Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:1 framlagda finansplan för budgetåret 1974/75 jämte motioner

Finansutskottets betänkande nr 1 år 1974

FiU1974

Nr 1

Finansutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:1 framlagda finansplan för budgetåret 1974/75 jämte motioner och propositionen 1974:25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

1 detta betänkande behandlar utskottet

1. propositionen 1974:1 bilaga 1 Finansplanen såvitt avser godkännande av den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken och statsregleringen,

2. de i anslutning till propositionen väckta motionerna angående riktlinjer för den ekonomiska politiken m. m.

1974:932 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan under A-D,

1974:1192 av herrar Fälldin (c) och Hélen (fp) och 1974:1194 av herr Hermansson m. fl. (vpk)

3. följande vid riksdagens början väckta motioner

1974:106 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om vidgad rätt till pensionstillskott såvitt avser tiden den 1 juli 1974 — den 30 juni 1975,

1974:361 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c) om återlån från allmänna pensionsfonden,

1974:597 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson i Röstånga (fp) om konjunkturstimulerande åtgärder för de enskilda hushållen,

1974:606 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om slopande av mervärdeskatten på livsmedel, m. m.,

1974:702 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om höjning och värdesäkring av de allmänna barnbidragen,

1974:1218 av herr Fälldin m. fl. (c) angående skattepolitikens användning som ett regionalpolitisk! instrument, såvitt avser allmän arbetsgivaravgift,

1974:1219 av herr Helén m. fl. (fp) angående skattepolitiken, i vad avser hemställan under 2,

1974:1220 av herr Helén m. fl. (fp) om skattelättnader i regionalpolitisk! syfte, såvitt avser allmän arbetsgivaravgift,

1974:1221 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om ekonomiska lättnader för kommunerna, såvitt avser allmän arbetsgivaravgift, 1974:1240 av herr Nordgren m. fl. (m) om regionalpolitisk! stöd till Norrland i form av skattelättnader, såvitt avser allmän arbetsgivaravgift,

1 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 1

FiU 1974:1

1974:1244 av herr Strömberg (fp) om restitution av mervärdeskatt på byggnadsmateriel,

4. propositionen 1974:25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder, samt

5. den med anledning av propositionen 1974:25 väckta motionen 1974:1608 av herr Sellgren m. fl. (fp).

Över yrkanden som framförts i motionerna 932, 1192, 1194, 606, 702, 1218—1221, 1240 och 1244 samt i bilagorna 1—3 till propositionen 25 har yttranden avgivits av skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, näringsutskottet och civilutskottet. Dessa yttranden återfinns i slutet av detta betänkande.

YRKANDENA

I propositionen 1, bilaga 1, finansplanen, hemställer Kungl. Maj:t såvitt nu är i fråga att riksdagen godkänner den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken och statsregleringen som departementschefen förordat.

I motionen 932 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen

A. godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som angivits i motionen,

B. 1. i första hand hos Kungl. Maj:t anhåller att riksdagen föreläggs

förslag till sänkning av den direkta skatten fr. o. m. den 1 juli 1974 i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. i andra hand under de i motionen angivna förutsättningarna beslutar att mervärdeskatten skall sänkas med 4 procentenheter,

C. hos Kungl. Maj:t anhåller att riksdagen föreläggs förslag om en

sänkning av arbetsgivaravgiften inom stödområdet med 2 procentenheter från den 1 juli 1974,

D. hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder syftande till att i ökad

utsträckning förmedla krediter från AP-fonden till näringslivet.

I motionen 1192 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) hemställs att riksdagen beslutar

A. att efter beredning inom finansutskottet snabbt genomföra erforderliga åtgärder i konjunkturstimulerande syfte som främst innefattar

1. att mervärdeskatten som ett led i konjunkturpolitiken tillfälligt sänks från 15 till 10 procent av det gällande beskattningsvärdet enligt förordningen om mervärdeskatt (1968:430) från och med den 1 mars 1974, eller från den senare tidpunkt då beslutet kan träda i kraft, tills vidare;

FiU 1974:1

2. att allmänt barnbidrag enligt lagen om allmänna barnbidrag (1947:529) skall utgå per år med 20 procent av det vid resp. kvartals början gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring från och med den 1 april 1974;

3. att studiehjälp enligt förordningen om förlängt barnbidrag (1964:400) skall utgå per månad med 1/60 av det under föregående månad gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring från och med den 1 april 1974;

4. framställning till Kungl. Maj:t om skyndsamt förslag till riksdagen beträffande

a) införande av ett tidsbegränsat investeringsstöd, i form av avdrag vid beskattningen och/eller bidrag, för investeringar inom industri, jordbruk och skogsbruk i energibesparande processer och anläggningar samt för investeringar i kommunala uppvärmningsanläggningar och elverk, där ved, torv, flis, sopor och andra inhemska bränslen utnyttjas;

b) införande av ett tidsbegränsat investeringsstöd för arbeten, som är avsedda att förbättra isoleringen eller på annat sätt minska värmeförlusterna vid uppvärmning av byggnader;

c) införande av ett tidsbegränsat lagerstöd inom industri, jordbruk och skogsbruk enligt i motionen angivna grunder; samt

B. att som sin mening uttala vad som i övrigt anförts i motionen beträffande riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

I motionen 1194 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar

att hos regeringen hemställa om att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen måtte utvidgas att gälla alla dagligvaror; att uttala sig för en politik med en låg och fast ränta; att uttala sig för att det omfattande stödet till storkapitalet via statsbudgeten måste avvecklas;

att från den 1 juli 1974 slopa mervärdeskatten på livsmedel och täcka inkomstbortfallet för statskassan genom skärpt beskattning av stora förmögenheter, arv och gåvor, bolagsvinster m. m.;

att för tiden 1 juli 1974—30 juni 1975 höja pensionstillskotten till 24 procent av basbeloppet;

att från den 1 april 1974 fastställa de allmänna barnbidragen till 25 procent av basbeloppet;

att från den 1 april 1974 slopa den allmänna arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting;

att för tiden 1 april 1974-30 juni 1975 till kommunerna utge särskilda bidrag för förbättring av den yttre boendemiljön inom en ram av sammanlagt 600 miljoner kr.; samt

att i övrigt som sin mening uttala vad som i motionen anförts om den ekonomiska politiken.

I motionen 106 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga att riksdagen beslutar att för tiden 1 juli 1974—30 juni 1975 höja pensionstillskotten till 24 procent av basbeloppet.

FiU 1974:1

1 motionen 361 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c) hemställs — med hänvisning till motiveringen i motionen 551 — att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om åtgärder för att företag med mindre än 500 anställda skall tillförsäkras återlån från allmänna pensionsfonden enligt gällande bestämmelser utan begränsning av kreditrestriktioner.

I motionen 597 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Petersson i Röstånga (fp) hemställs att riksdagen beslutar, ifall åtgärder anses nödvändiga för att stimulera hushållens köpkraft, att detta sker i form av ett direkt, generellt kontantbidrag enligt förslaget i motionen.

I motionen 606 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar

1. att Förordningen om mervärdeskatt av den 6 juni 1968 ändras genom

att till 8 § ”Från skatteplikt undantages ” såsom punkt 1) tillföres

följande, samt att övriga punkter erhåller därav följande omnumreringar: ”1) Livsmedel

Ändringen av förordningen träder i kraft från den 1 juli 1974.”

2. att anta följande författningsförslag

A. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt Härigenom

förordnas att 11 § 1 mom. förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.

11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt familjestiftelse utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger

250 000 kronor: två procent av den del av den beskattningsbara

förmögenheten, som överstiger 150 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

250 000 men icke 400 000 kronor: 2 000 kronor och 2,5 % av

återstoden;

400 000 men icke 1 000 000 kronor: 5 750 kronor för 400 000 kronor och 3 % av återstoden;

1 000 000 kronor: 23 750 kronor för 1 000 000 kronor och 3,5 % av återstoden.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

FiU 1974:1

5 B. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom

förordnas att 10 § 2 mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

10 §

2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:

a) för svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, ekonomiska föreningar som ingå i jordbrukskasserörelsen, svenska försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt 1 mom:

femtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke skall beräknas enligt c) här nedan;

b) för andra femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

C. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas att 3 § förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

3 § Vid prövning beskattningsbara inkomsten.

Spärrbeloppet utgör 85 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattningsbara inkomst som ej överstiger 200 000 kronor och 90 procent av överskjutande belopp.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller ifråga om skatt på grund av 1974 eller tidigare års taxering och eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

D. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift Härigenom

förordnas att 2 och 4 §§ förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

2 §. Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande 5,3 procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. 1 fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som

FiU 1974:1

6 Konungen fastställer med motsvarande tillämpning av 2 § andra stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring.

Vid beräkningen allmän försäkring.

4 §. Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande 5,3 procent av sådan inkomst, i den mån arbetsgivare icke har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna förordning.

Till grund föregått taxeringsåret.

Har inkomst i beräkning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975.

De nya bestämmelserna tillämpas på löner som utges efter den 31 december 1974 samt på inkomster som hänför sig till tiden efter den 31 december 1974 och som upptages till beskattning vid 1976 eller senare års taxering.

Äldre bestämmelser gäller för inkomster som beskattas vid 1975 års taxering eller vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

3. att hos regeringen begära förslag om införande av en särskild omsättningsskatt på handeln med aktier att utgå med 20 % på försäljningsvärdet att gälla från den 1 januari 1975,

4. att arvs- och gåvoskatten höjes med i genomsnitt 50 procent,

5. att avskrivningsreglerna vid inkomstbeskattningen för rörelse- och hyresfastigheter återställs till vad som gällde före de år 1969 beslutade ändringarna, dvs. i överensstämmelse med texten i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),

6. att den i kommunalskattelagen stadgade avdragsrätten för ränta å gäld begränsas till att gälla skuldbelopp understigande 125 000 kr.,

7. att kommunalskattelagen ändras så att däri stadgas att utgifter för representation och liknande ändamål icke är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla,

8. att den allmänna reklambeskattningen utformas såsom en omkostnadsavgift med 25 % av beskattningsvärdet.

I motionen 702 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen måtte besluta om att allmänt barnbidrag utgår med 25 % av basbeloppet att gälla fr. o. m. den 1 april 1974.

FiU 1974.1

7 I motionen 1218 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en allsidig utredning av skattepolitikens användning som regionalpolitisk! instrument i enlighet med vad som anförts i motionen 1546 och att därvid energiproblematiken ägnas skyndsam uppmärksamhet (såvitt avser allmän arbetsgivaravgift).

I motionen 1219 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs såvitt nu är i fråga

2. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning att kartlägga de sociala verkningarna och administrativa konsekvenserna av slopad eller sänkt mervärdeskatt på samtliga livsmedel eller å baslivsmedel.

I motionen 1220 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs — med hänvisning till motiveringen i motionen 1 551 — såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen hos Kungl. Majit begär att förslag föreläggs riksdagen om en differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften i regionalpolitisk! syfte.

I motionen 1221 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs såvitt nu är i fråga

1. att riksdagen med verkan från och med den 1 april 1974 befriar primär- och landstingskommuner från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift.

I motionen 1240 av herr Nordgren m. fl. (m) hemställs såvitt nu är i fråga

2. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om att den allmänna arbetsgivaravgiften i det allmänna stödområdet sänks med 2 procentenheter.

I motionen 1244 av herr Strömberg (fp) hemställs att riksdagen beslutar att genomföra en restituering av mervärdeskatten på byggnadsmateriel.

I propositionen 25 hemställer Kungl. Majit att riksdagen

1. godkänner inriktningen och utformningen av de ekonomisk-politiska åtgärder som chefen för finansdepartementet förordat,

2. godkänner de av chefen för socialdepartementet förordade grunderna för extra pensionstillägg,

3. till Extra pensionstillägg på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 360 000 000 kr.,

4. godkänner de av chefen för socialdepartementet förordade grunderna för extra tillägg till barnbidrag,

5. till Extra tillägg till barnbidrag på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 360 000 000 kr.,

6. godkänner de riktlinjer för mervärdeskattekompensation som chefen för finansdepartementet förordat,

7. beslutar att kostnaderna för kompensationen skall belasta inkomstskattetiteln Mervärdeskatt,

8. godkänner vad chefen för utbildningsdepartementet förordat be -

FiU 1974:1

träffande tillägg till studiebidrag och förlängt barnbidrag.

I motionen 1608 av herr Sellgren m. fl. (fp) hemställs att riksdagen beslutar att därest riksdagen godkänner i propositionen 1974:25 föreslagna riktlinjer för mervärdeskattekompensation dessa måtte i motsvarande omfattning gälla även sådana lokaler för de frivilliga organisationernas verksamhet som anförts i motionen.

FiU 1974:1

9 PROPOSITIONEN 1974:1, BILAGA 1, FINANSPLANEN

Inledningsvis framhålls i finansplanen att den ekonomiska politiken alltid måste utformas under osäkerhet om utvecklingstendenserna inom ekonomin. I år är denna osäkerhet med hänsyn till oljekrisen och dess verkningar nationellt och internationellt vida större än vad som är normalt. Det framstår visserligen som ovedersägligt att oljebristen kommer att få märkbara återverkningar såväl på den svenska ekonomin som för flertalet övriga länders ekonomier under den första delen av året. Att göra en bedömning om den ekonomiska utvecklingen för återstoden av år 1974 framstår däremot för närvarande inte som meningsfullt. En sådan bedömning måste nämligen grunda sig på politiska och ekonomiska antaganden som av förståeliga skäl nu inte låter sig göras.

Mot denna bakgrund har det synts riktigt att i årets finansplan inte binda den närmare inriktningen av den ekonomiska politiken. Det framstår nämligen som ytterst angeläget att behålla handlingsfriheten så långt som möjligt i avvaktan på att det ekonomiska läget och utsikterna framöver säkrare kan bedömas. I ett läge som det nuvarande måste försörjningspolitiken spela en avgörande roll. Riktlinjerna för denna har också dragits upp på ett tidigt stadium av krisen, och dess närmare utformning kommer att successivt anpassas efter ändrade förhållanden och nya informationer.

Den oklarhet som försvårar de ekonomiska bedömningarna i finansplanen gäller i än högre grad för utarbetandet av en nationalbudget med detaljerade prognoser på skilda områden av ekonomin. Mot den bakgrunden har det inte förefallit meningsfullt att för närvarande lägga fram en nationalbudget för år 1974.

Det är regeringens förhoppning att det senare i vår skall bli möjligt att göra rimliga förutsägelser om försörjningen av olja till vårt land under resten av 1974, liksom att motsvarande antaganden skall kunna göras om utvecklingen i våra viktigaste avnämar- och importländer. Som en följd härav bör säkrare bedömningar om produktion och sysselsättning i den svenska ekonomin 1974 kunna redovisas. Avsikten är därför att i kompletteringspropositionen redovisa en nationalbudget för 1974.

Det budgetförslag som nu läggs fram för riksdagen avser perioden 1 juli 1974 -30 juni 1975. Budgetförslaget har, såväl i vad avser utgifterna som inkomstberäkningarna, utarbetats på grundval av den konjunkturbedömning för det framförliggande året som kunde göras i oktobernovember 1973.

Den stabiliseringspolitiska uppgift budgeten för 1974/75 bör fylla, om den skall påverka samhällsekonomin i efterfrågestimulerande eller begränsande riktning, kan inte bestämmas förrän vi har kommit närmare den aktuella tidsperioden och bättre överblickar de ekonomiska förutsättningarna. Man måste realistiskt räkna med att inte oväsentliga förändringar på såväl budgetens inkomst- som utgiftssida i detta läge kan aktualiseras. Regeringen återkommer med förslag i dessa avseenden i samband med kompletteringspropositionen. Regeringen avser också att

FiU 1974:1

fortlöpande informera riksdagen om inträffade förändringar i försörjningsläget och i samband därmed vid behov framlägga förslag till erforderliga ekonomisk-politiska åtgärder.

Oljekrisen och dess verkningar på Sveriges energiförsörjning och ekonomi ägnas stort utrymme i finansplanen. När det gäller de internationella konsekvenserna av oljekrisen konstateras på s. 16 att OECD-länderna under år 1973 hade ett överskott om drygt 5 miljarder dollar i sin sammanlagda bytesbalans gentemot omvärlden. Överskottet bedömdes tidigare kunna öka inte oväsentligt 1974. De kraftiga prishöjningarna på oljeprodukter har givetvis helt ändrat förutsättningarna för denna prognos. Vid en jämfört med 1973 oförändrad importvolym av olja skulle OECD-områdets utgifter för olja kalkylmässigt öka med ett belopp av storleksordningen 50 miljarder dollar år 1974. Detta skulle innebära nästan en fördubbling av värdet av OECD-ländernas import från övriga länder. En del av de valutaintäkter som därvid skulle tillfalla de oljeexporterande länderna skulle visserligen användas för löpande import från OECD-länderna, men denna del torde inte bli större än att OECD-områdets samlade överskott gentemot omvärlden skulle förbytas i ett betydande underskott.

De ofjeproducerande ländernas valutaintäkter har hittills i betydande utsträckning placerats i en eller annan form på de europeiska och amerikanska kapitalmarknaderna, och det finns anledning att räkna med ett fortsatt återflöde av kapital till OECD-området. Härigenom skulle en försvagning av områdets samlade bytesbalans i stor utsträckning kunna finansieras. Återflödet kan emellertid väntas bli ojämnt fördelat mellan enskilda länder. Man kan inte utesluta möjligheten att denna fördelning även påverkas av en ökad rörlighet i de internationella kapitalströmmarna. Det är sålunda inte alls givet att länder med försvagad bytesbalans får en motsvarande ökning i kapitalinflödet. För sådana länder kan det följaktligen bli svårare att upprätthålla jämvikt i betalningsbalansen vilket kan leda till en oförenlig strävan länderna emellan att förstärka sina bytesbalanser.

I finansplanen lämnas en utförlig redogörelse för de ransoneringsåtgärder sorn hittills vidtagits på energiområdet i Sverige. Se s. 21—25.

I avsnittet om den ekonomiska politiken, som börjar på s. 25, framhålls att oljekrisen gör att det inte nu är möjligt att göra en säker bedömning av konjunkturutvecklingen i vårt land lika litet som i omvärlden under 1974. Visserligen kan vi redan nu med relativt stor säkerhet göra bedömningar av de kraftigt höjda oljeprisernas effekt på vår ekonomi Sålunda innebär de ställningstaganden de oljeproducerande länderna före årsskiftet gjort i prisfrågan, att vi har att räkna med en stegring av priset på råolja med mer än 150% jämfört med läget i september 1973. Enbart den direkta effekten av den stegrade oljeprisnivån kan beräknas till ett par procent på konsumentpriserna. Kostnaden för vår import av råolja uppgick 1973 till drygt 1,3 miljarder kr. och av petroleumprodukter till drygt 3,6 miljarder kr. Den sammanlagda kostnaden för vår oljeimport kan 1974 beräknas stiga med mellan 4 och

FiU 1974:1

6 miljarder kr., bl. a. beroende på tillförselns storlek. Denna ökade kostnad utgör naturligtvis en påfrestning på vår utrikesbalans. De höjda oljepriserna får vidare återhållande effekter på den ekonomiska utvecklingen såväl i Sverige som i andra industriländer.

De problem som anmäler sig för den ekonomiska politiken blir givetvis beroende av den bedömning man gör av oljekrisens varaktighet. Vid en pessimistisk bedömning av varaktigheten skulle uppmärksamheten behöva riktas mot att utveckla och stödja arbeten som avser alternativa vägar för energiförsörjningen, på att underlätta en omstrukturering av produktions- och transportmetoder samt mot omskolning och förmedling av arbetskraft till nya arbetsområden. En mer optimistisk bedömning ger emellertid en annan avvägning mellan olika ekonomisk-politiska insatser. Inom t. ex. sysselsättningspolitiken är då inte omskolning till andra yrken lika aktuell utan tonvikten måste förskjutas mot andra, tillfälliga åtgärder såsom företagsutbildning eller beredskapsarbeten.

Avslutningsvis framhåller departementschefen att en konsekvens av oljekrisens hittillsvarande och nu bedömbara effekter är att de tidigare optimistiska utsikterna för utvecklingen av den svenska ekonomin under 1974 inte längre kan anses gälla. Vi kan således konstatera att de direkta konsekvenserna av producentländernas höjning av oljepriserna måste få slå igenom på den svenska prisnivån. Det understryks att denna

prisstegring på den för vårt folkhushåll så avgörande bränsle- och

drivmedelsfronten solidariskt måste bäras av folkhushållet och dess medborgare. Som framhållits i annat sammanhang kan det som skett betraktas som ett bortfall i vår ekonomi, vilket man saknar möjlighet att

kompensera sig för. Mot denna bakgrund blir det särskilt angeläget att

med all kraft bekämpa andra prisstegringstendenser och att motverka effekterna av prisstegringar som inte kan undvikas. Bland de åtgärder som regeringen härvid kommer att överväga nämns särskilt alternativet att även fortsättningsvis stabilisera livsmedelspriserna genom direkta budgetanslag.

En försiktig tolkning av försöijningsutsikterna bör föranleda en neddragning av tillväxttakten, som tidigare förutsatts bli omkring 5 % under 1974. Likaledes måste den förutsedda minskningen i arbetslösheten framstå som mindre sannolik, i vart fall under de närmaste månaderna. Beredskapen är hög att med arbetsmarknadsåtgärder möta och dämpa effekterna av tänkbara sysselsättningssvårigheter. Departementschefen understryker att höstriksdagens beslut om stimulansåtgärder för den interna ekonomin tillsammans med en fortsatt lätt kreditpolitik utgör ett expansivt inslag i den svenska ekonomin. Det finns ingen anledning att nu ändra denna inriktning av politiken.

Beträffande budgetförslaget 1974/75 konstateras att utgångspunkten för budgetarbetet har varit att den konjunkturuppgång som gjorde sig gällande under fjolåret även skulle komma att känneteckna ekonomin under 1974. En fortsatt förbättring av sysselsättningsläget förutsågs liksom en i förhållande till 1973 markant ökning av den privata konsumtionen. Industriinvesteringarna beräknades fortsätta att öka

FiU 1974:1

snabbt. Även för exporten förutsågs en fortsatt god konjunktur. Mot denna samhällsekonomiska bakgrund inriktades budgetarbetet på restriktivitet vad gäller nya åtaganden. Händelseutvecklingen på oljeförsörjningens område har emellertid rubbat dessa konjunkturpolitiska bedömningar. Budgetförslaget för budgetåret 1974/75 får därför i viss mening betraktas som ett provisorium i avvaktan på att den samhällsekonomiska bilden klarnar.

MOTIONEN 1974:932

Beträffande den ekonomiska politiken under 1974 framhålls bl. a. följande i motionen 1974:932 av herr Bohman m. fl. (m):

Om än osäkerheten är stor rörande de ekonomiska förhållandena under 1974, kan regeringen för den sakens skull inte komma ifrån att föra någon form av ekonomisk politik. Det faktum, att förslag till nya åtgärder i allt väsentligt lyser med sin frånvaro i årets finansplan, måste rimligtvis tolkas så att den hittills förda politiken fortsättes. Vi vet emellertid i dag, att de förutsättningar som denna politik vilade på inte längre är för handen.

På vissa punkter kan tämligen säkra uttalanden göras om utvecklingen under 1974. Vi vet att de stigande oljepriserna, i kombination med stigande priser på en rad andra viktiga områden, kommer att få ett betydande genomslag på den inhemska prisnivån; en uppgång i konsumentprisindex på över 10 procent förefaller sannolik. Fördyringen av den svenska oljeimporten — under förutsättning av en återgång till normala importkvantiteter kan i dag uppskattas till omkring 6 miljarder kronor.

Om det har varit realistiskt att tidigare räkna med en 5-procentig

BNP-ökning under 1974, synes en nedskrivning av prognosen till högst 2 å 3 procent vara nödvändig, om inte efterfrågestimulerande åtgärder sätts in.

Dämpningen av den totala efterfrågan kommer enligt motionärerna till betydande del att slå på den privata konsumtionen. Det finns alltså risk för att 1974 blir det fjärde året i följd med liten ökning av den privata konsumtionen. Detta får återverkningar på sysselsättningen och på näringslivets investeringsbenägenhet. Redan tidigare fanns det anledning att räkna med en nedgång i den internationella konjunkturen under innevarande år och som en följd därav med en långsammare ökning av exporten. Eftersom våra viktigare exportpartners drabbas av likartade svårigheter, torde en ytterligare nedräkning av exportprognosen vara ofrånkomlig. Vi skulle alltså inte på samma sätt som under 1973 kunna räkna med att mottaga kraftiga stimulansimpulser via exporten, och exportindustrin skulle inte kunna ge samma bidrag som tidigare till att hålla sysselsättningen uppe. En ökning av antalet arbetslösa till ca 120 000 kan befaras.

Avgörande för den ekonomiska utvecklingen under 1974 är om oljeproduktionen kommer i gång i normal omfattning. I ett läge, där den svenska produktionsutvecklingen hämmas av en fysisk energibrist, är det inte meningsfullt att sätta in traditionella ekonomisk-politiska stimulansåtgärder. I ett sådant läge blir resultatet endast att man ytterligare driver

FiU 1974:1

upp prisnivån. Motionärerna bedömer emellertid inte detta som det mest sannolika alternativet. Den senaste tidens utveckling av konflikten i Mellanöstern synes ytterligare ha ökat sannolikheten för en normalisering av oljeproduktionen. Mot denna bakgrund anser motionärerna, att den ekonomiska politiken bör ges en expansiv utformning.

Eftersom den privata konsumtionen under flera år utvecklats otillräckligt, är det naturligt, att den ekonomiska stimulansen i betydande utsträckning riktas mot denna sektor. Flera vägar står till buds för detta ändamål: en sänkning av den direkta skatten, en momssänkning eller ökade transfereringar. Av dessa bedömer motionärerna det som minst ändamålsenligt att lägga merparten av den erforderliga stimulansen på ökade transfereringar.

En sänkning av mervärdeskatten har flera fördelar. En sådan kan förhållandevis snabbt genomföras och kan i ett ändrat konjunkturläge återställas, om så skulle bli erforderligt. En sänkning av mervärdeskatten leder också till en sänkning av det allmänna prisläget, vilket i en situation som den nuvarande med risk för kraftiga prisstegringar bör tillmätas stort värde. I dagens konjunkturläge vore enligt motionärernas uppfattning en fyraprocentig momssänkning erforderlig för att åstadkomma den nödvändiga stimulansen. En sådan bör kunna genomföras senast den 1 april 1974.

Även med en sänkning av den direkta skatten kan den med tanke på konjunkturläget behövliga stimulansen på ett smidigt sätt åstadkommas. 1972 års skatteutredning fick förra året tilläggsdirektiv, enligt vilka dess arbete skulle forceras. Utredningen fick i uppdrag att utarbeta förslag till en sänkning av den direkta skatten av storleksordningen 4 miljarder kronor. Enligt motionärernas mening bör en skattesänkning på grundval av skatteutredningens arbete kunna genomföras redan från den 1 juli i år — dvs. tidigareläggas ett halvt år i förhållande till tidigare tidsplaner. Detta bör tekniskt kunna lösas så att skatteomläggningen retroaktivt får gälla från den 1 januari i år, medan den däremot påverkar inbetalningarna av preliminärskatt först från halvårsskiftet.

Ovanstående resonemang förutsätter givetvis, att staten inte söker kompensera det inkomstbortfall, som skattesänkningen leder till, genom skattehöjningar på andra områden. En ny höjning av arbetsgivaravgiften, som har nämnts i diskussionen, skulle motverka de avsedda effekterna på sysselsättningen och tendera att driva priserna ytterligare i höjden. Motionärerna kommer med bestämdhet att avvisa förslag i den riktningen.

1 första hand vill motionärerna alltså förorda en sänkning av den direkta skatten. Avgörande för detta ställningstagande måste emellertid vara vilket alternativ som har de största möjligheterna att vinna riksdagens bifall och sålunda leda till de erforderliga stimulansåtgärderna. Kan enighet uppnås mellan de demokratiska oppositionspartierna om en sänkning av mervärdeskatten är motionärerna beredda att förorda en sådan lösning.

Åtgärder på skatteområdet enligt de riktlinjer som här förordats,

FiU 1974:1

skulle ge en välbehövlig stimulans av efterfrågan i samhället och därigenom medverka till en förbättring av sysselsättningsläget. Med tanke på den regionala obalansen på den svenska arbetsmarknaden bedömer motionärerna därutöver särskilda insatser som erforderliga för att stödja sysselsättningen inom det s. k. stödområdet. De har i tidigare års motioner härvidlag förordat en sänkning av den s. k. arbetsgivaravgiften inom stödområdet med två procent. Konjunkturutvecklingen ger detta krav ökad aktualitet.

Det framstår som viktigare än någonsin att den ekonomiska politiken möjliggör och stimulerar en ökad investeringsaktivitet inom näringslivet. En ökad investeringsaktivitet förutsätter också, att finansieringsfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Särskilt investeringsstöd bör utgå till energibesparande investeringar och investeringar avsedda att möjliggöra användande av fasta bränslen.

MOTIONEN 1974:1192

I motionen 1192 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) framhålls inledningsvis att centerpartiet och folkpartiet - i likhet med finansministern i finansplanen — anser att det aktuella ekonomiska läget för budgetåret 1974/75 är svårbedömt. Partierna anser emellertid — till skillnad från finansministern — att denna osäkerhet inte i samma grad gäller första halvåret 1974.

Efter det att finansplanen lades fram har konjunkturinstitutet publicerat ett sammandrag av sin aviserade januarirapport.

En enig ekonomisk expertis samt företrädare för arbetstagarorganisationerna och näringslivet hade redan innan denna rapport lades fram enhälligt pekat på behovet av snabba stimulansåtgärder för att motverka en av oljekrisen orsakad snabb avmattning av konjunkturen.

I det uppkomna läget kommer det att i första hand åvila riksdagens finansutskott att bedöma behovet och inriktningen av ekonomiska stimulansåtgärder för den närmaste tiden. Det är enligt motionärernas uppfattning av stor betydelse att finansutskottet får arbeta fram sina förslag i medvetande om att de politiska partierna inte intagit låsta positioner beträffande omfattningen och inriktningen av åtgärderna.

De förslag som centern och folkpartiet presenterar i denna motion är baserade på den bestämda slutsatsen att samhällsekonomin just nu i första hand behöver en snabb och generell efterfrågestimulans, riktad mot den svenska hemmamarknaden, för att inte sysselsättningsläget snabbt skall försämras.

Beträffande de ekonomiska utsikterna för våren 1974 sägs bl. a. att redan före oljekrisen framstod en snar uppbromsning av aktivitetsökningen i Västeuropa och andra OECD-länder som sannolik. Dessa tendenser till avmattning i den internationella konjunkturen har förstärkts i samband med oljekrisen. Bristen på olja och drivmedel har i vissa fall lett till direkta störningar i produktionen.

Den uppkomna situationen kan väntas leda till försiktighet i fråga om

FiU 1974:1

nya investeringar. Flera länder har dessutom på nytt fått ökade problem med sin bytesbalans och valutaställning. Även valutasamarbetet har genom oljekrisen utsatts för svåra påfrestningar.

En sådan utveckling kan inte undgå att påverka möjligheterna till fortsatt svensk exportökning. Om den nuvarande aktiviteten skall kunna upprätthållas i den svenska ekonomin, måste den väntade nedgången i efterfrågeökningen på exportsidan avlösas av ökad inhemsk efterfrågan. Det förutsätter enligt motionärernas bestämda uppfattning, att staten bedriver en förhållandevis expansiv ekonomisk politik.

När det gäller att bedöma den totala efterfrågesituationen har man också att ta hänsyn till de extremt stora prishöjningarna på olja. Det är inte troligt att ett fortsatt högt importpris på olja kan kompenseras med höga priser på svenska exportvaror som hittills. Därför måste man räkna med att oljepriserna — även om de skulle stabilisera sig — kommer att verka i återhållande riktning på köpkraften inom landet. Denna verkan betonas också mycket starkt i konjunkturinstitutets januarirapport.

Sammantaget innebär detta enligt motionärernas uppfattning, att det inte bara finns utrymme för en expansiv ekonomisk politik under de närmaste månaderna utan att en sådan politik dessutom är nödvändig för att upprätthålla sysselsättning och produktion på en hög nivå. Att uppskjuta beslut om eventuella stimulansåtgärder ända till i början av maj, dvs. när kompletteringspropositionen föreligger, innebär stora risker för ett återupprepande av den utveckling under 1970—71, som ledde till den påföljande mycket allvarliga sysselsättningskrisen.

I fråga om ekonomisk-politiska åtgärder på kort sikt hävdar motionärerna att den metod som snabbast har förutsättningar att få eftersträvad effekt i det nu aktuella läget torde vara en generell och tillfällig sänkning av mervärdeskatten. Tiden från beslut till effektuering kan göras mycket kort. Visserligen kan visst merarbete uppkomma inom handeln. De rent tekniskt-administrativa problemen torde dock vara förhållandevis ringa.

I konjunkturinstitutets rapport räknar man med en nedgång av BNP-ökningen från tidigare beräknade ca 5 procent till ca 3 procent för 1974. Det bör därför finnas utrymme för en temporär mervärdeskattesänkning på förslagsvis 5 procentenheter under den närmaste tiden. Det skulle innebära en nedsättning av skattesatsen från 15 till 10 procent av beskattningsvärdet på flertalet mervärdeskattebelagda varor och en motsvarande sänkning för byggnader samt övriga varor och tjänster för vilka ett reducerat uttag tillämpas. Enligt vissa översiktliga beräkningar skulle BNP-tillväxten för 1974 då kunna förväntas bli något över 4 procent, alltså en klar förbättring. Omräknat i sysselsättning skulle en sådan åtgärd kunna innebära en sysselsättningsökning med ca 20 000 personer eller med ca 0,5 procent för 1974.

Därutöver vill motionärerna betona åtgärder, som stimulerar till investeringar i energisnålare tillverkningsprocesser. En temporär sänkning av mervärdeskatten bör därför kombineras med särskilt investeringsstöd för energisnålare maskiner och tillverkningsprocesser.

Stödåtgärder och stimulans till bättre och energibesparande isolerings -

FiU 1974:1

åtgärder av bostäder liksom till kommunala energianläggningar för alternativa bränslen vill de också prioritera. Ett särskilt konjunkturellt lagerstöd föreslås som komplement till ovannämnda åtgärder.

Slutligen för motionärerna fram kravet på indexskyddade barnbidrag för att bevara realvärdet på dessa. Detta skulle också vara en välmotiverad förstärkning av familjestödet på längre sikt.

Åtgärderna måste medge stor flexibilitet, bevarad handlingsfrihet och innefatta handlingsberedskap för nya situationer, som snabbt kan uppkomma i det korta tidsperspektivet. Det torde få ankomma på riksdagens finansutskott att göra de slutgiltiga avvägandena, när konjunkturinstitutets slutgiltiga beräkningar är gjorda efter den allmänna motionstidens utgång. Omfattningen av de av motionärerna föreslagna selektiva åtgärderna riktade mot investeringarna bör kunna avgöras, när riksdagen slutgiltigt tar ställning till framlagda detaljförslag.

MOTIONEN 1974:1194

I motionen 1974:1194 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hävdas att kristendenserna i den svenska ekonomin inte är plötsligt uppkomna ur de aktuella förändringarna på oljemarknaden. De har en långsiktig karaktär och kan därför mötas bara genom en långsiktig och medvetet planerad politik som riktar sig mot kristendensernas orsakskälla: det kapitalistiska systemet.

Parallellt med bristen på ekonomisk-politisk linje i finansplanen löper myten om allas gemensamma intressen. Såväl regeringens som de borgerliga partiernas politik har kännetecknats dels av att man sett kristendenserna som i huvudsak kortsiktiga till sin karaktär och dels av att man trott att det skulle vara ett recept att ”stimulera ekonomin”. Denna stimulanspolitik har haft som sitt huvuddrag ständigt ökade subventioner och gåvor till kapitalägarna. Men dessa stimulansåtgärder har inte kunnat vända stagnationstendenserna i ekonomin.

Vänsterpartiet kommunisterna vänder sig med skärpa mot en ekonomisk politik som är ägnad att stärka det kapitalistiska systemet och att söka dölja dess motsättningar. Partiet drar rakt motsatta slutsatser ur den nuvarande situationen än regeringen och de borgerliga partierna. Den osäkerhet om den framtida ekonomiska utvecklingen som betonas i finansplanen är kapitalismens osäkerhet. Den ger inte anledning till en vänta-och-se-politik. I stället ger den ytterligare eftertryck åt kraven på ökad samhällelig planering och kontroll över ekonomin. Den ekonomiska politiken måste ha som grundläggande målsättning att bereda vägen för en sådan omvandling. Viktiga led i en sådan ekonomisk politik är:

1. En långsiktig plan för att öka sysselsättningen

2. Etableringskontroll

3. Statliga industrier för medel ur AP-fonderna

4. Förstatligande av affärsbankerna

5. Privatägd energiproduktion förstatligas

FiU 1974:1

6. Ökat bostadsbyggande

7. Skärpt restriktivitet mot kapitalexport

8. Skärpt restriktivitet mot utländskt kapital

9. Vidgad priskontroll

10. Lägre boendekostnader

11. Lågräntepolitik

12. Inga subventioner till storkapitalet

Dessa åtgärder har en mera långsiktig karaktär. De är i flera fall utvecklade med mera utförlig argumentation och konkretion i andra motioner.

De i motionen 1194 på kortare sikt framförda kraven innefattar slopande av mervärdeskatten på livsmedel och skärpt beskattning av stora förmögenheter, bolagsvinster, börsspekulation m. m. enligt vad som anförts i motionen 1974:606. Inkomstminskningen för statskassan genom slopande av moms på maten ca 4 000 miljoner kr. täckes helt av de föreslagna skatteskärpningarna på kapitalet.

I motionen föreslås vidare följande omedelbara åtgärder för ekonomisk utjämning och ökad sysselsättning:

1. Höjda folkpensioner. Pensionstillskotten bör utgå med 24 procent av basbeloppet i stället för av riksdagen tidigare beslutade 18 procent under tiden 1 juli 1974—30 juni 1975. Detta innebär en uppräkning med 486 kronor för året efter den 1 juli 1974 mot finansplanens förutsedda 243 kronor. Merkostnad för helt år 570 miljoner kronor. Därefter sker höjning enligt i motionen 1974:106 angiven plan.

2. Höjda och värdesäkrade barnbidrag. De allmänna barnbidragen bör höjas från 1 april 1974 till en summa motsvarande 25 procent av basbeloppet såsom utförligt motiveras i motionen nr 1974:702. Med nuvarande basbelopp innebär detta en höjning från nu utgående 1 500 kr. till 2 025 kr. per barn. Merkostnad för återstående nio månader av 1974 710 miljoner kr., till nästa budgetårs utgång den 30 juni 1975 ca 1 200 miljoner kr.

3. Slopande av arbetsgivaravgiften för primär- och landstingskommuner. Den allmänna arbetsgivaravgiften bör från 1 april 1974 slopas för kommuner och landsting. Kostnaden kan beräknas till 540 miljoner kr. för de återstående nio månaderna av 1974 och till ca 800 miljoner kr. fram till nästa budgetårs utgång den 30 juni 1975.

4. Särskilda bidrag till kommunerna för förbättring av boendemiljön. Stora brister finns i fråga om den yttre boendemiljön såväl i nybyggda områden som i äldre bostadsområden som fått förfalla. Ett anslag på 600 miljoner kr. föreslås utgå under tiden 1 april 1974-30 juni 1975. Härigenom kan en rad ytterligare arbetstillfällen skapas för byggnadsarbetarkåren, som nu kämpar mot en växande arbetslöshet.

2 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr I

FiU 1974:1

18 PROPOSITIONEN 1974:25

1 propositionen 1974:25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder framhåller chefen för finansdepartementet att även om en betydande osäkerhet alltjämt består kan man nu med större säkerhet bedöma försörjningsläget och även klarare se ekonomins utvecklingstendenser.

Således förefaller en försämring av oljetillförseln för närvarande som mindre sannolik. Vidare tycks det svenska näringslivet — trots bristande tillförsel — hittills ha kunnat uppehålla produktionen utan egentliga störningar från försörjningssidan. En annan osäkerhetsfaktor inför 1974 var de pågående avtalsförhandlingarna. Sedan avtal nu träffats mellan LO och SAF har läget klarnat också i detta hänseende.

En osäkerhetsfaktor som alltjämt kvarstår är dock den internationella ekonomiska utvecklingen.

För Sveriges del torde det tidigare förutsedda, kraftiga överskottet i bytesbalansen för 1974 komma att förbytas i ett underskott. De prisstegringar som följer av den kraftiga uppjusteringen av råoljepriserna får en dämpande effekt på vår ekonomi. Konjunkturinstitutet har i huvudalternativet i sin nyligen framlagda rapport räknat med att tillväxten av bruttonationalprodukten 1974 skulle stanna vid ca 3 %. Med hänsyn till att väsentliga begränsningar i vår inhemska produktion till följd av brist på oljeprodukter numera ter sig mindre sannolika, bör det till följd av prisstegringarna förutsedda efterfrågebortfallet motverkas genom att ytterligare expansiva åtgärder vidtas.

Regeringen föreslår att ett extra tillägg på 200 kr. per barn utbetalas i samband med utbetalning av barnbidraget i april. Ett motsvarande extra tillägg på 150 kr. bör utgå till mottagare av förlängt barnbidrag och studiebidrag inom studiehjälpen. Ett extra pensionstillägg på 243 kr. bör utgå till alla folkpensionärer i april månad. Kostnaden för dessa åtgärder uppgår till ca 750 milj. kr.

Subventioneringen av livsmedelspriserna föreslås fördubblad genom att ytterligare 1 000 milj. kr. anvisas över budgeten. Av detta belopp bör 700 milj. kr. användas för att fr. o. m. den 1 april 1974 sänka priserna på de livsmedel som omfattas av prisstopp. Återstående ca 300 milj. kr. bör användas för att subventionera priserna på dessa varor fr. o. m. den 1 juli 1974 för att motverka de prisökningar som kan föranledas av en ny jordbruksuppgörelse.

Det är vidare regeringens avsikt att förlänga nu gällande prisstopp på livsmedel att gälla även för tiden efter den 20 juni 1974.

I syfte att dämpa den snabba kostnadsstegringen inom byggnadsområdet och samtidigt stimulera ett fortsatt högt bostadsbyggande föreslås att ett system med tillfällig kompensation för mervärdeskatt på bostadsbyggandet införs med verkan från den 1 januari 1974. Kostnaden för förslagen kan beräknas uppgå till 800 milj. kr. under år 1974 och ungefär lika mycket år 1975.

Vidare har regeringen för avsikt att senare lägga fram förslag om att ställa medel till förfogande för investeringar som syftar till bättre

FiU 1974:1

hushållning med energi. För här avsedda insatser beräknar departementschefen en ram på 250 milj. kr.

Den sammanlagda kostnaden för de i propositionen förordade åtgärderna uppgår till 2,8 miljarder kr. I finansplanen har det beräknade budgetunderskottet för innevarande budgetår angetts till 8,4 miljarder kr. Härtill bör läggas erfarenhetsmässiga tilläggsstater under återstoden av våren samt effekten av höjda statstjänarlöner fr. o. m. den 1 januari 1974. Vidare kan man förutse en minskning av intäkterna av energiberoende skatter. Om till detta läggs budgeteffekterna av de nu förordade reformerna, ca 1,4 miljarder kr. innevarande budgetår, stiger budgetunderskottet för budgetåret 1973/74 till i runt tal 11 miljarder kr.

För budgetåret 1974/75 angavs i finansplanen ett förutsett underskott på 6,6 miljarder kr. Till detta belopp kan nu läggas budgeteffekten av de här föreslagna reformerna. Om man även beaktar erfarenhetsmässigt behov av tilläggsstater, kvardröjande effekter på energiberoende skatter och de höjda statstjänarlönerna kan ett underskott budgetåret 1974/75 av likaledes ca 11 miljarder kr. te sig sannolikt.

Den sammanlagda effekten av budgetpolitiken under återstoden av innevarande budgetår är starkt expansiv. Detta är, som tidigare angetts, motiverat i nu rådande läge. Den expansiva inriktningen skulle bestå under budgetåret 1974/75. En närmare precisering av inriktningen av finanspolitiken för nästa budgetår bör emellertid anstå till den reviderade finansplanen.

FiU 1974:1

20 UTSKOTTET

1 finansplanen underströks hur avgörande bedömningen av oljekrisens omfattning och varaktighet var för utformningen av den ekonomiska politiken. 1 dessa hänseenden befann vi oss, anförde departementschefen, i en situation av genuin osäkerhet.

I det läget ansåg regeringen det inte vara meningsfullt att lägga fram någon nationalbudget för år 1974. Budgetförslaget för 1974/75 — som utarbetats på grundval av den konjunkturbedömning som gjordes i oktober—november 1973 — var också i viss mening att betrakta som ett provisorium och det var enligt finansplanen realistiskt att räkna med inte oväsentliga förändringar på såväl inkomst- som utgiftssidan. Regeringen ämnade återkomma med förslag i dessa avseenden i samband med kompletteringspropositionen. Vidare avsåg den att fortlöpande informera riksdagen om inträffade förändringar i försörjningsläget och i samband därmed vid behov lägga fram förslag till erforderliga ekonomisk-politiska åtgärder. Hemställan under punkten 1 i finansplanen begränsades mot denna bakgrund till att avse riksdagens godkännande av den allmänna uppläggningen av den ekonomiska politiken och statsregleringen.

1 de partimotioner angående riktlinjer för den ekonomiska politiken som väcktes under allmänna motionstiden, 932 (m), 1192 (c, fp) och 1194 (vpk), framfördes förslag till åtgärder avsedda att stimulera den svenska ekonomin och öka sysselsättningen.

Sedan överblicken av oljesituationen och det ekonomiska läget förbättrats gjorde statsministern vid den allmänpolitiska debatten en deklaration om de åtgärder på den ekonomiska politikens område som regeringen avsåg att förelägga riksdagen. Dessa åtgärder preciserades i propositionen 25.

Såväl finansplanen som de nyss nämnda partimotionerna och propositionen 25 har hänvisats till finansutskottet för beredning. Utskottet har i sammanhanget berett skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, näringsutskottet och civilutskottet tillfälle att avge yttrande över de yrkanden som berör respektive utskott. Finansutskottet tar i det följande först upp de ekonomiska framtidsutsikterna, diskuterar därefter utrymmet för och behovet av konjunkturstimulerande åtgärder samt tar slutligen ställning till vilka ekonomisk-politiska åtgärder som enligt dess bedömning är erforderliga.

Det ekonomiska läget 1974

På några punkter har osäkerheten beträffande de ekonomiska utvecklingstendenserna minskat sedan årsskiftet. Överblicken av oljesituationen har förbättrats. En drastisk nedskärning av själva oljetillförseln till industriländerna ter sig numera mindre sannolik. Den starka prisstegringen på olja och de därav föranledda förändringarna i olika länders betalningsbalanser kvarstår dock. Man måste därför alltjämt räkna med

FiU 1974:1

att oljesituationen får en dämpande effekt på tillväxten i industriländerna.

Sedan nya löneavtal för år 1974 nu slutits för stora delar av den svenska arbetsmarknaden, har en annan osäkerhetsfaktor i prognosen reducerats väsentligt.

Kvar står en betydande ovisshet beträffande den internationella ekonomiska utvecklingen. Denna ovisshet speglas i de två prognosalternativen i följande tabell som hämtats ur konjunkturinstitutets januarirapport.

Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa länder och länderområden 1973-1974

Procentuell volymförändring

Huvudprognos Alternativ prognos

Storbritannienl

_ 1 1/2

Västtyskland

1 1/2

0 Frankrike1

2 Italien

2 Belgien

2 1/2

1/2

Nederländerna

0 Irland

1 Danmark1

0 KG

2 1/4

1/2

Finland1

2 Norge1

3 Österrike

3 1/2

2 1/2

Schweiz

2 1/2

1 1/2

Spanien

3 1/2

Sverige1

1 3/4

Västeuropa

2 1/2

3/4

Förenta staterna

1 1/2

1 Kanada

4 1/2

4 Japan

- 1

Australien

3 1/2

2 1/2

Totala OKCD

2 1/4

3/4

1 Uppgifterna avser inhemsk bruttoprodukt.

Anm. Båda prognoserna baserar sig på ett antagande om en viss nedskärning av oljetillförseln under första kvartalet 1974. Knligt huvudprognosen återgår oljetillförseln till normal nivå under återstoden av äret, medan den alternativa prognosen förutser en 10-proeentig nedskärning under samma period.

När det gäller den internationella konjunkturutvecklingen och dess effekt på den svenska ekonomin är det enligt utskottets mening framför allt två omständigheter som bör beaktas.

För det första gäller att vi med all sannolikhet har att räkna med en väsentligt mindre ökning av världshandeln och av efterfrågan på svenska exportprodukter i år än i fjol. Då ökade vår exportvolym med 16,4%. För i år räknar konjunkturinstitutet nu med en volymökning på endast 4,6 %.

FiU 1974:1

22 För det andra finns risk för att den kraftiga fördyringen av oljeimporten kan skapa betydande betalningsbalansproblem för en rad länder. För OECD-länderna tillsammantagna har det beräknats att en kvantitativt oförändrad råoljeimport under 1974 skulle kosta ca 50 miljarder dollar mer än 1973. Till en del kan effekten härav på dessa länders bytesbalanser motvägas av ökad export till oljeländerna. Till större delen torde emellertid såväl de oljeproducerande som de oljeförädlande ländernas stigande valutaintäkter komma att placeras i banker och penninginrättningar och på kapitalmarknaderna i Europa och Amerika. Det finns emellertid ingenting som garanterar att dessa placeringar sker på ett sådant sätt att de automatiskt balanserar de uppkommande underskotten i de oljeimporterande ländernas bytesbalanser. Det finns tvärtom risk för att dessa placeringar i betydande grad kommer att koncentreras till vissa länder med internationellt väl utvecklade penning- och kapitalmarknader, i första hand USA, England och Schweiz. Möjligheten och viljan att överföra detta kapital till länder med försvagad bytesbalans bör inte överskattas. Det är därför möjligt att de senare länderna föranleds att föra en konjunkturdämpande politik eller att införa handels- och valutarestriktioner. Detta gäller såväl industriländer som de u-länder som inte producerar olja.

Sverige intar i detta sammanhang en gynnad position genom att vi har en relativt betydande valutareserv. Denna reserv ger oss en viss handlingsfrihet vid utformningen av den ekonomiska politiken. Bytesbalansen som inklusive transfereringar slutade på ett överskott på inte mindre än 4,5 miljarder kr. 1973 väntas i år visa ett underskott på närmare 1 miljard kr.

Behovet av en expansiv ekonomisk politik

Konjunkturinstitutet har i sin januarirapport gjort en bedömning av den ekonomiska utvecklingen i Sverige under år 1974. I sitt huvudalternativ — som bygger på förutsättningen att restriktionerna på oljetillförseln upphör några månader in på 1974 — räknar institutet med att bruttonationalprodukten skall öka med knappt 3% mellan 1973 och 1974. Arbetslösheten för 1974 skulle därmed uppgå till mellan 2,5 och 3 % eller i runt tal 110 000 personer. I en alternativ kalkyl, som utgår från att vissa restriktioner i oljetillförseln kvarstår under resten av innevarande år, kommer institutet fram till en BNP-tillväxt om 1,8 %. I dessa beräkningar som slutfördes i slutet av januari har inte räknats in några effekter av de ytterligare stimulansåtgärder som behandlas i detta betänkande. De beräknade förändringarna i olika BNP-komponenter, angivna i procent av bruttonationalprodukten, återges i tabell 2.

FiU 1974:1 23

Tabell 2. Försörjningsbalans

rörändringarna i BNP-komponenterna uttryckta i procent av BNP året innan. 1968 års priser

1973 1974

Huvud- Alternativ

kalkyl kalkyl

Privat konsumtion

1,3

1,1

0,1

Statlig konsumtion

0,4

0,2

0,2

Kommunal konsumtion

0,2

0,5

0,5

Privat bruttoinvestering1 Statlig bruttoinvestering1

0,3

0,8

0,3

0,0

0,1

0,1

Kommunal bruttoinvestering1

-0,4

-0,1

-0,1

Investeringar i bostäder

-0,2

-0,5

-0,6

Eörändring i lagerinvestering

-0,6

1,2

1,1

Export av varor

3,7

1,3

0,9

Import av varor och tjänstenetto

- 1,8

- 1,7

-0,7

Summa BNP-ökning

2,9

2,9

1,8

1 Exkl. bostäder.

Källor: Statistiska centralbyrån och konjunkturinstitutet.

Det förtjänar att understrykas att den privata konsumtionens bidrag till tillväxten i år enligt dessa kalkyler skulle bli mindre än 1973, som i sig var ett år med svag konsumtionsutveckling. Enligt huvudkalkylen begränsas stegringen i den privata konsumtionens volym till 2 %, vilket — som framgår av tabell 2 — bidrar till att öka bruttonationalprodukten med drygt 1 procentenhet. I alternativkalkylen uteblir den privata konsumtionsökningen nästan helt och dess bidrag till BNP-tillväxten inskränks till en tiondels procentenhet.

Konsumentprisnivån beräknas av konjunkturinstitutet stiga med 10 å 11 % i år. Denna prognos bygger bl. a. på antaganden om en genomsnittlig importprisstegring på närmare 25 % och en lönekostnadsstegring på ca 13 %. Under loppet av 1973 steg konsumentpriserna med 8 %.

Utskottet är medvetet om att de kalkyler och siffror som nu presenterats kan skapa ett intryck av falsk precision, när det gäller framtidsbedömningen. På en rad punkter föreligger betydande osäkerhetsmarginaler. Med hänsyn till den bild vi i dag har av oljesituationen framstår dock enligt utskottets mening konjunkturinstitutets huvudkalkyl som väsentligt mer sannolik än alternativkalkylen. Utskottet har därför lagt huvudkalkylen till grund för sina överväganden rörande behovet av expansiva åtgärder.

En kort erinran om hur de ekonomiska utsikterna för 1974 bedömdes i höstas är i detta sammanhang på sin plats. Inberäknat verkningarna av de konjunkturstimulerande åtgärder som vidtogs under riksdagens höstsession innebar den slutprognos som konjunkturinstitutet lade fram i sin höstrapport att bruttonationalprodukten skulle stiga med 5,5 % och arbetslösheten sjunka till 2 %. Motsvarande tal enligt institutets nu

FiU 1974:1

framlagda huvudkalkyl är som tidigare nämnts ca 3 % resp. 2,5—3 %. Redan en jämförelse mellan dessa grova siffror ger enligt utskottets mening vid handen att det föreligger ett klart behov av ytterligare expansiva åtgärder. På denna centrala punkt råder det enighet mellan partierna.

Det statsfinansiella läget och den försämrade betalningsbalansen sätter å andra sidan bestämda gränser för de expansiva åtgärdernas omfattning.

Efter att ha vägt dessa olika synpunkter mot varandra har utskottet kommit till slutsatsen att de expansiva åtgärderna kan ges sådan omfattning att deras samlade effekt på bruttonationalprodukten 1974 blir en ökning av drygt 1 %. Detta utan att risker uppkommer för en inflationistisk utveckling och för alltför starka påfrestningar på vår valutareserv.

Innan de enskilda förslagen till åtgärder tas upp till behandling kan det vara av värde att få de olika åtgärdspaketens samlade effekter på samhällsekonomin belysta. Speciellt gäller detta deras inverkan på bruttonationalprodukt, budgetsaldo och bytesbalans. På begäran av utskottet har konjunkturinstitutet gjort en beräkning härav, som redovisas i Bihang till detta betänkande. Det bör erinras om att beräkningar av detta slag är behäftade med betydande osäkerhetsmarginaler.

Av institutets beräkningar att döma skulle ökningen i bruttonationalprodukten vid ett genomförande av förslagen i propositionen 25 uppgå till ca 0,8 %. Samtidigt anges i propositionen de sammanlagda kostnaderna för åtgärderna — räknat på årsbasis - till 2,8 miljarder kr. Vill man, som utskottet förordat i det föregående, nå en BNP-effekt på drygt 1 % bör denna kostnadsram vidgas till i runt tal 4 miljarder kr. En total stimulans av denna storleksordning — som också förordats i väckta partimotioner — är enligt utskottets bedömning i nuvarande läge erforderlig för att möta den konjunkturdämpande effekten av de höjda oljepriserna. Inom denna totalram återstår det sedan att välja den bästa kombinationen av stimulansåtgärder.

Utskottet vill betona att denna utgiftsexpansion till sin huvuddel är tidsbegränsad och motiverad av konjunkturpolitiska skäl. Vid den sedvanliga behandlingen av budgetförslaget för 1974/75 måste riksdagen enligt utskottets bedömning med hänsyn till det långsiktiga budgetperspektivet iaktta fortsatt restriktivitet.

Valet av åtgärder

Ett brett register av åtgärder står till förfogande för genomförandet av en expansiv ekonomisk politik. En stram penningpolitik kan lättas. Staten kan på olika sätt öka inkomstflödet till hushåll, företag och kommuner. Direkta eller indirekta skatter kan sänkas.

Såväl i propositionen 25 som i motionsvis framförda förslag vill man ge ett snabbt och tidsbegränsat stöd åt den privata konsumtionen. Regeringen föreslår att de ca 1,5 miljoner folkpensionärerna ges en inkomstförstärkning på totalt 360 milj. kr. i april månad samtidigt som

FiU 1974:1

de ca 1 miljon barnfamiljerna också får ett totalt inkomsttillägg av ungefär samma storlek (ca 390 milj. kr.). Centerpartiet och folkpartiet förordar i motionen 1192 en tillfällig sänkning av mervärdeskatten från och med den 1 mars 1974 samt en successiv och mera begränsad, men permanent höjning av de allmänna resp. förlängda barnbidragen. Höjda pensioner och barnbidrag förordas även i vänsterpartiet kommunisternas motion 1194.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU 1974:1 y) inte funnit anledning till erinran mot det i propositionen 25 föreslagna extra pensionstillägget till pensionärer. Utskottet har också tillstyrkt förslaget om ett extra tillägg på 150 kr. till dem som uppbär studiebidrag eller förlängt barnbidrag.

Socialutskottet har (SoU 1974:1 y) yttrat sig över förslaget i propositionen 25 angående extra tillägg till barnbidrag. Utskottet tillstyrker förslaget.

Bred enighet synes råda om att i nuvarande konjunkturläge vidga konsumtionsmöjligheterna för pensionärer och barnfamiljer. Finansutskottet tillstyrker förslagen om extra tillägg till folkpensionärer och barnfamiljer i propositionen 25.

Med den vidgade ram för de totala stimulansåtgärderna som numera bedöms föreligga är det enligt finansutskottets uppfattning möjligt att kombinera de fördelningspolitiskt betydelsefulla engångsbidrågen till pensionärer och barnfamiljer med en tidsbegränsad generell sänkning av mervärdeskatten. Detta kan ske genom att förena regeringsförslagen på dessa punkter med en tidsbegränsad sänkning av mervärdeskatten. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att sänka mervärdeskatten från 15 till 12% av beskattningsvärdet under tiden 1 april — 15 september

1974. Beträffande den tekniska utformningen av åtgärden hänvisar utskottet till författningsförslagen i bilagorna 1 och 2 på s. 34 och till de synpunkter skatteutskottet framfört i sitt yttrande (SkU 1974:1 y).

Fördelarna med den här föreslagna kombinationen av åtgärder är enligt finansutskottets sätt att se uppenbara. Härigenom möjliggörs en omedelbar och i tiden begränsad stimulans av den privata konsumtionen. Genom att åtgärden är tidsbegränsad upprätthålls en hög handlingsberedskap inom den ekonomiska politiken. Förslagen får en bred parlamentarisk förankring, som underlättar deras genomförande.

Vad utskottet förordat beträffande mervärdeskatten innebär att yrkandet A 1 i motionen 1192 i betydande utsträckning tillgodoses. Detsamma gäller ett andrahandsyrkande om sänkt mervärdeskatt i motionen 932. Motionens förstahandsyrkande om sänkning av den direkta skatten fr. o. m. den 1 juli 1974 avstyrks följaktligen.

I motionen 597 föreslås ett generellt kontantbidrag på 300 kr. till varje medborgare. Med den av utskottet förordade sänkningen av mervärdeskatten m. m. torde emellertid den av motionärerna eftersträvade konjunkturstimulansen uppnås på annat sätt, varför yrkandet i motionen avstyrks.

Utskottet går nu över till att behandla de åtgärder, vilkas verkningar

FiU 1974:1

sträcker sig längre fram i tiden än den närmaste sexmånadersperioden.

Först behandlas åtgärder som avser konsumtionen. Konsumentpriserna på livsmedel subventioneras för närvarande med ca 1 000 milj. kr., räknat för helt år, varav 700 milj. kr. via budgeten och 300 milj. kr. via införselavgifter. I propositionen 25 förordas en kraftig förstärkning av budgetstödet genom att ytterligare 700 milj. kr. från den 1 april sätts in för att sänka priserna på de livsmedel som nu är prisstoppade (mjölk, grädde, ost, kött, fläsk och charkuterivaror). Vidare uttalas avsikten att med budgetmedel, ca 300 milj. kr., motverka de prisökningar som kan föranledas av en ny jordbruksuppgörelse samt aviseras fortsatt prisstopp på de aktuella livsmedlen även för tiden efter den 20 juni 1974.

De föreslagna riktlinjerna för fortsatt och förstärkt livsmedelsstöd tillstyrks av utskottet. Den eftersträvade prissänkningen uppnås emellertid till en del genom förslaget att temporärt sänka mervärdeskatten också på de prisreglerade livsmedlen. Härigenom kan kostnaden för den tillkommande direkta budgetsubventionen begränsas till ca 560 milj. kr. för 12-månadersperioden april 1974—mars 1975. Frågan om de ytterligare medel som skall tillföras jordbruket fr. o. m. den 1 juli 1974 är för närvarande föremål för förhandlingar. Behovet av tillskott av budgetmedel från denna tidpunkt — utöver i propositionen beräknade 300 milj. kr. — får prövas när avtal om jordbrukspriserna för tiden efter den 1 juli föreligger.

Vad utskottet nu anfört innebär ett godtagande av de i propositionen 25 redovisade riktlinjerna för att sänka konsumentpriserna på viktigare livsmedel från den 1 april. Ett sådant utvidgat livsmedelsstöd innebär att prissänkningarna koncentreras till ett antal baslivsmedel och därvid blir mycket betydande.

I motionerna 606 och 1194 upprepas tidigare framförda krav om att sänka priserna på livsmedel genom avveckling av mervärdeskatten på livsmedel. Denna del av mervärdeskatten kan uppskattas till drygt 5 miljarder kr. för år räknat. Motionärerna vill kompensera statskassan genom att dra in i huvudsak motsvarande belopp genom skärpt beskattning av stora förmögenheter, bolagsvinster m. m. fr. o. m. år

1975.

Att avveckla mervärdeskatten på hela livsmedelsområdet är sålunda mycket dyrbart. På vissa viktigare livsmedel uppnås större prissänkning genom att på det sätt som redovisats i det föregående koncentrera en begränsad summa till dessa varor. Skatteutskottet har vidare i sitt yttrande (SkU 1974:1 y) erinrat om de administrativa och kontrolltekniska skäl som talar mot en isolerad sänkning av mervärdeskatten på livsmedel. Mot denna bakgrund avstyrker finansutskottet ifrågavarande yrkanden i motionerna 606 och 1194.

Utskottet är inte berett att tillstyrka yrkandet i motionen 1219 om tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning att kartlägga de sociala verkningarna och administrativa konsekvenserna av slopad eller sänkt mervärdeskatt på samtliga livsmedel eller på baslivsmedel. Enligt vad utskottet inhämtat tas dessa frågor upp av skatteutredningen i dess pågående arbete.

FiU 1974:1

27 Det bör betonas att sänkningen av mervärdeskatten avser att höja konsumenternas reella köpkraft och därigenom stimulera till en ökad konsumtion. Det ligger därför vikt på att skattesänkningen fullt ut slår igenom i priserna. Någon allmän höjning av handelsmarginalerna får inte bli följden. Det ankommer på pris- och kartellnämnden att följa utvecklingen. Utskottet finner inte anledning att — som föreslås i motionen 1194 — riksdagen gör en särskild hemställan till regeringen rörande tillämpningen av allmänna prisregleringslagen.

I flera motioner föreslås höjning och värdesäkring av nu utgående barnbidrag om 1 500 kr. per barn och år och motsvarande höjning av det förlängda barnbidraget.

Barnbidraget, det förlängda barnbidraget och studiebidraget höjdes fr. o. m. den 1 januari 1974 genom beslut av fjolårets höstriksdag (FiU 1973:40). Utskottet har i det föregående tillstyrkt att ett särskilt engångsbelopp skall utgå i april månad i år. Det nu föreslagna livsmedelsstödet innebär särskilt för barnfamiljer kraftigt reducerade utgifter jämfört med vad som skulle erfordras utan detta stöd. Med hänsyn till dessa konjunkturpolitiskt motiverade förstärkningar av stödet till barnfamiljerna — även innefattande det särskilda studiebidraget — och övriga omfattande utgiftsåtaganden, som har betydelse i detta sammanhang, bör yrkandena i motionerna 702, 1192 och 1194 om höjning och indexreglering av barnbidraget och det förlängda barnbidraget ej bifallas.

I motionerna 106 och 1194 yrkas att pensionstillskotten fr. o. m. juli månad 1974 skall höjas till 24 procent av basbeloppet mot enligt nu gällande plan 18 procent. Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU 1974:1 y) hänvisat till att pensionärerna genom beslut av 1973 års riksdag tillerkänts ett extra pensionstillägg om 3 procent, som utbetalats i januari månad och att ytterligare ett sådant tillägg föreslås utgå i april månad. Detta tillägg har i det föregående tillstyrkts av finansutskottet. Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets mening att de aktuella yrkandena i motionerna 106 och 1194 mot denna bakgrund bör avstyrkas och att frågan om uppräkning av de reguljära pensionstillskotten i vart fall bör anstå i avvaktan på resultatet av pensionsålderskommitténs arbete.

I konjunkturinstitutets januarirapport redovisas en påtaglig neddragning av tidigare prognoser för investeringar, främst vad gäller bostadsbyggandet. Investeringar i bostäder minskade med 4 å 5 procent under år 1973 och enligt prognosen skulle nedgången under år 1974 fördjupas till ca 10 procent. Under sådana förhållanden erfordras särskilda stimulansåtgärder för att hålla sysselsättningen uppe på byggområdet.

I propositionen 25 föreslås i detta syfte restitution av mervärdeskatten på bostäder som färdigställs under 1974 eller som påbörjas detta år och färdigställs under år 1975. Förslaget avser endast åretruntbostäder och innehåller vissa maximeringsregler. Kompensationen skall under vissa förutsättningar kunna avse även ombyggnader.

Civilutskottet framhåller i sitt yttrande över förslaget i propositionen

FiU 1974:1

(CU 1974:2 y) att behovet att främja ett ökat bostadsbyggande måste anses mycket väl dokumenterat från såväl bostadspolitiska som sysselsättningspolitiska utgångspunkter. Den föreslagna åtgärden kommer att ha gynnsam inverkan på bostadsmarknadens investeringsbeslut. Konjunkturinstitutet har för sin del räknat med en ökad igångsättning om 8 000-12 000 lägenheter.

Skatteutskottet förordar i sitt yttrande (SkU 1974:1 y) den i propositionen föreslagna tekniska lösningen att möta de stigande byggnadskostnaderna framför ett system som bygger på undantag för detta område från beskattningen. Beträffande förslagets allmänna utformning kan enligt utskottet rent principiellt anföras att en mera långtgående schablonisering av reglerna sannolikt skulle kunna bidra till en förenklad handläggning. Utskottet har även funnit att det kan uppstå vissa övergångsproblem vid olika former av gruppbebyggelse, som färdigställts före och efter årsskiftet 1973/74, liksom beträffande redan avtalade vederlag. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t i administrativ väg kommer att meddela erforderliga föreskrifter i sådana fall.

Finansutskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag mot bakgrund av de båda utskottens yttranden och utifrån finansutskottets egen bedömning av behovet att stimulera bostadsinvesteringarna. Finansutskottet förutsätter därvid att Kungl. Maj:t beaktar ovan anförda synpunkter.

I motionen 1244 yrkas att mervärdeskatten på byggnadsmaterial skall restitueras. Till huvudsaklig del torde motionärens önskemål om sänkta bostadsbyggnadskostnader infrias genom den föreslagna kompensationen för erlagd mervärdeskatt på bostadsbyggande. Yrkandet avstyrks.

Yrkandet i motionen 1608 att kompensationen för mervärdeskatt skall omfatta även lokaler för olika ideella organisationer avstyrks av utskottet. Att skilja ut vissa slag av lokaler som särskilt bör gynnas torde inte låta sig göra. Propositionsförslagets karaktär av särskild stödinsats för att främja bostadsinvesteringarna synes böra vidmakthållas.

I propositionen 25 redogörs för regeringens avsikt att senare i särskild ordning begära medel för investeringar som bl. a. syftar till bättre hushållning med energi. Som exempel på sådana åtgärder nämns i propositionen förbättrad värmeisolering av bostäder m. m. och åtgärder för att möjliggöra användning av andra energislag än olja. Samtliga dessa åtgärder avses få en sysselsättningsfrämjande inriktning. Kungl. Maj:t beräknar en ram på 250 milj. kr. för insatser av detta slag. De i propositionen aviserade åtgärderna överensstämmer i huvudsak med dem som tidigare förordats i motionen 1192. Motionsyrkandena torde därmed kunna tillgodoses i samband med behandlingen av den särskilda propositionen i ämnet.

I likhet med det föreslagna systemet för kompensation för mervärdeskatt på bostadsbyggande syftar de nu senast berörda åtgärderna till att förbättra sysselsättningsläget i byggbranschen och motverka en väntad nedgång i byggnadssektorn. Redan vidtagna åtgärder för att stimulera

FiU 1974:1

ombyggnads- och underhållsbyggnationen genom bl. a. ett särskilt sysselsättningsstöd fullföljs. Tillgängliga byggprojekt ges fortlöpande tillstånd. Riksdagen har nyligen på tilläggsstat anvisat medel som ställs till arbetsmarknadsstyrelsens förfogande för att möjliggöra igångsättning av ytterligare byggnadsprojekt som finns i beredskap. Med det anförda har utskottet velat understryka vikten av en hög beredskap och fortsatta betydande insatser för att hålla uppe sysselsättningen i byggbranschen. Det ligger inom Kungl. Maj:ts bemyndigande att vidta ytterligare åtgärder om så skulle erfordras.

Med vad utskottet nu anfört samt på de grunder som redovisas i civilutskottets yttrande (CU 1974:1 y) avstyrks yrkandet i motionen 1194 om särskilda bidrag till kommunerna för förbättring av den yttre boendemiljön.

Inte heller yrkandet i motionen 1192 angående lagerstöd tillstyrks av utskottet. Det kan inte uteslutas att nedgången i exportefterfrågan i ett senare läge får sådan omfattning att åtgärder av detta slag blir nödvändiga. För närvarande torde de emellertid inte erfordras.

I motionerna 1194 och 1221 begärs den allmänna arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting slopas från den 1 april 1974. Tillgodoseende av motionsyrkandet skulle innebära ett mycket kraftigt bortfall av inkomster för statsverket. Frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun utreds för närvarande av den kommunalekonomiska utredningen. Dess arbete bör inte föregripas. Motionerna avstyrks.

En rad yrkanden har väckts om att använda den allmänna arbetsgivaravgiften i regionalpolitisk! syfte. I motionen 1218 begärs en utredning av frågan. I motionen 1220 begärs förslag av Kungl. Maj:t om en regionalpolitisk! differentierad arbetsgivaravgift. I motionerna 932 och 1240 begärs att arbetsgivaravgiften skall sänkas med två procentenheter i stödområdet från den 1 juli 1974.

Utskottet konstaterar att frågan om att differentiera den allmänna arbetsgivaravgiften utifrån regionalpolitiska syften inte har något direkt samband med nu aktuella ekonomisk-politiska avväganden, varför motionsyrkandena bör avvisas i detta sammanhang, men har intet att erinra mot att frågan blir föremål för utredning i regionalpolitisk! sammanhang.

I några motionsyrkanden tas upp frågor rörande penning- och kreditpolitiken.

I motionen 1194 begärs att riksdagen skall uttala sig för en politik med låg och fast ränta. Den svenska penningpolitiken har varit oförändrat lätt sedan 1971. Riksbankens diskonto har sedan slutet av detta år legat oförändrat vid 5 % och likviditeten i banksystemet och hos företag och allmänhet har fortsatt att öka. Vår räntenivå är i dag internationellt sett låg. Med hänsyn till de ökade risker för betalningsbalansstörningar, som oljesituationen fört med sig, är det enligt utskottets mening inte tillrådligt att ytterligare lätta på penningpolitiken. Inte heller är det lämpligt att vi på sikt avhänder oss ett så viktigt ekonomisk-politiskt medel som räntan. Riksdagen bör därför inte göra det i motionen 1194

FiU 1974:1

begärda uttalandet om räntepolitiken.

I motionen 932 har hemställts om åtgärder syftande till att i ökad utsträckning förmedla krediter från AP-fonden till näringslivet. Finansutskottet finner — i likhet med näringsutskottet (NU 1974:1 y) — inte anledning att i nuvarande lätta kreditmarknadsläge tillstyrka detta yrkande.

Detsamma gäller kravet i motionen 361 om ökade återlån från AP-fonden till företag med mindre än 500 anställda.

I motionen 1194, slutligen, begärs att riksdagen gör ett mer principiellt uttalande rörande vad motionärerna menar vara stöd till storkapitalet via statsbudgeten. Utskottet finner inte anledning att i nu aktuellt konjunkturpolitiskt sammanhang gå in i någon argumentation i denna fråga. Motionsyrkandet avstyrks.

FiU 1974:1

31 HEMSTÄLLAN

Utskottet hemställer

1. beträffande den ekonomiska politiken samt omfattningen och utformningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna att riksdagen i anledning av propositionen 1974:1 bilaga 1 och motionen 1974:1192 moment B samt med bifall till propositionen 1974:25 och med avslag på motionerna 1974:932 moment A och 1974:1194 i denna del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande sänkning av den direkta skatten att riksdagen avslår motionen 1974:932 moment B 1,

3. beträffande tidsbegränsad sänkning av mervärdeskatten att riksdagen i anledning av motionerna 1974:1192 moment A 1 och 1974:932 moment B 2 beslutar att mervärdeskatten sänks från 15 till 12% av gällande beskattningsvärde under tiden 1 april—15 september 1974 genom att anta de som bilaga 1 och 2 vid denna hemställan fogade förslagen till

a. förordning om tillfällig nedsättning av mervärdeskatten,

b. förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt,

4. beträffande generellt kontantbidrag att riksdagen avslår motionen 1974:597,

5. beträffande extra pensionstillägg att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:25 bilaga 1 punkt 1 framlagda förslag

a. godkänner av chefen för socialdepartementet förordade grunder för extra pensionstillägg,

b. till Extra pensionstillägg på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1973/74 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 360 000 000 kr.,

6. beträffande extra tillägg till barnbidrag att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:25 bilaga 1 punkt 2 framlagda förslag

a. godkänner av chefen för socialdepartementet förordade grunder för extra tillägg till barnbidrag,

b. till Extra tillägg till barnbidrag på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1973/74 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 360 000 000 kr.,

7. beträffande tillägg till studiebidrag och förlängt barnbidrag att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:25 bilaga 3 framlagda förslag godkänner vad chefen för utbildningsdepartementet förordat,

8. beträffande slopande av mervärdeskatt på livsmedel att riksdagen avslår motionerna 1974:606 och 1974:1 194 i denna del,

FiU 1974:1

9. beträffande utredning om konsekvenserna av slopad eller sänkt mervärdeskatt på livsmedel att riksdagen avslår motionen 1974:1219 moment 2,

10. beträffande tillämpning av allmänna prisregleringslagen på alla dagligvaror att riksdagen avslår motionen 1974:1194 i denna del,

11. beträffande indexreglering av barnbidrag att riksdagen avslår motionerna 1974:1192 moment 2 samt 1974:702 och 1974:1194 i denna del,

12. beträffande indexreglering av det förlängda barnbidraget att riksdagen avslår motionen 1974:1192 moment 3,

13. beträffande höjning av pensionstillskotten att riksdagen avslår motionerna 1974:106 och 1974:1194 i denna del,

14. beträffande kompensation för mervärdeskatt på bostadsbyggande att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:25 bilaga 2 framlagda förslag samt med avslag på motionerna 1974:1244 och 1974:1608

a. godkänner de riktlinjer för mervärdeskattekompensation som chefen för finansdepartementet förordat och som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

b. beslutar att kostnaderna för kompensationen skall belasta inkomstskattetiteln Mervärdeskatt,

15. beträffande investeringsstöd att riksdagen avslår motionen 1974:1192 moment 4 a och b,

16. beträffande bidrag till kommunerna för förbättring av den yttre boendemiljön att riksdagen avslår motionen 1974:1 194 i denna del,

17. beträffande lagerstöd att riksdagen avslår motionen 1974: 1192 moment 4 c,

18. beträffande slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting att riksdagen avslår motionerna 1974:1 194 i denna del och 1974:1221 moment 1,

19. beträffande regional differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften att riksdagen avslår motionerna 1974:932 moment C och 1974:1240 moment 2 samt 1974:1220 moment 1 och 1974:1218 i denna del,

20. beträffande uttalande om en politik med låg och fast ränta att riksdagen avslår motionen 1974:1194 i denna del,

21. beträffande ökade krediter från AP-fonden till näringslivet att riksdagen avslår motionen 1974:932 moment D,

22. beträffande återlån från allmänna pensionsfonden att riksdagen avslår motionen 1974:361,

FiU 1974:1

23. beträffande uttalande om avveckling av stödet till storkapitalet att riksdagen avslår motionen 1974:1194 i denna del.

Stockholm den 26 februari 1974 På finansutskottets vägnar NILS G. ÅSLING

Närvarande vid beslutet: herrar Åsling (c), Ekström (s), Burenstam Linder (m), Knut Johansson i Stockholm (s), Kristiansson (c), Franzén (s), Löfgren (fp), Larsson i Karlskoga (s), Fågelsbo (c), Jansson (s), Söderström (m), Pettersson i Malmö (s), fru Söder (c), herrar Hermansson (vpk) och Wirtén (fp).

3 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr I

FiU 1974:1

34 Bilaga 1

Förslag till

Förordning om tillfällig nedsättning av mervärdeskatten

Härigenom förordnas som följer.

1 § Skatt enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt utgår under tiden den 1 april—den 15 september 1974 med 12 procent av beskattningsvärdet. Vid införsel av monteringsfärdigt hus utgår dock skatten med 7,2 procent av beskattningsvärdet.

2 § Har skattskyldig, som redovisar skatt enligt 4 § första stycket förordningen (1968:430) om mervärdeskatt, före den 1 april 1974 tillhandahållit skattepliktig vara, byggnad eller tjänst åt någon som är redovisningsskyldig för mervärdeskatt, skall skatt för tillhandahållandet redovisas enligt den i 13 § nämnda förordning angivna skattesatsen.

3 § Träffas under tiden den 1 april—den 15 september 1974 avtal om tillhandahållande av tjänst med utsträckning i tiden utgår skatt enligt denna förordning för tillhandahållandet endast i den mån tjänsten hänför sig till tid till och med den 15 september 1974.

4 § Riksskatteverket kan besluta, att redovisning av skatt för tid, under vilken denna förordning gäller, får ske i annan ordning än som bestämts för viss skattskyldig enligt 22 § förordningen (1968:430) om mervärdeskatt.

Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bilaga 2

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas att anvisningarna till 59 § förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt skall upphöra att gälla.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1974.

FiU 1974:1

35 RESERVATIONER

Reservation 1) beträffande den ekonomiska politiken samt omfattningen och utformningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”1 finansplanen” och på s. 29 slutar med ”inte erfordras” bort ha följande lydelse:

När riksdagen i januari förelädes finansplanen, var det ekonomiska läget präglat av osäkerhet på grund av främst OAPEC-ländernas beslut att skära ned oljeproduktionen. Detta föranledde regeringen att inte lägga fram någon nationalbudget för 1974. Regeringen avstod vidare från att närmare precisera den ekonomiska politiken utan förklarade sig avse att senare återkomma till riksdagen med konkreta förslag. Först i samband med riksdagens allmänpolitiska debatt den 30 januari gjorde statsministern en deklaration om de åtgärder på den ekonomiska politikens område, som regeringen avsåg att föreslå riksdagen. Dessa preciserades därefter i propositionen 25. Då hade redan samtliga oppositionspartier under den allmänna motionstiden klargjort sin syn på det ekonomiska läget och lagt fram förslag till stimulansåtgärder.

Det finns enligt utskottets uppfattning anledning att beklaga, att för svensk ekonomi erforderliga stimulansåtgärder har försenats genom regeringens handlande. Det är förvisso riktigt, att osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen var stor omkring årsskiftet 1973/74. På flera punkter kunde emellertid tämligen bestämda uttalanden göras. Det framstod sålunda som klart, att oljepriserna skulle stiga kraftigt. Det var vidare klart att dessa prishöjningar skulle leda till en betydande dämpning av den inhemska efterfrågan. Det var osannolikt att möjligheterna att köpa erforderliga oljekvantiteter särskilt länge skulle begränsas. Det var alltså mot denna bakgrund uppenbart, att ekonomisk-politiska stimulansåtgärder skulle bli nödvändiga för att sysselsättningen i Sverige skulle kunna hållas uppe. Enligt utskottets uppfattning hade det varit helt möjligt för regeringen att i årets finansplan lägga fram förslag till sådana stimulansåtgärder. Regeringen borde ha gjort det för att åtgärderna så tidigt som möjligt skulle ha kunnat sättas in.

Utskottet vill erinra om att moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet i en reservation till finansutskottets betänkande nr 40 i höstas uttalade: ”(Vi) vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen under 1974. Följderna för vår exportindustri av att man i en rad andra länder f. n. vidtar efterfrågebegränsande åtgärder har redan nämnts. Vårt lands försörjning

med olja och drivmedel är en annan osäkerhetsfaktor. Det är

nödvändigt att regeringen utarbetar ett handlingsprogram för hur sysselsättningen och balansen i folkhushållet skall kunna upprätthållas vid olika alternativa försörjningslägen på energiområdet.” Uppenbart är, att om dessa synpunkter hade beaktats, det hade varit möjligt att tidigare

FiU 1974:1

vidtaga åtgärder för att stimulera den svenska ekonomin.

Det ekonomiska läget 1974

På flera punkter består osäkerheten beträffande de ekonomiska utvecklingstendenserna under 1974. Inte minst gäller detta den internationella konjunkturutvecklingen. Det finns sålunda risk för att den fördyrade oljeimporten kommer att skapa problem för en rad länder. Detta kan leda till konjunkturdämpande åtgärder för att begränsa valutautflödet liksom till att handels- och valutarestriktioner införs. Frankrike har t. ex. brutit sig ur det europeiska monetära samarbetet för att skydda sina egna valutaintressen. Fler länder kan följa. Under alla omständigheter synes det troligt att ökningen i världshandeln kommer att bli betydligt mindre i år än förra året.

Sverige har för närvarande en betydande valutareserv. Bytesbalansen inkl. transfereringar gav för 1973 ett överskott på inte mindre än 4,5 miljarder kronor. Detta är naturligtvis en fördel i dagens läge. Utskottet vill emellertid erinra om, att detta överskott är resultatet av en allt för restriktiv ekonomisk politik under de senaste lågkonjunkturåren och att det vunnits till priset av en betydande arbetslöshet. Mot bakgrund av de högre oljepriserna har det blivit än mer väsentligt att den ekonomiska politiken inriktas på att stimulera en fortsatt expansion inom exportindustrin liksom inom den importkonkurrerande industrin för att det framdeles skall gå att förena full sysselsättning inom landet med balans i de utrikes betalningarna.

Behovet av en expansiv ekonomisk politik

Konjunkturinstitutet har i sin januarirapport gjort beräkningar av den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1974. Även i den mer optimistiska av de alternativa kalkyler, som man där arbetar med, får man fram en betydligt mindre gynnsam utveckling, än det i höstas fanns anledning att räkna med. Det förtjänar inte minst att understrykas att den privata konsumtionens bidrag till tillväxten i år enligt dessa kalkyler skulle bli mindre än 1973, som i sig var ett år med svag konsumtionsutveckling.

Vidare är en fortsatt nedgång i bostadsproduktionen att vänta. Den stimulans av den svenska efterfrågan, som under senare år erhållits via exporten, kan förväntas dämpas. Konjunkturinstitutet räknar sålunda med, att tidigare betydande överskott i bytesbalansen för varor och tjänster kommer att bytas i ett underskott på ca 1 miljard kronor.

Konsumentpriserna beräknas av konjunkturinstitutet komma att stiga med 10 å 11 procent under 1974 mot 8 procent under 1973.

Sammantaget skulle detta innebära, att bruttonationalproduktens tillväxt stannar vid 2,9 procent. Som en följd av den långsamma produktionsutvecklingen skulle arbetslösheten komma att uppgå till i runt tal 110 000 personer.

FiU 1974:1

37 En kort erinran om hur de ekonomiska utsikterna för 1974 bedömdes i höstas är i detta sammanhang på sin plats. Inberäknat verkningarna av de konjunkturstimulerande åtgärder som vidtogs under riksdagens höstsession innebar den slutprognos, som konjunkturinstitutet lade fram i sin höstrapport att bruttonationalprodukten skulle stiga med 5,5 procent och arbetslösheten sjunka till 2 procent. Motsvarande tal enligt institutets nu framlagda huvudkalkyl är 2,9 resp. 2,7 procent. Redan en jämförelse mellan dessa gröva siffror ger enligt utskottets mening vid handen, att det föreligger ett klart behov av ytterligare expansiva åtgärder. På denna centrala punkt råder det nu enighet mellan partierna.

Med beaktande av de gränser för de expansiva åtgärderna, som sätts av tillgänglig ekonomisk kapacitet och omsorgen om balansen i de utrikes betalningarna, finner utskottet att omfattningen av stimulansen bör motsvara omkring 1 procent av bruttonationalprodukten. Detta innebär, såsom framgår av konjunkturinstitutets beräkningar, att kostnadsramen för åtgärderna bör ligga omkring 4 miljarder kronor. Det är en stimulans av denna storleksordning som förordats i såväl motionen 932 av herr Bohman m. fl. som i motionen 1192 av herrar Fälldin och Helén.

Valet av åtgärder

En rad olika typer av åtgärder står till förfogande för genomförandet av en expansiv ekonomisk politik. I såväl motionsvis framförda förslag som i propositionen 25 föreslås åtgärder för att stimulera den privata konsumtionen. Moderata samlingspartiet förordar en sänkning av den direkta skatten alternativt en sänkning av mervärdeskatten. Också centerpartiet och folkpartiet har krav på en sänkning av mervärdeskatten.

I regeringsförslaget ligger däremot tyngdpunkten på ökade bidrag och subventioner. Folkpensionärer och barnfamiljer föreslås få ett extra bidragstillskott. Vidare föreslås en ytterligare subventionering av livsmedelskonsumtionen med skattemedel. Därutöver föreslås en restitution av mervärdeskatt på bostadsbyggande.

Utskottet vill betona att en konjunkturpolitiskt motiverad stimulans självfallet bör vara så utformad, att en omläggning av politiken i kontraktiv riktning vid en senare tidpunkt inte försvåras. Detta innebär bl. a., att det är viktigt man inte binder sig för nya utgifter långt fram i tiden.

Enligt utskottets uppfattning talar mycket för en sänkning av den direkta skatten i enlighet med vad moderata samlingspartiet förordat. Skattesystemets konstruktion med dess orimligt höga marginalbeskattning är ett centralt problem för den ekonomiska politiken. Det är på sikt nödvändigt att den ekonomiska politiken inriktas på en sänkning av den direkta skatten. Genom en tidigareläggning av den skattereform, som skatteutredningen har i uppdrag att utarbeta förslag till, skulle på ett smidigt sätt den erforderliga stimulansen kunna åstadkommas — självfallet under förutsättning att några kompenserande skattehöjningar inte vidtogs på andra områden. Skatteutskottet har i sitt yttrande till finansutskottet förklarat, att en sådan tidigareläggning är tekniskt fullt

FiU 1974:1

möjlig att genomföra. Skattesänkningar är enligt utskottet klart att föredra framför ökade transfereringar och subventioner. De senare tenderar att bli bestående och förutsätter på sikt ökade skatteinkomster för sin finansiering.

Moderata samlingspartiet förklarade emellertid i sin ekonomiskpolitiska motion, att partiet var berett att förorda en sänkning av mervärdeskatten i stället för den direkta skatten, om det fanns förutsättningar för enighet mellan de borgerliga partierna om en sådan åtgärd. Med tanke på att mittpartierna i sin motion begärde en sänkning av mervärdeskatten med 5 procentenheter borde sålunda enligt utskottet förutsättningar för sådan enighet vara för handen. Utskottet föreslår mot denna bakgrund, att yrkandet om en 5-procentig momssänkning bifalles.

Det är beklagligt att en sänkning av mervärdeskatten genom regeringens agerande blivit fördröjd. Det är nu utomordentligt angeläget, att sänkningen sker så snabbt som möjligt. Inte minst kapitalvaruhandeln kan i annat fall drabbas av betydande problem genom att inköp uppskjuts. Enligt vad utskottet inhämtat är den 18 mars en realistisk tidpunkt med tanke på att beslut fattas den 13 mars i riksdagen.

Vad åter gäller tidpunkten för ett eventuellt återställande av mervärdeskatten till nuvarande nivå, bör denna inte fastställas nu. En eventuell höjning måste självfallet bli beroende av den konjunkturpolitiska utvecklingen i första hand. Med tanke på svårigheten att i dag bedöma konjunkturutvecklingen, vilket påtalats inte minst i finansplanen, vore det orimligt att redan nu fastställa en tidpunkt för ett återställande av mervärdeskatten till nuvarande nivå.

Enligt utskottets mening är det härutöver motiverat med ett särskilt stöd, som riktar sig till pensionärer och barnfamiljer. Utskottet yrkar därför bifall till förslaget i proposition 25 om att pensionärerna i april får ett extra pensionstillskott om ca 360 miljoner kronor samt att barnfamiljerna får ett extra inkomsttillskott om tillsammans ca 390 miljoner kronor. Förslagen om en permanent höjning och indexreglering av det allmänna barnbidraget och det förlängda barnbidraget, som återfinns i motionerna 1 192, 702 och 1194, avstyrks. Däremot utesluter utskottet inte att en uppjustering av barnbidraget kommer att bli nödvändig med tanke på den penningvärdeförsämring, som följt med regeringens politik. Förslaget i motionen 597 om ett generellt kontantbidrag på 300 kronor till varje medborgare bör enligt utskottets uppfattning inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Förslaget i proposition 25 om ytterligare livsmedelssubventionering är inte tidsmässigt begränsat och avsikten torde heller inte vara, att subventionen vid en senare tidpunkt skall tas bort så att priserna i stället får stiga. Redan av detta skäl anser utskottet förslaget mindre välbetänkt som konjunkturpolitisk åtgärd. Avsikten att sänka livsmedelspriserna tillgodoses genom den av utskottet förordade momssänkningen. Därtill är, som utskottet redan framhållit, skattesänkningar att föredra framför bidrag och subventioner. Skattesystemet måste ha en sådan utformning, att den vanliga inkomsttagaren får tillräckligt mycket pengar över efter

FiU 1974:1

skatt för att kunna upprätthålla en rimlig standard. Ökade bidrag och subventioner måste betalas genom högre skatter. För normalinkomsttagaren blir resultatet av en sådan bidragspolitik inte högre standard utan endast ökat beroende av samhället och därmed minskad valfrihet.

Det finns vidare enligt utskottet anledning att befara, att en fortsatt utbyggnad av en skattefinansierad subventionsprislinje i jordbrukspolitiken på ett olyckligt sätt kommer att öka jordbrukarnas beroende av politiska beslut. Sverige har under efterkrigstiden sluppit uppslitande strider om jordbrukspriserna och stödet till jordbruket av det slag, som förekommit i andra länder. Detta är enligt utskottets uppfattning ytterligare ett skäl för att regeringens förslag i detta avseende bör avslås.

I motionerna 606 och 1194 föreslås ett slopande av mervärdeskatten på livsmedel. Utskottet har tidigare avslagit kommunistmotioner av denna innebörd. Några skäl att nu ändra ståndpunkt finns inte varför utskottet föreslår att motionerna avslås. Utskottet anser heller inte att några skäl finns för att utvidga tillämpningen av allmänna prisregleringslagen till att gälla alla dagligvaror, varför utskottet avslår motionen 1194 också i detta hänseende.

I motionen 1219 begärs tilläggsdirektiv till den sittande skatteutredningen för att undersöka konsekvenserna av en sänkt mervärdeskatt på livsmedel. Utskottet har inhämtat, att en sådan undersökning redan pågår inom skatteutredningen, varför tilläggsdirektiv är obehövliga. Motionen avstyrkes.

I motionerna 106 och 1194 yrkas att pensionstillskotten skall höjas. Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets mening (SfU 1974:1 y) att frågan om en uppräkning av de reguljära pensionstillskotten i vart fall bör anstå i avvaktan på resultatet av pensionsålderskommitténs arbete.

I proposition 25 föreslås restitution av mervärdeskatten på bostäder som färdigställs under 1974 eller som påbörjas detta år och färdigställs under 1975. Förslaget har som främsta syfte att stimulera till ett ökat bostadsbyggande. I dagens läge med en utpräglad överproduktion av bostäder och 10 000-tals tomma lägenheter har utskottet svårt att se, att detta kan vara motiveraf. Det är inte ekonomiskt försvarbart att man bygger för många lägenheter bara för att minska byggarbetslösheten. Den måste angripas med andra medel. Det föreslagna restitutionssystemet skulle vidare förutsätta en betydande byråkratisering. Utskottet föreslår, att proposition 25 avslås i detta avseende. En viss sänkning av byggkostnaderna sker redan om förslaget om en sänkning av den allmänna mervärdeskatten vinner riksdagens bifall.

I motion 1244 yrkas att mervärdeskatten på byggnadsmateriel skall restitueras. Yrkandet avslås med samma motivering som ovan.

I moderata samlingspartiets motion 932 föreslås åtgärder för att stimulera investeringar som bl. a. syftar till en bättre hushållning med energi. I mittenpartiernas motion nr 1192 finns också yrkanden om sådana åtgärder. I proposition 25 åter redogörs för regeringens avsikter att senare i särskild ordning begära medel för liknande syften. Utskottet delar motionärernas syn på behovet av stimulans för sådana energi -

FiU 1974:1

besparande investeringar. Att en proposition senare är att vänta är enligt utskottets uppfattning inget motiv för att inte bifalla motionen 1192.

Utskottet avstyrker förslaget i motionen 1194 om särskilda bidrag till kommunerna för förbättring av den yttre boendemiljön.

Utskottet avstyrker vidare yrkandet i motionen 1192 angående lagerstöd.

Under en råd av år har från främst moderata samlingspartiet men också från centerpartiet och folkpartiet hävdats, att finanspolitiken i ökad utsträckning bör inriktas på generellt verkande åtgärder i stället för att som under senare år nästan helt förlita sig på selektiva punktinsatser. Utskottet har i år i enlighet härmed velat rekommendera, att tyngdpunkten i de erforderliga stimulansåtgärderna läggs på sådana generella insatser. Detta är enligt utskottets mening den effektivaste vägen. Även selektiva insatser måste naturligtvis göras, men dessa bör främst vara avsedda att i särskilda fall komplettera de generella, där dessa är otillräckliga. På detta sätt undviker man en omfattande byråkratisk kontrollapparat och minskar risken för en felaktig resursfördelning och ingrepp i konkurrensen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande den ekonomiska politiken samt omfattningen och utformningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna att riksdagen med bifall till motionen 1974:932 moment A och i anledning av motionen 1974:1192 moment B och Kungl. Maj:ts i propositionerna 1974:1 bilaga 1 och 1974:25 framlagda förslag samt med avslag på motionen 1974:1194 i denna del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

(Bifall till denna reservation innebär att utskottets hemställan under 3, 14 och 15 förfallit.)

FiU 1974:1

41 Reservation 2) beträffande den ekonomiska politiken samt omfattningen och utformningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna av herr Hermansson (vpk) som anser att utskottets yttrande och hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

I finansplanen anförde regeringen att osäkerheten var stor om den ekonomiska utvecklingen under 1974. Därför avstod den från att förorda en bestämd ekonomisk politik. Den nöjde sig med att föreslå att riksdagen skulle godkänna ”den allmänna uppläggningen” av den ekonomiska politiken.

Övriga partier väckte tre partimotioner angående riktlinjer för den ekonomiska politiken — 932 (m), 1192 (c, fp), 1194 (vpk).

Vid den allmänpolitiska debatten gjorde regeringen en deklaration om vilka ekonomiska åtgärder som enligt dess mening borde vidtas. Dessa åtgärder preciserades i proposition 1974:25.

Såväl finansplanen som de nyss nämnda partimotionerna och propositionen 25 har hänvisats till finansutskottet för beredning. Utskottet har därvid berett skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, näringsutskottet och civilutskottet tillfälle att avge yttrande över de yrkanden som berör respektive utskott.

Det ekonomiska läget

Internationellt räknar man med en dämpad ekonomisk tillväxt och utveckling i de kapitalistiska staterna under 1974. Detta får självfallet vissa återverkningar på den svenska ekonomin, eftersom Sverige är en del av den kapitalistiska världen. Den svenska ekonomin har gjorts i mycket hög grad beroende av utvecklingen i andra kapitalistiska stater.

Storleken av internationella faktorers påverkan på den svenska ekonomins utveckling kan emellertid diskuteras. En dämpning i den ekonomiska tillväxttakten är ingen ny företeelse. Tvärtom måste detta ses som en långsiktig tendens. Tillväxttakten i den svenska ekonomin ökade fram till mitten av 1960-talet, men den har därefter avtagit. Räknar man förändringarna i bruttonationalprodukten till marknadspris får man en genomsnittlig årstillväxt under perioden 1960—1964 på 5,8%. Motsvarande siffra för åren 1965-1969 är 3,7%. Räknar man med konjunkturinstitutets prognos i dess huvudalternativ för 1974 — det gynnsammaste av de alternativ Kl räknat med — får vi ett årstillväxtgenomsnitt för 5-årsperioden 1970—1974 på 2,6 %.

Skulle denna stagnerande utveckling vara så starkt orsakad av internationella faktorer, som det ofta påstås, bör man förvänta att exportens och importens utveckling varit sådan att den mer och mer hämmat den ekonomiska tillväxttakten. Det förhåller sig emellertid precis tvärtom. Exportens procentuella bidrag till bruttonationalproduktens ökning har ökat mellan de tre ovan nämnda 5-årsperioderna.

Det nu anförda torde styrka att den stagnerande ekonomiska

FiU 1974:1

utvecklingen i Sverige är av långsiktig karaktär och inte i första hand orsakad av kortsiktiga förändringar utomlands. Stagnationstendenserna har sina huvudorsaker inom den svenska ekonomin. Utskottet vill för sin del peka på flera viktiga faktorer.

1. Koncentrationen av kapital har ökat i takt och omfattning under hela efterkrigstiden. Detta får flera samverkande följder. De stora och mäktiga monopolföretag som växer fram ur koncentrationsprocessen förhindrar inom en rad sektorer nyetableringar såväl genom sin marknadskontroll som genom de höga initialinvesteringar koncentrationen tvingar fram för nya företag inom vissa branscher. De monopolpriser och extraprofiter monopolen kan tillägna sig genom sin dominans vill de inte äventyra, vilket i sin mån hämmar deras expansion inom landet i sina ”ordinarie” branscher. Monopolpriserna hämmar också kapitalets utveckling i andra sektorer genom att det där ofta fördyrar maskinutrustning och byggnader. Storföretagens aktier ger också ofta säkrare och bättre utdelning — detta måste ses som en återspegling av deras monopolställning — och lockar därigenom kapital från andra sektorer. Slutligen åtföljs kapitalackumulationen av att arbetare ersätts med maskiner, genom att investeringarna till allt större del går till maskinutrustning och i allt mindre del till arbetskraft och att därigenom den sysselsättningsbefrämjande effekten av varje investering blir allt mindre.

2. Monopolföretagen exporterar en växande del av det kapitalöverskott som skapas.

3. Monopolföretagens dominans av byggnadsämnesindustrin, markspekulationen och högräntepolitiken har tillsammans skapat ett så högt hyresläge att — trots ett stort behov — den köpkraftiga efterfrågan på bostäder avtagit och bostadsproduktionen skurits ned.

4. Stat och kommun har fått svara för allt större utgifter för att söka upprätthålla ekonomisk stabilitet men också för att skapa en växande och allt kostsammare infrastruktur. Detta har skapat problem främst för kommunerna. Kommunalskatterna har nått en nivå som av flera skäl är mycket svår att höja ytterligare. Detta har tvingat fram en minskning på senare år av kommunernas investeringar. 1971 minskade dessa med 9,3 %, 1972 ökade de svagt (2,3 %), 1973 minskade de med 7,4% och 1974 förväntas de minska med 2,1 %.

5. De arbetandes reella köpkraft har inte ökat nämnvärt under senare år. Detta beror till mycket stor del på de växande prisstegringarna. Medan priserna under 1960-talet genomsnittligt steg med 4 % per år så kommer de åren 1971—1974 att ha stigit med i genomsnitt 8% per år enligt prognoserna. Resultatet härav har blivit att den privata konsumtionen svarar för en vikande del av bruttonationalprodukten. Femårsmedeltal för de tre senaste femårsperioderna ger här följande siffermässiga utveckling: 1960-1964: 57,5; 1965-1969: 56,6; 1970-1974: 54,3. Prisstegringarna har sina rötter i monopolens maktpositioner och i den växande statsapparaten.

FiU 1974:1

43 Sammantaget bekräftar de här anförda uppgifterna att kristendenserna har en långsiktig karaktär och att de har sina rötter i det kapitalistiska systemets funktionssätt.

Valet av åtgärder

De tankegångar om den ekonomiska politiken i stort och om tillfälliga ekonomiska stimulanser som framförs i motionerna 932 och 1192 samt i propositionerna 1974:1 och 1974:25 måste således tillbakavisas. Kapitalkoncentrationen, den därav följande allt större kapitalexporten, höghyrorna, kommunernas långsiktiga problem, den växande arbetslösheten, de ständigt och i ökande takt stigande priserna kan inte upphävas med kortsiktiga och tillfälliga punktinsatser. De insatser som föreslås i de berörda motionerna och propositionerna lämnar kristendensernas orsaker oberörda. Detta betyder inte att alla de föreslagna åtgärderna ur olika synpunkter behöver avvisas.

Efter förhandlingar har de tre partierna socialdemokraterna, folkpartiet och centerpartiet enats om att föreslå ett visst åtgärdspaket. Inte nog härmed. De har också kunnat enas om en gemensam bedömning av ekonomins utveckling och om vilken ekonomisk politik denna utveckling påfordrar. De har enats om en syn på ekonomins utveckling som bara kan betraktas som borgerlig.

Ett huvudkrav i motionen 1192 var att mervärdeskatten tillfälligt skulle sänkas. Denna åtgärd avsåg alla varor. Bl. a. regeringen och det socialdemokratiska partiet kritiserade till en början hårt detta förslag. Kritiken gällde främst att det fördelningspolitiskt skulle gynna konsumenter med stora inkomster och stora mängder likvida medel — dvs. mycket pengar. Om mervärdeskatten tillfälligt sänks på alla varor får det samma verkan som en realisation. De med mycket pengar kan utnyttja tillfället till stora inköp. Därigenom blir det de som vinner på en sådan åtgärd.

Utskottet delar den kritiken. En tillfällig sänkning av mervärdeskatten på alla varor är ett ur fördelningspolitisk synvinkel betänkligt förslag. Det urholkar de fördelningspolitiska effekter som åtminstone tillfälligt hade kunnat uppnås genom de av regeringen ursprungligen föreslagna åtgärderna.

Trots sin berättigade kritik av mittenpartiemas förslag om tillfällig sänkning av mervärdeskatten har regeringen accepterat en sådan sänkning. Utskottet beklagar att en sakligt motiverad ståndpunkt fått vika för andra överväganden eller också i sak övergivits. En bättre användning av de medel som åtgår för en tillfällig nedsättning av mervärdeskatten är att sätta in dem för att sänka priserna på livsmedel. Utöver de i propositionen 25 förordade beloppen bör under dessa omständigheter ytterligare 1 200 milj. kr. anvisas över budgeten för att fr. o. m. den 1 april 1974 sänka priserna på livsmedel. Fördelningen av subventionerna på de olika produkterna bör bestämmas efter kontakt med företrädare för jordbru -

FiU 1974:1

ket och konsumenterna.

De åtgärder som den ekonomiska utvecklingen fordrar är av två slag. Dels krävs åtgärder som begränsar storkapitalets makt och syftar till en medveten och planerad styrning av ekonomin efter samhälleliga mål. Dels krävs åtgärder som stärker de arbetandes reallöner och höjer levnadsstandarden för alla med små inkomster.

I motion 1194 aktualiseras en rad välbetänkta förslag som tillsammans uppfyller dessa båda syften. Där krävs en långsiktig plan för att öka sysselsättningen, där krävs etableringskontroll, där krävs statliga industrier för medel ur AP-fonderna, där krävs förstatligande av affärsbankerna, där krävs att den privatägda energiproduktionen förstatligas, där krävs ett ökat bostadsbyggande och en politik för lägre boendekostnader, där krävs skärpt restriktivitet mot kapitalexport och mot utländskt kapital i Sverige. Utskottet kommer i annat sammanhang att behandla dessa åtgärder, som är nödvändiga steg för att bryta storkapitalets välde.

Utskottet behandlar i detta sammanhang de övriga kraven i motion 1194.

Som redovisningen av den ekonomiska utvecklingen visat är de stigande priserna det största hotet mot levnadsstandarden för en stor del av det svenska folket. Den kraftiga inflationen måste hejdas. Den prisövervakning som nu utövas och det partiella prisstopp på vissa livsmedel som ännu gäller är otillräckliga åtgärder. Prisregleringslagen måste tillämpas så att det blir ett prisstopp på alla dagligvaror. Detta krav får enligt utskottet ökad styrka genom den senaste tidens utveckling av priserna.

Men inflationen måste inte bara hejdas. Priserna måste drivas ner. De indirekta skatterna verkar direkt prishöjande. Mervärdeskatten på livsmedel får fördelningspolitiska aspekter som inte kan accepteras. För att stärka den ekonomiska ställningen för dem med små inkomster är den bästa åtgärden att helt slopa mervärdeskatten på livsmedel. Den ekonomiska utjämningseffekt en sådan åtgärd skulle medföra förstärks och garanteras om bortfallet ur statskassan täcks med skärpt beskattning av stora förmögenheter, bolagsvinster, börsspekulation m. m. 1 motion 606 anförs utförligt källorna till en finansiering av ett slopande av mervärdeskatten på livsmedel, som ger åtgärden ett förstärkt riktigt fördelningspolitiskt innehåll. Utskottet tillstyrker dessa förslag i motionen 606.

%

Av fördelningspolitiska skäl behövs utöver dessa åtgärder också vissa punktinsatser för särskilda grupper. Dessa åtgärder måste vara beständiga om de skall ha en tillräcklig fördelningspolitisk effekt. De i proposition 25 föreslagna tillfälliga åtgärderna har icke sådan verkan.

Folkpensionerna måste höjas. Pensionstillskotten bör utgå med 24 % av basbeloppet, varefter en höjning bör ske. 1 motion 106 anvisas en plan för sådan höjning.

Barnbidragen måste höjas och därefter göras värdesäkrade. Den höjning till en summa motsvarande 25 % av basbeloppet, som förordas bl. a. i motionerna 1194 och 702 synes utskottet skälig. Det skulle

FiU 1974:1

innebära en höjning från 1 500 kronor till 2 025 kronor per barn och år i nuvarande penningvärde.

Kommunernas ekonomi bör stärkas. Utskottet vill här förorda två vägar. Dels bör arbetsgivaravgiften för primär- och landstingskommuner slopas. Dels bör kommunerna ges särskilda bidrag för förbättring av boendemiljön. I motion 1194 har skälen för dessa åtgärder utvecklats. Utskottet tillstyrker motionens förslag.

För att åstadkomma en lägre hyresnivå, men också av andra skäl, är det nödvändigt att en återgång till lågräntepolitik sker. Högräntepolitiken, som infördes i början av 1950-talet, gynnar främst bankkapitalet och går ut över hyresbetalare och låntagare som inte lånar i spekulationssyfte. Riksdagen bör enligt utskottet uttala sig för lågräntepolitik.

Ett inslag i den ekonomiska politiken under senare år har varit vidgade stödåtgärder, gåvor, subventioner och skattelindringar för kapitalägarna. Tillsammans med att staten på en rad områden svarar för en allt större del av de kostnader som borde falla på kapitalägarna har dessa gåvor och lindringar medfört att staten alltmer kommit att tjänstgöra som en instans för överförande av tillgångar från de arbetande till kapitalägarna. Denna utveckling måste brytas. Riksdagen bör därför som sin mening uttala att stödpolitiken till storföretagen bör upphöra.

Av vad utskottet anfört framgår att utskottet avstyrker bifall till yrkandena i motionerna 932, 1192, 361, 597, 1218 i viss del, 1219 moment 2, 1220 moment 1, 1240 moment 2, 1244 och 1608 i den mån de icke behandlats i det föregående.

Finansutskottet förordar således:

1. I stället för tillfällig sänkning av mervärdeskatten med 3 % på alla varor bör motsvarande belopp ca 1 200 000 000 kr. användas för att sänka livsmedelspriserna.

2. Prisstopp på alla dagligvaror.

3. Slopande av mervärdeskatten på livsmedel.

4. Ökad beskattning av kapitalägarna.

5. Höjda folkpensioner.

6. Större och värdebeständiga barnbidrag.

7. Slopad arbetsgivaravgift för kommuner och landsting.

8. Särskilda bidrag till kommunerna för bättre boendemiljöer.

9. Lågräntepolitik.

10. Avveckling av stödet till storkapitalet.

Utskottet hemställer

1. beträffande den ekonomiska politiken samt omfattningen och utformningen av de ekonomisk-politiska åtgärderna att riksdagen med bifall till motionen 1974:1194 i denna del och i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionerna 1974:1 bilaga 1 och 1974:25 framlagda förslag och med avslag på motionerna

FiU 1974:1

1974:932 moment A och 1974:1192 moment B som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört,

(Bifall till denna reservation innebär att utskottets hemställan under 3, 5, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 16, 18, 20 och 23 förfallit.)

FiU 1974:1

47 Reservation 3) beträffande utskottets hemställan under 3, 14 och 15 av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som — under förutsättning av bifall till reservationen 1 — anser att utskottets hemställan under 3, 14 och 15 bort ha följande lydelse:

3. beträffande sänkning av mervärdeskatten att riksdagen med bifall till motionen 1974:1192 moment A 1 och i anledning av motionen 1974:932 moment B 2 beslutar att mervärdeskatten sänks från 15 till 10 procent av gällande beskattningsvärde från och med den 18 mars 1974 tills vidare genom att anta följande

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas, att 13 och 59 §§ förordningen (1968:430) om mervärdeskatt skall erhålla följande lydelse samt att anvisningarna till 59 § nämnda förordning skall upphöra att gälla.

13 § Skatten utgår med 10 procent av beskattningsvärdet.

59 § Mervärdeskatt utgår med 10 procent av beskattningsvärdet. För monteringsfärdigt hus utgår dock skatten med 6 procent av beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är mervärdeskatten inbegripen.

Vid bestämmande liknande prestation.

Denna förordning träder i kraft den 18 mars 1974

14. beträffande kompensation för mervärdeskatt på bostadsbyggande att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:25 bilaga 2 framlagda förslag och motionerna 1974:1244 och 1608,

15. beträffande investeringsstöd att riksdagen med bifall till motionen 1974:1192 moment 4 a och b beslutar om framställning till Kungl. Maj:t om skyndsamt förslag till riksdagen beträffande

a. införande av ett tidsbegränsat investeringsstöd, i form av avdrag vid beskattningen och/eller bidrag, för investeringar inom industri, jordbruk och skogsbruk i energibesparande processer och anläggningar samt för investeringar i kommunala uppvärmningsanläggningar och elverk, där ved, torv, flis och sopor och andra inhemska bränslen utnyttjas,

b. införande av ett tidsbegränsat investeringsstöd för arbeten som är avsedda att förbättra isoleringen eller på annat sätt minska värmeförlusterna vid uppvärmning av byggnader.

FiU 1974:1

48 Reservation 4) beträffande utskottets hemställan under 3, 5, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 13, 16, 18, 20 och 23 av herr Hermansson (vpk) som — under förutsättning av bifall till reservationen 2 — anser att utskottets hemställan under nämnda nummer bort ha följande lydelse:

3. beträffande tidsbegränsad sänkning av mervärdeskatten att riksdagen avslår motionerna 1974:1192 moment A 1 och 1974:932 moment B 2,

5. beträffande Extra pensionstillägg att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:25 bilaga 1 punkt 1 framlagda förslag,

6. beträffande Extra tillägg till barnbidrag att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:25 bilaga 1 punkt 2 framlagda förslag,

7. beträffande tillägg till studiebidrag och förlängt barnbidrag att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts i propositionen 1974:25 bilaga 3 framlagda förslag,

8. beträffande slopande av mervärdeskatt på livsmedel och täckande av inkomstbortfallet för statskassan genom skärpt beskattning av stora förmögenheter, arv och gåvor, bolagsvinster m. m. att riksdagen med bifall till motionerna 1974:606 och 1974:1 194 i denna del måtte besluta

a) att i denna del anta i bilaga till denna reservation intagna författningsförslag,

b) att hos regeringen begära förslag om införande av en särskild omsättningsskatt på handeln med aktier att utgå med 20 % på försäljningsvärdet att gälla från den 1 januari 1975,

c) att arvs- och gåvoskatten höjes med i genomsnitt 50 procent,

d) att avskrivningsreglerna vid inkomstbeskattningen för rörelse- och hyresfastigheter återställs till vad som gällde före de år 1969 beslutade ändringarna, dvs. i överensstämmelse med texten i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),

e) att den i kommunalskattelagen stadgade avdragsrätten för ränta å gäld begränsas till att gälla skuldbelopp understigande 125 000 kr.,

0 att kommunalskattelagen ändras så, att däri stadgas att utgifter för representation och liknande ändamål icke är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla, samt g) att den allmänna reklambeskattningen utformas såsom en omkostnadsavgift med 25 % av beskattningsvärdet,

10. beträffande tillämpning av allmänna prisregleringslagen på alla dagligvaror att riksdagen med bifall till motionen 1974:1194 i denna del beslutar att hos regeringen hemställa om att tillämpningen av allmänna prisregleringslagen måtte utvidgas att gälla alla dagligvaror,

FiU 1974:1

11. beträffande indexreglering av barnbidrag att riksdagen med bifall till motionerna 1974:702 och 1974:1194 i denna del samt i anledning av motionen 1974:1192 moment 2 beslutar om att allmänt barnbidrag utgår med 25 procent av basbeloppet att gälla fr. o. m. den 1 april 1974, och i denna del antar i bilaga till denna reservation intaget författningsförslag,

12. beträffande indexreglering av det förlängda barnbidraget att riksdagen med bifall till motionen 1974:1192 moment 3 beslutar att studiehjälp enligt förordningen om förlängt barnbidrag (1964:400) skall utgå per månad med 1/60 av det under föregående månad gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring från och med den 1 april 1974, och i denna del antar i bilaga till denna reservation intaget författningsförslag,

13. beträffande höjning av pensionstillskotten att riksdagen med bifall till motionerna 1974:106 i denna del och 1974:1194 i denna del beslutar att för tiden 1 juli 1974—30 juni 1975 höja pensionstillskotten till 24 procent av basbeloppet,

16. beträffande bidrag till kommunerna för förbättring av den yttre boendemiljön att riksdagen med bifall till motionen 1974:1194 i denna del beslutar att för tiden 1 april 1974—30 juni 1975 till kommunerna utge särskilda bidrag för förbättring av den yttre boendemiljön inom en ram av sammanlagt 600 milj. kr.,

18. beträffande slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting att riksdagen med bifall till motionerna 1974:1194 i denna del och 1974:1221 moment 1 med verkan från och med den 1 april 1974 befriar primär- och landstingskommuner från skyldighet att erlägga arbetsgivaravgift, och i denna del antar i bilaga till denna reservation intaget författningsförslag,

20. beträffande uttalande om en politik med låg och fast ränta att riksdagen med bifall till motionen 1974:1194 i denna del beslutar att uttala sig för en politik med en låg och fast ränta,

23. beträffande uttalande om avveckling av stödet till storkapitalet att riksdagen med bifall till motionen 1974:1194 i denna del beslutar att uttala sig för att det omfattande stödet till storkapitalet via statsbudgeten måste avvecklas.

4 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr l

FiU 1974:1

50 Bilaga

till hemställan under reservation 4.

Författningsförslag

A. Förordningen (1968:430) om mervärdeskatt ändras genom att till 8 §

”Från skatteplikt undantages ” såsom punkt 13 tillföres ”13.

Livsmedel.

Ändringen av förordningen träder i kraft den 1 juli 1974.”

B. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt Härigenom

förordnas att 11 § 1 mom. förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.

11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt familjestiftelse utgöra: när

den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 250 000 kronor: två procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 150 000 kronor; när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 250 000 men icke 400 000 kronor: 2 000 kronor och 2,5 % av återstoden; 400 000 men icke 1 000 000 kronor: 5 750 kronor för 400 000 kronor och 3 % av återstoden; 1 000 000 kronor: 23 750 kronor för 1 000 000 kronor och 3,5 % av återstoden.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

C. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt Härigenom

förordnas att 10 § 2 mom. förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

10 §

2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:

a) för svenska aktiebolag, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, ekonomiska föreningar som ingå i jordbrukskasserörelsen, svenska försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt 1 morn.: femtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke skall beräknas enligt

c) här nedan;

FiU 1974:1

b) för andra femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller vid 1974 års taxering och vid eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

D. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas att 3 § förordningen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

3 §. Vid prövning beskattningsbara inkomsten.

Spärrbeloppet utgör 85 procent av den del av den skattskyldiges enligt första stycket beskattningsbara inkomst som ej överstiger 200 000 kronor och 90 procent av överskjutande belopp.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser gäller i fråga om skatt på grund av 1974 eller tidigare års taxering och eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

E. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift Härigenom

förordnas att 2 och 4 §§ förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

2 §. Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande 5,3 procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Konungen fastställer med motsvarande tillämpning av 2 § andra stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 555) angående redares avgifter i

vissa fall enligt lagen om allmän försäkring. Vid beräkningen

allmän försäkring.

4 §. Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen om allmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse eller inkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom, erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande 5,3 procent av sådan inkomst, i den mån arbetsgivare icke har att

FiU 1974:1

erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna förordning.

Till grund föregått taxeringsåret.

Har inkomst i beräkning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975.

De nya bestämmelserna tillämpas på löner som utges efter den 31 december 1974 samt på inkomster som hänför sig till tiden efter den 31 december 1974 och som upptages till beskattning vid 1976 eller senare års taxering.

Äldre bestämmelser gäller för inkomster som beskattas vid 1975 års taxering eller vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

F. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom förordnas att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

1 §. För barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, skall i enlighet med vad nedan närmare stadgas av allmänna medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran utgå allmänt barnbidrag för varje kvartal med 6,25 procent av det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, som gäller vid ingången av kvartalet.

Allmänt barnbidrag i riket.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1974.

G. Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom förordnas att 2 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349) skall ha nedan angivna lydelse.

2 kap.

1 §. Studerande vid grundskolan har från och med kvartalet efter det under vilket han fyllt 16 år rätt till förlängt barnbidrag med, för månad räknat, en sextiondedel av det under föregående månad gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

Detsamma gäller skollagen (1962:319).

Denna lag träder i kraft den 1 april 1974.

FiU 1974:1

53 H. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift Härigenom

förordnas att 3 § förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

3 §. Med arbetsgivare avses i denna förordning den som enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skall erlägga avgift till sjukförsäkring.

Dock är primärkommuner och landstingskommuner undantagna från skyldigheten att erlägga allmän arbetsgivaravgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1974. Kungl. Maj:t kan meddela närmare bestämmelser om ikraftträdandet.

FiU 1974:1

54 Reservation 5) beträffande regional differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”En rad yrkanden” och slutar med ”regionalpolitisk! sammanhang” bort ha följande lydelse:

En rad yrkanden har väckts om att använda den allmänna arbetsgivaravgiften i regionalpolitisk! syfte. 1 motionen 1218 begärs en utredning av frågan. I motionen 1220 begärs förslag av Kungl. Maj:t om en regionalpolitiskt differentierad arbetsgivaravgift. I motionerna 932 och 1240 begärs att arbetsgivaravgiften skall sänkas med 2 procentenheter i stödområdet från den 1 juli 1974.

Enligt utskottets uppfattning har kravet på en differentiering av arbetsgivaravgiften utifrån regionalpolitiska syften samma mål som de nu aktuella ekonomisk-politiska åtgärderna. Avsikten är att komplettera övriga stimulansåtgärder som avser hela riket för att därigenom minska den regionala obalansen på den svenska arbetsmarknaden och åstadkomma en bättre sysselsättning inom stödområdet. Åtgärderna är så till vida inte konjunkturpolitiska, som att avsikten inte är att i ett förändrat konjunkturläge åter höja arbetsgivaravgiften inom stödområdet. I dagsläget kan det emellertid på ett naturligt sätt ingå i ett paket i syfte att stimulera sysselsättningen i hela landet. Risken för ökad arbetslöshet under 1974 ökar behovet av sådana åtgärder. Mot denna bakgrund vill utskottet tillstyrka yrkandena i motionerna 932 och 1240 om en sänkning av arbetsgivaravgiften med 2 procentenheter inom stödområdet. Syftet med motionerna 1218 och 1220 torde därmed kunna anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande regional differentiering av den allmänna arbetsgivaravgiften att riksdagen med bifall till motionerna 1974:932 moment C och 1974:1240 moment 2 samt i anledning av motionerna 1974:1220 moment 1 och 1974:1218 i denna del hos Kungl. Maj:t anhåller att riksdagen föreläggs förslag om en sänkning av arbetsgivaravgiften inom stödområdet med 2 procentenheter från den 1 juli 1974,

FiU 1974:1

55 Reservation 6) beträffande ökade krediter från AP-fonden till näringslivet av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”1 motionen 932” och slutar med ”detta yrkande” bort ha följande lydelse:

I motion 932 av herr Bohman m. fl. har begärts åtgärder syftande till att i ökad utsträckning förmedla krediter från AP-fonden till näringslivet. I motioner från centerpartiet och folkpartiet, som inte behandlas i detta sammanhang, förekommer liknande krav. Det är enligt utskottets mening angeläget att en sådan kanalisering av AP-medel till näringslivet i ökad utsträckning kommer till stånd. Detta kan lämpligen ske genom en vidgning av återlånerätten. Inte minst bör AP-medlen komma de mindre och medelstora företagen till del genom kreditinstitut av typen AB Industrikredit, AB Företagskredit och AB Exportkredit. Utskottet yrkar bifall till motionen 932 i förevarande hänseende.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande ökade krediter från AP-fonden till näringslivet att riksdagen med bifall till motionen 1974:932 moment D hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder syftande till att i ökad utsträckning förmedla krediter från AP-fonden till näringslivet,

FiU 1974:1

56 Reservation 7) beträffande återlån från allmänna pensionsfonden av herrar Burenstam Linder (m) och Söderström (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Detsamma gäller” och slutar med ”500 anställda” bort ha följande lydelse:

I motion 361 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Sjönell (c) krävs att företag med mindre än 500 anställda skall tillförsäkras återlån från den allmänna pensionsfonden enligt gällande bestämmelser utan begränsande kreditrestriktioner. Utskottet delar denna uppfattning och bifaller sålunda motionen.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande återlån från allmänna pensionsfonden att riksdagen med bifall till motionen 1974:361 hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder för att företag med mindre än 500 anställda skall tillförsäkras återlån från allmänna pensionsfonden enligt gällande bestämmelser utan begränsning av kreditrestriktioner,

FiU 1974:1

57 YTTRANDEN FRÅN ANDRA UTSKOTT

FiU 1974:1

58 Skatteutskottets yttrande nr 1 år 1974 Nr 1 y

Skatteutskottets yttrande över vissa i anledning av propositionen 1974:1, Finansplanen, väckta motioner och över propositionen 1974:25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motion.

Till finansutskottet

Genom beslut den 31 januari 1974 har finansutskottet berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över de med anledning av propositionen 1974:1, Finansplanen, väckta motionerna 1974:932 av herr Bohman m. fl. (m), såvitt avser punkterna B 1 och 2 samt C i motionens hemställan, 1974:1192 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp), såvitt avser punkterna 1:1 och 1:4 a i motionens hemställan, och 1974:1194 av herr Hermansson m. fl. (vpk), såvitt avser yrkandena om slopande av mervärdeskatten på livsmedel och skärpning av kapitalbeskattningen, företagsbeskattningen m. m. samt slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften för kommuner och landsting.

Finansutskottet har vidare genom beslut den 5 februari 1974 berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen 1974:25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder, såvitt avser Bilaga 2, Finansdepartementet, och den med anledning av propositionen väckta motionen 1974:1608 av herr Sellgren m. fl. (fp).

Till skatteutskottet har bl. a. hänvisats motionerna 1974:606 av herr Hermansson m.fl. (vpk) om slopande av mervärdeskatten på livsmedel, m. m., 1974:1218 av herr Fälldin m.fl. (c) angående skattepolitikens användning som ett regionalpolitisk! instrument, 1974:1219 av herr Helén m. fl. (fp) angående skattepolitiken, 1974:1220 av herr Helén m.fl. om skattelättnader i regionalpolitisk! syfte, 1974:1221 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om ekonomiska lättnader för kommunerna, 1974:1240 av herr Nordgren m. fl. (m) om regionalpolitisk! stöd till Norrland i form av skattelättnader och 1974:1244 av herr Strömberg (fp) om restitution av mervärdeskatt på byggnadsmateriel.

I de angivna till skatteutskottet hänvisade motionerna behandlas bl. a. frågor, som också aktualiserats i de ovannämnda till finansutskottet remitterade motionerna och i propositionen 1974:25. För att förhindra att dessa frågor behandlas av riksdagen vid flera olika tillfällen under vårsessionen har skatteutskottet beslutat att till finansutskottet överlämna motionerna 1974:606 och 1974:1244 samt motionerna 1974:1218, 1974:1220, 1974:1221 och 1974:1240, såvitt motionerna avser den allmänna arbetsgivaravgiften, ävensom motionen 1974:1219, såvitt motionen avser mervärdeskatten på livsmedel. I det följande yttrar skatteutskottet sig även över berörda yrkanden i de till finansutskottet överlämnade motionerna.

FiU 1974:1

59 Förslagen i propositionen 1974:25 syftar bl. a. till att genom selektiva åtgärder stimulera den privata konsumtionen, begränsa prisstegringarna och främja bostadsbyggandet. De i motionerna föreslagna beskattningsåtgärderna avser att dels stimulera samhällsekonomin genom generella skattesänkningar, dels åstadkomma sänkning av priserna på livsmedel och dels främja sysselsättningen genom att uppmuntra vissa önskvärda investeringar.

Det ankommer i första hand på finansutskottet att göra en bedömning av de olika åtgärder, som erfordras för att uppnå de eftersträvade ekonomisk-politiska effekterna, och av det samhällsekonomiska utrymme, som står till buds härför. Skatteutskottet behandlar därför i sitt yttrande förslagen i propositionen 1974:25 och i motionerna från i huvudsak skattetekniska utgångspunkter.

Den direkta beskattningen

I motion 1974:932 av herr Bohman m. fl. yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om sänkning av den direkta beskattningen fr. o. m. den 1 juli 1974 på grundval av skatteutredningens arbete.

1972 års skatteutredning har i tilläggsdirektiv den 12 oktober 1973 fått i uppdrag att utarbeta förslag, som kan läggas till grund för ett beslut vid 1974 års riksdag, om lindring av marginaleffekten för inkomsttagare i mellaninkomstlägena och sänkning av skatten för inkomsttagare med lägre inkomster inom ramen för en kostnad av 4 miljarder kr. Enligt direktiven åligger det utredningen att anvisa lämpliga finansieringsvägar för skattesänkningen.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att 1973 års höstriksdags beslut om slopande av folkpensionsavgiften fr. o. m. 1974 innebär en sänkning av den direkta beskattningen för fysiska personer med totalt ca 4 miljarder kr. per år. Enligt vad utskottet erfarit har skatteutredningen för avsikt att lägga fram sitt förslag före utgången av mars månad i år. Det torde i och för sig vara möjligt för Kungl. Maj:t att lägga fram proposition i ämnet i så god tid att frågan hinner avgöras av vårriksdagen.

Av motiveringen i motionen framgår att skattesänkningen skall gälla retroaktivt fr. o. m. den 1 januari 1974 men skall påverka inbetalningarna av preliminär skatt först fr. o. m. halvårsskiftet.

Det torde inte föreligga några författningsmässiga hinder eller administrativa svårigheter att utarbeta nya skattetabeller för preliminär A-skatt med giltighet fr. o. m. den 1 juli 1974 på sätt motionärerna förordat. Skattskyldig, som erlägger preliminär B-skatt, har enligt 45 § 1 mom. uppbördsförordningen möjlighet att hos den lokala skattemyndigheten begära jämkning av den preliminära skatten, om skillnaden mellan slutlig och preliminär- skatt genom den av motionärerna förordade skattereformen blir mera betydande.

För upprättande, tryckning och distribution av nya källskattetabeller kan enligt uppgift från riksskatteverket tidsåtgången uppskattas till en

FiU 1974:1

och en halv månad och statsverkets kostnader härför till ca 350 000 kr. Därtill kommer kostnader för om programmering o. d. för arbetsgivare med ADB-behandling av lönerna.

1 motionen 1974:1192 av herrar Fälldin och Helén begärs skyndsamt förslag till riksdagen om ett tidsbegränsat investeringsstöd i form av avdrag vid beskattningen och/eller bidrag för investeringar i energibesparande processer och anläggningar samt för investeringar i anläggningar för inhemska bränslen.

Med anledning härav vill utskottet endast hänvisa till att Kungl. Maj:t enligt uttalande i propositionen 1974:25 har för avsikt att senare lägga fram förslag om att ställa 250 milj. kr. till förfogande för investeringar, som syftar till bättre hushållning med energi.

Mervärdeskatten

Enligt förordningen (1968:430) om mervärdeskatt utgår sådan skatt med 15 % av beskattningsvärdet, vilket normalt utgörs av priset inklusive skatt. Skattesatsen motsvarar ett pålägg av 17,65 % på priset före skatt. Beskattningen är i princip generell på varuområdet, där undantag endast gäller för särskilt angivna varor, men något mera begränsad i fråga om tjänster. För byggnadssidan gäller särskilda reduceringsregler som medför att skatten utgår med 20 % av full skatt för vissa yttre anläggningsarbeten och i övrigt med 60 % av full skatt. Bakgrunden till reduceringsreglema är att i den allmänna varuskatten, som föregick mervärdeskatten, betraktades byggmästaren som konsument och erlade skatt endast på byggnadsmaterial. Vid övergången till mervärdeskatt var en riktpunkt att bibehålla ett oförändrat skattetryck. Eftersom materialkostnaden då beräknades utgöra 60 % av den totala byggnadskostnaden konstruerades huvudregeln med utgångspunkt häri.

För budgetåret 1974/75 har inkomsttiteln mervärdeskatt tagits upp till 15,5 miljarder kr.

Generell sänkning

1 motionen 1974:1192 av herrar Fälldin och Helén föreslås att skattesatsen för mervärdeskatten sänks från 15 till 10 % i konjunkturstimulerande syfte och i motionen 1974:932 av herr Bohman m. fl. framförs som alternativ till förslaget om sänkt inkomstbeskattning en motsvarande sänkning till 11 % i samma syfte.

Med anledning av dessa förslag vill skatteutskottet först framhålla att även om utskottet inte har i uppdrag att göra den samlade samhällsekonomiska bedömningen av de konjunkturpolitiska stimulansåtgärderna anser utskottet sig dock oförhindrat att påpeka att beskattningsändringar av här angivet slag från utskottets synpunkt inte kan betraktas enbart som en rent teknisk fråga. Om man tillgriper sådana åtgärder utan verkligt tvingande skäl och i ett läge då det är osäkert om resultatet blir några för konsumenterna påtagliga prissänkningar föreligger enligt utskot -

FiU 1974:1

tets mening uppenbara risker för att allmänhetens förtroende för skattepolitiken kan rubbas.

Från författningsteknisk och administrativ synpunkt kan några vägande invändningar inte resas mot motionärernas förslag, som torde kunna genomföras med förhållandevis kort varsel efter det riksdagen fattat beslut i frågan. Det måste från näringslivets sida anses vara ett krav att en sänkning genomförs utan tidsutdräkt med hänsyn till att köpmotståndet under tiden mellan beslut och ikraftträdande kommer att bli praktiskt taget totalt för alla varor som inte är oundgängligen nödvändiga. Utskottet vill emellertid närmare belysa några problem som bör observeras i samband med en eventuell sänkning.

Förslaget aktualiserar frågan om vilka övergångsbestämmelser som därvid bör tillämpas. En komplikation vid tidigare höjningar av skattesatsen har varit att två redovisningssystem tillämpas inom denna skatteform och att effekterna av en höjning blir olika mellan systemen vid övergången. Om särskilda övergångsbestämmelser inte meddelas får den som tillämpar den s. k. faktureringsmetoden vid en höjning betala den högre mervärdeskatten för varor som levereras efter ikraftträdandet, medan den som tillämpar kontantmetoden får betala den högre skatten på alla likvider som inflyter efter nämnda tidpunkt. Detta innebär normalt vid sådana höjningar att den som köpt varor på avbetalning hos en kontantredovisare får erlägga den högre skatten på sina avbetalningar, om säljaren - som ofta är fallet — gjort förbehåll för skattehöjningar. Finns inte något sådant förbehåll drabbar höjningen säljaren. Vid skattehöjningar såväl i fråga om den allmänna varuskatten som i fråga om mervärdeskatten har särskilda övergångsbestämmelser inte meddelats, vilket kunnat innebära vissa nackdelar för kontantredovisaren eller dennes kunder. Konsekvensen bör därför bjuda att samma system tillämpas om en sänkning blir aktuell så att dessa kategorier då får fördelar som svarar mot de tidigare nackdelarna. Om så sker är det enligt skatteutskottets mening av vikt att sänkningen verkligen kommer konsumenterna till godo. Erfarenheterna av hur handeln reagerar vid en eventuell skattesänkning måste självfallet bli avgörande för frågan om övergångsreglernas utformning vid kommande justeringar av skattesatsen.

Skatteutskottet vill vidare framhålla, att även om en sänkning av skattesatsen för mervärdeskatten är en från administrativ synpunkt förhållandevis enkel åtgärd, kommer den att medföra ett betydande merarbete för detaljhandeln, och inte minst för livsmedelshandeln. Utskottet vill också understryka svårigheterna att i ett läge med stigande priser på flertalet varor övervaka att en skattesänkning i motsvarande grad reducerar konsumentpriserna.

Det statliga inkomstbortfallet vid en sänkning av mervärdeskatten med 5 procentenheter har av konjunkturinstitutet beräknats till ett nettobelopp av 3,9 miljarder kr. per år, medan hushållens utgiftsbesparing därvid uppskattats till 2,8 miljarder kr. Vid en sänkning av skatten med 4 procentenheter reduceras ovannnämnda belopp med ca 20 %.

FiU 1974:1

62 Mervärdeskatten på livsmedel

I motionerna 1974:606 och 1974:1194 av herr Hermansson m. fl. framförs ånyo krav på avveckling av mervärdeskatten på livsmedel liksom de förslag till åtgärder på främst kapitalbeskattningens område som motionärerna tidigare framfört för att täcka det genom skattelättnaden uppkommande inkomstbortfallet.

Skatteutskottet hade anledning att bedöma detta förslag upprepade gånger 1973, bl. a. i yttrandet SkU 1973:3 y till finansutskottet, då skatteutskottet främst åberopade administrativa och kontrolltekniska skäl mot en sådan åtgärd men också hänvisade till jordbruksutredningens överväganden rörande en lågprislinje för livsmedel. Från principiell synpunkt finns icke något att tillägga till de synpunkter utskottet tidigare framfört. Rent formellt kan påpekas att det i motionen 1974:606 framlagda författningsförslaget är behäftat med vissa brister.

Av vad utskottet anfört med anledning av ovannämnda motioner om mervärdeskatten på livsmedel framgår att utskottet inte finner anledning att biträda det i motionen 1974:1219 av herr Helén m. fl. framförda kravet på tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning om kartläggning av verkningarna av slopad eller sänkt mervärdeskatt på livsmedel.

Enligt konjunkturinstitutets beräkningar skulle ett borttagande av mervärdeskatten på livsmedel medföra att statens inkomster reduceras med i runt tal 5 miljarder kr. per år, om man utgår från värdet av den under 1974 beräknade konsumtionen.

Mervärdeskatten på byggnadssektorn

I propositionen 1974:25 föreslås en temporär, maximerad kompensation för mervärdeskatten på åretruntbostäder, som färdigställs 1974 eller påbörjas detta år och färdigställs senast under 1975. Kompensationen skall under vissa förutsättningar även kunna avse ombyggnader. Förslaget som visserligen även har bostadspolitiska aspekter bör dock i första hand betraktas som en skatterestitution i sysselsättnings- och konjunkturpolitiskt syfte och inte som ett allmänt bostadsstöd. Utskottet finner det tillfredsställande, att Kungl. Maj:t genom att välja den nu föreslagna metoden för att möta de stigande byggnadskostnaderna har kunnat bibehålla mervärdeskattesystemet intakt. Om man i stället valt ett system, som bygger på undantag från beskattningen, skulle man med all sannolikhet skapat tekniska och administrativa problem av helt andra dimensioner.

Beträffande förslagets allmänna utformning kan rent principiellt anföras att en mera långtgående schablonisering av reglerna sannolikt skulle kunna bidra till en förenklad handläggning. Utskottet anser därför att det kan finnas skäl att inte alltför hårt låsa riktlinjerna för restitutionen utan att Kungl. Maj:t bör få agera inom vissa ramar med en klart angiven målsättning. Utskottet har även funnit att det kan uppstå vissa övergångsproblem vid olika former av gruppbebyggelse, som

FiU 1974:1

färdigställts före och efter årsskiftet 1973/74, liksom beträffande redan avtalade vederlag. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t på administrativ väg kommer att meddela erforderliga föreskrifter för sådana fall.

Beträffande de synpunkter som framförs i propositionen om hur de restituerade beloppen skall behandlas vid inkomstbeskattningen har utskottet inte funnit anledning till erinran.

I motionen 1974:1244 av herr Strömberg yrkas att mervärdeskatten på byggnadsmateriel skall restitueras. Även om detta yrkande går längre än förslaget i propositionen, torde motionärens önskemål till huvudsaklig del blivit tillgodosedda genom Kungl. Maj:ts förslag.

Beträffande yrkandet i motionen 1974:1608 av herr Sellgren m. fl. att kompensationen skall omfatta även lokaler för olika ideella organisationers verksamhet nöjer utskottet sig med att konstatera att en sådan åtgärd är tekniskt möjlig även om den inte är förenlig med propositionens bostadspolitiska syfte.

Allmän arbetsgivaravgift

Enligt förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift utgår sådan avgift från och med 1973 med 4 % av utbetalade löner. Fysisk person, som har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet, skall erlägga en häremot svarande s. k. egenavgift.

Inkomsterna av den allmänna arbetsgivaravgiften är för budgetåret 1974/75 upptagna till 5,2 miljarder kr.

Flertalet av de motionsyrkanden som utskottet behandlar under denna rubrik har ett rent regionalpolitisk t syfte. Sålunda yrkas i tre av motionerna, nämligen 1974:932 av herr Bohman m. fl., 1974:1220 av herr Helén m. fl. och 1974:1240 av herr Nordgren m. fl. att arbetsgivaravgiften skall sänkas till 2 % inom allmänna stödområdet. I motionen 1974:1220 vill motionärerna dessutom avskaffa avgiften i det inre stödområdet. Motionärerna i motionen 1974:1218 av herr Fälldin m. fl. begär en utredning om skattepolitiken som regionalpolitiskt instrument och pekar därvid bl. a. på möjligheterna att använda arbetsgivaravgiften i sådant syfte. Förslag om höjd arbetsgivaravgift ingår bland de åtgärder som rekommenderas i motionen 1974:606 av herr Hermansson m. fl. för att finansiera en avveckling av mervärdeskatten på livsmedel. Samma motionärer yrkar i motionerna 1974:1194 och 1974:1221 att landsting och kommuner skall befrias från skyldigheten att erlägga arbetsgivaravgift fr. o. m. den 1 april 1974.

I fråga om samtliga dessa yrkanden gäller att de tidigare avvisats av riksdagen upprepade gånger. Skatteutskottet har därvid starkt understrukit såväl när det gäller arbetsgivaravgiften som andra skatter eller avgifter att regionala regler eller undantag leder till snedvridningar i konkurrensen och kontrollsvårigheter utan att några lokaliseringspolitiska resultat kan garanteras.

FiU 1974:1

64 En sänkning av arbetsgivaravgiften inom stödområdet med 2 procentenheter har av konjunkturinstitutet beräknats motsvara en besparing för arbetsgivarna med 400 milj. kr. per år.

Av vad ovan anförts om avveckling av mervärdeskatten på livsmedel följer att utskottet inte finner skäl tillstyrka de kompensationsåtgärder, som föreslås i motionen 1974:606, och utskottet kan följaktligen inte heller förorda en höjning av arbetsgivaravgiften i sådant syfte. Även förslaget om undantag för kommuner och landsting har utskottet tidigare avstyrkt med hänsyn till förslagets konkurrenssnedvridande effekter. Utskottet finner inte skäl frånträda denna uppfattning.

Stockholm den 14 februari 1974

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande .herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), fru Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Andersson i Knäred (c), Johansson i Jönköping (s), Mundebo (fp), Carlstein (s), Josefson (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Sundkvist* (c), Westberg i Hofors (s) och Hallenius* (c).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

Avvikande mening

av herrar Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Mundebo (fp), Josefson (c), Nilsson i Trobro (m), Sundkvist (c) och Hallenius (c), som ansett att utskottets yttrande bort ändras på följande sätt.

1. Det stycke som på s. 3 börjar med ”Med anledning” och på s. 4 slutar med ”kan rubbas” bör utgå.

2. Det avsnitt som på s. 4 börjar med ”Förslaget aktualiserar” och slutar med ”reducerar konsumentpriserna” bör ha följande lydelse:

Förslaget aktualiserar frågan om vilka övergångsbestämmelser som därvid bör tillämpas. En komplikation vid tidigare höjningar av skattesatsen har varit att två redovisningssystem tillämpas inom denna skatteform och att effekterna av en höjning blir olika mellan systemen vid övergången. Om särskilda övergångsbestämmelser inte meddelas får den som tillämpar den s. k. faktureringsmetoden vid en höjning betala den högre mervärdeskatten för varor som levereras efter ikraftträdandet, medan den som tillämpar kontantmetoden får betala den högre skatten på alla likvider som inflyter efter nämnda tidpunkt. Detta innebär normalt vid sådana höjningar att den som köpt varor på avbetalning hos en kontantredovisare får erlägga den högre skatten på sina avbetalningar, om säljaren — som ofta är fallet — gjort förbehåll för skattehöjningar.

FiU 1974:1

65 Finns inte något sådant förbehåll drabbar höjningen säljaren. Vid skattehöjningar såväl i fråga om den allmänna varuskatten som i fråga om mervärdeskatten har särskilda övergångsbestämmelser inte meddelats, vilket kunnat innebära vissa nackdelar för kontantredovisaren eller dennes kunder. Konsekvensen bör därför bjuda att samma system tillämpas om en sänkning blir aktuell så att dessa kategorier då får fördelar som svarar mot de tidigare nackdelarna. Om så sker är det enligt skatteutskottets mening av vikt att sänkningen verkligen kommer konsumenterna till godo. Konkurrensen inom olika typer av handel utgör emellertid en god garanti för att så också blir fallet.

Skatteutskottet vill vidare understryka, att man bör kunna påräkna en betydande lojalitet från handeln vid en sänkning av mervärdeskatten. Samtidigt är det angeläget, att den prisövervakning som samhället bedriver inriktas så att hela skattesänkningen kommer konsumenterna till godo.

3. Det stycke som på s. 5 börjar med ”Av vad” och slutar med ”på livsmedel” bör ha följande lydelse:

Beträffande de i motionen 1974:1219 av herr Helén m. fl. framförda kravet på tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning om kartläggning av verkningarna av slopad eller sänkt mervärdeskatt på livsmedel vill utskottet erinra om riksdagens beslut hösten 1973 med krav på utredning och förslag angående ett system för att eliminera mervärdeskattens fördyrande inverkan på viktiga livsmedel. Den föreslagna kartläggningen bör kunna utföras i detta sammanhang.

4. Det avsnitt som på s. 5 börjar med ”1 propositionen” och på s. 6 slutar med ”sådana fall” bör ha följande lydelse:

I propositionen 1974:25 föreslås en temporär, maximerad kompensation för mervärdeskatten på åretruntbostäder, som färdigställs 1974 eller påbörjas detta år och färdigställs senast under 1975. Kompensationen skall under vissa förutsättningar även kunna avse ombyggnader. Förslaget, som främst har sysselsättnings- och bostadspolitiska syften, är till huvudsaklig del inte en skatteteknisk fråga. Även om Kungl. Maj:t genom att välja den nu föreslagna metoden för att stimulera bostadsbyggandet har kunnat bibehålla mervärdeskattesystemet intakt, uppstår med all sannolikhet tekniska och administrativa problem av betydande dimensioner. Särskilt svåra problem uppstår vid restitutionsperiodens början. Detta kan bl. a. väntas medföra anspråk på ytterligare administrativ personal i riksskatteverket och ute i länen. Metoden att i efterhand medge restitution har heller knappast någon konjunkturpolitisk betydelse men väl en bostadspolitisk. Utskottet anser därför att det kan finnas skäl att inte alltför hårt låsa riktlinjerna för restitutionen utan att Kungl. Maj:t bör få agera inom vissa ramar med en klart angiven målsättning. Utskottet har även funnit att det kan uppstå vissa övergångsproblem vid olika former av gruppbebyggelse, som färdigställts före och efter årsskiftet 1973/74, liksom beträffande redan avtalade vederlag. Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj:t på administrativ väg kommer att meddela erforderliga föreskrifter för sådana fall.

5 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 1

FiU 1974:1

5. Det avsnitt som på s. 6 börjar med ”1 fråga” och slutar med ”kan garanteras” bör ha följande lydelse:

Det är angeläget att det regionalpolitiska stödet i ökad utsträckning inriktas på direkt sysselsättningsfrämjande åtgärder och att grundsituationen i stödområdet förbättras så att större utrymme skapas för enskilda initiativ. I det sammanhanget spelar bl. a. skattepolitiken en viktig roll.

Som framhålls i motionerna 1974:932, 1974:1218, 1974:1220 och 1974:1240 skulle bl. a. en differentiering av arbetsgivaravgiften vara ägnad att främja regionalpolitiken. Möjligheter föreligger också att i ökad utsträckning utnyttja investeringsfonderna i regionalpolitisk! syfte, att differentiera energibeskattningen, att införa förmånligare avskrivningsregler inom stödområdena osv.

De invändningar som har anförts mot tidigare förslag i denna riktning har i första hand varit av administrativ och teknisk karaktär. Svårigheterna i dessa avseenden bör emellertid inte överdrivas och kan enligt utskottets uppfattning inte heller bedömas på ett tillfredsställande sätt, innan frågan har blivit belyst genom en allsidig och förutsättningslös utredning. De skäl som motionärerna åberopar för en regionalpolitisk differentiering av beskattningen finner utskottet vägande oavsett om en sådan åtgärd sätts in i nuvarande konjunktursituation eller inte. Enligt utskottets uppfattning är det därför motiverat att under alla förhållanden utreda om och i vilken utsträckning en sådan reform bör genomföras.

FiU 1974:1

67 Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 1 år 1974 Nr 1 y

Socialförsäkringsutskottets yttrande över viss del av propositionen 1974:25 med förslag till vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 31 januari 1974 har finansutskottet berett socialförsäkringsutskottet tillfälle att avge yttrande över de i anslutning till finansplanen väckta motionerna 1974:1192 och 1974:1194, den förra i vad avser ändring av bestämmelserna om förlängt barnbidrag och den senare i fråga om höjning av pensionstillskotten förbudgetåret 1974/75.

Finansutskottet har vidare genom beslut den 5 februari 1974 berett socialförsäkringsutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen 1974:25 såvitt avser bilaga 1 Socialdepartementet, punkten B 4 b. Extra pensionstillägg samt bilaga 3 Utbildningsdepartementet, punkten H 2. Studiebidrag m. m.

Yrkandet i motionen 1974:1194 att pensionstillskotten för budgetåret 1974/75 skall räknas upp till 24 % av basbeloppet överensstämmer med ett yrkande i den till socialförsäkringsutskottet hänvisade motionen 1974:106 avseende pensionstillskotten för bl. a. detta budgetår. Med anledning härav har utskottet beslutat att — under förutsättning av finansutskottets medgivande — överlämna denna motion i vad den innehåller yrkande om höjning av pensionstillskott för budgetåret 1974/75 till finansutskottet.

Beträffande detta yrkande samt de delar av propositionen och motionerna 1974:1192 och 1974:1194 över vilka socialförsäkringsutskottet beretts tillfälle avge yttrande får utskottet anföra följande.

Pensionstillskott

Till folkpension i form av ålderspension, förtidspension och änkepension kan under vissa förutsättningar utgå pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott. Pensionstillskottet utgör för närvarande 15 % av basbeloppet och stiger per den 1 juli varje år med 3 % av basbeloppet fram t. o. m. budgetåret 1977/78 då det kommer att utgöra 30 % av basbeloppet. Försäkrad som inte har någon ATP erhåller helt pensionstillskott. 1 övriga fall sker avräkning så att pensionstillskottet tillsammans med ATP inte överstiger 30 % av basbeloppet (den s. k. garantinivån).

Motionerna 1974:106 och 1974:1194 innehåller båda ett yrkande av innebörd att pensionstillskotten för budgetåret 1974/75 skall höjas till 24 % av basbeloppet. Motsvarande yrkande har tidigafe vid upp -

FiU 1974:1

repade tillfällen prövats av socialförsäkringsutskottet. Senast vid 1973 års riksdag avstyrkte utskottet en motion i ämnet. Utskottet erinrade därvid om (SfU 1973:7) att riksdagen i andra sammanhang understrukit angelägenheten av att folkpensionärerna så snabbt som möjligt -erhöll förbättringar i olika avseenden. Utskottet hänvisade emellertid också till att antalet pensionärer med pensionstillskott var mycket betydande (1 033 000) och att därför även mindre uppräkningar av pensionstillskotten kunde beräknas medföra väsentliga kostnader. Med hänsyn härtill ansåg utskottet sig inte kunna biträda motionärernas förslag.

Pensionärerna har genom beslut av 1973 års riksdag för år 1974 tillerkänts ett extra pensionstillägg om tre % av basbeloppet. Härtill kommer att pensionärerna — om förslaget i propositionen 1974:25 bifalls — kommer att erhålla ytterligare ett sådant tillägg med motsvarande belopp. Mot bakgrund härav och då ett ställningstagande till frågan om en uppräkning av pensionstillskotten i vart fall bör anstå i avvaktan på resultatet av pensionsålderskommitte'ns arbete avstyrker utskottet såvitt nu är i fråga bifall till motionerna 1974:106 och 1974:1194.

Extra pensionstillägg samt tillägg till studiebidrag och förlängt barnbidrag

Enligt studiestödslagen utgår till studerande i bl. a. gymnasieskolan, vilka fyllt 16 men inte 20 år, statlig studiehjälp i form av bl. a. studiebidrag. Bidraget utgår med 125 kr. i månaden. Studerande vid grundskolan har enligt samma lag rätt till förlängt barnbidrag med motsvarande belopp fr. o. m. kvartalet efter det under vilket han fyllt 16 år.

I propositionen föreslås att de, som uppbär studiebidrag eller förlängt barnbidrag, under april månad skall erhålla ett extra tillägg om 150 kr.

I motionen 1974:1192 yrkas bl. a. att förlängt barnbidrag skall utgå för månad räknat, med 1/60 av det under föregående månad gällande basbeloppet eller — vid nuvarande basbelopp om 8 100 kr. med 135 kr. i månaden. Med anledning härav vill utskottet erinra om att riksdagen tidigare vid upprepade tillfällen avslagit motioner med yrkanden om en indexreglering av studiebidraget inom studiemedelssystemet. Såväl studiebidraget inom studiehjälpen som det förlängda barnbidraget har så sent som i höstas uppräknats från 110 till 125 kr. i månaden. Enligt utskottets mening kan det knappast anses rimligt att indexreglera enbart en av förmånerna inom det statliga studiestödssystemet. En generell indexreglering av dessa förmåner kan beräknas medföra högst betydande utgiftsökningar för staten. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till motionen 1974:1192 i förevarande del. Utskottet biträder alltså förslaget i propositionen i denna del.

FiU 1974:1

69 Mot det i propositionen föreslagna extra pensionstillägget till pensionärer har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Stockholm den 13 februari 1974 På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s), herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk) och Andersson i Edsbro (c).

Avvikande meningar

1. av herrar Magnusson i Nennesholm (c), Hyltander (fp), fröken Pehrsson (c), herrar Andersson i Nybro (c) och Andersson i Edsbro (c) vilka anfört.

I motionen 1974:1 192 har ställts ett yrkande av innebörd att allmänt barnbidrag skall utgå per år med 20 % av det vid respektive kvartals början gällande basbeloppet. I överensstämmelse härmed bör även det förlängda barnbidraget indexregleras på motsvarande sätt. Vi anser det inte minst med hänsyn till låginkomsttagarna angeläget att värdet av barnbidragen inte fortlöpande urholkas av penningvärdeförsämringen och anser därför att socialförsäkringsutskottet bort föreslå finansutskottet att tillstyrka bifall till motionen 1974:1192 i vad denna avser fråga om indexreglering av det förlängda barnbidraget.

Mot de i propositionen föreslagna extra tilläggen till studiebidrag och förlängt barnbidrag har vi ingen erinran. Det ankommer självfallet på finansutskottet att pröva de samhällsekonomiska verkningarna av dessa och andra förslag i propositionen.

2. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som anfört.

Det i propositionen föreslagna pensionstillägget till folkpensionärerna anser jag vara helt otillräckligt för att ens i någon mån tillgodose ett av de väsentliga syftena med propositionen 1974:25, nämligen att stimulera den privata konsumtionen. Det bästa sättet att på sikt ge folkpensionärerna en märkbar och varaktig förbättring är enligt min mening att räkna upp pensionstillskotten. Dessa skall enligt tidigare riksdagsbeslut under nästkommande budgetår utgå med 18% av basbeloppet eller — vid nuvarande basbelopp om 8 100 kr. — med högst 1 458 kr. för år och pensionär. Ett bifall till yrkandet i motionen 1974:1194 innebär att maximibeloppet för pensionstillskotten höjs för ensamstående pensionär till 1 944 kr. per år och för två makar tillsammans till 3 888 kr. Detta

FiU 1974:1

motsvarar en förbättring i förhållande till den tidigare antagna planen för pensionstillskottens utbyggnad med 486 kr. om året för ensamstående pensionär och med sammanlagt 972 kr. för två makar som båda är pensionärer.

Jag anser således att socialförsäkringsutskottet bort föreslå finansutskottet att tillstyrka bifall till yrkandet i motionen 1974:1194 om en uppräkning av pensionstillskotten för nästkommande budgetår till 24 % av basbeloppet.

I motionen 1974:1194 har också yrkats att de allmänna barnbidragen fr. o. m. den 1 april 1974 fastställs till 25 % av basbeloppet. Jag anser att det förlängda barnbidraget bör höjas på motsvarande sätt.

FiU 1974:1

71 Socialutskottets yttrande nr 1 år 1974 Nr 1 y

Socialutskottets yttrande över viss del av propositionen 1974:25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte motioner.

Till finansutskottet

Genom beslut den 31 januari 1974 har finansutskottet berett socialutskottet tillfälle avge yttrande över motionen 1974:702, motionen 1974:1192 och motionen 1974:1194 i vad motionerna innehåller yrkanden om indexreglering av de allmänna barnbidragen. Vidare har finansutskottet — genom beslut den 5 februari 1974 — berett socialutskottet tillfälle avge yttrande över propositionen 1974:25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder, såvitt avser hemställan i Bilaga 1 Socialdepartementet under C 1 a. Extra tillägg till barnbidrag.

Utskottet

I propositionen föreslås att barnfamiljerna skall tillföras ett extra konsumtionsstöd genom en engångsutbetalning i april 1974. Utbetalningen föreslås ges formen av ett extra tillägg till det barnbidrag som utgår för andra kvartalet 1974. Tillägget föreslås utgå med 200 kr. per barn och betalas ut samtidigt med barnbidragsutbetalningen i april 1974. I propositionen föreslås att för det extra tillägget bestämmelserna för allmänna barnbidrag skall gälla i tillämpliga delar samt att de närmare bestämmelserna om tillägget skall utfärdas av Kungl. Maj:t.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner de av föredragande departementschefen förordade grunderna för extra tillägg till barnbidrag samt att riksdagen till Extra tillägg till barnbidrag på tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 360 000 000 kr.

I envar av ovannämnda motioner — motionen 1974:702 av herr Hermansson m. fl. (vpk), motionen 1974:1192 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) och motionen 1974:1 194 av herr Hermansson m. fl. (vpk) — yrkas att de allmänna barnbidragen skall indexregleras fr. o. m. den 1 april 1974. Enligt motionen 1974:1192 skall barnbidrag utgå för varje kvartal med 5 % av det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, som gäller vid ingången av kvartalet. Enligt motionerna 1974:702 och 1974:1194 skall procentsatsen bestämmas till 6,25.

Frågan om värdesäkring av familjestödet har diskuterats utförligt av familjepolitiska kommittén i kommitténs huvudbetänkande (SOU 1972: 34) Familjestöd (s. 242). Kommittén har inte kunnat förorda en indexreglering av de allmänna barnbidragen och bostadstilläggen, ännu mindre en sådan reglering separat för barnbidragens del. Kommittén har som stöd

FiU 1974:1

för sitt ställningstagande anfört följande.

Om man indexreglerade barnbidragen men inte bostadstilläggen skulle barnstödet värdesäkras för familjer i högre inkomstlägen medan familjer i lägre inkomstlägen endast skulle få en del — i många fall den mindre delen — av sitt stöd skyddat mot prisutvecklingen på detta sätt. Det skulle innebära en prioritering av barnbidragen som automatiskt skulle minska utrymmet för förskjutningar av stödet t. ex. till förmån för barnfamiljer med lägre inkomster.

Utskottet har flera gånger tidigare och senast i november förra året avstyrkt indexreglering av barnbidragen under hänvisning till de synpunkter som sålunda anförts av familjepolitiska kommittén. Någon omständighet, som bör föranleda ett ändrat ställningstagande i frågan, föreligger inte. Utskottet avstyrker därför de här aktuella motionsyrkandena.

Stockholm den 13 februari 1974

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Carlshamre (m), Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s), herrar Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson i Östra Ljungby (c), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c) och fru Marklund (vpk).

Avvikande meningar

J. av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Andreasson i Östra Ljungby (c) och fröken Andersson (c) som anser att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 1 med ”Utskottet tillstyrker” och slutar på s. 2 med ”aktuella motionsyrkandena”, bort ha följande lydelse:

Som tidigare framhållits i motioner från centerpartiet och folkpartiet och inom socialutskottet av ledamöter tillhörande nämnda partier (se avvikande mening nr 2 till SoU 1973:1 y) är det principiellt riktigt att värdesäkra de allmänna barnbidragen. Det har framhållits att regeringen bör framlägga en plan för familjepolitikens utformning, i vilken bör ingå förslag om värdesäkring av barnbidragen, så att barnfamiljerna får garantier mot att bidragens värde urholkas av penningvärdeförsämringen. Då en sådan plan ännu inte framlagts eller ens aviserats anser vi, mot bakgrund av att barnfamiljerna drabbas mycket hårt av den fortskridande inflationen, att barnbidragen snarast möjligt bör indexregleras. Detta bör, som föreslås i de här aktuella motionerna, ske genom att barnbidragen bestäms till viss del av basbeloppet. I enlighet med övervägandena i motionen 1974:1192 bör nämnda del bestämmas på sätt att viss höjning av barnbidragen sker redan då indexregleringen träder i kraft. Utskottet

FiU 1974:1

tillstyrker därför motionen 1974:1192, såvitt här är i fråga. Härigenom tillgodoses också i väsentlig mån motionen 1974:702 och motionen 1974:1 194, såvitt här är i fråga.

Ur familjepolitisk synvinkel finns inte något att erinra mot att barnfamiljerna även får ett sådant extra konsumtionsstöd, som föreslås i propositionen 1974:25.

2. av fru Marklund (vpk) som anser att den del av utskottets yttrande, som börjar på s. 1 med ”Utskottet tillstyrker” och slutar på s. 2 med ”aktuella motionsyrkandena”, bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att ett extra konsumtionsstöd av det slag som föreslås i propositionen inte ger barnfamiljerna det ekonomiska tillskott som är nödvändigt. En väsentlig höjning av nu utgående belopp och värdesäkring av detsamma skulle innebära att barnbidraget verkligen kom att utgöra stommen i samhällets stöd till barnfamiljerna. Detta syfte skulle uppnås genom en anknytning av barnbidraget till basbeloppet, på samma sätt som pensioner och livräntor. Utskottet ansluter sig i detta avseende till yrkandena i motionerna 1974:702 och 1974:1194 av herr Hermansson m. fl. (vpk) om att det allmänna barnbidraget från och med den 1 april 1974 skall utgå med 25 procent av basbeloppet per år. Härigenom tilldodoses även motionen 1974:1192 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp), såvitt i motionen yrkas att barnbidraget skall anknytas till basbeloppet.

Särskilt yttrande

av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anfört:

Då vi anslutit oss till utskottets tillstyrkande av förslaget om engångsutbetalning av extra barnbidrag med 200 kr. innebär detta inte något ställningstagande till åtgärdens lämplighet från konjunkturpolitisk synpunkt. Den prövningen bör helt ankomma på finansutskottet. Vi vitsordar endast att den inte möter något hinder av familjepolitiskt tekniska skäl.

Vi vill emellertid framhålla att det inte är till barnfamiljernas fördel att - som nu skett två gånger de senaste åren — en betydande del av de medel som kan avsättas för ökat ekonomiskt familjestöd av familjepolitiskt ovidkommande skäl används för ryckiga och tillfälliga insatser. Familjestödet bör ges i former som underlättar en långsiktig ekonomisk planering. Barnfamiljerna är därför inte särskilt betjänta av tillfälliga gåvor, till vilkas finansiering de för övrigt i egenskap av skattebetalare själva får bidraga med ungefär hälften.

360 milj. kr. är ett i familjepolitiskt sammanhang icke obetydligt belopp. Det motsvarar ungefär vad familjepolitiska kommittén i sitt 1972 framlagda betänkande Familjestöd bedömde som möjlig årlig ökning av det ekonomiska stödet till barnfamiljer. Om det, som vi ofta föreslagit, hade funnits en långsiktig plan för familjepolitiska reformer, skulle summan kunnat användas väsentligt effektivare till hjälp åt de barnfamil -

FiU 1974.1

jer som bäst behöver ökat stöd, t. ex. genom ytterligare utbyggnad av föräldraförsäkringen utöver den blygsamma förbättring som föreslås i årets statsverksproposition. Den eftersträvade konsumtionsstimulansen erhålles dessutom säkrare med utnyttjande av initialeffekten i en permanent reform än genom engångsutbetalningar.

Vi har anslutit oss till utskottets avstyrkande av förslagen om indexreglering av de allmänna barnbidragen. Till utskottets motivering, i vilken vi instämmer, vill vi lägga följande.

Moderata samlingspartiet förordar en indexreglering av skatteskalorna för att undvika en av prisutvecklingen orsakad automatisk skatteskärpning. Men om man försöker förhindra automatisk ökning av en stor del av statens inkomster måste man också vara ytterst återhållsam med åtgärder som leder till automatisk utgiftsökning. Indexreglering är nödvändig av sådana sociala förmåner som dels utgör hela eller större delen av mottagarens inkomst, dels utgår med belopp som endast motsvarar existensminimum, t. ex. folkpensionen. De allmänna barnbidragen är viktiga för familjerna, men de spelar inte en så avgörande roll i familjeekonomin att de bör värdesäkras i en budget vars inkomstsida också är index reglerad. En spärr mot automatisk skattehöjning är även för barnfamiljerna värdefullare än en indexreglering av barnbidragen.

FiU 1974:1

75 Näringsutskottets yttrande nr 1 år 1974 Nr 1 y

Näringsutskottets yttrande över viss del av motion angående riktlinjer för den ekonomiska politiken, m. m.

Till finansutskottet

Genom beslut den 31 januari 1974 har finansutskottet berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över motionen 1974:932 såvitt den gäller hemställan (D) att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om åtgärder syftande till att i ökad utsträckning förmedla krediter från allmänna pensionsfonden till näringslivet.

Med anledning härav får näringsutskottet anföra följande.

Grundläggande för det resonemang som utgör motivering för yrkandet synes vara uttalandet att allmänna pensionsfondens placeringspolitik måste ”bedrivas så att influtna medel tillföres de sektorer i vår ekonomi där de effektivast medverkar till fortsatt välståndsutveckling och sysselsättning”. Därefter pläderar motionärerna för en decentralisering av besluten rörande den slutliga kreditgivningen med medel från fonden. En metod för att åstadkomma en sådan decentralisering sägs vara en ”spridning av återlånerätten”. Att döma av vad som fortsättningsvis anförs, nämligen att det ”därför (är) angeläget att olika mellanhandsinstitut i ökad utsträckning får förmedla krediter” tycks motionärerna med återlån här inte mena vad som avses därmed i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning — ett ämne som utskottet senare kommer att behandla i anledning av motionen 1974:551 — utan snarare mera allmänt en kreditförmedling via s. k. mellanhandsinstitut. Sådana berörs i det följande, när motionärerna talar om att ”AP-medlen bör komma de mindre och medelstora företagen till del genom kreditinstitut av exempelvis typen AB Industrikredit, AB Företagskredit och AB Exportkredit”.

Allmänna pensionsfonden har i huvudsak fyra olika låntagargrupper, nämligen staten, bostadssektorn, kommunerna och näringslivet. Sedan tio år tillbaka är nästan jämnt en tredjedel av fondens medel placerad hos näringslivet. De båda senaste åren har andelen varit 32,2 %. Motionärernas yrkande kan uppfattas så att det går ut på att denna andel bör höjas på övriga låntagargruppers bekostnad. Frågan om vilken andel av allmänna pensionsfondens medel som bör gå till näringslivet är givetvis en del av den större frågan om hur vårt lands totala kapitalresurser bör disponeras. Sistnämnda fråga måste vid varje särskilt tillfälle besvaras med hänsyn till det samhällsekonomiska läget i stort. Näringsutskottet anser sig för sin del inte ha underlag för att tillstyrka en framställning från riksdagen till Kungl. Maj:t enligt nu angivna tolkning av motionsyrkandet.

FiU 1974:1

76 Mot bakgrund av vad som anförs i motiveringen kan motionsyrkandet möjligen i stället tolkas så att det i första hand avser att betona vikten av väl fungerande mellanhandsinstitut för förmedling av krediter till näringslivet baserade på medel från allmänna pensionsfonden. Sådana institut har — såsom antyds i motionen — särskild betydelse för de mindre och medelstora företagen, vilka inte i likhet med stora företag kan emittera obligationer eller andra skuldbevis som direkt kan förvärvas av fonden. 1968 års kapitalmarknadsutredning skall enligt sina direktiv överväga inriktningen av och formerna för allmänna pensionsfondens framtida utlåningsverksamhet. I direktiven framhålls bl. a. att utredningen bör pröva om nuvarande former kan anses tillräckliga för att kanalisera fondens medel till näringslivet och att det bör övervägas om en utbyggnad bör ske av de särskilda mellanhandsinstituten. Utredningsuppdraget innefattar också en granskning av återlåneinstitutet. 1 avvaktan på att resultat av kreditmarknadsutredningens arbete med dessa frågor föreligger bör riksdagen enligt näringsutskottets mening inte göra något ställningstagande enligt den senast angivna tolkningen av motionsyrkandet.

Näringsutskottet avstyrker sålunda det här behandlade motionsyrkandet.

Stockholm den 12 februari 1974

Få näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Sjönell (c), Blomkvist (s), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herrar Svensson i Malmö (vpk), Komstedt (m) och fru Radesjö (s).

Avvikande mening

av herrar Regnéll (m) och Komstedt (m), som anser att det avsnitt i yttrandet som börjar med ”Grundläggande för det” och slutar med ”här behandlade motionsyrkandet” bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

En central punkt i det resonemang som utgör motivering för yrkandet är att allmänna pensionsfondens placeringspolitik måste ”bedrivas så att influtna medel tillföres de sektorer i vår ekonomi där de effektivast medverkar till fortsatt välståndsutveckling och sysselsättning”. Det kan enligt näringsutskottets mening ifrågasättas om näringslivets nuvarande andel av fondens placeringar, cirka en tredjedel, representerar en rimlig avvägning mellan fondens olika låntagargrupper. En proportionsvis ökad tillförsel av kapital till näringslivet skulle sannolikt inverka positivt på

FiU 1974:1

välståndsutvecklingen. Såsom motionärerna framhåller är det vidare angeläget att allmänna pensionsfondens medel disponeras under former som minskar riskerna för och skadeverkningarna av misstag i placeringsbesluten. En långt driven decentralisering av fondmedlens fördelning är följaktligen eftersträvansvärd. Som instrument för en sådan decentralisering bör i ökad utsträckning kunna användas mellanhandsinstitut av skilda slag. Utskottet vill betona att det för att de mindre och medelstora företagen skall få rimlig andel av fondens medel synes nödvändigt både att systemet med mellanhandsinstitut utvecklas ytterligare och att systemet med återlån via bankinstituten förbättras.

Utskottet finner, såsom framgår av det ovanstående, motionärernas argumentation tungt vägande och tillstyrker det här behandlade motionsyrkandet.

FiU 1974:1

Civilutskottets yttrande nr 1 år 1974

78 Nr 1 y

Civilutskottets yttrande över motion angående riktlinjer för den ekonomiska politiken, m. m., i vad avser bidrag till kommunerna för förbättring av den yttre boendemiljön.

Till finansutskottet

Motionen

I den till finansutskottet hänvisade motionen 1974:1194 av herr Hermansson m. fl. (vpk) har, såvitt nu är i fråga, hemställts

att riksdagen beslutar att för tiden 1 april 1974—30 juni 1975 till kommunerna utge särskilda bidrag för förbättring av den yttre boendemiljön inom en ram av sammanlagt 600 milj. kr.

Finansutskottet har den 31 januari 1974 beslutat bl. a. att från civilutskottet inhämta yttrande över motionen i vad avser det ovan refererade yrkandet.

Förslaget i motionen ingår i ett program avseende omedelbara åtgärder för ekonomisk utjämning och ökad sysselsättning. Den föreslagna ramen 600 milj. kr. avser enligt motionen bl. a. åtgärder för den yttre bostadsmiljön i allmänhet, anordnande av vissa fritidslokaler m. m. samt sanering och restaurering av äldre områden.

Gällande ordning m. m.

Yttre bostadsmiljö m. m.

Riksdagen har (prop. 1973: 165, FiU 40) på tilläggstat I till riksstaten för innevarande budgetår under socialhuvudtiteln anvisat 30 milj. kr. att användas för bidrag till särskilda insatser för en barnvänlig boendemiljö m. m. Bidrag till kommuner och bostadsföretag med i regel 50 procent av kostnaderna kan beviljas av socialstyrelsen i samråd med arbetsmarknadsmyndigheterna. Socialstyrelsen har i januari 1974 lämnat särskild information i ämnet. Enligt vad utskottet erfarit hade i början av februari 1974 inkommit ett tjugotal ansökningar. Inga bidragsbeslut hade då fattats.

Finansutskottet förklarade sig vid behandlingen av anslagsfrågan (FiU 1973: 40, s. 41) utgå från att frågan om formerna för bidragets administration tas upp till ny prövning, därest frågan skulle väckas att utsträcka tiden för särskilda insatser av detta slag.

1 motionen 1974:584 (c), vilken utskottet senare behandlar, föreslås riksdagen bl. a. uttala sig för att ytterligare medel ställs till förfogande för

FiU 1974:1

nämnda ändamål om anslagna medel visar sig otillräckliga.

Civilutskottet behandlade vid 1973 års riksdag motionerna 1973: 361 (c) och 1563 (fp) som bia. allmänt rörde boendemiljön. Utskottets majoritet (CU 1973: 19, s. 24) hänvisade bl. a. till att i motionerna anförda synpunkter redan ledde pågående arbete, täcktes av boendeutredningens direktiv eller fick beaktas inom kommunala planöverväganden. Någon riksdagens åtgärd ansågs då inte erforderlig. I reservation (c, fp, m) gjordes uttalanden bl. a. till förmån för att boendemiljöfaktorer borde ytterligare betonas i samhälleliga standardkrav och att ytterligare forskning borde initieras. Reservanterna föreslog att boendeutredningen genom tilläggsdirektiv borde få i uppdrag att initiera forskning och lägga fram förslag till ett program för boendemiljön. Riksdagen följde utskottsmajoriteten.

Utskottet avstyrkte i betänkandet CU 1973: 19 även motionerna 1973: 1559 (fp) och 1576 (vpk), den första om lokala aktiveringsgrupper och den senare om en arbetsgrupp på departementsnivå, båda dock syftande till åtgärder för att förbättra bostadsmiljön. Utskottet hänvisade bl. a. till kommunernas skyldighet att som hittills planera och svara för behövliga åtgärder.

I det nyssnämnda betänkandet (CU 1973: 19, s. 33) uttalade utskottet vidare enhälligt i anledning av motion (s) att möjlighet till finansieringsstöd skulle finnas också för tidiga, standardhöjande åtgärder som bl. a. kan bidra till att motverka en skiktning i boendet efter ekonomiska grunder.

I fråga om stöd för trafik- och gårdssanering har utskottet (CU 1973: 19, s. 43 och CU 1973: 33, s. 13) förutsatt att Kungl. Maj:t så snart det lämpligen kan ske aktualiserade en prövning av frågan om eventuella bidrag mot bakgrund av anläggningslagens regler.

Boendeutredningen har i betänkandet Bostäder 1974-76 (SOU 1973: 50) bl. a. lagt fram förslag om särskilda statliga åtgärder till stöd för miljöförbättring. Förslagen innebär bl. a. att bostadslån skall kunna utgå för redan statligt belånade bostadsobjekt för investeringar som höjer användbarheten och attraktiviteten samt att initialstöd skall utgå under 1974 såsom statsbidrag med 20 procent av kostnaderna. Utredningen anförde bl. a. att möjligheterna att centralt ange vilka åtgärder som erfordras är utomordentligt begränsade. En central detaljprövning är därför vansklig. De bästa kunskaperna i dessa frågor finns enligt utredningen hos de boende och respektive bostadsföretag.

Statsrådet och chefen för bostadsdepartementet har (prop. 1974: 1 bil. 14, s. 122) uttalat att han avser att i annat sammanhang återkomma till frågan om åtgärder för att förbättra den yttre boendemiljön.

Vissa lokaler m. m.

Statsmakterna har (prop. 1973: 1 bil. 13, CU 1973: 10) antagit nya regler om stöd till allmänna samlingslokaler genom lån, anordningsbidrag, inventariebidrag, upprustningsbidrag, särskild eftergift m. m. I fråga om

FiU 1974:1

stöd för nytillkommande lokaler gäller bl. a. att en prioritering av eventuellt otillräckliga resurser skall ske så - utom i glesbygdsområden — att stödet i första hand skall lämnas för lokaler som skall betjäna större områden. Stödet kommer därvid i fråga i första hand i kommuncentra och i kommundelscentra eller motsvarande områden. Statligt stöd skall inte utgå för rena närlokaler.

Sanering av äldre områden

1973 års riksdag har godtagit (prop. 1973: 21, CU 1973: 19) riktlinjer för en vidgad saneringsverksamhet, innefattande även en förbättring av finansieringsmöjligheterna. Vidare har riksdagen (prop. 1973: 22 och 25, CU 1973: 20) antagit bostadssaneringslag resp. godkänt ändringar i byggnadsstadgan, avsedda att underlätta upprustning av äldre bebyggelse.

1974 års riksdag har (prop. 1974: 1 bil. 14) förelagts förslag rörande ett förbättrat statligt ekonomiskt stöd till upprustning av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse.

Utskottet

Enligt civilutskottets mening är åtgärder till förbättring av den yttre bostadsmiljön m. m. i många fall mycket väl motiverade. Med hänsyn emellertid till att motionen inte innehåller några mer preciserade förslag i denna del och till att i statsverkspropositionen aviserats ytterligare överväganden i frågan om åtgärder för att förbättra den yttre bostadsmiljön anser utskottet att en närmare prövning därav inte lämpligen bör ske i detta sammanhang.

Enligt riksdagens medgivande får de för innevarande budgetår gällande ramarna för anordnings- och inventariebidrag samt lån för allmänna samlingslokaler överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl. Vidare föreslås i statsverkspropositionen dels att Kungl. Maj:t bemyndigas att om det behövs av sysselsättningsskäl vidga ramarna för år 1974 för bostadslån till ombyggnad samt räntebärande förbättringslån, dels att ramarna för bostadslån och byggnadstillstånd för nybyggnad under år 1974 får tas i anspråk för ombyggnads- och förbättringsverksamhet i den mån de inte utnyttjas helt för sitt ändamål. För ett utökat stöd i gällande former på dessa områden skulle sålunda inte krävas något särskilt rambeslut.

Med hänvisning till det anförda förordar civilutskottet att ett anslag för förbättring av den yttre bostadsmiljön m. m. av den i motionen 1974: 1194 föreslagna typen nu inte tas upp bland ekonomisk-politiska åtgärder i expansivt syfte.

Stockholm den 12 februari 1974

På civilutskottets vägnar ELVY OLSSON

FiU 1974:1

81 Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman (s), Petersson i Nybro (s), Wennerfors (m), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m), Häll (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Claeson (vpk), fru Landberg (s), herrar Persson i Karlstad (s) och Strömberg (fp).

Avvikande mening

av herr Claeson (vpk) som anför:

De förordade åtgärderna ansluter till det av utskottet tidigare stödda syftet att motverka en skiktning i boendet efter ekonomiska grunder. De ansluter även till kraven på att boendemiljöfaktorer bör ytterligare betonas. De ligger vidare i linje med av bl. a. 1973 års riksdag godtagna syften. Möjligheten av att ställa ytterligare medel till förfogande för detta ändamål har förutsetts och godkänts genom av Kungl. Maj:t lämnade fullmakter att öka vissa ramar. Boendeutredningen har uttalat sig för ytterligare åtgärder för den yttre boendemiljön. Enighet synes föreligga om att åtgärderna i många fall är mycket väl motiverade. Boendeutredningen har funnit att möjligheterna att centralt ange vilka åtgärder som erfordras är utomordentligt begränsade och att huvudfrågan är att skapa ekonomiska möjligheter och incitament för åtgärder på det lokala planet. Redan gjorda överväganden borde därför möjliggöra att ekonomiskt stöd snabbt kunde ställas till förfogande utan administrativ omgång och sålunda få snabba sysselsättningseffekter. Det förhållande att boendeutredningens förslag övervägs inom bostadsdepartementet bör inte hindra utan snarare tala för att åtgärder av denna typ tas in bland nu önskvärda åtgärder i övrigt.

Om tidigare uttalanden och förslag varom enighet nåtts skall kunna omsättas i handling vid en lämplig tidpunkt bör sålunda finansutskottet tillstyrka motionen i här behandlad del.

6 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 1

FiU 1974:1

82 Civilutskottets yttrande nr 2 år 1974 Nr 2 y

Civilutskottets yttrande över propositionen 1974:25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder jämte i anledning därav väckt motion, allt i vad avser kompensation för mervärdeskatt på bostadsbyggande.

Till finansutskottet Propositionen, motionen m. m.

Kungl. Maj:t har i propositionen 1974:25, vilken hänvisats till finansutskottet, såvitt nu är i fråga (bilaga 2) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för mervärdeskattekompensation som förordats i statsrådsprotokollet,

2. besluta att kostnaderna för kompensationen skall belasta inkomsttiteln Mervärdeskatt.

I anledning av propositionen har väckts motionen 1974:1608 av herr Sellgren m. fl. (fp) vari hemställs, att därest riksdagen godkänner i prop. 1974:25 föreslagna riktlinjer för mervärdeskattekompensation dessa måtte i motsvarande omfattning gälla även sådana lokaler för de frivilliga organisationernas verksamhet som anförts i motionen.

I detta sammanhang noteras att under allmänna motionstiden väckts bl. a. motionerna 1974:

932 av herr Bohman m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga (yrkandena B 1 och 2), hemställts att riksdagen

B. 1. i första hand hos Kungl. Maj:t anhåller att riksdagen föreläggs förslag till sänkning av den direkta skatten fr. o. m. den 1 juli 1974 i enlighet med vad som anförts i denna motion,

2. i andra hand under de i motionen angivna förutsättningarna beslutar att mervärdeskatten skall sänkas med 4 procentenheter,

1192 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) vari, såvitt nu är i fråga (yrkandet A 1), hemställts att riksdagen beslutar

A. att efter beredning inom finansutskottet snabbt genomföra erforderliga åtgärder i konjunkturstimulerande syfte som främst innefattar

1. att mervärdeskatten sorn ett led i konjunkturpolitiken tillfälligt sänks från 15 till 10 procent av det gällande beskattningsvärdet enligt förordningen om mervärdeskatt (1968:430) från och med den 1 mars 1974, eller från den senare tidpunkt då beslutet kan träda i kraft, tills vidare,

1244 av herr Strömberg (fp) vari hemställts att riksdagen beslutar att genomföra en restituering av mervärdeskatten på byggnadsmaterial.

FiU 1974:1

83 Motionerna 1974:932 och 1192 har hänvisats till finansutskottet medan motionen 1974:1244 hänvisats till skatteutskottet.

Finansutskottet har den 5 februari 1974 bl. a. beslutat bereda civilutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen i ovan refererade delar samt eventuella följdmotioner.

Gällande ordning m. m.

Byggnads- och produktionskostnader samt hyror

Ur den officiella statistiken har hämtats följande uppgifter om prisutvecklingen förvissa byggnadsmaterial samt byggnadskostnadsindex.

Tabell 1. Prisutveckling för vissa byggnadsmaterial m. m. åren 1969-1973

Januari 1963 =100 .

År Material m. m.

Bruk

Lätt-

betong

Hyvlade

trävaror

Dörr-

snickerier

Arme-

rings-

stål

Kylskåp

1973 (nov)

109 Index gäller om inte annat anges den 1 januari vaije år. I indextalen ingår inte mervärdeskatt.

Källa: SCB

Tabell 2. Utveckling av byggnadskostnadsindex åren 1969-1973. Omräknat till januari 1963 = 100

År

Material

Löner

Omkostnader

Totalindex

1973 (nov)

171 Indextalen gäller om inte annat anges årsmedeltal. Mervärdeskatt ingår inte i index. Uppgifterna gäller flerfamiljshus av sten.

Källa: SCB.

För vissa typer av trävaror har förordnats om prisstopp med de den 3 maj 1973 tillämpade priserna som stoppriser.

FiU 1974:1

84 Som en följd av kostnadsutvecklingen har låneunderlags- och pantvärdesnivån höjts med 22 procentenheter sedan år 1970 och senast med 5 procentenheter från juli 1973. I syfte att uppnå en bättre anpassning mellan kostnader och låneunderlag/pantvärde har metoderna för bestämning och tillämpning av tidskoefficienten för justering av låneunderlaget och pantvärdet nyligen ändrats.

Byggnads- och produktionskostnaderna i det statliga bostadsbyggandet kan belysas med följande uppgifter från låneunderlagsgruppen, återgivna i boendeutredningens betänkande SOU 1973:50

Tabell 3. Antal lägenheter (lgh), bostadsyta (boy), byggnadskostnader (bk) och produktionskostnader (pk) i statligt belånade gruppbyggda småhus. Hela riket.

Tidpunkt för lånc- beslut

Antal lgh

2 Boy/lgh m

Bk/m2

Pk/m2

Bk/lgh

Pk/lgh

8 000

102,9

1 029

96 400

105 90

9 000

106,9

1 100

105 900

117 60

10 000

111,5

1 134

lil 400

126 40

13 000

116,2

1 128

114 400

131 10

12 000

113,3

1 016

1 180

115 100

133 70

14 000

114,4

1 081

1 248

123 600

142 80

18 000

115,3

1 093

1 283

126 100

148 00

Tabell 4. Antal lägenheter (lgh), bostadslägenhetsyta (bly), byggnadskostnader (bk) och produktionskostnader (pk) i statligt belånade flerfamiljshus. Sanerings- och exploateringsområden. Hela riket.

Tidpunkt för låne- beslut

Antal lgh

Bly/lgh m2

Bk/m2

Pk/m2

Bk/lgh

Pk/lgh

54 000

74,6

66 200

70 700

54 000

75,6

1 008

70 900

76 200

54 000

74,8

69 000

74 100

57 000

71,9

1 025

68 000

73 700

59 000

70,1

1 038

66 900

72 800

62 000

68,9

1 080

68 500

74 400

60 000

68,1

1 053

1 146

71 700

78 000

48 000

67,3

1 121

1 218

75 400

82 000

Med produktionskostnad avses i sammanställningarna byggnadskostnader med tillägg av kostnader för mark och exploatering.

Stegringarna av byggnadskostnaderna för flerfamiljshus har undersökts inom bostadsstyrelsen för bl. a. perioden 1966—1971. Därvid har bl. a. noterats att stegringen av genomsnittslägenhetens byggkostnad med endast 800 kr. utgör nettot av en allmän prisstegring på 6 300 kr. och en kostnadsminskning på 5 500 kr. orsakad av minskad yta och utrustning.

Hyresutvecklingen i nyproduktionen kan redovisas med följande tabell.

FiU 1974:1

85 Tabell 5. Genomsnittliga inflyttningshyror inkl. bränsle i nyproducerade lägenheter om 3 rum och kök i statsbelånade hus, färdigställda åren 1969—1972, fördelade efter byggherrekategori.

1972 Allmännyttiga företag

Yta/lägenhet (m )

78 Hyra/m (kr)

92 Årshyra/lägenhet (kr)

6 523

6 582

6 894

7 226

Kooperativa företag

Yta/lägenhet (m )

78 Avgift/m (kr)

90 Årsavgift/lägenhet (kr)

6 043

6 305

6 667

7 051

Insats/lägenhet (kr)

7 310

6 795

6 946

7 205

Enskilda företag

Yta/lägenhet (m2)

78 Hyra/m2 (kr)

100 Årshyra/lägenhet (kr) Källa: SCB.

6 903

6 959

7 927

7 859

Hyresregleringslagen

Hyresregleringslagen är inte tillämplig på bostadslägenheter som färdigställts 1958 eller senare och inte heller på lokaler. Lagen gäller dessutom endast i vissa orter.

Prövning av hyra enligt hyreslagen

I den mån hyresregleringslagen inte är tillämplig gäller reglerna om besittningsskydd och hyresprövning i 12 kap. jordabalken (hyreslagen). Hyreslagen utgår fortfarande från att avtalsfrihet i princip råder beträffande hyrans storlek. Till skydd mot hyrespolitiskt som oacceptabla bedömda anspråk på eller avtal om hyra för bostadslägenhet gäller regler, enligt vilka hyresgäst kan med bibehållen hyresrätt påkalla prövning av hyran — efter riksdagens senaste beslut (prop. 1973:23, LU 1973:13) — även efter uppsägning av avtalet från hyresgästens sida. Vid denna prövning skall skäligheten av anspråket bedömas. Fordrad hyra anses som oskälig om den väsentligt överstiger hyra för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är likvärdiga. Denna hyresnivå har avsetts påverkas i sänkande riktning genom i jämförelsematerialet ingående lägenheter i hus, tillhöriga allmännyttiga bostadsföretag. Hyrorna för dessa lägenheter bestäms i sin tur efter förhandlingar mellan företagen och hyresgästorganisationerna. Förhandlingarna avser dels att fastställa ett företagets samlade behov av hyresinkomster för att täcka självkost -

FiU 1974:1

naderna, dels att — i enlighet med metoder angivna i rekommendation från hyresmarknadskommittén — fördela dessa hyror på de enskilda lägenheterna. Kapitalkostnaderna bestäms dels av byggnadskostnaderna, dels av de årliga nettobetalningarna på lånen. Dessa betalningar är i sin tur beroende av statsmakternas beslut om paritetstal och basannuitet.

Paritetslånesystem et

Omfördelningen i tiden av kapitalkostnaderna för det statsbelånade byggandet innebär i huvudsak följande. Det belopp som låntagaren varje år skulle betala i ränta och amortering på hela fastighetskapitalet ansågs vid övergången från räntebidragssystemet motsvara dåvarande belopp och bestämdes till 5,1 % av kapitalet för flerfamiljshus och till 5,3 % för småhus. Dessa procenttal — basannuiteter - är lägre än som motsvaras av marknadens räntesatser. Eftersom hela lånekapitalet skall amorteras avsågs den årliga annuiteten höjas successivt. Detta skulle ske i takt med kostnadsutvecklingen i nyproduktionen av bostadshus. Varje år skall därför paritetstal fastställas, som uttrycker den faktor med vilken annuiteten i tidigare byggda hus skall multipliceras för att kapitalkostnaderna för dessa skall komma i paritet med motsvarande kostnader för nybyggda hus.

Paritetstalen för år 1973, som med hänsyn till kostnadsutvecklingen skulle ha behövt höjas med 6—9 procentenheter från 1972 års nivå, höjdes med 3—5 enheter i angivet syfte att utjämna höjningarna i tiden. De fortsatta kostnadsökningarna skulle (CU 1973:1 y) enligt grunderna för paritetslånesystemet ha föranlett höjning av paritetstalen för år 1974 och därmed följande behov av hyreshöjningar. Kungl. Maj:t har emellertid fastställt oförändrade paritetstal för år 1974. Som skäl härtill anförs (prop. 1974:1, bil. 14, s. 123) att Kungl. Maj:t inte velat föregripa resultatet av pågående översyn av lånesystemet och att hänsyn tagits till de hyreshöjningar som skett under år 1973, bl. a. på grund av de starkt stigande bränslekostnaderna.

En jämförelse mellan av Kungl. Maj:t fastställda paritetstal och av statistiska centralbyrån utan justeringar redovisade beräkningar av underlag för paritetstal för år 1974 framgår av följande tabell:

Tabell 6. Paritetstal för år 1974 och beräknat underlag därför

Färdig-

Fastställt

Beräknat

ställningsår

paritetstal

underlag

- 1967

1,08

1,17

1,09

1,18

1,08

1,18

1,07

1,16

1,04

1,14

1,00

1,05

1973 och 1974

1,00

1,00

Källa: paritetstalsnämnden

FiU 1974:1

87 Bostadsbyggandets omfattning

Utvecklingen av bostadsbyggandet åren 1971 — 1973 redovisas i följande tabell:

Tabell 7. Lägenheter i påbörjade, inflyttningsfärdiga och pågående hus 1971-1973

Alla lägenheter

Påbörjade

104 585

98 536

79 096

Därav utan statliga lån

14 677

Inflyttningsfärdiga

107 188

104 046

97 474

Pågående vid slutet av

70 383

Lägenheter i småhus

Påbörjade

35 692

42 734

42 791

Därav utan statliga lån

13 088

Inflyttningsfärdiga

31 945

37 135

43 762

Pågående vid slutet av

30 745

Lägenheter i flerfamiljshus

Påbörjade

68 893

55 802

36 305

Därav utan statliga lån

1 589

Inflyttningsfärdiga

75 243

66 911

53 712

Pågående vid slutet av

39 638

Källa: SCB

Boendeutredningen har (SOU 1973:50) bedömt att det ur behovssynpunkt skulle krävas en nyproduktion under hela 1970-talet om genomsnittligt 90 000—100 000 lägenheter per år. Därutöver förutsätts modernisering av 25 000—30 000 lägenheter per år. Enligt utredningens förslag bör bostadsbyggnadsplanen för åren 1974—1976 medge nybyggande av bostäder med lägst 90 000 lägenheter per år.

FiU 1974:1

88 I statsverkspropositionen (prop. 1974:1, bil. 14, s. 124—125) förordas en bostadsbyggnadsplan för 1974, motsvarande 75 000 lägenheter i statsbelånade hus, 8 000 lägenheter i hus utan statslån, vartill kommer för dessa ramar gemensamt en projektreserv om 10 000 lägenheter jämte lokaler som byggs med stöd av statliga lån. Departementschefen anför att utvecklingen inom bostadsbyggandet gör det sannolikt att ramarna för nybyggnad för år 1974 inte kommer att utnyttjas helt.

Utskottet

Civilutskottet har behandlat förslagen i propositionen samt motionen 1974:1608 ur bostadspolitisk och teknisk synpunkt. Bedömningen av åtgärdernas allmänna stimulanseffekt m. m. och frågan om budgetredovisningen torde böra förbehållas finansutskottets prövning. Härav följer även att frågor om vidgning av åtgärderna utanför bostadsområdet likaledes torde få behandlas av finansutskottet mot bakgrund av bedömningar om behovet av stimulansåtgärder. Riksdagen torde senare få behandla förslag om bostadspolitikens långsiktiga utformning.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna kompensationen för mervärdeskatt syftar till att motverka den ökning av byggnadskostnaderna som härrör från prisutvecklingen och samtidigt stimulera det fortsatta bostadsbyggandet.

Enligt utskottets mening kommer en prisdämpande åtgärd av föreslagen typ och omfattning att ha gynnsam inverkan på bostadsmarknadens investeringsbeslut. Denna effekt nås såväl efter allmänna bedömningar i byggherreledet av möjligheterna att förränta nya investeringar som efter bedömning av åtgärdernas relativa effekter på boendekostnader m. m. Utskottet har i det senare sammanhanget beträffande det statsbelånade byggandet förutsatt att anpassningen mellan kostnader och låneunderlag/pantvärde kan lösas. Skulle så inte bli fallet torde de förordade avräkningsreglema böra ytterligare prövas.

Behovet att ur såväl bostadspolitisk som sysselsättningssynpunkt främja ett ökat bostadsbyggande måste anses mycket väl dokumenterat.

I fråga om åtgärdernas närmare utformning har utskottet funnit skäl tala för att Kungl. Maj:t bemyndigas att ytterligare överväga dels möjligheterna att ersätta prövningen av fakturerad mervärdeskatt med ett vidgat schablonförfarande, dels möjligheten att under sådana förutsättningar eller eljest i högre grad knyta prövningen till länsorgan, dels behovet av övergångsbestämmelser vid t. ex. gruppbebyggelse och överlåtelse.

Stockholm den 14 februari 1974 På civilutskottets vägnar ELVY OLSSON

FiU 1974:1

89 Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman (s), Petersson i Nybro (s), Wennerfors (m), Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Ullsten (fp), Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m), Häll (s), Claeson (vpk), fru Landberg (s), fru Ingvar-Svensson (c) och herr Andersson i Gamleby (s).

Avvikande mening

av herrar Wennerfors (m) och Adolfsson (m) som anför:

Vare sig Kungl. Maj:ts förslag eller vad eljest upplysts innehåller uppgifter som kan styrka att åtgärdernas positiva effekt motsvarar deras kostnader för staten och administrativa svårigheter. I avsaknad av sådan utredning får i detta sammanhang konstateras att det inte föreligger anledning att frångå de bedömningar som kommit till uttryck i motionen 1974:932 (m).

Särskilt yttrande

av herr Claeson (vpk) som anför:

Förslaget i propositionen gäller endast en tillfällig kompensation. Det löser inte frågan om ett fortsatt högt bostadsbyggande, lägre boendekostnader och arbetstillfällen inom byggnadsbranschen. Endast en socialt inriktad bostadspolitik såsom den skisserats i motioner från ledamöter av vänsterpartiet kommunisterna kan lösa dessa problem. Bl. a. måste de i propositionen föreslagna åtgärderna kombineras med beslut om en bostads- och samhällsbyggnadsbank, överförande av all mark som behövs för samhällsbyggandet och de privata flerfamiljshusen i samhällets ägo samt ett förstatligande av den tunga byggnadsmaterialindustrin.

FiU 1974:1

91 KONJUNKTURINSTITUTETS BERÄKNINGAR ÖVER EFFEKTEN AV FÖRESLAGNA EKONOMISK-POLITISKA ÅTGÄRDER

FiU 1974:1

92 KONJUNKTURINSTITUTET 1974-02-13

Beräkningar över effekter på samhällsekonomin av åtgärder som föreslås i prop. nr 25 1974 respektive i de olika partiernas huvudmotioner

1. I de kalkyler som presenteras i det följande har tillämpats i huvudsak samma metoder som användes i appendix 1 av institutets höstrapport och i konjunkturinstitutets beräkningar till finansutskottet av den 9.11.1973.

I korthet innebär detta att i första hand skattas den direkta effekten på efterfrågan av de åtgärder som föreslås. 1 detta kalkyleringsled ingår även en skattning av hur tillskottet fördelar sig på importökning och ökning av efterfrågan inom landet och därmed av produktionen.

Därefter skattas de indirekta effekter som uppstår genom att den ökade produktionen inom landet ger upphov till ökad sysselsättning och ökade inkomster för hushållen och därmed ökad konsumtion, vilken i sin tur leder till ökad import och ökad produktion inom landet osv. Denna typ av indirekta effekter redovisas för varje åtgärdsgrupp i bifogade tabeller (i ID-kolumnerna).

I tabellerna redovisas även en andra typ av indirekta effekter av en föreslagen åtgärd. När produktion och sysselsättning ökar i ekonomin, ökar även behovet av lagerhållning inom industrin och handeln. Beräkningen av detta extra lagerökningsbehov är både grov och enkel. Den bygger på förutsättningen att lagerkvoten för hela ekonomin räknat förblir opåverkad av en insatt åtgärd. Om denna leder till att bruttonationalprodukten ökar med exempelvis 1 % extra, antas att även den totala lagerstocken i ekonomin stiger med 1 % extra. Eftersom värdet av lagerstocken vid slutet av 1973 uppgick till närmare 50 miljarder kronor, innebär alltså en ökning av BNP med 1 % extra, att lagren beräknas öka med närmare 500 milj. kr. extra.

Indirekta effekter av en åtgärd torde även kunna yttra sig i utvecklingen av bl. a. näringslivets investeringar, löneglidningen och prisbildningen. Dessa indirekta effekter beaktas ej i här framlagda kalkyler.

2. Föreliggande beräkningar avser effekterna på ekonomin år 1974 enbart. De effekter som faller på 1975 har inte blivit föremål för några kalkyler.

3. De förslag till åtgärder som framlagts i proposition nr 25 och partimotionerna, avser väsentligen stöd till den privata konsumtionen. Dels föreslås utbetalning av penningbelopp till hushållen, dels åtgärder som sänker konsumentpriserna.

I de fall det är fråga om utbetalning av penningbelopp har förutsatts att hushållen sparar 20% av de utbetalda medlen 1974 och följaktligen förbrukar 80 %. Dock med ett undantag. Regeringsförslaget om ökad utbetalning av barnbidrag och folkpensioner avser i sin helhet utbetalning i april månad och alltså inte utbetalningar utspridda över de tre sista kvartalen 1974. Det är rimligt att räkna med att hushållen i detta fall

FiU 1974:1

förbrukar en större andel av medlen före utgången av 1974. I kalkylerna har sålunda antagits att hushållen under 1974 förbrukar 90 % av de i april utbetalda beloppen barnbidrag och folkpensioner.

I de fall det är fråga om åtgärder som medför prissänkningar för hushållen har beräkningsmetoden varit följande. De utgiftsbelopp som tillkommer för statsverket medför en lika stor besparing för hushållen. Härvid räknas primärt med opåverkad konsumtionsvolym och opåverkade handelsmarginaler. Det inbesparade beloppet antas hushållen använda till 80 %, medan 20 % läggs till deras sparande.

4. 1 finansplanen uppgavs ett beräknat anslagsbehov om 700 milj. kr. budgetåret 1974/75 för fortsatt stabilisering av jordbrukspriserna. Institutet har i sin januarirapport räknat med i stort sett oförändrade jordbrukspriser även under andra halvåret 1974. Såvitt nu kan bedömas skulle emellertid härför krävts ett väsentligt högre anslagsbelopp än som angavs i finansplanen. I proposition nr 25 har motsvarande anslagsbelopp höjts med 1 000 milj. kr. varav 700 milj. kr. skulle utgå från 1 april 1974 och ytterligare ca 300 milj. kr. från 1 juli 1974. I kalkylerna har det i finansplanen upptagna anslaget gjorts till jämförelsenorm och inte de antaganden som ligger till grund för beräkningarna i institutets januarirapport. För andra kvartalet 1974 torde sålunda tillkomma utbetalningar motsvarande i årsbelopp 700 milj. kr. och för andra halvåret 1974 motsvarande i årsbelopp 1 000 milj. kr. För kalenderåret 1974 skulle detta innebära ett ytterligare prisstöd motsvarande 700/4 milj. kr. +

1 000/2 milj. kr. eller tillsammans 675 milj. kr.

5. En möjlighet som diskuterats är att de sänkningar av mervärdeskatten som föreslagits i vissa partimotioner skulle kunna återtas med kort varsel. Som tänkbara tidpunkter har angetts 1 juli 1974 respektive 1 januari 1975. Vid en sådan återgång till högre beskattning skulle åtskilliga inköp tidigareläggas - en s. k. momsrush. Om hushållens reaktioner skulle bli ungefär desamma som vid omshöjningen 1 juli 1965 skulle de tidigarelagda köpen kunna uppgå till i runt tal 1 miljard kronor. Härav skulle närmare trekvarts miljarder kronor kunna komma att återtas i form av minskade köp under kvartalet efter mervärdeskattens återgång till den högre nivån. Det är svårt att bedöma vilken nettoeffekten skulle bli över en något längre period. Det bör vidare framhållas att erfarenheterna varit skiftande från de olika tillfällen då höjningar skett av moms respektive oms. Kalkyler över en tänkt momsrush skulle därför kunna varieras inom tämligen vida marginaler.

Prop. nr. 25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder Å tgärdsgrupp I

Punktåtgärder i april 1974 syftande till ökad privat konsumtion.

1. Extra pensionstillägg

2. Extra barnbidrag

3. Extra studiebidrag

360 milj. kr. 360 milj. kr. 30 milj. kr.

FiU 1974:1

94 Den direkta effekten på konsumtionsefterfrågan har i kalkylen skattats till 90 % av inkomstökningen. Jämfört med kalkylerna till de övriga partiernas förslag vad gäller barnbidrag och folkpensioner innebär detta en något högre (10 %) konsumtionsbenägenhet. Anledningen härtill är att förslagens utformning skiljer sig åt. Enligt propositionen skall en tillfällig extra utbetalning äga rum i april månad medan förslagen i motionerna innebär en under året utspridd ökning av barnbidragen respektive folkpensionerna.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Å tgärdsgrupp II

Åtgärd syftande till ökad privat konsumtion. 675 milj. kr.

Enligt propositionen skall det nu utgående livsmedelsstödet utvidgas med 1 000 milj. kr. räknat på årsbasis. Jämfört med det belopp som angavs i finansplanen torde detta komma att innebära en ökning av livsmedelsstödet under kalenderåret 1974 med ca 675 milj. kr.

Marginell sparkvot 0,20.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Åtgärdsgrupp III

Åtgärd syftande till ökade privata investeringar 250 milj. kr.

Regeringen föreslår att 250 milj. kr. ställs till förfogande för investeringar som syftar till bättre hushållning med energi. Den direkta effekten på efterfrågan under 1974 är svår att bestämma. Den kan bli både mindre och större än det anvisade beloppet. I kalkylen har förutsatts att efterfrågan ökar med samma belopp som det föreslagna stödet.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Å tgärdsgrupp IV

Åtgärd syftande till ökat bostadsbyggande 800 milj. kr.

Kompensation för mervärdeskatt på bostadsbyggen föreslås för bostadsobjekt som färdigställs under år 1974 samt de som påbörjas 1974 och som slutförs senast under 1975. Kostnaden beräknas till 800 milj. kr. för vartdera av åren 1974 och 1975. Hur stor den direkta effekten på bostadsbyggandet blir under 1974 är det svårt att bilda sig en uppfattning om. I kalkylen har räknats med ett belopp på 500 milj. kr. vilket skulle motsvara en ökad igångsättning på 8 000 till 12 000 lägenheter beroende på vid vilken tidpunkt lägenheterna påbörjas. Denna förhållandevis höga igångsättning motiveras av att åtgärden är tidsbegränsad vilket skulle motivera byggherrarna att tidigarelägga redan planerade byggnadsprojekt.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Tabell 1. Åtgärdseffekter enligt prop. nr. 25 år 1974.

Milj. kr.

FiU 1974:1

o

H

a.

a

a

a

bJO

°<

o

■'t

vo

O <N O ro

*/■> rO

■*0-

rf

O

O

<N <N ro oo ro —i

bO

O

a

Cl.

bb

on

■g

:c3

bX)

-<

£ So ö*

^ O a

2 S.2

irtTj-^rOTttOOCOT}-

) ro h O 't V) >0 ^ fO ioonh-^o\M«o\o^

C\H00fO00OO (NfSron —*

- o

t— r -

-11 _ O O OO 00 't Tt oo o —.

+ I I

c

o

*x. >-

C £ ^3

“ “ ÖD

0 3 e ••I 5/3 3 ^ C i— C O

3 .* tS G «a >

1 g-s

so E 2

- C fl

B o -g un H £

C/5 1/5

C c

:ea :ca

cd O bO . Sr •-

.S O

.11 M 2 J

“II

t W)

2 O o

W OC CO

S O o

5J) Q. O.

« * g

1 f rl C

<5

»Si

s •*-

2 <1 —

S 2 5

c v <6

g, 00 J! .o

»«• oca oea oea

a- a. a -

FiU 1974:1

96 Centerpartiets och Folkpartiets motion angående riktlinjer för den ekonomiska politiken

Å tgärdsgrupp I

Mervärdeskatten föreslås sänkt med 5 procentenheter fr. o. m. den 1 april 1974. Det statliga inkomstbortfallet till följd av skattesänkningen beräknas till ca 4,1 miljarder kr. Statens och AP-fondens pensionsutgifter beräknas emellertid bli 200 milj. kr. lägre jämfört med KI:s grundprognos till följd av att en basbeloppshöjning uteblir.

I kalkylen har räknats med att en generell sänkning av mervärdeskatten påverkar den privata konsumtionen, kommunernas konsumtionsutgifter samt bostadsbyggandet.

Hushållens utgiftsbesparing vid opåverkad konsumtion april—december 1974 beräknas till 2 800 milj. kr. Härvid har hänsyn tagits till den ovan nämnda lägre pensionsutbetalningen.

Marginell sparkvot 0,20.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Kommunernas utgifter för investerings- och konsumtionsändamål beräknas 1974 vid opåverkad volym bli 770 milj. kr. lägre jämfört med Kl:s grundprognos. I kalkylen har antagits att kommunerna okar sina konsumtionsutgifter med 80 % av detta belopp.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Kostnaderna för bostadsbyggandet april—december 1974 beräknas vid opåverkad volym bli 380 milj. kr. lägre jämfört med Kl :s grundprognos. Den direkta effekten på bostadsbyggandet 1974 har antagits till 240 mifj. kr. dvs. samma andel (5/8) som i kalkylen till regeringsförslaget. Detta belopp skulle motsvara en igångsättning på ca 5 000 lägenheter under april—december 1974.

Privat konsumtion 1974

Momsbelagd del Skattesats 15 % Skattesats 10 % Differens

milj. kr. 129 131 80 061 12 009 8 006 4 003

Bostäder

Marginell importbenägenhet 0,10.

FiU 1974:1

97 Åtgärdsgrupp II

Åtgärder syftande till ökad privat konsumtion.

1. Indexreglering av barnbidrag fr. o. m. april 1974 270 milj. kr.

2. Indexreglering av studiebidrag fr. o. m. april 1974 45 milj. kr.

Beloppen i milj. kr. har beräknats utifrån KI:s prisprognos.

Marginell sparkvot 0,20.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Å tgärdsgrupp III

Åtgärder bl. a. syftande till att öka investeringar i energisnålare tillverkningsprocesser. Något belopp i milj. kr. anges ej. I kalkylen har räknats med samma belopp, 250 milj. kr., som i kalkylen avseende regeringsförslaget.

Marginell importbenägenhet 0,10.

7 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr I

Tabell 2. Åtgärdseffekter enligt Centerpartiets och Folkpartiets motion

Milj. kr.

FiU 1974:1

o

H

CM

Q

in

o.

o.

a

3 M

V

V3

T3

& cn

a.

Cl

j 5) ^ ^ o a

Ov m .53

-h a5

VO

CM

O

O CM

Ov

t—H

OV

T—1

vo

rf Ov

o

<N

vo

CM

CM VO

VO

rj-

ro

1-1

ro

rf

CM

c~

Ov

O

Ov

o

»O

vo

C'

<N

0-1

O

O

CM

CM

Ov

iO

rf

OO

rf

vo

OM

CM

Ov

vo

<N

CM

vo

CM

CM

VO

r-

Ov

VO

f-H

VO

ro

ro

»o

vo

Ov

r-

CM

CM

vo

VO

Ov

CM

VO

VO

ro

CM

CO

O

r~-

vo

vo

»O

rf

vo

CM

CM

ro

CM

vo

CM

rf

O

VO

VO

»o

CM

CM

CM

CM

rf

rf

Ov

O

Ov

CM

vo

VO

O

rf

ro

CM

rf

»O

vo

CM

O

CM

O

vo

VO

VO

rf

00 CM

00 VO

CM

o

VO

CM

CM

O

c~

ro

CM

O

VO

CM

rf

O

CM

O

Ov

ro

rf

i-H

rf

VO

CM

Lh 1—i

CM

VO

CM

OO

CM

CM

CM

Ä» 33

1-4

rf

VO

ro rf

ro O

rf

Ov

eä

e ‘i

o CO

ro ro

*—<

Ov

O rf

vo vo

•—1

ro

O

C

O v os

«-* 00

CM

r-~

O v

CM VO

VO

c*

r-

O

ro

C" VO

Ov

oo ro oo O O ^

i—4

O

rf

•o

CM i—4

CM <N

ro

CM

1—4

i—i

i"-

r-

rf

•c3

CM

öJ5

+

1 1

e

OO 03

C c

:«d :o3

JS X

i_ o O c3 O O

.3 0 0

> >

3 .3 C M £ 3 5 £

C -o .3

*-< t—

c ; 5 S J

5 i a 50 Q. D.

O O M >< -

Bl.

z

■o

U -

s 3 >>

09 x> .o

°cd oC3 «CT> Ow Cu pH

FiU 1974:1

99 Moderata samlingspartiets motion angående riktlinjer för den ekonomiska politiken m. m.

Å tgärdsgrupp I

Mervärdeskatten föreslås sänkt med 4 procentenheter fr. o. m. den 1 april 1974. Det statliga inkomstbortfallet beräknas till 3,3 miljarder kr. Även här beräknas statens och AP-fondens pensionsutgifter bli 200 milj. kr. lägre jämfört med grundprognosen.

Nedan redogörs för effekterna på den privata konsumtionen, kommunernas konsumtionsutgifter samt bostadsbyggandet.

milj. kr.

Privat konsumtion 1974 129 131

Momsbelagd del 80 061

Skattesats 15 % 12 009

Skattesats 11 % 8 807

Differens 3 202

Hushållens utgiftsbesparing vid opåverkad konsumtion april—december 1974 beräknas till 2 200 milj. kr. inkl. den ovan nämnda lägre pensionsutbetalningen.

Marginell sparkvot 0,20.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Kommunernas utgifter för investerings- och konsumtionsändamål beräknas vid opåverkad volym bli 620 milj. kr. lägre jämfört med grundprognosen. 1 kalkylen har antagits att kommunerna ökar sina konsumtionsutgifter med 80 % av detta belopp.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Bostäder

Jämfört med grundprognosen beräknas kostnaderna för bostadsbyggandet vid opåverkad volym minska med 300 milj. kr. under perioden april—december 1974. Ökningen av bostadsinvesteringarna beräknas även här till 5/8 av detta belopp dvs. 190 milj. kr. vilket motsvarar en igångsättning på ca 4 000 lägenheter under april—december 1974.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Å tgärdsgrupp II

Arbetsgivaravgiften inom stödområdet sänks med 2 procentenheter från den 1 juli 1974. Besparingen för företagen beräknas uppgå till 200 milj. kr. under andra halvåret 1974. Dessa 200 milj. kr. har fördelats på den privata sektorn (160 milj. kr.) och den kommunala sektorn (40 milj.

FiU 1974:1

kr.). I kalkylen har antagits att kommunernas besparing till 80 % används till konsumtion. För den privata sektorn har antagits att 80 % av det sparade beloppet används till lika delar investering och konsumtion.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Å tgärdsgrupp III

Åtgärder syftande till att öka investeringar i bl. a. energisnålare tillverkningsprocesser. Något belopp i milj. kr. anges ej. I kalkylen har räknats med samma belopp, 250 milj. kr., som i kalkylen avseende regeringsförslaget.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Tabell 3. Åtgärdseffekter enligt Moderata samlingspartiets motion

Milj. kr.

FiU 1974:1

51 CO

<N

O

os r-~

«-< Tj -

os

VO

00 Tt

o

Os

Os

O

fS

<N

Q

Si

o •»t vO —<

<N <N

g>

I

so

so

a

a

00 O

<N

!S

SO

Ov

O

Os

00 VO

&

3P

•o

£

o

SO

so

C ’C £ & ^ 5; 2 o2 0.2

f—tTj-TfVOf^^f^OOOTf W^HOvO,t'0'0HfO ^»^r-^osMvisoha\HOOcnooOÖH^Om n m (N t—

*1 <N t~~

»m

+ I

7i :d

C 2 O o a. U co

c

:e0

SI

:0

U,

•Si

a

o

o

T3

ca j?

8 Riksdagen 1974. 5 sami Nr 1

På bytesbalansen: - 1 250 milj. kr.

FiU 1974:1

102 VPK:s motion angående riktlinjer för den ekonomiska politiken m. m.

Å tgärdsgrupp I

Åtgärd syftande till ökad privat konsumtion.

Mervärdeskatten föreslås slopad på livsmedel fr. o. m. den 1 juli 1974.

Statens inkomster under juli—december 1974 reduceras med 2 700 milj. kr. vid ett borttagande av momsen på livsmedel. Utgifterna för pensionsändamål blir dock 200 milj, kr. lägre jämfört med grundprognosen till följd av att en basbeloppshöjning uteblir. Enligt förslaget skall slopandet av momsen finansieras med skärpta förmögenhets- och bolagsskatter. Dessa höjningar föreslås träda i kraft först 1975. Det är emellertid troligt att vissa negativa effekter på konsumtionen och investeringarna skulle märkas redan 1974. För att markera detta har en avdragspost om —x % införts i tabellens totaleffektruta.

Hushållens utgiftsbesparing vid opåverkad konsumtion juli-december 1974 beräknas till 2 500 milj. kr. inkl. den ovan nämnda lägre pensionsutbetalningen.

Marginell sparkvot 0,20.

Marginell importbenägenhet 0,35.

A tgärdsgrupp II

Åtgärder syftande till ökad privat konsumtion.

1. Höjda folkpensioner 2 hå 1974 285 milj. kr.

2. Höjning och indexreglering av barnbidrag 844 milj. kr.

fr. o. m. april 1974

Beloppen i milj. kr. har beräknats utifrån Kl:s prisprognos.

Marginell sparkvot 0,20.

Marginell importbenägenhet 0,35.

Åtgärdsgrupp III

Åtgärder syftande till ökad kommunal konsumtion och investering.

1. Borttagande av den allmänna arbetsgivaravgiften

fr. o. m. 1 april 1974 650 milj. kr.

2. Förbättring av den yttre boendemiljön m. m. 600 milj. kr.

Det har förutsatts att dessa belopp till 80 % leder till ökad kommunal konsumtion och investering.

Marginell importbenägenhet 0,10.

Livsmedelskonsumtion 1973 Livsmedelskonsumtion 1974 Skattesats 15 %

31 925 milj. kr. 35 852 milj. kr. 5 378 milj. kr.

Tabell 4. Åtgärdseffekter enligt VPKs motion

Milj. kr.

FiU 1974:1

103 C4

Q

cl

cl

3-

öb

vn

T3

cl

o.

O

O

rj-

ro

SO

<N

ro

so

ro

*o

^t

so

c—

'O»

ro

ro

SO

OO

SO

O

H

o

On

op

c/J

•o

l-l

:ed

£»0

O

CT\

O

rj -

■'fr

SO

O

•»fr

o

SO

&

Q 3 l-H s? •o -

t/5

0>

c

2 » 9- t o o< 2 0.2

O

O

o

yOrt^nOOO^t

HOONI^-HO\MiO'ör'

OiHOOrtOOOO^HO

M d ro n *-< —i r- r -

O

O

••fr

I

VÄ I— I—

M M

;i!

o o

52 ^ ^ o t -

+ I I

tn c/5

C C

:eö :d

c B

O 3

.mm c/3

B o

3 U

3 1)

5, M "

2P r /

c .3 a> c t o « J .S 2 3 * « s> «

— u.

|5 §

: me

cs 2 c

g 2 i

X C/5 ^

-C .o

M o o SJ o o

a> w —.

> e *«3 .5 -S c *

cd P

2 3) E 3 ■ « 5 c '2

> ^ t !Ä

■c 2 o o a- c/j ^ cq

-J UJ

o o

Q. Cl * 6

£

:0

U -

§

||

g 3 £ CQ O O

opj oets ocd

a. a. o.

FiU 1974:1 104

Tabell 5. De olika förslagens effekt på BNP, budgetsaldot och bytesbalansen under 1974

Förändringstal i förhållande till ”oförändrad politik”

Proposition Centerpartiet Moderata VPK

1974:25 och samlingspartiet

Folkpartiet

BNP-förändring % +0,78 + 1,39 + 1,12 + 1,48 — x

Förändring av budgetsaldot, milj. kr. - 1 480 - 2 790 - 2 170 - 3 040

Förändring av bytesbalansen, milj. kr. - 840 - 1 590 — 1 250 - 1 770

FiU 1974:1 105

Innehåll

Inledning 1

Yrkandena 2

Propositionen 1974:1, bilaga 1, finansplanen 9

Motionen 1974:932 12

Motionen 1974:1192 14

Motionen 1974:1194 16

Propositionen 1974:25 18

Utskottet 20

Det ekonomiska läget 1974 20

Behovet av en expansiv ekonomisk politik 22

Valet av åtgärder 24

Hemställan 31

Reservationer 35

Yttranden från andra utskott 57

Skatteutskottets yttrande nr 1 år 1974 58

Socialförsäkringsutskottets yttrande nr 1 år 1974 67

Socialutskottets yttrande nr 1 år 1974 71

Näringsutskottets yttrande nr 1 år 1974 75

Civilutskottets yttrande nr 1 år 1974 78

Civilutskottets yttrande nr 2 år 1974 82

Bihang: Konjunkturinstitutets beräkningar över effekten av föreslagna ekonomisk-politiska åtgärder 91

GOTAB 74 7011 S Stockholm 1974