Kvalitetssäkring av forskning och utveckling vid statliga myndigheter

Kvalitetssäkring av forskning och utveckling vid statliga myndigheter

Betänkande av Utredningen om Kvalitetssäkring av forskning och utveckling vid statliga myndigheter

Stockholm 2012

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02) – En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.

Tryckt av Elanders Sverige AB. Stockholm 2012

ISBN 978-91-38-23709-0 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet

Regeringen beslutade den 15 september 2011 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att kartlägga den forskning och utveckling som bedrivs vid statliga myndigheter, med vissa i direktiven angivna undantag. Till utredaren uppdrogs att bl.a. jämföra myndigheternas metoder för kvalitetssäkring med de metoder som används av forskningsråden och andra berörda myndigheter.

Vid behov skulle utredaren föreslå förbättrade metoder.

Till särskild utredare förordnades från och med den 1 oktober 2011 förre generaldirektören Per Tegnér.

Som sekreterare anställdes departementssekreteraren i Utbildningsdepartementet från och med den 1 november 2011.

Utredningsmannen svarar ensam för innehållet i betänkandet.

Utredningen överlämnar härmed sitt betänkande Kvalitetssäkring av forskning och utveckling vid statliga myndigheter (SOU 2012:20).

Stockholm i mars 2012

Per Tegnér

/Rolf Carman

Förkortningar

BRÅ Brottsförebyggande rådet HAVS Havs-och vattenmyndigheten IFAU Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering IRF Institutet för rymdfysik KB Kungliga biblioteket KI Konjunkturinstitutet NMW Nationalmuseum med Prins Eugens

Waldermarsudde NRM Naturhistoriska riksmuseet NV Naturvårdsverket PTS Post-och telestyrelsen SGI Sveriges geotekniska institut SGU Sveriges geologiska undersökning Sieps Svenska institutet för europapolitiska studier SiS Statens institutionsstyrelse SHM Statens historiska museer SKL Statens kriminaltekniska laboratorium SLU Sveriges lantbruksuniversitet SMHI Statens metereologiska och hydrologiska institut SMI Smittskyddsinstitutet SVA Statens veterinärmedicinska anstalt UH Universitet och högskolor VR Vetenskapsrådet VTI Statens väg- och transportforskningsinstitut

Sammanfattning

Utredningens huvuduppgift har varit att kartlägga kvalitetssäkringen av forskningsverksamheten vid statliga myndigheter och föreslå de förbättringar som kan behövas. Enligt den avgränsning som gjorts i utredningen är det 42 myndigheter som bedriver egen forskning, finansierar extern forskning eller både och. Uppgifterna har samlats in genom en enkät till dessa myndigheter och uppföljande intervjuer till ett urval av dem.

Slutsatsen är att kvalitetssäkringen håller en hög eller åtminstone tillfredsställande nivå vid så gott som alla myndigheter. Mot den bakgrunden saknas det skäl att lägga fram förslag av mer genomgripande slag. De brister i kvalitetssäkringssystemen som konstaterats hos några av myndigheterna bör emellertid åtgärdas.

För att kvalitetssäkringssystemen vid myndigheterna ska kunna utvecklas ytterligare föreslås ett antal åtgärder som är av mer övergripande karaktär.

Ett förslag innebär att Utbildningsdepartementet anordnar återkommande seminarier för Regeringskansliets handläggare med ansvar för myndigheternas forskningsverksamhet. Vidare föreslås ett nätverk för myndigheter med forskningsverksamhet och att en myndighet, t.ex. Vetenskapsrådet, utses att bygga upp och löpande administrera ett sådant. Avsikten är att på ett strukturerat sätt möjliggöra diskussioner och erfarenhetsutbyte i forskningsfrågor av gemensamt intresse, såsom utveckling av kvalitetssäkringsmetoder och frågor om kompetensförsörjning.

Vidare föreslås bl.a. att det ska finnas ett vetenskapligt råd vid alla berörda myndigheter och att myndigheterna regelbundet ska låta externa experter genomföra utvärderingar av myndighetens forskningsverksamhet från såväl ett vetenskapligt perspektiv som ett relevansperspektiv.

1 Kommitténs uppdrag och arbete

1.1 Uppdraget och genomförande

1.1.1 Uppdraget

Utredningens uppdrag och bakgrund framgår av kommittédirektiven (dir.2011:83), se bilaga 1. Uppdraget innebär att kartlägga omfattning och inriktning av den forskning och utveckling som bedrivs av statliga myndigheter, undantaget forskningsråd och motsvarande myndigheter samt myndigheter under försvarsdepartementet samt vid industriforskningsinstitut. Uppdraget är inriktat på två speciella områden, dels hur forskningen som bedrivs eller finansieras av dessa myndigheter kvalitetssäkras dels om det sker något dubbelarbete mellan myndigheterna och universitet och högskolor.

1.1.2 Genomförande

Utredningsarbetet har bedrivits som en enmansutredning och påbörjades i början av oktober 2011. Från och med november månad har jag som utredningsman haft stöd av en sekreterare. Några konsulter har inte anlitats utan arbetet har helt utförts av oss två.

Uppdraget inleddes med att kartlägga vilka myndigheter som bedriver eller finansierar forskning och utveckling (FoU). En enkät med 22 frågor sändes till de 48 utvalda myndigheterna (se bilaga 2). Frågesvaren har därefter lagts till grund för urvalet av myndigheter vid vilka en fördjupning med personliga intervjuer skulle genomföras. Vissa myndigheter har också kontaktats via telefon för uppföljande frågor. Några av frågorna är relaterade inbördes, och de redovisas gemensamt i kapitlet för frågesvaren (kap.4).

2 Kommitténs utgångspunkter

2.1 Urval av myndigheter.

Utredningens direktiv ger klara besked om vilken typ av myndigheter som inte skall ingå i utredningens undersökning. Av alla återstående myndigheter måste göras ett urval.

För det första har jag uteslutit alla enheter som inte bedrivs i myndighetsform. Det innebär att stiftelser av olika slag inte finns med i undersökningen. För det andra så har jag begränsat mitt uppdrag till det som jag har bedömt vara forskning. FoUbegreppet är ett vitt begrepp och någon skarp gräns mellan ”Fbenet” och, ”U-benet” finns inte. Jag resonerar mer i detalj FoUbegreppet i nästa avsnitt, men utgångspunkten för mig har varit att koncentrera mig på forskning och inte utveckling. Det innebär att myndigheter som analyserar eller inspekterar ett visst politikområde inte har medtagits. Inte heller har myndigheter som enligt min bedömning ägnar sig åt utvecklingsarbete, d.v.s. implementerar sådan forskning som bedrivs på annat håll eller som stöder kommuner eller andra organisationer för speciella projekt tagits med. Den urvalsprincip jag valt innebär att t.ex. inspektioner på utbildnings-, arbetsmarknads och socialförsäkringens område inte medtagits. Således inte heller analysmyndigheter såsom t.ex. Trafikanalys eller utvecklingsmyndigheter som Tillväxtverket.

I den officiella statistiken görs ingen skillnad mellan forskning och utveckling, utan begreppet FoU omfattar båda verksamheterna. Det innebär att myndigheter som uteslutande eller i hög grad bedriver utvecklingsarbete redovisar detta som FoU i statistiken. Jag har valt att utesluta sådana myndigheter, som främst ägnar sig åt ”U-benet”.

För att gå igenom vilka myndigheter som forskar i egen regi eller som finansierar forskning eller både och har utredningens sekreterare och jag gått igenom ett antal hemsidor och budget-

propositionen för år 2012. Det kan mycket väl vara så att genomgången inte varit heltäckande, vilket inneburit att vi kan ha förbisett någon eller några myndigheter, som borde varit med.

Vi fann i vår urvalsprocess 48 myndigheter, som vi bedömde svarade mot våra kriterier. De utvalda myndigheterna sorterade under alla departement utom Försvarsdepartementet, vilket var undantaget i utredningens direktiv. Statsrådsberedningen och tio departement var således huvudmän för dessa myndigheter.

2.2 Hur definieras forskning, utveckling och kvalitet

2.2.1 Definition av FoU

Beteckningen FoU står för forskning och utvecklingsarbete. Forskning söker ny kunskap, medan utvecklingsarbete använder kunskap för att utveckla nya eller förbättrade produkter, system, processer eller metoder. Skillnaden mellan dem kan beskrivas att man upptäcker inom forskningen, medan man uppfinner inom utvecklingsarbetet.

Gemensamt för forskning och utvecklingsarbete är att det handlar om kreativt arbete utförs systematiskt samt att forskaren eller en annan kvalificerad person, oavsett om det handlar om kvantitativa eller kvalitativa forskningsmetoder, utgår från olika grundläggande antaganden s.k. paradigm. Svårigheter att hitta ett paradigm där båda modellerna samtidigt passar in leder ibland till att meningsskiljaktigheter om vilket synsätt som är bäst.

Inom OECD enades man år 1970 om att termen forskningsverksamhet kan indelas i grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsarbete. Grundforskningen har ingen bestämd tillämpning i sikte utan är helt baserad på ”nyfikenhet”, medan den tilllämpade forskningen har det. Utvecklingsarbete utnyttjar systematiskt och metodiskt tidigare forskningsresultat och vetenskaplig kunskap för att åstadkomma nya produkter, nya processer, nya system eller väsentliga förbättringar av dem som redan existerar.

2.2.2 Kvalitetssäkring

Kvalitetssäkring inom forskning och utveckling innebär att undersöka om en verksamhet eller produkt uppfyller en i förväg bestämd kvalitet. Vanligtvis indelas begreppet kvalitet i strukturkvalitet, processkvalitet och resultatkvalitet.

Strukturkvalitet avser kvaliteten på de resurser man har till sitt förfogande. Det kan vara antal anställda och deras utbildningsnivå, lämpligheten i lokalerna samt är den tekniska utrustningen adekvat?

Processkvalitet avser hur man har lyckats att nå målgruppen samt det numeriska antalet av olika ingående parametrar i undersökningen.

Resultatkvalitet beskriver om man har lyckats påverka, förändra det man hade som sitt yttersta mål.

Resultatmålet är viktigast men samtidigt oftast svårast att mäta. I kvalitetssäkringsarbete nöjer man sig ibland med att enbart beskriva strukturkvalitet och processkvalitet.

Vanliga termer för kvalitetssäkring och kvalitetsmått i allmänhet för både utförare och uppdragsgivare av forskning och utveckling är s.k. refereegranskning, även kallat ”peer review” (engelska för ”granskning av likar”). Peer review är en kollegial sakkunniggranskning som innebär att bedömningen görs av forskare väl insatta i det forskningsfält som ansökan avser och i det meriteringssystem som gäller vid i bedömningen av den sökandes kvalitéer både i avseendet att utföra föreslagen forskningsuppgift samt den sökandes forskningsmeriter i ett vidare perspektiv.

Peer review förfarandet används allt oftare både av statliga myndigheter såväl som stiftelser och också andra forskningsfinansiärer. Det bedöms allmänt som det bästa sättet att granska forskningsansökningar eftersom metoden är mindre konserverande än de flesta andra metoder för att fördela forskningsmedel t.ex. bibliometri som enbart mäter tidigare forsknings verksamhet.

Den finns dock en risk för att jäv ska uppstå. En jävssituation kan exempelvis orsakas av att en granskare tillhör samma institution som eller har eller har haft nära samarbete med en sökande. I Sverige, som invånarmässigt, är ett litet land anlitas allt oftare utländsk expertis i beredningsförfarandet.

Det finns vidare en risk att säker forskning favoriseras på bekostnad av nyskapande och att tvärvetenskaplig forskning kan ha svårt att få gehör.

Det är svårt att alltid ha tillräcklig bredd i de beredningsgrupper som gör bedömningen. Det innebär en risk att all forskning inte kan bedömas riktigt med samma sakkunskap.

Det är slutligen en tidskrävande process. Bedömningen tar mycket arbetstid från framstående forskare. Det tar också lång tid från det att ansökan kommer in till dess att den sökande får svar.

3 Frågor till myndigheterna

Vid uppläggning av utredningens arbete bedömde jag att det var nödvändigt att insamla uppgifterna från de utvalda myndigheterna i första hand genom en enkät. Frågorna skulle riktas till såväl de myndigheter som forskar i egen regi som de som finansierar forskning hos en utförare. Alla myndigheter fick således samma frågor. Det innebar naturligtvis att några frågor inte var relevanta för vissa myndigheter. Det var emellertid inte på förhand möjligt att i detalj känna till i vilken utsträckning som de berörda myndigheterna ägnar sig åt egen forskning, finansierar extern forskning eller både och.

Enkäten (se bilaga 2) inleds med ett antal faktafrågor om myndigheten. Därefter kommer några frågor om i vilken utsträckning som FoU nämns i regleringsbrev eller motsvarande, i ett särskilt regeringsuppdrag till myndigheten eller i dialogen mellan myndighet och departement.

Därefter ställs frågan om hur myndigheten definierar FoU och syftet med myndighetens FoU-insats som utförare eller beställare samt hur mycket medel myndigheten använder för FoU per år under några angivna år.

De följande frågorna gäller hur beslutsgången ser ut inom myndigheten när det gäller vilka FoU-projekt som skall utföras internt eller finansieras, och om det finns någon FoU-plan eller motsvarande för myndigheten.

Vidare efterfrågas om myndigheten behandlar FOU- frågor och – i så fall i vilka del av organisationen – samt om myndigheten har en styrelse eller ett insynsråd som behandlar FoU-frågor. Vi frågar myndigheterna även om vem eller vilka som utför den beslutade forskningen och vilka externa utförare som är de mest förekommande.

Härefter följer utredningens kärnfrågor, dvs. de som bl.a. berör hur myndigheterna kvalitetssäkrar egen utförd eller finansierad FoU och hur myndigheterna skyddar sig mot dubbelarbete.

Slutligen ställs frågan om hur många disputerade forskare hos myndigheten som deltar i FoU-arbetet liksom om – och i så fall hur – myndigheten använder de resultat som kommer ut av forskningen och hur resultaten sprids utanför myndigheten.

4 FFrågesvvaren frrån mynndighetterna

Totalt ingicck 22 frågorr till de utvallda myndighheterna i enkkäten som skickades uut i början avv november 2011. Någraa av frågorna är i varierande gradd relateradee till varanddra och redoovisas därföör gemensamt. Vidarre är ett fåttal frågor avv rent adminnistrativ karraktär och redovisas ssålunda på aannat sätt ii betänkanddet. I redoviisningen i detta kapiteel är svaren på vissa fråågor uppdelaade efter omm myndigheterna harr enbart egeen forskningg, enbart haar uppdragsfforskning, dvs. finansiierar forsknning eller haar både egenn forskning och uppdragsforsknning. I gruppen med eggen forskninng förekommmer i vissa av de redovvisade frågesvvaren en upppdelning på iinstitut, musseer inklusive Kungliga bibliotekket (KB) ochh övriga mynndigheter.

4.1 HHur stort annslag har mmyndighetten och huur mmycket medel avsättss till forsknning?

(Frågorna 44 och 8).

4.1.1 EEgen forskning

Utredningeen omfattadde ursprungliigen 48 mynndigheter; seex av dem visade sig innte bedriva fforskning elller finansierra sådan. Nitton av de återståendee myndighetterna utför eendast egen forskning. Kategorin domineras av institut ooch museer. Det kan nooteras att alla departement har mminst en mynndighet i dennna kategorii.

Nio av mmyndigheterna i denna kategori haar karaktär aav institut. Dessa har een tydlig inriktning moot forskningg och avsätter ofta en stor andel aav anslagsmeedlen till dettta. Förutomm medel frånn det egna ramanslaget utgör intääkter från ollika forskninngsfinansiärer ofta en stor del avv de forskniingsmedel som omsättss under ett budgetår. Intäkter fråån externa foorskningsfinnansiärer fårr således anttas vara en

förutsättning för en livaktig forskningsverksamhet vid instituten. Forskningsverksamheten vid instituten i utredningen liknar i hög grad hur den bedrivs vid landets universitet- och högskolor (UH). Den största skillnaden är att forskarna vid instituten oftast är tillsvidareanställda och därför inte behöver ansöka om extern finansiering för lönemedel samt att forskningen som utförs är i linje med respektive instituts regeringsuppdrag.

De två största instituten med avseende på ramanslaget skiljer sig i fråga om hur medlen används. Smittskyddsinstitutet (SMI), som har ett ramanslag på närmare 200 miljoner kronor, använder 35–65 procent av sin budget för forskningsinsatser av olika slag. Statens meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) däremot, som har ett bredare regeringsuppdrag har ett ramanslag på drygt 200 miljoner kronor. Myndigheten använder cirka 25 procent av anslaget till olika typer av forskningsinsatser. Till skillnad från SMI baseras SMHI:s forskningsbudget i stor omfattning av bidrag från externa forskningsfinansiärer, såsom Vetenskapsrådet (VR) och Formas.

Övriga institut har betydligt lägre ramanslag men i procent avsätter de lika mycket till sin forskning, dvs. 25–50 procent. Många av verksamhetsprofilerna hos instituten kan liknas vid hur man organiserar och utför sin forskning vid UH. Detta gäller t.ex. Statens Väg-och trafikforskningsinstitut (VTI), Institutet för Rymdfysik (IRF) och Statens veterinärmedicinska anstalt(SVA). Alla institut har också omfattande samarbete/utbyte med forskare vid olika UH.

Även museerna har i varierande omfattning forskning inom sin verksamhet. En skillnad jämfört med instituten är att andelen som avsätts till forskningsinsatser är betydligt mer blygsam, även om det i absoluta tal rör sig om stora belopp. För t.ex. Nationalmuseum (NMW) rör det sig om cirka tio miljoner kronor årligen. KB med ett ramanslag på 350 miljoner kronor, använder endast en liten del till forskningsverksamhet (2,5 miljoner kronor). Naturhistoriska riksmuseet (NRM), däremot, skiljer sig från de övriga museerna i den meningen att forskningsverksamheten utgör en central del av museets aktiviteter. Hela forskningsstrukturen är uppbyggd på samma sätt som vid vilket svenskt universitet som helst. Av en totalbudget om dryg 160 miljoner kronor avsätts 70 miljoner kronor till museets forskningsverksamhet. Till detta kommer cirka 30 miljoner kronor i externa medel som forskarna på museet erhåller från inhemska forskningsfinansiärer och från EU.

De övriga myndigheterna med enbart egen forskningsverksamhet är Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Livsmedelsverket, Rikspolisstyrelsen och Rättsmedicinalverket. Av dessa har de tre sistnämna stora ramanslag men omsätter endast en liten del av sin budget på forskningsinsatser. BRÅ, däremot, avsätter cirka hälften av sin totala budget på cirka 70 miljoner till olika forskningsinsatser.

4.1.2 Egen forskning och uppdragsforskning

I kategorin myndigheter som både bedriver egen forskning och finansierar forskning hos andra utförare är variationerna stora. Detta gäller såväl i fråga om storlek på egen forskning och hur mycket forskningsmedel som anvisas till andra utförare. I denna kategori ingår 13 myndigheter, vilka representerar sju departement. Trafikverket med en totalbudget på 45 miljarder kronor, avsätter cirka 500 miljoner kronor till forskningsinsatser; detta är således en liten andel av totalbudgeten men ett avsevärt belopp jämfört med många forskningsutförare. Övriga myndigheter avsätter mindre än 10 procent av sitt ramanslag på forskningsinsatser. Ett undantag är Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IAUF) som helt ägnar sig åt egen forskning men som också delar ut forskningsmedel till andra utförare.

4.1.3 Uppdragsforskning

I denna kategori återfinns några myndigheter med mycket stora ramanslag. Även om det i flera fall är en mindre del av totalbudgeten som spenderas på forskningsverksamhet är totalsumman som avsätts till detta ändamål ofta betydande. I instruktionen och regleringsbreven för myndigheterna finns inte alltid specifikt angivet att de ska bedriva forskning inom ramen för sitt uppdrag. Såsom exempel kan nämnas Sjöfartsverket och i någon mån även Jordbruksverket.

Forskningen som finansieras av övriga myndigheter är ofta tillämpad; syftet med forskningen är här att söka specifika problemlösningar som ska bidra till att uppfylla myndighetsmålen. Naturvårdverket(NV), som ansvarar för att uppfylla regeringens miljökvalitetsmål, har ofta utlysningar som kopplade till dessa mål.

Jordbrukksverkets forrskningsinsaatser finns isstället så goott som ute-slutande ddirekt angivvna i myndigghetens regleeringsbrev.

4.2 Finns FoUU nämnt soom uppdraag i er instruktioon/regleringgsbrev elleer på annat sätt i uppdragg från regeeringen?

(Frågornaa 5 och 6).

4.2.1 Egen forskkning

För instittuten anges såväl i insttruktion somm i reglerinngsbrev ochh instruktioon att de ska utföra forskningsvverksamhet inom sinaa respektivve specialområden.

Museerr som ju harr samlingar har genom ssina instrukktioner rege-ringens uuppdrag att bbl.a. ”vetensskapligt bearrbeta de sammlingar somm anförtrottts myndighheten”. Museerna har i stor utsträäckning till-kommit ggenom nyfikkenhet och en strävan att samla inn och byggaa upp kunsskap inom ssin respektivve disciplin.. Forskning har såledess redan fråån första böörjan varit eett viktigt iincitament ii museernass verksamhhet.

För övvriga myndiggheter kan koonstateras attt det för BRRÅ finns ettt tydligt reegeringsupppdrag att foorsknings- ooch utveckllingsarbetenn ska ingå ii deras uppggift. Livsmeddelsverket, ddäremot, har inte någott specifikt uppdrag, vaare sig i insttruktionen eeller i reglerringsbreven,, att ägna ssig åt forsknningsverksammhet. Verkeet har dock ttolkat skriv-ningen i instruktionen, och perriodvis även n i regleringsbreven, attt det är nöödvändigt attt bedriva een viss tillämmpad forsknning för attt kunna tilllgodose de kkrav som stäälls på mynddigheten.

4.2.2 Egen forskkning och upppdragsforskkning

För instittuten i dennna kategori, liksom somm övriga insttitut, finns ii styrdokummenten väl definierat attt forskning ska utföras..

Övrigaa myndigheter har – aantingen i ssina instrukktioner ellerr regleringssbreven elleer både ochh – uppdragg att utföraa såväl egenn forskningg som uppdragsforskninng. Uppdraggen är dockk olika, bådee när det ggäller omfattning och ffrekvens. Offtast förekoommer ävenn

kontinuerliiga diskussiooner med beerörda deparrtement i ollika forskningsrelaterrade frågor. Ett undanttag utgörs aav Försäkrinngskassan, som av regeringen isttället har ggett särskildda medel föör externa forskningsuuppdrag. MMyndigheten avsätter ävven ordinarie budgetmedel för olika forsknningsinsatseer, detta troots att forskkning inte explicit nämmns i myndiighetens styrrdokument.

4.2.3 UUppdragsforsskning

För de mynndigheter soom har att föördela forskkningsmedel vidare till andra utförrare beslutaar regeringen om hur ddenna fördeelning ska göras med avseende påå olika forskningsinsatseer; oftast angges detta i instruktionnen. Vanligt är också en tydlig regleering av resuurserna till olika utpekkade områdeen i myndiggheternas reggleringsbrevv, speciellt gäller dettaa Jordbruksvverket och NNV. Forsknningsfrågorna diskuteras kontinuuerligt medd respektivee departemeent, eller åttminstone årligen i sammband medd myndighetsdialogerna.. Ett undanttag är Sjöfartsverket,, som saknnar uppdrag från regeriingen om fforskning, men som änndå lägger uut forskningssuppdrag.

4.3 HHur definieerar myndigheten begreppet FooU? Hur ser beslutsggången ut i er mynddighet när ddet ggäller att besluta om vilka FoU-projekt soom ska uutföras elleer finansierras? Finns s det någonn uutarbetad FFoU-plan fför myndiggheten?

(Frågorna 77, 9, 10).

4.3.1 EEgen forskning

I de flesta aav myndigheterna som bedriver egeen forskning finns en preciserad pprocess för den interna forskning ssom bedrivs med egna medel.

I museerrna är dettaa tydligt meed en forskkningsansvarrig person som samorrdnar och grranskar interrna ansökninngar för vidaare beredning. Besluut om forskkningsprojekkt tas i de fflesta fall avv myndighetschefen.. I de fall det finns en långsiktig FoUU-plan somm godkänts av myndighhetens chef eller dess styrelse tas bbeslut i ställlet i några

fall av avdelningschefer. Detta sker t.ex. i SMI och SMHI. För BRÅ och Konjunkturinstitutet (KI) är det regeringen som genom uppdrag till myndigheterna beslutar om vilka projekt som ska genomföras. Dessa båda myndigheter har således – till skillnad från övriga myndigheter i denna kategori – en stark styrning av sin FoU från regeringen. I övrigt bestämmer myndigheterna i stort sett själva sina forskningsprojekt.

De nio instituten som enbart utför egen forskning definierar generellt sett begreppet FoU utifrån sitt uppdrag som anges i instruktion och regleringsbrev, det vill säga instituten utför tillämpad forskning och/eller utveckling, förutom IRF som definierar utförd forskning inom begreppet grundforskning.

Museerna i utredningen som bedriver egen forskning definierar sin forskningsverksamhet i stort sett utifrån det uppdrag de har från regeringen. KB skiljer sig från de övriga museerna genom att de poängterar att deras forskning vilar på starkt på F:et i FoU (grundforskning) medan övriga museer betonar att det mestadels handlar om behovsmotiverad tillämpad forskning och utveckling inom deras regeringsuppdrag.

De fyra övriga myndigheterna som praktiserar egen forskning anger BRÅ och Livsmedelsverket att de arbetar med tillämpad forskning och utveckling i enlighet med respektive regeringsuppdrag. Rikspolisstyrelsen och Rättsmedicinalverket har ingen definition av begreppet FoU med anger att de arbetar utifrån välbeprövade vetenskapliga metoder i enlighet med akademisk tradition.

I många myndigheter med egen forskning finns en FoU-plan, som oftast är periodiserad över ett antal år. FoU-planen är ofta ambitiöst framtagen utifrån det uppdrag som myndigheten har (t.ex. NMW, NRM, Sveriges Geotekniska Institut (SGI), Statens historiska museum (SHM), SMHI och SVA). Rättsmedicinalverket utarbetar f.n. sin första FoU-plan. KB planerar att göra det. Hos andra myndigheter finns forskningsstrategier som mer övergripande visar inriktningen av forskningen, som t.ex. hos Institutet för Språk och folkminnen och IRF. I andra fall är forskningsverksamheten integrerad i en verksövergripande verksamhetsplaneringen, vilket gäller t.ex. i KI, Livsmedelsverket och Nordiska Afrikainstitutet.

4.3.2 Egen och uppdragsforskning

Instituten i denna kategori definierar FoU utifrån begreppets alla ben relaterat till sitt uppdrag.

Övriga myndigheter definierar FoU enligt allmän praxis (t.ex. OECD) samt utifrån respektive myndighets uppdrag. Det är dock i många fall väldigt spartanskt beskrivet vad de menar.

I den övervägande delen av myndigheterna som finns i denna kategori tas beslut om forskningsprioriteringarna av myndighetsledningen. Beslut om forskningsverksamhetens inriktning och utförande ingår ofta som en del av den normala budget-, eller verksamhetsplaneringsprocessen. För många myndigheter utlyser myndigheten forskningsmedel som är öppna för både externa och interna sökanden, som t.ex. hos Riksantikvarieämbetet och Försäkringskassan. Ofta finns dock bestämmelsen om att forskning som kan bedrivas vid universitet och högskolor inte får bedrivas internt. Lantmäteriet uppger att det endast på begränsade områden finns kvalificerad kunskap utanför myndigheten och på grundval av detta sker en målstyrning varefter myndigheten sedan identifierar var kunskap som myndigheten behöver kan inhämtas för att uppfylla de mål som styr myndighetens arbete.

Kriminalvården har också en mycket strukturerad process, där myndighetschefen slutligen beslutar om kommande årets FoUprojekt. Liknande är förhållandet också hos många andra myndigheter som Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Statens institutionsstyrelse (SiS).

För några myndigheter har direkta regeringsuppdrag stor betydelse för vad som skall utföras och hur myndighetens FoU ska hanteras. Myndigheter har i dessa fall väldigt liten egen påverkan på vilken FoU som ska utföras. Exempel på sådana myndigheter är Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) och Socialstyrelsen.

Trafikverket, som är en mycket stor forskningsfinansiär har sedan verket bildades infört en mycket strukturerad process, som involverar många internt i myndigheten. Beslut fattas av myndighetschefen.

Många myndigheter har inte någon explicit FoU plan utan tar forskningsfrågorna i samband med den interna budget- eller verksamhetsplaneringsprocessen. Exempel på detta är Försäkringskassan och Socialstyrelsen. Andra myndigheter har strategier för forskning som t.ex. Riksantikvarieämbetet och SGU. Lantmäteriet

och Krimminalvården har mycket utvecklade FoU planerr. SiS har enn plan för dden externa forskningenn.

4.3.3 Uppdragsfoorskning.

Alla mynndigheter i denna kategoori hänvisar ddefinitionenn av FoU tilll att omfattta forskningg inom ramen för sina rrespektive uuppdrag ochh att stärkaa myndighettens behov ssom ett led i att uppfyllla regering-ens krav på myndiggheten. Rennt allmänt hhänvisas till vedertagnaa definitionner av begrepppet FoU (tt.ex. OECDD).

Mångaa myndighetter i denna grupp får ddirekta och sstarkt regle-rade upppdrag av reggeringen omm vilka speccifika forskningsinrikt-ningar soom ska priorriteras. Exemmpel på dettta är Folkhällsoinstitutett och Jordbbruksverkett. För SIDAA har regerinngen lagt faast en FoU-policy. Föör NV har rregeringen fför vissa meddel angivit iinriktningenn på forsknningen ävenn om projekten inte ppreciseras. SStrålskydds-myndigheeten, Konkuurrensverkett och Post-ooch telestyrelsen (PTS) har inga uuppdrag utaan har normmala utlysninngar där efteer en internn process mmyndighetscchefen besluutar om FooU-projekteen. Myndig-hetschefeen beslutar oockså i de myndigheter där uppdraggen kommerr från regerringen eller i en fastställld plan.

4.4 Behandlaas forskningsplan ochh/eller FoUU-frågor i myndigheetens styreelse/insynsråd?

(Fråga 111).

För instittuten och dde myndigheeter som harr egen forskkning är dett naturligt att forskninngsfrågor disskuteras i sttyrelse och/eeller insyns-råd. Ett uundantag är eett institut ssom SMI.

För mmyndigheternna med egen forskningg, men där fforskningenn endast uttgör en liten del av verksamhetenn, diskuterass oftast intee forskninggsfrågor i styyrelse/och eeller insynsrråd. Såsom eexempel kann nämnas LLivsmedelsverket och RRättsmedicinnalverket. I andra myn-digheter med endastt begränsad forskning, t.ex. Lantmmäteriet ochh SMHI, diiskuteras doock FoU fråggor i styrelseen

Vissa av de undersökta mynndigheterna saknar styrelse/insyns-råd; dettaa gäller Försäkringskassaan, Konjunkkturinstituteet, Institutett

för Språk ooch Folkminnnen, Sveriges kriminalttekniska labooratorium (SKL) samtt museerna.

4.5 HHar myndiggheten någgot vetenskkapligt rådd eller mmotsvarandde?

(Fråga 12).

Så gott somm alla mynddigheter meed egen forsskning har ett vetenskapligt rådd eller mottsvarande mmed annan bbenämning. Bland de myndigheteer som inte har något veetenskapligtt råd kan nämmnas IRF, Lantmäteriet, NRM, SGGI, SKL, SMMHI och SMMI.

Gemenssamt för de mmyndigheter som har ettt vetenskappligt råd är att ledamötterna utses aav myndighetsledningenn. Råden haar normalt mellan fyraa och sex leddamöter somm företrädessvis hämtas från UH, oftast med professorskkompetens. När det gäller KI är deet emellertid regeringgen som utser ledamötterna i det vvetenskapligga rådet. I vissa myndigheter finnns det flera rååd, och de annsvarar för oolika delar av forskninngsverksamhheten vid myyndigheten.

Rådens uuppgifter varrierar mellan myndigheteerna. Vissa rååd beslutar endast om hur forskninngsansökninngar ska priooriteras Anddra råd har bredare upppgifter, såsom att deltta i beslut oom inriktniingen och uppläggninngen av forskningen liksom om utvvärderingen av den. I några få falll har man aangivit att deen externa kkompetensenn används för att denn explicit skka uttala sigg om relevaansen av forrskningen. Vanligtvis bbehandlas dock frågan oom forskninngens relevaans genom ett internt arbete inom myndighheten, dvs. uutan diskusssion med extern kommpetens.

4.6 Vem utförr den forskkning som beslutas ooch hur stor del av de externa forskninngsuppdraagen utförs vid universiteet och höggskolor?

(Frågornaa 13, 14, 15 och 17).

4.6.1 Egen forskkning

Forskninngen vid myyndigheternaa i denna kkategori utföörs av egnaa anställda på grundvaal av interna beslut och i enlighet mmed respek-tive mynndighetsmål. Merparten av de exteernt finansieerade forsk-ningsupppdragen, somm ofta är betydande, uutförs i sammarbete medd företrädaare för liknannde disciplinner vid UH.

4.6.2 Egen forskkning och upppdragsforskkning

Hur myccket forsknning som uttförs inom myndigheteen och hurr mycket mmedel som aavsätts till externa utförrare varierarr i hög gradd mellan mmyndigheternna. Det som däremot ärr gemensamtt för dem ärr att merpaarten av de externt finaansierade prrojekten utförs av fors-kare vid UH. I Trafikverkets fforskningsprrojekt deltar dock oftaa även andrra aktörer änn forskare frrån UH, såsoom industrinn.

Andellen forskninngsmedel somm används iinternt uppvvisar en storr variation.. Försäkringgskassan harr den högstaa andelen mmed omkringg 80 procennt följt av KKriminalvårdden med ommkring 40 pprocent ochh SGU. Vidd SKL genoomförs även interna proojekt oftast i samarbetee med UH.

4.6.3 Uppdragsfoorskning

Flertalet av myndighheterna medd enbart upppdragsforsknning uppgerr att så goott som allaa forskningsmedel går till forskarre vid UH.. Undantaggen är SIDAA, Kulturråddet, Strålsäkeerhetsmynddigheten ochh PTS. För r SIDA redoovisas att cirkka 35 procennt av forsknningsmedlenn tillfaller UUH i Sverige medan ååterstående medel avserr mottagaree utomlandds. Av de foorskningsmeedel som Kuulturrådet föörfogar överr är det ingga medel somm går till UHH. Strålsäkerrhetsmyndiggheten upp-ger att ciirka 35 proccent tillfaller UH och rresterande ddel till olikaa

konsultföreetag och tilll andra statliga myndiggheter. PTS redovisar att mindre än 10 procennt av forsknningsmedlen n kommer UUH till del.

4.7 HHur kvalitetssäkrar mmyndigheteerna projekkt som innitieras/finnansieras?

(Fråga 16).

4.7.1 EEgen forskning

Institutens forskare arbbetar i stor utsträckningg på sammaa sätt som forskarna ppå UH såviitt gäller meeriterings- ooch kvalitetssäkringsnormer. Såålunda utövaas kvalitetssääkringen genom ett peeer reviewförfarande av forskninngsansökninggarna till sååväl inhemskka externa forskningsffinansiärer som till EUU. Publicerring i interrnationella vetenskapliigt granskadde tidskrifter liksom deeltagande, effter inbjudan, i interrnationella kkonferenser uppges varaa andra måttt på kvalitet. För SVVA och SMMI med strännga krav påå laboratorieeverksamheten fordrras ackrediteering enligt iinternationeell standard.

Museernna har sammma förhållningssätt till kvalitetssäkkringen av utförd forskning som iinstituten. UUndantaget från detta äär KB som endast i miindre omfattning arbetaar enligt UHH:s principeer; en stor del av mateerialet publicceras sålundda enbart i innternt granskade publikationer.

Bland dde övriga myyndigheternaa innebär BRRÅ:s kvalitetssäkring att man endast har en intern grannskning av pprojekten, dock kompletterad mmed minst enn extern utvvärderare. AAv svaret fraamstår det dock som mmindre tydliigt vem somm beslutar omm vem som ska anses lämplig att utvärdera dee projekt som utförs av BRÅ.

Rikspoliisstyrelsen hhar ett förffarande somm liknar BRRÅ:s, men myndigheteen konsulteerar också ssitt vetenskaapliga råd. RRådet har också att bbedöma omm extern exppertis från UUH ska tilllkallas för ytterligare vverifiering aav projektetss kvalitet.

Rättsmeedicinalverkeets forskninngsverksamhhet granskass av såväl verkets etikkprövningsnnämnd som dess forskarrråd. Vidare eftersträvar verket en internatiionell publiccering efter r avslutad foorskningsaktivitet.

Även Livsmedelsverket har ambitionen att utförd forskning ska publiceras internationellt. Av frågesvaret framgår dock inte helt hur de genomförda projekten kvalitetssäkras innan de sätts igång.

4.7.2 Egen forskning och uppdragsforskning

I denna kategori är skillnaderna avsevärda mellan myndigheterna när det gäller kvalitetssäkringen.

SGU har regelbundna externa utvärderingar av sin forskningsverksamhet, såväl den interna som den externa. De forskningsmedel som fördelas till UH granskas av myndighetens forskningsråd på samma sätt som inom VR. Samtliga forskningsprojekt granskas även i fråga om relevans för myndighetens uppdrag.

Forskningsprojekten inom SiS, IFAU och Kriminalvården granskas före igångsättandet av respektive myndighets vetenskapliga råd. Myndighetschefen fattar därefter det slutgiltiga beslutet.

Sieps’ granskning genomförs före publiceringen, och den omfattar såväl den interna som den externa forskningen. Riksantikvarieämbetet har både intern och extern utvärdering av den egna forskningen. Ämbetet tillägger att utvärderingen görs i enlighet med standardiserade vetenskapliga kriterier. Riksarkivet uppger att innan externa projekt sätts igång görs peer review-förfarande, antingen av svenska forskare eller – för EU-projekt – av forskare i andra EU-länder.

Övriga myndigheter tillämpar i huvudsak intern kvalitetssäkring av varierande slag. Vissa av dessa myndigheter uppger att man eftersträvar internationell publicering och/eller deltagande i nationella och internationella konferenser t.ex. Läkemedelsverket och Lantmäteriet.

4.7.3 Uppdragsforskning

NV arbetar på ett sätt som motsvarar t.ex. VR och Formas med peer review-förfarande av inkomna ansökningar. SIDA tillämpar ett liknande tillvägagångssätt, dock kompletterat med uppföljning i ekonomiskt och vetenskapligt hänseende.

Folkhälsoinstitutet, Konkurrensverket, och Strålsäkerhetsmyndigheten låter respektive myndighets vetenskapliga råd/nämnder

yttra sig ööver inkommna ansökniingarna innnan myndiggheten tar beslut.

PTS låteer utföra en extern gransskning av innkomna forskningsansökningar. Jordbruksveerket genommför en nogggrann urvalsprocedur innan besluut fattas, men verket lämmnar ingen uuppgift om ddet rör sig om internaa eller exteerna bedömmare. Sjöfarttsverket arbbetar med utgångspunnkt i de kvvalitetssäkrinngskriterier som tillämmpas inom UH.

Kulturråådet har i ennkäten inte rredovisat omm myndigheeten kvalitetssäkrar ssin forskninggsverksamheet eller inte.

Havs-occh vattenmyyndigheten ((HAVS) sammverkar med NV om forskningsddelar som bberör HAVSS ansvarsommråde och förlitar sig således på NNV:s rutinerr för kvalitettssäkring.

4.8 HHur balanseras behovvet av FoUU för mynddigheten ooch forskningens veteenskapligaa kvalitet?

(Fråga 18).

I stort settt alla myndiigheter i unndersökningeen framhålleer att den vetenskapliiga kvaliteten är avgörannde för mynndighetens fforskning, såväl när deet gäller den egna som dden externt uutförda.

NV modifierar dock sitt svar ggenom att aange att relevanskriteriet i ställett kan vara avvgörande vidd sådana proojektansökningar som bedöms likkvärdiga frånn rent vetensskaplig utgåångspunkt. BBRÅ har å sin sida att anpassa visssa projekt ttill beställareens behov. RRikspolisstyrelsen prrioriterar meellan forskningsprojekteen med utgåångspunkt i myndighhetens planerings- ochh styrdokuument samtt relevant nationell occh internatioonell forskning.

SIDA mmånar om högsta veteenskapliga kvalitet på beviljade forskningsiinitiativ. Samtidigt syfftar vissa foorskningssattsningar i myndigheteens bistånddsverksamhet initialt tiill kunskapssuppbyggnad, och dee kan därmed inte alltid – åtminstonne i en inleddande fas – nå högsta vvetenskapligaa kvalitet.

Stålsäkerhetsmyndigheten ska i enlighet ssitt regeringgsuppdrag bevilja forsskningsansökkningar somm är avseddaa att stärka ett forskningsområdde som är svvagt företrättt i Sverige. Projekten kkan därför inte alltid hålla högssta vetenskaapliga kvaliitet, åtminstone inte inledningsvvis.

Kulturråådet har intee besvarat deenna fråga.

4.9 Hur försäkrar sig myndighetenn om att innte de FoU-projeekt man innitierar skeer på annatt håll? Deltar myyndighetenn i några EEU-projekt eller andra inteernationella nätverk??

(Fråga 199).

Så gott ssom samtligga myndighetter har svararat att man i sin forsk-ningsorgaanisation haar disputeradde forskare.. En av de fortlöpandee huvudupppgifterna föör dessa är aatt hålla sig uppdateradd om forsk-ningslägeet inom mynndighetens aansvarsområåde. Vidare utgår myn-digheternna från att ddet är varje fforskares sjäälvbevarelseddrift att intee delta i prrojekt som uutförs på annnan plats, innom eller uutom landet.. Risken föör dubbelarbbete anses däärmed bli efffektivt minimmerat.

Alla mmyndigheterr deltar i intternationellaa nätverk avv olika slag,, både medd avseende ppå inriktninng och på sttorlek. Det framgår attt myndigheeterna har oolika förutsäättningar attt delta i sådaana nätverk,, samtidigtt som drivkraften att mmedverka är stor. I vissa fall repre-senterar fforskarna påå myndighetterna en kommpetens somm inte finnss på andra håll i landet, medan ddet i andra fall finns mmotsvarandee kompetenns inom UHH.

När ddet gäller muuseerna utförs forskninggen till störssta delen påå föremål ii samlingarnna; för vissa av forskarnna utgör hanndledning avv gästforskkare en del aav arbetsinsaatsen, vilket anses bidra positivt tilll nätverksbbyggande.

För övvriga myndiggheter finns iingen begrännsning att omm att endastt svenska fforskarinsatsser får finannsieras med offentliga mmedel. Strål-säkerhetssmyndigheteen är den ennda myndighhet som utnyyttjat rättenn att finanssiera utländsska utförare. Skälet är attt den berördda industrinn lägger utt uppdrag ppå inhemsk forskarkommpetens inoom ett visstt område, och myndiggheten är därför förhinndrad att annlita sammaa utförare. Vidare haar Strålsäkeerhetsmyndiigheten ett regerings-uppdrag att inom vvissa områdden säkra aatt det finnns inhemskk kompetenns. Ett motsvarande upppdrag finnss inte uttalaat för någonn annan myyndighet, mmen frågan äär aktuell ävven för anddra myndig-heter. Ettt exempel äär Trafikverkket, som är en av de få aktörerna ii landet somm är intresserade av att bevara forskkningskomppetensen förr brobyggnnad.

Vissa institut harr ett intensivt samarbbete med mmotsvarandee institut i aandra länder som t.ex. IRRF, SGI, SMHHI, SMI, SVVA och VTI.

SIDA inntar här en speciell ställlning efterssom man föörutom att finansiera fforskning i Sverige ockkså ska bidrra med finannsieringen för och upppbyggnad av högkvaliitativ forsknningsverksammhet i de länder som är mottagarre av svenskt bistånd.

Flera mmyndigheter deltar i proojekt inom EEU eller anndra internationella oorganisationner. Exempeel på detta äär Institutet för språk och folkmiinnen, IRF, NRM, Rikssarkivet, NVV, Strålsäkerrhetsmyndigheten occh Trafikverrket.

4.10 HHar myndiggheten disputerade fforskare, ssom uutför FoU-aarbete och i så fall hhur många??

(Fråga 21).

Så gott somm samtliga myndigheteer som forsskar i egen regi eller finansierar forskning hhar disputeraade forskare som antingeen forskar eller adminnistrerar forrskning ellerr på annat ssätt arbetar med den forskning ssom myndiggheten bedrivver. Antalet disputeradee personer som åtminsstone på deltid ägnar siig åt FoU i de myndighheter som lämnat svarr på enkäten uppgår till nästan 8000. Flera av de intervjuade mynndighetsföreeträdarna har framhålliit att det äär mycket viktigt för respektive myndighets förmåga attt utföra det uppdrag som givits dem att myyndigheten hhar högutbilldad personaal (doktorer) på så mmånga positiioner som mmöjligt i orgaanisationen. En viktig – men intee helt lätt – uppgift fför myndighheterna är aatt kunna behålla, utvveckla och rekrytera personal medd rätt komppetens för forskningsaarbetet.

4.11 HHur användder myndiggheten ressultaten occh hur sprids desssa?

(Fråga 22).

För myndiigheter medd stor FoU--verksamhett är det natturligt att sträva efter publicerinng av forskkningsresultaaten i interrnationella vetenskapliiga tidskrifteer. Detta gälller t.ex. IRFF, KI, Livsmmedelsverket, NMWW, NV NRMM, SMHI, SSMI, SHM, SVA, Strålssäkerhetsmyndigheteen och VTI..

Deltagande som föredragshållare i internationella konferenser är också ett sätt att föra ut resultat till en vidare vetenskaplig krets. Flertalet av de myndigheter som nämnts i det föregående ligger långt fram i sina forskningsfält, och de är internationellt välkända och meriterade.

Inom några myndigheter upprättas en kommunikationsplan för varje forskningsprojekt, vilket innebär att myndigheten internt bestämmer hur resultaten ska spridas och till vem. Forskningsresultat kan spridas genom artiklar på hemsidan, konferenser eller direktkontakter med samarbetspartner och andra intressenter. Det är heller inte ovanligt att myndigheterna anordnar konferenser, av olika dignitet; exempel på detta är BRÅ, Riksarkivet, Sieps, SMHI, NV och VTI.

Ett annat allt oftare använt sätt för myndigheterna att förmedla forskningsresultat är att ha egna publikationsserier, såsom KI och Nordiska Afrikainstitutet.

För många myndigheter används resultaten från forskningsprojekten i myndighetens förvaltningsarbete och de kommer också till användning som underlag för nya föreskrifter eller rekommendationer. Exempel på detta är Försäkringskassan, Jordbruksverket, Rättsmedicinalverket, SKL, Statens folkhälsoinstitut och SiS. Vissa myndigheter rapporterar återkommande direkt till Regeringskansliet, detta gäller även de egeninitierade FoU-insatserna.

Inom museerna finns ofta ett starkt samband mellan utförd forskning och den publika verksamheten, och det är naturligt att forskningsresultaten förs vidare till bl.a. utställningsverksamheten.

5 AAnalys ooch förrslag

5.1 Innledning

Genomgången av svaren från enkkäten komplletterat medd intervjuerna med ett antal mynndighetsföreeträdare ger underlag föör ett antal reflexioner och några fförslag. Som nämnts är ddet första gåången som en översiktt över detta ämnesområdde görs. De flesta mynddigheterna har uttryckkt sig i posiitiva ordalagg om att deeras respektive forskningsverksaamhet uppmmärksammass ur ett kvvalitetspersppektiv. De har också i stor utsträckning varit ttillmötesgåeende i sin ammbition att besvara fråggorna och uutveckla sina resonemang för att ökaa min förståelse för dderas verkligghet.

5.2 UUrval av myyndigheterr

Som jag saggt i det föreegående var det inte heltt lätt att skaaffa sig en överblick avv vilka myndigheter somm bedriver eeller finansieerar forskning, trots omfattandee inledande sonderingaarna från oliika källor. Frågeenkätten skickadees ut till 48 mmyndigheterr, av vilka seex svarade att de inte befattar sigg med någoon forskning av det efterfrågade slaget. Desssa var Kemikalieinspekttionen, Skattteverket, Skkogsstyrelsen, Statisttiska Centraalbyrån, Traansportstyreelsen och TTullverket. Jag fann deetta något föörvånande. TTre svar förtjjänar att särsskilt kommenteras.

Skatteveerket anvisarr fem miljonner kronor ttill Riksbankkens Jubileumsfond,, och då utaan att ange nnågot specieellt syfte. Jagg kan inte bedöma omm det är rättt eller fel llämna forskkningsbidragg på detta sätt, men jaag vill i sammmanhanget ändå uttryckka en viss tvveksamhet till att mynndigheter fiinansierar foorskning inoom sitt ommråde utan närmare preciseringar aav ändamålet.

Skogsstyyrelsen svarrade att man inte varre sig bedrriver egen forskning eeller finansieerar forskninng men att mman däremoot initierar

forskningg, främst inoom SLU. Jagg noterar attt Skogsstyreelsen är denn enda mynndighet somm redovisat aatt man anvvänder sig avv denna vägg för att få den kunskaap man behööver för att utföra myndighetsupp-draget. HHur den forrskning somm initieras ffinansieras hhar jag intee utrett, mmen enligt mmin mening är det väseentligt att mmyndighetenn aktualiserrar behovet av ny kunskap för att kunna utfööra sitt upp-drag på ettt bra sätt.

Statisttiska Centraalbyrån bedrriver inte foorskning i deen mer spe-cifika mening som jaag valt för uttredningen, mmen myndiggheten upp-ger att deen har ett inntensivt utveecklingsarbeete inom sittt fält. Enligtt min meniing faller därmed verksaamheten utaanför mitt upppdrag, somm jag definiierat det.

5.3 Förhållandet till Regeringskannsliet

Som frammgår av redoovisningen i föregående kapitel skiljer sig fråge-svaren i hög grad mellan mynndigheternaa. En del mmyndigheterr bedriver eller finansiierar forsknning utan attt något kräävs eller enss nämns i instruktion eller reglerringsbrev. AAndra mynddigheter harr forskningg som ett tydligt uppdrag i desssa styrdokuument. Återr andra harr inte bara ettt mer allmännt uppdrag oom forskninng utan ävenn tydliga beeställningar från regerinngen om vadd forskningeen ska inne-hålla ellerr vilka forskkningsutförare som ska ffinansieras. Exempel påå det senarre finns frrån flera deepartement. Statsrådsbeeredningenss uppdrag till Sieps ärr tydligt likssom uppdraagen från MMiljödeparte-mentet tiill NV och från Socialddepartementtet till Stateens Folkhäl-soinstitutt. Mest långtgående ärr Landsbygddsdepartemeentets upp-drag till Jordbruksveerket, med en detaljeraad uppräkniing av vilkaa som ska ges finanssiering och till vilket ändamål. Jag har fåttt intryckett att Jordbruuksverket innte har någoot större innflytande påå dessa fråggor. Ett speecialfall är SSIDA, för vivilken myndighet reger-ingen fastlagt myndiighetens FoUU-policy. SIIDA är det enda exem-pel jag fuunnit på detta tillvägagånngssätt. Regeeringen pekar dock intee ut utföraare utan enddast vilka områden somm ska vara föremål förr forskningg.

Den ggjorda kartlläggningen visar att ddepartementeen har heltt olika prinnciper i fråggor om forsskning. Jag ifrågasätter naturligtviss inte regerringens rätt att lägga upppdrag på myyndigheternna. Det är juu ett av flerra sätt att sttyra myndigheterna. Deet är enligt mmin uppfatt-ning tillffredsställandde att regeringen har ttilltro till foorskningenss

möjligheter att bidra till att lösa aktuella samhällsproblem. Den fråga jag emellertid ställer mig är i vilken grad som denna styrning riskerar bli alltför detaljerad, och om myndigheternas kompetens och närmare koppling till forskningen inte tas till vara i tillräcklig utsträckning. Under senare år har regeringen verkat för en lägre detaljeringsnivå – med undantag för rent ekonomiska frågor framförallt i regleringsbreven och men också i andra styrdokument. Detta torde innebära att detaljstyrning inte ska uteslutas när en sådan styrning anses särskilt befogad.

Jag kan för egen del inte utesluta att det enbart är historiska förklaringar till den detaljstyrning från departementen som nu har redovisats. Oavsett om jag har rätt eller fel är det min uppfattning att departementen, främst Finans-och Utbildningsdepartementen, närmare bör överväga behovet av en fortsatt detaljerad styrning av de berörda myndigheternas befattning med egen forskning eller uppdragsforskning. Mellan departement och myndighet pågår även informella kontakter. För forskande och/eller forskningsfinansierande myndigheter är det naturligt att i dessa kontakter beröra även forskningsfrågor. Vid mina intervjuer har det framkommit att det emellertid är sällsynt att ta upp frågor om kvalitetssäkring av forskningen. För de myndigheter som endast i mindre omfattning utför eller finansierar forskning berörs forskningsfrågor knappast alls ens i de informella kontakterna.

För att man ska kunna föra en meningsfull diskussion mellan departement och myndighet är, anser jag, det angeläget att departementens myndighetshandläggare inte bara har grundläggande kunskap i forskningsadministrativa frågor utan att de också är löpande uppdaterade i ämnet. Utbildningsdepartementet, vars forskningsenhet har ett övergripande ansvar för forskningsfrågorna inom Regeringskansliet, bör enligt min mening, ta ansvar för en sådan uppgift. I denna uppgift bör ingå att med viss regelbundenhet informera berörda myndighetshandläggare på övriga departement i aktuella forskningsrelaterade frågor, däribland kvalitetssäkringsfrågor. Det skall också främja ett koordinerat synsätt mellan departementen i t.ex. styrningsfrågor. Detta kan genomföras i form av seminarier med utrymme för såväl föreläsningar som diskussioner. Detta gäller också handläggare med ansvar för andra myndigheter än de som ingår i föreliggande undersökning.

5.4 Definitionn av begrepppet FoU

Som jag rredovisat i ddet föregåendde har flertaalet myndighheter defini-erat forskkning enligt OECD:s eller motsvvarande organisationerss definitionner. Flera mmyndigheter uppgett att de saknar enn egen defi-nition. NNågra av demm har klart ddeklarerat attt det är svåårt att ha enn tydlig skkiljelinje melllan och forrskning ochh utvecklingg. Jag hållerr med demm i detta avseende. Varrken uppbygggnad och vvidmakthål-lande forrskningsinfrastruktur elller insamlinng av primäärdata utgörr forskningg i sig, menn båda är nöödvändiga innstrument föör att skapaa forskningg av hög intternationell klass. Så ärr exempelviss museernass föremålsiinsamlingar och SMHI:s väderobseervationsdataa avgörandee för den foorskning soom dessa myyndigheter bbedriver. Fraamför allt ärr det viktiggt att kvalitteten på inssamlade primmärdata är hög för attt möjliggörra högkvalitativ forsknning på dett insamlade materialet.. Mot dennna bakgrundd anges metodutvecklinng vara ett viktigt inslagg hos flertaalet av de myyndigheter ssom bedriveer egen forskkning såsomm Livsmedeelsverket, Räättsmedicinaalverket, SKKL, SVA ochh VTI. Intee heller är ddet helt lätt att dra en ggräns mellann forskning och metod-utvecklinng.

Jag haar noterat att det är svårrt att erhållaa extern finaansiering förr metodutvvecklingsproojekt. Mot den bakgrrunden ansser jag dett väsentligtt att myndiggheterna harr tillräckliga interna meddel för möj-liggöra nöödvändiga uutvecklingspprojekt i ansslutning till myndighet-ernas upppdrag – eller arbete i övrrigt – med foorskning.

5.5 Kvalitet ooch kvalitetssäkring aav forskninng

Kvalitetenn hos och kkvalitetssäkringen av denn forskning som utförss eller finannsieras av mmyndigheter är en centraal – men intte helt enkell – fråga. Forskningssråden anväänder företträdesvis ett s.k. peerr review-föörfarande (uungefär kollegial fackgrranskning) vvid bedöm-ning av fforskningsannsökningar. Av ansökniingarna ska framför alltt utfallet aav sökandenns tidigare forskning, iinklusive innternationelll publicerinng, framgå. Dessa faktorer är sååledes av stor vikt vidd bedömninngen av kvaalitet hos såvväl den ellerr de sökandee som självaa ansökan. Det kan konstateras aatt det pågåår en ständiig metodut-veckling av såväl kvaalitetsbegrepppet som kvaalitetssäkrinng. För egenn del anser jag att mann – vid bedöömningen avv en myndigghets forsk-ningskvallitet – måstte beakta ettt flertal faaktorer, intee minst hurr

internationnellt verksamm myndigheeten är. Ett kvalitetsmmått har i enkätsvarenn angetts vaara hur frekkvent forskaarna vid myndigheten blir inbjudnna att vara ttalare på inteernationella konferenserr eller hur ofta mynddighetens fforskare deeltar i inteernationella projekt, antingen soom huvudsöökande eller som koorddinator. Det kan alltså handla omm EU-projekkt eller proojekt inom andra interrnationella organisationer. För att kunna deltaa i sådana prrojekt måstee myndigheterna ha tillräckligt med egna mmedel för attt kunna svaara för sin del av projjektkostnadeen. För visssa myndigheeter kan dettta utgöra ett hinder fför deltagandde, även om forskarlöneerna ofta täccks genom myndigheteens förvaltnningsanslag. För de myyndigheter ssom i hög grad är inteernationellt eefterfrågade är det särskkilt angeläget att deras kontakter mmed resp. ddepartement fungerar såå att en försståelse för vikten av låångsiktighett i det internnationella enngagemangett och dess finansieringg utvecklas.

Givetviss är även puublicering i internationnellt välrenoommerade vetenskapliiga tidskrifteer ett viktigt kvalitetsmmått. För en del forskningsgrenarr finns det dock inte allltid sådana tidskrifter att tillgå i tillräcklig uutsträckningg. I några falll har mynddigheter, därr detta har varit fallet, själva tagit iinitiativ till sådana tidskkrifter för attt råda bot på detta.

Vissa mmyndigheter har satt uppp specifikaa mål för hhur många artiklar somm ska publiiceras varje år, antingen totalt förr myndigheten eller för varje ennskild forskkare. Ett såddant mål harr uppgetts fungera somm en internn sporre förr forskarna inom mynddigheterna och det vissar även på nnivån på vettenskaplig ambition hoss myndigheterna i frråga.

5.6 AAnalys av mmyndigheteernas kvalitetssäkrinng

5.6.1 Innledning

Kärnfrågann i mitt utreddningsuppdrrag är om – och i så fall på vilket sätt – statliiga myndighheter kvaliteetssäkrar sinn egen forskkning eller den som uttförs på mynndighetens uuppdrag.

Jag anseer mig nu kuunna konstaatera att denn kvalitetssäkkring som utförs av mmyndigheterna i stort ärr tillfredställlande. I månnga fall är den till ochh med helt jjämförbar mmed den allmmänt accepteerade normen för huur myndighheter, stiftelsser och anddra forskninngsutövare ska kvaliteetssäkra sinna forskninggsinsatser, nnämligen genom ett

väletablerat och omfattande peer review-förfarande. Det finns dock ett fåtal undantag som jag kommer att nämna i detta kapitel.

5.6.2 Egen forskning

I undersökningen ingick tio myndigheter som är att betrakta som institut, varav det är tre som både utför egen forskning och finansierar forskning hos andra utförare (IFAU, Sieps och Hjälpmedelsinstitutet). För de övriga sju (KI, NV, SGI, SMI, SMHI, SVA och VTI) ingår – i varierande grad – forskning i myndighetsuppdraget samtidigt som den regleras på olika sätt. Alla institut har anställda forskare som i olika hög grad ansöker om forskningsmedel från externa finansiärer, såsom VR, Vinnova, Formas, Riksbankens jubileumsfond, Wallenbergstiftelsen samt från EU, antingen som koordinatorer eller som medsökande. De forskare vid instituten som är huvudsökande i dylika ansökningar blir automatiskt kvalitetsgranskade i det ofta omfattande peer review-förfarande som ovan nämnda instanser använder sig av. Meritering sker vidare genom bl.a. publicering och inbjudningar att presentera sin forskning på olika konferenser.

Uppdragets inriktning gör att jag inte vare sig kan eller bör bedöma hur framgången för varje enskild forskare framstår inom respektive institut. Det förefaller dock som om alla institut – vart och ett betraktat som en enhet – är framgångsrika i konkurrensen om forskningsmedel, jämfört exempelvis med forskare vid UH. Anledningen till detta kan vara flerfaldig, men en viktig faktor är att alla forskare vid instituten har sin lön därifrån, medan flertalet forskare vid UH måste inkludera lönemedel i sin ansökan till externa finansiärer. Vidare har varje institut ett tydligt uppdrag från regeringen, vilket innebär att forskare och övrig personal vid instituten tillsammans strävar efter att göra bästa möjliga insats inom sitt specifika fält för att följa institutets uppdrag och mål enligt styrdokumenten. Det är min bedömning att dessa strävanden också är framgångsrika och i hög grad leder till att instituten hävdar sig väl eller till och med mycket väl i konkurrensen.

Några av instituten saknar ett vetenskapligt råd eller motsvarande (IRF, SGI, SMHI och SMI). Inom dessa institut avgör man således helt internt vilka forskningsinriktningar och projekt som myndigheten ska arbeta med, givetvis under hänsynstagande till de krav som regeringen kan ha ställt upp.

För egen del anser jag det vara en svaghet att inte samtliga institut att anlitar experter som kan anlägga alternativa perspektiv på myndighetens forskningsverksamhet, vilket skulle medföra en kvalitetshöjning.

Flertalet av museerna använder sina medel endast i begränsad utsträckning till forskning. NRM avviker från detta mönster genom sin forskningsverksamhet, som genom uppbyggnaden och omfattningen i hög grad liknar den vid UH. Forskare vid NRM är dessutom ofta framgångsrika när det gäller att erhålla finansiering från externa forskningsfinansiärer. De har också ett väl utvecklat samarbete med UH, bl.a. genom att bedriva undervisning. NRM saknar såväl styrelse som forskningsråd. Jag ser detta som mindre tillfredställande och ser det som en svaghet i kvalitetssäkringen.

Jag har uppfattat att övriga museer (med undantag för KB, se i det följande) är framgångsrika när det gäller att kunna konkurrera om forskningsmedel från externa finansiärer. Meritering och kvalitetssäkring synes alltså i stor utsträckning motsvara den som tillämpas i den traditionella akademiska miljön. KB skiljer sig från övriga museer genom att man förfogar över nästan enbart interna medel för sin forskningsverksamhet. Meriteringen åstadkoms främst genom publicering i tidskrifter som ges ut av KB och för vilka granskningen av KB:s forskningsresultat granskas internt inom KB. Jag anser att kvalitetssäkringen av forskningen vid KB behöver stärkas, detta trots att myndigheten avsätter endast en liten del av sin totala budget till forskning.

De övriga fyra myndigheterna som enbart utför egen forskning avsätter tre en mycket begränsad del av sina ramanslag till forskningsinsatser. De framhåller att utförd forskning bör vara av högsta vetenskapliga kvalitet. Jag har funnit att två av dessa myndigheters kvalitetssäkring är god, nämligen Rikspolisstyrelsen och Rättsmedicinalverket, eftersom de har forskningsråd eller liknande organ kopplade till myndigheterna, ofta i kombination med externa bedömare från UH. Däremot är Livsmedelsverkets kvalitetssäkring mer svårbedömd även om viss extern expertis är kopplad till myndigheten och myndigheten strävar efter att kunna få sina resultat publicerade i vetenskapliga tidskrifter. BRÅ avsätter en större del av sina medel till forskning och har en god kvalitetssäkring.

5.6.3 Egen forskning och uppdragsforskning

De myndigheter som både utför egen och finansierar extern forskning har olika former för kvalitetssäkringen.

Jag anser att de två instituten (IFAU och Sieps) har en fullgod kvalitetssäkring både när det gäller interna och externa forskningsprojekt. IFAU har ett forskningsråd som stöd innan myndighetschefen fattar det slutliga beslutet om forskningsprojekten. Sieps arbetar med många olika kvalitetssäkringsprocesser, vilket bl.a. innefattar extern granskning av projekten innan beslut fattas.

Även till SGU, SiS, Riksantikvarieämbetet och Kriminalvården finns råd knutna. De har visserligen skilda benämningar (forskningsråd, strategiråd respektive vetenskapligt råd), men uppgiften är densamma nämligen att granska de externa projekt som finansieras av myndigheterna. Enligt min mening har dessa myndigheter fullgod kvalitetssäkring av dessa forskningsprojekt. För den egenproducerade forskningen har SGU och SiS endast en intern granskning. Däremot har SGU återkommande externa utvärderingar av hela myndighetens verksamhet, vilket i sig är utmärkt, men SGU och SiS borde ha extern granskning även av de externa projekten.

Riksarkivets kvalitetssäkring utförs på ett sätt, som enligt min mening förefaller vara fullgott, både när det gäller externa och interna projekt.

Försäkringskassan har visserligen ett vetenskapligt råd, men de interna forskningsprojekten granskas enbart i enlighet med vad som anges vara accepterad praxis inom myndigheten. Jag anser att kvalitetssäkringen i detta sistnämna avseende inte når upp till godtagbar nivå.

Läkemedelsverket får anses ha tillfredsställande mekanismer för kvalitetssäkring; detta gäller för såväl forskningsprojekten som för laboratorierna. I sammanhanget är det dock viktigt att påpeka vikten av att alla granskande grupper ska innehålla externa ledamöter.

Lantmäteriet tillämpar en något omvänd kvalitetssäkring. Publicering av uppnådda resultat kan anses vara kvalitetssäkrande, dock under förutsättning att resultatet har publicerats i internationella tidskrifter med vetenskaplig granskning. Alla projekt resulterar inte heller om i publicering. Det är väsentligt att kvalitetssäkring görs också när projekten initieras. Det framgår således inte helt transparent på vilka vetenskapliga grunder som Lantmäteriet väljer ut de

projekt myndigheten initierar, men det är tydligt att relevanskriteriet väger tungt.

Socialstyrelsen och Trafikverket är båda myndigheter som har en intern beredning för prioritering av forskningsprojekt med utgångspunkt i myndigheternas respektive behov och som man finansierar Även om ambitionen, kunskapsnivån och kvaliteten är hög inom myndigheterna anser jag att det bör finnas externa bedömare kopplade till respektive myndighet för en regelbunden kvalitetssäkring av projekt som ska finansieras. Jag är medveten om att kraven på att myndigheterna ska anlita fler experter från UH kan vara en påfrestning såväl på UH som på enskilda forskare. Denna fråga ligger dock utanför mitt uppdrag.

5.6.4 Uppdragsforskning

I den grupp av myndigheter som enbart finansierar andra utförares forskning varierar kvalitetssäkringen från mycket tillfredställande nivå till otillfredsställande.

NV har ett kvalitetssäkringssystem som är omfattande och i stor utsträckning motsvarar det som praktiseras vid t.ex. VR och Formas, d.v.s. ett omfattande peer review-förfarande med externt tillsatta expertgrupper för bedömning av inkomna projektansökningar.

När det gäller Sida kan konstateras att myndighetens årligen hanterar avsevärda summor för sin uppdragsforskning. Myndighetens forskningsverksamhet har samtidigt en komplex struktur, vilket delvis försvårar möjligheten till insyn. Jag anser alltså att myndigheten saknar den nödvändiga transparensen när det gäller kvalitetssäkringen av en stor del av den utförda forskningen. Detta är otillfredsställande, och jag vill därför rekommendera det berörda departementet att ta upp en diskussion med Sida i syfte åstadkomma en godtagbar nivå på kvalitetssäkringsarbetet inom myndighetens forskningsadministration.

Även Kulturrådet är en stor finansiär av FoU inom sitt ansvarsområde. Hur myndigheten hanterar kvalitetssäkringen har varit svårt att bedöma. Jag har fått intrycket att en sådan verksamhet inte förekommer i någon större utsträckning. Mot den bakgrunden rekommenderar jag berört departement att gå igenom hithörande frågor med myndigheten så att kvalitetssäkringen ges den stadga och nivå som är nödvändig i sammanhanget.

Folkhälsoinstitutet, Konkurrensverket, PTS och Strålsäkerhetsmyndigheten har alla forskningsråd/nämnd alternativt externa utvärderare knutna till sin organisation för att bedöma kvaliteten på inkomna ansökningar. Detta anser jag vara ett fullgott kvalitetssäkringsförfarande.

Jordbruksverket har en stor budget för FoU. Regleringen är långtgående när det gäller myndighetens inriktning av forskningen och fördelningen av medlen. Myndigheten saknar vetenskapligt råd för andra områden är för landsbygdsutveckling. Jag bedömer att kvalitetssäkringen är bristfällig för andra delar av Jordbruksverkets FoU än landsbygdsutveckling. Därtill kommer att departementets styrning av verkets forskningsverksamhet riskerar leda till att verket kompetens i forskningsfrågor inte tas till vara fullt ut. Enligt min mening bör den nuvarande situationen ändras genom dels en minskad styrning, dels förbättrad kvalitetssäkring genom anlitande av extern expertis vid bedömning av inkomna forskningsansökningar.

Vid inrättandet av HAVS under 2011 överfördes den laboratorieverksamhet som dittills bedrivits vid det samtidigt nedlagda Fiskeriverket till SLU. Den nyinrättade myndigheten har inte någon forskningsverksamhet. Bl.a. mot denna bakgrund synes det mindre meningsfullt att låta Fiskeriverkets kvalitetssäkringsfrågor ingå i undersökningen. Däremot torde det kunna vara lämpligt att vid senare tillfälle studera kvalitetssäkringen av forskningen vid laboratorierna.

Under en följd av år har forskningsverksamheter överförts från myndigheter till UH i likhet med vad som nu skett med Fiskeriverkets laboratorier. Såvitt jag har kunnat få fram har varken principen om överföringen i sig eller de faktiska effekterna av sådana överföringar utvärderats tidigare. I den mån min iakttagelse är riktig anser jag att en sådan utvärdering kan vara lämplig inför ett eventuellt kommande förslag om liknande överföringar.

5.6.5 Utvärdering av myndigheternas forskningsverksamhet

Större svenska forskningsfinansiärer låter normalt utvärdera det vetenskapliga resultatet inom ett visst forskningsområde. Detta görs med hjälp av en panel bestående av externa experter. Sådana utvärderingar utförs vanligtvis med en periodicitet på mellan fem och tio år. Utvärderingar av detta slag är ett utmärkt styrinstru-

ment för mmyndighetsleedningen, Jaag har noteraat att sådanaa görs hos bl.a. SGU ooch VTI; i öövrigt har uundersökningen visat att utvärderingar av deetta slag är sällsynta inomm myndigheeterna.

Mot dennna bakgrunnd föreslår jaag att alla mmyndigheter med egen forskning eeller som finnansierar forskning ocksså ska låta gööra sådana regelbundnna utvärderinngar. I mitt förslag ingåår att det innte bara är det vetenskkapliga resuultatet som ska utvärdderas utan även den genomfördda forskninggens relevanns för mynddighetens mmål. Jag är medveten oom svårigheeten i sådanaa externa uttvärderingar, som kan bli omfattaande. Det kan vara svårrt att rekryttera de högkkvalitativa experter, soom också kkan bedöma relevansen i den utförrda forskningen.

Myndighheterna bör själva ta initiativet till aatt genomfööra sådana. Regeringskkansliet bör dock övervvaka att så sker. Erfarrenheterna från sådanaa utvärderinngar bör kunnna diskuterras inom deet nätverk som jag förreslår byggs upp.

5.7 MMyndigheteernas kompetensförssörjning

Myndighetsforskningen utförs fööreträdesvis av disputerrad personal. Sammaa sak gäller fför forskninngsadministrration och föör externa utförare. DDet är personnalen i dessaa befattninggar, med sin bakgrund inom den akademiska världen, soom kan svarra för att dden vetenskapliga koompetensen och kvaliteten hos denn utförda forskningen upprätthålls. Uppskatttningsvis är det cirka 8800 disputerrade forskare som aarbetar, åtmminstone på deltid, medd forskningssrelaterade frågor hos dde myndighheter, som innnefattas i fööreliggande uundersökning.

I det fööregående haar jag betonnat vikten avv att myndiigheternas forsknings-- och utveccklingsprojekkt är relevaant och hålller högsta internationnella klass. EEn förutsätttning för deetta är givettvis att de berörda myyndigheterna kan rekryytera, behållaa och utveckkla personal med änndamålsenligg kompetenss. Vid mina kontakter mmed myndigheterna har det emellertid orovväckande offta framförtss farhågor för att det ii framtiden bblir allt svåraare att hitta kompentennt personal för befattnningar koppplade till de forskningssrelaterade ttjänsterna. Jag har intrrycket att prroblemen disskuteras inoom varje enskild myndighet. Sammtidigt har jaag inte kunnnat finna nåågon myndigghetsövergripande saamverkan i frågan eller i andra fråggor knutna till forskningsverksaamheten. VVisserligen har cheferr liksom fforskare i

myndigheeterna storaa nätverk, mmen de är oofta begränssade till dett egna verkksamhetsommrådet respekktive den egnna disciplineen. Mot denn bakgrundden anser jaag att det bborde vara naturligt mmed nätverkk mellan mmyndigheter som har eggen forskninng eller somm finansierarr forskningg. Jag föreslår alltså attt regeringen uppdrar åt VR ellerr någon annan lämplig myndighet att bygga uppp och löpande admini-strera ettt myndighettsövergripande nätverk. Nätverket bör vara ettt forum föör kunskaps-- och erfarennhetsutbyte e när det gäller myndig-heternas kompetenssförsörjning, utvecklingg av kvalitetssäkrings-metoder ooch andra geemensammaa FoU frågoor.

En annnan fråga som jag upppmärksammmat under iintervjuernaa med mynndigheterna gäller möjliigheten att inrätta proffessorstjäns-ter vid myyndigheten. Bakgrunden är ofta myyndigheternas frekventaa kontakterr med UH. Sedan någrra år har VTTI regeringeens tillståndd att inrättta professorstjänster. Påå SMI däremmot har maan avvecklatt sina proffessorstjänstter med motiveringen aatt det var oomöjligt attt förena deen fria forskkning som fförväntas avv en professor med denn forskningg som ska beedrivas för att uppnå måålen för mynndigheten.

Mellann flertalet avv de berördaa myndighetterna och UUH finns dett täta konttaktytor. Sållunda ingår t.ex. VTI i en centrummbildning påå Kungliga Tekniska HHögskolan ((KTH) och NRM ställeer sin kom-petens tilll förfogandde för undervisning vid UH. Vidaree delar SVAA professorrstjänster med SLU, och myndigheeten deltar ääven aktivt ii utbildninngen vid SLUU.

Flera myndigheteer anslår meedel till dokktorander occh industri-doktorannder för forsskning inomm den egna myndigheten. Anställ-ning av doktorander vid myndighheten är, enlligt min menning, ett braa sätt att uunderlätta reekrytering ppå sikt samtiidigt som mmyndighetenn får olika forskningsuuppdrag utfförda. Anstäällningar skkapar dessu-tom godaa samarbetssformer och kontaktytoor mellan mmyndighetenn och UH ääven på andrra plan.

Enligtt min meninng vore ocksså de nu reddovisade fråågeställning-arna ett oområde att bbehandla inoom ramen fför det nätverk som jagg förordar.

5.8 Spridningg av forsknningsresulttaten

En angeläägen fråga äär hur forskkningsresultaaten sprids och hur dee därmed kkan tillgodoggöras, såväl iinternt som m i en vidare krets. I sinaa enkätsvarr uppger myyndigheterna att de oftta använder forsknings--

resultaten ii sin egen verksamhet föör att på bästta sätt verkaa för att nå målen för mmyndighetenn.

I mitt uuppdrag har inte ingått att göra en uppföljningg av denna fråga, men i sammanhaanget kan deet finnas skäll att ge någrra exempel på olika säätt att spridda resultaten. Museernnas forskninngsresultat överförs i hhuvudsak tilll den publikka verksamhheten, t.ex. ii samband med utställlningar ellerr genom poppulärvetenskkapliga publlikationer. Likaså har SMHI ett uuppdrag somm innefattar publika intrressen och som innebäär att mynddighetens forskningsresuultat delges en större allmänhet. Ett annat exxempel är SVVA, som sprider sina foorskningsresultat till det berördaa näringsliveet. Både t.exx. SMI och VVTI pekar på att de aarbetar med långsiktiga kommunikkationsstrateegier. SMI gör en kommmunikationnsplan för vaarje forskninngsprojekt som en del av planeringsunderlaget.

Mitt intryck är att dde myndigheeter som enbbart finansieerar extern forskning iinte har sammma drivkraaft att kommmunicera foorskningsresultaten ii en vidare krets jämföört med demm som bedrriver egen forskning.

Enligt mmin uppfattnning är spriddning av forrskningsresuultaten en fråga som ii högre gradd bör uppmäärksammas. Mot den baakgrunden föreslår jagg att även deetta område tas upp i dden informellla diskussionen meellan berördda departemment och dde myndighheter som bedriver elller enbart ffinansierar forskning. ÄÄven inom rramen för det nätverkk som jag föreslår böör myndighheternas sprridning av forskningsrresultat varaa ett angelägget inslag. Jaag är av den meningen att hithörannde frågor äär av stor vikkt för att beefästa och ökka allmänhetens förttroende för forskning, och myndiigheterna har här ett stort ansvarr.

5.9 SSammanfatttning av mmina förslaag

Enligt kommmittéförorddningen skaa konsekvennsbeskrivninngar redovisas vid uutredningsföörslag som förväntas ppåverka vissa angivna faktorer. DDe förslag som lämnass i betänkaandet föranlleder inte någon sådan beskrivninng.

1. Seminarier för handläggare i Regeringskansliet

Utbildningsdepartementet ska regelmässigt anordna seminarier för handläggare i Regeringskansliet som bereder frågorna om myndigheternas forskningsverksamhet. Syftet är att vidmakthålla och utveckla kompetensen hos berörda liksom att främja ett koordinerat synsätt mellan departementen i t.ex. styrningsfrågor.

2. Nätverk för FoU-myndigheter

En myndighet, förslagsvis VR, ska bygga upp och löpande administrera ett nätverk mellan FoU- myndigheterna. Nätverket bör vara ett forum för kunskaps- och erfarenhetsutbyte när det gäller utveckling av kvalitetssäkringsmetoder och andra gemensamma FoU-frågor.

3. Övervägande av styrningsformerna för forskningsverksamheten hos vissa FoU-myndigheter

De departement som genom regleringsbreven till berörda FoUmyndigheter har en långtgående styrning av deras forskningsverksamhet, bl.a. genom en hög detaljeringsgrad, bör överväga sina styrningsformer.

4. Ett vetenskapligt råd vid varje FoU-myndighet

Vid varje myndighet som bedriver egen forskning eller finansierar extern forskning bör det finnas ett vetenskapligt råd eller motsvarande med företrädesvis externa experter.

5. Snara åtgärder för höjd nivå på vissa myndigheters kvalitetssäkring

Dessa myndigheter bör åläggas att snarast avhjälpa de brister som utredningen pekat på.

6. Regelbunden utvärdering av myndigheternas forskningsverksamhet

Utvärdering av myndigheternas FoU-verksamhet bör utföras av externa experter. Utvärderingarna ska göras med utgångspunkt i såväl vetenskaplig kvalitet som relevans.

7. Utvärdering av överföringarna av FoU från myndighet till UH

De överföringar av FoU-verksamhet från myndigheter till universitet och högskolor som genomförts under en längre tid bör utvärderas med avseende på de långsiktiga effekterna.

Bilaga 1

Kommmittédireektiv

Kvalitetssäkring av fforskning ooch utveckling Dirr. vid statligga myndighheter 20011:83

Beslut vid rregeringssammmanträde dden 15 septeember 2011

Sammanfattning

En särskildd utredare sska kartläggga omfattninng och inriiktning av forskning ooch utveckliing (FoU) ssom bedrivss vid statligaa myndigheter. Upppdraget omffattar dock inte FoU ssom bedrivss vid universitet ochh högskolor,, myndighetter under utggiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberredskap ochh industriforrskningsinsttitut samt FoU som finansieras av forskningsråden ochh vissa andrra berörda myndigheteer. Utredareen ska bl.a. jjämföra mynndigheternas metoder för kvalitettssäkring av FoU med dden kvalitettssäkring somm görs av forskningsrråden och vissa andraa berörda mmyndigheterr och vid behov föresslå förbättraade metoder.

Uppdragget ska redovvisas senast den 29 februuari 2012.

Bakgrund

Staten invvesterar 20111 närmare 29 miljarrder kronorr i FoU. Huvuddeleen av dessa medel används för finaansiering avv FoU vid universitet och högskoolor. Fördelnningen av dee direkta anslagen för forskning och forskarutbildning vid univerrsitet och hhögskolor kvalitetssäkkras när deet gäller veetenskaplig kvalitet. DDetta görs genom omffördelning aav delar av aanslagen basserat på kvallitetsmått, såsom andeelen externa bidrag och antal publikkationer och citeringar i internatioonella tidskkrifter. Övriiga statliga medel för FoU vid universitet och högskoolor fördelaas huvudsakkligen via foorskningsråden Veteenskapsrådett, Forskninggsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) och Forskningssrådet för mmiljö, areellaa näringar och samhälllsbyggande (Formas) samt finansiäärerna Statens energi-

myndighet, Rymdstyrelsen och Verket för innovationssystem (Vinnova). Vetenskapsrådet och Rymdstyrelsen fördelar bidrag för forskningsprojekt efter kvalitetsbedömningar utförda av aktiva forskare. Statens energimyndighet, Vinnova, FAS och Formas använder både vetenskapliga kvalitetsbedömningar och bedömningar av forskningens relevans för de områden som finansiärerna verkar för.

Övriga statliga investeringar i FoU finansieras via anslag till myndigheter som i huvudsak har andra uppdrag än att finansiera eller bedriva FoU och högre utbildning. Den FoU som bedrivs vid dessa myndigheter, eller på uppdrag av dessa, innehåller en stor spännvidd i fråga om ämnesinriktning och vetenskaplig kvalitet. Vid de aktuella bedömningarna är relevans för myndighetens samhällsuppgift en viktig faktor och en kvalitetsindikator i sig själv. Men även forskningens vetenskapliga kvalitet behöver bedömas. Det är i dag oklart hur bedömningarna av vetenskaplig kvalitet görs när det gäller FoU som bedrivs vid olika myndigheter.

Det finns i många av de aktuella fallen inte heller något samarbete mellan olika aktörer. Ett förbättrat samarbete kan vara ett sätt att bidra till att säkra även den vetenskapliga kvaliteten när det gäller den FoU som bedrivs av olika myndigheter. Det skulle också kunna ge forskarna vid exempelvis universitet och högskolor en ökad förståelse av och kunskap om de samhälleliga problemställningar och den behovsmotiverade forskning som efterfrågas av andra myndigheter som bedriver FoU. FoU är ofta viktig för en myndighets kvalitetsdrivande arbete. Eftersom många myndigheter bedriver FoU men ofta i kostnadsmässig liten omfattning, är det dock svårt att överblicka den FoU som bedrivs. Därmed är möjligheterna små att följa upp resultaten så att dessa kan användas av andra myndigheter än de som producerat dem. Det kan därför vara önskvärt med ett nära samarbete dels mellan forskare vid vissa myndigheter som bedriver FoU, dels mellan forskare vid dessa myndigheter och de som är aktiva vid universitet och högskolor. Detta kan ge forskarna större kunskapsunderlag för forskarna, motverka dubblering av verksamheter och bidra till forskningens ökade vetenskapliga kvalitet och relevans vid såväl universitet och högskolor som andra myndigheter.

Uppdraget

En särskild utredare ska kartlägga omfattning och inriktning av FoU som bedrivs vid eller på uppdrag av andra statliga myndigheter än universitet och högskolor och myndigheter under utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap. Kartläggningen ska inte heller omfatta den FoU som bedrivs av industriforskningsinstitut eller som finansieras av Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Rymdstyrelsen, Statens energimyndighet och Verket för innovationssystem. Utifrån denna kartläggning ska utredaren översiktligt jämföra metoderna för kvalitetssäkring med den kvalitetssäkring som görs av forskningsråden och andra relevanta myndigheter. Inom rättsväsendets område har en kartläggning av FoU-verksamheten nyligen genomförts. I den del som avser rättsväsendet ska kartläggningen därför så långt som möjligt bygga på befintligt material.

Utredaren ska särskilt • kartlägga omfattning och inriktning av FoU som bedrivs inom

eller finansieras av aktuella myndigheter samt utifrån en sådan kartläggning översiktligt jämföra metoder för kvalitetssäkring med den som görs av forskningsråden och andra relevanta myndigheter,

• vid behov föreslå förbättrade metoder för kvalitetssäkring, • undersöka i vilken utsträckning frågeställningar som behandlas

i FoU vid aktuella myndigheter också behandlas vid universitet och högskolor och industriforskningsinstitut, och

• bedöma om närmare forskningssamarbeten är möjliga mellan

aktuella myndigheter samt mellan dessa och universitet och högskolor, andra statliga myndigheter och industriforskningsinstitut.

Samråd och redovisning av uppdraget

Utredaren ska samråda med andra pågående utredningar som berör statligt finansierad FoU. Samråd ska även ske med Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande,

Rymdstyrelsen, Statens energimyndighet, Verket för innovationssystem och universitet och högskolor samt andra berörda myndigheter.

Uppdraget ska redovisas senast den 29 februari 2012.

(Utbildningsdepartementet)

Bilaga 2

Enkät till vissa statliga myndigheter som bedriver och/eller finansierar forskning och utveckling

Svaret skall skickas till:

per post

Regeringskansliet Utredningen Kvalitetssäkring av forskning och utveckling vid statliga myndigheter (U 2011:06) Kvarteret Garnisonen

103 33 Stockholm

eller digitalt till: per.tegner@education.ministry.se

så fort som möjligt, dock senast den 29 november.

Frågor kan ställas till den särskilde utredaren Per Tegnér (08/ 4054311) eller sekreteraren Rolf Carman (08/4051856) 1. Myndighetens namn 2. Namn på kontaktperson med vilken vi kan ha fortsatt dialog i

frågorna. 3. Bedriver myndigheten egen forskning och utveckling (FoU)

eller finansierar sådan hos annan utförare?

Om svaret är nej på denna fråga så kan enkäten avslutas här,

men berätta gärna då om ni tar del av forskningsresultat eller

planerar att initierar forskning.

4. Hur stort anslag har myndigheten? Om ni har flera anslag välj

då de eller de anslag från viket FoU finansieras. 5. Finns FoU nämnt som ett uppdrag i ert regleringsbrev? 6. Finns FoU nämnt på annat sätt i de olika uppdrag ni fått av

regeringen? Diskuteras FoU frågor vid kontakterna mellan

myndigheten och det departement ni tillhör? 7. Hur definierar myndigheten FoU? Vad ingår i det begreppet i

er myndighet? Beskriv syftet med myndighetens FoU insats som beställare eller utförare.

8. Hur mycket medel lägger myndigheten på FoU under åren

2009, 2010, 2011 och beräknas och beräknas göra under 2012? 9. Hur ser beslutsgången ut i er myndighet när det gäller att

besluta om vilka FoU projekt som skall utföras eller

finansieras? 10. Finns det någon FoU plan för myndigheten? I så fall beskriv

den i korta drag. Om myndigheten forskar i egen regi hur

bestäms fördelningen mellan interna och externa FoU projekt? 11. Behandlas forskningsplan eller FoU frågor för myndigheten i

styrelse/insynsråd?

Beskriv i så fall hur. 12. Har myndigheten något vetenskapligt råd eller motsvarande?

Hur är det sammansatt? 13. Beskriv i korta drag vem som utför den FoU som beslutas,

Gärna i form av en uppräkning av åtminstone de större

utförarna. 14. Hur stor del av forskningen sker i egen regi under åren 2009,

2010, 2011 och 2012? 15. Hur stor del av de externa forskningsuppdragen utförs vid

universitet och högskolor? 16. Hur kvalitetssäkras de FoU projekt myndigheten initierar? 17. Hur sker samarbetet mellan myndigheten och de externa

utförarna? 18. Hur balanseras behovet av FoU för myndigheten mot

forskningens vetenskapliga kvalitet?

19. Hur försäkrar sig myndigheten om att inte de FoU projekt

man initierar sker på annat håll? Deltar myndigheten i några

EU-projekt eller andra internationella nätverk? 20. Genomför myndigheten FoU projekt som finansieras av andra

departement (eller myndigheter under dessa) än det ni tillhör? Till vilka belopp?

21. Har myndigheten disputerade forskare, som utför FoU arbete

och i så fall hur många? 22. Hur använder myndigheten de resultat som kommer fram

genom FoU projekten? Hur sprids resultaten utanför

myndigheten?

Stort tack för er medverkan.

Bilaga 3

Myndigheter som tillfrågats av utredningen (U 2011:06)

Arkitekturmuseum Brottsförebyggande rådet Folkhälsoinstitutet Försäkringskassan Havs- och vattenmyndigheten Hjälpmedelsinstitutet Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering Institutet för rymdfysik Institutet får språk- och folkminnen Jordbruksverket Kemikalieinspektionen Konjunkturinstitutet Konkurrensverket Kriminalvården Kulturrådet Kungliga biblioteket Lantmäteriet Livsmedelsverket Läkemedelsverket Nationalmuseum Naturhistoriska riksmuseet Naturvårdsverket Nordiska Afrikainstitutet

Post- och telestyrelsen Riksantikvarieämbetet Riksarkivet Rikspolisstyrelsen Rättsmedicinalverket SIDA Sieps, Svenska institutet för europapolitiska studier Sjöfartsverket Skatteverket Skogsstyrelsen Smittskyddsinstitutet SMHI Socialstyrelsen Statens geotekniska institut Statens historiska museum Statens institutionsstyrelse Statens kriminaltekniska laboratorium Statens veterinärmedicinska anstalt Statistiska centralbyrån Strålsäkerhetsmyndigheten Sveriges geologiska undersökning Trafikverket Transportstyrelsen Tullverket Väg- och trafikforskningsinstitutet

Statens offentliga utredningar 2012

Kronologisk förteckning

1. Tre blir två! Två nya myndigheter inom utbildningsområdet. U. 2. Framtidens högkostnadsskydd i vården. S. 3. Skatteincitament för riskkapital. Fi. 4. Kompletterande regler om personuppgiftsbehandling på det arbetsmarknadspolitiska området. A. 5. Högskolornas föreskrifter. U. 6. Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning. S. 7. Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2012 – långsiktig säkerhet, haverier och global utblick. M. 8. Skadeståndsansvar och försäkringsplikt vid sjötransporter – Atenförordningen och försäkringsdirektivet i svensk rätt. Ju. 9. Förmån och fälla – nyanländas uttag av föräldrapenning. A. 10. Läsarnas marknad, marknadens läsare – en forskningsantologi. Ku. 11. Snabbare betalningar. Ju. 12. Penningtvätt – kriminalisering, förverkande och dispositionsförbud. Ju. 13. En sammanhållen svensk polis. Ju. 14. Ekonomisk värde och samhällsnytta – förslag till en ny statlig ägarförvaltning. Fi. 15. Plan för framtagandet av en strategi för långsiktigt hållbar markanvändning. M. 16. Att angöra en kulturbrygga – för stöd till nyskapande kultur. Ku. 17. Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd. S. 18. Så enkel som möjligt för så många som möjligt. – den mjuka infrastrukturen på väg. N. 19. Nationella patent på engelska? N. 20. Kvalitetssäkring av forskning och utveckling vid statliga myndigheter. U.

Statens offentliga utredningar 2012

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kulturdepartementet

Skadeståndsansvar och försäkringsplikt Läsarnas marknad, marknadens läsare

vid sjötransporter – Atenförordningen och – en forskningsantologi. [10] försäkringsdirektivet i svensk rätt. [8] Att angöra en kulturbrygga

Snabbare betalningar. [11] – för stöd till nyskapande kultur. [16] Penningtvätt – kriminalisering, förverkande

och dispositionsförbud. [12] Arbetsmarknadsdepartementet En sammanhållen svensk polis. [13] Kompletterande regler om personuppgifts-

behandling på det arbetsmarknadspolitiska Socialdepartementet området [4] Framtidens högkostnadsskydd i vården. [2] Förmån och fälla – nyanländas uttag av Åtgärder mot fusk och felaktigheter med föräldrapenning. [9]

assistansersättning. [6] Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar

och samhällsskydd. [17]

Finansdepartementet

Skatteincitament för riskkapital. [3] Ekonomisk värde och samhällsnytta

– förslag till en ny statlig ägarförvaltning.

[14]

Utbildningsdepartementet

Tre blir två! Två nya myndigheter inom

utbildningsområdet. [1] Högskolornas föreskrifter. [5] Kvalitetssäkring av forskning och utveckling

vid statliga myndigheter. [20]

Miljödepartementet

Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2012

– långsiktig säkerhet, haverier och global

utblick. [7] Plan för framtagandet av en strategi för

långsiktigt hållbar markanvändning. [15]

Näringsdepartementet

Så enkel som möjligt för så många som möjligt

– den mjuka infrastrukturen på väg. [18] Nationella patent på engelska? [19]