Förordning om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet

Denna förordning innehåller bestämmelser om årliga avgifter som ska betalas för Finansinspektionens verksamhet. Avgifterna ska finansiera den verksamhet som drivs av inspektionen med undantag för

1. 1.sådan verksamhet som finansieras med stöd av
   1. aavgiftsförordningen (1992:191), eller
   2. bförordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen,
2. 2.sådan verksamhet som fullgörs enligt förordningen (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap och förordningen (2015:1053) om totalförsvar och höjd beredskap, och
3. 3.sådan verksamhet som hör samman med samordningsorganet för tillsyn enligt förordningen (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Avgifterna ska även finansiera den del av Statistiska centralbyråns verksamhet som avser insamling och behandling av uppgifter åt Finansinspektionen enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Förordning (2015:1062).

Avgifterna enligt denna förordning ska uppgå till ett belopp som motsvarar Finansinspektionens och Statistiska centralbyråns årliga kostnader för den verksamhet som enligt 1 § ska finansieras med avgifterna.

Avgifterna ska redovisas mot inkomsttitel på det sätt som beslutas i regleringsbrev för Finansinspektionen. Förordning (2014:502).

/Träder i kraft: 2017-02-01/

Avgift tas ut med stöd av bestämmelser i

1. 1.31 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,
2. 2.73 § den upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar,
3. 3.39 § lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan,
4. 4.6 kap. 4 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
5. 5.13 § lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,
6. 6.10 kap. 9 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,
7. 7.10 § lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om Pensionsmyndighetens premiepensionsverksamhet,
8. 8.9 kap. 27 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,
9. 9.5 kap. 8 § lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder),
10. 10.26 § lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument,
11. 11.5 kap. 7 § lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer,
12. 12.10 kap. 11 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
13. 13.13 kap. 16 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
14. 14.22 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
15. 15.7 kap. 7 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling,
16. 16.7 kap. 13 § lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden,
17. 17.6 kap. 10 § första stycket lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
18. 18.23 kap. 12 och 13 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
19. 19.8 kap. 7 § lagen (2010:751) om betaltjänster,
20. 20.17 kap. 29 § och 20 kap. 10 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),
21. 21.5 kap. 7 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
22. 22.14 § andra stycket lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning,
23. 23.4 kap. 4 § lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister,
24. 24.13 kap. 15 § andra stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
25. 25.33 § lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,
26. 26.9 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,
27. 27.16 § lagen (2016:429) om tillsyn över företag av allmänt intresse i fråga om revision,
28. 28.5 kap. 10 § första stycket lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter, och
29. 29.1 kap. 3 § lagen (2016:1307) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning. Förordning (2016:1329).

Avgifterna från de fysiska personer, företag och myndigheter som anges i 6–18 §§ ska ge Finansinspektionen och Statistiska centralbyrån full kostnadstäckning för respektive avgiftsgrupp, om inte något annat anges i denna förordning. Med full kostnadstäckning avses att varje avgiftsgrupp ska svara för både direkta kostnader och den andel av indirekta kostnader som går att hänföra till gruppen. Med avgiftsgrupp avses en sådan grupp av fysiska personer, företag eller myndigheter som anges i 6–18 §§. Förordning (2014:502).

För varje avgiftsgrupp som anges i 6–10 §§ ska Finansinspektionen beräkna ett sammanlagt avgiftsbelopp som baseras på dels gruppens andel av inspektionens och Statistiska centralbyråns kostnader det närmast föregående kalenderåret, dels de kostnader som inspektionen och Statistiska centralbyrån har beräknat för det aktuella kalenderåret.

Finansinspektionen ska fördela det sammanlagda avgiftsbeloppet för respektive avgiftsgrupp 1, 2, 3 och 5 på de företag som ingår i gruppen. Balansomslutningen vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret ska utgöra grund för fördelningen. Varje företag i gruppen ska betala en avgift som är proportionell i förhållande till företagets storlek.

Om det sker en väsentlig ändring i ett företags balansomslutning i förhållande till närmast föregående räkenskapsår, får Finansinspektionen ta förändringen i beaktande vid fördelningen av avgiftsbeloppet.

Finansinspektionen ska fördela det sammanlagda avgiftsbeloppet för avgiftsgrupp 4 på de företag som ingår i gruppen. Respektive företags andel av den tid Finansinspektionen lagt på gruppen närmast föregående kalenderår ska utgöra grund för fördelningen. Den kostnad som inte kan hänföras till ett enskilt företag ska fördelas på de företag som ingår i gruppen utifrån samma fördelningsgrund och med beaktande av typ av verksamhet enligt 9 §.

Den lägsta avgiften är 30 000 kr, om inte något annat anges i denna förordning. Förordning (2016:735).

Avgift beräknad enligt 5 § ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att driva

1. 1.bankrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, eller
2. 2.värdepappersrörelse enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och är värdepappersbolag.

Avgift beräknad enligt 5 § ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att driva

1. 1.verksamhet enligt lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan, eller
2. 2.finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Lägsta avgift ska betalas av Svenska skeppshypotekskassan. Förordning (2011:1179).

Avgift beräknad enligt 5 § ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att driva

1. 1.verksamhet enligt den upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar, eller
2. 2.verksamhet enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Den lägsta avgiften är 7 000 kr för

1. 1.understödsföreningar som inte är tjänstepensionsinstitut, och
2. 2.lokala försäkringsbolag som tillhör kategorin mindre, lokala bolag.

Understödsföreningar som har undantag (begränsad tillsyn) enligt 2 § andra stycket den upphävda lagen om understödsföreningar och försäkringsföretag som har helt undantag enligt 1 kap. 19 och 20 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043), ska inte betala någon avgift. Förordning (2011:1179).

Avgift beräknad enligt 5 § ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att driva

1. 1.reglerad marknad enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
2. 2.clearingverksamhet enligt lagen om värdepappersmarknaden eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, eller
3. 3.verksamhet som värdepapperscentral enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012. Förordning (2016:77).

Avgift enligt 5 § ska betalas av svenska företag, om de har tillstånd att

1. 1.driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder, eller
2. 2.förvalta en alternativ investeringsfond enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

I stället för balansomslutningen ska det sammanlagda värdet av de fonder som ett fondbolag respektive en AIF-förvaltare som avses i första stycket förvaltar vid utgången av det närmast föregående räkenskapsåret utgöra grund för fördelningen enligt 5 § andra stycket.

AIF-förvaltare som är registrerade enligt 2 kap. 3 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska betala en avgift på 10 000 kr. Förordning (2013:597).

Försäkringsförmedlare som är en fysisk person och registrerad enligt 2 kap. 3 eller 4 § eller 5 kap. 2 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling ska betala en avgift på 2 000 kr.

Försäkringsförmedlare som är en juridisk person och registrerad enligt 2 kap. 3 eller 4 § eller 5 kap. 2 § lagen om försäkringsförmedling ska betala en avgift på 2 000 kr för varje anställd som den 31 december närmast föregående år utövade försäkringsförmedling eller sådan sidoverksamhet som avses i 2 kap. 5 § första stycket 15 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden för den juridiska personens räkning. Lägsta avgift för den juridiska personen är 2 000 kr.

Första och andra styckena gäller inte den som ska betala avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning. Förordning (2011:1179).

Försäkringsföretag som avses i 2 kap. 4 § lagen (2005:405) om försäkringsförmedling ska betala en avgift på 3 000 kr.

Första stycket gäller inte, om försäkringsföretaget ska betala avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning.

/Träder i kraft: 2017-02-01/

Pensionsstiftelse som avses i 9 a § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska betala en avgift på 17 000 kr. Förordning (2016:1329).

Fysiska och juridiska personer som är anmälda enligt lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet ska betala en avgift på 3 000 kr för fysiska personer och 13 000 kr för juridiska personer.

Första stycket gäller inte den som ska betala avgift enligt någon annan bestämmelse i denna förordning. Förordning (2013:1110).

Registrerade betaltjänstleverantörer enligt lagen (2010:751) om betaltjänster ska betala en avgift på 13 000 kr för fysiska personer och 26 000 kr för juridiska personer. Förordning (2012:738).

Juridiska personer som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska betala en avgift på 65 000 kr. Förordning (2012:738).

Registrerade utgivare enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska betala en avgift på 26 000 kr. Förordning (2012:738).

Institut för elektroniska pengar enligt lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska betala en avgift på 65 000 kr. Förordning (2012:738).

Företag som är registrerade enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska betala en avgift på 25 000 kr. Förordning (2014:1394).

Företag som har tillstånd enligt 4 § lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter ska betala en avgift på 30 000 kr. Förordning (2014:454).

Svenska företag med tillstånd enligt 2 kap. 1 § eller 3 kap. 1 § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter ska betala en avgift på 50 000 kr. Förordning (2016:1177).

/Träder i kraft: 2017-02-01/

Emittenter som ska tillämpa bestämmelserna i 16 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska betala en avgift på 45 000 kr, om deras överlåtbara värdepapper inte är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige efter ansökan av emittenten själv. Förordning (2016:1329).

Företag som omfattas av lagen (2016:429) om tillsyn över företag av allmänt intresse i fråga om revision ska betala en avgift på 8 000 kr. Förordning (2016:735).

Avgift som baseras på dels myndighetens andel av Finansinspektionens kostnader det närmast föregående kalenderåret, dels de kostnader som inspektionen har beräknat för det aktuella kalenderåret, ska betalas av

1. 1.Pensionsmyndigheten, och
2. 2.Sjunde AP-fonden.

Lägsta avgift är 30 000 kr. Förordning (2011:1179).

/Träder i kraft: 2017-02-01/

Utländska företag ska betala avgift enligt följande:

1. 1.Försäkringsgivare från tredjeland som avses i 1 kap. 5 § första stycket 2 lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, som driver försäkringsrörelse i Sverige genom generalagent eller filial, ska betala 20 000 kr.
2. 2.Utländskt förvaltningsbolag, med filial i Sverige, som avses i 1 kap. 6 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, ska betala 5 000 kr.
3. 3.Utländskt förvaltningsbolag som enligt 1 kap. 6 b § lagen om värdepappersfonder har tillstånd att förvalta värdepappersfonder, ska betala 7 000 kr per fond.
4. 4.Kreditinstitut från ett annat land inom EES, med filial i Sverige, som avses i 4 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, ska betala 20 000 kr.
5. 5.Försäkringsförmedlare från ett annat land inom EES, med filial i Sverige, som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2005:405) om försäkringsförmedling, ska betala 3 000 kr.
6. 6.Försäkringsförmedlare från tredjeland som avses i 3 kap. 2 § lagen om försäkringsförmedling, ska betala 5 000 kr.
7. 7.Utländskt värdepappersföretag från ett annat land inom EES, med filial i Sverige, som avses i 4 kap. 1 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och utländskt företag, med filial i Sverige, som avses i 4 kap. 4 § samma lag, ska betala 20 000 kr.
8. 8.Utländskt företag som avses i 12 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden, som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, ska betala 20 000 kr.
9. 9.Utländskt företag som avses i 19 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden, som har tillstånd att driva clearingverksamhet från filial i Sverige, ska betala 20 000 kr.
10. 10.Utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som förvaltar en specialfond, ska betala 10 000 kr per fond.
11. 11.Utländsk EES-baserad AIF-förvaltare, som avses i 5 kap. 6 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som marknadsför en alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare, ska betala 5 000 kr per fond.
12. 12.Utländsk EES-baserad AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 8 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige, ska betala 7 000 kr.
13. 13.Icke EES-baserad AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 11 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som marknadsför en alternativ investeringsfond till icke-professionella investerare, ska betala 5 000 kr per fond.
14. 14.Icke EES-baserad AIF-förvaltare som avses i 5 kap. 13 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, som driver verksamhet från filial i Sverige, ska betala 7 000 kr.
15. 15.Utländska företag med filial i Sverige och tillstånd enligt 2 kap. 7 § eller 3 kap. 7 § lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter ska betala 30 000 kr.
16. 16.Utländsk kreditförmedlare från ett land inom EES som driver verksamhet från filial i Sverige enligt 3 kap. 6 § lagen om verksamhet med bostadskrediter ska betala 10 000 kr.
17. 17.Utländsk EES-baserad AIF-förvaltare, som förvaltar en fond som är etablerad i Sverige med stöd av artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/760 av den 29 april 2015 om europeiska långsiktiga investeringsfonder, ska betala 10 000 kr. Förordning (2016:1329).

Ett företag som ska betala avgift enligt någon av bestämmelserna i 6–10 §§ det första året som det står under tillsyn av Finansinspektionen, ska betala den lägsta avgiften.

Första stycket gäller inte för företag som har förvärvat väsentliga delar av ett företag som sedan tidigare står under Finansinspektionens tillsyn. I ett sådant fall gäller det som anges i 5 § om grunden för fördelningen av avgiftsbeloppet. Förordning (2016:735).

Om en fysisk person, ett företag eller en myndighet ska betala avgift enligt någon av bestämmelserna i 11-18 §§ det första året som det står under tillsyn av Finansinspektionen, och det inte har stått under tillsyn från början av året, ska avgiften minskas med hänsyn till den tid som personen, företaget eller myndigheten inte har stått under tillsyn.

Om en fysisk person, ett företag eller en myndighet som ska betala avgift enligt någon av bestämmelserna i 6-18 §§ upphör att stå under tillsyn av Finansinspektionen under året, ska avgiften minskas med hänsyn till den tid som personen, företaget eller myndigheten därefter inte har stått under tillsyn.

Om tillsynen av en fysisk person eller ett företag omfattar ett helt år men grunden för uttag av avgift enligt 6- 18 §§ ändrats under året, ska beräkningen av avgiften baseras på den tid som personen eller företaget har tillhört respektive avgiftsgrupp.

Om den avgift som beräknas enligt 20 eller 21 § uppgår till mindre än 300 kr, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att någon avgift inte ska tas ut.

Finansinspektionen ska varje år besluta avgiftens storlek och senast den 30 november till varje fysisk person, företag och myndighet som ska betala avgift skicka en faktura på det belopp som ska betalas samt ange när avgiften senast ska vara betald.

Avgiften ska betalas genom insättning på det konto som Finansinspektionen anger på fakturan.

Dröjsmålsränta tas ut på avgifter som inte betalas i rätt tid, om det inte finns särskilda skäl mot det. Dröjsmålsränta ska beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar den av Sveriges riksbank fastställda vid varje tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av åtta procentenheter.

Finansinspektionen ska i slutet av varje år göra en jämförelse mellan inbetalda avgifter under året och slutliga kostnader för varje avgiftsgrupp. Resultatet av denna jämförelse ska beaktas när avgift för nästföljande år beräknas för avgiftsgruppen. Förordning (2012:383).

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att minska avgiften.

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol.