Bet. 1974:FiU33

Finansutskottets betänkande i anledning av motioner om utredning angående det enskilda sparandet m. m.

Typ: Betänkande
Datum: 1974-11-12
Källa: data.riksdagen.se

Finansutskottets betänkande nr 33 år 1974

FiU 1974:33

Nr 33

Motionerna

I motionen 1974:937 av herr af Ugglas m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en utredning om det enskilda sparandet i enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen 1974:143 av herrar Hörberg (fp) och Carlström (fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en parlamentarisk utredning med representanter för arbetsmarknadens parter, näringslivsorganisationer och fristående ekonomisk expertis med uppdrag att

A. dels katalogisera olika konjunkturpåverkande åtgärder och de effekter de kan förväntas ha samt skapa regler för deras tillgripande,

B. dels utarbeta en plan för ett frivilligt konjunktursparsystem, avsett för fysiska personer enligt tankegångarna i motionen.

I motionen 937 anför motionärerna att hushållssparandet i Sverige är statistiskt bristfälligt belagt. I nationalräkenskapssystemet beräknas detta sparande residualt sedan man fastställt storleken av hushållens disponibla inkomster och privata konsumtion. Eftersom sparandet endast är av storleksordningen en tjugondel av utgångsposterna kan exempelvis en omläggning av beräkningsmetodiken för utgångsposterna ge stora utslag i restposten. Motionärerna påpekar att det i nationalräkenskaperna registrerats så orimliga svängningar från ett år till ett annat att man kan fastslå att statistiken ej speglar det verkliga sparandet.

Motionärerna framhåller att det vore av stort samhällsekonomiskt värde om hushållssparandets struktur samt attityder och motiv bakom detta sparande kartlades bättre. Man pekar på att direkta sparundersökningar visat sig svåra att genomföra samtidigt som kreditmarknadsstatistiken hittills inte varit tillräckligt specificerad för att bilda underlag för statistik över hushållssparandet. Motionärerna kräver därför att en allsidigt sammansatt utredning tillsätts med uppgift att utarbeta säkrare metoderatt mäta sparandet.

I motionen 143 gör motionärerna gällande att konjunkturväxlingarna tenderar att ske snabbare än tidigare samtidigt som konjunkturcyklerna blir kortare. Härigenom försvåras den långsiktiga planeringen för såväl företag som organisationer, kommuner och statliga myndigheter. Ovissheten angående de stabiliseringspolitiska åtgärder som statsmakterna kan väntas tillgripa förstärker ytterligare svårigheterna i planeringsarbetet.

1 Riksdagen 1974. 5 sami. Nr 33

FiU 1974:33

2 Motionärerna anser att en utredning bör tillsättas med uppgift att utarbeta en beredskapsplan för olika konjunkturpåverkande åtgärder och ange regler för dylika åtgärders insättande. Härigenom skulle möjligheter skapas att förutse stabiliseringspolitikens utformning och företag, kommuner m. fl. kunna upprätta egna beredskapsplaner i enlighet med statsmakternas intentioner.

I motionen föreslås också att särskilda konjunktursparkonton inrättas för fysiska personer. Insättningar på dylika konton skulle ske regelbundet under högkonjunkturer. Dessa medel skulle sedan låsas under en viss tidsperiod, alternativt fä utnyttjas under en av statsmakterna fastställd tid. Tanken är att medlen skall utnyttjas under lågkonjunkturer och därvid öka konsumtion och sysselsättning. Hushållen skulle stimuleras till dylikt konjunkturanpassat sparande genom skatteförmåner, vilka kan utformas på olika sätt.

Utskottet

Hushållssparandets tillväxt, såsom det mäts i nationalräkenskaperna, har under 1970-talet varit synnerligen kraftig. Sparkvoten, dvs. förhållandet mellan hushållssparande! och hushållens disponibla inkomster, som kontinuerligt föll under 1960-talets senare hälft, har under den senaste femårsperioden visat en i stort sett obruten tillväxt. Enligt konjunkturinstitutets senaste rapport beräknas denna kvot för år 1974 till 9,7 % -en historiskt hög sparkvot - vilken kan jämföras med 1969 års kvot på 2,7 96.

Som framhålls i motionen 937 visar emellertid nationalräkenskaperna på så häftiga svängningar i hushållssparande! mellan enskilda år att förtroendet för statistikens tillförlitlighet sviktar. Beräkningsmetodiken i detta räkenskapssystem är också sådan att en rad felkällor kan påverka sparposten, vilken endast beräknas indirekt som skillnaden mellan hushållens disponibla inkomster och den privata konsumtionen. Annan statistik styrker också att nationalräkenskaperna för närvarande är en dålig mätare av hushållssparandet.

Mot bakgrund av den centrala roll som sparandets nivå och utveckling spelar i samhällsekonomin - i det kortare perspektivet för stabiliseringspolitiken och i det längre som finansieringskälla för investeringar - bedömer utskottet det önskvärt att skaffa säkrare informationer på detta område. I enlighet med vad som föreslås i motionen 937 bör en allsidigt sammansatt utredning tillsättas med uppgift att utarbeta säkrare metoder att mäta hushållssparandet och klarlägga dess struktur. Av stor vikt för utredningen bör också vara att söka förklaringar till den registrerade ökningen i sparbenägenheten. Nya motiv för sparandet kan ha tillkommit, såsom otrygghet till följd av ökad arbetslöshetsrisk, ovilja att köpa till följd av kraftiga prisstegringar o. d.

Sparandets förändringar är som nämnts ett viktigt element i den eko -

FiU 1974:33

nomiska utvecklingen. Enligt utskottets uppfattning börsparandet uppmärksammas mer än hittills inom stabiliseringspolitiken. Om man kunde skapa styrmekanismer för sparandet skulle man via sparförändringar kunna påverka konjunkturen i dämpande eller stimulerande riktning. Åt utredningen bör därför uppdras att pröva olika metoder att påverka sparandet. Därvid bör undersökas bl. a. möjligheterna att upprätta frivilliga konjunktursparkonton, på sätt som föreslås i motionen 143. Av vikt blir därvid att undersöka i vad mån det är möjligt att inte bara suga upp sparande under högkonjunkturer utan även förvandla detta i konsumtion i det motsatta konjunkturläget.

När det gäller kravet i motionen 143 att utarbeta en beredskapsplan för olika konjunkturpåverkande åtgärder vill utskottet påpeka att den ekonomiska politikens möjligheter och begränsningar har behandlats i en lång rad vetenskapliga avhandlingar, offentliga utredningar, ekonomisk facklitteratur m. m. Som exempel från efterkrigstidens Sverige kan nämnas det betänkande om Finanspolitikens ekonomiska teori av professor Bent Hansen som utarbetades inom penningvärdeundersökningen (SOU 1955:25) och stabiliseringsutredningens betänkande, Mål och medel i stabiliseringspolitiken (SOU 1961:42). Professor Erik Lundberg har i flera verk behandlat den ekonomiska politiken, bl. a. tillsammans med sju yngre ekonomer i ett arbete betitlat Svensk finanspolitik i teori och praktik. Vidare behandlas samma tema inom ramen för budgetutredningen (SOU 1973:45), där statsbudgetens finanspolitiska effekter beskrivs i bilaga nio och budgeten i stabiliseringspolitiken i bilaga tio. Mot den bakgrunden anser utskottet det icke påkallat att tillsätta en utredning för katalogisering av konjunkturpåverkande åtgärder.

Utskottet anser det inte heller lämpligt att, som motionärerna föreslår, på förhand fastlägga och offentliggöra regler för tillgripandet av stabiliseringspolitiska åtgärder. Det ekonomiska läget förändras ständigt och varje konjunkturläge har sina speciella kännetecken. Vilken ekonomisk-politisk åtgärd eller snarare vilket batteri av åtgärder som skall tillgripas kan därför inte bestämmas av på förhand fastställda regler.

Mot bakgrund av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till motionen 1974:937 och i anledning av motionen 1974:143 moment B hos Kungl. Maj:t anhåller om en utredning om det enskilda sparandet i enlighet med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1974:143 moment A.

Stockholm den 12 november 1974

På finansutskottets vägnar NILS G. ÅSLING

FiU 1974:33

4 Närvarande vid beslutet: herrar Åsling (c), Ekström (s), Kristiansson (c), Franzén (s), Löfgren (fp),Larsson i Karlskoga (s), Fågelsbo (c), Jansson (s), Söderström (m), Pettersson i Malmö (s), fru Söder (c), herrar Wirtén (fp). Gadd (s), af Ugglas (m) och Werner i Tyresö (vpk).

Reservation

av herrar Ekström (s), Franzén (s), Larsson i Karlskoga (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd (s) och Werner i Tyresö (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Hushållssparandets tillväxt” och på s. 3 slutar med ”motsätta konjunkturläget” bort ha följande lydelse:

Det råder inga delade meningar om önskvärdheten att bättre kartlägga hushållssparande!, och det har också gjorts försök att statistiskt belysa detta område närmare. Statistiska centralbyrån (SCB) anvisades år 1971 medel för att planera och utföra en omfattande sparundersökning baserad på intervjuer. SCB företog i detta syfte två provundersökningar under våren 1971 resp. 1972. Dessa undersökningar visade emellertid att undersökningsresultatet kunde förutses bli dåligt, bl. a. till följd av högt svarsbortfall. Med hänsyn till kostnaderna bedömde Kungl. Maj:t det därför inte vara försvarbart att genomföra den planerade huvudundersökningen. 1 propositionen 1973:1 bil. 9 anfördes att man på annat sätt fick överväga möjligheten att förbättra kunskapen om hushållssparandets omfattning och fördelning. Kungl. Maj:ts beslut mötte ingen invändning i riksdagen.

Det är i sammanhanget viktigt att framhålla att SCB planerade den tidigare sparundersökningen tillsammans med en grupp statistikkonsumenter, i vilken ingick representanter för sammanlagt fjorton institutioner. 1 gruppen återfanns bl. a. representanter för kreditmarknadens organisationer, offentliga myndigheter och ekonomiska forskningsinstitut.

Utskottet bedömer möjligheterna att nå tillfredsställande resultat genom en sparundersökning enligt intervjumetoden som små. 1 stället bör man söka fånga upp hushållssparande! genom kvalitetsförbättringar och kompletteringar av kreditmarknadsstatistiken och annan institutionell statistik. Inom SCB pågår ett kontinuerligt arbete på detta område inom ramen för de s. k. finansräkenskaperna. Med utgångspunkt i bankernas kontoregister kommer statistik över hushållens in- och utlåning att utarbetas. SCB har också tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att studera möjligheterna att bl. a. med hjälp av andra administrativa register komplettera bilden av hushållssparande!. En första rapport från denna arbetsgrupp beräknas föreligga omkring årsskiftet. Utskottet finner därför ej anledning att nu tillstyrka motionen 937.

Beträffande förslaget i motionen 143 om inrättande av sparkonton av investeringsfondskaraktär vill utskottet erinra om att det redan finns en möj -

FiU 1974:33

lighet för statsmakterna att premiera sparande när konjunkturläget så motiverar. I sitt av riksdagen godkända betänkande FiU 1972:15 tillstyrkte finansutskottet Kungl. Maj:ts förslag om premiering av frivilligt sparande av överskjutande preliminär skatt. Konjunkturläget har hittills ej motiverat prövning av detta sparsystem. Utskottet anser det inte befogat att nu införa något nytt sparsystem med delvis samma syfte.

Man bör också observera svårigheterna att öka det verkliga nysparandet enbart genom beskattningslättnader, vilket motionärernas förslag förutsätter. Utförda undersökningar visar (Sparstimulerande åtgärder, SOU 1961:2) att sannolikheten är stor för att man i stället endast åstadkommer en omfördelning av sparandet mellan olika sparformer. Utskottet vill i övrigt hänvisa till skatteutskottets av riksdagen godkända betänkande SkU 1974:47 i vilket behandlats ett flertal motioner med yrkande om åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet. Samtliga dessa motionskrav har avslagits, bl. a. med hänvisning till den anpassning av sparavdraget som skall göras av skatteutredningen. Skatteutskottet anser dessutom att ytterligare möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning inte bör införas i skattesystemet.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen avslår motionerna 1974:143 och 1974:937.

GOTAB 74 8265 S Stockholm 1974