Bet. 1972:InU21

Inrikesutskottets betänkande i anledning av motioner angående sysselsättningen för handikappade och pensionärer

Typ: Betänkande
Datum: 1972-10-17
Källa: data.riksdagen.se

Inrikesutskottets betänkande nr 21 år 1972

InU 1972:21

Nr 21

Motionerna

1972:67av herr Hermansson m. fl. (vpk)

Motionärerna föreslår att riksdagen hos regeringen hemställer om en skyndsam utredning samt förslag om att lagstiftningsvägen säkra rätten till anställningstrygghet respektive rätten till arbete för de grupper av handikappade varom här är fråga, som på grund av sjukdom och nedsatt arbetsförmåga, företagsnedläggningar etc. förlorat ett arbete.

Utgångspunkten för motionen är följande statistiska uppgifter beträffande andelen arbetsvårdssökande som placeras i arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Totala antalet arbets- vårdssökande

Arbetsvårdssökande som fått arbete på den öppna arbetsmarknaden

Antal Procent av totalantalet

17 413

9 925

24 169

9 136

31 359

10 622

67 819

15 446

86 184

11 727

14,

95 599

12 435

1 År 1971 var totalantalet 97 494 arbetsmarknaden 10 438 (11 %)

och antalet

placeringar på den öppna

Härutöver 1

lämnas i motionen

utförliga

statistiska uppgifter om

situationen för skilda handikappgrupper. Dessa uppgifter avses sammanfattningsvis visa de handikappades svårigheter att få resp. behålla ett arbete. Vidare pekar man på de åtgärder som vidtagits för att stimulera näringslivet att anställa handikappade. Motionärerna anser emellertid att ”ingenting har kunnat hejda utvecklingen” och tillägger att eftersom man har prövat alla möjligheter inom ramen för de sätt arbetsmarknadsverket i dag tillåts arbeta på, den enda kvarstående möjligheten är att pröva lagstiftningsvägen. En sådan lagstiftning bör för det första hindra utslagningen på arbetsmarknaden, dvs. säkra rätten till anställningstrygghet, och för det andra tillförsäkra rätt till arbete, då det gamla arbetet gått förlorat eller då man första gången träder ut på arbetsmarknaden eller då man önskar träda in i arbetslivet igen efter en företagsnedläggning eller efter en arbetslöshets- eller sjukperiod.

1 Riksdagen 1972. 18 sami. Nr 21

InU1972.21

1972:158 av herr Helén m. fl. (fp)

I motionen hemställs i yrkandena A 1 b och A 1 c att riksdagen hos Kungl. Majit begär en utredning bl. a. i syfte att inventera tillgången på lämpliga arbetstillfällen samt möjligheterna att i ökad utsträckning undanröja förekommande hinder för att bereda svårplacerade anställning på den öppna arbetsmarknaden resp. att utvärdera den hittillsvarande försöksverksamheten med anpassningslag. Yrkandet A 1 a) angående klarläggning av den dolda arbetslösheten m. m. behandlas i betänkandet InU 1972:22.

Motionärerna konstaterar att antalet personer som under nuvarande förhållanden inte kan placeras på den öppna arbetsmarknaden har stigit kraftigt. Som förklaring härtill pekar de på att strukturomvandlingen inom näringslivet accelererat och lett till ökad utslagning från arbetsmarknaden. Attityden till att anställa eller behålla verkligt eller förment lågpresterande arbetskraft kan enligt motionärerna ha skärpts i takt med att alternativa placeringsmöjligheter skapats inom olika slag av skyddad verksamhet. I det sammanhanget anförs att utsikterna för arbetsvårdssökande drastiskt försämrats under senare år.

Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att en av dem föreslagen utredning angående klarläggning av den dolda arbetslöshetens orsaker även får till uppgift att utreda tänkbara möjligheter att underlätta för svårplacerade att finna anställning på den öppna arbetsmarknaden samt utvärdera den hittillsvarande verksamheten med s. k. anpassningslag.

1972:375 av herr Helén m. fl. (fp)

Med hänvisning till vad som anförts i motion 1972:386 hemställts att riksdagen hos Kungl. Majit begär att pensionsålderskommittén får till uppgift att även lämna förslag på åtgärder samhället kan vidta för att underlätta för äldre som så önskar att fortsätta sitt arbetsliv.

Motionärerna konstaterar att för en del människor i en del yrken upplevs det som en befrielse att få pensioneras. För andra, kanske flertalet, blir ”ett abrupt avbrott i ett långt arbetsliv detsamma som en övergång till ett mindre meningsfullt och kontaktrikt liv”. Eftersom möjligheterna att införa en rörlig pensionsålder — en fråga som f. n. övervägs inom pensionsålderskommittén — och frågan om bättre arbetsmöjligheter för äldre, särskilt i form av deltidsarbete, hänger nära samman, bör den nämnda kommittén få till uppgift att föreslå åtgärder som samhället kan vidta för att underlätta för äldre som så önskar att fortsätta sitt yrkesliv.

Motionärerna vill slå fast att även äldre personer — också efter pensioneringen — har rätt till ett arbete som är väl avpassat till deras förutsättningar. Som exempel på åtgärder som skulle kunna vidtas nämns att staten, landsting och kommuner i större utsträckning anställer äldre, inrättar deltidstjänster etc. Man pekar vidare på möjligheterna att bedriva ekonomiskt försvarbar ”hemindustri” eller liknande i utflyttningsbygder eller industriellt Svaga områden och på att äldre personer skulle kunna

InU 1972:21

engageras för funktionärsuppgifter i föreningar och kommunala serviceuppgifter.

1972:1411 av herrar Söderström (m) och Oskarson fm)

I motionen hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder syftande till större möjligheter att anställa handikappade inom den offentliga sektorn.

I motionen anförs bl. a. följande:

I strävandena att ge de handikappade bättre arbetsmöjligheter är det rimligt att samhället går i täten och uppträder som mönsterarbetsgivare. För att rätt fylla ansvaret mot de handikappade behövs en kartläggning av i vilken utsträckning handikappad arbetskraft finns anställd och kan komma att beredas anställning inom den offentliga sektorn. Ett av syftena bör vara att få kunskap om i vilken omfattning denna arbetskraft sökt anställning men ej kunnat beredas sådan. Undersökningen bör sedan bilda underlag för rekommendationer och förelägganden, som leder fram till ökad anställning av handikappad arbetskraft i offentlig tjänst.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Lagfäst rätt till anställning för handikappade (motion 1972:67)

I motionen 1971:1 196 (vpk) begärdes förslag till lagfäst skydd för arbetstagare att oaktat ålder och minskad arbetsförmåga genom sjukdom beredas möjlighet att kvarbli i arbetet. Motionen behandlades i utskottets betänkande InU 1971:18 i anledning av den för samma års riksdag framlagda propositionen om de s. k. äldrelagarna. Utskottet avstyrkte motionskravet med hänvisning till att motionskravet i allt väsentligt tillgodosetts genom propositionen och till att anställningstrygghetsfrågorna övervägs vidare i pågående utredning.

Frågan om att lagstiftningsvägen förbättra arbetslösa handikappades möjligheter att få anställning har behandlats i det av utredningen rörande den skyddade sysselsättningen nyligen avgivna betänkandet ”Skyddat arbete” (SOU 1972:54). Utredningen tar upp 1971 års äldrelagar och behandlar särskilt den ena av dessa båda lagar, nämligen lag om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden. Utredningen erinrar om de likheter som föreligger mellan personer med nedsatt arbetsförmåga på grund av handikapp och äldre och finner det vara en brist att endast den ena av två arbetsmarknadsmässigt svaga grupper, vilkas problem i stor utsträckning är likartade, har stöd genom lagstiftning. Utredningens överväganden mynnar ut i att utredningen anser starka skäl tala för att lagen om främjande av sysselsättning för äldre arbetstagare sträcks ut att gälla också personer som på grund av handikapp har svårigheter att få en anställning på den öppna arbetsmarknaden. I betänkandet presenteras ett lagförslag härom.

Frågan om större trygghet i bestående anställningar utreds av den sedan år 1970 verksamma utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. Utredningen har att överväga behovet av lagstadgad trygghet i anställningen, bl. a. vilka uppsägningstider som behövs (i denna del har

InU 1972:21

utredningsarbetet i viss mån föregripits genom de förra året antagna äldrelagarna), vilka skäl för uppsägningen som bör godtas och i vad mån det vid sidan av i lag bestämda uppsägningstider behöver införas rätt till särskild avgångsersättning. Utredningsuppdraget gäller i princip alla arbetstagare. I prop. 1971:107 (s. 103) uttalar föredragande departementschefen, att han räknar med att utredningen ägnar de handikappades sysselsättningsproblem ”erforderlig uppmärksamhet”.

Arbetsmarknadsverkets åtgärder för att anpassa arbetet till den handikappade arbetskraftens förutsättningar (motion 1972:158)

I cirkulärmeddelande till länsarbetsnämnderna år 1970 framhöll arbetsmarknadsstyrelsen betydelsen av att arbetsmarknadsverket i ökad utsträckning medverkar till en bättre anpassning av arbetet till människans fysiska och psykiska förutsättningar. Länsarbetsnämnderna anmodades att ta initiativ till överläggningar med arbetsgivarna och med arbetstagarnas organisationer inom företagen för att underlätta i första hand placering av arbetslösa handikappade och äldre. Bl. a. borde möjligheter skapas att inom företagen undersöka vilka förändringar av arbetsplatser, maskiner och verktyg m. m. som kunde behöva vidtas för att äldre och handikappade arbetstagare skulle kunna få arbete.

För anpassningsarbetet har länsarbetsnämnderna prövat olika samarbetsformer. En av dessa är den i Västernorrlands och Blekinge län bedrivna försöksverksamheten med s. k. anpassningslag. Dessa består av representanter för arbetsgivaren, arbetstagarorganisationerna och arbetsförmedlingen. I företag med anpassningslag har arbetsgivaren förbundit sig att inte avskeda någon på grund av ålder eller handikapp förrän anpassningslaget prövat möjligheterna till fortsatt anställning genom omplacering eller andra åtgärder. Anpassningslagen har också till uppgift att öka förutsättningarna att nyrekrytera personer med svårigheter att få arbete på den öppna marknaden.

I februari 1972 har arbetsmarknadsstyrelsen utfärdat nya riktlinjer och rekommendationer för anpassningsarbetet. Bakgrunden är de nya behov av samverkan mellan arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadens parter som uppstått genom tillkomsten av 1971 års s. k. äldrelagar. Som följd av denna lagstiftning ålade styrelsen år 1971 länsarbetsnämnderna att medverka till att arbetsgrupper bildas, med vilka arbetsförmedlingen kan samverka. I de nämnda nya riktlinjerna och rekommendationerna för anpassningsarbetet utsägs att arbetsgrupperna — för att undvika dubbelarbete — skall tas i anspråk för samverkan i alla frågor som berör anpassningen inom företagen.

För dessa uppgifter bildas anpassningsgrupper. Anpassningsgrupp anses vara ett nytt begrepp och dess arbetsuppgifter nya.

I september 1972 har arbetsmarknadsstyrelsen givit ut en handledning för anpassningsgruppernas arbete. Vid utformningen har samråd ägt rum med statens personalnämnd, kommunförbunden och parterna på arbetsmarknaden.

InU 1972:21

5 Anpassningsgrupper förutsätts komma att finnas vid företag, myndigheter och motsvarande arbetsplatser med minst 50 anställda. För arbetsplatser med 6—49 anställda kommer efter hand anpassningsgrupper att upprättas branschvis eller ortsvis.

Anpassningsgrupperna skall

verka för en positivare inställning i arbetslivet till äldre arbetstagare och till personer med arbetshinder,

föreslå åtgärder som gör det lättare att på arbetsplatsen nyanställa äldre och personer med arbetshinder,

föreslå åtgärder som underlättar för redan anställda äldre och personer med arbetshinder att stanna kvar på arbetsplatsen.

När det gäller åtgärder för att öka nyanställningen av äldre och personer med arbetshinder konkretiseras anpassningsgruppernas uppgifter på följande sätt:

Aktualisering av möjligheterna att anställa äldre och arbetshindrade vid nyrekryteringar. Förslag till åtgärder för att underlätta intern omplacering i syfte att friställa arbetsplatser som passar för äldre och arbetshindrade.

Kartläggning av arbetsstället. Anpassningsgruppen kan initiera och i förekommande fall medverka till en genomgång av arbetsstället för att klarlägga exempelvis

— vilka arbetsuppgifter som utan förändring kan utföras av äldre och personer med arbetshinder

— vilka ergonomiska och andra förändringar t. ex. i fråga om arbetstiden som kan vidtas för att underlätta för äldre och arbetshindrade att klara arbetet.

Översyn av ålderssammansättningen inom arbetsstället

— finns avvikelser i ålderssammansättningen jämfört med liknande arbetsställen?

— vad är orsaken till och motiven för ev. avvikelser?

Kan de arbetsmarknad spolitiska hjälpmedlen utnyttjas för att öka nyanställningen av äldre och arbetshindrade?

1 september 1972 rapporteras att 173 anpassningsgrupper har organiserats och börjat sitt arbete. Enligt länsarbetsnämndernas bedömningar kommer ca 1 800 grupper att vara verksamma före årets slut.

Sysselsättning för pensionärer (motion 1972:375)

1 motionerna 1967:1:521 och 11:641 (c) föreslogs en särskild förmedlingsverksamhet för pensionärer. Förmedlingen skulle inriktas på bl. a. att förmedla tillfälliga arbeten för att tillgodose å ena sidan temporära behov av arbetskraft hos företag och å andra sidan önskemål om arbete mera tillfälligtvis från pensionärernas sida. Förmedlingen avsågs också kunna lämna information till personer som inom kort skulle avgå med pension om de möjligheter till arbete som kunde finnas. Vidare föreslogs i motionerna en försöksverksamhet i syfte att klarlägga problem och förutsättningar vid mera omfattande anställning av pensionärer inom den statliga verksamheten.

Motionerna avslogs av riksdagen (SU 1967: 11 p. 7).

InU 1972:21

6 I motionerna 1970:1:44 och 11:48 (fp) om åtgärder för att bereda de äldre sysselsättning och trygghet föreslogs - med i vissa delar samma motivering som i den föreliggande motionen 1972:375 — bl. a. att den av folkpartiet samtidigt i annan motion föreslagna utredningen om pensionsåldern skulle få till uppgift att även lämna förslag till åtgärder samhället kan vidta för att underlätta för äldre som så önskar att fortsätta sitt yrkesliv.

Motionsförslaget tillstyrktes i yttranden av en minoritet i Svenska kommunförbundets styrelse, av Tjänstemännens centralorganisation och av Svenska arbetsgivareföreningen. Avstyrkande yttranden avgavs av Svenska kommunförbundets styrelse (majoriteten) och Landsorganisationen i Sverige. Socialstyrelsen anmälde tveksamhet. Arbetsmarknadsstyrelsen redovisade i sitt yttrande ett utförligt material till belysning av frågan men tog inte ställning till utredningsförslaget.

Allmänna beredningsutskottet underströk starkt i sitt utlåtande (ABU 1970:46) vikten av att effektiva åtgärder vidtas i syfte att äldre människor som så önskar och förmår skall kunna stanna kvar i sina sysselsättningar och att de som önskar arbete skall kunna integreras i arbetslivet på olika områden. Det är härvid inte minst betydelsefullt att söka motverka de betänkligheter mot att behålla eller anställa äldre arbetskraft som fortfarande kommer till uttryck hos såväl privata som offentliga arbetsgivare. Utskottet erinrade härefter om att utskottet i utlåtande över föregående år avgivna motioner om åtgärder för att lösa den äldre arbetskraftens sysselsättningsfrågor framhållit att hithörande frågor i hög grad är i blickpunkten och tilläde att utskottet inte är berett att anvisa några nya vägar för lösning av problemen. I en sammanfattning anförde utskottet vidare:

Utskottet vill avslutningsvis anföra att utskottet helt ansluter sig till motionernas allmänna syfte att förbättra de äldres situation. De äldre måste tillerkännas samma rätt till ekonomisk och social trygghet som andra medborgare och få lika del i standardhöjningen som dessa. De bör vara likaberättigade med andra när det gäller goda bostäder, effektiv hälso- och sjukvård och rätten till arbete såväl som till stimulerande och meningsfylld fritid och rekreation och till kulturupplevelser av olika slag. Stor vikt bör läggas vid att deras kontaktbehov blir tillgodosett och att gränserna mellan dem och yngre generationer inte markeras. I motionerna har framförts förslag som synes utskottet beaktansvärda. Som framgår av ovan lämnade uppgifter pågår emellertid en avsevärd aktivitet för att lösa de i många fall mycket svåra problem som här anmäler sig. Enligt utskottets mening kan motionerna till inte oväsentliga delar anses besvarade härmed och utskottet har därför begränsat sig till att ange vissa önskemål i några särskilda i motionerna upptagna frågor nämligen beträffande informationen till och om de äldre, pensionärernas rätt till medinflytande vid ålderdomshemmen, kartläggningen av de äldres förhållanden samt prövning av utformningen av statsbidragen till olika boendeformer för de äldre, med sikte bl. a. på ökade möjligheter till modernisering av äldre ålderdomshem och stöd även till anläggande av dagcentra. Vad utskottet härom anfört synes böra ges Kungl. Maj:t till känna.

I motionen 1971:1 108 (fp) hemställdes att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning beträffande möjligheterna att bereda

InU 1972:21

pensionärer sysselsättning inom industrin och annan verksamhet i enlighet med i motionen angivna riktlinjer.

Motionen avslogs av riksdagen (InU 1971:25).

Anställning av handikappade i offentlig tjänst (motion 1972:1411)

Riktlinjer för anställning av handikappade i statlig tjänst fastställdes vid 1949 års riksdag (prop. 1949:132, SU 1949:172, rskr 1949:342). Enligt uttalande av föredragande departementschefen borde myndigheterna erhålla anvisningar, som kan tjäna som vägledning vid utformningen av deras personalpolitik i förevarande hänseende. För myndigheterna borde sålunda framhållas betydelsen av att staten beträffande de partiellt arbetsföras inlemmande i arbetslivet föregår med gott exempel. Vidare borde i anvisningarna i möjligaste mån klarläggas vilken anställningsform som vederbörande myndighet äger tillämpa för ”skilda slag av partiellt arbetsföra”.

Vid 1956 års riksdag (prop. 1956:158, SU 1959:1 19, rskr 1956:272) beslöts om anordnande av upplysningsverksamhet bland den statliga personalen om partiellt arbetsföra och om inrättande av en centralt rådgivande organ för myndigheterna i frågor rörande partiellt arbetsföra.

Frågor om förmåner vid arbetsvärd för statligt anställda partiellt arbetsföra och om anställningsformer för partiellt arbetsföra har senare behandlats vid 1960 års riksdag (prop. 1960:136, SU 1960:108, rskr 1960:283) resp. vid 1964 års riksdag (prop. 1964:152, SU 1964:134, rskr 1964:272). Vissa anslagsfrågor sammanhängande med verksamheten har behandlats vid 1960 och 1967 års riksdagar (prop. 1960:1, bil. 14 s. 17, SU: 1960:12, rskr 1960:12 resp. prop. 1967:1, bil. 14 s. 40, SU 1967:12, rskr 1967:12).

I motionsparet 1970:1:964 (m) och 1970:11:1150 (m) framställdes yrkanden av samma innebörd som i den föreliggande motionen 1972:1411.

Motionerna behandlades av allmänna beredningsutskottet (ABU 1970:30). Utskottet avstyrkte motionerna. Bl. a. anförde utskottet, att en undersökning av i vilken utsträckning handikappade sökt resp. erhållit arbete inom den offentliga sektorn skulle kunna motverka önskemålen om de handikappades integrering i arbetslivet. I enlighet med beredningsutskottets hemställan avslog riksdagen de båda motionerna.

Föreskrifter om handikappades anställning hos staten meddelas i Kungl. Maj.ts cirkulär angående anställningsvillkor m. m. för partiellt arbetsföra inom statlig och statsunderstödd verksamhet (1960:533, omtryckt 1971:552, ändr. 1971:1195). Cirkuläret innehåller, förutom vissa handläggningsföreskrifter, riktlinjer som gäller dels nyanställning av handikappade, dels bibehållande i anställning av personer som blivit partiellt arbetsföra under anställningstiden.

När det gäller nyanställning av partiellt arbetsföra framhålls i anknytning till vad som anförts i ovannämnda prop. 1949:132 bl. a. att

InU 1972:21

en förutsättning för att genomföra en allmän sysselsättnings- och socialpolitik, som syftar till att tillvarata de partiellt arbetsföras produktiva förmåga, är att staten tar ledningen i detta avseende. Myndigheterna bör ej ha en restriktiv inställning till de partiellt arbetsföra som arbetskraft.

1 fråga om anställnings- och arbetsvillkor gäller enligt cirkuläret för partiellt arbetsföra med brist i hälsotillståndet följande.

För partiellt arbetsföra, som vid anställningstillfället anses kunna fullgöra normal arbetsprestation, bör tillämpas samma anställnings- och arbetsvillkor som för personer vilkas hälsotillstånd inte företer några brister.

Anses partiellt arbetsföra inte kunna fullgöra normal arbetsprestation, blir anställningsformen beroende av arbetshindrets art. Är arbetshindret stationärt eller väntas det utveckla sig gynnsamt, ifrågakommer anställning på deltid på samma villkor som personer utan anmärkning mot hälsotillståndet eller anställning på heltid som extra tjänsteman med lönegradsplacering avvägd efter prestationsförmågan. Även kombination av deltidsanställning och individuellt avvägd lönegradsplacering kan tänkas. Det framhålls i cirkuläret att om den anställdes prestationsförmåga ökar, bör lönegradsplaceringen anpassas därefter. Kan prestationsförmågan anses ha blivit normal, bör tjänstemannen i förekommande fall överföras till ordinarie eller extra ordinarie anställning.

Är däremot prognosen beträffande arbetshindret oviss, skall enligt cirkuläret tillämpas arvodesanställning.

En omarbetning av cirkuläret föreslogs av 1969 års personalvårdsutredning i betänkandet ”Översyn av den statliga personalvårdens organisation” (Stencil Fi 1970:6). I prop. 1971:1 bil. 9 (s. 69) uttalade föredraganden att han delade utredningens uppfattning. Med anledning härav utarbetas f. n. anvisningar till ledning för myndigheternas handlande i dessa frågor inom statens personalnämnd. Sådana anvisningar har nyligen utfärdats avseende redan anställd personal.

Kommunernas och landstingens förvaltningar berörs i allmänhet inte av det statliga cirkuläret. Vissa kommuner och landsting har antagit personalpolitiska program där de handikappades sysselsättningsmöjligheter berörs.

I de allmänna riktlinjer för kommunernas personaltjänst, som antagits av Svenska kommunförbundets styrelse år 1969, uttalas under avsnittet Hälsoprövning följande:

Vad ovan sagts om vikten av hälsoprövning av nyanställda innebär givetvis ingalunda att kommunerna inte skulle kunna låta sociala skäl påverka ett anställningsärende. Personer med olika slag av handikapp bör så långt möjligt beredas möjligheter till meningsfyllda insatser i arbetslivet.

De handikappades anställningsmöjligheter på den offentliga sektorn har behandlats av utredningen rörande den skyddade sysselsättningen i det tidigare nämnda betänkandet om skyddat arbete. Utredningen har kommit till den bestämda uppfattningen att staten som arbetsgivare trots det särskilda ansvar som ålagts statliga arbetsgivare gentemot personer

InU 1972:21

med nedsatt arbetsförmåga i allt väsentligt intar samma inställning till arbetskraften som arbetsgivare i allmänhet gör i samband med nyanställning. Cirkuläret om anställningsvillkor för partiellt arbetsföra har enligt utredningen fått relativt liten praktisk betydelse för nyanställning av partiellt arbetsföra.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen bl. a. att cirkulärets bestämmelser, som enligt utredningen i flera avseenden är föråldrade, omarbetas grundligt. Utredningen ifrågasätter vidare om reglerna om införskaffande av läkarintyg i samband med nyanställning bör ha en så generell utformning som nu är fallet. Därjämte rekommenderar utredningen kommuner och landsting att överväga möjligheterna att införa motsvarande eller andra lösningar till gagn för den berörda arbetskraften.

I ett annat avsnitt i betänkandet förordar utredningen som nämnts en särskild lagstiftning med syfte att främja handikappades anställningsmöjligheter på den öppna arbetsmarknaden. I det sammanhanget diskuterar utredningen som ”ett alternativ eller komplement” till sådan lagstiftning att man inom den offentliga sektorn inför ett system som skulle innebära att en viss del (kvot) av en myndighets personalanslag reserveras för anställning av personer med nedsatt arbetsförmåga.

Slutligen bör nämnas de särskilda arbetsmarknadspolitiska medel som används för att bereda handikappade anställning inom den offentliga sektorn. Den kvantitativt mest betydelsefulla av dessa medel är arkivarbete.

Arkivarbete anordnas vid statlig myndighet samt statsunderstödd eller annan allmännyttig institution. Främst för att sysselsätta handikappade som inte kan placeras hos institutioner eller myndigheter har arbetsmarknadsverket inrättat arkivarbeten vid särskilda s. k. kontorsarbetscentraler. Vidare kan arkivarbete anordnas vid kommunal myndighet.

Den 1 september 1972 sysselsattes 9749 personer i arkivarbete. Av dem var 4774 placerade hos statliga myndigheter och institutioner och 1168 vid kommunala myndigheter. Övriga arbetade på kontorsarbetscentraler (1287) resp. hos enskilda institutioner (2520). Närmare 2/3 av alla arkivarbetare är således direkt knutna till statlig eller kommunal verksamhet. En omläggning av nuvarande arkivarbete till beredskapsarbete inom kontor och förvaltning diskuteras och föreslås i promemorian ”Beredskapsarbete inom kontor och förvaltning” (Ds In 1971:15). Den av utredningen rörande den skyddande sysselsättningen framförda tanken på kvotering av myndigheternas avlöningsanslag torde få ses som ett alternativ till promemorians förslag.

I syfte att öka handikappades sysselsättningsmöjligheter på öppna marknaden bedrivs sedan budgetåret 1967/68 en försöksverksamhet med halvskyddad sysselsättning. Enligt regler som gäller från den 1 juli i år utgår ersättning till arbetsgivare som anordnar sådan verksamhet med 40 % av den lön som betalas ut till arbetstagarna.

Verksamheten omfattar företag samt kommunala och landstingskommunala myndigheter och inrättningar. På den statliga sidan har

InU 1972:21

tidigare endast statliga bolag kunnat påräkna bidrag för halvskyddad verksamhet. Från den 1 juli i år har verksamheten breddats att gälla även nyanställning av handikappade i affärsdrivande verk.

Utskottet

De handikappades växande problem på arbetsmarknaden är ämnet för tre av de fyra motioner som behandlas i detta betänkande - den fjärde gäller sysselsättningen för arbetstagare i pensionsåldern.

Utskottet har i ett tidigare sammanhang (InU 1971:22) understrukit nödvändigheten av att bredda de handikappades sysselsättningsmöjligheter på den öppna arbetsmarknaden. Trots omfattande stödinsatser har föreliggande sysselsättningsbehov uppenbarligen inte kunnat tillgodoses i tillräcklig utsträckning med följd att en växande andel handikappade sysselsätts i skyddad verksamhet i samhällets regi. Mot denna bakgrund underströk utskottet angelägenheten av att pågående utredningsverksamhet avseende de handikappades sysselsättningsfrågor bedrevs på sådant sätt att det skulle bli möjligt att inom en nära framtid ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som kunde behöva vidtas.

En av de utredningar som utskottet syftade på i fjolårets betänkande, utredningen rörande den skyddade sysselsättningen, har i september i år överlämnat betänkandet ”Skyddat arbete” (SOU 1972:54). Betänkandet innehåller bl. a. förslag som har till syfte att främja de handikappades sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden. Vid det kommande årsskiftet avser utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. enligt vad utskottet erfarit att lägga fram ett betänkande.

I motionen 1972:67 av herr Hermansson m. fl. (vpk) begärs utredning om att lagstiftningsvägen tillförsäkra handikappade arbetstagare anställningstrygghet i bestående anställningar och rätt till arbete när de första gången träder ut på arbetsmarknaden eller återinträder på arbetsmarknaden efter t. ex. sjukdom. Motionskravet är underbyggt av ett omfattande statistiskt material, med vilket motionärerna vill belysa de handikappades under åren alltmer osäkra ställning på arbetsmarknaden.

Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen anlägger liknande synpunkter som motionärerna. Utredningen konstaterar bl. a. att de handikappades sysselsättningssituation på den öppna arbetsmarknaden trots betydande insatser från samhällets sida under den senare hälften av 1960-talet snarare har försämrats än förbättrats. Vidare konstaterar utredningen att även om statsmakterna förstärker de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med handikapp kan befaras att det endast sker en viss uppbromsning av den negativa utvecklingen. Mot denna bakgrund föreslår utredningen, vid sidan om andra åtgärder, att den förra året antagna lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden skall vidgas att omfatta även handikappade. Utredningen definierar i det sammanhanget handikappade som personer vilka på grund av fysisk, psykisk eller intellektuell

InU 1972:21

funktionsnedsättning har betydande svårigheter att vinna insteg eller återinträde på den öppna arbetsmarknaden.

Utredningens förslag innebär sålunda att man lagstiftningsvägen skall främja de handikappades möjligheter att få ny anställning. Arbetsgivare skall aktivt bearbetas att anställa handikappade. I sista hand skall arbetsmarknadsmyndigheterna kunna förordna att endast av arbetsförmedlingen anvisad arbetskraft får anställas.

När det gäller det i motionen framställda kravet på anställningstrygghet i bestående anställningar vill utskottet hänvisa till pågående arbete inom utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. Utskottet har inhämtat att utredningens till årsskiftet aviserade förslag särskilt kommer att beröra handikappade anställda.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att utredningsförslag i den av motionärerna aktualiserade frågan redan föreligger eller kan väntas inom några månader. Remissbehandlingen av dessa förslag kommer att tillföra frågan ytterligare material och synpunkter. Det finns anledning räkna med att propositionsarbetet med hänsyn till frågans vikt kommer att bedrivas skyndsamt. Att i detta läge sätta i gång nya utredningar förefaller föga ändamålsenligt och kan knappast få annan följd än att lösningen av betydelsefulla problem skjuts på framtiden. Utskottet har förståelse för att det kan finnas skilda uppfattningar om hur frågorna skall lösas och vill därför framhålla att det kommer att finnas möjligheter att föra fram ändringsförslag i samband med remissbehandling av utredningarna och den riksdagsbehandling som senare kommer att följa. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Även i motionen 1972:158 av herr Helén m„ fl: tar man fasta på den allt snabbare utslagningen av handikappade från den öppna arbetsmarknaden. Det föreslås inventeringar av tillgången på lämpliga arbetstillfällen för svårplacerad arbetskraft och möjligheterna att undanröja förekommande hinder för den att få anställning på den öppna arbetsmarknaden. Det begärs vidare att hittillsvarande försöksverksamhet med s. k. anpassningslag utvärderas.

Som framgår av en i det föregående lämnad redogörelse utfärdade arbetsmarknadsstyrelsen år 1970 riktlinjer för länsarbetsnämndernas medverkan till ”arbetets anpassning till den handikappade och äldre arbetskraftens förutsättningar”. Härvid förutsattes ett samarbete mellan arbetsförmedling, företag och fackklubbar. En av de samverkansformer, som därvid prövats av länsarbetsnämnderna, är de i motionen nämnda anpassningslagen.

Genom tillkomsten av 1971 års äldrelagar har uppstått behov av nya former för samverkan mellan arbetsgivare, anställda och arbetsförmedlingen. På grund härav har styrelsen i februari 1972 utfärdat nya riktlinjer och rekommendationer för anpassningsarbetets bedrivande. Efter samråd med partsorganisationerna har arbetsmarknadsstyrelsen utarbetat en modell för den avsedda samverkan som innebär att samarbetsorgan med den nya benämningen anpassningsgrupper skall bildas, i en första etapp vid företag m„ fl. arbetsplatser med minst 50 anställda.

InU 1972:21

12 Närmare anvisningar om anpassningsgruppernas arbete har meddelats i september i år. Enligt anvisningarna ingår det i anpassningsgruppernas uppgifter att klarlägga vilka arbetsuppgifter som med eller utan förändringar av arbetsstället kan utföras av äldre och personer med arbetshinder. Vid utgången av sommaren 1972 har tillkommit ca 170 anpassningsgrupper. Antalet grupper beräknas stiga snabbt redan i höst. Vid årsskiftet väntas de uppgå till ca 1 800.

Den av motionärerna begärda inventeringen av lämpliga arbetstillfällen för personer som har svårt att finna sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden kommer sålunda att förverkligas genom de nya anpassningsgruppernas arbete. Motionärernas önskemål får därmed anses tillgodosett och något riksdagens initiativ i nu förevarande hänseende är därmed inte aktuellt.

När det gäller yrkandet om en utvärdering av anpassningslagens verksamhet får den frågan anses vara för tidigt väckt med hänsyn till de nya verksamhetsformer som är under uppbyggnad. Det kan emellertid anmärkas att en, låt vara kortfattad, redovisning av resultatet av den hittillsvarande, begränsade försöksverksamheten har lämnats i det nyligen avgivna betänkandet ”Skyddat arbete”. Motionen bör alltså inte heller i denna del föranleda någon åtgärd.

Möjligheterna att på den offentliga sektorn skapa nya sysselsättningstillfällen för handikappade är ämnet för motionen 1972:1411 av herrar Söderström (m) och Oskarson (m). Enligt motionärerna är det rimligt att samhället stöder strävandena att ge de handikappade bättre arbetsmöjligheter genom att gå i täten och uppträda som mönsterarbetsgivare. Utskottet vill påpeka att denna princip för den statliga personalvårdspolitiken har fastslagits av statsmakterna redan år 1949 och den finns uttryckligen angiven i gällande cirkulär till statsmyndigheterna angående anställningsvillkor m. m. för partiellt arbetsföra inom statlig och statsunderstödd verksamhet (1960:533, omtryckt 1971:552). I cirkuläret meddelas olika föreskrifter som syftar till att göra det lättare för handikappade att erhålla resp. behålla anställning i statens tjänst.

Cirkuläret synes emellertid inte ha fått avsedd effekt. En omarbetning av cirkuläret föreslogs därför av 1969 års personalvårdsutredning. Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen föreslår detsamma. Enligt den sistnämnda utredningen bör gällande bestämmelser, som betecknas som i flera avseenden föråldrade, omarbetas grundligt. Även andra åtgärder föreslås, bl. a. lättnader i kravet på läkarintyg vid anställning och särskilda löneanslag för anställning av handikappade. Vidare rekommenderas motsvarande reformer inom kommunernas och landstingens verksamhetsområden. Det kan anmärkas att de förutnämnda anpassningsgruppernas arbete med att få fram lämpliga arbeten för handikappade berör även den offentliga sektorn. Proposition på grundval av betänkandet ”Skyddat arbete” kan dessutom väntas till nästa års riksdag.

InU 1972:21

13 Motionen 1972:1411 får genom ovan nämnda förslag och åtgärder anses tillgodosedd. Någon åtgärd från riksdagens sida är således inte påkallad.

Motionen 1972:375 av herr Helén m. fl. (fp) behandlar de äldres sysselsättningsfrågor. Motionärerna anser att äldre arbetstagare även efter pensioneringen bör ha rätt till lämpligt arbete. I motionen ges vissa uppslag till sysselsättningsmöjligheter. Det hävdas vidare att bättre arbetsmöjligheter för äldre är något som hänger nära samman med möjligheterna att införa en rörlig pensionsålder. Motionärerna föreslår därför att pensionsålderskommittén får i uppdrag att lämna förslag på åtgärder som samhället kan vidta för att göra det lättare för äldre som så önskar att fortsätta sitt yrkesliv.

Den äldre arbetskraftens svårigheter på arbetsmarknaden har mer och mer kommit i blickpunkten. Samhället har genom olika åtgärder försökt stödja denna grupp. Utskottet vill peka på de förbättringar av de äldre arbetstagarnas anställningsskydd som infördes genom de år 1971 antagna s. k. äldrelagarna och de förbättringar av anställningsskyddet som kan komma att aktualiseras av utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. Vidare kan hänvisas till den avsevärda aktivitet som, såsom förut berörts, pågår inom arbetsmarknadsverket för bättre anpassning av arbetsplatserna till handikappades och äldres förutsättningar. Härigenom kan det i ökad omfattning bli möjligt för äldre arbetstagare i närheten av pensionsåldern att - om önskemål finns — bibehålla sin anställning. En sådan linje är enligt utskottets mening att föredra framför den ordning som motionärerna synes utgå från, nämligen att arbetstagaren först bereds pension och därefter i särskild ordning anordnad sysselsättning.

Motionärernas förslag tar sålunda sikte på särskilda sysselsättningsskapande åtgärder för pensionärer och personer i pensionsåldern. Som utskottet framhöll i fjol i betänkandet InU 1971:25 kan man vid en bedömning av dessa förslag inte undgå att beakta de svårigheter som sedan lång tid tillbaka föreligger att på den öppna arbetsmarknaden placera äldre arbetslösa som inte nått pensionsåldern och handikappade. Dessa svårigheter torde snarast ha ökat under det år som har gått och problemen kan väntas i viss mån kvarstå, trots de motåtgärder som vidtagits eller planeras. Mot en sådan bakgrund är det — som utskottet uttalade förra året — rimligt att de resurser som står till buds inriktas på svårplacerad arbetskraft som ännu inte nått pensionsåldern.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen. Utskottet vill emellertid tillägga att det av motionärerna föreslagna utredningsuppdraget ligger utanför pensionsålderskommitténs uppdrag och att ett bifall till motionen därför kan befaras komma att försena en lösning av de angelägna frågor kommittén har att pröva.

InU 1972:21

14 Utskottet hemställer

A. att riksdagen avslår motionen 1972:67,

B. att motionen 1972:158, yrkandena A 1 b och c, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

C. att motionen 1972:1411 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

D. att riksdagen avslår motionen 1972:375.

Stockholm den 17 oktober 1972 På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Östersund (s), Andersson i Billingsfors (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Fransson (c) och Ekinge (fp).

Reservation

vid D i utskottets hemställan av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Den äldre” och slutar med ”att pröva” bort ha följande lydelse:

En rörlig, individuellt bestämd pensionsålder övervägs f. n. inom pensionsålderskommittén. Ett sådant system förutsätter en reell frihet för arbetstagaren att välja mellan att gå i pension eller fortsätta i yrkeslivet. Om han väljer fortsatt arbete kan det många gånger vara den lämpliga lösningen att han kvarblir i sin anställning. Han åtnjuter härvid stöd av de förra året antagna äldrelagarna liksom av den aktivitet som arbetsmarknadsverket bedriver för bättre anpassning av arbetsplatserna till handikappades och äldres förutsättningar. Om det av olika skäl inte är möjligt att stanna kvar på eller återgå till den tidigare arbetsplatsen, måste alternativ sysselsättning kunna anvisas. Huruvida berörda arbetstagare först bör gå i pension och därefter beredas annan meningsfull sysselsättning eller om de bör ges möjlighet att på lämpligt sätt fortsätta sitt yrkesliv utan avbrott är en fråga som måste närmare prövas.

Det är emellertid inte bara sambandet med den rörliga pensionsåldern som talar för att man på olika vägar söker tillgodose sysselsättningsbehovet för personer i de aktuella åldrarna. Lika starka är de sociala och samhällsekonomiska skäl som kan åberopas. För äldre som vill fortsätta att arbeta innebär en meningsfull sysselsättning behövlig stimulans i det dagliga livet. Från samhällsekonomisk synpunkt är det — på grund av den framtida åldersstrukturen i landet — angeläget att tillvarata den värdefulla arbetskraft som de äldre utgör.

InU 1972:21

15 Det kan invändas att i rådande arbetsmarknadsläge bör vid fördelning av tillgängliga resurser prioritet ges åt grupper som inte kan trygga sin försörjning genom pension. Enligt utskottets mening bör emellertid de dagsaktuella problemen inte åberopas som skäl mot att nu ta upp de mer långsiktiga frågor det här gäller.

Mot bakgrunden av det anförda tillstyrker utskottet att ett utredningsarbete med den inriktning som avses i motionen kommer till stånd. Det får ankomma på Kungl. Majit att avgöra om utredningsarbetet skall utföras av pensionsålderskommittén eller i annan ordning. Vad utskottet anfört borges Kungl. Maj:t till känna. dels att utskottet bort hemställa

D. att riksdagen med anledning av motionen 1972:375 som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

av herr Lorentzon (vpk) som anfört:

Det lagförslag som nyligen lagts fram av utredningen rörande den skyddade sysselsättningen i syfte att stärka de handikappades ställning på arbetsmarknaden tillgodoser inte de intentioner som ligger bakom motionen 1972:67. Samhällets ambitioner att trygga de handikappades sysselsättning måste enligt min mening komma till betydligt mer målmedvetna uttryck än som sker enligt det föreliggande utredningsförslaget.

Det får förutsättas att proposition om de handikappades sysselsättningsfrågor kommer att utarbetas grundad på den nämnda utredningens förslag och på kompletterande förslag längre fram i år av utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. Jag förutsätter vidare att denna proposition kommer att föreläggas riksdagen redan under 1973 års vårsession. I det läget anser jag mig böra tills vidare avstå från att föreslå vidare åtgärder.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1685 S Stockholm 1972