Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner i vissa frågor rörande skogsindustrin

Näringsutskottets betänkande nr 47 år 1974

NU 1974:47

Nr 47

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner i vissa frågor rörande skogsindustrin.

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1974:863 av herrar Nilsson i Växjö (s) och Fagerlund (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om en utredning om skogsindustrins framtida lokalisering med hänsyn till inlandets arbetsmarknadsproblem,

1974:1472 av herr Lorentzon m. fl. (vpk), vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en samordnad utveckling av skogsnäringens forskningsarbete i enlighet med vad som i denna motion anförts, och

2. att riksdagen uttalar sig för skogsindustrins överförande i statens ägo, om skogsbolagen skulle ställa sig ovilliga till forskning av här angivet slag.

Motionerna

Under senare tid har, påpekas i motionen 1974:863, utbyggnaden inom skogsindustrin skett vid kusterna. Motionärerna framhåller att i norra Sverige denna lokalisering fört med sig stora regionala skillnader i fråga om arbetstillfällen. Den expansion som förekommer på många håll i kustlandet kontrasterar mot arbetslösheten i inlandet. Det finns enligt motionärerna risk för en liknande utveckling i södra Sverige, då de gamla och relativt små pappers- och massaindustrierna är förlagda till inlandet medan de stora nybyggda industrierna ligger vid kusten. Den utredning om skogsnäringens råvarutillgång som pågår bör, anser motionärerna, kompletteras med en kartläggning av skogsindustriernas framtida lokalisering och följderna härav för inlandet. Skulle denna undersökning visa att det finns risk för arbetslöshet på de orter som nu har skogsindustrier bör man, anför motionärerna, i god tid planera alternativ så att icke samma problem uppstår i södra Sverige som de som man nu med lokaliseringspolitiken försöker komma till rätta med i Norrland.

I motionen 1974:1472 hänvisas till ett uttalande i årets statsverksproposition (prop. 1974:1 bil. 11 s. 4), enligt vilket skogsindustriprodukternas andel av den totala exporten minskat från 42% år 1950 till 22 %, samtidigt som deras exportvärde och uttaget av virke ur skogarna ökat kraftigt. Motionärerna anser att landets skogar är utsatta för rovdrift. Att skogsindustrins produkter relativt sett har trängts tillbaka på

1 Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 47

NU 1974:47

exportmarknaden av verkstadsindustrins produkter beror, menar de, på att verkstadsindustrin har utvecklats på ett effektivare sätt speciellt då det gäller forskningen. Skogsindustrins forskning är inte i nivå med utvecklingens krav och sysslar mest med gradvisa förbättringar av redan existerande metoder, hävdar de. Det gemensamma utnyttjandet av forskningsrön är inte på långt när utbyggt. I anslutning till ett uttalande av en expert på pappersteknisk forskning efterlyser motionärerna ett djärvt experimenterande som kan leda till radikala idéer och produkter. Som ett exempel nämns ökat utnyttjande av lignin som råmaterial för kemiska produkter. Mot bakgrund av att skogsbolagen inte använder sina vinster till avancerad forskning som kan leda till nya produkter och arbetstillfällen bör, anför motionärerna, frågan ställas om inte samhället bör överta hela den privata skogsindustrin och dess skogar.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Vissa utredningar m. m.

I juni 1973 tillsatte chefen för industridepartementet ett branschråd för skogsindustrin (ordförande: departementsrådet Karl-Henrik Pettersson). I en inom departementet upprättad promemoria som anger riktlinjer för rådets verksamhet uttalas att det med hänsyn bl. a. till de fortsatta betydande strukturella förändringar som förestår är angeläget att få till stånd ett löpande samråd mellan berörda samhällsorgan, företagen och de anställda angående de problem som föreligger på skogsindustrins område för att därigenom försöka komma fram till en samstämmig syn på denna industrigrens förutsättningar och framtida utveckling.

Branschrådets huvudsakliga uppgift är att systematiskt följa utvecklingen inom skogsindustrin i dess helhet och då särskilt i ett längre tidsperspektiv. Rådet skall bedöma behovet och inriktningen av efterfrågeprognoser för svensk skogsindustri och ta initiativ till upprättande av prognoser i sådana fall där erforderligt underlag saknas. På grundval av sådant prognosmaterial bör rådet regelbundet diskutera den förväntade efterfrågeutvecklingens innebörd för svensk skogsindustri och för näringspolitiken.

Beträffande frågan om vilken råvarubas svensk skogsindustri kan räkna med på medellång och lång sikt bör rådet samråda med 1973 års skogsutredning (Jo 1973:06). Därvid bör den såväl branschpolitiskt som regionalpolitisk! viktiga frågan om ökad tillförsel av virke från södra till norra Sverige beaktas.

Rådet skall ta erforderliga initiativ för att med lämplig tidsintervall sådant underlag tas fram att den svenska skogsindustrins totala, förväntade investeringar samt därmed sammanhängande finansieringsstruktur och sysselsättningsutveckling kan belysas för de närmast kommande åren och diskuteras av rådet. De på så sätt framtagna långsiktiga bedömningarna bör av rådet stämmas av mot förväntad efterfrågeutveckling, råvarutill -

NU 1974:47

gång och andra ekonomiska faktorer av betydelse för branschens utveckling. Särskild vikt bör härvid läggas vid en analys och diskussion kring investeringarnas inriktning vad gäller produktion och regional fördelning samt de sannolika konsekvenserna av den angivna inriktningen främst vad gäller sysselsättning, kapacitetsutveckling och råvarubehov.

Rådet är oförhindrat att även ta upp andra frågor som bedöms vara av betydande gemensamt intresse för skogsindustrin.

1973 års skogsutredning (Jo 1973:06; ordförande: landshövding Bengt Lyberg) har i uppdrag att komplettera de principförslag om den framtida skogspolitiken som skogspolitiska utredningen lade fram i betänkandet (SOU 1973:14) Mål och medel i skogspolitiken. Denna komplettering bör enligt direktiven bl. a. omfatta utredningar om möjligheterna att öka avverkningarna inom ramen för ett långsiktigt producerande skogsbruk. Ett system för en rullande virkesbalansutredning bör utarbetas. Systemet bör vara så utformat att det utan större svårigheter kan justeras och kompletteras efter hand. Det bör möjliggöra beräkningar som kan ligga till grund för ställningstaganden på såväl kort som lång sikt till utbyggnader på industrisidan och till olika åtgärder i skogsbruket. Systemet bör utformas så att beräkningar kan göras dels för landet som helhet, dels för olika regioner. I detta sammanhang bör effekterna på sysselsättningen särskilt beaktas.

Utredningen skall även bedöma vilka styrmedel som behövs inom skogspolitiken för att säkerställa att en långsiktig hög produktion kan vidmakthållas inom skogsindustrin och därmed också en långsiktig hög intensitet i det svenska skogsbruket. Detaljerade förslag härom skall framläggas.

I april 1974 gav chefen för industridepartementet statens industriverk i uppdrag att utföra visst utredningsarbete rörande trävaruindustrin. Utredningen bör enligt direktiven komplettera de bedömningar av marknadsutvecklingen som gjordes 1971-1972 med en bedömning fram till år 1980 samt undersöka konsekvenserna härav för produktion, sysselsättning och anläggningsstruktur. I denna översyn bör särskilt uppmärksammas den förväntade utvecklingens konsekvenser i de arbetsmarknadsområden som starkt domineras av trävaruproducerande företag. Utredningen bör även överväga möjligheterna att göra en översiktlig analys av investeringsplanerna för ett urval av de större företagen inom den träbearbetande industrin. Utredningsuppdraget omfattar i första hand den träbearbetande industrin. Förhållandena inom de råvarunära delarna av branschen (sågverken, skivindustrin) skall endast beröras i den mån detta är nödvändigt för att huvuduppgiften skall kunna fullgöras.

Forsknings- och utvecklingsarbete inom skogsindustrin

I betänkandet (SOU 1974:14) ”Svensk industri. Industrins forskningsoch utvecklingsverksamhet” lämnas en redovisning av forsknings- och

1 * Riksdagen 1974. 17 sami. Nr 47

NU 1974:47

utvecklingsarbetet (FoU) inom olika branscher. Beträffande massaindustrin lämnas följande uppgifter.

Massaindustrin m. m. (dvs. massa-, pappers- och pappersvaruindustri) har under hela perioden 1967-1971 ökat sina faktiska FoU-kostnader, särskilt under den senare delen (8 milj. kr. i fasta priser från 1969 till 1971). Totalt uppgick kostnaderna till 47 milj. kr. 1971. 1 hela industrin minskade däremot kostnaderna 1969 för att sedan öka kraftigt. Massaindustrins m. m. andel av totalt utförd FoU i hela industrin är dock liten eller drygt 3 %.

Kostnaderna för FoU som utförts inom företagen har så gott som uteslutande täckts med industrins egna medel under perioden 1967— 1971. Staten svarade 1971 för ca 0,3 milj. kr. av FoU-kostnaderna i massaindustrin m. m. Statistiken avser endast tillverkningsindustri och inkluderar ej branschforskningsinstitut, myndigheter m. fl.

Drifts - och kapitalkostnader för med egen personal bedriven FoUverksamhet i massa-, pappers- och pappersvaruindustri framgår av följande tabell. De anges enligt redovisning efter faktisk branschtillhörighet, icke enligt en samtidigt presenterad huvudbranschredovisning. Till jämförelse lämnas uppgifter avseende hela industrin.

Massa- industri m. m.

Hela

in-

dustrin

FoU-kostn. 1971, milj. kr.

47,0

1 496,2

FoU-kostn. i % av hela ind. 1971

3,1

Förändring 1967-1969, milj. kr. i fasta priser

2,5

Förändring 1969-1971, milj. kr. i fasta priser Index över FoU-kostn. i fasta priser (1967=100)

8,3

lil

Till ca 80 % har FoU-verksamheten inom branschen inriktats på utvecklingsarbete. Samma procentuella fördelning mellan forsknings- och utvecklingsarbete har varit rådande under hela perioden.

För massaindustrins del har under 1960-talet skett en förskjutning inom branschen mot allt större enheter. Denna utveckling har tekniskt möjliggjorts bl. a. genom införande av omfattande system för processreglering och kvalitetskontroll. Nya instrument för kontinuerlig mätning av processvariabler har sålunda införts i produktionen. Datorer används i allt större omfattning för kontroll av processerna. Den nya tekniken har ställt krav på väsentliga FoU-insatser dels inom branschen, dels inom andra branschers FoU-verksamhet beträffande t. ex. elektronik och maskinutrustning.

Under perioden 1967-1971 har kraven på miljövårdsåtgärder accentuerats. Detta har medfört stora FoU-satsningar under perioden. Forsk -

NU 1974:47

ning rörande rening av fabrikernas utsläpp har inriktats bl. a. på att minska föroreningar genom ändring av själva tillverkningsprocessen och på att utveckla metoder för rening av kvicksilverhaltigt vatten.

Ett samarbete har också upprättats mellan samhällets organ och branschen i syfte att utveckla metoder för att minska utsläppen. Sådan gemensam forskning bedrivs bl. a. inom Institutet för vatten- och luftvård och Svenska träforskningsinstitutet. Staten satsar medel genom styrelsen för teknisk utveckling och naturvårdsverket.

Samtliga redovisade intensitetsmått uppges tyda på att FoU-intensiteten i branschen varit låg under perioden (ca 1/5 av värdet för industrin i genomsnitt) trots en betydande ökning av FoU-kostnaderna under perioden 1967—1971.

Beträffande FoU-kostnadernas fördelning på företagsstorlekar anges att i massaindustrin så gott som allt FoU-arbete har utförts vid företag med 500 eller fler anställda under perioden 1967—1971. Av detta svarade storleksklassen 500-1 000 anställda för endast ca 4%. Några märkbara förskjutningar mellan storleksklasserna kan inte förmärkas under perioden.

I redogörelsen för FoU-verksamheten inom trä- och möbelindustrin påpekas att den verksamhet som omfattar träforskning varit liten och avtagande under åren 1969-1971. Uppskattningsvis 2-6 milj. kr. uppges ha satsats för år 1969 och 1—3 milj. kr. för år 1971. I dessa siffror är dock inte den kollektiva forskningen inom branschen inräknad. Denna svarade budgetåret 1971/72 för ca 2 milj. kr. inom träteknikforskning och ca 0,5 milj. kr. inom möbelforskning. Drygt hälften av kostnaderna har täckts med anslag från styrelsen för teknisk utveckling.

Näringsutskottet lämnade i sitt betänkande 1973:52 en ingående redogörelse för den forskning som bedrivs inom området. Utskottet påpekade bl. a. att av de medel som satsas på industriägda forsknings- och utvecklingsinstitutioner inom skogsindustrin den helt övervägande delen avser massa- och papperstillverkning och produkter därav. Utskottet redogjorde vidare för forskningsverksamheten utanför företagen, vilken i huvudsak är av kollektiv natur. Den har uppbyggts och finansierats dels genom fonder, dels genom bidrag från industrin och staten till det numera halvstatliga Svenska träforskningsinstitutet, dels genom halvkollektiv forskning vid universitetsinstitutioner inom och utom landet, baserad på bidrag från enskilda eller grupper av företag. En utförlig redovisning lämnades av ändamålet med Träforskningsinstitutets verksamhet, dess organisation samt inriktningen av den forskning som bedrivs där.

Det ramprogram för Träforskningsinstitutets verksamhet under perioden 1974—1977 som fastställts av dess styrelse i juni 1974 baserar sig på ett avtal som träffats mellan Stiftelsen Svensk träforskning och styrelsen för teknisk utveckling (STU). Enligt programmet skall forskningen koncentreras framför allt till problem i anslutning till bättre utnyttjande av vedråvaran, fortsatt förbättring av vatten- och luftvården samt nya och

NU 1974:47

förbättrade produkter. Forskningsprogrammet syftar primärt till att höja konkurrensförmågan hos den svenska skogsindustrin på den internationella marknaden, att öka skogsindustrins förädlingsvärde samt att minska skogsindustrins inverkan på den omgivande miljön. I forskningsprogrammet framhålls att den begränsade tillgången på svensk råvara innebär en ny situation för skogsindustrin. Skogsindustrin måste basera sin vidare expansion på en fullständigare användning av träden och på ökad förädlingsgrad. En rad forskningsprojekt är inriktade härpå, bl. a. försök att framställa protein ur skogsindustriella avfallsprodukter, att tillreda liner med upp till 50 % inblandning av termomekanisk massa och att framställa tidningspapper med lägre ytvikt.

Med hänsyn till att skogsindustrin förbrukar mycket energi betraktas forsknings- och utvecklingsinsatser för att spara energi som angelägna.

Forskningsprogrammet har en totalbudget på ca 24,2 milj. kr. Institutets totala omslutning för budgetåret 1974/75 beräknas bli ca 31 milj. kr. STU finansierar under innevarande budgetår massa- och pappersteknisk forskning med 7,4 milj. kr. samt träteknisk forskning med 1,9 milj. kr. Staten och skogsindustrin kommer enligt avtalet att satsa 82 milj. kr. på central skogsindustriforskning för den närmaste treårsperioden. Skogsindustrin bidrar med 46,4 milj. kr. Den sammanlagda årliga kostnaden för massa- och pappersindustrins FoU-insatser uppgick år 1973 enligt uppgifter från Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen till ca 80 milj. kr. Detta motsvarar ca 2 % av förädlingsvärdet inom branschen.

Vissa uppgifter rörande utvecklingen inom skogsindustrin

Den framskrivning av 1970 års långtidsutredning som lämnas i betänkandet (SOU 1973:21) Svensk ekonomi fram till 1977 och som näringsutskottet åberopade 1973 visar att — enligt en kartläggning och analys av industrins utbyggnadsplaner för perioden 1972—1977 — en ökning av produktionen av papper och massa med 39 % kan förutses.

I den promemoria med riktlinjer för skogsbranschrådets verksamhet som utarbetats inom industridepartementet lämnas en allmän översikt över utvecklingen inom skogsindustrin. 1 promemorian anförs bl. a. följande.

Skogsindustrin har spelat en viktig roll under hela den svenska industrialiseringsprocessen. Från mitten av 1870-talet och fram till mitten av 1950-talet har skogsindustrin svarat för ca 45 % av vår totala export, dock med starka cykliska variationer. Under senare år har emellertid skogsindustrins betydelse för vår utrikeshandel successivt minskat, och exportandelen har sjunkit till i genomsnitt ca 30 % under 1960-talets första hälft och till i genomsnitt 22 % under åren 1970-1972. Detta innebär att skogsindustrin under 1960-talet — trots en snabb produktionsökning — svarat för endast ca 18% av exportens tillväxt, medan motsvarande andel för verkstadsindustrin uppgått till 50%.

NU 1974:47

7 Trots den relativt snabba förändring av den svenska industriproduktionens inriktning som ligger i denna utveckling är skogsindustrin alltjämt en viktig del av vårt näringsliv, särskilt inom vissa delar av landet. År 1970 svarade skogsindustrin för 10% av den totala industriproduktionen och 9 % av sysselsättningen i industrisektorn, motsvarande ca 79 000 anställda. Inom skogsbruket sysselsattes samma år 87 000 personer. Totalt kan således ca 166 000 personer beräknas ha varit sysselsatta inom skogsnäringen vid 1970-talets ingång. Detta innebär en nedgång under förra decenniet med ca 36 000 personer, varav ca 9 000 faller på industriledet och ca 27 000 på skogsbruket.

Denna betydande sysselsättningsminskning har inträffat samtidigt som skogsindustrins produktionsvolym stigit med ca 75 % och avverkningarna ökat med ca 40 %. Arbetsproduktiviteten har således ökat i mycket snabb takt.

På industrisidan har produktivitetsökningen under 1960-talet åstadkommits bl. a. genom en genomgripande strukturell omvandling främst inom massaindustrin. Sedan år 1960 har var fjärde massaproducerande enhet lagts ned. Antalet pappersbruk har minskat från 76 till 68 trots tillkomsten av ett antal nya anläggningar. Även antalet sågverk har minskat mycket kraftigt. Nedläggningarna har i detta fall i första hand gällt produktionsenheter med mindre än 5 anställda.

Utvecklingen under 1960-talet har vidare utmärkts av att expansionen haft sin tyngdpunkt i södra Sverige, vilket främst sammanhänger med de avverkningsbara virkestillgångarnas regionala fördelning. Medan avverkningarna i norra Norrland från femårsperioden 1957—1962 till femårsperioden 1967—1972 ökade med 19% var motsvarande ökning för Götalands del 39 %. Även i förädlingsleden har utbyggnaden i södra Sverige varit snabbare än i norr. Detta innebär sannolikt också att sysselsättningsminskningen i Norrland relativt sett varit större än i södra Sverige. Skogsindustrin behåller dock sin dominerande plats i det norrländska näringslivet. År 1970 återfanns var fjärde industrisysselsatt i Norrland i skogsindustrin. Inkluderas även de senare förädlingsleden (pappersvaruindustrin och den träbearbetande industrin) stiger denna andel till närmare 35 %.

Skogsindustrin är mycket kapitalkrävande och har under 1960-talet svarat för i genomsnitt drygt 20 % av de totala industriella investeringarna i landet. Kapitalintensiteten har stigit snabbt. En ny massafabrik torde i dag kräva en kapitalinsats på i genomsnitt 1 milj. kr. per industrisysselsatt.

Skogsindustrin utmärks vidare av hög energikonsumtion och svarar för närvarande för nära 40 % av den totala förbrukningen av elenergi inom svensk tillverkningsindustri.

Tidigare behandling av motioner om skogsnäringens forskningsarbete

Frågan om skogsnäringens forskningsarbete har tagits upp i motioner vid 1966 och 1973 års riksdagar. Motionerna har avslagits. Den motion

NU 1974:47

som väcktes vid 1973 års riksdag hade i huvudsak samma innehåll som motionen 1974:1472. Näringsutskottet (NU 1973:52) påpekade bl. a. att det otvivelaktigt förhåller sig så att forsknings- och utvecklingskostnadernas andel av omsättningen och förädlingsvärdet för skogsindustrins del är lågt om man jämför med andra kapital- och teknikintensiva branscher och med genomsnittet för all industri. Utskottet konstaterade dock att det inom skogsindustrin bedrivs ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete som tar växande reala resurser i anspråk. Utskottet erinrade om att staten genom styrelsen för teknisk utveckling är företrätt i ledningen för Svenska träforskningsinstitutet, som spelar en central roll för skogsindustrins forsknings- och utvecklingsarbete. Utskottet avstyrkte motionen med motiveringen att statens inflytande över forsknings- och utvecklingsarbetet inom skogsindustrin lämpligen i första hand kanaliseras denna väg. Utskottet ansåg inte att riksdagen i förhandenvarande läge hade anledning till den åtgärd som föreslogs i motionen. Vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet reserverade sig till förmån för motionen.

Utskottet

De två motioner som behandlas här tar med utgångspunkt i läget inom skogsindustrin upp olika problem rörande skogsnäringens vidare utveckling.

1 motionen 1974:863 uttalas oro för att den framtida utbyggnaden av skogsindustrin i södra Sverige skall ske enbart i kustlandet med de negativa följder detta kan komma att få för sysselsättningen i inlandet. Motionärerna vill få till stånd en utredning av skogsindustrins framtida lokalisering med hänsyn till inlandets arbetsmarknadsproblem.

Utvecklingen inom skogsnäringen i stort har under flera år varit föremål för uppmärksamhet inom en rad utredningar och behandlas för närvarande inom branschrådet för skogsindustrin och 1973 års skogsutredning (Jo 1973:06). Skogsbranschrådet skall följa utvecklingen inom skogsindustrin i dess helhet och särskilt i ett längre tidsperspektiv. Rådet skall bl. a. på grundval av efterfrågeprognoser för svensk skogsindustri regelbundet diskutera den förväntade efterfrågeutvecklingens innebörd för denna industri och för näringspolitiken. Underlag som belyser skogsindustrins totala förväntade investeringar samt därmed sammanhängande finansieringsstruktur och sysselsättningsutveckling för de närmaste åren skall tas fram och diskuteras av rådet. Rådet skall också analysera och diskutera investeringarnas inriktning beträffande produktion och regional fördelning samt de sannolika konsekvenserna av den angivna inriktningen främst vad gäller sysselsättning, kapacitetsutveckling och råvarubehov.

1973 års skogsutredning har bl. a. i uppdrag att utarbeta ett system för en rullande virkesbalansutredning så utformat att det blir möjligt att utföra beräkningar som kan ligga till grund för ställningstaganden på såväl kort som lång sikt till utbyggnader på industrisidan och till olika åtgärder

NU 1974:47

i skogsbruket. Utredningen skall även göra en bedömning av och lägga fram förslag om styrmedel inom skogspoiitiken.

Vidare kan erinras om det underlag för den fortsatta regionala utvecklingsplaneringen som utarbetas inom ramen för länsplanering 1974. I denna ingår bl. a. klarläggande av betingelserna för utvecklingen av den regionala strukturen, kartläggning av kommunernas och näringslivets framtidsbedömningar samt en samlad befolknings- och näringslivsprognos.

Den svenska skogsnäringen har under det senaste decenniet genomgått en snabb förändring. Sysselsättningen har minskat avsevärt samtidigt som produktionsvolymen stigit. Det föreligger emellertid en betydande osäkerhet i de bedömningar som gjorts beträffande skogsindustrins råvaruförsörjning och produktionsförmåga på längre och kortare sikt. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är nödvändigt med en kartläggning av skogsindustrins framtida lokalisering, så att en utveckling som innebär svåra sysselsättningsproblem för vissa regioner kan undvikas. Det kan förutsättas att denna fråga blir en huvuduppgift för skogsbranschrådet. Med hänsyn härtill biträder utskottet inte motionärernas yrkande om att en särskild utredning rörande skogsindustrins framtida lokalisering skall tillsättas.

Motionen 1974:1472 tar upp frågan om inriktningen av skogsnäringens forskningsarbete. Motionärerna anser att skogsindustrins forskning inte motsvarar utvecklingens krav och hävdar att skogsbolagen vägrar att använda sina vinster för en forskning inriktad på att få fram nya produkter och därmed nya arbetstillfällen. I första hand begärs åtgärder för att samordna och utveckla skogsforskningen. I andra hand önskar motionärerna att riksdagen skall uttala sig för ett förstatligande av skogsindustrin för den händelse skogsbolagen motsätter sig en sådan utveckling.

Frågan om skogsindustrins forskningsarbete behandlade utskottet, såsom framgår av den redovisning som lämnats tidigare i detta betänkande, vid förra årets riksdag. De skäl utskottet då anförde för att avstyrka en motion som i huvudsak överensstämmer med den nu föreliggande är enligt utskottets mening fortfarande giltiga. I detta sammanhang vill utskottet peka på att enligt samstämmiga bedömningar råvarusituationen, som nu kännetecknas av brist på svensk råvara, kommer att påskynda industrins utveckling mot en högre förädlingsgrad. Detta återspeglas också i det ramprogram för Svenska träforskningsinstitutets verksamhet under den närmaste treårsperioden som institutets styrelse fastställt i juni 1974. Forskningen skall enligt detta program koncentreras framför allt på problem rörande bättre utnyttjande av vedråvaran, fortsatt förbättring av vatten- och luftvården samt utveckling av nya och förbättrade produkter. Utskottet vill vidare erinra om att frågan om skogsindustrins forsknings- och utvecklingsarbete faller inom skogsbranschrådets uppdrag. Rådet har också enligt vad utskottet inhämtat börjat att kartlägga de totala statliga forskningsinsatserna på detta område. Mot denna bakgrund anser utskottet inte att det finns skäl för riksdagen att enligt

NU 1974:47

motionärernas önskemål göra en framställning till Kungl. Maj:t rörande skogsnäringens forskningsarbete. Det finns heller inte enligt utskottets mening någon anledning för riksdagen att enligt hemställan i motionen uttala sig i fråga om ett förstatligande av skogsindustrin. Utskottet avstyrker alltså motionen 1974:1472.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1974:863,

2. att riksdagen avslår motionen 1974:1472.

Stockholm den 12 november 1974

På näringsutskottets vägnar C. G. REGNÉLL

Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Blomkvist (s), fru Hambraeus (c), herr Svensson i Malmö (vpk), fru Hansson (s), herr Gustafsson i Säffle (c), fru Radesjö (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s) och Siegbahn (m).

Reservation

av herr Svensson i Malmö (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Frågan om” och slutar på s. 10 med ”motionen 1974:1472” bort ha följande lydelse:

Den snabba strukturförändringen inom skogsindustrin under de senaste decennierna har bl. a. inneburit att denna industris betydelse för sysselsättningen inom landet och för svensk utrikeshandel successivt minskat. Detta har fört med sig svåra sysselsättningsproblem för vissa delar av vårt land. Till stor del beror denna utveckling på att skogsindustrin i motsats till verkstadsindustrin inte satsat på forskningsoch utvecklingsarbete för att få fram nya produkter. Forskningsverksamheten inom skogsindustrin har inriktats och inriktas alltjämt i huvudsak på massaproduktionen. Den sysslar mest med gradvisa förbättringar av redan existerande metoder.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att denna ensidiga inriktning av forsknings- och utvecklingsarbetet måste brytas. Utvecklingen bl. a. på råvarusidan såväl inom Sverige som globalt gör det nödvändigt för skogsindustrin att satsa på nya produkter. Allt talar för en stor och samordnad insats för att få fram en mer varierad och avancerad produktutveckling. Inte minst kemisk forskning är angelägen. Den politik som skogsbolagen hittills har fört gentemot de anställda och deras vägran att använda sina vinstmedel för en avancerad forskning, som skulle kunna skapa nya produkter och därmed nya arbetstillfällen, gör det enligt

I

NU 1974:47 11

utskottets mening befogat att överväga ett förstatligande av den privata skogsindustrin och dess skogar om skogsbolagen inte radikalt ändrar sin politik i dessa hänseenden.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1472

a) hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till en samordnad utveckling av skogsnäringens forskningsarbete i enlighet med vad utskottet anfört,

b) som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i fråga om förstatligande av skogsindustrin.

Särskilt yttrande

av herr Svensson i Malmö (vpk):

Jag anser att yrkandena i motionen 1974:863 är missriktade. Motionärerna hade logiskt bort förorda ett system för styrning av alla väsentligare investeringar i näringslivet. De hade också bort ställa krav på sådan teknik att kustlokalisering inte varit nödvändig. Sådana inskränkningar har motionärerna - däribland vice ordföranden i inrikesutskottet, som ansvarar för den statliga lokaliseringspolitiken — icke velat göra i det kapitalistiska näringslivets frihet att förfoga över produktionsmedel och människor. De förhållanden vilkas följder motionärerna påtalar är resultatet av en näringspolitik som godkänner principen om lokaliseringsfrihet och tilltagande kapitalkoncentration. Motionärerna har accepterat dessa regionpolitiska riktlinjer och själva understött principen att den ”spontana” utvecklingen i det privata näringslivet skall vara basen för svensk lokaliseringspolitik.

Att de följder skulle uppstå som motionärerna nu påtalar har varit klart sedan länge. De framgår bl. a. av det fem år gamla betänkandet (SOU 1969:21) Skogsindustri i södra Sverige. Att nu kräva en ny utredning kan inte ha någon mening - bortsett från den publicitetsmässiga. En seriös syftning med motionen hade bort föranleda ett stöd till socialistiska principer för lokaliseringspolitik snarare än krav på ytterligare en utredning med utgångspunkt i storfinansens etableringsfrihet.

GOTAB 74 8180 Stockholm 1974