Staten skadeståndsskyldig med hänvisning till en felaktig husrannsakan

Justitiekanslern tillerkänner sökanden ersättning med 15 000 kr avseende överträdelsen av hans rättigheter. Polismyndigheten ansvarar för att ersätt­ningen betalas ut till honom.

Ärendet

Bakgrund

Den 18 september 2025 beslutades om husrannsakan mot AA, som var misstänkt för grova brott. Grunden för husrannsakan var att söka efter före­mål som kunde tas i beslag, utröna omständigheter som kunde ha betydelse för utredningen om brottet samt eftersöka AA. Husrannsakan skulle genom­föras i en lägenhet där både AA och sökanden var folkbokförda.

Husrannsakan verkställdes kl. 23.14. Poliserna på plats kunde då konstatera att endast sökanden fanns i lägenheten. Sökanden berättade för poliserna bl.a. att han bodde ensam och att han påpekat för sin hyresvärd att AA inte fanns i lägenheten, trots att denne var folkbokförd där.

Dagen efter husrannsakan upprättade Polismyndigheten en anmälan om folkbokföringsbrott mot AA. Myndigheten dokumenterade dessutom hän­delsen särskilt i händelserapporten från insatsen samt i promemorior. Av do­kumentationen framgår bl.a. att AA inte fanns på adressen och att det inte fanns något som tydde på att någon annan än sökanden bodde där. Vidare angavs att sökanden hade visat upp en mejlkonversation med hyresvärden som avsåg AA:s felaktiga folkbokföring. Det antecknades också att myndig­heten hade fått tag i en alternativ adress som kunde knytas till AA.

Den 1 oktober 2025 ingrep polis mot AA, när han åkte bil. AA blev då miss­tänkt för ny brottslighet. Det beslutades på nytt om husrannsakan på AA:s, och därmed sökandens, folkbokföringsadress. Denna gång var grunden för husrannsakan att söka efter föremål som kunde tas i beslag och utröna om­ständigheter som kunde ha betydelse för utredningen av brottet.

Husrannsakan verkställdes den 2 oktober 2025 kl. 01.25. På samma sätt som vid den första husrannsakan fanns endast sökanden i lägenheten. Sökanden påtalade på nytt att AA inte fanns där och att sökanden via hyresvärden för­sökt ändra AA:s folkbokföring. Poliserna uppfattade sökanden som trovär­dig och vid husrannsakan genomfördes inte någon genomsökning efter gods i lägenheten.

Anspråket m.m.

Sökanden har begärt skadestånd av staten med 114 000 kr på den grunden att Polismyndigheten felaktigt har genomfört två husrannsakningar i sökandens bostad.

Av skadeståndet avser 84 000 kr den första husrannsakan. Enligt sökanden utsattes han för våldsamt agerande och hot med pistol från polisens sida. Resterande 30 000 kr avser den andra husrannsakan. Sökanden har angett att husrannsakan skedde trots att han vid den första husrannsakan uppvisat do­kumentation om att AA inte var bosatt på adressen. Sökanden har också på­talat att båda husrannsakningarna skedde nattetid samt att han till följd av händelserna nu bor på annan adress.

Skadeståndet som begärs avser dels psykiska besvär, dels kränkning av bo­stadsfrid och personlig integritet, dels allvarlig kränkning vid den första hus­rannsakan genom våldsamt agerande och hot med pistol, dels påverkan på sökandens husdjur, som skrämdes svårt vid husrannsakningarna.

Polismyndigheten har yttrat sig över anspråket.

Rättslig reglering

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

Staten ska ersätta bl.a. personskada och sakskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för (se 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen). Beslut i fråga om husrannsakan – och verkställigheten av besluten – utgör sådan verksamhet.

Staten ska också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighets­utövning (se 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen). Ersättning för sådan ideell skada kan med stöd av dessa regler ges ut endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskrän­kande brott.

Staten bär inte något strikt skadeståndsansvar för ofullkomligheter i den statliga verksamheten. För skadeståndsansvar enligt 3 kap. 2 § skadestånds­lagen krävs att det är styrkt att staten genom oaktsamhet har orsakat en skada. I regel är det endast rena förbiseenden av en bestämmelse eller up­penbart oriktiga bedömningar som kan anses utgöra skadeståndsgrundande fel eller försummelser. (Jfr bl.a. rättsfallen NJA 1994 s. 194 och 654, NJA 2003 s. 285, NJA 2007 s. 862 samt NJA 2013 s. 842 och 1210.)

Skadestånd ska också ges ut när den skadelidandes grundläggande fri- och rättigheter enligt regeringsformen eller enligt Europakonventionen har över­trätts, om det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen (se 3 kap. 4 § ska­deståndslagen).

Rättigheter till skydd mot husrannsakan

Var och en är mot det allmänna skyddad mot bland annat husrannsakan, ett skydd som kan begränsas genom lag (se 2 kap. 6 och 20 §§ regeringsformen).

Vidare har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Den rätten får inte begränsas annat än med stöd av lag. (Se artikel 8 i Europakonventionen). Husrannsakan är en sådan åtgärd som innebär ett intrång i den rättighet som skyddas av artikel 8 (se Danelius m.fl., Mänskliga rättigheter i europeisk praxis [2023, version 6, JUNO] s. 524 och 533). En sådan åtgärd måste alltså uppfylla kraven i artikeln för att inte utgöra en överträdelse.

En begränsning i lag måste enligt både regeringsformen och konventionen vara proportionerlig i förhållande till sitt syfte.

Bestämmelser i rättegångsbalken om husrannsakan

Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa får husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för att bl.a. söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet (se 28 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken, förkortad RB).

För att söka efter den som ska bl.a. gripas, anhållas eller häktas får husrann­sakan göras hos honom eller henne (se 28 kap. 2 § RB).

Husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det in­trång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för nå­got annat motstående intresse (28 kap. 3 a § rättegångsbalken). Åtgärden ska således vara proportionerlig.

Dessutom får en husrannsakan inte orsaka olägenhet eller skada utöver vad som är oundgängligen nödvändigt, och heller inte verkställas kl. 21.00– 06.00 utan särskilt skäl (se 28 kap. 6 § första och tredje styckena RB).

Justitiekanslerns bedömning

Den första husrannsakan

Frågor om huruvida det finns grund för tvångsmedel som husrannsakan, och kring hur ett sådant tvångsmedel verkställs, är typiskt sett bedömningsfrå­gor. I dessa fall måste det tillåtas en viss bedömningsmarginal, innan ett be­slut eller en åtgärd kan anses vara felaktig på ett sätt som är skadeståndsgrundande.

Vid den första husrannsakan fanns det inte anledning för Polismyndigheten att ifrågasätta AA:s folkbokföringsadress. Om man också tar hänsyn till den misstänkta brottslighetens allvar kan beslutet om husrannsakan inte anses oriktigt på ett sätt som är skadeståndsgrundande.

När det sedan gäller genomförandet av husrannsakan saknas det utredning som visar att ingripande poliser har utsatt sökanden för oproportionerliga åt­gärder eller orsakat olägenhet eller skada, utöver vad som varit oundgängli­gen nödvändigt (se 28 kap. 3 a § och 6 § första stycket RB).

Det saknas visserligen tydlig dokumentation kring vilket som var det sär­skilda skälet att verkställa husrannsakan så sent som kl. 23.14 (se 28 kap. 6 § tredje stycket RB). Det kan dock finnas flera särskilda skäl som kan vara godtagbara i det enskilda fallet. Exempelvis kan det finnas en akut risk för att bevisningen går förlorad eller beslaget går om intet, om man väntar med åtgärden. (Se Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel – när och hur de får användas, [2022, version 5, JUNO] s. 702.)

I detta fall har misstanken mot AA avsett grov brottslighet. Brotten skulle ha begåtts kort tid innan det att husrannsakan beslutades och verkställdes. Detta innebär att det funnits krav på skyndsamhet i utredningen. Det saknas därför anledning att ifrågasätta att det förelegat särskilda skäl i detta fall. Att hus­rannsakan verkställdes nattetid har därför inte varit skadeståndsgrundande.

Av det sagda följer även att husrannsakan inte innefattat någon överträdelse av sökandens rättigheter enligt regeringsformen eller Europakonventionen som kan ge rätt till skadestånd.

Den andra husrannsakan

Husrannsakan har varit felaktig på ett sätt som är skadeståndsgrundande

Den andra husrannsakan verkställdes två veckor efter den första. Vid den andra husrannsakan var det väldokumenterat hos Polismyndigheten att det fanns omständigheter som gjorde att AA:s folkbokföring kunde, och borde, ifrågasättas. Myndigheten hade exempelvis upprättat en anmälan om folk-bokföringsbrott mot AA.

Av betydelse i sammanhanget är att reglerna i rättegångsbalken om husrann­sakan utgår från att det inte råder någon osäkerhet om att den misstänkte bor eller vistas på den adress som ska undersökas. (Se Lindberg, Straffprocessu­ella tvångsmedel – när och hur de får användas, [2022, version 5, JUNO] s. 679.) Trots den stora osäkerhet som fanns kring om AA bodde eller vistades på sin folkbokföringsadress, genomfördes den andra husrannsakan där.

Beslutet om en andra husrannsakan måste mot denna bakgrund anses ha inneburit att det förekommit ett skadeståndsgrundande fel vid beslutsfat­tandet hos Polismyndigheten.

Husrannsakan har också inneburit en överträdelse av sökandens rättigheter enligt artikel 8 i Europakonventionen. (Jämför Keegan mot Förenade Kungariket, dom den 18 oktober 2006, no. 28867/03. Se även Justitiekans­lerns beslut den 3 mars 2017 dnr 7422-16-40, den 24 september 2018 dnr 3391-18-4.3, den 10 maj 2021 dnr 2020/4951 och den 27 oktober 2025 dnr 2025/4490.) Samma bedömning görs avseende det skydd mot husrannsak­ningar som regeringsformen ger (se beslutet dnr 2025/4490).

Inget skadestånd för personskada eller sakskada

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrun­dande är inte tillräckligt för att ersättning ska ges ut. Det krävs också att den som begär ersättning kan styrka att det inträffade har orsakat en skada och hur stor skadan är.

Justitiekanslern har uppfattat att sökanden har begärt skadestånd för person­skada (psykiska besvär) och sakskada (påverkan på sökandens husdjur).

Justitiekanslern har förståelse för att den andra husrannsakan har påverkat sökanden negativt. För att psykiska besvär ska anses utgöra en personskada krävs emellertid att en medicinsk påvisbar effekt föreligger (se Bengtsson och Strömbäck, Skadeståndslagen – en kommentar, [version 8C, JUNO] av­snitt 5:1.3). Sökanden har inte gett in någon utredning som styrker att hans besvär är på den nivån att de utgör en personskada. Skadestånd för denna slags skada har sökanden därför inte rätt till.

Sökanden har heller inte lämnat in bevisning kring att han lidit någon sakskada. Något skadestånd för påverkan på sökandens husdjur kan därför inte utgå.

Inget skadestånd för kränkning med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen

Utredningen ger inte stöd för att det har begåtts något sådant integritetskrän­kande brott som är en förutsättning för att ersättning för kränkning enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska ges ut. Sökanden kan därför inte tillerkän­nas ersättning med tillämpning av den bestämmelsen.

Rätt till skadestånd för annan ideell skada till följd av överträdelser av rege­ringsformen och Europakonventionen (3 kap. 4 § skadeståndslagen)

Justitiekanslern har kommit fram till att sökandens rättigheter enligt 2 kap. regeringsformen och Europakonventionen har överträtts. Därför prövas om sökanden har rätt till ersättning för annan ideell skada enligt 3 kap. 4 § ska­deståndslagen.

Skadestånd för annan ideell skada ska bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till överträdelsens art och omständigheterna i övrigt (se 5 kap. 8 § skadeståndslagen). I praxis har det ansetts att en rätt till ersättning förut­sätter att skadan är av viss storleksordning. Vid mindre allvarliga ideella skador kan det vara en tillräcklig gottgörelse att överträdelsen erkänns. (Se bl.a. NJA 2013 s. 842 och prop. 2017/18:7 s. 66.)

I detta fall har sökanden blivit felaktigt utsatt för en husrannsakan. Husrann­sakan skedde i sökandens hem endast två veckor efter att en annan husrann­sakan hade verkställts där och trots att det vid tillfället var väldokumenterat hos Polismyndigheten att det inte fanns förutsättningar för ytterligare en husrannsakan. Syftet med tvångsmedelsbeslutet kan mot denna bakgrund inte anses ha uppvägt det intrång eller men som åtgärden inneburit för sö­kanden (jfr 28 kap. 3 a § RB). Det bör också beaktas att husrannsakan verk­ställdes nattetid.

Överträdelsens art och tvångsmedlets typiskt sett integritetskänsliga karaktär gör att det inte kan anses tillräckligt att överträdelsen erkänns.

Justitiekanslern bedömer att ersättningen för annan ideell skada ska bestäm­mas till ett högre belopp än vad som normalt sett har betalats ut för liknande överträdelser (se t.ex. Justitiekanslerns beslut den 3 mars 2017 dnr 7422-16­40, den 24 september 2018 dnr 3391-18-4.3, den 10 maj 2021 dnr 2020/4951, den 30 mars 2023 dnr 2021/4484, den 29 juni 2023 dnr 2022/5028 och den 18 oktober 2024 dnr 2023/1007).

Vid en samlad bedömning av den överträdelse som har ägt rum bestäms ersättningen för annan ideell skada till 15 000 kr (se Justitiekanslerns beslut den 27 oktober 2025 dnr 2025/4490).