda

strafföreläggande i ungdomsmål under perioden den 1 juli 1997-30

juni 1998.

De flesta åklagakammare har angett i antal hur många beslut om åtalsunderlåtelse resp. beslut om åtal eller strafföreläggande som kammaren har meddelat. Siffrorna varierar mellan 4,4 procent och 49 procent beträffande åtalsunderlåtelser och mellan 51 procent och 95,6 procent vad gäller beslut åtal eller strafföreläggande. Svaren visar

om att det övervägande antalet kammare meddelar betydligt fler beslut om åtal eller strafföreläggande än beslut om åtalsunderlåtelse.

Av de kammare allmänt beskrivit förhållandet har nästan

som mer samtliga anfört att antalet beslut att väcka åtal eller utfärda strafföreläggande betydligt överstiger antalet beslut åtalsunderlåtelse. Två

om kammare har anfört att förhållandet mellan de olika besluten är relativt jämt.

Slutligen har några kammare angett att frågan inte kan besvaras eller att statistik saknas.

Utredningen har även frågat åklagama förhållandet mellan

om antalet beslut åtalsunderlåtelse och beslut att väcka åtal/utfärda

om strafföreläggande har förändrats efter 1995 års ungdomsmålsreform.

Flertalet åklagarkammare har svarat att antalet åtalsunderlåtelser har minskat efter reformen. Några har angett att det är fråga om en kraftig minskning. Det har påpekats att det tidigare inte var ovanligt med åtalsunderlåtelse vid återfall. En kammare har uppgett att antalet hotoch våldsbrott har ökat vilket har betydelse för åtalsfrekvensen.

92 Utredningens enkätundersökning SOU 1999: 108

m. m.

Några kammare har angett att reformen inte inneburit någon skillnad. Vidare har ett antal kammare inte besvarat frågan med hänvisning till att statistik saknas.

Endast en kammare har anfört att det numera meddelas något fler beslut om åtalsunderlåtelse än före reformen.

Från någon åklagarkammare har framförts att de särskilda reglerna om åtalsunderlåtelse i LUL bör tas bort.

Det kan också nämnas att en synpunkt har lämnats från tingsrättema, nämligen att antalet åtalsunderlåtelser har minskat vilket gör att tingsrättema får fler ungdomsmål.

4.10.2 om åtalsunderlåtelse från

Uppgifter Brottsförebyggande rådet

Brottsförebyggande rådet har undersökt påföljdsvalet när det gäller lagförda ungdomar i åldersgruppen 15-17 år de senaste 15 åren.

Enligt rapporten var det fram till mitten av 1980-talet vanligast att ungdomar i åldersgruppen 15-17 år lagfördes genom strafföreläggande eller beslut om åtalsunderlåtelse. Endast beträffande cirka 15 procent av dessa ungdomar väcktes åtal och meddelades dom. Sedan 1980talets mitt åtalas allt fler ungdomar samtidigt som antalet beslut om åtalsunderlåtelse har minskat. Antalet strafföreläggande ligger på en mer jämn nivå och följer kurvan för samtliga lagförda ungdomar. Det är därför enligt rapporten en rimlig utgångspunkt att den ökade andelen domar är relaterad till minskningen av andelen åtalsunderlåtelser. Samma typ av ärenden som tidigare ledde till åtalsunderlåtelse synes således fr.o.m. mitten av 1980-talet oftare leda till åtal och dom.

Den påföljd som har ökat andelsmässigt när andelen domar har ökat fr.o.m. mitten av 1980-talet är överlämnande till vård inom socialtjänsten. Vidare har andelen bötesdomar minskat. Denna minskning började dock tidigare än ökningen av andelen domar om överlämnande till vård inom socialtjänsten och sammanfaller snarare med en allmän minskning av antalet lagförda ungdomar. En antaglig slutsats är därför enligt rapporten att den ökade andelen åtal vid lagföring av ungdomar har inneburit att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten allt oftare utdöms av domstolarna.

Det har också undersökts vilka av de lagrum som ger möjlighet att meddela åtalsunderlåtelse som har minskat i användning, dvs. vilken typ åtalsunderlåtelser som har minskat. Dessa uppgifter är dock

av något svårtolkade eftersom reglerna om åtalsunderlåtelse har ändrats ett fler tal gånger under åren.

SOU 1999: 108 Utredningens enkätundersökning 93

m. m.

När det gäller åtalsunderlåtelser som meddelas med stöd av nuvarande 17 § LUL, som innehåller förutsättningar för åtalsunderlåtelse för ungdomar under 18 år, visar statistiken att minskningen av antalet åtalsunderlåtelser började långt tidigare än år 1995, då lagändringen som begränsar möjligheten att meddela åtalsunderlåtelse vid återfall infördes.

Statistiken visar också att antalet meddelade åtalsunderlåtelser enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken, som innehåller allmänna förutsättningar för åtalsunderlåtelse, minskar kraftigt i samband med en lagändring år 1988 som innebar att detta stadgande blev subsidiärt till reglerna om åtalsunderlåtelse i LUL. Denna ändring innebar dock inte något i sak när det gäller möjligheten att meddela åtalsunderlåtelse.

Statistiken över antalet meddelade åtalsunderlåtelser enligt de olika lagrummen visar att antalet minskar när det gäller samtliga lagrum. Möjligen tyder siffrorna på att antalet åtalsunderlåtelser som meddelas med stöd reglerna i LUL har minskat något mer än antalet

av meddelade åtalsunderlåtelser enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken.

4.11 försvarare

Offentliga

Utredningen har ställt frågor om offentliga försvarare till tingsrättema

och advokaterna.

Utredningen har frågat tingsrättema i vilken omfattning offentliga försvarare utses i ungdomsmål. Av svaren framgår att så sker i stor omfattning. De flesta tingsrätter har svarat att offentlig försvarare utses regelmässigt eller i mycket stor utsträckning. Vissa av tingsrättema har angett att är benägen att utse offentlig försvarare om den

man mer tilltalade är under 18 år liksom om det för brottet är föreskrivet fängelse i månader. Att brottet är erkänt eller förnekat och att det är

mer än sex åberopat muntlig bevisning är också omständigheter som några tingsrätter har uppgett att de väger in i bedömningen. Vidare har en del tingsrätter anfört att offentlig försvarare normalt inte utses i erkända bötesmål.

På frågan det har skett någon förändring i domstolens praxis att

om utse offentliga försvarare i ungdomsmål efter 1995 års ungdomsmålsreforrn har det helt övervägande antalet tingsrätter svarat att det inte skett någon förändring i deras praxis. Ett mindre antal tingsrätter har anfört att offentlig försvarare numera utses i större omfattning än tidigare.

Utredningen har i enkäten till advokaterna frågat om arbetet med ungdomsmål innebär några särskilda svårigheter i förhållande till andra brottmål. Flertalet har svarat att det arbetet innebär vissa svårigheter

94 Utredningens enkätundersökning mm SOU 1999: 108

jämfört med andra brottmål. Ett vanligt påpekande är att kontakterna med vårdnadshavare kan innebära problem. Flera har framhållit att det krävs mer arbete i ett ungdomsmål bl.a. eftersom genomgången av målet måste ske mer grundligt och pedagogiskt. Det har också anmärkt att tidsfristen kan göra det svårt att skaffa fram egen utredning och bevisning. Nästan lika många advokater anser dock att arbetet med

ungdomsmålen inte innebär några särskilda svårigheter.

Det har också lämnats ett par allmänna synpunkter från advokaterna i enkätsvaren. Den vanligaste synpunkten är att offentliga försvarare

bör förordnas tidigare i handläggningen. Det har också påpekats att den

alltför ofta hörs av polisen utan att en offentlig försvarare är unge närvarande.

4.12 frågor

Övriga

Utredningen har till åklagarna ställt frågan i vilken utsträckning yttranden från frivårdsmyndigheten enligt l0§ LUL inhämtas. I stort sett samtliga åklagarkammare har svarat att yttranden från

frivårdsmyndigheten aldrig begärs in eller att det sker i mycket liten utsträckning. Enligt svaren förekommer det att sådana yttranden inhämtas när den unge tidigare dömts till skyddstillsyn, när vård inom socialtjänsten inte tillräckligt ingripande och när den unge inom

anses kort skall fylla 18 år.

Det har vidare i enkätsvaren i samband med frågorna om handläggningens kvalitet framförts del synpunkter som inte är direkt

en hänförliga till de tidigare redovisade ämnesområdena.

Från polisen har framförts anmärkningar som rör polisens resurser. Allmänt har anförts att det behövs mer resurser. Det har också påtalats att det behövs fler ungdomsutredare och fler poliser i yttre tjänst. En

anmärkning från polisen är att kostnaderna för ett annan

omhändertagande en ungdomsbrottsling inte bör åvila kommunen.

av Annat har påpekats är att straffbarhetsåldem bör sänkas till 13 år

som och att polisen bör skyldig att utreda brott av barn mellan 12 och

vara 15 år.

Åklagarna har anmärkt att kommunernas resurser varierar, vilket

kan leda till olika påföljd för jämförbara gärningar. Åklagarna har

också påtalat att det är resursbrist inom samtliga myndigheter som handlägger ungdomsmål. Även åklagare har framfört att straffbarhetsåldern bör sänkas. En annan synpunkt från åklagarna är att registreringen ungdomar begår brott bör utökas till fler på-

av som att avse följder och även barn under 15 år.

Utredningens enkätundersökning 95

m. m.

Från tingsrätterna har framförts att tidsbrist och resursbrist hos

samtliga inblandade gör att utredningarna i ungdomsmålen inte är så

fullständiga som man kunde önska. Det har också påpekats att tingsrättema bör få tillgång till registerutdrag eller liknande

för att se om den unge har gjort sig skyldig till brott som inte framgår av kriminalregisterutdraget.

Slutligen kan nämnas att socialtjänsten har anmärkt att polisen behöver mer resurser för handläggningen av ungdomsmål. En annat påpekande från socialtjänsten är att ungdomsmålen har blivit mer lättarbetade.

5 och

Utredningens överväganden förslag

5.1 Inledning

Som utredningen konstaterat i avsnitt 4.2.6 får resultatet av enkätundersökningen anses positivt. Enligt de flesta enkätsvaren är kvaliteten på ungdomsmålshandläggningen tillräckligt hög och den har förbättrats efter 1995 års ungdomsmålsrefonn. Enkätresultatet tyder dock på att rättstillämpningen i vissa avseenden är något ojämn och skiljer sig mellan olika myndigheter.

De grundläggande syftena med de bestämmelser som infördes år 1995 var att förkorta tiden mellan brott och reaktion samt att skapa förutsättningar för ett förbättrat samarbete mellan de myndigheter som berörs när ungdomar misstänks för brott. En viktig ambition var vidare att skapa förutsättningar för bättre kontakter med den unge och dennes föräldrar eller andra fostrare. Refonnens yttersta syfte att ha en viss

var

brottsförebyggande effekt.

till enkätresultaten har handläggningstiden för ungdoms-

Ser man målen minskat. Enkätsvaren tyder också på att samarbetet mellan de berörda myndigheterna har förbättrats. Även ambitionen att skapa förutsättningar för bättre kontakter med den och dennes vårdnads-

unge havare synes enligt enkätsvaren ha uppfyllts. Om reformens yttersta syfte, nämligen att ha en viss brottsförebyggande effekt, har uppfyllts har utredningen inte försökt att besvara, eftersom sådana effekter är närmast omöjliga att mäta och i vart fall skulle kräva forsknings-

en insats inte kan göras inom ramen för denna utredning.

som

Utredningen kommer i detta kapitel att överväga resultatet av de olika frågorna har ställts i enkätema. I vissa fall kommer

som utredningen förslag till ändringar för att ytterligare förbättra

att ge handläggningen av ungdomsmålen.

98 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

5.2 Organisations- och samarbetsfrågor

5.2. 1 Allmänt

Det är viktigt att de myndigheter som handlägger ungdomsmål har en organisation gör det möjligt med en snabb och rättssäker hand-

som läggning. Vidare är det stor betydelse att myndigheterna har ett

av fungerande samarbete för att arbetet med ungdomsmålen skall bli effektivt. I detta avsnitt kommer utredningen att behandla organisations- och samarbetsfrågor. Frågan om specialisering, som har ett nära samband med dessa frågor, behandlas i avsnitt 5.4.

5.2.2 Organisationsfrågor

Polisen

Ungdomsmålen handläggs normalt inom de olika närpolisområdena.

En sådan organisation kan enligt utredningen ha både för- och nackdelar jämfört med handläggningen sker på särskilda

om

ungdomsrotlar eller liknande. Utredningen anser att det är viktigt att

Brottsförebyggande rådet, som har fått regeringens uppdrag att granska närpolisreformen, särskilt undersöker om och- i så fall- på

vilket sätt handläggningen av ungdomsmål har påverkats av den

reformen.

Beträffande polisens organisation anförs i förarbetena till 1995 års

ungdomsmålsreform prop. 1994/95:12 s. 54 att organisationen på lokal nivå och fördelningen av arbetsuppgifter inom polismyndigheten lämpar sig mindre väl för reglering i lag. De regler som ändå kan

en sägas styra hur polisen skall organiserad när det gäller hand-

vara läggning ungdomsmål är främst 2§ LUL föreskriver att det

av som skall särskilt lämpade polismän som skall leda förundersökningen

vara och att den vid återfall i brott möjligt skall få träffa samma

unge om polisman vid den nya förundersökningen. Organisationen bör också rimligen påverkas det skyndsamhetskrav som föreskrivs i 4 § LUL

av samt övriga regler som gäller för handläggningen. Regeringen säger vidare i propositionen att det får ankomma på varje polismyndighet att organisera verksamheten på ett sätt som är avpassat efter de lokala förhållandena. Pâ det sättet uppnår enligt regeringen att utred-

man

ungdomsbrott fungerar tillfredsställande och effektivt. ningen av

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 99

Enligt enkätsvaren från polisen är det vanligast att ungdomsmålen

handläggs inom närpolisorganisationen. De flesta polismyndighetema

har angett att 1995 års ungdomsmålsreform har haft betydelse för organisation och arbetsformer på så sätt att särskilda ungdomsutredare har utsetts och att närpolisen har tagit över handläggningen. Det har i enkätsvaren från främst åklagarna, men även från socialtjänsten, framförts att kvaliteten polisens handläggning av ungdomsmålen har

sjunkit sedan närpolisen övertagit handläggningen. Enligt utredningens mening synes 1995 års ungdomsmålsreform ha

utgått från att handläggningen inom polisen skulle ske inom särskilda ungdomsrotlar eller liknande. Så har inte blivit fallet. Normalt hand-

läggs i stället ungdomsmålen inom de olika närpolisområdena. Det är

därmed inte sagt att detta behöver vara en nackdel. Om ungdomsärendena handläggs av närpolisen kommer utredningen att ske där den

bor. Polismännen lär känna ungdomarna och den sociala unge kontrollen ökar. Det kan också underlätta kontakterna med socialtjänsten många platser genom att man verkar inom samma område.

Det finns dock risker med att ungdomsmålen handläggs inom närpolis-

organisationen. En sådan risk är att den kompetens och överblick över ungdomsbrottsligheten som fanns inom de särskilda enheter som enbart handlade ungdomsmål går förlorad. Det finns också en risk att det blir svårare att överallt i organisationen finna de särskilt lämpade polismän

skall handlägga målen. När handläggningen sprids ut finns det som också risk för att samarbetet med kanske främst åklagarmyndigheten försvåras, eftersom personkännedomen torde minska. Det kan också

svårare att ha samverkansgrupper och liknande när fler personer vara

skall ingå. Oavsett hur polisens organisation ser ut är det självfallet väsentligt

att den gör det möjligt att uppfylla de krav lagstiftningen ställer om

som

handläggningstider. Brottsförebyggande rådet BRÅ har i april

t.ex. 1999 fått regeringens uppdrag att granska närpolisreformen och utvärdera polisens arbete mot vardagsbrottsligheten beslut 1999-04- 15, Ju1999/1159. Uppdraget skall slutredovisas den l juli 2001. BRÅ har gjort plan efter vilken uppdraget skall genomföras. I denna

upp en nämns under rubriken Polisens utredningar av vardagsbrott att man skall beskriva omfattningen av närpolisens utredningar av vardagsbrott och analysera kvaliteten i dessa utredningar. Härvid kommer ett särskilt intresse att riktas mot polisens utredningar av brott där ungdomar och minderåriga misstänks. Utredningen att det är viktigt att BRÅ

anser särskilt utreder frågorna om handläggningen av ungdomsmål för att undersöka om och i så fall på vilket sätt denna påverkats av

- närpolisreformen. I avvaktan på BRÅ:s utvärdering sig utred-

anser

100 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

ningen inte böra göra några ytterligare övervägandena om hur polisen

bör organisera sin verksamhet för handläggning av ungdomsmål.

Åklagarna

Utredningens enkät visar att ungdomsmålen i de flesta fall lottas på

särskilda åklagare. Enligt utredningen har åklagama en nyckelposition vad gäller handläggningen av ungdomsmål; de är i många

fall förundersökningsledare och de har kontakter med övriga berörda

myndigheter. Det är således väsentligt att åklagamas organisation är

anpassad till detta. Utredningen menar att det är en fördel om hand-

läggningen av ungdomsmålen är koncentrerad till vissa åklagare.

Vad gäller åklagamas organisation uttalas i förarbetena prop.

1994/95:12 55 att det vid varje åklagarmyndighet bör finnas en

s.

eller flera ungdomsåklagare som särskilt skall handlägga ungdoms-

mål och att det normala bör vara att man använder sig av dessa åklagare i situationer där det är möjligt. Åklagarmyndighetema bör därför organisera sin verksamhet utifrån den utgångspunkten.

Regeringen anför vidare att Riksåklagaren bör verka för att åklagardistrikten organiseras på ett sätt som tillgodoser kraven på speciali-

serrng.

När det gäller åklagamas organisation för att handlägga ungdoms-

mål har de flesta åklagarmyndigheter angett att ungdomsmålen lottas på särskilda åklagare och att det är på detta sätt som 1995 års reform har haft betydelse för organisation och arbetsfonner. Det förekommer dock

enligt enkätsvaren att âklagarmyndighetema inte har utsett några

särskilda ungdomsåklagare eller att myndigheterna har haft ett sådant system men av olika skäl återgått till att lotta målen på samtliga

åklagare. Utredningen anser att åklagama har en nyckelposition vad gäller

handläggningen ungdomsmål. De är i många fall förundersök-

av ningsledare och de har kontakter med samtliga övriga berörda myndigheter, dvs. polis, domstol och socialtjänst. Det är därför av stor

betydelse att åklagamas organisation är anpassad till detta. Enligt utredningens mening är det en fördel om handläggningen av

ungdomsmålen är koncentrerad till vissa åklagare. Det kan i detta sammanhang påpekas att det i 2§ första stycket LUL anges att förundersökning mot den inte har fyllt 18 år skall, om det inte

som möter hinder, ledas av en åklagare eller polisman som, med avseende på intresse och fallenhet för arbete med unga lagöverträdare, är särskilt

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 101

lämpad för uppgiften. Denna bestämmelse måste givetvis enligt utredningen påverka åklagamas organisation. Detta framgår också av förarbetena se ovan. Utredningen återkommer till frågan om

specialisering i avsnitt 5.4.

Domstolarna

Enligt enkätsvaren från de flesta tingsrätter handläggs ungdomsmålen på särskilda rotlar. Det är dock relativt många tingsrätter som har angett att inte har någon särskild organisation för

man

handläggning av ungdomsmål. Utredningen anser att det är en fördel

handläggningen av ungdomsmål koncentreras till en viss eller om vissa rotlar.

Frågan domstolarnas organisation i ungdomsmål

om är nära sammanhängande med frågan om specialisering, dvs. bestämmelsen i 25 § LUL

om att särskilt lämpade domare skall handlägga ungdomsmålen.

Utredningen behandlar som tidigare nämnts denna fråga i avsnitt 5.4.

I 4§ förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare föreskrivs att de mål som enligt 25 § LUL skall handläggas av särskilt lämpade domare skall i tingsrätt och hovrätt fördelas på en eller flera särskilda ungdomsrotlar. Detta gäller dock inte vid de hovrätter och de mindre tingsrätter där det skulle vara olägenheter med att inrätta sådana rotlar.

I förarbetena prop. 1994/95:12 s. 85 sägs att det är önskvärt att mål där den tilltalade eller misstänkte är under 21 år lottas och handläggs på särskilda ungdomsrotlar. Det är enligt regeringen inte nödvändigt att alla mål en rotel är ungdomsmål utan det viktiga är att ungdomsmålen inte sprids alltför många domare. Regeringen uttalar vidare att den föreslagna ordningen torde få mindre praktisk betydelse vid mindre domstolar än vid stora och medelstora, men att det ändå ligger ett visst värde i att domarna på domstolen tar ett

en av särskilt ansvar för dessa mål och står för kontakterna med andra myndigheter i frågor som berör ungdomsmålen. Vad gäller bestämmelsen att det skall inrättas särskilda ungdomsrotlar sägs i

propositionen att förutsättningarna för att klara en såväl snabb som

kvalificerad hantering torde öka målen samlas på en eller flera

om ungdomsrotlar.

De flesta tingsrättema lottar enligt enkätsvaren ungdomsmålen på

särskilda rotlar. Det är dock relativt många tingsrätter som uppgett att de inte har någon särskild organisation för handläggning av ungdoms-

102 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

mål. Flertalet tingsrätter anser inte att 1995 års ungdomsmålsrefonn har påverkat domstolens arbete med ungdomsmålen. Resultaten stämmer i stort överens med resultatet av den uppföljning av 1995 års ungdomsmålsreform som Domstolsverket genomförde när lagstiftningen tillämpats under drygt sex månader se avsnitt 3.8.

Utredningen anser att det är en fördel om handläggningen av ungdomsmål koncentreras till en viss eller vissa rotlar. Eftersom domstolarnas organisation så nära hänger samman med frågan om det skall vara särskilt lämpade domare som handlägger ungdomsmål gör utredningen sina vidare överväganden om domstolarnas organisation i avsnitt 5.4.

Socialtjänsten

Svaren på utredningens enkät visar att socialtjänstens organisation

för handläggning av ungdomsmål skiljer sig mycket över landet. Det

synes dock vara vanligt med särskilda ungdomshandläggare

antingen organiserade i en särskild enhet eller spridda i organisatio-

nen. Utredningen anser inte att det är lämpligt att författningsvis

reglera hur socialtjänsten skall vara organiserad utan organisationen

efter de lokala förhållandena.

bör anpassas

Ungdomsbrottskommittén föreslog i sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott SOU 1993:35 s. 255 att särskilda handläggare inom socialtjänsten skulle avdelas för arbetet med de unga lagöverträdarna och att dessa om möjligt borde ingå i en central ungdomsgrupp. Dessa handläggare borde enligt kommittén vara beredda att snabbt infinna sig hos polisen när ett ungdomsärende aktualiseras och de kunde även vara placerade i anslutning till polisens lokaler.

I förarbetena prop. 1994/95:12 s. 56 uttalar regeringen att man delar kommitténs syn hur arbetet med ungdomsärenden bör organiseras för att uppnå bästa möjliga resultat. Regeringen påpekar dock att både de personella och de ekonomiska resurserna på många

begränsade. Vidare uttalar regeringen den uppfattningen håll kan vara att samtliga inblandade kommer att tjäna på ett utvecklat samarbete mellan de myndigheter som handlägger mål och ärenden om ungdomsbrott. Regeringen ansåg det inte lämpligt med någon författningsreglering inom området för socialtjänsten i det här avseendet. Det angavs också att organisationen av socialtjänstens arbete när det gäller ungdomsmål redan torde ha den beskrivna inriktningen.

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 103

På vilket sätt socialtjänsten har organiserat handläggningen av ungdomsmål skiljer sig mycket enligt enkätsvaren. Svaren tyder dock på att det är vanligt med särskilda ungdomshandläggare antingen organiserade i en särskild enhet eller spridda i organisationen. Enligt flertalet enkätsvar har 1995 års ungdomsmålsrefonn haft betydelse för

arbetet med ungdomsmålen.

Utredningen anser att det är betydelsefullt för att handläggningen av

ungdomsmål skall fungera ändamålsenligt att socialtjänsten har en

organisation som gör det möjligt att snabbt kunna komma igång med utredningen och eventuella åtgärder avseende den unge. Enkätsvaren tyder att det är vanligt förekommande med särskilda handläggare för ungdomsmål antingen inom en särskild enhet eller spridda i organisationen. Utredningen menar att det kan finnas fördelar med båda

organisationsformema. Med en central ungdomsgrupp eller liknande

torde samarbetet med övriga berörda myndigheter underlättas, eftersom dessa då vet vart de skall vända sig. Om handläggarna finns ute i organisationen torde de finnas närmare den unge och den sociala kontrollen kan bli större. Med sådan organisationsform är det dock

en viktigt att det finns kanaler för samarbete med främst polis och åklagare se vidare nedan. Polis och åklagare måste veta vart och till vem de skall vända sig när en ungdom misstänks för brott om handläggningen skall kunna ske rationellt. Utredningen anser inte att det är lämpligt att

författningsvis reglera hur socialtjänsten skall vara organiserad. I stället

bör organisationen anpassas efter de lokala förhållandena så att handläggningen av ungdomsmål får så hög kvalitet som möjligt.

5.2.3 Förundersökningsledningen

Utredningens enkätundersökning tyder på att det är ovanligt att åklagaren är förundersökningsledare i andra ungdomsmål än de mål där det föreskrivs enligt lag. Även det kan finnas fördelar med

om att åklagaren leder förundersökningen, finner utredningen inte skäl att föreslå någon utvidgning eller annan ändring av regleringen rörande i vilken omfattning åklagaren skall vara förundersökningsledare.

En fråga rör polisens och åklagamas organisation är den om vem

som

skall leda förundersökning. De allmänna reglerna om förundersom en

sökningsledning finns i 23 kap. 3 § rättegångsbalken. Där föreskrivs att

beslut om att inleda en förundersökning skall fattas av polismyndighet eller åklagaren. Vidare att förundersökningen har inletts av

anges om

104 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999; 108

polismyndighet och saken inte är av enkel beskaffenhet förundersökningsledningen skall övertas av åklagaren så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren skall även i annat fall överta ledningen om det är påkallat av särskilda skäl. Närmare reglering om ledning förundersökning återfinns i Riksåklagarens och Rikspolisav styrelsens allmänna råd om ledningen av förundersökningen i brottmål RÅFS 1997:12 respektive FAP 403-5 samt i olika lokala överenskommelser mellan åklagare och polis. Enligt 3 § LUL skall emellertid en förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år alltid ledas av åklagaren, om den unge är skäligen misstänkt för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Av enkätsvaren från polisen och åklagarna framgår att det är

ovanligt att åklagaren är förundersökningsledare i andra ungdomsmål

än de som anges i bestämmelsen.

förundersökningsledningen i ungdomsmål har behandlats

Frågan om bl.a. i departementspromemorian Ändrade regler åtalsunderlåtelse om

för lagöverträdare, m.m. Ds Ju 1987:11 s. 43. I promemorian

unga

föreslogs att åklagaren alltid skulle vara förundersökningsledare i

brottsutredningar mot en person under 18 år om utredningen inte var slutförd två veckor efter delgivningen misstanken. Förslaget ledde av

inte till lagstiftning. Ungdomsbrottskommittén föreslog i sitt betänkande Reaktion mot

ungdomsbrott SOU 1993:35 260 ff. att åklagaren skulle vara s. förundersökningsledare i brottmål när den misstänkte är under 18 år om det kan följa fängelse på brottet. I förarbetena till den nuvarande lagstiftningen prop. 1994/95:12 s. 59 räknas flera fördelar med att åklagaren leder förunderupp

sökningen i ungdomsmål. Det att processrättsliga kunskaper och

anges erfarenhet av bevisvärdering, liksom av brottmålsprocessen i övrigt, är stor betydelse för utredningens inriktning och uppläggning. Vidare av anförs att, att åklagaren kontinuerligt följer utredningen och får genom kännedom om vad som kommit fram, han snabbt kan fatta beslut i åtalsfrågan. Det uttalas också att åklagarens utbildning och erfarenhet gör honom lämpad att avgöra i vilken utsträckning det krävs mera ytterligare utredning för att säkra bevisning för en fällande dom och att fatta beslut att avgränsa förundersökningen. Regeringen ansåg att om åklagaren i ökad omfattning borde förundersökningsledare när den vara misstänkte inte fyllt 18 år, att det borde göras en avgränsning vid men

något allvarligare brott. Enligt regeringen var en lämplig avgränsning

mål med mer än sex månaders fängelse i straffskalan.

Resultatet från utredningens enkätundersökning tyder att det är

ovanligt att åklagaren är förundersökningsledare i andra ungdomsmål än de mål där det föreskrivs enligt lag. Även det kan finnas fördelar om

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 105

med att åklagaren leder förundersökningen, finner utredningen inte skäl

att föreslå någon utvidgning eller ändring regleringen rörande

annan av i vilken omfattning åklagaren skall vara förundersökningsledare.

5.2.4 Samma polisman och åklagare

Enligt utredningens mening finns det uppenbara fördelar med att den

får träffa polisman och åklagare vid återfall i brott och unge samma att det därför är viktigt att polis och åklagare har en organisation

möjliggör detta i så stor utsträckning möjligt. Eftersom

som som enkätundersökningen visar brister i detta hänseende hos åklagarna, utredningen att åklagarmyndighetema bör se över

anser sin organisation och sitt lottningssystem för att se om förhållandena kan förbättras.

I 2§ andra stycket LUL att, den tidigare har varit

anges om unge föremål för förundersökning eller en utredning enligt 31 § LUL, om möjligt polismän och åklagare skall tilldelas den nya

samma förundersökningen.

I propositionen prop. l994/95zl2 54 uttalar regeringen att det är

s. viktigt att det, i de fall den återkommer efter att ha begått nya

unge brott, möjligt är polisman har hand om den nya

om samma som

förundersökningen.

Av enkätsvaren från polisen framgår att de flesta polismyndigheter beaktar bestämmelsen i möjligaste mån. Flertalet myndigheterna har

av också framhållit fördelarna med sådan ordning. När det gäller

en enkätsvaren från åklagarna är det dock ungefär lika många kammare

svarat att bestämmelsen tillämpas helt eller delvis som har svarat som

den inte tillämpas. Trots detta har åklagarna i flertalet fall pekat på att bestämmelsens fördelar.

Utredningen att det finns uppenbara fördelar med att den unge

anser får träffa polisman och åklagare vid återfall. Detta gäller för

samma

polisens del såväl förundersökningsledare som utredningsman. Det är

därför viktigt att polisen och åklagarna har en organisation och ett arbetssätt gör detta möjligt i så stor utsträckning som möjligt. När

som det gäller polisen tyder enkätresultatet på att bestämmelsen ofta tilllämpas. Beträffande åklagarna verkar dock tillämpningen vara mer varierande. Utredningen därför att åklagarmyndighetema bör se

anser över sin organisation i detta avseende för att förhållandena kan

se om förbättras. Åklagarmyndighetema bör vidare undersöka om inte lott-

106 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

ningssystemet kan förändras så att det blir möjligt att den unge i större omfattning får träffa samma åklagare vid återfall i brott.

5.2.5 Samarbetsfrågor

Enligt utredningens mening är det mycket viktigt att samarbetet

mellan de berörda myndigheterna fungerar för att handläggningen av

ungdomsmålen skall vara effektiv. Sammantaget visar enkät-

resultatet att samarbetet har blivit bättre efter 1995 års ungdomsmålsreform. Det bör dock enligt utredningen kunna förbättras

ytterligare. Utredningen menar att frågan om samarbete inte lämpar sig för författningsreglering utan att myndigheterna i stället bör finna

lokala lösningar som passar förhållandena på orten. Att tillskapa samverkansgrupper med representanter för de berörda myndigheterna är enligt utredningen ett bra sätt att förbättra samarbetet.

Ett syftena med 1995 års ungdomsmålsrefonn var att skapa

av förutsättningar för ett förbättrat samarbete mellan de myndigheter som berörs när ungdomar misstänks för brott. Det regleras dock inte i någon författning hur samarbetet skall till.

Det finns en bestämmelse i 2§ tredje stycket förundersöknings-

kungörelsen 1947:948 enligt vilken åklagama och polisen regel-

bundet skall samråda för att motverka dröjsmål i förundersökningar mot dem som inte har fyllt 18 år.

I ett beslut dnr 1877-1996 har Justitieombudsmannen JO uttalat att syftet med denna regel är att få till stånd ett sådant samarbete mellan

åklagare och polis att utredningarna i ungdomsmål kan genomföras i

enlighet med lagstiftarens intentioner. I det aktuella ärendet hade det förekommit samråd mellan enskilda åklagare och polismän. EnligtJO:s mening var det naturligtvis värdefullt att så sker, men för att samrådet skall få önskad effekt bör det i första hand äga rum mellan personer i chefsställning som har möjlighet att besluta om hur respektive myndighet skall använda sina resurser och meddela erforderliga direktiv till de anställda vid myndigheten.

I samma beslut anförde JO vidare att det enligt hans mening var naturligt åklagarmyndighet, även utan stöd i någon uttrycklig

att en regel, samrådet med socialnämnden på det sätt och i den utsträckning som behövs för att samverkan mellan myndigheterna i ärenden om

lagöverträdare skall fungera på det lagstiftaren har tänkt

unga sätt som sig.

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 107

Enligt nästan samtliga enkätsvar från polisen har samarbetet förbättrats efter 1995 års ungdomsmålsreform. Enligt nästan samtliga åklagarkammare har vidare samarbetet med berörda myndigheter förbättrats. Detta synes framför allt gälla kontakterna med polis och socialtjänst. Enligt flertalet enkätsvar från socialtjänsten har samarbetet med andra berörda myndigheter liksom med vårdnadshavama förändrats i positiv riktning efter reformen. Däremot tyder enkätsvaren från tingsrättema på att deras kontakter med polis, åklagare och socialtjänst inte har förändrats.

Enkitresultatet utvisar sammantaget att samarbetet mellan de berörda myndigheterna har förbättrats efter 1995 års ungdomsmålsreform. Att tingsrättema anser att kontakterna inte har påverkats kan troligen förklaras med att domstolen har en mer fristående roll i förhållande till de övriga. Enligt utredningens mening är det mycket

viktigt att samarbetet fungerar för att handläggningen skall kunna

fungera effektivt. Även enkätresultatet är positivt utred-

om menar ningen att samarbetet bör kunna förbättras ytterligare.

Ungdomsbrottskommittén övervägde i sitt betänkande Reaktion mot ungdonsbrott SOU 1993:35 256 ff. att skapa fast organisation

s. en för samarbete genom att i författning föreskriva att det i varje kommun skall irrättas ett samarbetsorgan där företrädare för polis, åklagare, socialtjänst, frivårdsmyndighet m.fl. myndigheter skulle ingå. Ett sådant samarbetsorgan skulle sammanträda regelbundet och ha till uppgift att olika åtgärder verka för att samarbetet mellan

genom myndigheterna utvecklades. Kommittén ansåg att det var viktigt att försöka finna fasta former för myndighetssamarbete det brottsbeivrarrle planet och att det lämpligen kunde ske i form av samarbetsorgan. Kommittén menade att det på så sätt sannolikt skulle bli lättare att ordra gemensamma överläggningar mellan handläggare, gemensam

fortbilching, lokala samarbetskonferenser, praktiktjänstgöring m.m.,

eñerson det då fanns ett forum för dessa frågor. Vidare uttalade kommitén att de diskussioner som skulle föras isamarbetsorganen inte borde enskilda ärenden, eftersom detta skulle kunna komma i

tvse konflilc med sekretessbestämmelser, utan ta sikte på riktlinjer för

mer verksamheten och arbetet med unga lagöverträdare i stort. Kommittén ansåg ock att denna verksamhet, hur väsentlig den än var, inte genom författringsbestämmelser borde låsas fast i vissa former och till vissa

från böjan inkopplade myndigheter och organisationer. Vidare anförde

kommitén att verksamheten kunde läggas upp mycket skiftande sätt beroenle på kommunens storlek och behov och att det förmodligen skulle mycket svårt att finna modell som passar varje kommun.

vara en Kommttén ville dock särskilt framhålla vikten av att myndigheterna

108 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999; 108

verkar för att det skall komma till stånd någon form av fast organisation för att tillgodose det stora behov av samverkan som otvivelaktigt finns.

Av förarbetena till 1995 års ungdomsmålsreform prop. 1994/95:12 s. 57 framgår att regeringen delade kommitténs uppfattning när det

gäller frågan om ett författningsreglerat samarbete. Det uttalas att den

verksamheten kan och bör läggas upp mycket skiftande beroende på kommunens storlek och behov. Även regeringen framhöll vikten

av att myndigheterna verkar för att det kommer till stånd någon form av fast organisation för att tillgodose det behov samverkan otvivelak-

av som tigt finns.

Som utredningen tidigare i detta avsnitt har anfört är det av största

vikt att myndigheterna organiserar sitt arbete med ungdomsmålen på ett

sådant sätt att samarbetet fungerar. Genom samarbete kan de olika myndigheterna få bättre kunskaper om varandras arbete och rutiner, vilket bör leda till att handläggningen inte fördröjs i onödan och får högre kvalitet. Den ökade personkännedom som följer av samarbete bör också innebära en snabbare handläggning och underlätta underhandskontakter. Ett fungerande samarbete bör även minska riskerna för att ett ärenden blir liggande eller inte överlämnas till rätt handläggare.

Det är enligt utredningen viktigt att frågan om samarbetsmöjligheter

särskilt uppmärksammas vid eventuella organisationsförändringar.

Utredningen delar uppfattningen att frågan om samarbete inte lämpar

sig för författningsreglering. I stället bör myndigheterna finna lokala

lösningar som passar förhållandena på orten. Det är emellertid väsentligt att så också sker för att handläggningen av ungdomsmål skall kunna ske på ett effektivt sätt. Ett sätt kan vara att bilda sådana samverkansorgan diskuterades av Ungdomsbrottskommittén. Med

som tanke på att polisens handläggning ungdomsmål numera sällan är

av koncentrerad till en enhet framstår behovet av samverkansgrupper som större än tidigare. Dessa samverkansgupper kan vara ett lämpligt forum för att arbeta fram lokala överenskommelser i syfte att förbättra

handläggningen ungdomsmål. Enligt utredningens mening förefaller

av det naturligt att åklagarna med sin centrala position ihandläggningskedjan är de som bör se till att sådana grupper bildas. Detta utesluter givetvis inte att initiativet tas från annat håll. Det väsentliga är attsamverkansgrupper kommer till stånd och kan verka för ett förbättrat samarbete myndigheterna emellan. Samverkansgruppema bör sammanträffa med viss regelbundenhet. Utredningen anser att det är viktigt att även någon representant för domstolen ingår i samverkansgruppen.

Utredningens överväganden och förslag 109

5.2.6 eller jourdomstolar Ungdoms-

Utredningen att särskilda ungdomsdomstolar eller jourdom-

anser

stolar som handlägger ungdomsmål inte bör inrättas.

Det har i del enkätsvar framförts att det bör inrättas särskilda ung-

en

doms- eller jourdomstolar. Denna synpunkt lämnats av polis, åklagare, tingsrätter,

har

socialtjänst och advokater. Det har även framförts att det skulle vara bra med jourdomstolar handlade även andra typer av mål än

som

ungdomsmål.

Frågan särskilda ungdomsdomstolar har behandlats i flera

om sammanhang. Ungdomsbrottskommittén kom i sitt betänkande Reaktion på ungdomsbrott SOU 1993:35 472 fram till att man

s. borde avstå från att inrätta från de allmärma domstolarna fristående

en specialdomstol för att handlägga ungdomsmål. Vidare ansåg kommittén s. 490 ff. att övervägande skäl talade mot att för ungdomsmål ha ett system med jourdomstolar, dvs. domstolar som är i tjänst under ickeordinarie arbetstid och dömer över ett brott i omedelbart samband

som med dess förövande eller i mycket nära anslutning till det. Kommittén föreslog i stället att ungdomsmålen skulle handläggas i särskild ordning vid de allmänna domstolarna.

I förarbetena till 1995 års ungdomsmålsrefonn prop. 1994/95 :12 s. 34 ff. redovisas bl.a. tidigare överväganden som har gjorts beträffande

ungdoms- och jourdomstolar. Regeringen anför sammanfattningsvis s.

46 att det är viktigt att lagföringen de går snabbt, men att det

av unga inte är nödvändigt att den tas direkt från brottsplatsen till

unge

domstolen. Det bakomliggande kriminalpolitiska syftet med ungdomseller jourdomstolar för handläggning ungdomsmål bör enligt

av

regeringen i stället tillgodoses att handläggningen i den vanliga

genom brottsmâlsordningen går så fort som möjligt. I detta sammanhang påpekar regeringen att ambitionen att engagera vårdnadshavare och liknande i lagföringen i praktiken försvåras om åtgärder skall vidtas inom mycket korta tidsrymder. Sådana svårigheter kan också befaras när det gäller socialtjänstens medverkan. Slutligen anför regeringen att lagföringen inte får gå så snabbt att den påtagligt försvårar målsägan-

dens möjligheter att få sina skadeståndsanspråk prövade i rättegången.

Utredningen instämmer i de skäl som har framförts i den ovan angivna propositionen och således att särskilda ungdoms-

anser domstolar eller jourdomstolar handlägger ungdomsmål inte bör

som inrättas.

110 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999; 108

5.3 Handläggningstiden

Både utredningens enkätundersökning och en undersökning

som

Brottsförebyggande rådet har genomfört visar att handläggnings-

tiderna har minskat efter 1995 års ungdomsmålsrefonn. Reformens

syfte att minska handläggningstidema synes således ha uppfyllts.

Enkätsvaren tyder även på att tidsfristen för förundersökningen i 4 § LUL i sig har lett till en snabbare handläggning. Det har framförts

en del kritik mot denna tidsfrist, men med tanke på att tidsfristen nyligen har utvidgats finner utredningen skäl att föreslå någon ändring av 4 § LUL.

Enligt 4 § LUL skall förundersökning mot den inte har fyllt 18

en som år och som gäller brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader bedrivas med särskild skyndsamhet. Vidare sägs att förundersökningen skall avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast sex veckor från det att den unge har delgivits misstanke om brott. Slutligen föreskrivs att tidsfristen får överskridas endast om det är nödvändigt med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.

När 1995 års ungdomsmålsreforrn trädde i kraft var tidsfristen i 4 § LUL fyra veckor. Från den l januari 1999 har tidsfristen utökats till

sex veckor. När utredningens enkäter besvarades var dock tidsfristen fyra veckor. Skälet till att tidsfristen förlängdes var att det numera ställs större krav på socialtjänsten i förhållande till vad som gällde tidigare genom att dess yttranden skall vara utförligare och innehålla en vårdplan prop. l997/98:96 s. 145 ff..

se

Enligt förarbetena prop. l994/95:l2 s. 63 är det väsentligt att lagföringen av unga lagöverträdare sker snabbt och mot den bakgrunden infördes en tidsfrist för handläggningen av ungdomsmål hos polis och åklagare. Det uttalas dock även att själva lagföringen och särskilt förundersökningen beträffande ungdomar har ett kriminalpolitiskt egenvärde som till viss del kan förlorat om tiden mellan brottet och reaktionen är alltför kort. Av främst praktiska skäl skulle tidsfristen inte gälla i samtliga förundersökningar mot ungdomar under 18 år utan begränsades till att gälla vid brott med fängelse i mer än sex månader i straffskalan. Vidare anges att tidsfristen inte kan vara absolut utan det

måste finnas en möjlighet att göra undantag från den. I propositionens

specialmotivering s. 96 sägs att bestämmelsen får överskridas endast om det är absolut nödvändigt, t.ex. om det är fråga om en

mycket omfattande brottsutredning, såsom vid ligabrottslighet med

många misstänkta och ett stort antal brott som är svårutredda. Som ett

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 111

annat exempel att under förundersökningens gång upptäcker

anges man

brott den misstänks för eller att den unge under nya som unge

förundersökningen begår nya brott. Ytterligare exempel är enligt

propositionen att det är nödvändigt att genomföra tekniska undersökningar tar lång tid. Det förhållandet att det för tillfället råder

som brist på utredningspersonal eller att andra uppgifter anses böra ges företräde innebär inte att fristen får överskridas. Slutligen anges att utredningen skall slutföras så snart det kan ske, vilket innebär att hela tidsfristen får utnyttjas endast det är nödvändigt och att det i många

om fall bör möjligt att besluta i åtalsfrågan inom kortare tid.

vara

Ändrade regler för åtalsunderlåtelse

I en departementspromemoria,

för lagöverträdare, Ds Ju 1987:11 s. 43 f., föreslogs en

unga m.m. tidsfrist innebar att polisen skulle anmäla till åklagaren om en

som utredning mot den inte fyllt 18 år inte kunde avslutas inom en viss,

som bestämd tid. I dessa fall skulle åklagaren automatiskt ta över för-

undersökningsledningen.

Förslaget ledde inte till lagstiftning, det infördes i 2§ andra

men

stycket förundersökningskungörelsen 1947:948 ett krav på att en förundersökningsledare inte är åklagare skall hålla åklagaren

som underrättad förundersökningens gång i fråga den som är under

om om 18 år. Vidare föreskrevs i paragrafens tredje stycke att polis och åklagare regelbundet skall samråda för att motverka dröjsmål i sådana

utredningar.

Ungdomsbrottskommittén föreslog i sitt betänkande Reaktion på ungdomsbrott SOU 1993:35 266 ff. att tidsfristen skulle vara tre

s. veckor och omfatta ungdomar under 18 år fängelse kunde följa

om brottet.

Det finns också bestämmelser handläggningstiden i domstol. I

om 29 § första stycket LUL föreskrivs att mål mot den som inte har fyllt 21 år skall handläggas skyndsamt. Huvudförhandlingen i mål med en tilltalad under 18 år skall enligt 29 § andra stycket LUL hållas inom två veckor från det att åtal väcks, åtalet ett brott för vilket det är

om avser föreskrivet fängelse i mer än sex månader.

Bestämmelsen ändrades i samband med 1995 års ungdomsmålsreform innebärande skärpning tidsfristen till att omfatta mål om

en av åtal för brott för vilket är föreskrivet fängelse i än sex månader.

mer

hade tidsfristen gällt åtal för brott för vilket det föreskrivet

Tidigare var

fängelse i än ett år l994/95:12 87 f.. I förarbetena

mer se prop. s.

vidare att det är nödvändigt att ha tidsfrist för ungdomsmålens anges en handläggning i domstol för att tiden mellan brott och reaktion inte skall

bli alltför lång.

Ungdomsbrottskommittén föreslog i sitt betänkande Reaktion mot

SOU 1993:35 498 att tidsfristen två veckor för att

ungdomsbrott s.

112 Utredningens överväganden øch förslag SOU 1999: 108

hålla huvudförhandling skulle omfatta alla mål där fängelse ingick i straffskalan om den unge var under 18 år. Justitieombudsmarmen har i beslut 1996-10-18 dnr 4755-1995 och 1997-06-17 dnr 1877-1996 behandlat frågan handläggningstiden i om ungdomsmâl. I det senare beslutet uttalar Justitieombudsmarmen bl.a. att en förutsättning för att tidsfristen i 4§ LUL skall kunna iakttas

uppenbarligen är att samarbetet mellan polis och åklagare fungerar

tillfredsställande samt att yttrande från socialnämnden inte fördröjs. Handläggningstiden hos polisen är enligt enkätsvaren varierande. Beträffande ärenden som gäller ungdomar under 18 år misstänkta för brott för vilket är föreskrivet fängelse i än månader är mer sex

handläggningstiden vanligen två fyra veckor. Övriga ungdomsmâl

-

synes enligt svaren ha en längre handläggningstid. Enligt de flesta

enkätsvaren överskrids tidsfristen i 4 § LUL i liten eller mycket liten omfattning och det beror vanligen på att målet är omfattande och avser flera gärningsmän. De flesta polismyndigheter har svarat att handläggningstiden har minskat efter 1995 års ungdomsmålsreform, i vart fall vad gäller mål med ungdomar under 18 år som misstänks för brott som kan leda till mer än månaders fängelse. Vidare har polisen i flertalet sex enkätsvar angett att fyra veckor eller månad får en anses vara en tillräckligt snabb handläggningstid med beaktande att tiden mellan av brott och reaktion inte bör alltför lång. vara Åklagarna har i de flesta fall när det gäller ungdomsmâl som avser ungdomar under 18 år som är misstänkta för brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än månader svarat ett den dåvarande sex fyraveckorsfristen i 4 § LUL kan hållas. För övriga ungdomsmâl varierar handläggningstiden mycket. Svaren tyder dock på att mål som gäller ungdomar under 18 år handläggs snabbare än mål där ungdomarna är 18-20 år. Samtliga åklagarkammare har svarat att det förekommer att tidsfristen överskrids, i varierande omfattning. men Den vanligaste orsaken är enligt enkätsvaren att målet avser flera misstänkta och omfattande brottslighet. De flesta åklagare har i enkätsvaren angett att handläggningstiden för ungdomsmâl har förkortats efter 1995 års ungdomsmålsrefonn. Det vanligaste svaret när det gäller frågan om vad som är en tillräckligt snabb handläggningstid är cirka två månader när det gäller mål med ungdomar under 18 år misstänks som för brott som kan leda till fängelse i än månader. För övriga mer sex ungdomsmâl är det vanligaste svaret två -tre månader. Vad gäller handläggningstiden vid domstol har de allra flesta tingsrätter uppgett i enkätsvaren att den regelmässigt är 14 dagar när det gäller mål med ungdomar under 18 år misstänks för brott för som vilket är föreskrivet fängelse i än månader. Vad gäller övriga mer sex ungdomsmâl uppgår handläggningstiden enligt de flesta svaren till en-

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 113

två månader. Enligt de flesta sker det mycket sällan att svaren tidsfristen i 29§ andra stycket LUL överskrids och den vanligaste orsaken till detta är att det är svårt att delge den tilltalade, målsägande eller vittnen kallelse till huvudförhandlingen. De flesta tingsrätter har

domstolens handläggningstid för ungdomsmål inte har

svarat att förändrats efter reformen år 1995. Däremot har flertalet tingsrätter

ungdomsmålens handläggningstid under förundersöknings-

angett att stadiet har blivit kortare. Detta gäller framför allt de mål som avser under 18 år misstänks för brott kan leda till

ungdomar som som

i månader. Det vanligaste svaret på frågan vad som fängelse mer än sex kan tillräckligt snabb total handläggningstid för unganses vara en domsmål är två månader. Enligt de flesta enkätsvaren från socialtjänsten har socialtjänstens

handläggningstid för ungdomsmål minskat efter 1995 års ungdoms-

målsreform. Svaren på frågan vad kan vara en tillräckligt om som anses snabb handläggningstid för ungdomsmål med beaktande av att tiden mellan brott och reaktion inte bör vara alltför lång är mycket

varierande. Flertalet advokaterna har i enkätsvaren uppgett att handläggav för ungdomsmål där den är under 18 år och misstänkt

ningstiden unge

för brott kan leda till fängelse i än månader har blivit som mer sex

kortare efter 1995 års ungdomsmålsreform. När det gäller övriga

ungdomsmål har de flesta svarat att tiden är oförändrad. Det är svårt att utläsa enkätsvaren hur lång handläggningstiden av normalt i ungdomsmålen. Vad kan utläsas är att den tidsfrist i är som enkätema besvarades, dvs. fyra veckor, i de 4 § LUL som gällde när flesta fall kan hållas. Vidare tyder på att handläggningen av de svaren ungdomsmål för vilka tidsfristen inte gäller tar något längre tid. Detta särskilt gälla de mål där den misstänkte är över 18 år. synes Enkäten visar vidare att det förekommer att tidsfristen i 4 § LUL överskrids. I vilken omfattning det förekommer är dock om man ser till enkätsvaren något oklart, eftersom är varierande. Sammantaget svaren tyder dock från polisen och åklagarna att det är relativt svaren ovanligt tidsfristen överskrids. Undersökningen av Brottsföreatt rådet avsnitt 4.4.3 visar dock att tidsfristen i

byggande se

undersökningsområdena överskrids i relativt stor utsträckning. Det bör dock observeras undersökningen omfattar även brott som inte att omfattas av 4 § LUL. Orsakerna till att tidsfristen i 4§ LUL överskrids synes enligt i de flesta fall de i förarbetena och då enkätsvaren vara som angavs framför allt målet flera misstänkta och omfattande brottslighet. att avser Både utredningens enkätundersökning och den undersökning som

Brottsförebyggande rådet har genomfört visar att handläggningstidema

114 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999; 108

för ungdomsmål har minskat efter 1995 års ungdomsmålsreform. Reformens syfte att minska handläggningstidema således ha synes uppfyllts. Enkätsvaren tyder vidare att minskningen har varit mest påtaglig beträffande de ungdomsmål omfattas tidsfristen i 4 § som av LUL. Enligt utredningens mening talar detta för att tidsfristen i sig har lett till snabbare handläggning. en Det har framförts del kritik mot tidsfristen i 4§ LUL. Från en polisen har påpekats att tidsfristen kan påverka kvaliteten negativt; den upplevs som stressande och kan leda till sämre utredningar. Det har också anmärkts att tidsfristen är svår att hålla, att ärenden rör som lindrigare brott blir liggande till förmån för dem för vilka tidsfristen gäller och att avvaktar att delge den misstanke för man unge att undvika att tidsfristen börjar löpa. Även åklagama har lämnat synpunkter som gäller tidsfristen. Det har påpekats att tidsfristen är för kort för att det skall vara möjligt att upprätthålla hög kvalitet på en utredningarna och att den bör ändras till rimlig nivå. Åklagarna en mer har vidare anmärkt bl.a. att det är ett problem att det är tidsfaktom och inte utredningens behov som styrt lagstiftningen. Tidsfristen har som tidigare nämnts förlängts till veckor från den sex l januari 1999. I förarbetena till lagändringen prop. 1997/98:96 147 s. betonas att ungdomsmål alltid bör handläggas skyndsamt och att tiden mellan brottet och reaktionen bör så kort möjligt. Skälet till vara som ändringen angavs vara de ökade krav som ställs socialtjänsten i och med att yttrandena skall ha ett utförligare innehåll än tidigare. Med tanke på att tidsfristen i 4§ LUL nyligen har ändrats finner utredningen inte skäl att föreslå någon ändring i 4 § LUL. Den

undersökning som Brottsförebyggande rådet har genomfört tyder

dessutom på att sex veckor kan vara en rimlig tid att hinna avsluta en utredning. Det bör dock påpekas att det i förarbetena till 1995 års ungdomsmâlsrefonn prop. 1994/95:12 63 uttalades att tidsfristen s. inte f°ar innebära att kvaliteten på utredningen sänks eller att man av tidsskäl avstår från att vidta i och för sig nödvändig åtgärd. en Enkätsvaren från åklagama tyder på att bevakningen tidsñisten i av 4 § LUL skulle kunna förbättras. Utredningen att ett väl anser

fungerande bevakningssystem vid åklagarmyndighetema skulle kunna

underlätta att tidsfristen hålls. Riksåklagaren bör därför undersöka om inte bevakningen av dessa mål t.ex. med teknikens hjälp skulle kunna förbättras. När det gäller handläggningstiden i domstol ändrades denna genom 1995 års ungdomsmålsreform endast på så sätt att fler mål skall avgöras inom tidsfristen i 29§ andra stycket LUL. Från tingsrättema har påpekats att det kan vara svårt att få ut de mål där tidsfristen gäller till huvudförhandling inom den föreskrivna tiden och att andra

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 115

förhandlingar måste ställas in. Andra anmärkningar är att tingsrätten

frihet bestämma när huvudförhandling skall hållas bör ha större att en snabb handläggning hos domstolen medför många extra ting. och att en Enligt utredningens mening är det väsentligt att ungdomsmålen avgörs så möjligt eñer att åtal har väckts. Den kritik som har snart som framförts motiverar därför enligt utredningen inte någon ändring av

bestämmelsen i 29 § andra stycket LUL. Enligt direktiven bör utredningen analysera vad som kan anses vara

snabb handläggning utifrån synpunkten att tiden mellan

en tillräckligt

brott och reaktion inte bör alltför lång. vara Enkätresultatet avseende denna fråga tyder att två månader från

misstanke tills målet har avgjorts skulle kunna anses vara

delgivning av tillräckligt snabb handläggning. En handläggningstid från delgivning

en misstanke till dess målet avgörs huvudförhandling eller av genom beslut âtalsunderlåtelse eller strafföreläggande om två genom om månader också resultatet den tidsfristen sex veckor i 4 § är av nya om

LUL. att det är viktigt att ungdomsmålen handläggs

Utredningen anser

med skyndsamhet. Enligt utredningen är det dock svårt att största

generellt vad kan tillräckligt snabb handläggningstid,

ange som vara en eftersom ungdomsmålen precis andra brottmål är av mycket som varierande och omfattning. I ett okomplicerat mål med en misstänkt axt har erkänt brottet är den tillräckligt snabba handläggningstiden som väsentligt kortare än i ett omfattande, komplicerat mål med

givetvis

misstänkta. Utredningen vill i detta sammanhang betona vikten av flera kvaliteten på utredningen rättssäkerhetsskäl inte åsidosätts. att av

Sammanfattningsvis utredningen att den handläggningstid som

anser tidsfristen i 4 § LUL har utökats till veckor har blivit följden av att sex

kan tillräckligt snabb handläggning.

anses vara en

116 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

5.4 Specialiseringen

Enkätsvaren tyder på att specialiseringen har höjt kvaliteten på hand-

läggningen av ungdomsmål. Utredningen anser att det är fördel

en

med specialiserade handläggare ungdomsmål. För att specialise-

av ringen skall få avsedd effekt är det emellertid viktig att personalen vid de olika myndigheterna får adekvat utbildning och även

fortbildning. Utredningen föreslår för de lagfarna domamas del att

kravet på särskild lämplighet i 25 § LUL ersätts med en bestämmelse att de skall särskilt törordnade. Enligt om vara utredningen finns det inte tillräckliga skäl att behålla kravet på att de

nämndemän som tjänstgör i ungdomsmål skall särskilt lämpade.

vara

Utredningens förslag innebär att handläggningen ungdomsmål i

av domstol alltjämt kommer att koncentrerad till vissa domare och vara speciallottas på särskilda rotlar.

Enligt 2 § första stycket LUL skall en förundersökning mot den är som under 18 år normalt ledas av polis eller åklagare med avseende på som intresse och fallenhet för arbete med lagöverträdare är särskilt unga

lämpade för uppgiften.

Bestämmelsen infördes i samband med 1995 års ungdomsmålsreform, I förarbetena prop. 1994/95:l2 53 att specialises. anges en

ring skapar en god grund för ett bra samarbete mellan myndigheterna.

Specialiseringen ger en ökad personkärmedom som kan underlätta det praktiska samarbetet och bana väg för ett arbete präglas som av initiativrikedom och flexibilitet. Vidare anförs att ökad kunskap de om andra yrkesgruppemas arbete och den lagstiftning styr de olika som verksamheterna kan förbättra samarbetet att förståelsen och genom respekten för deras arbete blir större. En självklar fördel sägs också vara att handläggarna får en erfarenhet som innebär att de blir särskilt

kunniga och skickliga på att hantera ungdomsmålen. Vidare att

anges en specialisering kan ge positiva effekter även utåt i förhållande till den unge och dennes föräldrar.

När det gäller handläggningen ungdomsmål i domstol sägs i 25 §

av LUL att mål som avser den inte har fyllt 21 år i tingsrätt och som hovrätt skall handläggas domare med avseende på intresse och av som fallenhet för arbete med lagöverträdare är särskilt lämpade för unga uppgiften. Detsamma gäller för nämndemän i dessa mål. I mål rör som brott där endast böter kan följa får dock andra domare och nämndemän anlitas. I förarbetena prop. 1994/95112 83 att det finns rad s. anges en fördelar med att det vid domstolarna finns särskilda domare som

handlägger ungdomsmål. En sådan domare f"ar särskild kunskap och erfarenhet ungdomsmål. Det sägs också att det är särskilt viktigt stor av ordföranden vinnlägger sig klar, tydlig och pedagogisk. att om att vara Vidare det betydelse att såväl ordföranden som rättens övriga är av stor ledamöter väl insatta i kriminella ungdomars problem för att finna är den adekvata påföljden. Ytterligare fördel med ett begränsat antal en domare i ungdomsmål är att det kan lättare att låta dessa få vara särskild utbildning i olika frågor har med ungdomar att göra. som fördelarna med personkontinuitet, dvs. att den unge

Slutligen anges att

han återkommer efter att ha begått nya brott möter samma person, om gäller också i fråga domare. Det anges också att de argument som om

har uttryck för vad gäller specialiseringen av polis och regeringen gett

i delar har bärkraft när det gäller handläggningen i åklagare stora även domstol. Enligt förarbetena prop. 1994/95:12 56 var det önskvärt att en s. genomförs även inom socialtjänsten och frivården. Något

specialisering författningsförslag lämnades dock inte.

Av enkätsvaren från polisen framgår att det är vanligt att

lämplighet för att handlägga ungdomsmål bedöms i polismännens samband med rekrytering och tjänstetillsättning. Det förekommer dock vissa polismän utpekas ansvariga för ungdomsmål utan att

att som förefaller ha skett. Enkätresultatet tyder

någon lämplighetsbedömning

har blivit snabbare och kvaliteten högre till följd

på att handläggningen av specialiseringen.

Det vanligaste svaret från åklagama på frågan hur bestämmelsen att skall särskilt lämpade åklagare leder förundersökningen i det vara som tillämpas är att särskilda ungdomsåklagare utses. Det

ungdomsmål dessa det sker någon lämplighetsprövning och

framgår inte av svar om hur den prövningen i så fall sker. Flera kammare har vidare angett att

bestämmelsen inte tillämpas eller att samtliga åklagare är lika lämpade.

Flertalet kammare har dock anfört i enkätsvaren att specialiseringen

inneburit positiv förändring för handläggningen av ungdomsmål.

en

har bl.a. påpekats att handläggningstidema har minskat och

Det mellan de berörda myndigheterna förbättrats. Relativt kontakterna kammare har dock anmärkt att specialiseringen inte har många inneburit någon förändring eller att den inte har genomförts fullt ut. Enligt enkätsvaren från nästan samtliga tingsrätter har specialise-

ringen inte inneburit någon förändring för ungdomsmålens handlägg-

flesta tingsrätter har svarat att bestämmelsen i 25 § LUL att ning. De domare skall handlägga ungdomsmål inte tillämpas, särskilt lämpade domare är lämpliga eller att vissa har utsetts utan att det har

att samtliga

skäl härtill. Vidare har det stora flertalet tingsrätter anfört angetts några några särskilda nämndemän eller att alla att det inte väljs ut

118 Utredningens överväganden och förslag

SOU 1999: 108

nämndemän anses lämpliga eller i vart fall ingen kan olämplig. anses Nästan samtliga tingsrätter har dock uppgett ha att man anser sig

tillgång till tillräckligt många lämpliga nämndemän. Från tingsrättema

har framförts relativt omfattande kritik specialiseringen inom mot domstol.

Enkätsvaren från socialtjänsten tyder på att handläggningen

av ungdomsmål har underlättats på grund specialiseringen av genom att samarbetet mellan de berörda myndigheterna har förbättrats och kunskapsnivån höjts. Resultatet av enkäten till advokaterna är inte entydigt; lika många advokater har ansett att specialiseringen har inneburit förändring en som att den inte har gjort det.

Det har från samtliga påpekats att de handlägger ungdomsmål

som

behöver mer utbildning liksom fortbildning.

Skall man göra allmän bedömning resultatet specialiseen av av ringen baserat på enkätsvaren synes specialiseringen ha höjt kvaliteten handläggningen. Detta har även framförts i flera fall i enkätsvaren

på utredningens allmänna frågor handläggningens kvalitet. Man

om kan dock konstatera att domstolarna har framfört ganska omfattande kritik mot specialiseringen i domstol. Utredningen anser för sin del att det många gånger kan vara en fördel med specialiserade handläggare ungdomsmål. Specialiseav

ringen kan bl.a. innebära att kompetensen hos handläggarna höjs,

att samarbetet mellan de berörda myndigheterna underlättas och att kontakterna med den unge och dennes familj förbättras. Det väsentligaste

är dock enligt utredningens mening att handläggningen är koncentrerad till vissa handläggare.

För att specialiseringen skall få avsedd effekt är det enligt

utredningen viktigt att de som handlägger ungdomsmål får adekvat utbildning och även fortbildning. Detta har också efterfrågats i enkät-

svaren. Sådan utbildning kan komma till stånd initiativ från de genom samverkansgrupper som utredningen förordar skall finnas jfr avsnitt 5.2.5. Utredningen dock att det ankommer på Rikspolismenar styrelsen, Riksåklagaren och Domstolsverket att anordna utbildning

och fortbildning för sina respektive personalkategorier. När det gäller socialtjänstens personal anser utredningen att Socialstyrelsen och

Kommunförbundet bör se till att lämplig ut- och fortbildning finns tillgänglig. Utredningen också att det kan värdefullt och även anser vara rationellt om i vart fall vissa utbildningsinsatser samordnas.

Nedan kommer utredningen att närmare gå på specialiseringen

inom de olika myndighetema. Ser man till enkätsvaren från polisen bestämmelsen att det synes om skall vara särskilt lämpade polismän leder förundersökningen ofta som

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 119

tillämpas att lämpligheten bedöms i samband med rekrytering genom och tjänstetillsättning. Utredningen att det är värdefullt att de anser

polismän handlägger ungdomsmål är lämpade för uppgiften.

som Polismännen har mycket direkt kontakt med de unga lagöverträdaren väsentligt inte minst för brottsutredningen att denna na och det är kontakt blir så god möjligt. Det är även väsentligt att handsom läggningen ungdomsmål är koncentrerad till vissa polismän bl.a. för av att underlätta samarbetet med andra myndigheter. När det gäller åklagama framgår det inte av enkätsvaren om det görs när ungdomsåklagama utses. Flera kam-

någon lämplighetsbedömning

har också anfört bestämmelsen inte tillämpas eller att alla mare att lika lämpade. Enligt utredningens mening framstår inte åklagare är behovet lämplighetskrav lika starkt när det gäller åklagarna av ett som beträffande polismännen. Åklagarna har i många fall inte lika som omfattande kontakter med den vad polisen har. Det är unge som emellertid enligt utredningens mening viktigt att handläggningen av koncentrerad till vissa åklagare, inte minst för att

ungdomsmål är

samarbetet mellan de berörda myndigheterna skall fungera ett bra

sätt. Vidare kan åklagama i egenskap av förundersökningsledare i vart fall i vissa mål ha relativt omfattande kontakt med ungdomarna. en i de fall de skall delge beslut åtalsunderlåtelse Detta gäller även om

eller strafföreläggande. Utredningen menar därför att lämplighetskravet

i 2 § första stycket LUL bör kvarstå. domstolarnas del har specialiseringen inneburit dels att det skall För särskilt lämpade domare handlägger ungdomsmål rörande vara som brott med fängelse i straffskalan, dels att dessa mål skall fördelas en eller flera särskilda rotlar avsnitt 5.2.2. Enligt de flesta enkätsvaren

se

tillämpas inte bestämmelsen att det skall särskilt lämpade om vara domare. Tingsrätterna har vidare lämnat flera synpunkter som gäller

har visserligen framförts att specialiseringen har

specialiseringen. Det

kvaliteten handläggningen, främst har synpunkter lämnats

höjt på men olika problem förknippade med specialiseringen inom

om som anses En anmärkning har gjorts är att det är en nackdel med domstolen. som att andra domare skall rycka in i t.ex. semester-

specialiseringen som

har aktuella för sig vilket kan ge en kvalitets-

tider ine ungdomsmålen

effekt. Andra påpekanden har gjorts är att det är svårt att sänkance som ordna särskild ungdomsrotel på de mindre tingsrättema, att det är e samla särskild ungdomsnämnd till extra ting, att det är svårt at en påfrestande döma i enbart ungdomsmål, att det kan vara

psykisk att

hitta domare är särskilt lämpade, att det principiellt

problen att som

kan ifrågasättas varför endast vissa domare skall anses lämpliga samt risk med särskilda ungdomsdomare är svårt att det inns en att systemet med förändrad domstolsorganisation med t.ex. storrotlar. att föreia en

120 Utredningens överväganden och förslag

Slutligen har framförts att systemet med särskilda ungdomsdomare är orealistiskt och inte fyller någon funktion, varför det bör avskaffas. Vid Domstolsverkets uppföljning 1995 års reform avsnitt

av se

3.8, som genomfördes när lagstiftningen hade varit i kraft drygt sex månader, framfördes också kritik mot lämplighetskravet. En vanlig kommentar att det inte farms något behov särskilda ungdomsvar av domare inom den ordinarie tingsrättsorganisationen. Detta gällde särskilt mindre tingsrätter, där rotelinnehavama ändå måste dela alla arbetsuppgifter mellan sig. Om det fanns brister borde dessa åtgärdas med utbildning. I ett enkätsvar i Domstolsverkets uppföljning anfördes att bestämmelsen närmast har ett löjets skimmer över sig och att det inte går att bestämma kriterier över vilka egenskaper gör som en enskild domare lämpad att handlägga ungdomsmål. mer en annan Även under remissbehandlingen Ungdomsbrottskommitténs av betänkande framfördes kritik mot förslaget specialisering. Bl.a. om ansåg Domstolsverket att det stred mot tanken att generalisera dömandet. Flera domstolar också kritiska och menade var att ungdomsmålen inte skilde sig från andra brottmål i någon högre grad. Det har således framförts ganska omfattande kritik mot lämplighetskravet för domare. Det framgår också enkätsvaren att bestämmelsen av i många fall inte tillämpas. Ett skäl till att den inte tillämpas kan att vara det inte finns några uppställda kriterier för vilka egenskaper särskilt en lämpad domare skall ha. Ungdomsbrottskommittén ansåg SOU 1993:35 s. 476 att endast ordinarie domare skulle handlägga ungdomsmål. Kommittén menade att dessa regelmässigt medelålders var personer som har förvärvat en viss livserfarenhet särskilt kunde som komma till nytta i dessa fall. Vidare trodde kommittén ordinarie att en domare i normalfallet har större pondus domare och därför än en yngre har bättre förutsättningar att nå fram till den och att få denne att ta unge intryck av vad domaren säger. Förslaget att enbart ordinarie domare

skulle handlägga ungdomsmål ledde inte till lagstiftning.

I propositionen prop. 1994/95:12 83 görs vissa allmänna s. uttalanden om vilka egenskaper kan sägas utmärka domare som en som

särskilt lämpad att handlägga ungdomsmål ovan.Vidare sägs att det

se

är viktigt att de särskilda domarna i ungdomsmål har både pondus och auktoritet samt att de har egenskaper gör att de kan kommunicera som med unga märmiskor. Som utredningen tidigare har framhållit finns det många fördelar med att handläggningen av ungdomsmål är koncentrerad till vissa handläggare när domstolen är av sådan storlek att detta är möjligt. För domstolarnas del har inte vikten samarbete med berörda myndigav heter samma tyngd för övriga. Det finns dock andra skäl talar som som för att ungdomsmålen bör speciallottas. Att handläggningen koncentre-

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 121

till vissa rotlar bör underlätta snabb handläggning. Rotelinneras en havaren f°ar stor kunskap de särskilda regler som gäller för just om ungdomsmålen. Det torde även underlätta ut- och fortbildningsinsatser. Utredningen således att regleringen speciallottning bör kvaranser om stå. När det däremot gäller kravet särskild lämplighet är skälen för ett bibehållande Utredningen att det är mycket svårt, i det svagare. anser närmaste omöjligt, att vilka kriterier skall vara uppfyllda för ange som domare skall särskilt lämpad att handlägga ungdomsmål. att en anses Domaren har vidare inte samma sätt som främst polisen, men även åklagarna, omedelbar kontakt med den De uttalanden som unge. gjordes i förarbetena är mycket allmänna och tar upp egenskaper som önskvärda hos alla domare oavsett vilka mål de handlägger. Enligt är enkätsvaren är det inte ovanligt att bestämmelsen i 25§ LUL inte tillämpas. Det har även i enkätsvaren framförts relativt omfattande kritik lämplighetskravet för domare ovan. Enligt utredningens mot se mening torde det också inte sällan vara så att ungdomsdomarna utses praktiska hänsyn och organisatoriska skäl och inte genom någon av av

lämplighetsprövning. Mot bakgrund detta anser utredningen att

av något lämplighetskrav för domare handlägger ungdomsmål inte som längre bör i lagtexten. För att bibehålla specialiseringen föreslår anges utredningen i stället det föreskrivs att de lagfarna domare skall att som handlägga ungdomsmål särskilt förordnas för den uppgiften.

överväganden utredningen har gjort gäller främst

De som ovan domare. Av enkätsvaren från tingsrättema framgår att bestäm-

lagfarna

melsen särskilt lämpade nämndemän skall anlitas för tjänstom att i ungdomsmål knappast tillämpas. Utredningen anser att det inte

göring

finns tillräckliga skäl att behålla lämplighetskravet för nämndemän. Det finns inte heller enligt utredningens mening skäl att föreskriva att vissa nämndemän skall särskilt förordnas för att tjänstgöra i ungdomsmål. dock givetvis inget hindrar att det vid domstolarna finns Det är som särskilda nämndemän normalt anlitas för att tjänstgöra i ungdomssom mål. Sammanfattningsvis föreslår utredningen således att kravet att det skall särskilt lämpade domare handlägger ungdomsmål vara som med bestämmelse att de lagfarna domare som handlägger ersätts en om mål skall särskilt förordnade för uppgiften. Utredningens sådana vara innebär att handläggningen fortfarande kommer att vara kon-

förslag

centrerad till vissa domare och speciallottas på särskilda rotlar. finns ingen reglering särskilt lämpliga hand-

För socialtjänsten om

för ungdomsmål. I förarbetena dock att det är önskvärt

läggare anges

med specialisering även inom socialtjänsten. Enligt enkätresultatet en så också ha blivit fallet. Utredningen delar uppfattningen att det synes

122 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

är värdefullt om handläggningen koncentreras till vissa handläggare. Det framstår dock alltjämt som mindre lämpligt att reglera detta i

författning.

5.5 Vårdnadshavarnas medverkan

5.5. l Allmänt

Ett av syftena med 1995 års ungdomsmålsrefonn att skapa förutvar sättningar för bättre kontakter med den vårdnadshavare. I och unges med reformen infördes bestämmelser för att öka deras medverkan under hela rättsprocessen. Ser till enkätresultaten i stort medverkar man vårdnadshavama i stor utsträckning och enligt de flesta är också svaren denna medverkan tillräcklig. Nedan kommer utredningen att närmare vårdnadshavamas medverkan i de olika delarna rättsav

processen och under socialtjänstens handläggning.

5.5.2 Medverkan vid

polisförhör

Enkätundersökningen tyder att den unges vårdnadshavare i stor utsträckning medverkar vid polisförhör. Enligt utredningens mening är denna medverkan tillräcklig. Utredningen finner således inte skäl att förena vårdnadshavarens kallelse med vite eller någon annan sanktion. För att ytterligare främja närvaron anser utredningen att formerna för hur underrättelser respektive kallelser till vårdnadshavare skall ske stramas upp. Det ankommer på Rikspolisstyrelsen att ge anvisningar om detta.

Enligt 5 § LUL skall vårdnadshavare eller andra fostrare omedelbart underrättas när den som är under 18 år är skäligen misstänkt för ett brott. De skall också kallas till polisförhör med den det inte är unge, om till men för utredningen eller det annars finns särskilda skäl mot det. I förarbetena prop. 1994/95:12 64 uttalas att det är viktigt att s. på ett tidigt stadium i en brottsutredning föräldrar eller andra engagera fostrare och få dem att medverka i arbetet med att komma till rätta med brottsligheten. Regeringen menar att föräldrarnas stöd är betydelsefullt för den unge också att han därigenom f°ar större möjligheter att genom ställa till rätta efter brottet, t.ex. vid kontakter med målsäganden. Avsikten är alltså inte enbart att vårdnadshavama skall få reda på att deras barn har begått brott. Det viktigaste är enligt regeringen att de kan

SOU 1999: l 08 Utredningens överväganden och förslag 123

förmås att aktivt medverka i lagföringsprocessen. Att de kallas till de polisförhör hålls med den kan ett sätt att öka deras

som unge vara medverkan.

I propositionen sägs vidare att, i de fall den unge har gripits och förhör skall hållas omedelbart, det är lämpligt att vårdnadshavama genast underrättas och att inställa sig för att närvara vid

uppmanas förhöret. Det också att den bör tillfrågas om sin inställning

anges unge till att vårdnadshavaren är närvarande, men att det bör finnas starka skäl för att gå med påden önskan att slippa vårdnadshavares

unges närvaro vid förhöret. Det uttalas vidare att, om den unge inte är särskilt talför vid förhöret, kan låta vårdnadshavama lämna rummet

man eftersom det viktiga är de finns tillgängliga och kan bilda sig en uppfattning vad har hänt till hjälp och stöd för den

om som samt vara

unge.

När förhör hålls vid tillfälle bör vårdnadshavama enligt

ett senare propositionen få särskild kallelse där de erinras om att det är av stor

en vikt att de är närvarande. Regeringen dock att det är värdefullt

anser

polisen också tar kontakt med vårdnadshavama telefon och om per avtalar tid för förhör för att skapa större förutsättningar för deras

en närvaro.

Enkätsvaren från polisen tyder på att vårdnadshavama medverkar i

eller mycket stor omfattning vid polisförhör. Nästan samtliga stor polismyndigheter tycker att denna medverkan är tillräcklig. När det gäller när och på vilket sätt vårdnadshavama underrättas om att den

är skäligen misstänkt för brott varierar detta enligt svaren. Det unge varierar också när och på vilket sätt vårdnadshavama bereds tillfälle att närvara vid polisförhören. Det har i framförts att det finns flera

svaren fördelar med att vårdnadshavama är närvarande vid polisförhören. Det vanligaste svaret är att de på detta sätt får veta vad den unge har gjort. Även vissa nackdelar med deras närvaro har angetts i svaren. Den mest vanligt förekommande är att den olika orsaker inte vågar eller

unge av vill berätta vad som har hänt.

Enligt den utvärdering Brottsförebyggande rådet regeringens

som uppdrag genomförde avseende 1988 års ändringar i LUL och försöksverksamheten avsnitt 2.1 föräldrarna sällan närvarande vid

se var förhören. I försöksdistrikten de närvarande i 21 procent av de

var undersökta ärendena. Motsvarande siffra för undersökningsdistrikten

14 procent. Medverkan således enligt enkätsvaren ha ökat var synes betydligt. Det har också påpekats från polisen att kontakterna och samarbetet med vårdnadshavama har förbättrats. Det är enligt utredningen troligt att bestämmelsen att vårdnadshavama skall kallas till

om förhören är den främsta anledningen till ökningen. Bestämmelsens syfte få till stånd ökad medverkan vårdnadshavama vid

att en av

124 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

polisförhören synes således ha uppfyllts. Enligt utredningens mening får också denna medverkan tillräcklig. Det finns således inte skäl anses att förena kallelsen till förhöret med vite eller någon sanktion för annan att så sätt möjligen uppnå ännu högre närvarofrekvens. en Utredningen menar dessutom att det finns ett värde i att vårdnadshavamas medverkan är frivillig. Ett sätt att ytterligare främja närvaron skulle i stället kunna vara att formerna för hur underrättelsema respektive kallelsema skall ske stramas upp. Utredningen att det menar ankommer på Rikspolisstyrelsen att ge anvisningar hur detta bör gå till med utgångspunkt i de ovan redovisade förarbetsuttalandena.

5.5.3 Medverkan vid delgivning av beslut

om

åtalsunderlåtelse och strafföreläggande

Enligt enkätsvaren medverkar den unges vårdnadshavare i mycket stor utsträckning vid sammanträffanden för delgivning av beslut om åtalsunderlåtelse och strafföreläggande. Det saknas enligt utredningen skäl att förena vårdnadshavarens kallelse med någon sanktion.

Enligt 18 § LUL skall den unge underrättas om ett beslut om åtalsunderlåtelse vid ett personligt Sammanträffande med åklagaren inom två veckor från beslutet. Den unges vårdnadshavare eller annan fostrare skall kallas till sammanträdet om det inte möter hinder eller annars finns särskilda skäl mot det. I propositionen prop. 1994/95:12 s. 80 att det är betydelseanges fullt att den unges vårdnadshavare är närvarande i så stor utsträckning som möjligt när beslutet meddelas. Försöksförordningen se avsnitt 2.1 innehöll en bestämmelse om att åklagaren borde sträva efter att den unges vårdnadshavare var närvarande vid sammanträffandet. Erfarenheterna från försöksverksamheten visade att de ofta var närvarande och att detta uppfattades positivt både av dem och den unge. Även underrättelse ett beslut strafföreläggande skall en om om som huvudregel lämnas till den som är under 18 år vid ett personligt sammanträffande 15 § LUL och 1 § första stycket förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Om möjligt skall vårdnadshavaren närvara. De flesta åklagarkammare har i enkätsvaren uppgett att vårdnadshavama medverkar i mycket stor utsträckning vid delgivning beslut av om åtalsunderlåtelse och strafföreläggande. Av svaren framgår vidare

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 125

att åklagama vanligen kallar vårdnadshavarna till sammanträffandet. Enkätresultaten tyder vidare på att det mest finns fördelar med att vårdnadshavarna medverkar. Vanliga svar är att det är viktigt att vårdnadshavarna får veta vad som har hänt samt att de får kännedom

innebörden skötsamhetskravet och konsekvenserna om den unge om av återfaller i brott. Vissa nackdelar med närvaron har dock påpekats, bl.a. att vårdnadshavarna lägger sig i och bagatelliserar brottet.

Enligt utredningen kan utläsa enkätsvaren att vårdnads-

man av havama medverkar i mycket stor omfattning vid delgivningen av beslut

åtalsunderlåtelse och strafföreläggande. Bestämmelsernas syfte att om skapa förutsättningar för ökad föräldramedverkan synes därför vara

en uppfyllt. Inte heller här utredningen att kallelsen till vårdnads-

anser havama bör förenad med någon sanktion.

vara

5.5.4 Medverkan vid huvudförhandlingen m.m.

Enkätresultatet visar att vårdnadshavare medverkar i stor omfattning vid huvudförhandlingen. Utredningen anser att det av underrättelsen och kallelsen till vårdnadshavaren bör framgå att det vid behov finns möjlighet att anlita tolk behovet anmäls viss tid innan

om förhandlingen. En liknande upplysning bör också finnas i polisens och åklagamas underrättelser och kallelser till vårdnadshavare.

Enligt 26 § LUL skall tingsrätten, när åtal väcks mot den som är under 18 år, underrätta vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och fostran åtalet och tidpunkten för huvudförhandlingen om

om det inte finns särskilda skäl mot det. Avser åtalet ett brott på vilket kan följa fängelse, skall vårdnadshavaren eller annan fostrare höras om det kan ske och det inte finns särskilda skäl mot det. De som hörs har rätt

till ersättning enligt regler gäller för vittnen.

samma som

Bestämmelsens syfte är enligt förarbetena prop. 1994/95:12 s. 88

föräldrarna i arbetet med de lagöverträdama och

att engagera unga skapa förutsättningar för att dessa skall inställa sig till huvudforhandlingen. En kallelse kan enligt regeringens mening ha en positiv inverkan på vårdnadshavarnas benägenhet att inställa sig även om den inte är förenad med någon sanktion. När åtalet gäller brott med enbart böter i straffskalan skall vårdnadshavarna inte kallas. Regeringen anför att det i dessa fall oftast är fråga trafikbrott och mindre allvarliga

om brott där vårdnadshavarnas närvaro inte är lika betydelsefull. I sådana fall är det därför tillräckligt att de underrättas åtalet och tidpunkten

om för huvudförhandlingen. Vidare i propositionen att domstolen

anges

126 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

skall avstå från att kalla vårdnadshavaren om det, med hänsyn till upplysningar som har lämnats till rätten, kan antas att dennes närvaro kommer att vara till mer skada än nytta. Också om det av någon annan anledning inte är möjligt att höra vårdnadshavaren bör det möjligt

vara för domstolen att avstå från kallelse. Vårdnadshavarens utevaro bör inte, annat än om det av speciella skäl är nödvändigt att höra denne, utgöra hinder mot att hålla huvudförhandling.

Enligt enkätsvaren från åklagarna är vårdnadshavama vanligen närvarande vid huvudförhandlingarna. Svaren tyder dock att närvaron skulle vara något mindre än vid delgivning beslut

av om åtalsunderlâtelse och strafföreläggande. I princip samtliga kammare har anfört att vårdnadshavarnas medverkan är tillräcklig.

Även enkätresultatet från tingsrättema tyder på att vårdnadshavama

i stor utsträckning närvarar vid huvudförhandlingarna. Av svaren

framgår vidare att vårdnadshavama hörs eller bereds tillfälle att yttra sig, främst i personaliadelen. Nästan samtliga tingsrätter anser att vårdnadshavarnas medverkan är tillräcklig. Enkätresultatet visar också att det endast är i undantagsfall som tingsrättema inte kallar havama. Vidare synes det knappast förekomma att en huvudförhandling ställs in för att vårdnadshavama inte kommer till förhandlingen. Av svaren från tingsrättema framgår också att det är mest fördelar med att vårdnadshavama är närvarande under huvudför-

handlingen.

Utredningen kan konstatera att enkätresultatet visar att vårdnads-

havama medverkar i stor omfattning vid huvudtörhandlingen. Lag-

stiftarens syfte med bestämmelsen att i fler fall kalla vårdnadshavama till förhandlingen, nämligen att i större utsträckning involvera vårdnadshavama i rättsprocessen, synes således ha uppfyllts. Det har påpekats att det vore önskvärt med klara regler för tolk till vårdnadshavama. Behovet av tolk torde aktualiseras främst när den unge talar svenska men föräldrarna inte gör det. Behöver den unge tolk kan samma tolk användas för vårdnadshavama. Utredningen anser att det är otillfredsställande om vårdnadshavare som inställer sig till huvudförhandlingen inte kan förstå vad som sägs vid rättegången. Att låta den unge fungera som tolk är en lösning som utredningen anser är mindre lämplig och i många fall direkt olämplig.

Enligt 5 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken må tolk anlitas att biträda rätten om part, vittne eller annan, som skall höras inför rätten, inte är mäktig svenska språket. 26 § första stycket LUL anger att när åtal väcks mot den som inte har fyllt 18 år tingsrätten skall underrätta vårdnadshavaren eller annan fostrare om åtalet och tidpunkten för huvudförhandlingen, om det inte finns särskilda skäl mot det I 26§

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 127

andra stycket LUL anges att vårdnadshavare eller annan fostrare skall höras i målet det kan ske och det inte finns särskilda skäl mot det.

om

I kommentaren till 5 kap. 6 § rättegångsbalken Fitger, Rättegångsbalken I sägs att stadgandets ordalydelse får anses ge utrymme för att anlita tolk även när det är fråga mera informella kontakter mellan

om rätten och som inte behärskar svenska språket. I prop.

en person 1973:30 71 uttalas i samband med vissa ändringar i 5 kap. 6§

s. rättegångsbalken att bestämmelsen närmast avser tolkning vid förhandling inför rätten, att det vid de allmänna domstolarna kan

men finnas ett visst behov möjlighet att anlita tolk även när det inte

av en direkt är fråga förhandling. Som exempel anges att en icke

om svenskspråkig infinner sig på rättens kansli kan ha

person som upplysningar och synpunkter att lämna på handläggningen av ett mål eller ärende etc. I sådana fall bör rätten också kunna anlita tolk om det erfordras. Enligt propositionen någon särskild bestämmelse

synes härom dock knappast nödvändig utan ordalydelsen i 5 kap. 6 § rättegångsbalken bör utrymme för anlitande tolk vid behov också när

ge av det är fråga informella kontakter mellan rätten och

om mera

utlänningen. Dessa uttalanden tolkningen av 5 kap. 6§ rättegångsbalken

om tyder på att det är möjligt att när det finns behov förordna tolk även för vårdnadshavare även dessa formellt inte skall höras inför rätten.

om Enligt utredningens mening täcker således dagens regelverk både de fall där vårdnadshavaren skall höras och de fall där de endast underrättas. Utredningen att det underrättelsen och kallelsen till

anser av vårdnadshavama bör framgå att det finns möjlighet att anlita tolk om behovet anmäls till tingsrätten viss tid innan förhandlingen.

När det gäller tolkning vid polis- och åklagarmyndigheter måste enligt doktrinen Ekelöf, Rättegång 7 uppl., s. 151 5 kap. 6 § rätte-

gångsbalken analogt tillämplig under förundersökning i brottmål.

anses Detta torde innebära att det även för vårdnadshavare eller andra fostrare skall närvara vid polisförhör och personliga samman-

som träffanden för delgivning beslut åtalsunderlåtelse och strafföre-

av om läggande är möjligt att vid behov anlita tolk. En upplysning om detta bör därför enligt utredningen framgå polisens och åklagamas

även av underrättelser och kallelser till vårdnadshavama.

128 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

5.5.5 Medverkan vid socialtj änstens utredning

Enligt enkätresultatet medverkar vårdnadshavama i mycket stor utsträckning vid socialtjänstens utredning. Det finns därför inte skäl att föreslå några ändringar för att ytterligare öka vårdnadshavamas medverkan.

Det finns inte några regler i LUL om att vårdnadshavama skall medverka under socialtjänstens utredning. Av socialtjänslagen 1980:620 framgår dock att socialtjänsten skall samarbeta med vårdnadshavama.

Av socialtjänstens svar utredningens fråga i vilken omfattning

vårdnadshavare medverkar under handläggningen framgår att dessa medverkar i mycket stor utsträckning. I många svar anges att det är mycket viktigt att vårdnadshavama medverkar och att socialtjänsten strävar efter att de skall medverka i största möjliga utsträckning. Enligt de flesta enkätsvaren är deras medverkan tillräcklig.

Utredningen delar den uppfattning som har kommit till uttryck i enkätsvaren, nämligen att det är mycket viktigt att vårdnadshavama medverkar under socialtjänstens handläggning. Enkätresultatet visar på en mycket stor medverkan. Det har också framförts att socialtjänstens kontakter med vårdnadshavama har förbättrats efter 1995 års

ungdomsmålsreform. Det finns därför enligt utredningen inte skäl att

föreslå några ändringar för att ytterligare öka vårdnadshavamas medverkan.

5.6 Socialtjänstens medverkan

5.6. 1 Allmänt

Generellt tyder enkätsvaren från samtliga svarsgrupper på att socialtjänstens medverkan under rättsprocessen inte är tillräcklig utan bör utökas. Vidare visar enkätresultatet att det stora flertalet inom de olika svarsgruppema anser att det finns många fördelar med att socialtjänsten medverkar framför allt under huvudförhandlingen, men

även vid polisförhör och personliga sammanträffanden för delgivning

av beslut om åtalsunderlåtelse. Nedan kommer utredningen att närmare gå på socialtjänstens medverkan under rättsprocessens olika delar.

5.6.2 Polisförhör

Enligt enkätundersökningen varierar omfattningen av socialtjänstens närvaro vid polisförhören. Det finns enligt utredningen uppenbara fördelar med att företrädare för socialtjänsten är närvarande under förhören med den unge. Med tanke på de skiftande lokala förutsättningarna anser utredningen att de berörda myndigheterna bör träffa lokala överenskommelser i syfte att underlätta socialtjänstens närvaro.

Beträffande socialtjänstens medverkan under handläggningen av

ungdomsmål innebar 1995 års ungdomsmålsreform att polisen genast

skall underrätta socialnämnden när någon som inte fyllt 18 år skäligen är misstänkt för ett brott på vilket kan följa fängelse. Vidare skall företrädare för socialtjänsten i dessa fall om möjligt vara närvarande vid förhör med den unge, om det kan ske utan men för utredningen. Dessa bestämmelser återfinns i 6 och 7 LUL.

Enligt förarbetena 1994/95: 12 s. 66 är det av flera skäl viktigt att socialnämnden blir underrättad i ett tidigt skede när en ung person är misstänkt för brott. Bl.a. ökar möjligheterna för företrädare för

socialtjänsten att medverka under brottsutredningama, förutsättningar-

för att snabbt genomföra utredning om den unges levnadsna en omständigheter ökar och socialnämnden f°ar möjlighet att på ett tidigt stadium få i gång olika stödåtgärder. I propositionen anges vidare att det är angeläget att också andra sätt utöka socialnämndens medverkan när människa har begått ett brott. Att person från

en ung en socialtjänsten är närvarande vid polisförhöret innebär ett stöd för den

samtidigt socialtjänsten får information brottet och unge som om omständigheterna kring detta. Vidare anges i förarbetena att socialtjänsten ett tidigt stadium kan etablera kontakt med den unge och dennes vårdnadshavare. Företrädare för socialtjänsten bör därför enligt regeringen i normalfallet närvara vid förhör som hålls med den unge.

Enligt enkätsvaren från polisen varierar omfattningen av socialtjänstens medverkan vid polisförhören. Det varierar också när och på vilket sätt polisen underrättar socialtjänsten att den unge ärskäligen

om misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa. Vidare är det enligt enkätsvaren varierande när och vilket sätt socialtjänsten bereds tillfälle att närvara vid polisförhören. De polismyndigheter som svarat att socialtjänstens medverkan inte är tillräcklig är något fler än de som anfört att den är det. Enkätresultatet visar vidare att polisen anser att det finns många fördelar med att företrädare för socialtjänsten närvarar vid förhören. De vanligaste fördelarna som har angetts är att socialtjänsten

130 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

snabbt blir insatt i ärendet, att den får en bättre bild den och av unge dennes situation samt att den tidigt kan bedöma behovet insatser och av snabbt kan sätta i gång med åtgärder avseende den unge och dennes familj. Det har dock påpekats vissa nackdelar t.ex. att den som unge och dennes vårdnadshavare sedan tidigare kan vara negativt inställda

till socialtjänsten, vilket kan påverka förhöret.

Även enkätsvaren från åklagama varierar mycket, de tyder på men att det är vanligare att någon från socialtjänsten är närvarande vid polisförhören än vid delgivning av beslut om åtalsunderlåtelse och vid huvudförhandlingar. Enkätresultatet från socialtjänsten omfattningen dess medverom av kan vid polisförhören visar även det på en mycket stor variation. Resultatet tyder vidare på att man anser att denna medverkan bör utökas. Utredningen anser att det finns uppenbara fördelar med att företrädare från socialtjänsten är närvarande vid polisförhören. Inte minst kan detta innebära en snabbare handläggning och en tidig reaktion brottet. Det är givetvis så att möjligheterna för socialtjänsten att vara närvarande skiftar grund av olika lokala förhållanden. Att göra socialtjänstens medverkan obligatorisk eller på annat sätt genom författning utöka dess skyldighet anser utredningen inte vara en framkomlig väg. Det måste dock enligt utredningens mening vara en målsättning att socialtjänsten närvarar så ofta som möjligt. Ett annat sätt att öka närvaron skulle kunna vara att Rikspolis-

styrelsen ger tydliga anvisningar för hur socialtjänsten skall beredas

tillfälle att vara närvarande vid förhören. Med tanke de skiftande lokala förutsättningarna anser dock utredningen att de berörda myndigheterna bör träffa lokala överenskommelser i syfte att underlätta socialtjänstens närvaro jfr vad utredningen har anfört om vikten av samarbete i avsnitt 5.2.5. Enligt utredningens mening kan det detta sätt bli möjligt att öka omfattningen av socialtjänstens medverkan.

5.6.3 Underrättelse beslut åtalsunderlåtelse om om

Enligt utredningens mening är det angeläget att socialtjänsten medverkar vid delgivningen av beslut om åtalsunderlåtelse om åklagaren vid bedömningen åtalsunderlåtelse skall meddelas har utgått från om att socialtjänsten vidtar åtgärder beträffande den unge. För att främja socialtjänstens medverkan i dessa fall bör Riksåklagaren ge tydligare anvisningar om formerna för kallelsema till socialtjänsten. Vidare bör de berörda myndigheterna genom överenskommelser söka underlätta socialtjänstens medverkan.

Utredningens överväganden och förslag 131

Det finns också andra bestämmelser som rör socialtjänstens medverkan i rättsprocessen. I 18 § LUL att företrädare för socialnämnden

anges bör tillfälle att närvara när den unge underrättas om ett beslut om

ges åtalsunderlåtelse vid ett personligt sammanträffande. Vidare sägs i 21 § LUL att socialnämnden skall underrättas om ett beslut om åtalsunderlåtelse det förutsätts någon åtgärd från nämndens sida.

om

I förarbetena prop. 1994/95:12 s. 80 uttalas att socialtjänstens närvaro vid de personliga sammanträffandena är av särskild betydelse i de fall åklagaren förutsätter någon åtgärd från socialtjänstens sida. Vidare sägs i propositionen 101 att de närmare formerna för kallelsen socialtjänsten till delgivningen får bestämmas av de

av

enskilda myndigheterna.

Enkätsvaren från åklagarna tyder på att företrädare för socialtjänsten sällan är närvarande vid delgivningen av beslut om åtalsunderlåtelse. Svaren varierar på frågan i vilken omfattning socialtjänsten bereds tillfälle att närvara. De flesta kammare har dock svarat att socialtjänsten alltid kallas eller underrättas, ett par kammare har angett att det

men inte sker någon kallelse över huvud taget. I de flesta av åklagamas enkätsvar framförs att det finns fördelar med att socialtjänsten är närvarande.

Av enkätsvaren från socialtjänsten framgår att någon företrädare ytterst sällan är närvarande vid sammanträffandena och det har påpekats att socialtjänstens medverkan i dessa fall bör Öka.

Enligt utredningens mening är det angeläget att socialtjänsten

medverkar vid delgivningen beslut om åtalsunderlåtelse om

av åklagaren vid bedömningen åtalsunderlåtelse skall meddelas har

om utgått från att socialtjänsten vidtar åtgärder beträffande den unge. Enkätresultatet tyder att det varierar på vilket sätt och i vilken omfattning socialtjänsten bereds tillfälle att medverka. Ett sätt att underlätta för socialtjänstens att närvara kan vara att mer i detalj reglera formerna för kallelsen. Utredningen dock sådan reglering

anser att en inte lämpligen bör ske i författningsform. Utredningen menar att det för att främja socialtjänstens medverkan i stället bör ankomma på Riksåklagaren att tydligare anvisningar hur formerna för

ge om kallelsema till socialtjänsten bör till. På detta sätt skulle man kunna uppnå enhetlighet. Även de berörda myndigheterna bör

en större

överenskommelser till att socialtjänstens medverkan genom se underlättas. Det kan också påpekas att det ofta kan vara lämpligt att ta kontakter under hand för att socialtjänsten skall närvara i de fall det

bedöms angeläget. I vilken utsträckning socialtjänsten har möjlighet att

medverka är givetvis beroende lokala förhållanden och vilka

av

finns tillgängliga. Åklagarmyndighetema bör dock söka

resurser som

132 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

underlätta socialtjänstens medverkan jfr vad utredningen har anfört om vikten av samarbete i avsnitt 5.2.5.

5.6.4 Huvudförhandlingen

Utredningen anser att det finns många fördelar med att en företrädare för socialtjänsten medverkar under huvudförhandlingen i de fall socialtjänsten har avgett yttrande. För att främja denna medverkan föreslår utredningen att domstolen underrättar socialtjänsten om tidpunkten för huvudförhandlingen i de fall socialtjänsten har lämnat eller skall lämna yttrande enligt l1 § LUL.

Det finns inte någon reglering rörande socialtjänstens medverkan under huvudförhandlingen. Av enkätsvaren från främst tingsrättema och socialtjänsten framgår att det är ovanligt att företrädare för socialtjänsten medverkar vid huvudförhandlingen. Samtidigt har nästan samtliga tingsrätter svarat att det bara finns fördelar med att någon från socialtjänsten är närvarande. Det har framförts att närvaron ger möjlighet att få ett yttrande kompletterat och få fler upplysningar om den unges förhållanden. Annat som har påpekats från tingsrättema är att domstolen nämnare kan få veta vad den föreslagna vården kommer att innebära, att vården snabbt kan komma i gång och att den unge mer inser allvaret i situationen.

Från åklagama har framförts att socialtjänstens medverkan under

huvudförhandlingen bör öka. Även från tingsrättema efterfrågas

en högre närvarofrekvens för socialtjänsten vid rättegångama. I enkätsvar från socialtjänsten har också påpekats att dess medverkan vid huvudförhandlingar bör utökas. Slutligen har även från advokaterna anmärkts att företrädare för socialtjänsten bör vara närvarande vid huvudförhandlingen.

Utredningen att det finns många fördelar med att en

anser företrädare för socialtjänsten medverkar under huvudförhandlingen i de fall socialtjänsten har lämnat yttrande. Framför allt kan det ge domstolen bättre underlag ipåföljdsfrågan. Även för socialtjänstens

ett eget arbete kan medverkan vid huvudförhandlingen vara värdefull. Socialtjänstens medverkan bör därför utökas i de fall den har lämnat yttrande. Utredningen föreslår att socialtjänstens medverkan vid rättegången skall främjas genom att domstolen underrättar socialtjänsten om tidpunkten för huvudförhandlingen i de fall socialtjänsten har lämnat eller skall lämna yttrande enligt ll § LUL. Även i dessa fall är socialtjänstens möjligheter att närvara varierande beroende lokala

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 133

förhållanden, men på detta sätt bör socialtjänsten få en bättre möjlighet att vara närvarande. I detta sammanhang kan påpekas att det kan vara lämpligt med underhandskontakter för att få till stånd en medverkan i de fall det anses särskilt angeläget. Socialtjänstens medverkan är framför allt viktig under den del av huvudförhandlingen som behandlar den personliga förhållanden. För att bästa sätt ta tillvara

unges socialtjänstens är det lämpligt att, åtminstone i de fall en

resurser huvudförhandling kan förväntas ta lång tid, i underrättelsen till socialtjänsten försöka vid vilken tid under förhandlingen den unges

ange personliga förhållanden skall behandlas. Underrättelse bör ske även i de fall socialtjänsten i sitt yttrande har anfört att vård enligt socialtjänsten inte kan komma i fråga. En bestämmelse med nämnda innehåll kan lämpligen införas som ett tillägg till 26 § LUL.

5.7 Muntligt avkunnande och personliga

sammanträffanden

5.7.1 Avkunnande av dom

Utfallet enkätema visar att det är mycket positivt att domar

av avkunnas i direkt anslutning till huvudförhandlingen för den unges insikt sin brottslighet. I de fall domen inte kan avkunnas direkt

om

utredningen att domstolen, särskilt vid allvarlig eller anser omfattande brottslighet, bör överväga att hålla ett särskilt sammanträde för att avkunna domen.

Genom 1995 års ungdomsmålsrefonn infördes en bestämmelse som innebär att domen i mål mot den inte har fyllt 21 år skall avkunnas

som muntligen vid huvudförhandlingen det inte möter synnerliga hinder.

om Bestämmelsen återfinns i 30§ LUL. Enligt 30 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken kan rätten även avkunna domen vid ett särskilt sammanträde.

I förarbetena prop. 1994/95:12 90 anförs att det i mål mot unga

s. är särskilt viktigt att domen avkunnas när den unge är närvarande om den innebär att denne fälls till ansvar. Enligt regeringen kan domen förväntas göra ett starkare intryck på den han får ta del av den

unge om muntligt och medan han har rättegången i färskt minne. Vidare uttalas att rättens ordförande då har möjlighet att närmare förklara domens innebörd och även framhålla betydelsen att den unge iakttar vad som

av kan vara föreskrivet i domen.

134 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

Enkätresultaten från åklagama, tingsrättema och advokaterna visar att domstolarna i stor eller mycket stor omfattning avkunnar domarna i anslutning till huvudförhandlingen i ungdomsmål. Av enkätsvaren från åklagama och advokaterna kan man även utläsa att det inte är riktigt lika vanligt med muntligt avkunnade domar i hovrätt som i tingsrätt,

att skillnaden inte är särskilt stor. Skälen till dom inte men att en avkunnas direkt är vanligen enligt enkätsvaren från tingsrättema att målet är omfattande med många tilltalade och komplicerade frågeställningar.

Enkätresultatet visar att det är ovanligt att domstolarna utnyttjar möjligheten att hålla ett särskilt sammanträde för att avkunna domen.

När det gäller frågan om det muntliga avkunnandet har någon betydelse för den unges insikter om sina brott tyder enkätsvaren från åklagare, tingsrätter, socialtjänst och advokater att detta på olika sätt har betydelse. Det har bl.a. påpekats att det ger möjlighet att förklara vad domen innebär, att det inskärper allvaret av domen, att den unge på ett tydligt sätt ställs till svars för sina handlingar, att avkunnandet inte bara har betydelse för den unge utan även för t.ex. kamrater som år närvarande vid rättegången och att det är viktigt att den unge snabbt får besked om utgången i målet.

Sammantaget menar utredningen att utfallet av enkätema visar att det är mycket positivt att domar avkunnas i direkt anslutning till huvudförhandlingen för den unges insikt om sin brottslighet. Bestämmelsen

vidare tillämpas på det sätt som lagstiftaren har avsett. Möjlig-

synes heten att inte avkunna domen synes utnyttjas i liten omfattning och då i fall falla under rekvisitet synnerliga hinder. Det bör

som kan anses dock påpekas att det är angeläget att domstolen sätter ut målet med en sådan tidsmarginal att det i möjligaste mån går att avkunna domen i anslutning till förhandlingen och att kanslidom inte måste meddelas enbart på grund av tidsbrist.

Möjligen skulle kunna att möjligheten att hålla ett särskilt

man anse sammanträde för avkunnande i de fall domen inte kan avkunnas direkt utnyttjas i alltför få fall. Ungdomsbrottskommittén föreslog SOU 1993:35 505 att, domen inte avkunnades vid huvudförhand-

s. om lingen i mål där den unge inte fyllt 18 år och åtalet avsåg ett brott för vilket är föreskrivet fängelse, den skulle avkunnas vid ett särskilt sammanträde om inte hinder möter däremot. Till detta sammanträde borde den tilltalade, hans försvarare och åklagaren kallas. Även den tilltalades vårdnadshavare och eventuellt någon ytterligare person, t.ex. från socialtjänsten, borde kallas. Kallelsen borde lämpligen ske muntligen i samband med huvudförhandlingen. Kommittén tar upp olika problem är förknippade med att avkunna domen vid ett

som

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 135

särskilt sammanträde. Bl.a. tar man upp risken för att den unge uteblir och de kostnader som det särskilda sammanträdet medför.

I propositionen prop. 1994/95:12 s. 91 anfördes att det inte är

praktiskt möjligt regelmässigt hålla särskilda sammanträden

att mera

för avkunnande av dom mot unga lagöverträdare. Regeringen pekade

på att den formella möjligheten att hålla ett sådant sammanträde redan

fanns enligt rättegångsbalken.

Genom enkätresultaten har framkommit att ett muntligt avkunnande har stora fördelar framför skriftlig kanslidom. Domstolarna bör

en därför enligt utredningen alltid överväga om det inte kan vara lämpligt att hålla ett särskilt sammanträde för att avkunna domen. Detta gäller särskilt när det är fråga allvarlig eller omfattande brottslighet. Det

om torde också i dessa fall det inte alltid är möjligt att avkunna

vara som domen direkt. Med tanke de problem som är förknippade med att hålla ett särskilt sammanträde för att avkunna dom finner

en utredningen dock inte tillräckliga skäl att föreslå någon ändring som innebär utökad skyldighet att hålla sådana sammanträden.

en

5.7.2 sammanträffanden för under-

Personliga

rättelse beslut åtalsunderlåtelse och

om om

strafföreläggande

Det är enligt utredningens mening väsentligt att beslut om

åtalsunderlåtelse och strafföreläggande delges den unge vid ett

personligt sammanträffande, vilket enligt enkätresultatet också sker.

Utredningen att bestämmelserna underrättelse av beslut om

anser om

åtalsunderlåtelse och strafföreläggande fungerar tillfredsställande

och enligt lagstiftarens intentioner.

Genom 1995 års ungdomsmålsreform infördes bestämmelser om sättet att delge den ett beslut om åtalsunderlåtelse.

unge

Enligt 18§ LUL skall den underrättas ett beslut om

unge om åtalsunderlåtelse vid ett personligt sammanträffande med åklagaren inom två veckor från beslutet. Den vårdnadshavare eller annan

unges fostrare skall kallas till sammanträdet det inte möter hinder eller

om

finns särskilda skäl det. Även företrädare för socialarmars mot nämnden bör tillfälle att närvara. Om det är uppenbart att ett

ges Sammanträffande inte kan ske inom två veckor får det äga rum senare. Kan ett personligt Sammanträffande inte genomföras får underrättelsen

till ske skriftligen.

de unge i

136 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

I 19§ LUL föreskrivs att åklagaren vid det personliga sammanträffandet särskilt skall förklara innebörden av beslutet om åtalsunderlåtelse och de skötsamhetskrav som beslutet är förenat med och

klargöra vilka följderna kan bli av fortsatta lagöverträdelser.

20 § LUL anger att vad som sägs i 18 och 19 LUL i tillämpliga delar gäller även beslut om åtalsunderlåtelse som meddelas med stöd av 20 kap. 7§ rättegångsbalken, om beslutet avser brott som någon har begått innan han har fyllt 18 är. Regeringen uttalar i propositionen prop. 1994/95:12 s. 80 att det är viktigt att den unge får del av beslutet om åtalsunderlåtelse på ett sådant sätt att åtalsunderlåtelsen framstår allvarligt menad som en varning från samhällets sida. Som huvudregel skall den unge därför underrättas beslutet vid ett Sammanträffande mellan åklagaren, den om och dennes vårdnadshavare eller fostrare. Även företrädare unge annan för socialnämnden bör tillfälle att närvara vid det sammanträde där ges den underrättas om beslutet. Detta anses särskilt betydelsefullt i unge de fall åklagaren förutsätter att någon åtgärd vidtas från socialtjänstens sida. Regeringen anser också att en tidsfrist for meddelande av beslutet är ett värdefullt instrument för att åstadkomma en snabb och effektiv lagföring av unga lagöverträdare. Även underrättelse ett beslut strafföreläggande skall en om om som huvudregel lämnas till den som är under 18 år vid ett personligt Sammanträffande 15 § LUL och 1 § första stycket förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Om möjligt skall vårdnadshavaren närvara. Är det inte möjligt med ett personligt Sammanträffande eller om brottet är ringa får underrättelsen

ske skriftligt.

I förordningens l § andra stycke anges att, om åklagaren utfärdar ett

strafföreläggande med stöd av 48 kap. 4 § rättegångsbalken som avser

villkorlig dom eller Villkorlig dom i förening med böter innan den misstänkte har fyllt 21 är, underrättelsen om beslutet skall ske vid ett personligt sammanträffande. Enligt enkätsvaren från åklagama underrättas den unge om beslut om åtalsunderlåtelse i mycket stor omfattning vid personliga sammanträffanden. När det gäller personliga sammanträffanden för att underrätta den unge om ett beslut om strafföreläggande varierar svaren tyder ändå på att sammanträffanden sker i den omfattning mer, men lagstiftaren har avsett. Det framgår av enkätsvaren att sammansom träffandet i båda fallen normalt sker inom två veckor. Svaren tyder vidare att det personliga sammanträffandet har betydelse för den unges insikter om sin brottslighet, bl.a. genom att brottslighetens konsekvenser blir tydligare.

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 137

Även enkätsvaren från socialtjänsten att sammanträffandet har

anger betydelse för den unge, bl.a. genom att detta förfarande visar allvaret i det inträffade för den unge.

Utredningen att det är väsentligt att beslut om åtalsunder-

anser låtelse och strafföreläggande delges den unge vid ett personligt sammanträffande. Enkätresultatet tyder på att så sker.

Sammanfattningsvis finner utredningen att bestämmelserna om underrättelse av beslut om åtalsunderlåtelse och strafföreläggande fungerar tillfredsställande och enligt lagstiftarens intentioner.

5.8 yttranden Socialtjänstens

I enkätsvaren har riktats en del kritik mot främst innehållet i socialtjänstens yttranden och den korta tid socialtjänsten har på sig att upprätta yttrandena. Utredningen menar att de nya regler som

sedan den l januari 1999 gäller för socialtjänstens yttranden bör

medföra att yttrandenas innehåll förbättras och att socialtjänsten f°ar

något längre tid på sig för sin utredning.

Genom 1995 års ungdomsmålsreform infördes bestämmelser som innebär att yttranden från socialtjänsten i normalfallet skall inhämtas redan under förundersökningen för att få till stånd en snabbare handläggning. För att spara tid och arbete infördes också en möjlighet för åklagaren och domstolen att ge socialtjänsten upplysningar om hur yttrandet kan begränsas. I undantagsfall skulle yttrande kunna avges muntligen om det behövdes för att hålla tidsfristema.

I fråga den som misstänks för att ha begått brott innan han har

om fyllt 18 år skall åklagaren enligt 11 § första stycket LUL innan han fattar beslut i åtalsfrågan hämta yttrande från socialtjänsten om den

har erkänt gämingen eller det annars finns skälig misstanke för att unge han har begått brottet. Åklagaren behöver inte inhämta yttrande om brottet är ringa, det är uppenbart att det finns förutsättningar för

om åtalsunderlåtelse eller det är uppenbart obehövligt.

om annars

Enligt förarbetena prop. 1994/95: 12 70 ff. är det nödvändigt för

s. att kunna få till stånd den snabba handläggning som reformen eftersträvar att inte bara förundersökningen utan även personutredningen genomförs inom ramen för tidsfristen. Regeringen menar att den sannolikt bästa förutsättningen för att uppnå detta är om förundersökningen och personutredningen bedrivs parallellt. Yttranden från socialtjänsten bör därför huvudregel inhämtas under förunder-

som

sökningsstadiet i ungdomsmål. En allmän utgångspunkt bör enligt

138 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

regeringen vara att yttrandet begärs så snart som möjligt. Vad som skall eftersträvas är att förundersökning och personutredning skall vara klara i stort sett samtidigt för att undvika att ärendet skall behöva vila i

avvaktan på att personutredningen blir färdig. Regeringen påpekar att

domstolens behörighet att besluta om personutredning under pågående förundersökning kvarstår oförändrad.

Bestämmelserna om vad socialtjänstens yttranden skall innehålla har därefter på nytt ändrats 1997/98:96 145 ff. och 215. Änd-

se prop. s. ringen trädde i kraft den 1 januari 1999. Enligt den nya bestämmelsen skall yttrandet innehålla en redogörelse för vilka åtgärder nämnden tidigare har vidtagit i fråga om den unge. Vidare skall yttrandet innehålla en plan för de åtgärder som nämnden avser att vidta beträffande den unge. Arten, omfattningen och varaktigheten av de åtgärder som nämnden avser att vidta skall framgå av planen.

Av propositionen 145 ff. kan man utläsa att syftet med bestämmelsen är att det i rimlig utsträckning skall vara möjligt att förutse vilken vård eller vilka åtgärder den unge skall bli föremål för om han överlämnas för vård inom socialtjänsten. Detta kan enligt

regeringen åstadkommas genom att socialtjänstens yttranden i ung-

domsmål ges ett utförligare innehåll. Yttrandet bör således utöver en redogörelse för den unges personliga utveckling och hans levnadsomständigheter i övrigt innefatta en redogörelse för huvuddragen i de åtgärder som socialtjänsten planerar att vidta. Det sägs vidare att

åtgärdemas art och omfattning särskilt bör framgå samt såvitt möjligt

också varaktigheten av dessa. Vidare bör yttrandet innehålla en vårdplan som utvisar vilka åtgärder socialtjänsten avser att vidta. Genom att yttrandena ges ett utförligare innehåll menar regeringen att åklagare och domstol får en bättre uppfattning om dels den unges eventuella

vårdbehov, dels omfattningen av de åtgärder socialtjänsten planerar att

vidta för den unge. Med hänsyn till ändringarna beträffande yttrandenas utformning ansåg regeringen att det fanns behov att förlänga tidsfristen i 4 § LUL till sex veckor.

Enligt l2§ LUL skall åklagaren i sin begäran om yttrande ange inom vilken tid yttrandet skall lämnas. Om det är lämpligt kan han ge socialnämnden anvisningar om hur yttrandet kan begränsas. Kan nämnden inte lämna yttrandet inom den föreskrivna tiden f°ar åklagaren medge att yttrandet lämnas senare. När åtalsunderlåtelse meddelas kan

yttrandet i undantagsfall få lämnas muntligen vid delgivningen av

beslutet.

I förarbetena till 1995 års ungdomsmålsreform prop. 1994/95:12 s.

73 anges att socialtjänsten är skyldig att lämna yttrandena inom den

angivna tiden samma sätt som om det fanns en bestämmelse i författning. Regeringen anför dock att man måste räkna med att det i

Utredningens överväganden och förslag 139

vissa fall inte är möjligt att hålla tidsfristen, varför det bör finnas en möjlighet att med åklagarens eller rättens medgivande få lämna yttrandet senare. Vidare anges att yttranden undantagsvis kan få lämnas muntligen det sker för att hålla tidsfristen. Det anförs också att

om åklagaren och domstolen för att spara tid och arbete bör kunna ge socialtjänsten upplysning hur yttrandet kan begränsas, om det är

om

lämpligt.

I flertalet enkätsvaren från åklagama har anförts att innehållet i

av

socialtjänstens yttranden ger ett tillräckligt underlag för bedömningen

åtalsfrågan. Nästan lika många kammare har dock angett att de inte av gör det. Enkätresultatet visar att åklagama som regel inhämtar yttranden när den har delgetts misstanke om brott för vilket det är

unge föreskrivet fängelse i mer månader. Vidare tyder resultatet på att

än sex yttranden inte inhämtas när det är fråga brott som skall leda till

om böter. Enligt åklagama sällan anvisningar om hur yttrandena

svaren ger kan begränsas. Av framgår också att det inte är ovanligt att

svaren socialtjänsten inte hinner komma med yttrandet inom den angivna tiden. Den vanligaste orsaken till detta vara att man inte lyckats

synes få till stånd ett Sammanträffande med den unge och dennes vårdnadshavare. Enkätresultatet visar att det är mycket ovanligt att yttrandena avges muntligen.

Tingsrättemas svar tyder att de numera sällan inhämtar yttranden eftersom detta redan har gjorts åklagaren. När det förekommer synes

av det för det mesta fråga kompletteringar. Det framgår av

vara om enkätresultatet att i de fall yttranden begärs in de inkommer inom den tid har angetts i tingsrättens begäran. Det framgår också av

som enkätsvaren att det är mycket sällan som yttrandena avges muntligen. I stort sett lika många tingsrätter har svarat att yttrandena ger ett tillräckligt underlag för påföljdsbestämningen som att de inte gör det.

Både från åklagare och tingsrätter har framförts att yttrandena är bristfälliga och att kvaliteten har sjunkit efter reformen.

Enkätresultatet från socialtjänsten visar bl.a. att det krävs åtminstone två-tre veckor för socialtjänsten att upprätta ett fullgott yttrande. Resultatet tyder vidare på att socialtjänsten normalt får cirka två veckor på sig och normalt kan hålla den tiden. Vanliga

att man orsaker till att behöver längre tid att man inte kunnat

man synes vara sammanträffa med den och dennes familj samt hög arbetsbelast-

unge ning. Muntliga yttranden tycks enligt svaren knappast förekomma.

Lika många advokater har svarat att socialtjänstens yttranden håller tillräckligt hög kvalitet att de inte gör det.

som

Som framgår har det framförts del kritik beträffande

ovan en socialtjänstens yttranden. Kritiken från åklagare, tingsrätter och advokater har främst varit hänförlig till yttrandenas innehåll. Sedan

140 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

årsskiftet gäller nya regler beträffande yttrandenas innehåll. Utredningen menar att dessa nya bestämmelser bör komma att förbättra yttrandenas innehåll. Det har också påpekats från både åklagare och tingsrätter att de nya reglerna bör innebära förbättringar i det avseendet. Utredningen finner därför inte skäl att föreslå några ändringar vad

gäller yttrandenas innehåll.

Socialtjänsten har i enkätsvaren framfört att socialtjänsten har för kort tid på sig att upprätta fullgoda yttranden. Även i detta hänseende har det skett en lagändring som bör kunna ge socialtjänsten mer tid. Sedan årsskiftet har den tidsfrist inom vilken förundersökningen skall vara avslutad förlängts från fyra till sex veckor jfr 4 § LUL. Utredningen finner därför inte heller i detta avseende skäl att överväga någon ändring.

Det har från någon tingsrätt anmärkts att skrivningen i 1 l § LUL att åklagaren skall inhämta yttrande från socialtjänsten innan han fattar beslut i åtalsfrågan kan tolkas som att yttrande bara behöver inhämtas om åklagaren bedömer att yttrandet verkligen har betydelse för prövningen om åtalsfrågan. En sådan tolkning innebär t.ex. att om åklagaren är övertygad om att åtal skall väckas något yttrande inte behöver begäras in. Från en åklagarkammare har också framförts att man inte begär in yttranden när det står klart att det inte kan bli fråga om åtalsunderlåtelse, eftersom tingsrätten ändå ofta inhämtar yttrande. Detta är givetvis inte vad lagstiftaren har avsett. För att handläggningen skall gå snabbt skall ett yttrande som huvudregel inhämtas under förundersökningen. Eftersom detta klart framgår av lagtexten anser utredningen inte att det finns anledning att föreslå någon ändring av bestämmelsen. I övrigt finner utredningen att regleringen fungerar i enlighet med lagstiftarens intentioner.

5.9 om åtalsunderlåtelse

Frågor

Enkätresultatet och statistik från Riksåklagaren tyder att det är stora skillnader i rättstillämpningen när det gäller att meddela åtalsunderlåtelse. Utredningen anser att Riksåklagaren bör utfärda

allmänna råd för att åstadkomma enhetlig rättstillnya en mer

lämpning.

I samband med 1995 års ungdomsmålsreform gjordes ett tillägg till l7§ tredje stycket LUL. Bestämmelsen innebär att åklagaren vid bedömningen om åtalsunderlåtelse skall meddelas särskilt skall beakta den unges vilja att ersätta målsäganden för skada som har uppkommit

Utredningens överväganden och förslag 141

brottet, att avhjälpa eller begränsa skadan eller att annat sätt genom

gottgöra målsäganden.

I förarbetena prop. 1994/95: 12 s. 78 anges att det är av stor vikt att

lagöverträdare konfronteras med följderna av sina handlingar. Det unga uttalas vidare att utöver detta även målsägandens intresse av upprättelse tillgodoses. För att uppmuntra den att ta ansvar för

unge

sina handlingar är det enligt propositionen rimligt att åklagaren, när han

prövar frågan åtalsunderlåtelse, får beakta att den unge olika sätt

om har försökt gottgöra målsäganden, t.ex. att ha deltagit i medling

genom eller bett målsäganden ursäkt. Dessa omständigheter bör dock

om

enligt propositionen inte avgörande betydelse för om ett beslut

vara av

åtalsunderlåtelse skall meddelas. Det det aktuella om anges att arten av brottet och omständigheterna när det begicks har stor betydelse. Det skall enligt propositionen inte möjligt att enbart genom en enkel

vara gest eller åtgärd slippa åtal för gärning som har fått allvarliga

en konsekvenser för brottsoffret.

Åtalsunderlåtelse f°ar enligt 17 § fjärde stycket LUL inte beslutas om något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts. I och med 1995 års ungdomsmålsreform gjordes tillägget att det vid bedömningen om något allmänt intresse åsidosätts särskilt skall beaktas om den unge

tidigare har gjort sig skyldig till brott.

Enligt propositionen prop. 1994/95 :12 76 är det särskilt

s. väsentligt att åtalsunderlåtelse inte beviljas vid fortsatt brottslighet, eftersom det är viktigt att ungdomar som begår brott ställs till ansvar för detta och får ta konsekvenserna sitt handlande. Det anges vidare

av s. 101 att tillägget innebär att möjligheterna att meddela åtalsunderlåtelse vid återfall begränsas, inte utgör något absolut förbud

men mot åtalsunderlåtelse i sådana fall. Regeringen anser att en nyanserad bedömning måste göras där hänsyn tas till bl.a. den nya brottslig-

om heten är allvarligare eller lindrigare än den tidigare och den tid som förflutit mellan brotten, varvid tidsrymd sex månader bör vara

en om vägledande. Slutligen att endast brott för vilka den unge har

anges lagförts eller för vilka åtalsunderlåtelse har meddelats f°ar beaktas.

Nästan samtliga åklagarkammare har i enkätsvaren uppgett att man har blivit restriktiv med att meddela åtalsunderlåtelse efter 1995

mer års ungdomsmålsrefonn. Enkätsvaren visar att det övervägande antalet kammare meddelar betydligt fler beslut om åtal eller strafföreläggande än beslut åtalsunderlåtelse. Det föreligger dock mycket stor

om variation mellan olika kammare. Flertalet kammare har svarat att antalet meddelade åtalsunderlåtelser har minskat efter reformen.

Enkätresultatet visar alltså stora variationer mellan de olika åklagarkamrama när det gäller i vilken omfattning beslut om åtalsunderlåtelse meddelas även avsnitt 4.10.l. Enligt statistik från Riksåklagaren

se

142 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

avseende perioden oktober 1997-september 1998 varierar andelen beslut om åtalsunderlåtelse vid de olika åklagarmyndighetema mellan 8,7 och 25,9 procent av samtliga avgjorda ärenden där den misstänkte är 15 17 år. Även andelen beslut att väcka åtal eller utfärda

strafföreläggande varierar och ligger mellan 40,9 och 56,7 procent. Det kan givetvis finnas olika förklaringar till variationema, enligt

men utredningens mening varierar andelen åtalsunderlåtelser så mycket att det måste vara fråga om relativt stora skillnader i rättstillämpningen. Utredningen menar att det med hänsyn till rättssäkerheten är viktigt att bestämmelserna om åtalsunderlåtelse tillämpas så likartat möjligt

som över landet. Riksåklagaren har utfärdat allmänna råd åtalsunder-

om låtelse enligt LUL RÅC 1:123. Råden meddelades i juni 1994 och således före 1995 års ungdomsmålsrefonn. Utredningen att

anser Riksåklagaren bör utfärda nya allmänna råd för att åstadkomma en mer

enhetlig rättstillämpning.

Enligt enkätresultatet har bestämmelsen i 17 § fjärde stycket LUL som begränsar möjligheterna att meddela åtalsunderlåtelse när det är fråga om återfall i brott minskat åklagamas benägenhet att besluta om åtalsunderlåtelse. De uppgifter som Brottsförebyggande rådet har tagit fram om åtalsunderlåtelse visar dock att den stora minskningen

av andelen åtalsunderlåtelser inte skedde efter 1995 års reform. Dessa

uppgifter visar i stället att den kraftigaste minskningen andelen

av åtalsunderlåtelser ägde rum under slutet av l980-talet. Emellertid har det skett en minskning även efter år 1995 och denna torde enligt utredningens mening kunna hänföras till den ovan nämnda begränsningen. Bestämmelsen synes således ha tillämpats på det sätt

som lagstiftaren avsett.

Enligt enkätresultatet beaktar åklagarna den unges vilja att göra rätt för sig vid beslut om åtalsunderlåtelse. Den synes dock inte ha någon avgörande betydelse utan utgör en omständighet i helhetsbedömningen, vilket också uttalades i förarbetena. När det gäller frågan den

om omständigheten att den unge har deltagit i medling beaktas vid bedömningen om åtalsunderlåtelse skall meddelas tyder enkätresultatet på att förutsättningarna för åtalsunderlåtelse i dessa fall ökar. Flertalet åklagarkammare saknar emellertid erfarenhet av medlingsverksamhet. Då dessa frågor kommer att behandlas av Utredningen om medling vid ungdomsbrott dir. 1998:30 finner utredningen inte skäl att göra några ytterligare överväganden i denna fråga.

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 143

5.10 försvarare

Offentliga

Enligt utredningens mening är det inte helt tillfredsställande att det saknas särreglering offentliga försvarare i LUL som omfattar en om förundersökningsstadiet. Utredningen föreslår därför en ändring i 24 § LUL innebär att offentlig försvarare skall förordnas även som under förundersökningen för misstänkta under 18 år om det inte är uppenbart att den saknar behov av försvarare. unge

Enligt 24 § LUL skall offentlig försvarare förordnas för en tilltalad en inte har fyllt 18 år, det inte är uppenbart att han saknar behov som om av försvarare. Bestämmelsen fick sin lydelse genom 1995 års ungdomsmålsreform. Enligt ordalydelsen gäller den endast den som är tilltalad. I propositionen prop. 1994/95: 12 s. 93 uttalades att behovet av offentlig försvarare under förundersökningen för den inte har fyllt 18 år och som i fall där åtal aldrig väcks tillgodoses reglerna i genom

rättegångsbalken. I 21 kap. 3 a§ första stycket rättegångsbalken stadgas att om den

misstänkte är anhållen eller häktad offentlig försvarare skall förordnas för honom han begär det. Vidare anges att en offentlig försvarare på om begäran också skall förordnas för den är misstänkt för ett brott, för som vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader. I paragrafens andra stycke sägs att offentlig försvarare, utöver vad föreskrivs i första stycket, skall förordnas som den misstänkte är i behov försvarare med hänsyn till om av utredningen om brottet, försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken om påföljd skall väljas och det finns anledning att döma till annan som påföljd än böter eller Villkorlig dom eller sådana påföljder i

förening, eller det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den om misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör. Slutligen sägs i tredje stycket, att den misstänkte biträds av om försvarare han själv har utsett, det inte skall förordnas någon som offentlig försvarare vid sidan av denne. I den tidigare nämnda propositionen s. 94 uttalas att personer som är under 18 år och misstänks för brott normalt bör få en offentlig som försvarare. Vidare att det torde sällsynt att en person under anges vara 18 år har begärt att få offentlig försvarare inte får det. som en Regeringen ansåg dock att det inte fanns något praktiskt behov av att göra rätten till offentlig försvarare för under 18 år absolut. Det personer

144 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

anförs att det, i de fall klart kan säga att den inte har något man unge behov av det stöd som en offentlig försvarare kan ge, inte bör förordnas en sådan. Det sägs vidare att den ordning som regeringen föreslår inte torde komma att innebära någon större förändring utan i princip motsvara vad som redan förekommer. Av enkätsvaren från tingsrättema framgår att offentliga försvarare utses i stor omfattning i ungdomsmålen. Det har dock enligt de allra flesta tingsrätter inte skett någon förändring i praxis att förordna försvarare. Flertalet advokater har i enkätsvaren angett att ungdomsmålen innebär vissa svårigheter i förhållande till andra brottmål. Främst har påpekats att kontakterna med vårdnadshavama kan innebära problem. Från advokaterna har vidare anmärkts att den unge alltför ofta hörs utan offentlig försvarare och att offentliga försvarare bör förordnas tidigare

under handläggningen.

Utredningen kan av enkätresultatet konstatera att offentliga försvarare normalt utses i ungdomsmålen. Bestämmelsen i 24 § LUL gäller dock endast när den unge är tilltalad och således inte under

förundersökningen. Under förundersökningen gäller i stället de vanliga

reglerna om offentliga försvarare. Sverige har år 1990 undertecknat och ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter barnkonventionen. Enligt konventionens artikel 40 punkten 2 skall särskilt säkerställas att inget barn skall misstänkas eller åtalas för eller befinnas skyldigt att ha begått brott grund av en handling eller underlåtenhet inte som var förbjuden enligt nationell eller internationell rätt vid den tidpunkt då den begicks. Varje barn som misstänks eller åtalas för att ha begått brott skall vidare ha vissa särskilt uppräknade garantier. Det gäller bl.a. att barnet snarast och direkt skall underrättas om anklagelserna mot sig och få juridiskt biträde eller annan lämplig hjälp vid förberedelse och framläggande av sitt försvar. Vidare skall barnet snarast få saken avgjord utan dröjsmål av en behörig, oberoende och opartisk myndighet eller rättsskipande organ i en opartisk förhandling enligt lag i närvaro av juridiskt eller annat lämpligt biträde och, såvida det inte anses strida mot barnets bästa, barnets föräldrar eller vårdnadshavare. FN :s kommitté om övervakning av barnets rättigheter enligt barnkonventionen har uttalat att man borde till att offentlig se försvarare alltid förordnas då ett barn misstänks ha begått brott. Kommitténs uttalande skedde före 1995 års ungdomsmålsreform. Bestämmelsen löd då: Om en tilltalad inte har fyllt arton år och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter, skall offentlig försvarare förordnas för honom, om det inte är uppenbart att han saknar behov av offentlig försvarare.

SOU 1999: 108 Utredningens överväganden och förslag 145

I förarbetena till 1995 års ungdomsmålsreform prop. 1994/95 :l2 s.

93 uttalades att behovet offentlig försvarare under förunderav

sökningen för den inte har fyllt 18 år tillgodoses genom reglerna i

som

rättegångsbalken. Med tanke på de påpekanden har gjorts i

som enkätsvaren är det enligt utredningens mening inte säkert att så är fallet. Utredningen därför att det inte är helt tillfredsställande att det anser saknas särreglering offentliga försvarare i LUL som omfattar en om

förundersökningsstadiet. Detta har också påpekats av FN:s kommitté

övervakning barnets rättigheter enligt barnkonventionen. om av Utredningen föreslår därför att 24§ LUL ändras så att offentlig försvarare skall förordnas för misstänkta under 18 år om det inte är

uppenbart att den saknar behov av försvarare. Utredningen unge återkommer i författningskommentaren till i vilka fall det normalt kan obehövligt med offentlig försvarare för den unge under

anses uppenbart

förundersökningen.

5.11 Övriga frågor

5.1 1.1 Yttranden från frivårdsmyndigheten

har inte funnit något tyder att det finns behov

Utredningen som yttranden från frivårdsmyndigheten inhämtas i större

av att utsträckning än vad för närvarande sker. som

Enligt lO§ LUL får åklagaren, innan talan har väckts vid domstol,

inhämta yttrande från frivårdsmyndigheten enligt 1 § lagen

särskild personutredning i brottmål, m.m. i fråga om

1991:2041 om

inte har fyllt 18 år. den som med bestämmelsen, infördes i och med 1995 års

Syftet som ungdomsmålsreform, att få till stånd en snabbare handläggning

var

förundersökning och personutredning kan bedrivas parallellt

genom att prop. 1994/95:12 70 ff. s.

Av enkätsvaren från i stort sett samtliga åklagarkammare framgår från frivårdsmyndigheten begärs in i mycket liten att yttranden

utsträckning. Enligt förekommer det att sådana yttranden svaren inhämtas den tidigare dömts till skyddstillsyn, när vård inom när unge

inte kan tillräckligt ingripande och när den unge socialtjänsten anses

inom kort skall fylla 18 år. har inte framkommit något tyder att det finns behov av Det som

yttranden från frivårdsmyndigheten inhämtas i större utsträckning än

att för närvarande sker. vad som

5.11.2 Registrering beslut åtalsunderlåtelse

av om

Med beaktande de ändringar avseende registrering åtalsav av underlåtelse som skall träda i kraft vid årsskiftet 1999/2000 finns det inte skäl för utredningen att överväga denna fråga.

Det har från åklagare framförts att beslut åtalsunderlåtelse bör om

registreras.

Regeringen har i prop. 1997/98:97 Polisens register föreslagit omfattande ändringar beträffande polisens register. Riksdagen har behandlat propositionen bet. 1997/98:JuU20. Det är dock ännu inte klart när förslaget i sin helhet skall träda i kraft. Vissa ändringar i

sekretesslagstiftningen trädde i kraft den 1 april 1999. De ändringar

som gäller polisregistren skall enligt uppgift träda i kraft vid årsskiftet 1999/2000. För närvarande registreras inte ett beslut åtalsunderlåtelse i om

person- och belastningsregistret åklagaren gör bedömningen att

om brottet skulle föranleda böter eller överlämnande till vård inom socialtjänsten. Enligt de föreslagna reglerna kommer beslut om åtalsunderlåtelse att registreras i det nya belastningsregistret. Enligt 3 §

4 förslaget till lag belastningsregister skall registret innehålla

om uppgifter om den som på grund av åklagares beslut enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken, 9 eller 17 § LUL eller 46 § lagen 1988:870 vård om av missbrukare i vissa fall inte har åtalats för brott. I den allmänna motiveringen prop. 1997/98:97 78 anför s.

regeringen bl.a. följande.

Ett beslut åtalsunderlåtelse innefattar i princip ett konstateranom de från åklagarens sida att den misstänkte har begått ett visst brott, för vilket åtal emellertid inte skall väckas. Regeringen till anser, skillnad från utredningen, att utgångspunkten vid avgörandet av om åtalsunderlåtelser skall registreras inte bör något slags vara bakvänt rättviseresonemang. Normalt torde erfordras ett erkännande av den tilltalade. Det är i och för sig riktigt att det ofta kan framstå slump ett ärende avslutas förundersöksom en om genom ningsbegränsning eller åtalsunderlåtelse Utredningens genom anm. Reglerna om förundersökningsbegränsning i 23 kap. 4 a§ rättegångsbalken är inte tillämpliga vid förväntad åtalsunderlåtelse enligt LUL, eftersom det har ansetts att förundersökning och ett en beslut om åtalsunderlåtelse har särskild betydelse varning en som

för den lagöverträdaren. Vad bedömningen

unge avser av skuldfrågan är det dock en avgörande skillnad mellan de två beslutsformerna. Vid åtalsunderlåtelse finns fullständig utreden

Utredningens överväganden och förslag 147

SOU 1999: 108

enligt åklagarens bedömning visar att den misstänkte är

ning som

till brott. Att inte registrera sådana beslut innebär att

skyldig ett

information kan ha betydelse vid framtida bedömningar i som åtals- och påföljdsfrågor går förlorad. Regeringen anser därför att övervägande skäl talar för att âtalsunderlâtelser skall registreras. Regeringen kan inte heller se att det finns någon anledning att, varken det sätt för närvarande sker eller på det sätt på som utredningen föreslagit, endast registrera vissa beslut âtalsom underlåtelse. Precis beträffande penningböter kan integritetssom

tillgodoses att utlämnandet av uppgifter om aspekterna genom

beslutade âtalsunderlâtelser begränsas. Regeringen anser således att samtliga beslut åtalsunderlåtelse bör registreras. om

Förslaget innebär alltså utvidgning möjligheterna att registrera

en av beslut åtalsunderlåtelse och medför att även de fall där åklagaren om brottet skulle föranleda böter eller överlämnande

gör bedömningen att

kommer att registreras. Det finns således

till vård inom socialtjänsten

inte skäl för utredningen att överväga denna fråga. Beträffande registrering brottsmisstänkta barn under

frågan om av

15 år hänvisas till avsnitt 6.3.8.

5.1 1.3 Vad har 1995 års ungdomsmålsreform

inneburit resursmässi gt

kan den minskade handläggningstiden och den

Enligt utredningen handläggningen har skett tyda på ett något kvalitetshöjning av som effektivt resursutnyttjande.

mer

bör utredningen belysa vad de reglerna i 1995 års

Enligt direktiven nya har inneburit resursmässigt för de olika myndig-

ungdomsmålsreform

Med tanke den omorganisation har skett inom polisheterna. som sedan reformen genomfördes är det enligt utred-

och åklagarväsendet

svårt att bedöma hur för handningens mening mycket resurserna

har påverkats. De olika myndigheterna tillläggning av ungdomsmål

inte några statliga medel för reformens genomförande. I fördes extra uttalades det i förarbetena prop. 1994/95 :l2 94 att den koststället s. reformen kunde innebära skulle rymmas inom ramen

nadsökning som

Utredningens enkätundersökning har i stort visat för befintliga resurser. ungdomsmâl har förbättrats efter reformen. Bl.a.

att handläggningen av

minskat och samarbetet mellan myndig-

har handläggningstidema

heterna förbättrats. Enligt utredningen kan denna kvalitetshöjning av

148 Utredningens överväganden och förslag SOU 1999: 108

handläggningen tyda ett något mer effektivt resursutnyttjande eftersom inflödet av ungdomsmål i stort sett har varit konstant. Det bör dock påpekas att det från samtliga har framförts att det

svarsgrupper behövs mer resurser för handläggningen av ungdomsmål.

6 Brottsmisstänkta barn under 15 år

1 Inledning

kap. 6§ brottsbalken f°ar påföljd inte ådömas för brott som Enligt 1 begått innan han fyllt 15 år. Bam under 15 år är således inte någon har och kan i princip inte bli föremål for rättsväsendets

straffmyndiga

på grund brott. Brottslighet kan dock vara ett tecken att

åtgärder av

utveckling är i fara. När åtgärder från samhällets sida måste den unges i sådana fall är detta emellertid i första hand uppgift för vidtas en Det finns dock situationer då det kan vara väsentligt att

socialtjänsten.

klarlagt hur brottet har gått till, t.ex. for att socialtjänstens insatser få adekvata och kunna sättas in i tid. Polisen får därför i vissa fall skall bli utreda den misstänkte vid brottstillfället är under 15 år. brott även om finns ingen statistik över hur många brott begås av barn Det som under 15 år. Av rättsstatistiken kan dock utläsa att år 1997 man registrerades 12 113 brottsanmälningar uppklarade på grund av att som misstänkte under 15 år, vilket utgör cirka 4 procent av det den var antalet brott. Det är således relativt många ärenden

totala uppklarade

handlägger i vilka den misstänkte vid brottstillfället var under

polisen

15 år. Enligt direktiven bör utredaren i den omfattning han finner befogad undersöka och analysera hur reglerna för utredning av brott begångna inte har fyllt 15 år förhåller sig till de regler som gäller för av den som

straffmyndiga ungdomar.

utredningens arbete har det framkommit att det finns ett antal Under vad tillämpningen de bestämmelser som reglerar

problem gäller av

ärenden med brottsmisstänkta barn under 15 år. I

handläggningen av

enkätundersökning ställdes inte några frågor beträffande utredningens denna åldersgrupp. Trots det framfördes del synpunkter som rör en barn under 15 år. Utredningen har vid studiebesök hos två polisinhämtat synpunkter. Vidare har utredningen från Riks-

myndigheter fått upplysningar olika problem som kan uppkomma polisstyrelsen om

150 Brottsmisstänkta barn under 15 år SOU 1999: 108

under handläggningen. Slutligen har Justitieombudsmannen i ett par

beslut pekat på svårigheter i tillämpningen.

Följande avsnitt innehåller en redogörelse för de aktuella bestämmelsernas innehåll. I avsnitt 6.3 redovisar utredningen sina

överväganden och förslag beträffande handläggningen ärenden i

av vilka den misstänkte vid brottstillfället under 15 år. var

6.2 Gällande rätt

6.2. l Allmänt

Regleringen om utredning av brott i de fall den misstänkte under 15 var år när brottet begicks finns i 31-37 §§ LUL och fick i huvudsak sitt nuvarande innehåll genom lagstiftning trädde i kraft den 1januari som 1985, då polisens befogenhet att utreda sådana brott vidgades se prop. 1983/842187 och bet. l984/85:JuU6. Rikspolisstyrelsen har utfärdat allmänna råd FAP 403-1 om utredning brott barn under 15 år av av m.m. Det finns inte någon föreskriven tidsfrist inom vilken utredning en av brott där den misstänkte vid brottstillfället under 15 år skall var vara avslutad. Det gäller dock ett allmänt skyndsamhetskrav vid behandlingen av brott av ungdomar prop. l983/84:l87 19. s.

6.2.2 för

Förutsättningar utredning

I 31 § första stycket LUL föreskrivs att om någon kan misstänkas för att före 15 års ålder ha begått ett brott utredning rörande brottet får inledas om en utredning kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser med avseende på den unge, det behövs för att klarlägga om någon har fyllt 15 år har tagit som del i brottet, det behövs för att efterforska gods har åtkommits som genom brottet, eller det annars är av särskild vikt att en utredning äger rum.

Paragrafen trädde som tidigare nämnts i kraft den 1 januari 1985. Tidigare hade polisen viss befogenhet att hålla förhör med barn under 15 år enligt törundersökningskungörelsen. Som skäl för att införa befogenheten för polisen att verkställa utredning åberopade departementschefen prop. 1983/84:187 13 framför allt att även s.

SOU 1999: 108 Brottsmisstänkta barn under 15 år 151

förhållandevis allvarlig brottslighet barn i praktiken inte blev

av föremål för någon åtgärd från samhällets sida. Genom punkten 1 markeras att åtgärder från det allmännas sida på grund brott bam under 15 år i princip ankommer på de sociala av av myndigheterna. Bestämmelsen möjlighet för polis eller åklagare att ger inleda utredning på begäran socialnämnden såväl i enskilda fall som av efter generella överenskommelser. Primärt är det polisen som mera skall bedöma förutsättningar för att påbörja en utredning föreligger. om Det krävs inte någon uttrycklig begäran från socialnämnden, utan det räcker att det kan antas att utredning har betydelse för att avgöra en behovet socialtjänstens insatser med avseende på den unge. av Utredning med stöd denna punkt f°ar emellertid inte genomföras mot av nämndens önskan. Innan nämnden har tagit ställning f°ar dock förhör hållas med barnet. Bestämmelsen reglerar inte socialnämndens själv göra utredning, utan endast frågan i vad mån

möjligheter att en

polis eller åklagare får Vid utredning är det tillräckligt att det agera. en händelseförlopp i vilket barnet har tagit del blir klarlagt prop.

1983/84:187 s. 32 och 34. Ofta kan utredning inledas med stöd såväl punkt l som någon en av de övriga punkterna. Vilken punkt som åberopas får betydelse om av socialnämnden och polisen har olika uppfattningar i frågan om en utredning skall inledas. De brott i första hand bör föranleda utredning är enligt som 1983/84:187 17 överlagda brott mot

departementschefen prop s.

eller egendom och brott vittnar om en hög grad av person som hänsynslöshet eller tanklöshet i fråga andra människors liv, grov om hälsa eller egendom, liksom över huvud taget brott som med hänsyn till sin karaktär gör det sannolikt att behov av hjälpinsatser föreligger. Narkotikabrottslighet och brott har samband med sådan som tillhör mycket ofta den kategorien. Genomgående bör i

brottslighet

första hand barnets bästa beaktas vid ställningstagandet. omsorgen om Är ett brott redan vid anmälan erkänt och klart, t.ex. ett butikssnatteri där den ertappats på bar gärning och lämnat tillbaka unge behöver i regel inte någon polisutredning ske annat än om det tagna, identitet måste klarläggas. Ärendet kan i stället efter ett kort den unges förhör överlämnas direkt till socialnämnden, det bedöms vara av om för insatser från nämndens sida. Skulle det vid

betydelse

visa sig att ärendet behöver utredas nämnare, bör

handläggningen

polisen biträda med det i den mån det kan ske utan att andra uppgifter Om det finns misstanke att andra har varit delaktiga i eftersätts. en om brott den för sin del har erkänt, får behovet av ett som unge polisutredning bedömas i första hand med utgångspunkt i behovet av de andras brottslighet. Är de andra misstänks för utredning om som

152 Brottsmisstänkta barn under 15 år

delaktighet över 15 år, kan behovet utredning att bedöma enligt av vara punkten 2 prop. 1983/84: 187 s. 33. Vad gäller utredning med stöd av punkterna 2 och 3 framgår syftet och därmed omfattningen av den utredning kan företas direkt som av ordalydelsen prop. l983/84:187 s. 34. Punkten 4 behandlas inte särskilt ingående i propositionen. I stället hänvisas till förarbetena till 15 § förundersökningskungörelsen 1947:948. Som exempel nämns där att det, när en minderårig har bragt annan om livet eller vållat brandskada, kan stor vikt att få var av närmare kännedom om hur gärningen har utförts för att kunna fastställa dödsorsaken eller brandens uppkomst eller vidare förlopp, eftersom detta i sin tur kan vara avgörande för bedömandet vissa försäkringsav frågor. Av detta uttalande torde kunna dra slutsatsen att punkten 4 man är avsedd att användas endast i undantagsfall jfr prop. 1983/842187 s. 15. Vidare sägs i propositionen 34 att i fråga utredningar enligt om punkten 4 det ofta kan förutsättas att något utöver händelseförloppet inte behöver klarläggas och att det inte är meningen att ta ställning till frågor om gärningen formellt har varit att betrakta ett brott den som om begåtts av en straffmyndig person och hur den i så fall skulle ha rubricerats. Gemensamt för de fyra punkterna utredning får inledas, är att en dvs. den är inte obligatorisk. Häri ligger skillnad i förhållande till en vad som i princip gäller brottsmisstankar mot någon har om som uppnått straffbarhetsåldem. Särskilt i fråga om punkten 1 innebär detta att hänsyn kan tas till omständigheterna i det enskilda fallet och till lokala förutsättningar och överenskommelser mellan polismyndighet och socialnämnd samt nämndens möjlighet att själv göra utredning prop. l983/84zl87 s. 33. Enligt 31 § andra stycket LUL får en utredning inledas mot ett bam som inte har fyllt 12 år endast det finns synnerliga skäl. l2-årsom gränsen innefattar en avvägning mellan utredningsintresset och hänsynen till barnet. Barnet måste ha uppnått viss mognad för att en en utredning över huvud taget skall framstå som meningsfull. Ju yngre barnet är, desto starkare skäl talar för att socialnämnden sköter den utredning som kan behövas. Detta gäller särskilt utredningen inte om motiveras av något annat skäl än att den kan ha betydelse för socialnämnden prop. 1983/84:187 s. 33 fi. I 31 § tredje stycket LUL föreskrivs att den unges vårdnadshavare och socialnämnden omedelbart skall underrättas att utredning om en har inletts. I förarbetena prop. 1983/842187 34 betonas att det är s. föräldrarna som i första hand skall ta ansvar för barnet det har råkat om i svårigheter. Såväl föräldrar som barn kan dock behöva stöd från det allmännas sida och det är därför naturligt att socialnämnden underrättas

SOU 1999: 108 Brottsmisstänkta barn under 15 år 153

på vilken grund utredningen har inletts. Underrättelsen till oavsett vårdnadshavaren f°ar underlåtas, det finns särskilda skäl mot en

om underrättelse. Exempel ett sådant särskilt skäl kan vara att barnet bestämt motsätter sig det och undersökningsledaren bedömer att en underrättelse skulle kunna skada än hjälpa barnet.

mer

6.2.3 Förfarandet

Enligt 32 § LUL gäller vissa bestämmelser i rättegångsbalken om

förundersökning i tillämpliga delar. I paragrafen hänvisas till följande bestämmelser i 23 kap. rättegångsbalken; 3 § beslut att inleda förundersökning, skall leda

om vem som förundersökningen m.m.,

4 § objektivitetsprincipen m.m.,

6 § med vem förhör får hållas, 7 § underlåtenhet att inställa sig till förhör m.m.,

om

8 § skyldighet att följa med till förhör,

om

9 § skyldighet att stanna kvar för förhör,

om

10 § närvaro annan vid förhör,

om av

ll § frågerätten vid förhör,

om

12 § otillbörliga förhör,

om

13 § första och andra stycket andra och tredje meningarna om

vittnesförhör under förundersökningen,

14 § yttrande sakkunnig m.m.,

om av

17 § biträde av polis på annan ort,

om

18 § andra stycket utredning på begäran av den misstänkte,

om

19§ begäran den misstänkte ytterligare utredning inte

om en av om bifalls m.m.,

21 § förundersökningsprotokoll och

om

24 § nämnare föreskrifter i vissa avseenden får meddelas av

regeringen.

I förarbetena prop. 1983/84:l87 s. 35 anförs bl.a. följande om hänvisningama i 32 § LUL.

Av hänvisningen till 23 kap. 3 § rättegångsbalken framgår bl.a. att såväl polismyndigheten åklagaren är behörig att inleda

som utredningen. Normalt bör undersökningsledningen i här avsedda fall ankomma på polisen, t.ex. i de fall åklagarinträde sker mot

men

straffmyndiga vid gängbrottslighet kan det vara naturligt att åklagaren

är förundersökningsledare i fråga samtliga misstänkta. Ett särskilt

om skäl för åklagaren att inträda kan att frågan bevistalan se

vara om avsnitt 6.2.8 aktualiseras. Oavsett som har ledningen av

vem

154 Brottsmisstänkta bam under 15 år

utredningen sker utredningsarbetet huvudsakligen polisens

genom försorg. Anm. Justitieombudsmannen har i beslut, nedan ett par se under avsnitt 6.3.6, uttalat att det klart framgår lagtexten att av

bestämmelserna om fördelningen mellan polismyndigheten och åklagare enligt 23 kap. 3 § rättegångsbalken skall tillämpas vad gäller

behörigheten att leda en utredning enligt 31 § LUL. I Riksåklagarens

och Rikspolisstyrelsen allmänna råd om ledningen förundersökning i

av brottmål RÅFS 1997:12 FAP 403-5 vad i dessa resp. anges att som sagts om förundersökningar av brott där misstänkt gärningsman är över 18 år också gäller i tillämpliga delar för utredningar brott där av misstänkt gärningsman inte har fyllt 15 år. Allmänt gäller att utredningen skall bedrivas på ett opartiskt sätt och så att inte någon onödigtvis utsätts för misstanke eller drabbas av kostnad eller olägenhet, att den skall bedrivas skyndsamt och att förhör får hållas med alla som kan antas kunna lämna upplysningar av betydelse för utredningen. Detta framgår av hänvisningen till 23 kap. 4 och 6 rättegångsbalken. Eftersom utredning inte är obligatorisk i de aktuella fallen behövs ingen hänvisning till 4 a innehåller som bestämmelser om när en förundersökning får läggas ned. Enligt 33§ första stycket LUL skall, om hinder inte möter, en företrädare för socialtjänsten närvara vid förhör med barnet. Vidare framgår av hänvisningen till 23 kap. 10 § rättegångsbalken att vårdnadshavaren bör närvara om det kan ske utan men för utredningen. Något behov av juridiskt biträde i form offentlig försvarare torde av däremot inte föreligga, eftersom utredningen inte syftar till lagföring. Därför har hänvisning inte skett till 23 kap. 5 § rättegångsbalken. Förs bevistalan mot barnet enligt 37 § LUL ligger saken annorlunda till. Av hänvisningen i den paragrafen till bestämmelserna allmänt åtal för om brott för vilket är stadgat fängelse i mer än ett år följer att offentlig försvarare kan förordnas. Möjligheter till hämtning och medtagande till förhör föreligger beträffande misstänkta och vittnen m.m. även då brottsmisstankar riktas mot någon som inte har uppnått straffbarhetsåldem. I enlighet härmed har hänvisning skett till 23 kap. 7-9 rättegångsbalken. Den är som under 15 år är som regel inte skyldig att stanna kvar för förhör längre än tre timmar. Om det är av synnerlig vikt för utredningen är den hörde dock skyldig att stanna kvar i ytterligare tre timmar. Synnerlig vikt för utredningen kan det t.ex. vara om flera inblandade skall höras samtidigt och deras utsagor ställas mot varandra. Dessutom kan barnet ibland behöva längre tid på sig att vänja sig vid förhörsledaren och den miljö i vilken förhöret skall äga rum. Detta gäller i synnerhet vid förhör med barn i lägre åldrar eller förhöret rör känsliga frågor, t.ex. sexuella om övergrepp.

Brottsmisstänkta bam under 15 år 155

I propositionen 22 anförs att möjligheterna till hämtning och medtagande till förhör bör ske med hänsynstagande till barnets ålder och mognad och således med stor restriktivitet. Hämtning till förhör bör så långt möjligt undvikas. Måste sådan åtgärd vidtas är det viktigt att

en det sker på ett diskret sätt och med all den hänsyn som förhållandena påkallar. Endast i undantagsfall bör hämtning ske av uniformerad polis eller något ställe där uppmärksamhet kan väckas. Att varken hämtning eller förhör sker i skolan annat än när mycket speciella skäl föreligger betonas i propositionen. Vidare att medtagande till

anges förhör bör, utom för de fall misstänkt som anträffas en brottsplats

en inte omedelbart kan identifieras, komma i fråga främst då det är uppenbar risk att han skulle undanröja bevis eller på annat sätt

annars försvåra utredningen.

Vad sägs i 23 kap. 10-12 rättegångsbalken om förfarandet

som vid förhör bör i stort sett gälla även vid utredning som rör barn. Ofta

en kan det dock så att personal vid skolan bättre känner barnet än

vara personal från socialtjänsten. Bl.a. Skolkurator, Skolsköterska, skolpsykolog eller någon lärare har många gånger kännedom om barnets hemförhållanden och sociala situation och barnet känner ofta trygghet inför dessa Undersökningsledaren kan när förhållandena så

personer. medger tillåta närvaro sådan Detta framgår genom hän-

av en person. visningen till 23 kap. 10 § andra stycket rättegångsbalken.

6.2.4 Socialtjänstens medverkan

Enligt 33 § första stycket LUL skall, det inte möter hinder,

om företrädare för socialtjänsten vara närvarande vid förhör med den unge som sker under utredningen.

Den företräder socialtjänsten har särskilt viktig roll när det

som en gäller förhör är betydelse för socialtjänsten. Det har därför

som av

lämpligt att socialnämnden lämplig beredskap kan ansetts genom närvara vid förhören. Socialtjänstens företrädare kan bestämma att förhöret skall avbrytas han eller hon att vad som kommit fram

om anser är tillräckligt för att socialtjänsten skall kunna ta ställning. Företrädaren för socialtjänsten får då också möjlighet att vid behov ställa upp när den inte längre behöver stanna kvar för förhör men han eller hon

unge inte har någonstans att ta vägen prop. 1983/84:187 s. 20.

Av 33 § andra stycket LUL framgår att utredningen inte får omfatta någon åtgärd än förhör med den innan socialnämnden har

annan unge uttalat sig, utredning kan antas ha betydelse för att avgöra

om en behovet socialtjänstens insatser med avseende på den unge. Kvarstår

av

156 Brottsmisstänkta barn under 15 år SOU 1999: 108

brottsmisstanken efter förhöret skall förhörsprotokollet omgående sändas till socialnämnden.

Denna bestämmelse anses ta över 23 kap. 3 § fjärde stycket rättegångsbalken som säger att åtgärder för utredning om brott som inte kan uppskjutas utan olägenhet får vidtas innan förundersökning har inletts. Detta innebär att provisoriska utredningsåtgärder inte kommer i fråga

utredning enligt 31 § första stycket punkten l LUL kan bli när en aktuell.

Gripande

I 34 § LUL stadgas att, om någon före 15 års ålder har begått ett brott på vilket fängelse skulle ha kunnat följa, han får gripas av envar om han anträffas på bar gärning eller på flykt från brottsplatsen. Om en enskild person har gripit den unge skall denne skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.

I förarbetena prop. 1983/842187 s. 26 anges att en polisman har samma möjligheter som enskilda att gripa den som är under 15 år och som anträffas på bar gärning. Det anförs att det skulle te sig i det närmaste stötande om en polisman inte skulle ha samma befogenheter att gripa den unge som en enskild. I propositionen anges vidare 36 att bestämmelsen är uttömmande. Inte heller polisman får alltså

en gripa ett barn under 15 år under andra förutsättningar än vad som anges i paragrafens första stycke. En annan sak är att polisen kan ha befogenhet att verkställa tillfälliga omhändertaganden t.ex. med stöd av

polislagen 1984:387.

Det har inte angetts någon särskild åldersgräns under vilken det måste vidtas särskild restriktivitet, eftersom det kan föreligga svårigheter att på platsen utröna barnets ålder. Enligt propositionen 37 bör det dock vid tillämpningen av paragrafen eftersträvas större

försiktighet yngre barnet Enligt 34 § andra stycket LUL skall polismyndigheten eller

åklagaren omedelbart besluta om den unge skall friges eller hållas kvar för förhör. Skall barnet inte kvarhållas får det omedelbart avlägsna sig. Genom ett tillägg som trädde i kraft den 1 februari 1998 föreskrivs att den unge inte får tas i förvar.

SOU 1999: 108 Brottsmisstänkta barn under 15 år 157

6.2.6 Övriga tvångsmedel

35§ LUL reglerar vilka av rättegångsbalkens tvångsmedel som f°ar

användas mot barn under femton år. Det föreskrivs att om någon är misstänkt för att före 15 års ålder ha begått ett brott får, om det finns särskilda skäl, beslag, husrannsakan och kroppsvisitation men kroppsbesiktning enligt bestämmelserna i 27 och 28 kap. rättegångsbalken företas mot den unge. Vad som i 27 kap. 7 och 8 rättegångsbalken sägs åtal och verkan att åtal inte väcks skall i stället

om om av

bevistalan och talan om förverkande samt verkan av att sådan avse talan inte väcks. Tvångsmedel som avses i 24-26 kap. rättegångsbalken anhållande, häktning, reseförbud och kvarstad får inte användas.

Att restriktivitet skall iakttas vid användande av tvångsmedel mot barn har markerats genom att det i lagen anges att särskilda skäl skall föreligga för att tvångsmedel skall få användas. Enligt förarbetena prop. 1983/84:187 s. 29 bör, för att något av tvångsmedlen skall användas, i allmänhet föreligga misstanke om allvarligare brottslighet

eller brottslighet av större omfattning.

I förarbetena prop. 1983/84: 187 s. 29 kommenteras vidare särskilt varför tvångsmedlen kroppsbesiktning och kvarstad inte tillåts.

Beträffande kroppsbesiktning anges att det praktiska behovet av att använda det tvångsmedlet framstår som ganska ringa. Vidare kan

dessutom lämpligheten att använda kroppsbesiktning i fråga om barn

av

befinner sig i förpuberteten och i känslig period av sin som en utveckling ifrågasättas. Tvärtom är ett särskilt hänsynstagande till den personliga integriteten påkallat. Kroppsbesiktning bör alltså inte få företas beträffande denna ålderskategori.

Vad gäller kvarstad anges att åtgärden synes ha endast marginell betydelse i fråga lagöverträdare under 15 år och att någon anled-

om ning att låta reglering omfatta detta tvångsmedel därför inte före-

en ligger.

6.2.7 Dokumentation till socialtjänsten

I 36 § LUL anges att, om en utredning har inletts på den grunden att den kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser med avseende på den protokoll över utredningen skall

unge, sändas till socialnämnden så snart som möjligt efter att denna avslutats.

Enligt förarbetena prop. 1983/841187 s. 37 är någon mer

ingående utredning händelseförloppet ofta inte nödvändig för att

om socialtjänsten skall kunna avgöra vilka åtgärder som kan bli aktuella. En utredning kan däremot behövas för att det skall kunna

noggrannare

158 Brottsmisstänkta barn under 15 år SOU 1999: 108

bedömas barnets uppgifter är Även barnet tar på sig

om sarma. om skulden för vad som inträffat måste barnets uppgifter i princip stödjas av andra omständigheter. Inte minst för den unges egen skull kan t.ex. ansvarsfördelningen inom ett kamratgäng behöva klarläggas. Liksom vid andra utredningar måste de omständigheter som talar för att den misstänkte inte är delaktig noggrant uppmärksammas. Om det bedöms

lämpligt i det enskilda fallet kan socialtjänsten i ett uppföljande samtal

ta upp frågan om vad den unge kan göra för att ställa till rätta vad han

har gjort.

6.2.8 Bevistalan

37 § LUL handlar om bevistalan. Misstänks någon för att före 15 års ålder ha begått ett brott får åklagare enligt första stycket, om det krävs

ur allmän synpunkt, efter framställning av socialnämnd, länsstyrelse

eller vårdnadshavare för den unge, begära prövning hos domstol om den har begått brottet bevistalan. Institutet är närmast avsett för

unge fall i vilket den unge är misstänkt för en gärning av mycket allvarlig beskaffenhet prop. 1983/841187 s. 11

Bevistalan kan inte komma i fråga om åtalspreskription har inträtt. Har åklagaren väckt bevistalan kan domstolen inte avvisa talan under åberopande av att den inte är påkallad från allmän synpunkt. I förarbetena NJA 1964 s.l83 uttalar departementschefen att bevistalan torde komma i fråga endast då den unge misstänks för en gärning av allvarligare beskaffenhet.

Rättens avgörande sker genom dom i vilken skall anges om rätten funnit att den unge har begått gämingen eller att så icke har blivit utrett.

Enligt andra stycket tillämpas vid bevistalan bestämmelserna beträffande allmänt åtal för brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer

än ett år. I fråga om tvångsmedel gäller 35 § LUL.

Bevistalan är inte åtal för förfarandet gäller således i huvudsak

men reglerna om allmänt åtal för brott för vilket är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Departementschefen anförde NJA 1964 5.183 att

förhandlingens offentlighet normalt f°ar anses vara till uppenbar

olägenhet för den unge och att handläggningen bör ske inom stängda dörrar. Vidare anfördes att offentlig försvarare i praktiken alltid bör förordnas.

Enligt 16 § âklagarförordningen 1996:205 får endast överåklagare, biträdande överåklagare, statsåklagare, chefsåklagare och biträdande chefsåklagare utföra åklagarens uppgifter i fråga om bevistalan.

Det kan anmärkas att institutet bevistalan knappast kommit att

tillämpas i praktiken.

Brottsmisstänkta barn under 15 år 159

6.3 och förslag Utredningens överväganden

Det är viktigt att handläggningen av ärenden som gäller brott begångna av barn under 15 år kan ske snabbt och med tillbörlig hänsyn till barnet. Det måste också ställas stora krav på rättssäkerhet under handläggningen. Det har framförts till utredningen att lagstiftningen rörande dessa ärenden inte är tillräckligt tydlig och att

tillämpningen skiljer sig mellan olika polismyndigheter.

Utredningen menar att det ankommer på Rikspolisstyrelsen att söka

åstadkomma enhetlig rättstillämpning. Rikspolisstyrelsen bör

en mer därför i samråd med Riksåklagaren utfärda nya allmänna råd för

främjande av en mer enhetlig rättstillämpning. Utredningen anser

vidare att lagstiftningen skulle behöva en större översyn än vad utredningen har haft möjlighet att göra.

6.3. l Allmänt

Som nämnts i inledningen har utredningen på olika sätt fått kännedom

att tillämpningen bestämmelserna utredning av brott som om av om begåtts av bam under 15 år inte är helt problemfri. Det har också framförts att brottsligheten i denna åldersgrupp har ökat och blivit allt grövre. Även det inte finns någon egentlig statistik på hur

om omfattande brottsligheten är när det gäller bam under 15 år, kan man dock att antalet brottsanmälningar med beslut om att brottet är

se uppklarat grund den misstänkte är under 15 år har ökat. År

av att

antalet 10 317, år 1993 ll 165 och år 1997 12 113, dvs. under 1987 var

tioårsperiod har antalet ökat med drygt 17 procent. Det skall dock en påpekas att inte kan dra några helt säkra slutsatser av dessa siffror,

man eftersom antalet brott som polisen registrerar som uppklarade är

beroende av en mängd omständigheter.

Det kan emellertid konstateras att det är relativt många ärenden som polisen hanterar som avser misstänkta under 15 år. Som tidigare nämnts utgjorde år 1997 de uppklarade brott som avsåg en gämings-

under 15 år cirka 4 procent av det totala antalet uppklarade brott. man Utredningen att det är viktigt att de bestämmelser som reglerar

anser

handläggningen dessa ärenden är sådan att handläggningen kan ske

av snabbt och med tillbörlig hänsyn till barnet. Även dessa ärenden

om inte leder till några åtgärder inom rättsväsendet, måste det ställas stora krav rättssäkerhet under handläggningen.

Det har framförts till utredningen att lagstiftningen beträffande utredningar brott ungdomar inte är tillräckligt tydlig och att

av av tillämpningen skiljer sig åt mellan olika polismyndigheter. Som

160 Brottsmisstänkta barn under 15 år

exempel har bl.a. angetts att det är oklart vem som skall leda en utredning enligt 31 § LUL samt vilket sätt en sådan utredning skall avslutas och hur den skall redovisas. Andra oklarheter som har påpekats är om regleringen om kvarhållande i 14 § LUL även omfattar misstänkta under 15 år liksom vilka uppgifter som får lämnas ut till en målsägande när den misstänkte är under 15 år. Utredning av dessa brott är inte obligatorisk se avsnitt 6.2.2 och det kan därför anses vara

naturligt, även lämpligheten kan ifrågasättas, att det föreligger

om skillnader när det gäller i vilken utsträckning dessa brott blir föremål för utredning. Främst torde detta bero på att polisen har olika överenskommelser med socialtjänsten om i vilka fall utredning skall ske. Det är emellertid viktigt av rättssäkerhetsskäl att i de fall en utredning genomförs denna sker på ett likartat sätt vid alla

polismyndigheter. Utredningen anser att det ankommer på Rikspolisstyrelsen att söka åstadkomma enhetlig rättstillämpning. Styrelsen har utfärdat

en mer allmänna råd FAP 403-1 om utredning av brott av barn under 15 år m.m. där det ges vägledning för handläggningen. Dessa råd beslutades dock år 1987 och är därför inte helt aktuella. Bl.a. innehåller de gamla

paragrathänvisningar. Enligt uppgift genomförs en översyn av de

allmänna råden. Utredningen menar att det är angeläget att det finns riktlinjer för hur polisen skall tillämpa lagstiftningen. Rikspolisstyrelsen bör därför i samråd med Riksåklagaren utfärda nya allmänna råd för främjande av en mer enhetlig rättstillämpning.

Utredningen anser vidare att det finns frågor kring lagstiftningen om utredningar av brott som begåtts av barn under 15 år som inte torde kunna lösas genom bättre riktlinjer för handläggningen och en mer

enhetlig rättstillämpning. Enligt utredningens mening skulle lagstiftningen behöva en större översyn än vad utredningen haft möjlighet

att göra. En sådan översyn skulle dessutom, i vart fall delvis, falla

utanför utredningens uppdrag. Utredningen anser att det är särskilt

väsentligt att det utreds närmare i vilken omfattning polisen skall utreda brott har begåtts barn under 15 år. En annan viktig fråga som

som av närmare bör utredas är i vilken utsträckning tvångsmedel skall få användas mot brottsmisstänkta bam som inte har fyllt 15 år.

Vid den jämförelse som utredningen har gjort mellan de bestämmelser gäller för handläggningen ungdomsmål och

som av reglerna gäller brottsmisstänkta barn under 15 år har dock

som

uppmärksammats vissa frågor där utredningen anser sig kunna lämna

förslag. Dessa förslag redovisas nedan. Vidare behandlar utredningen

frågor om ledningen av utredningen, tvångsmedel, registrering och

sekretess.

SOU 1999: 108 Brottsmisstänkta barn under 15 år 161

6.3.2 Krav på skyndsamhet

För att understryka vikten av att ärenden som rör brottsmisstänkta barn handläggs snabbt, föreslår utredningen att det införs en särskild regel om att en utredning i vilken någon misstänks för att ha begått ett brott före 15 års ålder skall bedrivas med särskild skyndsamhet.

Det kan konstateras att det inte finns någon bestämmelse inom

om vilken tid en utredning av ett brott där den misstänkte är under 15 år skall vara avslutad. Som tidigare nämnts gäller dock ett allmänt skyndsamhetskrav vid behandling av brott av ungdomar jfr prop. 1983/842187 s. 19. I Rikspolisstyrelsens tidigare nämnda allmänna råd FAP 403-1 anges att det är viktigt att utredningen bedrivs med särskild skyndsamhet.

Utredningen anser att det är väsentligt att utredningar som gäller

bam under 15 år handläggs med största skyndsamhet. Det finns dock enligt utredningens mening inte skäl att införa tidsfrister för dessa utredningar, bl.a. eftersom deras omfattning är så varierande. För att understryka vikten av skyndsamhet föreslår utredningen i stället att det i LUL införs en särskild regel om att en utredning i vilken någon misstänks för att ha begått ett brott före 15 års ålder skall bedrivas med särskild skyndsamhet. Denna reglering kan lämpligen ske genom att ett andra stycke med detta innehåll läggs till 32 § LUL.

6.3.3 Polisens möjligheter att vidta inledande

utredningsåtgärder

Eftersom det kan förekomma situationer där det är viktigt att polisen skyndsamt kan vidta vissa inledande utredningsåtgärder, föreslår utredningen en ändring i den bestämmelse som anger att polisen i vissa fall endast f°ar hålla förhör med den unge innan socialnämnden har yttrat sig om betydelsen av en utredning. Den föreslagna ändringen innebär att polisen, om det finns särskilda skäl, vid behov får vidta även andra inledande utredningsåtgärder innan socialtjänsten har avgett sitt yttrande.

En fråga har uppmärksammats är vilka möjligheter polisen har att

som vidta inledande utredningsåtgärder. Som redovisats i avsnitt 6.2.4 f°ar enligt 33 § andra stycket LUL polisen i de fall utredningen inleds med stöd av 31 § första stycket 1 LUL, dvs. när den kan antas ha betydelse

162 Brottsmisstänkta barn under 15 år

för att avgöra behovet socialtjänstens insatser med avseende den

av unge, inte vidta några andra åtgärder än att hålla förhör med den unge innan socialnämnden har yttrat sig om betydelsen av en utredning.

Frågan har behandlats Justitieombudsmannen JO 1997/98 s. 140

av och beslut 1996-10-09, dnr 23 89-1994.

I sina beslut anför Justitieombudsmannen att det nuvarande förbudet i 33 § andra stycket LUL kan leda till att vissa utredningsåtgärder inte kan äga med tillräcklig skyndsamhet och att det därför kan

rum ifrågasättas inte regeln bör ändras så att det blir möjligt att i större

om utsträckning ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Enligt utredningens uppfattning kan det förekomma situationer där

det är viktigt att polisen skyndsamt kan genomföra vissa inledande

utredningsåtgärder. Det kan gälla t.ex. förhör med målsägande och

vittnen. Det kan också så att det kan vara svårt att tillräckligt

vara snabbt få ett yttrande från socialnämnden, vilket särskilt gäller under kvällar och helger. Att helt upphäva förbudet anser dock utredningen inte vara en lämplig lösning, eftersom 31 § första stycket 1 LUL markerar de sociala myndigheternas ansvar.

Utredningen delar således Justitieombudsmannens bedömning och

att bestämmelsen bör ändras så att det i större utsträckning blir menar möjligt att beakta omständigheterna i det enskilda fallet. Vad som enligt utredningen bör vara avgörande är behovet av att en annan åtgärd än förhör med den misstänkte vidtas innan socialnämnden har avgett sitt yttrande. Tanken är dock att socialnämnden även i fortsättningen som huvudregel skall yttra sig innan polisen vidtar ytterligare åtgärder. Utredningen föreslår därför att polisen får möjlighet att vidta andra åtgärder än förhör med den innan socialnämnden har yttrat sig om

unge det finns särskilda skäl. Den föreslagna regleringen är tänkt att utgöra

endast undantagsregel. Förslaget föranleder en ändring av 33 §

en andra stycket LUL.

I detta sammanhang kan det vara lämpligt att påpeka att beslut att inleda en förundersökning skall sättas upp särskilt i akten enligt l a§ förundersökningskungörelsen 1947:948. Denna bestämmelse får

analogt tillämplig vid beslut om att inleda en utredning anses vara enligt 31 § LUL. Utredningsledaren bör emellertid även ta ställning till enligt vilken punkterna 1-4 i 31§ LUL som utredningen skall

av inledas, eftersom det kan få betydelse polisen och socialtjänsten har

om olika uppfattning om en utredning skall ske.

SOU 1999: 108 Brottsmisstänkta bam under 15 år 163

6.3.4 Åklagares och polismäns lämplighet m.m.

Utredningen föreslår att en utredning som gäller brott begångna av barn under 15 år skall ledas av särskilt lämpade åklagare eller polismän. Vidare föreslår utredningen att det skall införas regler om att ett barn under 15 år misstänks för brott vid återfall

som om

möjligt skall få träffa samma polisman och åklagare.

I 2 § första stycket LUL anges att en förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år skall, det inte möter hinder, ledas av en åklagare eller

om polisman som, med avseende intresse och fallenhet för arbete med

lagöverträdare, är särskilt lämpad för uppgiften. I andra stycket

unga föreskrivs att den unge tidigare har varit föremål för förunder-

om sökning eller utredning enligt 31 § LUL, möjligt samma åklagare

om och polismän skall anlitas för den nya förundersökningen.

Dessa bestämmelser gäller inte för barn under 15 år som misstänks för brott. Enligt 18 § förundersökningskungörelsen 1947:948 skall dock förhör med barn hållas med särskild fallenhet för

av en person uppgiften. Denna bestämmelse kan anses gälla analogt för en utredning

brott där den misstänkte inte har fyllt 15 år. Någon reglering om att av det skall polisman och åklagare vid återfall finns inte för

vara samma dem under 15 år.

Utredningen att de överväganden gjordes i samband med

anser som att regleringen att den vid återfall skall träffa samma åklagare och

unge polisman gör sig gällande i minst lika hög grad när det gäller dem som inte har fyllt 15 år. En liknande reglering bör därför införas även beträffande denna Även det finns bestämmelse

grupp. om en som analogt kan tillämplig när det gäller lämplighet vid förhör med

anses barn, utredningen att det även bör införas bestämmelse om

anser en särskild lämplighet för den som skall leda utredningen enligt 31 § LUL. Också denna bestämmelse bör vara i stort sett likalydande med

regleringen i 2 § LUL.

De föreslagna bestämmelserna kan läggas till 32 § LUL.

164 Brottsmisstänkta barn under 15 år SOU 1999: 108

6.3.5 Vårdnadshavares medverkan

För att tydliggöra vikten av vårdnadshavamas medverkan föreslår utredningen att dessa skall kallas till förhör med den som är under 15 år, om detta inte är till skada för utredningen eller det av annan anledning finns särskilda skäl mot det.

Utredningen har konstaterat att vårdnadshavarens rätt till närvaro vid förhör med den som är under 15 år inte är lika självklar som beträffande dem mellan 15 och 17 år. För dem mellan 15 och 17 år gäller enligt 5 § LUL att vårdnadshavare skall kallas till förhör som hålls med den unge, om det inte är till men för utredningen eller annars finns särskilda skäl mot det. För dem som är under 15 år gäller attvårdnadshavaren omedelbart skall underrättas om att en utredning enligt 31 § LUL har inletts om det inte finns särskilda skäl mot det. Inget sägs i LUL vårdnadshavarens rätt till närvaro vid förhör med misstänkta

om

under 15 år. Enligt 23 kap. 10§ fjärde stycket rättegångsbalken bör

dock sådan vårdnadshavare närvarande om det kan ske utan

en vara

men för utredningen.

Utredningen har tidigare i avsnitt 5.5 betonat vikten av attvårdnadshavama medverkar under utredningen och engageras för att komma till rätta med den brottslighet. Detta gäller i kanske än högre grad

unges beträffande brottsmisstänkta barn under 15 år. För att tydliggöra vikten

deras närvaro och medverkan bör regleringen enligt utredningen av ändras så att den överensstämmer med vad gäller för ålders-

som

15-17 år. Förslaget innebär ändring i 31 § tredje stycket gruppen en LUL.

Det har framförts till utredningen att vårdnadshavarna tillsammans med den unge bör delges utredningen av polismyndigheten när den är avslutad. Detta förfarande skulle dock innebära ett ytterligare moment

för polisen kräver personella Utredningen anser att detta

som resurser.

är fråga för socialtjänsten. Det förefaller naturligt att social-

mer en tjänsten i sitt arbete i de fall det kan aktuellt med någon åtgärd från

vara socialtjänstens sida till följd av brottet diskuterar det inträffade med den

och vårdnadshavama. Detta utesluter dock inte att polisen när så unge bedöms lämpligt informerar vårdnadshavarna och den unge om utredningsresultatet. Att polisen ger informationen torde främst vara aktuellt när det är fråga omfattande eller allvarlig brottslighet. Det

om kan i sådana fall också vara lämpligt att informationen ges vid ett möte med vårdnadshavare och den där polis, åklagare och socialtjänst

unge deltar. Normalt torde det dock vara tillräckligt att informationen ges av socialtjänsten.

Brottsmisstänkta barn under 15 år 165

6.3.6 31 § LUL

Ledningen av utredning enligt

Utredningen finner, efter att ha konstaterat att de vanliga bestämmelsema om förundersökningsledning i rättegångsbalken gäller för utredningar om brott begångna av barn under 15 år, inte skäl att ytterligare behandla den frågan.

Det har framkommit att det råder viss oklarhet om vem som skall leda en utredning enligt 31 LUL. Det har också framförts till utredningen att det är svårförståeligt varför åklagaren skall leda dessa utredningar annat än i undantagsfall och när det finns medmisstänkta som är över 15 år.

32 § LUL hänvisar till reglerna om förundersökningsledning i 23 kap. 3 § rättegångsbalken. Där föreskrivs att beslut om att inleda en

förundersökning skall polismyndighet eller åklagaren. Vidare

fattas av anges att om förundersökningen har inletts av polismyndighet och saken inte enkel beskaffenhet förundersökningsledningen skall

är av övertas av åklagaren så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren skall även i annat fall överta ledningen om det är påkallat av särskilda skäl. Närmare reglering om ledning av förundersökning återfinns i Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens allmänna råd om ledningen förundersökning i brottmål RÅFS 1997:12 FAP

av resp. 403-5. Där att vad som sägs i råden beträffande förunder-

anges sökningar där misstänkt gärningsman är över 18 år i tillämpliga delar gäller också utredningar av brott där den misstänkte gärningsmannen inte har fyllt 15 år.

Enligt förarbetena till 32 § LUL prop. 1983/84:187 s. 35 bör, som redovisats i avsnitt 6.2.3, normalt utredningsledningen ankomma på polisen. Som exempel på fall där åklagaren bör vara undersökningsledare fall där åklagarinträde sker mot straffmyndiga vid

anges gängbrottslighet och när bevistalan aktualiseras.

Frågan har behandlats av Justitieombudsmannen i de under avsnitt 6.3.3 nämnda besluten. I dessa beslut uttalas att det klart framgår av lagtexten att bestämmelserna i 23 kap. 3 § rättegångsbalken skall tillämpas vad gäller behörigheten att leda en utredning enligt 31 § LUL. Justitieombudsmannen uttalar vidare att det redovisade förarbets-

ovan uttalandet inte står i strid med detta synsätt, men att det lätt kan föra vilse genom att det ger ett intryck av att det har överlämnats åt polismyndigheten och åklagaren att efter fritt skön avgöra vem av dem

skall vara utredningsledare. Han anför även att ett skäl till att som propositionstexten har utformats sätt som skett kan vara att de brott

begås barn under 15 år i de allra flesta fall får antas vara av som av

166 Brottsmisstänkta barn under 15 år

enkel beskaffenhet i den mening som åsyftas i 23 kap. 3§ rättegångsbalken samt i Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens allmänna råd ledningen förundersökningen i brottmål RÅFS

om av 1997:12 och FAP 403-5

. I besluten anförde vidare Justitieombudsmannen bl.a. följande. Enligt min mening finns det också goda skäl för att reglera

behörighetsfrågan sätt som jag har nämnt. Visserligen kan,

nu som remissinstansema har framhållit, en utredning enligt 31§ LUL inte leda fram till åtal eller lagföring i annan form. Åklagaren har emellertid till följd av särskilda kvalifikationer också andra viktiga uppgifter i samhällets brottsutredande verksamhet jfr SOU 1992:61 283. Allmänt kan sägas att det i en komplicerad och

s. för den enskilde ingripande brottsutredning avseende ett allvarligt brott ställs särskilt stora krav på den som i egenskap av

förundersökningsledare har till uppgift att bl.a. bevaka den

enskildes rättssäkerhet. Det föreligger i detta hänseende inte någon skillnad mellan en förundersökning och en utredning enligt 31 § LUL. När det är fråga om ett allvarligt brott kan redan ett

ställningstagande i frågan vad utredning enligt LUL skall

en inriktas på vara av den arten att det bör ankomma på en

befattningshavare med särskild kompetens.

Det kan också i detta sammanhang påpekas att åklagaren enligt 3 § LUL alltid skall leda förundersökningen mot den som inte har fyllt 18 år den unge är skäligen misstänkt för ett brott för vilket det är om föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Enligt utredningens mening står det klart vilka regler som gäller för ledningen utredningen enligt 31§ LUL, nämligen de vanliga

av

bestämmelserna om förundersökningsledning i 23 kap. 3 § rättegångs-

balken. Det torde också vara vanligast att de brott som begås av ungdomar under 15 år enkel beskaffenhet och således normalt

är av

leds polismyndigheten. Utredningen har inte funnit skäl att

av

ytterligare behandla denna fråga.

SOU 1999: 108 Brottsmisstänlcta barn under 15 år 167

Tvångsmedel

Utredningen anser att frågorna om en utökad tvângsmedelsanvändning ligger vid sidan av utredningens uppdrag och att de övervägan-

den om bl.a. integritetsaspekter som behövs för att närmare gå in på dessa frågor bör göras i ett annat sammanhang.

Det har framförts till utredningen att möjligheterna att använda tvångsmedel beträffande bam under misstänks för brott bör

15 år som utvidgas. Främst har framställts önskemål om att det skall vara möjligt att genomföra kroppsbesiktning på misstänkta under 15 år. Vidare har det uttryckts önskemål om att det skall vara möjligt att ta fingeravtryck och fotografier. Slutligen har också möjligheten till kvarstad på den unges egendom aktualiserats.

I avsnitt 6.2.5 och 6.2.6 har redovisats vilka tvångsmedel som får vidtas mot barn under 15 år som misstänks för brott. De tvångsmedel

enligt vissa förutsättningar får användas är gripande, kvarhållande som för förhör, beslag, husrannsakan och kroppsvisitation.

Utredningen att de bestämmelser som reglerar tvângsmedels-

anser användningen mot barn skall präglas mycket stor restriktivitet.

av

Vidare utredningen att frågorna om en utökad tvângsmedels-

menar

användning ligger vid sidan av utredningens uppdrag. De över-

väganden om bl.a. integritetsaspekter som behövs för att närmare gå in på dessa frågor bör göras i ett annat sammanhang. Det kan nämnas att Narkotikakommissionen hanterar frågan möjligheterna till kropps-

om besiktning för att vid misstanke om missbruk genomföra drogtester på barn under 15 år.

6.3.8 Registrering

Utredningen, som anser att bestämmelser om registrering av minderåriga för närvarande inte bör införas, finner inte skäl att göra

ytterligare överväganden i frågan.

Ett önskemål som framställts till utredningen är att brottsmisstankar beträffande barn under 15 år skall fä registeras. Barn som har begått brott registreras inte i person- och belastningsregistret om brottet har begåtts innan barnet fyllt 15 år. Barnet registeras inte heller i det lokala

polisregistret förs med stöd av 13§ polisregisterkungörelsen

som

l969:38. Inte heller enligt den nya registerlagstiftningen lag

168 Brottsmisstänkta barn under 15 år SOU 1999: 108

1998:620 om belastningsregister och lag 1998:621 om misstankeregister, som ännu inte har trätt i kraft, finns det möjligheter att registrera bam under 15 år. Brottsmisstänkta barn registreras dock i polisens RAR-system. RAR står för Rationell Anmälnings Rutin och är ett datasystem för brottsanmälningar lokal nivå. Detta innebär att det

är möjligt att på varje polismyndighet, dvs. i princip varje län, registrera

barn under 15 år som misstänks för brott.

Frågan har behandlats i flera sammanhang. I förarbetena till den nuvarande lagstiftningen om utredning av brott begångna av barn under 15 år prop. 1983/842187 s. 29 ff. anförde departementschefen sammanfattningsvis att man för närvarande inte borde öppna någon

möjlighet till registrering. Frågan låg inom Ungdomsbrottskommitténs

uppdrag, kommittén uttalade SOU 1993:35 s. 4 att man med

men hänsyn till den korta tidsramen saknat möjlighet att behandla denna. Justitieutskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågan, senast i betänkandet 1998/99:JuU19.

Regeringen behandlade frågan i propositionen Polisens register prop. 1997/98:97 s. 79 f.. Där uttalades att det inte finns några hinder mot att registrera barnet i de arbetsregister som kan finnas hos polisen medan utredning pågår och att det inte heller finns något som

en hindrar att i sökbar form spara de sista utredningshandlingama om barnet. Vidare anfördes följande. Enligt 3§ polislagen 1984:387 åligger det allmänt sett polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden bör föranleda någon åtgärd dem. Socialtjänsten skall

som av alltså underrättas om en polisutredning rörande ett bam. Den brottslighet ett enskilt bam misstänks för kommer därför som regel

som att registreras i barnets akt hos socialtjänsten. Med anledning härav

regeringen att det är tveksamt om det finns något behov av att anser registrera minderåriga. Det bör i sammanhanget också beaktas att

polisutredningen inte heller leder fram till något slutligt avgörande i

skuldfrågan. Dessutom väger integritetsaspektema i synnerhet

tungt när det gäller bam under 15 år som inte är straffmyndiga. Regeringen

därför att några regler registrering minderåriga- i vart fall anser om av för närvarande inte bör införas.

-

Utredningen delar den uppfattning som kommit till uttryck i propositionen. Med tanke på att brottsmisstänkta barn registeras i polisens RAR-system kan det enligt utredningens mening sättas i fråga om det finns behov av ytterligare registrering, annat än för forskningsändamål. Utredningen, att frågan registrering ligger vid sidan av

som menar om

utredningens uppdrag, finner inte skäl att göra några ytterligare överväganden i frågan.

SOU 1999: 108 Brottsmisstänkta barn under 15 år 169

6.3.9 Sekretessfrågor

Eftersom uppdraget till den kommitté som bl.a. skall göra en översyn sekretesslagen dir. 1998:32 omfattar frågor om bl.a.

av sekretessreglema kan hindra samarbetet mellan polis och socialtjänst, finner utredningen inte skäl att göra några överväganden.

Det har framförts till utredningen att sekretessreglema kan utgöra ett

hinder i samarbetet mellan polisen och socialtjänsten.

Ungdomsbrottskommittén föreslog i sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott SOU 1993:35 att frågan skulle bli föremål för en allmän översyn. Mot bakgrund detta utarbetades inom Justitie-

av departementet promemorian Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott och ekobrott Ju l994:E. Promemorian har remissbehandlats men har inte lett till något lagförslag. Under år 1998 gav Barn- och ungdomsdelegationen ut skriften Med respekt för sekretessen- det går att samarbeta. Syftet med skriften anges vara att visa de möjligheter

finns att samarbeta med nuvarande lagstiftning, men också som tydliggöra de gränser för informationsutbyte som sekretesslag-

stiftningen sätter.

Regeringen beslutade den 16 april 1998 att tillkalla kommitté

en med uppdrag att bl.a. göra översyn av sekretesslagen dir. 1998:32.

en I kommitténs direktiv sägs bl.a. följande under rubriken Uppdraget.

Kommittén skall ta reda vilka uppgifter polisen behöver

som från socialtjänsten och andra myndigheter för att kunna förebygga ungdomsbrott. Kommittén skall vidare redogöra för vilka av dessa uppgifter polisen kan få del inom för nuvarande bestämmelser,

av ramen bl.a. att ta del erfarenheterna från samverkansprojekt på lokal

genom av nivå. Kommittén skall därefter redovisa vilken effekt återstående

uppgifter kan få för polisens brottsförebyggande arbete. Kommittén

skall bedöma i vilken utsträckning nyttan begränsning av sekre-

av en

i brottsförebyggande syfte uppväger den skada som detta kan tessen innebära det medför svårigheter i socialtjänstens allmänna klient-

om samarbete och när det gäller kontakten mellan enskilda och andra myndigheter kan aktuella. Kommitténs slutsatser skall

som vara

i rekommendation huruvida det bör införas någon utmynna en om

lättnad i socialtjänstsekretessen eller andra ändringar av sekretess-

bestämmelserna och, det förordas, hur den eller dessa bör

om utformas.

Utredningen skall, nämnts i avsnitt 1.2, enligt direktiven beakta

som det arbete utförs denna kommittén. Kommittén har dock ännu

som av inte behandlat några frågor rör sekretessen vid handläggning av

som

170 Brottsmisstänkta barn under 15 år SOU 1999: 108

ungdomsmål.De sekretessfrågor som utredningen blivit uppmärksammad på får anses omfattas av kommitténs uppdrag. Det finns därför inte skäl för utredningen att överväga dessa frågor.

7 Ekonomiska konsekvenser m.m.

Utredningens förslag torde inte innebära några nämnvärda kostnadsökningar. Förslagen kan komma att ha en viss brottsförebyggande

effekt.

Utredningens förslag syftar till att ytterligare förbättra handläggningen

av ungdomsmål.

Utredningens förslag att i LUL reglera förutsättningarna för misstänkta under 18 år att fâ offentlig försvarare under förundersökningen kan komma att innebära något ökade kostnader. Det är emellertid utredningens uppfattning att bestämmelsen i viss mån endast innebär kodifiering rådande praxis.

en av

Ett annat förslag eventuellt kan komma att innebära ökade

som kostnader är förslaget att vårdnadshavare underrättas eller kallas

som till huvudförhandling skall upplysas att de vid behov kan få

m.m. om tolk förordnad för sig. Detta kan komma att leda till att tolkar anlitas i större utsträckning. Utredningen dock att det inte kan bli fråga

anser

några större kostnader och att detta uppvägs genom den brottsom förebyggande effekt ökad föräldramedverkan innebär.

som en

Genom att utredningens förslag nämnts syftar till en bättre

som ovan handläggning ungdomsmålen kan förslagen ha viss brottsföre-

av en

byggande effekt.

Utredningen har även beaktat de övriga samhällsfrågor om bl.a. jämställdhet i 15 § kommittéförordningen, har inte

som anges men funnit att förslagen har betydelse i dessa avseenden.

8 Författningskommentar

8.1 Förslag till lag om ändring i lagen

med särskilda bestämmelser

1964:167 om unga lagöverträdare

24 §

För misstänkt inte har fyllt arton år skall offentlig försvarare

en som förordnas, det inte är uppenbart att den misstänkte saknar behov av

om försvarare.

I paragrafen görs ändring reglerar förutsättningarna för en

en som misstänkt under 18 år att få offentlig försvarare under förundersökningen. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.10.

Den bestämmelsen innebär att det under förundersökningen för

nya

misstänkt inte har fyllt 18 år skall förordnas en offentlig en som försvarare det inte är uppenbart att den misstänkte saknar behov av

om försvarare. Behovet offentlig försvarare är dock normalt inte lika

av en starkt vid rättegången. Normalt är det obehövligt att förordna

som försvarare vid bagatellartade brott. Andra situationer då det i normalfallet är obehövligt att förordna offentlig försvarare för den

en

är mål där åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande torde komma unge att meddelas. I dessa fall är det många gånger fråga om erkända brott

inte alltför allvarlig beskaffenhet. av

För att ansluta till tenninologin i 21 kap. rättegångsbalken används begreppet misstänkt. Detta begrepp även tilltalad och förutsätt-

avser en ningarna för tilltalad att få offentlig försvarare är givetvis de samma

en

som tidigare.

174 Författningskommentar SOU 1999: 108

25 § Mål i tingsrätt och hovrätt mot den som inte har fyllt tjugoett år skall, om det inte möter hinder, handläggas lagfarna domare är särskilt av som förordnade för det. I mål som rör brott vilket endast böter kan följa får andra än dem som avses i första stycket anlitas.

Paragrafens första stycke ändras på så sätt att kravet i lagtexten att det

skall vara särskilt lämpade lagfama domare som handlägger ungdoms-

mål ersätts med en bestämmelse att dessa domare skall särskilt vara

törordnade. Ändringen innebär att handläggningen även fortsättnings-

vis kommer att vara koncentrerad till vissa domare och speciallottas på vissa rotlar. Vidare utgår kravet på att särskilt lämpade nämndemän skall anlitas för tjänstgöring i sådana mål. De föreslagna ändringarna behandlas i avsnitt 5.4.

26 § När åtal väcks mot den som inte har fyllt arton år, skall tingsrätten underrätta vårdnadshavaren eller annan som svarar för den vård och unges fostran om åtalet och tidpunkten för huvudförhandlingen, det inte finns om särskilda skäl mot det. Om yttrande i 11 § skall lämnas eller har som avses lämnats, skall tingsrätten underrätta socialnämnden tidpunkten för om huvudförhandlingen Om åtalet avser ett brott på vilket fängelse kan följa, skall vårdnadshavaren eller annan som avses i första stycket, höras i målet, om det kan ske och det inte finns särskilda skäl mot det. vårdnadshavare eller annan som hörs enligt andra stycket har rätt till ersättning och förskott enligt vad som är föreskrivet om vittne. Ersättningen skall betalas av staten.

För att främja socialtjänstens medverkan vid huvudförhandlingen har i paragrafens första stycke gjorts ett tillägg som innebär att socialtjänsten

skall underrättas om tidpunkten för huvudförhandlingen när den skall lämna eller har lämnat yttrande i 11 En underrättelse bör som avses ske också i de fall det anges i yttrandet att vård inom socialtjänsten inte kan komma i fråga. Domstolen bör om möjligt i underrättelsen vid ange vilken tidpunkt den unges personliga förhållanden kan beräknas komma att behandlas för att undvika att socialtjänstens utresurser nyttjas i onödan. Frågan har behandlats i avsnitt 5.6.4.

31 § Kan någon misstänkas för att fore femton års ålder ha begått ett brott får

utredning rörande brottet inledas utredning kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av om en socialtjänstens insatser med avseende den unge, det behövs för klarlägga någon har fyllt femton år har om att om som tagit del i brottet, det behövs för att efterforska gods som har åtkommits genom brottet, om eller det är av särskild vikt att en utredning äger rum. om armars Har den inte fyllt tolv år får utredning inledas endast om det finns unge synnerliga skäl. vårdnadshavare eller för den vård och Den unges annan som svarar unges skall omedelbart underrättas att utredning har inletts. Under-

fostran om en

rättelse behöver dock inte lämnas, det finns särskilda skäl mot en om underrättelse. Även socialnämnden skall omedelbart underrättas. Vård-

nadshavaren eller för den vård och fostran skall annan som svarar unges vidare kallas till förhör hålls med den detta inte är till skada för som unge, om utredningen eller det anledning finns särskilda skäl mot det. av annan

vikten vårdnadshavamas medverkan görs i

För att tydliggöra av

paragrafens tredje stycke ett tillägg att dessa eller annan fostrare om skall kallas till polisförhör med den är under 15 år. En kallelse f°ar som dock underlåtas det är till skada för utredningen eller det av annan om anledning finns särskilda skäl mot det. En situation då polisen på grund det skulle innebära skada för utredningen kan underlåta att kalla av att det befaras att den inte vågar berätta vad vårdnadshavaren är om unge har hänt vårdnadshavaren är närvarande. Om kallelsen som om uppenbarligen inte skulle ha någon funktion, t.ex. då det rör sig om en

förseelse mycket bagatellartat slag eller om det kan antas att en av kallelse skulle till större skada än nytta för den kan kallelsen vara unge, underlåtas grund att det finns särskilda skäl mot det. Ett annat

på av

fall där kallelsen kan underlåtas är förhör med den unge

exempel om

utredningsskäl måste hållas omedelbart och hans vårdnadshavare av inte kan nås. Ändringen innebär anpassning till de regler som gäller en för åldersgruppen 15 18 år jfr 5 § LUL och 1994/95:12 s. 97 prop. f.. Frågan behandlas i avsnitt 6.3.5. Övriga ändringar är endast redaktionell art och innebär en av till begreppet vårdnadshavare eller som svarar för

anpassning annan

den vård och fostran i övrigt används i lagen. unges som

l 76 F örfattningskommentar SOU 1999: 108

32 § Bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. 3 4 6-12 §§, 13§ första stycket och andra stycket andra och tredje meningarna, 14 17 § andra stycket, 19 21 § och 24§ rättegångsbalken skall i tillämpliga delar gälla beträffande sådan utredning som avses i 31 En utredning som avses i 3 § skall bedrivas med särskild skyndsamhet. Utredningen skall, det inte möter hinder, ledas åklagare eller om av en polisman, som med avseende på intresse och fallenhet för arbete med unga lagöverträdare, är särskilt lämpad för uppgiften. Har den unge tidigare varit föremål för utredning enligt 31 skall om möjligt samma åklagare och polismän anlitas för den utredningen nya

Andra stycket är nytt och innehåller bestämmelse att utredningar en om om brott som misstänks ha begåtts någon före 15 års ålder skall av bedrivas med särskild skyndsamhet. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.3.2. Bestämmelserna i tredje och fjärde styckena är och behandlas i nya avsnitt 6.3.4. De innebär en anpassning till de regler gäller för som

misstänkta gärningsmän i åldersgruppen 15 17 år jfr 2 § LUL och

prop. 1994/95:12 s. 52 ff. och 95 f..

33 § Under utredning som avses i 31 § skall, det inte möter hinder, om företrädare för socialtjänsten närvara vid förhör med den unge. Innan socialnämnden har yttrat sig om betydelsen utredning enligt av en 31 § första stycket får utredningen inte omfatta åtgärd än förhör med annan den unge. Om det finns särskilda skäl får dock även andra åtgärder vidtas. Om brottsmisstanken kvarstår efter förhöret med den och efter andra unge vidtagna åtgärder, skall protokoll över dessa omgående sändas till socialnämnden

Ändringen behandlas i avsnitt 6.3.3 och innebär utvidgning en av

polisens möjligheter att företa andra inledande utredningsåtgärder än

förhör med den innan socialnämnden har uttalat sig behovet unge om av en utredning. Bestämmelsen utgör endast undantagsregel och är en tillämplig endast om det föreligger särskilda skäl för att vidta åtgärden, t.ex. om det är väsentligt för utredningen att höra vittnen eller företa husrannsakan omedelbart.

8.2 ikraftträdande

Författningsändringamas

Utredningens förslag bör kunna träda i kraft den 1januari 2001.

Bilaga l

Kommittédirektiv

Handläggningen av ungdomsmål Dir

1998:29

Beslut vid regeringssammanträde den 16 april 1998.

Sammanfattning av uppdraget

särskild utredare skall undersöka hur de nya regler om En handläggning ungdomsmål trädde i kraft den l mars av som tillämpats, de syften avsågs med de nya 1995 har om som har uppnåtts och vilka effekter i övrigt de nya reglerna reglerna haft på förfarandet hos polis, åklagare och domstol och har inom socialtjänsten. skall samråda med Brottsförebyggande rådet, Utredaren Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Socialstyrelsen och Sveriges advokatsamfund.

Ungdomsmålsreformen

1995 trädde regler i lagen 1964:167 med Den 1 mars nya särskilda bestämmelser lagöverträdare LUL i kraft om unga l994/95:l2, bet. l994/95:JuUl, rskr. 1994/95:39, bet. prop. 1994/95:JuU5, rskr. l994/95:l65. De reglerna grundar sig nya på de Förslag handläggningen av ungdomsmål som om Ungdomsbrottskommittén lade fram i sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott SOU 1993:35. rörde i första hand arbetet hos polis, åklagare och Nyheterna domstol också hos socialtjänsten. Reformen syftade till i men åstadkomma snabbare och bättre handläggning av mål att en och ärenden där under arton år misstänks för brott. personer Reformen omfattade dock inte förfarandet vid utredning av

180 Bilaga 1

brott som har begåtts den inte har fyllt femton år och av som som regleras i 31-37 LUL. De grundläggande avsikterna med de bestämmelser nya som infördes år 1995 är att förkorta tiden mellan brott och reaktion och att skapa förutsättningar för ett förbättrat samarbete mellan de myndigheter berörs när ungdomar misstänks för brott. som Ytterligare en viktig ambition är att skapa förutsättningar för bättre kontakter med den unge och dennes föräldrar eller andra fostrare. Det yttersta syftet är givetvis att den ordningen nya skall ha en viss brottsförebyggande effekt. De angivna målen skall uppnås bl.a. genom att det hos polis, åklagare och i domstol, så långt det är möjligt, skall finnas personer som är speciellt avdelade för att handlägga ungdomsmål och därmed är eller så småningom blir särskilt erfarna och kunniga. Denna specialisering ansågs förutsättning för vara en en snabb handläggning och är vidare avsedd att underlätta kontakterna myndigheterna emellan, liksom kontakterna med den unge och dennes föräldrar. För att ytterligare till att tiden se mellan brottet och reaktionen är kort infördes tidsfrist för en

förundersökningen i vissa fall.

De nya reglerna rör i huvudsak förundersökningen, personutredningen, handläggningen vid domstol och förfarandet vid beslut om åtalsunderlåtelse. Flera de bestämmelserna av nya bygger på en försöksverksamhet som under tiden 1988-1995 bedrevs i åtta åklagardistrikt Handen, Norrköping, Värnamo, Malmö, Köping, Västerås, Borlänge och Luleå. Samtidigt som försöksverksamheten startade trädde vissa lagändringar om åtgärder mot unga lagöverträdare i kraft se 1987/88: 135. prop.

F örundersökningen

I 2 § första stycket LUL att förundersökningar där den anges som är under arton år misstänks för brott skall ledas av en åklagare eller polisman som med avseende på intresse och fallenhet för arbete med lagöverträdare är särskild lämpad unga att handlägga ungdomsmål. När det gäller polisen bör också övriga inblandade förundersökning i en vara personer som

SOU 1999: 108 Bilaga I 181

speciellt har avdelats för att handlägga ungdomsmål se prop. 1994/95212 54. Hur detta närmare skall organiseras har s. lämnats till de enskilda polismyndighetema. Om det möter hinder att de speciellt avdelade poliserna eller åklagama hand-

lägger ärendet, får det göras av annan. För att kontinuitet i kontakterna skall upprätthållas i de fall under arton år återkommer misstänkt för brott en person som skall, möjligt. åklagare och polismän anlitas för den om samma förundersökningen 2 § andra stycket LU L. nya F örundersökningar rör personer under arton år och som som brott för vilka det är föreskrivet fängelse i mer än sex avser månader skall alltid ledas åklagaren 3 § LUL. Det s.k. av fördelningscirkuläret Föreskrifter och allmänna råd för

se

polisväsendet FAP 403-5 och Riksåklagarens allmänna råd ledningen förundersökning i brottmål RÅFS 1997:121, om av när polismyndigheten respektive åklagare bör vara förom undersökningsledare, gäller alltså inte i dessa fall. Skälet för den särskilda regeln i 3 § LUL är att den anses ge de bästa förutsättningarna att klara en snabb handläggning. För förundersökningar i de allvarligare ungdomsmålen tidsfrist på fyra veckor 4 § LUL. Den börjar löpa när gäller en den formella delgivningen brottsmisstanken enligt 23 kap. av 18 § första stycket rättegångsbalken görs. Inom de fyra veckorna skall förundersökningen ha avslutats och ett beslut i åtalsfrågan ha fattats åklagaren. Fristen kan överskridas om av det är nödvändigt med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. Det kan t.ex. gälla fall där utredningen är mycket omfattande eller där misstankar om nya brott uppkommer l994/95:l2 96 f.. Mot bakgrund se prop. s. de ändringar har föreslagits när det gäller påföljder för av som lagöverträdare och innehållet i socialnämndens yttranden unga har regeringen nyligen föreslagit att fristen förlängs till sex

veckor prop. 1997/98:96. Vid sidan reglerna i lagen 1964:167 med särskilda av bestämmelser lagöverträdare finns vissa bestämmelser om unga i förundersökningskungörelsen 1947:948 tar sikte på som

unga lagöverträdare. I 2 § finns bestämmelser om att förundersökningsledaren, när denne inte är åklagare, skall en hålla åklagaren underrättad

om förundersökningens gång. I samma

paragraf anges också att åklagaren och polisen skall samråda regelbundet for att motverka dröjsmål i

förundersökningar mot

dem inte har fyllt 18 år. I 16 och 17 finns som vidare bestämmelser förhör med dem inte har om som fyllt 20 respektive 18 år.

Personutredningen

Med ungdomsmålsreforrnen infördes befogenhet en för åklagaren att innan åtal har väckts inhämta yttrande från - socialtjänsten och, när det är aktuellt, yttrande från frivårds-

myndigheten 10 och 11 LUL. Genom sådan att personutredning kan inhämtas redan på förundersökningsstadiet

ansågs förfarandet kunna bli snabbare. Åklagaren skall i sin begäran yttrande inom vilken om ange tid yttrandet skall lämnas och kan, det

om är lämpligt, ge

anvisningar hur yttrandet kan begränsas. Yttrandet om kan lämnas muntligt vid ett sammanträffande för underrättelse om ett beslut om åtalsunderlåtelse, det är nödvändigt for om att tidsfristen skall kunna hållas.

Handläggningen i domstol

För handläggningen i domstol mål

av som rör personer som inte har fyllt arton år har det sedan länge funnits vissa särbestämmelser, bl.a. tidsfrist för huvudförhandlingen. om en Den nuvarande regeln finns i 29 § andra stycket LUL och innebär att huvudforhandling i mål med tilltalade under år skall arton hållas inom två veckor från det att åtal väcks, åtalet om avser ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Med 1995 års reform infördes ytterligare några särskilda regler i lagen 1964:167 med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare för domstolsförfarandet när det gäller mål mot unga. Enligt 25 § skall mål dem som avser som inte har fyllt 21

Bilaga 1 183

år handläggas domare med avseende på intresse och av som fallenhet för arbete med lagöverträdare är särskilt lämpade unga för uppgiften. Bestämmelsen gäller både lagfarna domare och nämndemän. Skälen för bestämmelsen finns redovisade i prop 1994/95:12 s. 83 f.. Enligt 4 § förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser lagöverträdare skall särskilda om unga ungdomsrotlar inrättas för mål skall handläggas enligt 25 § som LUL. Det gäller dock inte för hovrätter eller mindre tingsrätter, det där skulle .olägenheter med att inrätta ungdomsom vara rotlar. i mål dem inte har fyllt tjugoett år skall Domar mot som enligt 30 § LUL avkunnas muntligen vid huvudförhandlingen. det synnerliga hinder tär avkunnande ske senare. Om möter Skälet till bestämmelsen är att domen förväntas göra starkare intryck på den han eller hon får del den muntligt unge om av han eller hon har rättegången i färskt minne. Bestämoch när melsen sikte på fall där den döms för de brott han har tar unge åtalats för.

Åtalsunderlåtelse och strafföreläggande

Genom 1995 års reform gjordes också några förändringar som bestämmelserna åtalsunderlåtelse. I lagen 1964:167 rör om med särskilda bestämmelser lagöverträdare infördes om unga bestämmelser 18-20 §§ att beslut åtalsunderlåtelse om om skall meddelas den muntligen vid ett personligt sammanunge träffande med åklagaren inom två veckor efter det att beslutet

har fattats. Liknande bestämmelser gäller när strafföreläggande utfärdas för brott har begåtts den inte har fyllt arton år, se som av som l5 § LUL och 1 § första stycket förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser lagöverträdare. Detsamma om unga gäller enligt andra stycket i 1 § i förordningen för strafföreläggande utfärdas för misstänkta inte har fyllt 21 år som som enligt 48 kap. 4 § rättegångsbalken, och avser Villkorlig som dom eller Villkorlig dom i förening med böter.

184 Bilaga 1

Några förändringar har gjordes också när det gäller prövningen åtalsunderlåtelse skall meddelas. Enligt 17 §

av om andra stycket LUL skall åklagaren särskilt beakta den unges vilja att gottgöra målsäganden, t.ex. genom att delta i s.k. medling eller att utföra arbete målsäganden. Vid sidan

genom

den förändringen infördes år 1995 en begränsning av av möjligheten att meddela åtalsunderlåtelse vid återfall i brott 17 § tredje stycket LUL.

Medlingsverksamhet i form av möten mellan gärningsman och offer för brott pågår i dag på flera orter i landet. Verksamheten, har vuxit fram spontant och utan styrning, drivs

som inom olika organisationer och med delvis olika mål. Regeringen har i dag dels uppdragit Brottsförebyggande rådet att tillsammans med Kommittén för brottsförebyggande arbete Ju1997/1394 och dir. 1998:31 starta försöksverksamhet

en med medling, dels uppdragit särskild utredare att utreda

en och analysera medlingens roll i rättssystemet dir. 1998:30.

Föräldrars medverkan

Ett ytterligare syfte med ungdomsmålsreforrnen var att få de

föräldrar eller andra personer som svarar för den unges ungas vård och fostran att i ökad utsträckning medverka under lagföringen. Enligt 5 § LUL skall föräldrar eller andra fostrare omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med

om den Undantag får underrättelsen eller kallelsen

unge. göras om skulle till för utredningen eller om det annars skulle

vara men finnas särskilda skäl. Föräldrars eller andra fostrares medverkan avsågs öka också i förfarandet inför domstol. Enligt 26 § LUL skall tingsrätten underrätta vårdnadshavare eller annan som

för den vård eller fostran åtal och tiden för svarar unges om huvudförhandling, när åtal väcks mot den inte har fyllt

som arton år. Om åtalet ett brott på vilket kan följa fängelse

avser skall föräldrarna eller andra fostrare höras i målet, om det kan ske och det inte finns särskilda skäl mot det.

Om det inte möter hinder eller annars finns särskilda skäl mot det skall föräldrar eller andra fostrare, liksom företrädare

Bilaga 1 185

för socialtjänsten kallas till ett Sammanträffande där en ung lagöverträdare skall meddelas ett beslut om åtalsunderlåtelse 18 § LUL. Vårdnadshavaren skall om möjligt vara närvarande också vid ett Sammanträffande för meddelande av ett beslut om strafföreläggande enligt 1 § första stycket förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser unga lagöver-

om trädare.

Socialtjänstens medverkan Även socialtjänstens medverkan ökades 1995 års

genom reform. Socialnämnden skall enligt 6 § LUL alltid underrättas när ungdomar misstänks för brott vilket fängelse kan följa. Underrättelsen skall ske genast, dvs. så snart misstanken har uppkommit. När förhör hålls med personer som inte har fyllt arton år skall vidare företrädare för socialtjänsten närvara, om det är möjligt och kan ske utan men för utredningen 7 § LUL. Bestämmelsen är begränsad till brott på vilka fängelse kan följa.

Sekretessfrå gor

l samband med genomförandet av 1995 års ungdomsmålsreform diskuterades frågan om reglerna i sekretesslagen 1980:100, särskilt den sekretess som gäller inom socialtjänsten, kunde försvåra ett sådant samarbete mellan aktuella myndigheter eftersträvades se SOU 1993:35 258 f..

som s. Mot denna bakgrund utarbetades promemorian Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott och ekobrott Ju 1994:E. I promemorian föreslogs bl.a. att, när det finns en påtaglig risk för att under 18 år kommer att begå brott,

en ung person uppgifter den eller närstående till denne skall få

om unge lämnas från socialtjänsten till polismyndighet, om uppgiftslämnandet kan antas bidra till att förhindra brott. Förslaget har remissbehandlats har inte lett till lagstiftning. En

men remissammanställning finns tillgänglig i Justitiedepartementet dnr Ju 94/4575.

185 Bilaga 1 sou 1999:108

Frågan har åter aktualiserats i direktiven dir. 1998:32

nu till den kommitté som bl.a. skall göra en allmän översyn av sekretesslagen. Kommittén skall i denna del ta reda på vilka uppgifter polisen behöver från socialtjänsten och andra myndigheter för att kunna förebygga ungdomsbrott och vilka uppgifter polisen kan del av inom ramen för nuvarande bestämmelser. Kommittén skall redovisa vilka effekter återstående uppgifter kan få för polisens brottsförebyggande arbete, i vilken utsträckning nyttan begränsning av sekretessen

av en uppväger den skada det kan innebära, t.ex. i socialtjänstens allmänna klientsamarbete. Kommittén skall ta ställning till om någon lättnad i socialtjänstselcretessen bör göras och, om det förordas, föreslå de ändringar som behövs. Kommittén skall redovisa sitt arbete i denna del den 1 maj 2001.

Tidigare utvärderingar erfarenheter av den nya lagstift-

ningen

Brottsförebyggande rådet har utvärderat de lagändringar som gjordes år 1988 och den försöksverksamhet som startade

år. Utvärderingen, redovisades den 2 juli 1990, samma som visade bland annat att försöksverksamheten i sig innebar att handläggningstidema för ärenden hos polis och åklagarmyn-

dighetema förkortades väsentligt. Handläggningstidema hos

socialtjänsten och i domstolarna påverkades dock inte. Utvärderingen visade också att samarbetet mellan de myndigheter

är involverade i handläggningen ungdomsmål inte alltid som av fungerar.

Ungdomsbrottskommittén gjorde ett enkätundersök-

par ningar socialtjänstens inställning till arbetet med unga lag-

om överträdare och polisens inställning till samarbetet med

om socialtjänsten. Resultatet finns redovisat i betänkandet

244 f..

Domstolsverket har gjort en första uppföljning av de ändringar som trädde i kraft den 1 mars 1995. Uppföljningen redovisas i Domstolsverket informerar 3/1996 och tar sikte på

Bilaga 1 187

domstolarnas handläggning av ungdomsmål. Resultatet visar på vissa svårigheter i tillämpningen av de nya reglerna och på viss kritik reglerna, särskilt när det gäller lottningen av

av ungdomsmål och inrättandet av ungdomsrotlar.

Justitieombudsmannen JO har vid en inspektion av Göteborgs tingsrätt bl.a. granskat handläggningstidema i ungdomsmål. JO beslöt att i ett särskilt ärende dnr 1877-1996 utreda orsakerna till de dröjsmål observerades. Vid en genomgång

som

fem ärenden vid Åklagannyndigheten i Göteborg framkom av att handläggningstiden från delgivning av misstanke om brott enligt 23 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken till dess att beslut fattades i åtalsfrågan var mellan 8 och 15 veckor. Enligt JO:s mening ärendena inte den karaktären att det hade

var av funnits sådan undantagssituation som åsyftas i 4 § LUL.

en

JO gjorde bedömningen att det för att fyraveckorsfristen skall kunna hållas är nödvändigt att samarbetet fungerar tillfredsställande mellan de två organ åklagaren och polisen

-

har ansvaret för förundersökningen. Vidare krävs att som socialnämnden ett yttrande enligt ll § LUL i sådan tid att

avger beslutet i åtalsfrågan inte fördröjs. JO pekade på att åklagaren inte råder över alla moment i det förfarande som i tiden ligger mellan misstankedelgivningen och beslutet i åtalsfrågan och att det är naturligt att åklagarmyndighet, även utan en uttrycklig

en regel i ämnet, samråder med socialnämnden på det sätt och i den utsträckning behövs för att lagstiftningen skall fungera

som på det sätt lagstiftaren har tänkt sig.

JO gjorde vidare bedömningen att samrådet mellan åklagare och polisen, för att det skall få önskad effekt, i första hand bör äga mellan i chefsställning som kan besluta om

rum personer hur respektive myndighet skall använda sina resurser och ge de direktiv till sina anställda som behövs.

inhämtande yttrande frång

Tidsfristen i 4 § LUL och av socialnämnden aktuella i ett annat beslut av JO Dnr 4755-

var 1995. JO uttalade i ärendet förståelse för åklagarens beslut att väcka åtal mot femtonåring trots att det yttrande från

en socialnämnden han hade begärt, inte hade lämnats. Beslutet

188 Bilaga 1

fattades mot bakgrund av uppgift från socialnämnden att

en dess utredning skulle slutföras inom tre månader.

Behovet av en utvärdering

Avsikten med 1995 års reform främst att förkorta tiden

var mellan brottet och reaktionen på detta för unga lagöverträdare och att förbättra kvaliteten på utredning och lagföring när ungdomar misstänks för brott.

Mot bakgrund av reformens väl definierade syften,

men också med hänsyn till den kritik som har riktats mot vissa delar av reformen, är det viktigt att ta reda på hur den ordningen

nya har fungerat och om de mål som eftersträvats har uppnåtts. Refonnen bör därför utvärderas och tillämpningen de

av nya reglerna undersökas.

Uppdraget

Utredaren skall utvärdera förfarandereglema vid handläggningen av ungdomsmål hos polis och åklagare, vid domstol samt inom socialtjänsten. Utvärderingen skall ta sikte på vilken betydelse reformen har haft för arbetet med lagöverträdare

unga vid dessa myndigheter. Utredaren skall undersöka och analysera om de åsyftade resultaten har uppnåtts när det gäller handläggningstid och kvalitet på arbetet, hur de nya reglerna har tillämpats och vilka svårigheter finns vid tillämp-

som ningen. Utvärderingen skall också innefatta en undersökning och analys av hur reformen har påverkat de berörda myndigheternas arbete i övrigt. Uppdraget bör genomföras i huvudsak genom enkätundersökningar hos polis, åklagare, socialtjänst och vid domstol. Undersökningarna kan, om det bedöms lämpligt, kompletteras med uppföljande besök på myndigheterna. Enkätundersölmingama bör också omfatta advokater som har erfarenhet som offentlig försvarare

av unga.

Utredaren skall särskilt undersöka hur långa handläggningstidema av ungdomsmål regelmässigt är, tidsfristen i

om

4§ LUL överskrids och i så fall hur ofta och varför. Undersökningen bör omfatta frågan om handläggningen av ungdomsmål är snabbare än tidigare. Utredaren bör också analysera vad som kan anses vara en tillräckligt snabb handläggning utifrån synpunkten att tiden mellan brott och reaktion inte bör vara alltför lång se prop. 1994/95: 12 s. 46.

Undersökningen skall vidare omfatta frågan om kvaliteten på handläggningen ungdomsmål är tillräckligt hög och om

av den har förändrats sedan reformen trädde i kraft. Undersökningen bör visa hur bestämmelserna om specialiserade handläggare, åklagare och domare enligt 2 och 25 LUL tillämpas, och i vilken omfattning sådan specialisering före-

en kommer. Tillämpningen bestämmelsen ungdomsrotlar i

av om 4 § förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser om

lagöverträdare skall också undersökas. Undersökningen unga bör vidare belysa tillämpningen av bestämmelsen i 2 § andra stycket LUL, som föreskriver att samma polis eller åklagare bör anlitas när den har varit föremål för förundersökning eller

unge utredning tidigare. Det bör analyseras hur de nu angivna bestämmelserna och deras tillämpning påverkar kontakterna mellan de aktuella myndigheterna å ena sidan och de unga och deras föräldrar eller andra fostrare å andra sidan, liksom förhållandet mellan de inblandade myndigheterna.

Utredaren skall undersöka i vilken utsträckning personliga sammanträffanden för att meddela beslut om åtalsunderlåtelse och strafföreläggande förekommer, tidpunkten för sådana sammanträffanden och i vilka situationer möjligheten att meddela sådana beslut utan ett Sammanträffande används.

Omfattningen avkunnande av domar och tillämpningen

av

bestämmelsen i 30 § LUL i övrigt skall undersökas". av Utredaren bör, i den utsträckning det är möjligt, t.ex. genom uppgifter från advokater och företrädare för socialtjänsten, undersöka avkunnandet fallande domar har betydelse för

om av de insikter sina brott. På sätt bör utredaren,

ungas om samma

det är möjligt, undersöka om det personliga sammanom träffandet vid meddelande av beslut om åtalsunderlåtelse och

strafföreläggande innebär något för de ungas insikter om sina brott. Det bör också undersökas i vilken utsträckning den unges vilja att gottgöra målsäganden har beaktats vid beslut om åtalsunderlåtelse.

Utredaren bör i den omfattning han finner lämplig och möjlig undersöka hur antalet beslut om åtalsunderlåtelse förhåller sig till antalet beslut att väcka åtal. Det bör särskilt undersökas hur den bestämmelsen i 17 § LUL om begränsningen

nya

möjligheten att besluta om åtalsunderlåtelse vid återfall i av brott har tillämpats och om den har påverkat andelen beslut om åtalsunderlåtelse. I det sammanhanget bör också i den

utsträckning är möjlig undersökas hur förekomsten av

som medling har påverkat beslut om åtalsunderlåtelse.

Utredaren skall undersöka i vilken utsträckning socialtjänsten medverkar under lagföringen liksom omfattningen av föräldrars eller andra fostrares medverkan, och göra en bedömning av om den kan anses tillräcklig.

Utredaren skall dessutom undersöka vilka effekter i övrigt de reglerna har haft på förfarandet vid polis- och åklagar-

nya myndighetema, vid domstolarna och inom socialtjänsten, vilka andra problem som har förekommit och vad som kan förbättras eller ändras. En särskild fråga bör belysas är vilken bety-

som delse lagreglemas innehåll har i förhållande till myndigheternas organisation och arbetssätt, t.ex. i fråga om närpolisorganisationen, liksom till åklagarnas och domstolarnas rotelindelning. Det bör också belysas vad de nya reglerna har inneburit resursmässigt för dessa myndigheter.

Utredaren bör i den omfattning han finner befogad undersöka och analysera hur reglerna för utredning av brott begångna av den som inte har fyllt femton år 31-37 LUL förhåller sig till de regler som gäller för straffmyndiga ungdomar. Utredaren kan även i övrigt ta upp frågor som han bedömer har ett samband med handläggningen av ungdomsmål.

Vid enkäternas utformning och utvärderingens uppläggning i övrigt samt under det fortlöpande arbetet skall utredaren samråda med Brottsförebyggande rådet, Domstolsverket,

Rikspolisstyrelsen, Riksâklagaren, Socialstyrelsen och Sveriges advokatsamfund. Utredaren skall beakta det arbete som utförs

kommittén med uppdrag att bl.a. göra en översyn av av sekretesslagen 1980:100, i den del som rör frågor om sekretess vid samarbete mot ungdomsbrott dir. 1998:32. Utredaren skall också beakta utredningen om medling m.m. dir. 1998:31.

Utredaren skall analysera resultatet undersökningen och

av redovisa sina slutsatser. Han skall föreslå de författningsändringar och ändringar de berörda myndigheternas arbets-

av sätt analysen anledning till.

som ger

Utredaren skall avsluta sitt arbete före den 1 oktober 1999.

Övrigt

För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att redovisa regional-

om politiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga

om

åtaganden dir. 1994:23, om att redovisa jämställdhetspolitiska

konsekvenser dir. 1994:124 samt att redovisa kon-

om sekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

Justitiedepartementet

2 Bilaga

Enkäten till

polisen

Enkäten har skickats till 18 polismyndigheter runt i landet.

om Utredningen har i enkätens följebrev angett att man främst är intresserad av förhållandet i vissa kommuner eller stadsdelar. Samtliga

myndigheter har inkommit med svar. Nedan följer en sammanställning

av dessa svar.

Beskriv myndighetens organisation för att handlägga ungdomsmål,

dvs. ärenden där den misstänkte är över 15 år men inte har blir 21 år.

Det klart vanligaste svaret är att ungdomsmålen handläggs inom närpolisorganisationen. Några myndigheter har angett att huvuddelen av ungdomsmålen handläggs av närpolisen men att komplicerade utredningar eller ungdomsmål som avser grövre brott handläggs av

kriminalavdelningen eller liknande. En myndighet har uppgett att närpolisen handlägger de ungdomsmål där det for brottet inte är föreskrivet mer än sex månaders fängelse medan en särskild

ungdomsgrupp tar hand om övriga ungdomsmål

Flera myndigheter har svarat att ungdomsmålen handläggs av en särskild ungdomsgrupp eller liknande. En myndighet har anfört att

många ungdomsärenden handläggs i samverkan mellan en erfaren utredare från ungdomsgruppen och någon eller några polismän från aktuellt närpolisområde. Ett par myndigheter har påpekat att ungdomsmålen tidigare handlades av en särskild ungdomsgrupp men att denna har upphört och att målen nu handläggs av närpolisen.

Några myndigheter har uppgett att man har särskilda ungdomsutredare men inte närmare angett var i organisationen dessa arbetar.

Det kan också nämnas att flera myndigheter har anmärkt att mål som gäller åldergruppen 18-20 år inte betraktas som ungdomsmål utan handläggs i vanlig ordning.

Har 1995 års reform haj någon betydelse för myndighetens organisation och/eller arbetsformer Om ja på vilket sätt

-

De flesta myndigheterna har svarat att 1995 års reform har haft

betydelse för organisationen och/eller arbetsfonnema. De vanligaste

svaren är att särskilda ungdomsutredare har utsetts och att närpolisen

har tagit över handläggningen av ungdomsmål. Andra svar är bl.a. att det har inrättats en ungdomsgrupp, att ungdomsmålen har fått högre

prioritet, att kontakterna med socialtjänsten har förbättrats, att socialsekreterare har placerats hos polisen, att arbetssituationen har blivit stressigare, att polisens yttre verksamhet har blivit lidande, att kontroll och styrning har förbättrats och att alla ungdomsbrott utreds.

Relativt många myndigheter har dock svaratatt reformen inte har hañ någon betydelse.

Har myndigheten tagit fram gällande dokument som anger

förhållningssätt policyfågor, arbetsformer m.m. på området I före-

kommande fall, även antal och typ dokument. Observera att

ange av eventuella dokument inte skall skickas in.

Flertalet myndigheter har svarat att några sådana dokument inte förekommer. Några myndigheter har dock hänvisat till att ungdoms-

målen behandlas i verksamhetsplanen. Ett myndigheter har angett

par att det upprättats områdesforeskrifter. Vidare har det från ett par myndigheter anförts att frågorna regleras i lokala överenskommelser

med âklagarkammaren.

Någon myndighet har uppgett att man har upprättat en

arbetspromemoria i samråd med socialtjänsten och en annan att det

finns tjänsteföreskriñ om bl.a. fördelningen av ärenden. En

en myndighet har svarat upprättat särskilda blanketter i samråd

att man med socialtjänsten för underrättelse till vårdnadshavare och socialtjänst. Slutligen har en myndighet anfört att man har upprättat ett

särskilt åtgärdsblad för ungdomsmål.

Hur många ungdomsmål handläggs vid myndigheten per år om

statistik saknas, ange ett ungefärligt antal

mål med ungdomar under 18 år misstänks för brott för vilket är a som

föreskrivet fängelse i månader

mer än sex b övriga ungdomsmål J 8-20 år samt de under 18 år som misstänks för lindrigare brott än vad som anges ovan

Bilaga 195

Svaren denna fråga har varit mycket varierande och relativt många myndigheter har endast saknar statistik. Vidare har flera

angett att man av svaren inte skilt mellan de båda kategorierna av ungdomsmål. Sammantaget är det inte meningsfullt att närmare bearbeta de svar som har lämnats.

Hur lång är regelmässigt polisens handläggningstid för ungdoms-

mål

för ungdomar under 18 år misstänks för brott för vilket är a som

föreskrivet fängelse i mer månader

än sex

övriga ungdomsmål 18-20 år samt de under 18 år misstänks b som för lindrigare brott än vad som anges ovan

Beträffande ungdomsmålen enligt kategori varierar svaren mellan en

a

vecka och tre månader. De vanligaste svaret är att handläggningstiden ligger mellan två och fyra veckor.

Vad gäller ungdomsmålen under b är de angivna tiderna

gruppen

varierande och ligger mellan tre dagar och ett år. Någon än mer myndighet har angett att handläggningstiden beträffande dessa mål är längre än för dem enligt kategori a. Flertalet myndigheter har skilt mellan de mål ungdomar under 18 år och de som gäller

som avser åldersgruppen 18-20. Flera dessa har valt att uttala sig endast om

av målen gäller dem under 18 år. Det vanligaste svaret här är att

som handläggningstiden normalt uppgår till cirka en månad. Av dem som uttalat sig åldersgruppen 18-20 år har någon svarat cirka två

om månader och annan skyndsamt.

en

Några myndigheter har besvarat frågan allmänt utan att skilja mellan de två kategorierna. Det vanligaste svaret bland dessa är att målen handläggs skyndsamt.

Förekommer det att tidsfristen i 4 § LUL överskrids Om ja i

vilken utsträckning och varför

Det bör inledningsvis anmärkas att tidsfristen enligt 4 § LUL var fyra veckor när enkäten besvarades.

De allra flesta polismyndigheter har svarat att tidsfristen överskrids i liten eller mycket liten omfattning. En myndighet har angett att tiden överskrids i cirka 20 procent de aktuella målen.

av

En del myndigheter har anfört att det förekommer att tidsfristen överskrids, inte angett i vilken omfattning. En av myndigheterna

men

har svarat att i omkring 50 procent av ärendena överskrids tiden. En annan har uppgett att det är självklart att tidsfristen överskrids.

Vad gäller orsakerna har flertalet myndigheterna svarat att

av tidsfristen överskrids i omfattande mål och i mål med flera gärningsmän. Ett annat vanligt svar är att man väntar rättsintyg eller analysbevis eller resultatet av teknisk utredning. Vidare har som orsaker till att tiden överskrids angetts bl.a. att den misstänkte eller andra som skall höras är bortresta, att utredningen är komplicerad, att den misstänkte begår nya brott, att personer skall höras inte

som inställer sig, att det är svårt att nå målsägande och vittnen samt att målsägandens ersättningsanspråk dröjer.

Ett par myndigheter har uppgett att åklagares beslut inhämtas om tidsfristen överskrids och ett par andra att förundersökningsledaren hålls underrättad om utredningen drar ut på tiden.

Har polisens handläggningstid för ungdomsmål förändrats efter

reformen år 1995 Om ja -på vilket sätt a för ungdomar under 18 år som misstänks för brott för vilket är

föreskrivet fängelse i än månader

mer sex b övriga ungdomsmål 18-20 år samt de under 18 år som misstänks för lindrigare brott än vad som anges ovan

Vad gäller kategori a har de flesta svarat att handläggningstiden har förkortats efter reformen. Nästan lika många har angett att minskningen är väsentlig. Ett har anfört att den förkortats något. Ett mindre antal

par myndigheter har besvarat frågan nekande. Någon myndighet har påpekat att tidsfristen medfört att dessa mål prioriteras på bekostnad av

övriga ungdomsmål.

Beträffande ungdomsmålen enligt b varierar svaren. Lika många myndigheter som har svarat att handläggningstiden har blivit kortare har svarat att det inte skett någon förändring. Några myndigheter har anfört att handläggningstiden har blivit längre efter reformen medan ett par angett att den har förkortats i väsentlig grad. Någon myndighet har uppgett att tiden har förkortats beträffande mål med dem som är under 18 år och att den troligen är kortare även för dem mellan 18-20 år. En annan har slutligen svarat att det inte har skett någon förändring beträffande åldersgruppen 18-20 år.

Några av myndigheterna har besvarat frågan allmänt utan att särskilja de båda kategorierna och dessa har i princip lika många

av svarat att handläggningstiden har blivit kortare som att den inte har blivit det.

Bilaga2 197

Vad kan anses vara en tillräckligt snabb handläggning hos polisen med beaktande att tiden mellan brott och reaktion inte bör vara

av alltför lång

för ungdomar under 18 år som misstänks för brott för vilket är

a

föreskrivet fängelse i mer än sex månader b övriga ungdomsmål 18-20 år samt de under 18 år som misstänks för lindrigare brott än vad som anges ovan

När det gäller ungdomsmål enligt kategori a varierar svaren på vad

kan vara en tillräckligt snabb handläggning mellan en vecka som anses och två månader. Det vanligast svaret är dock fyra veckor eller en månad. Det har påpekats att för utredningar av brott där den misstänkte är under 15 år bör tiden den för ungdomsmålen enligt

vara samma som

kategori a.

Även beträffande ungdomsmål under b är det vanligaste

gruppen svaret fyra veckor. Några myndigheter har anfört att beträffande dem under 18 år i denna kategori bör handläggningstid som under a

samma gälla. En myndighet har angett att dessa mål bör omfattas av den lagreglerade tidsfristen i 4 § LUL. En kommentar är att ålders-

annan

18-20 år behandlas som vuxna och således inte handläggs gruppen med förtur. Slutligen har myndighet anfört att tiderna för dessa

en ungdomsmål går att minska men att det är en resursfråga.

Har samarbetet med åklagare, domstol och socialtjänst förändrats

efter 1995 års reform

Om ja -på vilket sätt

Beträffande samarbetet med åklagama har nästan samtliga svarat att det har skett förbättring eller att samarbetet har utökats. Endast ett par

en myndigheter har anfört att det inte skett någon förändring.

Vad gäller domstolen har nästan samtliga svarat att samarbetet inte har förändrats. Det har påpekats att det inte förekommer något egentligt samarbete med domstolen. En myndighet har dock uppgett att samarbetet med domstolen har förbättrats.

När det gäller socialtjänsten har flertalet polismyndigheterangett att

det skett förbättring. Enligt del myndigheter är emellertid

en en samarbetet med socialtjänsten oförändrat.

Av de polismyndigheter har besvarat frågan allmänt har de

som flesta svarat att samarbetet fungerade bra även före reformen och att denna inte medfört någon förändring. Nästan lika många myndigheter har dock anfört att samarbetet har utökats eller förbättrats. Ett par av dessa att det skett en markant förbättring.

menar

10. Hur tillämpas bestämmelsen i 2 § första stycket LUL om att det

skall vara särskilt lämpade polismän som leder förundersökningen i ungdomsmål

Svaren på denna fråga är varierande. De vanligaste svaret är att de

polismän som leder förundersökningen i ungdomsmål har bedömts som lämpliga i samband med rekryteringen eller tjänstetillsättningen. Andra

är att intresse och fallenhet liksom polismannens erfarenhet har svar betydelse. Det har också angetts att vissa poliser har tillfrågats om de vill handlägga ungdomsmål. I något fall har slutligen anförts att vissa

polismän har utpekats som ansvariga för ungdomsmålen.

11. Har specialiseringen inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet,

dvs. att särskilt lämpade polismän, åklagare och domare skall

handlägga ungdomsmålen, inneburit någon förändring beträfandet ungdomsmålens handläggning Om ja på vilket sätt

-

De flesta polismyndigheter har svarat att specialiseringen har haft betydelse för handläggningen. Många har anfört att handläggningen har

blivit snabbare. Andra vanliga svar är att handläggningens kvalitet har höjts, att man har fått en bättre kunskap om hela handläggningen samt att samarbetet och kontakterna med andra berörde myndigheter har förbättrats. Det har också påpekats har fått bättre rutiner, att

att man

uppklarningsprocenten har ökat, att det sker en mer enhetlig bedömning

och att man bättre lär känna ungdomarna.

Relativt många myndigheter har dock besvarat frågan nekande.

12. Hur tillämpas bestämmelsen i 2 § andra stycket LUL om att samma

polisman möjligt skall tilldelas den nya förundersökningen om den

om

återkommer efter att ha begått nya brott Har det betydelse för unge hur bestämmelsen tillämpas om t.ex. den unge återfallit i lindrigare

allvarligare brott resp.

De stora flertalet polismyndighetema har svarat att bestämmelsen

av beaktas i möjligaste mån.

Det har anmärkts att ledigheter och arbetsbelastning kan medföra att den unge som återfallit i brott får träffa en annan polisman än tidigare. Vidare har det påpekats att när brottet utreds i det närpolisomrâde där den bor det i det närmaste automatiskt blir så att den unge får

unge träffa samma polisman.

Bilaga 2 199

Nästan samtliga myndigheter har anfört att man tillämpar

bestämmelsen på samma sätt oavsett vilken typ av brott som återfallet

En myndighet har svarat att det är fråga om ett allvarligt brott avser. om

förhörsledare. skall det vara samma

13. Vilka fördelar/nackdelar finns det med att den unge får trafa

samma polisman

Vad gäller fördelar har de flesta myndigheterna uppgett att det är en fördel att lär känna den och kan bygga upp ett förtroende.

man unge Flera myndigheter har också anmärkt att det är en fördel att man lär känna föräldrarna och kan den unges bakgrund. Andra fördelar som har

påpekats är att utredningsarbetet underlättas, att det blir en enhetlig

bedömning, att känner till den umgänge, att man känner till

man unges tidigare och pågående åtgärder beträffande den unge samt att man får

bra helhetsbild den unge och dennes situation. en av

Flera myndigheter har anfört att det endast finns fördelar med att den får träffa samma polisman vid återfall. Några har svarat att

unge

det bara är god relation mellan den unge och polismannen finns om en det bara fördelar med bestämmelsen.

Det är färre myndigheter som har svarat att det finns nackdelar än

angett att det finns fördelar. Det vanligaste svaret vad gäller som nackdelar är att det kan ha skurit sig mellan den unge och polismarmen. Några myndigheter har anfört att förhållandet kan bli alltför personligt. Att polismannen kan ha kommit på kant med den unges vårdnadshavare är också nackdel som ett par myndigheter har påpekat.

en Slutligen har myndighet angett att det kan svårt för den unge att

en vara erkänna brott han eller hon träffar polisman vid återfall.

nya om samma

14. I vilken utsträckning är åklagaren förundersökningsledare bortsett

från de ungdomsmål där det föreskrivs i 3 § LUL att åklagaren alltid

skall leda förundersökningen

De flesta polismyndigheter har svarat att det sällan eller mycket sällan förekommer att åklagaren leder förundersökningar utöver de fall som föreskrivs enligt lag. Några myndigheter har angett att så aldrig sker.

De fall där det enligt förekommer är främst när det är fråga

svaren

allvarligare brott eller om det följer av fördelningsöverensom kommelsen. Enligt andra svar kan det förekomma när åtalsprövning

behövs, när tvångsåtgärder har vidtagits, när ett pågående ärende

avseende samma ungdom redan är lottat på åklagaren samt när den unge är under 15 år och misstänkt för ett grovt brott.

15. I vilken omfattning medverkar vårdnadshavare eller andra fostrare

under föntndersökrzingen

Det stora flertalet av myndigheterna har svarat att den unges vårdnadshavare medverkar i stor eller mycket stor omfattning vid polisförhör. Några myndigheter har uppgett att de alltid är närvarande vid förhören. I ett par fall har kommenterats att om vårdnadshavare inte kan eller vill närvara så medverkar företrädare för socialtjänsten.

Endast en myndighet har anfört att vårdnadshavare eller andra fostrare inte medverkar särskilt oña.

16. Är vårdnadshavares eller andra medverkan under

fostrares

förundersökningen tillräcklig Om nej på vilket sätt bär den

-

utvidgas

Nästan samtliga polismyndigheter har svarat att vårdnadshavamas

medverkan under förundersökningen är tillräcklig. Några myndigheter

har dock besvarat frågan nekande. Ett par myndigheter har anfört att vårdnadshavarna borde närvarande vid polisförhör i större

vara utsträckning. En myndighet har anmärkt att de s.k. vaneförbrytama alltför sällan har någon vårdnadshavare med sig till förhören.

17. När och på vilket sätt underrättas vårdnadshavare eller andra fostrare att den är skäligen misstänkt för ett brott

om unge

Svaren på denna fråga varierar. Av de flesta svaren framgår att vârdnadshavama får underrättelsen i samband med att den unge skriftligen kallas till förhör. Har det skett ett gripande sker underrättelsen dock snarast möjligt, ofta genom ett telefonsamtal eller personligt besök. Enligt en del svar sker underrättelsen som regel på telefon så snart som möjligt. En del myndigheter har svarat att vârdnadshavarna underrättas skriftligen när anmälan har inkommit eller

när förundersökningen har inletts. Några myndigheter har anfört att

underrättelsen alltid sker telefon eller ett personligt besök.

per genom

myndigheter har hänvisat direkt till bestämmelsen i 5 § LUL Ett par som säger att underrättelse skall ske omedelbart när någon som inte har

Bilaga 2 201

fyllt 18 år är skäligen misstänkt för brott, om det inte är till men för utredningen eller finns särskilda skäl mot det.

annars

18. När och på vilket sätt bereds vårdnadshavare eller andra fostrare

tillfälle att närvara vid polisförhören

De allra flesta polismyndighetema har svarat att vårdnadshavaren kallas till förhören tillsammans med den unge. Vanligast synes vara att kallelsen sker skriftligen, men ett par myndigheter har angett att man alltid kallar vårdnadshavaren per telefon. Ett par myndigheter har anfört att kallar till förhöret i samband med att man underrättar

man vårdnadshavaren att den är skäligen misstänkt för brott.

om unge Vidare har myndighet svarat att kallelsen till förhör sker genom

en

personlig kontakt möjligt. Slutligen har någon myndighet

så snart som uppgett att utredaren och vårdnadshavama kommer överens om en tid för förhör.

19. Vilka fördelar/nackdelar finns det med att vårdnadshavare eller andra fostrare är närvarande vid polisförhör med den unge

Beträffande fördelar är det vanligaste svaret att vårdnadshavama får veta vad den unge har gjort. Ett annat vanligt svar är att vårdnadshavama utgör ett stöd den unge som känner sig tryggare i förhörssituationen. Andra fördelar som har anförts är att vårdnadshavaren får kontakt med polisen, vilket kan vara värdefullt i framtiden, att vårdnadshavaren blir positivt inställd till polisen, att vårdnadshavamas närvaro bidrar till att den talar sanning och att

unge vårdnadshavama behöver vara med för sin fortsatta föräldraroll.

Vad gäller nackdelar är det vanligaste svaret att den unge av olika orsaker inte vågar berätta vad har hänt. Att vårdnadshavama

som lägger sig i förhöret är också ett vanligt Några myndigheter har

svar. angett att vårdnadshavaren kan ha allmänt negativ påverkan på den

en

Ett myndigheter har anfört att i de fall det bedöms som unge. par olämpligt att vårdnadshavama är närvarande finns företrädare för socialtjänsten med vid förhöret.

202 Bilaga2 SCU 1999:108

20. I vilken omfattning medverkar företrädare för socialtjänsten under

förundersökningen

De flesta myndigheter har angett i vilken omfattning som företrädare för socialtjänsten är närvarande vid polisförhören med den unge och svaren varierar mellan alltid och i mycket liten omfattning. De har anmärkts från flera myndigheter att socialtjänsten alltid bereds tilfäüle att närvara vid förhören. Flera myndigheter har påpekat att graden av medverkan från socialtjänsten skiftar mellan olika kommmer, socialdistrikt eller liknande och närpolisområden. Ett par myndigleter har svarat att socialtjänstens företrädare medverkar i större omfatning när det är fråga om allvarligare brott men nästan aldrig i t.ex. snatteriärenden.

De myndigheter som har anfört att det finns en socialsekreterare stationerad hos polisen har samtliga angett att socialtjänsten medverkar i stor omfattning, i vart fall beträffande de ungdomar som omfattas av socialsekreterarens ansvarsområde.

21. Är socialtjänstens medverkan under förundersökningen tillräcrlig

Om nej -på vilket sätt bör den utvidgas

Nästan lika många myndigheter har svarat att socialtjänitens medverkan under förundersökningen är tillräckligt som att den irte är det. Något fler myndigheter har dock anfört att medverkan ine är

tillräcklig. Dessa myndigheter har främst angett att socialtjänsten bör

närvarande vid förhören i större utsträckning. Ett par myndigheter vara har påpekat att det vore önskvärt att den unges ordinarie handläggare hos socialtjänsten närvarande under förhör. Ett annat påpekande är

var att det kvällstid och vid gripande kan vara svårt att få tag på någon socialsekreterare. Vidare har anmärkts att ett närmare samarbete mellan polis och socialtjänst skulle kunna leda till tidsvinster. Slutligen har anförts att det vore bra med socialsekreterare som är knutna till polisen.

22. När och på vilket sätt sker underrättelsen till socialnämnden on att den unge är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa

Det vanligaste svaret är att en kopia av anmälan skickas till

socialtjänsten. Alla myndigheter har inte besvarat frågan när

underrättelsen sker, det mest förekommande svaret här synes vara

men att så sker så snart som möjligt. Flera myndigheter har svarat att man skickar över kopia den kallelse till förhör som går till

en av

Bilaga 2 203

vårdnadshavama. Ett annat vanligt svar är att utredaren kontaktar socialtjänsten när denne eller närpolisområdet har fått ärendet. Ett par myndigheter har angett att den socialsekreterare som finns placerad hos polisen tar del anmälningarna och vidarebefordrar dem till resp.

av socialkontor. Från myndigheter har uppgetts att underrättelsen

ett par skickas så snart förundersökningen har inletts. Någon myndighet har svarat att genast underrättar socialtjänsten när det är fråga om

man grövre brott. En annan myndighet har anfört att man vid enklare brott underrättar socialtjänsten när utredningen är klar. Ett par myndigheter har uppgett att har en särskild blankett för underrättelsen till

man socialtjänsten. Slutligen har från något håll anförts att man underrättar socialtjänsten i samband med särskilda veckomöten.

23. När och på vilket sätt bereds företrädare för socialtjänsten tillfälle att närvara vid polisförhör med den unge

Svaren på frågan varierar. Flera polismyndigheter har svarat att socialtjänsten på något sätt alltid bereds tillfälle att medverka vid polisförhören. Vanliga är att socialtjänsten kallas i samband med

svar att den och vårdnadshavama kallas till förhöret, att kallelsen till

unge socialtjänsten är kopia den kallelse som går ut till vårdnads-

en av havama samt att socialtjänsten underrättas skriftligen eller per telefon. En myndighet har anfört att polisen har kontakter med företrädare för socialtjänsten under utredningens gång och har svarat att det

en arman ofta förs dialog mellan polis och socialtjänst när förhör kan

en om hållas. Vidare har myndighet uppgett att socialtjänsten i förväg

en meddelar vilka tider under veckan de inte kan medverka och

som förhör på dessa tider undviks.

Några myndigheter har angett har överenskommelser med

att man socialtjänsten. Enligt sådan överenskommelse kallas socialtjänsten

en inte inte polisen bedömt det absolut nödvändigt att de är med

om som vid förhöret. Enligt hör socialtjänsten av sig i de fall som de

en annan vill medverka.

24. Vilka fördelar/nackdelar finns det med att företrädare för socialtjänsten är närvarande vid polivörhör med den unge

De vanligaste fördelarna med att företrädare för socialtjänsten närvarar

vid polisförhören som myndigheterna har framfört är att socialtjänsten

snabbt blir insatta i ärendet, att de får en bättre bild av den unge och dennes situation samt att de tidigt kan bedöma behovet av insatser och

204 Bilaga2

snabbt kan sätta i gång med åtgärder avseende den unge och dennes familj. Andra svar är att socialtjänsten snabbt kan komma i gång med sin egen utredning, att den tidigt får kontakt med den unge och dennes vårdnadshavare samt att dess närvaro utgör ett stöd för den unge. Annat

har påpekats fördelar är att socialtjänstens företrädare är bra som som förhörsvittnen samt att deras närvaro markerar samhällets reaktion och visar socialtjänstens intresse.

Många polismyndigheter har svarat att det bara finns fördelar med socialtjänstens närvaro vid polisförhören. Vissa nackdelar har dock påpekats. Några myndigheter har anfört att den unge får svårt att berätta när många vuxna är närvarande och att socialtjänstens närvaro verkar hämmande på den unge. Det har också anmärkts från ett par myndigheter att den unge och dennes vårdnadshavare sedan tidigare kan vara negativt inställda till socialtjänsten vilket kan påverka förhöret.

25. Är kvaliteten på handläggningen hos polis, åklagare, domstol och

socialtjänst av ungdomsmål tillräckligt hög Om inte vilka är

bristerna

De allra flesta polismyndighetema har svarat att kvaliteten på

ungdomsmålens handläggning är tillräckligt hög. En del av dessa har

dock haft vissa anmärkningar mot socialtjänstens handläggning. Det har bl.a. anförts att kvaliteten på dess handläggning är ojämn och skiftar för mycket, att den inte sätter in tillräckliga insatser, att det tar för lång tid innan några åtgärder beträffande den unge vidtas samt att den medverkar i för liten utsträckning.

En del polismyndigheter har svarat att de inte tycker att kvaliteten är tillräckligt hög. Det har påpekats att tidsfristen i vissa fall kan påverka kvaliteten negativt, att det behövs ytterligare utbildning, att resurserna inte räcker till, att olika rutiner behöver utvecklas och att det skulle vara bra handläggningen ungdomsmål kunde koncentreras till en

om av ungdomsrotel eller liknande med samlad kompetens.

26. Har kvaliteten på handläggningen hos polis, åklagare, domstol

och socialtjänst förändrats efter 1995 års reform Om ja på vilket

sätt

Flertalet av polismyndighetema har svarat att kvaliteten på handläggningen har förändrats ett positivt sätt efter reformen. Flera

har anfört att specialiseringen inom polis- och åklagarväsendet har höjt

Bilaga 2 205

kvaliteten. Annat har påpekats är bl.a. att kunskapen om hela

som handläggningen har förbättrats, att kontakterna och samarbetet med berörda myndigheter och vårdnadshavama har blivit bättre, att det ges

snabb reaktion på ungdomarnas brott vilket ger tydliga signaler om en hur samhället på brottslighet, att det har skapats bättre rutiner, att

ser

ungdomsmålen prioriteras samt att domstolen dömer ut

numera kännbara straff.

Det bör dock nämnas att några av dessa myndigheter som anser att kvaliteten förbättrats har framfört att det finns risk att kvaliteten blir lidande på grund den tidsfrist inom vilken en utredning skall vara

av slutförd.

En del myndigheter har angett att reformen inte har inneburit någon förändring vad gäller handläggningens kvalitet.

Slutligen har myndigheter anfört att kvaliteten har försämrats

ett par sedan reformen genomfördes. En av dessa har uppgett att handläggningens kvalitet högre när det farms en särskild ungdomsrotel. Den

var andra myndigheten har framfört att om man har många ärenden för vilka den lagstadgade tidsfristen gäller hinner man inte lägga ned så mycket tid på varje ärende man skulle vilja.

som

27. Har reformen inneburit några förändringar i övrigt beträffande handläggningen ungdomsmålen och isåfall vilka

av

Ungefär lika många polismyndigheter har besvarat frågan jakande som nekande. Flera myndigheter har valt att inte besvara frågan. De myndigheter svarat att reformen inneburit förändringar har anfört

som

bl.a. att statusen på ungdomsmålen har höjts, att ungdomsmål priorite-

att det finns större medvetenhet ungdomsbrott och ungdomsras, en om brottslingar i alla led, att handläggningstiden har blivit kortare, att rutiner och samordning har förbättrats samt att styrningen är tydligare. Ett myndigheter har anfört att reformen inneburit att ärenden som

par

lindrigare brott blir liggande till förmån för de ärenden där avser tidsfristen gäller.

28. Har det uppstått några problem i anledning av de nya bestämmelserna och isåfall vilka

De flesta myndigheter har besvarat frågan har anfört att det inte

som

har uppkommit några problem. De polismyndigheter som besvarat

frågan jakande har nästan samtliga tagit frågor som är hänförliga

upp till tidsfristen. Flera myndigheter har påpekat att det är svårt att hålla

206 Bilaga2

tidsfristen. Andra har framfört att den är stressande och kan leda till sämre utredningar. Ett par myndigheter har anmärkt att det förekommer att man avvaktar med att delge den unge misstanke för att undvika att tidsfristen börjar löpa. Det har också påpekats att den korta handlägg-

ningstiden gör att de övriga brottsförebyggande och uppsökande

insatserna f°ar litet utrymme.

En myndighet har påpekat att underrättelseskyldigheten gentemot

socialtjänsten och även vårdnadshavama kan medföra att andra kommer före polisen med förhör eller samtal, vilket den unge kan utnyttja på olika sätt för att försvåra utredningen.

29. Synpunkter på hur handläggningen av ungdomsmål kan förbättras.

Flertalet av polismyndighetema har lämnat synpunkter på hur handläggningen av ungdomsmål kan förbättras. En av de vanligaste synpunktema är att det skulle vara bra med ytterligare utbildning och kontinuerlig fortbildning för dem som skall handlägga ungdomsmål. En annan vanlig synpunkt som har framförts är att det bör vara en central ungdomsrotel eller liknande som handlägger ungdomsmålen i stället för eller i samverkan med närpolisen. Det har också anförts att

specialiseringen bör utökas ytterligare. Några myndigheter har

föreslagit att det skall inrättas särskilda ungdomsjourdomstolar eller liknande för att på detta sätta minska handläggningstiden. Fler ungdomsutredare, mer resurser till ungdomsmålen och fler poliser som arbetar i yttre tjänst är andra synpunkter som har lämnats.

Andra vanliga synpunkter gäller socialtjänsten. Flera myndigheter har anfört att det bör ställas högre krav på socialtjänstens medverkan liksom på de åtgärder de vidtar beträffande den unge.

Ett par myndigheter har föreslagit att det alltid skall finnas socialsekreterare placerade hos eller direkt knutna till polisen. Någon myndighet har angett att ett omedelbart samarbete mellan polisen och socialtjänsten ger ett mycket bra resultat. Samma myndighet har också anfört att kostnaderna för åtgärder som omhändertagande av den unge inte bör belasta kommunerna då detta kan innebära ett hinder för åtgärden. Från en myndighet har påpekats att de nya reglerna i LUL som trädde i kraft den 1 januari 1999 förhoppningsvis kommer innebära

en tydligare bild av vad vård inom socialtjänsten skall innehålla.

Slutligen har bl.a. följande synpunkter lämnats. samverkansformerna mellan polis och åklagare måste utvecklas i de fall åklagaren är förundersökningsledare. Straffbarhetsåldem bör sänkas till 13 år så att det blir möjligt att stoppa ungdomarna tidigt i brottskarriären. Möjligheterna att anhålla och även häkta ungdomar bör öka. Polisen

Bilaga2 207

bör skyldig att utreda brott är begångna ungdomar mellan

vara som av 12 och 15 år. Tidsfristen för handläggningen bör räknas från den tidpunkt då brottet kommer till polisens kännedom.

3 Bilaga

Enkäten till åklagarna

Enkäten har skickats till 24 åklagarkammare runt i landet. 23 om åklagarkammare har inkommit med svar. Nedan följer en sammanställning av åklagamas svar.

Beskriv hur verksamheten är organiserad för att handlägga ungdomsmål, dvs. mål där den misstänkte är över 15 år men inte har

fyllt 21 år.

Vid de flesta åklagarkammare lottas ungdomsmålen särskilda

åklagare. I vissa fall vid de större myndigheterna är det en särskild kammare handlägger ungdomsmålen. Flera kammare har anfört att som särskilda lottning endast gäller ungdomar inte har fyllt 18 år denna som och de mål gäller åldersgruppen 18-20 år lottas som vanligt. att som Några kammare har svarat att samtliga åklagare vid kammaren handlägger ungdomsmålen och att således inte har utsett några man särskilda ungdomsåklagare. Ett kammare har anfört att man har par försökt med med särskilda ungdomsåklagare men återgått till ett system lotta ungdomsmålen på samtliga åklagare. Vid några kammare är det att olika det särskilda åklagare eller inte beroende vilket forum om är stämmer in vid. man

Har 1995 års haft någon betydelse för myndighetens

reform

organisation och/eller arbetsformer Om ja -på vilket sätt

Flertalet kammare har svarat att reformen har haft betydelse på det särskilda ungdomsåklagare. Några har framfört att sättet att man utsett har ökade kontakter och större samordning med polis man numera en

Det har också påpekats att handläggningsrutinema för och socialtjänst.

har stramats Slutligen har ett antal kammare svarat

ungdomsmål upp. att det inte skett någon förändring.

210 Bilaga 3 SOU 1999: 108

Hur många ungdomsmål handläggs vid myndigheten år om per statistik saknas, ange ett ungefärligt antal a för ungdomar under 18 år som misstänks för brott för vilket är föreskrivet fängelse i mer än sex månader b övriga ungdomsmål 18-20 år samt de under 18 år misstänks som

för lindrigare brott än vad

som anges ovan

Då ett relativt stort antal kammare förklarat att de inte kan besvara frågan är det inte meningsfullt att redovisa ett genomsnittligt antal ungdomsmål för någon av kategorierna. Beträffande de åklagarkammare som har svarat varierar antalet för kategori a mellan 60 och 900 mål och mellan 180 och l 100 for kategori b.

Hur lång är regelmässigt handläggningstiden hos polis- från delgivning av misstanke till slutredovisning till åklagaren resp. åklagarmyndigheten jrån slutredovisning av utredningen av polisen till beslut i åtalsfågan för ungdomsmål Om handläggningstiden

varierar för t.ex. olika brottstyper exempel på den normala - ge handläggningstiden för olika brottstyper. a för ungdomar under 18 år som misstänks för brott för vilket är föreskrivet fängelse i mer än sex månader b övriga ungdomsmål 18-20 år samt de under 18 år misstänks som

för lindrigare brott än vad

som anges ovan

Beträffande gruppen ungdomsmål under är varierande. Det a svaren vanligaste svaret är dock att fyraveckorsfristen kan hållas, i vart fall i inte alltför komplicerade ärenden. Variationema i tidsangivelsema ligger mellan en vecka och drygt tre månader. Det har också påpekats från flera kammare att tiderna varierar mycket beroende på målets karaktär. Enligt svaren åtgår den största delen tiden hos polisen av medan handläggningen hos åklagaren normalt synes uppgå till cirka en vecka. Vad gäller kategori b är svaren än mer varierande, tidsangivelsema ligger mellan en vecka och ett år. Handläggningstiden förefaller generellt vara längre än vad som gäller för de mål som faller inom kategori a. Gemensamt synes vidare vara att de mål som avser ungdomar under 18 år handläggs snabbare än de mål där ungdomarna är 18-20 år. Även här har påpekats tiderna varierar mycket. att

Förekommer det i 4 § LUL överskrids Om ja i

att tidsfristen -

vilken utsträckning och varför Beskrivs även ev. förekommande rutiner för bevakning av tidsfristen.

skall anmärkas att enkätsvaren inkom före den 1 januari

Inledningsvis

och tidsfristen enligt 4 § LUL då att beslut i åtalsfrågan 1999 att var skulle fattat senast inom fyra veckor från att den unge delgivits vara misstanke. Samtliga åklagarkammare har svarat att det förekommer att tidsfristen överskrids. Det är dock stora variationer beträffande i vilken omfattning det förekommer. Svaren varierar mellan mycket som sällan och nästan regelmässigt. Vad orsakerna till att tidsfristen överskrids synes de van-

gäller

skälen målet flera misstänkta och omfattande ligaste vara att avser brottslighet. En vanlig orsak angetts är att yttrandena från annan som dröjer. Vidare har flera kammare som orsaker till att

socialtjänsten

tidsfristen överskrids anfört att den misstänks för nya brott, att unge polisen inte redovisar utredningen i tid, att det är hög arbetsbelastning resursbrist hos både polis och åklagare samt att målet är särskilt och Andra omständigheter gör det svårt att hålla

komplicerat. som

tidsfristen enligt att det kan svårt att få tag på den är svaren vara eller vittnen, att det i målet förekommer flera misstänkte, målsägande och vittnen samt att det behövs viss bevisning som t.ex.

målsägande

utlåtande från Statens Kriminaltekniska Laboratorium eller rättsintyg. Beträffande bevakningsrutiner det i de flesta svaren att de anges enskilda åklagama själva sköter bevakningen av tidsfristen.

Har handläggningstiden för ungdomsmål förändrats efter reformen

år 1995 under 18 år misstänks för brott för vilket är

a för ungdomar som föreskrivet fängelse i månader

mer än sex 18-20 år de under 18 år misstänks b övriga ungdomsmål samt som för lindrigare brott än vad som anges ovan

Det klart vanligaste svaret beträffande kategori a är att har förkortats. Några åklagarkammare har angett

handläggningstiden väsentlig förkortning. Endast kammare har

att det är fråga om en en

anfört handläggningstiden totalt sett inte genomgått någon större

att förändring. enligt kategori b har de flesta

Vad gäller ungdomsmål

handläggningstiden även här har förkortats.

åklagarkammare svarat att

det endast är fråga mindre förkortning. Flera har dock angett att om en

Vidare har flera âklagarkammare uppgett att det för denna grupp av

ungdomsmål inte har skett någon förändring handläggningstiden.

av Från ett par kammare har det också påpekats att minskningen av

handläggningstiden inte gäller mål som avser åldersgruppen 18-20 år.

Vad kan anses tillräckligt snabb handläggning både

vara en förundersöknings- och domstolsstadiet med beaktande att tiden av mellan brott och reaktion inte bör alltför lång vara a för ungdomar under 18 år misstänks för brott för vilket är som

föreskrivet fängelse i mer än sex månader

b övriga ungdomsmål 18-20 år samt de under 18 år som misstänks

för lindrigare brott än vad

som anges ovan

Beträffande kategori varierar mellan vecka och tre a svaren en månader. De flesta svaren har angett cirka två månader som en

tillräckligt snabb handläggningstid. Relativt många har dock anfört att handläggningstiden bör vara fyra veckor.

När det gäller gruppen ungdomsmål under b varierar än svaren mer. De uppgivna tiderna ligger mellan en vecka och månader. Det sex vanligaste svaret är dock två tre månader. Från några håll har påpekats att handläggningstiden för dem under 18 år bör kortare vara än för åldergruppen 18-20 år. Det har också anmärkts att det bör införas en yttre tidsgräns även för denna kategori ungdomsmål. En annan kommentar är att intresset av en snabb reaktion gör sig gällande på samma sätt oberoende av brottets svårhetsgrad. En âklagarkammare har påpekat att handläggningstiden på grund av

arbetsbelastningen hos polisen förlängs att polisen avvaktar med

genom att delge den unge misstanke om brott. På så vis börjar inte tidsfristen löpa och tiden mellan brott och reaktion förlängs.

Har samarbetet med polis, domstol och socialtjänst förändrats

efter

1995 års reform Om ja -på vilket sätt

Nästan samtliga âklagarkammare har svarat att samarbetet förändrats på ett positivt sätt. Framför allt synes kontakterna med polisen och socialtjänsten ha utökats och förbättrats. Det har framförts att har fått större man förståelse för varandras arbete och bättre personkärmedom. Några âklagarkammare har angett att man har samverkansträffar eller liknande möten med de berörda myndigheterna.

1999:108 Bilaga 3 213 SOU

Någon kammare har påpekat att nackdel med det utökade en samarbetet med polisen är att utredarna upplevs osjälvständiga och som

förundersökningsledarskapet övergår i arbetsledning.

att Endast fåtal åklagarkammare har anfört att det inte skett någon ett förändring i samarbetet.

Hur tillämpas bestämmelsen i 2 § första stycket LUL om att det skall

särskilt lämpade åklagare leder förundersökningen i

vara som

ungdomsmål

vanligaste särskilda ungdomsåklagare utses. De flesta Det svaret är att har inte vilka kriterier eller liknande som ligger till kammare angett för utse vissa åklagare. Några kammare har anfört att

grund att

intresse att handlägga denna typ mål är av betydelse. åklagarnas av av kammare har påpekat att ungdomsåklagama med tiden f°ar Ett par särskild erfarenhet ungdomsmål. Från någon kammare har framförts av att det är bra det är rutinerad åklagare. om en har flera kammare svarat att bestämmelsen inte tillämpas

Slutligen

eller att samtliga åklagare anses lika lämpade.

inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet,

10. Har specialiseringen

särskilt polismän, åklagare och domare skall

dvs. att lämpade handlägga ungdomsmålen, inneburit någon förändring betráfandet

ungdomsmålens handläggning Om ja på vilket sätt

-

Flertalet har svarat att specialiseringen inneburit en

åklagarkammare

förändring för handläggningen ungdomsmål. Flera har angett

positiv av

handläggningstiden har minskat och att kontakterna mellan de olika att har ökat och förbättrats. Andra förändringar som har

myndigheterna

alla inblandade har fått större kunskap, att man har fått

påpekats är att

ökad personkännedom och bättre personkontakter, att målen handläggs med större att handläggningen sker effektivare, att ett engagemang,

i rättstillämpningen har ökat, att kvaliteten i handläggenhetligheten

ningen ökat samt att har fått bättre rutiner. man Ett relativt stort antal åklagarkammare har svarat att specialiseringen inte inneburit någon förändring eller att den inte har genomförts, i vart fall inte inom alla de berörda myndigheterna.

II. Hur tillämpas bestämmelsen i 2 § andra stycket LUL att om samma

åklagare om möjligt skall tilldelas den nya förundersökningen den

om unge återkommer efter att ha begått brott nya

Flertalet kammare har uppgett att bestämmelsen tillämpas helt eller delvis, dvs. att återkommande ärenden möjligt lottas på om samma åklagare. Ett par kammare har angett att har geografisk lottning man vilket i praktiken innebär att det blir åklagare handlägger samma som det nya ärendet. En kammare har påpekat att bestämmelsen ibland

frångås för att undvika sned arbetsbelastning mellan åklagama.

en Ungefär lika många kammare som svarat att bestämmelsen tillämpas helt eller delvis har dock svarat att den inte tillämpas.

12. Vilka fördelar/nackdelar finns det med att den får tráfa unge

samma åklagare

I princip samtliga åklagarkammare har svarat att det finns fördelar med att den unge får träffa samma åklagare vid återfall i brott. Det vanligaste svaret är att det är en fördel att känna till den och unge dennes bakgrund och att detta ger bättre grund för beslut i en åtalsfrågoma. Andra fördelar som har påpekats är att det ett ökat ger tryck på den unge att sköta sig, att handläggningen går snabbare och att det leder till ökad rättssäkerhet. Vad gäller eventuella nackdelar har flera kammare svarat att det inte finns några sådana. Av dem som angett att det kan föreligga nackdelar har några anfört att det kan uppfattas åklagaren förföljer den som om unge eller att den unge uppfattar åklagarens uppgifter och åtgärder som personliga i stället för ett tjänsteåliggande. Andra nackdelar med att träffa samma åklagare vid återfall har framförts är att den som unge kan komma på kant med åklagaren, att det kan leda till sned en arbetsfördelning, att åklagaren kan ha en förutfattad mening om den unge samt att den kan hotfull. unge vara

13. I vilken utsträckning är åklagaren förundersökningsledare bortsett

från de mål där det enligt 3 § LUL föreskrivs att åklagaren alltid skall

leda förundersökningen

Enligt de flesta är åklagaren förundersökningsledare endast

svaren undantagsvis i mål där det inte föreskrivs enligt lag. Flera kammare har

svarat att åklagaren är förundersökningsledare om denne redan är

inlottad på personen i fråga. Det har också uppgetts att åklagaren har

SOU 1999: 108 Bilaga 3 215

förundersökningsledarskapet vid gängbrottslighet. Endast en kammare

åklagaren alltid leder förundersökningen i mål där den har angett att misstänkte är under 18 år.

vilken utsträckning avkunnas domarna muntligen i anslutning till 14. I huvudförhandlingen Är det i detta avseende någon skillnad mellan

tingsrätt och hovrätt

Samtliga åklagarkammare har svarat att tingsrättema i stor eller mycket utsträckning avkunnar domarna i anslutning till huvudförhandstor lingen. Vad gäller hovrättema har flertalet angett att det där inte är lika vanligt domarna avkunnas direkt. Relativt många har dock uppgett att det inte föreligger någon skillnad mellan instansema. Flera kammare att har påpekat att det inte är särskilt vanligt att ungdomsmålen överklagas

till hovrätten.

15. Betyder domstolarnas muntliga avkunnandet av fällande domar de insikter sina brott Om ja -på vilket sätt något för ungas om

allra flesta åklagarkammare har svarat att det muntliga avkunnandet De har Flera har anfört att det är viktigt att den unge f°ar ett

betydelse.

snabbt besked och får domen förklarad för sig. Det har påpekats att avkunnandet och det ordföranden säger i samband med detta kan som få den inse allvaret i det inträffade. Just de allmänna ord som unge att sägs till den vid avkunnandet har av flera kammare angetts vara unge vikt, det sker på ett bra och pedagogiskt sätt. av stor om Några kammare har förklarat att de inte kan besvara frågan, men ingen kammare har besvarat frågan nekande.

16. I vilken utsträckning underrättas den unge om beslut om

åtalsunderlåtelse vid ett personligt sammantráfande

Samtliga har svarat att beslut åtalsunderlåtelse

åklagarkammare om

alltid eller nästan alltid meddelas vid ett personligt sammanträffande. Flera kammare har anmärkt att den är intagen i ett s.k. §12om unge hem kan personalen vid hemmet sköta delgivningen. En kammare har underrättelsen alltid sker vid ett personligt möte när det för angett att brottet är föreskrivet fängelse i än sex månader. En annan mer kammare har uppgett att vid bagatellförseelser och i fall som avser ett

2 l 6 Bilaga 3 SOU 1999: l 08

brott som ligger före en tidigare personlig delgivning kan delgivningen

ske per post.

17. I vilken utsträckning underrättas den beslut unge om om

straföreläggande vid ett personligt sammantrájfande

Svaren frågan varierar. Flertalet åklagarkammare har svarat att den

unge delges beslut strafföreläggande vid ett personligt

om sammanträffande i de fall det utfärdas med stöd 15 § LUL, dvs. när har av man

tillämpat de särskilda straffnedsättningsregler gäller vid strafföre-

som läggande för ungdomar under 18 år. Flera kammare har hänvisat till l § förordningen 1994:1763 med särskilda bestämmelser om unga

lagöverträdare som anger i vilka fall personlig delgivning skall ske.

Vidare har flera kammare angett att det sker ett personligt Sammanträffande i de fall det för brottet är föreskrivet fängelse i än mer sex månader. Någon kammare har anfört att personlig delgivning av

beslutet sker i samtliga åklagarledda förundersökningar. En

annan kammare har uppgett att personlig delgivning inte sker vid trafikbrott, snatteri eller liknande. Slutligen kan nämnas att kammare har angett en att det är sällan det sker ett personligt Sammanträffande för att underrätta den unge om beslutet om strafföreläggande medan en annan kammare svarat att det sker så gott som alltid.

18. Hur snart efter beslutet sker sådana sammantráfanden betrafande åtalsunderlåtelse resp. strafföreläggande

Samtliga åklagarkammare har svarat att man sammanträffar med den unge för att delge beslutet inom tvâ veckor efter det att beslutet har fattats. Flera kammare har angett att beslutet vanligen delges inom en vecka. Några kammare har anfört att det undantagsvis kan förekomma att det går längre tid innan sammanträffandet. I dessa fall beror det på att den unge eller dennes vårdnadshavare har förhinder, att det är skollov och liknande eller att den unge bor långt från kansliorten och delgivningen därför i stället sker i samband med en tingsdag på eller närmare den unges bostadsort.

Bilaga 3 217

19. Innebär det personliga sammantráfandet vid meddelande av beslut

åtalsunderlåtelse och strafföreläggande något för de ungas insikter om

sina brott Om ja -på vilket sätt om

Det stora flertalet åklagarkammare har besvarat frågan jakande och

att det personliga sammanträffandet har betydelse för de ungas menar insikter sin brott. Det har framförts att sammanträffandet gör att

om brottslighetens konsekvenser tydliggörs. Flera har svarat att man brukar förklara vilka konsekvenser fortsatt brottslighet kan få för t.ex. möjligheten att få körkort. Vidare har flera angett att sammanträffandet gör att allvaret att ha begått ett brott betonas och att det ger tillfälle

av att förklara hur samhället ser på brottsligheten.

Ett kammare har anfört att det är svårt att frågan och en

par svara

dem har påpekat att det i allmänhet är problemfria ungdomar som av erhåller åtalsunderlåtelse och att dessa sällan återfaller i ny brottslighet. Det har också anmärkts att mottagligheten för åklagarens budskap förefaller minst hos dem löper störst risk att återfalla i brott

vara som och att det beträffande den icke återfallsbenägna gruppen är överflödigt att inskärpa konsekvenserna av fortsatt brottslighet, men att man i vart fall kan nå marginalgruppen ett positivt sätt.

20. I vilken omfattning medverkar vårdnadshavare eller andra fostrare vid

sammanträfande där den underrättas beslut om a unge om åtalsunderlåtelse

Sammanträffande där den underrättas om beslut om b unge

straföreläggande c huvudförhandlingen

Är denna medverkan tillräcklig Om nej hur bör den utvidgas

-

Sammanfattningsvis kan sägas att vårdnadshavare eller andra fostrare medverkar i stor utsträckning under lagföringen. Vad gäller sammanträffanden för delgiving beslut åtalsunderlåtelse och strafföre-

av om läggande har de flesta åklagarkammare svarat att vårdnadshavarna medverkar så gott alltid eller i stor utsträckning. Några kammare

som

de alltid medverkar. Även beträffande medverkan vid har angett att huvudförhandlingen har anförts att vårdnadshavarna oftast eller så gott

alltid medverkar. Svaren är dock här något mer varierande och kan som tyda på att medverkan vid huvudförhandlingen sker i något mindre

utsträckning.

I princip samtliga åklagarkammare har svarat att de anser att vårdnadshavamas medverkan är tillräcklig. Det har dock påpekats att

218 Bilaga 3

det ofta är de vårdnadshavare som man önskat skulle medverka

som inte gör det.

21. På vilket sätt bereds vårdnadshavare eller andra fostrare tillfälle att närvara vid a Sammanträffande där den unge underrättas om beslut om åtalsunderlåtelse b sammantrafande där den unge underrättas beslut

om om

strafföreläggande

Beträffande Sammanträffande för delgivning beslut både åtals-

av om underlåtelse och strafföreläggande har flertalet åklagarkammare svarat att de kallar vårdnadshavaren. Övriga kammare har anfört att vårdnadshavare eller andra fostrare underrättas särskilt i samband med att den unge kallas till sammanträffandet.

22. Vilka fördelar/nackdelar finns med vårdnadshavares eller andra

fostrares närvaro

Vad gäller fördelar har de flesta åklagarkammare angett att det är viktigt att vårdnadshavama fär veta vad som har hänt. Flera har också uppgett att det är en fördel att vårdnadshavama får reda på innebörden av skötsamhetskravet och vilka konsekvenser som återfall i brott kan få. Andra fördelar som har anförts är att vårdnadshavaren får allmän information och tillfälle att ställa frågor, att vårdnadshavamas närvaro betonar allvaret i det inträffade, att närvaron stärker vårdnadshavarnas roll som normgivare, att de visar sitt engagemang samt att familjen får tillfälle att tala om det som hänt. En kammare har påpekat att vårdnadshavama också har ett självständigt intresse att få ta del de

av åtgärder som vidtas med den unge.

Flera åklagarkammare har svarat att det bara finns fördelar med vårdnadshavares medverkan. Emellertid har flera kammare svarat att det även finns vissa nackdelar med att vårdnadshavare medverkar. De nackdelar som har framförts är att vårdnadshavama lägger sig i och tar den unges parti på ett olämpligt sätt, att de bagatelliserar brottet, att den unge kan ha svårt att berätta om brottet och sina alkohol- och drogvanor när vårdnadshavama är närvarande samt att den unge kan riskera kroppslig bestraffning i hemmet genom att vårdnadshavama f°ar veta vad som hänt.

23. I vilken omfattning medverkar företrädare för socialtjänsten under handläggningen ungdomsmål Är denna medverkan tillräcklig

av ett Om nej hur bör den utvidgas

-

Av framgår att socialtjänstens medverkan under handläggningen

svaren varierar mycket. Vissa kammare har t.ex. angett att representanter regelmässigt är närvarande vid polisförhör med den unge medan andra har svarat att de i princip aldrig medverkar. Det klart vanligaste svaret är att socialtjänsten medverkar att skriva yttranden. Ser man till

genom

i övrigt verkar det som socialtjänstens företrädare oftare är svaren närvarande vid polisförhören än vid sammanträffanden för delgivning

beslut åtalsunderlåtelse och strafföreläggande samt huvudförav om handlingar.

I princip lika många åklagarkammare har svarat att socialtjänstens

medverkan är tillräcklig att den bör utvidgas. När det gäller frågan

som

hur den skall utvidgas har de flesta kammare anfört att medverkan om generellt bör öka. Det har också påpekats att företrädare för socialtjänsten i större utsträckning bör närvarande vid huvudför-

vara handlingen. En kammare har anfört att socialtjänsten inte skall medverka i fråga brottsutredningar och bör hålla isär de

om att man delar handläggningen ett ungdomsmål som utgör brottsutred-

av av ningen från andra delar som mer kan sorteras in under begreppet

personutredning.

24. I vilken omfattning bereds socialtjänsten tillfälle att närvara vid de sammantrafanden där den underrättas om ett beslut om

unge åtalsunderlåtelse

Svaren på frågan varierar. De flesta åklagarkammare har svarat att socialtjänsten alltid kallas till eller underrättas de sammanträffanden

om där den delges beslut åtalsunderlåtelse.

unge om

Ett kammare har anfört kallar socialtjänsten endast i

par att man vissa fall. Vidare har någon kammare uppgett att socialtjänsten kallas i liten omfattning. Slutligen har kammare angett att de inte kallas

ett par över huvud taget.

25. Vilka fördelar/nackdelar finns med socialtjänstens närvaro

De flesta åklagarkammare har svarat att det finns fördelar med socialtjänstens närvaro. Flera har generellt angett att det inte finns några nackdelar eller enbart fördelar. I svaren anges bl.a. att

220 Bilaga 3

socialtjänstens närvaro främjar samarbetet mellan socialtjänsten och

åklagama, att det tydliggörs att socialtjänstens åtgärder och åklagarens

beslut kan vara beroende av varandra, att socialtjänsten tidigt får kontakt med den unge, att den snabbt kan komma igång med åtgärder för den unge, att den snabbt blir insatt i ärendet och därför snabbt kan skriva ett yttrande samt att det blir tydligare att socialtjänstens åtgärder är en följd av brottet. Flera kammare har också mer allmänt angett att det är betydelsefullt för socialtjänstens arbete att den är närvarande.

De nackdelar som har framförts är att socialtjänstens företrädare kan ta upp för stor del av delgivningstiden vid sammanträffandena och att det kan ifrågasättas om deras närvaro är väl använda resurser. Ett

par kammare har också anfört att man inte kan se några fördelar med att

socialtjänsten är närvarande.

26. Är innehållet i socialtjänstens yttrande tillräckligt för bedömningen

åtalsfrågan Om inte hur bör yttrandena förbättras av -

Flertalet åklagarkammare har svarat att innehållet i socialtjänstens yttrande oftast är tillräckligt för bedömningen av åtalsfrågan. Ett

par kammare har anmärkt att kompletteringar kan inhämtas på telefon.

Nästan lika många kammare har dock anfört att yttrandena många gånger inte ger ett tillräckligt underlag. Det har angetts att yttrandena saknar konkreta förslag åtgärder som socialtjänsten avser att vidta och att yttrandena är väl kortfattade.

Det kan nämnas att flera kammare har påpekat att man tror att socialtjänstens yttranden kommer att förbättras genom de regler i LUL som trädde i kraft den 1januari 1999.

27. I vilket skede av förundersökningen inhämtas yttranden från socialtjänsten

De flesta åklagarkammare har anfört att yttrande som regel inhämtas när den unge har delgetts misstanke om brott. Några kammare har svarat att man oftast inte inhämtar yttrande förrän förundersökningen är slutförd. Enligt andra svar inhämtas yttrande bl.a. när skälig misstanke föreligger, så snart den unge är hörd, när en preliminär bevisprövning skett, när förundersökningen kommit en bit väg samt i samband med

beslut i åtalsfrågan.

Bilaga 3 221

28. I vilken utsträckning inhämtas yttranden från socialtjänsten

Flertalet åklagarkammare har svarat att yttrande från socialtjänsten som

regel inhämtas när det för brottet är föreskrivet mer än sex månaders fängelse. Några kammare har anfört inhämtar yttrande när det

att man står klart att åtal skall väckas. En kammare har angett att man begär in yttrande om den unge är aktuell hos socialtjänsten eller om det är fråga

ett allvarligt brott. Någon kammare har uppgett att yttrande om inhämtas i alla åklagarledda törundersökningar och en annan att det inhämtas när den har återfallit i brott. Slutligen har ett par

unge kammare hänvisat direkt till reglerna i 11 § LUL.

29. Vilka överväganden görs när yttranden från socialtjänsten inte inhämtas

Det vanligaste svaret är att yttranden inte inhämtas när det är fråga om brott skall leda till böter. Ett kammare har tillagt att yttranden i

som par dessa fall dock inhämtas det är fråga om narkotikabrott eller

om återfall. Många kammare har också angett att man inte inhämtar yttrande om brottet skett av okynne eller förhastande. Vidare har flera svarat att inte begär yttrande åtalsunderlåtelse skall

man om meddelas eller strafföreläggande skall utfärdas. Några kammare har

om anfört att underlåter att inhämta yttrande vid återfall om det finns

man ett färskt yttrande. Vidare har några kammare uppgett att man inte

begär yttrande det är uppenbart obehövligt. Om den unge nyligen

om

har dömts till skyddstillsyn inhämtas inte yttrande från socialtjänsten

enligt kammare. Slutligen har en kammare svarat att man inte begär

en in yttrande när det står klar att det inte kan bli fråga om åtalsunderlåtelse eftersom tingsrätten ändå oña inhämtar yttrande.

30. I vilken utsträckning anvisningar hur socialtjänstens

ges om yttrande kan begränsas

Det övervägande antalet åklagarkammare har svarat att anvisningar om

begränsningar aldrig ges eller ges i liten utsträckning. Flera kammare har dock påpekat att det finns ett tidigare yttrande begärs endast en

om komplettering. Ett kammare har hänvisat till att man ger

par anvisningar enligt Riksåklagarens mall i datasystemet.

222 Bilaga 3

31. Inkommer socialtjänstens yttranden normalt inom den angivna tiden Om inte när inkommer yttrandena och. vad anges vara orsaken

till förseningen Begär socialtjänsten i förekommande fall anstånd med att avge yttrandet Anges därvid skälen till dröjsmålet

Flertalet åklagarkammare har svarat att socialtjänstens yttranden normalt kommer in inom den angivna tiden. Nästan lika många har dock angett att så inte är fallet. Den fördröjning det blir fråga om varierar enligt svaren mellan en och fyra veckor. Den vanligaste orsaken till förseningen är att socialtjänsten inte har lyckats sammanträffa med den unge och dennes familj. Andra vanliga orsaker

uppgetts är stor arbetsbelastning, och tidsbrist, semester som resurssamt sjukdom. Ett åklagarkammare i två storstadsområden har

par anfört att det tar tid innan rätt handläggare får ärendet på sitt bord. Som orsaker till förseningar har också angetts att socialnämndens sammanträde avvaktas och att socialtjänsten inte är klar över vilka åtgärder som man skall föreslå.

När socialtjänsten inte hinner få klart yttrandet i tid begärs enligt nästan samtliga svar alltid anstånd, ofta på telefon. Skälen för begäran

anstånd anges regelmässigt och normalt beviljar åklagarna

om socialtjänstens begäran.

32. Förekommer det att socialtjänsten avger sina yttranden muntligt Om ja i vilken utsträckning och av vilken anledning

-

De allra flesta åklagarkammare har anfört att det inte förekommer muntliga yttranden. Av de kammare som svarat att det förekommer har nästan samtliga uppgett att detta sker endast undantagsvis i brådskande fall.

33. I vilken utsträckning inhämtas yttranden från frivårdsmyndigheten

enligt 10 § LUL

I stort sett samtliga åklagarkammare har svarat att yttranden från frivårdsmyndigheten aldrig begärs in eller att det sker i mycket liten utsträckning. Enligt svaren förekommer det att sådana yttranden inhämtas när den tidigare dömts till skyddstillsyn, när vård inom

unge socialtjänsten inte anses tillräckligt ingripande och när den unge inom kort skall fylla 18 år.

Bilaga 3 223

34. I vilken utsträckning beaktar åklagaren den unges vilja att göra rätt för sig vid beslut åtalsunderlåtelse

om

Svaren på denna fråga är varierande. Några kammare har svarat att den

vilja att göra rätt för sig har mycket stor betydelse och då framför unges allt vilja också visat sig i handling. Andra kammare har

om den unges anfört att detta beaktas endast i ringa utsträckning. En kammare har angett att vid butikstillgrepp och våldsbrott väcks åtal eller utfärdas strafföreläggande i princip alltid. Det mest förekommande svaret synes

att den vilja att göra rätt för sig beaktas, men att den inte har vara unges

någon avgörande betydelse utan utgör en omständighet i helhetsbedömningen.

35. Har den omständigheten att den unge deltagit i medling påverkat

bedömningen vid beslut om åtalsunderlåtelse Om ja på vilket sätt

-

Flertalet åklagarkammare har svarat att medlingsverksamhet inte

förekommer eller att de saknar erfarenhet medling. De kammare

av

besvarat frågan jakande har anfört att den omständigheten att den som

har deltagit i medling ökar förutsättningarna för åtalsunderlåtelse. unge Ett kammare har påpekat att brottslighetens art kan medföra att åtal

par ändå sker.

36. Har bestämmelsen i 17§ fjärde stycket LUL som begränsar möjligheterna att besluta åtalsunderlåtelse vid återfall i brott

om påverkat bedömningen vid beslut om åtalsunderlåtelse Om ja i

vilken utsträckning

Nästan samtliga åklagarkammare har svarat att man har blivit mer restriktiv med att meddela åtalsunderlåtelse efter lagändringen. Flera har uttryckt att numera ges åtalsunderlåtelse bara en gång och att återfall generellt leder till åtal.

Endast två åklagarkammare har anfört att bestämmelsen inte påverkat bedömningen vid beslut om åtalsunderlåtelse.

224 Bilaga 3

37. Hur förhåller sig antalet beslut om åtalsunderlåtelse till antalet beslut att väcka åtal/utfärda sno/föreläggande i ungdomsmål under perioden den 1juli 1 997-30 juni 1998

De flesta åklagarkammare har angett i antal hur många beslut om åtalsunderlåtelse beslut om åtal eller strafföreläggande som

resp. kammaren har meddelat. Siffrorna varierar mellan 4,4 procent och 49 procent beträffande åtalsunderlåtelser och mellan 51 procent och 95,6 procent vad gäller beslut om åtal eller strafföreläggande Svaren visar att det övervägande antalet kammare meddelar betydligt fler beslut om åtal eller strafföreläggande än beslut om åtalsunderlåtelse,

Av de kammare som mer allmänt beskrivit förhållandet har nästan samtliga anfört att antalet beslut att väcka åtal eller utfärda strafföreläggande betydligt överstiger antalet beslut om åtalsunderlåtelse.

Två kammare har anfört att förhållandet mellan de olika besluten är relativt jämt.

Slutligen har några kammare angett att frågan inte kan besvaras eller att statistik saknas.

38. Har förhållandet mellan antalet beslut om åtalsunderlåtelse och beslut att väcka åtal/utfärda straföreläggande förändrats efter 1995 års reform Om ja på vilket sätt

-

Flertalet åklagarkammare har svarat att antalet åtalsunderlåtelser har minskat efter reformen. Några har angett att det är fråga om en kraftig

minskning. Det har påpekats att det tidigare inte var ovanligt med

åtalsunderlåtelse vid återfall. En kammare har uppgett att antalet hotoch våldsbrott har ökat vilket har betydelse för åtalsfrekvensen.

Några kammare har angett att reformen inte inneburit någon skillnad. Vidare har ett antal kammare inte besvarat frågan med hänvisning till att statistik saknas.

Endast kammare har anfört att det numera meddelas något fler

en beslut om åtalsunderlåtelse än innan reformen.

39. Är kvaliteten på handläggningen hos polis, åklagare, domstol och

socialtjänst ungdomsmål tillräckligt hög Om inte vilka är

av bristerna

Flertalet kammare har allmänt svarat att kvaliteten är tillräckligt hög. Några har anfört att kvaliteten är så hög den kan bli med befintliga

Flera åklagarkammare har angett att kvaliteten är varierande. resurser.

Vidare har några kammare uppgett att den lagstadgade handläggningstiden är för kort för att kunna upprätthålla en hög kvalitet. En kammare har anmärkt att kvalitet endast kan uppnås under förutsättning att man vidtar de åtgärder som behövs i utredningen och att det upplevs

ett problem att det primärt inte är utredningens behov utan som tidsfaktom styrt regleringen. Samma kammare har vidare anfört att

som det förhållandet att utredningarna håller en nöjaktig standard beror på

att polis och åklagare ser till att behövliga utredningsåtgärder vidtas

även i de fall det sker på bekostnad av fyra-veckorsregeln. Annat som har framförts i svaren är att det är resursbrist hos samtliga inblandade myndigheter och att samarbetet mellan myndigheterna behöver utvecklas.

De kammare särskilt kommenterat kvaliteten hos åklagar-

som myndigheterna har anfört att kvaliteten på handläggningen där är hög. Samma kommentarer har gjorts vad gäller domstolarnas handläggning. Någon kammare har angett att det skulle behövas ut- och fortbildning för ungdomåklagama liksom för ungdomsdomarna.

Flera kammare har påpekat att det finns vissa brister i polisens handläggning av ungdomsmål.

Det har framförts att polisens utredningar inte är av tillräckligt hög kvalitet och att det behövs kompetenshöjning bland de poliser som

en handlägger ungdomsmål. Vidare har några kammare anfört att kvaliteten på handläggningen varierar mellan olika närpolisområden. Ett kammare har angett att kvaliteten har blivit sämre efter att

par

ungdomsmålen kommit att handläggas inom närpolisorganisationen i

stället för särskild ungdomsrotel eller liknande.

en

Slutligen har flera kammare anfört att kvaliteten hos socialtjänsten

inte är tillräckligt hög. Flera har påpekat att socialtjänstens yttranden

ofta inte är av tillräckligt hög kvalitet. Det har också framförts av flera

kammare att kvaliteten socialtjänsten handläggning är mycket

varierande. En kammare har anmärkt att de större kommunerna har bättre möjligheter att erbjuda vård med god kvalitet medan de små kommunerna i stor utsträckning saknar till detta, vilket kan

resurser leda till att domstolarnas påföljdsval blir helt olika för jämförbara

gärningar. En kammare har framfört att fyra-veckorsregeln kan

annan ha ett direkt menligt inflytande på möjligheten för åklagare, domare och socialnämnden att tillvarata vad som är bäst för den unges utveckling eftersom tiden inte räcker till för att socialtjänsten skall kunna göra en fullständig utredning och komma med förslag om verksamma åtgärder.

226 Bilaga 3

40. Har kvaliteten på handläggningen hos polis, åklagare, domstol och socialtjänst förändrats efter 1995 års reform och isåfall på vilket sätt

Flertalet åklagarkammare som besvarat frågan har svarat att reformen har påverkat handläggningens kvalitet i positiv riktning. Det harangetts att handläggningen är snabbare, att samarbetet mellan berörda myndigheter har förbättrats och att specialiseringen lett till en

kompetenshöjning.

Nästan lika många kammare har dock anfört att reformen inte inneburit någon förändring av handläggningens kvalitet eller att denna i vart fall i vissa avseenden har försämrats. Några kammare har uppgett att socialtjänstens yttranden har blivit sämre efter reformen. En kammare har anfört att kvaliteten förundersökningama har sjunkit sedan reformen. Vidare har en kammare angett att den kvalitetshöjning som specialiseringen inneburit motverkas av tidsbristen. En annan omständighet som har påpekats är att åklagarnas arbetssituation har blivit mycket stressigare efter reformen.

41. Har reformen inneburit några förändringar i övrigt betrajfande handläggningen av ungdomsmålen och isåfall vilka

Flertalet åklagarkammare har besvarat frågan nekande eller avstått från

Av de kammare svarat att reformen i övrigt inneburit att svara. som förändringar har de flesta svarat att handläggningstiden har minskat. Andra positiva omständigheter som påpekats är att man har en närmare kontakt med socialtjänsten, att målen har koncenterats till vissa åklagare och att polisen har inrättat en ungdomsrotel.

De negativa omständigheter som har framförts är att intensiteten och stressen har ökat.

42. Har det uppstått några problem i anledning av de nya bestämmelserna och isåfall vilka

Det stora flertalet åklagarkammare har svarat att det problem som har uppstått är att kunna hålla tidsfristema, vilket i sin tur leder till en stressig arbetssituation. Ett kammare har påpekat att tidsfristen

par dock har förlängts till sex veckor. En av dessa kammare har dock anfört att det endast kommer att innebära att gränsen mellan antalet utredningar som hålls inom resp. utom lagstadgad tid förskjuts. Denna kammare har också poängterat att brottsutredningar i ungdomsmål har

Bilaga 3 227

precis samma, om inte högre, krav i fråga om utredningens beskaffenhet, beviskrav och allmän rättssäkerhet som övriga brottsutredningar och därför måste få ta den tid som behövs för att de skall uppnå sitt syfte. Ett annat påpekande gjorts är att det har blivit

som svårare att informera polisen efter den omorganisation som inneburit att

ungdomsmålen handläggs inom närpolisorganisationen.

43. .Synpunkter på hur handläggningen ungdomsmål kan förbättras.

av

Den vanligaste synpunkten har lämnats är att det bör finnas

som särskilda ungdomsrotlar eller liknande inom polisen som handlägger samtliga ungdomsmål. Synpunkter som har anknytning till detta är att särskilda bör avdelas till handläggningen av ungdomsmål hos

resurser polis och åklagare, att det skall finnas särskilda utredare hos polisen

enbart sysslar med ungdomsmål, att åklagare skall arbeta ännu som närmare utredarna samt att ungdomsmålen bör få högre prioritet hos

polisen. Andra vanliga synpunkter gäller handläggningstiden. Det har

anmärkts att den bör ändras till rimlig nivå, t.ex. tre månader

en mer från delgivning misstanke till huvudförhandling. Vidare har anförts

av att ordet skall bör bytas ut mot bör i 4 § LUL när det gäller inom vilken tid beslut skall ha fattats i åtalsfrågan. En arman kommentar är att det klart bör framgå att snabbheten i sig inte är ett självändamål eftersom den snabba handläggningstiden ibland kan ske bekostnad

kvaliteten. Vidare har anmärkts att utredningstiden bör räknas från av det att det finns känd misstänkt. Det har också påpekats att den

en förlängning tidsfristen till veckor trädde i kraft den l

av sex som januari 1999 är bra.

Vad gäller socialtjänsten har det efterfrågats att det skall finnas

socialsekreterare på alla enheter inom polisen som utreder ungdomsmål. Det har även anmärkts att socialtjänstens organisation bör förbättras för att underlätta samverkan mellan myndigheterna.

Beträffande domstolarna har anförts att även de mindre tingsrättema bör ha särskilda ungdomsdomare. Vidare har framförts att domstolarna bör ha beredskap för ungdomsmål har för

samma som man häktningsfrågor. En synpunkt är att det bör tillskapas särskilda

annan ungdomsdomstolar med tillgång till medling där målen kan tas upp snabbt med i huvudsak muntligt redovisad utredning eller att man bygger ett system med jourdomstolar som även kan hantera andra

upp

mål än ungdomsmål.

228 Bilaga 3

Rent allmänt har efterlysts bättre samverkan mellan alla inblandade och ytterligare ut- och fortbildningsinsatser för samtliga personal-

kategorier.

Bland övriga synpunkter kan följande nämnas. Det bör införas bevakningsrutiner för ungdomsmålens tidsfrister. Åklagarna bör vara specialiserade på ungdomsmål i högre utsträckning. Straffbarhetsåldem bör sänkas. Registreringen av ungdomsbrott bör utvidgas till att avse fler påföljder och även omfatta icke straffmyndiga. De särskilda reglerna om åtalsunderlåtelse i LUL utnyttjas i så ringa utsträckning att de bör tas bort.

4 Bilaga

Enkäten till

tingsrättema

Enkäten har skickats till 28 tingsrätter av olika storlek runt om i landet. 27 tingsrätter har besvarat enkäten. Nedan följer en sammanställning av svaren.

Beskriv domstolens organisation för att handlägga ungdomsmål.

Det flesta tingsrätten har svarat att ungdomsmålen lottas särskilda rotlar, Relativt många tingsrätter har dock anfört att de inte har någon särskild organisation för handläggning ungdomsmål eller att dessa

av mål lottas på samtliga rotlar, i ett par fall med undantag av fiskalsrotlen. De tre största tingsrättema har uppgett att ungdomsmålen handläggs på en viss eller vissa avdelningar.

Har 1995 års reform haft någon betydelse för myndighetens organisation och/eller arbetsformer Om ja på vilket sätt

-

De tingsrätter har svarat att reformen inte har haft någon betydelse

som är i princip lika många besvarat frågan jakande. De som svarat att

som den har haft betydelse anför i de flesta fall att förändringen är att ungdomsmålen speciallottas. Någon tingsrätt har uppgett att

numera antalet fasta tingsdagar har ökats för att undvika alltför många extra ting.

Hur många ungdomsmål handläggs vid domstolen per år om statistik saknas, ange ett ungefärligt antal

för ungdomar under 18 år misstänks för brott för vilket är a som

föreskrivet fängelse i mer än sex månader

b övriga ungdomsmål

230 Bilaga4

Flera tingsrätter har valt att helt eller delvis inte besvara frågan eftersom det saknas statistik. Några tingsrätter har också besvarat frågan allmänt utan att göra skillnad kategori a och b. De flesta tingsrätter har dock besvarat frågan men angett att det är fråga om ungefärliga siffror.

Av de som svarat ligger genomsnittet på antalet mål enligt kategori a på drygt 75 mål per tingsrätt och beträffande b på drygt 80 mål. Det bör dock uppmärksammas att det är mycket stora skillnader i det uppskattade antalet mål mellan de olika tingsrättema. Beträffande kategori a varierar svaren mellan O och 400 och vad gäller ungdomsmålen under b mellan 10 och 400.

Hur lång är regelmässigt domstolens handläggningstid för ungdoms-

mål

för ungdomar under 18 år som misstänks för brott för vilket är

a

föreskrivet fängelse i än sex månader

mer

b övriga ungdomsmål

Det helt övervägande antalet tingsrätter har svarat att handlägg-

ningstiden för kategori a regelmässigt är 14 dagar. Ett par tingsrätter

har angett att en något längre handläggningstid kan förekomma. Vidare har några anfört att handläggningstiden är mindre än 14 dagar.

Vad gäller gruppen ungdomsmål under b är svaren mycket skiftande. Svaren varierar mellan en handläggningstid på 10 och 14 dagar till något under sex månader. Enligt de flesta svaren uppgår handläggningstiden till två månader.

en -

Förekommer det att tidsjristen i 29 § andra stycket LUL överskrids Om ja i vilken utsträckning och varför

-

De allra flesta tingsrättema har svarat att det är mycket sällan som tidsfristen överskrids. Ett tingsrätter har anfört att det inte före-

par kommer över huvud taget. En del har angett att det förekommer att tidsfristen överskrids. Endast tingsrätt har uppgett att det före-

en kommer i stor utsträckning.

Vad gäller orsakerna till att tiden överskrids anges som den vanligaste att det är svårt att delge den tilltalade, målsägande eller vittnen kallelse till huvudförhandlingen, främst under sommaren då många är bortresta. En annan vanlig orsak är att socialtjänstens yttranden eller annan personutredning inte är färdig. Vidare är ett vanligt skäl till att huvudforhandling inte kan hållas inom tidsfristen att den offentlige försvararen har förhinder. Andra orsaker som har angetts

är bl.a. att den tilltalade är misstänkt för brottslighet, att det av

ny arbetsmässiga skäl är svårt att sätta ut målet, att kallade personer inte inställer sig vid förhandlingen samt att det föreligger hinder för en målskamrat och det inte går att döma separat.

Har utvidgningen av de ungdomsmål som omfattas av tidsfristen påverkat domstolens arbete Om ja i vilken utsträckning

-

Flertalet tingsrättema har besvarat frågan nekande. Av de domstolar

av

att utvidgningen påverkat arbetet har de flesta angett att det som menar gör arbetet svårare att planera. I övrigt har de tingsrätter som anser att arbetet påverkats anfört att pliktmålen har blivit fler, att det är en större tidspress, att andra förhandlingar måste ställas in, att det uppstått problem för kansliema, att fler extra ting måste hållas och att det måste hållas ett visst beredskapsutrymme för att kunna sätta ut ungdomsmål.

Har domstolens handläggningstid för ungdomsmål förändrats efter

reformen år 1995

för ungdomar under 18 år som misstänks för brott för vilket är

a

föreskrivet fängelse i månader

mer än sex

b övriga ungdomsmål

Beträffande ungdomsmål under a har de flesta tingsrättema

gruppen angett att domstolens handläggningstid inte har förändrats. En del tingsrätter har dock svarat att dessa ungdomsmål nu handläggs

snabbare. Ett tingsrättema har anfört att handläggningstiden

par av möjligen är något kortare.

Vad gäller kategori b har ännu fler tingsrätter svarat att det inte skett någon förändring handläggningstiden. Några tingsrätter har

av dock angett att dessa ungdomsmål handläggs snabbare.

Har handläggningstiden för förundersökningsstadiet förändrats efter

reformen år 1995

för ungdomar under 18 år misstänks för brott för vilket är a som

föreskrivet fängelse i mer än sex månader b övriga ungdomsmål

Flertalet tingsrätter har vad gäller kategori a anfört att handlägg-

ningstiden under förundersökningsstadiet har blivit kortare efter

reformen. Ett fåtal tingsrätter har angett att ingen förändring har skett.

232 Bilaga 4 SOU 1999: 108

Endast en tingsrätt har uppgett att handläggningstiden har blivit längre, vilket enligt den tingsrätten kan bero på polisens och åklagamas omorganisation. En del tingsrätter har anfört att de kan besvara frågan.

Även beträffande ungdomsmålen under har de flesta tingsrättema

b

svarat att handläggningstiden har minskat. Här är det dock ingen större skillnad i förhållande till dem som angett att det inte har skett någon förändring. Också beträffande denna kategori är det en tingsrätt som anfört att handläggningstiden har blivit längre. Slutligen har en del tingsrätter uppgett att de inte kan besvara frågan.

Vad kan anses vara en tillräckligt snabb handläggning även förundersökningsstadiet med beaktande av att tiden mellan brott och reaktion inte bör vara alltför lång

för ungdomar under 18 år misstänks för brott för vilket är a som föreskrivet fängelse i mer än sex månader

b övriga ungdomsmål

Vad gäller ungdomsmål enligt a spänner svaren vad som kan anses

tillräckligt snabb handläggning från en till fyra månader. Det vara en vanligaste svaret är två månader. Därefter följer sex veckor, en månad resp. tre månader. Endast en tingsrätt har angett fyra månader som en

tillräckligt snabb handläggningstid.

Beträffande kategori b ligger spännvidden mellan en och sex månader. Också här har de flesta tingsrätter angett att två månader kan anses vara en tillräcklig snabb handläggning. De vanligaste svaren därefter är tre, fyra resp. sex månader. Två tingsrätter har anfört att en

tillräckligt snabb handläggningstid.

månad kan anses vara en

10. Har kontakterna med polis, åklagare och socialtjänst förändrats efter 1995 års reform Om ja -på vilket sätt

Den klart övervägande delen tingsrättema har svarat att kontakterna

av inte har förändrats efter reformen. Några tingsrätter har anfört att man numera har färre kontakter med socialtjänsten medan ett par menar att denna kontakt har utökats. Vidare har några tingsrätter framhållit att kontakterna med åklagama har förbättrats eller i vart fall blivit tätare. Endast tingsrätt har angett att kontakterna med samtliga, dvs. polis,

en åklagare och socialtjänst, har förbättrats. Någon tingsrätt har påpekat att det har bildats en samrådsgrupp som består av samtliga berörda intressenter.

SOU 1999: 108 Bilaga 4 233

11. Har specialiseringen inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet, dvs. att särskilt lämpade polisman, åklagare och domare skall handlägga ungdomsmålen, inneburit någon förändring betrayfandet ungdomsmålens handläggning Om ja -på vilket sätt

Nästan samtliga tingsrätter har svarat att specialiseringen inte har inneburit någon förändring för ungdomsmålens handläggning. De få tingsrätter som svarat att någon förändring skett har anfört bl.a. att det inneburit viss effektivisering och att målen numera handläggs med

en betydligt större engagemang.

12. I vilken omfattning utses ojfentliga försvarare i ungdomsmål

Av framgår att offentlig försvarare utses i stor omfattning. De

svaren flesta tingsrätter har svarat att offentlig försvarare utses regelmässigt eller i mycket stor utsträckning. Vissa av tingsrätterna har angett att

är benägen att utse offentlig försvarare om den tilltalade är man mer under 18 år liksom det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än

om

månader. Att brottet är erkänt eller förnekat och att det är åberopat sex muntlig bevisning är också omständigheter som några tingsrätter har uppgett att de väger in i bedömningen. Vidare har en del tingsrätter anfört att offentlig försvarare normalt inte utses i erkända bötesmål.

13. Har det skett någon förändring i domstolens praxis med att utse

offentliga försvarare i ungdomsmål efter 1995 års reform

Det helt övervägande antalet tingsrätter har svarat att det inte skett någon förändring i deras praxis att utse offentliga försvarare efter reformen. Ett mindre antal tingsrätter har anfört att offentlig försvarare

utses i större omfattning än tidigare. numera

14. Hur tillämpas bestämmelsen i 25 § LUL att särskilt lämpade

om domare skall handlägga ungdomsmål

Svaren på frågan hur bestämmelsen att särskilt lämpade domare

om skall handlägga ungdomsmålen varierar. De flesta tingsrätterna har svarat att bestämmelsen inte tillämpas, att samtliga domare är lämpliga eller att vissa har utsetts utan att det har angetts nâgra skäl varför. Övriga tingsrätter har i flertalet fall anfört att de domare har

som förklarat sig intresserade och villiga att handlägga ungdomsmål har

vara

234 Bilaga 4

utsetts till ungdomsdomare. Några tingsrätter har uppgett att endast ordinarie domare kommer i fråga som ungdomsdomare. En av dessa tingsrätter har framhållit att det rent principiellt bör vara så att samtliga ordinarie domare anses lämpliga att handlägga ungdomsmål. Några tingsrätter har angett att domarens erfarenhet har betydelse vid

utseendet av ungdomsdomare. Någon tingsrätt har svarat att praktiska

hänsyn styr valet. Slutligen har en tingsrätt anfört att ungdomsdomarna tillhör de yngsta domarna vid domstolen.

15. Hur väljs de nämndemän ut som skall tjänstgöra i ungdomsmål

De allra flesta tingsrättema har svarat att inga speciella nämndemän har valts ut eller att alla anses lämpliga eller i vart fall ingen anses olämplig.

Vid de tingsrätter där särskilda ungdomsnämnder tillskapats har i de

flesta fall nämndemännen fått anmäla sitt intresse för att tjänstgöra i denna typ av mål. I något fall har angetts att lagmannen väljer ut lämpliga nämndemän efter samråd med övriga domare och företrädare för nämndemännen och i ett annat fall har nämndemannaföreningen

föreslagit dem.

16. Anser sig domstolen ha tillgång till tillräckligt många nämndemän som är lämpliga att tjänstgöra i ungdomsmål

Nästan samtliga tingsrätter har svarat att de har tillgång till tillräckligt många lämpliga nämndemän. Det fåtal som besvarat frågan nekande har bl.a. anfört att nämndemannakårens ålderssammansättning är sådan att det inte går att sätta någon ungdomsnämnd. En tingsrätt har

samman

påpekat att kommunfullmäktige och de politiska partierna inte väljer

nämndemän med utgångspunkt i de särskilda kriterier som anges i 4 kap. 7 § fjärde stycket rättegångsbalken och i behovet av nämndemän med särskilda förutsättningar för ungdomsmål.

17. I vilken utsträckning avkunnas domarna muntligen i anslutning till

huvudförhandlingen

På denna fråga har samtliga tingsrätter svarat att domen avkunnas i anslutning till huvudförhandlingen i mycket stor utsträckning eller liknande.

Bilaga 4 235

18. Vad är de vanligaste orsakerna till att domarna inte avkunnas i

anslutning till huvudförhandlingen

Skälen till att domar inte avkunnas i anslutning till huvudförhandlingen är enligt de flesta tingsrättema att målen är omfattande med många

tilltalade och komplicerade frågeställningar. Några tingsrätter har vidare

angett att domen inte avkunnas direkt när förhandlingen dragit ut tiden och det därför blir alltför knapp tidsmarginal för överläggning. Ett par tingsrätter har anfört att det är behovet av ytterligare överväganden

styr domen kan avkunnas i anslutning till huvudförhandlingen. som om

19. Utnyttjas möjligheten att hålla ett särskilt sammanträde för avkunnande av dom Om ja -i vilken omfattning och i vilka fall

Det helt övervägande flertalet av tingsrättema har svarat de inte utnyttjar möjligheten att hålla ett särskilt sammanträde för att avkunna dom. De besvarat frågan jakande har anfört att detta sker sällan i

som omfattande mål.

20. Verkar det muntliga avkunnandet av fällande domar betyda något för de insikter sina brott Om ja på vilket sätt

ungas om -

Nästan samtliga tingsrätter har svarat att det muntliga avkunnandet har betydelse i olika omfattning. Flera påpekar att det inskärper allvaret av domen och att det ger tillfälle att förklara vad domen innebär. Från flera håll anmärks också att de mer allmänna förmaningar som rättens ordförande uttalar har betydelse för de insikter om sina brott.

ungas Någon tingsrätt har anfört att det har betydelse inte minst för åhörarna

ofta är kamrater till den tilltalade. Endast två tingsrätter harangett som att det är tveksamt sällan som det muntliga avkunnandet har någon

resp. särskild betydelse.

21. I vilken omfattning är vårdnadshavare eller andra fostrare

närvarande vid huvudförhandlingen

De flesta tingsrättema har svarat att vårdnadshavare eller andra fostrare närvarar vid huvudförhandlingen i stor utsträckning och liknande. En del tingsrätter har angett att vårdnadshavare är närvarande relativt ofta. Slutligen har några tingsrätter anfört att vårdnadshavarnas närvaro ligger omkring 50 procent.

236 Bilaga 4

22. I vilken omfattning hörs vårdnadshavare eller andra fostrare vid

huvudförhandlingen

Flertalet av tingsrättema har svarat att vårdnadshavare eller andra fostrare alltid bereds tillfälle att yttra sig och då främst ipersonaliadelen. Nästan lika många tingsrätter har angett att de alltid hörs. Vidare har några tingsrätter uppgett att de hörs relativt ofta. Endast en tingsrätt har anfört att det sker sporadiskt.

23. Är vårdnadshavares eller andra fostrares medverkan tillräcklig Om nej vari består bristerna

-

Nästan samtliga tingsrätter har svarat att vårdnadshavares och andra fostrares medverkan är tillräcklig. Någon tingsrätt har påpekat att det nog i vissa fall vore lämpligt att göra deras närvaro mer obligatorisk. En

tingsrätt har påtalat att det vore önskvärt med klara regler om annan ersättning till tolk for de vårdnadshavare som inte talar svenska.

24. Förekommer det att domstolen underlåter att kalla vårdnadshavare eller andra fostrare till huvudförhandlingen Om ja av vilken

anledning

De allra flesta tingsrättema har svarat att de alltid kallarvârdnadshavare eller andra fostrare. En del tingsrätter har anfört att de i rena bötesmål endast skickar en underrättelse. Vissa tingsrätter har vidare angett att de kan underlåta kallelse om vårdnadshavaren bor utomlands eller liknande med dyra inställelsekostnader som följd. Slutligen har en tingsrätt svarat att det har förekommit att man kallat endast ena vårdnadshavaren.

25. Förekommer det att domstolen ställer in en huvudförhandling på grund vårdnadshavarens eller fostrarens utevaro Om ja i vilken

av -

utsträckning

I stort sett samtliga tingsrätter har svarat att det inte förekommit att de ställt in huvudförhandling på grund att vårdnadshavare eller andra

en av fostrare inte är närvarande. Av svaren från de tre domstolar som angett att det förekommer framgår att det är fråga om mycket få tillfällen.

Bilaga 4 237

26. Vilka fördelar/nackdelar finns det med vårdnadshavares eller andra

fostrares närvaro

Av tingsrättemas framgår att de att det är mest fördelar med

svar anser att vårdnadshavare eller andra fostrare är närvarande vid huvudforhandlingen. Det vanligaste svaret är att det är bra att vårdnadshavarna f°ar veta vad det är den har gjort. Flera tingsrätter har anfört att den

unge

och familjens situation blir bättre belyst, vilket underlättar unges påföljdsvalet. Att det är fördel att vårdnadshavama visar sitt

en

och utgör ett stöd för den har flera tingsrätter angett engagemang unge liksom att det är viktigt att få veta vårdnadshavamas inställning till eventuell vård. Någon tingsrätt har uppgett att vårdnadshavamas närvaro kan påverka den och bidra till att denne avhåller sig från

unge fortsatt brottslighet.

De tingsrätter har anfört att det finns nackdelar med

som vårdnadshavarnas närvaro har nästan samtliga anfört att deras närvaro kan verka hämmande den och att denne inte vågar berätta vad

unge

egentligen har hänt. En tingsrätt har påpekat sedan tidigare som att en dålig relation mellan barn och vårdnadshavare kan försämras och en

att vårdnadshavama kan tycka att åtalet och domen är orättvisa. annan

27. I vilken omfattning medverkar företrädare för socialtjänsten vid

huvudförhandlingen

Enligt det stora flertalet tingsrättemas förekommer det sällan

av svar eller mycket sällan att företrädare för socialtjänsten är närvarande vid huvudförhandlingen. Det har några tingsrätter anförts att social-

av tjänsten finns representerad då och då. Några tingsrätter har påpekat att närvaron skiljer sig mycket från kommun till kommun. Från något håll har anmärkts att socialtjänsten brukar finnas representerad om det sedan tidigare finns kontakt mellan den och socialtjänsten eller om

en unge

har särskilt allvarliga problem. Det har också påpekats att det den unge är vanligare att företrädare för socialtjänsten är närvarande om det är fråga allvarlig brottslighet. Endast två tingsrätter har angett att

om någon från socialtjänsten generellt är närvarande relativt ofta.

28. Vilka fördelar/nackdelar finns med socialtjänstens närvaro

Nästan samtliga tingsrätter har svarat att det bara finns fördelar med att företrädare för socialtjänsten är närvarande. De fördelar som har

framhållits är att närvaron möjlighet att få yttrandet kompletterat

ger

238 Bilaga 4 sou 1999:108 i

och få fler upplysningar den förhållanden samt att kunna

om unges ställa frågor. Vidare har påpekats att domstolen närmare kan få veta vad vården kommer att innebära, att vården kan sättas igång genast efter domen och att den inser allvaret i situationen. Från ett

unge mer par tingsrätter har anmärkts att socialtjänstens närvaro också är till fördel

för socialtjänstens arbete.

Vad gäller nackdelar så har en tingsrätt anfört att socialtjänstens närvaro är resurskrävande utan att vara till nytta i flertalet fall. Slutligen har ett par domstolar svarat att socialtjänstens närvaro saknar betydelse.

29. Är socialtjänstens medverkan tillräcklig Om nej- hur bör den utvidgas

De flesta tingsrätter har svarat att socialtjänstens medverkan inte är

tillräcklig. Det efterfrågas både bättre och mer utförliga yttranden och

högre närvarofrekvens vid huvudförhandlingama. Dock har nästan lika många domstolar angett att de tycker att dagens medverkan är

tillräcklig.

30. I vilken utsträckning hämtar domstolen in yttranden från socialtjänsten Hur lång tid ges normalt socialtjänsten för att inkomma med ett yttrande och kan denna tidsjrist normalt hållas Om inte- vad anges vara de vanligaste orsakerna till att tidsfristen överskrids

Flertalet av tingsrättema har svarat att yttranden sällan inhämtas eftersom det oftast finns med ett yttrande som åklagaren inhämtat när målet kommer in till tingsrätten. I de fall tingsrätten inhämtar yttrande är det för det mesta fråga om att det behövs en komplettering. Några tingsrätter har anfört att de inhämtar yttrande om den unge är under 18 år och åtalet gäller ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Någon tingsrätt har uppgett att yttrande inhämtas om det kan bli aktuellt med vård inom socialtjänsten. En annan har svarat att man inhämtar yttrande om den tilltalade är över 18 år och redan föremål för socialtjänstens åtgärder. Slutligen har en tingsrätt angett att när det gäller tilltalade över 18 år avgörs det från fall till fall om yttrande skall inhämtas och att det i dessa fall ofta i stället inhämtas personutredning från kriminalvården.

De flesta tingsrätter har anfört att man begär yttrandet inom en tidsram gör att tingsrättens l4-dagars frist kan hållas. Enligt

som flertalet tingsrätter inkommer socialtjänstens yttrande inom denna tid.

31. Förekommer det att socialtjänsten sina yttranden muntligt

avger Om ja i vilken utsträckning och av vilken anledning

-

Enligt de flesta tingsrätter förekommer det inte att socialtjänsten avger sina yttranden muntligen. I de fall så sker är det mest fråga om att

som

muntligen komplettera ett skriftligt yttrande.

32. Ger innehållet i socialtjänstens yttranden ett tillräckligt bra

underlag för påföljdsbedömningen Om inte hur bör yttrandena

-

förbättras

I stort sett lika många tingsrätter har svarat att socialtjänstens yttranden

tillräckligt underlag för påföljdsbedömningen som att de inte gör ger ett det. De flesta att det föreligger brister anför att det behövs

som anser

tydligare påföljdsförslag och bättre beskrivningar av vad den planerade

vården kommer att innebära. Några tingsrätter har påpekat att man förväntar sig förbättring de nya regler i LUL som trätt i kraft

en genom den 1januari 1999.

33. Är kvaliteten på handläggningen hos polis, åklagare, domstol och

socialtjänst ungdomsmål tillräckligt hög Om inte vilka är

av bristerna

De flesta tingsrätter har besvarat frågan allmänt och anfört att kvaliteten på handläggningen är tillräckligt hög. De brister påpekats i svaren,

som och detta gäller även att kvaliteten i allmänhet är hög, är

svar som anser

främst att socialtjänstens yttranden ofta är bristfälliga. Någon tingsrätt

har angett att det är för långa handläggningstider. En annan domstol har

l

anfört att tidsbrist och resursbrist hos alla inblandade gör att utredningarna inte alltid är så fullständiga skulle önska. Från

som man några tingsrätter har också påpekats att det föreligger vissa brister hos

i

polisen. Ett tingsrättema har anmärkt att kvaliteten hos l par av

åklagarmyndighetema är god.

34. Har kvaliteten på handläggningen hos polis, åklagare, domstol och

socialtjänst förändrats efter 1995 års reform Om ja -på vilket sätt

Flertalet tingsrättema har svarat att kvaliteten har förändrats i positiv

av riktning. Det vanligaste svaret är att handläggningen av ungdomsmålen

går snabbare. Några tingsrätter har anmärkt att specialiseringen numera

Q

240 Bilaga

har inneburit att målen koncentreras och avgörs domare med i

av särskilda kunskaper om ungdomsmål, vilket höjt kvaliteten. Annat

som påpekats är att handläggningen har bli mer enhetlig, att målen handläggs med större engagemang och att medvetenheten de

om särskilda krav som ungdomsmålen ställer har höjts.

Nästan lika många tingsrätter som svarat att kvaliteten har förändrats har besvarat frågan nekande. Någon tingsrätt har också påpekat att kvaliteten på socialtjänstens yttranden har sjunkit. En domstol har anmärkt att det finns vissa nackdelar med systemet med särskilda ungdomsdomare och anfört att det på medelstora eller mindre tingsrätter är oundvikligt att även andra domare än ungdomsdomare måste döma i ungdomsmål t.ex. i semestertider. Dessa domare har då inte den särskilda problematik som gäller för ungdomsmålen aktuell, vilket kvalitetssänkande effekt.

har en

35. Har reformen i övrigt inneburit några förändringar

av

handläggningen av ungdomsmålen och isåfall vilka

Det stora flertalet av tingsrättema har besvarat frågan nekande. Av de domstolar som har angett att det skett förändringar har två påtalat att

tingsrätten numera i stor utsträckning slipper begära in yttranden från

socialtjänsten eftersom detta redan har gjorts av åklagaren. Annat som har påpekats är att antalet pliktmål har blivit fler, att det skapats organiserade kontakter mellan myndigheter, att vårdnadshavare oftare kallas till huvudförhandlingar och att antalet åtalsunderlåtelser minskat vilket medfört att tingsrätten får in fler ungdomsmål.

36. Har det uppstått några problem i anledning de bestämmel-

av nya serna och i såfall vilka

De flesta tingsrättema har svarat att det inte uppstått några problem i anledning av de nya bestämmelserna. Relativt många domstolar har dock anfört att de nya bestämmelserna har medfört vissa problem.

De problem som har påpekats är i huvudsak att det har blivit svårare att planera arbetet, att det blir många extra ting, att det är svårt att få ut 14-dagars målen inom den föreskrivna tiden, att andra förhandlingar måste ställas in för att 14-dagars målen skall kunna sättas ut, att det är svårt att ordna en särskild ungdomsrotel på mindre tingsrätter, att det kan vara problem att samla en ungdomsnämnd till extra ting samt att det är psykiskt påfrestande att enbart döma i ungdomsmål.

Det har också anmärkts att det kan bli problem med att hitta domare

särskilt lämpade för ungdomsmål, att det principiellt kan

som är ifrågasättas varför endast vissa domare skall lämpliga och att det anses risk systemet med särskilda ungdomsdomare är svårt att förena är att med förändrad och effektiv organisation med t.ex. s.k. storrotlar. en mer

3 Synpunkter på hur handläggningen ungdomsmål kan förbättras.

av

Flertalet tingsrättema har lämnat synpunkter handläggningen.

av

Den vanligaste synpunkten är att handläggningstidema hos främst polis

och även inom socialtjänsten, bör minskas. En av de

åklagare, men

tingsrättema har dock framfört att handläggningstiden hos polis större och åklagare bör längre och realistisk. En annan tingsrätt har vara mer påpekat nackdel med snabbare handläggning vid domstolen är att att en det blir många extra ting med ökade kostnader som följd. Flera tingsrätter har anmärkt att de tror att de nya regler i LUL som i kraft den 1januari 1999 kommer att leda till förbättringar i handträtt

ungdomsmål. Några tingsrätter har föreslagit att det skall läggningen av

införas jourdomstolar för att få till stånd en snabbare handläggning. Från tingsrätter har framförts att kvaliteten hos socialtjänsten ett par måste höjas. Ett domstolar har anfört att systemet med särskilda par är orealistiskt och inte fyller någon funktion och därför

ungdomsdomare

bör avskaffas. Andra framförts är att tingsrätten bör ha tillgång till

synpunkter som

registerutdrag eller liknande för att kunna den unge tidigare har se om

sig skyldig till brott inte framgår kriminalregistret, att det gjort som av

rapportera till tingsrätten hur det går för

bör åligga socialtjänsten att den att polisens handläggning ungdomsmål skall koncentreras

unge, av till särskilda enheter och att tingsrätten skall ha en större frihet att bestämma när huvudförhandlingen skall hållas.

1999:108 243 SOU

5 Bilaga

Enkäten till socialtjänsten

Enkäten har skickats till 29 kommuner olika storlek runt om i landet. av I de största kommunerna har enkäten gått ut till sammantaget sju tre stadsdelar. 29 kommuner stadsdelar har inkommit med svar. Vissa resp.

kommuner har socialförvaltningen uppdelad i olika geografiska

som områden har inkommit med från flera olika områden. Nedan följer svar sammanställning de inkomna svaren. en av

Beskriv hur verksamheten och arbetet för att handlägga ungdomsmål, dvs. ärenden där den är misstänkt för brott är unge som över 15 år inte har fyllt 21 år, är organiserat. men

skiljer sig mycket såväl vad gäller beskrivningen av Svaren verksamheten och arbetet med handläggningen beträffande som omfånget Vissa har lämnat mycket kortfattade uppgifter om av svaren. medan andra ingående beskrivit både verksamhetens

handläggningen organisation och hur ungdomsärendena handläggs. Av svaren framgår

relativt vanligt med särskilda ungdomsgrupper eller liknande att det är handlägger samtliga ärenden rör ungdomar, vanligen i som som åldergruppen 13-20 år. Det vidare vanligt att inom socialtjänsten synes av svaren vara man särskilda handläggare för ungdomsmål utan att dessa är har i särskild ungdomsgrupp. I stället finns dessa hand-

organiserade en

läggare spridda i organisationen. I något fall har angetts att man mer tidigare har haft ungdomsgrupp att de handläggare som en men arbetade där placerats ut olika områden. Enligt har särskilda socialsekreterare knutna till ett par svar man

ungdomsfunktion, vilka brukar med vid polisforhören polisens vara

med den unge.

244 Bilaga

Har 1995 års reform haft någon betydelse för hur ni arbetar med ungdomsmålen

Flertalet av svaren från socialtjänsten att reformen har haft anger betydelse för arbetet med ungdomsmâlen. Det vanligaste svaret är att handläggningstiden har blivit snabbare. Andra vanliga är att svar socialtjänsten får kännedom att den är misstänkt för brott om unge tidigare, att samverkan mellan de berörda myndigheterna har blivit bättre och att socialtjänsten har skapat fler åtgärder för unga lagöverträdare. Annat som har påpekats är att rutinerna kring handläggningen har stramats upp, att ungdomsärendena prioriteras, att företrädare för socialtjänsten i större utsträckning medverkar vid polisförhör med den unge, att vårdnadshavama involveras bättre i processen, att man tillsatt särskilda tjänster ungdomshandläggare som samt att en ungdomsgrupp har inrättats. Relativt många har besvarat frågan nekande. Flera dessa har av emellertid angett att deras organisation och arbetssätt redan var anpassade till reformen. I ett svar har anförts att reformens intentioner skyndsam om en handläggning inte har uppfyllts vilket försvårar socialtjänstens arbete och gör det omöjligt att leva upp till ambitionen att snabba och ge entydiga reaktioner från samhällets sida.

Hur många ungdomsmål handläggs vid myndigheten år per om statistik saknas, ange ett ungefärligt antal a för ungdomar under 18 år misstänks för brott för vilket är som föreskrivet mer än sex månaders fängelse

b övriga ungdomsmål

Beträffande kategori a varierar på antalet ungdomsmål svaren som handläggs per år mellan 0 och 450. Vad gäller ungdomsmål gruppen under b spänner svaren mellan 5 och 500. I flera fall har frågan besvarats allmänt utan att göra någon skillnad mellan de både kategorierna. I en del svar har endast angetts att statistik saknas. Sammantaget framstår det inte som meningsfullt att närmare bearbeta svaren på denna fråga.

Är socialtjänstens handläggningstid från polisens underrättelse om misstanke till yttrande enligt 11 § LUL har lämnats för ungdomsmål kortare nu än före reformen år 1995

för ungdomar under 18 år misstänks för brott för vilket är a som föreskrivet månaders fängelse mer än sex

b övriga ungdomsmål

det ungdomsmålen enligt kategori har socialtjänsten på de När gäller a

flesta svarat att handläggningstiden har förkortats efter reformen. orter I några fall har anförts att det inte skett någon förändring. Även beträffande kategori b har det i de flesta svaren angetts att handläggningstiden har minskat. Socialtjänsten på ett par orter har det inte är någon skillnad jämfört med före reformen. svarat att har också avgetts flera allmänna Den övervägande delen Det svar.

handläggningstiden for alla ungdomsmål har minskat.

av dessa anser att Även här har det i ett anförts att det inte skett någon förändring par svar

av handläggningstiden. har påpekats att det inte är socialtjänstens handläggningstid

I ett svar

det huvudsakliga problemet utan att det är polisutredningen och

som är lång tid, vilket gör att socialtjänstens insatser

rättegången som tar

kopplade till det aktuella brottet kan avslutade innan domen vara avkunnas.

Vad kan tillräckligt snabb handläggning med anses vara en beaktande tiden mellan brott och reaktion inte bör vara alltför av att lång ungdomar under 18 år misstänks för brott för vilket är

a för som föreskrivet än sex månaders fängelse

mer

b övriga ungdomsmål

vad ungdomsmålen enligt varierar mellan vecka och Svaren gäller a en månader. De flesta ligger i ett tidsintervall om två till sex två svaren veckor. Från ett håll har framhållits att det är viktigt att en par socialutredning görs grundligt för att den skall ha något värde och att innehållet i yttrandet är det viktiga. Socialtjänsten på en ort det är som bör ta första kontakten med den unge och

har svarat att socialtjänsten

dennes familj inom en vecka. Även beträffande kategori varierar och ligger i ett b svaren tidsintervall två veckor till tre månader. De flesta svaren har angett om omkring månad rimlig handläggningstid. en som en har också del allmänna inte skiljer på de två Det avgetts en svar som I de fall tider har angetts i ligger dessa mel-

kategorierna. som svaren

lan fyra veckor och två månader. I de allmänna svaren har bl.a. framhållits handläggningstiden beror på ärendet är nytt eller om att om den redan är aktuell hos socialtjänsten samt att det är viktigt att unge

den unge och dennes familj snabbt får veta att socialtjänsten har fått kännedom om brottet.

Har samarbetet med polis, åklagare och domstol i ungdomsmålen förändrats efter 1995 års reform Om ja på vilket sätt -

l flertalet svar har angetts att samarbetet har förändrats i positiv riktning efter reformen. Det har nämnts bl.a. att specialiseringen har förbättrat samarbetet mellan de inblandade myndigheterna och att personkärmedomen har blivit större. De flesta har ansett att samarbetet med främst polisen har blivit bättre att samarbetet har ökat även men med åklagarna har nämnts i flera svar. I något svar har dock uttalats att samarbetet med polisen har försämrats sedan deras ungdomsrotel upphörde. Vidare har påpekats att vårdnadshavama efter reformen har blivit mer involverade i handläggningen. Samarbetet med domstolen synes enligt svaren inte ha förändrats i någon större utsträckning. Vidare har i flera angetts att det inte är någon skillnad svar beträffande samarbetet före och efter reformen. I flera fall har frågan också lämnats obesvarad. Slutligen har i ett svar anförts att samarbetet med polisen har försämrats på grund av polisens omorganisation, innebar att som

ungdomsroteln försvann, dels genom personalbyten och dels

genom

extremt långsam handläggning.

Har specialiseringen inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet,

dvs. att särskilt lämpade polisman, åklagare och domare skall

handlägga ungdomsmålen, inneburit någon förändring beträfande ungdomsmålens handläggning och i såfall vilken

I de flesta fall har socialtjänsten i de olika kommunerna svarat att

specialiseringen har förändrat ungdomsmålens handläggning på så sätt

att samarbetet har underlättats. I många har också angetts att svar

kunskapsnivån bland dem som hanterar ungdomsmål har höjts. I flera

fall har vidare framhållits att personkännedomen har ökat samt att respekten och förståelsen för resp. myndighets anvarsområde och arbetssätt har blivit större. Annat som har påpekats är att handläggningen har blivit mer konsekvent och att rutinerna följs, att

handläggningstiden har minskat samt att ungdomsmålen numera tas

mer allvar. Enligt några svar har samarbetet med polisen och kvaliteten på

polisens arbete försämrats grund av omorganisation inom polisen

Bilaga 5 247

inneburit att ungdomsrotlar och liknande upphört och handläggsom

ningen ungdomsmålen i stället har flyttats ut i närpolis-

av

organisationen.

Enligt mindre antal har specialiseringen dock inte inneburit ett svar någon förändring och enligt ett har den specialisering som fanns svar

upphört i och med att ungdomsroteln upphörde.

Betyder domstolarnas muntliga avkunnande fällande domar något av för de insikter sina brott Om ja -på vilket sätt ungas om

de allra flesta har det muntliga avkunnandet betydelse för

Enligt svaren

de insikter sina brott. Många har svarat att det muntliga ungas om avkunnandet innebär att det blir allvarligare för den och att denne unge tydligt sätt ställs till för sina handlingar. Andra svar är att ett svars det tydligare visar samhällets reaktion brottet, att domen och

påföljden blir tydlig och påtaglig, att processen blir mer personlig,

mer den bättre förstår domens innehåll samt att det stärker den att unge rättsmedvetande. I några fall har det allmänt påpekats att unges förfarandet med muntligt avkunnande är positivt och att det ger större effekt än den får domen skriftligen. En annan synpunkt som om unge har lämnats är att domarens pedagogiska förmåga har stor betydelse.

Endast i två fall har frågan besvarats nekande.

Innebär det personliga sammantrájfandet vid meddelande av beslut åtalsunderlåtelse och strajföreläggande något för de ungas insikter om sina brott Om ja -på vilket sätt om

dem har besvarat frågan har nästan samtliga anfört att det Av som sammanträffandet har betydelse för ungdomarnas insikter

personliga

sina brott. Även beträffande denna fråga har många svarat att detta om förfarande innebär att det blir allvarligare för den unge och att

konsekvenserna brottet blir tydliga. Vidare har i svaren angetts av mer det visar samhällets reaktion, att den får veta vad som kan att unge hända vid återfall i brott, att den och vårdnadshavama får tillfälle unge ställa frågor, att det förhindrar att den återfaller i brott samt att att unge åklagaren kan förklara innebörden beslutet. I några svar har allmänt av framhållits att förfarandet är bra och större effekt än enbart ett ger en skriftligt beslut. Även här har vikten att beslutet delges på ett av pedagogiskt sätt framförts. Det är endast i ett det har angetts att det personliga svar som sammanträffandet saknar betydelse.

10. I vilken omfattning medverkar vårdnadshavare eller andra fostrare under ungdomsmålens handläggning Är denna medverkan tillräcklig Om inte hur bör den utvidgas -

Av svaren framgår att vårdnadshavama medverkar i mycket stor utsträckning under handläggningen och i de flesta fall denna anses medverkan tillräcklig. Enligt många svar medverkar vårdnadshavama alltid eller regelmässigt. I något fall har medverkan uppskattats till 95 procent. Av vissa svar framgår inte i vilken utsträckning vårdnadshavama medverkar men det har angetts att socialtjänstens strävan är att de skall medverka i största möjliga utsträckning. I ett fall har anmärkts att vårdnadshavaren alltid bör vara med men att tidsfaktom kan ett vara hinder för detta. Det har i ett svar anförts att vårdnadshavare skulle kunna delta mer aktivt och med ett större ansvar. Gemensamt för flertalet av svaren är att vårdnadshavamas medverkan under handläggningen anses som mycket viktig.

11. I vilken omfattning medverkar företrädare för socialtjänsten vid a polisförhör b sammanträde för meddelande av åtalsunderlåtelse

c huvudförhandling

Är denna medverkan tillräcklig Om inte hur bör den utvidgas -

Svaren beträffande graden av medverkan vid polisförhör är mycket varierande. Enligt flera svar medverkar företrädare för socialtjänsten så

gott som alltid vid polisförhören, men enligt i princip lika många

svar sker medverkan i liten omfattning eller nästan inte alls. Många har svarat att de medverkar ganska ofta eller så ofta möjligt. Andra har som uppgett att medverkan sker vid behov och i mån tid. Vissa har angett av graden av medverkan i procent och enligt dessa medverkar socialtjänsten i mellan 10 och 95 procent av fallen. Vad gäller omfattningen av socialtjänstens medverkan vid sammanträde för meddelande åtalsunderlåtelse är av svaren mer entydiga. Det stora flertalet har svarat att företrädare för socialtjänsten medverkar aldrig, nästan aldrig eller sällan. Av dem som har angett en högre medverkansgrad har ett anfört att de medverkar när den par unge

är aktuell hos socialtjänsten. I ett har påpekats att det är viktigt att

svar närvara när socialtjänsten har bedömt att viss insats kommer att en behövas och påtryckning är av betydelse för att den unge skall

genomföra åtgärder.

När det gäller graden socialtjänstens medverkan vid huvudförav handlingen har socialtjänsten i de flesta fall svarat att de medverkar i

liten omfattning. Vanliga är de medverkar sällan eller mycket

svar sällan. Vidare har flera svarat att de aldrig eller nästan aldrig är närvarande vid huvudförhandlingen. l ett par svar har anförts att företrädare för socialtjänsten medverkar ofta eller ganska ofta. Flera har uppgett medverkar i de fall yttrande har avgetts eller när

att man medverkan är relevant. Enligt ett par svar har familjemas önskemål om att någon från socialtjänsten skall närvarande betydelse. Andra

vara omständigheter har angetts vara av betydelse är om ärendet är

som aktuellt hos socialtjänsten och socialtjänstens insatser är beroende

om

domslutet. I något fall har uppgetts att man brukar vara i kontakt av med rättens ordförande för att kontrollera socialtjänstens närvaro

om behövs och i ett annat fall att man tar kontakt med åklagaren innan huvudförhandlingen.

Beträffande frågan om socialtjänstens medverkan kan anses tillräckligt är det många som valt att inte besvara frågan. De som besvarat frågan har i flertalet fall ansett att medverkan bör utvidgas och då främst i samband med polisförhöret. Det har även påpekats att socialtjänstens medverkan vid huvudiörhandlingen bör utökas och i ett fall har anförts att det bör lagstiftas att företrädare för socialtjänsten skall närvarande. I många fall har angetts att det saknas personella

vara

för att medverka i vidare mån än vad man för närvarande gör. resurser

Nästan lika många att socialtjänstens medverkan bör

som anser utvidgas dock att den är tillräcklig som den

anser

12. Vilka arbetsinsatser krävs normalt för att upprätta ett yttrande

Det varierar hur ingående frågan har besvarats. I princip samtliga har angett att har åtminstone ett Sammanträffande med den unge och

man dennes vårdnadshavare. Många har svarat kontaktar skola och

att man liknande för referenser. Genomgång av befintligt aktmaterial och inhämtande uppgifter från andra myndigheter är också vanliga svar.

av Vidare har många uppgett att det görs en bedömning och analys av den

vårdbehov innan yttrandet färdigställs. Flera har också påpekat unges att det krävs olika administrativa åtgärder i samband med yttrandet liksom att detta kommuniceras med de berörda.

Det har i flera fall påpekats att vilka arbetsinsatser som krävs för att upprätta ett yttrande beror på den är känd hos socialtjänsten

om unge sedan tidigare eller

13. Hur lång tid behövs normalt för att upprätta ett yttrande

Frågan har besvarats något olika. I vissa svar har angetts i timmar vilken arbetsinsats som behövs. De flesta svaren har dock angett den

tidsperiod som socialtjänsten behöver för att kunna färdigställa

yttrandet. Svaren varierar här mellan en och fem veckor. Det vanligaste svaret är att det normalt behövs två-tre veckor. Det har påpekats att tidsåtgången beror på om den unge är känd för socialtjänsten sedan tidigare eller inte.

14. Hur lång tid har socialtjänsten normalt på sig för att inkomma med yttrande Brukar socialtjänsten kunna hålla den tiden Om inte- hur ofta överskrids tiden och vad beror det på

Svaren på vilken tid socialtjänsten normalt har sig för att inkomma med yttrande varierar mellan fyra dagar och fyra veckor. Det vanligaste svaret är cirka två veckor. I ett par svar har påpekats att socialtjänsten får kortare tid på sig det är tingsrätten som begär yttrandet än när

om

åklagaren gör det.

Nästan samtliga har svarat att man oftast kan hålla den tidsfrist som anges. I ett par fall har det dock angetts att det är vanligt att man måste begära förlängd tid och i ett fall att så sker i cirka hälften av ärendena.

Vad gäller orsaker till att man måste begära förlängning har de flesta angett att man inte har kunnat få till stånd ett Sammanträffande med den unge och dennes familj samt hög arbetsbelastning. Andra orsaker som har angetts är att utredningen är komplicerad, att man avvaktar utlåtande från bam- och ungdomspsykiatrin, att det är fråga

om grövre brott eller gängbrottslighet samt att handläggare blir sjuka

eller har semester. I något fall har påpekats att det förekommer att ett ärende kommer till fel stadsdelsnämnd och att kan ta tid innan ärendet hamnar hos rätt handläggare.

15. Förekommer det att yttrandena avges muntligen Om ja i vilken

omfattning och av vilken anledning

Av de allra flesta framgår att muntliga yttranden inte förekommer.

svar Två dem som har svarat att det inte förekommer har dock uppgett att

av det skriftliga yttrandet kan kompletteras muntligen vid huvudför-

handlingen.

Ett fåtal har angett att det vid enstaka tillfällen kan förekomma att ett yttrande avges muntligen. De orsaker som har uppgetts är att

SOU 1999: 108 Bilaga 5 251

yttrande beträffande den unge har avgetts tidigare, att åklagaren behöver mindre omfattande uppgifter, att det utgör ett komplement vid huvudförhandlingen samt att handläggaren av tidsbrist, sjukdom eller glömska inte kunnat upprätta ett skriftligt yttrande.

16. Är kvaliteten på handläggningen hos polis, åklagare, domstol och

socialtjänst ungdomsmål tillräckligt hög Om inte vilka är

av bristerna

Flertalet har svarat att man anser att kvaliteten på handläggningen av ungdomsmål är tillräckligt hög. Nästan lika många har dock anfört att det finns brister och kvaliteten borde vara högre. Främst har framhållits att socialtjänsten bör ha längre tid på sig för att upprätta fullgoda yttranden. Annat påpekats är att samarbetet mellan de berörda

som myndigheterna behöver utvecklas ytterligare, att det behövs mer specialisering inom socialtjänsten, polisen och domstolarna, att den totala handläggningstiden för ungdomsmålen är för lång, att socialtjänsten och polisen behöver mer resurser samt att det behövs ytterligare utbildning.

17. Har kvaliteten på handläggningen hos polis, åklagare, domstol och socialtjänst förändrats efter 1995 års reform Om ja- på vilket sätt

Ungefär hälften har besvarat frågan nekande eller valt att inte besvara frågan. Övriga har i svaren uttalat att kvaliteten har förändrats på ett positiv sätt efter reformen. Vanliga är att kvaliteten allmänt har

svar höjts, att handläggningstiden har minskat, att samarbetet mellan berörda myndigheter fungerar bättre och att specialiseringen har inneburit en kvalitetshöjning. Andra är att rutinerna har utvecklats och att

svar ungdomsmålen har blivit mer lättarbetade.

I har anförts att kvaliteten har försämrats och att detta kan

ett svar bero på omorganisation och resursbrist.

18. Har reformen inneburit några förändringar i övrigt beträffande

handläggningen ungdomsmålen Om ja på vilket sätt

av -

Denna fråga har än hälften valt att inte besvara eller besvarat den

mer nekande.

De som besvarat frågan har i de flesta fall anfört att de förändringar som har skett har varit positiva. I svaren har anförts att samarbetet mellan de inblandade myndigheterna har förbättrats, att myndigheterna har blivit medvetna myndighets ansvarsområde, att

mer om resp.

handläggningstiden har förkortats, att ungdomsmålen har blivit ett prioriterat omrâde, att de som handlägger ungdomsmâl har fått

specialkompetens, att vårdnadshavarna har blivit mer aktiva under hela handläggningen, att kontakterna med den unge och dennes vårdnadshavare har förbättrats samt att den unge tidigare blir aktuell hos socialtjänsten på grund att tiden från brottet inte är för lång

som av kan använda sig av t.ex. medling.

I ett har angetts att det skett en försämring av

par svar

handläggningen. Ett påpekande som har gjorts är att åklagaren och

tingsrätten får ett sämre underlag för sina beslut eftersom tiden som socialtjänsten har på sig för att upprätta yttrande är så kort. En annan anmärkning är att kvaliteten på polisens arbete har sjunkit sedan

ungdomsroteln upphörde och handläggningen ungdomsmålen lades

av

ut på närpolisen. Slutligen har anförts att vissa brottsanmälningar kan bli liggande orimligt länge eftersom polisen kringgår skyndsamhets-

kravet genom att räkna tiden från sin egen delgivning och inte från

anmälningstillfállet.

19. Har 1995 års reform medfört några förändringar vad gäller möjligheterna till insatser med anledning av brottet för de berörda

ungdomarna

Mer än hälften har inte besvarat frågan eller besvarat den nekande. De

angett att reformen har inneburit förändringar beträffande som möjligheterna till insatser med anledning av brottet har bl.a. anfört att reaktionerna på kriminalitet är snabbare och tydligare, att man har

nu infört eller skall införa möjlighet till medling för unga brottslingar, att

har tillgång till varierade åtgärder, att det är lättare att man nu mer motivera den unge och dennes familj till åtgärder när brottet inte ligger så långt tillbaka i tiden tydligt anger när socialtjänsten inte

samt att man kan göra mer för den unge.

20. Har det uppstått några problem i anledning av de nya bestämmelserna och i såfall vilka

De flesta har svarat att det inte har uppstått några problem. Vidare har ett stort antal inte besvarat frågan. De har anfört att reformen

som

Bilaga 5 253

medfört vissa problem har anmärkt att tiden för att avge yttrande är för kort och leder till hög arbetsbelastning och tidsbrist. Vidare har påpekats att polisens omorganisation i samband med närpolisreformen har inneburit vissa problem. En annan sak som anförts är att polisen har haft svårigheter med att upprätthålla sin specialisering. Det har även ifrågasätts om domstolarna har genomfört någon specialisering.

Slutligen har också anmärkts att vissa allvarliga brott blir liggande hos polisen eftersom tidsfristen inte räknas från anmälningstillfället.

21. Synpunkter på hur handläggningen av ungdomsmål kan förbättras.

Flertalet har lämnat synpunkter på hur handläggningen av ungdomsmålen kan bli bättre. Den vanligaste synpunkten är att samarbetet mellan de berörda myndigheterna bör utvecklas och förbättras. Som exempel har nämnts att man bör ha regelbundna möten om och en

strategi för handläggningen av ungdomsmål. I något fall har

gemensam nämnts att man bör samverka även med frivården och missbruksvården. Det har också efterlysts mer samråd mellan socialtjänst, länsrätt, åklagare och tingsrätt i de fall parallella förfaranden är aktuella om vilken åtgärd som kan vara mest verkningsfull för den unge. Behovet av större kunskaper om resp. myndighets arbetssätt och ansvarsområde har också framhållits. i

En annan ofta förekommande synpunkt är att specialiseringen bör öka inom samtliga myndigheter men kanske främst inom socialtjänsten. Det har också framförts att ungdomsmålen bör handläggas särskilda enheter. Vidare har framhållits att särskilda handläggare för

ungdomsmål inom socialtjänsten skulle främja en enhetlig behandling

av ärendena. Det har även anförts att med specialiserade ungdomspoliser skulle polisens och socialtjänstens utredning kunna ske

parallellt.

Flera har påpekat att det skulle vara värdefullt med uppföljning och utvärdering av de åtgärder som genomförs. I ett par fall har anmärkts att polisen snabbare bör rapportera unga lagöverträdare till socialtjänsten så att reaktionen brottet kan komma snabbare. Vidare har i fall framförts att socialtjänsten borde ha längre tid sig

ett par för att upprätta yttranden. Det har också angetts att det behövs fler

ungdomshandläggare inom socialtjänsten för att kunna sänka handlägg-

ningstiden utan att göra avkall yttrandenas kvalitet.

Slutligen har bl.a. följande synpunkter lämnats. Det bör inrättas speciella jourdomstolar för att minska tiden mellan brott och reaktion. Det bör möjligt för socialtjänsten att i större utsträckning

vara medverka vid t.ex. delgivning av beslut om åtalsunderlåtelse.

Socialtjänsten bör få möjlighet att återföra ärenden till åklagare eller domstol den inte fullföljer vården. Eventuellt bör familje-

om unge rådslag där åklagaren medverkar införas.

Bilaga 6

Enkäten till advokaterna

Enkäten skickades till Sveriges Advokatsamfund som i sin tur distribuerade enkäten till 75 advokater med brottmål/straffrätt som inriktning. 28 advokater besvarade enkäten. I genomsnitt hade advokaterna som besvarade enkäten cirka 20 ungdomsmål per år. Nedan följer en sammanställning av deras svar.

Har handläggningstiden från delgivning av misstanke till tingsrätten meddelar dom för ungdomsmål förändrats efter reformen år 1995 a för ungdomar under 18 år som misstänks för brott för vilket är

föreskrivet mer än månaders fängelse

sex b övriga ungdomsmål 18-20 år samt de under 18 år som misstänks

för lindrigare brott än ovan

Om ja -på vilket sätt

Vad gäller kategori a har det övervägande antalet advokater svarat att handläggningstiden for dessa ungdomsmål har förkortats. Några har påpekat att förkortningen är avsevärd. Lika många har anfört att det endast är fråga om någon förkortning.

Beträffande gruppen ungdomsmål under b har de flesta svarat att handläggningstiden är oförändrad. Ett mindre antal har anfört att handläggningstiden förkortats även för denna grupp av ungdomsmål.

Ett antal advokater har besvarat frågan utan att särskilja de två

av ungdomsmål. I stort sätt samtliga av dessa har anfört att grupperna handläggningstiden har blivit kortare.

Har specialiseringen som eftersträvades med 1995 års reform, dvs. att särskilt lämpade polismån, åklagare och domare skall handlägga ungdomsmålen, uppnåtts Om ja har detta inneburit någon

-

256 Bilaga 6

förändring i handläggningen ungdomsmål och i så fall i vilka

av avseenden

Tolv advokater har svarat att de inte märkt någon förändring till följd

specialiseringen. Lika många har angett att de i vart fall i vissa av avseenden märkt sådan förändring. Bland de kommentarer som

en lämnats kan nämnas att ungdomsmålen numera tas mer på allvar och att hanteringen dessa mål effektiv och likformig. Övriga har inte

av är mer besvarat frågan.

Innebär arbetet med ungdomsmål några särskilda svårigheter i förhållande till andra brottmål

Flertalet har svarat att arbetet med ungdomsmål innebär vissa svårigheter jämfört med andra brottmål. Ett vanligt påpekande är att kontakterna med vårdnadshavare kan innebära problem. Flera har framhållit att det krävs mer arbete i ett ungdomsmål bl.a. eftersom

genomgången målet måste ske grundligt och pedagogiskt. Det

av mer har också anmärkts att tidsfristen kan göra det svårt att skaffa fram egen utredning och bevisning.

Nästan lika många advokater anser dock att arbetet med ungdomsmålen inte innebär några särskilda svårigheter.

I vilken omfattning avkunnas domarna muntligen efter huvud handlingen i ungdomsmål Är det i detta avseende någon skillnad mellan tingsrätt och hovrätt

De allra flesta advokaterna har svarat att domar i ungdomsmål

av

regelmässigt avkunnas i anslutning till huvudförhandlingen. Flertalet av

dessa har anfört att det inte är någon större skillnad i detta hänseende mellan tingsrätt och hovrätt. De advokater påpekat att det

som föreligger skillnad har uppgett att det är vanligare att domen

en avkunnas direkt i tingsrätten än i hovrätten. Flera advokater har dock framfört att det är sällan ungdomsmål överklagas till hovrätten.

som

Verkar det muntliga avkunnandet fällande domar ha någon

av betydelse för de insikter om sina brott

ungas

Det helt övervägande antalet advokater har svarat att det muntliga avkunnandet har betydelse för de ungas insikter om sina brott. Det har

Bilaga 6 257

påpekats att det muntliga avkunnandet har betydelse inte bara för den

utan även för kamrater, släktingar och andra som är närvarande unge vid rättegången.

I vilken omfattning medverkar vårdnadshavare eller andra fostrare under lagföringen Är denna medverkan tillräcklig Om inte hur bo"r

deras medverkan utvidgas

De flesta advokaterna har angett att vårdnadshavare eller andra

av fostrare ofta medverkar under lagföringen. Flertalet anser också att denna medverkan är tillräcklig. En del advokater har dock svarat att vårdnadshavama medverkar i för liten utsträckning eller att medverkan är varierande. Dessa tycker att medverkan borde utvidgas. Några har anfört att det borde obligatorisk närvaro. Någon har påpekat att

vara vårdnadshavama borde få information sina rättigheter och om

mer om vikten av att de medverkar.

I vilken omfattning medverkar företrädare för socialtjänsten under lagföringen Är denna medverkan tillräcklig Om inte hur bör dess

medverkan utvidgas

Vad gäller socialtjänstens medverkan har flertalet av advokaterna uppgett att det är sällan företrädare för socialtjänsten medverkar

som och att det ofta sker enbart att de yttrande. De flesta anser

genom avger också att socialtjänstens medverkan är otillräcklig och bör utvidgas. Flera påpekar att företrädare för socialtjänsten bör vara närvarande vid huvudförhandlingen. En del advokater anför att denna närvaro bör vara

obligatorisk.

Håller socialtjänstens yttranden tillräckligt hög kvalitet Om inte-

på vilket sätt bör yttrandena förbättras

Lika många advokater har svarat att kvaliteten är tillräckligt hög som att den inte är det. Ett har angett att kvaliteten varierar. De som har

par anfört att kvaliteten inte är tillräckligt hög har påpekat bl.a. att yttrandena är för schabloniserade, att det ofta saknas konkreta

påföljdsförslag och att föreslagna vårdåtgärder behöver specificeras.

Är kvaliteten på handläggningen hos polis, åklagare, domstol och socialtjänst av ungdomsmål tillräckligt hög Om inte vilka är

bristerna

De flesta advokaterna anser att kvaliteten på handläggningen är tillräckligt hög. Ett relativt stort antal menar dock att så inte är fallet. Det påpekas bl.a. att handläggningen fortfarande tar för lång tid, att informationen till den unge och dennes vårdnadshavare är för dålig, att det saknas engagemang från domstolens sida, att polisen borde anpassa sina förhörsmetoder till förhörsobjektet, att den unge alltför ofta hörs utan att offentlig försvarare eller vårdnadshavare är närvarande och att socialtjänstens handläggning brister.

10. Har kvaliteten på handläggningen hos polis, åklagare, domstol och socialtjänst förändrats efter 1995 års reform Om ja- på vilket sätt

Flertalet advokater har anfört att kvaliteten handläggningen har förändrats till det bättre efter reformen och därvid har de flesta framhållit att handläggningen numera är snabbare.

Ett relativt stort antal advokater har dock svarat att det inte skett

någon förändring. Slutligen menar någon advokat att handläggningens

kvalitet har blivit sämre grund av minskade resurser.

11. Har reformen inneburit några förändringar i övrigt beträffande handläggningen av ungdomsmålen och isåfall vilka

De allra flesta advokater har besvarat frågan nekande. Av de advokater

svarat att det skett förändringar har någon anfört att det skapats som bättre rutiner.

12. Har det uppstått några problem i anledning av de nya bestämmelserna och i såfall vilka

Även denna fråga har flertalet advokaterna besvarat nekande. De

av

har anfört att det uppstått problem har bl.a. anfört att kravet som snabbhet kan medföra en risk för rättsosäkerhet.

Bilaga 6 259

13. Synpunkter på hur handläggningen ungdomsmål kan förbättras.

av

De vanligaste synpunktema som framförts är att offentliga försvarare bör förordnas tidigare i handläggningen samt att handläggningen bör gå ännu snabbare. En del advokater har påpekat att det skulle vara bra med jourdomstolar eller särskilda ungdomsdomstolar. Annat som framhållits är att socialtjänstens medverkan bör utökas, att det skall vara obligatoriskt för vårdnadshavare att medverka och att det behövs bättre

utbildning för de domare som handlägger ungdomsmål.

Bilaga 7

BROTTSFÖREBYGGANDE RÅDET

i före och

Handläggningstider ungdomsmål -

efter reformen 1995

Inledning

En målsättningarna med 1995 års reform lagen 1964:167 med

av av särskilda bestämmelser unga lagöverträdare LUL var att

om handläggningstiden för förundersökning mot den som inte fyllt arton år skulle kortas väsentligt prop. 1994/95:12, bet. 1994/95:JuU1, bet. l994/95:JuU6. I LUL infördes därför en paragraf som stadgade att beslut i åtalsfrågan skulle fattas senast inom fyra veckor från dagen för delgivning brottsmisstanke 4 §. Denna tidsfrist får enligt lagen

av överskridas endast det är nödvändigt med hänsyn till utredningens

om beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. Redan inledningsvis bör nämnas att tidsfristen från och med den l januari 1999 har förlängts

veckor prop. 1997/98:96. till sex

Bakom beslutet att införa tidsfrist fanns tankar om att en

en snabbare reaktion skulle göra större intryck på den unge. Ungdomsbrottskommittén refererar i sitt betänkande Reaktion mot ungdomsbrott SOU 1993:35 forskningsresultat tyder att den individuella

som avskräckningen ... fungerar bäst den är en omedelbar reaktion

om på den straffbara handlingen. Även i propositionen 1994/95:12 25

s.

till lagändringen framhålls att det är ... särskilt viktigt att tiden mellan brottet och reaktionen inte blir alltför lång utan att sambandet mellan brottet och reaktionen står klart för den unge.

Syftet med denna studie är att handläggningstidema i

se om ungdomsmål minskat sedan den lagens ikraftträdande och om en

nya eventuell minskning kan tillskrivas reformen. Frågeställningen utgår från den tidsfrist fyra veckor trädde i kraft den 1 mars 1995.

om som

262 Bilaga 7

Resultaten är preliminära och kommer att ingå i en större undersökning med planerad publicering under senhösten 1999.

Att mäta handläggningstider

Med handläggningstiden avses tiden från det att den delges

unge brottsmisstanke till dess att det fattas beslut i åtalsfrågan. För att undersöka handläggningstiden i ett visst ärende, behövs således uppgifter

om dels tidpunkten för delgivning av brottsmisstanke vilket vanligen sker vid det första förhöret, dels tidpunkten för när beslut fattas i åtalsfrågan. Uppgifter om tidpunkten för delgivning av brottsmisstanke finns antecknat i de förundersökningsprotokoll som respektive polismyndighet arkiverar, men finns annars inte i några register. Uppgiñer om tidpunkten för beslut i åtalsfrågan vid respektive persons ärende finns lagrat i Brottsförebyggande rådets BRÅ och Statistiska centralbyråns SCB register över uppklarade brott och över personer lagförda för brott. I det följande redovisas preliminära resultat från

en studie där bland annat uppgifter om datum för delgivning

av brottsmisstanke hämtats ur förundersökningsprotokoll och sedan på person- och personbladsnivå länkats ihop med de uppgifter om datum för beslut i åtalsfrågan finns iBRÅ:s och SCB:s register. På så vis

som har ungdomsmålen kunnat följas från första förhör, via beslut i åtalsfrågan, till eventuell påföljd. Genom att jämföra datum för delgivning med datum för beslut i åtalsfrågan har antalet dagar som förflutit under handläggningen kunnat beräknas för varje enskilt ärende.

I samråd med utredningen om handläggning av ungdomsmål har tre undersökningsområden valts ut- Uppsala, Norrköping och Karlstad.

Från dessa har kodats samtliga förundersökningsprotokoll som gäller år 1993 respektive år 1998 och där den misstänkte vid brottstillfållet varit i åldern 15-17 år. Totalt rör det sig om omkring l 000 ärenden för respektive år. Cirka två tredjedelar av dessa har sedan kunnat "spåras upp" i brotts- och lagföringsregistren. Bortfallet på en tredjedel kan sannolikt förklaras av följande.

Bakom enheten avslutad brottsutredning på personnivå i BRÅ:s 0

och SCB:s register kan ibland finnas mer än en förundersökning. I

två eller flera förundersökningar som gäller samma person kan alltså

beslut i åtalsfrågan tas vid ett och samma tillfälle. Således kan den

beslutande åklagaren ha samlat ihop flera förundersökningar mot

samma person när beslut i åtalsfrågan tas. Enheterna på

polisutredningsnivå blir därför fler än lagföringsnivå.

Bilaga 7 263

0 Vissa personer främst flyktingar har när förundersökningen sker

- -

ännu inte svenskt personnummer. Dessa har ändock kodats in,

men

inte på ett sådant sätt att de kunnat återfinnas i brotts- och lag-

föringsstatistiken.

0 "Överlappningseffekten: i vissa fall behöver åtalsbeslutet när det

gäller en förundersökning som avslutats ett visst år inte ha tagits

förrän långt in på nästkommande âr. Uppgifterna ur ett visst års

förundersökningsprotokoll har dock inte länkats till beslut tagna

senare än mars nästkommande år. Detta för att inte riskera att fel

beslut påträffas om det gäller en person som förekommer fler än en

gang- Den förstnämnda av de tre bortfallskategoriema ovan är den största och den andra personerna utan svenskt personnummer är den minsta.

- -

Vad gäller de tre olika undersökningsområdena ligger bortfallet i

samma storleksordning i vart och ett av dem. Boxtfallet ligger även i samma storleksordning vid en jämförelse mellan de två åren 1993 och 1998 felkälloma ovan torde också vara tämligen konstanta. Vidare

fördelar sig bortfallet tämligen jämnt vad gäller olika brottstyper,

förundersökningsledare och ålder på gärningsmärmen. Sannolikt torde därför resultaten, trots bortfallet, vara tämligen tillförlitliga.

Brotten och brottslingarna

Innan några slutsatser utifrån resultaten avseende handläggningstidema dras, bör en viss kontroll göras för att säkerställa att inte inflödet

av brott och brottslingar ändrats väsentligt från år 1993 till år 1998. Förändras strukturen i de undersökta områdenas kända ungdomsbrottslighet alltför mycket mellan de två mätpunktema, kan en jämförelse

av handläggningstidema de två mätpunktema emellan bli orättvis.

Nedan redovisas de fem brottstyper som är vanligast förekommande i ungdomsärenden för vart och ett av de undersökta områdena år 1993

respektive år 1998.

264 Bilaga 7

Tabell De fem vanligaste brottstyperna som ungdomsärendena gäller och den andel samtliga ungdomsärenden de utgör. Polisområdena Karlstad, av Norrköping och Uppsala. 1993 respektive 1998.

1993 1998

Karlstad: N 270 N 226 Snatteri, 22% Snatteri, 50% Misshandel ej gr., 13% Övrig stöld, 8% Skadegörelse, 11% Skadegörelse,7% Missbruk av urkund, 11% Bilstöld, 6% Övrig stöld, 9% Missbruk av urkund, 5%

Norrköping: N 355 N 337 Misshandel ej gr., 22% Snatteri, 30% Snatteri, 18% Misshandel ej gr., 16% inbrottsstöld i bstd., l 1% Övrig stöld, 9% Skadegörelse, 8% Skadegörelse, 7% Övrig stöld, 7% Missbruk av urkund, 6%

Uppsala: N 334 N 535 Snatteri, 23% Snatteri, 39% Misshandel ej gr., 16% Misshandel ej gr., 11% Övrig stöld, 10% Övrig stöld, 7% Bilstöld, 9% Skadegörelse, 7% Inbrottsstöld ej i bstd., 9% Bilstöld, 6%

Inga större förändringar sker från 1993 till 1998 när det gäller listorna över de fem vanligaste brotten. Snatteri tycks båda åren vara det vanligaste brottet i inflödet ungdomsbrott. Näst vanligast förefaller, av åtminstone vad gäller två de tre undersökta områdena, misshandelsav

brott Andra vanliga brott i ungdomsärendena är skadegörelse,

vara. inbrottsstöld ej i bostad och övrig stöld. De tre områdena emellan strukturen i inflödet av brott ungefär ser likadan ut. Möjligen kan Karlstad sägas skilja sig något från de övriga två områdena; misshandel ligger andelsmässigt lägre här än i de andra två områdena finns inte alls med på listan över de fem vanligaste

det

brottstyperna år 1998. Däremot är missbruk urkund det fjärde av respektive femte oftast utredda ungdomsbrottet i Karlstad. Även själva rangordningen mellan brotten inom områdena ser om ungefär likadan ut år 1993 år 1998, gäller dock för samtliga tre som områden snatterierna år 1998 stärkt sin ställning dominerande att som huvudbrott vad gäller ungdomsärenden. I Karlstad har snatterierna ökat sin andel förundersökningarna från 22 till 50 procent, i Norrköping av från 18 till 30 procent och i Uppsala från 23 till 39 procent. De

Bilaga 7 265

genomsnittliga handläggningstidema skulle möjligen kunna påverkas

av detta förhållande. Då snatterier enligt den aktuella undersökningen är en av de brottstyper där erkännande av brott kommer oftast och snabbast, skulle en ökad andel sådana brott i sig kunna medföra i allmänhet kortare handläggningstider. Förutom ökningen av snatteriandelama, är annars strukturen i inflödet av brott överlag så pass likartad i vart och ett av de tre områdena år 1993 och år 1998, att de studerade polismyndighetema i detta hänseende får sägas verka under liknande förhållanden före som efter reformen år 1995.

Nästa sak att kontrollera är att det inte skett några avgörande förändringar i inflödet av ungdomsbrottslingar i förståelsen ungdomar

i det aktuella området gjort sig kända för brott en gång under året som och ungdomar som gjort sig kända för brott fler än en gång under året. För enkelhetens skulle kan den första gruppen kallas engångsbrotts-

lingar och den andra flergångsbrottslingar. Om andelen ungdomar figurerar i fler förundersökning under året "f1ergångs-

som än en brottslingama" ökar eller minskar kraftigt från 1993 till 1998, kan detta tänkas kunna påverka handläggningstidema. Troligt är att en ökad andel flergångsbrottslingar skulle kunna medföra i allmänhet längre handläggningstider, bland annat eftersom dessa enligt den aktuella undersökningen har en större tendens att förneka brott.

Nedan redovisas andelen av samtliga ungdomar mot vilka förundersökning bedrivits och som figurerar i en, två till tre eller fler än tre förundersökningar under det aktuella året.

266 Bilaga 7

Tabell 2: Andel ungdomar som figurerar i en förundersökning i aktuellt område, i två till tre förundersökningar i aktuellt område, eller fler än tre iörundersökningar i aktuellt område. 1993 respektive 1998.

Karlstad Norrköping Uppsala

1993 1998 1993 1998 1993 1998

N 219 N 206 N 278 N 301 N 294 N 472 Andel ungdomar, av samtliga mot vilka förundersökning bedrivits under året, som figurerar i

FU under året 85 % 90 % 80 % 90 % 89 % 89 % en

Andel ungdomar som ñgureraritvåtilltreFU 12% 10% 18% 9% 10% 10%

Andel ungdomar som figurerar i fyra eller fler 3 % O% 2 % 1% 1 % 1% FU

Fördelningen mellan engångs- och flergångbrottslingar följer i vart och ett områdena ungefär mönster år 1998 som år 1993. För

av samma samtliga områden och för båda åren gäller att en majoritet av ungdomarna 85-90% bara figurerar i en förundersökning under året. Omkring 10-20% de misstänkta figurerar i avslutad utredning två till

av tre gånger och endast handfull 1-3% dyker upp fler än tre gånger.

en Vid en jämförelse mellan de två åren framträder ett svagt mönster som innebär att andelen ungdomar förekommande i fler än en förundersökning minskar från 1993 till 1998. I Karlstad och Norrköping har både andelen figurerar i tvâ till tre förundersökningar och

som andelen figurerar i fyra eller fler förundersökningar minskat i

som Karlstad fanns 1998 ingen ungdom som hade fler än tre avslutade brottsutredningar på sig under året. En sådan tendens skulle kunna ha ett samband med att snatteriema andelsmässigt ökat. Bland de som misstänks för snatteri kan andelen engångsbrottslingar nämligen tänkas vara relativt hög.

Förändringarna i proportionerna mellan engångs- och flergångsungdomar är dock så små, att dessa i sig inte rimligen kan ha något avgörande inflytande på eventuella förändringar ihandläggningstider i Uppsala är dessutom fördelningen mellan ungdomar som figurerar

två till tre och fler än tre gånger exakt densamma 1998 som 1993. I en, stället får de tämligen likartade proportionerna i inflödet av olika typer

brottslingar stöd eventuella resultat som visar att handläggav ge

ningstiderna kortats i och med ungdomsmålsreforrnen. Den något

minskade allvarlighet i ungdomsbrottsligheten som en ökad andel

engångsbrottslingar -liksom ökad andel snatteriärenden kan sägas

en innebära, skulle dock i någon mån kunna underlätta ett försök att

förkorta handläggningstiderna.

Resultat avseende handläggningstider

Mätt i antal dagar från delgivning av brottsmisstanke till beslut i åtals-

frågan fördelar sig handläggningstiderna i Karlstad, Norrköping och Uppsala år 1993 respektive är 1998 enligt nedan.

Tabell 3: Medelvärde, medianvärde och spridning lör handläggningstider, samt andel förundersökningar som tagit längre tid än fyra veckor. Polisomrädena Karlstad, Norrköping och Uppsala 1993 respektive 1998.

1993 1998

Karlstad N 270 N 161 Medelvärde: 44 dagar 29 dagar Medianvärdc: 29 dagar 17 dagar Spridning: 1 268 dagar 2 221 dagar

- - Andel FU som tagit längre tid än fyra veckor: 62% 34%

Norrköping N 233 N 239 Medelvärde: 47 dagar 37 dagar Medianvärde: 41 dagar 26 dagar Spridning: l 180dagar 2 236 dagar

- - Andel FU som tagit längre tid än fyra veckor: 66% 45%

Uppsala N 212 N 384 Medelvärde: 70 dagar 35 dagar Medianvärde: 49 dagar 29 dagar Spridning: 4 324 dagar 1 203 dagar

- - Andel FU som tagit längre tid än fyra veckor: 69% 50%

Tabell 3 ger vid handen att handläggningstiderna minskat i vart och ett

de tre mätområdena. Denna minskning från år 1993 till år 1998 visar av sig i såväl medel- och medianvärdena i andelen iörundersökningar

som

som tagit längre tid än fyra veckor. I till exempel Uppsala har

medianvärdet för handläggningstiden minskat från 49 till 29 dagar, samtidigt också andelen förundersökningar som har en längre

som handläggningstid än fyra veckor minskat från 69% till 50%.

268 Bilaga 7

Minskningen av de genomsnittliga handläggningstidema är i ungefär

storleksordning i vart och ett av de tre områdena. samma

Även handläggningstidema uppvisar minskning på 12 till 20

om en dagar sett till medianvärdet, kan det dock konstateras att det 1998 fortfarande endast är i Karlstad som majoriteten 66% av förundersökningarna har en handläggningstid fyra veckor eller mindre. I Norrköping och Uppsala tar fortfarande år 1998 knappt hälften eller hälften förundersökningama mer än fyra veckor. Detta bör förvisso

av jämföras med år 1993, då handläggningstiden inte i något av distrikten

fyra veckor eller kortare i så mycket än tredjedel av fallen. var mer en

Mot bakgrund att inflödet av brott och brottslingar i vart och ett

av

undersökningsområdena följde ungefär samma strukturer 1993 som

av 1998 föregående rubrik, är sannolikt minskningen i handlägg-

se

ningstider en effekt av just den nya lagstifningen. Frågan bör dock ställas varför det tre år efter den nya lagstiftningens ikraftträdande fortfarande är så att majoritet handläggningstidema i två av de tre

en av undersökta områdena ligger utanför den föreskrivna tidsfristen. Kanske är det så att vissa typer vanligt förekommande ungdomsbrott helt

av enkelt inte är tekniskt möjliga att utreda inom fyra veckor efter delgivning brottsmisstanke. Otillräckliga resurser eller brister i

av

organisationen är andra tänkbara förklaringar.

För att utveckla diskussionen kring problem med tidsfristen bör

handläggningstidema för respektive typ brott studeras. Nedan

av

redovisas de genomsnittliga handläggningstidema i medelvärde

utifrån olika typer av brott år 1993 respektive år 1998.

Tabell 4: Genomsnittliga handläggningstider i antal dagar d 1993 respektive 1998 för förundersökningar rörande olika typer av brott, samt den andel ärenden rörande respektive brott som tagit längre tid än fyra veckor.

Genomsnittlig Genomsnittlig Genomsnittlig Andel av det handläggningstid handläggningstid handläggningstid totala antalet

i Karlstad i Norrköping i Uppsala ärenden som tagit

längre tid än 4 v

1993 1998 1993 1998 1993 1998 1993 1998

Snatteri: 24 d 18 d 34 d 26 d 47 d 23 d 41 % 27 % Övrig stöld: 63 d 58 d 45 d 47 d 87 d 53 d 70 % 64 %

Misshandel: 70 d 19 d 43 d 40 d 67 d 54 d 73 % 58 % ej grov

Skadegörelse: 34 d 76 d 48 d 42 d 63 d 45 d 57 % 53 %

Bilstöld: 47 d 46 d 74 d 40 d 70 d 53 d 85 % 81 %

Inbrott: 61 d 33 d 59 d 43 d 165 d 37 d 76 % 57 % ej i bostad

Missbruk av urkund: 29d 19d 31 d 21 d 32d 31 d 40% 34%

Utifrån tabell 4 kan konstateras, att brottstypema snatteri och missbruk av urkund tycks vara de minst problematiska när det gäller att hålla tidsfristen. Både år 1993 och år 1998 är handläggningstidema i allmänhet kortast för dessa brott för snatteriemas del ligger år 1998 närmare tre fjärdedelar av samtliga ärenden inom tidsrymden fyra veckor. Då Karlstad är det område som år 1998 har andelsmässigt flest snatteriärenden, skulle detta till viss del kunna förklara varför handläggningstidema också generellt är kortast i detta område. Även den allmänna minskningen av handläggningstidema skulle till viss del kunna förklaras på detta sätt. Detta eftersom de redan från början snabbast utredda snatteriärendena ökat andelsmässigt i vart och ett av områdena, vilket i sig torde innebära att de genomsnittligahandläggningstidema minskat. Snatteriemas ökade andel kan dock ingalunda stå

som ensam förklaring till de minskade handläggningstidema, bland

annat eftersom fördelningen mellan olika brottstyper kunde konstateras se ungefär likadan ut år 1993 som år 1998.

När det gäller brottstypema bilstöld och övrig stöld finns däremot inte några lika entydigt kraftiga minskningar ihandläggningstider. Av

270 Bilaga 7

ärenden rörande dessa brottstyper tar fortfarande år 1998 en klar majoritet ärendena mer än fyra veckor. För bilstöldemas del gäller

av att andelen ärenden ligger utanför fyraveckorsgränsen i vart och

som ett områdena minskat endast marginellt. Detta talar för att det

av åtminstone i fråga detta brott utredningstekniska skäl är svårt att

om av korta handläggningstidema. I fråga om brottstypen övrig stöld är det svårare att dra någon sådan slutsats, eftersom handläggningstidema här minskat i olika hög grad i de olika områdena. Kategorin övrig stöld utgörs sannolikt liksom misshandel och skadegörelse också av en tämligen heterogen samling händelser och typer av ärenden. Det är därför svårt att dra några slutsatser huruvida skillnader ihandlägg-

om

ningstider mellan olika myndigheter och år för vissa brottskategorier

beror på skillnader i och arbetssätt eller att brotten inom de

resurser

olika kategorierna ser väldigt olika ut till exempel skadegörelse-

ärenden kan röra sig allt från enskilda ungdomar som tas på bar

om

gärning när de krossar fönsterrutor, till komplicerade utredningar kring

nätverk av ungdomar som skändat kyrkogårdar.

När det gäller förklaringar till varför inte majoriteten av handläggningstidema för ärendena i Norrköping och Uppsala år 1998 ligger inom det önskade fyraveckorsintervallet, bör även den relativa medianvärdeminskningen i tabell 3 tas i beaktande. Sett till medianvärdet är den relativa förbättringen i handläggningstider ungefär lika stor för de tre områdena. Då Norrköping och Uppsala redan från början hade högre medianvärden för handläggningstidema genomför lika stora

men relativa förbättringar, är det sannolikt att dessa myndigheter redan från början har haft sämre i förhållande till inflödet av brott.

resurser Sammanfattningsvis skulle, utifrån analyserna tabell 3 och tabell

av två försiktiga slutsatser kunna dras. För det första tycks långa

handläggningstider ligga i vissa typer ärendens utredningstekniska

av natur. Till exempel bilstöldsärenden ter sig i vart och ett av undersökningsområdena svåra att fatta beslut i inom fyra veckor, medan

som snatterier och urkundsbrott inte i något område tycks utgöra problem.

För det andra tycks även otillräckliga och/eller organisatoriska

resurser faktorer åtminstone delvis spela in. Trots i stora drag likartad struktur i inflödet brottslighet finns mellan de undersökta områdena redan från

av

början olikheter i den genomsnittliga handläggningstiden.

Vad gäller den ökande snatteriandelen förklaring till de

som

generellt minskade handläggningstidema, bör det slutligen påpekas att

handläggningstidema för ärenden rörande samtliga brottstyper faktiskt har minskat än inte i lika hög grad. Detta återigen talar för att den

- om

generella minskningen i handläggningstider endast till begränsad de

bör tillskrivas ökande snatteriandel.

en

Slutsatser

Avslutningsvis får slutsatsen dras att ungdomsmålsreformen lyckats med att korta handläggningstidema. Dock har den i de undersökta områdena sannolikt också fått en viss hjälp traven av en ökad andel snatteriärenden. Andelen förundersökningar mot ungdomar som tar längre tid än fyra veckor har i undersökningsmaterialet minskat från omkring dryga två tredjedelar till knappt hälften. Andelen förundersökningar tar längre tid än veckor har minskat från drygt

som sex hälften till knappt en ñärdedel. Det senare bör betraktas mot bakgrund

att tidsfristen i 4 § LUL den 1januari förlängdes till sex veckor. av

Vidare tycks, enligt undersökningsmaterialet, tidsfristen för handläggningen lättare hållas för vissa brott än för andra. För enklare brott

snatterier och missbruk av urkund gäller att en majoritet av som ärendena år 1998 har handläggningstid som ligger inom fyra-

en veckorsintervallet. För en stor del av ärendena som gäller bilstölder

eller skadegörelse kvarstår däremot långa handläggningstider fortfaran-

de tre år efter den nya lagens ikraftträdande. Detta talar för att det till viss del ligger utredningstekniska faktorer bakom att tidsfristerna

trots avsevärd relativ minskning i tämligen hög utsträckning inte

en hållits. Undersökningsresultaten indikerar samtidigt att även allmänt otillräckliga kan en förklaring. Trots tämligen likartade

resurser vara strukturer i den utredda ungdomsbrottsligheten hade ett av undersök-

ningsområdena redan från början avsevärt kortare handläggningstider

än de övriga två.

Slutligen bör påpekas att undersökningsresultaten i första hand

gäller de undersökta områdena.

KUNGL BIBL 1999 -10-0 8 STOCKHOLM

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nyaförmånsrättsregler Bilagor.+ Ju. 32.Utvecklingssamarbete rättsområdet.Ju.

SteriliseringsfråganiSverige1935-1975. 33. Bo Betalarätt.Särskildaboendefonnerför

tryggt- Ekonomiskersättning. äldresamtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg.

Yrkesñsketskonkurrenssituation.Jo. . Godsedi forskningen.U. 34.Svensktmedborgarskap.Ku. . Effektivavärme-ochmiljölösningar.N. 35.Fastighetsmäldamärrmdeneffektivaretillsyn. Fi. . - EffektivareTotalförsvarsstödi Östersjöområdet.Fö. Likvidationavaktiebolag.Ju. . . Märk väl Fi. 37.Underrättelsetjänstenenöversyn.Fö. . - Invandrarskapochmedborgarskap. 38.Följdleveranseri sambandmedexportav

Demokratiutredningensskriftserie.Ju. krigsmateriel.UD.

Att slaktaettfär i Gudsnanm.Omreligionsfrihet 39.Vuxenutbildningför alla Andraåretmed

ochdemokrati.Demokratiutredningensskriñserie. Kunskapslyftet.U.

Ju. 40.Demokratini denoffentligasektornsförändring.

Rasism,nynazismochfrärnlingskap. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. . Åtgärdsfors- Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 4 Bevaradokumentärfilmenskulturarv.

. Bördemokratinavnationaliseras lagsamtförslagtill ett centrumför dokumentärfilm . Demokratiutredningensslciñserie.Ju. ochenfilmvårdscentral.Ku.

Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens 42. Ny luñfartslag.N. . sluiñserie.Ju. 43.Oberoende,ägandeochtillsyn revisions-i

Etik ochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 44 Öppenelrnarknad.N.

. Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 45.Slutförvaringavkämavfall.Kommunernaoch . Nytt systemför prövningavhyres-och platsvalsprocessen.M. . arrendemål.Ju. 46.Ökadesocialbidrag.Enstudieominkomsteroch

Ökadrättssäkerhetiasylärenden.UD. socialbidragåren1990till 1996. . GarantipensionochBosättningstilläggför personer 47.Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.Fi. . föddaår 1937eller tidigare. 48. LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch

Frågortill detindustriellasamhället.Ku. slutredovisning.N. . Artikel 7iEG:s varumärkesdirektiv. 49.Invandraresomföretagare.Ku. . Ändringari varumärkeslagen.Ju. 50.skyddsjaktpåvarg.M.

20.Sverigeochjudamastillgångar.UD. 51.Smittskydd,samhälleochindivid. Del A+B.

21. Lindqvistsnia nio vägarattutvecklabemötandet 52.Inkomstprövningavbostadstilläggtill pensionärer.

avpersonermedfunktionshinder. S. 22.Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins 53.Ekonomiskbrottslighetochsekretess.Ju.

värdeochvärdighet.Demokratiutredningens 54.Ennytullag. Fi.

skriftserie.Ju. 55.Konvergensochförändring.Samordningav

23.Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. lagstiftningenför medie-ochtelesektorema.Ku.

Förslagtill inriktning avnyamål 3 inom EG:s 56.Globaliseringenochdemokratin.

strukturfonder.N. Demokratiutredningensskriñserie.Ju.

24.EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeogra- 57.Rikstrafiken Ennymyndighet.N.

fiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.N. 58. Löserjuridiken demokratinsproblem

25.Samema ettursprungsfolki Sverige. Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

- 26.Införselavbeskattadevaror.Fi. 59.Begränsadfastighetsskatt.Fi.

27.Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga 60.Kundvänligaretaxi.N.

jobb ocharbetslöshetsersättningen.N. 61.Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.Ju.

28. Kontantrnetodför småföretagare.Fi. 62.Bilen, miljönochsäkerheten.Fi. 29.Internationellkonflikthantering attförberedasig 63.Att lära ochleda Enlärarutbildningför samverkan

- tillsammans.Fö. ochutveckling.U.

30.Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill 64.Representativdemokrati.Demokratiutredningens

ø mediekoncentrationslag.m. m.Ku. skriftserie.Ju.

31.Tillsyn överadvokaterm.m. Ju.

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

65.Barnombudsmannenföreträdareför barnoch 90.Narkotikastatistik.Omsamhälletsbehovav

-

ungdomar. informationomnarkotikautveckling.S. 66. Godvårdpå lika villkor omstatensstyrningav 91.Enöversynavjämställdhetslagen.N.

-

hälso-ochsjukvården+2bilagor. 92.Premiärför personval.Ju. 67.KÄRNAVFALL metod plats 93. Det folkstyret. orskarvolymF VI.

- - - unga

miljökonsekvens.KASAMsyttrandeöverSKBs Demokratiutredningen.Ju.

FUD-program98. M. 94.Förmånerochökadelevnadskostnader.Fi. 68.Brandkatastrofeni Göteborg. 95.Småskaligelproduktionsamtmätningoch

DrabbadeMedier Myndigheter.Ku. debiteringavelförbrukning.N. 69. Individenocharbetslivet.Perspektiv det 96.Statistikrefonnen.Utvärderingochförslagtill

samtidaarbetslivetkring sekelskiftet2000.N. utveckling.Bilaga: Uppsatserskrivnaför 70.Genteknilcnämnden.U. utvärderingen reformen.Ju.av 71. Oseriösabostadsförmedlare. 97.Socialtjänsti utveckling. 72. Boendesocialaeffekteravkonkurseroch DelA ochB Bilagor. S.

-

rekonstruktioner bostadsrättsföreningaroch 98.Likvärdigavillkor U.

-

egnahem. 99.Översynavstiftelsenför internationell 73.Handikappombudsmarmensframtida rapportering läkemedelsbiverkningar.av

förutsättningarocharbetsuppgifter. 100.Bibeln texterna.

- 74.Demokratinochdetgemensammabästa. Gamlatestamentet Volym

Demokratiutredningensskriftserie.Ju. GamlatestamentetIl. Volym 2. 75. Rättplatsförvindkraften.Del l och Del2. M. Tillägg till Gamlatestamentet.Deapokryfa 76 Maktdelning.Forskarvolym eller deuterokanoniskaskriftema.Volym

.

Demokratiutredningen.Ju. Nyatestamentet.Volym Ku. 77.Demokratiteoriochmedborgarskap.Forskar- 10 Olydigamedborgare.Omflyktinggömmare

.

volymII. Demokratiutredningen.Ju. ochdjurrättsalctivister. 78. Jordbrukochmiljönytta nytt miljöprogramfor Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

-

jordbniket. Jo. 102.Ansvarsfördelningfor internationellaprogram 79.Källskattpåutdelningochroyaltytill begränsat påutbildnings-ochungdomsområdet.U.

skattskyldiga.Fi. 103.Regionreformpå försök förstastegenmot

- 80.Demokratiopinioner. ennyregionalsarnhällsorganisation.Ju.

Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 104.Nyasarnboregler.Ju. 81.Förhandlingsersättningtill hyresgästorganisation. 105.Skatt Tull Exekution Normerför behandling

- - -

Ju. avpersonuppgifter.Fi. 82.Vårdslöskreditgivningsamtsekretessibanker 106.KonsumenternaochIT- enutredningomdatorer,

m.m.Fi. handelochmarknadsföring.Fi. 83.Globaliseing.ForskarvolymIX. Demokrati- 107.Nyamål 3 för utvecklingavmänskligaresurser

utredningen.Ju. i arbetslivet.N. 84.Civilsamhället.ForskarvolymVIII. 108.Handläggning ungdomsmålav enutvärderingav

-

Demokratiutredningen.Ju. 1995årsungdomsmålsreform.Ju. 85.Bredbandförtillväxt i helalandet.

Närings-,regional-ochvälfärdspolitiska

aspekterpåIT-infrasuukturen.N. 86.PC:närdöd längelevePC:n Nya möjligheter

-

för Sverige.

Enrapportfrånhearingen"Efter PC:n"anordnad

avIT-kommissionenjuni 1999.N. 87.Vagnbolagför järnvägen.N. 88.Granskningskommissionensbetänkandeianledning

avBrottsutredningeneftermordetpåstatsminister

Olof Palme.Ju. 89.statsbidragtill handikapporganisationer.

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Granskningskommissionensbetänkandeianledningav Nya förmänsrättsregler Bilagor.+ l

Brottsutredningenettermordetpästatsminister Invandrarskapochmedborgarskap.Demokrati-

Olof Palme.88 utredningensskriñserie.8

Premiärför personval.92 Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsfrihetoch

Det ungaFolkstyret.ForskarvolymVI. demokrati.Demokratiutredningensskriftserie.9

Demokratiutredningen.93 Rasism,nynazismochfrärnlingskap.

Utvärderingochförslagtill Demokratiutredningensskriftserie. 10 Statistikrefonnen.-

utveckling.Bilaga: Uppsatserskrivnafor utvärderingen Bördemokratinavnationaliseras

avreformen.96 Demolaatiutredningensskiftserie.l 1

Olydigamedborgare.Omflyktinggömmare Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens

ochdjurrättsalctivister. skriñserie.12

Demokratiutredningensskriftserie. 101 Etik ochdemokratiskstatskonst.

Regionreformpå försök förstastegenmot- Demokratiutredningensskriftserie.13

ennyregionalsarnhällsorganisation.103 Nytt systemför prövningavhyres-ocharrendemål.15

Nya samboregler.104 Artikel 7 i EG:svarumärkesdirektiv.

Handläggningavungdomsmål-enutvärderingav1995års Ändringar vamrnärkeslagen.19i

ungdomsmålsreform.108 Denskyddadeprovinsen.En essäomdemokratins

värdeochvärdighet.Demokratiutredningensskriftserie

Utrikesdepartementet 22 Tillsynöveradvokater 31 Ökadrättssäkerhetiasylärenden.16

m. m. Utvecklingssamarbetepårättsområdet.32 Sverigeochjudarnastillgångar.20

Likvidationavaktiebolag.36 Följdleveranseri sambandmedexportavkrigsmateriel.

Demokratini denoffentliga sektornsförändring. 38

Demokratiutrednirtgensskriftserie.40 Oberoende,ägandeochtillsyn i revisionsverksamhet.43 Försvarsdepartementet

Ekonomiskbrottslighetochselcetess.53 EffektivareTotalförsvarsstödiÖstersjöområdet.6

Globaliseringenochdemokratin. Internationellkonflikthantering att förberedasig

- Demokratiutredningensslciftserie.56 tillsammans.29

Löserjuridiken demokratinsproblem Underrättelsetjänsten enöversyn.37

- Demokratiutredningensskriftserie.58 Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.61 Socialdepartementet

Representativdemokrati.Demokratiutredningens SteriliseringsfråganiSverige1935-1975.Ekonomisk

skriftserie.64 ersättning.2

Demokratinochdetgemensammabästa.Demokrati- GarantipensionochBosättningstilläggför

personer utredningensskriftserie.74 födda år 1937ellertidigare.17

Maktdelning.Forskarvolym Demokratiutredningen. Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandetav

- 76 medfunktionshinder.21

personer Demokratiteoriochmedborgarskap.ForskarvolymII. Bo Betalarätt.Särskildaboendeformerför äldre

tryggt - Demokratiutredningen.77 samtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg.33

Demokratiopinioner. Ökadesocialbidrag.Enstudieominkomsteroch

Demokratiutredningensskriftserie.80 socialbidragåren1990till 1996.46

Förhandlingsersättningtill hyresgästorganisation.81 Smittskydd,samhälleochindivid. Del A+B. 5 l

Globalisering.ForskarvolymIX. Demokratiutredningen. bostadstilläggtill pensionärer.52

lnkornstprövningav

83 Barnombudsmannenföreträdareför barnoch

- Civilsamhället.ForskarvolymVIII. Demokrati-

utredningen.84

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

ungdomar.65 Jordbrukochmiljönytta nyttmiljöprogramför- - Godvårdpå lika villkor omstatensstyrning jordbruket. 78 avhälso-ochsjukvården+ 2bilagor.66 oseriösabostadsfönnedlare.71 Kulturdepartementet

Boendesocialaeffekteravkonkurseroch Denframtidakommersiellalokalradion.14

rekonstruktioner bostadsrättsföreningaroch Frågortill det industriellasamhället.l 8 egnahem.72 Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill - Handikappombudsmannensframtidaförutsättningaroch mediekoncennationslag 30 m. m. arbetsuppgifter.73 Svensktmedborgarskap.34

statsbidragtill handikapporganisationer.89 Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsförslag

Narkotikastatistik.Om samhälletsbehovavinformation samtförslagtill ett centrumför dokumentärfilmoch en omnarkotikautveckling.90 filmvårdscentral.41

Socialtjänsti utveckling. Del A. ochB Bilagor. 97 Invandrare företagare.49 - som Översyn stiftelsenför internationellrapportering ochförändring. av av Konvergens Samordning lagstift-av läkemedelsbiverkningar.99 ningenför medie-ochtelesektorema.55

BrandkarastrofeniGöteborg.

Finansdepartementet DrabbadeMedierMyndigheter.68

Märk väl 7 Bibeln texterna.-

Införsel beskattade 26 Gamlatestamentet Volym av varor. Kontantmetodför småföretagare.28 GamlatestamentetII. Volym

Fastighetsmäklarnämndeneffektivaretillsyn. 3 5 Tillägg till Gamlatestamentet.Deapokryfaeller - Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.47 deuterokanoniskaskrittema.Volym tullag. 54 Nya testamentet.Volym 100 Enny

Begränsadfastighetsskatt.59 Näringsdepartementet Bilen, miljön och säkerheten.62

Effektivavärme-ochmiljölösningar.5 Kallskattpåutdelningochroyalty till begränsatskattskyldiga.79 Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet.

Vårdslöslcreditgivningsamtsekretessibanker 82 Förslagtill inriktningavnyamål 3 inomEG:sstrukturm.m. Förmånerochökadelevnadskosmader.94 fonder.23

Skatt Tull Exekution Normerför behandling EGzsstrukturstöd.Nyorganisationför degeografiskt - - av personuppgifter.105 avgränsadestrukturfondsprogrammen.24

KonsumenternaochIT- utredning datorer, Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga jobb en om handelochmarknadsföring.106 ocharbetslöshetsersätmingen.27

Nylulifartslag. 42

Utbildningsdepartementet Öppenelmarknad.44

LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch Godsedi forskningen.4 slutredovisning.48 Vuxenutbildningför alla Andraåretmed Rikstrafiken Ennymyndighet.57 Kunskapslyñet.39 - Kundvänligaretaxi. 60 Att läraochleda Enlärarutbildningför samverkan - Individenocharbetslivet.Perspektivpå detsamtida ochutveckling.63 arbetslivetkring sekelskiftet2000.69 Gentekniknämnden.70 Bredbandför tillväxt i helalandet.Näringsgregional- Likvärdigavillkor. 98 ochvälfärdspolitiskaaspekter IT-inñasüulcturen.85på Ansvarsfördelningför internationellaprogram PC:närdöd längelevePC:n Nya möjligheterför påutbildnings-ochungdomsområdet.102 - Sverige.Enrapportfrånhearingen"Efter PC:n"

anordnad IT-kommissionenjuni l999.86av

Jordbruksdepartementet

Vagnbolagför järnvägen.87 Yrkesfisketskonkurrenssituation.3 jämställdhetslagen.91 Enöversynav Samema ettursprungsfolki Sverige.25 Småskaligelproduktionsamtmätningochdebitering avelförbrukning.95

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Nyamål för utveckling3 avmänskligaresurseri arbetslivet.107

Miljödepartementet Slutförvaringavkämavfall. Kommunernaoch platsvalsprocessen.45 skyddsjaktpåvarg.50

metod plats miljökonsekvens. KARNAVFALL - - - KASAMsyttrandeöverSKBsFUD-progmm98.67 Rättplatsför vindkrañen.Del ochl Del 75

75.7. 10W ZZ

fakta info direkt OLD

21.

H

32:

Id 08-38 7| 00. F-.xx08487 67 71.

g

Stk|1|1n. u å Box 6.130. l I gH2

1 r1c-r"fz1kr;|inllxsv vwuaflxktuinflmç äl