Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder för att motverka maktkoncentrationen i samhället

Näringsutskottets betänkanden nr 24—26 år 1972

NU 1972

24-26

Nr 24

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om åtgärder för att motverka maktkoncentrationen i samhället.

Ärendet

I motionen 1972:800 av herr Sjönell (c) föreslås att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t hemställa om en parlamentarisk utredning med uppgift att dra upp principiella riktlinjer för åtgärder i syfte att motverka maktkoncentrationen i samhället, i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motionen, som hänvisats till konstitutionsutskottet, har överflyttats till näringsutskottet enligt 42 § riksdagsordningen.

Motionen

Vårt samhälle präglas, säger motionären, av starka tendenser till maktkoncentration. Avståndet till beslutsfattarna ökar, och maktapparaten blir alltmer komplicerad. Dessa tendenser bör motarbetas. Beslutsfunktionerna i samhället bör spridas geografiskt och inom ramen för gällande organisation, och stora enheter inom förvaltning, näringsliv och organisationsväsen bör motverkas. Motionären påtalar risker för faktisk maktkoncentration till departementen i samband med utlokalisering av centrala ämbetsverk från Stockholm. 1 fråga om näringslivet berörs bl. a. problem som förorsakas av de multinationella företagen och av en geografisk koncentration av företagen. Angeläget är, säger motionären, att som en motvikt så långt möjligt stimulera självständiga småföretag.

Uppgifter i anslutning till motionen

Pågående utredningar

Länsberedningen (C 1970:28; ordförande: statssekreterare Göte Svenson) bereder vissa frågor rörande samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. Utredningen skall överväga fördelningen i stort av samhällsuppgifter mellan stat och kommun. Den får därvid anledning att också gå in på frågan om uppgiftsfördelningen inom den kommunala sektorn mellan primär- och sekundärkommuner och inom den statliga sektorn mellan centrala och regionala organ. Övervägandena skall härvid innefatta principiella frågor rörande lämplig decentralisering inom den statliga förvaltningen och rörande de regionala organens ställning i förhållande till regeringen och centrala förvaltningsmöjiigheter.

1 Riksdagen 1972. 17sami. Nr 24-26

NU 1972:24

2 Koncentrationsutredningen (Fi 1962:37; ordförande: professor Guy Arvidsson) har till uppgift att utreda ägandeförhållandena och maktkoncentrationen i det privata näringslivet. Utredningen har publicerat undersökningar av oljebranschen (SOU 1966:21), kreditmarknadens struktur och funktionssätt (SOU 1968:3), industrins struktur och konkurrensförhållanden (SOU 1968:5), strukturutveckling och konkurrens inom handeln (SOU 1968:6) samt ägande och inflytande inom det privata näringslivet (SOU 1968:7). Ett slutbetänkande rörande konsekvenserna av olika koncentrationsföreteelser är att vänta år 1973. Enligt tilläggsdirektiv som utfärdats år 1971 genomför utredningen vidare en undersökning av konsekvenserna för svensk ekonomi och ekonomisk politik av de internationella företagens växande betydelse.

Riksdagsbehandling av angränsande frågor

Riksdagen har nyligen på grundval av konstitutionsutskottets betänkande 1972:12 tagit ställning till motioner om ökad decentralisering och stärkt lekmannainflytande inom förvaltningen m. m. Motionerna skulle enligt riksdagens beslut anses besvarade genom vad konstitutionsutskottet anfört. I betänkandet definieras decentralisering såsom en överflyttning av befogenheter från högre förvaltningsnivå till lägre, däri inbegripet en sådan överflyttning från statliga till kommunala organ, och delegering såsom en överflyttning av beslutanderätt från högre till lägre nivå inom en myndighet. Utskottet framhåller att en utveckling mot ökad decentralisering och vidgat lekmannainflytande ägt rum särskilt under påverkan av den kommunala självstyrelsens utveckling. Vidare erinras om de uppgifter som åvilar länsberedningen. Utskottet säger sig förutsätta, att beredningen kommer att överväga väsentliga frågor om decentralisering, och betecknar det som angeläget att möjligheterna till ökad decentralisering tas till vara. I en reservation av centerpartiets representanter i utskottet begärdes ett tillkännagivande till Kungl. Maj:t från riksdagens sida av innebörd att stor uppmärksamhet borde ägnas åt de frågor som berörts i motionerna.

Utskottet

I motionen riktas kritik mot tendenser till maktkoncentration i det moderna samhället. Särskilt vänder sig motionären mot bildandet av stora enheter inom förvaltningen, näringslivet och organisationsväsendet. Kommunala och andra regionala och lokala organs handlingsfrihet inskränks nu, hävdar motionären, genom en ökad central styrning. Vidare påtalas risken för att utlokaliseringen av centrala myndigheter från Stockholm leder till en maktförskjutning från ämbetsverks- till departementsnivå. En spridning av beslutsfunktionerna i samhället både geografiskt och inom ramen för gällande organisation bör enligt motionären eftersträvas.

Koncentrationstendenserna inom näringslivet är sedan länge föremål för uppmärksamhet från statens sida. År 1962 tillsattes koncentrationsutredningen, som år 1968 publicerade en serie undersökningar av det

NU 1972:24

privata näringslivets struktur, ägandeförhållanden och konkurrensförhållanden. Utredningen avser att framlägga sina sammanfattande slutsatser i ett betänkande nästa år. En undersökning av de multinationella företagens roll har utredningen fått speciellt uppdrag att genomföra.

Vad gäller den offentliga sektom vill utskottet först framhålla att bildandet av större enheter inte i och för sig behöver innebära en maktkoncentration. Avgörande är hur beslutsfunktionerna fördelas. Sammanslagningen av små kommuner till större torde exempelvis ha gjort det möjligt för staten att i viss utsträckning vidga kommunernas befogenheter. Såsom framgår av redogörelsen ovan har riksdagen nyligen tagit ställning till ett antal motioner med krav på bl. a. ökad decentralisering och ökad delegering inom förvaltningen. Konstitutionsutskottets yttrande över dessa motioner, vilket godkändes av riksdagen, är tillämpligt också på den nu förevarande motionen, såvitt denna gäller förvaltningen. Frågan om konsekvenserna av utlokaliseringen av centrala ämbetsverk från Stockholm kan aktualiseras när ställning skall tas till ett aviserat förslag om utflyttning av ytterligare central statlig verksamhet.

Den begärda utredningen skulle också avse organisationsväsendet. Många riksorganisationer — exempelvis inom fackföreningsrörelsen och jordbrukets föreningsrörelse — har genomfört eller planerar strukturförändringar som innebär att antalet regionala och lokala enheter minskas. Som nyss sagts behöver detta inte nödvändigtvis medföra en maktkoncentration. Att studera följderna av detta slags strukturförändringar torde i första hand få ankomma på organisationerna själva och på den vetenskapliga forskningen. Därvidlag bör staten, som i vårt land traditionellt sökt undvika att ingripa reglerande på organisationsväsendets område, enligt utskottets mening inte föranstalta om någon utredning.

De frågor som berörs i motionen är enligt utskottets mening betydelsefulla. I önskvärd utsträckning omfattas de också av pågående utredningsarbete. En samlad utredning av dem skulle gälla ett stort och oenhetligt ämneskomplex. En sådan ter sig varken erforderlig eller lämplig.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet att riksdagen avslår motionen 1972:800.

Stockholm den 25 april 1972 På näringsutskottets vägnar C.G. REGNÉLL

Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Wååg (s), Hovhammar (m), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s) och herr Hallgren (vpk).

1* Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 24-26

NU 1972:24

4 Reservation

av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Rydén (fp) och fru Hambraeus (c), som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

”1 motionen riktas (= utskottet) enligt motionären

eftersträvas.

Koncentrationstendenserna inom näringslivet ter sig i flera hänseenden allvarliga. De går i stor utsträckning ut över de mindre och medelstora företagen och skadar därigenom ett vitalt element inom näringslivet. Till en del innebär de att de multinationella företagens makt växer; dessa företag ger generellt sett de anställda och samhället sämre möjligheter till insyn och demokratisk kontroll än övriga företag. Den geografiska koncentrationen inom näringslivet står i strid med grundläggande regionalpolitiska värderingar.

Lika stor uppmärksamhet förtjänar tendenserna till centralisering och koncentration inom den offentliga sektorn. De inkräktar på den kommunala självstyrelsen och medför att avståndet mellan beslutsfattarna och de enskilda människorna ökar. Vilka vådor detta innebär från demokratisk synpunkt behöver inte utvecklas närmare.

Även förhållanden inom organisationsväsendet bör beaktas. Den övergång till större enheter som är vanlig leder till att antalet förtroendemän reduceras och att de enskilda medlemmarna får minskade möjligheter att komma till tals. Makten koncentreras i ett fåtal ledares händer.

Delvis omfattas de problem som här nämnts av pågående utredningar. Vad som nu erfordras är emellertid en övergripande utredning av maktkoncentrationens olika aspekter. En sådan, som i viss mån kan baseras på material från bl. a. koncentrationsutredningen, bör belysa hur det nuvarande systemet faktiskt fungerar och ange vilka handlingsalternativ som står till buds för samhället när det gäller att komma till rätta med koncentrationstendenserna.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till motionen 1972:800 hos Kungl. Maj:t anhåller om en parlamentarisk utredning med uppgift att dra upp principiella riktlinjer för åtgärder i syfte att motverka maktkoncentrationen i samhället.”

Särskilt yttrande

av herr Hallgren (vpk):

Koncentration av makt och kapital kännetecknar det kapitalistiska systemet. Större kapital slår ut eller suger upp mindre. Genom bank- och finanscentra dominerar storfinansiärerna andra kapitalister. I Sverige har under de senaste årtiondena kapital- och maktkoncentrationen ökat i takt och omfattning.

Med denna koncentration har följt ett ökat samarbete mellan stat och storfinans. En rad samarbetsorgan har skapats utan att stå under

NU 1972:24

folkvalda organs kontroll. De folkvalda instansernas relativa betydelse tenderar att minska. Överflyttande av direkta beslutsfunktioner till statsbyråkratins toppar är en anmärkningsvärd och entydig utvecklingstendens. Samarbetet mellan storfinans och statsapparat liksom den ökade roll statsmakten tilldelats är ägnat att stärka det kapitalistiska systemet.

Ledningarna för stora folkorganisationer har knutit upp sig och sina organisationers politik vid statsmaktens. Försök att göra det kapitalistiska systemet stabilt är det vägledande för denna politik. För att bättre kunna stävja kampinitiativ från medlemmarna — som skulle kunna minska profiternas andel — samlas makten över dessa organisationer alltmer i ledningarnas händer och undergrävs organisationsdemokratin.

Frågan om maktkoncentration är en grundläggande politisk fråga som gäller det kapitalistiska systemets fortbestånd. Utredningar som kartlägger koncentrationsprocessernas mekanismer är självfallet inte oviktiga, men det är heller inte av underordnad betydelse med vilken vetenskaplig metod de görs eller till vad de skall syfta. Det finns ingen ovanför klasserna stående vetenskap. Frågan om maktkoncentrationen får inte begravas i statliga utredningar — utredningar gjorda för den statsmakt vars grundläggande uppgift är att säkra kapitalismens existens.

Den ekonomiska och politiska maktkoncentration som följer av det kapitalistiska systemet kan endast bekämpas av folket. Det är en aktiv och medveten folkopinion beredd till politisk strid som kan bekämpa maktkoncentration, centralisering och byråkratisering av folkrörelser osv. Statliga utredningar syftar inte till att främja sådan kamp. En utredning av det slag som föreslås i motionen 1972:800 skulle bara sätta en förment vetenskaplig stämpel på en politik som inte syftar till att bryta kapitalets makt. De utredningar som klasskampen påfordrar och som skall ge vägledning i denna kamp måste göras oberoende av statsmakten.