Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1973:1 gjorda framställningar om anslag till arbetsmarknad m. m. jämte motioner

Inrikesutskottets betänkande nr 3 år 1973

InU 1973:3

Nr 3

Inrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1973:1 gjorda framställningar om anslag till arbetsmarknad m. m. jämte motioner.

I betänkandet behandlas Kungl. Maj:ts i propositionen 1973:1 bilaga 13 (inrikesdepartementet) gjorda framställningar om anslag under avsnittet B Arbetsmarknad m. m. punkterna B 1— B 4, B 6—B 8 (s. 61 —121, 121 — 129). Propositionens förslag redovisas i den löpande framställningen under rubriken Utskottet. Vidare behandlas i nedanstående förteckning upptagna motioner.

Punkten B 5 (s. 121) Kontant stöd vid arbetslöshet kommer att behandlas i samband med aviserad proposition i ämnet. Punkterna B 9-B 11 har utskottet behandlat i betänkandet InU 1973:2.

Motionerna redovisas i

Motionerna

1973:58 av herr Wikner m.fl. (s), vari föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en sådan ändring i arbetsmarknadskungörelsen 1972 nr 300 att flyttningsbidrag medges även till dem som får anställning i skyddad verkstad, industriellt beredskapsarbete och arkivarbete.

utsk.

yttr.

s.

utsk.

hemst.

P 19 -

reserv, (r) särsk. yttr. (sy) nr

1973:94 av herr Hermansson m.fl. (vpk), vari före- 43 43 17 r

slås

1. att riksdagen måtte uttala sig för en ny inriktning av den verksamhet som f. n. bedrives genom de s. k. skyddade verkstäderna med målsättning att bereda de i denna verksamhet sysselsatta ett meningsfullt arbete för produktion enligt i motionen skisserad riktning och med löne- och anställningsförhållanden likartade dem som gäller den öppna marknaden och där de anställda tillerkänns inflytande över såväl produktionsinriktning som anställnings- och arbetsvillkor, samt

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsam utredning samt förslag

dels om startandet av ett statligt huvudföretag jämte på lämpliga platser i skilda delar av landet

1 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 3

InU 1973:3

2 Motionerna redovisas i

utsk.

yttr.

s.

utsk.

hemst.

P -

reserv, (r) särsk. yttr. (sy) nr

lokala produktionsföretag, vilka successivt inriktas på att i huvudsak ersätta nuvarande typ av skyddade arbetsplatser,

dels att huvudmannaskapet för denna typ av verksamhet blir statligt, förslagsvis genom AB Statsföretag och att i motsvarande grad huvudmannaskapet överförs från landstingen.

1973:226 av herr Hellström m. fl. (s), vari hemställs

A. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller

1. att inom ramen för anvisade arbetsmarknadsanslag medel avdelas för att dels skapa praktiktjänster för ungdom inom statliga verk och myndigheter av i motionen angiven karaktär och omfattning, dels ekonomiskt stimulera kommuner och landsting att inrätta likartade tjänster,

2. att Kungl. Majit åt arbetsmarknadsstyrelsen uppdrar att i samråd med landets kommuner upprätta beredskapsplaner för kommunalt planerad sysselsättning, med särskild hänsyn till ungdomens arbetsmarknadssituation, i enlighet med de principer som angivits i motionen,

B. att riksdagen uttalar att den i statsverkspropositionen föreslagna förstärkningen av arbetsförmedlingarnas resurser med 210 tjänster disponeras så, att det i ökad utsträckning blir möjligt att speciellt stödja de arbetslösa ungdomarna.

1973:228 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen vid behandlingen av punkten B 1.

Arbetsmarknad sservice i bilaga 13 Inrikesdepartementet, prop. 1973:1, måtte

a) besluta att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning fastställes till 740 kr. per månad för gift person och 690 kr. för ogift,

b) att traktamentet vid utbildning utom hemorten fastställes till 450 kr. per månad för gift person,

c) att till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 1 188 000 000 kr.,

d) att hos regeringen hemställa om skyndsam utredning och förslag om införandet av startbidrag vid arbetsmarknadsutbildning i enlighet med förslaget i denna motion.

7 r

7 r 14 r

7 r

InU 1973:3

3 Motionerna redovisas i utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr. (sy) s. p. nr

1973:229 av fru Holmqvist (s) och fröken Bergegren 40 38

(s), vari anhålles att ”Kungl. Maj:ts kungörelse SFS 1972:300 ändras såsom i motionen anförts”.

1973:231 av herr Werner i Malmö m. fl. (m), vari 43 42

hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag syftande till att bestämmelserna avseende halvskyddad verksamhet med 40 % statsbidrag på utgående kontantlön utvidgas i enlighet med vad i motionen anförts till att gälla redan anställda handikappade samt arbetstagare som uppnått 55 års ålder.

1973:352 av herr Helén m. fl (fp), vari hemställs

A. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsätts med uppgift att framlägga riktlinjer för den framtida arbetsmarknadspolitiken,

2. att förslag till effektivisering av arbetsförmedlingen framläggs med innebörd att arbetsgivare med ett större antal anställda som utnyttjar arbetsförmedlingens tjänster skall vara skyldiga att meddela förmedlingen alla lediga platser för vilka man öppet söker arbetstagare,

3. att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning värdesäkras genom anknytning till basbeloppet,

4. att inkomstprövningen av utbildningsbidragen mot makes inkomst upphör,

5. att utbildningsbidrag även bör kunna utgå till sådan utbildning som är studiemedelsberättigad,

6. att flyttningsbidragen värdesäkras genom anknytning till basbeloppet,

7. att försöksverksamhet med statsbidrag till företagsutbildning startas samt

B. att riksdagen till Arbetsmarknadsservice anvisar ett förslagsanslag av 1 171 000 000 kr.

1973:354 av fru Jonäng (c), vari hemställs att riks- 40 39 lör

dagen hos Kungl. Maj:t uttalar att handikappade jordbrukare bör ha tillgång till statligt bidrag i form av näringshjälp och att inskränkningarna i regeringsbrev av den 17 juli 1972 upphör att gälla samt att informationen ökas för att informera jordbrukarna om de stödåtgärder som finns inom såväl social- som arbetsmarknadspolitiken.

1 r

3 r

8 r

9, (

11 r

8 r

5 r

13 r

InU 1973:3

4 Motionerna redovisas i utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr. (sy) s. p. nr

1973:355 av fru Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär 10 1 1 r

1. att samrådskonferens anordnas med företrädare för regering och riksdag, arbetsmarknadens parter, näringslivets organisationer, AMS samt ekonomisk expertis angående arbetsmarknaden i syfte att förverkliga målsättningen om allas rätt till arbete,

2. att en adekvat mätning av arbetslösheten kommer till stånd och

3. att den dolda arbetslösheten kartlägges.

1973:359 av herr Westberg i Ljusdal (fp), vari hem- 35 31

ställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag till ökade sysselsättningsmöjligheter på mindre orter i enlighet med vad i motionen anförts.

1973:525 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t

1. begär att statsbidrag försöksvis utgår för företags- 21 8 5 r

utbildning på sätt arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit,

2. begär att kommittén för översyn av arbetsmark- 23 11 6 r

nadsutbildningen genom vidgade direktiv ges i

uppdrag att studera hur arbetsmarknadsutbildningen såsom ett positivt medel kan användas i regionalpolitiken,

3. begär att utredningen om regionalpolitiska styr- 28 20 12 r

medel genom preciserade direktiv ges i uppdrag att

utreda hur flyttningsbidragens koncentrationsfrämjande effekt skall kunna elimineras.

1973:526 av fru Hjelm-Wallén m. fl. (s), vari hem- 21 9

ställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär att försöksverksamhet med etapputbildning inom arbetsmarknadsutbildningens ram införs.

1973:670 av herr Öhvall m. fl. (fp), vari hemställs att 39 35

riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om översyn av handläggningen när det gäller ordination av tekniska hjälpmedel för handikappade i syfte att förenkla densamma.

InU 1973:3

5 Motionerna redovisas i utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hemst. särsk. yttr. (sy) s. p. nr

1973:839 av fröken Andersson i Stockholm m. fl.

(c), vari — med hänvisning till motiveringen i motio- 39 37

nen 1973:651 — hemställs att riksdagen hos Kungl.

Maj:t anhåller om översyn av bestämmelserna om bidrag till egen bil för rörelsehindrade i syfte att göra det möjligt för rörelsehindrad som arbetar i eget företag att erhålla sådant bidrag.

1973:840 av herr Bergman m. fl. (s), vari hemställs 44 44

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att frågan om ökade möjligheter att genom kvotering av arbetstillfällen kunna placera arbetshandikappade på den öppna arbetsmarknaden snarast bör underställas riksdagen.

1973:841 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu är i fråga — med hänvisning till motiveringen i motionen 1973:241 — hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller

1. att arbetsförmedlingarna blir föremål för översyn 19 6 4r

bl. a. i syfte att förbättra insatserna för att 1 sy

förmedla sysselsättning åt tjänstemän och akademiker,

2. att arbetsförmedlingarna på det lokala planet 17 4 2 r

kompletteras med lokalt tillsatta referensgrupper.

1973:851 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari — 36 34 15 r

med hänvisning till motiveringen i motionen 1973:

572 — föreslås att riksdagen i anledning av proposition 1973:1 under XI. Inrikesdepartementet avslår regeringens begäran under punkten B 3 om förslagsanslag till Stöd till lageruppbyggnad om 50 000 000 kr.

1973:854 av herrar Larsson i Umeå (fp) och Äng- 34 29 2 sy

ström (fp), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t begär att av de medel som ställts till

arbetsmarknadsstyrelsens förfogande 18,5 milj. kr.

avsättes för ett snabbt påbörjande av arbeten på väg

363.

1973:855 av herr Nilsson i Växjö m. fl. (s), vari 18

hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning om möjligheterna att ålägga företagen generell

5 3 r

InU 1973:3

plikt att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen.

1973:856 av herr Nisser m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om att byggande och underhåll av skogsbilvägar bör anses vara angelägna och lämpliga projekt för beredskapsarbete.

1973:857 av herr Olsson i Asarum (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att arbetsmarknadsmyndigheterna, inom ramen för i statsverkspropositionen föreslagna arbetsmarknadsanslag, ytterligare ökar bidraget till kommunernas beredskapsplanering mot arbetslöshet.

1973:859 av herr Stjernström m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit uttalar sig för åtgärder för att bereda arbetslösa företagsekonomer och marknadsförare sysselsättning inom mindre och medelstor industri i enlighet med vad i motionen anförts.

1973:947 av fru Gradin m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit uttalar som sin mening att den föreslagna minskningen av antalet arkivarbetare skall åstadkommas genom naturlig avgång och ej får leda till nyanställningsstopp i arkivarbeten så länge det finns en stor kö av sökande från arbetsvärden som befunnits lämpliga för sådana arbeten.

1973:948 av herrar Göransson (s) och Marcusson (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om sådan ändring av bestämmelserna för särskilda beredskapsarbeten att trafiksaneringsprojekt kan ifrågakomma.

1973:949 av fru Jonäng m. fl. (c), vari — mea hänvisning till motiveringen i motionen 1973:754 — hemställs att riksdagen vid behandling av elfte huvudtiteln måtte uttala att byggande av enskilda vägar må kunna ske som stätskommunala beredskapsarbeten.

Motionerna redovisas i utsk. utsk. reserv, (r)

yttr. hémst. särsk. yttr. (sy) s. p. nr

33 27

35 32

32 25

42 41

34 30

34 28

InU 1973:3

1973:953 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad som i motionen anförts rörande anställning av yngre åldersgrupper vid de industriella storarbetsplatserna i Övertorneå, Pajala och Överkalix.

1973:1516 av herrar Bengtsson i Göteborg (c) och Pettersson i Örebro (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär att lokala nämnder inrättas för att vidga medborgarinflytandet över arbetsmarknadspolitiken på sätt som angivits i motionen.

1973:1525 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari såvitt nu är i fråga föreslås att riksdagen hemställer hos regeringen om att denna skyndsamt vidtar åtgärder i enlighet med i motionen anförda riktlinjer avseende att kvinnliga studerandes AMS-bidrag inte görs beroende av makens inkomst.

1973:1527 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller att underhandlingar kommer till stånd mellan skol- och arbetsmarknadsorganen för att åstadkomma en spridning av utbildningen,

2. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om förslag angående åldersgränsen för arbetsmarknadsutbildningsbidrag enligt i motionen angivna grunder,

3. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om att kontakt tages mellan arbetsmarknadsorganen och ungdomsorganisationerna för samråd om arbetslösheten bland ungdom,

4. att i övrigt beaktas vad i motionen framförts.

Motionerna redovisas i

utsk.

yttr.

s.

1973:1528 av herr Karlsson i Huskvarna (s), vari 39

hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär en översyn av bidragen till bil åt handikappade från arbetsmarknadsstyrelsen i enlighet med vad i motionen anförts.

utsk.

hemst.

P 40 -

reserv, (r) särsk. yttr. (sy) nr

2 r

10, (9) r

1973:1530 av herr Lothigius (m), vari — med hänvis- 28 21

ning till motiveringen i motionen 1973:1195 — hemställs att riksdagen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 165 000 000 kr.

InU 1973:3

8 Motionerna redovisas i

1973:1532 av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c) och fröken Andersson i Stockholm (c), vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar sig för att antalet arkivarbetare inte får minskas om de som nu är sysselsatta med arkivarbete och de vilka arbetsvärden bedömt lämpliga för arkivarbete inte kan beredas annan sysselsättning.

utsk.

yttr.

s.

utsk.

hemst.

P 41 -

reserv, (r) särsk. yttr. (sy) nr

1973:1534 av herr Möller (fp), vari hemställs att 32 26

riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förnyade och vidgade initiativ i avsikt att skapa en större andel beredskapsarbeten för kvinnor.

1973:1539 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c), vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

dels att den dolda arbetslösheten kartläggs, 11 1 1 r

dels att arbetsmarknadsstyrelsen ges i uppdrag att 22 10

anordna kortare kurser i familjekunskap och hushållsekonomi.

1973:1543 av herr Strindberg (m), vari hemställs att 23 21

riksdagen under B 1 i bilaga 1 3 till statsverkspropositionen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 113 250 000 kr.

1973:1548 av herr Ångström m. fl. (fp), vari hem- 33 27

ställs att riksdagen måtte besluta att, förutom i statsverkspropositionen anvisade 15 milj. kr. till vägbyggnader i skogar i enskild ägo, ytterligare 5 milj. kr. anvisas ur anslaget för allmänna beredskapsarbeten.

InU 1973:3

9 Utskottet

1. Utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken

Utskottet tar först upp frågan om tillsättande av en utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken. Ett yrkande med begäran om en sådan utredning — en sysselsättningsutredning — framställs i folkpartiets partimotion 1973:352.

Motionärerna tar som bakgrund för utredningsyrkandet upp de svårigheter som i synnerhet de senaste åren mött vissa grupper arbetssökande. I motionen går man in på de utslagnas och äldres situation. Arbetslösheten bland kvinnor, ungdomar, långtidsutbildade, tjänstemän och byggnadsarbetare berörs särskilt. Man granskar orsaken till arbetslösheten och diskuterar faktorer såsom strukturomvandling, teknisk utveckling och konjunkturpolitik. Även brister i statistik och prognoser behandlas. Motionärerna framhåller att målet måste vara full sysselsättning för alla. Arbetsmarknadspolitikens betydelse kan väntas öka i framtiden. Detta gör det i sin tur angeläget att tillgängliga resurser används så effektivt som möjligt. Ökade insatser inom forskning samt för utvärdering av arbetsmarknadspolitikens effekter är därför angelägna.

Motionärerna vill att utredningen skall få till uppgift att dra upp riktlinjer för 1980-talets arbetsmarknadspolitik. Utredningen skall bearbeta och sammanställa forskningsresultat och initiera nya forskningsprojekt. Den skall vidare analysera och bedöma verkningarna av de hittillsvarande arbetsmarknadspolitiska medlen och arbetsmarknadsverkets organisation och verksamhet. Även frågor som arbetstagarnas rätt till sammanhängande långledighet och arbetstidens förläggning under dygnet bör prövas.

Utskottet vill först framhålla att arbetsmarknadspolitiken efter hand fått allt större betydelse. - Den är ett viktigt instrument för den ekonomiska politiken och har stor betydelse för en effektiv näringspolitik. Arbetsmarknadspolitiken har dessutom väsentliga inslag av socialpolitisk och utbildningspolitisk karaktär.

Arbetsmarknadspolitiken har och har haft en dynamisk prägel. Insatserna — mätt i anslagens storlek — har fördubblats under loppet av några år. De arbetsmarknadspolitiska metoderna har byggts ut och nya medel prövas ständigt. Utskottet vill framhålla vikten av att arbetsmarknadspolitiken inte heller i framtiden får stelna i sina former utan blir föremål för fortlöpande revision. Den offentliga debatten och de fackliga organisationernas verksamhet har härvidlag stor betydelse.

Riktlinjer för den nuvarande politiken drogs upp genom beslut av riksdagen år 1966. Stegrade ambitioner och den ekonomiska utvecklingen har medfört att stora förändringar skett efter denna tidpunkt. Under de senaste åren har genomgripande organisatoriska förändringar vidtagits inom arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsstyrelsen. Försöksverksamhet med nya förmedlingsmetoder har lett fram till ett system med modifierad öppen förmedling som redovisas i det följande. Även på andra viktiga områden inom arbetsmarknadspolitiken är det aktuellt med

InU 1973:3

genomgripande förändringar. Inom inrikesdepartementet bereds f. n. ett förslag av utredningen rörande den skyddade sysselsättningen som avser den äldre och handikappade arbetskraften. På arbetsmarknadsutbildningens område arbetar sedan några månader en parlamentarisk utredning med vidsträckta direktiv. De arbetsmarknadspolitiska åtgärder som krävs för att hävda kvinnors rätt till arbete skall övervägas av den i december 1972 tillkallade delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor. Till årets vårriksdag har aviserats en proposition om ökat anställningsskydd och anställningsfrämjande åtgärder. Förslaget har samband med de år 1971 genomförda s. k. äldrelagarna. Förslag till en reform av arbetslöshetsförsäkringen kommer att föreläggas riksdagen inom de närmaste veckorna.

Vad utskottet sålunda redovisat ger vid handen att stora delar av de arbetsmarknadspolitiska medlen antingen nyligen reviderats eller kommer att omprövas inom kort. Utskottet kan inte finna att det i nuvarande läge är lämpligt att tillsätta en ny offentlig utredning för arbetsmarknadspolitiken. Det är riktigt som motionärerna säger att effekterna av arbetsmarknadspolitiken bör fortlöpande bli utvärderade. Sådana bedömningar hänger emellertid inte nödvändigt samman med en offentlig utredning utan kan ske i andra former, t. ex. inom ramen för den arbetsmarknadspolitiska forskningen.

Sammanfattningsvis vill utskottet alltså inte för dagen förorda att en utredning av det slag som föreslås i motionen tillsätts. De åtgärder som nyligen genomförts och som planeras inom en tämligen nära framtid bör få verka någon tid innan man tar upp frågan om en utredning som spänner över hela fältet. Det aktuella motionsyrkandet avstyrks således.

I detta sammanhang behandlar utskottet ett i motionen 1973:355 av fru Jonäng (c) framställt yrkande om en samrådskonferens för att förverkliga målsättningen om allas rätt till arbete. Motionären tänker sig att i konferensen skall delta företrädare för regering och riksdag, arbetsmarknadens parter, näringslivets organisationer, arbetsmarknadsstyrelsen samt ekonomisk expertis.

Som framgår av vad utskottet tidigare anfört är det betydelsefullt att arbetsmarknadspolitiken fortlöpande debatteras i samhället. Så är f. ö. i hög grad fallet i dag. Konferenser om arbetsmarknadspolitikens mål och medel på olika områden förekommer också. Regeringen och arbetsmarknadsstyrelsen har medverkat till sådana konferenser där särskilda gruppers problem behandlats. Det haf gällt ungdomar, kvinnor, handikappade och äldre arbetstagare. Konferenser och debatter lär även i framtiden komma till stånd genom försorg av exempelvis de politiska partierna, arbetsmarknadsstyrelsen eller de fackliga organisationerna. Det finns därför ingen anledning för riksdagen att ta initiativ till en konferens av det slag motionären tänker sig och utskottet avstyrker för sin del motionsyrkandet.

Motionen 1973:355 innehåller också yrkanden om en kartläggning av den dolda arbetslösheten och en ”adekvat mätning av arbetslösheten”.

InU 1973:3

Ett yrkande om kartläggning av den dolda arbetslösheten finns också i motionen 1973:1 539 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c).

Utskottet får beträffande dessa yrkanden hänvisa till betänkandet InU 1972:22. Utskottet framhöll där bl. a. att det är av stor vikt för arbetsmarknadspolitiken liksom för den ekonomiska politiken att man får ett klart begrepp om den totala arbetslösheten vare sig den uppträder öppet eller dolt. Utskottet hänvisade till utredningar som skett på det aktuella området och förutsatte att nya undersökningar skulle komma till stånd och att man skulle söka bemästra de svårigheter som föreligger genom en successiv förbättring av undersökningsmetodiken.

En undersökning av det slag utskottet syftade på och som ligger i linje med motionärernas önskemål kommer att startas inom kort. Statistiska centralbyrån föreslås i statsverkspropositionen (bil. 9 s. 23) få särskilda medel för en ny intermittent undersökning avseende befolkningen i arbetsför ålder som ej tillhör arbetskraften. Undersökningen avses bli samordnad med de löpande arbetskraftsundersökningarna. Centralbyrån har också fått medel för att höja kvaliteten på de månatliga arbetskraftsundersökningarna. Undersökningen av befolkningen utanför arbetskraften skall avse frågor om förvärvsbenägenhet samt orsaken till att vissa personer ej förvärvsarbetar. Man skall vidare söka ta reda på vad vederbörande avser med lämpligt arbete i det fall man är beredd att ta ett förvärvsarbete om lämpligt sådant kan erbjudas på bostadsorten. Vidare avser man undersöka utbildning, yrkesverksamhet, sysselsättning, eventuellt vårdbehov hos den aktuella gruppen. Även ekonomiska frågor såsom underhåll o. d. skall belysas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner utskottet inte skäl för riksdagen att ta något initiativ i anledning av de aktuella motionsyrkandena.

2. Vissa andra allmänna arbetsmarknadspolitiska frågor

Före anslagsfrågorna tas i propositionen upp vissa allmänna spörsmål. På s. 26—28 summeras resultatet av låginkomstutredningens arbete och den fortsatta utredningsverksamhet som bedrivits i anslutning härtill dels av en sakkunnig för inventering av forskningsresultat, statistik m. m. rörande välfärdsutvecklingen i Sverige, dels av en arbetsgrupp i kanslihuset för låginkomstfrågor.

Departementschefen redovisar därefter på s. 28—29 huvuddragen av den reform av det kontanta stödet vid arbetslöshet som senare i vår kommer att föreslås riksdagen i särskild proposition. Vidare redogör han (s. 30—35) för en av Tjänstemännens centralorganisation (TCO) gjord framställning med förslag till åtgärder för bekämpning och förebyggande av arbetslöshet och däröver angivna remissyttranden. En del av TCO:s förslag sammanfaller med motionsyrkanden, som utskottet behandlar i betänkandet under rubriken Arbetsmarknadsservice.

Det inledande avsnittet i propositionen avslutas med en redovisning av

InU 1973:3

förslag rörande riktlinjer för byggandets planering. Kungl. Maj :t begär att dessa riktlinjer skall godkännas av riksdagen. Riktlinjerna bygger på förslag av byggarbetskraftsutredningen i betänkandet ”Arbetskraften inom byggnadsverksamheten” (Ds In 1972:18) och remissyttrandena i anslutning därtill.

Förslagen avser i första hand sysselsättningen av äldre byggnadsarbetare och säsongvariationer i byggnadsverksamheten med därav föranledd hög arbetslöshet under vinterhalvåret. Propositionens förslag innebär att de sedan mitten av 1960-talet lokalt verksamma byggarbetsnämnderna skall ges ökat inflytande på de aktuella frågorna. Nämnderna är sammansatta av företrädare för arbetsgivare och arbetstagare inom byggnadssektorn. De har till uppgift att avge rekommendationer beträffande igångsättning av byggen som inte styrs i annan ordning. Nämnderna får kanslihjälp av länsarbetsnämndernas planeringsavdelningar.

Departementschefens förslag innebär bl. a. att nämnderna skall avge rekommendationer om ålderssammansättningen av arbetskraften på enskilda byggen. Nämnderna skall vidare medverka i det samråd som sker mellan skolmyndigheter och arbetsmarknadsmyndigheter beträffande volymen för yrkesutbildningen i byggfacket. De skall också få ökat inflytande på säsongstyrning av det statliga byggandet liksom av reparations- och underhållsarbeten på både det statliga och kommunala området. Ökningen av byggarbetsnämndernas insatser förutsätts kräva personalförstärkningar på länsarbetsnämndernas kanslier. Utskottet hänvisar i övrigt till framställningen i propositionen (s. 45-48).

Byggarbetskraftsutredningen har även behandlat frågan om sättet att rekrytera arbetskraft till byggnadsarbete. Förslag härom kommer inom kort att föreläggas riksdagen.

Utskottet erinrar om att frågor rörande styrning av byggnadsverksamheten behandlats även av byggplaneringsutredningen. Vissa av den utredningens överväganden låg till grund för det förslag till lag om byggnadstillstånd m. m. (SFS 1971:1204) som behandlades vid 1971 års höstriksdag (prop. 1971:177, InU 1971:38, rskr 1971:352). På hösten 1972 tillkallades dessutom en ny utredning, byggarbetsgruppen, med uppdrag att planera åtgärder i fråga om sysselsättningen på kort sikt inom byggnadsverksamheten mot bakgrund av bl. a. väntad nedgång i bostadsbyggandet.

Vad i propositionen anförs och föreslås i anslutning till byggarbetskraftsutredningens betänkande föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker sålunda i propositionen förordade riktlinjer för byggandets planering.

3. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, m. m.

Fr. o. m. budgetåret 1972/73 presenteras arbetsmarknadsverkets budget försöksvis i programtermer. För nästa budgetår föreslås en indelning i tio program för arbetsmarknadsområdet. Jämfört med innevarande budgetår har vidtagits några förändringar beträffande program och

InU 1973:3

delprogram. Bl. a. har tillkommit det nya programmet ”Förvaltning av utrustning”. Indelningen i program och delprogram samt gjorda förändringar redovisas i detta betänkande under rubriker som följer anslagspunkterna i propositionen.

I en programbudget förutsätts att förvaltningskostnaderna — som i en konventionell budgetform redovisas under ett avlönings- och omkostnadsanslag — skall belasta varje program. Av tekniska skäl särredovisas liksom föregående år arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader i ett sammanhang vid sidan av andra yrkanden under programmen. Kostnaderna fördelas sedan på de olika programmen med hjälp av s. k. fördelningsnycklar.

Förvaltningskostnaderna beräknas för nästa budgetår till ca 295 milj. kr. I propositionen specificeras kostnaderna på s. 53 och deras fördelning på varje program på s. 60.

Tre fjärdedelar av förvaltningskostnaderna belastar det under anslaget Arbetsmarknadsservice upptagna programmet Arbetsmarknadsinformation, dvs. i huvudsak den verksamhet som bedrivs vid arbetsförmedlingskontoren i form av allmän förmedling, yrkesvägledning och arbetsvärd. Mot bakgrund av att» den egentliga platsförmedlingen i rådande arbetsmarknadsläge anses böra få betydande personalförstärkning och med beaktande av behovet av vidgade insatser inom byggplaneringen förordas i propositionen att medel beräknas för 210 tjänster för handläggande personal vid länsarbetsnämndernas kanslier och arbetsförmedlingskontoren. Å andra sidan anses åtta biträdestjänster kunna dras in genom viss teknisk rationalisering. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslås få fyra nya tjänster på handläggarnivå.

Utskottet — som erinrar om att arbetsförmedlingen under innevarande budgetår tillförts extra personal — tillstyrker att arbetsmarknadsverket får en personalförstärkning av angiven omfattning. Medelsberäkningen i övrigt föranleder ingen erinran från utskottets sida. Kostnadsökningen för nästa budgetår utgör ca 36 milj. kr., varav ungefär en tredjedel belöper på de nya tjänsterna.

i anslutning härtill tar utskottet upp i motionen 1973:226 av herr Hellström m. fl. (s) framställt yrkande om viss disposition av personalförstärkningen till arbetsförmedlingen. Yrkandet går ut på att de föreslagna 210 nya tjänsterna används så att arbetslösa ungdomar kan stödjas i ökad utsträckning. Motionärerna framhåller som angeläget att arbetsförmedlingarna får resurser för individuell vägledning av ungdomar som i vissa fall ”står helt främmande inför arbetsmarknadens innebörd och själva knappast kan orientera sig på denna marknad”.

Motionärerna har inte närmare preciserat hur stor del av föreslagen förstärkning som bör avsättas för förmedlingsåtgärder bland ungdom och ej heller gjort någon prioritering i förhållande till andra utsatta grupper på arbetsmarknaden. Utskottet delar i och för sig motionärernas uppfattning att de arbetslösa ungdomarna är en angelägen målgrupp i arbetsförmedlingens arbete. Det finns emellertid andra grupper som i lika hög grad kan göra anspråk på särskilda insatser. Att göra en rimlig

InU 1973:3

avvägning mellan olika gruppers behov är en grannlaga uppgift. I enlighet med den bedömning som kommer till uttryck i propositionen anser utskottet att den avvägningen bör anförtros arbetsmarknadsstyrelsen, som i det praktiska arbetet löpande kan registrera skiftningar i behovet av förmedlingsåtgärder och snabbt kan vidta behövliga omfördelningar av tillgängliga resurser. Vad gäller den av motionärerna aktualiserade resursfrågan kan erinras om att arbetsmarknadsstyrelsen redan under budgetåret 1971/72 genom viss omfördelning av personal förstärkte förmedlingsinsatserna för ungdom och inledde uppsökande verksamhet bland arbetslös ungdom. Insatserna har intensifierats innevarande budgetår tack vare medgivna extra personalförstärkningar. Utvecklingen för ungdom på arbetsmarknaden har sålunda ägnats särskild uppmärksamhet av arbetsmarknadsstyrelsen. Av styrelsens anslagsframställning framgår att styrelsen räknar med att vissa ungdomsgrupper även fortsättningsvis behöver särskilda förmedlingsinsatser (jfr prop. s. 63). Inte minst med hänsyn härtill finns det anledning räkna med att motionens syfte i väsentlig utsträckning blir tillgodosett inom ramen för tillgängliga resurser. Utskottet finner inte anledning föreslå riksdagen att vidta någon åtgärd i anledning av motionsyrkandet.

4. Arbetsmarknadsservice

Som framgår av följande sammanställning finansierar anslaget programmen Arbetsmarknadsinformation samt Yrkesmässig och geografisk rörlighet. Med Arbetsmarknadsinformation avses, som tidigare nämnts, arbetsförmedling, yrkesvägledning och arbetsvärd. I motsats till vad som

1971/721

1972/73

1973/74

Beräknat

Basförslag2

AMS

Departe-

mentschefen

Programmet arbets- marknadsinforma- tion

1. Förmedling, arbetsvärd och yrkesvägledning3

221 891 000

229 164 000

242 083 000

328 290 000

264 274 000

Programmet Yrkes- mässig och geogra- fisk rörlighet

2. Arbetsmarknads- utbildning

3. Flyttningsbidrag

4. Inlösen av egna- hem m. m.

5. Bostäder för flyt- tande arbetskraft

6. Förvaltnings- kostnader

688 081 000 56 042 000

137 000

17 915 000

21 286 000

688 500 000 67 500 000

2 000 000

24 435 000

21401 000

706 066 000 69 728 000

2 000 000

1 380 000

23 012 000

832 000 000 72 200 000

1 380 000

26 700 000

802 750 000 72 000 000

1500 000

1 300 000

24 176 000

Summa

1 005 35 2 000

1 033 000 000

1 044 269 000

1 26 1 570 000

1 166 000 000

1 Överslagsmässig översättning till program/delprogram.

2 Med basförslag avses för budgetåret 1972/73 beräknat belopp, omräknat till prisläget den 1 juli 1972 och löneläget år 1973.

3 Inberäknat förvaltningskostnader.

InU 1973:3

gäller för innevarande budgetår har inte upptagits särskilda delprogram för var och en av dessa aktiviteter. Den verksamhet som avses med delprogrammet Bostäder för flyttande arbetskraft har till huvudsaklig del flyttats till det nya programmet Förvaltning av utrustning, som redovisas under nytt anslag för ändamålet.

Kungl. Maj:t har under punkten B 1 (s. 61—97) föreslagit riksdagen att

1. godkänna i propositionen förordad ändring i arbetsförmedlingens organisation och arbetsformer,

2. godkänna i propositionen förordade ändringar av grunderna för utbildnings- och flyttningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1973,

3. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 1 166 000 000 kr.

Arbetsmarknadsinformation

Det traditionella sättet att bedriva arbetsförmedling innebär bl. a. att arbetssökande registreras genom inskrivning vid förmedlingen och att arbetsförmedlaren åt den sökande gör ett urval platsförslag från material som inte är tillgängligt för den sökande. Sedan slutet av 1960-talet har vid ett större antal arbetsförmedlingskontor bedrivits försöksverksamhet med s. k. öppen förmedling. Sådan förmedling innebär att i princip alla till förmedlingskontoret anmälda lediga platser redovisas i lokala platslistor som lämnas ut till de arbetssökande. Den sökande skall vidare anonymt kunna ta del av platslistorna eller få annan information. Organisatoriskt förutsätter öppen förmedling att förmedlingskontoret är utrustat med kundmottagning. Mottagningen är regelmässigt utrustad med kundtelefoner för att arbetssökande själva skall kunna ringa upp arbetsgivare som är uppförda på platslistorna.

Den avgörande skillnaden mellan den traditionella formen av arbetsförmedling och öppen förmedling är att arbetsförmedlingstjänstemannen tidigare å ena sidan gjorde ett urval platsförslag åt den enskilde arbetssökanden och å andra sidan gjorde ett urval bland de arbetssökande åt arbetsgivare som sökte arbetskraft. Öppen förmedling i den renodlade form som ovan skisserats innebär att förmedlingen överlåter åt parterna att själva göra urvalet av platser resp. av sökande.

Till grund för systemet med öppen förmedling ligger principen att arbetsförmedlingen bör differentiera sina insatser efter de sökandes behov. Sökande som endast vill ha några enkla upplysningar eller få en uppfattning om aktuella lediga platser bör kunna få det utan formaliteter och tidsspillan. De som vill och kan söka arbete på egen hand med hjälp av platslistoma bör få göra det. Häri ligger en väsentlig rationalisering. Det blir möjligt för arbetsförmedlingen att öka insatserna för arbetssökande som har särskilda omställningsproblem eller som vill ha personlig rådgivning. Sådana sökande tas om hand vid förmedlingskontorens fackexpeditioner. De skrivs in i vanlig ordning.

En förmedlingsverksamhet byggd på differentierade insatser efter de arbetssökandes behov och som organisatorisk konsekvens härav öppen förmedling förordades i statskontorets huvudrapport ”Arbetsmarknads -

InU 1973:3

verket och arbetsmarknadspolitiken” (SOU 1968:60—62). Statsmakterna har hittills inte tagit ställning till förslaget i avvaktan på att pågående försöksverksamhet på området kunde utvärderas. På hösten 1972 lade arbetsmarknadsstyrelsen fram en rapport om erfarenheterna av hittillsvarande verksamhet. Rapporten refereras utförligt i propositionen på s. 69-81.

Styrelsens rapport mynnar ut i förslag om att öppen förmedling i modifierad form införs allmänt i förmedlingsorganisationen. Till de modifikationer som rekommenderas hör bl. a. att registrering återinförs genom att de sökande uppmanas själva fylla i en enkel inskrivningsblankett. Den sökande förutsätts ha rätt till service även om han vill vara anonym. Registreringen återinförs till följd av önskemål som framställts från arbetstagarorganisationerna. Vidare anses att de arbetssökande bör kunna få hjälp redan i kundmottagningen med att välja lämpliga platser.

Föredragande departementschefen anser att de positiva erfarenheterna av försöksverksamheten överväger och tillstyrker således att öppen förmedling i föreslagen modifierad form skall ingå som ett led i förmedlingsverksamheten i fortsättningen. Organisatoriskt innebär detta att kundmottagning inrättas på alla distriktskontor och på de större lokalkontoren. Utskottet biträder dessa förslag.

Statskontoret aktualiserade i sin utredning även andra frågor om förmedlingens inre organisation. På de större förmedlingskontoren har verksamheten varit uppdelad på yrkesexpeditioner. Statskontoret föreslog sammanhållna expeditioner för att ge de arbetssökande större valmöjligheter och stimulera till ökad yrkesrörlighet. I propositionen biträds arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning att man inte helt kan slopa uppdelning efter yrkesområden men att det är lämpligt att sammanföra fackexpeditionerna till sektioner som täcker relativt breda yrkesområden.

Ett annat ingripande förslag av statskontoret var att integrera allmän förmedling, yrkesvägledning och arbetsvärd som arbetade organisatoriskt sett självständigt i förhållande till varandra. Ett steg på vägen mot en integrering togs år 1971 då de tre verksamhetsgrenarna ställdes under gemensam ledning av distriktskontorschefen. Föredragande departementschefen ansluter sig allmänt till tanken på att en fortsatt integrering kan vara lämplig men påpekar samtidigt att syftet med integreringen är delvis att yrkesvägledning och arbetsvärd i viss utsträckning skall kunna meddelas av tjänstemän för allmän förmedling, vilket i sin tur förutsätter breddad personalutbildning.

Utskottet ansluter sig till propositionen även i nu redovisade frågor. Såsom framhålls i propositionen kan det bli nödvändigt att genomföra de föreslagna förändringarna successivt i takt med att personella och lokalmässiga resurser kan ställas till förfogande.

I anslutning till de behandlade frågorna anmäls i propositionen att förslag om arbetsförmedling för kulturarbetare lagts fram av utredningen rörande arbetsförmedlingen inom vissa yrkesområden i betänkandet Arbetsförmedling inom kulturområdet (Ds In 1972:5). Betänkandet har remissbehandlats. Bl. a. till följd av synpunkter som senare kommit fram

InU 1973:3

i kulturrådets betänkande Ny kulturpolitik (SOU 1972:67) anses de förslag som lagts fram av utredningen kräva fortsatt beredning.

Verksamheten vid arbetsförmedlingarna behandlas i fem motioner.

I arbetsmarknadsstyrelsen och i länsarbetsnämnderna ingår företrädare för arbetsmarknadens parter och för allmänna intressen. Inrättande av lokala nämnder vid arbetsförmedlingskontoren begärs i motionen 1973:841 av herr Bohman m.fl. (m) och motionen 1973:1516 av herrar Bengtsson i Göteborg (c) och Pettersson i Örebro (c). 1 motionen 1973:841 benämns de föreslagna nämnderna ”referensgrupper”. Båda motionerna har syftet att öka lekmannainflytandet över arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå.

Enligt motionen 1973:841 skulle lokala referensgrupper vara av värde inte minst för att komma till rätta med sysselsättningsproblemen för äldre arbetstagare m. fl. i motionen behandlade grupper.

I motionen 1973:1516 pekar man bl. a. på att de beslut på arbetsförmedlingskontoren som fattas på tjänstemannaplanet har stor betydelse för den enskilda människan. Vid fråga om avslag i ett ärende förefaller det motionärerna motiverat att förankra beslutet i en lekmannastyrelse. Denna borde även få inflytande på den lokala arbetsförmedlingens organisation och arbetsformer. En sådan styrelse skulle också bidra till ökad kunskap om arbetsmarknadspolitikens möjligheter och begränsningar.

Utskottet kan så till vida instämma i motionernas syfte att utskottet vill understryka angelägenheten av fortsatt nära samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och kommunerna. Detta samarbete är emellertid redan författningsmässigt reglerat genom lagen om arbetslöshetsnämnd (SFS 1944:475) och de tillämpningsföreskrifter till lagen som meddelats dels i särskild kungörelse (1966:369), dels i arbetsmarknadskungörelsen. Bestämmelserna föreskriver att kommunal arbetslöshetsnämnd skall finnas i kommun som anordnar beredskapsarbete eller bedriver kommunal kontantunderstödsverksamhet. Författningarna torde komma att omprövas i samband med de i propositionen aviserade förslagen till reformering av det kontanta stödet vid arbetslöshet.

Vad sedan gäller den i motionen 1973:841 framhävda betydelsen av lokala nämnder för att skapa ökad sysselsättning åt vissa grupper arbetslösa erinras om de till länsarbetsnämnderna knutna arbetsvårdsdelegationerna där olika handikappgrupper är företrädda och att försök gjorts på det lokala planet med s. k. sysselsättningsnämnder som forum för överläggningar om den äldre arbetskraftens problem. Sistnämnda verksamhet har haft blygsam omfattning. Efter tillkomsten av de s. k. äldrelagarna växer nu fram en omfattande verksamhet med anpassningsgrupper. Tack vare detta nya arbetsmarknadspolitiska instrument får arbetsförmedlingen ökade möjligheter att i nära samverkan med företagen och de fackliga organisationerna ingripa och medverka till att lösa arbetsvårdsproblem inom företagen men också att kartlägga funktioner inom företagen som är lämpliga för handikappade och äldre arbetstagare.

2 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 3

InU 1973:3

18 Utskottet har inte kunnat övertygas om att inrättande av lokala nämnder skulle vara en lämplig väg för att underlätta anskaffning av arbete åt arbetslösa. Ett lokalt inflytande är viktigt, men enligt utskottets uppfattning föreligger goda möjligheter att inom ramen för nuvarande system utveckla ett tillfredsställande samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheter och kommuner. Det ligger vidare i förmedlingsarbetets natur att ständiga och nära kontakter hålls med offentliga och enskilda arbetsgivare för att å ena sidan få information om lediga platser och å andra sidan informera om ledig arbetskraft. Särskilt på mindre orter har man på arbetsförmedlingskontoren en god bild av förhållandena på den lokala arbetsmarknaden och upparbetade kontakter med arbetsgivarna.

För fullständighetens skull bör tilläggas att det inte ankommer på arbetsförmedlingskontoren att vidta sysselsättningsskapande åtgärder i form av beredskapsarbeten, företagslokalisering m. m. Beslut härom fattas av arbetsmarknadsstyrelsen eller vederbörande länsarbetsnämnd efter avvägning av de särskilda sysselsättningsbehov som gör sig gällande i olika delar av länet. I vissa fall avgörs sådana frågor av Kungl. Maj :t.

På grund av det anförda avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1973:841.

Vad nu anförts har tillämpning också på motionen 1973:1516. Eftersom i den motionen särskilt framhålls värdet av lokala nämnder som stöd för beslut om förmåner till enskilda personer bör framhållas att beslut om bidrag av olika slag som regel skall fattas av länsarbetsnämnd eller arbetsmarknadsstyrelsen. Ett viktigt undantag härifrån är flyttningsbidragen, som kan beviljas på distrikts- och lokalkontoren. Beslut om sådana bidrag måste ofta fattas snabbt, och ärenden av det slaget lämpar sig därför mindre väl för prövning i en nämnd. Även placering i arbetsmarknadsutbildning kan i viss omfattning beslutas av chef för distriktskontor. Anses utbildning inte böra komma i fråga, skall ärendet dock hänskjutas till länsarbetsnämnden.

Vad slutligen beträffar den i samma motion framförda tanken på lokalt inflytande över arbetsförmedlingens organisation och arbetsformer så gäller det i stor utsträckning frågor som underställs riksdagens prövning. Utskottet hänvisar till de beslut som fattades vid 1971 års riksdag om förmedlingens yttre organisation och till de tidigare i betänkandet behandlade frågorna om förmedlingens inre organisation och arbetsformer.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrks även motionen 1973:1516.

Motionerna 1973:352 av herr Helén m. fl. (fp) och motionen 1973:855 av herr Nilsson i Växjö m. fl. (s) innehåller yrkanden om obligatorisk anmälan av lediga platser till arbetsförmedlingen. 1 båda motionerna förutsätts skyldigheten för företagen inte vara förenad med tvång att anställa av förmedlingen anvisade personer. Fördelen med föreslagen anordning är enligt de båda motionerna att de arbetssökande skulle få möjlighet till i stort sett fullständig överblick över lediga platser inom aktuella yrken. Därmed skulle det enligt motionen 1973:352 bli

InU 1973:3

självklart för de flesta ombytessökande att i första hand vända sig till arbetsförmedlingen. Motionen 1973:855 pekar på den kraftiga nedgången under de senaste femton åren av antalet lediganmälda platser.

I motionen 1973:352 begärs förslag av Kungl. Maj.t om obligatorisk anmälan. Från skyldighet att göra sådan anmälan bör undantas mindre företag, t. ex. med färre än tio anställda, samt företag som själva helt svarar för sin rekrytering.

Enligt motionen 1973:855 bör anmälningsplikten vara generell. Endast enstaka undantag, exempelvis platser som tillsätts genom internrekrytering, bör medges. Motionärerna framhåller att av dem föreslagen anmälningsplikt inte kan genomföras utan vidare. De föreslår därför att frågan blir föremål för utredning.

Förslag av den art som framförs i motion 1973:352 prövades vid förra årets riksdag och lämnades då utan bifall (InU 1972:3, s. 14—16).

Önskemål om obligatorisk anmälan av lediga platser har också tagits upp i den på s. 11 nämnda framställningen från TCO. Av remissinstanserna har övriga löntagarorganisationer samt arbetsmarknadsstyrelsen om än med tvekan och vissa förbehåll tillstyrkt förslaget, medan Svenska arbetsgivareföreningen avstyrkt. Även föredragande departementschefen (se propositionen s. 45) uttalar tveksamhet beträffande TCO:s förslag. Enligt hans mening föreligger stor risk för att det föreslagna systemet kommer att leda till en väsentlig merbelastning av förmedlingsadministrationen utan att man fördenskull får några garantier för att platsanmälarna i ökad utsträckning kommer att rekrytera arbetskraft genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Utskottet anser att motionärerna anfört i och för sig goda skäl för en ordning med obligatorisk anmälan av lediga platser. Utskottet anser sig emellertid inte i nuvarande läge kunna tillstyrka motionsförslagen mot bakgrund av de farhågor som såväl remissinstanser som föredragande departementschefen anfört om ökad belastning på arbetsförmedlingens hårt ansträngda personalresurser utan att det med säkerhet kan förutses i rimlig grad motsvarande ökning av förmedlingens placeringsresultat. Det är utskottets förhoppning att användningen av ADB-teknik i förmedlingsarbetet — som nu påbörjats försöksvis i blygsam skala — kommer att utvecklas vidare och på sikt skall ge bättre tekniska möjligheter att realisera det av motionärerna framförda förslaget.

Enligt motionen 1973:841 av herr Bohman m. fl. (m) är det uppenbart att arbetsmarknadsstyrelsen hittills inte haft en tillfredsställande beredskap vad gäller tjänstemän och akademiker. Motionärerna begär en översyn av arbetsförmedlingarna, bl. a. i syfte att få till stånd förbättrad förmedling för tjänstemän och akademiker.

Utskottet kan inte dela den uppfattning som ligger till grund för motionsyrkandet. När det gäller nyexaminerade har vidtagits såväl organisatoriska åtgärder på förmedlingssidan som direkta sysselsättningsskapande åtgärder. Vad gäller tjänstemännen är det särskilt äldre tjänstemän med ofta begränsad utbildning som möter svårigheter. De svårigheterna torde i inte ringa mån sammanhänga med den tyvärr alltför

InU 1973:3

spridda negativa attityden till äldre arbetskraft. I övrigt vill utskottet liksom i anledning av liknande motionsyrkanden föregående år (InU 1972:3, s. 16—17) hävda att förmedlingens insatser av resurser för att stödja tjänstemän och akademiker måste avvägas mot andra gruppers behov av insatser. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Yrkesmässig och geografisk rörlighet

Under budgetåret 1971/72 deltog totalt 121 000 personer i arbetsmarknadsutbildning (exkl. anpassningskurser för svårt handikappade och lokaliseringsutbildning). Utbildningen bedrivs vid särskilda av skolöverstyrelsen (SÖ) anordnade kurser men kan också meddelas i andra former. Av de personer som började utbildning nämnda budgetår var 55 % placerade i SÖ-kurser, 7 % i företagsutbildning, 24 % i det reguljära utbildningsväsendet och 13 % i ”övriga kurser” (bl. a. kurser i bildningsförbundens regi). Jämfört med budgetåret 1970/71 innebär detta en ökad andel elever i SÖ-kurserna och motsvarande minskning av elever i det reguljära utbildningsväsendet och övriga kurser.

Utbildningen är inriktad på huvudsakligen arbetslösa eller personer som löper risk att bli arbetslösa. Föricke-arbetslösa bedrivs försöksvis s. k. bristyrkesutbildning. I den deltog budgetåret 1971/72 1 900 personer (1970/71 2 300 personer). I anslutning till vad som förutskickats i prop. 1972:125 (s. 12) har uppdragits åt arbetsmarknadsstyrelsen att anordna bristyrkesutbildning för anställda inom vårdsektorn. Huvudmännen förutsätts betala lön till de anställda under utbildningstiden (åtta veckor). För att täcka behovet av vikarier anordnas kommunala beredskapsarbeten med högst 75 % statsbidrag.

Innevarande budgetår beräknas enligt propositionen arbetsmarknadsutbildningen omfatta totalt 125 000-130 000 personer. Det är 5 000— 10 000 fler än som beräknats i den preliminära planen för budgetåret.

För nästa budgetår beräknas utbildningsvolymen till 130 000 personer, varav 102 000 väntas börja utbildning. Följande preliminära plan läggs fram för utbildningen.

Kursområde

Antal

elever

Procen-

tuell

fördeln.

Utbildning- ens genom- snittliga längd i vec- kor

Antal elev- veckor

SÖ:s särskilt anordnade kurser

60 000

58,4

1 320 000

Utbildning i företagen (exkl. lokaliseringsutbild- ning)

9 000

8,8

144 000

Kurser inom det reguljära utbildningsväsendet

21 000

20,6

588 000

Övriga kurser (ex. kor- respondenskurser, kurser i bildningsförbundens regi)

12 000

11,8

156 000

Summa

102 000

100,0

-

2 208 000

InU 1973:3

21 Planen innebär fortsatt ökning av SÖ-kurserna och motsvarande minskning av kurser inom det reguljära utbildningsväsendet och övriga kurser.

Arbetsmarknadsutbildningens former och inriktning tas upp i fem motioner.

Arbetsmarknadsutbildning i form av utbildning i företag behandlas med anledning av förslag av arbetsmarknadsstyrelsen i propositionen och två motioner. Styrelsens förslag, som avstyrkts i propositionen (s. 94), innebär att stöd till företag för utbildning av anställda försöksvis skall kunna utgå på vissa villkor med 4 kr. per elev och timme.

Motionerna 1973:352 av herr Helén m. fl. (fp) och 1973:525 av herr Fälldin m. fl. (c) förordar att försöksverksamhet påbörjas i enlighet med styrelsens förslag. I folkpartimotionen framhålls att verksamheten skulle underlätta nyanställning av icke yrkeskunnig personal och bidra till att friställningar undviks. Möjlighet skulle också skapas för arbetsmarknadsmyndigheterna att delta i en långsiktig personalplanering inom företagen. För ändamålet beräknas 5 milj. kr. Enligt centerpartimotionen är utbildning inom företag ett värdefullt komplement och till viss del ett alternativ till övriga former av arbetsmarknadsutbildning. Motionärerna beräknar för den föreslagna försöksverksamheten ett belopp om 5 milj. kr. och framhåller samtidigt att det förordade stödet inte bör ses som budgetmässig belastning.

Förslag om företagsutbildning i här avsedda former har upprepade gånger framförts i riksdagen utan att vinna bifall, senast vid 1972 års riksdag (motionerna 1972:158 och 1972:593, InU 1972:3, s. 23). Under budgetåret 1971/72 infördes utbildningsstöd till företag som alternativ till stöd till lageruppbyggnad och under innevarande budgetår kan bidrag lämnas till företag för anställning och utbildning av främst ungdomar och kvinnor. I båda fallen har det gällt tillfälliga åtgärder i rådande konjunkturläge.

Frågan om företagsutbildningens roll inom arbetsmarknadsutbildningen utreds av den i höstas tillsatta kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen m. m. (KAMU). Frågor som rör samarbete mellan arbetsmarknadsmyndigheter och företag när det gäller utbildning liksom kostnadsfördelningsfrågor i sammanhanget kommer att prövas av utredningen. Utskottet anser att resultatet av denna prövning bör avvaktas innan man tar ställning till ett utbildningsstöd av mer permanent karaktär. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.

Arbetsmarknadsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1965:9) etapputbildning som inslag i arbetsmarknadsutbildningen. Tanken var att två eller flera kurser skulle varvas med praktik. Varje enskild kurs skulle dock vara ett avslutat helt. Eleven skulle härigenom slippa att genast välja en lång utbildning eller på grund av tvekan om sina egna möjligheter och behov avstå från lång och kvalificerad utbildning. I motionen 1973:526 av fru Hjelm-Wallén m.fl. (s) förordas försöksverksamhet med etapputbildning. Som alternativ kan motionärerna tänka sig förnyad studie- och yrkesvägledning efter viss tids utbildning varefter den definitiva utbild -

InU 1973:3

ningen läggs fast. Motionärerna framhåller bl. a. att kvinnorna fortfarande har sämre utbildning än männen. Generellt gäller att kvinnor sällan satsar på längre och mer kvalificerad utbildning. Den föreslagna etapputbildningen skulle emellertid vara av värde även för män.

Om man bortser från att fortbildningskurser av olika typer är ett betydande inslag i arbetsmarknadsutbildningen, har den av arbetsmarknadsutredningen på sin tid aktualiserade etapputbildningen knappast prövats i praktiken. I renodlad form — med växling mellan utbildning och anställning — är den också med nuvarande premisser för arbetsmarknadsutbildning svår att genomföra, eftersom tillträde till utbildning förutsätter arbetslöshet eller risk härför. Utvecklingen efter det arbetsmarknadsutredningen lade fram sina förslag har gått fram på andra vägar. För att hjälpa dem som är tveksamma om utbildnings- och yrkesval används nu t. ex. psykologiska anlagsprov i helt annan utsträckning än förr. I stor omfattning bedrivs kortare kurser av informerande och yrkesvägledande karaktär med inslag av praktik. De benämns Arbetsliv och utbildning (ALU-kurser). För att höja elevernas allmänna utbildningsnivå har på SÖ:s utbildningscentra införts undervisning i allmänna ämnen (svenska, matematik, engelska och samhällskunskap) i sammanlagt åtta veckor. Det är dessutom vanligt att elever som ett led i utbildningen hänvisas till folkhögskolor eller får genomgå särskilda preparandkurser för att t. ex. få grundskolekompetens i ett eller flera ämnen. Inslaget av kvinnor i denna yrkesförberedande utbildning är stort.

Det nu anförda utesluter inte att arbetsmarknadsutredningens av motionärerna aktualiserade förslag om etapputbildning förtjänar att prövas. Utbildning i sådan form kan, som motionärerna påpekar, vara ett medel att hjälpa lågutbildade som av psykologiska eller andra skäl drar sig för att genomgå en kvalificerad och därmed lång utbildning som skulle ge dem säkrare fäste på arbetsmarknaden och möjligheter till bättre betalda anställningar. Mot den bakgrunden noterar utskottet med tillfredsställelse att KAMU enligt givna direktiv skall utreda om arbetsmarknadsutbildningen ”regelmässigt bör indelas i etapper”. Den av motionärerna förordade speciella formen av etapputbildning kan således väntas bli prövad av kommittén. På grund härav och med hänvisning till vad i övrigt anförts finns det inte anledning för riksdagen att ta något initiativ i anledning av motionen.

Såsom led i ett program för jämlikhet mellan könen, som läggs fram i motionen 1973:1539 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c), förordas att kortare kurser i familjekunskap och hushållsekonomi anordnas inom arbetsmarknadsutbildningen för arbetslös ungdom. Kurserna bör närmast inriktas på pojkar men bör vara öppna även för flickor. Syftet är att få männen intresserade av att ta sin del av hemmarollen. Härför krävs enligt motionärerna utbildning utöver den som f. n. ges i den obligatoriska skolan. Synpunkter och önskemål av likartat slag förs fram också i motiveringen till motionen 1973:1527 av fru Jonäng m. fl. (c).

Utskottet har i tidigare sammanhang (InU 1972:24) framhållit att det fordras förändringar i den allmänna attityden till arbetsfördelningen

InU 1973:3

mellan män och kvinnor i hem och yrkesliv för att man skall nå jämställdhet mellan könen. Arbetsmarknadsutbildningen har emellertid en markerat yrkesutbildande inriktning. Utskottet anser sig inte kunna medverka till en uppluckring av det slag motionens förslag innebär av gränsdragningen mellan denna utbildning och den undervisning som ges i skolan och den allmänna vuxenutbildningen. Till följd härav avstyrker utskottet motionsyrkandet.

I motionen 1973:525 av herr Fälldin m. fl. (c) föreslås att KAMU får i uppdrag att studera möjligheterna att använda arbetsmarknadsutbildningen som regionalpolitisk medel. Denna utbildning bör målmedvetet användas som en offensiv insats i det regionalpolitiska arbetet och ses som en integrerad del av regionalpolitiken.

Motionärerna har inte närmare utvecklat den tankegång som ligger bakom utredningsyrkandet. Allmänt kan sägas att arbetsmarknadsutbildningen, som primärt anordnas av sysselsättningspolitiska skäl, har stor betydelse som ett medel för att främja en kontinuerlig anpassning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft i strukturomvandlingen. På grund härav har denna utbildning, som också framhållits i prop. 1972:111 (bil. 1 s. 528), en viktig funktion att fylla när det gäller att nå de regionalpolitiska målen. Det kan tilläggas att enligt direktiven till KAMU skall kommittén vid översynen av arbetsmarknadsutbildningen ägna stor uppmärksamhet åt hur utbildningen för olika yrken skall dimensioneras regionalt och totalt. Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte finna erforderligt med något särskilt initiativ i anledning av motionsyrkandet.

Slutligen behandlas i motionen 1973:1543 av herr Strindberg (m) arbetsmarknadsutbildningens volym under budgetåret 1973/74. Mot bakgrund av en förbättrad konjunktur förordar motionären en utbildningsverksamhet av samma omfattning som under budgetåret 1971/72. Detta skulle innebära en besparing med 52,7 milj. kr. Motionären begär att anslaget skall sänkas med detta belopp i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet delar inte motionärens uppfattning. Erfarenheterna från den senaste konjunkturuppgången tyder på att efterfrågan på välutbildad arbetskraft kommer att öka. Därmed skärps kraven på utbildning både av icke yrkesutbildade och av nya grupper arbetstagare som går ut på arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen och ansluter sig till propositionens förslag om arbetsmarknadsutbildningens omfattning och allmänna inriktning under budgetåret 1973/74.

I fråga om det vid arbetsmarknadsutbildning utgående utbildningsbidraget föreslås i propositionen med hänsyn bl. a. till inträffade förändringar i levnadskostnaderna vissa uppräkningar.

Utbildningsbidrag består av grundbidrag, hyresbidrag, traktamente vid utbildning utom hemorten, barntillägg och särskilt bidrag.

Grundbidrag utgår sedan den 1 juli 1972 med 625 kr. per månad för gift och med 575 kr. per månad för ogift person. Beloppen föreslås höjda med 40 kr. till 665 resp. 615 kr. per månad. Traktamente till

InU 1973:3

familjeförsörjare föreslås höjt från 350 till 375 kr och till annan person från 200 till 225 kr. per månad.

Hyresbidrag till den som har fast bostad utgår med belopp som motsvarar den faktiska kostnaden. Den som saknar fast bostad uppbär i stället s. k. normalersättning med f. n. 200 kr. per månad. Även denna ersättning föreslås höjd med 25 kr. per månad.

Utbildningsbidrag är f. n. skattefritt. I propositionen aviseras att förslag senare kommer att föreläggas riksdagen om att göra bidraget till skattepliktig inkomst. Det förutskickas att bidragsbeloppen behöver räknas upp med hänsyn till det preliminärskattebelopp som bidragstagaren skall påföras.

Motionen 1973:228 av herr Hermansson m. fl. (vpk) begär ytterligare uppräkning av bidragen. Motionärerna hävdar liksom de gjort tidigare att bidragen är låga jämfört med socialbidraget i t. ex. Stockholm. De anser det nödvändigt att åtminstone återställa realvärdet av grundbidraget till 1970 års nivå och dessutom ta hänsyn till väntade levnadsfördyringar. Grundbidraget bör i enlighet härmed fastställas till 740 kr. per månad för gift och till 690 kr. för ogift. I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen anser motionärerna att traktamente vid utbildning utom hemorten bör utgå med 450 kr. per månad.

Utskottet framhöll i anledning av ett liknande motionsyrkande förra året (InU 1972:3 s. 19) att den takt i vilken utbildningsbidraget kan höjas är en statsfinansiell avvägningsfråga. De i propositionen föreslagna förstärkningarna av utbildningsbidraget beräknas kosta ca 17 milj. kr. Motionärernas förslag skulle enligt deras egen beräkning kosta ytterligare 22 milj. kr. Med hänsyn härtill och till de förbättringar som innefattas i propositionens förslag, som biträds av utskottet, avstyrks motionen i aktuella delar.

I den förevarande motionen begärs dessutom utredning och förslag om införande av startbidrag vid arbetsmarknadsutbildning. Bakgrunden till yrkandet är att bidraget i princip betalas ut månadsvis i efterskott. Många elever kan enligt motionärerna inte vänta på den första utbetalningen utan måste vända sig till socialvården. Det föreslagna startbidraget skulle betalas ut vid utbildningens början. Det förordas att bidraget läggs på samma nivå som starthjälp vid flyttning eller 1 500 kr.

Enligt 26 § arbetsmarknadskungörelsen finns möjlighet att utge utbildningsbidrag i förskott för högst en månad åt gången. Det finns alltså möjligheter att inom ramen för gällande regler tillgodose behovet av likvida medel vid utbildningens början. Praktiskt sett skulle ett utbyte av förskottssystemet mot ett startbidrag komma att innebära att eleverna vid utbildningens slut skulle få det sist utbetalade utbildningsbidraget utan avräkning av uppburet förskott. Även det behov av medel som eleverna kan behöva under den första tiden efter utbildningen kan emellertid tillgodoses genom möjligheten att enligt 27 § kungörelsen bevilja ett ytterligare månatligt utbildningsbidrag i form av (räntefritt) lån. Sådant lån skall återbetalas inom ett år. Återbetalningstiden kan förlängas och lånet efterges om det finns särskilda skäl. Eftersom

InU 1973:3

motionsyrkandets syfte i huvudsak redan kan tillgodoses genom arbetsmarknadskungörelsens bestämmelser, avstyrker utskottet motionen i förevarande del.

Liksom i den ovan behandlade motionen av vänsterpartiet kommunisterna kritiseras i motionen 1973:352 av herr Helén m. fl. (fp) att utbildningsbidraget urholkas genom penningvärdeförändringen. Motionärerna anser att grundbidraget bör värdesäkras genom att anknytas till basbeloppet inom den allmänna försäkringen. Motionärerna framställer motsvarande yrkande beträffande de i det följande behandlade flyttningsbidragen.

Samma motionsyrkanden framställdes i fjol. Utskottet anser sig inte ha anledning frångå sin då intagna ståndpunkt att bidragen liksom hittills bör fastställas av statsmakterna från fall till fall efter avvägning mot andra reformbehov. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena. Det kan f. ö. noteras att grundbidraget vid arbetsmarknadsutbildning höjts successivt från 450 kr. för ensamstående i juli 1966 till nu föreslagna 615 kr. Detta motsvarar tämligen väl förändringarna i basbeloppet som i dag utgör 7 600 mot 5 500 kr. i juli 1966. Flyttningsbidrag i form av starthjälp har under motsvarande tid räknats upp betydligt mer än vad förändringarna i penningvärdet skulle ge anledning till.

I samma motion kritiseras nuvarande inkomstprövning av utbildningsbidrag på grund av makes inkomst. Motionärerna anser att inkomstprövningen strider mot den modernare syn på mäns och kvinnors roll i familj och arbetsliv som t. ex. återspeglas i skattepolitiken. De föreslår att inkomstprövningen slopas. Ett liknande yrkande framställs i motionen 1973:1525 av herr Hermansson m. fl. (vpk) angående åtgärder för kvinnors likställdhet med män. I den motionen föreslås att kvinnliga studerandes utbildningsbidrag inte görs beroende av makens inkomst samtidigt som det görs gällande att bidrag till vuxenstuderande män inte påverkas av att deras fruar eventuellt har goda inkomster.

Nuvarande regler för reduktion av utbildningsbidraget på grund av makes inkomst innebär att grundbidrag och hyresbidrag — men inte traktamente, barntillägg och särskilt bidrag — minskas med viss del av makes månatliga nettoinkomst. 1 första hand reduceras hyresbidraget och i andra hand grundbidraget, som dock får reduceras till högst hälften. Sammanfattningsvis kan sägas att den som deltar i arbetsmarknadsutbildning har oavsett makes inkomst rätt till dels halvt grundbidrag, dels utan reduktion traktamente, barntillägg och särskilt bidrag.

Förslag om slopande av inkomstprövningen framställdes förra året av folkpartiet. Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin anslagsframställning föreslagit att grundbidraget undantas från inkomstprövning. Förslaget avvisas i propositionen. De av motionärerna framlagda förslagen innebär kostnadskrävande ändringar av bidragsreglerna. Redan den begränsade reform som föreslagits av styrelsen beräknas i anslagsframställningen kosta 19 milj. kr. Motionsförslagen innefattar formellt sett även att hyresbidrag skulle utgå oavsett makes inkomst. Det framgår inte av motionsförslagen om t. ex. endast hälften av bostadskostnaderna skulle täckas. Oavsett hur

InU 1973:3

därmed förhåller sig skulle förslagens genomförande i denna del betyda ytterligare kostnadsökning, uppskattningsvis av samma storlek som nyss nämnts. Någon anslagsuppräkning har likväl inte begärts. Reformer till den kostnad det här är fråga om måste självfallet vägas mot andra reformbehov. Vid den avvägningen anser sig utskottet inte kunna biträda motionsförslagen.

I motionen 1973:1527 av fru Jonäng m. fl. (c) föreslås att arbetsmarknadsutbildning för ungdom underlättas genom sänkning av åldersgränsen för utbildningsbidrag från 20 till 18 år.

Den i arbetsmarknadskungörelsen till 20 år fastställda åldersgränsen för utbildningsbidrag är inte ovillkorlig. Undantag görs för elever vid SÖ:s s. k. riksyrkesskolor för yrkesutbildning åt arbetslösa ungdomar, som därvid uppbär reducerade bidrag med hänsyn till att de bor i internat, samt elev som är ensamstående mor, handikappad eller flykting. Nämnda undantag omfattar ungdomar i åldern 16—19 år. För ungdomar i åldern 18—19 år kan därutöver ges utbildningsbidrag på vissa villkor. Det krävs att vederbörande har försörjningsbörda och tidigare haft stadigvarande förvärvsarbete och inte kan beredas utbildning inom det ordinarie utbildningsväsendet eller arbetsmarknadsutbildning på hemorten. Till ungdomar i nämnda ålder som genomgår en speciell kurs om sex veckor med teori och arbetslivsorientering med praktik (benämnd X 450) utgår utbildningsbidrag utan angivna begränsningar. Å andra sidan är bidraget reducerat till 100 kr. i veckan.

En sänkning av åldersgränsen skulle otvivelaktigt stimulera otillräckligt utbildade ungdomar till yrkesutbildning. Problemet är att man därvid kommer ned i de genomsnittliga åldrarna i gymnasieskolans avgångsklasser, där eleverna uppbär studiehjälp som i jämförelse med utbildningsbidrag är väsentligt oförmånligare. Eftersom de ungdomar det här gäller kan antas bli placerade i gymnasieskolan, skulle jämnåriga elever i samma skolform komma att åtnjuta studiesocialt stöd på olika nivåer och efter två skilda system. Med hänsyn härtill kan utskottet inte tillstyrka motionsyrkandet.

Vid studiemedelsberättigad utbildning kan utbildningsbidrag inte utgå annat än i särskilda fall. I motionen 1973:352 av herr Helén m. fl. (fp) förordas — med hänvisning till att nuvarande ordning får anses olycklig — att utbildningsbidrag efter arbetsmarknadsmässig prövning i det enskilda fallet bör kunna medges i alla utbildningsformer, dvs. även utbildning som är studiemedelsberättigad.

Samma yrkande framställdes i fjol och lämnades utan bifall. Studiemedel utgår f. n. vid eftergymnasial utbildning. Den avgörande skillnaden mot utbildningsbidrag är att studiemedel till större delen är förenade med återbetalningsskyldighet. Utskottet är liksom förra året inte berett att föreslå ändring i de av statsmakterna fastslagna principerna för finansiering av kostnaderna för uppehälle vid eftergymnasial utbildning. Att vissa undantag kan vara motiverade och också görs utvecklade utskottet i sitt betänkande förra året (InU 1972:3 s. 21). På grund av det anförda och med hänvisning till att studiefinansieringen inom vuxenutbildningen

InU 1973:3

utreds av kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) avstyrker utskottet det aktuella motionsyrkandet.

Vad i övrigt anförts i propositionen i avsnittet om arbetsmarknadsutbildning om bl. a. vidgning av statens ansvar för skada på person eller egendom vid viss form av företagsutbildning samt anlitande av förevarande anslag för tillfälliga personalförstärkningar vid SÖ:s enhet för arbetsmarknadsutbildningen föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Flyttningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen utgörs av respenning, bortavistelsebidrag, starthjälp och utrustningsbidrag.

Starthjälp utgår f. n. med 1 000 kr. till familjeförsörjare och 750 kr. till annan under förutsättning att anställning som föranlett flyttning beräknas vara minst sex månader. I propositionen föreslås att starthjälpsbeloppet för familjeförsörjare höjs till 1 500 kr.

Flyttningsbidrag får i princip inte beviljas personer som inte haft något stadigvarande arbete, dvs. nyexaminerade m. fl. I propositionen föreslås att undantag skall kunna göras för personer som nyss avslutat utbildning på högst gymnasieskolnivå, allt under förutsättning att övriga villkor för att få bidrag är uppfyllda. Däremot anses att nyexaminerade från universitet, högskolor och motsvarande utbildningsanstalter på i propositionen närmare anförda skäl (s. 96) liksom hittills endast undantagsvis skall kunna beviljas flyttningsbidrag.

Utskottet tillstyrker nu redovisade förslag i propositionen beträffande ändrade grunder för flyttningsbidrag.

Flyttningsbidrag utgår till den som fått anställning utom hemorten på den öppna arbetsmarknaden. Bidrag till den som anvisats skyddad eller halvskyddad sysselsättning utgår endast i form av bidrag till dagliga resor mellan arbetsplats och hemorten. Detta bidrag utgår under högst tolv månader. I motionen 1973:58 av herr Wikner m. fl. (s) pekar man på att dessa pendelresor särskilt i skogslänen ofta blir långa och tröttsamma. För att slippa resorna och då arbete inte kan påräknas i framtiden på hemorten flyttar arbetstagarna till den ort där de beretts sysselsättning. Eftersom de inte fått anställning på öppna arbetsmarknaden, kan de inte få flyttningsbidrag. Motionärerna anser att detta rimmar illa med arbetsmarknadspolitiken i övrigt och föreslår att flyttningsbidrag skulle kunna ges även vid placering i skyddad verkstad, industriellt beredskapsarbete och arkivarbete.

Utskottet kan i princip instämma med motionärerna. Särskild styrka har motionärernas argument när det gäller placering i skyddad verkstad som i motsats till de båda andra formerna inte är arbetslöshetshjälp i arbetsmarknadskungörelsens mening och därmed inte ens formellt är att betrakta som en temporär form av sysselsättning. I praktiken blir även placering i industriellt beredskapsarbete och arkivarbete i många fall en bestående sysselsättning. De allmänna villkoren för flyttningsbidrag kan emellertid inte utan vidare anpassas till de fall det nu gäller. Det räcker nämligen inte med att man inte kan få arbete på hemorten för att bidrag skall kunna beviljas. På inflyttningsorten skall det vara ”särskilt svårt att få arbetskraft i det yrke anställningen avser”. Det förekommer ofta att

InU 1973:3

flyttande arbetstagare vägras flyttningsbidrag därför att det på inflyttningsorten funnits ledig arbetskraft. Med tanke på att motionärerna tydligen avser att inflyttning skulle kunna ersätta pendelresor bör påpekas att flyttningsbidrag i princip inte heller beviljas om flyttning sker mellan orter i område, inom vilket det är vanligt att arbetstagare dagligen färdas till och från sitt arbete. Sistnämnda regel torde dock tillämpas på ett smidigt sätt.

Motionen är som nämnts inriktad på vissa former av skyddad sysselsättning. Det förtjänar uppmärksammas att flyttningsbidrag inte heller kan ges vid placering i halvskyddad sysselsättning oaktat sådan placering innebär anställning i öppna marknaden. Tidigare berörda bidragskomplikationer gör sig emellertid gällande även här.

I betänkandet Skyddat arbete (SOU 1972:54), som utredningen rörande den skyddade sysselsättningen avgav i höstas, föreslås bl. a. att flyttningsbidrag liksom andra bidrag från arbetsmarknadsverket skall kunna ges dem som får anställning vid företag för skyddat arbete på samma sätt som vid anställning på öppna marknaden. Betänkandet har remissbehandlats. Utskottet förutsätter att det av motionärerna aktualiserade spörsmålet liksom frågan om flyttningsbidrag vid halvskyddad sysselsättning tas upp till bedömning i samband med den pågående beredningen av utredningens förslag. Med hänsyn till att frågan redan är aktualiserad i Kungl. Maj:ts kansli, torde något riksdagens initiativ i anledning av motionen inte vara erforderligt.

I motionen 1973:525 av herr Fälldin m. fl. (c) begärs att utredningen om regionalpolitiska styrmedel får i uppdrag att utreda möjligheterna att eliminera flyttningsbidragens koncentrationsfrämjande effekt. Motionärerna gör gällande att flyttningsbidragens konstruktion innebär att samhället subventionerar företagens rekrytering av arbetskraft till storstadsområdena. Strävan bör vara att företagen får vara med och betala kostnaderna för att flytta arbetskraft till de överhettade regionerna. Av hänsyn till den enskilde arbetstagaren förutsätts att arbetsmarknadsmyndigheterna som hittills betalar ut bidragen. Arbetstagaren skall enligt motionärerna givetvis alltid hållas skadeslös.

Utskottet konstaterar att den nämnda utredningen i och för sig torde vara oförhindrad att pröva den av motionärerna väckta frågan. Det finns anledning räkna med att frågan aktualiseras inom utredningen. På grund härav och med hänsyn till att liknande synpunkter och förslag motionsledes förts fram de båda senaste åren utan att vinna anslutning från riksdagens sida (se InU 1971:7 s. 21 och InU 1972:7 s. 21) finner utskottet inte skäl för riksdagen att ta initiativ i anledning av motionen.

Vad i propositionen anförts och föreslagits beträffande inlösen av egnahem m. m. och bostäder för flyttande arbetskraft tillstyrks av utskottet.

Medelsberäkning

Anslaget beräknas i propositionen till 1 166 000 000 kr.

I motionen 1973:1530 av herr Lothigius (m) yrkas att anslaget sänks med 1 milj. kr. Som skäl härför åberopas vad som anförs i motionen

InU 1973:3

1973:1195 av samma motionär. Där föreslås att för arbetarskyddsstyrelsens informationsverksamhet beräknade medel uppräknas med 1 milj. kr. för att styrelsen i ökad omfattning skall kunna utarbeta informationsmaterial till arbetstagarna om riskerna för yrkesskador och hur man skyddar sig mot dem. De erforderliga medlen för ändamålet kan enligt motionären erhållas genom att motsvarande belopp på anslaget Arbetsmarknadsservice prutas.

Det ankommer på socialutskottet att bereda den av motionären aktualiserade frågan om ökad medelsanvisning för information på arbetarskyddets område. Inrikesutskottet konstaterar att motionären inte lämnat någon motivering för att en utgiftsökning av det slag han avser skulje medföra motsvarande besparing på anslaget Arbetsmarknadsservice. Utskottet är inte heller berett att förorda en sänkning av det förevarande anslaget, som f. ö. är ett förslagsanslag. Motionen avstyrks således.

I motionen 1973:1543 föreslås att anslaget uppförs med 1 113 250 000 kr. Motionen som avser arbetsmarknadsutbildning har avstyrkts i det föregående.

Motionerna 1973:228 och 1973:352 innehåller yrkanden om att anslaget uppförs med 1 188 000 000 resp. 1 171 000 000 kr. De begärda anslagsuppräkningarna är knutna till yrkanden om högre utbildningsbidrag (1973:228) resp. bidrag till företagsutbildning (1973:352). Som följd av utskottets ställningstaganden i dessa frågor avstyrks även de aktuella motionsyrkandena.

Utskottet har ingen erinran mot de i propositionen gjorda medelsberäkningarna under programmen Arbetsmarknadsinformation resp. Yrkesmässig och geografisk rörlighet. I enlighet härmed tillstyrks att anslaget Arbetsmarknadsservice för nästa budgetår förs upp med i propositionen föreslaget belopp.

5. Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmet Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa utom delprogrammet Stöd till lageruppbyggnad (se s. 36). Indelningen i delprogram, som är densamma som för innevarande budgetår, framgår av följande sammanställning över propositionens medelsberäkning.

Kungl. Maj:t har under punkten B 2 (s. 97—104) föreslagit riksdagen att till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 360 226 000 kr., varav förslagsvis 175 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Allmänna beredskapsarbeten

En redovisning för beredskapsarbetenas omfattning och inriktning under de närmast föregående budgetåren lämnas i propositionen på s. 100—103. För innevarande budgetår har riksdagen på tilläggsstat anvisat

InU1973:3

1971/721

1972/73

1973/74

Beräknat

Basförslag2

AMS

Departe-

mentschefen

1.

Allmänna beredskaps- arbeten

1 066 496 000

329 200 000

360 405 000

374 113 000

331 200 000

2.

Industribeställningar

42 739 000

10 000 000

11 150 000

15 000 000

10 000 000

3.

Detaljplaneringsbidrag

3 809 000

8 000 000

8 480 000

10 000 000

8 000 000

4.

F örvaltningskostnader

9 747 000

9 800 000

10 541 000

11 787 000

11 026 000

Summa

1 122 791 000

357 000 000

390 576 000

410 900 000

360 226 000

1 Överslagsmässig översättning till program/delprogram.

2 Med basförslag avses för budgetåret 1972/73 beräknat belopp, omräknat till prisläget den 1 juli 1972 och löneläget år 1973.

630 milj. kr. för allmänna beredskapsarbeten. Inklusive det på riksstaten upptagna beloppet har sålunda hittills anvisats (329+630) 959 milj. kr. för sådana arbeten.

För budgetåret 1972/73 beräknas — mot bakgrunden av förutsebar konjunkturutveckling — ett belopp om 331 milj. kr., vilket väntas möjliggöra samma antal dagsverken som under budgetåret 1970/71. Det uttalas i propositionen att arbetena bör så långt möjligt inriktas på objekt med låg dagsverkskostnad. Utskottet godtar Kungl. Maj:ts förslag. Liksom tidigare får den totala satsningen på allmänna beredskapsarbeten under budgetåret genom tilläggsanslag anpassas till konjunkturutvecklingen.

Frågor rörande beredskapsarbeten tas upp i tio motioner. Motionsyrkandena gäller arbetenas inriktning på vissa grupper arbetslösa resp. på vissa objekt.

Den i det föregående delvis behandlade motionen 1973:226 av herr Hellström m. fl. (s) om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten gäller även ökade möjligheter till praktiktjänstgöring för ungdom. Motionärerna framhåller starkt betydelsen av sådan tjänstgöring och anför bl. a. att många unga i dag är i en ond cirkel därigenom att de inte anställs därför att de saknar praktik samtidigt som deras möjligheter att få praktik ofta är utomordentligt begränsade. Enligt motionärernas mening bör principen i framtiden vara den att varje individ som lämnar skolan utan att få anställning skall erbjudas praktikarbete under sex månader. Det skulle bli möjligt om — vid sidan av de praktiktillfällen som finns på den privata sektorn — medel av arbetsmarknadsanslagen avdelas för praktiktjänster hos statliga verk och myndigheter. Därjämte bör kommuner och landsting stimuleras att med statsbidrag inrätta likartade tjänster.

Vidare föreslås i motionen att arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag att i samråd med landets kommuner upprätta kommunala beredskapsplaner för sysselsättning särskilt åt ungdom. Planeringen bör bygga på en arbetslöshetsstatistik som redovisar varje kommun för sig. Den inventering av tänkbara objekt som görs i samband med planeringen bör bättre än f. n. ta hänsyn till de arbetslösas förutsättningar.

InU 1973:3

31 I anslutning till de mer allmänna åtgärder som diskuteras i motionen 1973:226 behandlar utskottet även motionen 1973:1527 av fru Jonäng m. fl. (c), vari pekas på att koncentrationen av skolavslutningarna i maj och juni skapar problem för ungdomen på arbetsmarknaden. Motionärerna föreslår att underhandlingar kommer till stånd mellan skol- och arbetsmarknadsorganen om spridning av utbildningen.

Vidare förordas i motionen samråd om ungdomsarbetslösheten mellan arbetsmarknadsorganen och ungdomsorganisationerna.

Antalet arbetslösa ungdomar (16—24 år) under de tre senaste åren framgår av följande sammanställning av arbetskraftsundersökningarnas kvartalsredovisningar.

la kv.

2:a kv.

3» kv.

4:e kv.

Årsmedeltal

21 000

17 000

23 000

19 000

20 000

31 000

31 000

39 000

40 000

35 000

42 000

32 000

43 000

39 000

39 000

För

att möta den

växande

arbetslösheten

bland

ungdom under

1971 vidtog arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med ungdomsorganisationerna en rad olika åtgärder. Eftersom ungdomsarbetslösheten, som framgår av ovanstående tabell, fortsatt att öka har ytterligare motåtgärder satts in under hösten 1972. Enligt ett nyligen av arbetsmarknadsstyrelsen antaget program planeras utbildning eller sysselsättning åt 25 000 ungdomar i februari och mars då arbetslösheten brukar vara högst. Programmet räknade med utbildningsåtgärder för ca 10 000 ungdomar varav 3 000 i gymnasieskolan (nya platser) och 6 000 (i åldern 20—25 år) i arbetsmarknadsutbildning. Kommunala och statliga beredskapsarbeten har beräknats för ca 13 000 ungdomar varav ca 800 placeras som ungdomsledare hos ungdomsorganisationerna. Därutöver har man räknat med att 2 000 ungdomar får anställning med hjälp av det särskilda utbildningsbidraget om 5 kr. per arbetstimme.

Enligt vad som har inhämtats har programmet såvitt hittills kan bedömas genomförts planenligt. Det bör framhållas att flera av åtgärderna införts successivt och ger sysselsättning under längre tid än ovan nämnts.

Som ett första led i en av regeringen beslutad översyn av ungdomens arbetsmarknad har inom inrikesdepartementet utarbetats en rapport ”Ungdom och arbete” (Ds In 1972:21). Rapporten remissbehandlas f. n. Bland rapportens åtgärder för att förbättra ungdomens situation återfinns även sådana som ligger i linje med vad som förordats i de ovan redovisade motionerna. För att förbättra ungdomens sysselsättning föreslås bl. a. ökade möjligheter till praktikarbete, årliga beredskapsprogram för särskilda kommunala åtgärder, spridning av intagning till och avslutning av olika utbildningslinjer samt möjligheter för de politiska ungdomsförbunden och ungdomsorganisationerna att aktivt delta i planering och genomförande av lämpliga aktiviteter.

Beträffande praktikfrågan kan tilläggas att arbetsmarknadsstyrelsen

InU 1973:3

med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 20 oktober 1972 innevarande budgetår anordnar tillfälliga praktikarbeten inom den statliga sektorn som beredskapsarbeten. Av mer långsiktig verkan är det uppdrag som år 1971 getts statens personalnämnd att efter gjord kartläggning föreslå åtgärder för att öka antalet praktikplatser hos statsmyndigheterna. En första delrapport publicerades av nämnden förra året.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att särskilda åtgärder behövs för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. I det syftet är det angeläget att man prövar sig fram på delvis nya vägar. Utskottet anser det tillfredsställande att olika åtgärder i den riktningen redan vidtagits. Som utskottet påpekade förra året måste ansträngningarna för att minska den höga arbetslösheten bland de unga fortsätta med kraft.

Mot angivna bakgrund har utskottet förståelse för nu behandlade synpunkter och förslag i motionerna 1973:226 och 1973:1527. Eftersom förslagen som ovan nämnts redan har aktualiserats i Kungl. Maj:ts kansli, anser utskottet åtgärder från riksdagens sida inte vara påkallade i anledning av motionerna.

Vissa ytterligare synpunkter på åtgärder mot ungdomsarbetslösheten, som framförts i motionen 1973:1527 och delvis behandlats under punkten 4, föranleder därutöver inte till något uttalande från utskottets sida.

En speciell praktikfråga behandlas i motionen 1973:859 av herr Stjernström m. fl. (c). Motionärerna vill att ökade möjligheter till praktik åt unga, arbetslösa företagsekonomer och marknadsförare hos mindre och medelstor industri skapas genom att staten svarar för ersättningen till praktikanterna för deras arbete hos företagen. Härigenom skulle vinnas att sådana arbetslösa ungdomar fick praktik inom sitt fack hos industriföretag samtidigt som företagen fick hjälp med sina redovisningsoch marknadsföringsproblem.

Motionärernas förslag innebär att staten skall betala lön åt en viss grupp nyutbildade under deras första anställning hos enskilda företag. Att denna grupps praktikmöjligheter härigenom skulle öka, torde inte kunna bestridas. Å andra sidan skulle även andra nyutbildade kunna begära liknande stöd. På grund härav och då även andra principiella invändningar kan riktas mot förslaget avstyrks detsamma.

Vad gäller de redovisnings- och marknadsföringsproblem som berörts i motionen erinras om att förslag kommer att föreläggas årets riksdag om förstärkt stöd till företagarföreningarnas rådgivning till de mindre och medelstora företagen.

I motionen 1973:1534 av herr Möller (fp) begärs större andel beredskapsarbeten för kvinnor mot bakgrund av att det enligt motionärens uppfattning råder en uppseendeväckande skillnad mellan å ena sidan kvinnornas andel av den såväl öppna som latenta arbetslösheten och å andra sidan kvinnornas andel av beredskapsarbeten.

Även om beredskapsarbeten i princip står öppna för såväl manliga som kvinnliga arbetslösa, ger arbetena obestridligen sysselsättning främst åt män. Av totalt 35 400 sysselsatta i januari 1973 var endast 3 750

InU 1973:3

kvinnor. Detta sammanhänger med att beredskapsarbeten i stor utsträckning ordnas som byggnads- och anläggningsarbeten. I en dämpad konjunktur är emellertid sådana arbeten särskilt lämpliga på grund av att de har positiva sekundära verkningar på sysselsättningen.

Redan förra budgetåret inleddes försök med nya typer av beredskapsarbeten för att ge sysselsättning åt flera kvinnor. I år prövas nya uppslag. Bl. a. erbjuds utbildning åt anställda inom vårdsektorn. Vakanserna täcks genom att kommunala beredskapsarbeten anordnas. Det bör vidare noteras att det temporära särskilda utbildningsbidraget om 5 kr. per arbetstimme förutom för ungdomar kan utgå vid anställning och utbildning av kvinnor.

Utskottet har i tidigare sammanhang uttalat som sin mening att beredskapsarbetena bör breddas till nya yrkesområden. I ökad utsträckning bör anordnas arbelen som kan ge sysselsättning åt både män och kvinnor. Beredskapsarbeten bör inte bidra till att konservera en uppdelning i specifikt manliga resp. kvinnliga arbetsuppgifter. För att ge arbete åt arbetskraft med olika förutsättningar och önskemål måste en ytterligare differentiering av beredskapsarbetena eftersträvas. Det kan påpekas att i arkivarbeten, som kan betraktas som beredskapsarbeten inom kontor och förvaltning, sysselsätts ungefär lika många män som kvinnor. Samtidigt bör framhållas att för många kvinnor, som vid inträdet på arbetsmarknaden inte kan få arbete på grund av bristande yrkeserfarenhet och otillräcklig utbildning, kan arbetsmarknadsutbildning vara lämpligare än anvisning av beredskapsarbete. I den utbildningen är kvinnornas andel ungefär 50 procent. Vad nu sagts rubbar emellertid inte utskottets principiella inställning om beredskapsarbetenas allmänna inriktning. Med det anförda har utskottet besvarat motionen, som alltså inte bör föranleda något initiativ från riksdagens sida.

När det gäller objektvalet för beredskapsarbeten behandlar två motioner skogsbilvägar som beredskapsarbeten.

I motionen 1973:856 av herr Nisser m. fl. (m) hemställs om uttalande av riksdagen att byggande och underhåll av skogsbilvägar skall anses som angelägna och lämpliga projekt för beredskapsarbete. Motionärerna framhåller att stora virkesarealer f. n. inte kan nås med befintliga vägar vartill kommer att man inom vissa områden inte kan bedriva rationella virkestransporter på grund av undermåligt vägnät. Med hänvisning härtill och då svårigheter kan föreligga att höja det ordinarie bidraget till byggande och underhåll av skogsbilvägar anser motionärerna det vara angeläget ”att en del av arbetsmarknadsmiljonerna kan disponeras för samma ändamål”.

Yrkandet i motionen 1973:1 548 av herr Ångström m. fl. (fp) innebär att 5 milj. kr. av medlen för allmänna beredskapsarbeten specialdestineras för vägbyggnader på skogar i enskild ägo. Även i denna motion framhålls att skogsmarksarealer med värdefull skog blir ekonomiska impediment om vägfrågan inte kan lösas. Jämfört med budgetåret 1969/70 har byggande av skogsbilvägar såväl med stöd av det ordinarie bidragsanslaget som i form av beredskapsarbeten minskat.

3 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 3

InU 1973:3

34 För byggande av skogsbilvägar under budgetåret 1971/72 lämnade arbetsmarknadsstyrelsen bidrag med 21,2 milj. kr. Bidragsbeloppet innevarande budgetår beräknas till 26 milj. kr. Härav utgör bidragen till enskilda skogsbilvägar 4,1 resp. 6,7 milj. kr. Med hänvisning härtill och till utskottets utförliga behandling av samma motionsyrkanden förra året (se InU 1972:3 s. 31—33) avstyrker utskottet de nu föreliggande motionerna.

Med samma motivering som i de båda föregående motionerna, nämligen att ordinarie bidragsmedel är otillräckliga, föreslås i motion 1973:949 av fru Jonäng m. fl. (c) att riksdagen uttalar sig för byggande av enskilda vägar som kommunala beredskapsarbeten.

Hinder föreligger inte mot att enskilda vägar byggs som enskilda eller kommunala beredskapsarbeten. Angelägenheten av sådana projekt får i de enskilda fallen vägas mot andra tillgängliga objekt för beredskapsarbeten. Det finns inte anledning för riksdagen att göra det begärda uttalandet. 1 följd härav avstyrks motionen.

Ett speciellt vägprojekt, förbättring av länsväg 363 i Vindelådalen, tas upp i motionen 1973:854 av herrar Larsson i Umeå (fp) och Ångström (fp). Motionärerna begär att 18,5 milj. kr. av medel som ställs till arbetsmarknadsstyrelsens förfogande skall disponeras för att påbörja färdigprojekterad del av denna väg. Motionärerna hävdar att vägen har otillräcklig standard och att en utbyggnad av vägen skulle delvis lösa sysselsättningsfrågan i Vindelådalen.

Under förra budgetåret anvisade arbetsmarknadsstyrelsen 60 milj. kr. för beredskapsarbeten på vägar i Västerbotten. Samma belopp har anvisats i år. När det gäller vägbyggande med anlitande av ordinarie väganslag har riksdagen på förslag av trafikutskottet konsekvent avvisat motionsförslag beträffande särskilda vägprojekt. Samma ståndpunkt bör intas när det gäller att bygga vägar av beredskapsmedel, detta så mycket mer som riksdagen på förslag av trafikutskottet (TU 1972:15) i höstas begärt en översyn av vägverkets och arbetsmarknadsstyrelsens funktioner när det gäller beredskapsarbeten på vägar. Vid översynen skall beaktas behovet av en långsiktig planering av hela vägsektorn. Utskottet avstyrker därför motionen. Utskottet vill emellertid tillägga att det under de senaste fem åren har byggts 70 mil vägar inom kommunerna i Vindelådalen. Härav har 47 mil byggts som beredskapsarbeten med en statsbidragsandel av 112 milj. kr. Vad gäller sysselsättningsfrågorna i Vindelådalen har utskottet inhämtat att det problemet kommer att behandlas i den proposition om regionalpolitiska medel som föreläggs riksdagen senare i år.

Med hänvisning till de fördelar som står att vinna med trafiksanering och i avvaktan på att bygglagutredningen lägger fram förslag om kostnadsfördelningen vid sådana företag föreslås i motionen 1973:948 av herrar Göransson (s) och Marcusson (s) sådan ändring av bidragsbestämmelserna att trafiksaneringsprojekt kan ifrågakomma som beredskapsarbeten.

Motionärerna har inte konkretiserat ifrågasatta hinder att utföra

InU 1973:3

trafiksaneringsprojekt som beredskapsarbeten. Utförande av exempelvis järnvägsviadukter, gatuomläggningar och gångtunnlar förekommer som beredskapsarbeten. En förutsättning är dock självfallet att det på orten finns behov att sysselsätta arbetslösa och att arbetena lämpar sig för de aktuella arbetssökandena. Vid val mellan lämpliga objekt måste också sysselsättningseffekten beaktas. För planering av sådana arbeten i ett trafiksaneringsprojekt som bedöms som lämpliga objekt för beredskapsarbeten kan lämnas projekteringsbidrag.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet inte skäl föreslå någon åtgärd i anledning av motionen.

I motionen 1973:359 av herr Westberg i Ljusdal (fp) hävdas att det kan förekomma att statliga bostadslån inte kan beviljas bostadsbyggande på mindre orter där fördel inte kan dras av serieproduktion och annan rationalisering, i följd varav byggena blir för dyra. Mot den bakgrunden förordar motionären att bostadsbyggen i mindre orter skall kunna utföras som beredskapsarbeten. Motionären tänker sig att bidrag skulle utgå enligt den modell som tillämpas vid sanerings- och upprustningsåtgärder i äldre bostadsområden, dvs. med 40 % av lönekostnaderna. Genom förslaget skulle behövligt bostadsbyggande komma till stånd och svårplacerad arbetskraft få arbete.

Förslag om att anordna bostadsbyggen som beredskapsarbeten framfördes i fjol och avslogs då av riksdagen (CU 1972:9, s. 12). Anledning föreligger ej till ändrad ståndpunkt till nu föreliggande, modifierade förslag. På grund härav och med hänvisning till arbetet inom den i höstas tillkallade utredningen rörande bostadsfinansieringen avstyrker utskottet motionen.

Industribeställningar

Medelsbehovet beräknas till oförändrat 10 milj. kr. Utskottet har ingen erinran mot beräkningen.

Detaljplaneringsbidrag

För nästa budgetår beräknas oförändrat 8 milj. kr. för utbetalning av beviljade detaljplaneringsbidrag. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslås få besluta om nya bidrag inom en ram av likaså oförändrat 8 milj. kr.

För att göra det möjligt för kommunerna att behålla eller utöka en hög beredskap mot arbetslöshet hemställs i motion 1973:857 av herr Olsson i Asarum (s) om uttalande av riksdagen att arbetsmarknadsmyndigheterna inom ramen för i propositionen föreslaget arbetsmarknadsanslag företar ytterligare ökning av detaljplaneringsbidraget.

Från förevarande anslagspost (delprogram) lämnas bidrag till projektering av bl. a. sådana kommunala anläggnings- och husbyggnadsarbeten som kan utföras för att motverka arbetslöshet.

Anslagsposten är förslagsbetecknad. I den mån kommunernas rekvisitioner av beviljade bidrag överstiger beräknat belopp kan posten alltså överskridas på bekostnad av andra utgiftsändamål under anslaget. Med

InU 1973:3

det anförda godtar utskottet propositionens medelsberäkning.

Medelsbehovet styrs av den ram, inom vilken arbetsmarknadsstyrelsen äger bevilja bidrag. Denna ram fastställs årligen. För nästa budgetår föreslås i propositionen som nämnts en ram om 8 milj. kr. Även det förslaget kan godtas. Liksom för innevarande budgetår bör det vara Kungl. Majit obetaget att vid behov vidga beslutsramen för arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har tidigare beviljat bidrag med 50% av projekteringskostnaderna till kommuner inom det allmänna stödområdet och med 35 % i övriga kommuner. Statsmakterna har hittills inte fastställt de procentsatser som skall gälla. Styrelsen har alltså möjlighet att vid behov justera bidraget uppåt eller nedåt. I höstas beslöt styrelsen att för innevarande budgetår tillämpa bidrag om 75 % till kommuner inom stödområdet och om 60 % till övriga kommuner.

Med anledning av vad utskottet anfört och föreslagit torde motionen 1973:857 i allt väsentligt vara tillgodosedd. Det finns alltså inte anledning att föreslå riksdagen att ta något initiativ på grund av motionen.

Det totala medelsbehovet under anslaget uppgår till 360 226 000 kr. Utskottet har uttalat sig om medelsanvisningen under de tre delprogrammen.

6. Stöd till lageruppbyggnad

Från anslaget skall bestridas utgifterna för det i programmet Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa ingående delprogrammet Stöd till lageruppbyggnad.

Kungl. Maj:t har under punkten B 3 (s. 104—105) föreslagit riksdagen att till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.

Anslaget finansierar det av 1971 års höstriksdag beslutade temporära stödet till lageruppbyggnad. Stödet har till syfte att stimulera företag med avsättningssvårigheter till lageruppbyggnad och därigenom förebygga avskedanden och permitteringar. Stödformen är begränsad till räkenskapsår som utgår senast den 28 februari 1973. Slutliga ansökningarom bidrag skall ha getts in senast den 31 augusti 1973. Enligt propositionen har bidrag preliminärt beviljats till planerade lagerökningar för drygt 1 miljard kr.

Motionen 1973:851 av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkar på att propositionens förslag skall avslås. Motsvarande yrkande framställdes av vänsterpartiet kommunisterna föregående år.

Som framgår av det ovan anförda har riksdagen beslutat att införa ett lagerstöd, och företagen har inrättat sig därefter. Följaktligen bör också medel anvisas för ändamålet.

Utskottet biträder propositionens förslag och avstyrker alltså motionen.

InU 1973:3

7. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmen Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade och Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade. Indelningen i delprogram framgår av nedanstående sammanställning över propositionens medelsberäkning.

Indelning i program och delprogram är densamma som för innevarande budgetår.

1971/72'

1972/73

1973/74

Beräknat

Basförslag2

AMS

Departe-

mentschefen

Programmet Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade

1. Arbetsprövning 5 971 000

8 700 000

8 700 000

11 200 000

9 200 000

2. Arbetsträning

17 255 000

27 100 000

27 100 000

30 860 000

24 100 000

3. Utbildning av svår- svårplacerade

24 600 000

32 400 000

33 162 000

45 000 000

43 000 000

4. Förvaltningskostnader

1 940 000

1 965 000

2 113 000

2 440 000

2 216 000

Programmet Sysselsättnings- skapande åtgärder för svår- placerade

5. Arbetshjälpmedel åt handikappade

15 744 000

26 100 000

26 100 000

45 000 000

26 100 000

6. Näringshjälp

10 417 000

15 445 000

15 445 000

22 500 000

16 245 000

7. Särskilda beredskaps- arbeten

445 326 000

352 780 000

382 379 000

386 413 000

367 780 000

8. Arkivarbete

196 419 000

193 000 000

207 580 000

233 000 000

274 400 000

9. Halvskyddad syssel- sättning

8 054 000

25 000 000

25 000 000

100 000 000

50 000 000

10. Skyddad sysselsättning

77 713 000

92 300 000

92 300 000

110 000 000

102 300 000

11. Hemarbete

1 430 000

2 400 000

2 400 000

2 100 000

2 100 000

12. Förvaltningskostnader

12 770 000

12 810 000

13 781 000

15 987 000

14 469 000

Summa

817 639 000

790 000 000

836 060 000

1 004 500 000

931 910 000

1 Överslagsmässig översättning till program/delprogram.

2 Med basförslag avses för budgetåret 1972/73 beräknat belopp, omräknat till prisläget den 1 juli 1972 och löneläget år 1973.

Kungl. Majit har under punkten B 4 (s. 105 — 121) föreslagit riksdagen

att

1. medge att Kungl. Majit får bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen att under budgetåret 1973/74 besluta om avskrivning av lånefordran, uppkommen inom arbetsmarknadsverket, till belopp inte överstigande 3 000 kr., beträffande vilken antingen omständigheterna ger vid handen

InU 1973:3

att vederbörande inte kan betala sin skuld och enligt styrelsens bedömande ingen eller ringa möjlighet föreligger att i framtiden ta ut betalning eller också åtgärder för att bevaka och driva in fordringen bedöms förenade med arbete och kostnader i sådan utsträckning att åtgärderna inte är ekonomiskt lönande, allt under förutsättning att sådana åtgärder ändå inte anses påkallade av andra än ekonomiska förhållanden,

2. godkänna i propositionen förordade ändringar av grunderna för bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1973,

3. medge att beslut om bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade under budgetåret 1973/74 meddelas intill ett belopp av 25 milj. kr.,

4. bemyndiga Kungl. Maj :t att besluta om ökning av den under 3 upptagna ramen för budgetåret 1973/74,

5. till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 931 910 000 kr., varav förslagsvis 50 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade

Under programmet bekostas åtgärder för arbetsprövning, arbetsträning och utbildning av svårplacerade. Den nämnda utbildningen avser anpassningskurser för gravt handikappade. I utbildningen ingår inslag av arbetsprövning och arbetsträning, som eljest i mer utbyggd form bedrivs vid kommunala arbetsvårdsinstitutioner och, i fråga om arbetsprövning, även vid statens arbetsklinik. Det kan förutsättas att frågor rörande samordningen av den i skilda former och under olika huvudmannaskap bedrivna arbetsprövningen och arbetsträningen kommer att uppmärksammas vid beredningen i Kungl. Maj:ts kansli av betänkandet ”Skyddat arbete”. I avvaktan härpå utgår utskottet från att arbetsprövnings- och arbetsträningsverksamheten vid anpassningskurserna får fortgå i oförändrad omfattning.

Som framgår av sammanställningen beräknas för programmet ett sammanlagt medelsbehov av ca 78 (+ 8) milj. kr. Medelsberäkningen lämnas utan erinran.

Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade Till

handikappade kan enligt arbetsmarknadskungörelsen utgå bidrag och lån för anskaffning av motorfordon. Visst bidrag för detta ändamål kan också lämnas enligt den s. k. hjälpmedelskungörelsen. Enligt tillämpningsföreskrift, som Kungl. Majit utfärdade den 21 juli 1972, fick ansökan om bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen inte prövas förrän

InU 1973:3

det avgjorts om sökanden också kunde få bidrag enligt hjälpmedelskungörelsen.

I motionen 1973:670 av herr Öhvall m. fl. (fp) begärs med hänsyftning på nämnda tillämpningsföreskrift en förenkling av handläggningen av ärenden rörande bidrag och lån till motorfordon för handikappade.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 9 februari 1973 upphävt ifrågavarande tillämpningsföreskrift. Motionens syfte är därmed tillgodosett. Någon åtgärd från riksdagens sida är således inte erforderlig.

Bidrag eller summan av bidrag och lån till motorfordon för handikappade utgår med högst 15 000 kr. I motionen 1973:1528 av herr Karlsson i Huskvarna (s) begärs en översyn av bidraget till motorfordon. Översynen skall syfta till att höja bidraget till högst 23 000 kr., vilket belopp enligt motionären motsvarar kostnaden för de för handikappade lämpade och därför mest köpta bilmärkena.

Det aktuella bidraget är inkomstprövat. Utöver detta bidrag kan utgå ett icke inkomstprövat bidrag om högst 4 000 kr. för kostnadskrävande ändring av eller anordning på fordonet som är betingade av förarens handikapp. Vid sidan av dessa stödformer enligt arbetsmarknadskungörelsen kan handikappad bilförare få befrielse från automobilskatt och den särskilda omsättningsskatten på motorfordon samt viss restitution av bensinskatt. Invaliditetsersättning enligt lagen om allmän försäkring kan utgå till handikappad som på grund av bilinnehav anses ha ”betydande merutgifter för färdmedel”. Nämnda förmåner utgår endast till handikappade som är yrkesverksamma eller bedriver yrkesutbildning.

Med hänvisning till det anförda och då utskottet inte f. n. är berett att föreslå någon ändring i den 1970 fastställda nivån på de aktuella förmånerna enligt arbetsmarknadskungörelsen avstyrker utskottet motionen.

Också motionen 1973:839 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c) innehåller en hemställan om översyn av bestämmelserna om bidrag och lån till motorfordon för handikappade. Översynen skall syfta till vidgade möjligheter till bidrag till motorfordon åt rörelsehindrade företagare.

Bidraget utgår på medicinska indikationer. Det är avhängigt av om den handikappade behöver bil för att kunna färdas till och från arbetet. Hinder föreligger inte att ge bidrag till näringsidkare som på grund av handikapp behöver bil för färd mellan bostaden och företaget. Är bilen däremot uteslutande avsedd att användas i rörelsen, finns möjlighet för handikappad företagare att erhålla stöd i form av näringshjälp enligt arbetsmarknadskungörelsen. Behovsprövningen får då en annan inriktning. Hänsyn tas till företagets lönsamhet m. m. När det gäller näringshjälp till den som redan driver företag skall prövningen ske restriktivt.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet inte påkallat att företa en översyn med den inriktning som motionärerna tänker sig. Utskottet avstyrker därför motionen.

Näringshjälp för att börja verksamhet som egen företagare kan utgå, förutom till handikappad samt medelålders eller äldre arbetstagare, även till ”ensamställd kvinna”.

InU1973:3

40 I motionen 1973:229 av fru Holmqvist (s) och fröken Bergegren (s) föreslås att möjlighet öppnas för näringshjälp till ensamstående fäder med samma försörjningsproblem som ensamställda kvinnor. Som allmän bakgrund till yrkandet anförs i motionen att i de fall samhälleligt stöd tillkommer endast kvinnor så bör detta ändras så att män uppnår jämställdhet med kvinnor.

Med ensamställd kvinna avses änka eller frånskild samt hemmadotter som blivit ensamställd genom föräldrarnas frånfälle. Begreppet ensamställd kvinna infördes i bestämmelserna om näringshjälp i början på 1950-talet. Det har numera tillämpning endast på yngre, icke handikappade kvinnor. Formellt kan även barnlösa kvinnor få näringshjälp.

De ensamstående fäder som med nuvarande bestämmelser utestängs från möjlighet att få näringshjälp är yngre, icke handikappade män. Utskottet delar motionärernas principiella uppfattning att män och kvinnor bör likabehandlas när det gäller rätten till näringshjälp. Utskottet är emellertid tveksamt om det finns något behov av näringshjälp till yngre, icke handikappade personer. Kungl. Maj:t bör med ledning av erfarenheterna av det nuvarande stödet undersöka om inte en författningsändring är befogad. Vad utskottet anfört i anledning av motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.

I regleringsbrev för budgetåret 1972/73 har Kungl. Maj:t infört den begränsningen i möjligheten att få näringshjälp till fortsatt verksamhet som egen företagare att näringshjälp till jordbruksrörelse inte får beviljas.

I motionen 1973:354 av fru Jonäng (c) yrkas att riksdagen skall uttala sig för att den i regleringsbrevet införda tillämpningsföreskriften bör upphävas. Vidare begärs ökad information bland jordbrukarna om förefintliga stödåtgärder inom social- och arbetsmarknadspolitiken.

Den tilläggsföreskrift motionären kritiserar får ses mot bakgrunden av det år 1971 av bl. a. sociala skäl införda rationaliseringsstödet till jordbruk med begränsade utvecklingsmöjligheter i Norrland, Dalarna, Värmland och Dalsland samt det för övriga delar av landet år 1972 införda rationaliseringsstödet till vissa jordbruk med mjölkproduktion. I båda fallen är det fråga om att hjälpa äldre jordbrukare att fortsätta jordbruksdriften under deras återstående yrkesverksamma tid. Syftet är emellertid också när det gäller den sistnämnda stödformen att minska takten i nedgången av produktionen av mjölk.

Rationaliseringsstödet ges som hjälp till bl. a. mindre investeringar. Det tillgodoser därmed samma ändamål som näringshjälp. Ansökan om rationaliseringsstöd prövas av lantbruksnämnd.

I praxis har näringshjälp i ett antal fall tidigare lämnats även för arbetsunderlättande anordningar till handikappade jordbrukare. Genom ändring i arbetsmarknadskungörelsens bestämmelser om bidrag till särskild anordning på arbetsplats för att handikappad skall kunna utföra arbetet kan från den 1 juli 1972 sådant bidrag även ges till företagare. Det innebär att t. ex. en jordbrukare som av medicinska skäl behöver en arbetsunderlättande anordning kan få bidrag härtill. Det förutsätts dock

InU 1973:3

att anordningen inte har sådan karaktär att rationaliseringsstöd kan utgå. Bidrag till särskild anordning utgår med högst 20 000 kr. Näringshjälpen är maximerad till 15 000 kr.

Enligt utskottets mening är det nödvändigt att koordinera socialt motiverade stödformer av det slag det här gäller. Den samordning som Kungl. Majit infört kan utskottet biträda. Vid tillämpningen av bestämmelserna om stöd till arbetsunderlättande anordningar får man utgå från att lantbruksnämnderna och arbetsmarknadsmyndigheterna handlägger ansökningar härom i ett smidigt samarbete. Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte anledning föreslå riksdagen vidta någon åtgärd i anledning av det aktuella motionsyrkandet.

Vad slutligen gäller yrkandet om information bland jordbrukare om möjligheterna till arbetsmarknadspolitiskt och socialpolitiskt stöd vill utskottet erinra om att det här gäller en uppgift som är ett naturligt led i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och att arbetsmarknadsverket lägger ned ett omfattande arbete på att sprida information. På grund av det anförda bör motionen inte heller i denna del föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under delprogrammet näringshjälp finansieras också bidrag till handikappad för särskilda arbetstekniska hjälpmedel. Maximibeloppet för sådant bidrag föreslås höjt från 15 000 till 25 000 kr. Utskottet tillstyrker förslaget.

Omfattningen och inriktningen av de särskilda beredskapsarbetena för äldre och handikappade m. fl. redovisas i propositionen på s. 100—101 och 118.

Medelsbehovet för nästa budgetår beräknas till 367,8 milj. kr. Beloppet innebär en ökning med 15 milj. kr., varav 5 milj. kr. utgör en bokföringsmässig omfördelning av utgifter.

En form av särskilda beredskapsarbeten som använts sedan senare delen av 1960-talet är de industriella beredskapsarbetena. Normalt skall till sådana arbeten liksom till andra särskilda beredskapsarbeten anvisas svårplacerad arbetskraft. Yrkandet i motionen 1973:953 av herrar Stridsman (c) och Johansson i Holmgården (c) går ut på att riksdagen skall uttala sig för att även yngre åldersgrupper skall kunna placeras vid vissa industriella beredskapsarbeten i Norrbotten. Motionärerna tänker på arbeten som anordnats i Övertorneå, Pajala och Överkalix. På grund av de små valmöjligheter när det gäller sysselsättning som finns i de tre kommunerna bör enligt motionärerna ifrågavarande arbetsplatser betraktas som en del av den öppna marknaden.

De tre industriella beredskapsarbeten det här gäller har tillkommit på grund av det dåliga sysselsättningsläget i berörda _ kommuner. Fullt utbyggda beräknas vart och ett av arbetena ge sysselsättning åt ca 100 personer.

Utskottet vill först framhålla att industriella beredskapsarbeten i princip skall vara avsedda för svårplacerad arbetskraft. I vissa fall — och det kan gälla de tre angivna beredskapsarbetena — kan det med hänsyn

InU 1973:3

till storleken och den specialiserade inriktningen på arbetena vara driftekonomiskt motiverat att anlita även yngre yrkesutbildad arbetskraft. Motionens syfte synes åtminstone till en del vara tillgodosett med detta resonemang. Utskottet anser sig emellertid inte böra föreslå så långtgående uttalande som begärs i motionen. Den bör alltså inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I avsnittet om arkivarbete anmäls i propositionen att arbetsmarknadsstyrelsen och TCO:s statstjänstemannasektion på hösten 1972 träffat avtal om anställningsvillkor för den som är anvisad statligt arkivarbete, m. m. Avtalet gäller från den 1 januari 1973. Till följd av avtalet får den lönedelegation hos arbetsmarknadsstyrelsen, som hittills handlagt frågor om löneförmåner vid arkivarbete och musikerhjälp, ändrade funktioner.

För innevarande budgetår har inkl. medel på tilläggsstat I anvisats 243 milj. kr. Antalet personer i arkivarbete beräknas stiga till 13 000. För nästa budgetår beräknas 274,4 milj. kr. I propositionen räknar man med att antalet arkivarbetare skall successivt kunna begränsas till ca 10 000.

I motionerna 1973:947 av fru Gradin m. fl. (s) och 1973:1532 av herr Mattsson i Lane-Herrestad (c) och fröken Andersson i Stockholm (c) vänder sig motionärerna mot den i propositionen aviserade minskningen av antalet arkivarbetare. 1 den senare motionen uttalas att minskningen inte får föranleda avskedanden och i den förstnämnda motionen att minskningen bör uppnås genom ”naturlig avgång”. I båda motionerna hävdas att reduktionen inte heller får leda till nyanställningsstopp på grund av det stora behovet att placera arbetsvårdssökande i arkivarbete.

I samband med att förslag förelädes 1972 års höstriksdag om medel på tilläggsstat till arkivarbete angavs uttryckligen (prop. 1972:125 s. 10) att det gällde en tillfällig utökning av antalet arkivarbetare med 3 000 för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för tjänstemän och kvinnor. Vid utgången av januari 1973 var antalet arkivarbetare 11 358, en ökning med ca 500 jämfört med mitten av december 1972.

Anvisning till arkivarbete sker efter arbetsvårdsprövning. Det gäller även för de personer som i vinter bereds sådan sysselsättning. Arkivarbete avser således personer med uttalade svårigheter att få anställning på den öppna marknaden. På grund härav måste den minskning av antalet arkivarbetare som förutskickas i propositionen göras varsamt. Hänsyn måste tas till redan sysselsatta och till det sysselsättningsbehov som finns bland anmälda men inte placerade arbetsvårdssökande. Hur stort detta behov blir under nästa budgetår kan inte med säkerhet överblickas. Skulle svårigheter uppstå att genomföra den successiva minskningen på det sätt som här förutsatts, utgår utskottet från att fråga om medelsförstärkning aktualiseras i lämpligt sammanhang. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de aktuella motionerna och det synes inte erforderligt med någon riksdagens åtgärd i anledning av desamma.

Den i propositionen föreslagna uppräkningen av medlen för arkivarbete torde med hänsyn till det anförda vara väl motiverad. Utskottet har därför ingen erinran mot densamma.

InU 1973:3

43 Även medlen för halvskyddad sysselsättning bör enligt propositionen förstärkas kraftigt. För nästa budgetår beräknas 50 (+ 25) milj. kr. Beloppet medger en successiv ökning av antalet sysselsatta från f. n. ca 3 000 till 10 000—12 000. Eftersom det här är fråga om ett värdefullt alternativ till andra sysselsättningsformer för handikappade, vili utskottet uttrycka en förhoppning om att den halvskyddade sysselsättningen skall kunna byggas ut i den omfattning som förväntats i propositionen.

Halvskyddad sysselsättning avser som nämnts handikappade arbetstagare. Bidrag kan utgå för redan anställda endast om företaget samtidigt nyanställer handikappade i motsvarande omfattning. I motionen 1973:231 av herr Werner i Malmö m. fl. (m) hemställs om utredning som skulle syfta till utvidgning av den halvskyddade sysselsättningen att gälla redan anställda handikappade — utan samband med nyanställning — samt arbetstagare som är 55 år eller äldre i de fall företaget eljest skulle riskera nedläggning eller betydande driftinskränkningar.

Ett liknande förslag — dock avseende endast äldre arbetstagare — framställdes i en motion i fjol utan att vinna bifall (InU 1972:3 s. 45-46).

Utskottet har förståelse för motionens allmänna syfte att förstärka sysselsättningsmöjligheterna för äldre och handikappade. Betänkligheter måste dock anföras mot att knyta användningen av ett på enskilda arbetstagare inriktat stöd till ett företags ekonomiska ställning. För akuta krissituationer finns för övrigt ett stöd av liknande slag som motionärerna tänker sig i form av det år 1972 införda stödet till nedläggningshotade företag. Sådant stöd blir aktuellt om företaget sätts i konkurs eller träder i likvidation och avser att ge rådrum för överväganden om fortsatt drift eller omplacering av de anställda.

Utskottet erinrar i övrigt om vad utskottet förra året uttalade om de s. k. äldrelagarnas roll när det gäller att förbättra situationen för den äldre arbetskraften. I det nyligen avgivna betänkandet ”Trygghet i anställningen” (SOU 1973:7) föreslår utredningen rörande ökad anställningstrygghet m. m. dels ökat skydd i bestående anställningar för alla arbetstagare och dels åtgärder för att främja anställning på den ordinarie arbetsmarknaden förutom för äldre arbetstagare även för arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Den i propositionen gjorda medelsberäkningen beträffande skyddad sysselsättning och hemarbete föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Verksamheten vid och huvudmannaskapet för de skyddade verkstäderna behandlas i motionen 1973:94 av herr Hermansson m. fl. (vpk). Motionärerna anser att en fortsatt utbyggnad av den skyddade sysselsättningen är trolig på grund av omfattande utslagning av arbetstagare från arbetsmarknaden. Även om en rad trygghetsgarantier genomförs som skulle kunna hejda utslagningen, måste man räkna med att ett avsevärt antal människor måste beredas möjligheter till ett tryggt och meningsfullt

InU 1973:3

arbete i särskild ordning.

Motionärerna definierar den skyddade sysselsättningen som en andra rangens arbetsmarknad. För att komma till rätta med det krävs en genomgripande omstrukturering av verksamheten. För att de sysselsatta skall beredas meningsfullt arbete bör den f. n. höga andelen av legotillverkning avvecklas och framställning av mer eller mindre onyttiga varor upphöra. I stället bör man ta upp produktion i konkurrens med etablerade företag. Produktionen måste vara mångsidig med avseende på både produkter och produktionsprocesser. Av olika skäl måste sannolikt även icke handikappade anställas. Därav följer att löne- och anställningsvillkor bör vara likartade med dem som gäller på den öppna marknaden. De anställda bör tillerkännas inflytande över såväl produktionsinriktning som anställnings- och arbetsvillkor. Motionärerna föreslår att riksdagen uttalar sig för nu angiven inriktning av verksamheten vid de skyddade verkstäderna.

Vidare föreslår motionärerna en skyndsam utredning som skulle gå ut på att staten tar över huvudmannaskapet för den skyddade sektorn och — exempelvis genom Statsföretag AB — startar ett statligt huvudföretag och på lämpliga platser i skilda delar av landet lokala produktionsföretag, som successivt inriktas på att i huvudsak ersätta nuvarande skyddade verkstäder under kommunalt huvudmannaskap.

Motionärerna har tagit upp en rad principiella frågor om den skyddade verksamheten. Det i höstas av utredningen rörande den skyddade sysselsättningen avgivna betänkandet ”Skyddat arbete” behandlar spörsmål av samma slag. Betänkandet har remissbehandlats och ärendet bereds f. n. i inrikesdepartementet. Bl. a. prövas därvid huvudmannaskapet för de skyddade verkstäderna. Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av denna beredning avvaktas innan riksdagen gör några ställningstaganden. På grund av det anförda avstyrks motionen.

I motionen 1973:840 av herr Bergman m. fl. (s) yrkas att förslag beträffande kvotering av arbetstillfällen för arbetshandikappade på den öppna arbetsmarknaden snarast underställs riksdagen.

Kvoteringsfrågan behandlas utförligt i det ovan nämnda betänkandet ”Trygghet i anställningen”. Med anledning härav får man räkna med att kvoteringsfrågan kommer att uppmärksammas i propositionsarbetet. Proposition i anledning av betänkandet har aviserats till senare delen av vårriksdagen. Motionens syfte i vad avser snabb handläggning är därmed tillgodosett. 1 vad gäller sakfrågan anser utskottet att ett ställningstagande bör anstå till dess propositionen lagts fram för riksdagen. Med hänvisning härtill avstyrks motionen.

Vad slutligen anförts i propositionen om avskrivning av vissa lånefordringar inom arbetsmarknadsverket föranleder ingen erinran från utskottets sida.

InU 1973:3

8. Totalförsvarsverksamhet

Från anslaget skall bestridas utgifterna för programmet Totalförsvarsverksamhet. Programmet består av delprogrammen Försvars- och beredskapsplanering samt Vapenfria tjänstepliktiga.

1971/721

1972/73

1973/74

Beräknat

Basförslag2

AMS

Departe-

mentschefen

1. Försvars- och beredskaps- planering

2. Vapenfria tjänstepliktiga

3. Förvaltningskostnader

1 750 000 7 936 000 7 168 000

1 750 000 15 070 000 7 180 000

1 830 000 15 820 000 7 725 000

2 400 000 16 520 000 10 580 000

1 750 000 16 820 000 7 890 000

Summa

16 854 000

24 000 000

25 375 000

29 500 000

26 460 000

1 Överslagsmässig översättning till program/delprogram.

2 Med basförslag avses för budgetåret 1972/73 beräknat belopp, omräknat till prisläget den 1 juli 1972 och löneläget år 1973.

Kungl. Maj:t har under punkten B 6 (s. 121-124) föreslagit riksdagen att till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 26 460 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och föreslagits under förevarande punkt.

9. Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning

Från anslaget skall bestridas alla utgifter för anskaffning av utrustningsföremål, vilkas anskaffningsvärde överstiger 10 000 kr. och vilkas livslängd överstiger tre år. Annan utrustning skall anskaffas med anlitande av resp. programanslag.

Kungl. Maj:t har under punkten B 7 (s. 124-126) föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret 197 3/74 anvisa ett reservationsanslag av 6 500 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och föreslagits under denna punkt.

10. Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning

Anslag för ändamålet finns inte uppfört i riksstaten för innevarande budgetår.

Från anslaget skall bestridas utgifterna för det nya programmet Förvaltning av utrustning. Programmet kommer att utgöra ett serviceprogram för försörjning av övriga program med mer kapitalkrävande utrustning. Sådan utrustning får hyras ut inom eller utom arbetsmarknadsverket, varvid hyran skall beräknas så att uppkommande kapital-,

InU1973:3

drift- och administrationskostnader täcks. Programmet indelas i delprogrammen Förläggningsbyggnader samt Maskiner och fordon m. m.

Kungl. Maj:t har under punkten B 8 (s. 126-129) föreslagit riksdagen att till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts och föreslagits.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken, m. m. att riksdagen avslår motionerna 1973:352, yrkande A 1, 1973:355 och 1973:1539, den sistnämnda såvitt angår den dolda arbetslösheten,

2. att riksdagen godkänner i propositionen förordade riktlinjer för byggandets planering,

3. beträffande disposition av personalförstärkningar till arbetsförmedlingen att motionen 1973:226, yrkande B, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

4. beträffande lokala nämnder vid arbetsförmedlingskontoren att riksdagen avslår motionerna 1973:841, yrkande 2, och 1973:1516,

5. beträffande obligatorisk anmälan av lediga platser att motionerna 1973:352, yrkande A 2, och 1973:855 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

6. beträffande förmedling av tjänstemän och akademiker att riksdagen avslår motionen 1973:841, yrkande 1,

7. att riksdagen godkänner i propositionen förordad ändring i arbetsförmedlingens organisation och arbetsformer,

8. beträffande företagsutbildning att riksdagen avslår motionerna 1973:352, yrkande A 7, och 1973:525, yrkande 1,

9. beträffande etapputbildning att motionen 1973:526 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

10. beträffande kurser i familjekunskap och hushållsekonomi att motionen 1973:1539, i motsvarande del, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

11. beträffande utredning om arbetsmarknadsutbildningen som regionalpolitiskt medel att riksdagen avslår motionen 1973: 525, yrkande 2,

12. beträffande storleken av grundbidrag och traktamentsbelopp vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen med avslag på motionen 1973:228, yrkandena a) och b), godkänner i propositionen förordade ändringar av grunderna för utbildningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1973,

13. beträffande utredning om startbidrag vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen avslår motionen 1973:228, yrkande d),

InU 1973:3

14. beträffande värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag att riksdagen avslår motionen 1973:352, yrkandena A 3 och A 6,

15. beträffande inkomstprövning av utbildningsbidrag att riksdagen avslår motionerna 1973:352, yrkande A 4, och 1973: 1525, i motsvarande del,

16. beträffande åldersgränsen vid utbildningsbidrag att riksdagen avslår motionen 1973:1527, yrkande 2,

17. beträffande utbildningsbidrag vid studiemedelsberättigad utbildning att riksdagen avslår motionen 1973:352, yrkande A 5,

18. beträffande starthjälpens belopp och flyttningsbidrag till nyexaminerade att riksdagen godkänner i propositionen förordade ändringar av grunderna för flyttningsbidrag, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1973,

19. beträffande flyttningsbidrag vid placering i skyddad verkstad, m. m. att motionen 1973:58 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

20. beträffande utredning om eliminering av flyttningsbidragens koncentrationsfrämjande effekt att motionen 1973:525, yrkande 3, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

21. att riksdagen med avslag på motionerna 1973:228, yrkande c),

1973:352, yrkande B,

1973:1530,

1973:1543,

till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 166 000 000 kr.,

22. beträffande praktiktjänstgöring för ungdom att motionen 1973:226, yrkande A 1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

23. beträffande kommunala beredskapsplaner särskilt för ungdom att motionen 1973:226, yrkande A 2, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

24. beträffande spridning av avslutningen av olika utbildningslinjer inom skolan och samråd om ungdomsarbetslösheten, m. m. att motionen 1973:1527, yrkandena 1, 3 och 4, inte föranleder någon åtgärd från riksdagens sida,

25. beträffande praktik åt företagsekonomer och marknadsförare att riksdagen avslår motionen 1973:859,

26. beträffande beredskapsarbeten för kvinnor att motionen 1973:1534 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

27. beträffande skogsbilvägar som beredskapsarbeten att riksdagen avslår motionerna 1973:856 och 1973:1548,

28. beträffande enskilda vägar som beredskapsarbete att riksdagen avslår motionen 1973:949,

InU 1973:3

29. beträffande förbättring av länsväg 363 som beredskapsarbete att riksdagen avslår motionen 1973:854,

30. beträffande trafiksaneringsprojekt som beredskapsarbete att riksdagen avslår motionen 1973:948,

31. beträffande byggande av bostäder på mindre orter som beredskapsarbete att riksdagen avslår motionen 1973:359,

32. beträffande ökning av detaljplaneringsbidraget att motionen 1973:857 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

33. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 360 226 000 kr., varav förslagsvis 175 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

34. beträffande stöd till lageruppbyggnad att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1973:851 till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.,

35. beträffande handläggningen av ärenden rörande bidrag och lån till motorfordon för handikappade att motionen 1973: 670 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

36. beträffande översyn av bidrag och lån till motorfordon för handikappade att riksdagen avslår motionen 1973:1528,

37. beträffande bidrag och lån till motorfordon åt rörelsehindrade företagare att riksdagen avslår motionen 1973:839,

38. beträffande näringshjälp till ensamstående fäder m. m. att riksdagen i anledning av motionen 1973:229 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

39. beträffande näringshjälp till jordbrukare m. m. att motionen 1973:354 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

40. beträffande sysselsättning åt yngre arbetslösa vid vissa industriella beredskapsarbeten i Norrbottens län att motionen 1973:953 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

41. beträffande minskning av antalet arkivarbetare att motionerna 1973:947 och 1973:1532 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

42. beträffande utvidgning av den halvskyddade sysselsättningen att riksdagen avslår motionen 1973:231,

43. beträffande verksamheten vid och huvudmannaskapet för skyddade verkstäder att riksdagen avslår motionen 1973:94,

44. beträffande kvotering av arbetstillfällen till förmån för handikappade att riksdagen avslår motionen 1973:840,

45. att riksdagen medger att Kungl. Maj:t får bemyndiga arbetsmarknadsstyrelsen att under budgetåret 1973/74 besluta om avskrivningar av vissa lånefordringar enligt Kungl. Maj:ts förslag,

46. att riksdagen godkänner i propositionen förordade ändrade grunder för bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade, att tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1973,

InU 1973:3

47. att riksdagen medger att beslut om bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade under budgetåret 1973/74 meddelas intill ett belopp av 25 milj. kr.,

48. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att besluta om ökning av den i föregående punkt upptagna ramen för budgetåret 1973/74,

49. att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 931 910 000 kr., varav förslagsvis 50 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

50. att riksdagen till Totalförsvarsverksamhet för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 26 460 000 kr.,

51. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 6 500 000 kr.,

52. att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

Stockholm den 27 februari 1973

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Nilsson i Östersund (s), Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson i Rödeby (s), Johansson i Simrishamn (s), Stridsman (c), fru Ludvigsson (s), herrar Mattsson i Skee (c), Carlström (fp), Olsson i Asarum (s), Winberg (m) och Hallgren (vpk).

Reservationer

1. Utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken (punkt 1)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp) och Winberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 11 med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Situationen på arbetsmarknaden ter sig i dag väsentligt annorlunda än under 1960-talet. Det står alltmera klart att den nya bilden inte enbart är en följd av konjunkturutvecklingen utan har djupgående strukturella orsaker. Den ökade förvärvsfrekvensen främst bland kvinnor och det sjunkande antalet sysselsatta inom industrin, som visar tendenser att bli bestående, är två viktiga faktorer. Ett annat karakteristiskt drag i

4 Riksdagen 1973. 18 sami. Nr 3

InU 1973:3

utvecklingen är den ökade utslagningen av äldre arbetskraft, långt före den ålder som hittills ansetts vara normal för pensionering. Ett paradoxalt inslag i bilden är svårigheterna att oavsett konjunkturväxlingarna tillgodose efterfrågan på framför allt yrkesutbildad arbetskraft inom vissa sektorer.

För sysselsättningsläget i stort måste den ekonomiska politiken och näringspolitiken spela den avgörande rollen. Arbetsmarknadspolitiken kommer emellertid vid sidan härav att ha en viktig funktion inte minst för att överbrygga svårigheter som uppstår till följd av näringslivets strukturomvandling. Arbetsförmedlingsmetodiken måste därför utvecklas och förmedlingen effektiviseras så att den täcker en större del av arbetsmarknaden. Insatser av socialt och utbildningspolitiskt slag inom arbetsmarknadspolitikens ram kommer även i framtiden att vara önskvärda. Arbetsmarknadspolitiken har dessutom viktiga uppgifter för att främja de regionalpolitiska strävandena.

Enligt utskottets mening är det nödvändigt att samhället i tid förbereder sig för att lösa de mera långsiktiga problem som nu kan skönjas för 1980-talets arbetsmarknad. De gångna årens arbetsmarknadspolitiska insatser bör systematiskt utvärderas för att ge underlag för en bred debatt om framtidens arbetsmarknadspolitik. Utskottet biträder därför förslaget i folkpartiets partimotion att en parlamentarisk utredning skall tillsättas för dessa frågor. I utredningen bör ingå representanter för arbetsmarknadens parter. För att markera att målet för politiken även i framtiden skall vara full sysselsättning bör utredningen ges namnet Sysselsättningsutredningen.

Utredningen bör ges stora resurser. Den bör knyta till sig ekonomisk och annan expertis och få möjlighet att anlita forskare för konkreta uppdrag. Ett nära samarbete bör därvid etableras med Institutet för social forskning. Grundläggande frågor som utredningen bör ta upp med förtur är de i motionerna 1973:355 av fru Jonäng (c) och 1973:1539 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c) upptagna problemen med bättre mätningsmetoder av arbetslösheten och kartläggning av den dolda arbetslösheten. Liknande krav har tidigare rests av bl. a. folkpartiet. Det är önskvärt att utredningen arbetar med stor öppenhet och fortlöpande publicerar rapporter om sitt arbete. Forskningsresultat bör publiceras på ett sådant sätt att det blir tillgängligt för en större publik och därigenom bidrar till samhällsdebatten i arbetsmarknadsfrågor.

Utredningen bör således aktivt medverka till att stimulera en sådan debatt. Förutom genom publicering av forskningsrapporter och diskussionsinlägg kan det ske genom att åtgärder vidtas för att initiera studieverksamhet inom exempelvis de fackliga organisationerna och att ledamöter och experter ställer sig till förfogande i debatter. En lämplig start för utredningen kunde vara att som yrkas i motionen 1973:355 anordna en samrådskonferens för att förverkliga målsättningen om allas rätt till arbete.

Efter ett första skede av utvärdering och diskussion av arbetsmarknadspolitiken bör utredningen söka bedöma vilka arbetsmarknadspoli -

InU 1973:3

tiska medel och andra åtgärder som kan vara lämpliga i framtiden. Man bör därvid även ta upp frågor av typ arbetstidens längd och förläggning. De växande behoven av vidareutbildning av arbetskraften aktualiserar krav på rätt till längre sammanhängande ledighetsperioder. Sådan ledighet kan även vara motiverad av andra skäl.

En utredning av här skisserat slag kommer att arbeta under en tämligen lång tid och utskottet vill därför betona att reformarbetet inom arbetsmarknadspolitiken inte får stanna upp under denna tid. Utredningen bör om den finner det lämpligt lägga fram delförslag i frågor som aktualiseras genom utredningsarbetet och som anses böra lösas snabbt.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken m. m. med bifall till motionen 1973:352, yrkande A 1, samt i anledning av motionerna 1973:355 och 1973:1539, den sistnämnda såvitt angår den dolda arbetslösheten, hos Kungl. Majd begär attén sysselsättningsutredning skall tillsättas i enlighet med vad utskottet anfört.

2. Lokala nämnder vid arbetsförmedlingskontoren (punkt 4)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nordgren (m), Carlström (fp) och Winberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”Utskottet kan” och slutar på s. 18 med ”även motionen 1973:1516” bort ha följande lydelse:

Som nämnts är arbetsmarknadens parter och representanter för allmänna intressen företrädda i arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna. Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen 1973:841 att det vore av värde att knyta liknande referensgrupper även till arbetsförmedlingskontoren. Den år 1971 införda distriktsindelningen har inneburit en decentralisering av uppgifter från länsarbetsnämnderna till den lokala förmedlingsorganisationen. Det kan påpekas att vissa arbetsförmedlingskontor redan på grund av sin storlek har ett betydande ansvar för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten inom resp. län. Vidgade kontaktytor för distrikts- och lokalkontoren får stor betydelse för det löpande förmedlingsarbetet. Med ökad tyngd skulle kontoren kunna initiera behövliga stödåtgärder inom sina verksamhetsområden. En fortsatt decentralisering av uppgifter och befogenheter till lokal nivå skulle bli möjlig.

På angivna skäl anser utskottet att distriktskontoren och de större lokalkontoren bör förses med referensgrupper med en sammansättning i huvudsak motsvarande den som redan finns vid länsarbetsnämnderna. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter hörande av arbetsmarknadens parter vidta lämpliga organisatoriska åtgärder.

Genom vad utskottet anfört och föreslagit torde syftet med de förevarande motionsyrkandena i väsentliga delar vara tillgodosett.

InU 1973:3

52 Vad utskottet anfört i anslutning till de aktuella motionerna bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande lokala nämnder vid arbetsförmedlingskontoren att riksdagen med bifall till motionen 1973:841, yrkande 2, och i anledning av motionen 1973:1516 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

3. Obligatorisk anmälan av lediga platser (punkt 5)

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”framförda förslaget” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att motionärerna anfört goda skäl för en ordning innebärande skyldighet för företagen att anmäla lediga platser. Deras uppfattning har också principiellt stöd av arbetstagarorganisationerna och arbetsmarknadsstyrelsen. Med tanke på de problem av administrativ natur som kan uppkomma för arbetsförmedlingarna vid registrering och bearbetning av ett utvidgat platsmaterial kan det vara befogat att göra den av motionärerna föreslagna begränsningen av företagens anmälningsskyldighet. Även med denna begränsning skulle ett system för anmälan av lediga platser betyda en avsevärd förbättring av det platsurval arbetsförmedlingarna kan erbjuda. Utskottet biträder således yrkandet i motionen 1973:352. Härigenom torde även yrkandet i motionen 1973:855 väsentligen bli tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande obligatorisk anmälan av lediga platser att riksdagen med bifall till motionen 1973:352, yrkande A 2, och i anledning av motionen 1973:855 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

4. Förmedling av tjänstemän och akademiker (punkt 6)

av herrar Nordgren (m) och Winberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”Utskottet kan” och slutar på s. 20 med ”utskottet motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Arbetslösheten bland tjänstemän har stegrats snabbt och har särskilt för äldre tjänstemän medfört svåra problem. För unga akademiker föreligger betydande svårigheter att finna lämpliga anställningar. Många fortsätter till följd härav sina studier i brist på annan sysselsättning. På grund härav anser utskottet liksom motionärerna att det finns ett uppenbart behov av förstärkta insatser från arbetsförmedlingens sida till stöd för nämnda grupper. En översyn av arbetsförmedlingarnas verksam -

InU 1973:3

het med angiven inriktning bör därför komma till stånd. Vad utskottet anfört i anslutning till motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande förmedling av tjänstemän och akademiker att riksdagen med bifall till motionen 1973:841, yrkande 1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

5. Företagsutbildning (punkt 8)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp) och Winberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Förslag om” och slutar med ”därför motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Arbetsmarknadsstyrelsen har i åtskilliga år begärt medel för försöksverksamhet med utbildning av arbetskraften inom företagen. Stöd till sådan utbildning har hittills getts inom ramen för lokaliseringsstödet samt vid utbildning av äldre och handikappade. Under budgetåret 1971/72 infördes utbildningsstöd till företag som alternativ till stöd till lageruppbyggnad, och under innevarande budgetår kan bidrag lämnas till företag för anställning och utbildning av främst kvinnor och ungdomar.

Enligt utskottets mening är tiden nu inne att pröva om det är möjligt att vidga användningsområdet för företagsutbildning. Med hänsyn till att stöd till sådan utbildning redan utgår i viss omfattning kan det inte riktas principiella invändningar mot ett sådant förslag. Praktiska och ekonomiska synpunkter bör vara avgörande om utbildning bör stödjas i de enskilda fallen. Ett stöd bör i första hand inriktas på arbetskraft som löper risk för arbetslöshet. Det bör bestämmas till 4 kr. för varje deltagare och undervisningstimme. Vid utformningen av utbildningsplaner etc. är det viktigt att arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer inom branschen får ett betydande inflytande. Så är i dag fallet när det gäller lokaliseringsutbildning. Utskottet förordar alltså i anslutning till de aktuella motionerna att försöksverksamhet sätts i gång i enlighet med utskottets förslag. För ändamålet beräknar utskottet ytterligare medel med 5 milj. kr.

Vad utskottet nu anfört bör inte hindra att den i höstas tillsatta kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU) i ett större sammanhang tar upp frågan om företagsutbildningens roll inom arbetsmarknadsutbildningen. Erfarenheter av den föreslagna försöksverksamheten bör kunna ge kommittén ett gott underlag för ställningstagande till den framtida inriktningen av verksamheten.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande företagsutbildning att riksdagen med bifall till motionerna 1973:352, yrkande A 7, och 1973:525, yrkande

InU 1973:3

1, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

6. Utredning om arbetsmarknadsutbildningen som regionalpolitisk! medel (punkt 11)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp) och Winberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Motionärerna har” och slutar med ”av motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Erfarenheterna visar att arbetsmarknadsutbildningen har en viktig funktion att fylla när det gäller att nå de regionalpolitiska målen. Enligt utskottets uppfattning finns det skäl att närmare pröva möjligheterna att öka arbetsmarknadsutbildningens roll i förevarande hänseende. Utskottet förordar i första hand att problemet tas upp i den i det föregående föreslagna sysselsättningsutredningen. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Majit till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande utredning om arbetsmarknadsutbildningen som regionalpolitiskt medel att riksdagen i anledning av motionen 1973:525, yrkande 2, som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört.

7. Grundbidrag och traktamentsbelopp samt utredning om startbidrag vid arbetsmarknadsutbildning (punkterna 12 och 13)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med ”Utskottet framhöll” och slutar på s. 25 med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motionen täcker de i propositionen föreslagna uppräkningarna av grundbidrag samt traktamente för familjeförsörjare inte de kostnadsfördyringar som kan väntas. För att åtminstone trygga bidragens realvärde under nästa budgetår bör därför grundbidrag och traktamente fastställas till de belopp som föreslås i motionen. Kostnaderna härför uppgår till 22 milj. kr. utöver det belopp som beräknats i propositionen. Statsfinansiella skäl kan inte åberopas mot den av utskottet föreslagna förbättringen av kursdeltagarnas situation. Utbildningsbidraget kommer även med denna förbättring fortfarande att ligga under socialhjälpsnivå.

I den (= utskottet) eller 1 500 kr.

De elever som efter en tid av arbetslöshet börjar arbetsmarknadsutbildning befinner sig ofta i en pressad ekonomisk situation som försvåras av

InU 1973:3

att beviljade utbildningsbidrag i princip betalas ut månadsvis i efterskott. Visserligen finns möjlighet att få hela eller del av det månatliga beloppet i förskott, men med hänsyn till att förskottet skall betalas tillbaka under utbildningstiden med hjälp av det knappt tillmätta bidraget, kommer förskottet bara att innebära en temporär lättnad. Utskottet finner därför det väl motiverat att överväga andra sätt att tillgodose elevernas behov av kontanta medel vid utbildningens början. En utredning härom bör därför komma till stånd med motionärernas förslag som utgångspunkt. Vad utskottet anfört i anledning av motionsyrkandet bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 och 13 bort ha följande lydelse:

12. beträffande storleken av grundbidrag och traktamentsbelopp vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen 1973:228, yrkandena a) och b), som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande utredning om startbidrag vid arbetsmarknadsutbildning att riksdagen med bifall till motionen 1973:228,

yrkande d), som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad

utskottet anfört.

8. Värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag (punkt 14)

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med

”Samma motionsyrkanden” och slutar med ”anledning till” bort ha följande lydelse:

Grundbidraget är avsett att täcka nödvändiga kostnader för uppehället under utbildningen, och flyttningsbidraget skall bl. a. täcka arbetstagarens omkostnader under den första tiden på inflyttningsorten. Dessa bidrag är därför känsliga för höjningar i prisnivån och riskerar att urholkas genom fortgående penningvärdeförändring. Utskottet tillstyrker därför motionärernas förslag om att nämnda bidrag värdesäkras genom att anknytas till basbeloppet i den allmänna försäkringen. För att vinna en administrativ förenkling bör anpassningen till basbeloppet göras en gång om året före budgetårsskiftet. Kungl. Majit bör erhålla erforderligt bemyndigande att företa nu avsedda bidragsjusteringar.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag att riksdagen i anledning av motionen 1973:352, yrkandena A 3 och A 6, bemyndigar Kungl. Maj:t att justera grundbidragets och flyttningsbidragens belopp i enlighet med vad utskottet föreslagit.

InU 1973:3

9. Inkomstprövning av utbildningsbidrag (punkt 15)

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med ”Förslag om” och slutar på s. 26 med ”biträda motionsförslagen” bort ha följande lydelse:

Från principiella synpunkter kan enligt utskottets mening skäl anföras mot nuvarande behovsprövning med hänsyn till makes inkomst. Som framhålles i motionen 1973:352 strider en sådan prövning mot en modernare syn på mäns och kvinnors roll i familj och arbetsliv. Viktigt är också att bidragsreglernas utformning inte får lägga hinder i vägen för arbetssökande att skaffa sig en utbildning som ger ett bättre fäste på arbetsmarknaden. Utskottet anser därför att nuvarande regler om inkomstprövning på grund av makes inkomst bör ändras. I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen förordar utskottet att grundbidraget undantas från inkomstprövningen. Detta skulle självfallet gälla både för manliga och kvinnliga deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Vad utskottet anfört i anledning av de båda motionerna bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande inkomstprövning av utbildningsbidrag att riksdagen i anledning av motionerna 1973:352, yrkande A 4, och 1973:1525, i motsvarande del, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

10. Inkomstprövning av utbildningsbidrag (punkt 15)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med ”Förslag om” och slutar på s. 26 med ”biträda motionsförslagen” bort ha följande lydelse:

Nuvarande behovsprövning med hänsyn till makes inkomst drabbar i hög grad de kvinnliga studerande. Som ett led i strävandena mot ökad jämställdhet mellan män och kvinnor anser utskottet att inkomstprövning av utbildningsbidraget med hänsyn till makes inkomst bör slopas. På grund av att utbildningsbidraget är sammansatt av olika delbidrag kan alternativa lösningar behöva övervägas och de budgetmässiga konsekvenserna belysas. Utskottet föreslår därför att en översyn av bidragsbestämmelserna med angiven inriktning kommer till stånd. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande inkomstprövning av utbildningsbidrag att riksdagen i anledning av motionerna 1973:352, yrkande A 4, och 1973:1525, i motsvarande del, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

InU 1973:3

11. Utbildningsbidrag vid studiemedelsberättigad utbildning (punkt 17)

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med ”Samma yrkande” och slutar på s. 27 med ”aktuella motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna att urvalet av utbildningsvägar inom arbetsmarknadsutbildningen bör breddas. Allt fler personer hänvisas av arbetsförmedlingarna till utbildningar där studiemedel utgår. I de fall en klar arbetsmarknadsmässig motivering härför föreligger bör utbildningsbidrag kunna utgå. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande utbildningsbidrag vid studiemedelsberättigad utbildning att riksdagen med bifall till motionen 1973:352, yrkande A 5, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

12. Utredning om eliminering av flyttningsbidragens koncentrationsfrämjande effekt (punkt 20)

av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c) och Mattsson i Skee (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”av motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den av motionärerna framförda uppfattningen att flyttningsbidragens konstruktion bidrar till att stimulera skapande av nya arbetsplatser i de överkoncentrerade områdena. Ett sätt att komma till rätta med detta problem vore att företagen får vara med och betala kostnaderna för att flytta arbetskraft till de överhettade regionerna. Denna kostnadsomfördelning får dock inte på något sätt negativt påverka det ekonomiska stödet till arbetstagare i samband med flyttning. Dessa frågor bör prövas av utredningen om regionalpolitiska styrmedel. Vad utskottet anfört i förevarande fråga bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande utredning om eliminering av flyttningsbidragens koncentrationsfrämjande effekt att riksdagen med bifall till motionen 1973:525, yrkande 3, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

13. Anslag till Arbetsmarknadsservice (punkt 21)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp) och Winberg (m) som — vid bifall till reservationen 5 - anser

InU 1973:3

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Motionerna 1973:228” och slutar med ”föreslaget belopp” bort ha följande lydelse:

Motionerna 1973:228 och 1973:352 innehåller yrkanden om att anslaget uppförs med 1 188 000 000 respektive 1 171 000 000 kr. De begärda anslagsuppräkningarna är knutna till yrkanden om högre utbildningsbidrag (1973:228) respektive bidrag till företagsutbildning (1973:352). Som följd av att utskottet biträtt den sistnämnda motionen men avstyrkt motionen 1973:228 bör ytterligare 5 milj. kr. beräknas under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet. Med beaktande härav och då utskottet i övrigt inte haft något att erinra mot beräkningen av medelsanvisningen under anslaget Arbetsmarknadsservice bör detta bestämmas till 1 171 000 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. att riksdagen med bifall till motionen 1973:352, yrkande B, samt med avslag på motionerna 1973:228, yrkande c),

1973:1530,

1973:1543,

till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 171 000 000 kr.

14. Anslag till Arbetsmarknadsservice (punkt 21)

av herr Hallgren (vpk) som — vid bifall till reservationen 6 — anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Motionerna 1973:228” och slutar med ”föreslaget belopp” bort ha följande lydelse:

Motionerna 1973:228 och 1973:352 innehåller yrkanden om att anslaget uppförs med 1 188 000 000 respektive 1 171 000 000 kr. De begärda anslagsuppräkningarna är knutna till yrkanden om högre utbildningsbidrag (1973:228) respektive bidrag till företagsutbildning (1973:352). Som följd av att utskottet biträtt den förstnämnda motionen men avstyrkt motionen 1973:352 bör ytterligare 22 milj. kr. beräknas under programmet Yrkesmässig och geografisk rörlighet. Med beaktande härav och då utskottet i övrigt inte haft något att erinra mot beräkningen av medelsanvisningen under anslaget Arbetsmarknadsservice bör detta bestämmas till 1 188 000 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. att riksdagen med bifall till motionen 1973:228, yrkande c), samt med avslag på motionerna 1973:352, yrkande B,

1973:1530,

1973:1543,

till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 188 000 000 kr.

InU 1973:3

15. Stöd till lageruppbyggnad (punkt 34)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”Sorn framgår” och slutar med ”alltså motionen” bort ha följande lydelse:

Det statliga stöd som utgår till företag i form av stöd till lageruppbyggnad är enligt utskottets mening principiellt felaktigt. Utskottet avstyrker därför propositionen i förevarande del.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande stöd till lageruppbyggnad att riksdagen med bifall till motionen 1973:851 avslår Kungl. Maj:ts förslag om anslag till Stöd till lageruppbyggnad för budgetåret 1973/74.

16. Näringshjälp till jordbrukare m. m. (punkt 39)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp) och Winberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Den fastställda samordningen av jordbrukspolitiska och arbetsmarknadspolitiska stödformer kan ge till resultat att handikappade jordbrukare blir utan stöd eller i vart fall får ett ringa sådant till de smärre investeringar som det här ofta blir fråga om. Till det ifrågavarande jordbrukspolitiska stödet för begränsat utvecklingsbara jordbruk är knutet vissa produktionsmässiga villkor, varigenom åtskilliga jordbrukare även av det skälet utestängs från stödmöjlighet. Vad gäller det särskilda stödet för hjälpanordningar som är betingade av sökandens handikapp har samordningsföreskrifterna utformats på ett sådant sätt som kan bli till nackdel för jordbrukare därigenom att det först skall prövas om hjälp till anordningen kan lämnas via rationaliseringsstödet, dvs. till större delen lånefinansieras, medan andra företagargrupper får motsvarande stöd som bidrag som kan täcka hela kostnaden.

Enligt utskottets mening kan det vara nödvändigt att samordna stödformer med likartad inriktning. En sådan samordning bör emellertid inte leda till påtagliga nackdelar för en viss grupp. Av det ovan anförda framgår att effekter av sådant slag uppstått genom de förevarande samordningsbestämmelsema. Dessa bestämmelser bör därför ses över i syfte att undanröja påtalade olägenheter. Vad utskottet anfört i anledning av det aktuella motionsyrkandet bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Vad gäller yrkandet i samma motion om information bland jordbrukare om möjligheterna till arbetsmarknadspolitiskt och socialpolitiskt stöd vill utskottet erinra om att det här gäller en uppgift som bör vara ett naturligt led i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. På grund härav bör motionen i denna del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

InU 1973:3

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande näringshjälp till jordbrukare m. m. att riksdagen i anledning av motionen 1973:354 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

17. Verksamheten vid och huvudmannaskapet för skyddade verkstäder (punkt 43)

av herr Hallgren (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med ”Motionärerna har” och slutar med ”avstyrks motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de synpunkter som förs fram i motionen 1973:94. Samhället har misslyckats i strävandena att integrera den handikappade arbetskraften på öppna marknaden. Samtidigt kan noteras en pågående och ökande utslagning från arbetsmarknaden. Även om detta till övervägande del gällt äldre, har tyngdpunkten i åldersfördelningen under senare år förskjutits nedåt och det är åldersgruppen 25—35 år som ökar mest. I detta läge kommer arbetsvärden i form av skyddade verkstäder in i bilden. Utskottet ansluter sig till den i åberopade motion gjorda karakteristiken av den skyddade sysselsättningen som en andrarangens arbetsmarknad. Det föreligger emellertid ett påtagbart behov av att bryta denna utveckling och att bereda de anställda på de skyddade arbetsplatserna en meningsfull sysselsättning. Produktionen på dessa arbetsplatser, som har industriell inriktning, får inte konkurrera med redan etablerade företag på den öppna marknaden. Den blir då inriktad på legoarbeten eller på marginella produkter som övriga företag inte funnit lönsamma i de små serier som efterfrågas. Huvudmannaskapet för de skyddade verkstäderna handhas i allmänhet av kommuner och landsting. Detta betyder att förhållandena är mycket olika från kommun till kommun och från landstingsområde till landstingsområde. För att generellt uppnå målet att bereda de sysselsatta ett meningsfullt arbete, hävdar motionärerna, är två synpunkter nödvändiga att iaktta: produktionens nytta samt företagets uppträdande utåt, vilket utgör en förutsättning för hur arbetsplatsen kommer att betraktas — om den har samma eller sämre status än andra arbetsplatser. Det senare bör innebära att även andra än de som handikappade betraktade blir anställda.

I överensstämmelse med denna i motionen skisserade omstrukturering av den skyddade verksamheten måste staten överta huvudansvaret och den skyddade sektom ombildas till ett statligt huvudföretag med filialföretag i olika delar av landet. Motionen sammanfattar de anförda synpunkterna enligt följande:

1. att riksdagen måtte uttala sig för en ny inriktning av den verksamhet som f. n. bedrives genom de s. k. skyddade verkstäderna med mål att bereda de i denna verksamhet sysselsatta ett meningsfullt arbete för produktion enligt i motionen skisserad riktning och med löne- och

InU 1973:3

anställningsförhållanden likartade dem som gäller den öppna marknaden, och där de anställda tillerkänns inflytande över såväl produktionsinriktning som anställnings- och arbetsvillkor, samt

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsam utredning samt förslag

dels om startandet av ett statligt huvudföretag jämte på lämpliga platser i skilda delar av landet lokala produktionsföretag, vilka successivt inriktas på att i huvudsak ersätta nuvarande typ av skyddade arbetsplatser,

dels att huvudmannaskapet för denna typ av verksamhet blir statligt, förslagsvis genom Statsföretag AB, och att i motsvarande grad huvudmannaskapet överförs från kommuner och landstingen.

Utskottet anser att motionärernas förslag bör läggas till grund för den pågående beredningen av frågan om skyddat arbete. Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Majis kännedom.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande verksamheten vid och huvudmannaskapet för skyddade verkstäder att riksdagen med bifall till motionen 1973:94 som sin mening ger Kungl. Maji till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Förbättrad service inom arbetsförmedlingen för tjänstemän och akademiker (punkt 6)

av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Carlström (fp):

Tjänstemän och akademiker hör till de grupper som på senare år mött allt större svårigheter på arbetsmarknaden. Vi vill betona vikten av att arbetsmarknadsmyndigheterna har sin uppmärksamhet riktad på problemen för dessa grupper likaväl som för andra kategorier arbetssökande med speciella svårigheter. De insatser i form av bättre service etc. som är önskvärda bör kunna tillgodoses inom ramen för arbetsförmedlingens verksamhet, särskilt med hänsyn till de ökade resurser denna tillförts på senare tid.

2. Förbättring av väg 363 i Vindelådalen (punkt 29)

av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Nordgren (m), Stridsman (c), Mattsson i Skee (c), Carlström (fp) och Winberg (m):

Riksdagen har tidigare uttalat sig för särskilda åtgärder för att främja sysselsättningen i Vindelälvsområdet. Utbyggnader och förbättring av vägnätet är självfallet av stor betydelse i sammanhanget. Det finns anledning räkna med att sysselsättningsfrågor som rör Vindelälvsområdet kommer att behandlas i den proposition om regionalpolitiska medel som kan väntas bli bordlagd inom kort. Vi förutsätter att propositionen

InU 1973:3

kommer att innehålla förslag till åtgärder som tillgodoser riksdagens tidigare uttalade önskemål. Med hänsyn härtill framställer vi inte nu något yrkande i anslutning till motionen 1973:854 av herrar Larsson i Umeå (fp) och Ångström (fp) om särskilda medel till väg 363.

InU 1973:3 63

Innehållsförteckning

Inledning 1

Motioner 1

Utskottet 9

1. Utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken .... 9

2. Vissa andra allmänna arbetsmarknadspolitiska frågor .... 11

3. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, m. m 12

4. Arbetsmarknadsservice 14

Arbetsmarknadsinformation 15

Yrkesmässig och geografisk rörlighet 20

Medelsberäkning 28

5. Sysselsättningsskapande åtgärder för arbetslösa 29

Allmänna beredskapsarbeten 29

Industribeställningar 35

Detaljplaneringsbidrag 35

6. Stöd till lageruppbyggnad 36

7. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning 37

Rehabiliterings- och stödåtgärder för svårplacerade . . 38

Sysselsättningsskapande åtgärder för svårplacerade ... 38

8. Totalförsvarsverksamhet 45

9. Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning 45

10. Arbetsmarknadsverket: Förvaltning av utrustning 45

Utskottets hemställan 46

Reservationer 49

1. Utredning om den framtida arbetsmarknadspolitiken 49

2. Lokala nämnder vid arbetsförmedlingskontoren 51

3. Obligatorisk anmälan av lediga platser 52

4. Förmedling av tjänstemän och akademiker 52

5. Företagsutbildning 53

6. Utredning om arbetsmarknadsutbildningen som regionalpolitisk! medel 54

7. Grundbidrag och traktamentsbelopp samt utredning om startbidrag vid arbetsmarknadsutbildning 54

8. Värdesäkring av grundbidrag och flyttningsbidrag 55

9. Inkomstprövning av utbildningsbidrag 56

10. Inkomstprövning av utbildningsbidrag 56

11. Utbildningsbidrag vid studiemedelsberättigad utbildning 57

12. Utredning om eliminering av flyttningsbidragens koncentrationsfrämjande effekt 57

13. Anslag till Arbetsmarknadsservice 57

14. Anslag till Arbetsmarknadsservice 58

15. Stöd till lageruppbyggnad 59

16. Näringshjälp till jordbrukare m. m 59

17. Verksamheten vid och huvudmannaskapet för skyddade verkstäder 60

InU 1973:3 64

Särskilda yttranden 61

1. Förbättrad service inom arbetsförmedlingen för tjänstemän och akademiker 61

2. Förbättring av väg 363 i Vindelådalen 61

GOTAB 73 3388 S Stockholm 1973