Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:97 med förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, m. m., jämte motioner

Näringsutskottets betänkande nr 58 år 1973

NU 1973:58

Nr 58

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:97 med förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, m. m., jämte motioner, samt motioner om delägarsparande m. m.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1973:97 (finansdepartementet), vari framläggs förslag innebärande att medel ur allmänna pensionsfonden i viss utsträckning skall kunna genom placering i bl. a. aktier tillföras näringslivet såsom riskvilligt ägarkapital,

dels sex motioner som väckts i anledning av propositionen,

dels sju under den allmänna motionstiden väckta motioner med yrkanden angående bl. a.

kapitalförsörjningen för mindre och medelstora företag, förhållandet mellan allmänna pensionsfondens placeringspolitik och regionalpolitiken,

företagssparande i olika former för företagens anställda (delägarsparande etc.),

ett sysselsättningspolitiskt handlingsprogram innefattande anläggning av nya statliga industrier, m. m.

Över vissa motioner om delägarsparande etc. har, såsom närmare redovisas nedan (s. 18), remissyttranden avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sverige industriförbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Propositionen

Hemställan

Kungl. Maj:t har i propositionen 1973:97 föreslagit riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

3. förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

4. förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 58

NU 1973:58

2 Huvudsakligt innehåll

Förslaget i propositionen innebär att 500 milj. kr. av allmänna pensionsfondens medel skall kunna tillföras näringslivet i form av riskvilligt ägarkapital. Enligt förslaget skall inom AP-fonden inrättas en särskild fond med egen styrelse som får rätt att placera fondmedel i aktier i svenska aktiebolag utom bank- och försäkringsbolag. Dessutom skall medel få placeras i konvertibla skuldebrev och i skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier. Den nya fondstyrelsen skall ha rätt att hos riksförsäkringsverket rekvirera de medel som behövs för placeringsverksamheten. Aktieutdelningar och annan avkastning samt realiserade kursvinster skall få användas för nya placeringar. Aktiefonden föreslås bli skattskyldig för all inkomst som härrör från kapitalförvaltningen.

Sedan erfarenheter vunnits av den föreslagna placeringsverksamheten skall Kungl. Maj :t efter framställning av styrelsen för den nya fonden kunna besluta om en ökning av det belopp som skall avdelas för aktieköp.

Den nya fondstyrelsen föreslås bestå av elva ledamöter som alla förordnas av Kungl. Maj:t. Ordföranden och vice ordföranden utses av Kungl. Maj:t, och av återstående ledamöter nomineras två av primärkommunerna, två av rikssammanslutningar av arbetsgivare och fem av rikssammanslutningar av arbetstagare. Den nya fonden skall ha egen administration och verkställande direktör. Styrelsens förvaltning skall bli föremål för revision på samma sätt som gäller för övriga tre fondstyrelser.

De föreslagna bestämmelserna avses träda i kraft den 1 januari 1974.

Författningsförslagen återfinns i propositionen på s. 2—12.

Motionerna

Yrkanden

De i anledning av propositionen 1973:97 väckta motionerna är följande:

1973:1941 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs

A. att riksdagen beslutar att uppskjuta behandlingen av propositionen 1973:97 till innevarande års höstriksdag,

B. att riksdagen, därest yrkandet under A icke skulle bifallas, beslutar

1. att avslå propositionen 1973:97,

2. att hos Kungl. Maj.'t ge till känna vad som i motionen anförts angående kraven på en ny näringspolitik ägnad att befrämja nyföretagande, sysselsättning och utveckling samt decentralisering av ägande och inflytande.

1973:1942 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen uppskjuter behandlingen av propositionen 1973:97 till höstriksdagen,

NU 1973:58

2. att riksdagen beslutar om remissbehandling av propositionen genom utskottets försorg,

3. att riksdagen beslutar avslå propositionen därest yrkandena enligt ovan ej vinner riksdagens bifall,

4. att riksdagen uttalar som sin mening att den mindre och medelstora företagsamheten bör tillföras ytterligare krediter, i en första omgång i storleksordningen 250 milj. kr., genom ökad upplåning i AP-fonden av AB Industrikredit och AB Företagskredit,

5. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att kapitalmarknadsutredningen i sitt fortsatta arbete beaktar företagarföreningarnas möjligheter att förmedla riskvilligt kapital till de mindre och medelstora företagen,

6. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att kapitalmarknadsutredningen i övrigt utformar sina förslag rörande näringslivets kapitalförsörjning på längre sikt så att AP-fondens kreditkapacitet kommer näringslivet till del i decentraliserade former i enlighet med vad som framförs i denna motion,

7. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär tillsättande av en parlamentarisk utredning med representanter för arbetsmarknadens parter och erforderlig ekonomisk expertis med uppdrag att avge förslag som syftar till att ge löntagarna andel i långsiktigt företagssparande samt föreslå metoder som från statsmakternas sida gynnar en sådan utveckling,

8. att riksdagen uttalar sig för det program för insyn, inflytande och medbestämmande för de anställda, för bättre arbetsmiljö och förbättrad företagshälsovård som angivits i denna motion.

1973:1943 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen antar ett i motionen (s. 5—8) framlagt förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

2. att riksdagen beslutar att fem procent av fondmedlen kan placeras i ordning som föreskrivs i 12 § punkt 7 lagförslaget.

1973:1944 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari hemställs

1. att riksdagen avslår propositionen 1973:97,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en utredning tillsättes, syftande till att skapa ett system för återlån till enskilda fysiska personer för att ge dem möjlighet till placering i fasta värden, såsom aktier, obligationer, bostadsrätt eller eget hem.

1973:1956 av herrar Annerås (fp) och Hovhammar (m), vari hemställs att riksdagen för sin del måtte avslå propositionen 1973:97 och hemställa hos Kungl. Maj:t att 500 milj. kr. ur AP-fonden kanaliseras till de mindre och medelstora företagen som långfristigt kapital via mellanhandsinstituten.

1973:1957 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen uppskjuter behandlingen av propositionen 1973:97 och i anledning av densamma väckta motioner till höstriksdagen,

2. att riksdagen med avslag på propositionen i de delar som enligt vad

NU 1973:58

ovan anförts leder till centralisering och maktkoncentration beslutar att AP-fondsmedel genom fjärde AP-fonden skall kunna placeras i aktier i företag i enlighet med vad som förordats i kapitalmarknadsutredningens betänkande och motionen ovan, innebärande

a) att utvidgning av rambeloppet för aktieplaceringar utöver nu föreslagna 500 milj. kr. får ske först efter riksdagens medgivande i varje särskilt fall,

b) att för fjärde AP-fonden liksom för försäkringsbolagen skall gälla att aktier i svenskt aktiebolag inte får förvärvas till större andel än att röstetalet för aktierna utgör högst 5 procent av röstetalet för samtliga aktier,

c) att avkastningen på medlen i fjärde AP-fonden skall överföras till de övriga delfonderna på sätt kapitalmarknadsutredningen förordade, så att medlen i fjärde fonden bidrar till pensioneringen,

d) att fjärde AP-fondens verksamhet årligen skall underställas riksdagens granskning på sätt kapitalmarknadsutredningen förordade,

3. att riksdagen uttalar att rösträtten för fjärde AP-fondens aktier bör delegeras till' representanter för de anställda, valda av de anställdas organisationer på arbetsplatserna,

4. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning beträffande ett system för lönsparande i företagen, exempelvis uppbyggt på köp av konvertibla obligationer, i enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen som sin mening uttalar att medel ur AP-fonden i ökad utsträckning och i en första omgång i storleksordningen 250 milj. kr. ställs till förfogande för bl. a. AB Industrikredit och AB Företagskredit för utlåning till mindre och medelstora företag,

6. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om en översyn av AB Industrikredits och AB Företagskredits utlåningsbestämmelser i syfte att på ett bättre sätt kunna tillgodose de mindre och medelstora företagens behov av nya krediter för bl. a. exportverksamhet, marknadsföring och produktutveckling i enlighet med vad som har anförts i motionen, samt

7. att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att kapitalmarknadsutredningens översyn av AP-fondens organisation inriktas på decentralisering av AP-fondssystemet med särskild uppmärksamhet på samordning med en förstärkt regional näringspolitisk organisation, innefattande bl. a. företagareföreningar och regionala utvecklingsbanker, med inriktning främst på mindre och medelstora företag.

De i betänkandet behandlade motioner som har väckts under den allmänna motionstiden är följande:

1973:518 av herr Wirtén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär

1. att förslag föreläggs 1974 års riksdag om

a) ökad samordning av kreditstödet till mindre och medelstora företag,

b) åtgärder för att stärka soliditeten i mindre och medelstora företag,

2. att medel ur AP-fonden i ökad utsträckning ställs till de mindre

NU 1973:58

och medelstora företagens förfogande.

1973:820 av herr Hörberg m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en parlamentarisk utredning med representanter för arbetsmarknadens parter och erforderlig ekonomisk expertis med uppdrag att utreda möjligheterna till ekonomisk demokratisering genom aktier till de anställda såsom andel i företagens förmögenhetstillväxt.

1973:829 av herrar Schött (m) och Magnusson i Borås (m), vari — under hänvisning till vad som anförts i motionen 1973:587 — hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag om ett system för delägarsparande i enlighet med vad i motionen anförts.

1973:990 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en analys av överensstämmelsen mellan AP-fondens hittillsvarande placeringspolitik och samhällsmålsättningarna i regionalpolitiken i syfte att eliminera konflikter dem emellan,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder för kontinuerlig produktion av statistik från regional fördelningssynpunkt över AP-fondens kapitalplaceringar samt

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag angående sådana riktlinjer för AP-fondens utlåning till kommunerna och näringslivet att långivningen kommer att stå i överensstämmelse med de av statsmakterna antagna regionalpolitiska målsättningarna.

Motionen har hänvisats till finansutskottet och senare överflyttats till näringsutskottet enligt 42 § riksdagsordningen.

1973:1470 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt gäller hemställan under B att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär

5. att en parlamentarisk utredning tillsätts under medverkan av arbetsmarknadens parter och erforderlig expertis med uppgift att avge förslag om hur allmänna riktlinjer bör dras upp för att ge löntagarna andel i långsiktigt företagssparande och om hur metoder att från statsmakternas sida gynna en sådan utveckling bör utformas,

6. att förslag föreläggs riksdagen angående a) vinstandelslån, b) åtgärder för att stimulera nyemissioner.

Motionen har i övriga delar behandlats i utskottets betänkande 1973:9, 1973:41, 1973:54 och 1973:57.

1973:1472 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär ett brett sysselsättningspolitiskt handlingsprogram omfattande bl. a.

a. statliga basindustrier i skilda regioner,

b. ökad satsning på framtidsforskning och framtidsbetonade branscher,

c. särskilt investeringsprogram för sociala och miljömässiga bristområden.

NU 1973:58

1973:1510 av herrar Sjönell (c) och Antonsson (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om utredning beträffande ett system för lönsparande i företagen som grundar sig på köp av konvertibla obligationer i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motivering

I fråga om förslaget i propositionen anförs i motionerna i huvudsak följande.

Att medel ur allmänna pensionsfonden skall kunna tillföras näringslivet i form av aktiekapital betecknas i motionen 1973:195 7 som angeläget och nödvändigt. I sammanhanget påpekas dock att behovet av kapitaltillskott är störst hos de mindre och medelstora företagen. Dessa har emellertid, säger motionärerna, i stort sett lämnats utanför propositionen. Tillförseln av medel ur AP-fonden som riskkapital bör enligt motionen ske i decentraliserade former, som innebär garanti mot ökad centralisering och maktkoncentration. Efter att ha refererat det förslag av kapitalmarknadsutredningen som ligger till grund för propositionen konstaterar motionärerna att regeringen på mycket avgörande punkter frångått utredningens förslag. Femprocentsspärren för fondens aktieförvärv i visst företag har tagits bort, vilket innebär att fonden kommer att kunna köpa upp hela företag. Riksdagens möjligheter till avgörande, granskning och insyn har i stort sett helt ryckts undan, sägs det vidare. En framtida utvidgning av rambeloppet för fondens aktieplaceringar kan beslutas utan riksdagens hörande. Utredningens förslag om årlig sakgranskning med därtill knuten riksdagsbehandling har avvisats. Maktkoncentrationen till en ny fondstyrelse vars elva ledamöter utses av regeringen och som kan ta emot direktiv från regeringen sägs innebära en central styrning av företagspolitiken på arbetsplatserna och en centralreglering av investeringar, produktionsprocesser, arbetskraftsutnyttjande etc. Propositionen bryter enligt motionärernas mening mot hittills tillämpade säkerhetskrav i fråga om AP-fondens placeringar. Den föreslagna ordningen att avkastningen på de medel som placeras i aktier ”inte skall tillföras pensioneringen” innebär att en del av AP-fondsmedlen helt enkelt avförs från försäkringssystemet, menar motionärerna. Regeringsförslaget anses också innebära att hinder reses för utveckling av företagsdemokratin. Som alternativ framför motionärerna det förslag som punktvis anges i deras hemställan. Förslaget i fråga om den fjärde fondstyrelsen att arbetstagarorganisationerna skall få ökade möjligheter att nominera ledamöter i förhållande till vad kapitalmarknadsutredningen förordat godtas i motionen. Även i ett decentraliserat system måste fonden naturligtvis tillerkännas ägarinflytande över sina aktieplaceringar, säger motionärerna, men det bör vara möjligt att i normalfallet delegera rösträtten för AP-fondsaktierna till representanter för de anställda.

Mot bakgrund av ett referat av vissa uttalanden i propositionen konstateras i motionen 1973:1943 att huvudsyftet med regeringens förslag liksom med kapitalmarknadsutredningens är att medel ur AP-fon -

NU 1973:58

den skall tillföras de privatkapitalistiska företagen som riskbärande kapital. Därutöver nämns motivet att samhället och löntagarna genom sina representanter i fondens ledning skall få del av ägarinflytandet över företagen. Motionärerna hänvisar till ett uttalande av kapitalmarknadsutredningen att AP-fonden inte kan bära ett sådant politiskt ansvar som förbinds med ett ökat samhällsinflytande i näringslivet och finner det anmärkningsvärt att utredningen och regeringen på denna punkt dragit helt motsatta slutsatser av förslag som i sina huvudstycken är identiska. Påståendena om att aktieköp för medel ur AP-fonden skulle leda dels till ökad sysselsättning, dels till löntagarinflytande över företagen finner motionärerna tvivelaktiga. Tillskott av ytterligare kapital för främjande av produktion och investeringar i väletablerade företag löser inte arbetslöshetsfrågan, anför de, och inte heller skapas något direkt lönarbetarinflytande genom den föreslagna konstruktionen som innebär att rösträtten för aktieinnehavet skall utövas av den fjärde fondstyrelsen, där det inte ens skulle finnas majoritet för de ledamöter som föreslagits av lönarbetarnas organisationer.

Den överlägsna formen för att åstadkomma ett faktiskt bruk av medlen ur AP-fonden i syfte att skapa sysselsättning och makt åt de anställda i företagen är enligt motionen att sätta in dessa medel i ett statligt produktions- och sysselsättningsprogram. En väsentlig del av detta anses böra vara uppbyggandet av nya statliga industrier. Dessa skulle genom sin inriktning och lokalisering bli drivkrafter för den ekonomiska utvecklingen i olika regioner och i denna mening kunna betecknas som basindustrier. Med närmare precisering av branschinriktning för olika företag föreslås skapande av nya statsägda företag inom verksindustrin, anläggnings- och konstruktionsindustrin, elektronik- och dataindustrin samt den kemiska och den kemisk-tekniska industrin. En utbyggnad och fullständig nationalisering av atom- och atomreaktorindustrin föreslås också. Anläggandet av de nya statliga industrierna skulle spela stor roll för sysselsättningsutvecklingen inte bara i glesbygder utan också i storstäderna, menar motionärerna. I de företag där AP-fonden sålunda skulle placera medel bör enligt motionärerna de anställda i företagen beredas inflytande över företagets allmänna drift och skötsel på olika vägar, bl. a. genom att minst 50 % av den rösträtt som är förbunden med fondens aktieinnehav tillkommer de anställda i företaget. Enligt motionärernas mening bör AP-fonden i enlighet med förslag från LO och vissa fackförbund skötas av en enda fondstyrelse. I denna bör arbetsgivarsammanslutningarna icke ha några representanter. Motionärernas förslag att 5 procent av fondmedlen, dvs. ca 3 000 milj. kr., skall kunna placeras i aktier i statligt ägda företag motsvarar, anför man, vad som krävts av LO.

I de övriga motioner som väckts i anledning av propositionen avvisas propositionens förslag helt.

Motionen 1973:1941 inleds med en översikt över investeringsutvecklingen under senare år. Motionärerna konstaterar att de privata investeringarnas andel av bruttonationalprodukten sjunkit sedan mitten av

NU 1973:58

1960-talet. Stagnationen har, menar de, lett till en dämpning av den ekonomiska tillväxten och även medverkat till de senare årens sysselsättningssvårigheter. Som särskilt allvarlig betecknar motionärerna nedgången i fråga om nyföretagande. I vad avser den finansiella bakgrunden till den tecknade utvecklingen hänvisas till att enligt kapitalmarknadsutredningens betänkande en betydande försämring av näringslivets bruttovinster skett sedan mitten av 1960-talet. Den sjunkande lönsamheten avspeglas i näringslivets självfinansieringsförmåga, anförs det. De ökade bördor som lagts på näringslivet i form av arbetsgivaravgifter och höjda sociala kostnader samt skattesystemets utformning anges vara några faktorer som särskilt medverkat till att dämpa näringslivets lönsamhet, självfinansieringsförmåga och investeringsvilja. Dessutom har statsmakterna genom sin kreditmarknadspolitik begränsat möjligheterna till en lånefinansierad investeringsökning, säger motionärerna. Den relativa nedgång i sparandet som ägt rum samtidigt med att den totala investeringsnivån sjunkit låter sig enligt motionärernas mening helt förklaras genom minskat personligt sparande, minskat privat hushållssparande och minskat företagssparande. Förmögenhetsbildningen i Sverige har alltså kollektiviserats, framhålls det. Motionärerna uttalar att de inte godtar utvecklingen mot ökat kollektivt sparande och kollektivt ägande. Eftersom AP-fonden under överskådlig framtid kommer att dominera på kapitalmarknaden kommer fondmedlens förvaltning och fondens placeringspolitik att få en avgörande betydelse för den samhälleliga resursfördelningen och för hela samhällsekonomin, anför de vidare.

Gentemot propositionens förslag att i främsta rummet börsnoterade företag skall komma i fråga för aktieköp med AP-fondsmedel pekar motionärerna på att det generellt sett torde vara de mindre företagen som under senare år fått allt större finansieringssvårigheter. Dessa företags situation förbättras inte enligt propositionen. I än mindre grad skulle nyföretagandet stimuleras. Om AP-fondsmedlen används för inköp av nyemitterade aktier kan stigande aktiekurser förväntas bli en följd. Riktade emissioner till förmån för AP-fonden skulle kunna tänkas bli aktuella då ett företag har starkt behov av ytterligare riskkapital men marknaden inte bedöms vara beredd att absorbera den nödvändiga emissionen. 1 ett sådant läge finns risk för att AP-fondsmedlen i betydande utsträckning kan komma att kanaliseras till mindre lönsamma företag, anser motionärerna. I motsats till kapitalmarknadsutredningens förslag är propositionen inte betingad enbart av omtanke om näringslivets kapitalförsörjning, hävdar de vidare. Möjligheten att öka statens inflytande över det svenska näringslivet anses ha spelat en framträdande roll för regeringen. De ändringar som skett i förhållande till kapitalmarknadsutredningens förslag innebär enligt motionärerna att dörren öppnas för långtgående politiskt betingade ingrepp i svenskt näringsliv. Talet om ökat löntagarinflytande genom aktieköp med AP-fondsmedel betecknas som grundlöst.

En jämförelse mellan propositionens förslag och kapitalmarknadsutredningens leder i motionen 1973:1942 till slutsatsen att regeringen

NU 1973:58

tagit bort alla inslag av demokratisk kontroll och alla regler som skulle befrämja insyn och kunna förhindra förstatligande utan riksdagens hörande. Motionärerna diskuterar därefter motiveringen i propositionens förslag. Den sannolikt främsta orsaken till industriinvesteringarnas otillfredsställande ökningstakt är enligt deras mening den bristande lönsamheten i industrin. AP-fondens aktieköp medför ett direkt kapitaltillskott till företagen endast i den mån dessa köp resulterar i nyemissioner som annars inte hade kommit till stånd, framhåller motionärerna. De betecknar det som ett diskutabelt antagande att AP-fondens aktieköp skulle verka stimulerande på företagens nyemissionskalkyler. I fråga om riktade emissioner kan detta vara fallet, men om aktieägarna är villiga att avstå från sin företrädesrätt kan detta innebära att AP-fonden kommer att satsa löntagarnas pensionspengar på tvivelaktiga projekt, menar motionärerna. Sammanfattningsvis konstaterar de att nytillskottet av aktiekapital endast i begränsad utsträckning kan ersätta sparade vinstmedel som stimulans för kraftfulla offensiva investeringar. I sin ambition att utveckla den fjärde fondstyrelsen till ett näringspolitiskt instrument har regeringen helt gått ifrån kapitalmarknadens intentioner, säger motionärerna vidare. Det måste bli regeringen som direkt eller indirekt kommer att styra fonden, anser de. Avgörande för utvecklingen blir då vilken typ av styrning man vill ge placeringspolitiken. Vill man styra oberoende av marknadskrafterna får man så småningom ett administrativt, politiskt styrt ekonomiskt system, där AP-fonden blir ”en jättelik dirigent av näringslivet”. Mot den koncentration av den ekonomiska beslutsmakten som propositionens förslag anses innebära ställer motionärerna den väg som den social-liberala näringspolitiken anvisar, nämligen att uppställa vissa ramar för företagens verksamhet men genom dessa stimulera i stället för att dirigera. I sin kritik mot propositionens förslag konstaterar motionärerna slutligen att detta inte innebär någon lösning av de fördelningspolitiska problemen. Den kapitalökning som åstadkoms betyder ingenting för den enskilde löntagaren, menar de.

Meningen med propositionens förslag är att pensionsfondens tillgångar skall användas till socialisering av det svenska näringslivet, vilket vid AP-systemets införande bestämt förnekades, sägs inledningsvis i motionen 1973:1944. Propositionen bör därför avslås av riksdagen, menar motionärerna.

Rätten till återlån av inbetalda ATP-avgifter har genom sin konstruktion kommit att missgynna de mindre och medelstora företagen, sägs det i motionen 1973:1956. Enligt förslaget i propositionen kommer dessa företag att med sina avgifter till pensionssystemet medverka till finansiering av vissa större aktiebolag, säger motionärerna. De mindre och medelstora företagen kommer på så sätt att minska sitt eget rörelsekapital, för att i stället de större företagens rörelsekapital skall öka. Detta betecknas av motionärerna som oacceptabelt.

I de motioner som väckts i anledning av propositionen framförs också en del kompletterande synpunkter och förslag.

I motionen 1973:1941 ställs mot bakgrund av kritiken mot proposi -

NU 1973:58

tionens förslag krav på en ny näringspolitik. Motionärerna framhåller att det inte är möjligt att dra någon skarp gräns mellan den ekonomiska politiken och näringspolitiken. Som de kanske viktigaste näringspolitiska kraven anger de att den offentliga sektorns expansion begränsas, att ett modernt och rättvist skattesystem tillskapas och att statsmakterna avstår från att lägga ytterligare bördor på näringslivet. Näringslivet bör också i framtiden bygga på enskilt ägande, fri prisbildning och konkurrens, säger de, och den måste stödja de mindre företagen. Avdragsgilla självfinansieringsfonder liksom utbildnings- och omställningsfonder bör skapas, och familjeföretagens kapitalförsörjningsproblem i samband med arvsskiften måste lösas. Medel ur allmänna pensionsfonden bör i ökad utsträckning kanaliseras till näringslivet genom institut av typen AB Industrikredit och AB Företagskredit. Möjligheterna till bl. a. skattelättnader för nystartade företag bör utredas, och sparstimulerande åtgärder bör bl. a. riktas mot personer som överväger att starta egna företag. Slutligen betonas det tekniska forsknings- och utvecklingsarbetets betydelse på det näringspolitiska planet.

Enligt motionen 1973:1942 bör som principer för den fortsatta politiken i vad gäller AP-fonden, kapitalmarknaden, näringslivets utbyggnad och löntagarnas trygghet och medbestämmande gälla bland annat följande. Den ekonomiska politiken skall syfta till att stimulera företagens investeringsvilja genom ett gott företagsklimat. Lönsamheten skall hållas uppe på en rimlig nivå. Medel ur AP-fonden skall slussas ut till näringslivet i smidiga, decentraliserade former; härvidlag anses särskilt företagareföreningarnas möjligheter böra observeras. Utbyggnaden av realkapitalet inom företaget skall ske på sådant sätt att inkomst- och förmögenhetsfördelningen utjämnas. Löntagarna skall tillförsäkras medbestämmanderätt i arbetslivet i sin egenskap av anställda. I fråga om den ekonomiska politiken pekas särskilt på att konjunkturpolitiken mer än hittills måste smidigt anpassas till förändringar; särskilt viktigt anges vara att kunna stimulera respektive bromsa stora lagerinvesteringar. För att råda bot på den nödsituation som för närvarande råder när det gäller företagens möjligheter att få obligationskrediter bör ett mer utvecklat samarbete mellan riksbanken och AP-fonden komma till stånd. Betydligt större summor än hittills bör slussas som lånemedel genom AB Industrikredit och AB Företagskredit. En fortsatt försöksverksamhet på arbetsdemokratins område bör äga rum, varvid målet skall vara att de anställda skall ha insyn, inflytande och medbestämmande på alla nivåer i företag och förvaltning. Vissa arbetsrättsliga reformer krävs. Slutligen betonas att arbetsmiljön bör förbättras.

Den faktiska kreditkapaciteten för de s. k. mellanhandsinstituten bestäms i första hand av deras möjligheter till upplåning ur AP-fonden, framhålls i motionen 1973:1957. Motionärerna påpekar att AB Industrikredit och AB Företagskredit under långa perioder haft en stor balans av beviljade men inte utlämnade lån. Situationen för närvarande betecknas som mycket besvärande. Motionärerna säger att det är angeläget att det stora lånebehov som för närvarande finns hos de mindre och medelstora

NU 1973:58

företagen tillgodoses på ett bättre sätt. De vill ha en översyn av bestämmelserna för utlåning från de nämnda instituten, bl. a. när det gäller kravet på säkerheter. Vidare förordas en friare kreditbedömning från institutens sida, eventuellt kombinerad med nya låneformer, samt en förstärkning av institutens personella och organisatoriska resurser. Som led i en decentralisering av AP-fondssystemet rekommenderar motionärerna bl. a. att former skall införas för förmedling av riskbärande kapital via företagareföreningarna. Det skulle också kunna övervägas att skapa särskilda regionala utvecklingsbanker i nära samarbete med företagareföreningarna, anför de.

Det nuvarande systemet för återlån från AP-fonden till näringslivet bör enligt motionen 1973:1944 kompletteras med ett nytt system för återlån till fysiska personer som har intjänade pensionspoäng i ATP-systemet. En sådan utslussning av kapital till enskilda personer skulle kunna ordnas via bankerna som skulle ha att kontrollera att pengarna placerades i fasta värden, såsom aktier, obligationer och fastigheter. Man skulle även kunna tänka sig ett försäkringssystem för att garantera återbetalning.

Med hänsyn till att de mindre och medelstora företagen är i behov av långsiktigt kapital och att 250 milj. kr. som beviljats såsom lån av AB Industrikredit ej kunnat utbetalas på grund av medelsbrist sägs i motionen 1973:1956 att medel ur AP-fonden i första hand bör tillställas detta institut.

I motionen 1973:518 behandlas de mindre och medelstora företagens k api t a 1försörjningspro b 1 em mot bakgrund bl. a. av den prognos som framlagts av 1970 års långtidsutredning. Motionärerna pekar bl. a. på att de mindre företagen saknar de större företagens möjligheter att utnyttja obligationsmarknaden för sin långfristiga finansiering. För att kompensera detta handikapp på den ordinarie kreditmarknaden har under årens lopp bildats en lång rad hel- eller halvstatliga kreditinstitut, framhåller motionärerna. En större samordning mellan olika låneformer och kreditinstitut betecknas nu som angelägen. Det förslag härvidlag som framlagts i betänkandet (Ds I 1972:7) Specialdestinerat kreditstöd betecknas som otillräckligt. En huvudpunkt vid en förändring för att skapa större samordning bör enligt motionärerna vara att de olika instituten samlas inom ramen för en gemensam administration och att stödformerna i största möjliga utsträckning koncentreras till en myndighet.

Det gäller emellertid också, säger motionärerna, att öka de mindre och medelstora företagens möjligheter att få sitt behov av kapital tillgodosett via de reguljära kreditinstituten. Ett avgörande hinder för detta sägs vara den låga soliditet som många mindre företag uppvisar. Man kan förutse, anförs det, att många företagsledare uppfattar det som oförenligt med företagens intressen att utvidga ägarkretsen i syfte att erhålla större riskvilligt kapital. Vissa möjligheter att stimulera investeringar skattevägen diskuteras. Sammanfattningsvis finner motionärerna att olika vägar att förbättra de mindre företagens soliditet bör prövas. För att tillföra

NU 1973:58

dessa företag medel från AP-fonden rekommenderas en förbättring av återlånesystemet, införande av möjligheter för bankerna att ta upp lån i AP-fonden för utlåning till i första hand mindre och medelstora företag och införande av möjlighet för bankerna att i AP-fonden refinansiera en del av sin utlåning till sådana företag.

I motionen 1973:990 behandlas frågan om den regionala inriktningen av allmänna pensionsfondens placeringar. Det erinras om att avsikten med fördelningen av fondens förvaltning på tre olika styrelser var att undvika maktkoncentration. Att uppnå detta är enligt motionärerna ett väsentligt mål. Gällande regler om att fondens medel skall förvaltas så att de blir till största nytta för tilläggspensioneringen är inte alldeles problemfria till sina konsekvenser, säger motionärerna, som menar att fonden med sin stora långivning får ett intresse av att hålla räntan på långa lån uppe, något som kan skapa en konflikt med samhällets intresse. Motionärerna tar upp vissa synpunkter som anfördes av näringsutskottet (NU 1972:12) i anledning av en motsvarande motion vid 1972 års riksdag. När det gäller bostadsbyggandets finansiering styrs fördelningen av kapitalet i första hand genom det hittills existerande systemet med bostadskvotering, framhålls det. När principerna för bostads- och byggnadsplaneringen inneburit en centralistisk styrning har dessa enligt motionärerna lett till att statsmakterna använt AP-fondsresurser som medel i denna politik även om fonden i sig själv varit passiv. När det gäller den regionala fördelningen av utlåningen till kommuner och näringsliv förmodas att de stora enheterna har en större genomslagskraft för sina krav gentemot AP-fonden än de små kommunerna och de mindre och medelstora företagen. En statistisk belysning av denna regionala fördelning av långivningen till kommuner och näringsliv bedöms vara angelägen. I anledning av utskottets uttalande att AP-fondens placeringar måste studeras ”inom ramen för den totala kapitalmarknaden” anför motionärerna att AP-fondens placeringar nu är på väg att bli mer och mer identiska med kapitalmarknaden som helhet och att därför kraven på en regionalpolitisk analys av AP-fondens utlåning ökar. Motionärerna slår fast att det är utomordentligt angeläget att varje anledning till konflikt mellan det genom politiska beslut fastlagda samhällsintresset och allmänna pensionsfonden i dess egenskap av kapitalplacerare undanröjs.

I flera motioner behandlas frågan om löntagarsparande i f ö r e t a g e n. En av dessa är den i anledning av propositionen väckta motionen 1973:1942, vari diskuteras de anställdas andel i företagens kapitaltillväxt. Med hänvisning till motioner i samma ämne vid tidigare riksdagar understryks önskemålet om en rättvis fördelning av den kapitalökning som kan komma till stånd inom företagen. Motionärerna hänvisar till system för löntagarnas andel i kapitaltillväxten som prövats i andra länder, främst Västtyskland men även Frankrike. Syftet med ett system för de anställdas andel i kapitaltillväxten anges böra vara att uppnå en jämnare förmögenhetsfördelning. Ett sådant system anses i

NU 1973:58

princip böra omfatta alla löntagare. Dess principer skulle anges i lagstiftning men avsättningen till löntagarna kunna bli föremål för förhandlingar. Statsmakterna skulle uppmuntra ett sådant system dels genom att ge en skattestimulans för deltagarna, dels genom att minska skatte- eller avgiftsbördan på företag i motsvarande mån. De medel som nu skulle överföras till löntagarna skulle i möjligaste mån bindas långsiktigt. Det anges som angeläget att en önskvärd förbättring av företagens lönsamhet inte resulterar i påtagliga ”övervinster” för vissa större företag. Sammanfattningsvis sägs motionärernas strävan vara att åstadkomma en spridning av såväl kapital som makt.

I motionen 1973:1957 förespråkas också att de löneanställda skall stimuleras att låta en del av sina löneökningar stå kvar i företagen. Ett allmänt omfattat löntagarsparande i företagen skapar enligt motionärerna förutsättningar för att på längre sikt åstadkomma en förändring i ägarstrukturen. Olika tekniska lösningar anges vara tänkbara. En möjlighet är att låta de anställda köpa aktier i företagen, en annan att ge möjlighet till avsättningar till särskilda personalfonder och en tredje att använda sig av reverser eller individuella skuldförbindelser. Vissa svårigheter förenade med dessa metoder skulle kunna undvikas, säger motionärerna, om man låter lönsparandet ske i form av köp av konvertibla obligationer, dvs. obligationer som kan bytas ut mot aktier. Härvidlag hänvisas till förslaget i propositionen 1973:93 till nya regler om konvertibla obligationer m. m. Konvertibla obligationer har hittills emitterats i mycket liten utsträckning i Sverige, framhåller motionärerna. Om en viss begränsad skattefrihet infördes för placeringar i sådana obligationer skulle förhållandena härvidlag snabbt kunna ändras. Som en viktig fördel med det beskrivna systemet anges att lönsparandet enligt detta inte nödvändigtvis behövde knytas till det företag där spararen är anställd.

Löntagarsparandet behandlas även i flera av de vid riksdagens början väckta motionerna.

Den fortlöpande kapitaltillväxten inom företagen tillfaller kapitalägarna ensamma, sägs det i motionen 1973:820. Från jämlikhetssynpunkt borde emellertid de som tillför produktionsfaktorerna kapital och arbete göra detta på lika villkor. Motionärerna förordar att ett system för de anställdas andel i kapitaltillväxten skall skapas, baserat på värdet av deras arbetsinsatser. Den praktiska utformningen föreslås bli den att aktier emitteras till värdet av den återinvesterade delen av vinsten och fördelas mellan kapitalägare och anställda, exempelvis i viss proportion till insatserna, definierade som aktiekapitalets värde respektive summan av de anställdas löner. Gentemot näringsutskottets påpekande i sitt yttrande över en likartad motion vid 1972 års riksdag (NU 1972:18) att de fackliga organisationerna avvisat krav på en utredning av här nämnt slag anför motionärerna att frågan om rätt för de anställda till andel i företagens förmögenhetstillväxt är av så genomgripande betydelse för den ekonomiska demokratin att det torde bli nödvändigt med viss lagstiftning för att nå en tillfredsställande lösning. En sådan lagstiftning kan bli ett

NU 1973:58

värdefullt stöd för löntagarorganisationerna i deras vidare förhandlingsarbete, anförs det.

I motionen 1973:1470 sägs i fråga om löntagarnas andel i företagens sparande att det vore felaktigt att satsa på metoder som skulle förbättra lönsamheten och öka företagssparandet och därvid bortse från frågan om en rättvis fördelning av den förmögenhetsökning som kan komma till stånd. Åtgärder som ökar lönsamheten måste således, säger motionärerna, förenas med insatser som innebär att förmögenhetstillväxten och dess avkastning inte förbehålls en begränsad krets aktieägare. En utredning i ämnet skulle syfta till att förebygga att det skapas ökade fördelningspolitiska problem berörande olika löntagargrupper. Utgångspunkten skulle vara att statsmakterna på olika sätt skall stimulera deltagande i sparande och att avsättningarna till detta sparande skall bli föremål för överläggningar i samband med avtalsrörelserna. Löntagarna bör enligt motionärerna ha medbestämmanderätt i företagen i sin egenskap av anställda utan att behöva stödja sig på något aktieinnehav, vilket dock inte skulle behöva hindra att företagssparande i form av aktieägande i näringslivet skulle kunna innebära en utvidgning av löntagarnas inflytande. Vissa åtgärder i syfte att företagen skall tillföras riskvilligt kapital föreslås vidare i denna motion. Hit hör en sänkning av kostnaderna för nyemission av aktier och införande av mellanformer mellan lån och riskvilligt kapital, främst i form av vinstandelslån och konvertibla obligationer.

I motionen 1973:587, där motiveringen för yrkandet i motionen 1973:829 återfinns, pläderas för en ökad privat kapitalbildning, som skulle ge marknadskrafterna ett större inflytande på kapitalmarknaden. Det system för delägarsparande som motionärerna förordar innebär att vid sidan av vanliga aktier skapas en ny form av delägarbevis som skall vara lättare åtkomliga och ge större trygghet. Börsnoterade företag förslås få möjlighet att emittera konvertibla obligationer. Dessa skall tecknas av en stiftelse med de anställda som delägare. Stiftelsen satsar omedelbart 20 procent av aktiernas värde medan övriga 80 procent får lånas av stiftelsen från allmänna pensionsfonden med en amorteringstid av fyra år. Amorteringarna sker genom inbetalning av de anställda, som medges avdragsrätt för dem vid taxeringen. Efter fem år skall andelsägarna ha rätt att konvertera andelarna till vanliga aktier i företag.

Ett likartat system, dock utan anordningen med lånefinansiering av obligationsköp, föreslås i motionen 1973:1510. Förslaget, som liknar det som framförs i motionen 1973:1957, innebär att inkomst av tjänst i viss utsträckning undantas från beskattning om den placeras i konvertibla obligationer. Systemet skulle genom att skattelättnad medgavs oavsett vilket företag som gett ut obligationerna komma att omfatta även anställda i offentlig tjänst, organisationer etc. Som motiv åberopar motionärerna behovet av att öka företagssparandet och tillgången på riskvilligt kapital. Genom att låta en del av sina löneökningar stå kvar i företagen skulle de anställda indirekt kunna vinna ökad anställningstrygghet och snabbare ökning av anställningsförmånerna, anser motionärerna.

NU 1973:58

15 I motionen 1973:1472, vari begärs ett sysselsättningspolitiskt handlingsprogram, sägs inledningsvis att frågan om arbetslösheten och den framtida sysselsättningen är dagens mest brännande fråga för folkets stora flertal i Sverige och också en av det kapitalistiska maktsystemets ödesfrågor. Motionärerna diskuterar faktorer bakom den arbetslöshet och undersysselsättning som kan konstateras. Huvudfaktorn sägs vara den ständiga, lagbundna förskjutningen mellan fast kapital och löner till det förras förmån. Kapitalexporten från Sverige bedöms minska tillväxten i landet. Vidare pekas på arbetsgivarnas stigande krav på prestationer och disciplin i arbetslivet och på kapitalets ökande geografiska koncentration. Arbetslösheten får för lönarbetarna ogynnsamma fördelningspolitiska effekter, anför motionärerna vidare och pekar på att den bl. a. skärper diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden. För att skapa tillräckligt med arbete måste enligt motionärernas mening en politisk kraft utgående från lönarbetarna gripa in i processen. Efter en diskussion av hur stort sysselsättningsproblemet kvantitativt är i Sverige uttalar motionärerna att ett statligt program för att skapa arbete i sin första del blir ett industripolitiskt program. Några huvudtyper av åtgärder som skulle ingå i ett statligt produktions- och sysselsättningsprogram anges, nämligen nya statliga industrier, ett forskningsprogram som innebär investeringar för snabbare framtida teknologiskt avancemang, investeringar i sociala bristområden — dvs. satsningar med icke-ekonomiska motiv men med viktiga sysselsättningspolitiska och delvis även produktivitetsfrärnjande effekter —, investeringar i trafikapparaten samt lagstiftningsåtgärder som förbättrar sysselsättningsläget. I fråga om anläggande av statliga industrier överensstämmer förslaget med vad som sedermera förordats i motionen 1973:1943. Därjämte förespråkas utbyggnader av kommunala kraftverk med statligt stöd, rehabiliteringsprogram för stadsmiljöer, miljöinvesteringar av annat slag, t. ex. i form av utbyggnad av reningsanläggningar för luft och vatten. Bland önskvärda lagstiftningsåtgärder nämns sådana beträffande en stegvis förkortning av den allmänna arbetstiden och beträffande väsentligt utvidgade möjligheter till frivillig förtidspensionering samt skärpta regler för undervisning och vård med krav på tätare personalbesättning, mindre klasser etc. Det kapitalbehov som dessa åtgärder ställer skulle enligt motionärerna primärt kunna fyllas via AP-fonden.

1968 års kapitalmarknadsutredning

1968 års kapitalmarknadsutredning (Fi 1969:59; ordförande: riksbankschef Per Åsbrink) skall göra en översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt. Därmed avses i främsta rummet obligationsmarknaden och till denna anknutna institut. En central fråga för utredningen att behandla gäller reglerna för allmänna pensionsfonden. Utredningen skall överväga vilken inriktning som skall ges fondens framtida utlåningsverksamhet. Den skall därvid bl. a. pröva om hittillsvarande former kan anses tillräckliga för att kanalisera fondens medel till

NU 1973:58

näringslivet. Den skall överväga om en utbyggnad bör ske av de särskilda mellanhandsinstituten. I direktiven sägs att starka skäl talar mot transmittering av pensionsfondsmedel via bankinstituten i någon mera betydande omfattning. Utredningen skall granska återlåneinstitutet och förutsättningslöst pröva huruvida detta bör bibehållas.

Interpellationssvar angående de mindre och medelstora företagens upplåning ur allmänna pensionsfonden

Chefen för finansdepartementet besvarade den 7 maj 1973 en interpellation av herr Sjönell (c), som gällde huruvida han ville medverka till att de mindre och medelstora företagen bereds möjligheter att utöka sin upplåning ur AP-fonden. I interpellationen pekades särskilt på den eftersläpning som råder i utbetalningen av beviljade lån från AB Industrikredit och AB Företagskredit. En konsekvens härav var enligt interpellanten att de mindre och medelstora företagens möjligheter att investera stryptes i ett skede då investeringsbenägenheten tenderade att öka. Enligt statsrådets bedömning förelåg ingen sådan risk. Industrikredit och Företagskredit avvisar, sade statsrådet, inte någon seriös låntagare vars investeringsobjekt fyller gängse företagsekonomiska räntabilitetskrav. Avlyft av banklån mot långa lån i Industrikredit och Företagskredit kan och skall ske först när investeringen är färdig. Institutens kö av låneobjekt som är färdiga för avlyft uppgår till ca 250 milj. kr. Den genomsnittliga väntetiden för avlyft uppgår till omkring 4 månader. Statsrådet betecknade det som angeläget att söka minska denna väntetid men framhöll att väntetiden var mycket kort om den jämfördes med motsvarande tid för väntan på avlyft i andra institut, såsom bostadsfinansieringsinstituten. Som skäl för det rådande läget angavs den markerade bristen på långt kapital i den svenska ekonomin. Det hänvisades till att industri- och kraftföretagen har en obligationslånekö som uppgår till flera miljarder kr. och att behovet av exportkrediter är betydande. Även Svenska skeppshypotekskassan hade redovisat behov av ett vidgat låneutrymme, och krav på långa lån fanns också på jordbrukarhåll. Kön av oavlyftade byggnadskreditiv uppskattades till mer än 7 miljarder kr. Därtill kom de krav som stat och kommuner ställde på den långa kapitalmarknaden. Interpellanten förklarade sig otillfredsställd med svaret och anförde bl. a. att bankerna i många fall inte är beredda att meddela slutligt beslut att lån beviljas ett företag förrän underhandsbesked har erhållits från Industrikredit om att lånet kommer att avlyftas.

Tidigare behandling av frågan om den regionala fördelningen av allmänna pensionsfondens placeringar

En motion med samma syfte som motionen 1973:990 väcktes vid 1972 års riksdag. Näringsutskottet (NU 1972:12) anförde i huvudsak följande. Av allmänna pensionsfondens utlåning går i runt tal hälften till bostadssektorn. Inriktningen av kapitalflödet till bostadsmarknaden

NU 1973:58

bestäms genom statsmakternas beslut om bostadsbyggandets omfattning och geografiska fördelning, varför något utrymme för styrande inverkan härpå från fondens sida inte finns. Kommunerna, som tar i anspråk ca en tiondel av fondens resurser, är för sin upplåning till väsentlig del .beroende av beslut som fattats av Kungl. Majit. Fondens tillskott till statens upplåning måste ses som en del av statens totala upplåning, vilket gör att detta tillskott inte separat kan hänföras till vissa regioner. Av de företag som får lån från fonden bedriver många sin rörelse i mer än en region, varför det i dessa fall inte går att korrekt fördela företagets totala investeringar under en period på olika finansieringskällor. Sammanfattningsvis ansåg utskottet att den allmänna pensionsfondens placeringar måste studeras inom ramen för den totala kapitalmarknaden och att ett isolerat studium av dess placeringar från regionalpolitisk utgångspunkt enligt motionärernas förslag inte tedde sig meningsfullt. Slutligen anfördes att det finge anses ingå bland principerna för fondens förvaltning att dess placeringsbeslut inte i och för sig skulle lia någon styrande effekt. Utskottet avstyrkte motionen, som avslogs av riksdagen. I en reservation av vissa representanter för centerpartiet och folkpartiet föreslogs att motionen skulle tillstyrkas.

Tidigare behandling av motioner om delägarsparande m. m.

Motioner rörande delägarsparande, bl. a. avseende metoder för att ge löntagarna andel i långsiktigt företagssparande, har väckts årligen vid 1968-1972 års riksdagar (BaU 1968:33, 1969:42, 1970:44; NU 1971:38, 1972:18). I fråga om behandlingen t. o. m. år 1971 hänvisas till den redogörelse som näringsutskottet lämnade i sitt betänkande i ämnet förra året. Utskottet anförde där sammanfattningsvis följande. Motionerna avsåg i huvudsak frågor rörande omfattningen och fördelningen av den totala ersättningen till de anställda. Enligt vedertagna och av arbetsmarknadens huvudorganisationer enhälligt förespråkade principer borde det lämnas åt arbetsmarknadsparterna att förhandla och träffa avtal därom. Det vore naturligt att det också i första hand fick ankomma på arbetsmarknadsparterna att påkalla statsmakternas medverkan om statliga åtgärder på lönsparandets område ansågs erforderliga. Utskottet ansåg att något initiativ från riksdagens sida i de berörda frågorna inte borde förordas och avstyrkte motionerna, som också avslogs av riksdagen. I en reservation av centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet förordades en i första hand teknisk utredning av möjlighetefna att ge löntagarna andel i ett långsiktigt företagssparande. Att statsmakterna föranstaltade om en sådan utredning skulle enligt motionärerna inte innebära något brott mot principen att det skulle ankomma på arbetsmarknadsparterna själva att förhandla och träffa avtal om sådana former för sparande och delägarskap som var aktuella; denna princip betecknades som självklar. Utredningens syfte skulle blott vara att ge underlag för överväganden och diskussioner i ämnet.

2 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 58

NU 1973:58

18 Remissyttranden över motionerna 1973:820, 1973:829 och 1973:1510 om delägarsparande m. m.

SAF framhåller beträffande motionen 1973:820 att grundtanken i denna har realiserats på makroplanet genom den överenskommelse om fördelning av företagens förädlingsvärde mellan de anställda och kapitalägarna som ingår i det nu löpande femårsavtalet mellan SAF och tjänstemannaorganisationerna SIF/SALF/CF. En utbyggnad av grundtanken på företagsplanet bör enligt SAF avgöras av marknadens parter. I anslutning till motionen 1973:829 anför SAF att föreningen inte har någonting att erinra mot att det inom företagen bildas stiftelser med de anställda som delägare och med syfte att placera pengar i konvertibla obligationer. Stiftelserna bör emellertid enligt SAF:s uppfattning ges möjlighet att placera pengar såväl i det egna företaget som i andra företag samt ges frihet att välja sparform. SAF ansluter sig till den i motionen 1973:1510 uttryckta uppfattningen att det vore olyckligt om den där föreslagna skatteförmånen blir bunden till sparande i enbart det företag där den anställde arbetar. En sådan ordning skulle missgynna anställda i mindre lönsamma företag och verka hämmande på en från samhällsekonomisk synpunkt gynnsam fördelning av kapitalet.

Sammanfattningsvis anför SAF att föreningen är positiv till förslag som är avsedda att främja en breddning av förmögenhetsinnehavet genom att nybildning av förmögenheter stimuleras bland sådana grupper där förmögenheterna i dag är förhållandevis begränsade. Detta bör enligt SAF:s uppfattning ske i den formen att viss del av lönen avsätts till sådant syfte. Ett system baserat på andel i de olika företagens förmögenhetstillväxt anser föreningen vara förenat med avgörande nackdelar.

Sveriges industriförbund anför att industrins finansieringssituation sedan mer än ett decennium kännetecknas av en kontinuerligt sjunkande soliditet och att detta verkat återhållande på näringslivets möjligheter att finansiera sin expansion. De i motionerna behandlade frågorna bör enligt Industriförbundets mening mot denna bakgrund ges hög prioritet. Om allmänhetens och då främst de anställdas deltagande i företagens kapitalbildning stimuleras kommer på kort sikt företagens finansieringsmöjligheter att direkt förbättras och på längre sikt inte bara nysparandet utan sparmedel som nu bundits i andra former att tillföras företagen. Ett ökat aktiesparande hos allmänheten kommer också att medverka till en jämnare ägarstruktur i landet, säger förbundet. Sparandet kan enligt förbundets mening knappast kanaliseras till företagen genom inköp av aktier och konvertibla obligationer utan relativt kraftiga stimulansåtgärder i form av skattefavörer. Förbundet menar att skattestimulans bör ges även till sparande i andra former och bör avse alla löntagare. De aktuella förslagen gäller således, påpekas det, skattelagstiftningen och kommer även att omfatta personer som ej kan betraktas som anställda. Härav följer att parterna på arbetsmarknaden inte själva kan lösa frågan. Denna bör därför bli föremål för en statlig utredning. Utan att i detalj gå in på förslagen i de tre motionerna tillstyrker Industriförbundet sålunda

NU 1973:58

att en utredning tillsätts för att granska dessa förslag.

LO erinrar om sina yttranden över liknade motioner tidigare år, senast till näringsutskottet 1972. De invändningar som LO då framförde gäller i princip fortfarande, anförs det, varför LO inte finner sig föranlåten att närmare kommentera de olika motionerna.

TCO framhåller att organisationen avstyrkt tidigare motioner med likartat innehåll under hänvisning till att frågan om andelar i företag och eventuell avsättning av viss del av lönen för sådana ändamål är en angelägenhet mellan arbetsmarknadens parter och i första hand bör lösas mellan dessa. TCO säger sig fortfarande ha denna uppfattning. TCO instämmer i att det finns ett behov av ökad förmögenhetsspridning. De åtgärder som föreslås i motionen 1973:820 torde dock knappast innebära någon påtaglig förändring av förmögenhetsstrukturen, säger TCO. Inom TCO har nyligen olika förslag till lösningar med mer bestämd inriktning utarbetats. Dessa bör enligt TCO:s mening först diskuteras mellan arbetsmarknadens parter innan det kan bli aktuellt att kräva tillsättandet av en statlig utredning rörande dessa frågor i syfte att förbereda lagstiftning.

SACO erinrar om att organisationen i remissyttranden över tidigare motioner i samma ämne inte ansett sig böra tillstyrka förslagen om utredning. De i motionerna skisserade modellerna skulle innebära en form av tvångssparande, säger SACO och tillägger att det inte kan vara önskvärt att byta ut en likvid tillgång, som kan användas för konsumtion eller sparande efter individens eget skön, mot en illikvid tillgång bunden i företaget. SACO säger sig inte ha funnit skäl att ompröva sin inställning till behovet av en utredning. SACO påpekar att rådande lagstiftning inte lägger hinder i vägen för parterna på arbetsmarknaden att träffa uppgörelse i de frågor som motionärerna tar upp.

Utskottet

Frågan om uppskov till höstsessionen

Enligt det förslag som framläggs i propositionen 1973:97 skall en begränsad del av allmänna pensionsfondens medel, tills vidare 500 milj. kr., kunna tillföras näringslivet i form av riskvilligt ägarkapital. Förslaget kritiseras i olika hänseenden i de motioner som föranletts av propositionen. I tre av dessa motioner, 1973:1941, 1973:1942 och 1973:1957, påyrkas i första hand att behandlingen av propositionen skall uppskjutas till riksdagens höstsession. Både sakliga och taktiska skäl talar för att folket i val får tillfälle att ta ställning till regeringens förslag, sägs det i motionen 1973:1941. Samma synpunkt framförs i motionen 1973:1942, där det också hänvisas till arbetsbelastningen i riksdagen vid vårsessionens slut och framförs önskemål att propositionen före avgörandet i riksdagen skall bli föremål för en omsorgsfull remissbehandling genom näringsutskottets försorg. De båda sistnämnda argumenten återfinns även i motionen 1973:1957, där det särskilt betonas att det i propositionen framlagda förslaget har en annan

NU 1973:58

principiell och reell innebörd än det förslag av 1968 års kapitalmarknadsutredning som det är grundat på och att det inte har undergått någon ingående prövning och beredning.

Utskottet finner inte skäl för ett uppskov med ärendets behandling till höstsessionen. Det är inte ovanligt att förslaget i en proposition till följd av de remissyttranden som avgivits och regeringens överväganden delvis avviker från vad som har föreslagits av den utredning som ligger till grund för propositionen. Det kan inte antas att valresultatet kommer att ge en tydlig anvisning om väljarnas inställning i just den här aktuella frågan.

Utskottet vill särskilt framhålla att av de motioner vari föreslås uppskov med behandlingen två går ut på att propositionens förslag helt skall avvisas medan den tredje förordar en lösning i huvudsak enligt kapitalmarknadsutredningens förslag, dvs. ett förslag som endast på vissa punkter skiljer sig från propositionens.

Riskvilligt ägarkapital från allmänna pensionsfonden

Den huvudfråga som tas upp i propositionen är huruvida medel från allmänna pensionsfonden skall i viss utsträckning genom förvärv av aktier tillföras näringslivet såsom riskvilligt ägarkapital. Nu gällande placeringsregler tillåter inte detta. Kapitalmarknadsutredningen har i betänkandet (SOU 1972:63) Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden framlagt förslag om en sådan förändring. Utredningens förslag ligger till grund för propositionen, där dock i flera hänseenden gjorts förändringar i förhållande till utredningens förslag Tanken på en utvidgning av AP-fondens verksamhet i här angiven riktning godtas uttryckligen i motionen 1973:1957. Det betecknas där som angeläget och nödvändigt att AP-fondsmedel skall kunna tillföras näringslivet i form av aktiekapital. Även i motionen 1973:1943 godtas tanken på aktieköp med hjälp av medel ur AP-fonden men endast för investeringar i statliga företag enligt principer som närmare anges i motionen. I de fyra övriga motioner som väckts i anledning av propositionen avvisas tanken på att AP-fonden skall ges rätt att köpa aktier. I motionen 1973:1941 anförs att aktieköp på börsen uppenbarligen inte skapar några nya tillgångar för företagen. Om riktade emissioner till utomstående blir tillåtna finns, menar motionärerna, risk att sådana emissioner till förmån för AP-fonden leder till att fondens medel i betydande utsträckning kan komma att kanaliseras till mindre lönsamma företag. Förslaget om aktieköp för AP-fondsmedel är inte ägnat att förbättra situationen för de mindre och medelstora företagen, säger motionärerna också. De ändringar som i propositionen gjorts i förhållande till kapitalmarknadsutredningens förslag uppfattas av motionärerna som ett utslag av en strävan efter ny statlig maktkoncentration och sägs innebära ett klart löftesbrott i förhållande till vad som uttalades när systemet med AP-fonden infördes. Talet om ökat löntagarinflytande genom aktieköp med AP-fondsmedel betecknar motionärerna som grundlöst. Kritik mot de ändringar som gjorts i kapitalmarknadsutredningens förslag framförs också i motionen

NU 1973:58

1973:1942. Motionärerna betraktar det som diskutabelt att AP-fondens aktieköp skulle verka stimulerande på företagens vilja att nyemittera annat än då fråga är om riktade emissioner. Beträffande dessa uttalas även i denna motion farhågor för att AP-fondens medel skulle komma att satsas på tvivelaktiga projekt. Genom den nya inriktningen skulle AP-fonden utvecklas till ett näringspolitiskt instrument, anför motionärerna vidare. Avgörande för utvecklingen blir då vilken typ av styrning man vill ge placeringspolitiken. Vill man styra oberoende av marknadskrafterna för att uppnå politiskt uppställda mål ger man sig så småningom in i ett administrativt, politiskt styrt ekonomiskt system, uttalar motionärerna. AP-fonden blir då en ”jättelik dirigent av näringslivet”. Från fördelningspolitisk synpunkt saknar propositionens förslag enligt motionärerna positiv verkan.

I motionen 1973:1944 yrkas avslag på propositionen under hänvisning till att förslaget innebär att pensionsfondens tillgångar skall användas till socialisering av det svenska näringslivet. I motionen 1973:1956 uttalas tvivel om att AP-fondens medel genom aktieköp kommer till bästa användning. De negativa effekterna för samhällsekonomin av den genomsnittligt låga lönsamheten inom industrin kommer man inte till rätta med genom förslaget, säger motionärerna.

Utgångspunkten för bedömning av det föreliggande förslaget måste enligt utskottets mening vara att det mot bakgrund av den otillfredsställande tillväxttakten i näringslivets investeringar under de senaste åren är angeläget att åstadkomma en kraftig ökning av investeringarna. I ökad omfattning har investeringarna kommit att finansieras med upplånade medel. En ny möjlighet att tillföra företagen riskvilligt kapital skulle i betydande mån kunna stimulera investeringsaktiviteten. Mot denna bakgrund framstår det som angeläget att möjligheten att i viss utsträckning utnyttja AP-fondsmedel som riskkapital utnyttjas. Att AP-fonden på detta sätt gör insatser av ägarkapital är också motiverat för att samhället och löntagarna skall få större inflytande i företagen. Genom en lämplig utformning av det organ som får ansvaret för AP-fondens aktieplaceringar och av det sätt på vilket ägarinflytandet i de berörda företagen utövas från fondens sida bör, som utskottet i det följande skall närmare utveckla, en betydande effekt i här nämnt avseende kunna uppnås.

Utskottet vill också framhålla att man kan räkna med att den industriella expansion och ökade sysselsättning som kan åstadkommas med hjälp av aktieplaceringar från AP-fondens sida totalt sett kommer att positivt påverka den ekonomiska utvecklingen och därmed bli till förmån för bland andra försäkringstagarna. Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet yrkandena i motionerna 1973:1941, 1973:1942, 1973:1944 och 1973:1956 om avslag på propositionen 1973.97 i dess helhet.

Fondstyrelsernas antal och sammansättning

De medel ur allmänna pensionsfonden som skall utnyttjas för riskbärande placeringar skall enligt vad som föreslås i propositionen

NU 1973:58

förvaltas av en särskild fondstyrelse, den fjärde fondstyrelsen. Placeringarna skall sålunda göras helt oberoende av de hittillsvarande fondstyrelsernas förvaltning. Den nya styrelsen föreslås få en annan sammansättning än vad utredningen förordat. Styrelsen skall enligt propositionen bestå av elva ledamöter som alla förordnas av Kungl. Maj :t. Beträffande fem av ledamotsplatserna skall förslag få väckas av rikssammanslutningar av arbetstagare, beträffande två av rikssammanslutningar av arbetsgivare och beträffande två av sammanslutning som företräder primärkommunerna. Två ytterligare ledamöter utses av Kungl. Majd att fungera som ordförande och vice ordförande. Detta förslag lämnas utan erinran i motionen 1973:1957. I motionen 1973:1943 föreslås i stället att ledningen för allmänna pensionsfonden skall helt omorganiseras. Fonden bör, hävdas det här, skötas av en enda fondstyrelse, i vilken representanter för lönarbetarnas organisationer bör ha majoriteten. Rikssammanslutningar av arbetsgivare bör inte ha någon representation i fondstyrelsen.

Utskottet delar uppfattningen att förvaltningen av fondens aktieplaceringar bör handhas av en särskild fondstyrelse. Förslaget till sammansättning av denna styrelse är enligt utskottets mening lämpligt avvägt. Utskottet tillstyrker alltså propositionen i detta avseende.

Belopp som får placeras i aktier

De medel som skall stå till fjärde fondstyrelsens förfogande skall enligt propositionen uppgå till högst 500 milj. kr. eller det högre belopp som Kungl. Maj:t bestämmer på förslag av fjärde fondstyrelsen. I motionen 1973:1957 påyrkas att beloppet i en första omgång skall fastställas till 500 milj. kr. och att en framtida utvidgning av ramen skall få ske först efter riksdagsbeslut i varje särskilt fall. I motionen 1973:1943 föreslås att 5 procent av fondmedlen — dvs. för närvarande inemot 3 miljarder kr. — skall få placeras i aktier. Härvid förutsätts att placeringarna skall göras i statligt ägda företag. Till denna fråga återkommer utskottet i det följande.

Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen att AP-fondens aktieplaceringar i första omgången bör, såsom kapitalmarknadsutredningen föreslagit, begränsas till 500 milj. kr. och att detta bör komma till klart uttryck i lagtexten. Det är emellertid väsentligt att rambeloppet i framtiden skall kunna utökas på grundval av vunna erfarenheter. Någon anledning att kräva riksdagsbeslut för en sådan ökning finns enligt utskottets mening inte. Det bör alltså som föreslås i propositionen ankomma på Kungl. Majd att på förslag av fjärde fondstyrelsen ta ställning till i vad mån rambeloppet bör ökas.

Inriktningen av aktieplaceringarna

Fjärde fondstyrelsens placeringar skall enligt propositionens förslag få ske i aktier i svenskt aktiebolag med undantag endast för sådana bolag

NU 1973:58

som bedriver bank- eller försäkringsrörelse och dessutom i konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som utfärdats av sådana aktiebolag i vilka fonden får köpa aktier. Denna bestämmelse anger den tekniska begränsningen av placeringarna. Chefen för finansdepartementet uttalar vidare i propositionen att placeringarna i huvudsak bör inriktas på större industriföretag och att det ligger i sakens natur att det i allmänhet blir de börsnoterade företagen som kan komma i fråga för AP-fondsplaceringar. I detta sammanhang riktas uppmärksamheten på att enligt ett nyligen framlagt förslag till ändring i aktiebolagslagen (prop. 197353) s. k. riktade emissioner mot betalning i pengar skall bli möjliga efter beslut med enkel majoritet vid bolagsstämma. Sådana emissioner skulle, menar departementschefen, kunna få betydelse för fondens placeringar i aktier.

Beträffande ifrågakommande företagskategorier föreslås i motionen 1973:1957 ingen ändring. En helt annan uppläggning föreslås däremot i motionen 1973:1943. Där avvisas tanken på köp av aktier i privatägda företag. Riskmedlen från AP-fonden bör enligt motionen användas uteslutande för placering i aktier i statligt ägda företag, företrädesvis för nyetablering av vad motionärerna kallar basindustrier.

De förslag som framläggs i motionen 1973:1943 tillgodoser inte ett grundläggande syfte med det nu aktuella förslaget, nämligen att satsningar också skall kunna göras på nu verksamma företag som behöver medel för investeringar för att förbättra produktionsförhållandena, trygga företagens fortbestånd och erbjuda nya sysselsättningstillfällen. Frågan om den statliga företagssektorns utveckling på sätt som föreslås i motionen 1973:1943 bör enligt utskottets mening hållas skild från frågan om aktieköp med AP-fondsmedel. Något hinder för fjärde fondstyrelsen att köpa aktier i statliga företag bör inte föreligga. Finansieringen av statliga företags investeringar bör emellertid framgent liksom nu kunna lösas på andra vägar än genom utbjudande av aktier. Utskottet tillstyrker sålunda propositionen 1973:97 i här angivet hänseende och avstyrker i motsvarande del motionen 1973:1943.

Maximering av insats i visst företag

Enhgt kapitalmarknadsutredningens förslag skulle fjärde fondens möjligheter att göra insatser i ett och samma aktiebolag begränsas till att avse högst så stor andel av bolagets aktier som svarar mot fem procent av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. Denna spärregel motiverades med att fondförvaltningens säkerhet var det primära. I propositionen anförs nu att säkerhetsfrågor och placeringspolitik i detta sammanhang får bedömas från andra synpunkter än det det gäller försäkringsbolagens placeringsrätt, som utgjorde förebilden för utredningen. Även den omständigheten att rambeloppet begränsas till 500 milj. kr. anförs av departementschefen som ett motiv för att någon begränsning av placeringsmöjligheterna i varje företag för sig inte erfordras.

I motionen 1973:1957 förordas däremot att de villkor skall gälla som

NU 1973:58

kapitalmarknadsutredningen föreslog.

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som framförs i propositionen och avstyrker yrkandet i motionen 1973:1957 om maximering av fondens aktieinnehav i visst företag.

Återinvestering av avkastningen på aktierna

I motsats till kapitalmarknadsutredningens förslag, som gick ut på att avkastningen av medlen under fjärde fondstyrelsens förvaltning skulle överföras till övriga delfonder för att därigenom direkt bidra till pensioneringen, förordas i propositionen att inte bara realiserade kursvinster utan också utdelning på aktier och annan avkastning på fjärde delfondens placeringar skall få återinvesteras inom fondens verksamhetsområde.

I motionen 1973:1957 kritiseras denna ordning. Den innebär, hävdar motionärerna, att en del av AP-fondsmedlen helt enkelt avförs från försäkringssystemet. Motionärerna kräver en regel av den innebörd som kapitalmarknadsutredningen föreslog. 1 motionen 1973:1943 förutsätts, som ovan sagts, att samtliga fondmedel skall förvaltas av en styrelse. Den praktiska innebörden av detta skulle bli att avkastningen på aktierna liksom av samtliga medel som tillförs fonden fem procent skulle få användas för nya aktieplaceringar. Huvudparten av avkastningen skulle sålunda enligt detta alternativ ingå i den del av fonden som inte får utnyttjas för riskbärande placeringar.

Utskottet finner den i propositionen angivna ordningen lämplig och förordar denna. Argumentet i motionen 1973:1457 att vissa medel på detta sätt skulle undandras allmänna pensionsfonden finner utskottet inte bärande.

Granskning av den nya verksamheten

Kapitalmarknadsutredningen föreslog en granskning av fjärde fondstyrelsens verksamhet i särskilda former. I propositionen uttalar chefen för finansdepartementet att han inte anser tillräckliga skäl finnas att anordna en sådan granskning. Fjärde fondstyrelsens verksamhet under varje år bör i stället på motsvarande sätt som gäller för de övriga delfonderna redovisas i denna fondstyrelses förvaltningsberättelse, vilken därefter i sedvanlig ordning blir föremål för revision etc. Det understryks i propositionen att de till Kungl. Majd inlämnade berättelserna skall ha en sådan utformning att gjorda dispositioner klart redovisas.

I motionen 1973:1957 stöds även i detta hänseende kapitalmarknadsutredningens förslag. Detta innebär att fjärde fondstyrelsens verksamhet årligen skall bli föremål för riksdagsbehandling, byggd på dess förvaltningsberättelse och revisionsberättelse. Vidare skall en årlig sakgranskning utföras av ett särskild granskningsorgan på fem personer som delvis utsetts av riksbanks- och riksgäldsfullmäktige. Härigenom erhålls garantier, menar motionärerna, för att placeringarna av AP-fondsmedel sker under

NU 1973:58

riksdagens kontroll och i former som inte leder till ökad centralisering och maktkoncentration i näringslivet.

Utskottet finner i likhet med departementschefen inte skäl att föreslå en särskild, komplicerad anordning för granskning av den nya verksamhet som nu skall komma till stånd. Genom en granskning i den ordning som för närvarande är föreskriven uppnås enligt utskottets mening en fullgod kontroll. Utskottet avstyrker sålunda motionsyrkandet i detta hänseende.

Delegation av rösträtten för allmänna pensionsfondens aktier till representanter för de anställda

I motionen 1973:1957 påyrkas att rösträtten för de aktier som förvaltas av fjärde fondstyrelsen skall delegeras till representanter för de anställda, valda av de anställdas organisationer på arbetsplatserna. Motionärerna framhåller att fondstyrelsen givetvis även i det decentraliserade system som de föreslår måste tillerkännas ägarinflytande över sina aktieplaceringar men anser att det i normalfallet bör vara möjligt med en sådan delegation som nämnts. Detta skulle ha positiv betydelse för såväl företagsdemokratin som möjligheterna att bättre anpassa företagspolitiken efter varje enskilt företags speciella förhållanden, säger motionärerna. I motionen 1973:1943 föreslås att minst 50 procent av den med fondens aktieinnehav förknippade rösträtten i de statliga företag, vari fonden skulle göra sina placeringar, skall tillkomma de anställda i vederbörande företag och att de anställda för varje år skall få utse de representanter som skall utöva rösträtten.

Utskottet vill framhålla att en ordning av det slag som skisseras i motionerna med delegation av rösträtt till flera anställda vid en arbetsplats inte är möjlig att tillämpa enligt vare sig den nuvarande aktiebolagslagen eller det förslag till ny aktiebolagslag som aktiebolagsutredningen har lagt fram i sitt betänkande (SOU 1971:15) och som för närvarande är föremål för beredning inom justitiedepartementet. Huvudregeln enligt 119 § första stycket 3 aktiebolagslagen är att frånvarande aktieägares rösträtt på bolagsstämma kan utövas genom ombud. I bolagsordningen kan därutöver enligt 119 § andra stycket föreskrivas att endast annan aktieägare får nyttjas såsom ombud, en begränsning som dock enligt aktiebolagsutredningens förslag skall slopas för såväl nya som äldre bolag. För så vitt i motionerna avses att mer än en anställd vid varje företag skulle kunna anförtros rösträtt för fondens aktier erfordras således en lagändring som hittills inte varit aktuell.

I propositionen framhålls att användningen av fondmedel för insats av ägarkapital är motiverad bl. a. för att ge löntagarna större inflytande i företagen. I viss utsträckning får löntagarna givetvis ett sådant inflytande genom sina representanter i fjärde fondstyrelsen. Om AP-fonden genom en styrelse med kraftigt inslag av löntagarrepresentanter har ett ägarintresse av någon betydenhet i ett företag bör detta förhållande också rimligen stärka den position som de anställdas representanter intar i företagets styrelse. Såsom ofta framhållits i debatten om det föreliggande

NU 1973:58

förslaget skulle det därutöver vara värdefullt om de anställda i företag där AP-fonden har gjort insatser kunde till följd av detta också få möjlighet att utöva inflytande på företagets utveckling via bolagsstämman. Det är enligt utskottets mening önskvärt att man försöker åstadkomma regler som gör det möjligt för fondstyrelsen att som ombud på bolagsstämma utnyttja mer än en företrädare för de anställda, så att de anställdas representation i företagets styrelse får en mera direkt motsvarighet vid bolagsstämman än aktiebolagslagen för närvarande tillåter. Utskottet föreslår därför att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till lagändring som gör det möjligt för AP-fonden att under de förutsättningar som utskottet här angivit uppdra åt representanter för de anställda i ett företag att utöva rösträtt för fondens aktier i företaget. När sådan möjlighet skapats bör fondstyrelsen fortsättningsvis som regel delegera rösträtten för sina aktier i olika företag på angivet sätt.

Förslaget till reglementsändringar

Med det ovan sagda har utskottet i alla delar tillstyrkt det förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning som framläggs i propositionen.

Förslagen till skatteförfattningar

1 propositionen uttalas att frågan om skattskyldighet för avkastningen av de medel som fjärde fondstyrelsen förvaltar bör lösas i enlighet med vad som i allmänhet gäller för kapitalplacering i aktier. Fonden föreslås därför bli skattskyldig för all inkomst som härrör från fjärde fondstyrelsens kapitalförvaltning. Förmögenhetsskatt anses däremot inte böra utgå. I enlighet härmed framläggs i propositionen förslag till ändringar i kommunalskattelagen (1928:370), i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt och i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt i enlighet med vad som sålunda förordats.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen och tillstyrker författningsförslagen.

Medel ur allmänna pensionsfonden till mindre och medelstora företag

I några av de motioner som föranletts av propositionen 1973:97 framförs alternativa eller kompletterande förslag som gäller tillförsel av medel ur allmänna pensionsfonden till de mindre och medelstora företagen.

Det belopp av 500 milj. kr. som enligt propositionen skall disponeras av fjärde fondstyrelsen för aktieköp föreslås i motionen 1973:1956 bli kanaliserat som långfristigt kapital till mindre och medelstora företag via mellanhandsinstituten. Av dessa nämns i motionen AB Industrikredit, varvid anförs att 250 milj. kr. som detta institut beviljat såsom lån inte har kunnat utbetalas på grund av medelsbrist.

NU 1973:58

27 Samma förhållande berörs i motionerna 1973:1942 och 1973:1957 och ger där anledning till identiska yrkanden om att riksdagen skall uttala sig för att ytterligare krediter, i en första omgång i storleksordningen 250 milj. kr., skall tillföras de mindre och medelstora företagen genom ökad upplåning i allmänna pensionsfonden.

I vad gäller de faktiska förhållanden i fråga om AB Industrikredit och AB Företagskredit som åsyftas i motionerna vill utskottet hänvisa till det interpellationssvar rörande de mindre och medelstora företagens upplåning ur allmänna pensionsfonden som för kort tid sedan lämnades av chefen för finansdepartementet och som refereras i det föregående (s. 16).

I anledning av motionsyrkandena vill utskottet också erinra om några grundläggande förutsättningar för allmänna pensionsfondens förvaltning. Ett av de önskemål som avsågs bli tillgodosedda genom det system för fondförvaltningen som statsmakterna valde var att fonden skulle ha en i möjligaste mån fri och självständig ställning. I detta syfte gjordes den till en fristående institution, förvaltad av styrelser som till övervägande delen företräder arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Principerna för fondens förvaltning finns uttryckta i det reglemente som delvis ändras enligt den nu föreliggande propositionen och i dithörande motivuttalanden. Av det sagda följer att Kungl. Maj:t inte har någon befogenhet att besluta om fondmedlens disposition och också, enligt utskottets mening, att riksdagen bör visa återhållsamhet i fråga om allmänna uttalanden som har karaktären av direktiv för fondstyrelserna vid sidan av reglementet.

I sakfrågan åberopar utskottet det nyssnämnda interpellationssvaret. Utskottet anser inte att det med fog kan hävdas att de mindre och medelstora företagen är missgynnade vid fördelningen av allmänna pensionsfondens medel. Givetvis framstår det som önskvärt att väntetiden för avlyft av banklån mot lån i AB Industrikredit och AB Företagskredit kan minskas, men det synes ogörligt att i en tid av knapphet på kapital helt undgå att även de mindre och medelstora företagen råkar ut för kösituationer. Utskottet vill också erinra om att 1968 års kapitalmarknadsutredning bland sina uppgifter har att pröva om nuvarande former för att kanalisera fondens medel till näringslivet kan anses tillräckliga och om en utbyggnad bör ske av de särskilda mellanhandsinstituten. Med hänvisning till vad nu sagts avstyrker utskottet de här berörda yrkandena i dels motionen 1973:1956, dels motionerna 1973:1942 och 1973:1957.

Flera andra motionsyrkanden avser också frågan om hur de mindre och medelstora företagen skall få tillgång till medel ur allmänna pensionsfonden. Olika åtgärder för att fondmedel skall kunna slussas till dessa företag via bankväsendet berörs i motionen 1973:518. I motionerna 1972:1942 och 1973:1957 — vilka har väckts i anledning av propositionen 1973:97 — nämns företagareföreningarna som ett tänkbart instrument för att tillhandahålla de mindre och medelstora företagen medel ur fonden dels som krediter, dels också som riskbärande kapital. En grundtanke är här att det är önskvärt att finna decentraliserade former för förmedlingen av allmänna pensionsfondens medel till näringslivet. I

NU 1973:58

motionen 1973:1957 föreslås också att det skall övervägas att skapa regionala utvecklingsbanker som nära samarbetar med företagareföreningarna.

Det uppdrag som åvilar 1968 års kapitalmarknadsutredning täcker enligt utskottets mening i erforderlig utsträckning de utredningsönskemål som kommer till uttryck i de här berörda motionsyrkandena. Utskottet anser därför att riksdagen inte har anledning att göra någon särskild framställning till Kungl. Maj:t rörande utredningens arbete på detta område. De här aktuella motionsyrkandena avstyrks sålunda.

Översyn av AB Industrikredits och AB Företagskredits utlåningsbestämmelser De

mindre företagen uppvisar ett växande behov av krediter för exportverksamhet, marknadsföring och produktutveckling, vilket kan vara svårt att tillgodose med traditionella kreditformer, anförs i motionen 1973:1957. AB Industrikredit och AB Företagskredit borde, menar motionärerna, på ett smidigare sätt än nu kunna anpassa sig till de nya behoven genom att tillämpa en friare kreditbedömning, eventuellt kombinerad med nya låneformer. Motionärerna begär en översyn av de båda institutens utlåningsbestämmelser i detta syfte.

AB Industrikredits och AB Företagskredits kreditgivning baseras, som naturligt är, på en totalbedömning av de berörda företagens kreditbehov och kreditvärdighet. Härigenom kan även sådana kreditändamål som anges i motionen tillgodoses. Att krediter skulle lämnas med direkt inriktning på speciella ändamål av det slaget ter sig mot bakgrund av vad nu sagts inte realistiskt. Utskottet finner inte skäl att förorda någon översyn av utlåningsbestämmelsema och avstyrker alltså motionsyrkandet.

Samordnat kreditstöd samt stärkt soliditet för mindre och medelstora företag

En ökad samordning av kreditstödet till de mindre och medelstora företagen och åtgärder för att stärka dessa företags soliditet förordas i motionen 1973:518. Motionärerna vänder sig mot den uppfattning som betänkandet (Ds 1 1972:7) Specialdestinerat kreditstöd utmynnar i, nämligen att förutsättningarna för en längre gående organisatorisk samordning av kreditstödet är begränsade. Som medel att stärka soliditeten nämns huvudsakligen ändrade beskattningsregler.

Utskottet har i sitt betänkande 1973:54 behandlat ett motionsyrkande om en utredning rörande mera ändamålsenliga former för de statliga kreditstöden. Härvid hänvisade utskottet till att statens industriverk framgent kommer att utgöra en organisatorisk bas för finansiellt stöd till företagen och att en samordning och rationalisering torde bli möjlig härigenom. Dessutom erinrade utskottet om den nyligen avslutade utredningen rörande det specialdestinerade kreditstödet.

NU 1973:58

29 Utskottets slutsats att det inte för närvarande synes föreligga någon anledning för riksdagen att ta initiativ till ytterligare åtgärder i fråga om formerna för statligt kreditstöd till de mindre och medelstora företagen gäller också i det sammanhang som nu är aktuellt. Såvitt avser frågan om de mindre och medelstora företagens soliditet inskränker sig utskottet till att hänvisa till företagsskatteberedningens (Fi 1970:77) pågående arbete. Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandet.

Allmänt uttalande om näringspolitiken

Det yrkande om avslag på propositionen 1973:97 i dess helhet som framförs i motionen 1973:1941 åtföljs av ett yrkande att riksdagen skall i ett uttalande till Kungl. Maj:t formulera vissa krav på ”en ny näringspolitik ägnad att befrämja nyföretagande, sysselsättning och utveckling samt decentralisering av ägande och inflytande”. De krav som i korthet anges av motionärerna gäller bl. a. en begränsning av den offentliga sektorns expansion, åtgärder för att underlätta de mindre och medelstora företagens kredit- och kapitalförsörjning samt olika reformer på skatteområdet. Bl. a. förordas — med hänvisning till det tekniska forskningsoch utvecklingsarbetets näringspolitiska betydelse — att möjligheterna för näringslivet att göra skattefria avsättningar till forsknings- och utvecklingsfonder skall prövas.

Utskottet har i sitt betänkande 1973:54 behandlat en rad förslag rörande de mindre och medelstora företagen. De önskemål rörande den offentliga sektorn, skattesystemet osv. som framförs i motiveringen för det nu aktuella motionsyrkandet har mera utförligt tagits upp i andra motioner som hänvisats till de utskott som i första hand sysslar med dessa slags frågor. Viss skattelättnad i syfte att stimulera industriföretagens forsknings- och utvecklingsarbete har föreslagits i propositionen 1973:126, som skatteutskottet behandlar i sitt betänkande 1973:43. Näringsutskottet finner det inte meningsfullt att riksdagen i detta sammanhang på grundval av motionen 1973:1941 gör ett allmänt uttalande om näringspolitiken. Motionsyrkandet avstyrks därför av utskottet.

Den regionala inriktningen av allmänna pensionsfondens placeringar

Liksom i en likartad motion vid 1972 års riksdag tas i motionen 1973:990 upp frågan om den regionala inriktningen av allmänna pensionsfondens placeringar. Motionärerna önskar få till stånd en undersökning av i vad mån fondens hittillsvarande placeringspolitik stämmer överens med de samhälleliga målen för regionalpolitiken. De vill att den regionala fördelningen av fondens placeringar skall belysas genom en fortlöpande statistik. Vidare anser de att riksdagen bör begära att Kungl. Maj:t lägger fram förslag till riktlinjer för hur fondens långivning till kommunerna och näringslivet skall bringas i överensstämmelse med de regionalpolitiska mål som statsmakterna har antagit.

NU 1973:58

30 Utskottet vill i första hand hänvisa till vad utskottet — såsom redovisats i det föregående — anförde med anledning av förra årets motion i samma ämne (NU 1972:12). Den kritik som motionärerna nu riktar mot utskottets resonemang förefaller inte övertygande. Några indicier som skulle kunna tyda på en sådan avvikelse mellan fondens placeringspolitik och de politiska mål som statsmakterna uppställt har motionärerna inte heller förebragt. Utskottet vill erinra om sitt uttalande förra året att det bland principerna för fondens förvaltning kan anses ingå att dess placeringsbeslut inte i och för sig skall ha någon styrande effekt. Med förnyad hänvisning härtill och med erinran om den allmänna översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt som verkställs av kapitalmarknadsutredningen avstyrker utskottet motionen.

Återlän till enskilda personer

Det återlånesystem som nu tillämpas innebär att företag som under föregående år har erlagt tilläggspensionsavgift får vissa speciella lånemöjligheter. Återlånen är i praktiken lån till de bankinstitut som företagen anlitar; dessa institut svarar själva för återbetalningen till fondstyrelsen, och de prövar i vanlig ordning företagens kreditvärdighet etc. I motionen 1973:1944 skisseras ett kompletterande återlånesystem som skulle innebära att fysiska personer som tjänat in pensionspoäng i ATP-systemet skulle via bankerna få låna medel från allmänna pensionsfonden för placering i sådana värden som aktier, obligationer och fastigheter.

Utskottet kan inte finna att det skulle vara ett samhälleligt intresse att vidta särskilda åtgärder för att enskilda personer skall kunna på kredit förvärva aktier — med de risker detta medför — och obligationer. Ett mera legitimt kreditbehov kan föreligga i samband med fastighetsförvärv för bostadsändamål. Detta kreditbehov torde emellertid i tillbörlig utsträckning kunna tillgodoses av kreditinstituten utan ett särskilt återlånesystem. En ordning som skulle leda till konkurrens om fondens medel mellan försäkringstagarna och de avgiftsbetalande företagen synes för övrigt inte eftersträvansvärd. Utskottet avstyrker motionen 1973:1944.

Löntagarsparande i företagen

Ett system där löntagarna på individuell basis får andel i företagens kapitaltillväxt förordas i motionen 1973:1942, som har väckts i anledning av propositionen. Systemets principer skulle anges i lag, och statsmakterna skulle på olika sätt, bl. a. genom skattelättnader, ge stimulans åt systemet. Den årliga avsättningens storlek skulle bli föremål för förhandlingar. En utredning, innefattande representation för arbetsmarknadens parter, föreslås få i uppdrag att avge förslag enligt dessa riktlinjer. Samma yrkande har av en del av motionärerna tidigare i år framförts i motionen 1973:1470. Ytterligare en av de nya motionerna

NU 1973:58

pläderar för en utredning om löntagarsparande i företagen. Det är motionen 1973:1957, där olika tänkbara metoder skisseras och förord närmast ges åt en ordning som grundar sig på köp av konvertibla obligationer. I denna del ansluter motionen nära till motionen 1973:1510, som väcktes under den allmänna motionstiden. Ett delägarsparande byggt på konvertibla obligationer, kombinerat med en temporär upplåning hos allmänna pensionsfonden och en viss skatteförmån, föreslås i motionen 1973:829 bli föremål för utredning. I motionen 1973:820 begärs att en parlamentarisk utredning med representation för arbetsmarknadspartema skall tillsättas för att försöka konstruera ett system som ger de anställda delägarskap i företaget genom aktier som emitteras till värdet av den återinvesterade delen av vinsten. Grundtanken är här att de anställdas arbetsinsats skall berättiga dem till andel i förmögenhetstillväxten inom företaget. Detta är ett uttryck för de fördelningspolitiska och företagsdemokratiska motiv som åberopas i motionerna. Vid sidan av dem anges allmänt som ett huvudmotiv att ett ökat sparande är angeläget som grund för en utvidgad investeringsverksamhet.

De förslag som här kortfattat angivits är inte nya. Utskottet yttrade sig senast 1972 över ett antal motioner med motsvarande innebörd. Liksom då vill utskottet nu slå fast att förslagen har att göra med omfattningen och fördelningen av den totala ersättningen till de anställda och att detta är ett ämne som det bör lämnas åt arbetsmarknadens parter att förhandla och träffa avtal om. Arbetsmarknadspartema bör själva få påkalla statsmakternas medverkan om de anser statliga åtgärder på lönsparandets område erforderliga. I motionen 1973:820 sägs — i polemik mot utskottets här redovisade ståndpunkt — att en viss lagstiftning torde bli nödvändig för att en tillfredsställande lösning skall uppnås och skulle bli ett värdefullt stöd för löntagarorganisationerna i deras förhandlingsarbete. Om organisationerna skulle anse detta vara fallet ligger det helt i linje med vad utskottet har uttalat att de begär insatser från statens sida. Påståendet i motionen tycks emellertid jävas av de avstyrkande remissyttrandena från LO, TCO och SACO. Sammanfattningsvis anser utskottet alltså att motionsyrkandena angående företagssparande av de anställda inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Arbetsdemokratiskt program

Att aktieköp för medel ur allmänna pensionsfonden skulle vara ett avgörande medel för att ge löntagarna inflytande och medbestämmande är ett i granden felaktigt påstående, hävdas det i motionen 1973:1942. Mot denna bakgrund önskar motionärerna att riksdagen skall göra ett uttalande till förmån för ett arbetsdemokratiskt program som i korthet anges i motionen. Det är baserat på folkpartiets partiprogram och berör frågor om insyn, inflytande och medbestämmande för de anställda, bättre arbetsmiljö och förbättrad företagshälsovård.

Den omständigheten att till stöd för propositionens förslag åberopas

NU 1973:58

bl. a. att förslaget medför ökad ekonomisk demokrati kan knappast tas till intäkt för att riksdagen i detta sammanhang mera allmänt skulle ta ställning till hur de fortsatta strävandena på det området och på företagsdemokratins område bör utformas. En del av de frågor som motionärerna vill att riksdagen nu skall uttala sig i behandlas ingående i den just framlagda propositionen 1973:130 angående ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och andra åtgärder för en bättre arbetsmiljö. Andra utreds för närvarande av arbetsrättskommittén (In 1973:03), som har till uppgift att göra en allmän översyn av arbetsfredslagstiftningen. Utskottet finner det inte befogat att riksdagen på grundval av det här berörda motionsyrkandet tar upp till prövning de mångahanda frågor som yrkandet aktualiserar utan avstyrker motionen 1973:1942 i senast nämnd del.

Aktieemissioner och vinstandelslån

Utöver de anställdas sparande som en källa till ytterligare ägarkapital berörs i motionen 1973:1470 möjligheterna att allmänt stimulera nya aktieemissioner från företagens sida och att skapa mellanformer mellan lån av sedvanliga slag och riskvilligt ägarkapital, t. ex. i form av vinstandelslån. Det föreslås att riksdagen skall anhålla hos Kungl. Maj:t om förslag i dessa hänseenden.

Till viss del har motionärernas senast återgivna önskemål tillgodosetts genom det förslag som nyligen i propositionen 1973:93 framlagts om att aktiebolag skall kunna ge ut konvertibla skuldebrev, dvs. skuldebrev som kan bytas ut mot aktier i det låntagande bolaget, och skuldebrev förenade med optionsrätt att teckna nya aktier i bolaget. I avvaktan på att kapitalmarknadsutredningen slutför sitt arbete och att förslag till ny aktiebolagslag föreläggs riksdagen är utskottet inte berett att föreslå ytterligare åtgärder i fråga om formerna för kapitaltillförsel till företagen.

Sysselsättningspolitiskt handlingsprogram

Utskottet har ovan i samband med propositionen 1973:97 behandlat motionen 1973:1943, vari föreslås att allmänna pensionsfondens insats av riskvilligt kapital skall inriktas på nya statliga industrier, ”basindustrier”. Det sysselsättningspolitiska handlingsprogram som påyrkas i motionen 1973:1472 skulle som ett viktigt inslag ha anläggandet av statliga basindustrier i skilda regioner. En ökad satsning på framtidsforskning och framtidsbetonade branscher och ett särskilt investeringsprogram för sociala och miljömässiga bristområden ingår vidare som punkter i den sammanfattning av det önskade programmets innehåll som finns i hemställan i motionen 1973:1472.

Genom sitt avstyrkande i det föregående av motionen 1973:1943 har utskottet i det väsentliga tagit ställning också till motionen 1973:1472. De ytterligare önskemål som anges i denna motion gäller angelägna områden, där stora insatser redan görs dels reguljärt, dels inom ramen för

NU 1973:58

de sysselsättningsskapande åtgärder som arbetsmarknadsverket svarar för. Utskottet hänvisar till statsmakternas samlade insatser på arbetsmarknadspolitikens område och anser inte att någon särskild framställning till Kungl. Maj :t bör föranledas av motionen 1973:1472.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande uppskov till höstsessionen

att riksdagen avslår motionen 1973:1941 punkten A, motionen 1973:1942 punkterna 1 och 2 och motionen 1973:1957 punkten 1,

2. beträffande avslag på propositionen 1973:97 i dess helhet

att riksdagen avslår motionen 1973:1941 punkten Bl, motionen 1973:1942 punkten 3, motionen 1973:1944 punkten 1 och motionen 1973:1956 i ifrågavarande del,

3. beträffande fondstyrelsernas antal och sammansättning

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1957 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1973:1943 i ifrågavarande del bifaller propositionen 1973:97 såvitt gäller förslag om inrättande av en fjärde fondstyrelse med i propositionen angiven sammansättning,

4. beträffande belopp som får placeras i aktier

att riksdagen med avslag på motionen 1973:1943 i ifrågavarande del och motionen 1973:1957 i ifrågavarande del bifaller propositionen 1973:97 såvitt gäller storleken av det belopp som får användas för riskbärande placeringar,

5. beträffande inriktningen av aktieplaceringarna

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1957 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1973:1943 i ifrågavarande del bifaller vad i propositionen 1973:97 föreslagits beträffande inriktningen av allmänna pensionsfondens aktieplaceringar,

6. beträffande maximering av insats i visst företag

att riksdagen avslår motionen 1973:1957 såvitt den gäller maximering av fjärde fondstyrelsens rätt att förvärva aktier i visst bolag,

7. beträffande återinvestering av avkastningen på aktier

att riksdagen avslår motionen 1973:1957 såvitt gäller dispositionen av avkastningen på medel under fjärde fondstyrelsens förvaltning,

8. beträffande granskning av allmänna pensionsfondens nya verksamhet

att riksdagen avslår motionen 1973:1957 såvitt den gäller formerna för granskning av fjärde fondstyrelsens verksamhet,

9. beträffande delegation av rösträtt för allmänna pensionsfondens aktier

att riksdagen

3 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 58

Kartong'. S. 33, rad 27 Står: 1957 och Rättat till: 1957 i ifrågavarande del och S. 34, rad 29 Står: punkten 5 Rättat till: punkterna 5 och 6

NU 1973:58

a) hos Kungl. Majrt hemställer om förslag till lagändring beträffande utövande av rösträtt för aktier i enlighet med vad utskottet anfört,

b) finner motionen 1973:1943 i ifrågavarande del och motionen 1973:1957 i ifrågavarande del besvarade genom hemställan under a,

10. beträffande förslag till lag om ändring i reglementet (1959: 293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning

att riksdagen med avslag på lagförslaget i motionen 1973: 1943 antager det i propositionen 1973:97 framlagda förslaget till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning,

11. beträffande förslag till skatteförfattningar

att riksdagen antager i propositionen 1973:97 framlagda förslag till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

b) förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

c) förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

12. beträffande förmedling av medel ur allmänna pensionsfonden genom mellanhandsinstitut

att riksdagen avslår motionen 1973:1942 punkten 4, motionen 1973:1956 i ifrågavarande del och motionen 1973:1957 punkten 5,

13. beträffande förmedling av medel ur allmänna pensionsfonden I genom banker och företagareföreningar m. m.

att riksdagen avslår motionen 1973:518 punkten 2, motionen 1973:1942 punkterna 5 och 6 och motionen 1973:1957 punkten 7,

14. beträffande översyn av AB Industrikredits och AB Företagskredits utlåningsbestämmelser

att riksdagen avslår motionen 1973:1957 punkten 6,

15. beträffande samordning av kreditstöd samt stärkt soliditet för mindre och medelstora företag

att riksdagen avslår motionen 1973:518 punkten 1,

16. beträffande allmänt uttalande om näringspolitiken

att riksdagen avslår motionen 1973:1941 punkten B 2,

17. beträffande den regionala inriktningen av allmänna pensionsfondens placeringar

att riksdagen avslår motionen 1973:990,

18. beträffande återlån till enskilda personer

att riksdagen avslår motionen 1973:1944 punkten 2,

19. beträffande löntagarsparande i företagen att riksdagen avslår

a) motionen 1973:820,

b) motionen 1973:829,

c) motionen 1973:1470 punkten B 5,

NU 1973:58

d) motionen 1973:1510,

e) motionen 1973:1942 punkten 7,

f) motionen 1973:1957 punkten 4,

20. beträffande arbetsdemokratiskt program

att riksdagen avslår motionen 1973:1942 punkten 8,

21. beträffande aktieemissioner och vinstandelslån

att riksdagen avslår motionen 1973:1470 punkten B 6,

22. beträffande sysselsättningspolitiskt handlingsprogram att riksdagen avslår motionen 1973:1472.

Stockholm den 21 maj 1973

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Wirtén (fp), Sjönell (c), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Gustafsson i Säffle (c) och Häll (s).

Reservationer

1. beträffande uppskov till höstsessionen (utskottets hemställan under 1) av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Wirtén (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det avsnitt på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet finner inte” och slutar med ”sig från propositionens” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Såsom anförs i de nämnda motionerna talar starka skäl för att riksdagsbehandlingen av propositionen 1973:97 får anstå till riksdagens höstsession. Det är otillfredsställande att en sakfråga av denna räckvidd tas upp till behandling på grundval av ett förslag som i sin aktuella utformning inte har prövats av remissinstanserna. Det är också otillfredsställande att en sådan fråga skall avgöras efter en i tiden starkt koncentrerad utskottsbehandling som inte medgivit en allsidig prövning av ärendet. Det främsta skälet för uppskov är emellertid att väljarna i rådande läge bör få tillfälle att genom valutslaget ange riktlinjer för frågans fortsatta behandling.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1973:1941 punkten A, motionen 1973:1942 punkten 1 och motionen 1973:1957 punkten 1

NU 1973:58

uppskjuter behandlingen av propositionen 1973:97 och därav föranledda motioner till höstsessionen,

b) med bifall till motionen 1973:1942 punkten 2 uppdrar åt näringsutskottet att remissbehandla propositionen,

2. beträffande avslag på propositionen 1973:97 i dess helhet (utskottets hemställan under 2)

a) av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Wirtén (fp) och Hovhammar (m), som anser

dels att det avsnitt på s. 21 i utskottets yttrande som börjar med ”Utgångspunkten för bedömning” och slutar med ”i dess helhet” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Den kritik mot propositionen som referas ovan och som mest utförligt framförs i motionerna 1973:1941 och 1973:1942 är enligt utskottets mening tungt vägande. Utskottet anser inte att ett förslag om utnyttjande av AP-fondsmedel för aktieköp bör accepteras av riksdagen. Utskottet avstyrker därför propositionen 1973:97 i dess helhet.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1941 punkten B 1, motionen 1973:1942 punkten 3, motionen 1973:1944 punkten 1 och motionen 1973:1956 i ifrågavarande del avslår propositionen 1973:97 i dess helhet,

b) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att det avsnitt på s. 21 i utskottets yttrande som börjar med ”Utgångspunkten för bedömning” och slutar med ”i dess helhet” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet kan så till vida ansluta sig till propositionens förslag att utskottet instämmer i att en vidgad användning av medel ur AP-fonden är angelägen. Endast genom att AP-fondens medel utnyttjas också för investeringar som är förenade med risktagande finns förutsättningar för att mera väsentligt stimulera sysselsättningen. Utskottet kan emellertid inte godta tanken att de medel ur AP-fonden som kommer i fråga för detta ändamål skall tillföras de privatkapitalistiska företagen. Arbetslöshetsfrågan löses inte genom ytterligare favörer för dessa företag vid sidan av de många som de för närvarande kan utnyttja. Inte heller leder köp av aktier i privata företag med den av regeringen föreslagna konstruktionen till något direkt lönarbetarinflytande i företagen. Den naturliga vägen att utnyttja AP-fondsmedel på ett mera aktivt sätt är i stället att såsom föreslås i motionen 1973:1943 satsa dem på nya statliga industrier, särskilt sådana som kan fungera som basindustrier för den ekonomiska utvecklingen i sina regioner.

I motionen ges en rad konkreta uppslag i fråga om industrityper som ter sig lämpliga för engagemang från AP-fondens sida. Genom placering i statliga företag öppnas också möjligheter att bereda de anställda ett

NU 1973:58

verkligt inflytande inom företagen i form av en reell beslutanderätt.

Med det sagda har utskottet angivit att utskottet inte är berett att acceptera propositionens förslag mer än i vissa stycken. Utskottet delar emellertid inte den uppfattning som framförs i de angivna motionerna att förslaget om en ändring av AP-fondens reglemente som möjliggör köp av aktier etc. skall helt avvisas. Derför avstyrker utskottet motionerna om avslag på propositionen i dess helhet.

3. beträffande fondstyrelsernas antal och sammansättning (utskottets hemställan under 3) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke på s. 22 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet delar uppfattningen” och slutar med ”i detta avseende” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Den utvidgning av AP-fondens verksamhet som nu förestår bör enligt utskottets uppfattning åtföljas av en reorganisation av fondens ledning. Såsom föreslagits av Landsorganisationen och flera fackförbund bör AP-fonden fortsättningsvis förvaltas av en enda fondstyrelse med majoritet för ledamöter som representerar lönarbetarnas organisationer. Representanter för de privata arbetsgivarsammanslutningarna bör inte ingå i styrelsen. Utskottet tillstyrker alltså i detta hänseende motionen 1973:1943, där reglerna för fondstyrelsens sammansättning i detalj anges i 4 § i det i motionen intagna förslaget till ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen i anledning av propositionen 1973:97 i ifrågavarande del, med avslag på motionen 1973:1957 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1973:1943 i ifrågavarande dels beslutar att allmänna pensionsfonden skall ledas av en fondstyrelse med av utskottet angiven sammansättning,

4. beträffande belopp som får placeras i aktier (utskottets hemställan under 4)

a) av herrar Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 22 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet delar den” och slutar med ”rambeloppet bör ökas” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Kapitalmarknadsutredningens förslag om ett rambelopp av 500 milj. kr. för AP-fondens aktieplaceringar har godtagits i propositionen. Den begränsning som sålunda anges blir emellertid endast skenbar när det samtidigt föreskrivs att Kungl. Majd på förslag av fondstyrelsen kan

NU 1973:58

bestämma högre belopp utan begränsning uppåt. Det synes utskottet ofrånkomligt att beslut av den ekonomiska räckvidd som det här är fråga om måste få träffas av riksdagen. Utskottet avvisar därför propositionens förslag och tillstyrker den lösning som anges i motionen 1973:1957.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen i anledning av propositionen 1973:97 i ifrågavarande del, med avslag på motionen 1973:1943 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1973:1957 i ifrågavarande del beslutar att av allmänna pensionsfondens medel får för riskbärande placeringar användas högst 500 milj. kr.,

b) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke på s. 22 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet delar den” och slutar med ”rambeloppet bör ökas” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

För att en tillräcklig satsning av AP-fondsmedel skall möjliggöras krävs att den andel av fondmedlen som får användas för aktieköp inte begränsas alltför mycket. Den linje som föreslagits av kapitalmarknadsutredningen och som enligt propositionens förslag skall följas tills vidare innebär att mindre än en procent av fondens totala omslutning får tas i anspråk för det nya ändamålet. En sådan restriktivitet kan utskottet inte tillstyrka. Utskottet ansluter sig i stället till uppfattningen i motionen 1973:1943 att fem procent av fondmedlen bör få placeras i den nya ordning som nu skall föreskrivas.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. att riksdagen i anledning av propositionen 1973:97 i frågavarande del, med avslag på motionen 1973:1957 i ifrågavarande del och med bifall till motionen 1973:1943 i ifrågavarande del beslutar att för riskbärande placeringar i föreskriven ordning får användas fem procent av allmänna pensionsfondens medel,

5. beträffande inriktningen av aktieplaceringarna (utskottets hemställan under 5) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke på s. 23 i utskottets yttrande som börjar med ”De förslag som” och slutar med ”motionen 1973:1943” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Aktieköp i privata företag enligt den ordning som föreslås i propositionen kan inte beräknas leda vare sig till ökad sysselsättning eller till löntagarinflytande över företagen. De skulle närmast innebära ytterligare en ekonomisk favör vid sidan av de många som nu utgår till särskilt storföretagen. Endast genom ett program för direkt tillväxtfrämjande produktionsinvesteringar i form av nya statliga industrier kan på en gång

NU 1973:58

varaktig sysselsättning och makt åt de anställda i företagen skapas. Statliga industrier av det slag som föreslås i motionen 1973:1943 kommer också att få betydelse som drivkrafter för den ekonomiska utvecklingen i de regioner dit de blir förlagda. Ett system med sådana basindustrier kommer på ett helt annat sätt än punktvis gjorda aktieköp att innebära en stimulans för den svenska ekonomin och skapa förutsättningar för ökat välstånd och för social rättvisa.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. att riksdagen i anledning av propositionen 1973:97 i ifrågavarande del, med bifall till motionen 1973:1943 i ifrågavarande del och med avslag på motionen 1973:1957 i ifrågavarande del beslutar att allmänna pensionsfondens aktieplaceringar skall inriktas på statligt ägda företag, i första hand nyetablering av basindustrier,

6. beträffande maximering av insats i visst företag (utskottets hemställan under 6) av herrar Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 24 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet ansluter sig” och slutar med ”i visst företag” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet finner det beklagligt att den av kapitalmarknadsutredningen angivna femprocentspärren, som avsåg ^tt garantera decentraliserade former för fjärde fondstyrelsens aktieförvärv, har tagits bort enligt propositionens förslag och att fonden på detta sätt bereds möjlighet att t. o. m. köpa upp hela företag. Utskottet avstyrker propositionen på denna punkt och tillstyrker yrkandet i motionen 1973:1957 att en bestämmelse om femprocentspärr skall införas i reglementet.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1957 i ifrågavarande del beslutar att för fjärde fondstyrelsen skall gälla att aktier i svenskt aktiebolag inte får förvärvas till större andel än att aktierna utgör högst fem procent av röstetalet för samtliga aktier,

7. beträffande återinvestering av avkastningen på aktier (utskottets hemställan under 7) av herrar Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 24 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet finner den” och slutar med ”utskottet inte bärande” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik mot propositionen på denna punkt som framförs i motionen 1973:1957 och förordar att 2 § reglementet kompletteras med en bestämmelse rörande överföring av avkastningen av de av fjärde fondstyrelsen förvaltade medlen till de övriga fondstyrelserna enligt det förslag som framlagts av kapitalmarknadsutredningen.

Kartong: S. 42, råd 28 Står: punkten 5 Rättat till: punkterna 5 och 6

NU 1973:58

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1957 i ifrågavarande del beslutar att avkastningen av medel under fjärde fondstyrelsens förvaltning skall överföras till de övriga fondstyrelserna i enlighet med vad utskottet anfört,

8. beträffande granskning av allmänna pensionsfondens nya verksamhet (utskottets hemställan under 8) av herrar Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 25 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet finner i” och slutar med ”i detta hänseende” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna i att det måste anses angeläget att fjärde fondstyrelsens verksamhet årligen blir föremål för granskning från riksdagens sida. De former för denna granskning som kapitalmarknadsutredningen har förordat finns det enligt utskottets uppfattning ingen anledning att avvika ifrån. Utskottet hemställer alltså att riksdagen med bifall till motionen 1973:1957 i denna del beslutar om en granskning av här angiven typ.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1957 i ifrågavarande del beslutar att fjärde fondstyrelsens verksamhet årligen skall underställas riksdagens granskning i enlighet med vad utskottet anfort, \

9. beträffande förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning (utskottets hemställan under 10) av herrar Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk) och Gustafsson i Säffle (c), som - under förutsättning av bifall till en eller flera av reservationerna 3—8 — anser

dels att det stycke på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med ”Med det ovan” och slutar med ”framläggs i propositionen” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

I det föregående har framlagts flera förslag till ändringar i förhållande till den ordning som anges i propositionen. Vart och ett av dessa förslag föranleder en överarbetning av det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning. Den erforderliga överarbetningen av lagtexten torde få företagas inom Kungl. Maj ds kansli och nytt förslag föreläggas riksdagen under höstsessionen. Detta är till fyllest med hänsyn till att den nya ordningen avses träda i kraft den 1 januari 1974.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. att riksdagen med avslag på propositionen 1973:97 och motionen 1973:1943, båda såvitt gäller utformningen av förslag till lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning, hos Kungl. Maj:t

NU 1973:58

hemställer om nytt förslag till sådan lag i enlighet med vad utskottet anfört,

10. beträffande förslag till skatteförfattningar (utskottets hemställan under 11) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det avsnitt på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med ”1 propositionen uttalas” och slutar med ”och tillstyrker författningsförslagen” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

De förslag till ändringar i kommunalskattelagen (1928:370) och i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt som framläggs i propositionen är inte förenliga med den ordning med en enda fondstyrelse som föreslagits i det föregående. Riksdagen bör därför inte antaga de tre förslagen till skatteförfattningar utan överlämna åt Kungl. Maj:t att, om så anses erforderligt, återkomma med nya förslag under höstsessionen.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. att riksdagen avslår i propositionen 1973:97 framlagda förslag till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

b) förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

c) förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

11. beträffande förmedling av medel ur allmänna pensionsfonden genom mellanhandsinstitut (utskottets hemställan under 12) av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Wirtén (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 27 i utskottets yttrande som börjar med ”1 sakfrågan åberopar” och slutar med ”och 1973:1957” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Nu rådande förhållanden med en stor balans av låneobjekt hos mellanhandsinstituten för vilka avlyft måste anstå på grund av institutens otillräckliga möjligheter till upplåning hos allmänna pensionsfonden är enligt utskottets mening inte godtagbara. Det är alltså högst befogat att såsom i de här behandlade motionerna resa krav på åtgärder som leder till att de mindre och medelstora företagens behov av långfristiga krediter kan tillgodoses utan lång väntetid. I första hand måste AB Industrikredits och AB Företagskredits påtalade behov av att låna upp ytterligare 250 milj. kr. hos allmänna pensionsfonden tillgodoses. Utskottet föreslår riksdagen att hos Kungl. Maj.t anhålla att förhandlingar upptas med fondstyrelserna om lämpliga åtgärder för att i rådande kapitalmarknadsläge tillföra mellanhandsinstituten de resurser som krävs för att långfristiga krediter i önskvärd utsträckning skall kunna ges till de mindre och medelstora företagen.

NU 1973:58

dels att utskottet under 12 bort hemställa

12. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1942 punkten 4, motionen 1973:1956 i ifrågavarande del och motionen 1973:1957 punkten 5 hos Kungl. Maj:t hemställer att förhandlingar upptas med allmänna pensionsfondens styrelser om åtgärder för att skapa kreditmöjligheter för mindre och medelstora företag i enlighet med vad utskottet anfört,

12. beträffande förmedling av medel ur allmänna pensionsfonden genom banker och företagareföreningar m. m. (utskottets hemställan under 13) av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Wirtén (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 28 i utskottets yttrande som börjar med ”Det uppdrag som” och slutar med ”motionsyrkandena avstyrks sålunda” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Att medel ur allmänna pensionsfonden i ökad utsträckning och på ett smidigare sätt än hittills skall komma de mindre och medelstora företagen till godo måste vara en riktpunkt för kapitalmarknadsutredningen i dess fortsatta arbete. Särskild uppmärksamhet bör då ägnas åt möjligheterna att skapa decentraliserade former för utnyttjandet av fondmedlen. Att företagareföreningarna skulle anlitas som förmedlare och att de eventuellt skulle kompletteras med regionala utvecklingsbanker är intressanta uppslag. Utskottet föreslår att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att kapitalmarknadsutredningen anmodas att särskilt överväga de förslag som kommer till uttryck i de här aktuella motionsyrkandena.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1942 punkterna 5 och 6 och motionen 1973:1957 punkten 7 samt i anledning av motionen 1973:518 punkten 2 hos Kungl. Maj:t hemställer om uppdrag åt 1968 års kapitalmarknadsutredning i enlighet med vad utskottet anfört,

13. beträffande översyn av AB Industrikredits och AB Företagskredits utlåningsbestämmelser (utskottets hemställan under 14) av herrar Regnéll (m), Andersson i örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Wirtén (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 28 i utskottets yttrande som börjar med ”AB Industrikredits och” och slutar med ”avstyrker alltså motionsyrkandet” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet finner motionärernas önskemål befogat och tillstyrker därför en översyn av AB Industrikredits och AB Företagskredits utlåningsbestämmelser enligt de riktlinjer som anges i motionen.

NU 1973:58

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1957 punkten 6 hos Kungl. Majt hemställer om översyn av AB Industrikredits och AB Företagskredits utlåningsbestämmelser i enlighet med vad utskottet anfört,

14. beträffande samordning av kreditstöd samt stärkt soliditet för mindre och medelstora företag (utskottets hemställan under 15) av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Wirtén (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 29 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottets slutsats att” och slutar med ”avstyrker alltså motionsyrkandet” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Som utskottet uttalade i sitt nyssnämnda betänkande synes det inte för närvarande finnas någon anledning för riksdagen att ta initiativ till ytterligare åtgärder i fråga om formerna för statligt kreditstöd till de mindre och medelstora företagen. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t beaktar de möjligheter till ökad samordning som kan föreligga och om så är motiverat låter riksdagen få pröva förslag i ämnet. Att de mindre och medelstora företagen får tillfälle att stärka sin soliditet är angeläget. Som motionärerna föreslår bör riksdagen begära att Kungl. Maj:t låter nästa års riksdag få ta ställning till reformförslag i detta hänseende.

dels att utskottet under 15 bort hemställa

15. att riksdagen med bifall till motionen 1973:518 punkten 1 hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag föreläggs 1974 års riksdag om dels ökad samordning av kreditstödet till mindre och medelstora företag, dels åtgärder för att stärka mindre och medelstora företags soliditet,

15. beträffande allmänt uttalande om näringspolitiken (utskottets hemställan under 16) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser

dels att det stycke på s. 29 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet har i” och slutar med ”därför av utskottet” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att riksdagen kompletterar sitt ställningstagande till propositionen 1973:97 med ett uttalande som anger riktlinjer för en näringspolitik ägnad att till skillnad från den som nu förs befrämja en positiv utveckling av vår ekonomi. En sådan näringspolitik måste, såsom betonas i motionen 1973:1941, ta sikte på att underlätta nyföretagande, att öka sysselsättningsmöjligheterna och att allmänt stimulera näringslivets utveckling. Att bryta den statliga maktkoncentrationen genom en decentralisering av ägande och inflytande måste också vara en primär strävan. Utskottet anser följaktligen att riksdagen bör som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna att näringspolitiken bör utformas i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen 1973:1941.

NU 1973:58

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1941 punkten B 2 som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört angående näringspolitikens inriktning,

16. beträffande den regionala inriktningen av allmänna pensionsfondens placeringar (utskottets hemställan under 17) av herrar Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Wirtén (fp), Sjönell (c) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 30 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet vill i” och slutar med ”avstyrker utskottet motionen” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Liksom motionärerna finner utskottet det angeläget att garantier skapas för att allmänna pensionsfonden med sin alltmera dominerande roll på den svenska kapitalmarknaden inte i sin placeringspolitik kommer att avvika från de regionalpolitiska mål som statsmakterna har uppställt. För att så skall kunna ske måste fondens placeringar först och främst belysas statistiskt på sådant sätt att deras regionala inriktning kan avläsas. Det material som härigenom blir tillgängligt måste vidare analyseras med utgångspunkt i de regionalpolitiska principerna. Genom att fastställa riktlinjer för fondens utlåning till kommunerna och näringslivet bör statsmakterna slutligen åstadkomma att fonden fortsättningsvis blir ett av de aktiva instrumenten för de regionalpolitiska strävandena. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1973:990 i alla delar.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. att riksdagen med bifall till motionen 1973:990 hos Kungl. Majd hemställer om

a) en analys av överensstämmelsen mellan allmänna pensionsfondens hittillsvarande placeringspolitik och samhällsmålsättningarna i regionalpolitiken i syfte att eliminera konflikter dem emellan,

b) åtgärder för kontinuerlig produktion av statistik från regional fördelningssynpunkt över allmänna pensionsfondens kapitalplaceringar samt

c) förslag angående sådana riktlinjer för allmänna pensionsfondens utlåning till kommunerna och näringslivet att långivningen kommer att stå i överensstämmelse med de av statsmakterna antagna regionalpolitiska målsättningarna,

17. beträffande åt erlan till enskilda personer (utskottets hemställan under 18) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som anser

dels att det stycke på s. 30 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet kan inte” och slutar med ”motionen 1973:1944” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Ett återlånesystem av det slag som skisseras i motionen skulle kunna bidra till en ökad spridning av det personliga ägandet. Att de enskilda

NU 1973:58

personer för vilka pensionsavgifter har erlagts får genom lån som indirekt emanerar från fonden disponera pengar för egna placeringar ter sig principiellt sett mera tillfredsställande än att alla placeringar bestäms av det fåtal personer som ingår i fondstyrelserna. Utskottet är medvetet om att motionärernas förslag inte saknar komplikationer men finner det vara så intressant att det bör undersökas närmare. Följaktligen tillstyrker utskottet att en utredning kommer till stånd i enlighet med vad som föreslås i motionen 1973:1944.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1944 punkten 2 hos Kungl. Maj* anhåller om en utredning syftande till att skapa ett system för återlån till enskilda personer i enlighet med vad utskottet anfort,

18. beträffande löntagarsparande iföretagen (utskottets hemställan under 19) av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Wirtén (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 31 i utskottets yttrande som böljar med ”De förslag som” och slutar med ”någon riksdagens åtgärd” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Självfinansieringsgraden inom företagen är nu oftast alltför låg för att en tillfredsställande investeringsnivå skall uppnås. Genom att i större utsträckning göra de anställda delaktiga i förmögenhetsbildningen inom företagen skulle man öppna en viktig väg till ett ökat företagssparande, som skulle kunna medverka till en ändring härvidlag. En utvidgad intressegemenskap mellan företagens ägare och anställda och ökade möjligheter till insyn och inflytande i företagen från de anställdas sida skulle bli värdefulla bieffekter.

En förutsättningslös utredning på det aktuella området är enligt utskottets mening väl motiverad. Den bör omfatta alla de förslag som framförs i de här berörda motionerna. Vad utskottet åsyftar är i första hand en teknisk utredning av möjligheterna att ge löntagarna andel i ett långsiktigt företagssparande. Utskottet vill betona att statsmakterna genom att föranstalta om en sådan utredning ingalunda skulle bryta mot principen att det skall ankomma på arbetsmarknadsparterna själva att förhandla och träffa avtal om sådana former för sparande och delägarskap som det här är fråga om. Den principen är självklar men bör inte hindra statsmakterna att genom en utredning — där arbetsmarknadsparterna givetvis bör vara representerade — bidra med underlag för

fördjupade överväganden och diskussioner i ämnet.

dels att utskottet under 19 bort hemställa

19. att riksdagen i anledning av motionen 1973:820, motionen 1973:829, motionen 1973:1470 punkten B 5, motionen 1973:1510, motionen 1973:1942 punkten 7 och motionen

1973:1957 punkten 4 hos Kungl. Maj:t hemställer om utred -

NU 1973:58

ning rörande löntagarsparande i företagen i enlighet med vad utskottet anfort,

19. beträffande arbetsdemokratiskt program (utskottets hemställan under 20) av herrar Andersson i Örebro (fp) och Wirtén (fp), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som böljar på s. 31 med ”Den omständigheten att” och slutar på s. 32 med ”senast nämnd del” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att det är helt utan grund som den i propositionen föreslagna ordningen påstås leda till ökad ekonomisk demokrati. I stället för att godtaga detta påstående bör riksdagen enligt utskottets mening göra ett klart programuttalande till förmån för en verklig arbetsdemokrati enligt de riktlinjer som anges i motionen. En sådan viljeyttring från riksdagens sida skulle utgöra en god grund för den fortsatta reformverksamheten på detta viktiga område.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1942 punkten 8 som sin mening ger Kungl. Majd till känna vad utskottet anfört om ett program för insyn, inflytande och medbestämmande för de anställda, för bättre arbetsmiljö och förbättrad företagshälsovård,

20. beträffande aktieemissioner och vinstandelslån (utskottets hemställan under 21) av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Wirtén (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och Gustafsson i Säffle (c), som anser

dels att det stycke på s. 32 i utskottets yttrande som börjar med 'Till viss del” och slutar med ”kapitalinförsel till företagen” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet finner motionärernas nu redovisade förslag angelägna och tillstyrker att riksdagen riktar en framställning till Kungl. Maj:t i det angivna syftet.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1470 punkten B 6 hos Kungl. Maj :t hemställer att förslag föreläggs riksdagen angående a) vinstandelslån, b) åtgärder för att stimulera nyemissioner,

21. beträffande sysselsättningspolitiskt handlingsprogram (utskottets hemställan under 22) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 32 med "Genom sitt avstyrkande” och slutar på s. 33 med "av motionen 1973:1472” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Kapitalismens allmänna kris avspeglas i den sysselsättningskris som nu råder i Sverige. Arbetslösheten, som för ett par årtionden sedan troddes

NU 1973:58

vara avskaffad, är nu ett allvarligt hot mot hela lönarbetarklassen. De arbetslösa är inte längre en liten marginalgrupp utan en betydande andel av befolkningen. Vid sidan av dem som är arbetslösa i traditionell mening bör hit också räknas de som är föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder av skilda slag, de som mot sin vilja arbetar på deltid i stället för på heltid och de som har förtidspensionerats av arbetsmarknadsskäl.

Ökade investeringar anvisas ofta som ett medel att skapa nya arbetstillfällen. Regeringen hörsammar villigt storfinansens krav på skattelättnader och subventioner som påstås skola öka sysselsättningen men som snarast får motsatt verkan, eftersom de bidrar till den ständiga utvecklingen mot en ökad användning av kapital på lönarbetarklassens bekostnad.

De sociala skadeverkningar som arbetslösheten leder till drabbar mest dem som redan utan arbetslöshet är sämst ställda. Samhällsorganens insatser i form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder och socialvård får lönarbetarna själva betala — kapitalet hålls i stor utsträckning utanför. De politiska slutsatser dessa förhållanden måste leda till — på lång sikt och på kortare sikt — berörs i motionen 1973:1472. Motionen innehåller riktlinjer för ett sysselsättningspolitiskt handlingsprogram. Dess förslag om statliga basindustrier syftar till en omfattande, aktiv och självständig statlig produktion. De investeringar som skall göras motiveras emellertid av något mer än blott en strävan att öka produktionen. De skall inriktas på att förbättra standarden kvalitativt sett, vilket bl. a. innebär att de sätts in för att råda bot på de sociala bristerna. Vinstmaximering och rovdrift ersätts som produktionssystemets vägledare av folkflertalets krav på arbete och på en god total livsmiljö.

Utskottet tillstyrker motionärernas förslag och föreslår alltså att riksdagen uttalar sig för att ett sysselsättningspolitiskt handlingsprogram innefattande en kraftig utbyggnad av den statliga industrisektorn, en stark satsning på framtidsbetonad forskning och omfattande investeringar på sociala och miljömässiga bristområden snarast föreläggs riksdagen.

dels att utskottet under 22 bort hemställa

22. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1472 hos Kungl. Maj:t begär förslag till ett sysselsättningspolitiskt handlingsprogram i enlighet med vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Wirtén (fp) och Hovhammar (m):

Då vi, såsom framgår av reservationen 2 a, anser att propositionen 1973:97 i sin helhet bör avslås, har vi inte deltagit i utskottets beslut under punkterna 3 — 11.

GOTAB 73 3900 S Stockholm 1973