Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om statliga produktionsinitiativ för ökad sysselsättning i Värmland
Näringsutskottets betänkande nr 29 år 1974
NU 1974:29
Nr 29
Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om statliga produktionsinitiativ för ökad sysselsättning i Värmland.
Ärendet
I motionen 1974:1519 av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer att
1. statliga manufakturindustrier, t. ex. finansierade med medel ur allmänna pensionsfonden, startas som komplement till järnindustrin i Värmland,
2. medel ur allmänna pensionsfonden används för startande av statliga industrier i norra Värmland loren produktion inriktad på förädling av skogsprodukter i enlighet med vad i motionen anförts.
Motionen
1 motionen berörs följderna av de senaste årens snabba ekonomiska och strukturella omvandling i Värmlands län. Motionären uttalar att omstruktureringen sker planlöst inom det kapitalistiska systemet och att dess följder drabbar de anställda, deras familjer, kommunerna och länet i dess helhet. Arbetslöshetssiffrorna är bland de högsta i landet. Näringslivets ensidiga struktur är enligt motionären en bidragande orsak till denna negativa utveckling. Beslutade regionalpolitiska åtgärder kommer inte att i stort kunna förändra utvecklingen, menar han, då några åtgärder för att styra industrier och investeringar till sysselsättningsbehövande områden inte förekommer. Motionären anför att det erfordras statliga åtgärder, bl. a. anläggande av statliga basindustrier, för att komma till rätta med den regionala obalansen. Som komplement till järnindustrin föreslås statliga manufakturindustrier med hög förädlingsgrad. Statliga resurser, exempelvis medel ur allmänna pensionsfonden, borde satsas på forskning för att skapa utvecklingsmöjligheter för manufakturindustrier i anslutning till redan befintliga basindustrier. Motionären anser vidare att statliga satsningar på förädling av skogsprodukter bör ske i norra Värmland. De stora profiterna på pappersmassa har, hävdar han, gjort att de stora privata bolagen inte intresserat sig för träkemisk forskning. De råvaror för högförädling som finns exporteras i stor utsträckning. Motionären påpekar att man i Norge producerar fina garner av papper och ifrågasätter om inte en sådan produktion kunde komma till stånd i Värmland liksom en förädling av sågat virke.
1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 29
NU 1974:29
2 Uppgifter i anslutning till motionen
Forskning och utvecklingsarbete inom skogsindustrin
En ingående redogörelse för organisationen och omfattningen av forsknings- och utvecklingsarbetet inom skogsindustrin lämnades i näringsutskottets betänkande 1973:52.
Av de medel som satsas på industriägda institutioner för forskning och utveckling (fou) inom skogsindustrin avser den helt övervägande delen massa- och papperstillverkning och produkter därav. Vissa nyare uppgifter härom finns i industristrukturutredningens delrapport nr 4 (SOU 1974:14) ”Svensk industri. Industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet”. Det kan konstateras att fou-intensiteten i branschen är låg (ca 1/5 av värdet för industrin i genomsnitt) trots en betydande ökning av fou-kostnaderna under perioden 1967-1971. Fou-kostnadernas andel av förädlingsvärdet år 1971 var - enligt huvudbranschredovisning - för massa-, pappers- och pappersvaruindustri samt grafisk industri 0,9 procent mot 3,0 procent för järn-, stål- och metallverk samt järn-, stål- och manufaktur liksom för kemisk industri och petroleumindustri (samt mycket högre andelar för några branscher, främst läkemedelsindustri).
Forskningsverksamheten utanför företagen är i huvudsak av kollektiv natur och har byggts upp och finansierats dels genom fonder, dels genom bidrag från industrin och staten. Det halvstatliga Svenska träforskningsinstitutet är Sveriges utan jämförelse största branschforskningsinstitut.
I nyssnämnda betänkande refererade utskottet även en kartläggning och analys av industrins utbyggnadsplaner för perioden 1972-1977 som utförts av Industriens utredningsinstitut. Denna undersökning, som redovisas i betänkandet (SOU 1973:21) Svensk ekonomi fram till 1977, tyder på att svensk skogsindustri enligt sina nuvarande utbyggnadsplaner satsar på en integrering framåt. Integrerad papperstillverkning bedöms därvid ge den bästa lönsamheten. Den starkare inriktningen på sådan tillverkning torde delvis ha påverkats av att flera företag inte har tillräcklig virkesbas för en virkeskrävande expansion av massaexporten.
Pågående utredningsarbete
Ett branschråd,för skogsindustrin har i juni 1973 inrättats för samråd mellan berörda samhällsorgan, företagen och de anställda. Branschrådets huvudsakliga uppgift skall vara att systematiskt följa utvecklingen, särskilt på längre sikt, inom skogsindustrin i dess helhet. Rådet skall bedöma behovet och inriktningen av efterfrågeprognoser för skogsindustrin. Bland ämnen som det vidare skall syssla med är skogsindustrins råvarubas, investeringsinriktning, finansieringsstruktur och sysselsättningsutveckling. I fråga om investeringarna skall rådet bl. a. studera den regionala fördelningen och dess
NU 1974:29
konsekvenser i fråga om sysselsättning, kapacitetsutveckling och råvarubehov.
Ett uppdrag att utföra visst utredningsarbete rörande trävaruindustrin har den 4 april 1974 lämnats åt statens industriverk. Utöver en förnyad bedömning av marknadsutvecklingen fram till år 1980 och dess konsekvenser för produktion, sysselsättning och anläggningsstruktur bör enligt direktiven denna översyn särskilt uppmärksamma utvecklingen i de sysselsättningssvaga regionerna liksom inom lokala arbetsmarknadsområden som starkt domineras av trävaruproducerande företag. I detta sammanhang skall även olika regionalpolitiska stödåtgärder riktade mot trävaruindustrin kartläggas och effekterna på branschstruktur och total branschsysselsättning analyseras.
I samband med en analys av de faktorer som bestämmer branschens internationella konkurrenskraft och dess exportpotential skall de ekonomiska förutsättningarna för att i ökad utsträckning vidareförädla de obearbetade trävaror och skivprodukter som nu dominerar den svenska exporten belysas. Utredningen skall koncentrera sin uppmärksamhet på den träbearbetande industrins problem och endast översiktligt beröra förhållandena inom de råvarunära delarna av branschen (sågverken, skivindustrin). Dessa senare delbranscher kommer att utförligare analyseras inom ramen för skogsbranschrådets verksamhet.
Vissa uppgifter om sysselsättning m. m. i Värmlands län
Befolkningsutvecklingen i Värmlands län var positiv under 1950-talet för att under 1960-talet bli negativ. Folkmängden i länet har minskat från 286 700 år 1965 till 283 200 år 1973. Av länets sexton kommunblock hör fem till de 25 procent av landets kommunblock som under 1960-talet haft den mest negativa befolkningsutvecklingen i landet. Sedan 1959 har länet endast år 1970 haft en befolkningsökning. Den främsta orsaken till befolkningsminskningen är utflyttningen från länet.
Av sammanfattningen till länsprogram 1970 (prop. 1972:111 bilaga 1 bihang B) framgår bl. a. följande.
År 1965 sysselsattes i länet inom industrin 43 400 personer, inom servicenäringarna 45 000 och inom jord- och skogsbruk ca 20 000 personer. Inom industrin är verkstadsindustrin den största branschen, men de näst största industrigrenarna, skogsindustri samt järn- och stålverk, är avsevärt starkare representerade i länets industri än genomsnittligt för riket.
Enligt prognos 2 i länsplanering 1967 skulle antalet sysselsatta inom jordoch skogsbruk komma att minska med ca 16 000 fram till år 1980. För servicenäringarna förutsågs en fortsatt expansion och även för industrin antogs en viss ökning. Totalt beräknades dock antalet sysselsatta mellan åren 1965 och 1980 komma att minska med 8 000 personer. För att realisera den målsättning som angavs i länsplaneringen krävdes ytterligare 3 000 arbetstillfällen utöver vad prognosen angav.
NU 1974:29
4 Särskilda problem kännetecknar de ensidiga bruksorterna (Hagfors, Munkfors, Storfors, Lesjöfors, Forshaga/Deje och Grums), vilka domineras av ett enda foretag. Om en väsentlig differentiering och framfor allt ökad kvinnlig sysselsättning inte kunde uppnås fanns enligt länsstyrelsens mening anledning betvivla att varaktig balans skulle kunna åstadkommas på arbetsmarknaden i dessa orter.
Enligt folkräkningen 1970 sysselsattes i Värmlands län inom industrin 43 800 personer, inom servicenäringarna 52 200 och inom jord- och skogsbruk 13 200 personer.
I länsstyrelsens sammanfattning till dess förslag till regionalpolitiskt handlingsprogram påpekades att antalet anställda inom tillverkningsindustrin i Värmland under perioden 1961 — 1969 minskat från 36 100 till 35 600. (År 1971 var antalet anställda inom denna industri 36 200.) Den största minskningen inträffade i länets centrala delar. 1 västra Värmland ökade däremot industrisysselsättningen med drygt 9 procent. Industrin har genomgått en betydande strukturell förändring under 1960-talet. Rationaliseringskraven har framför allt på den skogsindustriella sidan medfört nedläggning av en rad mindre enheter och en koncentration av tillverkningen till några få mycket stora och kapacitetsstarka anläggningar.
Den av arbetsmarknadsstyrelsen registrerade arbetslösheten var under åren 1969—1971 högre än riksgenomsnittet i samtliga kommunblock med undantag för Karlstad och Kil. I december 1973 uppgick antalet anmälda arbetslösa till ca 3 900 personer eller 2,2 procent av befolkningen i åldern 18-65 år. För riket som helhet var procentsiffran 1,3. Endast Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län hade högre arbetslöshet än Värmlands län. 1 mars 1974 uppgick antalet anmälda arbetslösa till ca 4 000 personer.
Det regionalpolitiska stödet har under perioden 1969-1971 haft ganska stor omfattning i länet. Av lokaliseringsstöd till industriföretag under perioden 1965-1973 har 12,2 procent lämnats till företag i Värmlands län. Totalt har investeringar uppgående till ca 400 milj. kr. skett med något slag av regionalpolitiskt stöd. I fyra kommunblock uppgår den beräknade sysselsättningsökningen i lokaliseringsstödsföretagen till mellan 20 och 30 procent av den totala industrisysselsättningen vid periodens början.
En fortsatt regional utvecklingsplanering-länsplanering 1974-genomförs f. n. enligt Kungl. Maj:ts uppdrag av länsstyrelserna i samarbete med kommuner och landsting.
Tidigare riksdagsbehandling av besläktade frågor
Förslag att statliga basindustrier skall skapas i avfolkningsområdena - företrädesvis i Norrland - har behandlats av riksdagen åren 1968-1972. Vid sin behandling år 1972 av motioner i detta ämne åberopade näringsutskottet (NU 1972:36) dels ett principuttalande år 1968 av bankoutskottet (BaU 1968:64 s. 8), dels ett yttrande av näringsutskottet (NU 1971:ly) till finans -
NU 1974:29
utskottet år 1971. Bankoutskottet hade bl. a. anfört att ytterligare åtgärder på den statliga företagsamhetens område kunde tänkas vara motiverade från samhällsekonomisk synpunkt. Näringsutskottet framhöll i sitt yttrande att det var uppenbart att en omfattande utbyggnad av den statliga företagssektorn måste vara en långsiktig process och grundas på ingående planering.
Näringsutskottet avstyrkte år 1972 yrkandena om upprättande av statliga industrier. Vänsterpartiet kommunisternas ledamot reserverade sig häremot. Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.
Frågan om medel ur allmänna pensionsfonden skall kunna användas för ett statligt produktions- och sysselsättningsprogram har behandlats av förra årets riksdag i samband med propositionen 1973:97, vari föreslogs att medel ur fonden skulle i viss utsträckning (å placeras i aktier. I anledning av ett förslag från vänsterpartiet kommunisterna om att dessa placeringar uteslutande skulle göras i statligt ägda företag och företrädesvis gälla nyetablering av basindustrier anförde näringsutskottet (NU 1973:58 s. 23) att frågan om den statliga företagssektorns utveckling enligt utskottets mening borde hållas skild från frågan om aktieköp med medel ur allmänna pensionsfonden.
Utskottet avstyrkte alltså - med reservation av vänsterpartiet kommunisternas representant - ifrågavarande motionsyrkande, som också avslogs av riksdagen.
Utskottet
Förslagen i motionen om att statliga industrier skall anläggas i Värmlands län syftar till att motverka den ensidiga strukturen av länets näringsliv med starkt beroende av trä- och järnindustrin och därigenom vända den negativa befolkningsutvecklingen i länet.
Utskottet har - som framgår av den ovan lämnade redogörelsen - vid flera tillfällen haft att ta ställning till förslag om tillskapande av statliga basindustrier i avfolkningsområden. I dessa sammanhang har utskottet framhållit att ytterligare åtgärder på den statliga företagsamhetens område kan tänkas vara motiverade från samhällsekonomisk synpunkt men att en omfattande utbyggnad av den statliga företagssektorn måste vara en långsiktig process och grundas på ingående planering. Utskottet vill ånyo understryka denna sin inställning.
Såvitt avser motionärens förslag om att statliga manufakturindustrier skall inrättas som komplement till järnindustrin vill utskottet peka på att förslag till åtgärder för att komma till rätta med de problem som metallmanufakturindustrin för närvarande har läggs fram i propositionen 1974:63. Utvecklingen inom denna bransch skall enligt propositionen kontinuerligt följas av statens industriverk.
Skogsindustrins problem skall följas och analyseras av det nyligen tillsatta skogsbranschrådet. Vidare har industriverket fått i uppdrag att utreda vissa
NU 1974:29
frågor rörande träindustrin, bl. a. att belysa de ekonomiska förutsättningarna för att i ökad utsträckning vidareförädla de obearbetade trävaror och skivprodukter som nu dominerar den svenska exporten.
Motionären vill att de statliga insatser som han föreslår skall finansieras genom medel ur allmänna pensionsfonden. Riksdagen avslog förra året på utskottets hemställan ett förslag om att den då beslutade fjärde fondstyrelsens aktieplaceringar skulle inriktas på ett statligt produktions- och sysselsättningsprogram. Utskottet anser inte att riksdagen bör ge sådana detaljerade anvisningar rörande engagemang från allmänna pensionsfondens sida som motionären föreslår.
Utskottet har i det föregående tagit ställning till de konkreta förslagen i motionen och avvisat dem. Liksom motionären gör utskottet emellertid bedömningen att utvecklingen inom Värmlands län motiverar kraftfulla insatser. Arbetslöshetssiffrorna i länet är bland de högsta i landet. Inom vissa områden domineras näringslivet av ett enda företag. Den regionala länsplaneringen - länsplanering 1974 - genomförs f. n. av länsstyrelserna i samarbete med kommuner och landsting. Länsstyrelserna har gjort befolknings- och näringslivsprognoser och ägnat stor uppmärksamhet åt att kartlägga brister på arbetsmarknaden och i fråga om service. Sysselsättningsfrågorna ingår som en central del i länsplaneringsarbetet. Utskottet förutsätter att olika vägar att komma till rätta med sysselsättningsproblemen och näringslivets strukturproblem i Värmlands län noga prövas i detta sammanhang.
Med åberopande av vad ovan anförts avstyrker utskottet motionen och hemställer
att riksdagen avslår motionen 1974:1519.
Stockholm den 9 maj 1974
På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Andersson i Storfors (s). Andersson i Örebro (fp), Rask (s), Blomkvist (s), Hovhammar (m), fru Hambraeus (c), herr Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s) och herr Petersson i Ronneby (c).
NU 1974:29
7 Reservation
av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Förslagen i motionen (=utskottet) befolkningsutvecklingen i
länet.
Utskottet delar motionärens uppfattning att den ekonomiska och strukturella utvecklingen i Värmlands län motiverar kraftfulla statliga insatser. De regionalpolitiska åtgärder som hittills beslutats kommer inte att kunna förändra utvecklingen och har inte till syfte att bryta näringslivets ensidiga struktur. Detta beror till dels på att några åtgärder för att styra industri och investeringar till sysselsättningsbehövande områden inte förekommer. För att komma till rätta med den regionala obalansen är det nödvändigt att statliga basindustrier tillskapas. Järnindustrin bör kompletteras med manufakturindustrier. En produktion inriktad på förädling av skogsprodukter bör vidare igångsättas, företrädesvis i norra Värmland. De nya företagen bör kunna finansieras genom medel ur allmänna pensionsfonden och bör ingåsom integrerande delar i ett långsiktigt nationellt program för ekonomisk utveckling och styrning.
Utskottet tillstyrker alltså motionen och hemställer
att riksdagen med bifall till motionen 1974:1519 hos Kungl. Maj:t hemställer om statliga produktionsinitiativ i Värmland i enlighet med vad utskottet anfört.
GOTAB 74 7624 S Slockholm 1974