Förordning om försäkringsskydd m.m. vid statliga tjänsteresor
Förarbeten
En myndighet under regeringen svarar för att myndighetens anställda och uppdragstagare har ett försäkringsskydd vid inrikes och utrikes tjänsteresor samt förrättningar i anslutning till dessa. Bestämmelserna i denna förordning gäller inte för
- 1.den som utan att vara anställd får statlig utbildning,
- 2.den som omfattas av statligt personskadeskydd enligt 7 kap. 2 § socialförsäkringsbalken eller av bestämmelser som avses i 7 kap. 3 § samma balk,
- 3.anställda vid konsultföretag som mot arvode utför klart avgränsade uppdrag. Förordning (2010:1682).
Myndigheten avgör vad som är en tjänsteresa.
Skyddet enligt 1 § skall alltid omfatta -- ersättning vid dödsfall och invaliditet, -- ersättning för förlorat personligt resgods, -- ersättning för kostnader vid reseavbrott, -- överfallsskydd och -- rättsskydd.
Myndigheten får komplettera skyddet med ytterligare moment där så bedöms behövligt.
Bestämmelserna om riskfinansiering och skadereglering i 4 och 5 §§ förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering skall tillämpas i fråga om försäkringsskydd enligt denna förordning. Förordning (1995:1302).
Kammarkollegiets beslut i ärenden om ersättning på grund av avtal som avses i 4 § får inte överklagas.
Ändringar och övergångsbestämmelser
SFS 1993:674
Ändring, SFS 1995:1302
Övergångsbestämmelse
- 1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.
- 2.Den myndighet som med stöd av 4 § i dess äldre lydelse har tecknat försäkring hos ett enskilt försäkringsbolag skall säga upp denna till närmaste förfallodag.