Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om allmän egenpension m. m.
Socialförsäkrings utskottets betänkande nr 24 år 1974
SfU 1974:24
Nr 24
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om allmän egenpension m. m.
Motionerna
I detta betänkande behandlas
motionen 1974:153 av fru Frankel m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förnyad översyn och förslag till ändring av gällande regler för erhållande av änkepension i syfte att avskaffa inkomstprövningen för dem som blivit änkor före den 1 juli 1960;
motionen 1974:158 av fru tredje vice talmannen Nettelbrandt m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag om allmän egenpension enligt de riktlinjer som skisserats i motionen;
motionen 1974:206 av herrar Magnusson i Nennesholm (c) och Johansson i Skärstad (c) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till sådan ändring av lagen om allmän försäkring att äkta makar jämställs i ATP-hänseende;
motionen 1974:410av herrar Hörberg (fp) och Hyltander(fp) vari hemställs att lämplig, redan tillsatt utredning genom tilläggsdirektiv får i uppdrag att lösa problemet med rättvis fördelning av ålderspensionen inom ATP mellan makar;
motionen 1974:675 av fru Jacobsson (m)och fru Diesen (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag syftande till att änkor med femtondelsreducerad pension skall garanteras minst en hel änkepension från folkpensioneringen eller motsvarande belopp om de på grund av arbetsmarknadsskäl eller av andra rimliga orsaker ej kan erhålla en inkomst som med ett skäligt belopp överstiger en sådan hel pension;
motionen 1974:676 av fru Jacobsson (m)och fru Troedsson (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag syftande till att frånskild kvinna skall erhålla rätt till änkepension under förutsättning att hon tilldömts underhållsbidrag av mannen i äktenskapsskillnadsdom i enlighet med vad i motionen anförts;
1 Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 24
SfU 1974:24
motionen 1974:677 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit begär utredning av hemmafruarnas trygghetsfrågor i enlighet med de i motionen angivna riktlinjerna;
motionen 1974:678 av herrar Josefson (c) och Börjesson i Falköping (c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär en snabb översyn av gällande regler för erhållande av änkepension i syfte att eliminera de orättvisor som gällande bestämmelser innebär i de fall då makens död inträffat före den 30 juni 1960;
motionen 1974:681 av fru Lundblad m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär översyn av de bestämmelser som gäller pensioner åt efterlevande i syfte att ge lika villkor för män och kvinnor i det allmänna pensionsförsäkri ngssystemet;
motionen 1974:693 av fröken Sandell m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen antar följande såsom motionärernas förslag betecknade
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom förordnas att 14 kap. 2 >; lagen (1962:38Dom allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse:
Nuvarande lydelse Motionärernas förslag
14 kap.
2 S
Rätt till änkepension tillkommer Rätt till änkepension tillkommer änka efter den försäkrade, om äk- änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat minst fem år och in- tenskapet varat minst fem år.
gåtts senast den dag dd den försäkrade fyllde sextio är.
Äro de till änkan.
Änkepension skall börja utgå.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
motionen 1974:1296 (jfr 1974:1542) av fru Fredgardh m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om ändrade bestämmelser, innebärande att efterlevandeskyddet görs neutralt i förhållande till kön;
motionen 1974:1313 av herrar Åkerlind (m) och Winberg (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till innevarande års riksdag, syftande till sådana ändringar i lagen om allmän försäkring att rätten till full änkepension från folkpensioneringen, då denna grundas på förekomsten
SfU 1974:24
av barn, samt rätten till barntillägg från folkpensioneringen, upphör först då barnet uppnått 18 år i enlighet med vad i motionen anförts.
Gällande rätt
Folkpensioneringen
Rätt till folkpension tillkommer varje svensk medborgare som är bosatt i Sverige eller som varit mantalsskriven här för det år då han fyllde 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan. Ålderspension utgår från 67 års ålder. På framställning av försäkrad kan ålderspension utgå tidigare, dock tidigast fr. o. m. den månad då han uppnår 63 års ålder. Förtida uttag skall göras samtidigt för folkpension och tilläggspension. Pensionsuttaget kan också uppskjutas.
Tas ålderspensionen ut i förtid, minskas pensionen med 0,6 % för varje månad som då pensionen börjar utgå återstår till ingången av den månad då den försäkrade fyller 67 år. Uppskjuts uttaget ökas pensionen på motsvarande sätt. Hänsyn tas dock härvid inte till tid efter den månad under vilken den försäkrade fyller 70 år och inte heller till tid, då den försäkrade åtnjutit tilläggspension i form av ålderspension eller saknat rätt till folkpension. Framställning om förtida uttag av ålderspension kan återkallas. Reduktionen av pensionen vid förtida uttag är-liksom ökningen vid uppskjutet uttag - livsvarig och bygger på försäkringsmatematiska beräkningsgrunder. Ålderspension som uttas vid 67 års ålder utgör för en ensam pensionär 90 % av basbeloppet och för vardera av två makar 70 % av basbeloppet.
Förtidspension utgår till försäkrad, som fyllt 16 år, för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sjukbidraget är begränsat till viss tid. I övrigt gäller samma bestämmelser som för förtidspension.
Rätt till förtidspension tillkommer också arbetslös försäkrad, som fyllt 60 år och som till följd av arbetslöshet uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller uppburit kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar. Såsom ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension i dessa fall gäller att den försäkrades möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom annat tillgängligt lämpligt arbete är nedsatt med minst hälften och att nedsättningen kan anses varaktig.
Förtidspensionens storlek graderas efter den försäkrades förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom arbete så att försäkrad, vars förmåga eller möjlighet är nedsatt i sådan grad att intet eller endast ringa del därav
1* Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 24
SfU 1974:24
återstår, är berättigad till hel förtidspension. Är förmågan eller möjligheten nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår halv förtidspension.
Hel förtidspension utgår med samma belopp som en ålderspension som tas ut vid 67 års ålder.
En änka har rätt till änkepension under förutsättning att hon inte åtnjuter ålderspension. Hon skall dessutom antingen ha uppnått 36 års ålder vid mannens död och varit gift med honom i minst fem år eller ha vårdnaden om och stadigvarande bo tillsammans med barn under 16 år, som vid mannens död stadigvarande vistades i makarnas hem eller hos änkan. Upphör änka att ha barn under 16 år i hemmet, skall vid bedömandet av hennes rätt till pension i fortsättningen anses som om mannen avlidit då barnet upphörde att påverka rätten till pension och äktenskapet varat till nämnda tidpunkt.
För änka, vars rätt till änkepension grundar sig på sammanboende med barn under 16 år eller som vid mannens död eller den därmed jämställda tidpunkten fyllt 50 år, utgår änkepensionen med samma belopp som ålderspension från 67 år för en ensam ålderspensionär. För annan änka minskar pensionen med 1/15 för varje år, varmed änkans ålder vid mannens död eller vid den tidpunkt då hon upphörde att ha barn under 16 år i hemmet understeg 50 år. I förekommande fall kan jämte änkepension utgå kommunalt bostadstillägg och pensionstillskott. Fr. o. m. den månad då änkan fyller 67 år utbyts-i motsats till vad som är fallet inom tilläggspensioneringen-änkepension mot ålderspension.
Med änka likställs i fråga om rätt till änkepension ogift eller frånskild kvinna eller änka under förutsättning att kvinnan stadigvarande sammanbodde med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och tidigare varit gift med honom eller har eller har haft barn med honom. Änkepension dras in om änkan ingår nytt äktenskap. Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till två eller flera av förmånerna barnpension, förtidspension, änkepension eller hustrutillägg, utgår endast en av förmånerna.
För kvinnor som blivit änkor efter den 30 juni 1960 utgår änkepensionen utan inkomstprövning. Pension till kvinnor som blivit änkor dessförinnan är däremot inkomstprövad. Om mannen avlidit under tiden den 1 juli 1958-den 30 juni 1960 är emellertid viss del av pensionen, det s. k. garantibeloppet, fri från inkomstprövning. Garantibeloppet utgör, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1958-den 30 juni 1959, en tredjedel och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1959-den 30 juni 1960, två tredjedelar av det belopp som skulle ha utgått utan inkomstprövning. Inkomstprövningen innebär att pensionen skall minskas med en tredjedel av änkans inkomst till den del den överstiger 2 000 kr. för år. Med inkomst avses inkomster av alla slag, såsom tjänstepension, arbetsinkomst, ränteinkomst och avkastning av fastighet. Vid beräkning av inkomsten skall
SfU 1974:24
årsinkomsten ökas med 10 % av det belopp varmed änkans förmögenhet överstiger 50 000 kr. Änkepension som efter minskningen understiger 1/15 av full pension skall ej utgå. Det är att märka att minskningen av pensionsförmån skall göras i första hand på kommunalt bostadstillägg och i andra hand på änkepension.
Barnpension utgår till barn under 18 år, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit. Rätt till barnpension föreligger dock inte om barnet är adopterat av annan än den avlidne eller dennes make.
Barnpension utgör 25 X av basbeloppet efter var och en av föräldrarna. Barnpension utgår dock alltid med sådant belopp att pensionen, tillsammans med barnet tillkommande ATP i form av barnpension, utgör 60 X av basbeloppet om båda föräldrarna avlidit, 30 Xav basbeloppet om barnet samtidigt uppbär bidragsförskott enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott och 40 X av basbeloppet i övriga fall då barnet uppbär pension efter en av föräldrarna.
I sistnämnda fall inräknas även sådan folkpension i form av änkepension, som utgår till kvinna som är barnets mor eller som varit gift med barnets far eller har eller har haft barn med honom, under förutsättning att barnet och kvinnan stadigvarande sammanbor. Om flera barn är berättigade till barnpension, fördelas vid avräkningen änkepensionen lika mellan barnen.
Till ålders- eller förtidspension inom folkpensioneringen utgår barntillägg för varje barn under 16 år till den försäkrade eller hans hustru, om den försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet. Barntillägg utgår inte till ålderspension som den försäkrade uppbär för tid före 67 år eller till pension som tillkommer gift kvinna som sammanbor med sin make.
Barntillägget utgör 25 X av basbeloppet. Om barnet är berättigat till barnpension utgör det 10 X av basbeloppet. Utgår förtidspension med två tredjedelar eller hälften av hel förtidspension, nedsätts barntillägget på motsvarande sätt. Åtnjuter den försäkrade ATP minskas honom tillkommande barntillägg med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet.
Tilläggspensioneringen
Tilläggspensioneringen innefattar ålderspension, förtidspension och familjepension som utgår utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension grundas på inkomsten av det förvärvsarbete som den försäkrade utför under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.
Den inkomst som blir pensionsgrundande inom ATP är den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han fyller 16 år t. o. m. det då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket den försäkrade avlidit eller åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt lagen om allmän försäkring är dock inte pensionsgrundande. Förvärvsinkomsterna indelas i in -
SfU 1974:24
komst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Som inkomst av förvärvsarbete anses även bl. a. sjukpenning, föräldrapenning och vårdbidrag enligt AFL, dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa, kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen.
Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån den sammanlagda inkomsten överstiger ett visst minsta belopp, nämligen det vid årets ingång gällande basbeloppet. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten utgör sju och en halv gånger samma belopp.
För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång.
I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärsarbete än anställning tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng i regel bara om tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid. Å andra sidan kan pensionspoäng enligt särskilda regler tillgodoräknas försäkrad för år, varunder han åtnjutit förtidspension från tillläggspensioneringen, trots att pensionsgrundande inkomst inte beräknas för sådant år.
Ålderspension utgår under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år. Pensionen utgår fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade fyller 67 år med möjlighet till förtida och uppskjutet pensionsuttag efter samma regler som inom folkpensioneringen. Om den försäkrade gör förtida uttag av ålderspension tas vid pensionsberäkningen hänsyn även till pensionspoäng som kan föreligga för det år som närmast föregår det varunder pensionen börjar utgå. Tas pensionen således ut under det år, varunder den försäkrade fyller 66 år, eller tidigare, blir det alltså fråga om att först bestämma pensionen provisoriskt. Den omräknas sedan kännedom vunnits om pensionsgrundande inkomst och därmed även om poängtal för det sista året före pensioneringen.
Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 67 års ålder motsvarar 60 X av produkten av basbeloppet för den månad för vilken pensionen skall utges och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng tillgodoräknats för mer än 15 år beräknas medeltalet på de 15 högsta poängtalen (15-årsregeln). Har pensionspoäng tillgodoräknats för mindre än 30 år skall pensionen minskas med 1/30 för varje felande år (30-årsregeln.)
Förtidspension utgår till försäkrad för tid före den månad då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom. Då en förtidspensionär uppnår 67 års ålder utbyts förtidspensionen mot ålderspension.
De grundläggande förutsättningarna för rätt till förtidspension är desamma som inom folkpensioneringen, likaså pensionsgraderingen. Förtidspension
SfU 1974:24
kan således vara hel, två tredjedels eller halv pension.
Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension som den försäkrade skulle bli berättigad till om han började åtnjuta sådan pension fr. o. m. den månad då han uppnår 67 års ålder. Pensionen beräknas under antagande att den försäkrade även tillgodoräknas pensionspoäng (antagandepoäng) för varje år fr. o. m. det år då pensionsfallet inträffar t. o. m. det då han uppnår 65 års ålder. För att antagandepoäng skall få tillgodoräknas fordras att den försäkrade antingen vid tidpunkten för pensionsfallet haft en sjukpenninggrundande inkomst som svarar mot en årsinkomst av förvärvsarbete uppgående till minst det vid årets ingång gällande basbeloppet eller också kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tre av de fyra åren närmast före året för pensionsfallet.
Antagandepoäng beräknas enligt den av två alternativa metoder som ger det för den försäkrade gynnsammaste resultatet. Den ena metoden innebär att antagandepoängen sätts lika med medeltalet av de två högsta poängtalen under de fyra åren närmast före pensionsfallet. Den andra metoden innebär att antagandepoängen baseras på poängförvärven under samtliga år t. o. m. året närmast före pensionsfallet. Antagandepoängen sätts därvid lika med medeltalet för halva antalet av de år som kommer i fråga, varvid åren med de högsta poängtalen väljs.
Förtidspension enligt reglerna om antagandepoäng förutsätter att den försäkrade vid 67 års ålder kan komma i åtnjutande av ålderspension. Antalet poängår t. o. m. det sextiofemte levnadsåret skall alltså, inberäknat åren med antagandepoäng, vara minst tre.
Om förutsättningar inte föreligger för att den försäkrade skall kunna få förtidspension med tillgodoräknande av antagandepoäng, fordras för rätt till förtidspension, att den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng för minst tre år före det år, under vilket pensionsfallet inträffade. Förtidspensionen beräknas då på grundval av föreliggande faktiska pensionspoäng enligt samma metod som ålderspension.
En försäkrads änka och barn har rätt till familjepension efter honom under förutsättning att han vid sin död var berättigad till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen eller skulle ha varit berättigad till förtidspension om hans arbetsförmåga vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som krävs för rätt till sådan pension.
Änkepension utgår till änka efter den försäkrade om äktenskapet varat minst fem år och ingåtts senast den dag då den försäkrade fyllde 60 år. Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan är änkan berättigad till änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. Änkepensionsrätten upphör om änkan gifter om sig. Upplöses det nya äktenskapet innan det bestått i fem år, skall änkepensionen börja utgå på nytt efter förste mannen.
Som tidigare nämnts likställs i fråga om rätt till änkepension inom folk -
SfU 1974:24
pensioneringen med änka ogift eller frånskild kvinna eller änka som stadigvarande sammanbor med ogift eller frånskild man eller änkling vid dennes död och som varit gift med eller har eller har haft barn med honom. Till skillnad härifrån krävs för rätt till änkepension från tilläggspensioneringen att legalt äkenskap förelegat.
Änkepensionen utgör en viss procent av den egenpension som utgick eller skulle ha utgått till den avlidne i form av ålerspension eller hel förtidspension. Var han ålderspensionär räknar man med en ålderspension av den storlek som gäller vid uttag från 67 års ålder.
Änkepensionens storlek är i övrigt beroende av om den försäkrade jämte änkan efterlämnar barn som är berättigat till pension efter honom. Finns inte något pensionsberättigat barn är änkepensionen 40 X av den försäkrades egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat barn är änkepensionen 35 X av egenpensionen.
Tidigare riksdagsbehandling m. m.
Allmän egen pension m. m.
Motioner med yrkanden om utredning av frågan om en allmän egenpension har vid upprepade tillfällen behandlats av riksdagen. 1966 beslöt riksdagen på förslag av andra lagutskottet (2LU 1966:53) att överlämna motioner i ämnet till pensionsförsäkringskommittén. Ett år senare begärde riksdagen, likaledes på förslag av andra lagutskottet (2LU 1967:38), att frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor i socialförsäkringssystemet skulle bli föremål för särskild utredning.
I ett i mars 1971 avlämnat slutbetänkande "Familjepensionsfrågor m. m.” (SOU 1971:19) redovisade pensionsförsäkringskommittén sina överväganden i fråga om utformningen av ett framtida familjepensionssystem. Kommittén undersökte bl. a. i vad mån de skillnader mellan kvinnor och män, som finns i de nuvarande bestämmelserna inom den allmänna pensioneringen, fortfarande är motiverade mot bakgrund av de förändringar som ägt rum inom samhällslivet och den utveckling som kan förutses i framtiden.
För att klargöra vilka familjepensionsbestämmelser som kunde vara ändamålsenliga i framtiden undersökte kommittén de situationer, då ett efterlevandepensionsskydd kunde anses vara motiverat. Kommittén fann att de personer, som särskilt behövde ett sådant skydd, var minderåriga barn, försörjare till sådant barn samt efterlevande som på grund av ålder, hälsotillstånd eller av arbetsmarknadsmässiga skäl hade särskilda svårigheter att få förvärvsarbete.
Kommittén ansåg att änkepensioneringen i framtiden, när kvinnorna i högre grad än nu kunde ägna sig åt förvärvsarbete, borde ersättas med dels en utbyggd barnpensionering, dels en oberoende av kön utgående försörjarpension och dels särskilda åtgärder för efterlevande som på grund av sin ålder eller av andra skäl hade särskilda svårigheter på arbetsmarknaden.
SfU 1974:24
När så skulle kunna ske var enligt kommitténs mening inte möjligt att med bestämdhet förutsäga. Mot ett omedelbart slopande av änkepensioneringen talade framför allt den omständigheten att denna pensionsform fyllde ett stort socialt behov.
För mera omedelbart genomförande lade kommittén fram förslag om införande av en särskild pensionsförmån benämnd barnpensionstillägg. Syftet med denna förmån skulle främst vara att förbättra situationen för änklingars familjer samt för familjer där barnens föräldrar vid enderas död inte var gifta. Vidare framlades förslag om att åldersgränsen för barnpension inom folkpensioneringen skulle höjas från 16 till 18 år och att bestämmelserna om hustrutillägg skulle ges motsvarande tillämpning beträffande män.
Kommittén ansåg också att änkepension inom tilläggspensioneringen vid framtida pensionsfall inte borde utgå till unga kvinnor utan barn och föreslog därför en nedre åldersgräns för rätt till änkepension till barnlösa änkor inom tilläggspensioneringen. Denna gräns borde enligt kommitténs mening sättas vid 36 års ålder, eller samma gräns som gällde inom folkpensioneringen.
Beträffande reglerna om barntillägg till ålders- eller förtidspension föreslog kommittén den ändringen att sådant tillägg skulle kunna utgå även till gift kvinna, som uppbar egenpension.
Vid 1973 års riksdag avvisades, i enlighet med socialförsäkringsutskottets hemställan i betänkandet 1973:4, motioner med yrkandenom bl. a. utredning och förslag om allmän egenpension med hänvisning till att pensionsförsäkringskommitténs förslag var föremål för Kungl. Maj:ts prövning och att det slutliga resultatet av kommitténs arbete borde avvaktas innan man tillsatte en ny utredning.
Frånskild kvinnas rätt lill änkepension
Frågan om änkepension till frånskild kvinna har vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Två förslag i ämnet har lagts fram, ett 1959 av socialförsäkringskommittén i betänkandet ”Förbättrade familjeförmåner från folkpensioneringen m. m.” (SOU 1959:32) och ett i en inom socialdepartementet utarbetad promemoria "Lag om allmän försäkring m. m.” (SOU 1961:39). Enligt det förra, som enbart rörde folkpensioneringen, skulle - under i princip samma förutsättningar som om äktenskapet upplöstes först genom mannens död - ett belopp motsvarande hälften av änkepensionen tillerkännas frånskild kvinna, när hennes förutvarande man avled. Enligt det senare skulle, gemensamt för folk- och tillläggspensioneringen, gälla att pensionsrätt skulle tillkomma frånskild kvinna, som vid tiden för den förutvarande mannens död hade rätt till underhållsbidrag från honom. Rätten till pension skulle vara begränsad till ett belopp motsvarande underhållsbidraget. Å andra sidan skulle för det fall att en försäkrad efterlämnade både änka och frånskild hustru i princip ingendera kvinnans pension minskas på grund av att det fanns mer än
SfU 1974:24
en pensionsberättigad efter den försäkrade.
I prop. 1962:90 om den allmänna försäkringen upptogs ett förslag som anslöt till denna konstruktion. Förslaget möttes av kritik från flera håll, och i riksdagen väcktes motioner om ändringar i olika riktningar. Andra lagutskottet framhöll (2LU 1962:27) att gällande familjerättsliga regler leder till att underhållsbidrag till frånskilda kvinnor utgår i förhållandevis få fall och ofta med blygsamma belopp. Utskottet befarade att förslaget skulle fä tämligen ringa effekt. Med hänsyn härtill avstyrkte utskottet förslaget och förordade i stället en ny, förutsättningslös utredning. Denna utredning borde även ta upp vissa motionsvägen framförda spörsmål om införande av änklingspensioner och om en eventuell uppdelning mellan makar av pensionsrätten inom tilläggspensioneringen. Riksdagen anslöt sig till vad utskottet anfört.
Pensionsförsäkringskommittén behandlade i sitt betänkande frågan om frånskild kvinnas rätt tili änkepension. Kommittén framhöll därvid bl. a. följande. (SOU .1971:19 s 730
För ett socialförsäkringssystem är det naturligt, att man försöker finna de situationer, där behovet av skydd - generellt sett - är störst. I fråga om de frånskilda kvinnorna är detta icke lätt eftersom behovet vid den tidigare makens död varierar mycket starkt. I ett avseende är skyddsbehovet klart. Det gäller de fall, då den frånskilda kvinnan i sin vård har barn till sin före detta make. I dessa fall torde det också vara ganska vanligt att kvinnan är berättigad till underhållsbidrag icke blott för barnen utan även för egen del.
En annan situation där behovet av skydd för den frånskilda kvinnan bör diskuteras är de fall då hon är äldre. Ibland föreligger otvivelaktigt ett uttalat skyddsbehov, t. ex. i det fall äktenskapet bestått lång tid och skilsmässan äger rum när kvinnan, som kanske i hela sitt liv varit verksam i hemmet, kommit upp i ålder. Motsvarande skyddsbehov föreligger inte om äktenskapet upplösts tidigt, särskilt då barn ej finnes. Det skulle ur social synpunkt vara orimligt att ge änkepension t. ex. i alla fall där frånskilda kvinnor uppnått en viss ålder vid den förutvarande mannens död. Om två makar gift sig i tjugoårsåldern och efter ett tioårigt barnlöst äktenskap skiljt sig utan någon underhållsskyldighet sinsemellan skulle det framstå som helt omotiverat, om kvinnan vid mannens död tjugo år senare skulle få en änkepension. De försörjningsproblem som finnes vid mannens död har ju regelmässigt funnits redan dessförinnan. Man måste konstatera, att behovet av änkepensionsskydd för frånskilda kvinnor utan minderåriga barn varierar mycket starkt och svårligen låter sig fånga i en generell formel.
Den pågående utvecklingen mot en allt större ekonomisk självständighet för kvinnan talar för att behovet av ekonomiskt skydd för frånskilda kvinnor utan minderåriga barn alltmer kommer att minska vid den förutvarande makens död.
I den allmänna debatten har ibland framförts tanken på att dela upp änkepensionsrätten mellan frånskild hustru och änka på ett sätt som sker inom offentlig och privat tjänstepensionering. En uppdelning av detta slag är mindre tilltalande för ett socialförsäkringssystem. Den minskar ju i motsvarande mån skyddet för den man normalt vill skydda inom systemet,
SfU 1974:24
dvs. änkan. Uppdelningen måste också ske genom schablonartade metoder, som framstår som egendomliga i det enskilda fallet.
Kommittén viii också erinra om att redan det nuvarande systemet innehåller regler, som i sak gynnar den frånskilda kvinnan i det fall någon ny änkepensionsberättigad hustru inte finnes och den frånskilda kvinnan i sin vård har barn till sin före detta man. Om denne avlider blir nämligen barnpensionen från tilläggspensioneringen avsevärt högre om änkepensionsberättigad inte finnes. Om det t. ex. finnes ett efterlevande barn får detta en barnpension av i princip samma storlek som en änkepension.
Syftet med kommitténs övriga förslag i detta betänkande har varit att skapa större jämställdhet mellan man och kvinna. Det skulle mot denna bakgrund te sig egendomligt att i nu ifrågavarande hänseende föreslå utvidgning av de förmåner som endast kan tillkomma kvinnor utan att göra något motsvarande förslag för män. Då kommittén i avsnitt 4.7 avvisat tanken på generella änklingspensioner kan naturligtvis något förslag om rätt till änklingspension för frånskild man ej framläggas.
Kommitténs i avsnitt 4.3 framlagda förslag om barnpensionstillägg är så utformat, att det ger ett förbättrat skydd för frånskilda kvinnor med barn vid förutvarande makens död. Barnpensionstillägget har inte gjorts beroende av om mannen - eller den frånskilda kvinnan - gift om sig eller ej. Det utgår också i alla fall då barn under 18 år finns och är alltså icke beroende av om underhållsbidrag utgått. Förslaget om barnpensionstillägg är också så konstruerat, att frånskild man med barn erhåller samma skydd som den frånskilda kvinnan. Barnpensionstilläggen kommer att väsentligt förbättra pensionsskyddet för frånskilda kvinnor med barn. Med hänvisning till detta förslag och då - som nämnts - i vissa fall även tilläggspensioneringen innehåller visst skydd för frånskilda män och kvinnor med barn anser sig kommittén icke böra föreslå ytterligare åtgärder för att skydda efterlevande frånskild make med barn.
Som nämts finns otvivelaktigt ett behov av änkepensionsskydd för vissa äldre frånskilda kvinnor. Det är emellertid - som förut utvecklats - omöjligt att generellt ange kriterier, som närmare avgränsar skyddet utan att göra kretsen så vid att socialt omotiverad utbetalning får göras i en mängd fall. Med hänsyn till den allmänna utveckling, som berörts i avsnitt 4.2, vore det också mindre lämpligt att utvidga änkepensionsskyddet för denna kategori. Dess skyddsbehov får i stället tillgodoses på annat sätt. Egenpensionering är en väg. Kommittén vill här särskilt peka på de från och med den 1 juli 1970 förbättrade möjligheterna till förtidspension. Ytterligare bör nämnas arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Den s. k. 60-drsregeln för rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen
Det för änkas rätt till familjepension inom tilläggspensioneringen uppställda villkoret att äktenskapet med den försäkrade skall ha ingåtts senast den dag då denne fyllde 60 år har gällt alltsedan tilläggspensioneringen infördes. Reglerna om ålderspension och om familjepension inom tilläggspensioneringen tillkom efter mönster i huvudsak av motsvarande bestämmelser inom statstjänstemannapensioneringen, och för rätt till änkepension inom detta system gäller som förutsättning bl. a. att äktenskapet ingåtts senast den dag mannen fyllde 60 år.
SfU 1974:24
12 Vid 1965 och 1966 års riksdagar väcktes motioner med yrkande att 60- årsregeln skulle avskaffas. I sitt utlåtande 1966:13 framhöll andra lagutskottet att det fanns skäl som talade för den av motionärerna hävdade meningen att kravet på att äktenskapet skulle ha varat minst fem år för att grunda rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen utgjorde en tillräcklig garanti mot att försäkringen i denna del missbrukades. Utskottet menade därför att frågan om 60-årsregeln inom tilläggspensioneringen borde bli föremål för utredning inom pensionsförsäkringskommittén och hemställde att riksdagen med anledning av motionerna skulle som sin mening ge till känna vad utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Pensionsförsäkringskommittén (SOU 1971:19, s. 80 f.) uttalade i denna fråga bl. a.
Såväl enligt statens och kommunernas pensionsreglementen som enligt SPP:s försäkringsvillkor för tjänstepensionering gäller såsom förutsättning för rätt till änkepension att äktenskapet med den försäkrade ingåtts innan denne fyllt 60 år. Av förarbetena till motsvarande regel inom tillägspensioneringen framgår, att personalpensioneringens regel stått som förebild. Det har ansetts att överensstämmelse så långt möjligt bör råda mellan reglerna inom närliggande pensionsområden. Ändamålet med bestämmelsen synes vara att söka förhindra, att äktenskap ingås enbart med tanke på att tillförsäkra efterlevande pensionsförmån. I hur stort antal fall så skulle ske om regeln slopades förefaller svårt att bedöma.
Det är värt att särskilt notera att personalpensionsanordningar, inte folkpensioneringen, stått som förebild när 60-årsregeln tillkommit. Inom folkpensioneringen dominerar behovssynpunkter på ett helt annat sätt än inom tilläggspensioneringen. Detta förhållande är anledning till att änkepensionsreglerna inom de båda pensionsslagen skiljer sig även i andra avseenden än i fråga om 60-årsregeln. 1 motsats till vad som gäller för rätt till änkepension från folkpensioneringen kräves för rätt till änkepension från tillläggspensioneringen att legalt äktenskap förelegat. Inom folkpensioneringen utbytes änkepension mot ålderspension när änkan fyller 67 år. Inom tillläggspensioneringen påverkas inte rätten till änkepension av att rätt till förtidspension eller ålderspension från tilläggspensioneringen samtidigt föreligger. Av det sagda synes framgå, att enbart önskemål om överensstämmelse mellan folkpensioneringen och tilläggspensioneringen i det nu aktuella avseendet inte kan anses vara ett fullgott skäl för att borttaga 60-årsregeln inom tilläggspensioneringen. Detta utesluter inte att en sådan åtgärd kan vara motiverad av andra skäl.
En avgörande synpunkt när det gäller att ta ställning till om 60-årsregeln bör bibehållas är om risken för missbruk kan anses så stor att den motiverar ett bibehållande av regeln. Enligt kommitténs uppfattning kan denna risk inte anses så stor att den får hindra en ändring som ur sociala synpunkter i många fall får anses önskvärd. Det bör framhållas att den begränsning som ligger i att äktenskapet måste ha varat i minst fem år utgör en garanti mot otillbörligt utnyttjande av efterlevandeskyddet. En annan väsentlig omständighet i sammanhanget är kommitténs under 4.5 framförda förslag att änkepensionsrätten inom tilläggspensioneringen för barnlösa änkor, som inte uppnått 36 års ålder, skall borttagas. Med hänsyn till det sagda anser sig kommittén kunna föreslå att 60-årsregeln skall borttagas.
SfU 1974:24
13 Kostnaden för en reform av det slag som föreslås i detta avsnitt är av obetydlig omfattning.
Inkomstprövning av änkepension
Motionsyrkanden av innebörd att inkomstprövningen skall avskaffas för kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960 har vid ett flertal tillfällen prövats av riksdagen. I sitt betänkande 1972:2 lämnade socialförsäkringsutskottet en redogörelse för frågans behandling fr. o. m. 1948, då änkepension infördes i folkpensioneringen, t. o. m. 1971 och redovisade också de skäl som pensionsförsäkringskommittén (SOU 1971:19, s. 81 ff) anfört mot att avskaffa inkomstprövningen för de s. k. övergångsänkorna. Med anledning av de i motionerna framförda rättviseaspekterna framhöll utskottet att det i svensk rätt fanns åtskilliga exempel på fall, då till följd av övergångsbestämmelser eller eljest vissa kategorier människor inte kommit i åtnjutande av förmåner som ny lagstiftning erbjudit. Ett avskaffande av inkomstprövningen för övergångsänkor skulle enligt utskottets uppfattning visserligen undanröja den orättvisa som nu otvivelaktigt rådde mellan olika kategorier änkor men skulle samtidigt ytterligare markera den olikhet som enligt gällande regler förelåg mellan änkor med rätt till änkepension och andra utan möjlighet att erhålla motsvarande inkomstförstärkning.
När motioner i ämnet återkom vid 1973 års riksdag konstaterade socialförsäkringsutskottet (SfU 1973:3) att tidigare åberopade skäl mot att helt avskaffa inkomstprövningen för änkepension inom folkpensioneringen alltjämt ägde giltighet. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionerna, och riksdagen biföll utskottets hemställan.
Utskottet
Allmän egen pension m. m.
Av de motioner utskottet behandlar i förevarande betänkande tar några upp frågan om jämställdhet i pensionshänseende mellan män och kvinnor. Sålunda begär fru tredje vice talmannen Nettelbrandt m. fl. i motionen 1974:158 utredning om och förslag till allmän egenpension, och motionerna 1974:206 av herrar Magnusson i Nennesholm och Johansson i Skärstad, 1974:410 av herrar Hörberg och Hyltander, 1974:677 av herr Johansson i Skärstad m. fl., 1974:681 av fru Lundblad m. fl. och 1974:1296 av fru Fredgardh m. fl. innehåller alla yrkanden som syftar till att åstadkomma jämställdhet i pensionshänseende mellan könen.
Av den inledningsvis lämnade översikten (s. 80 framgår att de i motionerna aktualiserade frågorna, vilka under en följd av år debatterats i riksdagen, också berördes av pensionsförsäkringskommittén i dess i maj 1971
SfU 1974:24
avlämnade slutbetänkande Familjepensionsfrågor m. m. (SOU 1971:19). Kommittén undersökte bl. a. i vad mån de skillnader mellan kvinnor och män som nuvarande bestämmelser inom den allmänna pensioneringen innebar var motiverade mot bakgrund av de förändringar vilka ägt rum inom samhällslivet och den utveckling som kunde förutses i framtiden. Enligt kommitténs mening borde änkepensioneringen i en framtid, när kvinnorna i större utsträckning än,nu kunde ägna sig åt förvärvsarbete, ersättas dels av en utbyggd barnpensionering, dels av en oberoende av kön utgående försörjarpension och dels av särskilda åtgärder för efterlevande som på grund av sin ålder eller av andra skäl hade särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Kommittén, som fann det svårt att med bestämdhet förutsäga när en så omfattande pensionsreform skulle kunna genomföras, ansåg för sin del att främst sociala skäl talade mot ett omedelbart slopande av änkepensioneringen.
Kraven på ökad jämställdhet mellan män och kvinnor har under senare år vuxit sig allt starkare. Sedan i december 1972 har en av statsministern tillkallad delegation (delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor) till uppgift att på samhällets olika områden verka för åtgärder som skapar ökad jämställdhet mellan könen. Betydelsefulla reformer inom arbetsmarknadspolitiken och på utbildningsområdet har redan bidragit till att utjämna skillnaderna mellan mäns och kvinnors möjlighet att erhålla en produktiv sysselsättning. Inte minst torde övergången till individuell beskattning av inkomst av förvärvsarbete ha ökat kvinnornas benägenhet att ta anställning. Den pågående daghemsutbyggnaden är också av betydelse i detta sammanhang.
Under senare år har riksdagen antagit flera beslut i syfte att undanröja eller utjämna skillnader mellan män och kvinnor och mellan gifta och ogifta i socialförsäkringssystemet. Utskottet vill i sammanhanget särskilt erinra om 1973 års beslut om föräldraförsäkring och om utbyggd barnpension samt riksdagens begäran tidigare i år om en allsidig och förutsättningslös översyn av frågan om pensionsrätt för vårdinsatser i hemmet och om deltids- och korttidsanställdas ställning inom tilläggspensioneringen. Detta utredningsuppdrag har numera anförtrotts pensionsålderskommittén.
Som pensionsförsäkringskommittén framhöll i sitt slutbetänkande kan det enligt utskottets mening-med hänsyn till samhällsutvecklingen och till kvinnornas ökade utträde i arbetslivet - ifrågasättas om pensionssystemet i dess nuvarande utformning erbjuder en ändamålsenlig form för efterlevandepensionen i framtiden. Med hänsyn härtill anser utskottet sig böra förorda, att frågan hur ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande till kön kan närmare utformas nu blir föremål för fortsatta, mer ingående överväganden. De riktlinjer i fråga om utformningen av ett framtida pensionssystem som angivits av pensionsförsäkringskommittén bör enligt utskottets mening ligga till grund för det fortsatta utredningsarbetet, som lämpligen bör bedrivas inom ramen för pensionsålderskommittén.
SfU 1974:24
15 Vad särskilt angår rätten till pension för vårdinsatser i hemmet vill utskottet-med hänsyn till vad som anförts i motiveringen till motionen 1974:158 - ånyo erinra om att denna fråga skall bli föremål för en allsidig och förutsättningslös översyn inom pensionsålderskommittén.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna 1974:158, 1974:206, 1974:410, 1974:677, 1974:681 och 1974:1296.
Änkepension m. m.
Motionärerna i motionen 1974:693 av fröken Sandell m. fl. yrkar att 60- årsregeln inom tilläggspensioneringen skall avskaffas. De framhåller att allt fler människor i Sverige genom förvärvsarbete grundlägger rätt till egenpension och att riskerna för spekulationsäktenskap därför torde vara små. Någon bestämd åldersgräns där sådana risker skulle vara särskilt framträdande torde enligt motionärernas mening f. ö. vara svår att fastställa och antaganden om sådana åldersgränser bör inte vara avgörande för efterlevandes rätt till trygghet.
Det för änkas rätt till familjepension inom tilläggspensioneringen uppställda villkoret att äktenskapet med den försäkrade skall ha ingåtts senast den dag då denne fyllde 60 år diskuterades av pensionsförsäkringskommittén i dess slutbetänkande. Kommittén ansåg för sin del att den begränsning som låg i att äktenskapet måste ha varat i minst fem år utgjorde en garanti mot att efterlevandeskyddet otillbörligt utnyttjades och att 60-årsregeln därför kunde tas bort. I samband därmed hänvisade kommittén emellertid till sitt förslag om att änkepensionsrätt inom tilläggspensioneringen inte skulle tillkomma barnlösa änkor under 36 års ålder. Kommitténs förslag i denna del har inte lett till lagstiftningsåtgärder.
Utskottet delar i och för sig den av pensionsförsäkringskommittén framförda uppfattningen att det finns skäl som talar för att 60-årsregeln avskaffas. Med hänsyn till att utskottet förordat en allmän översyn av efterlevandepensionens framtida utformning anser utskottet sig inte böra biträda yrkandet om omedelbar lagstiftning. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen.
Fru Jacobsson och fru Troedsson yrkar i motionen 1974:676 att frånskild kvinna skall tillerkännas rätt till änkepension om hon har tilldömts underhållsbidrag av mannen i äktenskapskillnadsdom, medan fru Jacobsson och fru Diesen i motionen 1974:675 hemställer att änkor med 15-dels reducerad pension skall vara garanterade minst en hel änkepension om de av arbetsmarknadsskäl eller av andra orsaker inte kan erhålla en inkomst ”sorn med ett skäligt belopp överstiger en sådan hel pension”.
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har frågan om änkepension till frånskild kvinna vid upprepade tillfällen varit föremål för
SfU 1974:24
riksdagens uppmärksamhet. Också pensionsförsäkringskommittén behandlade ingående denna fråga men avvisade tanken på att utsträcka änkepensionsrätten till frånskild kvinna med hänvisning bl. a. till svårigheten att generellt ange kriterier som närmare avgränsade pensionsskyddet utan att göra kretsen av pensionsberättigade så vid, att socialt omotiverade utbetalningar fick göras i en mängd fall.
Som framgår av det föregående bör enligt utskottets mening frågan om ett efterlevandeskydd som är neutralt i förhållande till kön bli föremål för utredning. I avvaktan på resultatet av en sådan utredning är utskottet inte berett medverka till att kretsen änkepensionsberättigade kvinnor utvidgas till att avse även frånskilda. Utskottet avstyrker därför bifall till denna motion. Yrkandet i motionen 1974:675 om vidgad rätt till pension för vissa kvinnor med reducerad änkepension inom folkpensioneringen synes närmast beröra frågan om rätt till ersättning vid arbetslöshet. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har i juni 1974 tillkallat en utredning med uppgift bl. a. att snarast möjligt lägga fram förslag till utformning av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Enligt utskottets mening kan det antas att den i motionen aktualiserade frågan därmed kommer att kunna lösas. Utskottet avstyrker följaktligen bifall även till motionen 1974:675.
Rätten till änkepension inom folkpensioneringen kan helt eller delvis vara beroende av om änkan har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn under 16 år. Inom folkpensioneringen finns också en 16-årsgräns för barntillägg till ålders- och förtidspension.
I motionen 1974:1313 yrkar herrar Åkerlind och Winberg att riksdagen redan i år föreläggs förslag till sådan ändring av lagen om allmän försäkring att rätten till änkepension och till barntillägg från folkpensioneringen skall upphöra först då barnet uppnått 18 års ålder.
Frågan huruvida rätten till änkepension på grund av barnförekomst och till barntillägg skall upphöra då barnet uppnått 16 års ålder eller vid senare tidpunkt diskuterades av Familjepolitiska kommittén i dess slutbetänkande Familjestöd (SOU 1972:34). Kommittén framhöll att skäl snarare kunde anföras för att sänka än att höja åldersgränsen för rätt till änkepension på grund av barnförekomst, eftersom 16-årsgränsen närmast torde ta sikte på tillsynskostnaderna för barnet. Däremot ansåg kommittén att det fanns skäl som talade för en höjning av åldersgränsen när det gällde rätten till barntillägg, eftersom dessa tillägg i första hand tillkommit för att täcka konsumtionskostnader.
Utskottet,som i allt väsentligt kan biträda familjekommitténs uppfattning, är av skäl som tidigare redovisats, inte berett att nu medverka till en utvidgning av änkepensionrätten. Utskottet har föreslagit att en utredning angående efterlevandepensionens framtida utformning nu kommer till stånd och att den bedrivs enligt de riktlinjer som uppdragits av pensionsförsäkringskommittén. I avvaktan på resultatet av detta utredningsarbete bör enligt
SfU 1974:24
utskottets mening inte heller motionen 1974:1313 föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet har slutligen att ta ställning till motionerna 1974:153 av fru Fraenkel m. fl. samt 1974:678 av herrar Josefson och Börjesson i Falköping. Båda dessa motioner innehåller yrkanden som syftar till att undanröja den inkomstprövning som enligt gällande bestämmelser skall ske i fråga om pension till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960.
Den nu aktuella frågan har under en följd av år prövats av riksdagen, som avvisat motioner i ämnet med hänvisning till de utförliga skäl mot att avskaffa inkomstprövningen som framförts av pensionsförsäkringskommittén. Dessa enligt utskottets mening vägande skäl, vilka redovisats i socialförsäkringsutskottets betänkande 1972:2, äger alltjämt i hög grad giltighet, och utskottet avstyrker därför bifall till motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. med anledning av följande motioner, nämligen
a) 1974:158,
b) 1974:206,
c) 1974:410,
d) 1974:677,
e) 1974:681,
f) 1974:1296,
i skrivelse till Kungl. Maj:t begära» pensionsålderskommittén
lår i uppdrag att utreda frågan om efterlevandepensionens framtida utformning,
2. avslår följande motioner, nämligen
a) 1974:153,
b) 1974:675,
c) 1974:676,
d) 1974:678,
e) 1974:693,
f) 1974:1313.
Stockholm den 16 oktober 1974
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
SfU 1974:24
18 Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan* (c), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s). Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s), herrar Hyltander* (fp), Marcusson (s), Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c). Nilsson i Norrköping (s). Andersson i Edsbro (c) och Larsson i Vänersborg (s).
* Ej närvarande vid betänkandeis justering.
Reservationer
1. Vid 2 a och d (inkomstprövning av änkepension inom folkpensioneringen), 2 b (vidgad rätt till pension förvissa kvinnor med reducerad änkepension inom folkpensioneringen), 2 c (änkepension till frånskild kvinna inom ATP) och 2 f (änkepension och barntillägg från folkpensioneringen)
av herrar Ringaby (m) och Fridolfsson (m) vilka anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar nederst på s. 15 med "Sorn framgår” och slutar på s. 17 med ”till motionerna.” bort ha följande lydelse:
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har frågan om änkepension till frånskild kvinna vid upprepade tillfällen varit föremål för uppmärksamhet. Två förslag i ämnet har lagts fram, och enligt det ena av dessa borde, gemensamt för folk- och tilläggspensioneringen, gälla att pensionsrätt skulle tillkomma frånskild kvinna, som vid tiden för den förutvarande mannens död hade rätt till underhållsbidrag från honom. Intet av förslagen har lett till lagstiftningsåtgärder.
Utskottet,som nu förordaren utredning om efterlevandepensionens framtida utformning, anser att denna bör omfatta också frågan om frånskild kvinnas rätt till pension liksom den i motionen 1974:675 behandlade frågan om vidgad rätt till pension för vissa kvinnor med reducerad änkepension inom folkpensioneringen.
Det i motionen 1974:1313 av herrar Åkerlind och Winberg aktualiserade spörsmålet om änkepension p. g. a. barnförekomst samt barntillägg inom folkpensioneringen liksom motionerna 1974:153 av fru Fraenkel m. fl. och 1974:678 av herrar Josefson och Börjesson i Falköping med yrkanden om avskaffande av den inkomstprövning som enligt gällande bestämmelser skall ske i fråga om pension till kvinnor som blivit änkor före den 1 juli 1960 har också så intimt samband med efterlevandepensionens framtida utformning att dessa frågor enligt utskottets mening rimligen bör prövas av pensionsålderskommittén.
dels att utskottet under 2 a-d och f bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1974:153, 1974:675, 1974:676, 1974:678 och 1974:1313 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att pensionsålderskommittén får i uppdrag att utreda de i motionerna aktualiserade frågorna.
SfU 1974:24
2. vid 2 a och d (inkomstprövning av änkepension inom folkpensioneringen) av herr Hyltander (fp) som anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Den nu” och slutar med ”till motionerna.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör alla änkor, oavsett när mannen avlidit, rimligen kunna göraanspråk på lika behandling när det gäller rätten till änkepension. Nu gällande bestämmelser skiljer mellan olika kategorier änkor och måste därför anses klart otillfredsställande.
Av det föregående framgåratt utskottet nu förordaren utredning angående efterlevandepensionens framtida utformning. Den i motionerna aktualiserade frågan om inkomstprövning av änkepension ärav sådan art att den enligt utskottets mening rimligen bör prövas i samband med denna utredning.
dels att utskottet under 2 a och d bort hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1974:153 och 1974:678 i skrivelse till Kungl. Maj:t begära» pensionsålderskommittén får i uppdrag att utreda frågan om inkomstprövning av änkepension inom folkpensioneringen.
GOTAB 74 7952 Stockholm 1974