Förordning (1974:248) om kriminalvård i anstalt

Föreskrifter om Kriminalvården samt häktes- och anstaltsorganisationen finns i förordningen (2005:985) med instruktion för Kriminalvården. Förordning (2005:991).

Vad som i denna förordning sägs om öppen eller sluten anstalt gäller även öppen eller sluten avdelning av en anstalt. Förordning (1990:1021).

Intagen skall snarast möjligt efter intagningen i anstalt muntligen eller skriftligen informeras om anstaltsvistelsens innebörd.

För varje intagen skall upprättas en behandlingsplan. Planen skall, under hänsynstagande till anstaltstidens längd och övriga omständigheter, inriktas på åtgärder som är ägnade att främja den intagnes anpassning i samhället och som förbereder honom för tillvaron utanför anstalten.

Till ledning för upprättandet av behandlingsplan skall utföras behandlingsundersökning, i den mån erforderlig utredning icke redan finns tillgänglig. Behandlingsundersökning skall utföras skyndsamt.

Behandlingsplanen skall omprövas regelbundet och så ofta det finns anledning till det. Förordning (1995:494).

Vid kriminalvårdsanstalt skall det finnas ett behandlingskollegium med uppgift att som rådgivande organ handlägga frågor om de intagnas behandling. Förordning (2006:1305).

Kriminalvården meddelar närmare föreskrifter om behandlingsundersökning, behandlingsplanering och behandlingskollegium. Förordning (2005:991).

För varje intagen skall föras journal enligt föreskrifter som Kriminalvården meddelar. Förordning (2005:991).

Kriminalvården ska förbereda villkorlig frigivning. Myndigheten ska, om det behövs, samråda med Arbetsförmedlingen och de sociala myndigheterna och andra myndigheter eller organisationer samt enskilda personer som kan främja den intagnes anpassning i samhället.

Det ska också gälla för den som genomgår ett fängelsestraff på sådan tid att villkorlig frigivning inte kan komma i fråga, om det behövs med hänsyn till den intagnes personliga förhållanden. Förordning (2007:899).

En intagen som har dömts till fängelse i lägst två år bör endast om det finns särskilda skäl beviljas normalpermission med stöd av 32 § första stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt innan den intagne har avtjänat sex månader av straffet. Har den intagne varit häktad räknas i dessa sex månader in den tid som den intagne har varit häktad i omedelbar anslutning till att den intagne påbörjat verkställigheten av straffet. Kriminalvården kan dock föreskriva att viss tid av straffet bör ha avtjänats i anstalt innan permissionen beviljas.

En intagen som avses i första stycket bör inte annat än om det finns särskilda skäl beviljas normalpermission som avses i samma stycke eller medgivande till vistelse utanför anstalt som avses i 14 § andra stycket och 54 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, om den intagne har dömts för terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller motsvarande brottslighet enligt tidigare lagstiftning. Förordning (2006:1305).

Kriminalvården skall i god tid före en villkorlig frigivning pröva om den intagne efter frigivningen skall stå under övervakning. Om Kriminalvården beslutar om övervakning, skall övervakare förordnas i så god tid att övervakaren hinner utföra de förberedelser som behövs för att fullgöra uppdraget.

Till övervakare förordnas en handläggande tjänsteman vid Kriminalvården eller en annan lämplig person. Den dömde bör lämnas tillfälle att yttra sig om valet av övervakare.

Övervakare skall ges tillfälle att i nödvändig utsträckning besöka den intagne i anstalten. Den intagnes kontakter med övervakaren skall främjas. Förordning (2005:991).

Kriminalvården får förordna en förtroendeman för en intagen som avtjänar fängelse på livstid och som behöver personligt stöd eller annan hjälp, om den intagne samtycker till det. Om den intagne begär det, skall förtroendemannen entledigas.

Uppdraget som förtroendeman skall upphöra om den dömde benådas eller beviljas omvandling av straffet enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid.

En förtroendeman har rätt till ersättning enligt vad som gäller för övervakare. Förordning (2006:1121).

Efter föreskrifter som meddelas av Kriminalvården kan intagen, om kostnaden icke kan täckas på annat sätt, erhålla bidrag av allmänna medel för utgifter i samband med frigivning. Bidrag kan även utgå före frigivning, om bidraget behövs för att förbättra den intagnes frigivningssituation. Förordning (2005:991).

Om Kriminalvården fattar ett beslut om att omedelbart upphäva ett tillstånd till en utslussningsåtgärd i avvaktan på övervakningsnämndens beslut enligt 71 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, skall Kriminalvården underrätta den aktuella övervakningsnämnden. Förordning (2006:1305).

Om ett tillstånd till en utslussningsåtgärd upphävs skall den myndighet som har fattat beslutet underrätta polismyndigheten i den ort där den intagne vistas, senast har vistats eller har sin hemort.

Polismyndigheten skall då förpassa den intagne till den anstalt som Kriminalvården anvisar för fortsatt verkställighet av straffet.

När polismyndigheten omhändertar den intagne för förpassning, skall myndigheten omedelbart underrätta Kriminalvården. Förordning (2006:1305).

Bestämmelserna i förordningen (1989:929) om ersättning av allmänna medel för skada orsakad av den som utför samhällstjänst skall också tillämpas på skada som orsakats av den som utför oavlönat arbete i samband med en sådan utslussningsåtgärd som avses i 54 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, om arbetet utgör ett villkor för utslussningsåtgärden. Förordning (2006:1305).

Vid utökad frigång enligt 58 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt får Kriminalvården förordna att andra lämpliga personer än anställda vid myndigheten skall biträda vid kontrollen av att den intagne rättar sig efter de villkor som har meddelats och i övrigt fullgör de skyldigheter som gäller för utslussningsåtgärden. Förordning (2006:1305).

Har upphävts genom förordning 1990:1021.

Har upphävts genom förordning 1990:1021.

Om det på grund av risk för fritagning eller av någon annan särskild anledning behövs för att en transport skall kunna genomföras på ett betryggande sätt, får Kriminalvården begära hjälp av polismyndigheten. Transporten skall planeras i samråd med polismyndigheten. Förordning (2005:991).

Har förordnande enligt 31 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt meddelats beträffande en viss intagen, skall beslut i fråga om den intagnes placering i anstalt och vistelse utanför anstalt, i annat fall än som avses i 73 § nämnda lag, fattas efter samråd med Säkerhetspolisen. Detsamma gäller i fråga om sådant beslut om vistelse utanför anstalt för intagen som har dömts för terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott eller motsvarande brottslighet enligt tidigare lagstiftning. Förordning (2006:1305).

Kriminalvården meddelar föreskrifter om ersättningen till intagna enligt 44 § första stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt samt om hur ersättningen och annan arbetsinkomst som intagna får skall användas. Förordning (2005:991).

Har upphävts genom förordning 1990:1021.

Kroppsbesiktning ska verkställas av läkare eller legitimerad sjuksköterska eller, om sådan ej finns tillgänglig och åtgärden inte kan uppskjutas utan olägenhet, av tjänsteman som om möjligt ska vara sjukvårdsutbildad. Verkställes kroppsbesiktning av annan än läkare, ska av läkare meddelade anvisningar följas.

Första stycket gäller inte vid ytlig kroppsbesiktning eller vid urin-, utandnings-, saliv-, svett- eller hårprov. Förordning (2008:111).

Egendom som skall tas om hand i samband med kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan undersökning eller i enlighet med 84 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall förtecknas. Förteckningen skall skrivas under av den intagne och den som har verkställt omhändertagandet. Vägrar den intagne att skriva under skall, om det är möjligt, ytterligare en tjänsteman skriva under förteckningen. Kriminalvården skall, om inte något annat är särskilt föreskrivet, se till att egendomen förvaras på ett betryggande sätt. Förordning (2006:1305).

Beslut om sådan ytlig kroppsvisitation som avses i 52 a § tredje stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt får alltid fattas av den som har tillsyn över den intagne. Förordning (1997:1050).

Kriminalvården skall lämna ut sådana uppgifter som behövs i verksamhet för personskydd för riksdagens ledamöter, statschefen och övriga medlemmar av kungahuset, statsråd, statssekreterare och kabinettssekreterare, om uppgifterna i ett särskilt fall begärs av Säkerhetspolisen. Förordning (2006:164).

Har upphävts genom förordning 1990:1021.

Kriminalvården får meddela ytterligare föreskrifter om tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Förordning (2005:991).