Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående vissa ATP-frågor
Socialfärsäkringsutskottets betänkande nr 6 är 1974
SfU 1974:6
Nr 6
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående vissa ATP-frågor.
Motionerna
I detta betänkande behandlas
motionen 1974:405 (jfr 1974:558) av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag syftande till att arbete med vård av egna barn skall grunda pensionsrätt inom ATP enligt i motionen 1974:558 angivna riktlinjer;
motionen 1974:407 (jfr 1974:424) av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag om rätt för hemarbetande att tillgodoräkna sig pensionsår inom tilläggspensioneringen för barnavårdande insatser i hemmet;
motionen 1974:671 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om prövning av möjligheterna att befria äldre och handikappad arbetskraft från avgift till tilläggspensioneringen i enlighet med vad som anförts i motionen;
motionen 1974:990 (jfr 1974:932) av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av frågan om en differentiering av avgiften till tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft; motionen
1974:991 av fru Fredrikson m. fl. (c, fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag om rätt att tillgodoräkna sig pensionsår inom tilläggspensioneringen även för den som utan omfattande ekonomisk ersättning ägnar sig åt vård i hemmet av anhörig eller annan vårdbehövande;
motionen 1974:993 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att pensionsålderskommittén bör pröva frågan om en sådan reformering av berörda regler inom tilläggspensioneringen att den nuvarande disproportionen mellan avgift och förmån för deltids- och korttidsanställda samt låginkomsttagare avlägsnas;
motionen 1974:1000 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning i syfte att åstadkomma en sådan ändring av reglerna för allmän tilläggspension att den nuvarande disproportionen mellan avgift och förmån för deltids- och korttidsanställda undanröjs;
1 Riksdagen 1974. 11 sami Nr 6
SfU 1974:6
motionen 1974:1300 av herr Hovhammar m. fl. (m, c, fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om prövning av möjligheterna att differentiera avgiften till tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft med bibehållen pensionsrätt, innebärande att avgiften förslagsvis halveras för arbetstagare och egenavgiftsinbetalare mellan 55 och 59 år samt att avgiften slopas vid fyllda 60 år.
Gällande rätt
Försäkringen för tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring avser att bereda bl. a. ålderspension och förtidspension utöver folkpensionen. Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av det förvärvsarbete som den försäkrade utför under sin aktiva tid. Pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.
Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger en viss minimigräns, det vid årets ingång gällande basbeloppet. Maximigränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Om både inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete föreligger för samma år, görs basbeloppsavdraget i första hand på inkomsten av anställning. Det belopp, som på grund av maximeringsregeln inte skall beaktas, avräknas däremot i första hand på inkomsten av annat förvärvsarbete.
För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång.
Ålderspension utgår fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade fyller 67 år med möjlighet till förtida och uppskjutet pensionsuttag enligt särskilda regler. En förutsättning är att pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst tre år.
Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 67 års ålder utgör 60 % av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pensionen skall utges, och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen (femtonårsregeln). Full ålderspension kan enligt huvudregeln utgå endast om pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade för minst 30 år. Har pensionspoäng tillgodoräknats honom för mindre än 30 år, skall ovan nämnda produkt minskas med 1/30 för varje år som antalet poängår understiger 30 (trettioårsregeln). I fråga om försäkrad som är född år 1923 eller tidigare gäller övergångsbestämmelser, som innebär att ett mindre antal år än 30 krävs för full pension.
All inkomst av förvärvsarbete är inte pensionsgrundande. Undantag görs t. ex. för inkomster förvärvade före det år den försäkrade fyller 16 år och efter det år han uppnår 65 års ålder.
SfU 1974:6
3 Möjlighet att vid vård av barn tillgodoräkna sig pensionsår inom tilläggspensioneringen finns enligt AFL i samband med barnets födelse (föräldrapenning) eller vid vård av sjukt eller handikappat barn (sjukpenning eller vårdbidrag). Dessa ersättningar utgör skattepliktig och därmed även pensionsgrundande inkomst.
Avgift till pensioneringen erläggs i fråga om inkomst av anställning av arbetsgivaren och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade själv. Genom avtal mellan parterna i ett arbetsförhållande kan bestämmas att arbetsersättning, som enligt gängse regler ej utgör anställningsinkomst, skall likställas med sådan inkomst (likställighetsavtal). Avgifterna beräknas i princip på den del av inkomsten som överstiger basbeloppet. I fråga om arbetsgivaravgifter tillämpas detta i huvudsak så, att arbetsgivaravgiften beräknas på den sammanlagda lönesumman, minskad med produkten av basbeloppet och antalet anställda. Därvid räknas den som varit anställd med full arbetstid under hela året såsom en anställd, den som varit anställd på heltid under en månad såsom en tolftedels anställd, den som varit anställd på halvtid under hela året såsom en halv anställd osv. Innebörden av full arbetstid bestäms i regel med ledning av kollektivavtal. Lönebelopp för en anställd överstigande 7,5 gånger basbeloppet inräknas ej i den summa på vilken pensionsavgiften beräknas.
Avgift erläggs ej för löner till arbetstagare över 65 år eller för arbetstagares lön som vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetstagare uppbär enligt AFL. Avgift erläggs ej heller för arbetstagare vars lön under året inte uppgått till 500 kronor.
Arbetsgivare, som i sin tjänst har arbetstagare som åtnjuter förtidspension från den allmänna försäkringen, betalar arbetsgivaravgift för lönen till denne enligt samma regler som gäller för arbetstagare i allmänhet.
I fråga om avgifter som den försäkrade själv skall erlägga på grund av inkomst av annat förvärvsarbete, utgörs avgiftsunderlaget av den pensionsgrundande inkomsten, i vad denna härrör från annat förvärvsarbete.
Reglerna om avgifter till tilläggspensioneringen i fråga om inkomst för deltids- och korttidsanställda kan i vissa fall leda till att pensionsavgift erläggs av arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoförs den anställde. Som exempel härpå kan anföras följande två fall (i båda fallen har förutsatts att basbeloppet vid årets ingång är 8 100 kr).
I. En person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning som varar tre månader. Lönen utgör för hela anställningstiden 8 100 kr. Arbetsgivaren erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat med 1/4 av basbeloppet, alltså på (8 100 — 2 025 =) 6 075 kr., men någon pensionsgrundande inkomst beräknas likväl inte, eftersom arbetsinkomsten inte överstiger basbeloppet.
II. En person har såsom arbetsinkomst dels 8 000 kr. på grund av verksamhet i egen rörelse, dels 10 000 kr. på grund av sex månaders anställning. För den sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift som beräknas på lönen minskad med hälften av basbeloppet, alltså på (10 000 — 4 050=) 5 950 kr. Den försäkrade är skyldig att själv
1 * Riksdagen 1974. 11 sami. Nr 6
SfU 1974:6
erlägga egenavgift till pensioneringen på inkomsten av rörelsen. Eftersom avdraget för basbeloppet vid beräkning av den pensionsgrundande inkomsten i första hand skall göras på inkomsten av anställning och denna inkomst i förevarande fall överstiger basbeloppet skall egenavgift beräknas på hela inkomsten av förvärvsarbete. Resultatet i detta fall kan sägas vara att pensionsavgift erläggs för inkomst på (5 950 + 8 000=) 13 950 kr., men den pensionsgrundande inkomsten stannar vid (10 000 — 8 100 + 8 000 =) 9 900 kr., eller med andra ord att de pensionsavgifter som erläggs för den försäkrade inte i sin helhet får någon motsvarighet i pensionspoäng för den försäkrade.
Tidigare riksdagsbehandling ATP-förmåner för hemarbetande
Motionsyrkanden om en självständig pensionsrätt för hemarbetande har under en följd av år varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Mot ett förslag om pensionsrätt för hemarbetande har riksdagen bl. a. invänt (jfr SfU 1972:15) att det är förenat med svårigheter att göra en rättvisande uppskattning i pengar av värdet av husmödrars arbete i hemmet och att inom ett obligatoriskt pensionssystem bestämma generell pensionsålder för hemarbetande husmödrar. Riksdagen har också framhållit att avgifterna för en sådan pensionering skulle komma att drabba familjens kontantinkomster bl. a. under den tid då i många fall familjens kostnader för barnens underhåll och uppfostran är stora.
Förslaget om införande av pensionspoäng eller poängår för de hemarbetande har riksdagen ansett strida mot den inom tilläggspensioneringen grundläggande principen om att rätt till ATP förutsätter att den som skall uppbära pensionen haft inkomst av förvärvsarbete. Riksdagen har också erinrat om att det för rätt till hel ålderspension krävs endast 30 pensionsgrundande år och att pensionspoäng beräknas med utgångspunkt i de 15 bästa poängåren. Detta innebär — har riksdagen uttalat — att varken pensionens eller pensionspoängens storlek påverkas för den som något eller några år avhåller sig från förvärvsarbete.
Vård av barn i hemmet medför endast undantagsvis att en förälder inte kan uppnå erforderligt antal pensionsår. Inte heller torde pensionspoängens storlek i någon större omfattning påverkas av några års bortovaro från förvärvsarbete.
Frågan om att låta arbete i hemmet grunda rätt till ATP har berörts av pensionsförsäkringskommittén i dess slutbetänkande Familjepensionsfrågor m. m. (SOU 1971:19). Kommittén framhåller att ett system med ATP åt hemarbetande skulle ge upphov till ett flertal bedömningsfrågor av delvis svårlöst art. Kommittén frågar sig hur ATP skall beräknas i sådana fall då barntillsynen kombinerats med förvärvsarbete utom hemmet. Kommittén anser också den viktiga finansieringsfrågan svårlöst. Att låta den förvärvsarbetande maken betala pensionsavgiften skulle innebära en avsevärd ekonomisk belastning för många familjer, och en finansiering
SfU 1974:6
av pensionen med generella avgifter strider — menar kommittén — mot de nuvarande finansieringsprinciperna för tilläggspensioneringen. Ett system med poängår eller pensionspoäng för hemarbetande make skulle enligt kommitténs mening också kunna väcka frågan om inte andra grupper i samhället med lika stor rätt kunde göra anspråk på motsvarande förmåner.
Riksdagen har i allt väsentligt anslutit sig till den bedömning av hemarbetandes rätt att tillgodoräkna sig pensionsår eller pensionspoäng för barnavårdande år som gjorts av pensionsförsäkringskommittén. Riksdagen har därvid framhållit, att detta inte innebär att den insats den barnavårdande gör i hemmet därmed inte skulle anses värdefull. Riksdagen ifrågasatte däremot om det var lämpligt eller ens så ändamålsenligt för berörda parter att stödet gavs i form av en vidgad rätt till ATP.
När frågan återkom i samband med riksdagens behandling av prop. 1973:47 angående förbättrade familjeförmåner inom den allmänna försäkringen m. m. fann riksdagen (SfU 1973:19) tidigare åberopade skäl alltjämt äga giltighet och hänvisade till att ersättningen i samband med barns födelse och vid vård av sjukt eller handikappat barn i fortsättningen kommer att medverka till att upprätthålla förälders ATP-skydd.
ATP-förmåner för deltids- och korttidsanställda samt för låginkomsttagare Frågor
som rör förhållandet mellan avgifter och förmåner inom ATP har tagits upp i motioner vid så gott som samtliga riksdagar under åren 1960—1970. Därvid har andra lagutskottet (jfr 2LU 1968:4, 1969:17, 1970:33), som behandlat motionerna, erinrat om att tilläggspensioneringen bygger på ett fördelningssystem, att arbetsgivaravgifterna debiteras och inbetalas kollektivt, att registrering av inbetalda avgifter inte sker individuellt för varje försäkrad och att det på grund härav inte är möjligt att åstadkomma absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift och tillgodoförd pensionspoäng. Utskottet har också framhållit att ett genomförande av sådana ändringar som aktualiserats i motionerna skulle äventyra de stora fördelar som är förenade med tilläggspensioneringens enhetliga uppbyggnad. På andra lagutskottets hemställan har riksdagen avslagit motionerna.
Frågan om deltids- och korttidsanställdas samt låginkomsttagares ställning inom ATP aktualiserades ånyo vid 1971 års riksdag. Socialförsäkringsutskottet (SfU 1971:19) avstyrkte då bifall till motioner i ämnet och framhöll därvid bl. a. att den bristande överensstämmelse mellan avgifter och förmåner som förelåg inte gick ut över den försäkrades rätt till pension. Den korttids- och deltidsanställde fick alltid — liksom den heltidsarbetande — rätt till pension för alla förvärvsinkomster som översteg basbeloppet och understeg det för alla försäkrade föreskrivna maximibeloppet. Denna pensionsrätt tillerkändes honom oberoende av om arbetsgivaren betalat in avgifter eller ej. Fall kunde alltså förekomma där pensionsrätt i praktiken förelåg utan att avgift var betald, på samma
SfU 1974:6
sätt som avgift i vissa fall kunde betalas utan att helt eller delvis ge upphov till pensionsrätt. Motionärernas avsikt kunde — menade utskottet — knappast vara att åstadkomma en ökad överensstämmelse mellan avgift och förmån genom att frånkänna försäkrad pensionsrätt i fall där avgift inte erlagts utan endast att åstadkomma en ökad överensstämmelse i de fall där pensionsrätt inte fullt ut tillerkändes den försäkrade i förhållande till inbetalda avgifter. Ett sätt att tillgodose detta önskemål skulle vara att arbetsgivaren befriades från skyldigheten att erlägga avgift i motsvarande grad. En sådan avgiftsbefrielse skulle dock enligt utskottets mening inte på något mera påtagligt sätt stärka de deltids- och korttidsanställdas ställning i ATP-systemet. Härtill kom att praktiska möjligheter att genomföra en avgiftsbefrielse av detta selektiva slag knappast torde föreligga i ett avgiftssystem som byggde på fördelningsmetod. — Riksdagen biföll utskottets hemställan och avslog följaktligen motionerna.
Motioner med liknande yrkanden avslogs ånyo vid såväl 1972 som 1973 års riksdag. Sistnämnda år yttrade socialförsäkringsutskottet (SfU 1973:9) att de enligt utskottets mening tungt vägande skäl mot att företa ändringar i ATP-systemet av den art som åsyftades i motionerna i hög grad alltjämt ägde giltighet. Gällande regler för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten och för fastställandet av arbetsgivarens avgiftsunderlag var enligt utskottets mening förenade med uppenbara fördelar. En väsentlig sådan var att arbetsgivarnas avgifter till tilläggspensioneringen debiterades och inbetalades kollektivt. Skulle avgifterna debiteras och inbetalas individuellt för varje arbetstagare skulle det vara förenat med närmast oöverkomliga administrativa svårigheter. Utskottet underströk på nytt att den bristande överensstämmelsen mellan avgifter och förmåner aldrig gick ut över den försäkrades rätt.
ATP-avgift för äldre och handikappad arbetskraft
Även motioner om befrielse från eller differentiering av ATP-avgifter för äldre och handikappad arbetskraft i syfte att bereda dessa grupper möjligheter till sysselsättning har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen.
År 1970 remitterade andra lagutskottet motioner i ämnet till ett flertal myndigheter och organisationer för yttrande. Av de nio remissinstanser som yttrade sig i sakfrågan avstyrkte alla utom en bifall till motionerna. Det hävdades bl. a. att ett genomförande av motionärernas förslag skulle innebära att man väsentligt rubbade den principiella överensstämmelse som rådde mellan avgifts- och förmånssidorna i systemet, att det fanns goda skäl betvivla att den föreslagna åtgärden skulle bli så effektiv från arbetsmarknadspolitisk synpunkt som motionärerna ansåg och att det måste bedömas som lämpligare att i första hand effektivisera och vidareutveckla systemet med selektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och att lösa frågan om ökad anställningstrygghet för den äldre arbetskraften.
SfU 1974:6
7 Andra lagutskottet avstyrkte bifall till motionerna i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1970:91 och åberopade därvid i huvudsak de synpunkter som framförts av remissinstanserna. Såväl 1971 som 1972 avvisade riksdagen på nytt motionsyrkanden om befrielse från ATP-avgift för äldre arbetskraft.
När frågan i motion vid 1973 års riksdag väcktes i samband med behandlingen av prop. 1973:129 hänvisade socialförsäkringsutskottet i sitt yttrande till inrikesutskottet (SfU 1973:2y) till vid tidigare riksdagsbehandlingar, bl. a. senast i maj samma år, framförda synpunkter och till de förslag till sysselsättningsfrämjande åtgärder och anställningstrygghet för den äldre arbetskraften som framlagts i propositionen.
Utskottet
De motioner utskottet behandlar i detta betänkande tar samtliga upp frågor med anknytning till ATP. Motionerna 1974:405 och 1974:407 innehåller yrkanden om rätt för hemarbetande att tillgodoräkna sig pensionsår inom tilläggspensioneringen för barnavårdande insatser i hemmet. Enligt motionärerna i motionen 1974:991 bör rätt att tjäna in pensionspoäng tillkomma den som utan omfattande ekonomisk ersättning ägnar sig åt vård i hemmet av anhörig eller annan vårdbehövande. I två motioner, 1974:993 och 1974:1000, har framställts utredningsyrkanden som syftar till att eliminera den disproportion mellan avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen som nu gällande regler stundom kan ge upphov till vid bl. a. deltids- och korttidsanställningar. I tre motioner slutligen, 1974:671, 1974:990 och 1974:1300, yrkas befrielse från eller differentiering av ATP-avgiften för äldre arbetskraft.
De frågor som aktualiserats i motionerna har alla det gemensamt att de under en följd av år debatterats i riksdagen. Särskilt frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen har väckt stort intresse och tagits upp i motioner så gott som årligen alltsedan ATP:s tillkomst. Även frågan om rätten att tillgodoräkna sig pensionspoäng för vårdarbete i hemmet har behandlats av riksdagen åtskilliga gånger tidigare.
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har vid tidigare riksdagsbehandlingar rests invändningar av främst administrativ art mot att införa bestämmelser som tillgodoser kravet på fullständig överensstämmelse mellan avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen. Dessa — enligt utskottets mening vägande — invändningar kvarstår alltjämt. Samtidigt förtjänar vissa av de i motionerna 1974:993 och 1974:1000 framförda synpunkterna beaktande. Det kan inte bestridas att den regel, enligt vilken man vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst alltid skall göra ett basbeloppsavdrag i första hand från inkomst av anställning, stundom kan leda till resultat som från rättvisesynpunkt är mindre tillfredsställande. Redan under förarbetena till lagstiftningen om ATP var man medveten om de konsekvenser som avräkningsregeln kunde få för dem som hade såväl löneinkomst som annan inkomst. Departements -
SfU 1974:6
chefen framhöll också i den proposition som innehöll principförslaget till tilläggspensioneringen (prop. 1958 A:55) att man efter vidare utredning syntes böra jämka avräkningsregeln. Han avsåg därvid skogskörare som vid sidan om företagarinkomst regelbundet hade säsongbetonade löneinkomster av mindre omfattning. Enligt utskottets mening bör uttalandet rimligen gälla alla försäkrade med inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete eller med flera anställningsinkomster.
Allmänna skatteberedningen som ingående prövade frågan om socialförsäkringarnas finansiering i sitt betänkande Nytt skattesystem (SOU 1964:25) föreslog att basbeloppsavdraget skulle slopas och att således även på inkomstdelar som understeg basbeloppet skulle uttas den avgift som fastställdes att gälla för arbetsgivaravgifterna inom tilläggspensioneringen. Utredningen menade att ett avgiftsuttag på hela inkomsten skulle innebära ett mer enhetligt system för kostnadsansvaret och en i princip rättvisande anknytning mellan folkpensioneringens och tilläggspensioneringens finansiering. Enligt vad utskottet inhämtat prövas denna fråga numera av pensionsålderskommittén.
Bestämmelserna om tilläggspensionering är nu snart 15 år gamla. Vid 1973 års riksdag genomfördes betydande reformer inom den allmänna försäkringen. Sjukpenningen blev skattepliktig och pensionsgrundande inkomst. Moderskapspenningen och tilläggssjukpenningen inom moderskapsförsäkringen omvandlades till en föräldrapenning, även den skattepliktig och pensionsgrundande. Detsamma gäller i fråga om dagpenning från arbetslöshetskassa, kontant AMS-stöd och utbildningsbidrag.
Enligt utskottets mening kan det finnas anledning att med utgångspunkt i de erfarenheter som vunnits av tilläggspensioneringens tillämpning i praktiken och mot bakgrund bl. a. av de bestämmelser som numera gäller inom andra delar av den allmänna försäkringen, pröva frågan om deltids- och korttidsanställdas ställning inom tilläggspensioneringen och i samband därmed även närmare undersöka frågan om pensionsrätt för vårdinsatser i hemmet. Frågan om den äldre arbetskraftens ATP-avgifter sammanhänger intimt med finansieringssystemet inom socialförsäkringen och bör enligt utskottets mening därför också prövas i förevarande sammanhang.
Utskottet vill särskilt understryka angelägenheten av att en översyn av dessa frågor blir allsidig och förutsättningslös. Riksdagen har vid upprepade tillfällen uttalat att de bestämmelser som f. n. gäller i fråga om tilläggspensioneringens finansiering är förenade med uppenbara administrativa fördelar. Det är enligt utskottets mening viktigt att bestämmelserna även framdeles, så långt det är möjligt, tillgodoser kravet på enkelhet i tillämpningen.
De här behandlade frågorna har nära anknytning till det utredningsarbete beträffande bl. a. avgiftsreglerna för socialförsäkringen som pågår i pensionsålderskommittén. Det bör enligt utskottets mening ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra om prövningen av de nämnda frågorna bör ske inom ramen för pensionsålderskommitténs arbete eller i särskild ordning.
SfU 1974:6
9 Utskottet hemställer
att riksdagen med anledning av följande motioner, nämligen
1. 1974:405,
2. 1974:407,
3. 1974:671,
4. 1974:990,
5. 1974:991,
6. 1974:993,
7. 1974:1000,
8. 1974:1300,
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär en allsidig och förutsättningslös översyn — inom ramen för pensionsålderskommitténs arbete eller i särskild ordning — av de i motionerna aktualiserade frågorna.
Stockholm den 6 mars 1974
På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Augustsson (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s), herrar Hyltander (fp), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Lindström (s), Fridolfsson (m), Nilsson i Kristianstad (s), Andersson i Nybro (c), Olsson i Stockholm (vpk) och Andersson i Edsbro (c).
)
)
I