Förordning (1996:282) med instruktion för Statens haverikommission

Statens haverikommission gör undersökningar enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.

Haverikommissionen skall

1. 1 följa den nationella och internationella utvecklingen på de områden som omfattas av kommissionens verksamhet,
2. 2 samarbeta med berörda säkerhetsmyndigheter i deras

olycksförebyggande verksamhet.

Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på haverikommissionen med undantag av 4, 5, 10-14, 19, 20, 22, 30, 33 och 34 §§. Förordning (2007:7).

Haverikommissionens generaldirektör är chef för myndigheten.

Vid haverikommissionen skall finnas haveriutredare. Förordning (2007:7).

Generaldirektören och minst en av haveriutredarna skall vara jurist och ha domarerfarenhet.

I övrigt skall det finnas haveriutredare med

1. 1 flygoperativ sakkunskap,
2. 2 flygteknisk sakkunskap,
3. 3 sjöoperativ sakkunskap,
4. 4 sjöteknisk sakkunskap,
5. 5 sakkunskap inom området befolkningsskydd och räddningstjänst samt
6. 6 allmän teknisk sakkunskap.

En av haveriutredarna är generaldirektörens ställföreträdare. Förordning (2001:1146).

För uppdrag att biträda med undersökningar som avses i 1 § anlitar haverikommissionen experter och sakkunniga.

En undersökning som avses i 1 § leds av generaldirektören eller av en haveriutredare som är jurist och har domarerfarenhet. Förordning (2001:1146).

När kommissionen skall göra en undersökning som avses i 1 § tillkallar den som leder utredningen de experter och sakkunniga som behövs för undersökningen.

Bestämmelser om handläggningen av undersökningar som avses i 1 § finns i

1. 1 lagen (1990:712) om undersökning av olyckor,
2. 2 förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor.

Vid undersökningar som avses i 1 § är kommissionen beslutför när den som leder undersökningen och minst en haveriutredare är närvarande.

Om det framkommer skiljaktiga meningar vid överläggning i en haveriutredning, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.

Haverikommissionens beslut i andra ärenden än anställningsärenden får överklagas endast om det

1. 1 följer av en annan bestämmelse än 22 a § förvaltningslagen (1986:223), eller
2. 2 i en föreskrift särskilt hänvisas till 22 a § förvaltningslagen. Förordning (2006:1338)