Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tillämpning av eurokoder, TSFS 2018:57
Upphäver
- VVFS 2004:43
Bemyndigande
1 kap. Allmänt
Innehåll
Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser om tillämpning av eurokoder och om indelning av byggnadsverk i säkerhetsklasser. Föreskrifterna innehåller vidare bestämmelser om de nationellt valda parametrar som ska gälla vid tillämpningen av eurokoder. Föreskrifterna innehåller även bestämmelser om tillämpning av alternativa beräkningsmetoder om eurokoder inte tillämpas. Föreskrifterna omfattar egenskapskrav på byggnadsverk avseende bärförmåga, stadga och beständighet enligt 3 kap. 7 § plan- och byggförordningen (2011:338) samt säkerhet vid brand enligt 3 kap. 8 § 1 samma förordning.
Tillämpningsområde
Dessa föreskrifter ska tillämpas på byggnadsverken järnvägar, spårvägar, tunnelbanor, vägar och gator samt de anordningar som hör till dessa. Föreskrifterna gäller vid nybyggnad, ombyggnad eller annan ändring än ombyggnad som följer av 8 kap. 5 § plan- och bygglagen (2010:900).
Dessa föreskrifter gäller inte 1. särskilda vintervägar över mark som är täckt av snö eller is eller över vatten som är täckt av is, 2. vägöverbyggnad för vägar och gator,
Se Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster.
1
3. bankropp ovan terrassyta, och 4. bergtunnlar eller bergrum.
Dessa föreskrifter behöver inte tillämpas på 1. vägar som huvudsakligen är avsedda för skogsbrukets behov där virkestransport kan ske med lastbil (skogsbilväg) eller 2. vägar inom inhägnat flygplatsområde
Vid tillämpning av egenskapskrav enligt 3 kap. 7-10 §§ plan- och byggförordningen (2011:338) ska Boverkets föreskrifter och allmänna råd (BFS 2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder) inte tillämpas för byggnadsverken järnvägar, tunnelbanor, spårvägar, vägar och gator samt anordningar som hör till dessa.
Definitioner och beteckningar
I dessa föreskrifter används följande begrepp med nedan angiven betydelse. eurokod europastandard för bärverksdimensionering framtagen av den europeiska standardiseringsorganisationen CEN korrosions- armering som har en diameter av högst 4 mm, spännkänslig armering armering samt kallbearbetad armering med en permanent spänning över 400 MPa livslängdsklass betongkonstruktioner med en förväntad livslängd av L20, L50 minst 20, 50 respektive 100 år
respektive L100
murverk i murningsarbete som leds och övervakas av en person utförandeklass I med särskild utbildning i och erfarenhet av att utföra murverkskonstruktioner murverk i murningsarbete som leds och övervakas av en person utförandeklass II med erfarenhet av att utföra murverkskonstruktioner trafiklednings- anordning som leder, styr och ger information för anordning vägtrafik, exempelvis genom vägmärken, väg-markeringar, trafiksignaler, belysningsanläggningar och informationstavlor
2
vägmiljö ytor inom den markerade ramen i figur 1.1 samt ytor på pyloner och bågar ned till 2,0 meter under brobanebeläggningens överkant. Överytor på brobanor och trafikerade bottenplattor som är försedda med tätskikt anses inte vara i vägmiljö
3,0 m
6,0 m 2,0 m 1,0 m 6,0 m "jord"-fyllning Vägbanekant Figur 1.1 vägmiljö vägskydds- avkörningsskydd, bländskydd, bullerskydd, viltskydd, anordning vattenskydd och annan liknande anordning som syftar till att skydda motorfordonstrafikanter, personer boende nära väg eller miljö mot oönskade händelser i trafiken eller effekter av denna vägöver- den del av vägkonstruktionen som ligger ovanför den byggnad yta som bildas när de i huvudsak naturliga jord- och bergmassorna i väglinjen avjämnas
De begrepp och beteckningar som i övrigt används i dessa föreskrifter har samma betydelse som i plan- och bygglagen (2010:900), förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner och plan- och byggförordningen (2011:338).
Dessa föreskrifter hänvisar till eurokoder enligt tabell 1.1.
1 Allmänna råd
Kontroll av bärverk med hänsyn till jordbävning enligt SS-EN 1998- 1, SS-EN 1998-2, SS-EN 1998-5 och SS-EN 1998-6 behöver normalt inte genomföras.
Dimensionering enligt övriga delar av SS-EN 1990 till SS-
EN 1999 säkerställer normalt även bärverkets bärförmåga, stadga
och beständighet för de nivåer av påverkan som uppkommer vid
jordbävningar i Sverige. Tabell 1.1 Eurokoder med utgåva
1, 2
Svensk beteckning, titel och utgåva EN-standard
SS-EN 1990 Eurokod - Grundläggande EN 1990:2002 och dimensioneringsregler för bärverk, utgåva 1 EN 1990:2002/A1:2005 SS-EN 1991-1-1 Eurokod 1: Laster på bärverk - EN 1991-1-1: 2002 Del 1-1: Allmänna laster – Tunghet, egentyngd och nyttig last, utgåva 1
3
1, 2
Svensk beteckning, titel och utgåva EN-standard
SS-EN 1991-1-3 Eurokod 1: Laster på bärverk – EN 1991-1-3: 2003 Del 1-3: Allmänna laster – Snölast, utgåva 1 EN 1991-1-3:2003/ A1:2015 SS-EN 1991-1-4 Eurokod 1: Laster på bärverk – EN 1991-1-4: 2005 och Del 1-4: Allmänna laster – Vindlast, utgåva 1 EN 1991-1-4:2005/ A1:2010 SS-EN 1991-1-5 Eurokod 1: Laster på bärverk – EN 1991-1-5: 2003 Del 1-5: Allmänna laster – Temperaturpåverkan, utgåva 1 SS-EN 1991-1-6 Eurokod 1: Laster på bärverk – EN 1991-1-6: 2005 Del 1-6: Allmänna laster – Last under byggskedet, utgåva 1 SS-EN 1991-1-7 Eurokod 1: Laster på bärverk – EN 1991-1-7: 2006 och Del 1-7: Allmänna laster – Olyckslast, utgåva 1 EN 1991-1-7:2006/ A1:2014 SS-EN 1991-2 Eurokod 1: Laster på bärverk – EN 1991-2:2003 Del 2: Trafiklast på broar, utgåva 1 SS-EN 1992-1-1 Eurokod 2: Dimensionering av EN 1992-1-1:2005 och betongkonstruktioner – Del 1-1: Allmänna regler EN 1992-1-1:2005/ och regler för byggnader, utgåva 1 A1:2014 SS-EN 1992-1-2 Eurokod 2: Dimensionering av EN 1992-1-2:2004 betongkonstruktioner – Del 1-2: Allmänna regler – Brandteknisk dimensionering, utgåva 1 SS-EN 1992-2 Eurokod 2: Dimensionering av EN 1992-2:2005 betongkonstruktioner – Del 2: Broar, utgåva 1 SS-EN 1993-1-1 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-1-1:2005 och stålkonstruktioner – Del 1-1: Allmänna regler och EN 1993-1-1:2005/ regler för byggnader, utgåva 1 A1:2014 SS-EN 1993-1-2 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-1-2:2005 stålkonstruktioner – Del 1-2: Brandteknisk dimensionering, utgåva 1 SS-EN 1993-1-3 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-1-3:2006 stålkonstruktioner – Del 1-3: Kallformade profiler och profilerad plåt, utgåva 1 SS-EN 1993-1-4 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-1-4:2006 och stålkonstruktioner – Del 1-4: Rostfritt stål, EN 1993-1-4:2006/ utgåva 1 A1:2015 SS-EN 1993-1-5 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-1-5:2006 stålkonstruktioner – Del 1-5: Plåtbalkar, utgåva 1 SS-EN 1993-1-6 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-1-6:2007 stålkonstruktioner – Del 1-6: Skal, utgåva 1 SS-EN 1993-1-7 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-1-7:2007 stålkonstruktioner – Del 1-7: Plana plåtkonstruktioner med transversallast, utgåva 1 SS-EN 1993-1-8 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-1-8:2005 stålkonstruktioner – Del 1-8: Dimensionering av knutpunkter och förband, utgåva 1
4
1, 2
Svensk beteckning, titel och utgåva EN-standard
SS-EN 1993-1-9 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-1-9:2005 stålkonstruktioner – Del 1-9: Utmattning, utgåva 1 SS-EN 1993-1-10 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-1-10:2005 stålkonstruktioner – Del 1-10: Seghet och egenskaper i tjockleksriktningen, utgåva 1 SS-EN 1993-1-11 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-1-11:2006 stålkonstruktioner – Del 1-11: Dragbelastade komponenter, utgåva 1 SS-EN 1993-1-12 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-1-12:2007 stålkonstruktioner – Del 1-12: Tilläggsregler för stålsorter upp till S700, utgåva 1 SS-EN 1993-2 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-2:2006 stålkonstruktioner – Del 2: Broar, utgåva 1 SS-EN 1993-3-1 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-3-1:2006 stålkonstruktioner – Del 3-1: Torn och master, utgåva 1 SS-EN 1993-5 Eurokod 3: Dimensionering av EN 1993-5:2007 stålkonstruktioner – Del 5: Pålar och spont, utgåva 1 SS-EN 1994-1-1 Eurokod 4: Dimensionering av EN 1994-1-1:2004 samverkanskonstruktioner i stål och betong – Del 1-1: Allmänna regler och regler för byggnader, utgåva 1 SS-EN 1994-1-2 Eurokod 4: Dimensionering av EN 1994-1-2 :2005 och samverkanskonstruktioner i stål och betong – EN 1994-1- Del 1-2: Allmänna regler – Brandteknisk 2:2005/A1:2014 dimensionering, utgåva 1 SS-EN 1994-2 Eurokod 4: Dimensionering av EN 1994-2:2005 samverkanskonstruktioner i stål och betong – Del 2: Broar, utgåva 1 SS-EN 1995-1-1 Eurokod 5: Dimensionering av EN 1995-1-1: 2004 och träkonstruktioner – Del 1-1: Gemensamma regler EN 1995-1-1:2004/ och regler för byggnader, utgåva 1 A1:2014 SS-EN 1995-1-2 Eurokod 5: Dimensionering av EN 1995-1-2: 2004 träkonstruktioner – Del 1-2: Allmänt – Brandteknisk dimensionering, utgåva 1 SS-EN 1995-2 Eurokod 5: Dimensionering av EN 1995-2:2004 träkonstruktioner – Del 2: Broar, utgåva 1 SS-EN 1996-1-1 Eurokod 6: Dimensionering av EN 1996-1-1:2005+ murverkskonstruktioner – Del 1-1: Allmänna A1:2012 regler för armerade och oarmerade murverks- (ersätter 1996-1-1:2005) konstruktioner, utgåva 1 SS-EN 1996-2 Eurokod 6: Dimensionering av EN 1996-2:2006 murverkskonstruktioner – Del 2: Dimensioneringsförutsättningar, materialval och utförande, utgåva 1
5
1, 2
Svensk beteckning, titel och utgåva EN-standard
SS-EN 1997-1 Eurokod 7: Dimensionering av EN 1997-1:2005 och EN geokonstruktioner – Del 1: Allmänna regler, 1997-1:2005/A1:2013 utgåva 1 SS-EN 1997-2 Eurokod 7: Dimensionering av EN 1997-2:2007 geokonstruktioner – Del 2: Marktekniska undersökningar, utgåva 1 SS-EN 1999-1-1 Eurokod 9: Dimensionering av EN 1999-1-1:2007 och aluminiumkonstruktioner – Del 1-1: Allmänna EN 1999-1-1:2007/ regler, utgåva 1 A2:2013 SS-EN 1999-1-2 Eurokod 9: Dimensionering av EN 1999-1-2:2007 aluminiumkonstruktioner – Del 1-2: Brandteknisk dimensionering, utgåva 1 SS-EN 1999-1-3 Eurokod 9: Dimensionering av EN 1999-1-3:2007 och aluminiumkonstruktioner – Del 1-3: Utmattning, EN 1999-1-3:2007/ utgåva 1 A1:2011 SS-EN 1999-1-4 Eurokod 9: Dimensionering av EN 1999-1-4:2007 och aluminiumkonstruktioner – Del 1-4: Kallformad EN 1999-1-4:2007/ profilerad plåt, utgåva 1 A1:2011 SS-EN 1999-1-5 Eurokod 9: Dimensionering av EN 1999-1-5:2007 aluminiumkonstruktioner – Del 1-5 Skal, utgåva 1 Standard framtagen av den europeiska standardiseringsorganisationen. Rättelser (AC) gäller utan att de anges i standardbeteckningen.
En EN-standard och varje annan standard som utan ändringar av innehållet överför en EN-standard till en nationell standard i ett annat land ska jämställas med den svenska utgåvan (SS-EN).
Utöver de standarder som anges i 7 § hänvisar dessa föreskrifter till standarder enligt tabell 1.2. Tabell 1.2 Andra standarder
Beteckning Titel
SS-EN ISO 7438 Metalliska material - Bockprovning (ISO 7438:2016) SS-EN ISO Geoteknisk undersökning och provning - Identifiering 14688-2 och klassificering av jord - Del 2: Klassificeringsprinciper (ISO 14688-2:2004) SS-ISO 2394 Tillförlitlighet hos bärverk - Allmänna principer SS-ISO 12494 Nedisning av konstruktioner på grund av fukt i luften SS-EN 206 Betong - Fordringar, egenskaper, tillverkning och överensstämmelse SS-EN 998-2 Bruk för murverk - Krav - Del 2: Murbruk SS-EN 1052-1 Murverk – Del 1: Bestämning av tryckhållfasthet SS-EN 1317-2 Vägutrustning - Skyddsanordningar - Del 2: Klassificering, prestandakrav vid kollisionsprovning och provningsmetoder för vägräcken för fordon SS-EN 10020 Definition och klassificering av ståltyper
6
Beteckning Titel
SS-EN 10025-5 Varmvalsade konstruktionsstål - Del 5: Tekniska leveransbestämmelser för konstruktionsstål med förbättrat motstånd mot atmosfärisk korrosion SS-EN 10025-6 Varmvalsade konstruktionsstål - Del 6: Tekniska leveransbestämmelser för platta produkter av höghållfast stål i seghärdat tillstånd SS-EN 10080 Armeringsstål - Svetsbart armeringsstål - Allmänt SS-EN 10088-1 Rostfria stål - Del 1: Förteckning över rostfria stål SS-EN 10088-3 Rostfria stål - Del 3: Tekniska leveransbestämmelser för halvfabrikat, stång, valstråd, tråd, profiler och blanka produkter av korrosionsbeständiga stål för allmänna ändamål SS-EN 10088-5 Rostfria stål - Del 5: Tekniska leveransbestämmelser för stång, valstråd, tråd, profiler och blanka produkter för byggprodukter av korrosionshärdiga stål SS-EN 10149-1 Varmvalsade platta produkter av höghållfast kallformningsstål - Del 1: Allmänna leveransbestämmelser SS-EN 10149-2 Varmvalsade platta produkter av höghållfast kallformningsstål - Del 2: Leveransbestämmelser för termomekaniskt valsat stål SS-EN 10149-3 Varmvalsade platta produkter av höghållfast kallformningsstål - Del 3: Leveransbestämmelser för normaliserat och normaliservalsat stål SS-EN 10164 Stålprodukter med förbättrade deformationsegenskaper i tjockleksriktningen - Tekniska leveransbestämmelser SS-EN 10244-1 Tråd och trådprodukter av stål - Beläggning av ickejärnmetall - Del 1: Allmänna bestämmelser SS-EN 10244-2 Tråd och trådprodukter av stål - Beläggning av ickejärnmetall - Del 2: Beläggning av zink eller zinklegeringar SS-EN 10245-1 Tråd och trådprodukter av stål - Ståltråd med organisk beläggning - Del 1: Allmänna bestämmelser SS-EN 10245-4 Tråd och trådprodukter av stål - Ståltråd med organisk beläggning - Del 4: Beläggning av polyester SS-EN 10263-2 Valstråd, stång och tråd av stål för kallstukning - Del 2: Tekniska leveransbestämmelser för stål som inte är avsedda för värmebehandling efter kallbearbetning SS-EN 10346 Kontinuerligt varmmetalliserade platta stålprodukter för kallformning - Tekniska leveransbestämmelser SS 39 Nitar - Nitar med runt huvud för stålkonstruktioner - TypKN SS 318 Nitar - Nitar med sänkhuvud för stålkonstruktioner - Typ FN SS 137003 Betong - Användning av EN 206 i Sverige SS 27104 Provning av geotekniska konstruktioner - Förankringar
7
Beteckning Titel
SS 212540 Produktspecifikation för SS-EN 10080:2005 - Armeringsstål - Svetsbart armeringsstål - Tekniska leveransbestämmelser för stång, coils, svetsat nät och armeringsbalk
2 kap. Indelning av byggnadsverksdelar i säkerhetsklasser och säkerhetsindex
För tillämpning av eurokoder eller alternativa beräkningsmetoder ska delar av byggnadsverk indelas i säkerhetsklasser och säkerhetsindex i enlighet med detta kapitel.
Med hänsyn till omfattningen av de personskador eller den risk för allvarlig skada på samhällsviktiga funktioner som kan befaras vid brott i en byggnadsverksdel, ska byggnadsverksdelar hänföras till någon av följande säkerhetsklasser: 1. Säkerhetsklass 1 (låg), liten risk för allvarliga personskador. 2. Säkerhetsklass 2 (normal), någon risk för allvarliga personskador. 3. Säkerhetsklass 3 (hög), stor risk för allvarliga personskador. 4. Säkerhetsklass 4 (mycket hög), stor risk för allvarliga personskador och där en kollaps får mycket stora ekonomiska, samhälleliga eller miljöbetingade konsekvenser.
Byggnadsverksdelar får hänföras till säkerhetsklass 1, om minst ett av följande krav är uppfyllt: 1. Personer vistas endast i undantagsfall i, på, under eller intill byggnadsverket. 2. Byggnadsverksdelen är av sådant slag att ett brott inte rimligen skulle medföra allvarliga personskador. 3. Byggnadsverksdelen har sådana egenskaper att ett brott inte leder till en kollaps av byggnadsverket utan endast blir obrukbar.
En byggnadsverksdel ska hänföras till säkerhetsklass 3, om samtliga följande förutsättningar är uppfyllda: 1. Byggnadsverket är utformat och använt på ett sådant sätt att många personer ofta vistas i, på, under eller intill det. 2. Byggnadsverksdelen är av sådant slag att en kollaps medför stor risk för allvarliga personskador. 3. Byggnadsverksdelen har sådana egenskaper att ett brott leder till omedelbar kollaps.
Byggnadsverksdelar får hänföras till säkerhetsklass 4 om förutsättningarna för säkerhetsklass 3 är uppfyllda och en kollaps av byggnadsverksdelen får mycket stora konsekvenser för ekonomi, samhälle och miljö.
Byggnadsverksdelar som inte omfattas av 3−5 §§ ska hänföras till säkerhetsklass 2 som lägst.
8
1 Allmänna råd
Val av säkerhetsklasser bör göras enligt tabell 2.1 i tillämpliga delar. Tabell 2.1 Val av säkerhetsklass
Typ av byggnadsverk Säkerhetsklass
Väg-, järnväg-, spårväg- Säkerhetsklass 3 bör tillämpas vid risk för stabilioch tunnelbane- tetsbrott för konstruktion på undergrund av kvickkonstruktioner lera, definierad enligt SS-EN ISO 14688-2, där markytan lutar brantare än 1:10. Säkerhetsklass 1 kan tillämpas om brott i konstruktionen inte berör vägbanan, till exempel för gång- och cykelvägar och vissa ytterslänter. I övriga fall bör säkerhetsklass 2 tillämpas. Vägskyddsanordning och För vägar bör säkerhetsklass 2 tillämpas för vägtrafikledningsanordning skyddsanordningar och trafikledningsanordning om det finns risk för att de efter ett haveri hamnar på vägbanan (till exempel vid påkörning). I övriga fall bör säkerhetsklass 1 tillämpas. Vägbroar (även gång- och Säkerhetsklass 2 bör tillämpas cykelbroar) − för broar med en teoretisk spännvidd på högst 15,0 meter i största spannet, − för stödmurar med en höjd under 4,0 meter, − för vingmurar, − för inspektionsbryggor, − vid bestämning av pålars eller pålgruppers geotekniska bärförmåga, och − vid bestämning av plattgrundläggningars bärförmåga i friktionsjord och på berg. Övriga broar och bärverksdelar bör hänföras till säkerhetsklass 3. Broar för järnvägar, Säkerhetsklass 2 bör tillämpas spårvägar och tunnelbanor − för broräcken, − för vingmurar, − för stödmurar med en höjd under 4,0 meter vilka inte påverkar eller påverkas av järnvägstrafik, − för pålars eller pålgruppers geotekniska bärförmåga, − vid bestämning av plattgrundläggningars bärförmåga i friktionsjord och på berg, och − för inspektionsbryggor. Övriga bärverksdelar bör hänföras till säkerhetsklass 3.
9
Typ av byggnadsverk Säkerhetsklass
Geokonstruktioner Säkerhetsklass för geokonstruktioner beror bland annat på den ovanförliggande konstruktionen. Grundkonstruktionen kan i vissa fall hänföras till en lägre säkerhetsklass än den ovanförliggande konstruktionen.
Säkerhetsindex
Säkerhetsindex, β, definierat enligt SS-ISO 2394, ska för byggnadsverksdelar i brottgränstillstånd vara 1. Säkerhetsklass 1: β ≥ 3,7 (finns inte i SS-EN 1990, B3.2), 2. Säkerhetsklass 2: β ≥ 4,3 (4,2 i SS-EN 1990, B3.2), 3. Säkerhetsklass 3: β ≥ 4,8 (4,7 i SS-EN 1990, B3.2), eller 4. Säkerhetsklass 4: β ≥ 5,2 (enligt SS-EN 1990, B3.2). Angivna β-värden avser referenstiden 1 år. Vid dimensionering med hänsyn till brott på grund av olyckslast får säkerhetsindex β, efter att en sådan händelse inträffat, sättas till minst 3,1. Vid dimensionering med hänsyn till risken för fortskridande ras får säkerhetsindex β, efter att en sådan händelse inträffat, sättas till minst 2,3.
2 Allmänna råd
Om en sannolikhetsteoretisk metod används bör reglerna för partialkoefficientmetoden vara vägledande. Angivna partial-koefficienter i brottgränstillstånd är beräknade med hänsyn till β-värdena som anges ovan och baserade på en kalibrering enligt NKB-skrift nr 55, Retningslinjer for last- og sikkerhedsbestemmelser for bærende konstruktioner, 1987.
Partialkoefficient för säkerhetsklass
Vid dimensionering med partialkoefficientmetoden i EN 1990 till EN 1999 i brottgränstillstånd ska hänsyn tas till säkerhetsklassen för en byggnadsverksdel med hjälp av partialkoefficienten, γd,på följande sätt 1. Säkerhetsklass 1: γd = 0,83, 2. Säkerhetsklass 2: γd = 0,91, 3. Säkerhetsklass 3: γd = 1,0, och 4. Säkerhetsklass 4: γd = 1,1.
Dimensionering genom beräkning och provning ska uppfylla kraven i Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder) med ändringar till och med BFS 2015:6, avdelning A, 22–24 §§.
Dimensioneringskontroll, mottagningskontroll och utförandekontroll ska uppfylla kraven i Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder) med ändringar till och med BFS 2015:6, avdelning A, 25–27 §§.
10
Dokumentation av beräkningar och provningar, konstruktionsdokumentation samt dokumentation av dimensionerings- mottagnings- och utförandekontroll ska uppfylla kraven i Boverkets föreskrifter och allmänna råd (2011:10) om tillämpning av europeiska konstruktionsstandarder (eurokoder) med ändringar till och med BFS 2015:6, avdelning A, 28–30 §§.
3 kap. Allmänt om tillämpning av eurokoder
De eurokoder som anges i tabell 1.1 i 1 kap. 7 § ska användas i den utsträckning som följer av respektive angiven standard för att påvisa att byggnadsverk och enskilda byggnadsverksdelar har de tekniska egenskaper som är väsentliga för bärförmåga, stadga och beständighet samt säkerhet vid brand enligt 3 kap. 7 § och 8 § 1 plan- och byggförordningen (2011:338). Eurokoderna ska, i den utsträckning de gäller specifikt för järnväg, även tillämpas på tunnelbana och spårväg, om inte annat anges i dessa föreskrifter.
I kapitel 4−44 finns nationellt valda parametrar för de standarder som anges i tabell 1.1 i 1 kap. 7 §, i de fall nationella val gjorts. Varje kapitel berör tillämpningen av en standard och varje paragraf eller allmänt råd ska, om inte annat särskilt anges, läsas mot det stycke samt eventuell anmärkning som anges i rubriken.
Om inget nationellt val gjorts i denna författning, ska eurokodens rekommenderade värden användas i de fall stycket i eurokoden är märkt med P (princip).
Om inget annat anges i efterföljande kapitel ska principer, råd och informativa bilagor tillämpas på det sätt som anges i respektive eurokod.
Som alternativ till eurokoderna får andra beräkningsmetoder användas om de ger minst samma eller högre säkerhetsindex för respektive säkerhetsklass enligt 2 kap. 7 § och om kraven enligt 45 kap. 1 § uppfylls.
AVDELNING II − GRUNDLÄGGANDE DIMENSIONERINGSREGLER FÖR BÄRVERK
4 kap. SS-EN 1990 – Grundläggande dimensioneringsregler för bärverk
Allmänt
I SS-EN 1990 ska 6.4.3.1(3) och 6.4.4(1) tillämpas som föreskrifter med undantag för nationella val enligt dessa föreskrifter.
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – A2.2.2(6), – A2.2.3(2), – A2.2.3(3), – A2.2.4(1),
11
– A2.2.6(1) ANM.1, – A2.3.1(1), – A2.3.1(5), – A2.3.1(8), – A2.3.2(1), – A2.4.4.1(1) ANM.3, och – A2.4.4.2.3(1).
Stycke A2.2.2(6)
Vind- och temperaturlast ska anses påverka samtidigt.
Stycke A2.2.3(2)
Vind- och temperaturlast ska anses påverka samtidigt.
Stycke A2.2.3(3)
Vid dimensioneringen av broar med tak ska snölast kombineras med lastgrupper gr1a och gr1b.
Stycke A2.2.4(1)
Vid dimensioneringen av öppningsbara järnvägsbroar utformade som svängbroar ska snölast kombineras med andra laster.
Stycke A2.2.6(1) ANM.1
Värdet på ψ-faktorer som ska tillämpas för vind- och snölast ska lägst vara enligt tabell 4.1. Tabell 4.1 ψ-faktorer för vind- och snölaster
Last Symbol ψ0 ψ1 ψ2 Vindlast FWk – Varaktig dimensioneringssituation 0,3 0,2 0
*
F W 1,0 - -
**
F W 1,0 - - Snölast sk ≥ 3 kN/m 0,8 0,6 0,2 2,0 ≤ sk < 3,0 kN/m 0,7 0,4 0,2 1,0 ≤ sk < 2,0 kN/m 0,6 0,3 0,1 För övriga laster i tabellerna A2.1, A2.2 och A2.3 i standarden ska minst de rekommenderade värdena tillämpas, utom för laster under byggskedet.
1 Allmänna råd
För laster under byggskedet bör minst de rekommenderade värdena i standarden tillämpas.
Värdet på ψ-faktorer som ska tillämpas för trafiklast av typfordon och last på vägbank enligt 11 kap. ska lägst vara enligt tabell 4.2. För övriga laster som inte omfattas av EN 1991 anges ψ-faktorer för det aktuella projektet.
12
Tabell 4.2 ψ-faktorer för typfordon och last på vägbank Last ψ0 ψ1 ψ2
Trafiklast av typfordon 0,75 0,75 0
Last på vägbank enligt SS-EN 1991-2, 0,75 0,75 0 avsnitt 4.9
Stycke A2.3.1(1)
Dimensioneringsvärden för laster i brottsgränstillstånd (EQU) uppsättning A ska vara enligt tabell 4.3. En kontroll av statisk jämvikt baserad på tabell 4.3 får inte innefatta en kontroll av bärförmågan hos bärverksdelar. γd bestäms enligt 2 kap. 2−8 §§. Tabell 4.3. gäller inte vid dimensionering för laster under byggskedet utom om det finns särskilda skäl för det. Tabell 4.3 Dimensioneringsvärden för laster (EQU) (uppsättning A)
Varaktiga och tillfälliga Uttryck 6.10 dimensioneringssituationer
Permanenta Ogynnsamma γd∙1,1∙G kj,sup laster Gynnsamma 0,9∙G kj,inf
Variabel huvudlast γd∙1,5∙Q k,1
Samverkande Största last variabla laster Övriga laster γd∙1,5∙ψ0,i ∙Q k,i
Gäller när lasten är ogynnsam. Gynnsam last sätts till 0.
2 Allmänna råd
Värdet på γdbör vid dimensionering för laster i byggskedet sättas till 1.
När tabell A2.4(B) i standarden (uppsättning B) är tillämplig ska dimensioneringsvärden för laster vara enligt tabell 4.4. Värdet på γd bestäms enligt 2 kap. 2−8 §§. Vid tillämpning av uttryck 6.10a är det inte tillåtet att endast inkludera permanenta laster.
13
Tabell 4.4 Dimensioneringsvärden för laster (STR/GEO) (uppsättning B)
Varaktiga och tillfälliga Uttryck 6.10a Uttryck 6.10b dimensioneringssituationer
Permanenta Ogynnsamma γd∙1,35∙Gkj,sup, γd∙0,89·1,35∙Gkj,sup laster γd1,35∙Pk γd∙1,35∙Pk Gynnsamma 1,00∙Gkj,inf 1,00∙Gkj,inf 1,00∙Pk 1,00∙Pk Variabel huvudlast γd∙1,5∙Qk,1 Samverkande Största last γd∙1,5∙ψ0,1 ∙Qk,1 variabla laster Övriga laster 1 1 γd∙1,5∙ψ0,i ∙Qk,i γd∙1,5∙ψ0,i ∙Qk,i Gäller när lasten är ogynnsam. Gynnsam last sätts till 0.
När tabell A2.4(C) i standarden (uppsättning C) är tillämplig ska dimensioneringsvärdena på lasterna bestämmas med parametrar enligt tabell 4.5. Värdet på γd bestäms enligt 2 kap. 2−8 §§. Tabell 4.5 Dimensioneringsvärden för laster (STR/GEO) (Uppsättning C)
Varaktiga och tillfälliga Uttryck 6.10 dimensioneringssituationer
Permanenta Ogynnsamma γd∙1,1∙G kj,sup laster Gynnsamma 1,00∙G kj,inf Variabel huvudlast γd∙1,4∙Q k,1 Samverkande Största last variabla laster Övriga laster 1 γd∙1,4∙ψ0,i ∙Q k,i Gäller när lasten är ogynnsam. Gynnsam last sätts till 0.
Stycke A2.3.1(5)
När kontrollen av bärverksdelar innefattar geotekniska laster och undergrundens bärförmåga, ska metod 2 eller 3 användas. Ytterligare bestämmelser finns i 38 kap. 12 §.
Stycke A2.3.1(8)
De värden som anges för γp i SS-EN 1992-1-1 ska användas.
Stycke A2.3.2(1)
I exceptionella dimensioneringssituationer ska den variabla huvudlasten sättas till sitt frekventa värde.
14
Stycke A2.4.4.1(1) ANM.3
För tillfälliga järnvägsbroar avsedda för hastigheter på 90 kilometer i timmen eller mer ska samma krav tillämpas som för permanenta broar.
3 Allmänna råd
För tillfälliga järnvägsbroar avsedda för hastigheter under 90 kilometer i timmen bör nedböjningen vara under L/500.
Stycke A2.4.4.2.3(1)
Ytterligare krav för att begränsa nedböjning på grund av järnvägstrafikens belastning kan anges för aktuellt projekt.
Tillämpning av informativa bilagor
Bilaga B3.2 och B3.3 får inte tillämpas. Byggnadsverks tillförlitlighet ska differentieras enligt 2 kap. 2−8 §§.
AVDELNING III − LASTER PÅ BÄRVERK
5 kap. SS-EN 1991-1-1 – Allmänna laster – Tunghet, egentyngd, nyttig last för byggnader
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 5.2.3(2), – 5.2.3(3), – 5.2.3(4), och – 5.2.3(5).
Stycke 5.2.3(2)
Det nominella ballastdjupet för järnvägar ska vara 600 mm. Detta gäller inte för spårväg och tunnelbana.
Stycke 5.2.3(3)
Avvikelserna ska sättas till ± 10 procent.
Stycke 5.2.3(4)
Avvikelserna ska sättas till ± 10 procent.
Stycke 5.2.3(5)
1 Allmänna råd
För järnvägsbroar bör hänsyn tas till egentyngden av räcken samt krafter och moment från kontaktledningsstolpar.
6 kap. SS-EN 1991-1-3 – Snölast
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 1.1(3),
15
– 1.1(4), – 2(4), – 3.3(1), – 3.3(3), – 4.1(1), – 4.3(1), – 5.2(2), – 5.2(5), – 5.3.4(3), – 5.3.5(1), – 5.3.6(3), – 6.2(2), och – 6.3(1).
Stycke 1.1(3)
Hänsyn behöver inte tas till de exceptionella lastfallen B1, B2 och B3 i bilaga A.
Stycke 1.1(4)
1 Allmänna råd:
Om kontroll sker för exceptionell snödrift enligt 2 § får bilaga B användas.
Stycke 2(4), 3.3(1), 3.3(3)
Hänsyn behöver inte tas till de exceptionella lastfallen B1, B2 och B3 i bilaga A.
Stycke 4.1(1)
Snölast på mark med en upprepningstid på 50 år enligt figur 6.1 ska användas. Om byggnadsverkets avsedda livslängd är avsevärt längre än 50 år, ska det övervägas om en snölast på mark med en upprepningstid som motsvarar livslängden ska användas i stället.
2 Allmänna råd:
Nära en snözonsgräns bör den högre snölasten väljas.
16
17
Figur 6.1 Snölast på mark: Snözoner för snölast på mark, sk, som med sannolikheten av 0,98 inte överskrids en gång per år (ekvivalent med 50 års återkomsttid) baserad på mätdata från 148 meteorologiska stationer
På bärverksdelar i säkerhetsklass 3 ska minst snölast på mark enligt 4 § tillämpas. I speciella fall där det krävs noggrannare uppgifter kan stycke 4.1(2) i SS-EN 1991-1-3 tillämpas.
18
På bärverksdelar i säkerhetsklass 1 och 2 i byggnadsverk med en avsedd livslängd på 50 år eller mer ska minst snölast på mark enligt 4 § tillämpas. I speciella fall där det krävs noggrannare uppgifter kan stycke 4.1(2) i SS-EN 1991-1-3 tillämpas. Om byggnadsverkets avsedda livslängd är avsevärt kortare än 50 år får en snölast med en upprepningstid som minst motsvarar den avsedda livslängden användas för bärverksdelar i säkerhetsklass 1 och 2.
Stycke 4.3(1)
Hänsyn behöver inte tas till de exceptionella lastfallen B1, B2 och B3 i bilaga A.
Stycke 5.2(2)
3 Allmänna råd
Om kontroll sker för exceptionell snödrift enligt 2 § får bilaga B användas.
Stycke 5.2(5)
4 Allmänna råd
En lastbild som tar hänsyn till snöröjning bör tas med i beräkningen – om den inte täcks in av de formfaktorer som ges i avsnitt 5.3 i
standarden, och
– om den kan ha avgörande betydelse för bärverkets bärförmåga eller stabilitet.
Stycke 5.3.4(3)
5 Allmänna råd
Om kontroll sker för exceptionell snödrift enligt 2 § får bilaga B användas.
Stycke 5.3.5(1)
Vid tillämpning av uttryck 5.4 och 5.5 ska det övre värdet sättas till 1,6.
Stycke 5.3.6.(3). 6.2(2)
6 Allmänna råd
Om kontroll sker för exceptionell snödrift enligt 2 § får bilaga B användas.
Stycke 6.3(1)
Hänsyn ska tas till snööverhänget vid takfoten på platser som ligger mer än 400 meter över havsnivån.
Tillämpning av informativa bilagor
Bilaga C får inte tillämpas.
Variationskoefficienten ska sättas till 0,60 för sk ≤ 1,0 kN/m2 och till 0,35 för sk ≥ 3,0 kN/m2 vid tillämpning av bilaga D, om det inte finns
19
särskilda skäl för att välja annat värde. För mellanliggande värden på sk kan variationskoefficienten bestämmas genom interpolering.
7 kap. SS-EN 1991-1-4 – Vindlast
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 4.2(1)P ANM.2, – 4.2(2)P ANM.1, – 4.3.1(1) ANM.1, – 4.3.4(1), – 4.5(1) ANM.1, – 6.1(1), – 6.3.1(1) ANM.3, – 6.3.2(1) – 7.1.3(1), – 8.1(1) ANM.1, – 8.2(1) ANM.1, och – 8.3(1)
Stycke 4.2(1)P ANM.2
Referensvindhastigheten enligt figur 7.1 ska användas.
20
21
Figur 7.1 Referensvindhastigheten, vb, i m/s, det vill säga medelvindhastighet under 10 minuter på höjden 10 meter över markytan med råhetsfaktor z0 = 0,05 och med återkomsttiden 50 år
Stycke 4.2(2)P ANM.1
Inverkan av höjden över havet är inkluderad i referensvindhastigheten i 2 §.
Stycke 4.3.1(1) ANM.1
1 Allmänna råd
Inverkan av topografin är inte inräknad i referensvindhastigheten.
22
Stycke 4.3.4(1)
Metoden i A.4 i standarden får inte tillämpas.
2 Allmänna råd
Inverkan av stora och avsevärt högre närliggande byggnadsverk bör baseras på försök i vindtunnel.
Stycke 4.5(1) ANM.1
3 Allmänna råd
Uttryck (4.8) och figur 4.2 i standarden bör inte tillämpas. Värde på qp ges i tabell 7.1 och 7.2 i dessa föreskrifter.
Tabell 7.1 Karakteristiskt hastighetstryck qp i kN/m för vb = 21, 22 respektive 23 m/s
Höjd vb = 21 m/s vb = 22 m/s vb = 23 m/s h (m) Terrängtyp Terrängtyp Terrängtyp
0 I II III IV 0 I II III IV 0 I II III IV
2 0,55 0,48 0,36 0,32 0,29 0,60 0,52 0,39 0,35 0,32 0,65 0,57 0,43 0,38 0,35 4 0,64 0,57 0,45 0,32 0,29 0,70 0,63 0,50 0,35 0,32 0,76 0,68 0,54 0,38 0,35 8 0,74 0,67 0,56 0,39 0,29 0,81 0,74 0,61 0,43 0,32 0,88 0,81 0,67 0,47 0,35 12 0,80 0,74 0,63 0,46 0,32 0,87 0,81 0,69 0,50 0,35 0,95 0,88 0,75 0,55 0,38 16 0,84 0,78 0,68 0,51 0,37 0,92 0,86 0,74 0,56 0,40 1,01 0,94 0,81 0,61 0,44 20 0,87 0,82 0,71 0,55 0,41 0,96 0,90 0,78 0,60 0,45 1,05 0,98 0,86 0,66 0,49 25 0,91 0,86 0,76 0,59 0,45 1,00 0,94 0,83 0,65 0,49 1,09 1,03 0,91 0,71 0,54 30 0,94 0,89 0,79 0,62 0,48 1,03 0,98 0,87 0,69 0,53 1,13 1,07 0,95 0,75 0,58 35 0,97 0,92 0,82 0,65 0,51 1,06 1,01 0,90 0,72 0,56 1,16 1,10 0,98 0,79 0,62 40 0,99 0,94 0,84 0,68 0,54 1,08 1,03 0,93 0,75 0,59 1,18 1,13 1,01 0,82 0,65 45 1,01 0,96 0,87 0,71 0,56 1,11 1,06 0,95 0,77 0,62 1,21 1,16 1,04 0,85 0,68 50 1,03 0,98 0,89 0,73 0,59 1,13 1,08 0,97 0,80 0,64 1,23 1,18 1,06 0,87 0,70 55 1,04 1,00 0,91 0,75 0,61 1,14 1,10 0,99 0,82 0,67 1,25 1,20 1,09 0,90 0,73 60 1,06 1,02 0,92 0,77 0,63 1,16 1,11 1,01 0,84 0,69 1,27 1,22 1,11 0,92 0,75 65 1,07 1,03 0,94 0,78 0,64 1,18 1,13 1,03 0,86 0,71 1,28 1,24 1,13 0,94 0,77 70 1,08 1,04 0,95 0,80 0,66 1,19 1,15 1,05 0,88 0,72 1,30 1,25 1,15 0,96 0,79 75 1,10 1,06 0,97 0,81 0,67 1,20 1,16 1,06 0,89 0,74 1,31 1,27 1,16 0,98 0,81 80 1,11 1,07 0,98 0,83 0,69 1,22 1,17 1,08 0,91 0,76 1,33 1,28 1,18 0,99 0,83 85 1,12 1,08 0,99 0,84 0,70 1,23 1,19 1,09 0,92 0,77 1,34 1,30 1,19 1,01 0,84 90 1,13 1,09 1,01 0,85 0,72 1,24 1,20 1,10 0,94 0,78 1,35 1,31 1,21 1,02 0,86 95 1,14 1,10 1,02 0,87 0,73 1,25 1,21 1,12 0,95 0,80 1,37 1,32 1,22 1,04 0,87 100 1,15 1,11 1,03 0,88 0,74 1,26 1,22 1,13 0,96 0,81 1,38 1,33 1,23 1,05 0,89
23
Tabell 7.2 Karakteristiskt hastighetstryck qp i kN/m för vb = 24, 25 respektive 26 m/s
Höjd vb = 24 m/s vb = 25 m/s vb = 26 m/s h (m) Terrängtyp Terrängtyp Terrängtyp
0 I II III IV 0 I II III IV 0 I II III IV
2 0,71 0,62 0,46 0,41 0,38 0,77 0,67 0,50 0,45 0,41 0,84 0,73 0,55 0,49 0,44 4 0,83 0,75 0,59 0,41 0,38 0,90 0,81 0,64 0,45 0,41 0,98 0,87 0,69 0,49 0,44 8 0,96 0,88 0,73 0,51 0,38 1,04 0,95 0,79 0,55 0,41 1,13 1,03 0,86 0,60 0,44 12 1,04 0,96 0,82 0,60 0,42 1,13 1,04 0,89 0,65 0,45 1,22 1,13 0,96 0,70 0,49 16 1,10 1,02 0,88 0,66 0,48 1,19 1,11 0,96 0,72 0,52 1,29 1,20 1,04 0,78 0,56 20 1,14 1,07 0,93 0,72 0,53 1,24 1,16 1,01 0,78 0,58 1,34 1,26 1,10 0,84 0,63 25 1,19 1,12 0,99 0,77 0,59 1,29 1,22 1,07 0,84 0,64 1,40 1,32 1,16 0,90 0,69 30 1,23 1,16 1,03 0,82 0,63 1,33 1,26 1,12 0,89 0,69 1,44 1,37 1,21 0,96 0,74 35 1,26 1,20 1,07 0,86 0,67 1,37 1,30 1,16 0,93 0,73 1,48 1,41 1,25 1,00 0,79 40 1,29 1,23 1,10 0,89 0,71 1,40 1,33 1,20 0,97 0,77 1,51 1,44 1,29 1,04 0,83 45 1,32 1,26 1,13 0,92 0,74 1,43 1,36 1,23 1,00 0,80 1,54 1,48 1,33 1,08 0,87 50 1,34 1,28 1,16 0,95 0,77 1,45 1,39 1,26 1,03 0,83 1,57 1,51 1,36 1,11 0,90 55 1,36 1,31 1,18 0,98 0,79 1,48 1,42 1,28 1,06 0,86 1,60 1,53 1,39 1,15 0,93 60 1,38 1,33 1,21 1,00 0,82 1,50 1,44 1,31 1,08 0,89 1,62 1,56 1,42 1,17 0,96 65 1,40 1,35 1,23 1,02 0,84 1,52 1,46 1,33 1,11 0,91 1,64 1,58 1,44 1,20 0,99 70 1,42 1,36 1,25 1,04 0,86 1,54 1,48 1,35 1,13 0,93 1,66 1,60 1,46 1,22 1,01 75 1,43 1,38 1,27 1,06 0,88 1,55 1,50 1,37 1,15 0,96 1,68 1,62 1,48 1,25 1,03 80 1,45 1,40 1,28 1,08 0,90 1,57 1,52 1,39 1,17 0,98 1,70 1,64 1,51 1,27 1,06 85 1,46 1,41 1,30 1,10 0,92 1,58 1,53 1,41 1,19 1,00 1,71 1,66 1,52 1,29 1,08 90 1,47 1,43 1,31 1,11 0,93 1,60 1,55 1,43 1,21 1,01 1,73 1,67 1,54 1,31 1,10 95 1,49 1,44 1,33 1,13 0,95 1,61 1,56 1,44 1,23 1,03 1,74 1,69 1,56 1,33 1,11 100 1,50 1,45 1,34 1,15 0,97 1,63 1,58 1,46 1,24 1,05 1,76 1,71 1,58 1,34 1,13
Stycke 6.1(1)
4 Allmänna råd
cscd bör inte separeras.
Stycke 6.3.1(1) ANM.3
5 Allmänna råd
kp, B och R kan beräknas enligt följande uttryck:
0,6 𝑘𝑘p = �2𝑙𝑙𝑙𝑙(𝜈𝜈𝜈𝜈) + �2𝑙𝑙𝑙𝑙(𝜈𝜈𝜈𝜈)
kp= 3,0 för statiska konstruktioner
𝑅𝑅 𝜈𝜈 = 𝑙𝑙1,𝑥𝑥
2 2
√𝐵𝐵 + 𝑅𝑅
2 ℎ 𝑏𝑏 ℎ 𝐵𝐵 = exp �−0,05� � + �1 − � �0,04 + 0,01� ���
ℎref ℎ ℎref
24
2 2𝜋𝜋𝜋𝜋𝜋𝜋b𝜋𝜋h 𝑅𝑅 = 𝛿𝛿s + 𝛿𝛿a
4𝑦𝑦𝐶𝐶 𝜋𝜋 = 5 2 6 (1 + 70,8𝑦𝑦𝐶𝐶)
150𝑙𝑙1,x 𝑦𝑦C = 𝜈𝜈m(ℎ)
1 𝜋𝜋h = 𝑙𝑙1,xℎ 1 + 2 𝜈𝜈m(ℎ)
1 𝜋𝜋b = 𝑙𝑙1,x𝑏𝑏 1 + 3,2 𝜈𝜈m(ℎ)
Stycke 6.3.2(1)
6 Allmänna råd
Metoden i bilaga B kan tillämpas tillsammans med värden enligt rådet för stycke 6.3.1(1).
Stycke 7.1.3(1)
7 Allmänna råd
För nedisning på grund av fukt i luften bör SS-ISO 12494 användas.
Stycke 8.1(1) ANM.1 och 8.2(1) ANM.1
8 Allmänna råd
Tillämpliga delar i SS-EN 1991-1-4 kan användas som vägledning när det gäller vindlast på delar av andra brotyper, till exempel bågbroar, hängbroar, snedkabelbroar, broar med tak, öppningsbara broar och broar med flera eller starkt krökta överbyggnader.
Stycke 8.3(1)
9 Allmänna råd
Avsnitt 7.4− 7.11 i standarden bör användas.
Tillämpning av informativa bilagor
Bilagorna A.4, A.5, B.1, B.2, C, D och E.1 får inte tillämpas.
8 kap. SS-EN 1991-1-5 – Temperaturpåverkan
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 6.1.1(1) ANM.2, – 6.1.3.2(1)P,
25
– 6.1.4.1(1), – 6.1.4.2(1) ANM.1, – A.1(1), – A.2(2), och – B(1).
Stycke 6.1.1(1) ANM.2
1 Allmänna råd
För en aluminiumbrobana bör värdena för typ 1 användas. För en brobaneplatta av trä på låd- eller I-balkar av stål bör
värdena för typ 2 användas
För en brobaneplatta av trä på balkar av trä bör värdena för typ 3 användas.
Stycke 6.1.3.2(1)P
Isotermkartorna för maximal och minimal lufttemperatur i figur 8.1 och figur 8.2 ska användas. Dessa kartor gäller för lokal höjd över havet.
26
27
Figur 8.1 Maximal lufttemperatur under en timme som med sannolikheten 0,98 inte överskrids en gång per år (ekvivalent med 50 års återkomsttid) baserad på mätdata från 148 meteorologiska stationer
28
29
Figur 8.2 Minimal lufttemperatur som med sannolikheten 0,98 inte överskrids en gång per år (ekvivalent med 50 års återkomsttid), baserad på mätdata från 148 meteorologiska stationer
Stycke 6.1.4.1(1)
2 Allmänna råd
För broöverbyggnader med brobaneplatta av trä på balkar av trä bör både ∆TM,heat och ∆TM,cool sättas till 5 °C samt ksur till 1,0.
Stycke 6.1.4.2(1) ANM.1
3 Allmänna råd
För broöverbyggnader med brobaneplatta av trä på balkar av trä bör metod 2 inte användas.
30
Stycke A.1(1)
Isotermkartorna för maximal och minimal lufttemperatur i figur 8.1 och figur 8.2 ska användas. Dessa kartor gäller för lokal höjd över havet.
Stycke A.2(2)
Konstanterna ska sättas till k1 = 0,80, k2 = 0,0513, k3 = 0,60, och k4 = -0,103.
Stycke B(1)
4 Allmänna råd
För broöverbyggnader med brobaneplatta av trä på balkar av trä bör metod 2 inte användas och bilaga B behöver inte användas.
9 kap. SS-EN 1991-1-6 – Laster vid utförande
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 4.12(3).
Stycke 4.12(3)
1 Allmänna råd
Dimensioneringsvärden enligt a) och b) i anmärkningen i standarden bör användas.
10 kap. SS-EN 1991-1-7 – Allmänna laster – Olyckslast
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 3.2(1) ANM.3, – 3.4(1) ANM.4, – 4.1(1) ANM.1, – 4.3.1(1), – 4.3.2(1) ANM.1, – 4.3.2(1) ANM.3, – 4.3.2(3), – 4.5(1), – 4.5.1.2(1) ANM.1 och ANM.2, – 4.5.1.4(1), – 4.6.1(3) ANM.1, – 4.6.2(1), – 4.6.2(3) ANM.1, – 4.6.2(4), – 4.6.3(1), och – 4.6.3(5).
31
Stycke 3.2(1) ANM.3
Risknivån för referenstiden ett år får inte vara högre än vad som svarar mot säkerhetsindex β = 3,1 för olyckslaster och β = 2,3 för fortskridande ras.
Stycke 3.4(1) ANM.4
1 Allmänna råd
Konsekvensklass CC2 bör tillämpas.
Stycke 4.1(1) ANM.1
2 Allmänna råd
Påkörningslasten kan sättas till noll för överbyggnader av lätta bärverk som ges en utformning som minskar risken för påkörning, med till exempel fri höjd över väg mer än 5,3 meter eller mer än 5,9 meter över järnvägsrälsens överkant.
Stycke 4.3.1(1)
3 Allmänna råd
För broar och andra byggnadsverk över en väg bör värden för
”Motorvägar, riksvägar och huvudvägar” enligt tabell 4.1 i standarden tillämpas. För broar och andra byggnadsverk intill en väg bör värden enligt tabell 4.1 i standarden tillämpas.
Stycke 4.3.2(1) ANM.1
4 Allmänna råd
Broar och andra byggnadsverk med en fri höjd av högst 5,2 meter bör dimensioneras för last enligt tabell 4.2 i standarden.
Stycke 4.3.2(1) ANM.3
5 Allmänna råd
h0 bör sättas till 5,2 meter och h1 till 6,0 meter.
Stycke 4.3.2(3)
6 Allmänna råd
Lastarean bör sättas till 0,5 meter x 0,25 meter med måttet 0,5 meter i brons längdled.
Stycke 4.5(1)
7 Allmänna råd
Bestämmelserna i avsnitt 4.5 i standarden bör tillämpas för bärverk intill alla typer av järnvägar.
Stycke 4.5.1.2(1) ANM.1 och ANM.2
Broar ska hänföras till klass A. För övriga byggnadsverk över eller utmed linjer med trafikerad järnväg får den rekommenderade klassindelningen i standarden tillämpas.
32
Stycke 4.5.1.4(1)
8 Allmänna råd
Värden på påkörningslaster enligt tabell 4.4 i standarden bör tillämpas.
Stycke 4.6.1(3) ANM.1
9 Allmänna råd
För klassificering av fartyg bör tabell C.4 i bilaga C i standarden tillämpas.
Stycke 4.6.2(1)
10 Allmänna råd:
För klassificering av fartyg bör tabell C.3 i bilaga C tillämpas.
Stycke 4.6.2(3) ANM.1
11 Allmänna råd
Värden och beräkningssätt för olyckslast som anges i ANM.1 i
standarden bör tillämpas.
Stycke 4.6.2(4)
12 Allmänna råd
För den ekvivalenta statiska påseglingskraftens storlek bör värdet 1 MN tillämpas.
Stycke 4.6.3(1)
13 Allmänna råd
För värden på dynamiska krafter längs och tvärs farledsriktningen bör tabell C.4 i bilaga C tillämpas.
Stycke 4.6.3(5)
14 Allmänna råd
Minst 5 procent av värdet Fdx bör tillämpas.
11 kap. SS-EN 1991-2 – Trafiklast på broar
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2.2(2) ANM.2, – 4.2.1(1) ANM.2, – 4.3.2(3), – 4.3.3(4), – 4.5.1(1), – 4.5.2(1) ANM.3, – 4.7.2(1), – 4.7.2.2(2) ANM.1, – 4.7.3.3(1) ANM.1, – 4.7.3.3(2),
33
– 4.9.1(1) ANM.1, – 5.6.2.2(1), – 6.1(3)P, – 6.1(7), – 6.3.2(3)P, – 6.3.3(4)P, – 6.4.5.2(3)P, – 6.4.5.3(1), – 6.4.6.4(5), – 6.5.3(9)P, – 6.5.4.4(2) ANM.1, – 6.5.4.5.1(2), – 6.7.3(1)P, – 6.8.1(11)P tabell 6.10, – 6.9(6), och – Bilaga C stycke (3)P.
Stycke 2.2(2) ANM.2
Icke-frekventa lastvärden behöver inte användas.
Stycke 4.2.1(1) ANM.2
1 Allmänna råd
Permanenta broar för vägtrafik bör även dimensioneras för en
trafiklast enligt reglerna i avsnitt 4.3 i SS-EN 1991-2, med följande ändringar. Trafiklast med typfordon bör bestämmas enligt figur 11.1 med A lika med 180 kN och B lika med 300 kN. Den jämnt utbredda lasten, q, är 0 alternativt 5 kN/m och är jämnt fördelad över lastfältets bredd. Varje bärverksdel beräknas för det typfordon som har mest ogynnsam inverkan. Typfordonens axlar bör placeras centriskt inom lastfältet. Hjultryckets utbredning i tvärled bör sättas till 0,3 meter och i längdled till 0,2 meter. Centrumavståndet mellan hjultrycken bör sättas till 2,0 meter. Lastfältens antal och placering bör väljas i varje enskilt fall så att den mest ogynnsamma inverkan uppnås. Antalet lastfält med typfordon bör vara högst 2. Ena lastfältets typfordon bör multipliceras med faktorn 1,0 och det andra lastfältets typfordon med faktorn 0,8. Övriga lastfält bör ha en jämnt fördelad last q. Denna kan vara 0 alternativt 5 kN/m och bör vara jämnt fördelad över lastfältets bredd. Ett dynamiskt tillskott ε bör läggas till samtliga punktlaster. Det dynamiska tillskottet bör sättas till minst 20 procent. Om tjockleken av beläggning och överfyllnad tillsammans överstiger 0,5 meter kan det dynamiska tillskottet minskas. Vid tjockleken 3,0 meter kan det dynamiska tillskottet sättas till 0. För tjocklekar mellan 0,5 och 3,0 meter kan det dynamiska tillskottet interpoleras rätlinjigt.
34
Vid bestämning av bromskraft enligt stycke 4.4.1 i SS-EN 1991-2 bör Qlk sättas till 0,35 gånger tyngden, utan dynamiskt tillskott, av det tyngsta typfordonets punktlaster. Qlk bör dock maximeras till 500 kN. Vid bestämning av centrifugalkraft enligt stycke 4.4.2 i SS-EN 1991-2 bör Qv sättas till tyngden, utan dynamiskt tillskott, av typfordonen. De vertikala och horisontella krafterna av typfordonen bör kombineras enligt samma principer som lastmodell 1 med tillhörande horisontalkrafter.
För det enskilda vägnätet kan andra dimensionerande fordon
användas.
35
Figur 11.1 Typfordon (mått i meter)
Stycke 4.3.2(3)
Anpassningsfaktorerna α ska minst ges värden enligt tabell 11.1 nedan. För tillfälliga broar på vägnätet, får värdena på anpassningsfaktorn α multipliceras med en faktor som ska sättas till minst 0,6. Tabell 11.1 Anpassningsfaktorer α
Anpassningsfaktor Värde
αQ1 0,9 αQ2 0,9 αQ3 0 αq1 0,8 αqi 1,0 för i > 1 αqr 1,0
Stycke 4.3.3(4)
Samma kontaktyta för hjulen får användas för lastmodell 2 som för lastmodell 1.
Stycke 4.5.1(1)
För lastgrupp 1a i tabell 4.4a i standarden ska 0,6 gånger karakteristiskt värde tillämpas för lastsystem Broms och accelerationskrafter samt Centrifugalkraft och sidokrafter.
Stycke 4.5.2(1) ANM.3
Icke-frekventa lastvärden behöver inte användas.
Stycke 4.7.2.1(1), 4.7.2.2(2) ANM.1
Värden för påkörningskrafter enligt SS-EN 1991-1-7 ska tillämpas.
Stycke 4.7.3.3(1) ANM.1
2 Allmänna råd
Klass B bör tillämpas för skyddsanordningar av stålräcke som
uppfyller kapacitetsklass H2 enligt SS-EN 1317-2 . För skyddsanordningar av betong bör klass D tillämpas. För övriga skyddsanordningar bör klasser enligt tabell 4.9 i standarden tillämpas.
Stycke 4.7.3.3(2)
Värdet ska sättas till 2,0.
Stycke 4.9.1(1)ANM.1
3 Allmänna råd
2 2
qeq bör sättas till 20 kN/m på bredden 6 meter och till 10 kN/m på den övriga bredden och innefatta gångbanor, mittremsa med mera.
36
Stycke 5.6.2.2(1)
Värden för påkörningskrafter enligt SS-EN 1991-1-7 ska tillämpas.
Stycke 6.1(3)P
Belastning och karakteristiska värden på laster enligt kapitel 6 i standarden behöver inte tillämpas för tunnelbana och spårväg. Lastmodeller för spårvägar och tunnelbanor ska specificeras för det enskilda projektet. Lastmodellerna ska innehålla kombinationsregler och karakteristiska värden för den trafik inklusive arbetsfordon som ska trafikera aktuell spårväg eller tunnelbana under den dimensionerande tekniska livslängden.
Stycke 6.1(7)
4 Allmänna råd
Tillfälliga broar bör dimensioneras för 80 procent av den last som gäller för permanenta broar, förutom om de är utsatta för tung massgodstrafik. Sådana broar bör i stället dimensioneras för 85 procent av lasten för permanenta broar.
Stycke 6.3.2(3)P
Faktorn α ska, om det inte finns särskilda skäl för att välja annat värde, sättas till minst – 1,60 för broar på Malmbanan, – 1,46 för broar på sträckor med tung massgodstrafik och – 1,33 för broar på andra sträckor.
Stycke 6.3.3(4)P
Lastmodell SW/2 behöver inte användas på bansträckor som dimensioneras med faktorn α ≥ 1,33.
Stycke 6.4.5.2(3)P
Dynamikfaktorn Φ2 får tillämpas för broar på alla järnvägar.
Stycke 6.4.5.3(1)
6 Allmänna råd
Bestämmande längder enligt tabell 6.2 i standarden bör användas. Dock kan Φ2 användas för fall 1.4, 2.3, 3.4, 4.5 och 4.6 i tabell 6.2. i standarden.
Stycke 6.4.6.4(5)
Faktorn (1 + φ˝/2) får användas.
Stycke 6.5.3(9)P
Broar med två eller flera spår med tillåten färdriktning åt samma håll ska antas vara belastade med samtidig bromskraft på två av spåren. Bromskraften på det ena av spåren får begränsas till 1 000 kN. Denna kraft ska multipliceras med α enligt de värden som följer av 11 kap. 11 § i dessa föreskrifter.
37
Stycke 6.5.4.4(2) ANM.1
7 Allmänna råd
Värdet på bärförmågan i längdled bör sättas till 20 kN/m respektive 40 kN/m för obelastat spår och till 50 kN/m respektive 60 kN/m för belastat spår. De högre värdena bör användas vid ogynnsam inverkan och de lägre värdena vid gynnsam inverkan.
Stycke 6.5.4.5.1(2)
8 Allmänna råd
Tillkommande spänningar i följande räler som förekommer i Sverige bör högst vara enligt tabell 11.2. Tabell 11.2 Spänningar i förekommande Svenska rälsmodeller
Rältyp Tryck Drag
2 2 50 E3/900 72 N/mm 92 N/mm 2 2 BV 50/900 72 N/mm 92 N/mm 2 2 SJ 50/800 65 N/mm 82 N/mm 2 2 SJ 43/800 65 N/mm 82 N/mm
Stycke 6.7.3(1)P
Broar med skarvfritt spår utan dilatationsanordningar ska beräknas för den inverkan på broarna som kan uppkomma av temperaturvariationer i rälerna.
9 Allmänna råd
Kraften som uppkommer av temperaturvariationer bör antas vara ± 1 000 kN/spår och verka i spårets längdriktning.
Stycke 6.8.1(11)P tabell 6.10
10 Allmänna råd
För broar med två eller flera spår bör antal belastade spår vid bestämning av fri höjd vara minst två.
Stycke 6.9(6)
11 Allmänna råd
Den tekniska livslängden bör förutsättas vara 120 år.
Bilaga C stycke (3)P
Uttrycket (C.2) ska användas vid bestämning av dynamikfaktorn.
38
AVDELNING IV− DIMENSIONERING AV BETONGKONSTRUKTIONER
12 kap. SS-EN 1992-1-1 – Allmänna regler och regler för byggnader
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 3.1.2(2)P, – 3.1.2(4), – 4.4.1.2(5), – 4.4.1.3(4), – 5.10.1(6), – 6.2.3(2), – 6.4.5(1), – 6.4.5(3), – 6.8.7(1) ANM.2, – 7.2(5), – 7.3.1(5), – 7.3.2(4), – 7.3.4(3), – 8.3(2), – 9.2.1.1(3), – 9.2.2(4), – 9.2.2(5), – 9.2.2(7), – 9.2.2(8), – 9.5.2(2), – 9.5.2(3), – 9.6.2(1) ANM.2, – 9.8.4(1), – 11.3.5(1)P, – 11.3.5(2)P, – 12.3.1(1), – C.1(3) ANM.1 och ANM.2, och – J.3(3).
Stycke 3.1.2(2)P
Cmax ska sättas till C100/115.
Stycke 3.1.2(4)
1 Allmänna råd
kt bör sättas till 1,0
Stycke 4.4.1.2(5)
2 Allmänna råd
Vid bestämning av nödvändigt täckande betongskikt, cmin,dur, bör hänsyn tas till avsedd livslängd.
39
cmin,dur enligt tabell 12.1 bör användas för armering som inte är korrosionskänslig armering. Om ett lägre vctekv än gränsvärdet enligt SS 137003 används i en viss exponeringsklass kan cmin,dur minskas med hänsyn till skydd mot armeringskorrosion och värdena enligt tabell 12.1 användas.
För korrosionskänslig armering samt foderrör vid efterspänd
armering bör täckskikten ökas med 10 mm utöver värdena i tabell 12.1. Tabell 12.1 Täckande betongskikt
Exponeringsklass Max cmin,dur i livslängdsklass vctekv
L 100 L 50 L 20 X0 - - - - XC1 0,90 15 10 10 0,60 10 10 10 XC2 0,60 25 20 15 0,55 20 15 10 0,50 15 10 10 XC3, XC4 0,55 25 20 15 0,50 20 15 10 XS1, XD1 0,45 30 25 15 0,40 25 20 15 XD2 0,45 40 30 25 0,40 35 30 20 0,35 30 25 20 XD3 0,40 45 35 25 0,35 40 30 25 XS2 0,45 50 40 30 0,40 45 35 25 0,35 40 30 25 XS3 0,40 45 35 25 0,35 40 30 25 Angivna täckande betongskikt gäller för en kloridkoncentration i havet av högst 0,4 procent (ostkusten).
Stycke 4.4.1.3(4)
3 Allmänna råd
Nedanstående värden bör användas. k1 = cmin+ 15 (mm) k2 = cmin + 65 (mm) Utöver täckande betongskikt enligt ovan bör hänsyn tas till inläggnings-toleransen Δcdev .
40
Stycke 5.10.1(6)
4 Allmänna råd
Metod D i kombination med minst en av de andra metoderna bör
användas.
Stycke 6.2.3(2)
5 Allmänna råd
Vid bestämning av tvärkraftskapacitet i konstruktioner som inte är förspända bör villkoret 1,0 ≤ cotθ ≤ 2,5 vara uppfyllt.
Vid bestämning av tvärkraftskapacitet i förspända konstruk-
tioner bör villkoret 1,0 ≤ cotθ ≤ 3,0 vara uppfyllt.
Stycke 6.4.5(1)
kmax ska sättas till 1,6.
Stycke 6.4.5(3)
6 Allmänna råd
vRd,max bör bestämmas enligt följande. 𝑣𝑣𝑅𝑅𝑅𝑅,𝑚𝑚𝑚𝑚𝑥𝑥 = 0,5 ∙ 𝜈𝜈 ∙ 𝑓𝑓𝑐𝑐𝑅𝑅
Stycke 6.8.7(1) ANM.2
7 Allmänna råd
k1 bör sättas till 1,0.
Stycke 7.2(5)
8 Allmänna råd
k3 bör sättas till 1,0.
Stycke 7.3.1(5)
9 Allmänna råd
Vid bestämning av acceptabel beräknad sprickbredd wmax bör hänsyn tas till livslängdsklass. Om det inte finns krav på vattentäthet eller andra särskilda krav bör värden enligt tabell 12.2 användas som övre gräns för beräknad sprickbredd.
41
Tabell 12.2 Acceptabel sprickbredd
Expo- Bärverksdelar med Bärverksdelar med nerings- armering eller med vidhäftande klass icke vidhäftande spännarmering spännarmering Kvasipermanent Frekvent lastkombination lastkombination L 100 L 50 L 20 L 100 L 50 L 20
1 1 1 XC2 0,40 0,45 - 0,30 0,40 0,45 1 1 1 XC3, XC4 0,30 0,40 - 0,20 0,30 0,40 XS1, XS2, 0,20 0,30 0,40 Frånvaro av XD1, XD2 dragspänningar XS3, XD3 0,15 0,20 0,30 I dessa exponeringsklasser ska dessutom frånvaro av dragspänningar kontrolleras för kvasipermantent lastkombination.
Stycke 7.3.2(4)
10 Allmänna råd
Vid bestämning av vilken dragspänning som tillåts utan att minimiarmering för begränsning av sprickbredder behöver läggas in bör hänsyn tas till livslängdsklass. Följande värde bör användas: σct,p = fctk / ζ Värden på spricksäkerhetsfaktorn ζ enligt tabell 12.3 bör användas. Tabell 12.3 Spricksäkerhetsfaktor ζ
Exponeringsklass L 100 L 50 L 20
XC2 1,0 0,9 0,9 XC3, XC4 1,2 1,0 1,0 XS1, XS2, XD1, XD2 1,5 1,2 1,0 XS3, XD3 1,8 1,5 1,2
Stycke 7.3.4(3)
11 Allmänna råd
k3 bör sättas till 7⋅φ/c.
Stycke 8.3(2)
12 Allmänna råd
Diametern på den dorn som används vid bockningen bör, inte vara mindre än 1,5 gånger diametern på den dorn som använts vid bockprovningen enligt SS-EN ISO 7438.
Om uppgift om dorndiameter vid provning saknas bör de
rekommenderade värdena tillämpas.
Stycke 9.2.1.1(3)
13 Allmänna råd
As,max kan antas vara obegränsad.
42
Stycke 9.2.2(4)
14 Allmänna råd
Om den tvärkraftsarmering som inte är utformad som slutna byglar utgörs av upp- eller nedbockad armering bör β3 sättas till 0.
Stycke 9.2.2(5)
15 Allmänna råd
För broar bör följande tillämpas: Lådbalkars liv förses med en minsta tvärkraftsarmering ρw,min = 0,30 procent. För liv med bredden bw större än balkhöjden h kan minsta tvärkraftsarmering reduceras till ρw,min = (0,20 + 0,10 h/bw) procent. I balkar som inte är lådbalkar förses livet med en minsta tvärkraftsarmering ρw,min = 0,15 procent. För liv med bredden bw större än balkhöjden h kan kravet på minsta tvärkraftsarmering reduceras till ρw,min = (0,10 + 0,05 h/bw) procent. Armeringsinnehållet beräknas i en sektion som är vinkelrät mot tvärkraftsarmeringen. Vid beräkningen av betongarean kan balklivets medelbredd användas. I breda liv (där bredden är större än höjden) fördelas armeringen jämnt över livbredden.
Stycke 9.2.2(7)
16 Allmänna råd
Sb,maxbör sättas till 0,75d (1 + cotα)
Stycke 9.2.2(8)
17 Allmänna råd
St,max bör sättas till 0,75d.
Stycke 9.5.2(2)
18 Allmänna råd
As,min bör sättas till 0,002 Ac.
Stycke 9.5.2(3)
19 Allmänna råd
As,max kan antas vara obegränsad.
Stycke 9.6.2(1) ANM.2
20 Allmänna råd
As,vmaxkan antas vara obegränsad.
Stycke 9.8.4(1)
21 Allmänna råd
q2bör sättas till 1 MPa.
Stycke 11.3.5(1)P
Värdet för αlcc ska sättas till 1,0.
43
Stycke 11.3.5(2)P
Värdet för αlct ska sättas till 1,0.
Stycke 12.3.1(1)
22 Allmänna råd
Värdet för αcc,pl bör sättas till 1,0 och värdet för αct,pl till 0,5.
Stycke C.1(3) ANM.1 och ANM.2
Armeringsstål ska uppfylla kraven i SS-EN 10080 och SS 212540.
Stycke J.3(3)
23 Allmänna råd
Värdet på k2 bör sättas till 0,5⋅ac/z0.
Tillämpning av informativa bilagor
Bilaga E ”Rekommenderade hållfasthetsklasser med hänsyn till beständighet” får inte tillämpas.
13 kap. SS-EN 1992-1-2 – Brandteknisk dimensionering
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2.1.3(2), – 3.2.4(2), – 3.3.3(1), – 4.1(1)P, – 5.2(3), – 5.6.1(1), – 6.2(2), och – 6.3(1).
Stycke 2.1.3(2)
1 Allmänna råd
Värdena för medeltemperaturhöjningen och den maximala temperaturhöjningen under avsvalningsfasen bör sättas till följande: ∆Θ1 = 180 K ∆Θ2 = 220 K
Stycke 3.2.4(2)
2 Allmänna råd
Minst klass B bör användas.
Stycke 3.3.3(1)
3 Allmänna råd
Det undre gränsvärdet på värmekonduktiviteten bör användas.
44
Stycke 4.1(1)P
4 Allmänna råd
Avancerade beräkningsmetoder enligt 4.3 i standarden kan användas.
Stycke 5.2(3)
Värdet på ηfi ska bestämmas enligt 2.4.2. i standarden.
Stycke 5.6.1(1)
5 Allmänna råd
Klass WB bör tillämpas.
Stycke 6.2.(2)
6 Allmänna råd
Metoderna B, C och D kan användas.
Stycke 6.3(1)
7 Allmänna råd
Om inget annat påvisas genom provning bör det undre gränsvärdet enligt avsnitt 3.3.3 i standarden användas.
14 kap. SS-EN 1992-2 – Broar
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 3.1.2(102)P, – 3.1.6(101)P, – 3.1.6(102)P, – 4.2(105), – 4.2(106) ANM.2, – 5.7(105) ANM.1, – 6.1(109) c), – 7.3.1(105), – 7.3.3(101), – 8.10.4(105), – 9.5.3(101), och – 113.3.2(103).
Stycke 3.1.2(102)P
Cmax ska sättas till C100/115 och Cmin ska sättas till C25/30
Stycke 3.1.6(101)P och 3.1.6(102)P
Värdet för αcc och αct ska sättas till 1,0.
45
Stycke 4.2(105)
1 Allmänna råd
Exponeringsklassen för betongytor som är skyddade av tätskikt bör sättas till XD1.
Stycke 4.2(106) ANM.2
2 Allmänna råd
När tösalt används bör alla ytor i vägmiljö betraktas som direkt utsatta för tösalt. Betongytor som är direkt utsatta för tösalt bör utföras i exponeringsklasserna XD3 och XF4.
Baksidor på betongmurar i vägmiljö och som är motfyllda med
jord, kan utföras i exponeringsklassen XD1.
Stycke 5.7(105) ANM.1
3 Allmänna råd
Icke-linjär analys bör inte användas.
Stycke 6.1(109) c)
4 Allmänna råd
Metod c) bör inte användas.
Stycke 7.3.1(105)
5 Allmänna råd
Vid bestämning av acceptabel beräknad sprickbredd wmax bör hänsyn tas till livslängdsklass. Värden enligt tabell 12.2 bör användas som övre gräns för beräknad sprickbredd. Avståndet mellan vidhäftande spännarmering, eller dess foderrör, och beräkningsmässig dragspänning bör vara minst 100 mm.
Stycke 7.3.3(101)
6 Allmänna råd
Den rekommenderade metoden bör inte användas.
Stycke 8.10.4(105)
7 Allmänna råd
Värdet X bör sättas till 20 procent och den största andelen skarvad spännarmering till 80 procent.
Stycke 9.5.3(101)
8 Allmänna råd
Tvärgående armering bör ha en diameter av minst 8 mm.
Stycke 113.3.2(103)
9 Allmänna råd
Värdet på k bör sättas till 0,5.
46
Tillämpning av informativa bilagor
Bilaga E får inte tillämpas.
AVDELNING V− DIMENSIONERING AV STÅLKONSTRUKTIONER
15 kap. SS-EN 1993-1-1 – Allmänna regler och regler för byggnader
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 3.1(2), – 3.2.1(1), – 3.2.2(1), – 3.2.3(1)P, – 5.2.2(8), – 5.3.2(11) ANM.2, – 6.1(1) ANM.1, – 6.3.3(5) ANM.2, – 6.3.4(1), och – C.2.2(3).
Stycke 3.1(2)
1 Allmänna råd
Utöver de stålsorter som anges i tabell 3.1 i standarden kan stålsorter enligt tabell 15.1 i dessa föreskrifter och enligt tabell 1 i SS- EN 1993-1-12 användas. Tabell 4.1 i SS-EN 1993-1-8 kan kompletteras enligt tabell 15.2 i dessa föreskrifter. Tabell 15.1 Stålsorter
2 2
Standard Stålsort fy [N/mm ] fu [N/mm ]
SS-EN 10149-2 S 315MC 315 390 S 355MC 355 430 S 420MC 420 480 S 460MC 460 520 SS-EN 10149-3 S 260NC 260 370 S 315NC 315 430 S 355NC 355 470 S 420NC 420 530 Stålen bör beställas med provning av slagseghet enligt SS-
EN 10149-1 avsnitt 11, option 5.
47
Tabell 15.2 Korrelationsfaktor ßw för kälsvetsar
Standard och stålsort Faktor ßw
SS-EN 10149-2 SS-EN 10149-3
S 260NC 0,85 S 315MC S 355MC S 315NC S 355NC 0,9 S 420MC S 460MC S 420NC 1,0
Stycke 3.2.1(1)
Alternativ a) ska användas.
Stycke 3.2.2(1)
Följande värden ska användas 𝑓𝑓u/𝑓𝑓y ≥ 1,10 brottförlängning ≥ 14 procent 𝜀𝜀u ≥ 15 ∙ 𝜀𝜀y
Stycke 3.2.3(1)P
Som lägsta driftstemperatur vid dimensioneringen ska – 40 °C användas.
Stycke 5.2.2(8)
2 Allmänna råd
Metoden enligt avsnitt 6.3 i standarden bör inte tillämpas för broar.
Stycke 5.3.2(11) ANM.2
3 Allmänna råd
Metoden kan användas förutsatt att elastisk analys tillämpas.
Stycke 6.1(1) ANM.1
Partialkoefficienterna ska ha minst följande värden 𝛾𝛾M0 = 1,0 𝛾𝛾M1 = 1,0 𝛾𝛾M2 = 0,9 ∙ 𝑓𝑓u/𝑓𝑓y , dock högst 1,1
Stycke 6.3.3(5) ANM.2
4 Allmänna råd
Metod 1 enligt standarden bör användas.
Stycke 6.3.4(1)
5 Allmänna råd
När metoden används bör interpolationen mellan χ och χLT göras enligt följande.
48
𝜒𝜒̅ = (𝑙𝑙𝜒𝜒 +𝑚𝑚𝜒𝜒𝐿𝐿𝐿𝐿)/(𝑚𝑚 + 𝑙𝑙)
där
𝑁𝑁𝐸𝐸𝑅𝑅 𝑙𝑙 = 𝑜𝑜𝑜𝑜ℎ, 𝑁𝑁𝑅𝑅𝑅𝑅 𝑀𝑀𝑦𝑦,𝐸𝐸𝑅𝑅 𝑚𝑚 = 𝑀𝑀𝑦𝑦,𝑅𝑅𝑅𝑅
Stycke C.2.2(3)
6 Allmänna råd
Val av utförandeklass bör baseras på säkerhetsklass och
konsekvensklass vid tillämpning av tabell C.1 i standarden. Vid tillämpningen motsvaras tabellens RC1 av säkerhetsklass 1 och 2, tabellens RC2 motsvaras av säkerhetsklass 3 och RC3 motsvaras av säkerhetsklass 4 enligt 2 kap. 2−8 §§ i dessa föreskrifter.
Tillämpning av informativa bilagor
Bilaga A ska tillämpas som föreskrifter.
16 kap. SS-EN 1993-1-2 – Brandteknisk dimensionering
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2.3(1), – 2.3(2), – 4.1(2), och – 4.2.3.6(1) ANM.2.
Stycke 2.3(1), 2.3(2)
Partialkoefficienten ska ha minst följande värde. 𝛾𝛾𝑀𝑀.𝑓𝑓𝑓𝑓 = 1,0
Stycke 4.1(2)
1 Allmänna råd
Avancerade beräkningsmodeller kan användas.
Stycke 4.2.3.6(1) ANM.2
2 Allmänna råd
Utöver användningen av det rekommenderade värdet kan bilaga E användas.
17 kap. SS-EN 1993-1-3 – Kallformade profiler och profilerad plåt
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2(3)P,
49
– 3.1(3) ANM.1, – 3.1(3) ANM.2, – 3.2.4(1), – 8.3(13) Tabell 8.1, – 8.3 (13) Tabell 8.2, – 8.3 (13) Tabell 8.3, – A.1(1) ANM.3, och – A.6.4(4).
Stycke 2(3)P
Partialkoefficienterna ska ha minst följande värden. 𝛾𝛾𝑀𝑀0 = 1,0 𝛾𝛾𝑀𝑀1 = 1,0 𝛾𝛾𝑀𝑀2 = 1,2
Stycke 3.1(3) ANM.1
Om det kan påvisas att värdena enligt tabell 3.1a i standarden uppfylls både i valsriktningen och vinkelrätt mot valsriktningen, får dessa värden användas. Om det inte kan påvisas ska det rekommenderade värdet i ANM.1 användas.
Stycke 3.1(3) ANM.2
1 Allmänna råd
Utöver den tillämpning som anges i standarden får standarden även
tillämpas för
– stål enligt tabell 3.1b i standarden (förutom vid användning av stål enligt SS-EN 10346 då dimensioneringen ska baseras på det lägsta av 0,2-gränsen och brottgränsen och det ska påvisas att den aktuella produkten uppfyller värdena i de riktningar som stålet utnyttjas), – stål enligt SS-EN 10025-5, – stål enligt SS-EN 10025-6, (under förutsättning att hänsyn tas till begränsningarna enligt SS-EN 1993-1-3 och SS-EN 1993-1-12),
och
– stål S550GD+ZA enligt SS-EN 10346.
Stycke 3.2.4(1)
2 Allmänna råd
Tjockleken får bestämmas av funktionskrav, till exempel gåbarhet. För förband ges giltigheter för formler enligt stycke 8.1(2) i standarden.
Stycke 8.3(13) Tabell 8.1
Karakteristiska värden för bärförmågan Fv,Rk med hänsyn till skjuvbrott för nitar med splint enligt tabell 17.1 får användas. Dimensioneringsvärdet för draghållfastheten Ft,Rd och för skjuvhållfastheten Fv,Rd bestäms enligt följande.
50
𝜋𝜋v,Rk 𝜋𝜋t,Rd = 𝜋𝜋v,Rd = 𝛾𝛾M2 Dessutom ska reglerna i tillämpliga delar av SS-EN 1993-1-3, bilaga A, följas. Tabell 17.1 Karakteristiska värden för bärförmågan Fv,Rk (N/nit) med hänsyn till skjuvbrott för nit med splint
Nitdiameter Nitmaterial (mm) Stål Rostfritt Monel Aluminium stål
4,0 1 600 2 800 2 400 800 4,8 2 400 4 200 3 500 1 100 5,0 2 600 4 600 - - 6,4 4 400 - 6 200 2 000 Enligt tillämplig standard eller med material med bestyrkta egenskaper. Nickel-kopparlegering av två delar nickel och en del koppar.
Stycke 8.3(13) Tabell 8.2
Karakteristiska värden för bärförmågan Fv,Rk för borrande och gängande skruvar med hänsyn till skjuvbrott enligt tabell 17.2 får användas. Dimensioneringsvärdet för bärförmågan för dragkraft i skruv Ft,Rd och bärförmågan för skjuvkraft i skruv Fv,Rd bestäms enligt följande.
1,25𝜋𝜋v,Rk 𝜋𝜋t,Rd = 1,25𝜋𝜋v,Rd = 𝛾𝛾M2 Utöver vad som anges i första stycket ska reglerna i tillämpliga delar av SS-EN 1993-1-3, bilaga A följas. Tabell 17.2 Karakteristiska värden för bärförmågan Fv,Rk (N/skruv) med hänsyn till skjuvbrott för gängande och borrande skruv
Skruvdiameter Skruvens material (gängans yttre diameter) Härdat stål Rostfritt stål (mm)
4,8 5 200 4 600 5,5 7 200 6 500 6,3 9 800 8 500 8,0 16 300 14 300 Enligt tillämplig standard eller med intygade egenskaper.
Stycke 8.3(13) Tabell 8.3
3 Allmänna råd
I bärverk bör endast skjutspik med intygade egenskaper användas för bärförmåga vid skjuvning, dragning och utdragning.
Stycke A.1(1) ANM.3
4 Allmänna råd
Omräkningsfaktorerna kan sättas till 1,00.
51
Stycke A.6.4(4)
Partialkoefficienten γM ska bestämmas utifrån provning enligt SS- EN 1990, bilaga D. Dessutom ska tillämpliga regler i SS-EN 1993-1-3, bilaga A, följas. Om dimensioneringsvärdet vid provningen bestäms utan koppling till någon beräkningsmodell ska det rekommenderade värdet användas.
Tillämpning av informativa bilagor
Bilaga E får inte tillämpas.
18 kap. SS-EN 1993-1-4 – Rostfritt stål
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 5.1(2).
Stycke 5.1(2)
Partialkoefficienterna ska ha minst följande värden. 𝛾𝛾𝑀𝑀0 = 1,0 𝛾𝛾𝑀𝑀1 = 1,0 𝛾𝛾𝑀𝑀2 = 1,2
Tillämpning av informativa bilagor
Bilaga C ska tillämpas som föreskrifter.
19 kap. SS-EN 1993-1-5 – Plåtbalkar
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 4.3(6), och – 10(1) ANM.2.
Stycke 4.3(6)
Vid dimensionering av broar ska φh = 1,5 användas.
Stycke 10(1) ANM.2
1 Allmänna råd
Metoden med reducerad spänning bör inte användas.
Tillämpning av informativa bilagor
Bilaga D ska tillämpas som föreskrifter.
20 kap. SS-EN 1993-1-6 – Skal
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är
52
– 6.3(5), – 8.4.3(2) Tabell 8.2, – 8.5.2(2), och – 9.2.1(2)P.
Stycke 6.3(5)
1 Allmänna råd
Värdet bör sättas till nmps = 0,05 E/fyd, det vill säga εmps = 0,05.
Stycke 8.4.3(2) Tabell 8.2
2 Allmänna råd
Absoluta tal bör inte användas. I stället bör de relativa värdena enligt tabell 8.3 i standarden användas.
Stycke 8.5.2(2)
Partialkoefficient γM1 som ska tillämpas anges i SS-EN 1993-1 till 1993-6.
Stycke 9.2.1(2)P
Partialkoefficient γMf som ska tillämpas anges i SS-EN 1993-1 till 1993-6.
21 kap. SS-EN 1993-1-7 – Plana plåtkonstruktioner med transversallast
Nationellt valda parametrar
Inga nationella val är gjorda i denna standard.
22 kap. SS-EN 1993-1-8 – Dimensionering av knutpunkter och förband
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 1.2.6, – 2.2(2), och – 3.4.2(1).
Stycke 1.2.6
1 Allmänna råd
Nitar bör uppfylla kraven i SS 39 och SS 318. Material till nitar bör uppfylla kraven i SS-EN 10263-2.
Stycke 2.2(2)
Partialkoefficienter ska minst ha de värden som anges i tabell 22.1.
53
Tabell 22.1 Partialkoefficienter för knutpunkter
γM0, γM1 och γM2 se Bärförmåga för bärverksdelar och tvärsektioner SS-EN 1993-1-1
Bärförmåga för skruvar Bärförmåga för nitar Bärförmåga för ledbultar γM2 = 1,2 Bärförmåga för svetsar Bärförmåga för hålkanttryck Bärförmåga för glidning - i brottgränstillstånd (typ C) γM3 = 1,2 - i bruksgränstillstånd (typ B) γM3,ser = 1,0 Bärförmåga för injektionsskruvar γM4 = 1,0 Bärförmåga för fackverksknutpunkter med γM5 = 1,0 konstruktionsrör Bärförmåga för ledbultar i bruksgränstillstånd γM6,ser = 1,0 Förspänningskraft i höghållfasta skruvar γM7 = 1,0 Bärförmåga för betong γc se SS-EN 1992
Stycke 3.4.2(1)
2 Allmänna råd
Förspänningskraften bör vara minst 0,7 fub As.
23 kap. SS-EN 1993-1-9 – Utmattning
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 3(7), och – 5(2).
Stycke 3(7)
1 Allmänna råd
Livslängdsmetoden bör användas som analysmetod. Skadetålighetsmetoden kan dock användas om regelbundna handnära inspektioner utförs med ett intervall på högst 6 år.
Utmattning i primärbärande bärverksdelar bör anses vara en
allvarlig konsekvens av brott.
Stycke 5(2)
2 Allmänna råd
För tvärsnittsklass 4 bör spänningar beräknas på bruttotvärsnitt reducerat för inverkan av skjuvdeformationer i breda flänsar.
54
24 kap. SS-EN 1993-1-10 – Seghet och egenskaper i tjockleksriktningen
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2.2(5) ANM.3.
Stycke 2.2(5) ANM.3
1 Allmänna råd
Tabell 2.1 i standarden får tillämpas utan restriktioner.
25 kap. SS-EN 1993-1-11 – Dragbelastade komponenter
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 4.4(2) ANM.1.
Stycke 4.4(2) ANM.1
1 Allmänna råd
Med hänsyn till korrosion bör tråd av rostfritt stål väljas enligt tabell A.1 i SS-EN 1993-1-4.
26 kap. SS-EN 1993-1-12 – Tilläggsregler för stålsorter upp till S700
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2.1(6.2.3(2)).
Stycke 2.1 (6.2.3(2))
Nedanstående värde på partialkoefficienten ska användas. 𝛾𝛾M12 = 0,9 ∙ 𝑓𝑓u/𝑓𝑓y, dock högst 1,1
27 kap. SS-EN 1993-2 – Broar
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2.1.3.4(2), – 3.2.3(2), – 3.2.4(1), – 5.4.1(1), – 6.1(1)P, – 6.2.2.5(1), – 6.3.4.2(1), – 8.1.3.2.1(1), – 8.1.6.3(1),
55
– 8.2.1.4(1), – 8.2.1.5(1), – 8.2.1.6(1), – 8.2.10(1), – 8.2.13(1), – 9.1.2(1), – 9.5.2(6), – 9.6(1) ANM.2, och – A.4.2.1(4).
Stycke 2.1.3.4(2)
1 Allmänna råd
Livslängdsmetoden bör användas som analysmetod. Skadetålighetsmetoden kan dock användas om regelbundna handnära inspektioner utförs med ett intervall på högst 6 år.
Stycke 3.2.3(2)
2 Allmänna råd
Material bör uppfylla kraven i tabell 27.1. Tabell 27.1 Tilläggskrav
Godstjocklek t mm T27J °C Ståltyp
t ≤ 30 -20 -
30 < t ≤ 80 -20 finkornstål
t > 80 -40 finkornstål
Stycke 3.2.4(1)
3 Allmänna råd
Material bör uppfylla kraven i tabell 27.2. Tabell 27.2 Kvalitetsklass enligt SS-EN 10164
Målvärde ZEd Kvalitetsklass
ZEd ≤ 10 - ZEd >10 Z35
Stycke 5.4.1(1)
4 Allmänna råd
Plastisk analys kan användas för olyckslast.
Stycke 6.1(1)P
Partialkoefficienterna ska ha minst följande värden. 𝛾𝛾M0 = 1,0 𝛾𝛾M1 = 1,0 𝛾𝛾M2 = 0,9 ∙ 𝑓𝑓u/𝑓𝑓y , dock högst 1,1 för bärförmåga för nettotvärsnitt 𝛾𝛾M2 = 1,2 för förband 𝛾𝛾M3 = 1,2 𝛾𝛾M3,ser = 1,0 𝛾𝛾M4 = 1,0
56
𝛾𝛾M5 = 1,0 𝛾𝛾M6 = 1,0 𝛾𝛾M7 = 1,0
Stycke 6.2.2.5(1)
5 Allmänna råd
Metoden i punkt 1 i standarden (effektivt tvärsnitt) bör användas.
Stycke 6.3.4.2(1)
Nedanstående värden ska tillämpas. λc,0 = 0,4 kfl = 1,0
Stycke 8.1.3.2.1(1)
6 Allmänna råd
Injekteringsskruvar bör inte användas.
Stycke 8.1.6.3(1)
7 Allmänna råd
Hybridförband bör inte användas.
Stycke 8.2.1.4(1)
8 Allmänna råd
Partiellt genomsvetsade förband kan användas som ett alternativ till kälsvetsar.
Stycke 8.2.1.5(1)
9 Allmänna råd
Pluggsvetsar bör inte användas.
Stycke 8.2.1.6(1)
10 Allmänna råd
Utflackande fog kan användas.
Stycke 8.2.10(1)
11 Allmänna råd
Svetsar enligt 4.12(1) och (2) i SS-EN 1993-1-8 bör inte användas.
Stycke 8.2.13(1)
12 Allmänna råd
Endast jämnstarka knutpunkter bör användas.
Stycke 9.1.2(1)
13 Allmänna råd
För brobaneplåtar med tjocklek enligt bilaga C.1.2.2 kan kontroll av utmattningshållfastheten för lokal böjning uteslutas.
57
Stycke 9.5.2(6)
14 Allmänna råd
λ4 får sättas till 1,0.
Stycke 9.6(1) ANM.2
15 Allmänna råd
För brobaneplåtar med tjocklek enligt bilaga C.1.2.2 får kontroll av utmattningshållfastheten för lokal böjning uteslutas.
Stycke A.4.2.1(4)
16 Allmänna råd
∆Tγ kan förutsättas vara 5 °C, och ∆T0 kan förutsättas vara 15 °C.
Tillämpning av informativa bilagor
Bilaga C och E ska tillämpas som föreskrifter.
28 kap. SS-EN 1993-3-1 – Torn och master
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2.1.1(3)P, – 6.1(1), – A.1(1), och – A.2(1)P.
Stycke 2.1.1(3)P
1 Allmänna råd
Kabelbrott får behandlas enligt bilaga E.
Stycke 6.1(1)
Partialkoefficienterna ska ha minst följande värden. 𝛾𝛾M0 = 1,0 𝛾𝛾M1 = 1,0 𝛾𝛾M2 = 0,9 ∙ 𝑓𝑓u/𝑓𝑓y, dock högst 1,1 𝛾𝛾Mg = 2,0 𝛾𝛾Mi = 2,5
Stycke A.1(1)
Säkerhetsklasser enligt 2 kap. 2–8 §§ ska tillämpas.
Stycke A.2(1)P
Partialkoefficienter enligt 4 kap. 9–11 §§ ska tillämpas.
58
29 kap. SS-EN 1993-5 – Pålar och spont
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 3.9(1), – 4.4(1) – 5.1.1(4), – 5.2.2(2), – 6.4(3), – 7.1(4), – 7.4.2(4), och – A.3.1(3).
Stycke 3.9(1)
1 Allmänna råd
Lägsta brukstemperatur kan antas vara -30° C för hela landet.
Stycke 4.4(1)
2 Allmänna råd
Pålkommissionens rapport (105) om korrosion kan användas vid
bedömning av korrosionshastigheten.
Stycke 5.1.1(4)
Partialkoefficienterna ska ha minst följande värden. 𝛾𝛾𝑀𝑀0 = 1,0 𝛾𝛾𝑀𝑀1 = 1,0 𝛾𝛾𝑀𝑀2 = 1,2
Stycke 5.2.2(2)
Faktorn βB ska bestämmas genom provning.
Stycke 6.4(3)
Faktorn βD ska bestämmas genom provning.
Stycke 7.1(4)
Partialkoefficienterna ska ha minst följande värden. 𝛾𝛾𝑀𝑀𝑀𝑀 = 1,2 𝛾𝛾𝑀𝑀𝑀𝑀,𝑠𝑠𝑠𝑠𝑠𝑠 = 1,0
Stycke 7.4.2(4)
3 Allmänna råd
Skarvar mellan pålelement bör dimensioneras för de krafter och moment som förväntas under slagning och användning.
59
Stycke A.3.1(3)
Värden enligt nedan ska tillämpas. 𝑓𝑓u/𝑓𝑓y ≥ 1,10 brottförlängning ≥ 14 procent 𝜀𝜀𝑢𝑢 ≥ 15 ∙ 𝜀𝜀𝑦𝑦
AVDELNING VI− DIMENSIONERING AV SAMVERKANSKONSTRUKTIONER I STÅL OCH BETONG
30 kap. SS-EN 1994-1-1 – Allmänna regler och regler för byggnader
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 6.8.2(2).
Stycke 6.8.2(2)
Partialkoefficienten γFf ska minst ha värdet1,0.
Tillämpning av informativa bilagor
Bilaga B och C ska tillämpas som föreskrifter.
31 kap. SS-EN 1994-1-2 – Allmänna regler – Brandteknisk dimensionering
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 1.1(16), – 2.1.3(2), – 3.3.2(9) ANM.1, och – 4.1(1)P.
Stycke 1.1(16)
Denna del av SS-EN 1994 får endast tillämpas på betong i tryckhållfasthetsklass som är lika med eller högre än C20/25 och LC20/22, dock inte högre än C50/60 och LC50/55.
Stycke 2.1.3(2)
1 Allmänna råd
Värdena ∆ϴ1 = 180 K och ∆ϴ2 = 220 K bör användas.
Stycke 3.3.2(9) ANM.1
2 Allmänna råd
Det undre gränsvärdet för värmekonduktivitet (3.6b) bör tillämpas.
Stycke 4.1(1)P
Avancerade beräkningsmetoder får användas.
60
32 kap. SS-EN 1994-2 – Broar
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 5.4.4(1), – 6.2.1.5(9), och – 6.8.2(1).
Stycke 5.4.4(1)
1 Allmänna råd
Interaktion mellan globala och lokala effekter behöver inte tas hänsyn till.
Stycke 6.2.1.5(9)
2 Allmänna råd
Kapitel 10 i SS-EN 1993-1-5 bör inte användas.
Stycke 6.8.2(1)
Partialkoefficienten ska ha minst följande värde. γMf,s =1,0
Tillämpning av informativa bilagor
Bilaga C ska tillämpas som föreskrifter.
AVDELNING VII− DIMENSIONERING AV TRÄKONSTRUKTIONER
33 kap. SS-EN 1995-1-1 – Gemensamma regler och regler för byggnader
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2.3.1.2(2)P, – 6.4.3(8), – 8.3.1.2(4) ANM.2, – 8.3.1.2(7), – 10.9.2(3), och – 10.9.2(4).
Stycke 2.3.1.2(2)P
1 Allmänna råd
Den indelning av lasters varaktighet som är relevant för svenska förhållanden framgår av tabell 33.1.
61
Tabell 33.1 Indelning av laster efter varaktighet
Lastvaraktighetsklass Exempel på laster
Permanent Egentyngd Lång Lagrat gods Medel Snölast Nyttig last på bjälklag Kort Vindlast Momentan Vindstötar Olyckslast
Stycke 6.4.3(8)
Tvärdragsspänningar i nockpartiet får beräknas enligt uttryck (6.55) i standarden.
Stycke 8.3.1.2(4) ANM.2
Stycke 8.3.1.2(4) får inte tillämpas.
Stycke 8.3.1.2(7)
2 Allmänna råd
För spikförband i silvergran (abies alba), nordisk gran (picea abies) och nordisk fura (pinus sylvestris) kan stycke 8.3.1.2(6) i standarden tillämpas i stället för stycke 8.3.1.2(7).
Stycke 10.9.2(3)
3 Allmänna råd
Den maximala utböjningen hos virkesdelar (αbow,perm) bör vara högst 10 mm efter montage och nödvändig stagning.
Stycke 10.9.2(4)
4 Allmänna råd
Den maximala avvikelsen från vertikalplanet (αdev,perm) bör vara högst 0,02 h, där h är fackverkets största höjd. Avvikelsen bör dock högst vara 50 mm.
34 kap. SS-EN 1995-1-2 – Allmänt – Brandteknisk dimensionering
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2.1.3(2).
Stycke 2.1.3(2)
1 Allmänna råd
Värdena ∆ϴ1 = 180 K och ∆ϴ2 = 220 K bör användas.
62
35 kap. SS-EN 1995-2 – Broar
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2.3.1.2(1), och – 7.2.
Stycke 2.3.1.2(1)
1 Allmänna råd
Laster under byggtiden bör hänföras till lastvaraktighetsklass medel.
Stycke 7.2
2 Allmänna råd
Nedböjning av trafiklast inklusive gångbanelast bör begränsas till l/400, om det inte finns särskilda skäl för att välja ett annat gränsvärde.
AVDELNING VIII− DIMENSIONERING AV MURVERKSKONSTRUKTIONER
36 kap. SS-EN 1996-1-1 – Allmänna regler för armerade och oarmerade murverkskonstruktioner
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2.4.3(1)P, – 3.2.2(1), – 3.6.1.2(1), – 3.6.2(3), – 3.6.2(4), – 3.6.2(6), – 3.6.4(3) ANM.1, – 3.7.2(2), – 4.3.3(3), – 8.1.2(2), och – 8.5.2.2(2) ANM.3.
Stycke 2.4.3(1)P
Värden för γM i brottgränstillstånd enligt tabell 36.1 ska användas.
Platsarmerat murverk ska utföras i klass I. Platsarmerat murverk armerat för enbart rörelsekrafter får dock utföras i klass II.
63
Tabell 36.1 Partialkoefficienter γM i brottgränstillstånd
Utförandeklass (medelvärde) Murverkets material I II
Stenar/block kategori I, 1,9 2,1 specialmurbruk Stenar/block kategori I, 2,1 2,5 receptmurbruk Stenar/block kategori II, 2,6 3,0 1, 2, 4 valfritt murbruk
Utförandeklass (karakteristiskt värde) Murverkets material I II
Stenar/block kategori I, 1,8 2,0 specialmurbruk Stenar/block kategori I, 2,0 2,3 receptmurbruk Stenar/block kategori II, 2,3 2,7 1, 2, 4 valfritt murbruk
Utförandeklass I II
Armeringsförankring 2,0 2,5 Armeringshållfasthet 1,3 1,3 Murkramlor 2,5 2,7 Krav för specialmurbruk finns i SS-EN 998-2 och SS-EN 1996-2. Krav för receptmurbruk finns i SS-EN 998-2 och SS-EN 1996-2. Angivna partialkoefficienter ska tillämpas på deklarerade medelvärden. När variationskoefficienten för stenar/block kategori II inte överstiger 25 procent Utförandeklass: Se 1 kap. 6 §.
Stycke 3.2.2(1)
1 Allmänna råd
Acceptabla likvärdiga blandningsproportioner för murbruk enligt tabell 36.2 och 36.3 bör användas. Tabell 36.2 Blandningsproportioner för murbruk
Bindemedel Viktdelar Volymdelar Beteckning
Murbruksklass Murbruksklass M10 (A) M10 (A)
Cement C 100/450 C 1:4 M10-1:0:4C Kalk, Cement KC 20/80/400 KC 1:3:15 M10-3:1:15CK Kalk, Cement KC 10/90/350 KC 1:4:15 M10-4:1:15CK Murcement M 100/350 M 1:3 M10-1:3M
Murbruksklass Murbruksklass M2,5 (B) M2,5 (B)
Kalk, Cement KC 35/65/550 KC 1:1:8 M2,5-1:1:8CK Murcement M 100/600 M 1:5 M2,5-1:5M
64
Bindemedel Viktdelar Volymdelar Beteckning
Murbruksklass Murbruksklass M1 (C) M1 (C)
Kalk, Cement KC 50/50/650 KC 2:1:12 M1-1:2:12CK Murcement M 100/900 M 1:7 M1-1:7M
Murbruksklass Murbruksklass M0,5 (D) M0,5 (D)
Kalk, Cement KC 50/50/950 KC 2:1:18 M0,5-1:2:18CK Hydraulisk kalk Kh 100/850 Kh 1:5 M0,5-1:5Kh I beteckningen anges murbruksklass och volymdelar av cement, kalk och sand samt bindemedeltyp.
Tabell 36.3 Likvärdiga blandningsproportioner för murbruk
Beteckning Bindemedel Viktdelar
Murbruksklass M10 (A)
M10-1:0:4C Cement 100:450 M10-3:1:15CK Cement, kalk 80:20:400 M10-4:1:15CK Cement, kalk 90:10:350 M10-1:3M Murcement 100:350
Murbruksklass M2,5 (B)
M2,5-1:1:8CK Cement, kalk 65:35:550 M2,5-1:5M Murcement 100:600
Murbruksklass M1 (C)
M1-1:2:12CK Cement, kalk 50:50:650 M1-1:7M Murcement 100:900
Murbruksklass M0,5 (D)
M0,5-1:2:18CK Cement, kalk 50:50:950 M0,5-1:5Kh Hydraulisk kalk 100/850 I beteckningen anges murbruksklass och volymdelar av cement, kalk och sand samt bindemedeltyp.
Stycke 3.6.1.2(1)
2 Allmänna råd
Karakteristiska värden på murverks tryckhållfasthet fk enligt tabell 36.4 bör användas. Tabell 36.4 Karakteristiska värden på murverks tryckhållfasthet fk.
Murstenar/ Hållfast- fk (MPa) Tunnmurblock hetsklass Murbruksklass enligt SS-EN fogs- 998-2 bruk
M10 M2,5 M1 M2
Tegelblock 6 4,1 - Tegelsten 12 5,2 3,6 2,7 1,0 - 15 5,8 4,2 3,2 1,3 - 25 7,5 6,0 4,5 1,8 - 35 8,9 7,5 5,7 2,3 -
65
Murstenar/ Hållfast- fk (MPa) Tunnmurblock hetsklass Murbruksklass enligt SS-EN fogs- 998-2 bruk
M10 M2,5 M1 M2
45 10,0 9,0 6,8 2,3 - 55 11,1 10,3 7,8 2,3 - 65 12,1 11,6 8,8 2,3 - Kalksandsten 25 - 6,0 4,5 - 12,3 Betongsten 25 7,5 6,0 - Betonghål- 5 - 2,0 1,5 - 2,6 block 10 2,4 2,4 2,4 - 4,6 Massiva 10 3,8 3,6 2,8 - 5,7 betongblock 15 4,7 4,7 3,7 - 8,0 Lättklinkerb- 2,0 - 1,2 0,9 - 1,4 lock 2,5 - 1,4 1,0 - 1,7 3 - 1,6 1,2 - 2,0 3,5 - 1,7 1,3 - 2,3 4,0 - 1,9 1,5 - 2,6 4,5 - 2,1 1,6 - 2,9 5 - 2,2 1,7 - 3,1 Lättklinkerb- 2 - 1,8 1,2 0,8 1,4 lock 3 - 2,4 1,6 1,0 2,0 5 - 3,4 2,2 1,2 3,1 10 - 4,3 3,4 1,2 5,7 Dimensionering enligt uttryck (3.3) i SS-EN 1996-1-1 med faktorn K gäller följande: – Betongsten K=0,80 – Kalksandsten K=0,80 – Betonghålblock K=0,65 grupp 2 – Lättbetong K=0,80 – Lättklinker K=0,80
Stycke 3.6.2(3) och 3.6.2(4)
3 Allmänna råd
Följande värden för fvlt(MPa) bör användas: – tegelblock och tegelsten = 1,0, – kalksandsten, betongsten, betonghålblock, massiva betongblock och lättbetongblock = 0,6,
– tunnfogade lättbetongblock = 0,8, och
– lättklinkerblock = 1,1.
Stycke 3.6.2(6)
4 Allmänna råd
Initiala skjuvhållfastheter fvko enligt tabell 36.5 bör användas.
66
Tabell 36.5 Initial skjuvhållfasthet
Murstenar/ fvko (MPa) murblock Normalt murbruk i Tunnfogsbruk Lättangiven (liggfog 0,5–3,0 murhållfasthetsklass mm) bruk
Tegel M10–M20 0,30 M2,5–M9 0,20 - 0,15 M1–M2 0,10 Kalksandsten M10–M20 0,20 M2,5–M9 0,15 0,40 0,15 M1–M2 0,10 Betong och M10–M20 0,20 lättklinkerbetong Lättklinkerbetong M2,5–M9 0,20 Autoklaverad M2,5–M9 0,15 0,30 0,15 lättbetong M1–M2 0,15 Fabrikstillverkad sten M1–M2 0,10 och natursten
Stycke 3.6.4(3) ANM.1
5 Allmänna råd
Karakteristiska böjhållfastheter fxk1 och fxk2 enligt tabell 36.6 bör användas. Tabell 36.6 Karakteristisk böjhållfasthet
Murstenar/ Håll- fxk1 fxk1 fxk1 fxk2 fxk2 fxk2 Murblock fast- (MPa) (MPa) Tunn- (MPa) (MPa) Tunnhets- fogs- M1,0- fogs- M1,0- M2,5- M2,5klass bruk M2,4 bruk M2,4 M10 M10
Tegelblock 6 0,12 0,15 - 0,12 0,15 - Håltegel 15– 0,12 0,3 - 0,90 1,1 - 65 Massivtegel 15– 0,12 0,25 - 0,90 1,1 - 65 Kalksand- 25 0,05 0,10 0,20 0,70 0,90 0,30 sten Betongsten 25 0,05 0,20 0,20 0,70 0,90 0,30 Betong- 5–10 0,05 0,20 0,20 0,30 0,40 0,30 hålblock Massiva 10– 0,05 0,20 0,20 0,30 0,40 0,30 betongblock 15 Lätt- 2,0 0,08 0,10 0,15 0,08 0,10 0,30 betongblock 2,5 0,08 0,10 0,15 0,15 0,20 0,30 3 0,15 0,15 0,20 0,20 0,25 0,30 3,5 0,15 0,15 0,20 0,20 0,25 0,30 4,0 0,15 0,15 0,20 0,20 0,25 0,30
67
Murstenar/ Håll- fxk1 fxk1 fxk1 fxk2 fxk2 fxk2 Murblock fast- (MPa) (MPa) Tunn- (MPa) (MPa) Tunnhets- fogs- M1,0- fogs- M1,0- M2,5- M2,5klass bruk M2,4 bruk M2,4 M10 M10
4,5 0,15 0,15 0,20 0,20 0,25 0,30 5 0,15 0,15 0,20 0,20 0,25 0,30 Lätt- 2 0,12 0,15 0,20 0,12 0,15 0,30 klinkerblock 3 0,12 0,15 0,20 0,25 0,30 0,30 5 0,12 0,15 0,20 0,25 0,30 0,30 10 0,12 0,15 0,20 0,25 0,30 0,30
Stycke 3.7.2(2)
6 Allmänna råd
När elasticitetsmodulens inverkan är av stor betydelse bör val av KE för elasticitetsmodulen bestämmas genom provning enligt SS-EN 1052-1.
Om inte elasticitetsmodulen E bestäms genom provning kan
följande värden på KE användas. KE = 500 för massiv tegelsten och kalksandsten (a) KE = 500 för håltegel och tunnfogsmurade lättbetongblock (b) KE = 1000 för lättklinkerblock (c) KE = 1000 för betongsten, betonghålblock, massiva (d)
betongblock och lättbetongblock
Stycke 4.3.3(3)
7 Allmänna råd
Armeringsstål bör väljas med hänsyn till beständighet och enligt tabellerna 36.7−36.9.
Tabell 36.7 Beständighet för armeringsstål
Material Korrosionsskyddssystem och täckskikt (mm) för armeringsstål i miljöklasserna MX1 – MX5 Ref. nr Miljöklass MX1 MX2 MX3 MX4 MX5
Austenitiskt R 1 15 15 15 15 15 rostfritt, syrafast stål Austenitiskt R 3 15 15 15 20 rostfritt stål 1 1 Förzinkat stål R 13 15 35 50 - - 1 1 Förzinkat, R 18 15 35 50 - epoxibelagt stål Oskyddat ob 25 - - - kolstål Tillverkare eller murverksspecialist bör konsulteras innan användning. - Ej rekommenderat korrosionsskydd.
68
Tabell 36.8 Materialbeskrivning
Ref.nr Materialbeteckning Materialbeskrivning
R 1 SS-EN 10088-1 Austenitiskt rostfritt, syrafast SS-EN 10088-3 stål SS-EN 10088-5 R 3 SS-EN 10088-1 Austenitiskt rostfritt stål SS-EN 10088-3 SS-EN 10088-5 R 13 SS-EN 10020 Förzinkat stål med minst 265 2 SS-EN 10244-1 g/m zink per sida SS-EN 10244-2 R 18 SS-EN 10020 Förzinkat och epoxibelagt stål SS-EN 10244-1 med minst 60 g/m zink per 2 SS-EN 10244-2 sida och minst 80 g/m epoxi, 2 SS-EN 10245-1 medel- värde 100 g/m epoxi SS-EN 10245-4 ob SS-EN 10020 Oskyddat kolstål
Tabell 36.9 Miljöklasser
Miljöklass Murverkets mikromiljö Konstruktionstyp
MX1 Torr omgivning Innerväggar i normal miljö, inre skal i dubbelmurar, blockväggars Obetydligt korrosions- varma insida, källarväggar med aggressiv två-stegstätning
MX2 Fuktig eller våt omgivning Innerväggar i fuktig miljö, yttersom inte är utsatt för frost- väggar som inte är utsatta för frost- /tö-cykler /tö-cykler eller aggressiv kemisk Måttligt korrosions- miljö samt övriga källarväggar aggressiv MX3 Fuktig eller våt omgivning Murverk enligt klass MX2 som utsatt för frost-/tö-cykler även är utsatta för frost-/tö-cykler Korrosionsaggressiv MX4 Våt miljö även utsatt för Murverk utsatta för salt-/tö-cykler, klorider, havsvatten eller oputsade skalmurar utsatta för tösalter slagregn, konstruktionsdelar med hög fuktbelastning och klorid- Mycket korrosions- förekomst aggressiv MX5 Aggressiv kemisk miljö. Ytter- och innerväggar i aggressiv Särskilt korrosions- industriatmosfär aggressiv
Stycke 8.1.2(2)
8 Allmänna råd
Murverk bör ha en minsta nominell tjocklek, tmin, enligt tabell 36.10.
69
Tabell 36.10 Minsta nominella väggtjocklek
Murverkshöjd Minsta nominella väggtjocklek (mm) Bärande vägg Skalmur
Högst 2 våningar, ≤ 6 meter 85 55 Högre än 2 våningar, > 6 ca 100 85 meter
Stycke 8.5.2.2(2) ANM.3
9 Allmänna råd
För skalmurar bör minst tre kramlor per m användas och för
kanalmurar bör minst fyra kramlor per m användas.
37 kap. SS-EN 1996-2 – Dimensioneringsförutsättningar, materialval och utförande
Nationellt valda parametrar
Inga nationella val har gjort i denna standard
AVDELNING IX− DIMENSIONERING AV GEOKONSTRUKTIONER
38 kap. SS-EN 1997-1 – Allmänna regler
Allmänt
Stycke 6.6.1(4), första meningen samt stycke 7.5.3(1) i standarden, ska tillämpas som föreskrifter.
1 Allmänna råd
Sättningar bör beräknas för plattor i geoteknisk kategori 2 eller 3 grundlagda på friktionsjord med mycket låg till medelhög fasthet. Vid tillämpningen av stycket 7.6.1.1(3) i standarden bör brottkriteriet för pålar under tryck definieras som den sättning hos pålspetsen som motsvarar maximalt 10 procent av påldiametern, där hänsyn tas till pålens elastiska hoptryckning. Vid tillämpningen av stycket 7.9(4) i standarden bör värdet för uppmätt neddrivningsmotstånd för jordförträngande spetsbärande pålar anges i form av antal slag för de sista tre serierna om tio slag för varje påle. För mantelbärande pålar i friktionsjord ska slagningsräkning utföras under hela slagningsförloppet.
Stycke 7.5.1(6)P och 7.5.2.3(2)P i SS-EN 1997-1 ska anses vara allmänna råd
1 Allmänna råd
Vid provbelastning av pålar i siltiga jordar eller där risk för så kallade falska pålstopp föreligger bör tiden mellan installation och provning vara så lång att utfallet i rimlig utsträckning beskriver aktuellt gränstillstånd.
70
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2.1(8)P, – 2.4.6.1(4)P ANM.1, – 2.4.6.2(2)P ANM.1, – 2.4.7.1(2)P, – 2.4.7.1(3), – 2.4.7.1(6), – 2.4.7.2(2)P ANM.2, – 2.4.7.3.2(3)P, – 2.4.7.3.3(2)P, – 2.4.7.3.4.1(1)P ANM.1, – 2.4.7.4(3)P, – 2.4.7.5(2)P, – 2.4.8(2), – 2.5(1), – 7.6.2.2(8)P, – 7.6.2.2(14)P, – 7.6.2.3(4)P, – 7.6.2.3(8), – 7.6.2.4(4)P, – 7.6.3.2(2)P, – 7.6.3.2(5)P, – 7.6.3.3(3)P, – 7.6.3.3(6), – 8.5.2(1)P, – 8.5.2(3)P, – 8.6.2(2)P, – 8.6.2(3)P, – 10.2(3), och – 11.5.1(1)P.
Stycke 2.1(8)P
Geotekniska konstruktioner ska delas in i tre kategorier beroende på omfattning och komplexitet enligt följande: 1. Geoteknisk kategori 1 ska omfatta små och enkla byggnadsverk där risken för omgivningspåverkan är försumbar och grundförhållandena är kända. 2. Geoteknisk kategori 2 ska omfatta konventionella typer av byggnadsverk och grundläggning utan exceptionell risk för omgivningspåverkan eller där speciella jord- eller belastningsförhållanden föreligger. 3. Geoteknisk kategori 3 ska omfatta byggnadsverk eller delar av byggnadsverk som faller utanför geoteknisk kategori 1 och 2. Geoteknisk kategori 1 får inte tillämpas för geotekniska konstruktioner i säkerhetsklass 3.
71
Stycke 2.4.6.1(4)P ANM.1
Partialkoefficienter för laster vid varaktiga och tillfälliga dimensioneringssituationer ska ha minst de värden som framgår av 4 kap. 9−11 §§ och tabell 38.1. Tabell 38.1 Partialkoefficienter (γF) för laster vid kontroll av gränstillstånd för hydraulisk bottenuppluckring och inre erosion (HYD)
Last Symbol Värde
Permanent och γ 1 G;dst 1 ogynnsam 2 γ Gynnsam G;stb 0,9 Variabel och γ 1,5 1 Q;dst ogynnsam Destabiliserande. Stabiliserande.
Stycke 2.4.6.2(2)P ANM.1
Partialkoefficienter för materialparametrar vid varaktiga och tillfälliga dimensioneringssituationer ska ha minst de värden som framgår av tabell 38.2, 38.3 och 38.4. Tabell 38.2 Partialkoefficienter för jordparametrar (γM) för kontroll av jämviktsgränstillstånd (EQU)
Jordparameter Symbol Värde
Friktionsvinkel γϕ’ 1,3
Effektiv kohesion γ 1,3 c′ Odränerad γ 1,5 cu skjuvhållfasthet Enaxlig γ 1,5 qu tryckhållfasthet Tunghet γγ 1,0 Denna koefficient tillämpas på tan ϕ’.
72
Tabell 38.3 Partialkoefficienter för jordparametrar (γM) för kontroll av strukturella (STR) och geotekniska (GEO) gränstillstånd
Jordparameter Symbol Uppsättning M1 M2
Friktionsvinkel γϕ’ 1,0 1,3
Effektiv kohesion γ 1,0 1,3 c′ Odränerad skjuvhållfasthet γ 1,0 1,5 cu Enaxlig tryckhållfasthet γ 1,0 1,5 qu Tunghet γγ 1,0 1,0
Denna koefficient tillämpas på tan ϕ’. Denna uppsättning tillämpas vid dimensionering av pålars geotekniska bärförmåga. Tabell 38.4 Partialkoefficienter för jordparametrar (γM) och bärförmåga (γR) vid kontroll av gränstillstånd för upptryckning (UPL)
Jordparameter Symbol Värde
Friktionsvinkel γϕ’ 1,3
Effektiv kohesion γ 1,3 c′ Odränerad skjuvhållfasthet γ 1,5 cu Dragbärförmåga, pålar γ s;t Bärförmåga, förankring γ a;ULS Denna koefficient tillämpas på tan ϕ’. Väljs enligt tabell 38.8 – 38.10. Se tabell A.19 i SS-EN 1997-1:2005/A1:2013 (E).
Stycke 2.4.7.1(2)P
Partialkoefficienter för varaktiga och tillfälliga dimensioneringssituationer ska ha minst de värden som framgår av tabell 38.1–38.4 och tabell 38.8–38.10. Vid kontroll av tillfälliga konstruktioner ska hänsyn tas till konsekvenserna för det aktuella tidsperspektivet vid val av säkerhetsklass.
Stycke 2.4.7.1(3)
2 Allmänna råd
Partialkoefficienter för såväl last och lasteffekter som bärförmåga vid olyckslast bör sättas till 1,0. Hänsyn bör tas till olyckslast i form av stagbortfall för förankringar.
73
Stycke 2.4.7.1(6)
Vid kontrollen av den geotekniska bärförmågan hos pålar ska bärförmågan divideras med en modellfaktor.
3 Allmänna råd
För vanliga situationer bör modellfaktorer väljas enligt tabell 38.5, 38.6 och 38.7. Där inget värde anges i tabellerna innebär detta att beräkningsmodellen/provningsmetoden inte bör tillämpas. Högre modellfaktorer bör väljas om beräkningsmodell eller prov-
ningsmetod bedöms som mer osäker än normalt under rådande
geotekniska förutsättningar. Tabell 38.5 Modellfaktor för friktionspålar.
Beräkningsmodell/provningsmetod Modellfaktor
γRd
Geostatisk metod enligt API-RP-2A eller 1,8 enligt Beta-koncept, se PKR 103 Dimensionering baserad på CPT såsom 1,4 LCPC-metoden och ICP-metoden, se PKR 103 Dimensionering av pålar baserad på SPT- 1,7 resultat enligt Decourts-metod, se PKR 103 Statisk provbelastning 1,0 Dynamisk provbelastning utvärderad endast 1,2 med CASE-metoden. Dynamisk provbelastning med 0,85 signalmatchning med CAPWAP-analys. Dragbelastning utvärderad från CAPWAP. 1,3 Dessutom bör en reduktionsfaktor för dragbelastning på 0,7 användas. Pålslagningsformler - Slagningssimulering (så kallad WEAP- analys) Mantelburna stålkärnepålar utvärderade med 0,85 wave-up metoden enligt PKR 106
74
Tabell 38.6 Modellfaktor för kohesionspålar.
Beräkningsmodell/provningsmetod Modellfaktor
γRd Odränerad analys (α-metod) enligt PKR 100, 1,1 supplement 1, med skjuvhållfasthet som är utvärderad utifrån triaxialförsök och/eller direkta skjuvförsök. Odränerad analys (α-metod) enligt PKR 100, 1,2 supplement 1, med skjuvhållfasthet som inte är utvärderad med triaxialförsök och/eller direkta skjuvförsök. Dränerad analys (β-metod) 1,2
Statisk provbelastning 1,0 Dynamisk provbelastning utvärderad med - CASE-metoden Dynamisk provbelastning med 1,3 signalmatchning med CAPWAP-analys. Kalibrering mot statisk provbelastning enligt kapitel 7.5.3(1) i SS-EN 1997-1(3) Pålslagningsformler - Slagningssimulering (så kallad WEAP- analys)
Tabell 38.7 Modellfaktor för spetsburna pålar.
Beräkningsmodell/provningsmetod Modellfaktor
γRd Statisk provbelastning 1,0
Dynamisk provbelastning utvärderad med 1,0 CASE-metoden Dynamisk provbelastning utvärderad med 0,85 CASE-metoden. Spetsbärande pålar på berg/morän där sjunkningen per slag ≤ 2 mm, samt spetsfjädringen ≤ D/60 Dynamisk provbelastning med 0,85 signalmatchning med CAPWAP-analys Slagningssimulering (så kallad WEAP- 1,3 analys)
75
Beräkningsmodell/provningsmetod Modellfaktor
γRd Dynamisk provbelastning utvärderad med 0,8 CASE-metoden på pålar nedborrade och stoppslagna i berg enligt PK 106 avsnitt 7.6.1. Pålslagningsformler - Slagningssimulering av pålar inborrade i 1,1 berg
Stycke 2.4.7.2(2)P ANM.2
Partialkoefficienter för kontroll av statisk jämvikt (EQU) ska ha minst de värden som framgår av 4 kap. 9 § och tabell 38.2.
4 Allmänna råd
Statisk jämvikt bör endast kontrolleras vid grundläggning med plattor på mycket fast jord och berg.
Stycke 2.4.7.3.2(3)P
Partialkoefficienter för kontroll av strukturella (STR) och geotekniska (GEO) gränstillstånd ska för laster, lasteffekter och materialparametrar ska ha minst de värden som framgår av 4 kap. 10–11 §§ och tabell 38.3.
Stycke 2.4.7.3.3(2)P
Partialkoefficienter för kontroll av strukturella (STR) och geotekniska (GEO) gränstillstånd ska för bärförmåga ha minst de värden som framgår av tabellerna 38.8−38.10. Tabell 38.8 Partialkoefficienter för kontroll av geoteknisk bärförmåga (γR) för slagna pålar
Bärförmåga Symbol Uppsättning R2
Spets γb 1,2 Mantel (tryck) γs 1,2 Total/kombinerad (tryck) γt 1,2 Mantel (dragning) γs;t 1,3
76
Tabell 38.9 Partialkoefficienter för kontroll av geoteknisk bärförmåga (γR) för grävpålar
Bärförmåga Symbol Uppsättning
R2
Spets γb 1,3 Mantel (tryck) γs 1,3 Total/kombinerad (tryck) γt 1,3 Mantel (dragning) γs;t 1,4 Tabell 38.10 Partialkoefficienter för kontroll av geoteknisk bärförmåga (γR) för CFA-pålar
Bärförmåga Symbol Uppsättning
R2
Spets γb 1,3 Mantel (tryck) γs 1,3 Total/kombinerad (tryck) γt 1,3 Mantel (dragning) γs;t 1,4
Stycke 2.4.7.3.4.1(1)P ANM.1
För olika typer av geokonstruktioner ska dimensioneringssätt enligt tabell 38.11 tillämpas. Tabell 38.11 Dimensioneringssätt för olika geokonstruktioner
Typ av geokonstruktion Dimensioneringssätt
Pålar, geoteknisk bärförmåga DA2 Pålar, konstruktiv bärförmåga DA3 Stödkonstruktioner DA3 Slänter och bankar DA3 Plattor DA3 Förankringar DA3
Stycke 2.4.7.4(3)P
Partialkoefficienter för kontroll av risk för upptryckning (UPL) ska ha minst de värden som framgår av tabell 38.4.
Stycke 2.4.7.5(2)P
Partialkoefficienter för kontroll av risk för hydraulisk bottenuppluckring (HYD) genom vattenströmning ska ha minst de värden som framgår av tabell 38.1.
Stycke 2.4.8(2)
Partialkoefficienter för bruksgränstillstånd ska ha minst värdet 1,0.
77
Stycke 2.5(1)
5 Allmänna råd
För vissa spetsbärande förtillverkade betongpålar kan en förenklad dimensionering av geoteknisk bärförmåga utföras enligt stoppslagningskriterier. Den dimensionerande geotekniska bärförmågan för tryckkraft för spetsburna betongpålar med olika tvärsnittsareor kan bestämmas vid stoppslagning med frifallshejare med hejarvikt och fallhöjd enligt tabell 38.12. Detta gäller under förutsättning att den kvarstående sjunkningen är högst 10 mm per tio slag.
Vid stoppslagning mot berg bör inmejslingen utföras med
300 slag med en fallhöjd på 20 cm och avslutas med tre serier om tio slag med 80 procent av fallhöjden. En påle bör sjunka mindre än 3 mm per slagserie och då godtas att Rd ökas med 10 procent.
Om en påle förlängs med en knekt under stoppslagningen bör
0,1 m högre fallhöjd väljas.
Den dimensionerande geotekniska bärförmågan för dragkraft i
friktionsjord bör sättas till 0 kN om pållängden är 3 m eller kortare, och till 50 kN om pållängden är minst 12 m. För mellanliggande längder godtas rätlinjig interpolering. Tabell 38.12 Dimensionerande geoteknisk bärförmåga Rd (kN) för förtillverkade betongpålar, installerade med frifallshejare
Hejare Fallhöjd (m) Pålens tvärsnittsarea (m )
0,055 0,073/0,076
3 ton 0,3 480 550 0,4 575 660 0,5 655 740 4 ton 0,3 540 640 0,4 645 755 0,5 720 850 5 ton 0,3 590 680 0,4 690 825
6 Allmänna råd
För grundläggning av plattor i geoteknisk kategori 1 kan en förenklad dimensionering utföras genom grundtrycksvärden. För fast lagrad bottenmorän bör dimensionerande grundtryck, qb, sättas till högst 0,6 MPa.
Bottenplattor grundlagda på berg bör dimensioneras med
erfarenhetsvärden enligt tabell 38.13 om bergytan inte lutar mer än 1:2.
78
Tabell 38.13 Dimensionerande grundtryck, qb, för plattor på berg
1 2
Bergtyp Enkel undersökning Avancerad undersökning
1 3 MPa 10 MPa 2 1 MPa 4 MPa 3 0,5 MPa 2 MPa Omfattar fastställande av bergart och kontroll av bergyta genom besiktning eller bergsondering. Innebär att bergets kvalitet kontrolleras av en bergmekaniskt sakkunnig person som inspekterar grundläggningsytan. Vid behov ingår även bedömning av representativa borrkärnor och resultat av vattenförlustmätning i kontrollen.
Stycke 7.6.2.2(8)P
Korrelationskoefficienter för bestämning av karakteristisk geoteknisk bärförmåga för pålar, när bärförmågan baseras på resultat från statisk provbelastning, ska ha minst de värden som framgår av tabell 38.14. Tabell 38.14 Korrelationskoefficienter ξ för bestämning av karakteristisk geoteknisk bärförmåga för pålar när bärförmågan baserade på resultat från statiska provbelastningar (n antal provade pålar)
ξ för n = 1 2 3 4 ≥ 5
ξ 1 1,40 1,30 1,20 1,10 1,00 ξ 2 1,40 1,20 1,05 1,00 1,00 Tillämpbar endast vid enhetliga geotekniska förhållanden om ytan för ett kontrollobjekt är högst 25x25 m . Vid utvärdering av dragbärförmåga från signalmatchning får högst 70 procent av mantelbärförmågan utnyttjas.
Stycke 7.6.2.2(14)P
Partialkoefficienter för kontroll av pålars geotekniska bärförmåga, som baseras på resultat från statisk provbelastning, ska ha minst de värden som framgår av tabellerna 38.8 – 38.10.
Stycke 7.6.2.3(4)P
Partialkoefficienter för kontroll av pålars geotekniska bärförmåga, som baseras på resultat från grundundersökningar ska ha minst de värden som framgår av tabellerna 38.8 – 38.10.
Stycke 7.6.2.3(8)
Modellfaktorn för korrigering av partialkoefficienter vid kontroll av pålars geotekniska bärförmåga, som baseras på resultat från geotekniska
79
undersökningar, ska vid kompletterande tillvägagångssätt ska minst ha värdet 1,4.
Stycke 7.6.2.4(4)P
Korrelationskoefficienter för bestämning av karakteristiskt värde på den geotekniska bärförmågan, när bärförmågan baseras på resultat från dynamisk provning, ska ha minst de värden som framgår av tabell 38.15. Partialkoefficienter för kontroll av pålars geotekniska bärförmåga framgår av tabellerna 38.8 – 38.10. Tabell 38.15 Korrelationskoefficienter ξ för bestämning av den karakteristiska geotekniska bärförmågan för pålar, baserade på uppmätt bärförmåga 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 från dynamiska provbelastningar (n - antal provade pålar)
ξ för n 3 4 ≥ 5 ≥ 10 ≥ 15 ≥ 20 ≥ 40 Samtliga = pålar
ξ5 1,60 1,55 1,50 1,45 1,42 1,40 1,35 1,30 ξ6 1,50 1,45 1,35 1,30 1,25 1,25 1,25 1,25 ξ-värdena i tabellen gäller för dynamisk provbelastning utvärderad enligt CASE-metoden. ξ-värdena multipliceras med en modellfaktor av 0,85 vid användning av signalmatchning av stötvågorna eller då permanent sjunkning ≤ 2 mm per mätslag samt utvärderad spetsfjädring < D/60 för spetsburna pålar. Om olika påltyper ingår i grundläggningen ska grupper med samma påltyp behandlas för sig vid val av antal provpålar n. För byggnadsverk med tillräcklig styvhet och hållfasthet för att överföra laster från svaga till starka pålar kan koefficienterna ξ5 och ξ6 divideras med 1,1. Vid utvärdering av dragbärförmåga från signalmatchning får högst 70 procent av mantelbärförmågan utnyttjas. Modellfaktorn för signalmatchning vid drag är 1,3. Signalmatchning ska alltid utföras för huvudsakligen mantelburna pålar. Värdena i denna tabell är inte tillämpbara för pålslagningsformler. Tillämpbar endast vid enhetliga geotekniska förhållanden om ytan för ett kontrollobjekt är högst 25x25 m .
Stycke 7.6.3.2(2)P
Partialkoefficienter för kontroll av pålars geotekniska bärförmåga vid dragbelastning, där bärförmågan baseras på resultat från provbelastning, ska ha minst de värden som framgår av tabellerna 38.8 – 38.10. När utvärdering av dragbärförmågan utgår från uppmätt tryckbärförmåga får maximalt 70 procent av tryckbärförmågan utnyttjas.
Stycke 7.6.3.2(5)P
Korrelationskoefficienter för kontroll av pålars geotekniska bärförmåga vid dragbelastning, när bärförmågan baseras på resultat från statisk provbelastning, ska ha minst de värden som framgår av tabell 38.14.
80
Stycke 7.6.3.3(3)P
Partialkoefficienter för kontroll av pålars geotekniska bärförmåga vid dragbelastning, när bärförmågan baseras på resultat från grundundersökningar, ska ha minst de värden som framgår av tabellerna 38.8 – 38.10. När utvärdering av dragbärförmågan utgår från tryckbärförmågan som utvärderats från geotekniska undersökningsresultat får maximalt 70 procent av tryckbärförmågan utnyttjas.
Stycke 7.6.3.3(6)
Modellfaktorn för korrigering av partialkoefficienter vid kontroll av pålars geotekniska bärförmåga vid dragbelastning, när bärförmågan baseras på resultat från geotekniska undersökningar, ska vid kompletterande tillvägagångssätt minst ges värdet 1,4.
Stycke 8.5.2(1)P
Den uppmätta geotekniska bärförmågan i brottgräns ska bestämmas med provningsmetod 1 enligt SS 27104. Minst tre försök ska utföras vid undersöknings- och lämplighetsprovning. Vid godkännandeprovning ska samtliga förankringar provas.
Stycke 8.5.2(3)P
Koefficienter för kontroll av förankringars geotekniska bärförmåga när bärförmågan baseras på resultat från provning ska ha minst de värden som framgår av tabell 38.16. För förankringar där det inte går att påvisa tidigare dokumenterad erfarenhet av aktuell typ av stag och i aktuell geologi ska lämplighets- och undersökningsprovning genomföras. För bergstag fastgjutna i svenskt urberg av prekambriskt ursprung behöver undersökningsoch lämplighetsprovningen inte göras.
Tabell 38.16 Koefficienter för kontroll av förankringar vid provning under varaktiga och tillfälliga dimensioneringssituationer i brott och bruksgränstillstånd
Symbol Ekvation Provningsmetod 1
ξ 8.6 1,0 ULS γ 8.10 a;SLS −
3 4 n 3 γ 8.13 1,05 a;acc;ULS γ 8.14 − a;acc;SLS För beskrivning av provningsmetod, se SS 27104. Värdet gäller förutsatt att godkännandeprovning på varje förankring utförs och visar att EULS;d ≤ RULS;d. Gäller enbart vid undersöknings- och lämplighetsprovning. För bergstag fastgjutna i svenskt urberg av prekambriskt ursprung får n = 0 användas.
81
Stycke 8.6.2(2)P
Partialkoefficienten för godkännandeprovning i brottgränstillstånd, γa;acc, ULS, ska minst ges värdet 1,05. Provdragningslasten vid godkännandeprovning ska räknas som brottlast vid analytisk dimensionering enligt ekvation 8.13 i SS-EN 1997-1:2005/A1:2013.
Stycke 8.6.2(3)P
Krypning vid godkännandeprovning ska ha minst de värden som framgår av tabell 38.17. Tabell 38.17 Kriterier för undersöknings-, lämplighets- och godkännandeprovning vid varaktiga och tillfälliga dimensioneringssituationer i brott och bruksgränstillstånd.
Provnings- Kriterier Undersöknings- och Godkännandemetod lämplighetsprovning provning ULS SLS ULS SLS (ekv. 8.5) (ekv. 8.8) (ekv. 8.5) (ekv. 8.8)
1 α1 2 mm - 2 mm - 1 Beskrivning av provningsmetod finns i SS 27104.
Stycke 10.2(3)
Partialkoefficient för stabiliserande permanent last av förankringar eller pålar vid upplyft ska minst ges värden enligt tabell 38.4.
Stycke 11.5.1(1)P
Partialkoefficienter för laster, bärförmåga och hållfasthet vid kontroll av totalstabilitet hos slänter och bankar ska ha minst de värden som framgår av 4 kap. 10–11 §§ samt tabell 38.3.
Tillämpning av informativa bilagor
Vid tillämpning av bilaga D ska hänsyn tas till inverkan av grundläggningsnivå, hållfasthet hos jorden över grundläggningsnivån samt lutande intilliggande markyta.
Bilaga E och F får inte tillämpas.
39 kap. SS-EN 1997-2 – Marktekniska undersökningar
Nationellt valda parametrar
Inga nationella val är gjorda i denna standard.
Tillämpning av informativa bilagor
Bilaga A till och med W om utvärdering av jordparametrar får inte tillämpas.
82
1 Allmänna råd
Vid utvärdering av jordparametrar kan kap. 5.2 i Trafikverkets publikation TK Geo 13 TDOK 2013:0667, Version 2.0, datum 2016- 02-29 tillämpas.
AVDELNING X− DIMENSIONERING AV ALUMINIUMKONSTRUKTIONER
40 kap. SS-EN 1999-1-1– Allmänna regler
Nationellt valda parametrar
Inga nationella val har gjorts i denna standard
41 kap. SS-EN 1999-1-2 – Brandteknisk dimensionering
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2.3(1), – 2.3(2), – 4.2.2.1(1), – 4.2.2.3(5), och – 4.2.2.4(5).
Stycke 2.3(1) och 2.3(2)
Partialkoefficienten ska ha minst följande värde. 𝛾𝛾M,fi = 1,0
Stycke 4.2.2.1(1)
1 Allmänna råd
Beräkningsmetoderna i SS-EN 1999-1-1 bör användas, men vid
förhöjd temperatur θal bör elasticitetsmodul och 0,2-gräns ersättas med värdena Eal,θ och fo,θ. Värdet γM bör även ersättas med γM,fi. Reduktionsfaktorerna ρo,haz och ρu,haz i den värmepåverkade zonen kan antas vara desamma vid förhöjd temperatur. Vid bestämning av tvärsnittsklass bör slankhetsparametrarna β1, β2 och β3 i tabell 6.2 i SS-EN 1999-1-1 beräknas med 𝜀𝜀 = 0,05�𝐸𝐸𝑚𝑚𝑎𝑎,𝜃𝜃/𝑓𝑓𝑜𝑜,𝜃𝜃
Stycke 4.2.2.3(5)
2 Allmänna råd
Metoder i stycke 4.2.2.1 (1) i standarden bör användas inklusive de allmänna råden till stycket.
83
Stycke 4.2.2.4(5)
3 Allmänna råd
Metoder enligt stycke 4.2.2.1(1) bör användas. Vid beräkning av knäckningslasten Ncr och slankhetsparametern λ bör en ytterligare reducerad elasticitetsmodul Eal,θ /1,2 användas och en knäckningskurva för knäckningsklass B väljas.
42 kap. SS-EN 1999-1-3 – Utmattning
Nationellt valda parametrar
Inga nationella val har gjorts i denna standard
Tillämpning av informativa bilagor
Bilaga J ska tillämpas som föreskrifter.
43 kap. SS-EN 1999-1-4 – Kallformad profilerad plåt
Nationellt valda parametrar
De stycken i standarden där nationella val är gjorda är – 2(3), – A.1(1) ANM.3, och – A.3.4(3).
Stycke 2(3)
Partialkoefficienterna ska ha minst följande värden. 𝛾𝛾M1 = 1,0 𝛾𝛾M2 = 1,25 𝛾𝛾M3 = 1,25
Stycke A.1(1) ANM.3
1 Allmänna råd
Omräkningsfaktorerna kan sättas lika med 1,0.
Stycke A.3.4(3)
Partialkoefficienter enligt 2 § ska tillämpas.
44 kap. SS-EN 1999-1-5 – Skal
Nationellt valda parametrar
Inga nationella val har gjorts i denna standard
84
AVDELNING XI − ALTERNATIVA DIMENSIONERINGSMETODER OCH UNDANTAG
45 kap. Krav med hänsyn till alternativa dimensioneringsmetoder
Det är tillåtet att använda alternativa dimensioneringsmetoder, som skiljer sig från de krav som anges i dessa föreskrifter. Det gäller under förutsättning att de alternativa dimensioneringsmetoderna uppfyller minst den säkerhetsnivå, brukbarhet och beständighet som kan förväntas vid tillämpning av eurokoderna.
46 kap. Undantag
Transportstyrelsen kan bevilja undantag från dessa föreskrifter. ___________
1. Denna författning träder i kraft den 1 november 2018. 2. Genom denna författning upphävs Vägverkets föreskrifter (VVFS 2004:43) om tillämpningen av europeiska beräkningsstandarder. 3. Äldre föreskrifter får tillämpas för arbeten som a) omfattas av en vägplan enligt väglagen (1971:948), eller en järnvägsplan enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, som upprättats före den 1 januari 2019, eller b) inte kräver fastställelse av vägplan eller järnvägsplan och arbetena påbörjats före den 1 januari 2019.
På Transportstyrelsens vägnar
JONAS BJELFVENSTAM Per Andersson (Väg och järnväg)
Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN 2000-1975 85