Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:116 med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m., jämte motioner

Näringsutskottets betänkande nr 62 år 1972

NU 1972:62

Nr 62

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1972:116 med förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar, m. m., jämte motioner.

Ärendet

I propositionen 1972:116 (industridepartementet) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga förslag till

1. lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

2. lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser,

3. lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,

4. lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

I anledning av propositionen har väckts motionerna 1972:1840—1854. Utskottet har i anslutning till propositionen och de därav föranledda motionerna också behandlat motionerna 1972:157, 1972:585, 1972:591 och 1972:921 angående företagsdemokrati m. m., vilka väckts under den allmänna motionstiden och hänvisats till inrikesutskottet men sedermera överflyttats till näringsutskottet enligt 42 § riksdagsordningen. Över dessa motioner har inrikesutskottet inhämtat remissyttranden.

Motionerna och remissyttrandena redovisas nedan (s. 2 respektive s.7).

Sveriges industriförbund har ingivit en skrivelse till utskottet med anledning av propositionen. Skrivelsen refereras nedan (s. 6 f.).

Propositionen

Genom propositionen läggs fram förslag som syftar till att förbättra informationen och samarbetet mellan samhället och företagen. Vidare föreslås att de anställda får rätt till representation i vissa företags styrelser.

Enligt förslaget är näringsidkare efter anmaning skyldig att till länsstyrelsen översiktligt redovisa hur den ekonomiska utvecklingen av verksamheten väntas bli och vilka förändringar av bl. a. sysselsättningen som planeras eller väntas. Länsstyrelse och kommunstyrelse skall kunna kalla näringsidkare till överläggningar i frågor angående företaget som är av väsentlig betydelse för länet eller kommunen. Länsstyrelse och kommun föreslås få viss skyldighet att informera näringsidkare om statlig och kommunal planering.

I propositionen föreslås vidare att Kungl. Maj:t får möjlighet att

Riksdagen 1972. 17 sami. Nr 62

NU 1972:62

tillsätta offentliga styrelseledamöter dels i förvaltningsbolag, dels i allmännyttiga stiftelser som har tillgångar över fem milj. kr. Sådana förordnanden föreslås få gälla sammanlagt högst 30 aktiebolag och stiftelser.

I fråga om de anställdas styrelserepresentation föreslås att de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 arbetstagare får utse två ledamöter i företagets styrelse. Undantag skall dock gälla för bl. a. bankinstitut och försäkringsbolag. Ledamöterna utses av de fackliga organisationerna. I vissa fall skall företag kunna undantas från tillämpning av bestämmelserna. I så fall måste emellertid företaget på annat sätt tillgodose de anställdas intresse av insyn och inflytande i fråga om företagets verksamhet. Dispensfrågor skall prövas av en särskild nämnd.

Verksamheten föreslås i samtliga fall bli av försökskaraktär.

Den lagstiftning som föranleds av förslagen föreslås träda i kraft den 1 april 1973 och gälla till utgången av juni 1976.

Lagförslagen återfinns på s. 3—7 i propositionen.

Motionerna

De i anledning av propositionen 1972:116 väckta motionerna är följande:

1972:1840 av fröken Bergström m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen beslutar att 10 § lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall lyda: ”Arbetstagarledamot skall såvida ej särskilda skäl föreligger utses bland de anställda hos företaget. Till arbetstagarledamot får ej utan särskilt tillstånd utses den som i sådan egenskap tillhör annat företags styrelse”,

1972:1841 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

2. avslår förslaget om att offentliga styrelseledamöter skall utses i vissa aktiebolag och stiftelser,

3. hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till 1973 års riksdag om utvidgad tillsyn av stiftelser,

4. beslutar att i 10 § förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar ordet ”bör” skall utbytas mot ordet ”skall”, samt

5. ger Kungl. Maj:t till känna vad i övrigt i motionen anförts angående styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,

1972:1842 av herr Carlström m. fl. (fp, m), vari hemställs att riksdagen avslår ”lagförslaget om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag”,

NU 1972:62

1972:1843 av herr Gustafson i Göteborg m. fl. (fp, s, c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till 1973 års riksdag om lagfäst rätt till styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut,

1972:1844 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1972:116 i vad avser statlig styrelserepresentation i vissa förvaltningsbolag,

2. hos Kungl. Maj:t begär lagförslag om vidgad redovisningsskyldighet för större företag,

3. uttalar att det nya rapportsystemet bör utformas under samråd med utredningen om företagens uppgiftsplikt,

4. ger till känna vad som i motionen anförs beträffande val av arbetstagarrepresentant i företagsstyreise,

5. hos Kungl. Maj:t begär en översyn av lagstiftningen rörande stiftelser, varvid bl. a. ändrade bestämmelser rörande sammansättningen av stiftelsestyrelserna bör övervägas.

1972:1845 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen I.

begär av regeringen att denna snarast framlägger förslag om grundläggande demokratiska rättigheter för de anställda och deras fackliga organisationer, nämligen

1. lagstadgad rätt till förhandlingar i alla frågor,

2. lagstadgad rätt till strejk när förhandlingar inte ger resultat,

3. lagstadgad rätt att avbryta hälsofarligt arbete,

4. lagstadgad rätt att välja löneform samt att säga nej till sådana produktions-, rationaliserings- och tidmätningsmetoder som ökar utsvettningen,

5. lagstadgad rätt att hindra uppsägningar och omplaceringar,

6. lagstadgad rätt att inlägga veto i personalfrågor,

7. lagstadgad rätt för fackföreningar att anordna möten på betald arbetstid samt rätt till möten och agitation på arbetsplatsen;

II. hos regeringen hemställer om följande lagförslag respektive lagändringar: A.

lagen om kollektivavtal av den 22 juni 1928 omarbetas i syfte att i första hand ur nämnda lag avlägsna paragraf 4, gällande förbud mot att under avtalstiden tillgripa arbetsinställelse,

B. i samband med kollektivavtalslagens omarbetning företas en översyn och revidering av lagen om arbetsdomstol,

C. ur statstjänstemannalagen av den 3 juni 1965 stryks paragraf 3,

D. bestämmelser av typen paragraf 32 i Svenska arbetsgivareföreningens stadgar ogiltigförklaras genom lagstiftning, varigenom tillämpandet av de prejudicerande domarna i arbetsdomstolen med grund i nämnda paragraf upphävs,

E. arbetsköparens ensidiga tolkningsföreträde avskaffas;

lil. för sin del beslutar om sådana lagändringar att representanter för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar tillförsäkras ställning som partsrepresentanter med vetorätt och att de icke åläggs sekretessplikt;

NU 1972:62

4 IV. om ovan nämnda förutsättningar icke uppfylls avslår förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar i propositionen 1972:116,

1972:1846 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp), vari hemställs att riksdagen för sin del beslutar att 10 § lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar får en sådan utformning att arbetstagarledamot skall utses bland de anställda hos företaget,

1972:1847 av herr Hugosson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att vårriksdagen 1973 föreläggs förslag om samhällsrepresentation i produktionsföretagens styrelser, varvid de multinationella företagen speciellt uppmärksammas,

1972:1848 av herr Hörberg m. fl. (fp, c, m), vari hemställs att riksdagen beslutar sådan ändring i förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar att de anställda vid försäkringsaktiebolag och ömsesidigt försäkringsbolag får rätt att utse två ledamöter i styrelsen och en suppleant för varje sådan ledamot samt

att vederbörande utskott gör erforderlig omformulering av 2 § lagförslaget,

1972:1849 av herrar Olof Johansson i Stockholm (c) och Andersson i Nybro (c), vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en plan för samordning av pågående och kommande utredningar och andra aktiviteter syftande till demokratisering av arbetslivet samt

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med syfte att framlägga förslag angående en företagsform vid sidan av aktiebolagen med annan maktstruktur i enlighet med vad som anförts i motionen,

1972:1850 av herr Karlsson i Huskvarna m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t i samråd med berörda parter tar initiativ i syfte att bedriva försöksverksamhet med styrelserepresentation i företag med mellan 50 och 100 anställda,

1972:185 1 av herr Levin (fp), vari hemställs

att riksdagen beslutar att § 10 lagen om styrelserepresentation förde anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall lyda sålunda: ”Arbetstagarledamot skall utses bland de anställda hos företaget. Till arbetstagarledamot får ej utses den som tillhör styrelsen i företag inom

samma bransch. Endast den, som varit anställd i företaget minst tolv

månader, kan utses till arbetstagarledamot.”,

att § 15 skall lyda sålunda: ”Fråga om undantag enligt 14 §

en ersättare.”,

1972:1852 av herr Möller i Göteborg m. fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen antager förslaget till lag om styrelserepresentation för

NU 1972:62

de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med de ändringar som föreslagits i motionen, och

2. att vederbörande utskott utarbetar förslag till erforderlig ändring av lagtexten,

1972:1853 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen med avslag på proposition 1972:116 i vad avser 3 § i lagförslag nr 1 och ändringen i lagförslag nr 4 hos Kungl. Maj:t hemställer om sådana bestämmelser rörande planeringsmyndigheters förhands- och återinformation, att informationen i lika mån kommer alla medborgargrupper till godo,

1972:1854 av fru Theorin m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen uttalar att i anslutning till den föreslagna lagen om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor länsstyrelsen anmodas att infordra information även om det industriella avfallet, dess sammansättning, omfattning och hantering.

De under den allmänna motionstiden väckta motioner som överflyttats från inrikesutskottet till näringsutskottet är följande:

1972:157 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

A. att en snabbutredning med parlamentarisk representation och företrädare för arbetsmarknadens parter tillsättes med uppgift att framlägga förslag till sådana ändringar i aktiebolagslagen och eventuell annan lagstiftning som ger de anställda rätt till medbestämmande och insyn samt att det framlagda förslaget till gemensam nordisk aktiebolagsstiftning ej genomförs i berörda delar i avvaktan härpå;

B. att en mera systematisk försöksverksamhet med olika modeller för styrelserepresentation för de anställda stimuleras i enlighet med vad som anförs i motionen;

C. att vidgade försök med s. k. självstyrande grupper stimuleras, så att försöken i högre grad kommer att omfatta också förvaltningsuppgifter samt arbetsuppgifter av varierande svårighetsgrad;

D. att försök med delegering av beslutanderätt till företagsnämnd samt decentralisering av företagsnämdsverksamhet genom bl. a. inrättande av underavdelningar till företagsnämnd stimuleras;

E. att frågan om de legala förutsättningarna för delegering av viss beslutanderätt inom en given budgetram till företagsnämnd inom den kommunala sektorn utreds;

F. att försök med olika former av medinflytande för de anställda inom personalpolitiken, bl. a. vid urval av personer till personalledande befattningar, stimuleras;

G. att delegationen för försöksverksamhet med företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen samt delegationen för förvaltningsdemokrati utökas med företrädare för de politiska partierna;

H. att motionen för beaktande översändes dels till delegationen för försöksverksamhet med företagsdemokrati i de statliga bolagen, dels till delegationen för förvaltningsdemokrati,

NU 1972:62

1972:585 av herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp) och Olsson i Kil (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att den pågående försöksverksamheten med fördjupad arbetsdemokrati inom statsförvaltningen bör utökas och intensifieras för att snarast omfatta alla av staten bedrivna verksamheter,

1972:591 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att en utredning tillsätts med representanter för de politiska partierna och arbetsmarknadens parter i syfte att följa den företagsdemokratiska försöksverksamheten och komma med förslag för att skapa förutsättningar för en fördjupad företagsdemokrati,

1972:921 av herr Bergqvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en genomgripande översyn av aktiebolagslagen och den övriga företagsrätten med sikte på att företagsformerna skall möjliggöra en demokratisk beslutsordning.

Skrivelse från Sveriges industriförbund

Sveriges industriförbund behandlar i sin skrivelse till näringsutskottet vissa frågor rörande investmentbolagen.

Den bankanknytning som vissa äldre större investmentbolag har, exempelvis Custos och Industrivärden, utgörs av ett historiskt samband, säger förbundet. Bolagen anlitar ibland bankerna för olika servicefunktioner. Det förekommer också i viss omfattning att styrelseledamöter i banker även är styrelseledamöter i investmentbolag. Dock fattar investmentbolagen som sådana självständigt sina beslut inom sitt verksamhetsområde och följer därvidlag inte några bankbeslut. Under senare år har en annan typ av investmentbolag blivit vanligare, påpekar förbundet vidare. Det är investmentbolag som vuxit fram genom omorganisation av eller i anslutning till vissa rörelsedrivande bolag. Som exempel på sådana nämns Cardo och Beijerinvest.

Om sambandet mellan investmentbolagen och storföretagen sägs bl. a. att det ägarinflytande som investmentbolagen kan utöva gentemot storföretagen inte är sådant att de kan påverka dessas löpande verksamhet. Aktieinnehavet kan vara så stort att investmentbolaget kan begära att få utse del av styrelsen, men annat inflytande än sådant som kan utövas på bolagsstämma har inte bolaget.

Medverkan av aktieägarna i storbolagen aktualiseras bl. a. då fråga har väckts om ett samgående med annat större företag. Behovet av sekretess i sådana frågor leder dock, hävdar förbundet, till att investmentbolagen inte kan kopplas in på frågan tidigare än övriga aktieägare, dvs. då exempelvis planer på samgående offentliggörs och regeringen regelmässigt redan är informerad. Blott i enstaka fall har det förekommit att investmentbolag på ett tidigt stadium deltagit i förberedelserna för ett samgående mellan storföretag, och även därvid har regeringen varit informerad på ett tidigt stadium.

I fråga om investmentbolagens betydelse för dotterbolagen anförs att

NU 1972:62

investmentbolagen som koncerner faller utanför kretsen av de största företagen. Dotterbolagen är ofta medelstora företag och enligt förbundets bedömning i det enskilda fallet av begränsat samhällsekonomiskt intresse.

Förbundet säger sig vara övertygat om att investmentbolagen är villiga att lämna statsmakterna information om sin verksamhet och att medverka till det samarbete som kan vara erforderligt. Att söka åstadkomma samarbete genom offentlig styrelserepresentation betecknas som ett missgrepp. En betydligt öppnare och meningsfullare samverkan skulle kunna åstadkommas genom ett frivilligt samarbete med investmentbolagens ledning, hävdas till sist.

Remissyttranden över motionerna

Yttranden har avgivits

över motionen 1972:157 av Landsorganisationen i Sverige (LO), Statsföretag AB, Statstjänstemännens riksförbund (SR), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska företagares riksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges industriförbund och Tjänstemännens centralorganisation (TCO),

över motionen 1972:585 av LO, SR, SACO och TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S),

över motionen 1972:591 av LO, SAF, SACO och TCO, samt

över motionen 1972:921 av LO, SAF, Svenska företagares riksförbund, SACO, SHIO, Sveriges industriförbund och TCO.

Motionen 1972:157

Svenska företagares riksförbund anför att debatten om företagsdemokrati i vidaste bemärkelse under senare år blivit så omfattande och i viss mån så suddig i konturerna att en konkretisering och gränsdragning kan vara av värde. Av denna anledning kan förbundet tillstyrka motionärernas hemställan under punkterna A—H. SHIO har ingen erinran mot de föreslagna åtgärderna men vill erinra om att flertalet av frågeställningarna är sådana som naturligen hör hemma hos de avtalsslutande parterna och därför i första hand bör bli föremål för överläggningar mellan dessa. Övriga remissinstanser ställer sig i stort sett avvisande till motionsyrkandena och hänvisar till den försöksverksamhet som pågår. SAF och Sveriges industriförbund (som avgett gemensamt yttrande) samt LO, SR, SACO och TCO framför synpunkter med denna innebörd.

Motionärernas förslag om en snabbutredning om ändringar i aktiebolagslagen för att vidga de anställdas insyn och medbestämmande avstyrks av LO och TCO med motiveringen att en genomgripande översyn av aktiebolagslagen bör genomföras.

Uppfattningen att arbetsmarknadens parter bör ha huvudansvaret för

NU 1972:62

det fortsatta arbetet med att åstadkomma en fördjupad företagsdemokrati understryks av SAF, SACO och SR.

Statsföretag AB anser att det skulle vara värdefullt om diskussionen kring förändrad arbetsorganisation i högre grad än nu fördes utifrån de möjligheter som finns att på ett positivt sätt förändra den totala arbetsorganisationen i företagen. Att i alltför hög grad rikta uppmärksamheten på s. k. självstyrande grupper i den direkta produktionen innebär enligt Statsföretag risker för att behovet att angripa den totala organisationens funktionssätt kommer i skymundan och för att vissa grupper av anställda i onödan uppfattar diskussioner av detta slag som hotfulla.

Statsföretag anser att det finns all anledning att instämma i motionens önskemål om ökad faktisk användning av företagsnämndsavtalets fakultativa regler om arbetsutskott, underkommittéer och delegering av viss beslutsrätt. Riskerna för att fästa alltför stort avseende vid de institutionella formerna för företagsdemokratisk utveckling bör emellertid understrykas. Uppbyggnaden av systemet för samverkan måste ske utifrån varje företags speciella behov så som det kommer till uttryck i ett gemensamt upprättat handlingsprogram.

Motionen 1972:585

Samtliga fyra remissinstanser avstyrker det i motionen framförda förslaget att försöksverksamheten med fördjupad arbetsdemokrati inom statsförvaltningen skall utökas och intensifieras. LO hänvisar till de synpunkter som Statsanställdas förbund givit uttryck åt i ett yttrande till LO. Enligt förbundet har den försöksverksamhet som pågår med förvaltningsdemokrati utvecklats på ett sätt som förbundet inte har något att erinra mot. Förbundet anser att försöksverksamheten måste byggas ut successivt. Varje nytt projekt måste vara väl förberett, och de erfarenheter man får av ett projekt måste tas till vara i det fortsatta arbetet. Den takt i vilken försöksverksamheten hittills bedrivits bedömer förbundet vara väl avvägd. TCO-S framför en liknande uppfattning. SR säger sig inte ha invändningar av principiell natur mot att försöksverksamheten utökas och intensifieras. SR vill dock hävda att utvecklingen bör ske i den takt och de former som överenskoms mellan parterna i varje särskilt fall under överinseende av delegationen för förvaltningsdemokrati. Utvecklingen bör inte ske snabbare än att de olika stegen kan följas upp, utvärderas och därigenom ge erfarenheter av största betydelse för den fortsatta demokratiseringen.

Motionen 1972:591

Ingen av remissinstanserna är beredd tillstyrka det förslag om utredning som framförts i motionen 1972:591. TCO framhåller — som i tidigare yttranden över liknande motioner — vikten av att samhället på olika sätt medverkar till att den pågående försöksverksamheten kan

NU 1972:62

fortsätta i syfte att vidga kunskapen om resultatet av förändringen i företagens organisation och ledning som medbestämmanderätten för de anställda syftar till. En parlamentarisk utredning i syfte att följa denna försöksverksamhet kan dock enligt TCO knappast bidra till att öka denna kunskap. LO vitsordar att den pågående försöksverksamheten är av stort värde, dock huvudsakligen för andra syften än dem motionärerna syns föreställa sig. LO har redan tagit ställning till vilka förändringar i lagstiftning och avtal som erfordras för att möjliggöra demokratiska förhållanden i företagen. Häri ligger också ett ställningstagande till en ”modell” för demokratiseringens genomförande, och försöksverksamhet med syfte att frambringa sådana modeller och utvärdera dessa med hänsyn till produktivitetsmässiga och sociala konsekvenser anses inte tjäna något väsentligt syfte. En parlamentarisk utredning med de föreslagna uppgifterna kan enligt LO:s mening inte ha något angeläget syfte och skulle närmast ge förevändningar för att uppskjuta genomförandet av de åtgärder löntagarorganisationerna enats om att påkalla.

Motionen 1972:921

LO, SACO och TCO tillstyrker motionärernas förslag om en övergripande översyn av aktiebolagslagen och den övriga företagsrätten med sikte på att företagsformen skall möjliggöra en demokratisk beslutsordning. SAF, Svenska företagares riksförbund, SHIO och Sveriges industriförbund avstyrker.

Utskottet

I syfte att förbättra informationen och samarbetet mellan samhället och företagen föreslås i propositionen 1972:116 en försöksverksamhet med tre olika komponenter. Enligt ett nytt informationssystem skall näringsidkare med arbetsställe där fler än 50 arbetstagare är sysselsatta tillställa länsstyrelsen och genom denna kommunstyrelsen uppgifter rörande företagets väntade och planerade utveckling; länsstyrelsen och kommunstyrelsen skall å sin sida regelbundet lämna näringsidkarna översiktliga redogörelser för statlig och kommunal verksamhet och planering. En ordning med offentliga styrelseledamöter skall tillämpas i högst 30 förvaltningsbolag samt allmännyttiga stiftelser med tillgångar överstigande fem miljoner kronor. I de flesta aktiebolag och ekonomiska föreningar med minst 100 arbetstagare skall de anställda ha rätt att utse två ledamöter i styrelsen. I anslutning till propositionen och de motioner som har föranletts av denna behandlar utskottet ett antal vid årets början väckta motioner med önskemål på företagsdemokratins område. Utskottet tar i det följande i fyra olika avsnitt upp först de tre huvudpunkterna i propositionen och därefter de allmänna frågor rörande företagsdemokrati etc. som aktualiseras i de sistnämnda motionerna.

NU 1972:62

10 Nytt informationssystem

Av de motioner som berör det nya informationssystemet är det endast en som syftar till att riksdagen skall göra avvikelse från vad som föreslås i propositionen. Denna motion, 1972:1853, gäller främst frågan om länsstyrelses och kommunstyrelses information till näringsidkare. Motionärerna vill ha sådana bestämmelser rörande planeringsmyndigheters förhands- och återinformation att informationen i lika mån kommer alla medborgargrupper till godo.

Enligt 3 § förslaget till lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor skall det föreligga skyldighet för länsstyrelse och kommun att regelbundet lämna viss återinformation till uppgiftslämnande näringsidkare. Enligt förslaget till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar föreskrivs en sekretesstid om 20 år för primärmaterial som har insamlats enligt den förstnämnda lagen. Motionärerna hävdar att dessa förslag är principiellt stötande ur demokratisk synvinkel. De praktiska konsekvenserna av den nämnda 3 § skulle enligt deras uppfattning bli att en minoritetsgrupp - företagsledare och kapitalägare — som till följd av sin ekonomiska position i samhället och sina utvecklade kontaktkanaler redan har ett försteg då det gäller insyn i förvaltningen och i samhällsplaneringsarbetet ytterligare skulle gynnas och få en insyn i planeringsprocessen som inte kommer andra grupper i samhället till godo. Förslaget till sekretessbestämmelser bedöms vara obehövligt. Motionärerna menar att tillämpade arbetsregler innefattar förbud att utlämna uppgift i sådan form att enskilt företags förhållanden kan utläsas ur materialet och anser att dessa regler erbjuder ett tillräckligt skydd.

Utskottet delar den principiella uppfattning som framförs i propositionen att syftet med det föreslagna informationssystemet är att genom utbyte av information åstadkomma ett effektivt samarbete mellan företag och samhälle. Samhällets och företagens planering för framtiden skall genom systemet underlättas. Om företagen skulle avstängas från information skulle deras planeringsförmåga försämras och därmed deras möjligheter att utvecklas, något som inte kan vara till gagn för samhället. En information från samhälle till företagare utesluter självfallet inte en större öppenhet i informationen från samhället till allmänheten. Någon favorisering av företagsledare och kapitalägare kommer enligt utskottets mening den föreslagna informationsskyldigheten inte att leda till. I propositionen förordas att företagsnämnderna garanteras medverkan i informationsutbytet mellan företag och samhälle. Företagsnämnderna bör sålunda enligt propositionen få ta del av både den utgående informationen från företagen och den samhälleliga informationen till företagen. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motionen i denna del.

För att åstadkomma att uppgifter om ett enskilt företags förhållanden inte skall behöva utlämnas erfordras sekretessregler. Samarbetsutredningen fann att den art av verksamhet som det nya informationssystemet förutsätter inte kan hänföras under någon nu gällande bestämmelse i

NU 1972:62

sekretesslagen och föreslog därför att en ny paragraf skulle införas i lagen. Under beredningen inom industridepartementet har vissa studier rörande sekretessfrågan gjorts. Därvid har inte framkommit någonting som tyder på att samarbetsutredningens slutsats på denna punkt skulle vara felaktig. En enhällig remissopinion har vidare vitsordat behovet av ett sekretesskydd av föreslagen art. I propositionen föreslås därför en komplettering av lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Den nya paragrafen är utformad på samma sätt som tidigare befintliga bestämmelser i denna lag om skydd - under förutsättning att offentliggörande kan lända vederbörande företag till men — för sådana uppgifter om enskilda företags affärs- och driftsförhållanden som inkommit i samband med olika slags statistisk verksamhet, kontroll, tillståndsprövning, stödverksamhet etc. Den torde med andra ord ha samma innebörd som de ”arbetsregler” vilka åberopas i motionen. Utskottet har ingenting att erinra mot förslaget till ändring i sekretesslagen och avstyrker således motionen 1972:1853 även i återstående del.

I motionen 1972:1841 hemställs bl.a. att riksdagen skall ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts beträffande företagens uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor. Tre punkter tas upp. För att informationen från företagen skall få ett relevant innehåll krävs först en genomgripande analys av olika samhällsorgans informationsbehov. Sekretessfrågan bedöms vara central, och därför bör, uttalar motionärerna, entydiga och klara sekretessregler utarbetas. Med hänsyn till kostnaderna för såväl företag som samhälle och till att värdet av ifrågavarande information torde vara ringa bör det endast i undantagsfall vara aktuellt att infordra uppgifter från arbetsställen med mindre än 50 anställda.

Utskottet kan inte finna att det föreligger något behov för riksdagen att ge Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionen. Samarbetsutredningen genomförde en grundläggande undersökning av informationsbehovet. Dess förslag tillstyrktes i stort av remissinstanserna som i några fall dock underströk angelägenheten av ytterligare analys av hela det samhälleliga informationsbehovet. Departementschefen uppger att han delar denna uppfattning, och han konstaterar att ett av försöksverksamhetens syften bör vara att undersöka möjligheterna att undvika dubbelarbete för uppgiftslämnare och uppgiftsbearbetande organ. Beträffande sekretesskyddet synes det inte föreligga någon skillnad mellan departementschefens och motionärernas uppfattning. I fråga om de arbetsställen som bör omfattas av uppgiftsskyldigheten anser departementschefen en generell nedre storleksgräns i princip vara önskvärd, lämpligen vid arbetsställen med minst 50 sysselsatta. Då arbetsställen med mindre än 50 sysselsatta kan spela en avsevärd roll inom vissa kommuner föreslås dock att det bör finnas möjligheter att föreskriva att även sådana arbetsställen skall ingå i systemet. Gränsen 50 arbetstagare blir sålunda huvudregel.

I motionen 1972:1844 hemställs bl. a. att riksdagen skall uttala att det nya rapportsystemet bör utformas under samråd med utredningen (Fi 1970:69) om företagens uppgift splikt.

Som utskottet anfört har departementschefen uppfattningen att det är

NU 1972:62

angeläget att risken för dubbelarbete i informationsinsamlandet beaktas och att därför ett av försöksverksamhetens syften bör vara att undersöka möjligheterna att undvika dubbelarbete för uppgiftslämnande och uppgiftsbearbetande organ. Utskottet utgår från att man i arbetet härmed om så befinns vara lämpligt samråder med utredningen om företagens uppgiftsplikt. Något särskilt uttalande härom från riksdagens sida är enligt utskottets mening inte erforderligt.

I motionen 1972:1854 föreslås att företagens uppgiftsskyldighet också skall omfatta uppgifter angående det industriella avfallet — dess sammansättning, omfattning och hantering. Enligt motionärernas uppfattning är en allmän deklarationsplikt rörande det industriella avfallet en grundläggande förutsättning för att det skall bli möjligt att komma till rätta med industrins avfallsproblem. Lokal hälsovårdsnämnd kan om kommunen antagit normalhälsovårdsordning (enligt SFS 1971:761) ålägga företag anmälningsplikt beträffande sitt avfall, dess art, mängd och behandling. Denna möjlighet är emellertid enligt motionärerna inte tillräcklig, då risk föreligger att många kommuner underlåter att ta in bestämmelsen i den lokala hälsovårdsordningen eller att inte alla nämnder beslutar om den berörda anmälningsplikten.

Utskottet anser att frågan om industrins avfallshantering är väsentlig. Bl. a. från miljövårdssynpunkt är det angeläget att industriavfallet tas om hand på effektivaste möjliga sätt. För att detta skall kunna genomföras är det av betydelse att närmare uppgifter kan erhållas om avfallets omfattning, art och behandling. Det viktigaste är dock att den som skall ta hand om avfallet, t. ex. en kommun, har den ambition och de resurser som erfordras för ändamålet. Enligt utskottets mening är det tveksamt om en uppgiftsskyldighet av det slag som motionärerna förordar skulle medverka till att göra kommunerna intresserade av större åtaganden. En motion med förslag om deklarationsplikt beträffande industriellt avfall väcktes av samma motionärer under den allmänna motionstiden i år. Motionen behandlades i november av jordbruksutskottet (JoU 1972:58), som enhälligt föreslog att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla att motionen skulle överlämnas till utredningen rörande omhändertagande och behandling av kemiskt avfall m. m. (UKA). Riksdagen beslöt i enlighet härmed. Utredningen (Jo 1971:1; utredningsman: riksdagsman Einar Henningsson) har bl. a. till uppgift att pröva de frågor som sammanhänger med hanteringen av specialavfall. Därvid bör bl. a. undersökas behovet av ytterligare åtgärder från samhällets sida i form av lagstiftning eller på annat sätt för att trygga en från allmänna miljövårdssynpunkter ändamålsenlig hantering av olika slag av sådant avfall. Särskilt bör tillses att alla samordningsmöjligheter inom avfallshanteringen i dess helhet tillvaratas. Utskottet förutsätter att till följd av riksdagens beslut frågan om deklarationsplikt beträffande industriellt avfall kommer att prövas av denna utredning. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1972:1854 synes därmed inte vara erforderlig.

I motionen 1972:1844 hemställs bl. a. att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära lagförslag om vidgad redovisningsskyldighet för större före -

NU 1972:62

tag. Enligt motionärerna måste det i propositionen föreslagna informationssystemet kompletteras med krav på öppnare redovisning av resultat och ekonomisk ställning. För att en sådan öppnare redovisning skall komma till stånd bedöms lagbestämmelser vara nödvändiga. Vissa förslag till utvidgningar av gällande uppgiftsskyldighet redovisas.

Utskottet konstaterar dels att den i motionen föreslagna utvidgningen av redovisningsskyldigheter överensstämmer med vad som föreslagits av fondbörsutredningen i betänkandet (SOU 1971:9) Större företags offentliga redovisning, dels att det i propositionen anges att fondbörsutredningens förslag skall behandlas i samband med att ställning tas till förslaget till ny aktiebolagslag. Detta ärende bereds för närvarande inom justitiedepartementet. Utskottet finner det följaktligen inte vara erforderligt att riksdagen gör en sådan framställning till Kungl. Maj:t som motionärerna påyrkar.

Offentlig styrelserepresentation i aktiebolag och stiftelser

Förutom ett nytt informationssystem föreslog samarbetsutredningen en försöksverksamhet med offentliga styrelseledamöter i ett antal aktiebolag samt ett permanent system med offentliga styrelseledamöter i allmännyttiga stiftelser med tillgångar överstigande 5 milj. kronor. Antalet bolag skulle enligt utredningens förslag under försöksperioden vara högst 20. Av de stiftelser som formellt sett skulle kunna komma i fråga för offentlig styrelserepresentation bedömdes 15—20 vara av den arten att det kunde vara motiverat att förordna offentlig ledamot i styrelsen. De aktiebolag som utvaldes för försöksverksamheten borde enligt utredningen representera olika branscher, olika företagsstorlekar, olika ägarförhållanden osv. I propositionen har utredningens förslag på denna punkt modifierats. Under försöksperioden, som föreslås bli treårig, skall offentlig styrelserepresentation i företag prövas endast när det gäller större förvaltnings- och investmentbolag. De renodlade produktionsbolagen faller sålunda utanför försöksverksamheten. Även styrelserepresentationen i stiftelser blir av försökskaraktär. Antalet berörda aktiebolag och stiftelser skall vara högst 30.

Medan de motionsyrkanden som gäller det nya informationssystemet går ut på ändringar av mindre omfattning, föreligger i fråga om den offentliga styrelserepresentationen yrkanden om avslag, helt eller delvis, på propositionens förslag. Längst går i detta hänseende motionen 1972:1841, där förslaget till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser helt avvisas. Motionärerna anser att förslaget strider mot bärande principer i vår författning. Myndighetsverksamhet skall enligt dessa principer utövas under offentlig insyn, vara normbunden och ge förutsättningar för demokratisk kontroll, framhåller de. Även om hänsyn till enskilda intressen liksom säkerhetsskäl m. m. kan motivera att insynen inskränks, skall dock grundregeln vara öppenhet och normbundenhet. Inom näringspolitiken och andra områden som lämnar stort utrymme för skönsmässiga överväganden från statens sida är det,

3 Riksdagen 1972. 17sami. Nr 62

NU 1972:62

säger motionärerna, väsentligt för kontrollen att myndigheternas överväganden konkretiseras i formella beslut som kan utgöra grund för utkrävande av ansvar. Det system av lagar och förordningar inom vilket näringspolitiken hittills har utövats kommer enligt motionärernas mening att brytas genom den offentliga styrelserepresentationen. De av staten utsedda styrelseledamöterna får en särskild maktställning genom den selektiva näringspolitiken, och en ordning skapas som medför stora risker för godtycke. Motionärerna, som påpekar att de har motsatt sig den numera gällande ordningen med offentlig representation i bankstyrelser, uttalar vidare att investmentbolagens verksamhet har en helt annan karaktär än bankverksamheten. De angivna argumenten anses i huvudsak gälla även beträffande stiftelserna.

I två andra motioner, 1972:1842 och 1972:1844, avvisas likaledes förslaget om offentlig styrelserepresentation i förvaltningsaktiebolag, medan motsvarande representation i stiftelser godtas. Tekniskt sett får motionärernas yrkanden till konsekvens att förslaget till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser får ersättas med ett förslag till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser.

I motionen 1972:1842 varnas för den särskilda maktställning som offentliga styrelseledamöter i företag kan få. Företagsstyrelsema kommer att känna en stark press att handla i enlighet med de önskemål från statsmaktens sida som de offentliga styrelseledamöterna delger dem, menar motionärerna, och Kungl. Maj:ts kansli kommer på detta sätt att få betydande möjligheter att utan ansvar för fattade beslut styra enskilda företags handlande. Den dubbla lojalitet som kommer att känneteckna de offentliga styrelseledamöterna medför också risk för att dessa inte på samma sätt som övriga styrelseledamöter kommer att sträva efter enighet i besluten, anför motionärerna vidare. Ytterligare bedöms det finnas risk för att samarbetet inom styrelserna blir mindre fritt och förtroendefullt när vissa styrelseledamöter skall kunna lämna Kungl. Maj:t rapport om synpunkter och erfarenheter från sitt uppdrag. Motionärerna uttalar slutligen farhågor för att sådana företag som utväljs för offentlig styrelserepresentation kommer att bli föremål för misstänksamhet från utländska kontakters sida.

Motiveringen på denna punkt i motionen 1972:1844 är likartad. Motionärerna säger nej till en utveckling som innebär att mer och mer av beslutsfattandet i företagen övertas av statliga organ. Politikerna bör, sägs i motionen, ”akta sig för att bygga in sig själva i det system som de skall styra utifrån”. Statlig styrelserepresentation i företag skapar enligt motionärernas uppfattning en oklar ansvarsfördelning mellan enskilda och offentliga intressen och rubbar förutsättningarna för statsmakternas kontrollerande funktion. I stället för att skapa ökad insyn och medverka till att bryta enskild maktkoncentration kan den statliga styrelserepresentationen få rakt motsatt verkan, menar motionärerna. Avgöranden som hittills skett under full offentlighet eller som åtminstone varit öppna för riksdagens insyn kan komma att klaras av i direkta förhandlingar

NU 1972:62

mellan ett litet antal personer. Även i denna motion understryks skillnaden mellan förvaltningsbolagens och bankernas verksamhet. Bankerna utövar myndighetsfunktioner som inte har någon motsvarighet för förvaltningsbolagens del, säger motionärerna.

Utskottet delar inte den negativa syn på ett system med offentlig styrelserepresentation som i större eller mindre utsträckning kommer till uttryck i motionerna. Departementschefen understryker i propositionen att den föreslagna åtgärden inte är avsedd att leda till en statlig maktutövning utan demokratisk kontroll. Tvärtom bör den enligt hans mening ses som ett naturligt led i en strävan mot en bredare och fördjupad ekonomisk demokrati. De offentliga styrelserepresentantema skall, framhåller departementschefen, i första hand fungera som kontaktoch opinionsförmedlare mellan företag och företagsledning å ena sidan och de allmänna samhällsintressena å den andra. Det poängteras också att frågan om den dubbla lojaliteten inte är ny utan i hög grad aktuell inom de större företagens styrelser såsom dessa brukar vara sammansatta.

Liksom departementschefen finner utskottet att systemet med offentliga styrelseledamöter är värt att pröva som komplement till andra åtgärder för att förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan företagen och samhället. Det sagda gäller enligt utskottets mening såväl förvaltningsbolagen som de stora allmännyttiga stiftelser som genom aktieinnehav kan utöva inflytande över väsentliga delar av näringslivet. Utskottet tillstyrker alltså propositionens förslag till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser och avstyrker motionerna 1972:1841 och 1972:1844 i här berörda delar samt motionen 1972:1842.

I motionen 1972:1841, där förslaget om offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser avvisas, sägs att krav på ökad offentlig insyn i och kontroll av stiftelserna kan motiveras av dessas särställning i skattehänseende. Motionärerna anser att länsstyrelsernas tillsyn över stiftelserna bör utvidgas och uttalar att Kungl. Maj:t bör framlägga förslag härom till nästa års riksdag. Motionen 1972:1844, där förslaget om offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser godtas, innehåller likaledes ett förslag om en översyn av den nuvarande lagstiftningen om stiftelser. Motionärerna tänker sig att man för att begränsa stiftelsebildarnas inflytande skall överväga att låta dem utse endast en mindre del, förslagsvis en tredjedel, av stiftelsens styrelse. De rekommenderar vidare att det skall skapas garantier för att stiftelserna har tillgång till ekonomisk expertis och att bestämmelserna rörande stiftelsernas redovisning skall skärpas. Även de stiftelser som är undantagna från tillsyn enligt lagen (1929:116) om tillsyn över stiftelser bör, menar motionärerna, åläggas att hädanefter inkomma med samma slags redovisning som övriga stiftelser.

Utskottet har stor förståelse för de senast refererade synpunkterna i de båda motionerna. Vad gäller de skattefria stiftelsemas ställning vill utskottet påpeka att den nu verksamma företagsskattebercdningen (Fi 1970:77; ordförande: riksdagsman Erik Wärnberg) enligt sina direktiv har att pröva vissa frågor rörande dessa stiftelser. Det framhålls i direktiven

NU 1972:62

att möjligheten att bilda skattefria stiftelser i många fall kan medföra ett avsevärt skattebortfall för det allmänna, som framstår som otillfredsställande i sådana fall då företag helt eller delvis ägs av stiftelser. Det har i olika sammanhang observerats att åtskilliga sådana stiftelser vid sidan av sitt allmännyttiga ändamål fyller den faktiska funktionen att vara ett medel för att bevara ekonomiskt inflytande åt personer som står nära den som föranstaltat om stiftelsens inrättande. Utredningen skall därför överväga om den ändamålsbestämning som gäller som villkor för skattefrihet är lämplig. Som ett nytt villkor för skattefrihet bör vidare föreskrivas, sägs i direktiven, att stiftelserna ställs under offentlig tillsyn i någon form. Frågan om tillsyn över de berörda stiftelserna är sålunda föremål för uppmärksamhet. Utskottet, som ju tillstyrker förslaget om offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser, anser inte att riksdagen har anledning att rikta en särskild begäran till Kungl. Majit om utvidgad tillsyn över stiftelser. Med hänsyn till vad som uttalats bl. a. i direktiven till företagsskatteberedningen förutsätter utskottet att Kungl. Majit kommer att ta de ytterligare initiativ till åtgärder beträffande de allmännyttiga stiftelserna som kan visa sig vara befogade. Utskottet avstyrker sålunda motionerna 1972:1841 och 1972:1844 i här berörda delar.

Propositionens förslag till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser innebär, som ovan framhållits, att samarbetsutredningens förslag i detta avseende inte blir till fullo tillgodosett. Detta förhållande påtalas i motionen 1972:1847. Motionärerna åberopar LO:s remissyttrande över samarbetsutredningens förslag, där en rad skäl för ett ökat direkt samhällsinflytande särskilt i de internationellt verksamma storföretagen anfördes. I likhet med LO anser motionärerna att det finns skäl att bedriva en försöksverksamhet med offentliga styrelseledamöter också i ett antal produktionsföretag, både sådana som är verksamma enbart i Sverige och sådana som har multinationell karaktär. Särskilt betonas de multinationella företagens ökade betydelse för den svenska ekonomin och sysselsättningsutvecklingen. Flera svenska multinationella företag har, påpekar motionärerna, under de senaste åren ökat produktionen i sina utländska enheter samtidigt som deras produktion i Sverige legat på oförändrad eller reducerad nivå. Åtminstone i de svenska produktionsföretag som har multinationell inriktning borde, menar motionärerna, samhället få ha representanter i företagsstyrelsema.

Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkter. Frågan om de multinationella företagens roll inom svenskt näringsliv är enligt utskottets uppfattning mycket viktig. Som utskottet närmare redovisar i sitt betänkande 1972:64 är emellertid de multinationella företagen i olika former föremål för uppmärksamhet från statens sida. När det gäller avgränsningen av de företagskategorier inom vilka försöksverksamhet med offentlig styrelserepresentation nu skall inledas finner utskottet departementschefens förslag väl avvägt. Med det sagda avstyrker utskottet motionen 1972:1847.

NU 1972:62

17 Styrelserepresentation för de anställda

Mot förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda riktas kritik i en av motionerna, 1972:1845. Förslaget syftar, säger motionärerna, inte till en förändring av maktförhållandena i företagen utan går i själva verket ut på att de anställda och deras organisationer skall engageras hårdare i strävanden att underlätta en kapitalistisk strukturomvandling och koncentrationsprocess. Ett samarbete mellan kapital och arbete kan aldrig leda till ekonomisk demokrati och företagsdemokrati, hävdar motionärerna. Arbetsgivarpartens krav i avtalsrörelser och i intressetvister sägs ge vid handen att den s. k. samarbetsandan är ett falskt sken. Förslaget om styrelserepresentation väcker illusioner, men någon ökad makt får inte de anställda.

I motionen uppställs en rad bestämda förutsättningar som enligt motionärerna måste uppfyllas för att förslaget rörande styrelserepresentation för de anställda skall kunna accepteras. Genom lagstiftning måste tillkomma nya eller utvidgade rättigheter för de anställda — delvis i form av vetorätt — i fråga om förhandlingar, strejker, avbrytande av hälsofarligt arbete, val av löneform m. m. Förslag måste vidare läggas fram om ett antal konkreta ändringar i den arhetsrättsliga lagstiftningen; bl. a. krävs att bestämmelser av typen § 32 i Svenska arbetsgivareföreningens stadgar ogiltigförklaras. Motionärerna begär också att riksdagen nu skall besluta om lagändringar som ger de anställdas företrädare i aktiebolags och ekonomiska föreningars styrelser ställning som partsrepresentanter med vetorätt.

Utom såvitt gäller sistnämnda krav på lagändringar har samma yrkanden tidigare i år framställts i en motion som väcktes under den allmänna motionstiden. Inrikesutskottet konstaterade i det betänkande (InU 1972: 16) där motionen behandlades att så gott som samtliga i motionen upptagna frågor tillhör de ämnesområden som skall behandlas av den i slutet av 1971 tillsatta arbetsrättskommittén (Fi 1971:3) och att i den mån så inte är fallet utredningsarbete är aktuellt i annat sammanhang. Sålunda hänvisades i fråga om hälsofarligt arbete till arbetsmiljöutredningen (S 1970:35) och i fråga om uppsägningsskyddet till utredningen (In 1970: 30) rörande ökad anställningstrygghet. Det sagda innebar inte, framhöll inrikesutskottet, att utredningsdirektiven tillgodosåg motionärernas önskemål. I motionen hade framställts bestämda yrkanden om vad som borde bli resultatet av utredningsarbetet, och detta utan att konsekvenserna av ställningstagandena hade belysts närmare. På vissa punkter, t. ex. i fråga om fredsplikten, stred motionen direkt mot vad som uttalades i direktiven. Inrikesutskottet avstyrkte motionen och anförde att arbetsrättskommittén borde få arbeta i enlighet med de givna direktiven. Vänsterpartiet kommunisternas representant yrkade i en reservation på att arbetsrättskommittén skulle få tilläggsdirektiv i enlighet med motionärernas önskemål. Riksdagen avslog motionen den 25 oktober 1972.

Den uppfattning som inrikesutskottet sålunda gav uttryck åt tidigare i höst delas av näringsutskottet. Vad beträffar de omedelbara lagändringar, närmast i förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i

NU 1972:62

aktiebolag och ekonomiska föreningar, som motionärerna kräver finner utskottet att de skulle på ett avgörande sätt rubba förutsättningarna för den styrelserepresentation för de anställda som propositionen tar sikte på. Utskottet konstaterar för övrigt att det inte skulle vara möjligt att förverkliga motionärernas intentioner utan en närmare prövning av de lagtekniska konsekvenserna, vilken svårligen skulle kunna äga rum inom ramen för utskottsbehandlingen av ärendet. Utskottet avstyrker motionen även i denna del.

Utskottet kan förstå att motionärerna önskar en grundlig omgestaltning av den arbetsrättsliga lagstiftningen men har svårt att inse att ett avvisande av förslaget om anställdas styrelserepresentation för dem ter sig som en logisk konsekvens för den händelse deras lagändringskrav inte hörsammas. Även med utgångspunkt i en starkt reserverad hållning gentemot vissa typer av samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare borde det kunna vara av intresse att medverka till den tidsbegränsade försöksverksamhet som förslaget i propositionen går ut på, för att vid utvärderingen av försöksverksamhetens resultat få bestyrkt i vad mån den kritiska inställningen varit befogad. Utskottet noterar att motionärerna genom sitt ställningstagande klart underkänner fackföreningsrörelsens och tjänstemannarörelsens linje i fråga om medverkan i företagsstyrelserna från de anställdas sida.

I flera motioner framförs krav på ändrade regler i fråga om utseende av arbetstagarledamöter. Vad som härvid är aktuellt är dels i vilka former representanterna skall utses, dels huruvida arbetstagarna såsom föreslås i propositionen skall ha möjlighet att låta sig företrädas av person som inte är anställd i företaget. 1 några motioner begärs ett uttalande från riksdagens sida som skulle understryka vikten av hänsynstagande till minoritetsgrupper bland de anställda när arbetstagarrepresentanter utses.

Ett system med regelrätta val av arbetstagarrepresentanter påyrkas i motionen 1972:1852. Motionärerna är positiva till medverkan från de fackliga organisationernas sida när representanterna skall utses men anser att alja anställda inom företaget bör genom deltagande i en valprocedur få påverka utgången. En viss regel om proportionalitet föreslås för att minoritetsgrupper skall kunna bli företrädda.

Utskottet ansluter sig till propositionens princip att arbetstagarledamötema skall utses av de fackliga organisationerna i den ordning dessa själva bestämmer. Motionen 1972:1852 avstyrker utskottet således. Utskottet vill påpeka att motionärernas förslag inte saknar tekniska komplikationer. Ett exempel härpå är att deras förslag till delningstal vid proportionellt val inte obetingat torde leda till ett från minoritetsskyddssynpunkt lika gynnsamt utfall som den i propositionen föreslagna regeln att den största lokala fackliga organisationen får utse båda styrelserepresentanterna endast om den företräder mer än fyra femtedelar av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna.

I motionerna 1972:1841 och 1972:1844 godtas propositionens förslag att de fackliga organisationerna skall svara för representationen i företagsstyrelserna. I båda motionerna krävs emellertid att riksdagen genom ett

NU 1972:62

tillkännagivande till Kungl. Maj:t skall ställa sig bakom vad motionärerna anför angående val av arbetstagarledamöter. Det är angeläget att man under försöksperioden prövar former som tillåter samtliga anställda att delta i beslutet, sägs i motionen 1972:1841. Företagsledningen och de fackliga organisationerna borde i samverkan — eventuellt genom företagsnämnden — kunna ordna nominering och val av de anställdas representanter. Det måste förutsättas att organisationerna finner former för att bereda de olika grupperna av anställda möjlighet att delta i valet, anförs i motionen 1972:1844.

Utskottet vill hänvisa till departementschefens utförliga kommentarer till lagförslagets regler om hur arbetstagarrepresentanter skall utses. Förslagets huvudregel bygger, framhålls det, på förutsättningen att de fackliga organisationerna skall kunna komma överens om en gemensam styrelserepresentation. Det står dem fritt att direkt genom förhandlingar utse två kandidater eller att enas om en gemensam valprocedur. 1 huvudregeln ligger ett krav på att samtliga kollektivavtalsbundna organisationer skall delta vid utseende av arbetstagarledamöter. Regeln är ett uttryck för uppfattningen att inte någon kollektivavtalsbunden organisation redan från början får ställas utanför diskussionen om arbetstagarrepresentationens sammansättning, framhåller departementschefen också, ett uttalande som understryks i motionen 1972:1841.

Departementschefens uttalanden måste anses i allt väsentligt tillgodose de nu berörda önskemålen i de båda motionerna. Det ligger enligt utskottets mening ett betydande värde i att de fackliga organisationerna får förtroende att utan att bindas av detaljerade lagregler söka finna sådana former för utseendet av arbetstagarledamöter i företagsstyrelserna att den representativa demokratins krav uppfylls så väl som möjligt. Det kan erinras om att de olika organisationerna ofta har ett långtgående och konstruktivt samarbete bl. a. inom företagsnämndsverksamhetens ram. Utskottet finner med det sagda att något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida i denna fråga inte är erforderligt.

Flera motionsyrkanden gäller frågan om valbarhetsregler för arbetstagarledamötema. Det kan anses naturligt att de anställda företräds av personer som är anställda i företaget. I lagförslaget har bestämmelsen i detta avseende fått karaktären av en rekommendation — arbetstagarledamot ”bör”, sägs det, utses bland de anställda i företaget. I motionerna 1972:1841, 1972:1846 och 1972:1851 påyrkas att detta ”bör” skall bytas mot ett ”skall”. En förmedlande ståndpunkt kommer till uttryck i motionen 1972:1840. Även här föreslås en formulering med ordet ”skall”, men kompletterad med inskränkningen ”såvida ej särskilda skäl föreligger”. I motiveringarna till dessa motionsyrkanden talas bl. a. om risken för konfliktsituationer som kan framkallas av krav på dubbel lojalitet. En utomstående kan vidare inte, sägs i motionen 1972:1846, på samma sätt som en i företaget anställd redogöra för situationer inom företaget och företräda de anställdas intressen. I motionen 1972:1851 föreslås en ytterligare skärpning av behörighetsregeln. Endast den som har varit anställd i företaget minst tolv månader skall kunna utses till

NU 1972:62

arbetstagarledamot, anser motionären.

Huvudprincipen bör otvivelaktigt vara att arbetstagarledamötema utses bland företagets anställda. Härom torde enighet råda. Fall kan emellertid tänkas, då de anställda anser sig ha goda skäl att låta valet stanna på någon som inte är anställd i företaget. Inte minst kan detta gälla om företaget ingår i en koncern. Detaljerade undantagsbestämmelser skulle bli komplicerade utan att med säkerhet ge erforderlig rörelsefrihet i det enskilda fallet. Med hänsyn härtill är enligt utskottets uppfattning lagförslaget på denna punkt lämpligt utformat. Det ger inte utrymme för tvekan om huvudprincipen men lämnar samtidigt de fackliga organisationerna frihet att träffa det val som de anser bäst gagna medlemmarnas intressen. Utskottet godtar således propositionens förslag på denna punkt och avstyrker motionsyrkandena.

Genom 2 § lagförslaget undantas bankinstitut och försäkringsbolag från försöksverksamheten med styrelserepresentation för de anställda. I fråga om bankinstituten lägger banklagstiftningens bestämmelser om styrelsernas sammansättning för närvarande vissa hinder i vägen för en sådan representation. Chefen för finansdepartementet har på riksdagens begäran tillkallat särskilda sakkunniga (Fi 1972:3) för att se över banklagstiftningen och undanröja dessa hinder. I propositionen uppges att utredningsuppdraget beräknas vara slutfört omkring årsskiftet 1972—1973. För närvarande är det enligt departementschefens mening inte lämpligt att ta ställning till frågan om styrelserepresentation för de bankanställda. För försäkringsbolagens del föreligger inte några motsvarande formella hinder. Departementschefen anför emellertid att man med hänsyn till försäkringsaktiebolagens roll som kreditmarknadsinstitutioner bör eftersträva en lösning av frågan om de anställdas styrelserepresentation i dessa bolag som så nära som möjligt ansluter till vad som kan komma i fråga för bankinstituten. Även för de ömsesidiga försäkringsbolagen har undantag gjorts.

Trots de svårigheter som banklagens bestämmelser nu skapar har de anställda fått representation i styrelsen för Sveriges kreditbank, meddelas i motionen 1972:1843, och även andra bankinstitut har visat intresse för frågan. Motionärerna vill att även de bankanställda skall få lagfäst rätt till styrelserepresentation och begär därför att den nämnda utredningens arbete skall påskyndas. De föreslår att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära förslag i ämnet till 1973 års riksdag.

Mot bakgrund av vad departementschefen uttalat synes man kunna räkna med att de formella hindren för bankanställdas styrelserepresentation snart kommer att vara undanröjda. Utskottet förutsätter att förslaget om att de bankanställda också skall få rätt till sådan representation då kommer att läggas fram utan dröjsmål. Någon särskild framställning i saken till Kungl. Maj:t synes därför inte vara erforderlig.

Lagen om försäkringsrörelse lägger inte på samma sätt som banklagstiftningen hinder i vägen för de anställdas representation i företagsstyrelserna. Detta åberopas i motionen 1972:1848 som skäl för att även försäkringsbolagen bör omfattas av den lagstiftning som nu är aktuell. Att

NU 1972:62

försäkringsaktiebolagen spelar roll som kreditmarknadsinstitutioner utgör enligt motionärernas mening inte något motiv för att de bör behandlas på samma sätt som bankinstituten i denna fråga. Sysselsättningen vid försäkringsbolagen domineras helt av den egentliga försäkringsverksamheten, som tar i anspråk mer än 95 % av branschens anställda, säger motionärerna. De hänvisar till att TCO i sitt remissyttrande över departementspromemorian i ämnet avstyrkte att försäkringsbolagen inte skulle omfattas av-lagen. Motionärerna begär att riksdagen nu skall göra den ändring i 2 § lagförslaget som erfordras för att även försäkringsbolagens anställda skall få rätt till styrelserepresentation.

I likhet med departementschefen anser utskottet att frågan om styrelserepresentation för de anställda i försäkringsbolagen lämpligen bör lösas samtidigt med att frågan tas upp för bankinstitutens del. Som utskottet nyss uttalat torde det inte dröja länge innan så sker. Utskottet avstyrker det förslag om omedelbar lagändring som läggs fram i motionen 1972:1848.

Därmed har utskottet tagit ställning till de olika ändringsyrkanden som framförts med avseende på förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Utskottet tillstyrker lagförslaget i de delar som inte har berörts särskilt.

Som nedre storleksgräns för de företag där rätt till styrelserepresentation för de anställda skall finnas har satts 100 anställda. Bolags- och föreningsstämma i företag nedanför denna storleksgräns kan dock enligt 4 § lagförslaget utan ändring av bolagsordningen eller föreningsstadgarna besluta att lagen skall vara tillämplig på företaget. Utrymme finns alltså för en försöksverksamhet med styrelserepresentation även vid sådana företag. I motionen 1972:1850 uttalas att det hade varit önskvärt om även anställda i företag med mellan 50 och 100 anställda hade kunnat få samma möjlighet till styrelserepresentation som de anställda vid större företag. Tillfälle härtill kan nu ges genom frivilliga överenskommelser. Motionärerna anser att det skulle bli lättare att få till stånd sådana om riksdagen uttalade sin positiva syn på en försöksverksamhet även vid de mindre företagen. De föreslår att riksdagen skall hemställa att Kungl. Maj:t i samråd med berörda parter tar initiativ till en försöksverksamhet med styrelserepresentation i företag med mellan 50 och 100 anställda.

Utskottet anser liksom motionärerna att det är önskvärt att den försöksverksamhet som enligt lagen skall äga rum i företag med minst 100 anställda i praktiken utsträcks till att omfatta även mindre företag, inte minst med tanke på att sådana företag i en del kommuner svarar för en mycket stor del av arbetstillfällena. Utskottet räknar emellertid med att företagens och de anställdas organisationer utan någon särskild åtgärd från Kungl. Maj:ts sida skall ta till vara möjligheten att inleda sådan försöksverksamhet. Med understrykande av det värdefulla i motionärernas syfte avstyrker utskottet alltså motionen 1972:1850.

Bland de många önskemål på arbetsdemokratins område som framförs i motionen 1972:157, vilken väcktes under den allmänna motionstiden, ingår att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära att en mera systematisk försöksverksamhet med olika modeller för styrelserepresentation för de

NU 1972:62

anställda stimuleras. Motionärerna hänvisar bl. a. till vad som sägs om styrelserepresentation för de anställda i de riktlinjer för Statsföretags inriktning inom det företagsdemokratiska området som styrelsen för Statsföretag AB antog hösten 1971.

Till följd av det nu framlagda förslaget om lagfäst styrelserepresentation för de anställda är läget ett helt annat än då motionen väcktes. Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att nu rikta en sådan framställning till Kungl. Majit som motionärerna föreslår. Utskottet vill framhålla att den lagfästa modellen för arbetstagarrepresentation i företagsstyrelserna inte utesluter att man, om parterna enas därom, också prövar modeller enligt vilka de anställda får en mera omfattande representation.

Företagsdemokrati i allmänhet

1 motionen 1972:921 hemställs att riksdagen skall anhålla om en genomgripande översyn av aktiebolagslagen och av den övriga företagsrätten med sikte på att företagsformerna skall möjliggöra en demokratisk beslutsordning. Aktiebolagsutredningen har, menar motionärerna, i sitt förslag till ny aktiebolagslag i allt väsentligt accepterat gällande ordning att förvaltningen av företagen skall tillkomma aktieägarna och deras företrädare. Arbetstagarorganisationernas krav på en maktförskjutning från kapital till arbete har därmed inte tillgodosetts. Utredningens arbete har enligt motionärerna åberopats som ett skäl att inte inleda en långtgående översyn av inflytandefrågorna. Sedan utredningen presenterat sitt förslag efterlyser därför arbetstagarorganisationerna en mera genomgripande utredning om aktiebolagsrätten och företagslagstiftningen i stort. Motionärerna anser att starka skäl talar för att en sådan utredning bör tillsättas snarast möjligt. Utredningsarbetet föreslås ske i nära samarbete med arbetsrättskommittén. Samarbetsutredningens resultat bör beaktas, framhålls det, liksom riksdagens begäran om en utredning rörande ett ”trepartssystem”, där de anställda, samhället och aktieägarna har var sin tredjedel av rösterna på bolagsstämman (BaU 1970:62, rskr 1970:374). I motionen 1972:1849 framläggs ett förslag med i huvudsak samma innebörd. Motionärerna hemställer att riksdagen skall hos Kungl. Majit begära en parlamentarisk utredning med syfte att framlägga förslag angående en företagsform vid sidan av aktiebolagen med annan maktstruktur.

Förslaget i motionen 1972:921 om en genomgripande översyn av aktiebolagslagen tillstyrks i remissyttrandena från LO, SACO och TCO. Däremot avstyrks förslaget av SAF, Svenska företagares riksförbund, SHIO och Sveriges industriförbund.

Utskottet konstaterar att LO och TCO i sina remissyttranden över förslaget till ny aktiebolagslag framfört synpunkter som till väsentlig del överensstämmer med motionärernas förslag och vidare att departementschefen i propositionen aviserar att riksdagens skrivelse 1970:374 om ökat inflytande i företagen för samhället och de anställda skall prövas i samband med den pågående beredningen av förslaget till ny aktiebolagslag. Utskottet utgår därför från att frågan om behovet av en ytterligare över -

NU 1972:62

syn av aktiebolagslagen blir föremål för en ingående prövning i samband med denna beredning. I avvaktan härpå är utskottet inte berett förorda att riksdagen nu skall begära en utredning med sådana uppgifter som anges i motionerna 1972:921 och 1972:1849.

Även i motionen 1972:157 föreslås att en utredning skall tillsättas för att framlägga förslag till ändring i aktiebolagslagen. Dessa ändringar skulle syfta till att garantera de anställda viss representation i företagens styrelser. I avvaktan på utredningen föreslås förslaget till gemensam nordisk aktiebolagslag i berörda delar bli vilande.

Genom förslaget till lag om styrelserepresentation för anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar tillgodoses motionärernas primära önskemål. Detta sker dock på annat sätt än genom en ändring av aktiebolagslagen. Den föreslagna lagtekniska utformningen är enligt utskottets mening ändamålsenlig. Något behov av en sådan snabbutredning rörande aktiebolagslagen som föreslås i motionen 1972:157 synes därför inte föreligga.

I motionen J 972:591 hävdas det att det bör finnas utrymme för initiativ och samordning från samhällets sida för att stimulera reformarbetet på det företagsdemokratiska området. Samhället bedöms ha skyldighet att noga följa utvecklingen på området bl. a. för att se till att den företagsdemokratiska utvecklingen inte hindras på grund av dålig beredskap från samhällets sida. En utvärdering bör enligt motionärernas mening anförtros en utredning där representanter för arbetsmarknadens parter och de politiska partierna ingår.

Utskottet vill erinra om att motioner med samma yrkande behandlats av 1970 och 1971 års riksdagar. Därvid anförde bankoutskottet (BaU 1970:70) respektive inrikesutskottet (InU 1971:13) att tillsättandet av en utredning av föreslagen art skulle medföra risker för en dubblering av redan förekommande verksamhet. Vidare hänvisades till de invändningar som arbetsmarknadens parter riktat mot förslaget om en sådan utredning. Av remissyttrandena över årets motion framgår att dessa invändningar kvarstår. Näringsutskottet kan inte finna att något nytt tillkommit som motiverar en ändrad bedömning av förslaget om utredning. Utskottet avstyrker därför motionen 1972:591.

I motionen 1972:157 föreslås bl. a. att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära åtgärder för att stimulera vidgade försök med s. k. självstyrande grupper, försök med delegering av beslutanderätt till företagsnämnd och decentralisering av företagsnämndsverksamhet samt försök med olika former av medinflytande för de anställda inom personalpolitiken. Syftet skall bl. a. vara att öka arbetstagarnas möjligheter till överblick över och inflytande på helheten i den verksamhet där de är sysselsatta. Motionärerna betraktar det som ytterst angeläget att försök med förändrad arbetsorganisation kommer att genomföras också på tjänstemannasidan.

Motionärerna menar att de personalpolitiska frågorna berör den enskilde lika nära och direkt som arbetets organisation och ledning. De anställda bör därför få ett vidgat inflytande över personalfrågorna, bl. a. när det gäller urvalet av personer till personalledande befattningar.

NU 1972:62

24 Försök med olika former för sådant inflytande för de anställda bör komma till stånd också inom den statliga förvaltningen, framhålls det. Motionärerna anser att företagsnämnderna under de närmaste åren måste spela en central roll när det gäller att åstadkomma en utvecklad arbetsdemokrati. Företagsnämndernas ställning bör därför förstärkas. Nämnderna bör få vidgade arbetsuppgifter och tillerkännas beslutanderätt i vissa frågor samt ges en egen budget.

Flertalet remissinstanser ställer sig allmänt avvisande till yrkandena i motionen 1972:157 i första hand med hänvisning till att en omfattande försöksverksamhet pågår. Enskilda punkter i motionen kommenteras i remissyttrandena endast i begränsad utsträckning. Beträffande den del av motionen som nu behandlas anför LO att motionärerna allmänt förordat att olika pågående försök med företagsdemokratiska åtgärder skall stimuleras men inte redovisat hur detta skall ske. Statsföretag AB påpekar i sitt yttrande riskerna med att fästa alltför stort avseende vid de institutionella formerna för företagsdemokratisk utveckling. Uppbyggnaden av systemet för samverkan måste ske utifrån varje företags speciella behov såsom de kommer till uttryck i ett av de olika parterna gemensamt upprättat handlingsprogram, säger Statsföretag.

Utskottet konstaterar att en omfattande försöks- och forskningsverksamhet äger rum på det företagsdemokratiska området. Uppföljning och utvärdering av dessa försök sker i de utvecklingsråd för samarbetsfrågor som har tillskapats. Huvudansvaret för verksamheten åvilar arbetsmarknadens parter. Detta förhållande bör enligt utskottets mening bestå. Staten kan göra betydelsefulla insatser genom att stödja forskning och genom att driva på utvecklingen på de områden där staten är arbetsgivare. Detta har också skett. I en aktuell rapport från delegationen för förvaltningsdemokrati (november 1972) aviseras vidgade försök med medinflytande för de anställda inom förvaltningen bl. a. på personalpolitikens område. De i försöksverksamheten deltagande parterna har inte uttryckt något önskemål om särskilda stimulansåtgärder från statens sida, och motionärerna har inte heller konkretiserat vari dessa skulle bestå. Enligt utskottets uppfattning är en hemställan av riksdagen om att pågående försöksverksamhet skall stimuleras inte motiverad.

I motionen 1972:157 föreslås också att riksdagen skall hos Kungl. Majit begära att frågan om de legala förutsättningarna för delegering av viss beslutanderätt inom en given budgetram till företagsnämnd inom den kommunala sektorn utreds.

Sedan motionen väcktes har tilläggsdirektiv till utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratin utfärdats. Härigenom har utredningen fått i uppdrag att överväga sådana författningsändringar som behövs dels för att kommunala och landstingskommunala nämnder genom majoritetsbeslut skall kunna medge representanter för de anställda att närvara vid nämndsammanträden och delta i överläggningar men inte i besluten, dels för att kommunala och landstingskommunala nämnders beslutanderätt i vissa ärenden skall kunna överföras till företagsnämnd eller annat organ med arbetstagarrepresentation. Utskottet finner sålunda att motionärernas önskemål om utredning har tillgodosetts och avstyrker

NU 1972:62

därför motionen i denna del.

I motionen 1972:585 hemställs att riksdagen som sin mening skall ge Kungl. Maj:t till känna att den pågående försöksverksamheten med fördjupad företagsdemokrati inom statsförvaltningen bör utökas och intensifieras för att snarast möjligt omfatta alla av staten bedrivna verksamheter.

De fyra remissinstanser som beretts tillfälle att avge yttrande över motionen avstyrker samtliga det i motionen framförda förslaget. LO hänvisar till synpunkter som Statsanställdas förbund givit uttryck åt. Enligt förbundet har den pågående försöksverksamheten med förvaltningsdemokrati utvecklats på ett sätt som förbundet inte har något att erinra mot. Förbundet anser att försöksverksamheten måste byggas ut successivt. Varje nytt projekt måste vara väl förberett, och de erfarenheter man får av ett projekt måste tas till vara i det fortsatta arbetet. Den takt i vilken försöksverksamheten hittills bedrivits bedömer förbundet vara väl avvägd. TCO-S framför en liknande uppfattning. SR säger sig inte ha invändningar av principiell natur mot att försöksverksamheten utökas och intensifieras. SR vill dock hävda att utvecklingen bör ske i den takt och i de former som parterna under överinseende av delegationen för förvaltningsdemokrati kommer överens om i varje särskilt fall. Utvecklingen bör inte ske snabbare än att de olika stegen kan följas upp och utvärderas och därigenom ge erfarenheter av betydelse för den fortsatta demokratiseringen. Utskottet delar remissinstansernas uppfattning och avstyrker motionen.

I motionen 1972:157 framförs också förslaget att delegationen för försöksverksamhet med företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen samt delegationen för förvaltningsdemokrati skall utökas med företrädare för de politiska partierna. Motionsyrkanden med denna innebörd har väckts vid flera tillfällen tidigare. Arbetsmarknadens parter har varje gång ställt sig avvisande till förslagen. Som framgår av remissyttrandena över motionen 1972:157 har denna avvisande inställning inte ändrats.

Enligt utskottets mening bör riksdagen respektera arbetsmarknadsparternas uppfattning att de själva bör ha huvudansvaret för den fortsatta utvecklingen på det företagsdemokratiska området. Motionen bör därför inte heller i denna del föranleda någon riksdagens åtgärd.

Slutligen föreslås i motionen 1972:157 att densamma för beaktande skall översändas dels till delegationen för försöksverksamhet med företagsdemokrati i de statliga bolagen, dels till delegationen för förvaltningsdemokrati. Under hänvisning till sitt ställningstagande till motionen i övrigt avstyrker utskottet motionen i denna del.

I motionen 1972:1849 hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära en plan för samordning av pågående och kommande utredningar och andra aktiviteter som syftar till demokratisering av arbetslivet. Genom en plan av detta slag skulle enligt motionärernas mening möjligheterna till en metodisk och systematisk utvärdering av verksamheten kunna underlättas.

Utskottet konstaterar att parterna på arbetsmarknaden i huvudsak

NU 1972:62

själva organiserat och svarat för den omfattande försöks- och forskningsverksamhet som äger rum på det företagsdemokratiska området. För att följa utvecklingen av den pågående försöksverksamheten och utvärdera erfarenheterna av denna och komma med förslag till åtgärder för att bredda inflytandet har särskilda råd omfattande olika sektorer av arbetsmarknaden inrättats. Utrednings- och forskningsrapporter publiceras, och utbyte av information sker kontinuerligt. Om behov skulle föreligga av nya institutionella former för att följa eller utvärdera den pågående försöksverksamheten på det företagsdemokratiska området är det enligt utskottets mening en uppgift för de i verksamheten deltagande parterna och inte för statsmakterna att ta ett initiativ härtill. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Utskottets hemställan Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1853 antar i propositionen 1972:116 framlagda förslag till

a) lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

b) lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

2. att riksdagen avslår motionen 1972:1841 såvitt den gäller tillkännagivande beträffande tillämpningen av företagens uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor (punkten 1),

3. att riksdagen avslår motionen 1972:1844 såvitt den gäller uttalande om samråd med utredningen om företagens uppgiftsplikt (punkten 3),

4. att riksdagen avslår motionen 1972:1854 rörande uppgiftsskyldighet angående industriellt avfall,

5. att riksdagen avslår motionen 1972:1844 såvitt den gäller vidgad redovisningsskyldighet för större företag (punkten 2),

6. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1841 punkten 2, motionen 1972:1842 och motionen 1972:1844 punkten 1 antar det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser,

7. att riksdagen avslår motionerna 1972:1841 och 1972:1844 såvitt de gäller översyn av lagstiftningen rörande stiftelser (punkten 3 respektive punkten 5),

8. att riksdagen avslår motionen 1972:1847 angående samhällsrepresentation i produktionsföretags styrelser,

9. att riksdagen avslår motionen 1972:1845 om vissa lagändringar på arbetsrättens område m. m.,

10. att riksdagen avslår motionen 1972:1852 om val av styrelserepresentation för anställda, m. m.,

11. att riksdagen med avslag på

a) motionen 1972:1851,

NU 1972:62

b) motionerna 1972:1841 punkten 4 och motionen 1972:1846,

c) motionen 1972:1840

antar 10 § (rörande behörighetskrav för arbetstagarledamöter) i det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,

12. att riksdagen avslår motionen 1972:1843 rörande styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut,

13. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1848 angående styrelserepresentation för anställda i försäkringsbolag antar 2 § i det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar,

14. att riksdagen med avslag på motionen 1972:1841 punkten 5 och motionen 1972:1844 punkten 4 antar det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar i de delar som inte omfattas av utskottets hemställan under 11 och 13,

15. att riksdagen avslår motionen 1972:1850 om försöksverksamhet med styrelserepresentation för de anställda i företag med mellan 50 och 100 anställda,

16. att riksdagen avslår motionen 1972:157 såvitt den gäller försöksverksamhet med olika modeller för styrelserepresentation för anställda (punkten B),

17. att riksdagen avslår

a) motionen 1972:921 angående översyn av aktiebolagslagen,

b) motionen 1972:1849 såvitt den gäller utredning angående en ny företagsform,

18. att riksdagen avslår motionen 1972:157 såvitt den gäller snabbutredning om ändring av aktiebolagslagen (punkten A),

19. att riksdagen avslår motionen 1972:591 om en parlamentarisk utredning rörande försöksverksamheten med företagsdemokrati,

20. att riksdagen avslår motionen 1972:157 såvitt den gäller stimulansåtgärder på företagsdemokratins område (punkterna C, D och F),

21. att riksdagen avslår motionen 1972:157 såvitt den gäller utredning rörande viss delegering inom den kommunala sektom (punkten E),

22. att riksdagen avslår motionen 1972:585 angående utökade försök med fördjupad företagsdemokrati inom statsförvaltningen.

NU 1972:62

23. att riksdagen avslår motionen 1972:157 såvitt den gäller parlamentarisk representation i vissa delegationer (punkten G),

24. att riksdagen avslår motionen 1972:157 såvitt den gäller hemställan att motionen skall överlämnas till viss utredning (punkten H),

25. att riksdagen avslår motionen 1972:1849 såvitt den gäller samordning av utredningar m. m. rörande företagsdemokrati.

Stockholm den 8 december 1972

På näringsutskottets vägnar

INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Wååg (s), Hovhammar (m), Rydén (fp), fru Hambraeus (c), herr Hallgren (vpk) (såvitt gäller punkterna 1—23) och herr Fridolfsson i Stockholm (m).

Reservationer

1. vid utskottets hemställan under 1 (lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor, m. m.) av herr Hallgren (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 10 med ”Utskottet delar den” och slutar på s. 11 med ”i återstående del” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att förslaget om samhällets återinformation till näringsidkare och förslaget till sekretessbestämmelser är principiellt stötande ur demokratisk synvinkel. Under senare år har kraven från allmänheten på bättre insyn och större inflytande i samhällsplaneringen vuxit sig allt starkare. I viss mån har dessa krav också tillgodosetts. Det ter sig därför för utskottet utmanande att förslag nu framläggs som skulle ge små, redan privilegierade samhällsgrupper ytterligare information medan folkflertalet skulle utestängas från insyn. Planeringsmyndigheterna borde enligt utskottets mening åläggas att i

NU 1972:62

stället för att ensidigt tillgodose näringsidkare bereda alla medborgargrupper ökad insyn.

Utskottet har ingenting att erinra mot att det i informationssystemet intas regler varigenom det förhindras att ett enskilt företags förhållanden avslöjas om detta skulle vara till men för företaget. De sekretessregler som föreslås i propositionen är dock enligt utskottets uppfattning alltför drastiska. Redan gällande regler synes förbjuda utlämnande av uppgifter i sådan form att enskilda företags förhållanden kan utläsas ur det utlämnade materialet. Utskottet anser att dessa regler är tillräckliga. Ett sekretesskydd enligt propositionens förslag skulle enligt utskottets mening kunna leda till att väsentligt underlag komme att underhållas olika planeringsinstanser.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1853

a) antar det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag om uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor med undantag av 3 §,

b) avslår det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

2. vid utskottets hemställan under 2 (tillämpningen av företagens uppgiftsskyldighet) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Hovhammar (m), Rydén (fp), fru Hambraeus (c) och herr Fridolfsson i Stockholm (m), som anser

dels att det stycke på s. 11 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet kan inte” och slutar med ”blir sålunda huvudregel” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen att riksdagen bör ge Kungl. Maj :t till känna vad i motionen anförts angående uppgiftsskyldigheten för näringsidkare. Innan beslut fattas om vilka uppgifter som skall insamlas bör en ingående analys göras av olika samhällsorgans informationsbehov. Riskerna är annars stora för att irrelevant information insamlas och att arbetsbelastningen för företagen, som redan fullgör en betungande uppgiftsskyldighet, ytterligare ökas. Nödvändigheten av att sekretessfrågan noggrant penetreras bör enligt utskottets mening ytterligare understrykas liksom angelägenheten av att uppgiftsskyldigheten som regel begränsas till företag med mer än 50 anställda.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1841 punkten 1 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande tillämpningen av företagens uppgiftsskyldighet i vissa planeringsfrågor,

NU 1972:62

3. vid utskottets hemställan under 3 (samråd med utredningen om företagens uppgiftsplikt) av herrar Andersson i Örebro (fp) Hovhammar (m), Rydén (fp) och Fridolfsson i Stockholm (m), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Sorn utskottet anfört” och slutar på s. 12 med ”inte erforderligt” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen att riksdagen bör göra ett uttalande om att det nya rapportsystemet bör utformas under samråd med utredningen om företagens uppgiftsplikt. Under de senaste åren har kraven på företagens uppgifts- och redovisningsskyldighet ökat mycket påtagligt. Detta har blivit speciellt betungande för de mindre och medelstora företagen. Den utredning som år 1970 tillsattes för att kartlägga omfattningen av uppgiftsskyldigheten och föreslå åtgärder för förenklingar torde nu ha vunnit en betydande erfarenhet, och denna bör tillvaratas när det nya rapportsystemet utformas.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1844 punkten 3 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om samråd med utredningen om företagens uppgiftsplikt,

4. vid utskottets hemställan under 5 (vidgad redovisningsskyldighet för större företag) av herrar Andersson i Örebro (fp) och Rydén (fp), som anser

dels att det stycke på s. 13 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet konstaterar dels” och slutar med ”sorn motionärerna påyrkar” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Ett förslag till vidgad redovisningsskyldighet för större företag har framlagts av fondbörsutredningen i betänkandet (SOU 1971:9) Större företags offentliga redovisning. 1 propositionen anges att detta förslag skall behandlas i samband med att ställning tas till förslaget till ny aktiebolagslag. Ärendet bereds för närvarande inom justitiedepartementet. I detta läge finns det enligt utskottets mening skäl för riksdagen att genom en sådan framställning till Kungl. Maj :t som motionärerna föreslår markera sin vilja att frågan bringas till en snar lösning.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1844 punkten 2 hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till lag om vidgad redovisningsskyldighet för större företag,

5. vid utskottets hemställan under 6 (lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser)

a) av herrar Andersson i Örebro (fp) och Rydén (fp), som anser

NU 1972:62

dels att det avsnitt på s. 15 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet delar inte” och slutar med ”samt motionen 1972:1842” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Genom de allmännyttiga stiftelserna har under årens lopp betydande summor kunnat ställas till förfogande för bl. a. forskning och social hjälpverksamhet. Stiftelserna har kunnat lämna stöd åt sådan verksamhet som endast i begränsad utsträckning eller inte alls kunnat erhålla medel från det allmänna. Tack vare sin möjlighet att göra en från de samhälleliga instanserna oberoende bedömning av olika ändamåls angelägenhetsgrad har dessa stiftelser bidragit till en värdefull flexibilitet i den totala medelsfördelningen. Utskottet finner det med hänsyn till det sagda angeläget att de allmännyttiga stiftelserna får möjlighet att fortsättningsvis verka under väsentligen oförändrade villkor. Ett visst mått av ökad insyn och ökat inflytande från det allmännas sida kan dock vara motiverat med hänsyn till att stiftelserna i praktiken kommit att bidra till den starka ägarkoncentrationen inom svenskt näringsliv. Utskottet anser sig därför böra godtaga förslaget om en försöksverksamhet med offentliga styrelseledamöter i de stora allmännyttiga stiftelserna.

Vad däremot beträffar förvaltningsbolagen finner utskottet de invändningar mot offentlig styrelserepresentation som framförs i motionerna 1972:1842 och 1972:1844 vara tungt vägande. Utskottet anser att det finns andra och bättre metoder att demokratisera arbetslivet och

förhindra en maktkoncentration. I syfte att vidmakthålla en klar gräns mellan statens och de enskilda företagens funktioner bör riksdagen enligt utskottets mening avslå det här aktuella lagförslaget såvitt det gäller offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag. Utskottet tillstyrker med andra ord motionen 1972:1844 i här berörd del och motionen

1972:1842.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen i anledning av propositionen 1972:116 i

ifrågavarande del, med bifall till motionen 1972:1841 såvitt den gäller offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag (punkten 2 delvis), motionen 1972:1842 och motionen 1972:1844 punkten 1 samt med avslag på motionen

1972:1841 såvitt den gäller offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser (punkten 2 delvis) för sin del antar förslag till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser enligt bilaga 1,

b) av herrar Hovhammar (m) och Fridolfsson i Stockholm (m), som anser

dels att det under a nämnda avsnittet i utskottets yttrande bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

De skäl mot ett system med offentliga styrelseledamöter som anförs i motionen 1972:1841 och, såvitt gäller förvaltningsaktiebolagen, också i motionerna 1972:1842 och 1972:1844, är enligt utskottets mening tungt vägande. Liksom motionärerna anser utskottet det angeläget att stats -

NU 1972:62

makternas relationer till företagen inom det enskilda näringslivet begränsas till myndighetsutövning och serviceverksamhet av reguljärt slag. Inte heller i de allmännyttiga stiftelserna bör det öppnas rum för en okontrollerad statlig maktutövning genom offentliga styrelseledamöter. Utskottet avstyrker sålunda förslaget till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser och tillstyrker de motionsyrkanden som går ut på att lagförslaget skall avslås.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1841 punkten 2 samt i anledning av motionen 1972:1842 och motionen 1972:1844 punkten 1 avslår det i propositionen 1972:1 16 framlagda förslaget till lag om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser,

6. vid utskottets hemställan under 7 (översyn av lagstiftningen rörande stiftelser)

a) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Rydén (fp) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet har stor förståelse” och slutar på s. 16 med ”här berörda delar” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

De skattefria stiftelserna har på ett sätt som kan inge betänkligheter kommit att bidra till den starka ägarkoncentrationen inom svenskt näringsliv. Utskottet delar den i motionen 1972:1844 uttryckta uppfattningen att det är angeläget att finna vägar att minska stiftelsernas inflytande i detta avseende. Motionärernas uppslag att man skulle begränsa stiftelsebildarnas inflytande över sammansättningen av stiftelsens styrelse förefaller mot den bakgrunden värt att överväga. Likaså kan det finnas skäl att skapa garantier för att stiftelserna kommer att ha tillgång till ekonomisk expertis. Skärpta bestämmelser rörande stiftelsernas redovisning ter sig angelägna. Utskottet tillstyrker det i motionen 1972:1844 framlagda förslaget att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära en översyn av lagstiftningen rörande stiftelser med sikte på sådana åtgärder som här nämnts.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1844 punkten 5 och i anledning av motionen 1972:1841 punkten 3 hos Kungl. Maj:t hemställer om översyn av lagstiftningen rörande stiftelser i enlighet med vad utskottet anfört,

b) av herrar Hovhammar (m) och Fridolfsson i Stockholm (m), som anser

dels att det under a nämnda stycket i utskottets yttrande bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet ställer sig, som ovan sagts, avvisande till förslaget om offentliga styrelseledamöter i stiftelser. Av skäl som anförs i motionen

NU 1972:62

1972:1841 kan emellertid krav på ökad offentlig insyn i och kontroll över stiftelserna anses vara motiverade. Utskottet tillstyrker därför det i denna motion framförda yrkandet att riksdagen skall anhålla hos Kungl. Maj:t om förslag till 1973 års riksdag om utvidgad tillsyn över stiftelser. Utskottet noterar ett närbesläktat önskemål framfört i motionen 1972:1844. Motionärernas tanke att stiftelsebildamas inflytande över sammansättningen av stiftelsens styrelse skulle begränsas är utskottet dock inte berett att stödja.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1841 punkten 3 och i anledning av motionen 1972:1844 punkten 5 hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till 1973 års riksdag om utvidgad tillsyn över stiftelser i enlighet med vad utskottet anfort,

7. vid utskottets hemställan under 9 (lagändringar på arbetsrättens område, m. m.) av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”Den uppfattning som” och slutar på s. 18 med ”från de anställdas sida” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

Motionärerna riktar uppmärksamheten på den avgörande svagheten i förslaget om styrelserepresentation för de anställda. Det bygger på uppfattningen att lönarbetarna skall kunna få ett reellt inflytande på arbetsplatserna genom en samverkan över klassgränserna inom det nuvarande systemets ram. Att det råder en djupgående intressemotsättning mellan kapitalägare och lönarbetare förtigs i propositionen. Ingen antydan förekommer där om att den idé om klassamarbete som förslaget bygger på har blivit grundligt komprometterad genom de senaste årens dramatiska händelser på den svenska arbetsmarknaden. 1 ett läge då klasskampen har intensifierats föreslås att arbetarna skall gå arbetsköparna till mötes.

Vad arbetarna måste kräva är någonting annat än det som nu erbjuds dem. Det är nödvändigt att maktstrukturen på arbetsplatserna förändras radikalt. Ett program för åtgärder i detta syfte anges i motionen. De anställda och deras fackliga organisationer måste få en rad grundläggande demokratiska rättigheter som de nu saknar, och arbetsrätten måste grundligt omgestaltas.

Motionärernas förslag faller till stor del inom det område där arbetsrättskommittén är verksam. Det är emellertid inte tillräckligt att hänvisa till denna utredning. Dess direktiv ger uttryck för ett föråldrat synsätt och är helt otillfredsställande. Riksdagen måste därför begära att regeringen omedelbart tar de initiativ som erfordras för att motionärernas reformprogram skall kunna förverkligas. Att så sker är ett oeftergivligt villkor för att förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar skall kunna godtagas. De föreslagna bestämmelserna måste också som motionärerna påyrkar ändras så att arbetstagarledamöterna i styrelserna får ställning som partrepresen -

I

NU 1972:62 34

tanter med vetorätt och icke blir bundna av sekretessplikt. Utskottet avstår från att själv föreslå erforderliga ändringar i lagtexten. Sådana bör i stället utarbetas inom Kungl. Maj:ts kansli och framläggas för antagande i god tid innan den nya lagen skall träda i kraft den 1 april 1973.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1845 hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till lagändringar på arbetsrättens område m. m. i enlighet med vad utskottet anfört,

8. vid utskottets hemställan under 11 (behörighetskrav för arbetstagare ledamöter) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Hovhammar (m), Rydén (fp), fru Hambraeus (c) och herr Fridolfsson i Stockholm (m), som anser

dels att det stycke på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med ”Huvudprincipen bör otvivelaktigt” och slutar med ”och avstyrker motionsyrkandena” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet noterar med tillfredsställelse den enighet som tycks råda om att arbetstagarrepresentationen i ett företags styrelse naturligast består av personer som är anställda i företaget. Enligt utskottets mening är det rimligt att denna princip också kommer till klart uttryck i lagen. Några svårigheter att i företag av den storlek det gäller finna kvalificerade kandidater för uppdragen som arbetstagarrepresentanter kan inte tänkas uppstå. Utskottet tillstyrker därför en sådan ändring i 10 § lagförslaget som föreslås i motionerna 1972:1841 och 1972:1846. Att för behörighet att utses till arbetstagarrepresentant uppställa krav på viss anställningstid i företaget, såsom föreslås i motionen 1972:1851, finner utskottet inte erforderligt. Utskottet avstyrker följaktligen en sådan ändring i nämnda paragraf som förordas i denna motion.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1841 punkten 4 och motionen 1972:1846 ävensom motionen 1972:1851 såvitt den har samma innebörd som dessa motioner samt med avslag på motionen 1972:1851 i övrigt och motionen 1972:1840 för sin del antar 10 § i det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med ändrad lydelse i enlighet med vad som i bilaga 2 betecknas som utskottets förslag.

9. vid utskottets hemställan under 13 (styrelserepresentation för anställda i försäkringsbolag) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Rydén (fp) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke på s. 21 i utskottets yttrande som börjar med ”1 likhet med” och slutar med ”i motionen 1972:1848” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

NU 1972:62

35 I likhet med motionärerna anser utskottet att det inte finns något bärande skäl för att nu lämna försäkringsbolagen utanför lagens giltighetsområde. Utskottet tillstyrker följaktligen motionen och föreslår att riksdagen för sin del antar 2 § lagförslaget med den ändring som erfordras för att motionärernas önskemål skall tillgodoses.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1848 för sin del antar 2 § i det i propositionen 1972:116 framlagda förslaget till lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar med ändrad lydelse i enlighet med vad som i bilaga 3 betecknas som utskottets förslag.

10. vid utskottets hemställan under 16 (försöksverksamhet med olika modeller för styrelserepresentation) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Rydén (fp) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke på s. 22 i utskottets yttrande som börjar med ”Till följd av” och slutar med ”mera omfattande representation” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet anser det angeläget att den lagfästa försöksverksamhet med styrelserepresentation för de anställda som nu kommer till stånd kompletteras med en fri försöksverksamhet som innebär att olika former för styrelserepresentation systematiskt prövas. Möjligheterna att få en sådan till stånd torde kunna ökas väsentligt genom lämpliga stimulansåtgärder från statens sida. Särskilt synes det angeläget att modeller med en mera omfattande representation för de anställda prövas. Utskottet föreslår att riksdagen till Kungl. Maj :t riktar en hemställan om åtgärder i här angivet syfte.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. att riksdagen med bifall till motionen 1972:157 punkten B hos Kungl. Maj:t hemställer att en mera systematisk försöksverksamhet med olika modeller för styrelserepresentation för de anställda stimuleras i enlighet med vad utskottet anfort,

11. vid utskottets hemställan under 17 (översyn av aktiebolagslagen m. m.) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Utskottet konstaterar” och slutar på s. 23 med ”motionerna 1972:921 och 1972:1849” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

I motionerna 1972:921 och 1972:1849 liksom i flera av remissyttrandena över aktiebolagsutredningens förslag till aktiebolagslag uttrycks uppfattningen att en mera genomgripande översyn av aktiebolagslagen och av företagslagstiftningen i stort är behövlig och att en sådan utredning bör tillsättas snarast. Denna uppfattning delar utskottet. Behovet av en utredning är enligt utskottets mening klart dokumenterat.

NU 1972:62

36 Något behov av att avvakta den pågående beredningen av förslaget till aktiebolagslag innan en sådan utredning kommer till stånd anser utskottet inte föreligga. De förslag beträffande beslutsordningen i företagen som framläggs i de båda motionerna bör prövas av utredningen.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. att riksdagen med bifall till motionen 1972:921 och motionen 1972:1849 såvitt den gäller utredning angående en ny företagsform hos Kungl. Maj:t hemställer om översyn av aktiebolagslagen m. m. i enlighet med vad utskottet anfört,

12. vid utskottets hemställan under 19 (parlamentarisk utredning rörande försöksverksamheten med företagsdemokrati) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke på s. 23 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet vill erinra” och slutar med ”motionen 1972:591” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns utrymme för initiativ och samordning från samhällets sida för att stimulera reformarbetet på det företagsdemokratins område. En särskild utredning där representanter för arbetsmarknadens parter och de politiska partierna ingår bör få till uppgift att följa upp utvecklingen och analysera dess konsekvenser för att därigenom ge samhället beredskap att kunna vidta de ändringar i lagstiftning, i socialförsäkringssystem etc. som kommer att krävas. Utan en utredning av detta slag föreligger det enligt utskottets mening risk för att utvecklingen på företagsdemokratins område hindras på grund av dålig beredskap från samhällets sida. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1972:591.

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. att riksdagen med bifall till motionen 1972:591 hos Kungl. Maj:t anhåller om en parlamentarisk utredning rörande försöksverksamheten med företagsdemokrati i enlighet med vad utskottet anfört,

13. vid utskottets hemställan under 20 (stimulansåtgärder på företagsdemokratins område) av herrar Andersson i Örebro (fp) och Rydén (fp), som anser

dels att det stycke på s. 24 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”inte motiverad” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet konstaterar att en omfattande försöks- och forskningsverksamhet äger rum på företagsdemokratins område. De faktiska kunskaperna om vilka resultat som kan uppnås med olika arbetsdemokratiska former är enligt utskottets mening dock fortfarande begränsade. Det är därför av största vikt att den pågående försöksverksamheten på olika sätt ytterligare kan stimuleras. De områden för försök som berörs i motionen

NU 1972:62

1972:157 synes utskottet vara särskilt angelägna.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. att riksdagen med bifall till motionen 1972:157 punkterna C, D och F hos Kungl. Maj:t begär stimulansåtgärder på företagsdemokratins område i enlighet med vad utskottet anfört,

14. vid utskottets hemställan under 23 (parlamentarisk representation i vissa delegationer) av herrar Andersson i Örebro (fp) och Rydén (fp), som anser

dels att det stycke på s. 25 i utskottets yttrande som börjar med ”Enligt utskottets mening” och slutar med ”någon riksdagens åtgärd” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör riksdagen respektera arbetsmarknadsparternas uppfattning att de själva bör ha huvudansvaret för den fortsatta utvecklingen på det företagsdemokratiska området. Samtidigt är att märka att den försöksverksamhet som delegationen för företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen och delegationen för förvaltningsdemokrati skall söka få till stånd kan leda till resultat som på olika sätt påfordrar riksdagens ställningstagande. I de allmänt hållna direktiven ges delegationerna uppgifter som kan ge vägledning för en fördjupad företagsdemokrati inom det svenska näringslivet i dess helhet. Med hänsyn till att delegationerna har erhållit dessa vida uppgifter framstår det som önskvärt att delegationerna får en bredare sammansättning genom att kompletteras med parlamentarisk representation.

dels att utskottet under 23 bort hemställa

23. att riksdagen med bifall till motionen 1972:157 punkten G hos Kungl. Maj:t hemställer att delegationen för försöksverksamhet med företagsdemokrati i de statliga aktiebolagen och delegationen för förvaltningsdemokrati utökas med företrädare för de politiska partierna,

15. vid utskottets hemställan under 25 (samordning av utredningar m. m. rörande företagsdemokrati) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 25 med ”Utskottet konstaterar” och slutar på s. 26 med ”avstyrker därför motionsyrkandet” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att en sådan plan kommer till stånd och tillstyrker sålunda motionsyrkandet.

dels att utskottet under 25 bort hemställa

25. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1849 i ifrågavarande del hos Kungl. Maj:t begär en plan för samordning av pågående och kommande utredningar och andra aktiviteter syftande till demokratisering av arbetslivet.

NU 1972:62

38 Bilaga 1 (tillhör reservation 5 a)

Förslag till

Lag om offentliga styrelseledamöter i vissa stiftelser

Härigenom förordnas som följer.

1 § Konungen får förordna en ledamot (offentlig styrelseledamot) och en suppleant för denne i styrelsen för sådan allmännyttig stiftelse som har tillgångar överstigande fem miljoner kronor.

Förordnanden enligt första stycket får samtidigt gälla högst femton stiftelser.

2 § Offentlig styrelseledamot skall särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i stiftelsens verksamhet.

3 § Uppkommer fråga om utseende av offentlig styrelseledamot i stiftelse, är stiftelsen efter anmodan skyldig att till Konungen överlämna avskrift av stiftelseurkund, stadgar och andra handlingar som bestämmer stiftelsens verksamhet eller visar dess tillgångar.

Anmodan enligt första stycket får förenas med vite, högst femtusen kronor.

4 § Offentlig styrelseledamot utses för tid som Konungen bestämmer.

5 § Det åligger stiftelse att till offentlig styrelseledamot och suppleant för sådan ledamot utge ersättning med belopp som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1973 och gäller till utgången av juni 1976.

NU 1972:62 39

Bilaga 2 (tillhör reservation 8)

Förslag till

Lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar

Kungl. May.ts förslag Utskottets förslag

10 §

Arbetstagarledamot bör utses Arbetstagarledamot skall utses

bland de anställda hos företaget. bland de anställda hos företaget.

Till arbetstagarledamot företags styrelse.

r

NU 1972:62 40

Bilaga 3 (tillhör reservation 9)

Förslag till

Lag om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar

Kungl. Maj:ts förslag

Denna lag gäller icke

1. bank- eller försäkringsaktiebolag,

2. ekonomisk förening som avses i 118 § första stycket lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar eller 3 § lagen (1951:309) angående införande av nya lagen om ekonomiska föreningar,

3. ekonomisk förening som ingår i jordbrukskasserörelsen,

4. förening enligt lagen (1948: 218) om sambruksföreningar.

Utskottets förslag

Denna lag gäller icke

1. bankaktiebolag,

2. sjukkassa, understödsförening eller annan försäkringsförening som icke är ömsesidigt försäkringsbolag,

3. ekonomisk förening som avses i 118 § första stycket 2-4 lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar eller 3 § lagen (1951: 309) angående införande av nya lagen om ekonomiska föreningar,

4. ekonomisk förening som ingår i jordbrukskasserörelsen,

5. förening enligt lagen (1948: 218) om sambruksföreningar.

Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1972 3008 S