Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om förbud mot reklam från flygplan
Näringsutskottets betänkande nr 16 år 1974
NU 1974:16
Nr 16
Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om förbud mot reklam från flygplan.
Ärendet
I motionen 1974:3 av herr Molin (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lag om förbud mot reklam från flygplan.
Motionen
Reklam från flygplan — som bl. a. förekommer sommartid i kustområden där många människor kan nås genom reklamen — är enligt motionärens mening förenad med flera negativa följder. Den skapar buller, förbrukar mer energi än annan reklam och är estetiskt föga tilltalande. Det finns, menar motionären, inget behov som motiverar att man utöver de traditionella reklamformerna tillåter reklam från flygplan.
Uppgifter i anslutning till motionen
Vissa bestämmelser om luftfart, m. m.
För luftfart i förvärvssyfte inom Sverige erfordras tillstånd som, när det gäller annan luftfart än linjefart, utom i vissa undantagsfall meddelas av luftfartsstyrelsen. De grundläggande bestämmelserna i detta hänseende finns i 7 kap. luftfartslagen (1957:297) och 87 § luftfartskungörelsen (1961:558; 87 § ändrad 1968:480, 1969:357). Vid meddelande av tillstånd skall bestämmas de villkor som finns erforderliga. Tillstånd kan återkallas om innehavaren i väsentlig mån åsidosätter föreskrifter som gäller för verksamheten. Allmänt föreskrivs i 97 § luftfartskungörelsen att luftfartsverket äger meddela de föreskrifter i fråga om bedrivande av luftfartsverksamhet som verket finner påkallade av hänsyn till luftfartens säkerhet och för att i övrigt förebygga skada eller olägenhet vid luftfärd.
I anslutning till 87 § och med stöd av 97 § luftfartskungörelsen har luftfartsverket utfärdat driftsbestämmelser m. m. Dessa ingår i serien Bestämmelser för civil luftfart (BCL). Enligt BCL-D 1.1 gäller följande. Annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart indelas i luftfart i icke regelbunden trafik, bruksflyg och skolflyg i förvärvssyfte. Med bruksflyg förstås all luftfartsverksamhet i förvärvssyfte som bedrivs med luftfartyg vars högsta tillåtna flygvikt ej överstiger 5 700 kg och som ej utgör linjefart eller skolflyg. Reklamflyg utgör en kategori av bruksflyg. I övrigt
1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 16
NU 1974:16
kan bruksflyg utgöras av bl. a. taxiflyg, godsflyg och rundflyg, jordbruksflyg, mätnings- och inspektionsflyg, bogserflyg, luftfart som innebär deltagande i räddningstjänst, luftfart som innebär deltagande i civilförsvarsövning, trafikövervakning från luften, skogsbrandbevakning från luften och målgång för krigsmaktens räkning.
För att tillstånd skall erhållas fordras att sökanden uppfyller i BCL givna föreskrifter för den luftfart varom det är fråga och dessutom de särskilda villkor som kan komma att föreskrivas. Tillstånd meddelas för viss tid och betingar vissa avgifter. Detaljerade bestämmelser finns om vissa uppgifter som ansökan om tillstånd till bruksflyg etc. skall innehålla. Bl. a. skall anges arten och omfattningen av den verksamhet sorn avses med ansökan. Operatören avkrävs varje år statistik, varur dock icke kan erhållas separata uppgifter om reklamflyg. De företag som har tillstånd till bruksflyg har för närvarande totalt ca 225 flygplan. För reklamflyg erfordras emellertid särskild utrustning.
Reklamflygets omfattning
Under 1960-talet utövades reklamflyg av flera företag. Dessa har numera i allmänhet nedlagt verksamheten. Enligt uppgift bedrivs reklamflyg numera i huvudsak av ett enda företag, baserat i Stockholm. Detta företags reklamflygverksamhet omfattade år 1971 ca 700 flygtimmar och 1972 ca 750 flygtimmar på olika håll i landet. År 1973 var antalet flygtimmar för reklamflyg — sedan företaget upphört med aktiv marknadsföring på detta område — endast 60. Företaget disponerar för ändamålet två flygplan med erforderlig övrig utrustning. Dessa flygplan kan endast undantagsvis användas för andra ändamål. Företaget syftar nu till att avyttra sin utrustning för reklamflyg. Bensinåtgången för en flygtimme beräknas av företaget till 28 1.
Tidigare år men icke 1973 har sommartid förekommit reklamflygningar utmed kuststräckan Strömstad—Kalmar samt kring Öland och Gotland. Som exempel på tidsinsatserna kan nämnas att sträckan Strömstad—Varberg tillryggaläggs på ca 3 timmar. Reklamflyg har tidigare använts i valrörelse och även på sistone för andra icke-kommersiella ändamål. I Göteborgs-området utfördes år 1973 en enda reklamflygning, omfattande två timmar; den avsåg kampanjen ”Håll naturen ren! ”.
Reglering av reklamverksamhet
Skattskyldigheten enligt förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam omfattar även reklamflyg. Beskattningsvärdet utgörs härvid av vederlaget.
Naturvårdslagen (1964:822) innehåller vissa bestämmelser till skydd för landskapsbilden. I en av dessa (22 §) stadgas att tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål inte får finnas varaktigt anbringad utomhus utan länsstyrelsens
NU 1974:16
tillstånd. Skyltar som hänvisar till affärsrörelse på platsen och vissa anslagstavlor är undantagna från tillståndstvång. Naturvårdskommittén har i betänkandet (Ds Jo 1974:1) Naturvård I föreslagit en kompletterande föreskrift av innebörd att reklamanordning utomhus som inte omfattas av sistnämnda undantagsregel och som inte är underkastad tillståndstvång skall avlägsnas inom fyra veckor från dagen för anbringandet.
Väglagen (1971:948) innehåller en liknande bestämmelse om tavlor, skyltar o. d. (46 §). Sådana får inte utan länsstyrelsens tillstånd förekomma utmed väg på mindre avstånd än 50 m från vägområdet. Vissa undantag gäller också här. Väglagens bestämmelser — som med visst undantag gäller för område som inte har stadsplan eller byggnadsplan — är motiverade främst av trafiksäkerhetshänsyn.
Byggnadsstadgan (1959:612) innehåller förhållandevis detaljerade regler om uppsättning av skyltar inom område med fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan eller område med fastställda utomplansbestämmelser. Stadgans regler är förestavade av såväl miljövårdshänsyn som trafiksäkerhets- och andra säkerhetshänsyn.
En näringsrättslig reglering av reklamåtgärder åstadkoms genom lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring, vars syfte är att ge konsumenter och näringsidkare skydd mot att näringsidkare i det enskilda fallet använder icke tillbörliga åtgärder eller metoder i sin marknadsföring.
Vissa utredningar
Reklamutredningen (K 1967:43; ordförande: landshövding Nils Hörjel) har till uppgift att utreda reklamens verkningar med särskild hänsyn till reklamsändningar i televisionen. Vid sidan av detta huvudsyfte är utredningen oförhindrad att ta upp också andra spörsmål som har samband med reklam verksamhet. I delbetänkandet (SOU 1972:7) ”Reklam II. Beskrivning och analys” har utredningen redovisat ett omfattande material om reklamen i Sverige. Reklamflyg behandlas dock inte särskilt. Bland frågor som utredningen tar upp i detta betänkande märks reklamen som inslag i miljön och reklamens påverkan på individen. Reklamkostnaderna i Sverige år 1967 — inklusive icke-kommersiell annonsering m. m. — har av utredningen beräknats till mellan 1 780 och 1 930 miljoner kronor, motsvarande 2,6—2,8% av den privata konsumtionen och 1,4—1,6% av bruttonationalprodukten. Utredningen — som senast avgivit delbetänkandena (SOU 1973:10) ”Reklam III. Tv-reklamfrågan” och (SOU 1973:1 1) ”Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer” — beräknas avsluta sitt arbete under första halvåret 1974.
Trafikbullerutredningen (K 1970:33; ordförande: riksdagsman Paul Jansson) har till uppgift att utarbeta förslag till normer för buller från civila och militära luftfartyg samt från motordrivna vägfordon och fritidsbåtar. Normerna skall omfatta gränsvärden för såväl emission som
NU 1974:16
immission, i det senare fallet på basis av i första hand medicinsk-hygieniska överväganden men också tekniska, ekonomiska och allmänt sociala faktorer. De sakkunniga skall även överväga i vad mån föreslagna normer bör göras rättsligt bindande och redovisa olika sätt att kontrollera den praktiska tillämpningen av föreslagna normer. Utredningsarbetet beräknas bli i huvudsak avslutat under första hälften av år 1974.
Utskottet
Reklam från flygplan förekommer i Sverige i ringa utsträckning. Under de senaste åren har omfattningen av sådan reklamverksamhet minskat radikalt. Till stöd för sitt yrkande på förbud mot reklam från flygplan åberopar motionären att denna reklam är bullersam, starkt energiförbrukande och ful samt att reklambehovet kan tillgodoses med andra medel.
Det buller som reklamflyget skapar torde på grund av de använda flygplanens små dimensioner vara tämligen obetydligt. Förslag till normer i fråga om flygbuller och förslag beträffande dessa normers rättsverkan och kontrollen av deras tillämpning är inom en nära framtid att vänta från trafikbullerutredningen. En närmare bedömning av reklamflygets bullerverkningar bör lämpligen anstå tills trafikbullerutredningens betänkande föreligger.
Energiförbrukningen för reklamflyg är av redan antydda skäl inte stor. Så länge inga mera allmänna restriktioner gäller i fråga om förbrukningen av flygbränsle synes det inte finnas grund för att låta energiåtgången motivera ett förbud mot reklamflyg.
Av bl. a. miljövårdsskäl har begränsande föreskrifter införts i fråga om vissa varaktiga reklamanordningar. Ett förbud mot reklamflyg av estetiska skäl finner utskottet inte motiverat.
Utskottet har här behandlat motionärens argument ett för ett. Tillsammantagna har de enligt utskottets mening inte nämnvärt större tyngd. Ett separat ingripande mot det speciella reklammedium — utnyttjat även för icke-kommersiella ändamål — som det här är fråga om avstyrks av utskottet.
Utskottet hemställer sålunda
att riksdagen avslår motionen 1974:3.
Stockholm den 2 april 1974
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
NU 1974:16
5 Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Blomkvist (s), Hovhammar (m), Wååg (s), fru Hambraeus (c), herrar Svensson i Malmö (vpk), Petersson i Ronneby (c) och fru Radesjö (s).
'
GOTAB 74 7341 S Stockholm 1974