Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:1 i vad avser anslag till energiförsöijning m. m. samt motioner angående råvaruoch energiförsörjning

Näringsutskottets betänkande nr 26 år 1974

NU 1974:26

Nr 26

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:1 i vad avser anslag till energiförsöijning m. m. samt motioner angående råvaruoch energiförsörjning.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1974:1 bilaga 15 (industridepartementet) punkterna D 1—D 4 (energiförsörjning) och E 14—E 18 (atomenergiverksamhet m. m.) på driftbudgeten samt I.F: 1 (statens vattenfallsverk: kraftstationer m. m.) och VI:1 (teckning av aktier i AB Asea-Atom) på kapitalbudgeten, dels 33 motioner med yrkanden angående bl. a. utredningar rörande råvaruförsörjning och råvaruutnyttjande, stöd till återvinningsindustrin,

energibesparande åtgärder, såsom översyn av eltaxorna, föreskrifter om individuell mätning av energiförbrukning, stimulans av energisnåla produktionsmetoder, ökad användning av fjärrvärme, införande av sommartid,

förbud att driva kärnkraftverk,

uppskov med byggande och idrifttagande av kärnkraftverk, åtgärder avseende försörjningen med olja och naturgas, såsom minskad import från OAPEC-länderna, import från Nordsjöfyndigheterna, inrättande av en statlig inköpsorganisation för oljeprodukter, förstatligande av oljehanteringen, prövning av frågan om ett raffinaderi i inlandet, inventering och ökat utnyttjande av vattenkraftsresurser, utredningar m. m. rörande vindkraft, solenergi och energi ur vattnets vågrörelser,

ökat utnyttjande av kol och av inhemska bränslen, såsom torv, hyggesavfall och sopor,

inrättande av ett energiverk, av ett fristående energiinstitut och av energiattachétjänster,

kommunalt inflytande på eldistributionen, långsiktigt handlingsprogram för energipolitiken.

I betänkandet behandlas först motionerna — med redogörelsen för motionernas innehåll och för bakgrundsmaterial fördelad på åtta ämnesområden — och därefter de olika punkterna i propositionen 1974:1.

En översikt — med sidhänvisningar — över motionernas behandling lämnas i bilaga 2 (s. 82).

1 Riksdagen 1974. i 7 sami. Nr 26

NU 1974:26

1. Motionerna Motionsyrkandena

Motionerna är följande:

1974:48 av herr Börjesson i Falköping m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder i syfte att öka torvens användning såsom energikälla i landets bränsleförsörjning,

1974:50 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen uttalar sig för ett förstatligande av den privata sektorn av oljehanteringen i Sverige samt för detta begär sådana kompletterande utredningar och förslag som eventuellt kan vara behövliga,

2. att ett inrättat statsägt oljebolag ges i uppdrag att direkt med de oljeproducerande länderna söka sluta långfristiga avtal för leverans av råolja och förädlade oljeprodukter,

1974:53 av herr Hagberg i Borlänge m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för att vid planeringen för utbyggnad i Sverige av oljeraffinaderier beaktas angelägenheten av att ett sådant förläggs till inlandet och att därvid en lokalisering sker till Bergslagen,

1974:64 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag om införande av sommartid eller alternativt östeuropeisk tid föreläggs riksdagen, att träda i kraft snarast möjligt,

1974:131 av herr Stjernström m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen begär

A. att Kungl. Maj :t tar initiativ till omedelbara överläggningar med de berörda kraftproducenterna i Indalsälven för att få till stånd en snar utbyggnad och modernisering av i motionen omnämnda kraftverk, i syfte att bättre tillvarata älvens kraftproduktionskapacitet,

B. att förutsättningarna för byggande av pumpkraftverk i älvens nedre del skyndsamt utreds,

1974:243 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs

A. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att ett samlat program för bättre hushållning med energi föreläggs 1974 års riksdag, i vilket de besparingsåtgärder som föreslås i motionen bör ingå,

B. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att åtgärder vidtas så att Sverige får en god beredskap inför

eventuella framtida förhandlingar om inköp av olja och gas från Nordsjöfyndigheterna,

2. att möjligheterna att anlägga kolbaserade energiverk i Sverige

utreds,

3. att möjligheterna att utnyttja torv, avfall och vindkraft för

energiframställning undersöks, varvid förutsättningarna för serietillverkning av en vinddriven generator särskilt utreds,

NU 1974:26

4. att forskning rörande utnyttjande av solenergi och andra alternativa energikällor främjas,

5. att sådana åtgärder vidtas, att kollektivdebitering av el, gas, varmvatten och, där så är möjligt, värme fortsättningsvis ej tillämpas,

C. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en översyn görs av de elproducerande företagens taxor i syfte att stimulera sparsamhet med elenergi,

D. att riksdagen beslutar att ett fristående energiinstitut med i motionen angivna arbetsuppgifter inrättas,

E. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad som i motionen anförs angående en långsiktig energipolitik,

F. att riksdagen beslutar att motionen överlämnas till de utredningar som behandlar energipolitiska frågor för beaktande,

1974:244 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen uttalar

A. att förberedelser skyndsamt inleds för en planmässig produktion av bränntorv för eldning i värmekraftverk, varvid de tekniska framsteg och rön på området utnyttjas, som gjorts i våra grannländer,

B. att en inventering skyndsamt vidtages för att utforska tillgångarna av torv i landet som helhet, som är lämplig för industriell bearbetning, och där förutsättningarna är störst att påbörja den produktiva verksamheten,

C. att åtgärder vidtas i syfte att överföra privatägda torvfyndigheter i statlig ägo,

D. att en intensiv forskning äger rum för ytterligare teknisk utveckling av produktionen av bränntorv samt att därur utvinna elektrisk energi,

1974:332 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller

1. om tilläggsdirektiv till energiprognosutredningen innebärande att utredningen mot bakgrund av den kraftiga höjningen av oljepriset reviderar gjorda kalkyler samt undersöker möjligheterna för och verkningarna av en energipolitik syftande till att till 1980-talets slut väsentligt nedbringa stegringstakten i vår energikonsumtion,

2. om förslag till åtgärder syftande till att nedbringa vårt beroende av olja, i första hand till en nivå motsvarande genomsnittet för Västeuropa, för att minska sårbarheten vid eventuella framtida nedskärningar av oljetillförseln,

3. om redovisning för den forskning som bedrivs för att utnyttja alternativa energikällor som fusionskraft, geotermisk energi, vindkraft och solenergi samt för Sveriges möjligheter att delta i samarbete på detta område inom internationella organ som OECD och EG,

4. om förslag till åtgärder syftande till en minskning av den del av Sveriges oljeimport som härrör från OAPEC-länder,

5. att i samband med utredningen om kärnkraftens miljö- och säkerhetsproblem även prövas konsekvenserna av en eventuell förläggning av anläggningar i bergrum eller under jord liksom den betydelse som

NU 1974:26

storleken på reaktorerna har för driftekonomi och säkerhet,

6. om förslag till inrättande av tjänster som energiattachéer vid vissa beskickningar utomlands,

7. om redovisning av möjligheterna att genom import av naturgas och deltagande i oljeutvinningen i Nordsjön trygga en stadigvarande energitillförsel,

8. om förslag till åtgärder ägnade att öka användningen av inhemska bränslen som torv, sopor samt bark och annat skogsavfall,

9. om lånemöjligheter för företag som genomför energibesparande investeringar,

10. om utredning om och förslag till statsbidrag, lån och/eller investeringsavdrag för installation av s. k. förugnar, som medger eldning med inhemska bränslen, och till författningsregler om vilka värmeanläggningar som skall förses med sådana anordningar,

11. om utredning och förslag om införande av sommartid,

12. om utredning och förslag syftande till översyn av de elkraftsproducerande företagens taxor och hyreslagstiftningens bestämmelser i syfte att stimulera sparsamhet med energi,

13. om sådana föreskrifter som erfordras för successivt införande av individuell mätning av såväl el- som varmvattensförbrukning,

14. om utredning och förslag till åtgärder i syfte att få till stånd ökad användning av fjärrvärme,

1974:335 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen antar ett handlingsprogram för energipolitiken, baserat på följande punkter:

1. Förstatligande av den privatägda oljenäringen. Uppbyggnad av statliga raffinaderier och statlig transportflotta.

2. Direkta förhandlingar med de oljeproducerande länderna. Samarbete med dessa länder på raffinaderiområdet med sikte på möjligheten att lösa en del av raffineringsproblemet genom svenskt bistånd till förädling i producentländer.

3. Förstatligande av privatägda kraftverk.

4. Långsiktig nationell plan för hushållning med energiproduktion och -förbrukning.

5. Planmässig övergång till energisparande industrityper och tillverkningsprocesser.

6. Bekämpande av förpackningsraseriet. Sträng inskränkning i bruket av engångsförpackningar, förbud mot engångsglas.

7. Planmässigt överförande av godstransporter till järnväg och av persontrafik i större tätorter till kollektiva trafikmedel.

8. Begränsning av privatbilism i städerna. Underlättande av cykel- och gångtrafiken.

9. Systematisk, långsiktig satsning på fusionsforskning och övriga miljövänliga energiformer.

10. Brytande av storfinansens och teknokratins makt på energiområdet. All energiforskning i offentliga former.

NU 1974:26

11. Medveten inriktning av produktionen efter folkflertalets behov.

1974:338 av herr Jonasson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit uttalar sig för åtgärder för att stimulera en produktutveckling på vedpanneområdet och av tillhörande utrustning, som möjliggör användning av flis- och spillvirke som bränsle med samma automatik och driftsäkerhet som oljeeldning,

1974:540 av herr Henrikson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad i motionen anförts beträffande den framtida utbyggnaden av vattenkraften,

1974:543 av herr Jansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om att frågan om inrättande av ett statligt importbolag för oljeprodukter och ett särskilt energiverk blir föremål för snabb utredning,

1974:548 av herr Ringaby m. fl. (m, fp), vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om en inventering och utredning av de energiresurser som finns tillgängliga i nedlagda kraftstationer och outnyttjade fall i våra små vattensystem,

2. att en beredskapsplan, om utredningen ger anledning därtill, utarbetas i syfte att tillvarata dessa energitillgångar.

1974:549 av herrar Rämgård (c) och Nilsson i Tvärålund (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär en utredning av kombinerade torv- och oljeeldade kraftverk i Sorsele och i Älvdalen—Särna—Idreområdet,

1974:847 av herr Fågelsbo (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t uttalar sig för att statligt stöd utgår till vidareutvecklingen av den i motionen beskrivna uppfinningen för att tillvarata energi ur vattnets vågrörelser,

1974:848 av herr Gernandt m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om

1. inventering och sammanställning av uppgifter om svenska vattenkraftsresurser — utbyggda och inte utbyggda — som med hänsyn till föreliggande energisituation kan utnyttjas med smärre turbinaggregat i lämpligt standardutförande och i enkelt eller sammankopplat montage,

2. teknisk och ekonomisk utredning rörande möjligheterna att framställa enkla och i möjligaste mån självreglerande rörturbinaggregat av standardtyp avsedda för mindre vattenföring,

3. utredning och bedömning av sysselsättningseffekterna vid såväl tillverknings- som anläggningsarbeten i samband med utnyttjande av mindre vattenföringar för kraftproduktion,

1974:862 av herrar Nilsson i Trobro (m) och Schött (m), vari hemställs att Kungl. Majit uppdrar åt statens vattenfallsverk att påskynda den pågående utredningen om vindkraft som energikälla och därvid överväga förutsättningarna att anordna praktiska försök med vindkraft -

NU 1974:26

verk inom därför lämpade områden,

1974:871 av fru Sundberg m. fl. (m), såvitt avser hemställan (1) att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om bestämmelser, syftande till att vid nyproduktion av bostäder och vid sanering och upprustning av befintligt fastighetsbestånd energiförbrukningen i vaije lägenhet skall kunna mätas,

1974:1119 av herr Andersson i Ljung m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att den av vattendomstolen medgivna lägsta vattennivån för Vänern inte må utnyttjas, om därmed de investeringar som gjorts i Trollhätte kanal för tyngre tonnage till Vänern inte kan fullt utnyttjas,

1974:1125 av fru Hambraeus m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen antar förslag till lag om förbud att driva kärnkraftverk, gällande ett år,

1974:1127 av herr Leuchovius (m) och fru André (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om inventering av den befintliga kapaciteten för elkraftsproduktion samt att åtgärder vidtas i syfte att utnyttja denna produktionskapacitet,

1974:1129 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen föreslår Kungl. Maj:t att utarbeta direktiv till elutredningen med innebörd att förslag utarbetas för ett kommunalt inflytande på eldistribution med enhetliga leveransvillkor inom respektive kommun,

1974:1483 av fröken Andersson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär ett skyndsamt förslag i syfte att bromsa utvecklingen mot kollektiv mätning av förbrukning av el, gas och vatten,

1974:1490 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om tillsättande av en arbetsgrupp med uppgift att förbereda arbetet i en parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift att utarbeta en hushållningsplan för naturresurser i enlighet med vad som anförts i motionen,

1974:1491 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad som anförts i motionen beträffande den grundläggande inriktningen av ett långsiktigt handlingsprogram på energiförsörjningens område,

2. hos Kungl. Majit anhåller om utredning beträffande formerna för insamling av löpande information beträffande försörjningsläget med olja och andra bränslen,

3. hos Kungl. Majit anhåller om en redovisning av pågående utvecklingsarbete beträffande transporter, hantering och lagring av inhemska bränslen,

4. hos Kungl. Majit anhåller om utredning beträffande upprättande av en statlig inköpsorganisation för oljeprodukter i enlighet med vad som har anförts i motionen,

5. som sin mening uttalar att frågan om ett inlandsraffinaderi bör bli föremål för förnyad prövning, om uppförande av ytterligare raffinaderier

NU 1974:26

i Sverige aktualiseras,

6. som sin mening uttalar vad som anförts i motionen beträffande utbyggnaden av vattenkraften,

7. beslutar att uppskov (moratorium) företas till 1975 eller den tidpunkt då riksdagen har antagit ett långsiktigt program för den framtida energiförsörjningen i fråga om kämkraftsutbyggnaden i Sverige, innebärande att inget nytt kärnkraftverk får tas i drift och inget nytt kraftverksbygge sättas i gång,

8. hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående förutsättningarna att i ökad utsträckning använda kol som bränsle och för andra ändamål,

9. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionen angående uppförande av energianläggningar för utnyttjande av torv, ved, bark, sopor och andra inhemska bränslen,

10. hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående ett successivt införande av individuella el- och vattenmätare i alla bostadshus,

1974:1494 av herr Gernandt (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning om värdet av och möjligheterna till att genomföra ett kraft- och oljeprojekt i samverkan med norska staten och i den mening som motionen anför,

1974:1497 av herr Hellström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag i syfte att enligt de riktlinjer som angivits i motionen

1. inventera råvarubehovet på alla de områden som är vitala för svensk sysselsättning, produktion och export,

2. erhålla insyn och inflytande för statsmakterna i privata företag, vilka i första ledet av sin produktionskedja har kontroll över väsentliga råvarutillgångar, liksom att inom detta område överväga former för ett ökat samhälleligt ägande,

3. finna former för direkta kontakter mellan den svenska regeringen och regeringar i olika råvaruproducerande länder i syfte att garantera en långsiktig råvaruförsörjning,

4. ta initiativ i internationella organ med avsikt att på internationell basis finna lösningar av råvaruutnyttjandet som både tillgodoser producentländernas krav på rimliga och stabila priser och konsumentländernas intressen av en kontinuerlig råvarutillgång,

1974:1501 av herrar Hovhammar (m) och Gustafsson i Stenkyrka (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer om prövning av införande av ett treårigt avdrag för energibesparande investeringar samt statligt stöd till 20 procent av kostnaden för den projektering som föregår den avdragsberättigade investeringen,

1974:1511 av fru Jonäng (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder för forsknings- och utvecklingsarbete för utnyttjande av hyggesavfall som råvarutillskott och energikälla,

1974:1512 av fru Jonäng m. fl. (c), vari hemställs

NU 1974:26

1. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om skyndsam utredning och förslag angående åtgärder för bättre utnyttjande av torv som energikälla,

2. att riksdagen uttalar sig för Sandvikenområdet som lämplig lokaliseringsort för en mellansvensk försöksanläggning för tillverkning av frästorv,

1974:1522 av herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Sjönell (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag utarbetas för att stimulera energiframställning vid fabriker och andra anläggningar, dels genom förbränning av avfall, dels genom att utnyttja mottryckskraft,

1974:1526 av herr Sjönell (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t kräver utredning av frågan om utvecklingsstöd till återvinningsindustrin med sikte på dels ett forsknings- och utvecklingsstöd, dels ett investeringsstöd i enlighet med vad i motionen anförts,

1974:1532 av fru Theorin m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att studier omgående igångsätts för att i detalj klarlägga hur bristen på energiråvaror kan komma att återverka på olika samhällsområden,

2. att studier omgående startas för att i detalj kartlägga vilka övriga nyckelråvaror som kan förmodas bli bristråvaror,

3. att kartläggning sker av effekter som bristen på energi och råvaror kan få på sysselsättningen branschvis,

4. att framtagande av alternativa energisnåla produktionsmetoder stimuleras, samt

5. att Kungl. Maj:t låter utreda de institutionella förutsättningarna för införande av en långtgående planerad hushållning av svensk ekonomi,

Motionen 1974:53 har hänvisats till civilutskottet och av detta överlämnats till näringsutskottet.

Motiveringen till yrkandet i motionen 1974:338 finns i motionen 1974:329 om utveckling av mindre maskiner för skogsbruket, vilken hänvisats till jordbruksutskottet.

Motionen 1974:871 innehåller ännu ett yrkande, angående statliga lån för installationskostnader för övergång till individuell mätning av energiförbrukning. I denna del har motionen överlämnats till civilutskottet, som behandlar yrkandet i sitt betänkande 1974:21.

Råvaruförsörjning

Synpunkter i motionerna

Energikrisen vintern 1973—1974 har påmint om att världens tillgångar inte är oändliga, framhålls i motionen 1974:1532. En stor råvaru- och energikris kan komma att börja under senare delen av 1980-talet. Oljan försvinner uppenbarligen som energikälla inom en period av 10—25 år, och åtskilliga metaller blir bristråvaror, säger motionärerna och nämner

NU 1974:26

några internationella utredningar om naturresurserna. I detta läge måste, hävdar de, marknadskrafternas fria spel ersättas av en planerad hushållning med energi och råvaror, grundad på människornas behov. Högsta möjliga kvalitet och sparsamhet med material och energi måste då eftersträvas i produktionen, som till följd därav torde komma att sysselsätta många fler människor, bl. a. för reparationsarbete. I bristsituationer brukar framför allt de ekonomiskt svagare drabbas, medan de förmögna och välutbildade alltid lyckas få sitt, säger motionärerna vidare och betonar att en analys av bristsituationen måste innefatta de sociala effekterna.

Enligt motionen 1974:1497 är någon allmän långsiktig brist på energikällor och råvaror för industriproduktionen knappast att räkna med. Betydelsefullt är emellertid om den tekniska utvecklingen inom rimlig tid leder fram till praktiska produktionsmetoder och miljöskydd för utvinning av naturresurser som med dagens teknik är oåtkomliga. 1 annat fall kan ekonomisk stagnation och depression förutses. Den råvaruknapphet som på sistone gjort sig förnimbar kan enligt motionärerna tillskrivas bl. a. efterfrågeökning i samband med konjunkturuppgången och en kedjereaktion när vissa råvaror börjar efterfrågas mera till följd av att andra tryter. I ett läge med akut knapphet på vissa strategiska råvaror är dessas lokalisering intressant, påpekar motionärerna. Produktionsländerna kan vara restriktiva till en fortsatt snabb exploatering. Gemensamma förhandlingsorganisationer för producentländer av samma typ som OAPEC inom oljeområdet kan komma att inrättas. Motionärerna fäster uppmärksamheten på strävanden från stora privata företag i industriländerna, i första hand multinationella företag, att på olika sätt integrera sin produktlinje alltifrån råvarustadiet. En framtida mera markerad brist på andra råvaror än olja kan, anför de, komma att leda till en konkurrens mellan de största konsumentländerna som kan försvåra internationell avspänning. Mot bakgrund av nämnda förhållanden borde efter mönster av energipolitiska utredningen och sysselsättningsberedningen inledas en allmän inventering av vårt råvaruberoende på olika väsentliga områden, varvid olika råvarualternativ skulle bedömas från miljösynpunkt. Slutande av handelsavtal, åtgärder för inflytande i multinationella företag, statlig kontroll över import och lagerhållning av olja samt överförande av energiproducerande företag i samhällelig eller kooperativ ägo nämns som ämnen att beakta vid en sådan inventering.

Den snabba ökningen av vår konsumtion av naturtillgångar förorsakas bl. a., framhålls det i motionen 1974:1490, av den explosiva befolkningstillväxten, av en ökad materiell standard och av att livslängden hos olika varor förkortas. Övergången till syntetiska varor har medfört en brant stegrad energiförbrukning. En ansvarsmedveten politik får, uttalar motionärerna, inte bygga på förhoppningar om nya tekniska landvinningar av den omfattning som den nuvarande utvecklingen nödvändiggör. I takt med resursförbrukningen stegras produktionen av avfall och föroreningar, påpekar motionärerna och diskuterar ekologiska problem i samband med framställningen av energi, särskilt kärnkraft. Produktionsprocesser som är

NU 1974:26

mer anpassade till naturens kretslopp och som bygger på återanvändning måste utvecklas, sägs i detta sammanhang. Det betonas att jordbruket spelar en nyckelroll för hela mänsklighetens existens. Befolkningsökningen ställer snabbt växande krav på livsmedelsproduktionen, och samtidigt minskar världens åkerareal. Frågan om tillgången till mark för jordbruksdrift borde därför ges hög prioritet i riksplanearbetet. Den parlamentariska utredning som motionärerna syftar till skulle överväga bl. a. möjligheterna att hålla förbrukningen av ändliga råvaror på en rimlig nivå, metoder att förlänga livslängden på förbrukningsartiklar, utveckling av produktionsprocesser som står i överensstämmelse med naturens kretslopp, utveckling av metoder att återvinna värdefulla ämnen ur avfall, energikonsumtionens utveckling med hänsyn till de ekologiska konsekvenserna samt möjligheterna till ett globalt samarbete om resurshushållningen och resursfördelningen.

Medan energi kan utvinnas på flera sinsemellan substituerbara sätt saknas alternativråvaror i väsentlig mån när det gäller mineral, anförs i motionen 1974:1526. Även om detta problem bäst penetreras i internationella sammanhang får de enskilda nationalstaterna inte undandra sig sitt ansvar för en förbättrad resurshushållning, säger motionären. I en sådan måste ovillkorligen ingå ett effektivare utnyttjande av de utvunna tillgångarna, med andra ord en betydande återvinning av insatsråvaror ur de förbrukade färdigvarorna Industrialiseringen av konverteringsbranschen bedöms komma att fortgå som en följd av marknadskrafternas spel. Det finns emellertid risk för att expansionen kan bli försenad och onödigt kostnadskrävande. Med hänsyn till att investeringar i sorteringsoch konverteringsanläggningar är kostnadskrävande borde dels vidtas åtgärder i syfte att få fram en billigare teknik, dels ställas särskilda medel till branschens förfogande för investeringar i maskiner och anläggningar. För att samhällets ambition att särskilt stödja återvinningsindustrin skall komma till uttryck måste ett för denna bransch exklusivt utvecklingsstöd inrättas, anser motionären. Han tänker sig en forskningsfond — med Norrlandsfonden och i viss mån styrelsen för teknisk utveckling som modell — med ett startkapital av 15 milj. kronor. Fondens resurser skulle möjliggöra ett visst risktagande. För återvinningsföretagens investeringar i maskiner och anläggningar skulle vidare rätt till avdrag vid taxering och även någon form av investeringsbidrag kunna diskuteras. Förslagsvis skulle dessa investeringar kunna behandlas på ungefär samma sätt som milj övårdsinvesteringar.

Verksamhet inom internationella organisationer, m. m.

Ett stort antal internationella organisationer - med Förenta Nationernas generalförsamling i spetsen — ägnar uppmärksamhet åt råvaru- och energifrågor. I det följande ges en del exempel härpå.

FN genomför på basis av en rekommendation från 1972 års konferens i Stockholm om den mänskliga miljön en särskild energistudie. En första rapport skall redovisas senast år 1975 och behandla tillgängliga energi -

NU 1974:26

källor, ny teknik samt konsumtionstrender. Avsikten är att lägga en grund för effektivaste möjliga utnyttjande av världens energiresurser med särskild hänsyn tagen till verkningarna på miljön. FN anordnar i augusti 1974 en världsbefolkningskonferens i Bukarest och i november 1974 en världslivsmedelskonferens i Rom. Vid den förra behandlas bl. a. sambandet mellan befolkning, resurser och miljö, vid den senare bl. a. frågan om livsmedelsproduktionens energibehov.

ECOSOC gav 1973 — enligt förslag i en rapport av dess naturresurskommitté — generalsekreteraren i uppdrag att vartannat år göra upp en plan för utveckling av naturresurser, innefattande arbetsprogram för alla organisationer inom FN-systemet. Generalsekreteraren fick vidare i uppdrag att sammanställa en rapport rörande bl. a. de metoder, begrepp och definitioner som används av organisationer som sysslar med beräkningar av tillgång på energi, mineral och vatten samt att vartannat år tillställa kommittén studier på medellång och lång sikt om tillgång på och efterfrågan av dessa resurser på global, regional och nationell nivå.

OECD inledde 1972 en omfattande global energistudie med inriktning på bl. a. resurstillgången på lång sikt, tekniska förändringar, ekonomisk tillväxt och utvecklingsländernas behov. Studien planeras vara klar hösten 1974. Globalt inriktad utrednings- och prognosverksamhet på råvaruområdet bedrivs i regi av OECD:s industridirektorat.

ECE — dvs. FN:s Europakommission i Genéve — genomför en studie av långsiktiga problem beträffande råvaror och energi i ett ekonomiskt helhetsperspektiv.

World Energy Conference (WEC) tar vid sitt nästa möte år 1974 upp frågan om de framtida energibehovens ekonomiska och miljömässiga konsekvenser. Härvid kommer att presenteras en sammanställning av kända och förväntade energitillgångar.

Världsbanken bedriver ett omfattande utredningsarbete på råvaruområdet, rörande såväl mineralresurser som trä och andra vegetabiliska produkter. Världsbankens länderstudier bör också uppmärksammas i detta sammanhang.

UNCTAD följer fortlöpande utvecklingen på råvaruområdet genom sin råvarukommitté, som bl. a. är inriktad på att bana väg för överenskommelser. Konsultationer pågår om ett tjugotal olika råvaror, särskilt sådana som produceras av u-länder.

FAO har likaså en råvarukommitté, om vilken detsamma gäller. Intergovernmental Groups finns för ett antal olika råvaror; deras syfte är att åstadkomma prisstabiliserande arrangemang.

Oberoende studiegrupper finns för ett flertal varuslag, med inriktning huvudsakligen på statistiskt arbete.

Fram tidsstudier

1 betänkandet (SOU 1972:59) Att välja framtid presenterades ett antal framtidsstudier som bl. a. belyste utvecklingen på resursområdet. På grundval bl. a. därav lämnade näringsutskottet i sitt betänkande 1972:50

NU 1974:26

en redogörelse för några sådana aktiviteter, bl. a. Romklubben och den forskning vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) som redovisats i boken Tillväxtens gränser (1972). MIT-gruppens huvuduppgift var att i ett världsomspännande sammanhang undersöka beroenden och växelverkningar mellan fern avgörande faktorer: industrialisering, livsmedelsproduktion, befolkning, naturtillgångar och föroreningar. Det till statsrådsberedningen knutna sekretariatet för framstidsstudier (se prop. 1974:1 bilaga 4 s. 53 f.) har i februari 1974 publicerat en skrift med titeln ”Debatten kring 'Tillväxtens gränser’. En översikt av några väsentliga inslag i debatten kring den av Romklubben initierade rapporten om vissa globala resursfrågor”.

Vissa svenska utredningar

Utredningen (I 1974:02) rörande den långsiktiga hushållningen med mineralresurser (ordförande: landshövding Karl Frithiofson) har tillkallats i april 1974. Den innehåller representanter för de fem riksdagspartierna. Utredningen har som en första uppgift att utarbeta en långsiktig prognos över Sveriges försörjning med mineraliska råvaror dels för den närmaste tioårsperioden, dels för tiden fram till år 2 000. Prognoserna skall omfatta mineralråvaror av större betydelse för Sveriges ekonomi, dock inte mineraliska energiråvaror eller sand och grus. I direktiven erinras om att statens industriverk förutsatts ha till uppgift bl. a. att göra översiktliga och långsiktiga bedömningar av naturresursernas utnyttjande i landet samt behovsprognoser. Industriverket skall enligt direktiven överta prognosarbetet på området sedan utredningen gjort sina prognoser. Utredningens andra uppgift blir att på grundval av de gjorda prognoserna överväga om en ändrad inriktning eller utformning av mineralpolitiken är motiverad med hänsyn till samhällets långsiktiga behov. 1 mineralpolitiken innefattas då även teknisk forskning och utveckling på mineralområdet samt möjligheten att tillvarata mineral mera effektivt genom ökad återvinning. Det anmäls i direktiven att departementschefen ämnar återkomma till frågan om försörjningen med mineraliska energiråvaror i samband med det förslag till långsiktigt handlingsprogram på energiområdet som avses bli förelagt riksdagen under år 1975.

Statens industriverk har i april 1974 fått i uppdrag att utreda vissa frågor rörande utvinning av sand och grus, särskilt från havsområden. En allmän översikt över landets grusförsörjning skall göras.

Energiprognosutredningen (I 1972:03;ordförande landshövding Bengt Lyberg) skall enligt sina direktiv göra en analys av den prognos som energikommittén framlade i rapporten (Ds Fi 1967:8) Sveriges energiförsörjning 1955-1985 samt därefter - vilket är huvuduppgiften — utsträcka prognosen till 1980-1985 med en framskrivning för ytterligare fem å tio år. Alternativa prognoser skall utarbetas, substituerbara former för energiproduktion jämföras och möjligheterna att inom olika områden begränsa energiförbrukningen undersökas. Utredningen skall vidare söka

NU 1974:26

bedöma sannolikheten för de redovisade alternativen samt värdera deras samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvenser. Frågan om hur energimarknaden påverkas av prisutvecklingen för energi jämfört med den allmänna prisnivån liksom av förändringar i prisrelationerna mellan olika energiformer skall dessutom prövas. I direktiven betonas bl. a. att relevanta drag i den ekonomiska utvecklingen måste beaktas i prognosarbetet.

Utredningen publicerade sommaren 1973 en lägesrapport (Ds I 1973:2) som innehåller bl. a. material rörande energiförsörjningens väntade utveckling i landet för de närmaste fem åren, material rörande sannolika energitillgångar i världen och deras betydelse för Sverige samt en diskussion om tänkbara möjligheter att minska energikonsumtionen inom olika sektorer.

Bl. a. med anknytning till energiprognosutredningen pågår ett omfattande utredningsarbete för att klarlägga de inhemska energitillgångarnas omfattning och förutsättningarna för deras utnyttjande. En samlad redovisning och utvärdering avses föreligga i utredningens slutrapport hösten 1974. Till utredningen har knutits en parlamentarisk grupp med företrädare för samliga riksdagspartier.

Sekretariatsfunktionerna i samband med energiprognosutredningens prognos- och utredningsarbete handhas av energibyrån inom statens industriverk. Denna verksamhet avses få permanent förankring inom industriverket efter det att utredningen avslutat sitt arbete.

Råvarutillgången i de svenska skogarna belyses genom de regelbundet återkommande riksskogstaxeringarna. Materialet från dessa har legat till grund för virkesbalanser, vilka upprättats av statliga utredningar som tillsatts för ändamålet. Den senaste mera genomgripande virkesbalansutredningen presenterades år 1968 (Virkesbalanser 1967, SOU 1968:9). Översiktliga virkesbalanser har därefter utarbetats bl. a. i samband med 1970 års långtidsutredning (Svensk ekonomi 1971-1975, SOU 1970:71).

1973 års skogsutredning (Jo 1973:06; ordförande: landshövding Bengt Lyberg) har som en av sina uppgifter — vilken skall behandlas med förtur — att utarbeta ett system för en rullande virkesbalansutredning. Systemet bör möjliggöra beräkningar som kan ligga till grund för ställningstaganden på såväl kort som lång sikt till utbyggnader på industrisidan och till olika åtgärder i skogsbruket. Utredningen skall också bedöma vilka styrmedel sorn behövs inom skogspolitiken för att tillgodose önskemål om en hög intensitet i det svenska skogsbruket och om vidmakthållande av en långsiktig hög produktion i skogsindustrin. Detaljerade förslag skall framläggas härom. Möjligheterna att tillgodose samhällets behov att styra skogsproduktionen skall särskilt beaktas. Utgångspunkten skall därvid vara att skogsmarken skall utnyttjas på från samhällets synpunkt bästa sätt.

1972 års jordbruksutredning (Jo 1972:04; ordförande: generaldirektör Ingvar Widén) utreder vissa frågor inom jordbrukspolitiken. Utredningen skall bl. a. överväga om det, med hänsyn till de förändringar som skett

NU 1974:26

under senare år av produktionsinriktning och produktionsteknik eller av andra skäl, finns anledning att ompröva det produktionsmål som statsmakterna uppställde år 1967, nämligen att jordbruksproduktionen i fredstid bör upprätthållas vid en nivå som inte understiger en självförsörjningsgrad av 80 %.

Tidigare behandling av motioner om en resurspolitisk utredning

Vid 1972 års riksdag förekom en motion med förslag om en skyndsam parlamentarisk utredning med uppdrag att genomföra en analys av landets totala naturresurser och dra upp riktlinjerna för den framtida resursanvändningen. Näringsutskottet (NU 1972:50) lämnade med anledning därav en ingående redogörelse för verkställda och pågående projekt på området.

I fråga om den föreslagna resurspolitiska utredningen fann utskottet sammanfattningsvis att de områden som den skulle inriktas på vart och ett för sig var föremål för utredningsarbete i statlig regi, delvis med parlamentarisk medverkan, samt att de problem som mötte på de skilda områdena var principiellt sett olikartade och till väsentlig del sådana att de i första hand måste tas upp på det internationella planet. Genom tillsättandet av en sådan utredning som föreslagits skulle utredningsarbetet i stor utsträckning dubbleras, och utredningens arbetsfält skulle bli gigantiskt. Utskottet avstyrkte därför motionärernas förslag om utredning. Centerpartiets och folkpartiets företrädare i utskottet reserverade sig till förmån för yrkandet om en resurspolitisk utredning. Riksdagen avslog detta yrkande.

Vid 1973 års riksdag väcktes en motion med samma hemställan som nu finns i motionen 1974:1490. Näringsutskottet (NU 1973:49) avstyrkte med erinran om sitt ställningstagande föregående år och förklarade att det inte ansåg att en utredning med en så omfattande uppläggning som föreslagits skulle kunna verksamt bidra till att lösa de problem som behandlades i motionen. Motionen avstyrktes. Reservation avgavs denna gång av centerpartiets, folkpartiets och vänsterpartiet kommunisternas företrädare. Riksdagen avslog motionen.

Stöd till återvinningsindustrin

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) hänför återvinning till behovsområdet miljövårdsteknik. I sin programbeskrivning i anslagsframställningen för budgetåret 1974/75 anför STU att en ökad återvinning av material och energi ur avfall är väsentlig såväl av ekonomiska och miljömässiga skäl som på grund av bristande naturresurser och att en tidig insats på ny och förbättrad teknik inom detta område är betydelsefull. I STU:s plan för budgetåret 1974/75 framhålls att återvinning av olika beståndsdelar i avfall av olika ursprung fordrar utveckling av såväl kemiska som fysikaliska separations- eller sorteringsmetoder. Teknik för återvinning av hushållsavfall, tungmetallavfall samt stoft och slam från

NU 1974:26

gasreningsanläggningar anges vara av särskild betydelse. Kostnadsramen för delområdet avfallshantering är f. n. ca 3 milj. kr. per år. Chefen för industridepartementet uttalar i propositionen 1974:1 (bil. 15 s. 122) att han biträder STU:s planering under behovsområdet miljöteknik inom en i huvudsak oförändrad ambitionsnivå.

Stöd till forskning och utveckling inom industrin lämnas utom av STU även av bl. a. statens utvecklingsfond, Norrlandsfonden, den nordiska fonden för teknologi och industriell utveckling och — genom direkta engagemang i företag — Svenska utvecklings AB. Chefen för industridepartementet har i april 1974 tilkallat en utredning om finansiering av stöd till industriell forskning och utveckling. Dess uppgift är att se över de olika finansieringsformerna med syfte att pröva ändamålsenliga vägar för den framtida finansieringen av de statliga insatserna. Bl. a. skall övervägas i vilken grad finansieringen av industriell forskning och utveckling bör ske medelst avgifter.

Energibesparing

Synpunkter i motionerna

Kravet i motionen 1974:243 på ett samlat program för bättre hushållning med energi framförs med utgångspunkt i en kritik av nuvarande konsumtionsmönster, vilket karakteriseras som energislöseri. En dämpning av energiförbrukningens ökningstakt som sker gradvis och kontrollerat skulle snarast leda till ökad välfärd, menar motionärerna. Det begärda programmet måste, anför de, innefatta hundratals olika åtgärder. Ett antal sådana föreslås i motionen. Omkring hälften av förbrukningen av energiråvaror går åt för fastighetsuppvärmning, framhålls det, och på detta område finns de största besparingsmöjligheterna. De rekommenderade åtgärderna är i huvudsak följande. Hårdare normer i fråga om isolering och möjlighet till reglering av rumstemperaturen bör införas för alla hus som byggs efter den 1 juli 1974. Ett tioårsprogram för att stimulera tilläggsisolering och förbättrad värmekontroll för hela det existerande fastighetsbeståndet bör beslutas. En successiv övergång från kollektivdebitering till individuell debitering av elektricitet, gas, varmvatten och om möjligt värme bör genomföras. Det bör tillses att värmepannorna fungerar tekniskt tillfredsställande. Skorstensfejarnas verksamhet bör utvidgas till att även omfatta en uppsökande rådgivning i syfte att motverka överflödig energiförbrukning. Tekniken med värmeväxlare och värmepumpar bör utvecklas. Byggnads- och installationstekniker m. fl. bör få utvidgad utbildning i energiekonomi. En pristävling bör utlysas om det energisnåla bostadsområdet. En ökad satsning på fjärrvärme bör göras, bl. a. genom tillhandahållande av fördelaktiga lån för ändamålet. Besparingsåtgärder inom industrin och inom trafiksektorn förordas också. En översyn av de elkraftproducerande företagens taxor i syfte att uppmuntra sparsamhet hos såväl stora som små förbrukare föreslås i denna motion liksom i motionen 1974:332.

NU 1974:26

16 Det i motionen 1974:1532 framförda önskemålet att framtagande av alternativa energisnåla produktionsmetoder skall stimuleras är inte närmare preciserat. Utöver lånemöjligheter för företag som genomför energibesparande investeringar, vilket innefattas i hemställan i motionen 1974:332, nämns i denna också som en möjlighet att industrier i samma syfte kan få speciella investeringsavdrag vid taxeringen. Närmare utvecklas denna tanke i motionen 1974:1501. Ungefär 40% av landets energibehov ligger på industrin, säger motionärerna, och hälften härav är tillgänglig för besparingsåtgärder. Sådana kan ge gott ekonomiskt utbyte, anförs det, men ett hinder för investeringar i detta syfte är att företagen ofta måste anlita utomstående expertis för bedömning av tilltänkta åtgärders genomförbarhet och lönsamhet. Detta hinder skulle övervinnas genom det föreslagna bidraget till projekteringskostnader. Investeringsavdraget skulle därefter uppgå till 50 % av installationskostnaden. Härigenom skulle det incitament som lönsamheten utgör accentueras. Som typexempel återges en kalkyl för investering i ett värmeåtervinningssystem för utvädringsventilation.

Åsikten att individuell i stället för kollektiv mätning av elektricitets-, gas- och vattenförbrukningen i flerfamiljshus bör främjas eller direkt föreskrivas framförs utom i motionen 1974:243 också i fyra andra motioner. En föreskrift därom skulle snabbt stimulera byggherrar, fastighetsägare och konsumenter att spara energi på uppvärmningssidan, sägs det i motionen 1974:332, och enligt motionen 1974:1491 kan avsevärda besparingar uppnås om individuella mätare kommer till allmän användning. Mest torde i fråga om energibesparing vara att vinna på individuell mätning av varmvattensförbrukningen, anförs i motionen 1974:1483. Motionärerna finner det uppenbart att de enskilda hushållen i en krissituation bör ha möjlighet att direkt kontrollera sin egen förbrukning. I motionen 1974:871 diskuteras ämnet från rättvisesynpunkt och från fördelningspolitisk synpunkt. Motionärerna anser att de ekonomiskt svaga på längre sikt missgynnas mest om individuell mätning inte införs. De ekonomiskt starka har alltid större möjligheter att kompensera sig i en krissituation, anförs det. Nuvarande förbrukning betecknas av motionärerna som ett grovt slöseri.

Ökat utnyttjande av fjärrvärme förordas utom i motionen 1974:243 också i motionen 1974:332. Här erinras om att kraftvärmeverk kännetecknas av hög verkningsgrad — 80 % av bränslet kommer till nyttig användning — och ger valfrihet i vad gäller bränslen. De har också miljömässiga fördelar, säger motionärerna, som vill peka på finansieringsproblem när det gäller anslutning av äldre bebyggelse till fjärrvärmesystem.

Att införa sommartid sägs i samma motion vara det enklaste sättet att använda solenergin bättre. De stigande energipriserna nämns som ett ytterligare skäl för en sådan reform. En något utförligare argumentation för införande av sommartid förekommer i motionen 1974:64, som inleds med en återblick på tidigare tillfällen då frågan om sommartid varit aktuell. Sociala och medicinska skäl för införande av sommartid -

NU 1974:26

exempelvis under månaderna mars—oktober — eller för fullständig övergång till finsk (östeuropeisk) tid åberopas, och det betonas att gemensamma nordiska åtgärder skulle vara av stort värde.

Vissa utredningar m. m.

Beträffande energiprognosutredningen, se ovan s. 12.

Programkommittén (I 1973:06) för utarbetande av förslag till forsknings- och utvecklingsprogram inom energiområdet (ordförande: direktör Lars Lindmark) inledde sitt arbete i januari 1974 och skall bedriva det i sådan takt att resultatet kan föreligga senast i augusti 1974. Kommittén, där samtliga riksdagspartier är representerade, skall till en början kartlägga och analysera behov av forskning och utveckling (FoU) på energiområdet, som kan anses vara av aktuellt eller framtida intresse för den svenska samhällsekonomin. Härvid avses FoU som dels syftar till att öka tillgången på energi, dels möjliggör begränsningar av efterfrågan, dels effektiviserar utnyttjandet av energi. Programkommittén skall jämföra denna översikt av behovet med en översikt av den FoU på energiområdet som bedrivs i dag. Den skall vidare kartlägga vilka personella och materiella resurser som är tillgängliga för FoU på energiområdet. Med utgångspunkt i dessa kartläggningar och analyser skall kommittén utarbeta förslag till mål och riktlinjer för de samlade FoU-insatserna på energiområdet under den kommande tioårsperioden. Så långt möjligt och särskilt för de närmaste åren skall kommittén föreslå konkreta program med kostnad sangivelser. 1 direktiven nämns framställningar från olika myndigheter m. m. om anslag för ökade forskningsinsatser på energiområdet, bl. a. avseende energibesparing. Projekt på sistnämnda område har föreslagits av bl. a. statens råd för byggnadsforskning, statens vattenfallsverk och AB Atomenergi. Atomenergi har föreslagit att medel anvisas för att inleda ett femårsprogram för tekniskt utvecklingsarbete rörande energibesparing samt för studier av alternativa bränslen och andra energikällor på lång sikt.

Elutredningen (I 1971:1; sakkunnig: landshövding Mats Lemne) har att utreda frågor rörande eldistributionens och elproduktionens organisation. I direktiven uttalas att möjligheten att påverka distributionsföretagens taxor från energipolitisk synpunkt är angelägen, så att elförbrukningen kan ges en i förhållande till annan energiförbrukning optimal inriktning och omfattning. Den sakkunnige skall från samhälls- och företagsekonomiska synpunkter söka närmare analysera taxefrågor, bl. a. sådana som aktualiseras genom strukturförändringarna inom eldistributionen.

Ingenjörsvetenskapsakademien inrättade vid 1972 års början ett energisekretariat. Där behandlas särskilt frågan om möjligheten att spara energi, speciellt i samband med lokaluppvärmning. Utredningen genomförs i samarbete med bl. a. statens naturvårdsverk och Svenska ångpanneföreningen. Syftet med arbetet är att på längre sikt söka finna lösningar och alternativa förfaranden som sänker energibehovet.

2 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 26

NU 1974:26

18 Värmeanläggningsutredningen (Ju 1973:06; utredningsman: överdirektör Helmer Wallner) har till uppgift att framlägga förslag till lagstiftning om allmänna värmeanläggningar. I direktiven framhålls att ca 45 % av energin inom sektorn handel och hushåll används för uppvärmning av bostäder och andra lokaler. Vid valet av produktionsform måste, anförs det, beaktas att verkningsgraden varierar mellan olika produktionsanläggningar. Det erinras om att elutredningen (I 1971:01) och energiprognosutredningen (I 1972:03) utreder underlaget för beslut om hur vissa delar av landets produktion och distribution av energi skall organiseras på mest rationella sätt. Från allmän synpunkt (total uppvärmningskostnad, miljövårdshänsyn) kommer troligen samlade lösningar av fastighetsuppvärmning att i vissa fall te sig mest rationella, sägs det vidare. Svenska kommunförbundet har i en skrivelse till Kungl. Maj:t 1972 påtalat att kommunernas allt större ambitioner att verka för en mer rationell värmeförsörjning stöter på åtskilliga svårigheter, bl. a. av rättslig natur. Den sakkunnige skall utreda vissa frågor som har samband med valet av uppvärmningsform och rör förhållandet mellan kommuner och andra värme- och eldistributörer å ena sidan och berörda värmekonsumenter å andra sidan.

Nordiska ministerrådet beslöt i januari 1974 att tillsätta en internordisk arbetsgrupp för utredning om införande av sommartid eller ny normaltid i de nordiska länderna. Utredningen har i uppdrag att behandla de för- och nackdelar som är förknippade härmed samt de tekniska lösningar som erfordras. Utredningsarbetet skall bedrivas skyndsamt och vara färdigt senast i juni 1974. Sverige utsågs till sammanhållande land. Utredningsarbetet har delats upp på två arbetsgrupper, en för utredning av konsekvenserna inom kommunikationssektorn och en annan för utredning av övriga problem, exempelvis på jordbrukets område.

Lån och bidrag till vissa energibesparande åtgärder

Enligt vad som förutskickades i propositionen 1974:25 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder har i propositionen 1974:69 föreslagits att medel skall ställas till förfogande för att stimulera investeringar som syftar till bättre hushållning med energi. Sålunda föreslås att lån och bidrag skall utgå till vissa energibesparande förbättringsåtgärder beträffande bostäder, statliga, kommunala och landstingskommunala byggnader samt byggnader tillhörande de mindre och medelstora företagen. Propositionen har i häi angivna delar tillstyrkts av civilutskottet (CU 1974:21). Medelsramen för åren 1974 och 1975 är 248 milj. kr. Härav avser 35 milj. kr. byggnader tillhörande de mindre och medelstora företagen.

Tidigare riksdagsbehandling av motion om individuell debitering av energikostnader

Näringsutskottet avstyrkte förra året (NU 1973:49) en motion vari föreslogs förbud mot kollektiv debitering av kostnader för el-, gas- och

NU 1974:26

vattenförbrukning i hushåll. En övergång till individuell debitering skulle, sade utskottet, medföra en rad sociala konsekvenser som inte kunde överblickas utan närmare utredning. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets representanter i utskottet föreslog i en reservation att riksdagen skulle ge Kungl. Maj:t till känna som sin mening att åtgärder borde vidtas för att motverka kollektiv debitering. De fördelningspolitiska effekterna av sådana åtgärder förutsattes i reservationen vara obetydliga; om avsevärda olägenheter uppstod, borde dessa kunna begränsas genom kompensation till berörda konsumenter på annat sätt, sade reservanterna. Motionen avslogs av riksdagen.

Kärnkraft

Synpunkter i motionerna

Sedan våren 1973 har ingenting kommit fram som tyder på att den tvekan som näringsutskottet då uttalade inför kärnkraften från miljö- och säkerhetssynpunkt varit obefogad, sägs i motionen 1974:1125. Motionärerna refererar vissa nya uppgifter om kärnkraftens olämplighet. Ett läckage av radioaktivt material från en reaktor i drift skulle kunna åstadkomma katastrof inom ett mycket stort område. De nödkylsystem som skall träda i funktion om reaktorernas ordinarie kylsystem strejkar skulle vara otillräckligt testade och kunna bli föremål för rörbrott. Krigshandlingar mot reaktorer skulle kunna leda till katastrofer, varför landets sårbarhet vid krigshot ökar. Hanteringen av högaktivt avfall skulle ha uppvisat brister, som inger farhågor för framtiden. Plutonium, som bildas vid upparbetning av kärnbränsle, skulle kunna stjälas. Planering pågår för utveckling av bridreaktorer, som skulle ge nya risker för spridning av radioaktivitet och plutonium och för explosioner. Av det anförda drar motionärerna slutsatsen att radioaktivitet inte bör få produceras i kärnkraftverk i Sverige innan en bred opinion efter information till allmänheten har sagt sig vara villig att ta de risker som är förknippade därmed. Motionärerna anser det inte troligt att en sådan opinion kommer att finnas. De berör därefter ekonomiska skäl som enligt deras mening talar mot kärnkraften. Kärnkraftsanläggningarna är ytterligt kapitalkrävande, framhålls det, och driftsäkerheten har visat sig låg. Med hänvisning bl. a. till inträffade driftstopp hävdar motionärerna att en avstängning av atomreaktorerna inte skulle leda till mera märkbara följder för energiförsörjningen. De pläderar för sparsamhet med ändliga energiråvaror, för ökade strävanden att direkt och indirekt tillvarata solenergin samt för hårdare miljökrav på anläggningar för utnyttjande av fossila bränslen.

Till stöd för upprepandet i motionen 1974:1491 av det krav på uppskov med kärnkraftsutbyggnaden som framfördes förra året hänvisar motionärerna till att säkerhets- och avfallsproblemen inte kommit närmare sin lösning och att kostnadsnivån för produktion av kärnkraft drivits upp till följd av upprepade driftstopp vid anläggningar i Sverige och utlandet.

NU 1974:26

20 I diskussionen om riskerna för ett reaktorhaveri har, sägs i motionen 1974:332, framför allt berörts konsekvenserna i de fall reaktorn är placerad intill ett tätortsområde. Vid förläggning i bergrum eller under jord torde, förmodar motionärerna, verkningarna av ett haveri kunna minimeras.

Vissa utredningar, m. m.

En delegation för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor tillsattes år 1972 av chefen för industridepartementet (se även prop. 1974:1 bil. 15 s. 52). Ett program på området genomförs från 1973 års början under en period av högst fyra år. Det innefattar forskning och utveckling av betydelse för bedömning av kraftreaktorers, främst lättvattenreaktorers, säkerhet och inverkan på miljön såvitt avser radioaktivt utsläpp. För arbeten som beslutas inom ramen för programmet under åren 1973 och 1974 gäller en kostnadsram av 12 milj. kr. För finansieringen svarar enligt avtal intressenterna i den svenska kärnkraftsutbyggnaden, däribland statens vattenfallsverk. Den närmare inriktningen och omfattningen av programmet fastställs av den nämnda delegationen. Denna består av ordförande (generaldirektör Ove Norell) och sex andra ledamöter, företrädande delegationen för atomenergifrågor, statens strålskyddsinstitut, statens vattenfallsverk, Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB, Sydsvenska kraftaktiebolaget och AB Atomenergi. För utförandet av programmet utnyttjas i stor utsträckning Atomenergis forsknings- och utvecklingsresurser. Delegationen skall fortlöpande hålla säkerhetsmyndigheterna underrättade om resultaten av forsknings- och utvecklingsverksamheten och därutöver informera allmänheten om sitt arbete. Delegationen arbetar med projekt som bl. a. berör metoder och system för att förebygga haverier vid kärnkraftverk och begränsa följderna av sådana.

Det nu nämnda forskningsprogrammet skall enligt gällande avtal inte omfatta frågor om behandling och förvaring av högaktivt avfall. Dessa frågor behandlas av utredningen (11972:08) rörande högaktivt avfall från kärnkraftverk (ordförande: landshövding Gösta Netzén) i vilken ingår representanter för samtliga riksdagspartier. Denna utredning, den s. k. AKA-utredningen, skall på grundval av befintlig information göra en genomgång av de tekniska, ekonomiska och säkerhetsmässiga problemen i samband med såväl upparbetning av kärnbränsle som den följande behandlingen och förvaringen av det högaktiva avfallet, inberäknat transporter. Denna genomgång bör enligt direktiven tjäna som en allmän bakgrund till en analys av de olika frågor som är av betydelse för den svenska beredskapen på avfallsområdet. Utredningen skall bedöma behovet av nationellt forsknings- och utvecklingsarbete rörande behandling och förvaring av högaktivt avfall, vilka krav som bör ställas på lagringsplats för sådant avfall och förutsättningarna för en samlokalisering av en förvaringsanläggning för högaktivt avfall och en upparbetningsanläggning. Arbetet skall leda fram till en översiktlig bedömning av

NU 1974:26

storleken av de insatser sorn kan komma att behövas för en tillfredsställande svensk beredskap på dessa områden. Även frågor om organisation och lagstiftning på området ingår i utredningsuppdraget. En förutsättning skall därvid vara att det skall ankomma på staten att ombesörja den verksamhet som rör den slutliga förvaringen av högaktivt avfall.

Utredningen kommer enligt vad som meddelats att lämna sin första rapport i maj 1974. Denna rapport kommer att innehålla bl. a. beskrivning av hur högaktivt avfall uppkommer och hur det lagras vid olika utländska anläggningar. Chefen för industridepartementet har, enligt vad han meddelat i ett interpellationssvar den 19 mars 1974 (RD 1974:42 s. 110), för avsikt att föreslå Kungl. Majit att till AKA-utredningen även hänskjuta frågan om hantering och lagring av låg- och medelaktivt avfall.

Utredningen (I 1970:16) rörande närförläggning av atomkraftverk (ordförande: fil. lic. Hans Håkansson) har till uppgift främst att skapa underlag för myndigheternas prövning framför allt från säkerhetssynpunkt av konkreta närförläggningsprojekt (bl. a. Stockholms elverks fjärrvärmeverk) men därutöver också att söka få fram ett mera allmänt material rörande närförläggningsfrågorna utan att begränsas av de förutsättningar i fråga om reaktorutformning och läge som gäller beträffande anläggningar för kombinerad el- och värmeproduktion. Genom tilläggsdirektiv 1971 har de sakkunniga fått i uppdrag att utvidga studien i vad gäller den mera allmänna delen för att därmed göra resultaten tillämpliga även på andra förläggningstyper. Härigenom avses ökad klarhet kunna vinnas om förutsättningarna för att förlägga atomkraftverk och annan industri till samma område. Kommitténs betänkande, som innefattar ett stort tekniskt material, är under tryckning.

Inom delegationen för atomenergifrågor pågår arbete för att i samråd med centrala driftledningen undersöka riskerna för sabotage vid kärnkraftsanläggningar. Inom delegationen pågår också andra utredningar på kärnsäkerhetsområdet; bl. a. arbetar delegationen på en rapport till det internationella atomenergiorganet, IAEA, rörande den inhemska kontrollen av klyvbart material.

Delegationen har vidare fått i uppdrag att utarbeta redogörelser rörande för det första erfarenheterna av kvalitetskontroll av kärnkraftverk i Sverige, för det andra planerade säkerhetsåtgärder för att skydda transporter av klyvbart material och förhindra sabotage vid kärnkraftsanläggningar och för det tredje förfarandet vid säkerhetsgranskning av kärnkraftverk. I utredningsarbetet om förhindrande av sabotage deltar rikspolisstyrelsen och centrala driftledningen.

Jämsides med utredningarna har, enligt vad chefen för industridepartementet meddelat i ett interpellationssvar (RD 1973:149 s. 134), uppdrag lagts ut på försvarets forskningsanstalt att undersöka risken för att otillåten framställning av kärnvapen skall bli möjlig vid en utbyggd kärnkraftsproduktion i Sverige.

NU 1974:26

22 Miljövårdsberedningen behandlade kärnkraftens säkerhetsaspekter vid ett möte i oktober 1973. Ett utförligt referat av förhandlingarna har publicerats i tidskriften Aktuellt i industripolitiken 1974 nr 1.

Riksdagsbeslut 1973 rörande den fortsatta utbyggnaden av kärnkraftsproduktionen I

anledning av en motion, vari tanken på ett förbud mot vidare utbyggnad av atomkraftverk framfördes, ägnade näringsutskottet i sitt betänkande förra året (1973:49) angående energiförsörjningen ganska stort utrymme åt frågan om vilka konsekvenser kärnkraftsproduktionen kan få från säkerhetssynpunkt. Efter att ha berört olika forskningsinsatser och i debatten förekommande ståndpunkter uttalade utskottet att det ansåg sig sakna tillräckligt underlag för ett bestämt ställningstagande i frågan. Den kritik som framförts mot satsningen på kärnenergi var dock, menade utskottet, så allvarlig att den tills vägande mot bevisning kunnat förebringas eller tekniken vidareutvecklats inte fick förbigås. Utskottet hänvisade till utredningsarbete och diskussioner i Sverige och utomlands om atomkraftsutbyggnaden och säkerheten. De fakta och forskningsrön som kom fram måste få påverka omfattningen och inriktningen av den svenska kärnkraftssatsningen, sade utskottet, och det långsiktiga utbyggnadsprogram för atomkraften som hade framlagts av kraftindustrin och som redovisades i statsverkspropositionen 1973 borde inte fastläggas. Frågan om atomkraftens utbyggnad måste kontinuerligt omprövas mot bakgrund av bl. a. säkerhetsriskerna och långsiktsplanerna således göras flexibla så att handlingsfriheten inte låstes. Som förbehåll vid sitt till styrkande av statsverkspropositionens förslag angående energiförsörjningen uttalade utskottet: ”Inga beslut att bygga ut kärnkraften ytterligare bör fattas förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag, innefattande bl. a. information om forskningsresultat och utvecklingstendenser, har förelagts riksdagen.” Vad utskottet sålunda anfört gav riksdagen Kungl. Maj:t till känna som sin mening. En reservation hade avgivits av företrädare för centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna. Reservanterna ville ha ett moratorium i fråga om utbyggnad av kärnkraftsproduktionen och föreslog därför en lag enligt vilken tillstånd enligt atomenergilagen (1956:306) att driva atomreaktor etc. inte skulle få lämnas under tiden fram till den 1 juli 1974.

Interpellationssvar

Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson berörde utbyggnaden av kärnkraftverk i svar den 7 december 1973 på fyra interpellationer i energifrågor (RD 1973:149 s. 127 f.), bl. a. en interpellation (1973:126) av fru Hambraeus (c) om en allsidig information rörande kärnkraftens säkerhetsfrågor. Han citerade det ovan återgivna riksdagsbeslutet i ämnet våren 1973 och anförde i anslutning därtill bl. a. följande.

NU 1974:26

23 Utbyggnad av kärnkraftverk sker f. n. på fyra platser i landet, nämligen Värö, Barsebäck, Forsmark och Simpevarp utanför Oskarshamn. 1 början av 1980-talet kommer reaktorer om tillsammans ca 8 000 MW att ha tagits i drift på dessa platser. Med hänsyn till att elkonsumtionen ökade relativt långsamt under 1971 och 1972 har en viss justering av tidigare konsumtionsprognoser gjorts och planeringsläget inom kraftindustrin är nu sådant att något beslut att bygga ut kärnkraften ytterligare inte behöver fattas förrän år 1975. Vissa konkreta åtgärder, t. ex. beträffande upphandling av kärnbränsle, måste dock vidtas.

Några stationslägen utöver de fyra nämnda har tills vidare inte anvisats. Frågor rörande lokalisering av nya miljöstörande industrianläggningar, däribland kraftproduktionsanläggningar, behandlas inom ramen för arbetet med den fysiska riksplaneringen i överensstämmelse med de riktlinjer härför som fastslogs av statsmakterna för ett år sedan. Vad särskilt gäller kärnkraftverk innebär dessa riktlinjer att utbyggnaden tills vidare bör begränsas till de redan etablerade lägena i avvaktan på resultatet av fortsatta undersökningar beträffande lokaliseringsförutsättningarna för denna typ av anläggningar.

Pågående utredningsinsatser på kärnkraftsområdet har intensifierats i syfte att ta fram det beslutsunderlag som riksdagen har begärt för sitt ställningstagande till utbyggnadsprogrammet på längre sikt. Strävan är att tillhandahålla ett underlag som gör det möjligt att i ett sammanhang bedöma å ena sidan kärnkraftens säkerhet smässiga egenskaper och dess inverkan på omgivningen, å andra sidan den förväntade energimarknad där kärnkraften är ett av försörjningsalternativen.

Chefen för försvarsdepartementet statsrådet Holmqvist besvarade den 26 april 1974 en interpellation (1974:16) av fru Hambraeus (c), vilken bl. a. gällde huruvida det nu pågående programmet för utbyggnad av kärnkraften är förenligt med vår försvarspolitik. I svaret anfördes bl. a. följande. Kärnkraften har från beredskapssynpunkt gynnsamma egenskaper så till vida att ett kärnkraftverk kan drivas lång tid utan bränslebyte. Under 1980-talet beräknas de svenska kärnkraftverken kunna förses med det anrikade uran de behöver från inhemska källor. De speciella frågor som sammanhänger med utnyttjandet av kärnkraftverk under krig har studerats och studeras fortlöpande. De skyddselement som reaktorer är försedda med av fredsmässiga säkerhetsskäl innebär ett gott skydd mot anfall med konventionella stridsmedel. Därtill kommer särskilda skyddsåtgärder. Ett sätt att ytterligare minska riskerna för utsläpp av radioaktivitet i krig är att kärnkraftverken sätts ur drift. En utredning rörande behovet av elkraft vid avspärrning och krig visar att vid mitten av 1980-talet endast något eller några kärnkraftverk torde behöva vara i drift. Utredning pågår om hur skyddet för dessa kan förbättras ytterligare, t. ex. genom förläggning i bergrum. Statsrådets slutsats var att förekomsten av kärnkraftverk i vårt land inte gör oss väsentligt mera sårbara vid angrepp eller hot om angrepp än vad nu är fallet.

NU 1974:26

24 Olja och naturgas

Synpunkter i motionerna

Med utgångspunkt i nedskärningen av oljetillförseln vintern 1973— 1974 diskuteras oljans roll i energiförsörjningen relativt utförligt i motionen 1974:332. Motionärerna varnar för panikattityder inför de långsiktiga energiproblemen. De räknar emellertid med att oljan kommer att bli för dyrbar för att användas huvudsakligen till transporter, uppvärmning m. m. Oljan står för drygt 70 % av vårt lands energiförsörjning, framhåller de. En strävan bör vara att nedbringa oljeberoendet. Det marknadsekonomiska systemet bedöms bli en betydelsefull hjälp härvid. Under förutsättning att den normala prisbildningen inte sätts ur kraft genom regleringar kommer, säger motionärerna, ett allt högre pris på råoljan snabbt att leda till att tidigare mindre lönsamma energiformer blir attraktiva. Prisstegringarna kommer också att medföra att tidigare olönsamma oljetillgångar, t. ex. olja i skiffer och sand, kan exploateras. Med hänsyn till att oljan kommer att förbli den viktigaste energikällan under lång tid bör Sverige, anser motionärerna, söka finna alternativa leverantörer i framtiden och utvinna egen olja. Naturgas nämns som ett alternativ till olja.

Även i motionen 1974:243 pläderas för inköp av olja och gas från nya marknader, färutom från Nordsjöfyndigheterna också från Sovjetunionen. Samarbetet med Norge föreslås i motionen 1974:1494 innefatta överföring av norsk olja i tunnel till Jämtland för lagring i bergrum, t. ex. i Storlienområdet, och vidare distribution bl. a. med utnyttjande av inlandsbanan.

Tillgång till ytterligare raffinaderikapacitet är viktig för oljeförsörjningen, anförs i motionen 1974:1491. Både från miljösynpunkt och av andra skäl är det önskvärt att raffinaderierna läggs nära oljekällorna, menar motionärerna, som anser att Sveriges specifika krav i sammanhanget borde kunna tillgodoses genom långtidsavtal med något oljeproducerande land. Skulle alternativet att — eventuellt i samarbete med andra nordiska länder — uppföra ytterligare någon anläggning i Sverige bli aktuellt bör enligt motionärernas mening möjligheterna att lägga en sådan anläggning inne i landet prövas på nytt. Mera bestämt förespråkas inlandslokalisering av ett oljeraffinaderi i motionen 1974:53. Starka lokaliseringspolitiska skäl talar enligt motionärerna för att ett raffinaderi förläggs till Bergslagen. Denna region har, framhålls det, drabbats hårt av sysselsättningsproblem och skulle dra nytta inte minst av de följdindustrier som kan uppstå i anslutning till ett raffinaderi. I motiveringen till förslaget yttrar motionärerna att Sverige när det gäller energiförsörjning helt har hamnat i händerna på stora internationella oljebolag, att raffineringskapaciteten i Sverige är låg, att utbyggnad måste ske i statlig regi och att det om senast kända reningsteknik används inte finns skäl att avvisa inlandslokalisering av raffinaderier.

I motionen 1974:50 behandlas ingående vissa förhållanden som är utmärkande för produktionen av och handeln med olja. Motionärerna

NU 1974:26

anger hur oljereserver samt produktion och konsumtion av olja fördelas på utvecklade kapitalistländer, socialistiska länder och tredje världens länder. De poängterar den dominans som ett fåtal multinationella företag, i första hand de s. k. sju systrarna, har tillvunnit sig inom oljehandeln och den vertikala integration från forskning och oljeletning till förädling och distribution som kännetecknar dessa företag. Närmare uppgifter lämnas om denna s. k. oljekartell, av vars sju bolag sex är verksamma i Sverige med marknadsandelar som redovisas i motionen. Även om Oljekonsumenterna (OK) under de senaste åren ökat sin marknadsandel, dominerar sex av de sju systrarna klart den svenska oljemarknaden, framhåller motionärerna. Mot bakgrund av vissa uppgifter om de sistnämnda bolagens omsättning och nettovinst i Sverige under olika år diskuteras så bolagens prissättning i olika led av produktions- och distributionskedjan och deras möjligheter till vinstuttag. Bolagens successivt förbättrade ekonomi ger dem goda förutsättningar att gå in på andra energiområden, framhålls det, och på så sätt lägga grunden för monopol även där. Ett förstatligande av den privata oljehanteringen i landet skulle, menar motionärerna, medföra flera fördelar. Lägre inköpspriser skulle kunna erhållas. Transportkostnaderna skulle kunna reduceras genom användning av en egen transportflotta och genom bättre geografisk fördelning av oljedepåerna. Miljövårdskraven på raffinaderierna skulle kunna tillgodoses bättre. Detaljhandeln skulle kunna rationaliseras och de anställda inom oljehanteringen beredas gynnsammare anställningsvillkor. En lägre prisnivå skulle kunna uppnås. Ett förstatligande av oljehanteringen i Sverige skulle vidare minska de utländska oljebolagens möjligheter att monopolisera andra energislag, minska beroendet av utländskt kapital och möjliggöra en planering för successiv övergång till andra energikällor än olja. Det skulle också innebära ett stöd åt folken i tredje världens oljeproducerande länder i deras kamp — bl. a. genom OPEC — för rätten till sina egna naturtillgångar.

Staten måste skaffa sig ett fastare grepp över den samlade energiförsörjningen i landet, hävdas i motionen 1974:543. Det resonemang varpå denna slutsats grundas går ut på att det på längre sikt blir nödvändigt att söka andra energikällor än olja, att en ytterligare utbyggnad av vattenkraften inte ger ”nämnvärt med energi” men likväl bör övervägas, att det finns all anledning att bygga ut kärnkraftsproduktionen enligt det program som statsmakterna skisserat samt att landets torvtillgångar bör utnyttjas som energikälla. En önskvärd direktimport av olja grundad på avtal med de oljeproducerande länderna förutsätter en kraftig utbyggnad av och ett ökat statligt inflytande över den svenska raffinaderikapaciteten, säger motionärerna, som anser att det bör övervägas om ett statligt importbolag skall ha monopol på införsel av råolja och oljeprodukter.

1 motionen 1974:1491 uttalas att det är osäkert om ett statligt övertagande av de nuvarande oljebolagen skulle leda till det syfte som eftersträvas, eftersom en sådan åtgärd inte ger några garantier för fortsatta oljeleveranser. Inrättandet av en statlig inköpsorganisation för oljeprodukter skulle enligt motionärerna kunna vara ett alternativ till en nationalisering av de i Sverige verksamma oljebolagen.

NU 1974:26

26 Rapport om framtida svensk oljeförsörjning

På uppdrag av industridepartementet har fil. lic. Erik Moberg utarbetat en rapport med titeln Framtida svensk oljeförsörjning. Utgångspunkten för rapporten, som färdigställdes i november 1973, är uppfattningen att Sverige — oavsett vad som händer med andra energiformer — kommer att vara beroende av en stor andel olja i sin energiförsörjning under åtminstone de närmaste tjugo åren.

I ett inledande avsnitt ges en beskrivning av de globala produktionsoch marknadsförhållandena. Redogörelsen för oljeflödena år 1970 pekar bl. a. på Västeuropas nära nog totala beroende av råoljeproduktionen i Mellanöstern samt Nord- och Västafrika. Vidare framgår att de stora konsumtionsområdena i USA och Sovjetunionen är i huvudsak självförsörjande. Redogörelsen visar också att nästan alla stora oljetransporter sker i råoljeledet och att raffinaderierna till mycket stor del är förlagda till konsumtionsområdena. En kort beskrivning ges också av de multinationella oljebolagens roll och de förändringar som f. n. i snabb takt äger rum i förhållandet mellan bolag och producentländer — en förändring som bl. a. innebär att bolagens inflytande i producentländerna minskar. Vidare diskuteras prisbildningen på råolja och den avgörande roll som OPEC-kartellen spelar för prisuppgången. De oljeproducerande ländernas ökande kontroll över råoljan innebär bl. a. ökade möjligheter för oljekonsumerande länder att direkt ingå bilaterala avtal med producentländerna.

De globala oljereservernas storlek diskuteras speciellt med avseende på utvecklade reserver, dvs. reserver som inte enbart upptäckts och befunnits utvinningsvärda utan dessutom försetts med produktionsutrustning för borttransport av oljan, osv. Slutsatsen blir att mängden olja i utvecklade fält mot slutet av perioden fram till 1990 är en mycket osäker storhet. Man kan inte utesluta fortsatt god tillgång på lättutvunnen olja från utvecklade fält, men det är också fullt möjligt att man får en betydande knapphet på lättutvunnen olja av det slag som ingår i de nuvarande ”proved reserves”. Det poängteras att det vid sidan av den lättutvunna oljan redan i dag finns kända reserver av mera svårtillgänglig olja som är åtminstone tio gånger så stora som de nuvarande ”proved reserves”. Denna olja finns som icke utvinningsvärd rest i konventionella oljefält, i tjärsand och i oljeskiffrar. Någon risk för att den totala mängden potentiellt tillgänglig olja skall decimeras kraftigt under den aktuella tidsperioden anses därför inte finnas.

1 ett avsnitt om marknadsstörningar som hot mot konsumentländernas oljeförsörjning diskuteras först produktionsbegränsningar och produktionsavbrott. Dessa kan vara politiskt motiverade men kan också ha ekonomiska orsaker. En möjlighet är att sådana åtgärder sätts in t. ex. när oljebolag och oljeländer förhandlar om råoljepriser för att driva upp dessa priser. Permanenta produktionsbegränsningar är emellertid också tänkbara. Syftet kan då vara att åstadkomma ett permanent högt pris och en permanent hög produkt av pris och försåld kvantitet (monopolprissätt -

NU 1974:26

ning). Allmänt gäller att producentsidan i dag är avsevärt starkare än konsumentsidan. Särskilt hög uthållighet har de förhållandevis folkfattiga och oljerika länderna inom OPEC, t. ex. Kuwait och Saudiarabien. Som exempel på marknadsstörningar diskuteras i rapporten också möjligheten att prioriterade marknader utvecklas — dvs. att situationer uppstår i vilka inte alla konsumenter konkurrerar om oljan på lika villkor. Möjlighet finns att en del producentländers framtida oljeproduktion i betydande utsträckning knyts upp i bilaterala avtal. Det är emellertid enligt rapporten långt ifrån säkert att de länder som i dag ingår bilaterala avtal verkligen kommer att bli prismässigt prioriterade på andras bekostnad. Som exempel på marknadsstörningar diskuteras vidare de bindningar som kan uppstå i förädlingsledet, dvs. raffineringen. Sverige importerar en mycket stor del av sin olja i form av produkter från framför allt västeuropeiska raffinaderier. Sverige befinner sig därför i ett beroendeförhållande inte enbart till de råoljeproducerande länderna utan också till ett antal västeuropeiska länder.

I fråga om det svenska oljeförsörjningssystemet framhålls bl. a. följande. Sverige står för ca 1,5 % av den globala oljekonsumtionen. Råolja och oljeprodukter når den svenska marknaden på flera vägar, genom de amerikanska oljebolagen Esso, Texaco, Gulf och Mobil (26,7 % 1970), genom de europeiska bolagen BP och Shell (35,2 %), genom de svenska företagen Nynäs-Petroleum och Oljekonsumenterna OK (25,8 %) samt övriga företag (12,2 %). I själva verket är Sveriges beroende av de multinationella företagen större än vad dessa siffror anger, eftersom OK och Nynäs får en stor del av sin olja från företag. Till bilden av det svenska oljeförsörjningssystemet hör också den låga självförädlingsgraden. För närvarande importerar Sverige omkring 60 % av de oljeprodukter som konsumeras i landet. I slutet av 1974 tas emellertid OK:s och Texacos raffinaderi vid Brofjorden i bruk, varigenom en betydande kapacitet tillförs.

Sveriges beroende av de multinationella företagen bedöms ha varit till fördel — åtminstone från leveranssäkerhetssynpunkt — så länge dessa bolag stod för huvuddelen av råoljeproduktionen i världen. Den snabba förändringen av relationerna mellan oljebolag och oljeproducerande länder leder möjligen till att situationen försämras. Diskussionen utmynnar i slutsatsen att det nämnda beroendet kan skapa problem, framför allt om inga stora nyupptäckter av olja utanför OPEC-området sker och om den ökade del av den globala råoljeproduktionen som produceras vid sidan om de stora oljebolagen binds upp i bilaterala långtidsavtal mellan producent- och konsumentländer. Då skulle de stora bolagen inte längre fungera som det effektiva riskfördelningsinstrument de varit hittills.

Ett avsnitt i rapporten ägnas åt Nordsjön som oljeproduktionsområde.

F. n. utvinns i Nordsjön endast mindre kvantiteter råolja, framför allt i Ekofiskfältet på norskt kontinentalsockelområde. Man har emellertid hittat ett flertal säkert kommersiella fyndigheter på såväl norskt som brittiskt och danskt område. De beräkningar som redovisats pekar på en sammanlagd produktion på åtminstone 100 miljoner ton i början av

NU 1974:26

1980-talet, möjligen avsevärt mer. Det påpekas.emellertid att oljefält i Nordsjön av tekniska och ekonomiska skäl sannolikt kommer att tömmas relativt fort, varför också Nordsjöns produktionsperiod kan komma att bli kort.

Rapporten avslutas med en genomgång av de olika hoten mot den svenska oljemarknaden och en diskussion av tänkbara oljepolitiska åtgärder. Hoten är i princip av två slag, nämligen hot om stora och snabba prisstegringar och hot om leveransbegränsningar. Möjligheterna att genom oljepolitiska åtgärder från svensk sida påverka prisutvecklingen är enligt rapporten mycket små. Leveransbegränsningar av olika slag bedöms som ett påtagligt och allvarligt hot mot den svenska oljeförsörjningen. I rapporten diskuteras bl. a. möjligheterna till egen produktion av olja genom oljeletning eller genom köp av redan upptäckta fyndigheter. Ytterligare ett sätt att säkerställa långvariga oljeleveranser är att träffa långtidsavtal med råoljeproducenter, antingen oljebolag eller oljeproducerande länder. Hållfastheten hos långtidsavtal antas öka om producenten på något sätt står i beroendeförhållande till konsumenten. Som exempel nämns att ett producentland engagerar sig i raffinaderier i Sverige.

Interpellationssvar

Sveriges försörjning med olja och naturgas har behandlats av chefen för industridepartementet i interpellationssvar den 7 december 1973 (RD 1974:149 s. 127 f.) och den 19 mars 1974 (RD 1974:42 s. 85 och 110).

Vid det förra tillfället berördes de då aktuella svårigheterna på oljemarknaden. Statsrådet slog fast att den svenska energipolitiken under de närmaste två tre årtiondena måste utgå från att huvuddelen av vårt energibehov får täckas med importerade bränslen. En huvuduppgift för svensk energipolitik blir därför, framhölls det, att i möjligaste mån säkra tillgång till importbränslen på längre sikt. Statsrådet angav vissa viktiga punkter i ett svenskt oljepolitiskt program; dessa punkter skulle i tillämpliga delar även gälla naturgas. Kompletterande uppgifter och synpunkter lämnades i de senare svaren. Sammanfattningsvis har bl. a. följande anförts.

Försök görs att få egna svenska andelar i olje- och gasfyndigheter. Det halvstatliga Oljeprospektering AB har varit verksamt sedan år 1969 och bedrivit borrningar efter olja och gas i Skåne, på Gotland och på kontinentalsockeln i Östersjön. Det nuvarande programmet avslutas under år 1974. Intressenterna får i samband därmed ta ställning till om verksamheten skall förlängas. Det likaledes halvstatliga Petroswede AB - bildat år 1973 - avser att bedriva borrningar i bl. a. Nordsjön. Dessa insatser i prospekteringsledet är emellertid begränsade, och även i bästa fall kan de ge utdelning först efter lång tid.

Möjligheterna att träffa långtidsavtal med länder eller företag som förfogar över stora energitillgångar undersöks. Sverige har ett starkt intresse för samverkan med Norge beträffande fyndigheter utanför den norska kusten. Särskilt gäller detta när eventuella fyndigheter i de

NU 1974:26

nordligare delarna aktualiseras. Man kan dock inte räkna med någon tillförsel från dessa områden förrän in på 1980-talet.

Regeringen har tagit kontakter med olika oljeproducerande länder i Afrika och kring Persiska viken för att undersöka möjligheterna för långsiktiga överenskommelser. Dessa kontakter avser regeringen att intensifiera. En arbetsgrupp har bildats för att samordna ansträngningarna att säkra råoljetillförseln. Även import av sovjetisk råolja ter sig i ett längre perspektiv intressant.

Studier av de stora oljebolagens roll i oljeförsörjningen pågår eller förbereds i olika nationella och internationella organ. Resultaten härav och det kompletterande material som tas fram på svensk sida kommer att redovisas så snart arbetet avslutats.

Olika kontakter har tagits i fråga om införande av naturgas som energiråvara i Sverige. Kontakten med Sovjetunionen har varit mest konkret och haft den preliminära inriktningen att möjliggöra leveranser från slutet av 1970-talet. Även mellan svenska regeringen och norska myndigheter har förekommit kontakter beträffande naturgas.

Frågan om att raffinera råolja i ett nytt polskt oljeraffinaderi diskuteras av svenska intressen.

Utredning rörande vissa beredskapsfrågor inom energiområdet

Med hänvisning till oljekrisen vintern 1973—1974 och de ransoneringar som då infördes har chefen för handelsdepartementet tillkallat en utredning (H 1974:03) rörande vissa beredskapsfrågor.

Utredningen — vars uppmärksamhet särskilt skall inriktas på fredskriser — skall granska och värdera olika lösningar för att begränsa förbrukningen av energi. I samarbete med berörda myndigheter, oljeföretagen och storförbrukarna skall utredningen undersöka möjligheterna att förbättra informationen om försörjningsläget. Genom att följa det utredningsarbete rörande oljebolagens agerande och möjlig utformning av ett fördelningssystem som äger rum på det internationella planet skall de sakkunniga skaffa underlag för överväganden av hur myndigheter i Sverige skall få erforderlig information om internationell oljeförsörjning.

Petroindustriutredningen m. m.

Petroindustriutredningen (I 1972:04; ordförande: f. d. generaldirektör Erik Grafström) har att utreda frågan om transport, raffinering och förädling av olja och naturgas. I direktiven tas bl. a. upp frågan om den framtida lokaliseringen av raffinaderier och petrokemisk industri. Härvid hänvisas till material som framlagts av rörtransportutredningen i betänkandet (SOU 1970:57) Olja i rör och till förarbetena för den fysiska riksplaneringen. De sakkunniga skall enligt direktiven särskilt uppmärksamma de miljö- och sysselsättningseffekter samt de krav på samhällsinvesteringar som följer av olika utbyggnads-, kapacitets- och lokaliseringsalternativ. Analyser skall göras av alternativa lokaliseringar såväl vid

NU 1974:26

kust som i inlandet för raffinaderier och petrokemisk industri separat och i olika kombinationer. I fråga om transporter skall bedömningarna avse såväl nuvarande transportsystem som rörledningar.

Utredningen publicerade i slutet av år 1973 lägesrapporten (Ds I 1973:5) Petroindustrin i Sverige — en inventering. Hör redogörs bi. a. för en första ansats till analys av olika raffinaderilokaliseringar.

1 interpellationssvar den 19 mars 1974 (RD 1974:42 s. 111) meddelade chefen för industridepartementet att han ämnade föreslå Kungl. Maj:t att petroindustriutredningen med förtur skulle behandla frågan om den framtida raffinaderiutbyggnaden och senare i år redovisa material som belyser de samhällsekonomiska konsekvenserna vid val av alternativa orter för kust- och inlandslokalisering.

I svar samma dag på en enkel fråga av herr Green (s) anförde chefen för industridepartementet (RD 1974:42 s. 77) att ett inlandsraffinaderi lokaliserat till Bergslagsområdet fortfarande finns med som ett alternativ vid planeringen för ökad raffinaderikapacitet i landet. Det meddelades — liksom i det förut nämnda interpellationssvaret - att industridepartementet i samarbete med Statsföretag AB inlett förprojekteringen av ett nytt raffinaderi med en årlig kapacitet på 7—10 miljoner ton. Utvärdering av alternativa lokaliseringar utgjorde ett led i förprojekteringen. Statsrådet framhöll emellertid att inlandslokalisering från ekonomiska synpunkter oftast framstår som mindre attraktiv än kustlokalisering.

Vattenkraft

Synpunkter i motionerna

När det gäller vattenkraft bör man, anförs i motionen 1974:1491, i första hand ta till vara de stora möjligheter som föreligger att öka kapaciteten i befintliga kraftverk och bygga nya kraftverk i redan reglerade älvdelar. Det anses däremot inte finnas någon anledning att frångå tidigare fattade beslut om att vissa av de från natursynpunkt mest värdefulla älvarna skall reserveras för framtiden. Samma uppfattning framförs i motionen 1974:332.

Mera utförligt diskuteras vattenkraftens utnyttjande i motionerna 1974:540 och 1974:1127. En utgångspunkt är här att det är angeläget att minska oljeberoendet i energiförsörjningen. Man räknar med, anförs det i motionen 1974:540, att ca 65 % av vår vattenkraft är utbyggd. Med hänsyn till oljeprisernas uppgång torde dock de ekonomiska relationerna ha förskjutits till förmån för vattenkraften. Även miljöskäl talar, menar motionärerna, för att vattenkraftsresurserna tillvaratas bättre. Vattenkraften är en ren form av energi, framhåller motionärerna, som också pekar på att det är naturligt att utnyttja tekniska möjligheter till ökad effektutvinning. De anser att en inventering och bedömning av vilka vattenkraftsresurser som ytterligare är utbyggbara bör ske med beaktande av ekonomiska, miljömässiga och energipolitiska aspekter. Vattenkraften är den miljövänligaste av alla energikällor, helt i avsaknad av besvärande

NU 1974:26

avfallsprodukter, sägs i motionen 1974:1127. Ett fullt utnyttjande av vattenkraften i redan utbyggda och reglerade system har enligt motionärerna enbart positiva effekter för natur och miljö. Enligt utredningar från olika håll, bl. a. från Tidans regleringsförening, finns mycket stora outnyttjade energieffekter att ta till vara utan större kostnader, uppger motionärerna. Svårigheterna skulle i dag snarast vara att få köpare till elkraften vid de försäljningsvillkor som gäller.

Likartat är resonemanget i motionen 1974:548. Där berörs förekomsten av en elkraftsreserv — som bedöms vara betydande — i de mindre vattendragen med många små nedlagda kraftstationer och möjligheter till ytterligare utbyggnad. Den främsta orsaken till de mindre kraftverkens tillbakagång är, säger motionärerna, deras dåliga lönsamhet, vilken beror bl. a. på att deras överskottskraft under natt- och helgtid givit ringa eller ingen ersättning, medan erforderliga energitillskott utifrån dragit höga kostnader. En förändring av prissystemet skulle kunna öka den egna kraftproduktionens värde. Motionärerna hänvisar till en överslagsmässig beräkning enligt vilken ett bättre utnyttjande av Örebro läns tre älvsystem skulle innebära en 20-procentig ökning av länets elkraftsproduktion.

Även i motionen 1974:848 påtalas att många små kraftverk — bygdekraftverk — nödgats upphöra på grund av dålig lönsamhet. Som anledning till denna nämns utom låg ersättning vid försäljning till riksnätet också höga kostnader för renoveringar och moderniseringar. För utnyttjande av de mindre vattendragen för rationell elkraftsproduktion förutsätts enligt motionärerna inhemsk konstruktion och tillverkning av standardiserade ”minikraftverk” av rörturbintyp. Dessa skulle vara självsynkroniserande till riksnätet och även i övrigt fordra ringa tillsyn. Tillverkningen och anläggningsarbetena skulle, tillägger motionärerna, ge goda tillfällen till sysselsättning. I ett antal punkter anges, med omnämnande av olika tekniska detaljer, hur anläggningarna skulle utföras och drivas.

Vattenkraftens betydelse som energikälla understryks också i motionen 1974:131. Det anges samtidigt som förståeligt om krav reses på att några älvar reserveras för forskning och friluftsliv. Motionärerna anser det mycket angeläget att möjligheterna till effektivisering av befintliga kraftverk kartläggs. Indalsälvens kraftproduktionsförmåga bör, hävdar de, utnyttjas maximalt i första hand inom de ramar som gällande vattendomar utgör. I motionen refereras en inom statens vattenfallsverk utförd inventering av förutsättningarna för en upprustning och utökning av kraftstationerna i älvens nedre del. En utbyggnad skulle, framhålls det, ge ett betydelsefullt tillskott av sysselsättningsmöjligheter i det berörda området. Den försvåras dock av att det är ett ganska stort antal olika bolag — vilka kan ha skilda intressen — som äger kraftstationerna i älven.

I motionen 1974:1494 föreslås att den skisserade tunneln för oljetransport från Norge till Jämtland (jfr ovan s. 24) skall till en del utnyttjas för avlopp av vatten från flera kraftverk i fjällen, alla eller de flesta på norskt område. Avsevärda vattenmagasin skulle erhållas genom

NU 1974:26

att stora delar av borrmassorna för tunneln användes till vatten för att förstora berörda fjällsjöar. Motionären räknar med att det närmast — eller inom — Sverige belägna kraftverket i det tilltänkta systemet eventuellt kan kombineras med vindpumpverk för påfyllnad av ytterligare vattenvolymer till reservoaren.

1 motionen 1974:1119 anförs med anledning av en under energikrisen vintern 1973—1974 planerad tillfällig sänkning av vattenståndet i Vänern med 45 cm — mot vilken ingen erinran riktas — betänkligheter mot att liknande vattensänkningar skulle komma att tillåtas även i framtiden. Hamnar vid Vänern skulle då inte kunna ta in tyngre tonnage än tidigare och skulle därigenom gå förlustiga möjligheter som annars öppnats genom den nu pågående utbyggnaden av Trollhätte kanal.

Vissa utredningar

Utredningen (C 1972:02) rörande vattenkraftsutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand (utredningsman: f. d. landshövding Ossian Sehlstedt) har till uppgift att svara för en sammanställning och analys av det underlagsmaterial som behövs för att möjliggöra en prövning i ett sammanhang av utbyggnadsplanerna för vattenkraft i huvudälvarna i södra Norrland och i norra Svealand. Den sakkunnige skall göra en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare vattenkraftsutbyggnader i främst Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven med bifloder. De berörda älvsträckorna skall beskrivas med avseende på sitt värde från såväl miljö- och naturvårdssynpunkter som kraftekonomisk synpunkt. Mot bakgrund härav skall den sakkunnige lägga fram förslag till avvägning mellan de olika intressena genom att göra en prioritering av olika vattenkraftsutbyggnader. Den sakkunnige bör också belysa olika tänkbara utbyggnaders sysselsättningseffekter på lång och kort sikt. Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1974.

Svenska kraftverksföreningen och statens vattenfallsverk inventerar i samarbete alla utbyggnadsmöjligheter i vattenflödena norr om Indalsälven. Därvid beaktas inte bara större projekt utan även mindre projekt i de s. k. skogsälvarna. Statens naturvårdsverk avser att under våren och sommaren 1974 göra en särskild undersökning av skogsälvarna för att belysa vilka konsekvenser vattenkraftsutbyggnader där kan få från miljöoch naturvårdssynpunkt.

Interpellationssvar

I svar den 19 mars 1974 (RD 1974:42 s. 123) på en interpellation (1974:29) av herr Leuchovius (m) angående ianspråktagande av nedlagda eller otillräckligt utnyttjade vattenkraftverk hänvisade chefen för industridepartementet statsrådet Johansson till pågående utredningsarbete i Svenska kraftverksföreningens och statens vattenfallsverks regi (se ovan). Med anledning av att interpellanten tagit upp möjligheterna att bättre

NU 1974:26

utnyttja befintliga eller nedlagda småkraftverk och gamla kvarnar anförde statsrådet följande synpunkter.

Det är från lönsamhetssynpunkt inte längre tänkbart att driva enstaka kraftverk med bemanning. Därför har man successivt gått över till att automatisera driften. De tekniska installationer som detta kräver är emellertid så pass omfattande att små kraftverk ter sig olönsamma även vid en långt gående automatisering av driften. Vidare är småkraftverken ofta byggda enbart för lokal produktion. Om de skall anslutas till och samköra med riksnätet måste de kompletteras med bättre reglerutrustning och - av säkerhetsskäl — även med viss skyddsutrustning, så att stationen automatiskt kopplas ur vid fel på närliggande delar av riksnätet. De erforderliga moderniseringarna och ombyggnaderna, som således ofta är föranledda av säkerhetsskäl, blir kostsamma, särskilt om det rör sig om mycket små kraftstationer. Det torde därför framdeles bli svårt att annat än i undantagsfall utnyttja dessa små stationer för samköming med riksnätet.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om elkraftsproduktionen i Indalsälven I

en motion vid 1973 års riksdag begärdes en skyndsam utredning av förutsättningarna att upprätta ett utvecklingsprogram för elkraftsproduktionen i Indalsälven. Näringsutskottet (NU 1974:49 s. 16) hänvisade till den pågående utredningen rörande vattenkraftsutbyggnader i bl. a. södra Norrland och till en i motionen omnämnd inventering av möjligheterna att utöka kraftstationerna i älven vilken utförts av statens vattenfallsverk. Utskottet sade sig utgå från att en utbyggnad skulle komma till stånd om utredningsresultaten talade för en sådan. Motionärernas yrkande om ytterligare en utredning avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.

Avtappning av Vänern

Det s. k. sjökortsdjupet i Vänern ligger ca 65 cm över den sänkningsgräns som medgivits av vattendomstolen. Statistiskt sett förekommer ungefär vart tionde år att elkraftssituationen aktualiserar en avtrappning till lägre nivå än den normala. Varaktigheten av en sådan sänkning av vattenståndet brukar inskränkas till ca två månader. En avtappning föregås av kontakter med sjöfartsverket och med rederinäringen. Huvuddelen av sjöfarten i Vänern påverkas inte av en nivåsänkning. Den planerade sänkning av vattenståndet med 45 cm som berörs i motionen 1974:1119 behövde inte genomföras.

Andra energikällor

Synpunkter i motionerna

I motionen 1974:332, där bl. a. krävs en redovisning av den forskning

3 Riksdagen 1974. 17 sami Nr 26

NU 1974:26

som bedrivs rörande olika alternativa energikällor, betonas allmänt att staten har ett stort ansvar för att stimulera och initiera forskning på det energipolitiska området. Rörande vissa framtida energikällor, såsom solenergin och den geotermiska energin, har vårt land små möjligheter att isolerat bedriva forskning och utveckling, framhålls det. Sverige bör emellertid aktivt söka delta i det internationella samarbetet på energiområdet, bl. a. inom EG.

Forsknings- och utvecklingsinsatserna i syfte att få fram om möjligt ofarliga energikällor måste öka, sägs det i motionen 1974:243. Motionärerna berör en rad olika alternativa energikällor. Den tekniska utvecklingen inom kolsektorn har varit begränsad till följd av att kolet slagits ut av oljan, framhåller de. Ny teknik för kolbrytning och utvinnande av produkter ur kol utvecklas dock snabbt. Ett kolbaserat energiverk med produktion också av plastråvara m. m. skulle kunna förläggas i anslutning till det nya koksverket i Luleå. Vindkraft nämns som ett möjligt komplement i elförsörjningssystemet, bl. a. för leverans av elkraft till fritidsbyar, telelänkar och militära installationer. Vid utnyttjande av landets tillgångar av torv och skiffrar måste, understryker motionärerna, tas stor hänsyn till miljön. Statsmakterna borde vidta åtgärder som stimulerar till ett bättre utnyttjande av avfall från industrin, främst skogsindustrin, i förädlingsprocessen och för uppvärmning. Ett intensifierat arbete på att utveckla nya energikällor bör utgå från att de fossila bränslena förbehålls u-länderna. De rika länderna får däremot satsa på en dyrare utveckling av andra energikällor, av vilka nämns solenergi — som möjligen skulle kunna överföras till jorden med satelliter -, fusionsenergi, metan framställd ur avfall, geotermisk energi, bioenergi samt värme ur haven.

Tanken på att energiproduktion vid industrier skall stimuleras återfinns också i motionen 1974:1522, där det sägs att en snabb expertbedömning torde vara tillräcklig för att prestera ett gott underlag för praktiska åtgärder på området. Vindkraften tas upp i motionen 1974:862, där det bl. a. hänvisas till utländska projekt. Praktiska försök borde enligt motionärernas mening igångsättas inom begränsade områden vid kusterna. I motionen 1974:847 beskrivs i korthet en patentsökt uppfinning för utnyttjande av energin i vattnets vågrörelse. Statsmakterna borde, menar motionären, ge sitt stöd till fortsatt utveckling av en prototyp till denna anordning.

Att kol på nytt bör kunna bli ett alternativ till oljan och därvid användas både i konventionella och i nya former framhålls också i motionen 1974:1491. Med tanke härpå borde bl. a. transportmöjligheter och inskeppningsanordningar inventeras, anser motionärerna. De påpekar vidare att inhemska bränslen såsom torv, ved och bark kräver en omfattande transportapparat. Ökade insatser av utvecklingsarbete på detta område förespråkas. Uppförandet av energianläggningar för utnyttjande av olika inhemska bränslen borde också stimuleras. Skärpta krav borde uppställas beträffande installation i privata bostadsfastigheter av uppvärmningsanordningar för vilka alternativa bränslen kan användas.

NU 1974:26

35 Flexibiliteten i våra system för uppvärmning har försummats, hävdas det i motionen 1974:332. Rekommendationer att uppvärmningsanläggningar skulle vara möjliga att elda även med inhemska bränslen har negligerats, med påföljd att en stor del av landets eldningspannor inte utan betydande kostnader och tidsutdräkt kan göras användbara för ved, torv o. d. Motionärerna förordar stöd till och utvidgning av de åtgärder som överstyrelsen för ekonomiskt försvar vidtagit för att utröna möjligheterna att använda mer torv i bränsleförsörjningen. De vill också ha försöksverksamhet med andra inhemska bränslen, i första hand bark men även sopor. I andra regioner än storstadsregionerna bör, menar de, avfallsbränslen från skogsindustrin samt sopor och torv successivt kunna ersätta olja och kol som huvudbränsle. Staten bör ge stöd till projekt i kommuner som syftar till att använda en större mängd inhemska bränslen. Önskemålet att värmeanläggningarna skall tillåta byte av bränsle — något som betecknas som angeläget både från ekonomisk synpunkt och från beredskapssynpunkt — bör enligt motionärerna tillgodoses dels genom att konvertibla aggregat föreskrivs vid nyanläggning, dels genom att staten med ekonomiska medel stimulerar tillsats av s. k. förugnar till alla pannor som i dag inte kan eldas med inhemska bränslen.

Ökad användning av bränntorv förespråkas mest utförligt i motionen 1974:244. Motionärerna erinrar om de svenska torvmossarnas stora utsträckning — mer än 6 miljoner hektar — och om att torv utnyttjas i stor skala i länder som Sovjetunionen, Finland, Irland och Canada. Särskilt behandlas förhållandena i Finland, där ett kraftvärmeverk som kan eldas med enbart torv färdigställdes år 1972 och ett annat är under uppförande. Torvproduktionen i Finland har skapat arbetstillfällen i arbetslöshetsbygder, framhåller motionärerna, och torven har också visat sig kunna läggas till grund för kemisk industri. Det hänvisas i motionen till hur torvproduktionen berörts i olika utredningar och propositioner; slutsatsen är att statliga instanser endast i krislägen visat påtagligt intresse för utnyttjande av torv som bränsle. Motionärerna ställer denna inställning i kontrast till andra tendenser i energipolitiken — att Sverige alltmer intimt knutits till de internationella oljebolagen, att kampanjer drivits för exploatering av de sista oreglerade älvarna och att propaganda drivits för eluppvärmning av bostadshus. Staten bör, menar motionärerna, otvivelaktigt svara för forskningen rörande utnyttjande av bränntorv, och staten bör då också åt sig garantera forskningens resultat genom att inventera torvfyndigheterna och på lämpligt sätt säkra dem i allmän ägo.

Även i motionen 1974:48 ägnas stor uppmärksamhet åt erfarenheterna från Finland i fråga om utnyttjandet av torv som energikälla. På dessa erfarenheter borde, menar motionärerna, omedelbara åtgärder i Sverige kunna baseras. Så borde t. ex. verkställas ingående undersökningar om anläggande av torveldade kraft värmeverk. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar borde omgående få medel för forskning som kan göra det möjligt att utveckla driftformer som gör torven till ett konkurrenskraftigt bränsle. Liknande synpunkter framförs i motionen 1974:1512. Som ämnen för undersökningar nämns där bl. a. kartering av torvmossarna,

NU 1974:26

analys av torvens innehåll samt problem förknippade med awattning, utvinning och transport av torv. Förslaget om en försöksanläggning i Sandvikenområdet för tillverkning av frästorv framläggs med hänvisning till att överstyrelsen för ekonomiskt försvar aktualiserat frågan om uppförande av sådana anläggningar.

Från samma premisser som i de senast nämnda motionerna dras i motionen 1974:549 slutsatsen att torven bör få ökad användning som energikälla. Inom ramen för ett nordiskt samarbete inom energiförsörjningen bör, anser motionärerna, sökas en sådan lokalisering av de torveldade kraftverken att en kombination med oljeeldning kan åstadkommas. Man bör därvid räkna med olja från norska oljefyndigheter eller lagrad inom områden med isfria hamnar. Vid förläggning i Sorseleområdet — varmed motionärerna avser Sorsele och Arjeplog - skulle det vara intressant med oljelagring i Mo i Rånå i Norge. Ett kraftverk i Älvdalen-Särna-ldre-området för kombinerad torv- och oljeeldning skulle kunna anknyta till oljelagring i Trondheim och skulle kunna utnyttja ett redan utbyggt distributionsnät. I båda de angivna regionerna finns, framhålls det, god tillgång till torvmossar.

Bristen på råvaror kan få allvarliga konsekvenser för skogsindustrins vidare utbyggnad, sägs det i motionen 1974:151 1, och man bör därför utreda möjligheterna att utnyttja även hyggesavfallet inom skogsindustrin. Detta skulle kunna ske vid såväl fiberskive-som cellulosatillverkning, dock först efter ett omfattande utvecklingsarbete. Dessutom skulle hyggesavfallet kunna tjäna som en värdefull energikälla, menar motionären. Ett sådant maskinsystem bör dock eftersträvas att de kväverika delarna av trädet — bark, löv och barr — blir kvar i skogen. Motionären hänvisar till ett av Nordiska rådet initierat forskningsarbete på området, för vilket ledningsansvaret handhas av Finland.

Liknande tankegångar återfinns i motionen 1974:329, som innehåller motiveringen till yrkandet i motionen 1974:338. Det spillvirke som lämnas kvar i skogarna representerar stora värden och borde utnyttjas dels som bränsle, dels som material inom exempelvis byggnadsbranschen, säger motionärerna. Förutom att produktionsmetoderna inom skogsbruket borde utvecklas så att spillvirket tillvaratogs effektivare, borde åstadkommas funktionssäkrare värmepannor för vedeldning, vilka genom höggradig automatik och minimala krav på tillsyn skulle kunna bli ett attraktivt alternativ till oljeeldade pannor.

Av industridepartementet publicerad översikt över inhemska energikällor

Ett omfattande utredningsarbete pågår, bl. a. med anknytning till energiprognosutredningen, för att klarlägga de inhemska energitillgångarnas omfattning och förutsättningarna för deras utnyttjande. I avvaktan på den samlade redovisning och utvärdering av dessa resurser som förutsätts ingå i utredningens slutrapport har industridepartementet i sin tidskrift Aktuellt i industripolitiken (1974 nr 2) publicerat en redogörelse som underlag för den aktuella energidebatten. Om energikällor som

NU 1974:26

berörs i motionerna inhämtas i redogörelsen bl. a. följande.

Vindkraft har tidigare i viss utsträckning tagits till vara i väderkvarnar och i små vindmotorer. På många håll görs nu satsningar för att närmare studera vindkraftens möjligheter. I USA.s forskningsprogram för tiden 1975—1979 har ett belopp motsvarande 150 miljoner kronor avsatts för utveckling av effektiva vindkraftsystem. Närmast siktar man på tre försöksanläggningar, en på 150 kW med konventionell konstruktion av två på 100 kW resp. 1 000 kW med en ny konstruktion. Att satsningen på vindkraften inte är större betraktas som en indikation på att man inte har så stort hopp att vindkraften skall kunna ge några större bidrag till energiförsörjningen. Den allmänna uppfattningen, i USA, Frankrike och på andra håll där man gör betydande försök med vindkraft, uppges vara att vindgeneratorer kanske kan få en teknisktekonomiskt rimlig tillämpning för produktion av små energimängder i områden som är speciellt lämpliga från vindsynpunkt.

Även i Sverige pågår vissa studier och försök med vindkraft, främst då hos statens vattenfallsverk och Sydsvenska Kraft AB och i STU:s energinämnds regi.

Instrålningen av solenergi utmärks i Sverige av stora årstidsvariationer. Per år och m2 uppgår den från solen till jorden instrålande energin på Sveriges breddgrad till ca 1 000 kWh; som jämförelse kan nämnas att motsvarande instrålning i Sahara är ca 2 300 kWh.

Det pågår ett omfattande globalt utvecklingsarbete för att möjliggöra direkt tillvaratagande av solenergin. Utvecklingsstadierna varierar kraftigt för olika typer av projekt. Uppvärmning av vatten är i mindre skala kommersiellt realiserad i tropikerna, medan elproduktion i s. k. solkraftverk befinner sig på ett grundläggande forskningsstadium. Även om insatserna på utveckling av solenergin är förhållandevis stora - USA satsar t. ex. 1 miljard kronor under perioden 1975—1979, medan Japan satsar 14 miljoner kronor per år — räknar man med att solenergin inte förrän tidigast om 30 år torde kunna ge mer betydande bidrag till energiförsörjningen.

Redan nu bidrar solen i betydande utsträckning till uppvärmningen av våra hus. Eftersom denna och övrig basenergi, t. ex. värmeavgivningen från personer, finns med i de grundläggande förutsättningarna för dimensioneringen av husen och deras värmeanläggningar, betraktas den inte som en direkt energikälla. Oavsett om man räknar med denna gratisvärme från solen som en förutsättning eller som en värmekälla kan man förutse att den tekniska utvecklingen kommer att göra det möjligt att tillvarata ännu mera av solenergin på detta sätt. I försöksbyggnader i bl. a. Alperna har man genom att montera värmeuppsamlande kollektorer på husets tak och söderfasad kunnat öka solvärmeandelen så att ytterligare uppvärmning inte fordras förrän vid —20 C. I detta sammanhang bör även utvecklingen av den s. k. värmepumpen nämnas. Man arbetar dels på projekt där man med värmepump nyttiggör temperaturskillnader i naturen för byggnadsuppvärmning, dels på projekt där värmepumpen används för att återvinna energi ur utgående ventilations -

NU 1974:26

luft och för att transportera överskottsenergi, t. ex. från en solbelyst fasad till delar av byggnaden där uppvärmningsbehov föreligger.

Stora tillgångar av torv finns i Sverige. Enligt en äldre kartläggning av Sveriges geologiska undersökning finns i södra och mellersta Sverige ca 25 000 miljoner m3 torv, varav dock knappt hälften bedömts vara tekniskt möjlig att använda som bränntorv. Det mesta härav faller på små myrar. För norra Sverige finns endast uppgifter om myrareal. Totalt räknar man med att det i Sverige finns 6 miljoner hektar torvmark.

Nybildning av torv sker så långsamt att man inte i egentlig mening kan tala om torv som en förnyelsebar tillgång. Dessutom sker tillväxten praktiskt taget endast på intakta torvmarker, medan torvtäkter inte läks märkbart. Den årliga tillväxten av torv uppgår till 0,5 å 1,0 mm per år i södra Sverige och betydligt mindre i norra Sverige. Totalt kan man för Sveriges myrmarker räkna med en årlig tillväxt av ca 25 miljoner m3 torv, vilket i bränslevärde motsvarar drygt 2 miljoner ton olja.

När det gäller att bedöma i vilken utsträckning torv skulle kunna ekonomiskt användas som bränsle måste man framför allt se på transportförhållandena. Man räknar i Finland, där man f. n. för att skaffa sig drifterfarenheter bygger ett par anläggningar för torveldning av kraftverk, med att torvtäkten av transportekonomiska skäl måste ligga inom 50 å 100 km avstånd. De exploaterbara tillgångarna begränsas därför starkt.

De största svårigheterna att utnyttja torv som bränsle torde uppstå av miljövårdsskäl. Torvtäkter efterlämnar sår i landskapet som inte helas på flera århundraden. Från naturvård shåll framhålls även myrarnas ekologisk-geologiska särprägel och deras roll som vildmarkspotential. Statens naturvårdsverk har föreslagit en inventering av myrarna för att en skyddsprioritering skall kunna genomföras. För hydrologin har myrarna betydelse både lokalt och i stort. De tjänstgör som regleringsmekanism i naturens vattenhushållning och magasinerar vattenöverskott, kvarhåller vatten under torrperioden och ger ifrån sig vattnet långsamt så att en uthålligare vattenföring uppstår, flödestoppar till följd av regnväder och snösmältning utjämnas och risken för översvämningar minskar. Stor försiktighet bör därför iakttas vid en eventuell torvtäkt i stor skala så att de hydrologiska förhållandena inte påverkas alltför mycket. Man har också pekat på att stora ingrepp i torvmarken med ökad vattenavledning som följd innebär att onormalt mycket humöst surt vatten svämmar ut i flodsystemet och påverkar dess vattenkemi.

I diskussionen om torvens roll som bränsle måste även alternativ användning av torv och torvmark behandlas. Torv har goda egenskaper som värmeisoleringsmaterial, som packningsmaterial för ömtåliga varor, som olje- och fuktabsorberande material och som filtermaterial, bl. a. med stor förmåga att binda tunga metalljoner. För närvarande har torv sin största betydelse som jordförbättringsmedel och som odlingssubstrat, särskilt efter näringsberikning. Torvmark kan efter dikning användas för skogsodling. Förutsättningarna för detta är bättre om ingen torvtäkt först har skett.

NU 1974:26

39 De ekonomiska förutsättningarna för att ta till vara torv för bränsleändamål bedöms vara mindre gynnsamma än i Sovjetunionen, Finland och Irland, där torvutvinning i större skala förekommer. Även om det i och för sig finns stora torvtillgångar i Sverige anses det sannolikt att torv endast kan få en mycket begränsad betydelse för vår energiförsörjning. Studier rörande användning av torv som bränsle pågår. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar planerar i samarbete med några kommuner för ett par torveldade fjärrvärmeanläggningar, som skall kunna ge anläggnings- och drifterfarenheter.

Ved och skogsavfall svarar f. n. för 6 å 7 % av den totalt förbrukade primärenergin i Sverige. Tidigare var veden en väsentlig energikälla; ännu så sent som 1935 baserades vårt lands totala energiförsörjning till mer än en tredjedel på ved. Den nuvarande användningen faller i huvudsak på skogsindustrin, som tar till vara energiinnehållet i avfallslutar och i bark och annat avfall vid virkets förädling.

När det gäller att ta ställning till om en återgång bör ske, så att skogsprodukter i större utsträckning utnyttjas för energiändamål, måste dels göras en avvägning mellan användningen som bränsle och användningen som industriråvara, dels tas hänsyn till miljövårdseffekter av en ökad användning av ved som bränsle.

En fortsatt önskvärd expansion av skogsindustrin för att täcka världens behov av massa och papper hindras enligt sakkunniga bedömare av den begränsade vedråvaran. Med denna råvarusituation kommer skogsindustrin världen över att i framtiden vilja utnyttja allt klenare virkesdimensioner och sannolikt också i stor utsträckning grenar och stubbar. Detta kommer att understrykas ytterligare om skogen även blir en begärlig industriråvara för tillverkning av andra kemiska produkter. Om skogsprodukten skall användas som bränsle torde av samhällsekonomiska skäl få ske en begränsning till användning av direkt avfall som skogsindustrin inte kan utnyttja som råvara. Skogsprodukterna bedöms med hänsyn härtill och till miljöaspekterna inte kunna få annat än marginell betydelse för vårt lands energiförsörjning.

Man måste av ekonomiska skäl sannolikt räkna med att enda möjligheten att ta till vara det klena skogsavfallet är att upparbeta det till flis redan på awerkningsplatsen eller på fabrik. Med hänsyn till faran för skadeinsekter bör flisningen ske i rått tillstånd, varvid även bark, kvistar och barr följer med. Detta leder till att skogsmarken får vidkännas näringsförluster, eftersom den naturliga gödslingen från avfallet uteblir. Om tilläggsgödsling med konstgödsel måste tillgripas är det, eftersom dessa gödningsmedel är energikrävande för sin framställning, osäkert om man egentligen får något nettoutbyte av energi. Till detta kommer att flis alternativt används för tillverkning av spånskivor och även för kemisk massa, vilket ytterligare begränsar användningen för energiändamål.

Den årliga skogsavverkningen i Sverige uppgår till ca 70 miljoner skogskubikmeter med ett bränslevärde motsvarande ca 9 miljoner ton olja (Sveriges totala energiförbrukning 1972 motsvarade ca 35 miljoner ton olja). Om man utgår från att vedeldningen begränsas till temporär

NU 1974:26

och lokal användning av det avverkningsavfall som är ekonomiskt ointressant för skogsindustrin därför att kostnaderna för tillvaratagande och transport blir alltför höga så blir energitillskottet mycket litet.

Om hushålls- och industriavfall gäller att hushållsavfall numera i enlighet med den kommunala renhållningslagen tas om hand av kommunerna, medan industrin i regel själv får svara för kvittblivningen. Kompostering av hushållsavfall sker i snabbt minskande utsträckning. Särskilt inom och i närheten av tättbefolkade områden anses det nu nödvändigt att bränna avfallet.

Hushållsavfallet — sopor, köksavfall etc. och i små mängderäven oljeoch färgrester o. d. — innehåller till stor del brännbar substans, dvs. har ett energiinnehåll som kan tillvaratas. Andelen pappersavfall tenderar att minska medan plasthalten ökar i soporna. Detta gör att avfallets värmevärde ökar. I framtiden torde man kunna räkna med ett värmevärde över 3 kWh per kg avfall vid vanlig fuktighetsgrad. Beräkningar avseende hela landets kommunala avfall — där inte bara hushållsavfall utan också avfall från kontor, handel etc. ingår — har gett vid handen att det totala energiinnehållet motsvarar ca 0,5 miljoner m3 olja per år.

Med hänsyn till de stora kostnader som uppstår för att man skall kunna utföra avfallsförbränningen på ett från miljösynpunkt acceptabelt sätt måste man räkna med att destruktion genom förbränning blir förhållandevis dyr. Genom att energin i avfallet tas till vara och utnyttjas kan dessa höga destruktionskostnader sänkas. Man får därför räkna med att allt flera kommuner utformar sina sopförbränningsanläggningar så att energiinnehållet kan nyttiggöras. Industriellt avfall är ofta mera förorenat, vilket ställer större krav på industrins förbränningsanläggningar.

Avfall innehåller inte bara energi utan även material som kan återvinnas, och man måste därför se på vad om är bästa användning för avfallet. Särskilt gäller detta för industriavfall, där spill och kasserat material ofta bör kunna tas till vara och åter matas in i industriprocessen. Det gäller dock även för hushållsavfallet, där man t. ex. genom sortering kan ta till vara pappersavfall och ur detta göra nytt papper.

Vissa utredningar

Frågor rörande tillgång till och utnyttjande av inhemska energikällor behandlas av energiprognosutredningen (se ovan s. 12) och programkommittén för utarbetande av förslag till forsknings- och utvecklingsprogram inom energiområdet (se ovan s. 17).

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, Svenska värmeverksföreningen och AB Svensk torvförädling undersöker möjligheterna att starta en produktion av bränntorv för användning i stora värmeanläggningar.

Chefen för jordbruksdepartementet har tillsatt en arbetsgrupp för att under våren 1974 granska möjligheterna att spara och utvinna energi i samband med avfallshanteringen.

NU 1974:26

41 Interpellationssvar

Chefen för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den 7 december 1973 (RD 1973:149 s. 127) bland andra interpellationer på energiområdet också en som gällde huruvida han avsåg att vidta några åtgärder som skulle göra det möjligt att i ökad utsträckning använda kol för den framtida energiförsöijningen. Statsrådet hänvisade till energiprognosutredningens av miljövårdsskäl betingade reserverade hållning till kolet i dess lägesrapport och uttalade att regeringen, om en samlad bedömning av de olika energiformerna visade att kolet borde tilldelas en annan roll än man tidigare tänkt sig, var beredd att vidta alla erforderliga åtgärder.

Skrivelse från Vetenskapsakademien

Med anledning av de förslag som väckts om att torveldade kraftverk skall anläggas i Sverige har Vetenskapsakademien tillställt utskottet en skrivelse med synpunkter på förekomsten och utnyttjandet av bränntorv. Skrivelsen återges i sin helhet som bilaga I (s. 81).

Akademien anför att man när våra torvtillgångar sägs vara betydande bortser från viktiga inskränkningar. Bränntorven är ofta svåråtkomlig. De flesta förekomsterna är vidare små till areal och volym. De torvförekomster som verkligen skulle kunna exploateras bedöms vara en ringa bråkdel av de totala. Omsorgsfull dränering ett eller ett par år i förväg erfordras för att en myr skall kunna användas för torvtäkt med maskinella metoder. Uppfattningen att torven är en naturtillgång som förnyas i takt med exploateringen betecknas som helt vilseledande. Ett stort antal myrar bör bevaras intakta på grund av sin vetenskapliga och landskapliga betydelse och sin betydelse för fågellivet. Tillgången till bränntorv och lokaliseringsmöjligheterna för torveldade kraftverk eller kraftvärmeverk är alltså begränsade, säger akademien. Irman torv eldas upp bör också alternativ användning av mera kvalificerat slag övervägas. Ingrepp i hittills outnyttjade torvmarker bör inte få ske förrän de naturvårdande myndigheterna låtit inventera skyddsvärda myrar. Torv bör vidare likställas med t. ex. grus när det gäller krav på tillstånd till täkt.

Förvaltning m. m.

Synpunkteri motionerna

För att ett samlat grepp över energiförsörjningen i landet skall åstadkommas borde, anförs i motionen 1974:543, övervägas att inrätta ett särskilt energiverk med uppgift att under industri- och handelsdepartementen samordna alla statliga insatser på energiförsörjningens område och ta till vara inhemska energikällor som kan minska beroendet av oljebaserad energi.

Det fristående institut för energifrågor som förespråkas i motionen 1974:243 skulle ha till huvuduppgift att — på eget initiativ eller på beställning utifrån - utarbeta prognoser, utredningar och framtidsstudi -

NU 1974:26

er. Det skulle också framställa internationella översikter och svara för ett brett kunskapssamlande inom energiområdet. Institutet borde, säger motionärerna, ha intim kontakt med teknisk och ekonomisk fakultet och stark anknytning till praktiska problem; samtidigt understryks att institutet måste vara fristående. Institutet skulle enligt förslaget kunna finansieras genom en särskild energiavgift.

En första förutsättning för en tryggad energiförsörjning är, uttalas i motionen 1974:1491, att beslutsfattarna har tillgång till en allsidig och pålitlig information och att det finns möjligheter att göra en opartisk värdering av de fakta som samlas in. Denna funktion måste enligt motionärernas uppfattning kraftigt förstärkas. Det bör övervägas, menar man, att låta uppgiften vila på ett fristående institut som kan upprätthålla samarbete med olika parter.

Ungefär samma tanke kommer till uttryck i motionen 1974:332. Det behövs, anförs där, ett permanent organ för att leda forskning och utveckling som underlag för prioriteringar och långsiktig energiplanering i vårt land.

För att vidgat underlag för ett internationellt samarbete på energiområdet snabbt skall skapas är det enligt motionen 1974:332 angeläget att ett antal tjänster som energiattachéer inrättas vid vissa större svenska beskickningar från och med nästa budgetår. Attachéernas uppgift skulle vara att följa forskning och utveckling samt arbeta fram konkreta projekt för samarbete mellan Sverige och berörda länder på energiområdet.

Den nu genomförda kommunreformen har lett till att det i stora kommuner kan finnas många olika eldistributörer och stora skillnader i fråga om de ekonomiska villkoren för leverans av elkraft, påpekas i motionen 1974:1 129. Det sistnämnda förhållandet är enligt motionärerna inte godtagbart, eftersom det innebär att kravet på likställighet mellan kommuninvånarna inte uppfylls.

Tidigare behandling av frågan om inrättande av ett energiinstitut

Förslag — såsom nu i motionen 1974:243 — om inrättande av ett fristående energiinstitut har tidigare förekommit i motioner vid 1972 och 1973 års riksdagar. De har avslagits av riksdagen sedan de avstyrkts av näringsutskottet (NU 1972:50, 1973:49) med hänvisning till energiprognosutredningens arbete. Direktiven för denna utredning täcker i allt väsentligt de uppgifter som det av motionärerna önskade särskilda utredningsinstitutet skulle få, sade utskottet 1973 och påpekade att det då föreslagna statens industriverks energienhet sedermera skulle överta utredningens arbetsuppgifter. Reservation till förmån för motionsyrkandet avgavs båda åren av centerpartiets och folkpartiets företrädare i utskottet, 1973 även av moderata samlingspartiets.

NU 1974:26

43 E lut redningen

Direktiven för elutredningen har delvis redovisats ovan (s. 17). Utredningen har som en av sina huvuduppgifter att undersöka vilka åtgärder som bör vidtas för att underlätta och påskynda en önskvärd strukturomvandling på eldistributionsområdet. Fördelar och nackdelar som är förbundna med olika alternativ och organisationsformer för eldistributionen skall därvid övervägas. Det står klart, uttalas det i direktiven, att en omorganisation av eldistributionen på landsbygden och i de mindre tätorterna bör ske så att de många små distributionsföretagen sammanförs till eller uppgår i regionala företag. Det påpekas att en utveckling av kommunernas deltagande i en intensifierad rationalisering av distributionsverksamheten på landsbygden och i de mindre tätorterna försiggår i samband med kommunsammanläggningama. Kommunerna har också, framhålls det, i flera sammanhang uttalat sitt intresse för ett ökat inflytande över eldistributionen med hänsyn bl. a. till dess nära samband med deras ansvar för bebyggelseplanering och bostadsförsörjning. Det betecknas som angeläget att möjligheterna till samordning av eldistributionen med andra allmännyttiga servicefunktioner effektivt tillvaratas.

Handlingsprogram för energipolitiken

Synpunkter i motionerna

1 motiveringen till det förslag till handlingsprogram för energipolitiken som läggs fram i motionen 1974:335 behandlas framför allt energipolitikens samband med det ekonomiska systemet över huvud taget. Den s. k. energikrisen är, enligt motionärerna, inte främst en kris i tillgången på energi, utan den är en kris i sättet att använda energin, en kris för de ekonomiska maktförhållandena vilkas bas är misshushållning, utsugning och social orättvisa. Efter att ha angett vissa huvuddrag i en marxistisk analys av kapitalismen uttalar motionärerna att kapitalismen söker kompensera effekterna av inre motsättningar i det ekonomiska systemet bl. a. genom en hejdlös, rent kvantitativ tillväxt, vilken som en nyckelfaktor har en ständigt ökad tillförsel och förbrukning av energi. Härigenom hotas hela den globala miljön, säger motionärerna. Viktiga energi- och råvarutillgångar, som har en nyckelroll i industrialiseringen, tar undan för undan slut. De kapitalistiska industrinationernas utplundring av de svagt industrialiserade ländernas folk skärps. Påståendet att en förbättrad levnadsstandard nödvändiggör ständigt ökad energiförbrukning är felaktigt. Omfördelning vid en och samma energiförbrukning kan öka den totala sociala nyttan. Standard har både en kvantitativ och en kvalitativ sida.

1 avvaktan på en socialistisk planhushållning måste, hävdar motionärerna, kampen mot kapitalismens misshushållning sättas in redan nu i form av beslutsamma konkreta åtgärder på en rad punkter inom energisektorn. Särskilt betonas att de stora oljetrustemas makt över Sveriges energitillförsel måste brytas och att en långsiktig plan för produktion av och

NU 1974:26

hushållning med energi måste göras upp med utgångspunkt i den sociala nyttans princip. Den akuta energisituationen får inte leda till förhastade och kortsiktiga beslut, säger motionärerna vidare. Miljökraven måste upprätthållas. Säkerhetskraven på fissionskraftens område får inte efterges. Slutenheten och monopoliseringen på energiforskningens område måste vidare brytas och de nu etablerade kraftproducenterna föras undan från direkt inflytande över utvecklingsarbetet.

I motionen 1974:1491 redogörs inledningsvis för några huvuddrag i utvecklingen på energiområdet. Apropå det starka importberoendet betonas att beredskapssynpunktema måste tillmätas betydligt större vikt än under senare år. Den energipolitik som växte fram under 1960-talet syftade i första hand till att den väntade ökningen i förbrukningen av elkraft och annan energi skulle tillgodoses till billigt pris, säger motionärerna. Däremot ägnades föga intresse åt beredskapssynpunktema, miljöfrågorna, farhågorna för uttömning av vissa energikällor, risken för framtida prishöjningar på olja och möjligheterna att hindra en ohämmad ökning av förbrukningen. De senaste åren har problemen på energiområdet, inte minst i samband med utvinning av kärnkraft, blivit alltmer uppenbara, fortsätter motionärerna. De noterar att ett förslag till långsiktigt handlingsprogram på energiområdet har aviserats till 1975 års riksdag. Grundläggande för detta program måste enligt motionärernas uppfattning vara att produktionen och utnyttjandet av energi anpassas till naturens egna förutsättningar. De negativa effekterna på naturmiljön av vissa slags energiframställning kan i så fall väsentligt reduceras. Ett viktigt mål måste också vara att söka förhindra en fortsatt ohämmad exploatering av energikällorna i naturen och söka hålla den totala förbrukningen av energi nere. En sådan begränsning sägs väl kunna förenas med tanken på ett ytterligare utvecklat välfärdssamhälle. I detta sammanhang rekommenderas åtgärder för att höja verkningsgraden i olika system och för att ersätta energikrävande processer inom industrin med mer energisnåla. Det anges vara från ekologisk synpunkt angeläget att söka utveckla okonventionella energikällor som på ett bättre sätt än nuvarande anläggningar för energiproduktion kan inordnas i naturens kretslopp. Ökade forskningsinsatser på dessa områden sägs vara viktiga, även om de inte skulle ge något omedelbart resultat. Av betydelse från beredskapssynpunkt är främst att säkra en störningsfri tillgång på olja, framhålls det. Metoder för att på ett rationellt sätt utnyttja de energitillgångar som finns inom landet måste också utvecklas. Traditionella bränslen, främst kol, skulle vidare kunna utnyttjas i nya former.

Huvudinslagen i den nya energipolitik som föreslås i motionen 1974:243 anges vara hushållning med energi och satsning på alternativa energikällor. I ett långsiktigt globalt perspektiv kan vi räkna med sämre tillgång på billiga och miljövänliga energiråvaror, framhålls det, och därtill kommer att framställning och förbrukning av energi medför miljöpåfrestningar. Motionärerna nämner några generella slutsatser som enligt deras mening bör vara grundläggande för en ny inriktning av den svenska energipolitiken. Vi måste spara på energi, för vilket behövs ett riksom -

NU 1974:26

fattande samlat program för bättre hushållning med energi. Vi måste göra oss mindre ensidigt beroende av olja. Vi måste satsa på nya alternativa energikällor. Vi måste ha bättre möjlighet att skaffa kunskap om energifrågor nu och i ett längre perspektiv. Följande synpunkter anläggs ytterligare på den framtida energipolitiken. Det är sannolikt att sambandet mellan energianvändningen och välståndsutvecklingen framstår som mindre framträdande om man ger välståndsbegreppet ett något vidare innehåll. Även de negativa konsekvenserna av energianvändning måste beaktas. Energipolitiken måste syfta till att förhindra missbruk av tillgängliga energiresurser. En övergång till ett mer energisnålt samhälle är nödvändig. Den erforderliga styrningen från samhällets sida torde med fördel ligga kvar hos olika problemorienterade myndigheter. Principen om ramhushållning bör gälla även energiområdet. Energimarknaden bör alltså tillåtas fungera inom de ramar som bl. a. utgörs av lagar och bestämmelser vilka motiveras av behovet av hushållning med energi samt beredskaps-, konsument- och säkerhetskrav. Därutöver måste miljökraven i större utsträckning än hittills få styra energiförbrukningen. Kostnaderna för skador på miljön måste räknas in i energipriserna, vilket skulle kunna ske genom ett system med miljöavgifter. Principen om ramhushållning förutsätter fri konkurrens på lika villkor. Detta bör gälla även på energins område. Energiförsörjningen bör inte ha någon privilegierad ställning när det gäller kapitalanskaffning. Energiföretagen bör tillämpa normala företagsekonomiska vinstkriterier. Priser och taxor bör inte subventionera vissa konsumenter; härvidlag kan dock undantag vara motiverade då det gäller elförsörjning i glesbygd.

I motionen 1974:332 diskuteras efter en återblick på Sveriges energiförsörjning det kortsiktiga perspektivet på energiområdet. En strävan bör vara att nedbringa Sveriges oljeberoende, i varje fall till en nivå motsvarande genomsnittet för Västeuropa, säger motionärerna. Att övergå till vad som populärt kallas ett lågenergisamhälle sägs vara varken önskvärt eller nödvändigt. Däremot bör föras en målmedveten politik med sikte på att uppmuntra till bättre hushållning med energin. Föreställningen om en välfärdssamhällets ragnarök, innebärande att oljan tar slut och att det blir nödvändigt att återgå till tidigare samhällsformer, betecknas som totalt utan verklighetsunderlag.

Motionärerna pläderar för att marknadsekonomins principer skall tillämpas på energiområdet. Staten måste självklart ha ett övergripande ansvar för energiförsörjningen, anför de, men dess insatser därvidlag bör prövas efter samma kriterier som på andra områden. En svensk energipolitisk strategi måste enligt motionärerna vara ”blandad”, dvs. innebära en bred satsning på olika energiformer. Genom spridning av de risker som ligger i den nuvarande koncentrationen på vattenkraft och importerad olja skall skapas förutsättningar för en tryggad försörjning för framtida generationer. Forskning och utveckling på energiområdet bör få högsta prioritet. Innehållet i den energipolitik som förordas kommer i huvudsak till uttryck i de olika punkterna i motionärernas hemställan.

NU 1974:26

46 Vissa utredningar m. m.

Energikommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1970:13) Sveriges energiförsörjning vissa åtgärder för att tillgodose samhälleliga intressen på energiområdet. Kommittén förordade en utvidgning och komplettering av koncessionslagstiftningen för energiproduktion och energidistribution, krav på planer för värmeförsörjningen i tätbebyggda områden, en komplettering av lagstiftningen till skydd för energikonsumentema mot eventuell monopolprissättning samt en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhet för energisektorn.

Direktiven för energiprognosutredningen (I 1972:03) och för programkommittén (I 1973:06) för utarbetande av förslag till forsknings- och utvecklingsprogram inom energiområdet har redovisats ovan (s. 12, 17).

I direktiven för den ovan (s. 17 och 43) nämnda elutredningen (I 1971:01) anförs ytterligare bl. a. att elproduktionens organisation kommer att på ett genomgripande sätt påverkas av en omstrukturering av eldistributionens organisation och dessutom av den pågående omvandlingen av elproduktionstekniken. Den tekniska utvecklingen förutses leda till en ytterligare förstärkning av de monopolistiska dragen inom kraftproduktionen. De avsevärda resurser som kraftverksutbyggnaden kräver gör det från samhällsekonomisk synpunkt önskvärt att en genomgripande totaloptimering av hela kraftsystemet äger rum och att denna läggs till grund för såväl utbyggnaden som driften, uttalas det. Den sakkunnige skall därför bl. a. undersöka förutsättningarna för en längre gående strukturrationalisering av elproduktionen samt ta ställning till hur långt strukturomvandlingen bör drivas.

Frågan om det statliga och kommunala inflytandet och olika former av samverkan mellan stat, kommun och andra intressenter skall särskilt behandlas av utredningen. Organisationsförslaget skall enligt direktiven innefatta regler om sammanslagning och inlösen av företag.

Energirådet tillsattes i december 1973 för att biträda regeringen med kunskaper och erfarenheter på energiområdet. I rådet finns bl. a. de politiska partierna, arbetsmarknadens och näringslivets huvudorganisationer samt organisationer på trafikområdet och på bostadsmarknaden företrädda. Vidare ingår i rådet ett antal forskare m. fl. Statsministern är ordförande i rådet, och i dess arbete deltar också cheferna för jordbruks-, handels- och industridepartementen.

Energipolitiska delegationen, som likaledes tillsattes i december 1973, har till uppgift att verka för koordinering av den energipolitiska planeringen och ta initiativ som är ägnade att öka den långsiktiga försörjningstryggheten på energiområdet. Delegationen är knuten till statsrådsberedningen. Dess ordförande är f. d. generaldirektören Erik Grafström och ledamöter statssekreterarna i utrikes-, försvars-, finans-, utbildnings-, handels-, arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementen.

I syfte att stimulera till en bred debatt om energipolitiska frågor föreslås i propositionen 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken att särskilda medel skall ställas till förfogande för studieförbund som önskar

NU 1974:26

engagera sig i en omfattande studie- och informationskampanj i ämnet. Det räknas med att antalet studiecirklar i energifrågor kan komma att uppgå till ca 3 000.

Tidigare behandling av frågan om förstatligande av energisektorn

Riksdagen har flera gånger prövat förslag om att samhället skall överta hela ansvaret för energiförsörjningen. Motionsyrkanden av denna innebörd har senast 1972 och 1973 avstyrkts av näringsutskottet (NU 1972:50, 1973:49) — med reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant — och avslagits av riksdagen. Utskottet har anfört bl. a. följande. Det samhälleliga inflytandet på området är redan mycket stort. Statens vattenfallsverks andel av landets elproduktion utgör ca 45 %. Kraftverk som ägs av kommuner eller av vattenfallsverket tillsammans med kommuner och enskilda kraftföretag svarar för en stor del av elproduktionen i övrigt. Samarbete mellan olika kraftproducenter har fått vidgad betydelse i samband med den ökade inriktningen på värmekraft. Pågående utredningar på energiområdet undersöker bl. a. olika åtgärder för att tillgodose samhälleliga intressen på detta område. Förutsättningarna för lokalisering av nya kraftverk fastläggs genom den fysiska riksplaneringen.

In terpellationssvar

Ett flertal frågor rörande den framtida energipolitiken har, som framgår av flera referat i det föregående (s. 22, 28 och 41) diskuterats av chefen för industridepartementet statsrådet Johansson i hans svar den 7 december 1973 (RD 1973:149 s. 127 f.) och den 19 mars 1974 (RD 1974:42 s. 110) på interpellationer angående energiförsörjningen. Vid båda tillfällena lämnades översiktliga orienteringar om det planerings- och utredningsarbete som pågår inför arbetet på ett program för den framtida energiförsörjningen och för regeringens bedömning med hänsyn till det pågående utredningsarbetet av de problem som hänger samman med den framtida energiförsörjningen. Vid det första tillfället lämnade statsminister Palme inledningsvis vissa allmänna synpunkter som svar på en interpellation (1973:96) av herr Helén (fp) rörande programarbetet på energiområdet, särskilt beträffande kraftverksutbyggnaden.

I en av de interpellationer som besvarades den 7 december 1973 (1973:95) hade herr Svensson i Malmö (vpk) frågat bl. a. om det var regeringens uppfattning att den kommande lösningen av energiproblemets olika aspekter är förenlig med kapitalismen som ekonomiskt system. Statsrådet anförde att man genom en utblick i världen lätt kan konstatera att alla länder, oavsett vilket ekonomiskt system de kännetecknas av, har betydande problem på energiområdet.

1 svar den 19 mars 1974 (RD 1974:42 s. 85) på en interpellation (1974:10) av herr Svensson i Malmö (vpk) om statligt övertagande av den privata olje han t ering en m. m. deklarerade statsrådet att han ansåg att

NU 1974:26

samhället bör ha ett fastare grepp om oljeförsörjningen. Han påpekade att staten är direkt engagerad i projektering av ett nytt raffinaderi, att åtgärder vidtas även inom prospekteringsområdet och att möjligheterna att mera långsiktigt trygga landets försörjning med olja genom direkta förbindelser med oljeproducerande länder undersöks. Statsrådet förklarade att han ansåg att det var dessa vägar som man i första hand borde pröva för att klara den långsiktiga oljeförsörjningen. Mot denna bakgrund var, uttalade han, ett förstatligande av oljehanteringen och oljetransporterna inte aktuellt. I svaret — som också avsåg två andra interpellationer — berördes även olika åtgärder i syfte att minska beroendet av multinationella företag.

Utskottet

Den långsiktiga energiförsörjningen har under de senaste åren varit föremål för intensiv debatt. Bland huvudfrågorna har varit i vilken utsträckning hittills outnyttjade vattenkraftsresurser skall tas i anspråk för kraftproduktion och huruvida en fortsatt utbyggnad av kärnkraftsproduktionen är försvarbar med hänsyn till säkerhetsriskerna. Inom ramen för en allmän diskussion om hushållningen med naturresurser har framtidsutsikterna på oljemarknaden tilldragit sig stort intresse. De frågor som här nämnts återkommer i en del av de motioner - fler än vid tidigare riksdagar — som i år tar upp ämnen inom energiområdet. I stor utsträckning präglas motionerna av den speciella situation som rådde under den allmänna motionstiden till följd av den då pågående energikrisen.

Ett omfattande arbete ägnas för närvarande åt att ta fram underlag för ett samlat energipolitiskt handlingsprogram på längre sikt, som skall fastställas av statsmakterna år 1975. Flera av motionerna är avsedda att ingå i eller påverka utformningen av detta programunderlag. Ett annat och delvis vidare syfte har några motioner som gäller råvaruförsörjningen i stort.

Förslag till anslag för verksamhet på energiområdet framläggs under ett flertal punkter i bilaga 15 till statsverkspropositionen, som avser industridepartementets verksamhetsområde. Motionsyrkandena har inget omedelbart samband med anslagsfrågorna. Utskottet behandlar därför i det följande först motionerna och sedan de olika anslagspunkterna var för sig. Sin genomgång av motionerna fördelar utskottet på åtta olika avsnitt rörande resursfrågor i allmänhet, besparingsåtgärder på energiområdet, olika energislag, vissa institutionella åtgärder samt slutligen riktlinjer för ett långsiktigt handlingsprogram för energipolitiken.

Råvaruförsörjning

En av huvudpunkterna i energidebatten gäller vilka konsekvenser den nuvarande förbrukningen av ändliga tillgångar på energiråvaror, främst

NU 1974:26

olja, kommer att få. Enligt vissa bedömare förestår en global energikris, som kan resultera i en återgång till ett samhälle med väsentligt lägre energiförbrukning än nu. Detta skulle vara liktydigt med att en stor del av nuvarande teknik, t. ex. för samfärdsel, inte längre skulle kunna fungera. Levnadsvillkoren, särskilt i industriländerna, skulle förändras radikalt. Andra bedömare menar däremot att det inte är någon risk för en bestående energikris. De räknar med att nya fyndigheter av traditionella energiråvaror och framför allt övergång till nya former för energiframställning kommer att möjliggöra fortsatt hög och växande energiförbrukning.

Denna diskussion är inte begränsad till energiområdet utan gäller råvarutillgångarna i stort. Samma situation som beträffande oljan råder i princip beträffande en mängd andra råvaror. Lättåtkomliga tillgångar av olika mineraler förbrukas snabbt. Ytterligare fyndigheter är visserligen kända, och nya upptäcks successivt, men det rör sig härvid ofta om fyndigheter med lägre mineralhalter. Utvinningen blir dyrbarare, delvis till följd av att den blir mer energikrävande. En ökande knapphet på mineralråvaror kommer alltså att accentuera knappheten på energi.

I tre motioner föreslås utredningsarbete och andra åtgärder för att klarlägga nuläget och framtidsutsikterna beträffande råvaruområdet i stort. Det är mot den nyss antydda bakgrunden naturligt att dessa motioner behandlas i direkt anslutning till de motioner som gäller enbart energifrågor. I motionen 1974:15 32 är för övrigt en sådan sammankoppling redan gjord. Där begärs detaljerade studier för att klarlägga hur bristen på energiråvaror kan komma att återverka på olika samhällsområden men också för att kartlägga vilka råvaror som det i övrigt kan bli brist på. Motionärerna vill vidare få till stånd en undersökning av hur sysselsättningen inom olika branscher kan komma att påverkas av energioch råvarubrist, och de vill att förutsättningarna för en långtgående planhushållning i svensk ekonomi skall utredas. Ett närbesläktat önskemål, avseende en inventering av råvarubehovet på olika produktionsområden, framförs i motionen 1974:1497. Flera olika typer av åtgärder för att förbättra råvarutillgången föreslås dessutom. Statsmakterna bör, hävdar motionärerna, skaffa sig ökad insyn och ökat inflytande i de privata företag som kontrollerar viktiga råvarutillgångar, och de bör överväga former för ökat samhälleligt ägande. Direkta kontakter mellan den svenska regeringen och regeringarna i olika råvaruproducerande länder bör eftersträvas i syfte att skapa garanti för en långsiktig råvaruförsörjning, och i internationella organ bör initiativ tas med sikte på sådana lösningar av råvaruproblemen att både producentländernas krav på rimliga och stabila priser och konsumentländernas intressen av en kontinuerlig råvarutillgång tillgodoses. Motionen 1974:1490 anknyter till likartade motioner de båda senaste åren. Motionärerna önskar en parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift att utarbeta en hushållningsplan för naturresurserna. Deras yrkande i år inskränker sig dock till att en arbetsgrupp skall tillsättas med uppgift att förbereda arbetet i en sådan utredning.

4 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 26

NU 1974:26

1 vad gäller energiråvaror vill utskottet i första hand hänvisa till energiprognosutredningens (I 1972:03) pågående arbete. Utredningen skall, såsom framgår av direktiven, utarbeta alternativa prognoser för energiförsörjningen, jämföra substituerbara former för energiproduktion, söka bedöma sannolikheten för de redovisade alternativen och värdera deras konsekvenser bl. a. från samhällsekonomisk synpunkt. När utredningens slutrapport föreligger bör det finnas förutsättningar för att närmare bedöma hur det fortsatta utredningsarbetet beträffande tillgången på energiråvaror skall utformas. Det kan noteras att det redan är bestämt att ett kontinuerligt sådant arbete skall fortgå.

Råvaruproblemen är, såsom framhålls i motionerna, till väsentlig del av global natur. Ett stort antal internationella organisationer, med världsvid eller regional omfattning, ägnar också uppmärksamhet åt dem, något som utskottet i det föregående har belyst med en rad exempel. I denna verksamhet tar Sverige självfallet aktivt del. Mera långsiktiga och teoretiskt inriktade studier på råvaruområdet genomförs inom ramen för den framtidsforskning som utvecklats under senare år. I vårt land har intresset för att följa och ta del i framtidsforskningen bl. a. resulterat i att ett sekretariat för framtidsforskning inrättats med anknytning till statsrådsberedningen. Många av de internationella organisationernas undersökningar på råvaruområdet gäller specifika slag av resurser. I Sverige pågår i statlig regi flera utredningar om olika råvaruslag. Främst kan nämnas den utredning rörande den långsiktiga hushållningen med mineralresurser som just har satts i gång. Ett system för en rullande virkesbalansutredning, dvs. en kontinuerlig kartläggning av tillgången på skogsråvaror, skall utarbetas av 1973 års skogsutredning, den senaste i en rad av kommittéer med uppdrag på skogsbrukets område. Resursfrågor på jordbrukets område aktualiseras inom 1972 års jordbruksutredning.

Vad här sagts visar att motionärernas önskemål om utredningsarbete på råvaruområdet redan i betydande mån är tillgodosett. Utskottet vill i anslutning till motionerna understryka vikten av fortsatt och utvidgad sådan verksamhet. Råvarufrågorna är mångfasetterade. En viktig principiell skillnad råder mellan ändliga råvarutillgångar och tillgångar som successivt förnyas; det synes naturligt att problemen på dessa båda huvudsektorer utreds separat. Samtidigt finns mellan dem ett samband som måste beaktas; det räcker härvidlag att påminna om det moderna jordbrukets utnyttjande av stora kvantiteter gödningsämnen, som framställs genom mycket energikrävande processer. Självklart är att råvarutillgången på nästan alla områden måste bedömas i ett internationellt, ofta globalt, perspektiv. Det intresse som en mångfald internationella organisationer visar för råvarufrågorna är ett uttryck för detta.

Utskottet utgår från att regeringen kommer att ägna dessa frågor önskvärd uppmärksamhet och beakta de olika aspekter som berörs i motionerna. Någon särskild framställning i ämnet från riksdagens sida finner utskottet inte erforderlig. 1 vad gäller förslaget i motionen 1974:1490 vill utskottet erinra om de betänkligheter som utskottet tidigare år anfört mot tanken på en parlamentarisk utredning rörande

NU 1974:26

naturresursfrågor i allmänhet. Invändningen att en sådan utredning skulle komma att dubblera annat statligt utredningsarbete som pågår, delvis med parlamentarisk medverkan, har fått ökad tyngd sedan mineralresursutredningen tillkommit.

I samband med råvarufrågorna haråtervinningstekniken stor aktualitet. Den uppmärksammas i motionen 1974:1526, där det begärs att frågan om utvecklingsstöd till återvinningsindustrin skall utredas. Det avsedda stödet skulle gälla dels forsknings- och utvecklingsarbete, dels investeringar i maskiner och anläggningar.

Utskottet instämmer i att det är angeläget att resurshushållningen inriktas på en väsentligt mera omfattande återvinning av råvaror ur de förbrukade färdigvarorna än som nu förekommer. Som framgår av den redogörelse som lämnats ovan är återvinning ett av de områden som styrelsen för teknisk utveckling (STU) ger stöd åt. Utskottet tar i annat sammanhang ställning till frågan om anslag till STU för nästa budgetår. Utom STU finns flera andra organ som kan stödja forskning och utveckling på återvinningsområdet. I detta sammanhang vill utskottet erinra om det arbete på att utveckla metoder och system för nyttiggörande av avfallsprodukter, i första hand s. k. kemiskt industriavfall, som utförs av Svenska utvecklings AB:s dotterbolag Svensk avfallskonvertering AB (SAKAB) (se prop. 1974:54 s. 14). Utskottet förutsätter att STU och övriga berörda prövar projekt på återvinningsområdet i så positiv anda som deras resurser tillåter. Att, såsom föreslås i motionen, ytterligare en form av specialdestinerat stöd till forsknings- och utvecklingsarbete inom industrin inrättas finner utskottet inte lämpligt. Utskottet avstyrker därför motionen 1974:1526.

Energibesparing m. m.

En synpunkt som ofta framförs i energidebatten är att ökningen i energiåtgång bör motverkas genom planmässiga besparingsåtgärder. Den gångna vinterns energikris har bidragit till ett stegrat intresse för möjligheterna att spara energi. Önskemål om åtgärder på detta område förs också fram i ett flertal motioner.

I motionen 1974:243 föreslås att riksdagen skall begära att Kungl. Maj :t redan vid årets riksdag lägger fram ett samlat program för bättre hushållning med energi. En rad olika besparingsåtgärder, såsom förbättrad isolering, ökat utnyttjande av värmeväxlare och fjärrvärme samt konsekvent genomförd individuell mätning av energiförbrukning, nämns i motionen.

Frågan om energibesparing och över huvud taget en förbättrad hushållning med energiresurserna måste otvivelaktigt få stort utrymme i ett energipolitiskt handlingsprogram. Som ovan nämnts är avsikten att statsmakterna nästa år skall ta ställning till ett sådant program. Bland de utredningar som utarbetar underlag härför märks energiprognosutredningen, som enligt sina direktiv bl. a. skall undersöka möjligheterna att begränsa energiförbrukningen inom olika områden. Utskottet anser att

NU 1974:26

resultaten av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas och att det inte är realistiskt att förslag till ett speciellt besparingsprogram med den allsidiga inriktning som motionärerna tänker sig skall kunna läggas fram innevarande år. Utskottet avstyrker därför det här berörda yrkandet i motionen 1974:243.

I samma motion och i motionen 1974:332 tas frågan om utformningen av de elkraftsproducerande företagens taxor upp. I båda motionerna begärs en översyn av dessa taxor i syfte att stimulera sparsamhet med energin. 1 den senare motionen föreslås också att hyreslagstiftningens bestämmelser skall överses i samma syfte.

Elutredningen (I 1971:01), som utreder frågor rörande eldistributionens och elproduktionens organisation, skall enligt sina direktiv bl. a. beakta det angelägna i att distributionsföretagens taxor kan påverkas från energipolitisk synpunkt, så att elförbrukningen kan ges en i förhållande till annan energiförbrukning optimal inriktning och omfattning. Såvitt utskottet kan finna är önskemålet om en översyn av de elproducerande företagens taxor i angivet syfte tillgodosett genom åläggandet för elutredningen att analysera taxefrågorna bl. a. från den nyss angivna utgångspunkten. Utskottet anser således att elutredningens resultat bör avvaktas. I belysning därav kan också, om så visar sig erforderligt, frågan om sådana ändringar i hyreslagstiftningen som avses i motionen 1974:332 tas upp. De här behandlade yrkandena i de båda senast nämnda motionerna avstyrks alltså av utskottet.

I fem motioner - 1974:243, 1974:332, 1974:871, 1974:1483 och 1974:1491 — kritiseras tendensen att i flerfamiljshus övergå från individuell till kollektiv mätning av el-, gas-och vattenförbrukning. I den sistnämnda motionen begärs en utredning om ett successivt införande av individuella mätare i alla bostadshus. De övriga fyra motionsyrkandena går ut på att bestämmelser skall utfärdas om en successiv övergång från kollektiv till individuell mätning.

Energiprognosutredningen har i sin lägesrapport (Ds I 1973:2) meddelat sin avsikt att i samarbete med installationsbranschutredningen (I 1970:21) studera frågan om individuell och kollektiv mätning av energiförbrukning. Det framhålls i rapporten att den merförbrukning av energi som kan uppstå vid kollektivmätning måste ställas i relation till de ekonomiska besparingar - ca 50 kr. per lägenhet och år — och den standardökning som erhålls. Få grundval av vad energiprognosutredningen anfört förutsätter utskottet att frågan - och då även dess fördelningspolitiska aspekter — beaktas i det pågående utredningsarbetet, så att den kan tas upp när ett handlingsprogram för energipolitiken skall fastställas. Med hänvisning till vad nu sagts avstyrker utskottet de berörda motionsyrkandena.

En utredning om åtgärder i syfte att få till stånd en ökad användning av fjärrvärme föreslås i motionen 1974:332. Väsentliga utredningsuppgifter, främst av rättslig natur, som har betydelse för ett fortsatt byggande av fjärrvärmeverk handhas av värmeanläggningsut redningen (Ju 1973:06). Frågan om användning av fjärrvärme har givetvis också

NU 1974:26

aktualitet för energiprognosutredningen. Denna utredning kommer, som den meddelat i sin lägesrapport (Ds I 1972:2), att i sitt arbete på att jämföra olika energiformer kunna utnyttja material från en särskild grupp med representanter för branschorganisationer på energiområdet och Svenska kommunförbundet, vilken sysslar med planeringen i energifrågor för tätorternas del, och från Centrala driftledningen (CDL) och Svenska värmeverksföreningen, vilka gemensamt utreder kraftvärmeverkens tekniska och ekonomiska förutsättningar. Med hänvisning till de aktiviteter som sålunda pågår avstyrker utskottet de senast angivna yrkandena i motionen 1974:332.

I motionen 1974:1532, som gäller råvarufrågor och i huvudsak har behandlats ovan, föreslås utan närmare precisering att framtagande av alternativa energisnåla produktionsmetoder skall stimuleras från samhällets sida. Främjande av energibesparande investeringar i näringslivet genom avdrag vid taxeringen och ett särskilt statligt stöd till en del av kostnaden för den projektering som föregår den avdragsberättigade investeringen föreslås i motionen 1974:1501. I motionen 1974:332 påyrkas att riksdagen skall begära att Kungl. Maj:t i år lägger fram förslag om lånemöjligheter för företag som genomför energibesparande investeringar.

Utskottet vill erinra om riksdagens beslut (prop. 1974:69, CU 1974:21) om statliga lån och bidrag inom en ram av 35 milj. kr. för vissa energibesparande förbättringsåtgärder beträffande byggnader tillhörande de mindre och medelstora företagen. Ett ställningstagande till frågan om eventuellt särskilt stöd till energibesparande investeringar i öwigt inom näringslivet och till utvecklingen av energisnåla produktionsmetoder bör enligt utskottets mening anstå tills den kan behandlas inom ramen för ett mera fullständigt handlingsprogram för energipolitiken. Utskottet vill därför inte föreslå någon särskild åtgärd med anledning av de tre senast nämnda motionsyrkandena.

Tanken på införande av ett system med sommartid i Sverige har varit aktuell vid åtskilliga tidigare tillfällen. Den förs nu i motionerna 1974:64 och 1974:332 fram på nytt med hänvisning särskilt till att tillämpning av sommartid skulle kunna medföra en energibesparing. 1 den förra motionen nämns som ett alternativ till införande av sommartid övergång till östeuropeisk tid under hela året. Frågan om införande av sommartid eller ändrad normaltid har tagits upp på nordisk basis genom beslut av Nordiska ministerrådet. En internordisk arbetsgrupp behandlar nu frågan. Resultatet av utredningsarbetet beräknas föreligga sommaren 1974. Av praktiska skäl kan givetvis en eventuell övergång till sommartid inte äga rum tidigare än sommaren 1975. Då utredning rörande sommartid sålunda pågår har motionärernas önskemål i väsentlig mån tillgodosetts. Utskottet avstyrker därför de båda motionsyrkandena om införande av sommartid.

NU 1974:26

54 Kärnkraft

Det mest uppmärksammade inslaget i förra årets riksdagsbehandling av energifrågorna var den debatt som ägnades åt frågan om fortsatt utbyggnad av kärnkraftsproduktionen. I statsverkspropositionen 1973 redovisades ett långsiktigt utbyggnadsprogram för kärnkraften vilket framlagts av kraftindustrin. Näringsutskottet tog emellertid fasta på de betänkligheter som från olika håll framförts mot satsningen på kärnenergi och menade att dessa var så allvarliga att de på dåvarande stadium inte kunde förbigås. Under hänvisning till pågående utredningsarbete i Sverige och utomlands om atomkraftsutbyggnaden och säkerheten uttalade utskottet att kraftindustrins långsiktiga utbyggnadsprogram för atomkraften inte borde fastläggas. Långsiktsplanerna borde göras flexibla för att en kontinuerlig omprövning av utbyggnadsfrågan skulle bli möjlig och handlingsfriheten inte låsas. Som förbehåll vid sitt tillstyrkande av statsverkspropositionens förslag angående energiförsörjningen uttalade utskottet att inga beslut att bygga ut kärnkraften ytterligare borde fattas förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag, innefattande bl. a. information om forskningsresultat och utvecklingstendenser, hade förelagts riksdagen. Innebörden av utskottets ställningstagande var att utbyggnaden av redan beställda och planerade kärnkraftverk — över vilka en förteckning lämnades i propositionen (prop. 1973:1 bil. 15 s. 86) — godtogs, medan utskottet däremot inte ställde sig bakom de planer på anläggande av ytterligare 13 kärnkraftverk som presenterades i propositionen med åberopande av en studie som publicerats av CDL-företagens samarbetsorgan. Riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning. Såsom chefen för industridepartementet konstaterat i ett interpellationssvar i december 1973 är planeringsläget inom kraftindustrin nu sådant att något beslut att ytterligare bygga ut kärnkraften inte behöver fattas förrän 1975. Det är följaktligen möjligt att ta upp frågan om en sådan vidare utbyggnad i samband med beslutet om ett energipolitiskt handlingsprogram i stort.

Som motbud till utskottets uttalande förra året rörande kärnkraftsutbyggnaden framfördes i en reservation förslag om ett i lag stadgat uppskov med kärnkraftsutbyggnaden under i första hand en tid av ett år. Detta uppskov avsågs ge möjlighet till ingående analys av och ställningstagande till det beslutsunderlag i frågan som undan för undan skulle tillföras riksdagen. Detta krav på uppskov upprepas nu i motionen 1974:1491 med hänvisning till att säkerhets-och avfallsproblemen under det år som gått inte har kommit närmare sin lösning och att kostnaderna för produktion av kärnkraft har drivits upp bl. a. till följd av driftstopp som inträffat vid anläggningar i Sverige och utlandet. En längre gående förbudslagstiftning, innebärande att driften av de atomreaktorer som redan har tagits i bruk måste upphöra, påyrkas i motionen 1974:1125. I denna refereras en rad uppgifter om säkerhetsproblem m. m. varav dras slutsatsen att kärnkraften är en olämplig energiform. Motionärerna motsätter sig att ytterligare kärnkraftsproduktion får förekomma innan en bred opinion bland allmänheten har förklarat sig

NU 1974:26

villig att ta de risker som är förknippade därmed. Den avstängning av de redan i bruk tagna atomreaktorerna som motionärerna förordar skulle enligt deras uppfattning inte leda till några mera märkbara följder för energiförsörjningen.

Såsom redovisats i det föregående pågår en mycket omfattande utredningsverksamhet rörande kärnkraftens miljö- och säkerhetsproblem. En delegation som har bildats av intressenterna i den svenska kärnkraftsutbyggnaden bedriver forskning på detta område. En särskild utredning sysslar med frågan om högaktivt avfall från kärnkraftverk. Väsentliga utredningsuppgifter på området fullgörs också av delegationen för atomenergifrågor och av försvarets forskningsanstalt. I enlighet med riksdagens uttalande förra året har ställningstagandet till frågan om vidare utbyggnad av kärnkraftsproduktionen i Sverige uppskjutits till dess ett allsidigt nytt beslutsunderlag föreligger. Den omfattande utredningsverksamhet rörande kärnkraften som pågår hos nämnda organ och på många andra håll i Sverige och utomlands ger anledning räkna med att det år 1975 kommer att föreligga väsentligt förbättrade förutsättningar för bedömning av frågan om fortsatta insatser på kärnkraftsområdet.

Utskottet kan inte ansluta sig till den ståndpunkt som förs fram i motionen 1974:1 125. Den nuvarande kärnkraftsproduktionen i Sverige, som är omgärdad av rigorösa säkerhetsbestämmelser, bör enligt utskottets mening fortgå. Utskottet avstyrker sålunda denna motion. En sådan lagstiftning som påyrkas i motionen 1974:1491 kan utskottet inte heller tillstyrka. Den skulle förhindra utnyttjandet av redan beslutade och genomförda investeringar i kärnkraftverk. Riksdagens mening beträffande förutsättningarna för nya beslut om kärnkraftsutbyggnad har klargjorts genom riksdagens uttalande förra året. Detta uttalande vill utskottet nu understryka.

I motionen 1974:332 begärs att konsekvenserna av en eventuell förläggning av kärnkraftsanläggningar i bergrum eller under jord samt betydelsen av reaktorernas storlek för driftekonomi och säkerhet skall prövas i samband med pågående utredning om kärnkraftens miljö- och säkerhetsproblem.

Utskottet vill först erinra om att närförläggningsutredningen (I 1970:16), vars betänkande föreligger inom kort, har haft anledning att syssla med olika slags förläggning av kärnkraftsreaktorer. Tekniska och ekonomiska aspekter på bergrumsförläggning av kärnkraftverk har på senaste tiden studerats av CDL-företagens samarbetsorgan, som nu planerar att utvidga undersökningen till att också omfatta konsekvenserna av en sådan förläggning när det gäller den radioaktiva strålningen. I denna del får alltså motionärernas utredningsönskemål anses redan vara tillgodosett.

De aggregat som ingår eller avses ingå i de hittills påbörjade eller planerade kärnkraftverken i Sverige har en effekt av högst 900 MW. I andra länder finns enheter med en effekt av upp till 1 300 MW. Kraftproducenterna räknar enligt uppgift med att aggregat av hittills avsedda dimensioner är mest lämpliga med hänsyn till det svenska

NU 1974:26

elnätet. En fördel är att det internationellt föreligger mera omfattande erfarenheter av detta slags aggregat än av de större enheter som efterhand införts. Det bör emellertid betonas att säkerhetskraven — både de formella och de som förekommer i praxis — gäller oberoende av aggregatets storlek. Då det knappast torde finnas förutsättningar för en sådan utredning av reaktorstorlekens betydelse som motionärerna tänker sig avstyrker utskottet det här aktuella motionsyrkandet i denna del.

Olja och naturgas

Med anledning av de problem som gjort sig gällande under den nyligen inträffande energikrisen påyrkas i motionen 1974:332 att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära förslag till åtgärder syftande till en minskning av den del av Sveriges oljeimport som härrör från OAPEC-länder. Som framgår av de uttalanden som chefen för industridepartementet gjort i olika interpellationssvar är den statliga oljepolitiken inriktad på att med olika medel försöka säkra tillgången till olja på längre sikt. Prospektering genomförs i svensk regi, och kontakter har tagits för samverkan med Norge beträffande fyndigheter utanför den norska kusten. Vidare undersöks möjligheterna att åstadkomma långsiktiga överenskommelser med olika oljeproducerande länder. Enligt utskottets mening har motionärernas önskemål tillgodosetts genom de initiativ som sålunda anmälts. 1 samma motion begärs också en redovisning av möjligheterna att trygga en stadigvarande energitillförsel genom import av naturgas och deltagande i oljeutvinningen i Nordsjön. Av det redan sagda framgår att åtgärder i det syfte som motionärerna anger har vidtagits. Utskottet utgår från att redovisning för konkreta resultat av dessa åtgärder kommer att lämnas vid lämplig tidpunkt och finner inte skäl för riksdagen att rikta någon hemställan till Kungl. Maj:t i enlighet med motionärernas förslag. Vad utskottet nu anfört gäller också yrkandet i motionen 1974:243 om åtgärder i syfte att Sverige skall få god beredskap inför eventuella framtida förhandlingar om inköp av olja och gas från Nordsjöfyndigheterna.

Ett projekt, innefattande en tunnel från trakten av Trondheim till trakten av Storlien på den svenska sidan dels för transport av olja från Norge och dels för avledning av vatten från kraftverk som skulle anläggas i de svenska och norska fjällen, presenteras i motionen 1974:1494. Motionären anför att han framlägger projektet till allmän kännedom och prövning utan anspråk på teknisk eller ekonomisk genomförbarhet. Utskottet anser inte att erforderlig förprövning av ett projekt av detta slag bör utföras genom riksdagens försorg. Därför avstyrker utskottet motionärens förslag att riksdagen skall anhålla hos Kungl. Maj:t om en utredning av projektets värde och möjligheterna att genomföra det.

Ett statligt engagemang i oljehandeln föreslås i flera motioner. Såvitt motionen 1974:50 gäller förstatligande av den privata sektorn av oljehanteringen behandlas den nedan under rubriken Handlingsprogram för energipolitiken. I denna motion begärs vidare att ett statligt oljebolag

NU 1974:26

skall inrättas och få i uppdrag att direkt med de oljeproducerande länderna söka sluta långfristiga avtal för leverans av råolja och förädlade oljeprodukter. I motionen 1974:543 föreslås en snabb utredning av frågan om inrättande av ett statligt importbolag för oljeprodukter och i motionen 1974:1491 en utredning om upprättande av en statlig inköpsorganisation för oljeprodukter.

Såsom framgår av vad ovan sagts har regeringen tagit kontakt med olika oljeproducerande länder för att undersöka möjligheterna för långsiktiga avtal om oljeleveranser. Så till vida är alltså det här behandlade yrkandet i motionen 1974:50 tillgodosett. Vad gäller frågan om inrättande av en statlig inköpsorganisation för oljeprodukter, eventuellt i bolagsform, vill utskottet uttala att utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t överväger lämplig utformning av de statliga insatserna för oljeimport och därvid även prövar alternativet att inrätta ett statligt import bolag.

Om uppförande av ytterligare oljeraffinaderier i Sverige aktualiseras bör frågan om ett inlandsraffinaderi prövas på nytt, anförs i motionen 1974:1491. Samma ämne tas upp i motionen 1974:53, där riksdagen föreslås uttala sig för att vid planeringen för utbyggnad av oljeraffinaderier i Sverige skall beaktas angelägenheten av att ett raffinaderi förläggs till inlandet och lokaliseras till Bergslagen.

Av den redogörelse som har lämnats i det föregående framgår att petroindustriutredningen prövar olika lokaliseringsalternativ för nya raffinaderier i Sverige, däribland även lokalisering i inlandet. Förprojektering av ett nytt raffinaderi har inletts av industridepartementet i samarbete med Statsföretag AB. Chefen för industridepartementet har nyligen i svar på en enkel fråga meddelat att ett inlandsraffinaderi lokaliserat till Bergslagen fortfarande finns med som ett alternativ till planeringen för ökad raffinaderikapacitet i landet. Med hänsyn till vad här sagts synes någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av de båda senast nämnda motionsyrkandena inte vara erforderlig.

Vattenkraft

Frågan om ett ökat utnyttjande av vattenkraft tas upp i flera motioner. En grundläggande reservation är vanligen att statsmakterna inte bör frångå sina beslut om att vissa från natursynpunkt särskilt värdefulla älvar skall sparas för framtiden. Huvudtanken i motionerna är att energiresurserna i redan utbyggda vattensystem bör inventeras och utnyttjas bättre. Denna uppfattning kommer till uttryck i motionerna 1974:540, 1974:1127, 1974:1491, 1974:548 och 1974:848. Av dessa tycks den förstnämnda ha det mest vittgående syftet. Där förordas en inventering och bedömning av våra totala vattenkraftsresurser med beaktande av ekonomiska, miljömässiga och energipolitiska aspekter. De båda sistnämnda motionerna tar sikte på möjligheterna att utvinna kraft också ur mycket små vattensystem. Motionen 1974:848 behandlar även tekniska metoder för att utnyttja energi i sådana vattendrag, och där påyrkas dessutom en särskild bedömning av de sysselsättningseffekter

NU 1974:26

som tillverknings- och anläggningsarbeten för den tilltänkta kraftproduktionen kan ge.

Sedan 1972 pågår en utredning rörande vattenkraftsutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand. Den är avsedd att ge underlag för en prövning i ett sammanhang av utbyggnadsplanerna för vattenkraft i huvudälvarna i dessa delar av landet. De berörda älvarna är främst Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven med bifloder. Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1974. Svenska kraftverksföreningen har vidare i samarbete med statens vattenfallsverk satt i gång en inventering av utbyggnadsmöjligheter i såväl större som mindre vattenflöden; inventeringen gäller de s. k. skogsälvarna.

Utskottet delar uppfattningen att ett förbättrat utnyttjande av energitillgångarna i de vattensystem som redan har tagits i anspråk för kraftproduktion är ett viktigt inslag i energipolitiken. Med hänsyn till det utredningsarbete som redan pågår synes det inte erforderligt med något initiativ från riksdagens sida i anledning av de berörda motionsyrkandena. Vad som sagts gäller även yrkandet i motionen 1974:848 beträffande rörturbinaggregat. Denna konstruktion för framställning av elkraft är enligt vad utskottet inhämtat föremål för uppmärksamhet inom Svenska kraftverksföreningen.

Med hänvisning till en undersökning som utförts inom vattenfallsverket påkallas i motionen 1974:131 att riksdagen skall begära att Kungl. Maj:t tar initiativ till omedelbara överläggningar med kraftproducenter i Indalsälven för att få till stånd en snar utbyggnad och modernisering av ett antal i motionen nämnda kraftverk i denna älv. I detta sammanhang bör, menar motionärerna, också förutsättningarna för utbyggande av pumpkraftverk i Indalsälvens nedre del utredas.

Av vad nyss sagts framgår att Indalsälven omfattas av den pågående utredningen om vattenkraftsutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand. Resultatet av denna utredning bör enligt utskottets mening avvaktas. Motionen 1974:131 avstyrks därför av utskottet.

I motionen 1974:1119 begärs med hänvisning till en under energikrisen vintern 1973-1974 planerad sänkning av vattennivån i Vänern — vilken motionärerna godtar men som aldrig behövde genomföras — att riksdagen skall uttala sig för en viss restriktion när det gäller sådana sänkningar i framtiden. Motionärerna vill slå vakt om möjligheten för sådana större fartyg som efter pågående utbyggnad av Trollhätte kanal har tillträde till Vänern att kontinuerligt trafikera hamnar där.

Som framgår av den redogörelse som lämnats i det föregående är en sänkning av Vänerns vattennivå en åtgärd som blir aktuell endast i enstaka undantagsfall. Därvid görs givetvis en omsorgsfull avvägning av de båda intressen — sjöfartens och energiförsörjningens — som står mot varandra. Detta underlättas av att Trollhätte kanal, i vilken nu görs inte obetydliga investeringar, och vattenkraftsproduktionen vid Vänerns utlopp har samma huvudman, statens vattenfallsverk. En nivåsänkning, vars varaktighet f. ö. brukar begränsas till ett par månader, är endast lokalt till hinder för de avsedda fartygen, i första hand så att deras

NU 1974:26

lastkapacitet minskar. Med hänsyn till vad här sagts anser utskottet att riksdagen inte bör göra något sådant uttalande som föreslås i motionen 1974:1119.

Andra energikällor

En mängd motionsyrkanden gäller åtgärder, främst utredningsverksamhet, beträffande andra energikällor än de som hittills behandlats i detta betänkande. Motionärernas önskemål gäller dels sådana energikällor som fusionskraft, solenergi, vindkraft, geotermisk energi och den energi som kan utvinnas ur vattnets vågrörelser, dels utnyttjande av kol och olika slags inhemska bränslen, såsom torv, skogsavfall och sopor.

I motionen 1974:332 begärs en redovisning för den forskning som bedrivs rörande andra alternativa energikällor än bränslen och för Sveriges möjligheter att delta i internationellt samarbete på detta område. En undersökning av möjligheterna att utnyttja torv, avfall och vindkraft för energiframställning föreslås i motionen 1974:243; ett speciellt önskemål i det sammanhanget är att förutsättningarna för serietillverkning av en vinddriven generator skall utredas. Dessutom pläderas i denna motion för att forskning rörande utnyttjande av solenergi och andra alternativa energikällor skall främjas. Vindkraften behandlas också i motionen 1974:862, vari begärs att statens vattenfallsverk skall anmodas påskynda sin utredning om denna energikälla och överväga förutsättningarna för praktiska försök med vindkraftverk. Ett ytterligare yrkande i motionen 1974:243 gäller en utredning av möjligheterna att anlägga kolbaserade energiverk i Sverige. Även i motionen 1974:1491 föreslåsen utredning av förutsättningarna att använda kol i ökad utsträckning, och då även för andra ändamål än som bränsle. Allmänna yrkanden om åtgärder för att öka användningen av inhemska bränslen finns i motionerna 1974:332 och 1974:1491. 1 den senare begärs också en redovisning av pågående utredningsarbete beträffande transporter, hantering och lagring av inhemska bränslen. Åtgärder för ett ökat utnyttjande av torv förespråkas vidare i motionerna 1974:48, 1974:1512 och 1974:244, mest utförligt i den sistnämnda som utmynnar i krav på bl. a. förberedelser för en planmässig produktion av bränntorv för eldning i värmekraftverk. Ett yrkande i denna motion som avser förstatligande av privatägda torvfyndigheter behandlar utskottet i det följande under rubriken Handlingsprogram för energipolitiken. 1 motionen 1974:549 föreslås utredning om anläggande av nya värmekraftverk, avsedda för kombinerad torv- och oljeeldning och förlagda till Sorseleområdet och till nordvästra Dalarna. En ökad satsning på forsknings- och utvecklingsarbete för utnyttjande av hyggesavfall som råvarutillskott och energikälla rekommenderas i motionen 1974:1511. Ett yrkande i motionen 1974: 332 avser en utredning om statligt stöd för installation av s. k. förugnar, som medger eldning med inhemska bränslen, och om författningsregler rörande vilka värmeanläggningar som skall förses med sådana anordningar. Utnyttjandet av avfall berörs också i motionen 1974:1522, där det föreslås åtgärder för att stimulera energiframställning vid fabriker och

NU 1974:26

andra anläggningar dels genom förbränning av avfall, dels genom utnyttjande av mottryckskraft. Ett annat tekniskt inriktat yrkande, framfört i motionen 1974:338, går ut på åtgärder för att stimulera en produktutveckling på vedpanneområdet som möjliggör att flis- och spillvirke kan utnyttjas som bränsle med samma automatik och driftsäkerhet som vid oljeeldning. Ett speciellt, konkret projekt tas upp i motionen 1974:847, där det begärs att riksdagen skall uttala sig för att statligt stöd skall utgå för vidareutveckling av en i motionen kortfattat beskriven uppfinning för tillvaratagande av energi ur vattnets vågrörelser.

Energiprognosutredningen (I 1972:03) har redan i sin lägesrapport sommaren 1973 lagt fram visst material rörande alternativa energikällor. Med anknytning till denna utredning pågår ett omfattande utredningsarbete för att klarlägga de inhemska energitillgångarnas omfattning och förutsättningarna för deras utnyttjande. Programkommittén (I 1973:06) för utarbetande av förslag till forsknings- och utvecklingsprogram inom energiområdet spelar också en viktig roll när det gäller de frågor som berörs i de här behandlade motionerna. Utskottet vill beträffande dessa motioner allmänt fästa uppmärksamheten på den här nämnda utredningsverksamheten.

Av de alternativa energikällor som nu anvisas har kolet spelat en avsevärd roll under ett tidigare skede. 1 motionerna 1974:243 och 1974:1491 framförs, som nyss nämnts, tanken att kolet skulle kunna i viss mån återta sin förlorade position och komma till användning även i andra former än de konventionella. 1 utredningsarbetet med sikte på ett energipolitiskt program ingår det som ett viktigt led att pröva förutsättningarna för ett ökat utnyttjande av kol. Utskottet vill poängtera betydelsen av att så sker. Något särskilt initiativ från riksdagens sida av det slag som föreslås i de båda motionerna synes inte vara erforderligt.

Det stora intresse som i motionerna visas för olika slag av inhemska bränslen har delvis föranletts av den aktuella energikrisen. Denna har på ett kännbart sätt påmint om faran i att i alltför hög grad basera energiframställningen på olja. Även andra skäl än beredskapsskäl talar för att de inhemska bränslena ägnas ökad uppmärksamhet. Såsom bl. a. redovisats av chefen för industridepartementet sker också detta i flera sammanhang. Utöver de övergripande utredningarna kan nämnas de särskilda undersökningar som igångsatts beträffande produktion av bränntorv och beträffande energiutvinning i samband med avfallshanteringen. Den översikt över inhemska energikällor som industridepartementet nyligen publicerat - och som utförligt refererats i det föregående - ger faktiska upplysningar om tillgångarna av olika bränslen och erinrar om de komplikationer i form av miljöproblem, konkurrens med efterfrågan på råvaror för industriell produktion osv. som måste beaktas i fråga om dessa bränslen.

En förutsättning för att inhemska bränslen skall kunna utnyttjas i ökad utsträckning, både under normala förhållanden och i ett krisläge, är att det finns en väl fungerande apparat för transport, hantering och lagring av dem. 1 motionen 1974:1491 begärs att riksdagen skall anhålla hos Kungl. Maj:t om en redovisning av det utvecklingsarbete som

NU 1974:26

genomförs på detta område.

Utskottet utgår från att hithörande frågor kommer att belysas i rapporterna över nu pågående utredningsarbete på energiområdet och finner inte skäl för en särskild framställning till Kungl. Maj:t i detta ämne.

I samma motion uttalas att uppförandet av energianläggningar för utnyttjande av torv, ved, sopor och andra inhemska bränslen bör stimuleras med olika medel. Ett av motionärernas syften tycks vara att beredskapen i samhället för en alternativ bränsleförsörjning i krislägen skall öka. Det ovan nämnda yrkandet i motionen 1974:332 beträffande installation av s. k. förugnar synes ha motsvarande syfte.

Frågan om sådana stimulansåtgärder som det här är tal om bör lämpligen aktualiseras när resultaten av pågående utredningsarbete har redovisats. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka någon framställning eller något uttalande från riksdagens sida rörande åtgärder av detta slag.

Vissa av de här aktuella motionerna avser konkreta projekt som i första hand bör prövas av andra organ än riksdagen. Detta gäller främst motionen 1974:847, enligt vilken riksdagen skulle uttala sig till förmån för statligt stöd till arbetet på en viss uppfinning, och motionen 1974:549 som gäller utredning om kraftverk av en särskild typ och med viss preciserad lokalisering. Frågan om stöd till det förstnämnda projektet bör hänskjutas till styrelsen för teknisk utveckling eller annat organ som kan ge stöd till utvecklingsarbete av den typ som avses; för ett ställningstagande från riksdagens sida saknas förutsättningar på nuvarande stadium. Huruvida initiativ i enlighet med motionen 1974:549 bör tas är i första hand en fråga för kraftproducenter och andra intressenter i de berörda regionerna. Utskottet avstyrker de två nu berörda motionsyrkandena.

I övrigt vill utskottet när det gäller åtgärder för utveckling och utnyttjande av alternativa energikällor hänvisa till det utredningsarbete som berörts ovan. Utskottet utgår från att detta utredningsarbete kommer att ge ett allsidigt underlag för erforderliga ställningstaganden av statsmakterna i detta ämne. Med det sagda avstyrker utskottet de motionsyrkanden som uppräknats inledningsvis i detta avsnitt och inte särskilt behandlats ovan.

Förvaltning m. m.

1 motionen 1974:543 föreslås utredning om inrättandet av ett särskilt energiverk, som skulle kunna samordna alla statliga insatser på energiförsörjningens område. Förslaget synes få tolkas så, att till det tilltänkta verket skulle sammanföras myndighets- och utredningsuppgifter av det slag som nu åvilar i första hand statens industriverk, beredskapsuppgifter på bränsleområdet som nu handhas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar och dessutom produktionsuppgifter etc. som statens vattenfallsverk svarar för. Utskottet vill erinra om att statens industriverk inrättades så sent som den 1 juli 1973. Det finns enligt utskottets uppfattning inte

NU 1974:26

skäl att aktualisera en genomgripande förändring av administrationen på energiområdet. Resultaten av det pågående utredningsarbetet på detta område — sedan motionen avlämnades har tillkommit en utredning rörande vissa beredskapsfrågor — bör givetvis i första hand avvaktas. Utskottet avstyrker alltså motionen 1974:543 i denna del.

Ett tidigare två gånger framfört förslag om inrättande av ett fristående energiinstitut för kunskapssamlande, utredningar, framtidsstudier och prognoser, återkommer i motionen 1974:243. Ett i viss mån likartat syfte har yrkandet i motionen 1974:1491 på en utredning beträffande formerna för insamling av löpande information om försörjningsläget i fråga om olja och andra bränslen — denna funktion skulle, säger motionärerna, kunna handhas av ett fristående institut.

Utskottet avstyrker dessa förslag. De uppgifter som det föreslagna energiinstitutet skulle få svarar i allt väsentligt mot dem som nu handhas av energiprognosutredningen och som när dess uppdrag slutförts skall övertas av industriverkets energienhet. Utskottet ser ingen anledning varför industriverket, som ju är fristående från både energiproducent- och energiförbrukarintressen, skulle fråntas de centrala utredningsuppgifter som det här är fråga om. Vad gäller formerna för insamling av information om bränsleförsörjningsläget vill utskottet utöver vad nu sagts hänvisa till den nyssnämnda utredningen rörande vissa beredskapsfrågor inom energiområdet.

I motionen 1974:332 föreslås att vid en del svenska beskickningar i utlandet skall inrättas tjänster för energiattachéer, som skall ha till uppgift att följa utvecklingen på energiområdet och särskilt syssla med konkreta projekt för samarbete på energiområdet mellan Sverige och andra länder. Utskottet vill erinra om den nu befintliga utlandsrepresentationen på det tekniska området — teknisk-vetenskapliga attachéer, som även är kontaktmän för Vetenskapsakademien, i Moskva, Paris, Tokyo och Washington samt en teknisk-vetenskaplig rådgivare i London. Till dessa tjänstemäns bevakningsområde hör även energifrågorna. Utskottet anser att motionärernas syfte bör kunna tillgodoses inom ramen för den utlandsrepresentation som redan finns och är inte berett att förorda att ett nytt slags specialattachétjänster skall inrättas för ändamålet.

Det önskemål om förslag till ett kommunalt inflytande över eldistributionen som framförs i motionen 1974:1129 bör bli tillgodosett av elutredningen utan att särskilda direktiv utfärdas på denna punkt. Utskottet avstyrker således denna motion.

Handlingsprogram för energipolitiken

De partimotioner som väckts i energifrågan innehåller alla i större eller mindre utsträckning förslag rörande ett allmänt handlingsprogram för energipolitiken. I motionen 1974:335 (vpk) begärs direkt att riksdagen skall antaga ett sådant handlingsprogram i elva specificerade punkter. Nära samband med ett par av dessa programpunkter har yrkandet i

NU 1974:26

motionerna 1974:50 på ett förstatligande av den privata sektorn av oljehanteringen och yrkandet i motionen 1974:244 att privatägda torvfyndigheter skall överföras i statlig ägo. Dessa yrkanden tas därför upp här. I motionen 1974:1491 (c) påyrkas att riksdagen på grundval av vad som anförts i motionen skall uttala sin mening om den grundläggande inriktningen av ett långsiktigt handlingsprogram för energiförsörjningen. Ett motsvarande yrkande om ett uttalande angående en långsiktig energipolitik framförs i motionen 1974:243 (fp), där det också begärs att denna motion skall för beaktande överlämnas till de utredningar som behandlar energipolitiska frågor. I motionen 1974:332 (m) anges önskemål rörande energipolitikens inriktning sammanfattningsvis i ett antal punkter. De flesta av dessa återkommer som särskilda punkter i motionens hemställan. Huvudparten av dessa har utskottet behandlat i det föregående. I det nu aktuella sammanhanget tar utskottet upp motionärernas begäran dels om tilläggsdirektiv till energiprognosutredningen — innebärande bl. a. att den skall undersöka möjligheterna för och verkningarna av en energipolitik som syftar till att stegringstakten i vår energikonsumtion skall nedbringas väsentligt till 1980-talets slut —, dels om förslag till åtgärder för att nedbringa vårt beroende av olja, i första hand till en nivå motsvarande genomsnittet för Västeuropa, för att minska sårbarheten vid eventuella framtida nedskärningar av oljetillförseln.

En särställning bland de fyra partimotionerna intar motionen 1974:335 — kompletterad med de nämnda yrkandena i motionerna 1974:50 och 1974:244. Den domineras nämligen av synpunkter som går ut på att de ekonomiska förhållandena på energiproduktionens område, särskilt ägarstrukturen, måste radikalt förändras. Utskottet anser att det är nödvändigt att samhället skaffar sig ett starkare grepp om energiproduktionen och dess utveckling. Kontroll av energiförsörjningen är av avgörande betydelse för att styra samhällsutvecklingen i en riktning som gynnar alla medborgare. Utskottet är emellertid inte berett att omedelbart ta ställning till kraven på en vittgående nationalisering av energikällorna. Utskottet menar att de nu arbetande utredningarna först bör komma fram med sina förslag men förutsätter att samhällsinflytandet beaktas i det kommande beslutet om ett långsiktigt program för energipolitiken. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen 1974:335 samt de här berörda yrkandena i motionerna 1974:50 och 1974:244.

De riktlinjer för ett energipolitiskt handlingsprogram som anges i de övriga tre partimotionerna har i sina olika delar berörts vid den genomgång som utskottet ovan gjort av de olika motionsyrkandena på energiområdet. Gemensamt har de särskilt kravet på insatser för att begränsa energiförbrukningen. Såsom framhållits i det föregående pågår ett omfattande utredningsarbete som siktar till att skapa ett underlag varpå statsmakterna nästa år skall kunna grunda beslut om ett långsiktigt handlingsprogram för energipolitiken. Det finns enligt utskottets mening skäl för riksdagen att i detta läge avstå från att på basis av dessa tre

NU 1974:26

motioner söka formulera några övergripande principer för det blivande programmets innehåll. Utskottet förutsätter att de olika utredningarna på energipolitikens område liksom Kungl. Majit i sitt förberedelsearbete för programmet visar stor öppenhet för de synpunkter och förslag som från olika håll framförs i energidebatten, så att det skapas förutsättningar för den åsyftade allsidigheten i den samlade bedömningen. Med hänvisning till sina uttalanden ovan rörande olika konkreta frågor låter utskottet detta betänkande utmynna i ett avstyrkande — av till stor del blott formell innebörd — av de inledningsvis i detta avsnitt angivna yrkandena i motionerna 1974:243, 1974:332 och 1974:1491.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utredningsverksamhet m. m. i fråga om råvaruförsörjningen att

riksdagen avslår

a) motionen 1974:1490,

b) motionen 1974:1497,

c) motionen 1974:1532 punkterna 1-3 och 5,

2. beträffande utvecklingsstöd till återvinningsindustrin att riksdagen avslår motionen 1974:1526,

3. beträffande program för hushållning med energi att riksdagen avslår motionen 1974:243 punkten A,

4. beträffande översyn av de elproducerande företagens taxor m. m„

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkten C,

b) motionen 1974:332 punkten 12,

5. beträffande individuell mätning av el-, gas- och vattenförbrukning att

riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkten B 5,

b) motionen 1974:332 punkten 13,

c) motionen 1974:871 punkten 1,

d) motionen 1974:1483,

e) motionen 1974:1491 punkten 10,

6. beträffande ökad användning av fjärrvärme

att riksdagen avslår motionen 1974:332 punkten 14,

7. beträffande stimulans åt utveckling av energisnåla produktionsmetoder att

riksdagen avslår motionen 1974:1532 punkten 4,

8. beträffande statligt stöd till energibesparande investeringar att riksdagen avslår

a) motionen 1974:1501,

b) motionen 1974:332 punkten 9,

NU1974:26

9. beträffande införande av sommartid att riksdagen avslår

a) motionen 1974:64,

b) motionen 1974:332 punkten 11,

10. beträffande byggande och drift av kärnkraftverk att riksdagen avslår

a) motionen 1974:1125,

b) motionen 1974:1491 punkten 7,

11. beträffande viss utredning rörande kärnkraftsreaktorer att riksdagen avslår motionen 1974:332 punkten 5,

12. beträffande minskad oljeimport från OAPEC-länder att riksdagen avslår motionen 1974:332 punkten 4,

13. beträffande import av olja och naturgas från Nordsjö fyndighet er na

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkten B 1,

b) motionen 1974:332 punkten 7,

14. beträffande tunnelanläggning för oljetransport m. m. mellan Norge och Sverige

att riksdagen avslår motionen 1974:1494,

15. beträffande statlig inköpsorganisation för oljeprodukter att riksdagen avslår

a) motionen 1974:50 punkten 2,

b) motionen 1974:543 i ifrågavarande del,

c) motionen 1974:1491 punkten 4,

16. beträffande oljeraffinaderi i inlandet att riksdagen avslår

a) motionen 1974:53,

b) motionen 1974:1491 punkten 5,

17. beträffande inventering och utnyttjande av vattenkraftsresurser att

riksdagen avslår

a) motionen 1974:540,

b) motionen 1974:548,

c) motionen 1974:848,

d) motionen 1974:1127,

e) motionen 1974:1491 punkten 6,

18. beträffande kraftproduktion i Indalsälven att riksdagen avslår motionen 1974:131,

19. beträffande restriktion i fråga om sänkning av vattennivån i Vänern

att riksdagen avslår motionen 1974:1119,

20. beträffande utnyttjande av kol att riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkten B 2,

b) motionen 1974:1491 punkten 8,

5 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 26

NU 1974:26

21. beträffande transporter, hantering och lagring av inhemska bränslen

att riksdagen avslår motionen 1974:1491 punkten 3,

22. beträffande stimulansåtgärder avseende energianläggningar för utnyttjande av inhemska bränslen

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:332 punkten 10,

b) motionen 1974:1491 punkten 9,

23. beträffande stöd till viss uppfinning för tillvaratagande av energi ur vattnets vågrörelser

att riksdagen avslår motionen 1974:847,

24. beträffande torv- och oljeeldade kraftverk i Sorsele och i nordvästra Dalarna

att riksdagen avslår motionen 1974:549,

25. beträffande redovisning av forskning rörande vissa alternativa energikällor

att riksdagen avslår motionen 1974:332 punkten 3,

26. beträffande utnyttjande av vindkraft att riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkten B 3 i ifrågavarande del,

b) motionen 1974:862,

27. beträffande utnyttjande av solenergi m. m.

att riksdagen avslår motionen 1974:243 punkten B 4,

28. beträffande utnyttjande av inhemska bränslen i övrigt att riksdagen avslår

a) motionen 1974:48,

b) motionen 1974:243 punkten B 3 i ifrågavarande del,

c) motionen 1974:244 punkterna A, B och D,

d) motionen 1974:332 punkten 8,

e) motionen 1974:1511,

f) motionen 1974:1512,

29. beträffande utveckling av vedpannor att riksdagen avslår motionen 1974:338,

30. beträffande energiframställning vid fabriker m. m. att riksdagen avslår motionen 1974:1522,

31. beträffande inrättande av ett energiverk

att riksdagen avslår motionen 1974:543 i ifrågavarande del,

32. beträffande inrättande av ett fristående energiinstitut, m. m.

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkten D,

b) motionen 1974:1491 punkten 2,

33. beträffande inrättande av energiattachétjänster

att riksdagen avslår motionen 1974:332 punkten 6,

34. beträffande kommunalt inflytande på eldistributionen att riksdagen avslår motionen 1974:1129,

NU 1974:26

35. beträffande förstatligande av energiproduktion, m. m.

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:50 punkten 1,

b) motionen 1974:244 punkten C,

c) motionen 1974:335,

36. beträffande handlingsprogram i övrigt för energipolitiken

att riksdagen avslår

a) motionen 1974:243 punkterna E och F,

b) motionen 1974:332 punkterna 1 och 2,

c) motionen 1974:1491 punkten 1.

2. Propositionen 1974:1 bilaga 15 (industridepartementet)

ENERGIFÖRSÖRJNING

2.1 Statens elektriska inspektion. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten D 1 (s. 105 f.) och hemställer

att riksdagen till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 3 205 000 kr.

2.2 Kostnader för vissa nämnder. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten D 2 (s. 107) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 43 000 kr.

2.3 Främjande av landsbygdens elektrifiering. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten D 3 (s. 107 f.) och hemställer

att riksdagen

1. medger att under budgetåret 1974/75 bidrag för upprustning och nyanläggning av elektriska distributionsnät på landsbygden beviljas intill ett belopp av sammanlagt 10 000 000 kr.,

2. medger att under budgetåret 1974/75 statlig garanti för lån till upprustnings- och nyanläggningsåtgärder som berör landsbygdens elnät beviljas intill ett belopp av 10 000 000 kr.,

3. till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 9 000 000 kr.

2.4 Statens kärnkraftinspektion. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten D 4 (s. 108—111) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid statens kärnkraftinspektion inrätta en tjänst för reaktorinspektör i Ce 1,

2. till Statens kärnkraftinspektion för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

NU 1974:26

68 TEKNISK UTVECKLING M. M.

2.5 Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi. Kungl. Maj:t har under punkten E 14 (s. 144—150) föreslagit riksdagen att till Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 47 900 000 kr.

Utskottet

Utskottet har ingenting att erinra mot förslaget till medelsanvisning och mot de riktlinjer för anslagsdispositionen som anges i propositionen. Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen till Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 47 900 000 kr.

2.6 Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten E 15 (s. 150 f.) och hemställer

att riksdagen till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 2 400 000 kr.

2.7 Särskilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten E 16 (s. 151 f.) och hemställer

att riksdagen till Särskilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 9 200 000 kr.

2.8 Internationellt atomenergisamarbete. Kungl. Maj:t har under punkten E 17 (s. 152—154) föreslagit riksdagen att till Internationellt atomenergisamarbete för budgetåret 1974/75 anvisa ett förslagsanslag av 4 930 000 kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under denna punkt och hemställer

att riksdagen till Internationellt atomenergisamarbete för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 4 930 000 kr.

2.9 Medelstillskott till Aktiebolaget Asea-Atom. Kungl. Maj:t har under punkten E 18 (s. 154 -158) föreslagit riksdagen att till medelstillskott till Aktiebolaget Asea-Atom för budgetåret 1974/75 anvisa ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.

NU 1974:26

69 Utskottet

Utskottet har ingenting att erinra mot att staten på det sätt som föreslås i propositionen medverkar till att förstärka AB Asea-Atoms ekonomiska resurser.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen till Medelstillskott till Aktiebolaget Asea-Atom för budgetåret 1974/75 anvisar ett reservationsanslag av 15 000 000 kr.

STATENS VATTENFALLSVERK

2.10 Kraftstationer m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten I. F:1 (s. 179—212) och hemställer

att riksdagen

1. medger att statens vattenfallsverk får disponera en från 250 000 000 kr. till 300 000 000 kr. ökad rörlig kredit i riksgäldskontoret,

2. bemyndigar Kungl. Maj:t att medge statens vattenfallsverk att teckna borgen för lån intill sammanlagt 2 558 000 000 kr., varav högst 60 000 000 kr. för lån till distributionsbolag,

3. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid statens vattenfallsverk inrätta en tjänst för chef för huvudavdelning i Cp 4,

4. till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1974/75 anvisar ett investeringsanslag av 1 480 000 000 kr.

FONDEN FÖR STATENS AKTIER

2.11 Teckning av aktier i Aktiebolaget Asea-Atom. Kungl. Majit har under punkten VI: 1 (s. 216) föreslagit riksdagen att till teckning av aktier i Aktiebolaget Asea-Atom för budgetåret 1974/75 anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

Utskottet

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under denna punkt och hemställer

att riksdagen till Teckning av aktier i Aktiebolaget Asea-Atom för budgetåret 1974/75 anvisar ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

Stockholm den 3 maj 1974

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

6 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 26

NU 1974:26

70 Närvarande

vid behandlingen av motionerna (avdelning 1): herrar Svanberg (s), Regnéll (m) (punkterna 1—9, 16-36), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s) (punkterna 1—9, 35, 36), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s) (punkterna 1—21, 35, 36), Rask (s), Sjönell (c) (punkterna 1, 35, 36), Hovhammar (m), Wååg (s) (punkterna 1, 35, 36), fru Hambraeus (c), herr Svensson i Malmö (vpk) (punkterna 1-21, 35, 36), fru Hansson (s) (punkterna 2—34), herrar Petersson i Ronneby (c) (punkterna 2—34), Pettersson i Helsingborg (s), Sivert Andersson i Stockholm (s) (punkterna 22—34), fru Jordan (s) (punkterna 2-34) och herr Wirtén (fp),

vid behandlingen av propositionen (avdelning 2): herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Pettersson i Helsingborg (s), Sivert Andersson i Stockholm (s), fru Jordan (s) och herr Wirtén (fp).

Reservationer

1. beträffande utredningsverksamhet m. m. i fråga om råvaruförsörjningen (utskottets hemställan under 1.1) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c) och herr Wirtén (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som böljar på s. 50 med ”Utskottet utgår” och slutar på s. 51 med ”mineralresursutredningen tillkommit” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det vara en naturlig slutsats av det nu förda resonemanget att det pågående utredningsarbetet rörande råvaruproblemen för vårt lands del bör utmynna i att ett övergripande resurspolitiskt program upprättas - en hushållningsplan för naturresurser. På grundval av en samlad bedömning bör utfärdas rekommendationer i fråga om den framtida resursanvändningen. Detta är en uppgift som bör fullgöras av en parlamentarisk utredning. En arbetsgrupp bör, såsom föreslås i motionen 1974:1490, omedelbart tillsättas för att parallellt med den grundläggande utredningsverksamhet som bedrivs förbereda arbetet i en sådan utredning. Utskottet föreslår att riksdagen uttalar sig för ett sådant arrangemang. Någon särskild åtgärd i anledning av de övriga här aktuella motionsyrkandena finner utskottet inte erforderlig.

dels att utskottet under 1.1 bort hemställa

1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1974:1490 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om förberedelser för utarbetande av en hushållningsplan för naturresurser,

b) avslår motionen 1974:1497,

c) avslår motionen 1974:1532 punkterna 1—3 och 5,

NU 1974:26

2. beträffande individuell mätning av el-, gas- och vattenförbrukning (utskottets hemställan under 1.5) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c), herrar Petersson i Ronneby (c) och Wirtén (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Energiprognosutredningen har” och slutar med ”berörda motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att åtgärder bör vidtas för att motverka kollektiv debitering av kostnader för el-, gas- och vattenförbrukning. Erfarenheterna tyder på att förbrukningen vid denna debiteringsform ökar avsevärt. På så sätt kan alltså ett energislöseri uppkomma som i den rådande situationen på energiområdet inte är försvarbart. En positiv effekt av övergång till indviduell debitering torde bli lägre utgifter för hushållen. Om åtgärder mot en kollektiv debitering

skulle visa sig leda till negativa fördelningspolitiska effekter - något som

utskottet finner osannolikt — kan berörda konsumenter kompenseras på annat sätt. Utskottet anser sålunda att åtgärder bör genomföras som leder till att kollektivdebiteringen begränsas och successivt avskaffas.

dels att utskottet under 1.5 bort hemställa

5. att riksdagen i anledning av motionen 1974:243 punkten B 5, motionen 1974:332 punkten 13, motionen 1974:871 punkten 1, motionen 1974:1483 och motionen 1974:1491 punkten 10 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad

utskottet anfört beträffande individuell mätning av el-, gas och

vattenförbrukning,

3. beträffande byggande och drift av kärnkraftverk (utskottets hemställan under 1.10) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Svensson i Malmö (vpk) och Petersson i Ronneby (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 55 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”nu understryka” bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motionen 1974:1491 råder fortfarande stor osäkerhet om vilka konsekvenser kärnkraftsproduktionen för med sig. Det är angeläget att det på nytt slås fast att inga vidare beslut om kärnkraftsutbyggnad får fattas förrän ett nytt, allsidigt beslutsunderlag har framlagts och hunnit prövas av riksdagen. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen antar en sådan lag som förordas i motionen 1974:1491. Det moratorium som utskottet sålunda förordar innebär att inget nytt kärnkraftverk får tas i drift och att inget nytt kärnkraftsbygge får igångsättas under den tid som lagen gäller. Däremot anser utskottet inte att tillräckliga skäl föreligger för att, såsom påyrkas i motionen 1974:1 125, förbjuda drift av de kärnkraftverk som redan har tagits i bruk.

NU 1974:26

dels att utskottet under 1.10 bort hemställa att riksdagen

a) med bifall till motionen 1974:1491 punkten 7 antager följande

Förslag till

Lag om viss inskränkning i rätten att meddela tillstånd enligt atomenergilagen (1956:306)

Härigenom förordnas, att sådant tillstånd att uppföra eller driva atomreaktor eller anläggning som avses i 2 § atomenergilagen (1956:306) icke får lämnas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till utgången av juni 1975.

b) avslår motionen 1974:1 125.

4. beträffande byggande och drift av kärnkraftverk (utskottets hemställan under 1.10) av fru Hambraeus (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 55 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”nu understryka” bort ha följande lydelse:

De fakta som framläggs i motionen 1974:1125 talar sitt tydliga språk om de faror för mänskligheten som kärnkraftsproduktionen och det därigenom uppkomna avfallet för med sig. En kärnkraftsreaktor i drift utgör ett konstant katastrofhot. Det högaktiva avfallet medför faror under en framtid längre än vi kan överskåda. Lyckligtvis förhåller det sig så att vi inte har blivit beroende av kärnkraften. Det energitillskott som erhålls från de hittillsvarande kärnkraftsanläggningarna är obetydligt. Dessa har vid upprepade tillfällen stängts av utan att det stört vår energiförsörjning. I avvaktan på det nya, allsidiga beslutsunderlag som skall föreläggas riksdagen år 1975 bör inte ytterligare radioaktivitet produceras i kraftverk. Utskottet tillstyrker följaktligen det förslag som framläggs i motionen 1974:1125. Genom bifall till detta tillgodoses också yrkandet i motionen 1974:1491 på ett uppskov med kärnkraftsutbyggnaden.

dels att utskottet under 1.10 bort hemställa

10. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1 125 och i anledning av motionen 1974:1491 punkten 7 antager följande

Förslag till

Lag om viss inskränkning i rätten att meddela och utnyttja tillstånd enligt atomenergilagen (1956:306)

Härigenom förordnas, att sådant tillstånd att uppföra eller driva atomreaktor eller anläggning som avses i 2 § atomenergilagen (1956:306) icke får lämnas samt att tillstånd som har lämnats icke får utnyttjas.

NU 1974:26

73 Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till utgången av juni 1975.

5. beträffande oljeraffinaderi i inlandet (utskottets hemställan under

1.16) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Av den redogörelse” och slutar med ”vara erforderlig” bort ha följande lydelse:

Visserligen prövar petroindustriutredningen olika lokaliseringsalternativ för nya raffinaderier. Utredningen kan emellertid inte betraktas som förutsättningslös. Rimligen måste den anse sig bunden av politiska beslut om principer för lokalisering av miljöfarlig industri och av gällande regler för industrins påverkan på miljön. Dessa principer och regler utgör inte något stöd för inlandslokalisering. Om en lokalisering av raffinaderi till Bergslagen skall realiseras - något som från regionpolitisk synpunkt är angeläget — kräver detta en bestämd viljeyttring från riksdagen. En självklar och från mera allmänna synpunkter betydelsefull konsekvens av ett sådant regionpolitiskt ställningstagande blir att så kvalificerade krav på miljöskydd ställs på ifrågavarande typ av industri att inlandslokaliseringar och kustlokaliseringar blir likställda. Först mot en sådan bakgrund blir det möjligt att låta angelägna regionpolitiska och sysselsättningspolitiska behov vara avgörande för raffinaderiernas lokalisering. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1974:53. Med det sagda tillgodoses också det här aktuella yrkandet i motionen 1974:1491.

dels att utskottet under 1.16 bort hemställa

16. att riksdagen med bifall till motionen 1974:53 och i anledning av motionen 1974:1491 punkten 5 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om lokalisering av ett oljeraffinaderi till Bergslagen,

6. beträffande kraftproduktion i Indalsälven (utskottets hemställan under 1.18) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c), herrar Petersson i Ronneby (c) och Wirtén (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Av vad nyss” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att det är angeläget att möjligheterna att i ökad utsträckning utvinna elektrisk kraft genom upprustning och utökning av kraftstationer i Indalsälvens nedre del tas till vara utan dröjsmål. Riksdagen bör enligt utskottets mening uttala sig för att Kungl. Maj:t omedelbart tar initiativ till överläggningar med de berörda kraftproducenterna rörande åtgärder i detta syfte. Därvid bör också frågan om anläggande av pumpkraftverk aktualiseras.

NU 1974:26

dels att utskottet under 1.18 bort hemställa

18. att riksdagen med bifall till motionen 1974:131 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet uttalat angående kraftproduktion i Indalsälven,

7. beträffande stimulansåtgärder avseende energianläggningar för utnyttjande av inhemska bränslen (utskottets hemställan under 1.22) av herrar Regnéll (m), Gustafsson i Byske (c), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c) och herr Petersson i Ronneby (c) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”detta slag” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att det är angeläget att andra bränslen än sådana som måste importeras kan utnyttjas i olika slags energianläggningar i vårt samhälle. Uppförandet av anläggningar som fyller detta krav liksom installation av erforderliga tillsatser till traditionella värmeanläggningar bör därför få lämplig stimulans av staten. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till Kungl. Maj:t betonar vikten av att så sker.

dels att utskottet under 1.22 bort hemställa

22. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1491 punkten 9 och i anledning av motionen 1974:332 punkten 10 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om stimulansåtgärder avseende energianläggningar för utnyttjande av inhemska bränslen,

8. beträffande inrättande av ett fristående energiinstitut (utskottets hemställan under 1.32) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c), herrar Petersson i Ronneby (c) och Wirtén (fp) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet avstyrker” och slutar med ”inom energiområdet” bort ha följande lydelse:

Som underlag för beslutsfattandet på det energipolitiska området behövs ett fylligt och tillförlitligt material i form av prognoser, utredningar och framtidsstudier. En fortlöpande vetenskapligt inriktad forsknings- och utvecklingsverksamhet måste också bedrivas på detta område. Dessa uppgifter bör handhas av ett särskilt energiinstitut med markerat självständig ställning i förhållande till myndigheter, företag och organisationer. Industriverket utgör inget alternativ till ett sådant institut. Fastmer behöver det för att kunna lösa sina uppgifter ett sådant forsknings- och utredningsunderlag som energiinstitutet skulle kunna prestera. Bland uppgifterna för ett energiinstitut bör givetvis ingå att kontinuerligt följa hur försörjningsläget i fråga om energiråvaror utvecklas.

dels att utskottet under 1.32 bort hemställa

32. att riksdagen i anledning av motionen 1974:243 punkten D och motionen 1974:1491 punkten 2 hos Kungl. Maj:t

NU 1974:26

hemställer att förslag om inrättande av ett fristående energiinstitut snarast föreläggs riksdagen,

9. beträffande förstatligande av energiproduktion, m. m. (utskottets hemställan under 1.35) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m) som anser att det stycke i utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”En särställning” och slutar med ”och 1974:244” bort ha följande lydelse:

En särställning bland de fyra partimotionema intar motionen 1974:335 — kompletterad med de nämnda yrkandena i motionerna 1974:50 och 1974:244. Den domineras nämligen av synpunkter som går ut på att de ekonomiska förhållandena på energiproduktionens område, särskilt ägarstrukturen, måste radikalt förändras. Utskottet vill ingalunda hävda att de nuvarande förhållandena på detta område obetingat bör bli bestående. Gränserna för statens engagemang omprövas successivt, för närvarande främst när det gäller oljeförsörjningen. Utskottet delar emellertid inte uppfattningen att en vittgående nationalisering är ett angeläget inslag i energipolitiken. Staten svarar redan — delvis tillsammans med kommuner och andra intressenter — för en betydande del av elproduktionen. Den fortgående inriktningen på värmekraft innebär att samarbete mellan olika producenter — däribland staten — får ökad betydelse. Nya styrmedel varmed staten påverkar framställningen, distributionen och förbrukningen av energi tillkommer undan för undan. Utan att gå in på det föreslagna handlingsprogrammets alla enskilda punkter — av vilka några ger uttryck för värderingar som torde vara ganska allmänt omfattade — konstaterar utskottet att detta program i väsentliga delar inte kan få utskottets stöd. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1974:335 samt de här berörda yrkandena i motionerna 1974:50 och 1974:244.

10. beträffande förstatligande av energiproduktion, m. m. (utskottets hemställan under 1.35) av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”En särställning” och slutar med ”och 1974:244” bort ha följande lydelse:

Motionen 1974:335 intar en särställning bland de fyra partimotionerna. Ensam kännetecknas den av en realistisk uppfattning om den ekonomiska strukturens grundläggande betydelse för utvecklingen på energiområdet. Det är visserligen sant att samhället har ett betydande inflytande över energiproduktionen i den meningen att staten och kommunerna svarar för en mycket stor del av elproduktionen, delvis tillsammans med enskilda ägare. Både inom elproduktionen och — än mer — inom andra grenar av energiproduktionen har emellertid storfinansen en väl befäst position. På oljeförsörjningens område är staten helt i händerna på de internationella oljetrusterna. Sammanfattningsvis gäller att storfinansen har fått behålla en avgörande del av kontrollen över den maktpolitiskt viktiga sektor som energiproduktionen utgör. Dess expansions- och affärsintressen har blivit riktningsgivande också för den offentliga delen av energisektorn. Detta torde vara en av förklaringarna

NU 1974:26

till den ökade efterfrågan på energi under senare år. Nu krävs en långsiktig hushållning, som inte kan åstadkommas utan övergripande styrning av hela energisektorn i enlighet med folkflertalets behov. För en sådan krävs i första hand en förändring av den nuvarande ägarstrukturen. Hela energisektorn bör överföras i offentlig ägo. Övriga punkter i det program som anges i motionen 1974:335 står i samklang med de grundläggande krav som här diskuterats. Utskottet tillstyrker denna motion liksom de båda här aktuella yrkandena i motionerna 1974:50 och 1974:244.

Riksdagen bör alltså i ett uttalande till regeringen ställa sig bakom det handlingsprogram för energipolitiken som anges i motionen 1974:335. I detta handlingsprogram ingår bl. a. ett förstatligande av oljehanteringen. Privatägda torvfyndigheter bör likaledes överföras i statlig ägo.

dels att utskottet under 1.35 bort hemställa

35. att riksdagen med bifall till motionen 1974:50 punkten 1, motionen 1974:244 punkten C och motionen 1974:335 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört angående handlingsprogram för energipolitiken,

11. beträffande anslag till Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi (utskottets hemställan under 2.5) av fru Hambraeus (c) som anser att utskottets yttrande under punkten 2.5 — det stycke som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”i propositionen” — bort ha följande lydelse:

AB Atomenergi har i sin anslagsframställning redovisat planer på att i samråd med den svenska marknadens parter utarbeta förslag till riktlinjer för ett utvecklingsprogram för bl. a. snabba reaktorer. Departementschefen biträder Atomenergis förslag beträffande bolagets forsknings- och utvecklingsinsatser på reaktorområdet; han anför dock att viss del av kostnaderna för bolagets deltagande i internationellt samarbete beträffande snabba reaktorer liksom hittills bör belasta anslaget Internationellt atomenergisamarbete.

Utskottet kan inte godta fortsatt medverkan från Atomenergis sida i arbetet på snabba reaktorer. Utvecklingsprogrammet för sådana reaktorer bör, såvitt Atomenergi svarar för det, läggas ned. Den medelsbesparing som därigenom uppkommer bör få utnyttjas av Atomenergi för beredskapsåtgärder i fråga om omställningsplanering samt för utvecklingsarbete i fråga om hushållning med energi, alternativa energikällor etc.

12. beträffande anslag till Internationellt atomenergisamarbete (utskottets hemställan under 2.8) av fru Hambraeus (c) som anser att utskottets yttrande och hemställan under punkten 2.8 bort ha följande lydelse:

Såsom anförts under punkten 2.5 bör AB Atomenergi inte längre delta i utvecklingsarbete på snabbreaktorområdet. Utskottet motsätter sig följaktligen förslaget att vissa medel för detta ändamål — avsedda för

NU 1974:26

informationskostnader — skall anvisas under anslaget till internationellt atomenergisamarbete. Anslagsbeloppet bör i enlighet med vad nu sagts minskas med 130 000 kr.

Utskottet hemställer sålunda

att riksdagen till Internationellt atomenergisamarbete för budgetåret 1974/75 anvisar ett förslagsanslag av 4 800 000 kr.,

13. beträffande anslag till Medelstillskott till Aktiebolaget Asea-Atom (utskottets hemställan under 2.9) av fru Hambraeus (c) som anser att utskottets yttrande under punkten 2.9 — det stycke som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”ekonomiska resurser” bort ha följande lydelse:

Riksdagens beslut år 1975 om ett långsiktigt handlingsprogram för energipolitiken kan komma att innebära ett stopp för den vidare utbyggnaden av kärnkraftsproduktion i vårt land. Utskottet vill därför betona att det är angeläget att AB Asea-Atom omedelbart inriktar sig på att skapa beredskap för den omställningsplanering som ett sådant beslut nödvändiggör för företaget.

Utskottet vill i dagens läge inte motsätta sig att Asea-Atom får det beräknade medelstillskottet av 15 milj. kr. Däremot avstyrker utskottet att anslag ges för ytterligare aktieteckning i företaget.

14. beträffande anslag till Teckning av aktier i Aktiebolaget Asea-Atom (utskottets hemställan under 2.11) av fru Hambraeus (c) som anser att utskottets yttrande och hemställan under punkten 2.11 bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till vad som anförts ovan under punkten 2.9 hemställer utskottet

att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts förslag rörande anslag till teckning av aktier i Aktiebolaget Asea-Atom.

Särskilt yttrande

av fru Hambraeus (c):

Riksdagen anhöll den 15 maj 1973 om ett nytt allsidigt beslutsunderlag rörande kärnkraften. År 1975 kommer riksdagen att få ta ställning till ett energipolitiskt program, innefattande bl. a. kärnkraftens framtid i vårt land.

Det är av stor betydelse att det beslutsunderlag som nu arbetas fram verkligen blir allsidigt. De olika alternativen för vår energiförsörjning och därmed våra möjligheter att välja olika vägar måste redovisas öppet och förutsättningslöst. Så sker inte för närvarande.

Kraftföretagens samarbetsorganisation, CDL, som domineras av statens vattenfallsverk, förordar kärnkraften. Vattenfallsverket säger (prop. 1974:1 bil. 1 5 s. 182): ”En tryggad framtida energiförsörjning i Sverige är

i hög grad avhängig av kraftindustrins möjligheter att fortsätta

kärnkraftutbyggnaderna.” Nya kraftkällor som skulle kunna utgöra

NU 1974:26

alternativ ”väntas inte få någon betydelse för världens energiförsörjning före sekelskiftet”.

Utskottet har i detta betänkande valt att ge en redovisning beträffande inhemska energikällor som bygger på energiprognosutredningens redogörelse. Denna gör pessimistiska bedömningar beträffande de inhemska källornas möjligheter och utelämnar viktiga områden, t. ex. bränsletillverkning från odling av snabbväxande vattenväxter.

Det är illavarslande att de enda officiella synpunkter som hittills förts fram i vårt land präglas av en låsthet till kärnkraften och ett förnekande av att det skulle vara möjligt att välja en alternativ energiförsörjning. Vissa utländska rapporter och obundna experter har en helt annan uppfattning.

Engelska parlamentets kommitté för vetenskap och teknik har lämnat en första rapport som rör val av olika reaktorsystem. Man är där visserligen inriktad på fortsatt utbyggnad av kärnkraft men ifrågasätter från säkerhetssynpunkt den typ som vi bygger, dvs. lättvattensreaktorn. ”På grund av skillnaderna i uppfattning beträffande lättvattensreaktorns säkerhet är det enligt vår uppfattning snarare lättvattensreaktorernas förespråkares skyldighet att bevisa dess säkerhet bortom allt rimligt tvivel än motståndarnas skyldighet att bevisa motsatsen.” (First Report from the Select Committee on Science and Technology: The Choice of a Reactor System, ordered by the House of Commons to be printed 29th Januari 1974.)

Vid den energikonferens som Centrum för tvärvetenskapliga studier av människans villkor vid Göteborgs universitet ordnade i samarbete med Rifo i mars 1974 redogjordes för alternativa energiförsörjningsmöjligheter. Preliminära beräkningar visar att vi efter en övergångstid med kol och olja skulle kunna klara vår energiförsörjning med inhemska energikällor på ungefär den nivå som man nu har i centrala Europa.

Den brittiske fysikern Amory Lovins’ bok ”Vår energiförsörjning. Fakta, frågor och valmöjligheter” som utkommer i juni på Jordens vänners förlag, betonar att världens energiförsörjning kan och i det långa loppet måste klaras på basis av förnyelsebara energikällor, dvs. sådana som förnyar sig själva i den takt som vi förbrukar dem.

I USA har Ford Foundation publicerat en första studie i sitt energipolitiska projekt ”Kartläggning av valmöjligheter på energiområdet” (Exploring Energy Choices). Där slås fast att vi har alternativa energikällor och utvecklingsvägar att välja mellan, att tvivlet i världen växer på om det är vist att lita till kärnkraft, som kan innebära olyckor med katastrofala och långvariga konsekvenser. Vidare framhåller man ”den växande motvilja som finns mot att låta experter i avlägsna byråkratier bestämma vilken teknik som är socialt acceptabel eller inte”.

Uttalanden från officiella experter i vårt land har hittills förnekat att det skulle vara möjligt att omedelbart rikta in vår energiförsörjning på inhemska energikällor och hoppa över kärnkraftsstadiet. Man tänker sig eventuellt möjligheten någon gång i en obestämd framtid och hänskjuter frågan till framtidsforskningen. I själva verket tyder allt på att många av

NU 1974:26

dessa alternativ inte forskningsmässigt utgör några större problem.

Det är viktigt att alla fakta som belyser våra alternativa vägar till energiförsörjning kommer fram med den tyngd som de sakligt motiverar. För att detta skall ske måste samhället ställa likvärdiga resurser till förfogande också för alternativen.

NU 1974:26

80 Bilaga 1

1974-04-25

KUNGL.

VETENSKAPSAKADEMIEN Till riksdagens näringsutskott

Ang. anläggning av torveldade kraftverk

Med anledning av rådande energiknapphet har förslag väckts att i industriell skala inrätta torveldade kraftverk i Sverige. Sådana finns sedan rätt länge på Irland och i Sovjetunionen och numera också i Finland.

Man har framhållit att våra torvtillgångar är betydande. I södra delen av landet är ungefär hälften av dessa användbara som bränntorv, i norra delen, där inventering saknas, troligen mer än hälften. Men man bortser då från viktiga inskränkningar:

1) Bränntorven finns dels i kärr, där den på djupet ofta övergår i alltför starkt askhaltiga lager och/eller sjögyttja, dels i mossar där den i regel överlagras av i detta sammanhang mindre användbar strötorv, för vilken avsättningen är begränsad. Vidare innehåller de som bränntorv lämpade lagren i mossarna i regel mängder av tallstubbar, som torde försvåra utvinningen.

2) De allra flesta bränntorvförekomsterna är små till areal och volym. Endast mycket stora torwolymer kan komma i fråga för modern stordrift. Verkligt stora torvmarker är fåtaliga i landets södra hälft, medan ett antal vidsträckta myrar finns i Norrlands inland och i Norrbotten. Även de stora myrarna är i många områden, särskilt i inre Norrland och västra Svealand och även i delar av Götaland, mestadels uppsplittrade eller insprängda med fastmarksöar, vilket också innebär att de till stor del är förhållandevis grunda. Många myrar särskilt norrut är uppfyllda av ytliga eller ibland meterdjupa vattensamlingar eller eljest starkt vattenhaltiga.

Vissa myrrika trakter, framför allt i övre Norrland, torde dessutom ligga föga lämpligt ur eltransportsynpunkt, om hänsyn tages till överföringsförluster och i många lägen också behov av nya kraftledningar. De torwolymer som verkligen skulle kunna exploateras är därför en ringa bråkdel av de totala.

3) Endast efter omsorgsfull dränering kan en myr användas till torvtäkt med maskinella metoder. Skulle man nu vilja dika ut hittills odränerade torvmarker erfordras något eller några år för effektiv vattenavledning och torvihopsjunkning, innan maskinell torvtäkt är möjlig. För ett snabbt utnyttjande kan alltså endast tas i anspråk redan torrlagda myrpartier, särskilt gamla torvtäktområden. De flesta myrar som dränerats på senare år har däremot torrlagts för skogsväxt och bör därför inte komma i fråga.

4) Den helt vilseledande uppfattningen har framförts att torven vore en naturtillgång som skulle förnyas i takt med exploateringen. I själva verket dröjer det hundratals år innan ny torvbildning värd namnet kommer i gång i övergivna torvtäkter; vad som i början bildas är lösa mattor av olika vitmossarter, förstorade tuvdunstuvor o. d. utan värde som torvmaterial. Att man, som visats i Tyskland, med vissa åtgärder kan restaurera fram en god om än konstlad fågelbiotop med koloniserande vatten- och kärrväxter är en helt annan sak, likaså att en långsam torvbildning givetvis fortgår på andra myrar (odikade) än de exploaterade.

NU 1974:26

5) Ett stort antal myrar bör bl. a. på grund av sin vetenskapliga och landskapliga betydelse och sin betydelse för fågellivet bevaras intakta. Naturvårdsorganen har redan gjort betydande insatser för ett svenskt myrskydd, och flera av våra största eller eljest med hänsyn till sina naturförhållanden mest värdefulla myrområden är numera helt eller partiellt skyddade eller föreslagna till naturskydd. Långt flera borde emellertid skyddas, om urvalet skall bli representativt.

Med hänsyn till dessa inskränkningar kan hävdas att de för utnyttjande lämpliga bränntorvtillgångarna är långt mindre än förrådssiffrorna visar, och att lokaliseringsmöjligheterna för torveldade kraftverk eller kraftvärmeverk troligen är mycket begränsade. Också alternativ användning av torv eller torvmark måste övervägas, innan man eldar upp torv, som kan komma att få mera kvalificerad användning.

Förnyad torvtäkt bör av praktiska skäl liksom med hänsyn till landskapsbilden inskränkas till sådana stora torvmossar, vilkas ytskikt redan helt eller delvis avröjts, och vilka redan är någorlunda effektivt dränerade. Ingrepp i torvmarker i naturligt skick bör inte få ske förrän de naturvårdande myndigheterna låtit inventera landets ur bl. a. vetenskaplig synpunkt mest skyddsvärda myrar, så att listor över myrar som bör undantagas från exploatering hinner utarbetas.

Den otillräckliga kännedomen om norra Sveriges torvtillgångar är mycket otillfredsställande, och en inventering borde därför inte enbart avse skyddsvärde för naturvård utan också fördelning och volym av olika torvslag inom några typområden.

Vidare bör snarast torv likställas med t. ex. grus när det gäller tillståndstvång till täkt, så att det för all torvtäkt utom den till husbehov skulle erfordras att en täktplan företeddes och godkändes av länsmyndighet. Härmed skulle samhället få styrmedel att ordna in den storskaliga torvtäkten i den fysiska planeringen och även få garantier mot att torvtäkter öppnas på skyddsvärda eller olämpligt belägna myrar.

Ovanstående yttrande har tillkommit efter förslag från botanister inom och utom akademien. Förslag till yttrande har granskats av akademiens botanikklass. Beslut att detta yttrande skall inges har fattats av akademien vid sammanträde in pleno den 24 april 1974.

Kungl. Vetenskapsakademien C G Bernhard

Kai-Inge Hillerud

NU 1974:26

Översikt över motionernas behandling

82 Bilaga 2

Motion nr

Referat av motiveringen finns på s.

Utskottets yttrande finns på s.

Utskottets hemställan finns (på s. 64-67) under punkten

Motionen om- fattas av reser- vation nr

1974:48

59,61

1974:50

56,63

15,35

10 (s. 75)

1974:53

5 (s. 73)

1974:64

1974:131

6 (s. 73)

1974:243

15, 24, 34,

51,52,56,59,

3, 4,5, 13, 20, 26,

2, 8 (s. 71,74)

41,44

60,62,63,64

27, 28, 32, 36

1974:244

59,61,63

28, 35

10 (s. 75)

1974:332

15, 16, 20,

52,53, 55, 56,

4, 5,6, 8, 9, 11, 12,

2,7 (s. 71,74)

24, 30, 33,

59,61,62,63,

13, 22,25,28, 33, 36

35,42,45

1974:335

62,63

10 (s. 75)

1974:338

60,61

1974:540

1974:543

25, 41

57,61

15, 31

1974:548

1974:549

59,61

1974:847

60,61

1974:848

1974:862

59,61

1974:871

2 (s. 71)

1974:1119

1974:1125

4 (s. 72)

1974:1127

1974:1129

1974:1483

2 (s. 71)

1974:1490

1 (s. 70)

1974:1491

16, 19,24,

52, 54,57,

5, 10, 15, 16,

2, 3, 4, 5, 7,

25, 30, 34,

59,60,61,

17, 20, 21,

8 (s. 71-74)

42, 44

62, 63, 64

22, 32, 36

1974:1494

24, 31

1974:1497

1974:1501

1974:1511

59,61

1974:1512

59,61

1974:1522

59,61

1974:1526

1974:1532

8, 16

49, 53

1, 7

NU 1974:26

83 Innehållsförteckning sjd

1. Motionerna 2

Motionsyrkandena 2

Råvaruförsörjning 8

Synpunkter i motionerna 8

Verksamhet inom internationella organisationer, m. m 10

Framtidsstudier 11

Vissa svenska utredningar 12

Tidigare behandling av motioner om en resurspolitisk utredning 14

Stöd till återvinningsindustrin 14

Energibesparing 15

Synpunkter i motionerna 15

Vissa utredningar m. m 17

Lån och bidrag till energibesparande åtgärder 18

Tidigare riksdagsbehandling av motion om individuell debitering av energikostnader 18

Kärnkraft 19

Synpunkter i motionerna 19

Vissa utredningar, m. m 20

Riksdagsbeslut 1973 rörande den fortsatta utbyggnaden av

kärnkraftsproduktionen 22

Interpellationssvar 22

Olja och naturgas 24

Synpunkter i motionerna 24

Rapport om framtida svensk oljeförsörjning 26

Interpellationssvar 28

Utredning rörande vissa beredskapsfrågor inom energiområdet 29

Petroindustriutredningen m. m 29

Vattenkraft 30

Synpunkter i motionerna 30

Vissa utredningar 30

Interpellationssvar 32

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om elkraftsproduktion

i Indalsälven 33

Avtappning av Vänern 33

Andra energikällor 33

Synpunkter i motionerna 33

Av industridepartementet publicerad översikt över inhemska

energikällor 36

Vissa utredningar 40

Interpellationssvar 41

Skrivelse från Vetenskapsakademien 41

NU 1974:26 84

Sid.

Förvaltning m. m 41

Synpunkter i motionerna 41

Tidigare behandling av frågan om inrättande av ett energiinstitut 42

Elutredningen 43

Handlingsprogram för energipolitiken 43

Synpunkter i motionerna 43

Vissa utredningar m. m 46

Tidigare behandling av frågan om förstatligande av energisektorn 47

Interpellationssvar 47

Utskottet 48

Råvaruförsörjning 48

Energibesparing m. m 51

Kärnkraft 54

Olja och naturgas 56

Vattenkraft 57

Andra energikällor 59

Förvaltning m. m 61

Handlingsprogram för energipolitiken 62

Utskottets hemställan 64

2. Propositionen 1974:1 bilaga 15 (industridepartementet) ... 67

Energiförsörjning

2.1 Statens elektriska inspektion 67

2.2 Kostnader för vissa nämnder 67

2.3 Främjande av landsbygdens elektrifiering 67

2.4 Statens kärnkraftinspektion 67

Teknisk utveckling m. m.

2.5 Atomenergiverksamhet inom AB Atomenergi 68

2.6 Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran 68

2.7 Särskilda säkerhetsarbeten inom kärnenergiområdet . . 68

2.8 Internationellt atomenergisamarbete 68

2.9 Medelstillskott till AB Asea-Atom 68

Statens vattenfallsverk

2.10 Kraftstationer m. m 69

Fonden för statens aktier

2.11 Teckning av aktier i AB Asea-Atom 69

Reservationer 70

Särskilt yttrande 77

Bilagor

1. Skrivelse från Vetenskapsakademien 80

2. Översikt över motionernas behandling 82

GOTAB 74 7509 S Stockholm 1974