lagen.
SFS 1988:1114

Förordning (1988:1114) med instruktion för Statens haverikommission

Utfärdad
1988-11-17
Ikraftträder
1989-01-01
Upphävd
1996-06-01
Källa
SFS 1988:1114 i lydelse enligt SFS 1993:1349

Källa

Upphävd författningUpphörde att gälla 1996-06-01 genom SFS 1996:282.

Hänvisat till av

Uppgifter

Statens haverikommission gör undersökningar enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor. Förordning (1990:721).

Haverikommissionen skall

  1. 1 följa den nationella och internationella utvecklingen på de områden som omfattas av kommissionens verksamhet,
  2. 2 samarbeta med berörda säkerhetsmyndigheter i deras olycksförebyggande verksamhet,
  3. 3 fullgöra de uppgifter som följer av rådets direktiv 80/1266/EEG av den 16 december 1980 om framtida samarbete och ömsesidig hjälp mellan medlemsstater vid undersökningar av luftfartsolyckor, som det hänvisas till i bilaga XIII till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Den svenska texten till rättsakten har publicerats i Svensk författningssamling (1992:588). Förordning (1993:1349).

Verksförordningens tillämpning

Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på haverikommissionen med undantag av 18, 19 och 30 §§.

Med styrelsen förstås vid tillämpningen av verksförordningen kommissionen.

Haverikommissionens organisation och ledning

Haverikommissionen består av generaldirektören och åtta haveriutredare.

I frågor som avses i 11--13 och 22 §§ verksförordningen (1987:1100) är kommissionen beslutför när generaldirektören och minst tre haveriutredare är närvarande. Förordning (1990:721).

Generaldirektören skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Av haveriutredarna skall

  1. 1 två vara eller ha varit ordinarie domare,
  2. 2 två ha flygoperativ sakkunskap,
  3. 3 en ha flygteknisk sakkunskap,
  4. 4 en ha sjöoperativ sakkunskap,
  5. 5 en ha sjöteknisk sakkunskap,
  6. 6 en ha allmän teknisk sakkunskap samt sakkunskap inom området befolkningsskydd och räddningstjänst.

En av haveriutredarna är generaldirektörens ställföreträdare. Förordning (1990:721).

Haverikommissionens generaldirektör är chef för myndigheten.

För uppdrag att biträda med undersökningar som avses i 1 § anlitar haverikommissionen experter och sakkunniga. Förordning (1990:721).

Handläggningen av kommissionens undersökningar

En undersökning som avses i 1 § leds av generaldirektören eller av en haveriutredare som är eller har varit domare. Förordning (1990:721).

När kommissionen skall göra en undersökning som avses i 1 § tillkallar den som leder utredningen de experter och sakkunniga som behövs för undersökningen. Förordning (1990:721).

10§

Bestämmelser om handläggningen av undersökningar som avses i 1 § finns i

  1. 1 lagen (1990:712) om undersökning av olyckor,
  2. 2 förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor. Förordning (1990:721).
11§

Vid undersökningar som avses i 1 § är kommissionen beslutför när den som leder undersökningen och minst en haveriutredare är närvarande. Förordning (1990:721).

12§

Om det framkommer skiljaktiga meningar vid överläggning i en haveriutredning, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.

I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få avvikande mening antecknad.

Tjänstetillsättningar m. m.

13§

Generaldirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid.

Tjänsterna som haveriutredare tillsätts av regeringen.

Andra tjänster tillsätts av haverikommissionen.

14§

Förordnande att vara generaldirektörens ställföreträdare meddelas av regeringen för en bestämd tid. Det sker efter anmälan av generaldirektören.

Bisysslor

15§

Besked om bisyssla enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) lämnas av haverikommissionen även i fråga om haveriutredarna.

Överklagande

16§

Haverikommissionens beslut i personalärenden får överklagas hos regeringen, om något annat inte följer av

  1. 1 lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,
  2. 2 lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga,
  3. 3 andra föreskrifter.

Kommissionens beslut i andra ärenden får överklagas bara om det är särskilt föreskrivet.