Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet
Skatteutskottets betänkande nr 47 år 1974
SkU 1974:47
Nr 47
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder vid beskattningen i syfte att främja sparandet.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1974:377 av herr Ångström m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att höja det extra avdraget vid kapitalbeskattningen till 1 200 kr. och utforma avdraget i enlighet med den individuella princip som genom 1970 års skattebeslut fastslogs gälla för A-inkomster vid den direkta inkomstbeskattningen.
1974:628 av herr Schött m. (1. (m) vari hemställs att rikdagen anhåller att Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslag om sparstimulerande åtgärder i enlighet med vad i motionen sagts om banksparande, bostadssparande, utbildningssparande, amorteringssparande, företagssparande, egen företagares rätt till kapitalavdrag och höjt extra avdrag från inkomst av kapital;
1974:939 (jfr 932) av herr Bohman m. fl. (m) vari under punkterna C 1 - 3 och D hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om dels utredning och förslag syftande till
1. att ett system för generös premiering av det frivilliga hushållsparandet införs, som tar särskild hänsyn till de lägre inkomsttagarna och barnfamiljernas situation,
2. att skattereglerna så utformas att arbetsmarknadens parter finner det förmånligt att sluta avtal, som innebär att en del av löneökningen för dem som så önskar kan utgå i form av sparande, s. k. sparlön,
3. att beskattningsreglerna så utformas att de möjliggör för företag att utge ägarandelar till sina anställda på gynnsamma villkor, allt i enlighet med de riktlinjer som angetts i motionen 1974:932,
dels förslag till höjning av det extra avdraget från intäkt av kapital;
1974:945 av herrar Hyltander (fp) och Löfgren (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar att uppdra åt Kungl. Maj:t att skyndsamt framlägga förslag till höjning och värdesäkring av ”sparavdraget” vid inkomsttaxeringen i enlighet med vad som framförts i motionen.
Övriga yrkanden i motionen 1974:939 behandlas av utskottet i annat sammanhang.
1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 47
SkU 1974:47
2 Frågornas tidigare behandling
Det s. k. sparavdraget - f. n. 400 kr. för ogift och 800 kr. för makar gemensamt - infördes år 1955 (prop. 1955:59, BeLI 18) och konstruerades som ett skattefritt bottenbelopp för kapitalinkomst i avsikt att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet. Senare höjningar av avdraget, vilket ursprungligen bestämdes till 100 kr. för ogift och 200 kr. för makar gemensamt, har även syftat till att uppmuntra sparandet. Nuvarande avdragsbelopp fastställdes 1961 (prop. 1961:160, BeU 63).
År 1972 infördes en ny form av sparpremiering för löntagare och vissa andra som gjort regelbundna insättningar på särskilt sparkonto i bank eller penninginrättning och som haft medel från ett sparår innestående under fem år. En skattefri premie om 5 % lämnas på dessa medel, dock lägst 25 och högst 300 kr., och spararen får dessutom delta i en av statsverket bekostad utlottning med vinster fria från lotterivinstskatt. Vidare befriades bonustillägg på vissa obligationer från inkomstskatt. Den nya premieringsformen har ersatt ungdomens lönsparande och det allmänna lönsparandet.
Frågan om ytterligare höjningar av sparavdraget och andra sparstimulanser vid beskattningen har behandlats av skatteutskottet under en följd av år, senast vid 1973 års riksdag (SkU 1973:23). Skatteutskottet konstaterade då att enbart en höjning av sparavdraget till 700 kr. för ensamstående och 1 400 kr. för makar skulle medföra ett skattebortfall för stat och kommun på ca 200 milj. kr. Enligt utskottets mening borde inkomst av kapital i princip inte beskattas enligt förmånligare regler än annan inkomst. Schablonavdraget från inkomst av kapital hade ansetts motiverat för att förenkla taxeringen och främja sparandet. Sådana skäl kunde inte åberopas för att införa motsvarande avdragsrätt beträffande inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse. Vidare framhöll utskottet att indexreglering av beskattningen inte förekom beträffande andra ordinära inkomster och att de skäl som i första hand legat bakom principen om individuell beskattning av arbetsinkomst - nämligen att undanröja de hinder som enligt tidigare beskattningsregler förelåg för makar att båda förvärvsarbeta - inte kunde åberopas till stöd för en motsvarande åtgärd vid beskattningen av kapitalinkomst. Därtill kom att det enligt utförda undersökningar (SOU 1961:2) var svårt att genom lättnader vid beskattningen åstadkomma ett verkligt nysparande. Utskottet vidhöll sin uppfattning tidigare år att nysparande på ett enklare och bättre sätt kunde stimuleras genom direkta åtgärder, exempelvis i form av särskilda förmåner i samband med lönsparande eller genom s. k. sparlån. Med hänvisning härtill och till att 1972 års skatteutredningen (Fi 1972:02) skulle komma att behandla sparavdragets utformning och därmed sammanhängande frågor vid sin översyn av beskattningen av fysiska personer, avstyrkte utskottet bifall till då behandlade motioner i dessa frågor. Detsamma gällde även förslag om avdragsrätt vid
SkU 1974:47
beskattningen för nysparande i form av insättningar på särskilda sparkonton, lönsparkonton m, m. och förvärv av ägarandelar, amortering av bostadslån, studieskuld eller liknande. Därtill kom att dessa förslag skulle innebära nya möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning vid beskattningen, något som utskottet avstyrkte med hänvisning bl. a. till de möjligheter gällande skattelagstiftning redan erbjöd i detta hänseende.
Frågan om sparavdraget ligger inom 1972 års skatteutrednings(Fi 1972:02) utredningsuppdrag. Enligt den överenskommelse som företrädare för socialdemokraterna och folkpartiet träffade våren 1974 bör en anpassning av sparavdraget vid beskattningen till prisutvecklingen sedan det infördes 1961 med förtur övervägas av skatteutredningen. Enighet nåddes om att hushållssparande borde uppmuntras genom en sådan åtgärd.
Statistik m. m.
Under 1960-talet ökade det offentliga sparandet kraftigt, inte minst genom uppbyggnaden av AP-fonderna och skattefinansiering av ökade investeringar, medan det enskilda sparandet gick ned. Slutet av 1960-talet präglades också av en ihållande högkonjunktur, vars kulmen passerades 1970. Påföljande år inträdde en stagnation med ihållande dämpning av den inhemska efterfrågan. Samtidigt steg sparkvoten - dvs. förhållandet mellan hushållens sparande och disponibla inkomster - anmärkningsvärt kraftigt eller med 3,4 procentenheter till 6,7 %. Denna utveckling som praktiskt taget innebar en fördubbling av hushållssparande! följdes av en smärre rekyl 1972. Därefter steg sparkvoten till 7,4 % för 1973 och för 1974 uppskattas den till 8 % (prop. 1974:100 s. 17), dvs. den högsta nivå som noterats på de senaste 20 åren. 1 sammanhanget kan erinras om att varje procentenhets förändring av sparkvoten innebär en förändring i den totala efterfrågan med drygt en miljard kr. De lämnade uppgifterna grundar sig på nationalbudgeten, där hushållssparande! räknas fram indirekt såsom skillnaden mellan hushållens disponibla inkomster och den privata konsumtionen. I sammanhanget kan poängteras att felkällorna är betydande. Det bör därför framhållas att dessa uppgifter, som kompletteras ytterligare i bil. 1, endast ger en ungefärlig bild av utvecklingen.
Som redan nämnts innebär uppbygganden av AP-fonderna en väsentlig ökning av det offentliga sparandet. Även från den enskildes synpunkt kan den allmänna försäkringen sägas innefatta ett sparande, eftersom arbetsgivaravgifter och egna avgifter till försäkringen inkräktar på utrymmet för konsumtion och ersätter möjligheterna att genom enskild försäkring eller annat sparande tillgodose motsvarande behov av pensionering, trygghet vid sjuk- eller olycksfall etc. Beträffande utvecklingen på detta område och av det enskilda försäkringssparande! hänvisas till bil. 2-4.
SkU 1974:47
4 Den sistnämnda bilagan anger även spararnas behållning i banker, jordbrukskassor och KF, uppgifter som dock delvis avser även institutionellt sparande. I sammanhanget bor nämnas att en fördelning av inlåningen mellan hushåll å ena sidan och kommuner, institutioner och foretag å andra sidan kan göras endast schablonmässigt. Uppgifterna i bil. 5 avser den totala inlåningen från allmänheten, dvs. förutom hushåll även kommuner, bolag, andra företag etc. Det bör också påpekas att köp av småhus och andra icke-finansiella tillgångar inte inräknas i dessa uppgifter, i motsats till vad som sker i nationalbudgeten.
Av bil. 6 framgår utvecklingen av lönsparandet. Som redan nämnts ersattes de tidigare sparformerna - ungdomens lönsparande och det allmänna lönsparandet - år 1972 av ett nytt lönsparande. Bakgrunden härtill var bl. a. att de tidigare lönsparsystemen stagnerat och fått en ej önskvärd inriktning. Målet för det nya systemet är att stimulera till ett långsiktigt och regelbundet sparande.
Med hänsyn till sparandets betydelse för samhällsekonomin måste det beklagas att statistiken på detta område-såsom konjunkturinstitutet konstaterat vid sin analysav utvecklingen på 1960-talet-är ofullständig, svårtolkad och osäker. Den redovisade nedgången särskilt under 1960-talets senare del kan delvis ha sin förklaring i statistiska brister men har troligen också en reell bakgrund. Så torde den inkomstfördelning som ägt rum till förmån för låginkomsttagarna ha tenderat att sänka sparkvoten. Tillväxten av antalet löntagare på bekostnad av antalet enskilda företagare och ombildning av familjebolag till aktiebolag kan antas ha verkat i samma riktning. Konsumtionsbenägenheten under 1960-talet kan också ha ökat på grund av attraktiviteten hos nya och dyra varaktiga konsumtionsvaror samt den snabba utbredningen av kreditköp. Utbyggnaden av den allmänna försäkringen och av den ekonomiska grundtryggheten kan också tänkas ha försvagat motivet för sparande som buffert mot oförutsedda utgifter (jfr BeU 1970:33 s. 13).
Den oväntade och kraftiga ökningen av hushållssparande! under år 1971 sattes till en början i samband med det ovanligt spända och motsättningsfyllda förhandlingsläge på arbetsmarknaden som då rådde. Någon närmare analys av hushållssparandets utveckling under följande år har inte gjorts.
I sammanhanget kan nämnas att 1971 års riksdag anvisade ett anslag för en undersökning i statistiska centralbyråns regi av hushållssparande^ Centralbyrån konstaterade emellertid efter en provundersökning att en mängd svårlösta problem var förknippade med undersökningar av detta slag. Denna sparundersökning lades därför ned. Centralbyrån undersöker emellertid f. n. möjligheterna att förbättra statistiken i fråga om det finansiella sparandet. Det bör också nämnas att frågan om en förbättring av sparstatistiken kommer att behandlas av finansutskottet senare i höst med anledning av motioner i ämnet.
SkU 1974:47
5 Utskottet
I de motioner utskottet behandlar i detta betänkande framställer motionärerna olika yrkanden som syftar till att genom åtgärder vid beskattningen främja sparandet. Motionärerna framhåller bl. a., att sparandet har avgörande betydelse för både landets och den enskildes ekonomi, och att det enskilda sparandet missgynnats av penningvärdeutvecklingen och av det kollektiva sparandet. Det enskilda sparandet bör enligt deras mening därför stimuleras bl. a. genom väsentliga höjningar av det sparavdrag på 400 kr. för ogift och 800 kr. för makar som varit oförändrat sedan 1961. Yrkanden framställs också om att sparavdraget värdesäkras och att det utformas individuellt för makar.
Ide båda motionerna 1974:628 och 1974:939 framställs-förutom yrkanden om en höjning av sparavdraget - förslag om andra sparstimulerande åtgärder.
I förstnämnda motion yrkas att särskilt avdrag vid beskattningen medges för nysparande i form av banksparande, bostadssparande, utbildningssparande, amorteringssparande och delägarsparande samt att sparavdrag får medges från inkomst av rörelse eller jordbruk förden som inte kan utnyttja avdraget från inkomst av kapital. Motionärerna yrkar vidare att möjlighet öppnas för egenföretagare att göra skattefria avsättningar till självfinansieringsfond. I motionen 1974:939 begärs förslag om en generös premiering av det frivilliga hushållssparande! och skatteförmåner för s. k. sparlön och för ägarandelar som utges till anställda på gynnsamma villkor.
Enighet råder om att sparandet har en central roll för samhällsekonomin.
I ett längre perspektiv utgör sparandet en av förutsättningarna för ökat välstånd och för landets förmåga att hävda sig i den internationella konkurrensen. Som framgår av den tidigare redogörelsen kan å andra sidan tillfälliga ändringar i sparbenägenheten medföra samhällsekonomiska påfrestningar. Statsmakternas starkt konsumtionsfrämjande åtgärder på senare tid bör ses mot denna bakgrund och strider inte mot uppfattningen att det på sikt är önskvärt att uppnå ett ökat sparande inte minst för hushållens del.
När skatteutskottet tidigare år ställt sig avvisande till motsvarande yrkanden har detta - som framgår av den tidigare redogörelsen - främst motiverats med att det från skattesynpunkt inte finns skäl att beskatta kapitalinkomst lindrigare än annan inkomst. Utskottet har även hänvisat till att det enligt utförda undersökningar är svårt att enbart genom lättnader vid beskattningen åstadkomma ett verkligt nysparande och i stället förordat andra möjligheter att stimulera sparandet, exempelvis genom lönsparande eller s. k. sparlån. Vidare har utskottet bl. a. erinrat om att avdragsreglerna är under översyn inom 1972 års skatteutredning. Med anledning av vad som anförs i motionerna angående sparavdragets utformning finns det skäl att åter framhålla att indexreglering av beskattningen inte förekommer beträffande andra ordinära inkomster och att de skäl som i första hand legat
SkU 1974:47
bakom principen om individuell beskattning av arbetsinkomst - nämligen att undanröja de hinder som enligt tidigare beskattningsregler förelåg för makar att båda förvärvsarbeta - inte kan åberopas till stöd för en individuell utformning av sparavdraget.
Som framgår av den s. k. Haga-överenskommelsen i våras kommer också frågan om en anpassning av sparavdraget till den penningvärdeförändring som ägt rum sedan 1961 att med förtur tas upp inom skatteutredningen. Denna överenskommelse torde innebära att önskemålen om en höjning av sparavdraget åtminstone i viss utsträckning kommer att tillgodoses redan fr. o. m. inkomståret 1975. Enligt utskottets uppfattning bör utredningens överväganden avvaktas innan ställning tas till frågan om avdragets storlek och utformning. Utskottet avstyrker därför motionerna 1974:377, 1974:628 i denna del, 1974:939 i denna del och 1974:945.
Övriga nu ifrågavarande yrkanden i motionerna 1974:628 och 1974:939 har till största delen bemötts av vad utskottet redan anfört. Utskottet har vid sin behandling av motsvarande yrkanden tidigare år dessutom framhållit att schablonavdraget från inkomst av kapital ansetts motiverat för att förenkla taxeringen och främja sparandet, skäl som inte kan åberopas för att införa motsvarande avdragsrätt beträffande inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse. Förslagen om skattefria avsättningar till sparkonton m. m. skulle innebära att nya möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning införs vid beskattningen, något som utskottet liksom tidigare år avstyrker med hänvisning bl. a. till de möjligheter gällande lagstiftning redan erbjuder i detta hänseende. Detsamma gäller det i motionen 1974:628 framförda förslaget om rätt för företagare till avdrag för avsättning till självfinansieringsfond. I denna fråga kan utskottet vidare hänvisa till vad som anförts i utskottets betänkande SkU 1974:42 angående resultatutjämning vid beskattningen m. m. Utskottet avstyrker således motionerna 1974:628 och 1974:939 även i dessa delar.
Utskottet hemställer
A. beträffande sparavdragets storlek och utformning att riksdagen avslår
1. motionen 1974:377
2. motionen 1974:628 i denna del,
3. motionen 1974:939 i vad avser punkten D i motionens hemställan,
4. motionen 1974:945;
B. beträffande sparstimulerande åtgärder i övrigt att riksdagen avslår
1. motionen 1974:628 i vad den inte behandlats under A ovan,
SkU 1974:47 7
2. motionen 1974:939 i vad avser punkterna C 1-3 i motionens hemställan.
Stockholm den 1 oktober 1974
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson*(s), Josefson (c). Johansson i Jönköping(s), Sundkvist (c), Wikner(s), Nilsson i Trobro (m), Olsson i Järvsö (c), Westberg i Hofors (s), Hallenius (c), Lundgren* (s), Boström (s), Hörberg (fp) och fru Sandéhn (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som dels anfort följande:
De förslag till sparstimulerande åtgärder, som sedan lång tid tillbaka framställts från vårt håll, skall ses mot bakgrund av sparandets centrala roll för samhällsekonomin. Sparandet utgör en av förutsättningarna för ökat välstånd och för landets förmåga att hävda sig i den internationella konkurrensen. Med nuvarande knapphet på kapital och höga ränteläge framstår behovet av ett ökat sparande än tydligare jämfört med tidigare. Som framhålls i motionerna 1974:628 och 1974:939 (jfr 1974:932) bör framför allt en ökning av det personliga sparandet eftersträvas. Genom ett ökat decentraliserat, privat sparande kan en jämnare förmögenhetsfördelning uppnås och en ökad trygghet skapas för de enskilda hushållen.
Förutom generella ekonomiskt-politiska åtgärder för att skapa ett gynnsamt sparklimat erfordras direkta sparstimulerande åtgärder. I syfte att stimulera sparande och ägarspridning också hos grupper med begränsad sparförmåga bör ett allmänt sparstöd med skattelättnader och särskilda stimulanspremier införas. Med hänvisning härtill yrkas i ovannämnda motioner att det nuvarande sparavdraget höjs och att banksparande, bostadssparande, utbildningssparande, amorteringssparande, lönsparande, delägarsparande och företagssparande uppmuntras genom nya avdragsregler och sparformer som närmare exemplifieras i motionerna. Även i motionerna 1974:377 och 1974:939 yrkas en höjning av sparavdraget.
Sparavdraget har varit oförändrat sedan 1961, och redan penningvärdets fall motiverar en fördubbling av avdraget. Enligt vår uppfattning saknas skäl att låta en så enkel lagstiftningsåtgärd anstå i avvaktan på utredning. Vi anser således att avdraget omgående bör återställas till sitt tidigare värde
SkU 1974:47
och höjas till 800 kr. för ogift och 1 600 kr. för makar med verkan fr. o. m. den 1 januari 1975.
Övriga sparstimulerande åtgärder som föreslås i motionerna 1974:628 och 1974:939 är väl ägnade att medverka till en höjning av det privata sparandet. Vi instämmer i motionärernas uppfattning att dessa frågor skyndsamt bör utredas närmare och tillstyrker således motionerna 1974:628 och 1974:939 även i dessa delar,
dels ansett att utskottet bort hemställa att riksdagen
A. med anledning av motionerna 1974:377, 1974:628, 1974:939 (punkten D) och 1974:945 antar följande
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom förordnas, att 39 < 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
39 ;i
3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 ^ 1 mom. förmäles, äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med 800 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt åtnjutas med 1 600 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i I mom. avsedda kostnaderna.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om 1974 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.
B. med bifall till motionen 1974:628 i vad den inte besvarats under A ovan och motionen 1974:939 i vad avser punkterna C 1-3
i motionens hemställan hos Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam utredning och förslag till sparstimulerande åtgärder vid beskattningen i enlighet med vad som anförs i motionerna.
SkU 1974:47
9 Bilaga 1
Hushållens sparkvot1 1963-1974 Hushållssparande 1963-1973
Helår, procent Milj. kr., 1968 års priser. Säsongrensade halvårsdata
8,0-
7,0
6,0 -
5,0
4,0 -
3,0 -
2,0-
i963
69 Sparande 3 500-
3 000
2 500
2 000
1 500
1 000
'1963
1 Hushållens sparkvot är beräknad som hushållssparandets andel av de disponibla inkomsterna. Sparandet har erhållits som skillnaden mellan disponibla inkomster och privat konsumtion.
Hushållens konsumtionsutveckling 1963-1973
1968 års priser
Milj. kr.
Procentuella förändringar
1963- 1970- 1971— 1970* 1971 1972
1972-
1.
Varaktiga varor
8 515
5,1
-4,0
7,6
2,3
1.1 Bilar
2 940
1,8
0,4
9,1
-2,3
1.2 Övriga
5 575
7,0
-6,2
6,9
4,7
2.
Delvis varaktiga varor
11 957
3,5
-5,7
2,1
3,8
3.
Icke varaktiga varor
36 115
3,5
-0,3
0,8
1,4
3.1 Livsmedel
22 793
2,5
-0,7
0,4
0,7
3.2 Övriga
13 322
5,6
0,5
1,4
2,7
Tjänster
27 249
2,7
1,7
2,9
1,9
4.1 Bostäder
14 928
2,8
2,6
2,6
4.2 Övriga
12 321
2,6
0,6
3,3
5.
Summa inhemsk konsumtion
83 836
3,4
-0,8
2,3
2,0
6.
Turist netto
2 184
14,9
11,7
-11,3
7.
Hushållens totala konsumtion
86 020
3,6
-0,7
2,6
1,7
8.
Hushållens disponibla inkomster
90 831
3,2
1,9
1,7
1 Årstakt.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och prop. 1973:100.
r
SkU 1974:47 10
Bilaga 2
De allmänna försäkringskassornas fonder och allmänna sjukförsäkringsfonden, milj. kr.
År
De allmänna försäkringskassornas fonder 1955
-1972
Allmänna
sjukförsäk-
ringsfonden
1957-1973
Obligatorisk
försäkring
Frivillig
försäkring
T-för-
säkring
Övriga
fonder
Samtliga
fonder
262,7
28,8
0,6
14,8
306,9
315,2
33,4
1,0
15,1
364,7
344,2
37,5
1,3
15,5
398,5
378,3
44,2
1,6
15,4
439,5
417,7
50,6
2,0
15,7
486,0
440,9
57,0
2,3
17,0
517,2
456,9
64,8
2,8
17,3
541,8
510,5
71,9
3,2
17,6
603,2
582,3
29,0
3,6
17,8
632,7
615,5
31,0
4,0
18,1
668,6
611,9
32,9
4,4
18,5
667,7
611,8
35,1
4,9
18,9
670,7
630,3
37,4
5,4
18,9
692,0
619,0
42,1
5,8
19,4
686,3
623,9
44,6
6,2
18,5
693,2
688,3
46,8
6,1
18,6
759,8
662,2
48,6
5,3
18,2
734,3
849,0
51,8
4,4
18,6
923,8
191 De allmänna försäkringskassornas inkomster åren 1967- 1972, milj. kr.
År
De försäkra- des avgifter
Statsbidrag
Arbetsgivar-
avgifter
Räntor
Övrigt
Summa
1 255,2
423,0
1 539,8
13,3
20,5
3 251,8
1 461,9
490,8
1 857,7
15,8
21,1
3 847,3
1 671,5
517,6
2 000,7
19,1
25,7
4 234,6
1 796,0
560,4
2 433,1
22,8
26,2
4 838,5
1 659,8
818,6
2 706,2
21,6
31,9
5 238,1
2 003,1
842,8
2 952,3
20,4
35,9
5 854,5
SkU 1974:47
11 Folk- och tilläggspensionskostnader i milj. kr. 1960-1972
Ar
Folkpensioner
härav belö- pande på kommu- nerna1
Tilläggs-
pensioner
2 577,8
409,1
2 897,9
477,9
3 224,9
474,2
3 685,2
623,5
35,5
4 088,8
696,3
101,8
4 648,4
438,4
152,8
5 315,8
528,1
285,7
5 892,6
596,3
433,2
6 415,5
662,7
606,1
6 963,1
746,8
833,0
7 902,6
848,6
1 165,6
9 216,7
991,2
1 659,6
10 170,0
1 074,0
2 210,7
'Före 1965 bidrog kommunerna med viss del av kostnaderna för förtidspension jämte barntillägg, änkepension, hustrutillägg samt kommunalt bostadstillägg. Fr. o. m. 1965 svarar kommunerna endast för kostnaderna för det kommunala bostadstillägget.
Allmänna pensionsfonden 1960-1972
Ar
Pensions-
Pensioner
Fondkapital
avgifter
den 31/12
mkr
mkr
mkr
468,4
_
478,3
698,6
-
1 209,1
1 346,2
-
2 643,3
1 890,8
35,5
4 668,5
2 441,7
101,8
7 296,6
2 905,4
152,8
10 501,2
3 484,0
285,7
14 362,3
4 160,7
433,2
19 027,8
5 195,1
606,1
24 876,0
5 643,1
833,0
31 343,4
6 099,8
1 165,6
38 417,9
7 263,6
1 659,6
46 725,2
8 489,4
2 210,7
56 310,0
Källa: Allmän försäkring 1972 (SOS). Riksförsäkringsverket, Stockholm 1974.
SkU 1974:47
12 Liv- och sjukförsäkringsbolagens direkta verksamhet1
1972 Premier
(mkr) 921
1 924
2 152
2 434
2 819
3 192
individuell förs.
1 141
1 270
1 432
1 693
1 830
livförs.
1 105
1 231
1 391
1 649
1 776
sjuk- o. olycksfallsförs.
kollektiv förs. utom tjänstepens. förs.
livförs.
sjuk- o. olycksfallsförs.
192 SPP2
651 Avkastning av kapital
1 104
1 225
1 379
1 546
1 721
individuell törs.
967 SPP2
706 Utbetalningar för försäkringsfall
l 033
1 105
1 205
1 408
individuell förs.
livförs.
sjuk- o. olycksfallsförs.
kollektiv förs. utom tjänstepens. förs.
livförs.
sjuk- o. olycksfallsför.
50 SPP2
305 Återköp
individuell förs.
89 Tilldelning av återbäring
individuell förs.
kollektiv förs. utom tjänstepens. förs.
37 SPP2
134 Förvaltningskostnader
individuell tors.
kollektiv törs. utom tjänstepens. förs.
52 SPP2
24 Försäkringsfond vid årets slut
12 647
16 572
17 736
19 081
20 762
22 723
individuell förs.
6 983
8 993
9 706
10 516
11 555
12 715
kollektiv förs. utom tjänstepens. förs.
528 SPP2
5 646
7 383
7 797
8 290
8 876
9 480
Tekniska överskottsfonder o.d. vid årets slut
l 645
2 823
3 163
3 588
4 092
4 609
individuell förs.
1 115
1 751
1 918
2 140
2 414
2 721
kollektiv törs. utom tjänstepens. förs.
188 SPP2
1 123
1 287
1 481
1 700
Index utvisande realvärdet3 av
premier
individuell förs.
individuell o. kollektiv förs. utom
tjänstepens. förs.
212 SPP2
utbetalningar för försäkringsfall
individuell förs.
individuell o. kollektiv förs. utom
tjänstepens. förs.
175 SPP2
samtliga tekniska fonder
1 Fxkl. barnolycksfall- och avgångsbidragsförsäkring. 2 Avser tjänstepensionsförsäkring. 3 Beräknat med
användning av konsumentprisindex.
Källa: Enskilda försäkringsanstalter 1972 (SOS). Försäkringsinspektionen, Stockholm 1974.
SkU 1974:47
13 Bilaga 4
Spararnas behållningar i liv- och sjukförsäkringsbolag, i allmänna pensionsfonden och i banker samt det årliga försäkringssparandet 1962-1972 (mkr)
Spararnas behållningar
Försäkringssparandet1
Liv- och sjukförs- bolag
All-
männa
Summa
Banker,
spar-
Liv- och sjukförs- bolag
All-
männa
Summa
Exkl
SPP
SPP2
pensions-
fonden
banker
o. d.3
Exkl
SPP
SPP2
pensions-
fonden
I löpande priser 1962 7 537
6 148
2 643
16 328
42 286
1 434
2 103
7 913
6 441
4 668
19 022
46 116
2 025
2 830
8 290
6 742
7 297
22 329
2 629
3 442
8 684
7 130
10 501
26 315
53 614
3 204
4 094
9 090
7 513
14 362
30 965
58 323
3 861
4 795
9 589
7 868
19 028
36 485
65 893
4 666
5 676
10 379
8 352
24 876
43 607
72 643
5 848
7 224
11 290
8 920
31 343
51 553
S71 972
6 467
8 057
12 378
9 577
60 373
73 335
1 130
7 075
8 949
13 759
10 357
46 725
70 841
80 065
1 391
8 307
10 540
15 388
11 181
56 310
82 879
86 558
1 639
9 585
12 113
1972 års priser4 1962 12 138
9 901
4 257
26 296
68 100
2 269
3 328
12 314
10 024
7 264
29 602
71 765
3 113
4 350
12 480
10 150
10 985
33 615
75 597
3 907
5 115
12 336
10 128
14 917
37 381
76 159
4 536
5 796
12 223
10 102
19 312
41 637
78 425
5 142
6 385
12 529
10 280
24 862
47 671
86 096
5 948
7 236
13 249
10 661
31 754
55 664
92 729
1 023
7 317
9 038
13 898
10 982
38 587
63 467
88 606
1 171
7 872
9 807
14 108
43 793
68 818
83 596
1 286
8 064
10 198
14 603
10 992
49 589
75 184
84 973
1 473
8 797
11 162
15 388
11 181
56 310
82 879
86 558
1 639
9 585
12 113
D:o index
lil
lil
1 029
lil
1 165
1 323
1 Inklusive konsolideringsncdskrivningar och kursvinster. — 2 Avser kollektiv tjänstepensions lorsäkring.
- 3 Inlåning på sparkasse-, kapital-,
kapitalsamlings- och kapitalsparräkningar i af färsbanker,
sparbanker, jordbrukskassor, postsparbanken och K.1 samt sparräkningar i sparbanker och jordbrukskassor. En del av dessa behållningar avser institutionellt sparande. Vid årets slut påförda räntor har inräknats. - 4 Vid
Källa: Enskilda försäkringsanstalter 1972 (SOS). Försäkringsinspektionen, Stockholm 1974.
omräkning till enhetligt penningvärde har konsumentprisindex (1949 = 100) använts. - 5 Hänsyn har tagits till affärsbankernas och jordbrukskassornas fr o m 1969 ändrade definition av inlåning från allmänheten. Skulle samma beräkningsmetod ha använts 1968 som 1969 torde den tor törstnämnda år redovisade behållningen 72,6 mdkr i stället ha utgjort ca 69,4 md kr.
SkU 1974:47
14 Bilaga 5
Inlaningsutvecklingen i vissa sparinstitut i mkr (löpande penningvärde)
Dec
Affärsbanker
Sparbanker
Postbanken1
Jordbrukskassor
26 649
19 699
9 769
2 162
27 731
(+
4,1 %)
21 184
(+
7,0 %)
(+
7,6 %)
2 551
(+ 18,0%)
30 303
(+
9,3 %)
23 246
(+
9,7 %)
11 600
(+ 10,4 %)
2 921
(+ 14,5 %)
35 017
(+ 15,6 %)
26 011
(+ 11,9%)
12 763
(+ 10,0%)
3 3492
(+ 14,7 %)
40 4422
(+17,8 %)
28 150
(+
8,6 %)
13 223
(+
3,6 %)
3 7332
(+ 11,4%)
41 050
(+
1,5%)
29 837
(+
6,0 %)
14 532
(+
9,9 %)
4 2632
(+ 14,2 %)
43 098
(+
5,0 %)
30 655
(+
2,7 %)
14 798
(+
1,8%)
4 7482
(+ 11,4%)
47 493
(+ 10,2 %)
33 738
(+ 10,0 %)
16 672
(+12,7 %)
5 2513
(+ 10,6 %)
54 426
(+ 14,6 %)
37 087
(+
9,9 %)
17 281
(+
3,7 %)
5 957
(+ 13,4 %)
63 419
(+ 16,5 %)
40 809
(+ 10,0%)
19 841
(+ 14,8 %)
7 021
(+17,9 %)
1 inkl. postgiro
2 inkl. gottgjorda räntor
3 exkl. gottgjorda räntor
Källor: BeU 1970:33, Sveriges riksbanks årsbok 1970 och 1973
SkU 1974:47
15 Bilaga 6
Lönsparandet
År
Antal lönsparkonton vid slutet av året
Innestående vid årets slut, summa mkr
Ökning under året (inkl. gottskrivna räntor) summa mkr
Ungdomens
lönsparande
Allmänna Nya lönsparandet lönsparandet
Summa
27 670
27 670
4,8
66 336
66 336
54,3
139 301
139 301
153,3
165 862
336 257
502 119
677,8
505,5
172 383
463 426
635 809
1 113,3
169,3
164 453
567 224
731 677
1 562,2
281,3
153 281
748 640
901 921
2 162,7
265,9
131 201
902 872
1 034 073
2 713,1
263,1
117 821
995 680
1 113 501
3 242,4
529,3
98 976
983 504
348 171
1 430 651
3 656,1
411,4
482 059
994,3
1974 31/7
514 000
1 258,7
Källa: Riksgäldskontoret.
GOTAB 74 7963 Stockholm 1974