('med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 1

Nr 59

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 21 januari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till 1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); 2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; 3) förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt; samt 4) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till vissa ändringar i beskattningsreg­ lerna ägnade att leda till förenklat deklarations- och taxeringsförfarande. Så­ lunda föreslås, att löntagare och därmed i beskattningshänseende likställda skall vid taxeringen erhålla ett minimiavdrag av 100 kronor. Detta avdrag medges sålunda även om kostnaderna för inkomstens förvärvande uppgår till lägre belopp eller om vederbörande icke haft några sådana kostnader. Har dessa omkostnader överstigit 100 kronor, skall avdraget avrundas uppåt till närmast högre 100-tal kronor. Vidare förordas, att inkomst av kapital skall vara fri från skatt till ett belopp av för ensamstående skattskyldiga 100 kronor och för gifta skattskyldiga gemensamt 200 kronor. I fråga om avdragsrätten för försäkringsavgifter för kapitalförsäkring och sjukförsäk­ ring föreslås, att avdrag skall få åtnjutas av ensamstående skattskyldiga med minst 150 kronor och av äkta makar med gemensamt minst 300 kronor. 1 Iiihang till riksdagens protokoll 1955 . 1 samt . Nr 59

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 59

Maximibeloppen för detta avdrag, som nu är 200 kronor för ensamstående och 400 kronor för gifta skattskyldiga gemensamt, föreslås samtidigt skola höjas till 300 respektive 600 kronor. I propositionen föreslås vidare, att för fysiska personer den beskattningsbara inkomsten vid taxering till statlig och kommunal inkomstskatt skall avrundas nedåt till närmast lägre hela 100-tal kronor. Detta förslag innebär en förenkling vid debiteringen av skatten; bl. a. vinnes att åtskilligt tabellmaterial, som användes av myndigheterna, kan minskas i omfång. De föreslagna ändringarna i beskattningsreglerna beräknas sammanlagt komma att medföra ett bortfall av statlig inkomstskatt å 114 miljoner kro­ nor. Även för kommunernas del medför förslaget ett skattebortfall, som under i övrigt oförändrade förhållanden skulle medföra att den kommunala utdebiteringen behövde höjas med i genomsnitt 40 öre per skattekrona. Den fortgående ökningen av skatteunderlaget till följd av stegrade inkomster och andra omständigheter motverkar emellertid detta skattebortfall. Med hän­ syn härtill framhålles i propositionen, att någon höjning sannolikt i regel ej behöver ske eller att höjningar i varje fall kan avsevärt begränsas. Skattebortfallet på den statliga sidan kommer att motsvaras av en sänkning av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. Denna kommer att varie­ ra i de enskilda fallen beroende på hur schablonavdragen etc. kan utnyttjas. Allmänt sett torde emellertid åtgärderna vara ägnade att mera gynna mindre inkomsttagare. Då såsom nyss angivits utdebiteringshöjningar i kommunerna i stort sett torde kunna undvikas, torde också kommunalskatten i regel bli lägre för fysiska personer. Sänkningarna kommer även här att variera. Re­ sultatet blir en viss omfördelning av den kommunala skattebördan. Denna omfördelning torde allmänt sett bli till fördel för mindre inkomsttagare. Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1956. De kommer sålunda att tillämpas första gången i avseende å 1956 års inkomster, för vilka taxering sker år 1957.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 3

Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) Härigenom förordnas, att 31 §, 33 §, 35 § 5 mom., 46 § 2 inom., 50 § 2 och 3 mom. samt 51 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 62 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att till 39 § kommunalskattelagen skall fogas ett nytt moment, betecknat 3 mom., av följande lydelse.

Till tjänst hänföres allmän Till tjänst hänföres dels eller enskild tjänst eller stadigvaran­ allmän eller enskild tjänst eller sta­ de uppdrag ävensom varje annan digvarande uppdrag ävensom varje fast eller tillfällig arbetsanställning. annan fast eller tillfällig arbetsanställning och dels tillfälligt bedri­ ven vetenskaplig, litterär, konstnär­ lig eller därmed jämförlig verksam­ het, tillfälligt uppdrag, såsom upp­ drag att förrätta bouppteckning, arv­ skifte, auktion, besiktning, värdering, skogsråkning, ävensom annan där­ med jämförlig inkomstgivande verk­ samhet av tillfällig natur. Med tjänst----------------------------avdrag därför. (Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

33 §. 33 §. Från intäkt------- — såsom intäkt. 1 m om. Från intäkt------------- så­ som intäkt. Avdrag får —----------------------tjänstens fullgörande. Har den-------------------- - — gäld avdragas. Den, som-------------------- - -— arvode utgått. (Se vidare anvisningarna.) 1 andra fall än i nästföregående stycke sägs skall avdrag beräknas pa sätt i 2 mom. angives. 2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall anses hava haft utgifter, som i 1 mom. sägs, till ett belopp av minst 100 kronor. Överstiger summan av de utgifter,

1 Senaste lydelse av 31 § se 1950: 308, av 33 § se 1954: 252, av 35 § 5 mom. se 1951: 761, av 46 § 2 mom. se 1954: 204, av 50 § 2 mom. se 1951: 422, av 51 § se 1951: 328 samt av anvis­ ningarna till 62 § se 1950: 252.

4 Kungi. Maj.ts proposition nr 59

för vilka avdrag må sket 100 kronor,

skall avdraget, därest nämnda sum­

ma icke utgör helt hundratal kronor,

avrundas uppåt till det hela hundra­

tal kronor, som år närmast högre ån

summan av utgifterna.

Vad i första stycket sägs skall

icke gälla, om summan av utgifterna

uppgår till eller överstiger summan

av intäkterna, ej heller i den mån av­

draget genom tillämpning av nämnda

stycke skulle komma att överstiga

summan av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

5 mom. Till intäkt som i 1 mom. 5 m o in. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas jämväl dels lotteri­ avses räknas jämväl dels lotteri­ vinst, därest densamma icke jämlikt vinst, därest densamma icke jämlikt 19 § är frikallad från beskattning, 19 § är frikallad från beskattning, dels intäkt genom tillfälligt bedri­ dels ock intäkt genom restitution, ven vetenskaplig, litterär, konstnär­ avkortning eller avskrivning av så­ lig eller därmed jämförlig verksam­ dan i slutlig eller tillkommande skatt het, intäkt av tillfälligt uppdrag, så­ ingående pensionsavgift enligt lagen som uppdrag att förrätta bouppteck­ om folkpensionering, för vilken av­ ning, arvskifte, auktion, besiktning, drag av den skattskyldige åtnjutits värdering, skogsräkning, ävensom vid tidigare års taxeringar. intäkt av annan därmed jämförlig (Se vidare anvisningarna.) inkomstgivande verksamhet av till­ fällig natur, dels ock intäkt ge­ nom restitution, avkortning eller av­ skrivning av sådan i slutlig eller till­ kommande skatt ingående pensions­ avgift enligt lagen om folkpensione­ ring, för vilken avdrag av den skatt­ skyldige åtnjutits vid tidigare års taxeringar. (Se vidare anvisningarna.) 39 3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. för­ mötes, äger, där bruttointäkten över­ stiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra airdrag med 100 kronor. Har den skattskyldige under beskatt­ ningsåret varit gift och levt tillsam­ mans med andra maken, må nu av­ sett avdrag för dem båda gemensamt åtnjutas med 200 kronor. I intet fall

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 5

må dock skattskyldig åtnjuta extra

avdrag med högre belopp än som sva­

rar mot skillnaden mellan bruttoin­

täkten och summan av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna.

2 m o m. I hemortskommunen — ------------- — allmän sjukförsäkring. Därest skattskyldig ---------------------- — nämnda tid. Avdrag, som i första stycket 3) Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, må ej för skattskyl­ här ovan avses, skall beräknas till ett dig åtnjutas till högre belopp än 200 belopp av minst 150 ki~onor eller, om kronor; dock att om skattskyldig skattskyldig under beskattningsåret under beskattningsåret varit gift och varit gift och levt tillsammans med levt tillsammans med andra maken andra maken, för dem båda gemen­ ifrågavarande avdrag för dem båda samt till ett belopp av minst 300 kro­ gemensamt må åtnjutas med högst nor. Vidare skall gälla, att nu avsett åOO kronor. avdrag ej må för skattskyldig åtnju­ tas till högre belopp än 300 kronor; dock att, om skattskyldig under be­ skattningsåret varit gift och levt till­ sammans med andra maken, ifråga­ varande avdrag för dem båda gemen­ samt må åtnjutas med högst 600 kro­ nor.

50 §. 50 §.

2 m o m. För fysisk person, som 2 in o in. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela varit här i Tiket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommu­ utgöres såvitt angår hemortskommu­ nen den beskattningsbara inkomsten nen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt ortsavdrag. med kommunalt ortsavdrag. Den be­ skattningsbara inkomsten skall an­ givas i hela hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke upp­ går till helt hundratal kronor, bort­ faller. Finnes skattskyldigs--------------------- ------- 3 000 kronor. Om skattskyldigs-------------------------- — ovan sägs. Skattskyldig, vars------------------------- ------stycket förmäles. Vad härefter återstår avrundas Vad härefter återstår avrundas nedåt till jämna tiotal kronor och nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst. nämnts, beskattningsbar inkomst. 3 m o in. För skattskyldig, som i 3 m o m. För skattskyldig, som i 2 mom. avses, såvitt angår annan 2 mom. avses, såvitt angår annan kommun än hemortskommunen, så kommun än hemortskommunen, så ock för annan skattskyldig, utgör den ock för annan skattskyldig, utgör

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

taxerade inkomsten tillika beskatt­ den taxerade inkomsten tillika be­ ningsbar inkomst. skattningsbar inkomst. Denna skall för fysisk person, oskift dödsbo och (Se vidare anvisningarna.) familjestiftelse, varom förmäles i 10 § 1 mom. förordningen om stat­ lig inkomstskatt, angivas i hela hundratal kronor, så att överskjutan­ de belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller. (Se vidare anvisningarna.)

51 §. 51 §. För fysisk person, som varit här Skatteplikt till kommunal inkomst­ i riket bosatt under hela eller någon skatt inträder, då den beräknade be­ del av beskattningsåret, inträder skattningsbara inkomsten i kommu­ skatteplikt till kommunal inkomst­ nen uppgår till minst 100 kronor. skatt i hemortskommunen: då den be­ räknade beskattningsbara inkomsten där uppgår till minst 20 kronor; i annan kommun: då den beräkna­ de beskattningsbara inkomsten där uppgår till minst 100 kronor. För annan skattskyldig än i första stycket sägs inträder skatteplikt, då den beräknade beskattningsbara in­ komsten i kommunen uppgår till minst 100 kronor.

Anvisningar till 62 §. till 62 §. Till ledning vid tillämpningen av Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna om eftertaxering an- bestämmelserna om eftertaxering anföres följande exempel: föres följande exempel: En ensamstående person, bosatt å En ensamstående person, bosatt å ort tillhörande ortsgrupp II, har år ort tillhörande ortsgrupp II, har år 1953 för beskattning därstädes upp­ 1957 för beskattning därstädes upp­ givit en inkomst av 2 000 kronor. givit en inkomst av 2 000 kronor. Hans beskattningsbara inkomst blir Hans beskattningsbara inkomst blir då med tillämpning av bestämmelser­ då med tillämpning av bestämmelser­ na i 48 och 50 §§ 770 kronor. År 7954 na i 48 och 50 §§ 700 kronor. År 1958 upptäckes, att deklarationen varit upptäckes, att deklarationen varit fel­ felaktig, i det att den skattskyldige aktig, i det att den skattskyldige rät­ rätteligen bort uppgiva en inkomst av teligen bort uppgiva en inkomst av 2 800 kronor. Den beskattningsbara 2 800 kronor. Den beskattningsbara inkomsten hade alltså med tillämp­ inkomsten hade alltså med tillämp­ ning av nyssnämnda lagrum år 1953 ning av nyssnämnda lagrum år 1957 rätteligen bort vara 1 570 kronor, och rätteligen bort vara 7 500 kronor, och till eftertaxering år 7054 skall uppta­ till eftertaxering år 1958 skall uppta­ gas ett belopp av 1 570 — 770 — 800 gas ett belopp av 7 500 — 700 = 800 kronor. Detta belopp upptages — utan kronor. Detta belopp upptages—utan

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 7

sammanblandning med den beskatt- sammanblandning med den beskatt­ ningsbara inkomst, som kan i vanlig ningsbara inkomst, som kan i vanlig ordning fastställas — i 195i års taxe- ordning fastställas — i 1958 års taxeringslängd. ringslängd. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 —— 4 inom, förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 mom. För skattskyldig fysisk 2 m o in. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskatt­ under hela eller någon del av beskatt­ ningsåret, utgöres den beskattnings­ ningsåret, utgöres den beskattnings­ bara inkomsten av den taxerade in­ bara inkomsten av den taxerade in­ komsten minskad med statligt orts- komsten minskad med statligt ortsavdrag. Den beskattningsbara in­ avdrag. komsten skall angivas i hela hundra­ tal kronor, så att överskjutande be­ lopp, som icke uppgår till helt hund­ ratal kronor, bortfaller. Finnes skattskyldigs------------ — — ------- -3 000 kronor. Vad härefter återstår av jämnas ned­ Vad härefter återstår avrundas åt till jämnt tiotal kronor och utgör nedåt till helt hundratal kronor och för skattskyldig, som nu nämnts, be­ utgör för skattskyldig, som nu skattningsbar inkomst. nämnts, beskattningsbar inkomst. 3 m o m. För annan skattskyldig 3 m o in. För annan skattskyldig än som i 2 inom. avses utgör den än som i 2 mom. avses utgör den taxerade inkomsten tillika beskatt­ taxerade inkomsten tillika beskatt­ ningsbar inkomst. ningsbar inkomst. Denna skall för fysisk person, oskift dödsbo och fa­ miljestiftelse, varom förmäles i 10 § 1 mom., angivas i hela hundratal kro­ nor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kro­ nor, bortfaller.

1 Senaste lydelse se 1952: 406.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

4 in o m. Skatteplikt till statlig in­ 4 m o in. Skatteplikt till statlig in­ komstskatt inträder komstskatt inträder, då den beräkna­ för fysisk person, som varit här i de beskattningsbara inkomsten upp­ riket bosatt under hela eller någon går till minst 100 kronor. del av beskattningsåret: då den be­ räknade beskattningsbara inkomsten uppgår till minst 20 kronor; för annan skattskyldig: då den be­ räknade beskattningsbara inkomsten uppgår till minst 100 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestäm­ melser fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig för­ mögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Har skattskyldig hemmavarande Har skattskyldig hemmavarande barn, som icke fyllt 21 år, skall, där­ barn, som icke fyllt 21 år, skall, där­ est barnets till statlig inkomstskatt est barnets till statlig inkomstskatt beräknade beskattningsbara inkomst beräknade beskattningsbara inkomst icke uppgår till minst 20 kronor, den icke uppgår till minst 100 kronor, den skattskyldige taxeras jämväl för bar­ skattskyldige taxeras jämväl för bar­ nets förmögenhet. I den skattskyldi­ nets förmögenhet. I den skattskyldi­ ges skattepliktiga förmögenhet inbe- ges skattepliktiga förmögenhet inbegripes i sådant fall jämväl barnets gripes i sådant fall jämväl barnets förmögenhet. förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestäm­ melser fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse se 1952: 407.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 9

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 m o in. Har lokal------- --------------- - sådana tabeller. Skattetabellerna skola för olika Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka inkomstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som riksskatte­ eller den längre tid som riksskatte­ nämnden bestämmer, angiva därå nämnden bestämmer, angiva därå belöpande preliminär skatt. Tabeller­ belöpande preliminär skatt. Tabeller­ na skola grundas på följande förut­ na skola grundas på följande förut­ sättningar, nämligen sättningar, nämligen att inkomsten samt ortsavdraget att inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret, äro oförändrade under inkomståret, att den skattskyldige icke kom­ att den skattskyldige icke kom­ mer att taxeras för annan inkomst mer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives, ej heller än som i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet, samt för förmögenhet, samt att vid taxering för inkomsten att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den icke andra avdrag medgivas den skattskyldige än dels ortsavdrag, skattskyldige än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av ett­ dels därutöver ett belopp av fyra­ hundra kronor, dels ock, såvitt an­ hundrafemtio kronor för skattskyl­ går taxeringen till statlig inkomst­ dig, som avses i 2 mom. förslå styc­ skatt, för kommunala utskylder ket 2) här nedan, och trehundra kro­ med belopp, motsvarande för skatte­ nor för annan skattskyldig, dels ock, krona och skatteöre det belopp, som såvitt angår taxeringen till statlig in­ enligt 3 mom. legat till grund vid ut­ komstskatt, för kommunala utskyl­ räknandet av de i vederbörlig tabell der med belopp, motsvarande för angivna utskylderna. skattekrona och skatteöre det be­ lopp, som enligt 3 mom. legat till grund vid uträknandet av de i veder­ börlig tabell angivna utskylderna. Tabellerna skola icke upptaga pre­ Tabellerna skola icke upptaga pre­ liminär skatt för belopp, som mot­ liminär skatt för belopp, som mot­ svarar en till statlig eller kommunal svarar en till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst, under- inkomstskatt taxerad inkomst, under­

1 Senaste lydelse se 1954: 340.

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

stigande ettusentvåhundra kronor, el­ stigande ettusentvåhundra kronor, el­ ler till sådan skatt beskattningsbar ler till sådan skatt beskattningsbar in­ inkomst understigande tjugu kronor. komst understigande etthundra kro­ Inkomstbelopp och skattebelopp sko­ nor. Inkomstbelopp och skattebelopp la angivas i helt antal kronor. skola angivas i helt antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 och skall dessför­ innan tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret 1956.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 ja­ nuari 1955.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden S köld , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam , L indström , L ange .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om schablonberäkning av vissa omkostnader vid inkomsttaxeringen, m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

1950 års skattelagssakkunniga har med skrivelse den 24 juli 1954 över­ lämnat betänkande med förslag till förenkling av vissa beskattningsregler (SOU 1954:18). Vid betänkandet fogade författningsförslag torde såsom Bihang få fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende. över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Jämt­ lands och Norrbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstings­ förbundet, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänste­ männens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Svenska ar­ betsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Svenska livförsäkringsbolags förening, Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete, Sveriges fastighetsägareförbund, Sve­ riges redareförening, Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges folkpensionärers riksorganisation, Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Vid det av överståthållarämbetet avgivna yttrandet har fogats ett särskilt

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

yttrande av stadskollegiet i Stockholm. Vidare har vid vissa av länsstyrel­ sernas utlåtanden fogats särskilda yttranden av lokala skattemyndigheter och andra. När anledning därtill finnes, kommer jag i det följande att om­ nämna vad som anförts även i dessa yttranden. Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen åberopar vad dele­ gerade för dessa sammanslutningar samt för Stockholms handelskammare och Svenska försäkringsbolags riksförbund (Näringslivets skattedelegation) anfört i avgivet yttrande. Detta yttrande åberopar jämväl Svenska arbetsgi­ vareföreningen såsom sitt.

II. Allmänna synpunkter på möjligheterna att förenkla deklarations-

och taxeringsförfarandet

Grunderna för beräkning av taxerad och beskattningsbar inkomst

De direkta skatterna å inkomst till stat och kommun beräknas på grundval av en för varje skattskyldig angiven beskattningsbar inkomst, som bestäm­ mes särskilt enligt kommunalskattelagen och särskilt enligt förordningen om statlig inkomstskatt. Beskattningsbar inkomst bestämmes med utgångspunkt från taxerad inkomst. Taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt åsättes skattskyldig i en kommun (hemortskommunen) för all hans skattepliktiga inkomst. Taxe­ ring till kommunal inkomstskatt kan däremot ifrågakomma i mer än en kom­ mun, eftersom inkomst i vissa fall skall helt eller delvis beskattas kommu­ nalt i annan kommun än den skattskyldiges hemortskommun. För bestämmande av skattskyldigs taxerade inkomst skall i första hand in­ komstberäkning ske beträffande varje särskilt slag av inkomst, därvid, om inkomst av visst slag härrör av mer än en förvärvskälla, inkomsten från varje särskild förvärvskälla beräknas för sig. Den skattepliktiga inkomsten av viss förvärvskälla utgöres av bruttoinkomsterna av förvärvskällan, minskade i i örekommande fall med omkostnader för inkomstens förvärvande och bi­ behållande. De olika slagen av inkomst är: 1) inkomst av jordbruksfastighet, 2) inkomst av annan fastighet, 3) inkomst av rörelse, 4) inkomst av tjänst, 5) inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet samt (i) inkomst av kapital. For vart och ett av dessa sex inkomstslag finns i koinmunalskattelagen regler om vad som skall anses utgöra bruttoinkomst och vad som får avdra­ gas såsom omkostnad. Utö\ei de avdrag, som inom varje förvärvskälla medgives för omkostnader,

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 13

äger skattskyldig från det sammanlagda inkomstbeloppet åtnjuta s. k. all­ männa avdrag. Sådana avdrag är: 1) avdrag för underskott å förvärvskälla, 2) avdrag för kommunalskatt samt landstings- och tingshusmedel, 3) avdrag för periodiskt understöd o. d., 4) avdrag för folkpensionsavgift, 5) avdrag för avgifter för pensionsförsäkring, 6) avdrag för vissa andra försäkringspremier, därunder inbegripet avgift till den allmänna sjukförsäkringen, 7) avdrag tillkommande gift kvinna med eget förvärvsarbete, 8) avdrag tillkommande gift man, vars hustru utfört arbete i viss mannens förvärvsverksamhet, samt 9) avdrag tillkommande äkta make för brist, som uppstått hos andra maken därigenom, att de allmänna avdragen varit större än den sammanlagda inkomsten. Avdrag för kommunala utskylder och gift man tillkommande förvärvsavdrag för hustru medgives emellertid endast vid den statliga beskattningen. Vissa av de allmänna avdragen tillkommer endast en del skattskyldiga. De allmänna avdrag, vilka flertalet skattskyldiga är berättigade åtnjuta, är av­ drag för kommunala utskylder, för folkpensionsavgift och för försäkrings­ premier. Avdrag för dessa kostnader får åtnjutas endast i den skattskyldiges hemortskommun. Skattskyldigs i viss kommun taxerade inkomst enligt kommunalskattelagen beräknas på det sättet, att den skattskyldiges i kommunen skattepliktiga in­ komster sammanlägges och att summan minskas med de allmänna avdrag, som den skattskyldige äger åtnjuta i kommunen. Skattskyldigs taxerade in­ komst enligt förordningen om statlig inkomstskatt utgör summan av hans in­ komster från olika förvärvskällor, minskad med honom enligt nämnda för­ ordning tillkommande allmänna avdrag. För skattskyldig, som icke är berättigad till ortsavdrag (juridiska personer och fysiska personer i annan kommun än hemortskommunen), utgör taxe­ rad inkomst tillika beskattningsbar inkomst. För fysisk person erhålles, så­ vitt avser hemortskommunen, den beskattningsbara inkomsten genom alt minska den taxerade inkomsten med ortsavdrag och — i förekommande fall — särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga. Ortsavdragen varierar med ortsgrupper och civilstånd. Sådant avdrag utgör enligt kommunalskattelagen för sammanlevande makar gemensamt lägst 1 700 kronor och högst 2 000 kro­ nor samt för skattskyldig, som icke sammanlevt med make, lägst 1 230 kro­ nor och högst 1 400 kronor. Enligt förordningen om statlig inkomstskatt upp­ går avdragen för sammanlevande makar gemensamt till lägst 3 520 kronor och högst 4 000 kronor samt för skattskyldig, som icke sammanlevt med make, till lägst 1 700 kronor och högst 3 000 kronor. Beräkningen av skatten för äkta makar, som båda haft inkomst och sam­ manlevt under beskattningsåret, kompliceras icke endast av de nyss omförmälda allmänna avdragen, som tillkommer gift skattskyldig, utan även därav

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

att ena maken äger tillgodonjuta ortsavdrag, som andra maken icke kunnat utnyttja, samt att statlig inkomstskatt beräknas å det sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster och därefter fördelas mellan ma­ karna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster.

Deklarations- och taxeringsförfarandet

Beräkningen av taxerade och beskattningsbara inkomster kräver medver­ kan av de skattskyldiga i form av avlämnade självdeklarationer. För möjlig­ görande av kontroll av deklarationerna och för att tjäna till upplysning i fall, då deklarationer icke avgivits, föreligger viss skyldighet att avlämna uppgifter till ledning för annans taxering. I självdeklarationen skall skattskyldig uppgiva sina intäkter och avdrag inom varje förvärvskälla ävensom angiva de allmänna avdrag, han yrkar att få komma i åtnjutande av vid taxeringen. Deklarationen skall därjämte innehålla vissa ytterligare upplysningar, som är erforderliga för taxeringens verkställande. Efter prövning av de i deklarationerna lämnade uppgifterna och efter den kontroll, som finnes erforderlig, fastställes den taxerade inkomsten genom beslut av vederbörande taxeringsnämnd. I samband därmed prövas i före­ kommande fall rätten till ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga. De beslutade taxeringarna antecknas i taxeringslängder.

Debiterings- och uppbördsförfarandet

Numera uppbäres kommunala och statliga utskylder preliminärt samma år som inkomsten förvärvas. Efter utgången av inkomståret sker taxering och på grundval därav uträknas den definitiva skatten. Om den preliminärt uttagna skatten understiger den slutliga skatten, påföres den skattskyldige skillnaden i form av kvarstående skatt. Om däremot den preliminära skat­ ten överstiger den slutliga skatten, sker återbäring av skillnadsbeloppet. Den preliminära skatten skall i princip beräknas till sådant belopp, att den så nära som möjligt kan antagas motsvara i den slutliga skatten ingå­ ende statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunala utskylder, folkpensionsavgift och sjukförsäkringsavgifter för den obligatoriska sjuk­ försäkringen. Preliminär skatt är av två slag, A-skatt och B-skatt. Skattskyldig med huvudsaklig inkomst av tjänst skall i regel erlägga pre­ liminär A-skatt, som uttages med ledning av skattetabeller genom av arbetsgi­ varen gjorda avdrag på lönen. Föi att den preliminära skatten sa nära som möjligt skulle överensstäm­ ma med den slutliga skatten för det stora flertalet skattskyldiga stadgades ursprungligen i 1945 års uppbördsförordning, att de i tabellerna för prelimi­ när A-skatt angivna skattebeloppen, som motsvarade viss bruttoinkomst, skulle uträknas under förutsättning bl. a., att den skattskyldige vid taxering-

Kurigl. Maj:ts proposition nr 59 15

eu icke medgavs andra avdrag än ortsavdrag, avdrag för kommunala ulskylder samt ytterligare ett avdrag å 100 kronor, vilket var avsett att mot­ svara vid taxeringen medgivna avdrag för kostnader för intäkternas förvär­ vande, folkpensionsavgift, försäkringspremier in. in. Sistnämnda avdrag höjdes fr. o. in. år 1948 till 200 kronor bl. a. på grund av höjning av folk­ pensionsavgifterna. Sedan en undersökning givit vid handen, att 200-kronorsavdraget i uppbördsförordningen varit för stort för flertalet löntagare i jämförelse med de avdrag, som kunde komma i fråga vid taxeringen, slo­ pades år 1950 detta avdrag vid uträknandet av tabellskatten. Enligt 1953 års uppbördsförordning skall tabellerna för den preliminära A-skatten grundas bl. a. på den förutsättningen, att den skattskyldige vid taxeringen icke kommer att medgivas andra avdrag än ortsavdrag och, såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt, avdrag för kommunala utskylder, beräknat för skattekrona och skatteöre till i hela krontal bestämda belopp. En­ ligt bestämmelser, som första gången skall tillämpas vid upprättandet av skattetabellerna för inkomståret 1956, skall skattebeloppen i tabellerna för preliminär A-skatt uträknas under förutsättning bl. a., att avdrag vid taxe­ ringen medgives med ett belopp av 100 kronor utöver ortsavdrag och av­ drag för kommunala utskylder. De ändrade bestämmelserna är betingade av att avgifterna för den obligatoriska sjukförsäkringen som förut nämnts blivit avdragsgilla vid taxeringen samt av den år 1953 genomförda höjningen av folkpensionsavgifterna. Beträffande den som vid sidan av sin inkomst av tjänst åtnjuter annan inkomst eller är skattskyldig för förmögenhet, kan den lokala skattemyn­ digheten föreskriva, att preliminär A-skatt skall beräknas till viss procent av tjänsteinkomsten eller utgå med belopp utöver vad i tabellen angives för den huvudsakliga tjänsteinkomsten. Är sidoinkomsten betydande eller före­ ligger eljest särskilda omständigheter, kan den lokala skattemyndigheten föreskriva, att preliminär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt. Preliminär A-skatt skall dock icke erläggas för alla inkomster, som i be­ skattningshänseende utgör inkomst av tjänst. Skatteavdrag skall således icke göras för folkpension, bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änk­ lingar med barn och enligt lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn, familjebidrag åt värnpliktiga, understöd, som utgives av arbetslöshctsnäinnd med bidrag av statsmedel, tillskott och bidrag enligt lagen om kommunala pensionstillskott in. in. samt sådan pension, livränta eller annan skattepliktig ersättning från försäkringsanstalt, som uppgår till högst 1 500 kronor per år. Preliminär B-skatt utgöres av skattskyldig, som icke skall erlägga preli­ minär A-skatt, och utgår antingen med belopp motsvarande den slutliga skatt, som påförts den skattskyldige året näst före inkomståret, eller ock­ så med belopp, som beräknas på grundval av preliminär taxering. Det an­ kommer på den skattskyldige att själv ombesörja inbetalning av den preli­ minära B-skatten.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

De sakkunniga

1950 års skattelagssakkunniga uttalar, att skatteförfattningarnas bestäm­ melser om beräkning av underlaget för varje skattskyldigs beskattning i princip förutsätter en noggrann beräkning dels av bruttoinkomst, avdragsbelopp och nettointäkt beträffande varje särskild förvärvskälla och dels av varje allmänt avdrag. Varje post skall utföras med exakt antal kronor och först beträffande den taxerade inkomsten förekommer en obetydlig avrundning. De sakkunniga framhåller, att för genomförande av en taxering enligt angivna grunder deklarationsskyldigheten måst utformas på sådant sätt, att fullgörandet av skyldigheten ofta ter sig besvärligt, icke minst för personer med enkla inkomstförhållanden. Det räcker icke med uppgift enbart om inkomsten, som envar i allmänhet utan större svårighet kan lämna, utan den skattskyldige måste också känna till vilka avdrag som får göras dels såsom omkostnader och dels såsom allmänna avdrag samt beloppet av varje särskilt avdrag. Svårigheterna att hålla reda på de olika avdragen har med­ fört en icke ringa osäkerhet i fråga om hur en deklaration skall upprättas. Den betydelse som vid skattesystemets utformning tillmätts den exakta re­ dovisningen av vissa slag av avdrag, även sådana som i ganska ringa grad påverkar resultatet av taxeringen, torde enligt de sakkunniga i viss ut­ sträckning ha varit ägnad att ingiva allmänheten en oriktig uppfattning om skattesystemets verkningar och att draga uppmärksamheten från vikten av att inkomsterna riktigt och fullständigt deklareras. I betänkandet erinras om att svårigheten i många fall att exakt beräkna avdragsbelopp — liksom värdet av vissa intäkter — gjort det nödvändigt att i åtskilliga hänseenden ersätta den i princip förutsatta exakta inkomst­ beräkningen med schablonmässigt utformade regler för uppskattning av inkomster och omkostnadsavdrag. De för inkomstberäkningen i skatteförfattningarna givna reglerna syftar i princip till att avväga den individuella skatteförinågan, dock att avdraget för försäkringspremier närmast är betingat av sociala skäl. De sakkunniga framhåller emellertid, att skatteförmåga icke är något entydigt begrepp. Förmågan att betala skatter påverkas av en mängd olika faktorer, och be­ tydelsen och graden av varje sådan faktors inverkan kan icke objektivt fast­ slås utan ar beroende av det subjektiva omdömet. Åtskilliga på skatteförinågan inverkande omständigheter lämnas för närvarande helt åsido vid be­ skattningen och så måste av praktiska skäl alltid bliva fallet. Även en långt driven noggrannhet beträffande avvägningen av vissa sådana omständig­ heters inverkan medför icke alltid, att resultatet av taxeringen därför blir ett riktigare uttryck för skatteförmågan. De sakkunniga finner detta så mycket mindre bli fallet, om bestyren med avvägningen av de faktorer, vartill enligt skattelagstiftningen hänsyn skall tagas, blir så omfattande’, att de leder till att andra viktigare omständigheter förbises. I betänkandet tramhålles i detta sammanhang, att ortsavdragen är lika för alla skattskyl­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 17

diga i samma ortsgrupp och med samma civilstånd ehuru ett noggrant hän­ synstagande till skatteförmågan kunde motivera en differentiering av detta avdrag. Skattelagssakkunniga anser sig kunna uttala, att åtskilliga med den exakta inkomstberäkningen sammanhängande detaljer vid deklarations- och laxeringsbestyret vållar väsentligt mera arbete och irritation än som motsvaras av därigenom vunnen större noggrannhet vid avvägning av skatteförmågan. Nackdelarna av att i alla avseenden vidhålla den exakta inkomstberäk­ ningen, även då densamma är av ringa betydelse, finner de sakkunniga sär­ skilt framträdande vid jämförelse med de enkla schematiska regler, efter vilka skatteavdrag för uttag av preliminär A-skatt utformats. Målet för uttaget av preliminär skatt — ett skatteuttag som anknyter till och om möj­ ligt sammanfaller med den definitiva skatten — kan enligt skattelagssak­ kunniga icke nås så länge den nuvarande metoden för inkomstberäkning bibehålies oförändrad. En bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt förutsätter en i vissa avseenden enklare inkomstberäkning än den nu gällande. Efter att ha erinrat om att flera av senare års skattereformer utformats så att skattereglernas handhavande förenklats kommer de sakkunniga in på frågan vilka möjligheter som finns till ytterligare förenkling av dessa reg­ ler. De sakkunniga anför inledningsvis, att frågan om en dylik förenkling av naturliga skäl ställer sig olika beträffande olika kategorier skattskyldiga. De förenklingsåtgärder, som kan diskuteras, skulle få sin största betydelse för de skattskyldiga, vilka endast eller till helt övervägande del har in­ komst av tjänst, och vilka icke bär rätt till andra avdrag än ett mindre av­ drag för omkostnader för tjänsten ävensom allmänna avdrag för skatter, avgifter till folkpensioneringen och försäkringsavgifter. Beträffande övriga skattskyldiga, framför allt jordbrukare, rörelseidkare och fria yrkesutövare samt i fråga om äkta makar, som båda har inkomst och skall samtaxeras, töreligger sådana på beskattningen i komplicerande riktning inverkande om­ ständigheter, att möjligheterna till förenkling är begränsade. Hela antalet skattskyldiga i riket utgör för närvarande omkring 4 miljoner. Härav torde omkring två tredjedelar vara att hänföra till förstnämnda kategori skatt­ skyldiga, vilkas inkomst- och heskattningsförhållanden är enkla. Vad som komplicerar deklarationsbestyr och taxering eller åstadkommer bristande överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt för skattskyldiga, som enligt vad nyss sagts kan hänföras till skattskyldiga med enkla inkomstförhållanden, är enligt de sakkunniga i huvudsak taxeringen av småinkomster av annan fastighet och av kapital, avdragsyrkanden och prövning av sådana yrkanden, vilka avser inkomst av tjänst, exempelvis kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats, avdraget för kommunalutskylder, avdraget för folkpensionsavgift samt avdraget för försäkringspremier, därunder inbegripet de från och med år 11)55 utgående sjukförsäkringsavgifterna. 2 liihang till riksdagens protokoll 195 !). t samt . .Yr 59

18 Kangl. Maj:ts proposition nr 59

Härefter uttalar skattelagssakkunniga, att en förenkling av deklaration och taxering för ifrågavarande grupp skattskyldiga skulle kunna ske om 1) en schablonisering genomförs av avdraget för omkostnader i förvärvs­ källan tjänst; 2) mindre inkomster av annan fastighet och kapital undantages från be­ skattning; 3) en omläggning eller schablonisering genomföres av de tre allmänna avdrag, som berör det stora flertalet skattskyldiga fysiska personer, nämli­ gen avdraget för kommunala utskylder, för folkpensionsavgift och för vissa försäkringspremier. \ id övervägande av en förenkling av de tre nyssnämnda allmänna avdra­ gen har de sakkunniga ansett fyra alternativ kunna ifrågakomma. Beträf­ fande samtliga alternativ förutsättes, att utskyldsavdraget schabloniseras på sätt i annat sammanhang angives. Beträffande de olika alternativen anföres följande av skattelagssakkunniga. Alternativ I. Rätten till avdrag för folkpensionsavgift, försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter upphäves. Därvid förutsättes att folkpensions­ förmåner hänföres till icke skattepliktig inkomst, och att slopandet av av­ draget för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter kompenseras ge­ nom en höjning av ortsavdragen. Detta alternativ är det ur förenklingssynpunkt mest tillfredsställande. Fördelarna med detsamma är att deklarationsbestyret och kontrollen av deklarationerna blir avsevärt enklare samt att taxeringen av folkpensionerna och i samband därmed förekommande prövning av folkpensionärernas avdrag för nedsatt skatteförmåga undgås. Å andra sidan innebär alternativet en jämförelsevis långt driven schabloni­ sering, genom vilken bortses från de individuella variationerna i fråga om avgifter och premier. Ur vissa synpunkter torde häremot icke vara så mycket att invända, eftersom mot utgifterna svarande pensioner, ersättningar och försäkringsbelopp blir skattefria. Mot schabloniseringen av premieav­ draget kan dock erinras, att man går miste om detta avdrags funktion att uppmuntra till tecknande av försäkringar. Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida bibehållandet av detta avdrag — som ursprungligen motiverats av sociala skäl — kan anses erforderligt. Genom den upplysningsverksamhet, som bedrivits, och av andra skäl torde insikten om behovet av försäkrings­ skydd nu vara så allmän, att den under ett tidigare skede väl motiverade uppmuntran till tecknande av försäkringar, som avdraget utgör, numera utan större olägenhet borde kunna undvaras. Vissa försäkringsformer, som icke är förbundna med avdragsrätt men måste tillmätas stor social bety­ delse, exempelvis brandförsäkring av personlig lösegendom, bedrives med framgång utan att avdragsrätt för premierna är medgiven. Ett skäl för bi­ behållande av premieavdraget är emellertid det sparfrämjande syfte, som av­ draget tjänar. Alternativ II. Folkpensionsavdraget avskaffas och folkpensionsförmåner­ na hänföres till icke skattepliktig inkomst. För försäkringspremier och sjuk­ försäkringsavgifter medgives ett schablonavdrag å 100—200 kronor för en­ samstående och 200—400 kronor för äkta makar. Om premierna och av­ gifterna uppgår till högre belopp än schablonavdraget, medgives avdrag för det högre beloppet, dock högst med 300 kronor för ensamstående och 550 eller 600 kronor för äkta makar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 19

Vid detta alternativ bibehålies i viss mån den sociala och sparfrämjande funktionen hos försäkringsavdraget. Alternativ III. Skatteplikten för folkpensionsförmåner bibehålies och ett gemensamt schablonavdrag medgives för folkpensionsavgift, försäkringspre­ mier och sjukförsäkringsavgifter med 300 kronor för ensamstående och 600 kronor för äkta makar. Om de verkliga kostnaderna uppgår till högre be­ lopp, medgives avdrag för dessa, dock att avdrag för försäkringspremier och frivilliga sjukförsäkringsavgifter medgives med högst 300 kronor för ensam­ stående och 550 eller 600 kronor för äkta makar. Alternativ IV. Genom särskilda föreskrifter stadgas att skattskyldig med en sammanräknad inkomst av högst 14 000 kronor skall medgivas allmänna avdrag med ett schablonmässigt beräknat, med inkomsten varierande be­ lopp, som angives i tabell. I detta schablonavdrag ingående avdrag för utskylder, folkpensionsavgift och obligatoriska sjukförsäkringsavgifter beräk­ nas därvid på grundval av beskattningsårets inkomst, och i schablonavdra­ get ingående avdrag för försäkringspremier och frivilliga sjukförsäkrings­ avgifter beräknas till 100 kronor för ensamstående och 200 kronor för äkta makar. Det schablonmässigt beräknade allmänna avdraget bestämmes med hänsyn till den kommunala utdebiteringen, avjämnad till närmaste hela krontal, varvid särskild tabell upprättas för varje förekommande till helt krontal avjämnad utdebitering. Sådana skattskyldiga, vilkas allmänna av­ drag överstiger det i förordningen angivna schablonmässigt beräknade all­ männa avdraget, och de skattskyldiga, vilkas sammanräknade inkomster överstiger 14 000 kronor, medgives rätt till avdrag i enlighet med de nuva­ rande bestämmelserna i skatteförfattningarna, dock att avdraget för försäk­ ringspremier och sjukförsäkringsavgifter bestämmes till högst 300 kronor för ensamstående och 550 eller 600 kronor för äkta makar. Valrätten mellan ett schablonmässigt beräknat belopp för de allmänna av­ dragen och avdrag enligt nuvarande bestämmelser med ovannämnda utvidg­ ning kan givetvis utsträckas att omfatta även skattskyldiga, vilkas samman­ räknade inkomst överstiger 14 000 kronor. Beträffande alternativ IV kan den invändningen göras, att det inte inne­ bär någon genomgående förenkling av deklarationsförfarandet, eftersom den skattskyldige i många fall med ledning av debetsedel och andra uppgifter måste bedöma, om schablonavdraget är till hans förmån eller ej, och rätta sättet för deklarationens upprättande därefter.

De sakkunniga har utformat sina förslag enligt alternativ II. Jag torde här få lämna en sammanfattning av de ändringar, som de sakkunniga för­ ordat. Till en början föreslår de sakkunniga, att vid beräkning av inkomst av tjänst varje skattskyldig medgives ett schablonavdrag för omkostnader för intäkternas förvärvande å 100 kronor, överstiger de verkliga omkostnaderna 100 kronor, skall avdrag medgivas med ett till närmast högre hela 100-tal kronor avjämnat belopp Envar skattskyldig, som har inkomst av annan fastighet i hemortskom­ munen, föreslås erhålla skattefrihet för sådan inkomst upp till ett belopp av 200 kronor. Jämväl för inkomst av kapital förordas skattefrihet för belopp upp till 200 kronor, så att endast överskjutande belopp taxeras.

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Folkpensionsförmåner skall enligt de sakkunnigas förslag hänföras till icke skattepliktig inkomst och rätt till avdrag för erlagda obligatoriska folk­ pensionsavgifter upphävas. I samband därmed undantages bidragen till än­ kor och änklingar med barn likaledes från beskattning. De särskilda be­ stämmelserna om avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer och bestämmelserna om beskattning av restituerade, avkortade eller avskrivna folkpensionsavgifter skulle därmed bli överflödiga. Avdraget för kommunala skatter föreslås i betänkandet skola omläggas på sådant sätt att det nuvarande utskyldsavdraget bortfaller. I stället skall vid beräkning av beskattningsbar inkomst den taxerade inkomsten minskas dels med statligt ortsavdrag och dels med viss procent av återstoden jämte i förekommande fall avdrag för nedsatt skatteförmåga. Procenttalet skall motsvara den för hemortskommunen gällande sammanlagda kommunala utdebiteringen för inkomståret, avjämnad till närmaste hela krontal. För försäkringspremier, inberäknat sjukförsäkringsavgift, bör enligt de sakkunniga alla skattskyldiga medgivas ett schablonavdrag, som föreslås till 300 kronor för makar gemensamt och 150 kronor för ensamstående. Är de verkliga utgifterna för premier högre, erhålles avdrag för dessa, dock högst med 600 kronor för makar gemensamt och med 300 kronor för en­ samstående. Enligt de sakkunnigas mening kan de föreslagna åtgärderna förväntas medföra åtskilliga förenklingar. Härom anföres i betänkandet. Individuella prövningar av avdrag under 100 kronor från inkomst av tjänst behöver ej ske. Övriga avdragsprövningar rörande sådan inkomst blir enk­ lare. Taxeringen av småinkomster av annan fastighet och av kapital bort­ faller. Taxering av folkpensionsförmåner skall ej ske, i följd varav särskilda bestämmelser om folkpensionärers avdrag för nedsatt skatteförmåga ej läng­ re erfordras. Utskyldsavdrag behöver ej ske i deklarationerna och ej heller kontrolleras vid taxeringen. Avdraget för obligatorisk folkpensionsavgift slo­ pas med hänsyn till skattefriheten för folkpensionsförmånerna. Försäkrings­ premieavdraget schabloniseras för ett stort antal skattskyldiga. För sådana skattskyldiga i de lägre inkomstklasserna, viika endast har inkomst av tjänst jämte skattefria inkomster av annan fastighet och kapi­ tal och vilkas avdrag blir helt schabloniserade, kan taxering och skatter be­ räknas enbart på grundval av tjänsteinkomsten. Därigenom öppnas möj­ lighet att för dessa skattskyldiga anordna ett enklare deklarations- och laxeringsförfarande. Vidare blir det lättare att upprätta tabeller för skatte­ avdrag å lön, vilka så nära som möjligt anknyter till den slutliga skatten. De sakkunniga framhåller, att de föreslagna åtgärderna bör ses i sam­ band med varandra och det största utbytet i förenklingsavseende vinns, om förslaget i dess helhet genomförs. Emellertid är de olika detaljerna så till vida oberoende av varandra, att intet hindrar att förslaget genomförs endast i vissa delar. Vid upprättandet av förslaget har de sakkunniga icke till behandling upp­ tagit speciella till dem för utredning överlämnade frågor, som berör i för­ slaget avhandlade inkomstslag, exempelvis angående avdrag för studiekost-

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 21

nåder, flyttningskostnader o. d. Spörsmål av denna art, vilkas lösning i allmänhet medför att taxeringen kompliceras för därav berörda skattskyl­ diga, bör enligt de sakkunniga lämpligen övervägas för sig. De sakkunniga har beräknat, att genomförandet av de föreslagna åtgär­ derna kommer att medföra ett skattebortfall å 112 milj. kronor för staten och å 85 milj. kronor för kommunerna.

Remissyttrandena

Allmänt har i remissyttrandena understrukits angelägenheten av att åt­ gärder vidtages för att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet. Li­ kaså har uttalats önskemål, att största möjliga överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt åstadkommes. Remissinstanserna har sålunda allmänt anslutit sig till huvudsyftena med 1950 års skattelagssakkunnigas förslag. Däremot har remissinstanserna icke lika allmänt ansett sig kunna i alla delar godtaga de åtgärder, som före­ slagits av de sakkunniga. Vissa av de sakkunnigas förslag har i huvudsak accepterats i flertalet av de avgivna utlåtandena, men åtskilliga remiss­ instanser har motsatt sig att andra av de framlagda förslagen genomföres. I ett par remissyttranden har samtliga förslag avvisats. De skäl, som anförts för denna inställning, varierar. Sålunda har några av de sakkunnigas för­ slag icke ansetts förenliga med kraven på rättvisa och likformighet i be­ skattningen. Det har bl. a. uttalats att förslagens genomförande skulle med­ föra en skatteövervältring från vissa grupper skattskyldiga till andra. Vissa förslag har betecknats såsom icke ägnade att uppfylla förslagets huvudsyf­ ten eller ansetts i vart fall icke ha sådan betydelse ur förenklingssynpunkt, att värdet av åtgärden står i rimlig proportion till kostnaderna för dess genomförande. Jag torde senare få redogöra för de uttalanden, som gjorts i remiss­ yttrandena beträffande de olika delförslagen. I detta sammanhang torde fä återgivas vissa allmänna synpunkter, som framkommit i yttrandena. Riksskattenämnden erinrar om, att nämnden vid olika tillfällen fram­ hållit sin positiva inställning till de förenklingssträvanden, som under se­ nare år kommit till uttryck i skattelagstiftningen, och därvid understrukit behovet av dylika förenklingar. På grund av utvecklingen har beskattningen efter hand kommit att tyngas av en vidlyftig detaljreglering, som blivit alltmera besvärande såväl för de skattskyldiga som taxeringsmyndigheter­ na. Det är enligt riksskattenämndens åsikt ett viktigt önskemål att denna utveckling bryts och att man i de delar där så lämpligen kan ske övergår till ett enklare, mera schematiskt förfarande. Härom anför riksskattenämnden. Om man skall nå resultat av verklig praktisk betydelse i detta avseende torde det vara oundvikligt att de ingrepp, som göras, bli av tämligen radikal natur. De möjligheter som erbjuda sig - nämligen att fritaga vissa inkoms­ ter från beskattning och alt slopa vissa avdrag eller täcka dem med scha­

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

bloner — måste alltid kräva eftergifter beträffande kravet på likformighet och rättvisa vid beskattningen. Enligt riksskattenämndens mening är dock läget sådant, att man har anledning göra t. o. in. ganska långt gående upp­ offringar härutinnan, om man blott därmed kan nå verkligt påtagliga resul­ tat i fråga om förenkling av deklarations- och taxeringsförfarandet. Det är viktigt att reformerna få denna dubbla verkan och sålunda medföra lättnad såväl för de skattskyldiga som för taxeringsmyndigheterna. Däremot kan det betvivlas att förenklingsreformer av relativt begränsad innebörd skola få någon mera avgörande betydelse för överensstämmelsen mellan prelimi­ när skatt och slutlig skatt. Divergenserna härutinnan äro beroende av många andra faktorer, såsom varierande inkomster under olika delar av beskatt­ ningsåret, ackordsersättningar av växlande storlek, sambeskattningsförhållanden m. m. Det skall icke förnekas att en mera schabloniserad taxering kan medföra förbättringar i detta avseende. Men det torde icke vara rea­ listiskt att i detta sammanhang — såsom ofta sker — draga in tanken på en definitiv källskatt. Frågan huruvida en definitiv källskatt över huvud taget är möjlig att praktisera rymmer så många problem och är så vittutseende, att den icke bör föregripas genom att inblandas i de nu aktuella frå­ gorna om förenklade beskattningsregler. Riksskattenämnden har med detta velat varna för att det tredje ovan angivna huvudsyftet — att nå en bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt — tillätes att i detta sammanhang dominera över de båda andra, för dagen viktigare syftena och kanske föranleda reformer av tvivelaktigt värde för det nuvarande taxeringssystemet. Av de olika beskattningsdetaljer, som i betänkandet valts ut för förenk­ ling, äro icke alla lika väl lämpade för schablonisering. En viss avvägning måste här ske. Enligt nämndens mening är det av vikt att man härvid icke alltför mycket sprider ut de medel, som kunna stå till förfogande för att ge­ nomföra förenklingar. Det är bättre att åtgärderna koncentreras till vissa områden eller punkter, där man med visshet kan vänta sig att de få avsedd effekt. Ett schablonavdrag bör vidare icke tillgripas under annan förutsätt­ ning än att avdraget för flertalet av de berörda skattskyldiga ställer deras aydragsfråga utom diskussion och sålunda befriar dem från att föra anteck­ ningar angående utgifterna och att verkställa närmare beräkningar av av­ dragets verkliga storlek. Det stora flertalet skattskyldiga skall med andra ord icke behöva räkna sig fram till om schablonen är tillämplig och eventu­ ellt redovisa denna beräkning i deklarationen.

Länsstgrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att kravet på förenk­ lade skatteregler bör gå band i hand med anspråket på rättvisa och säkerhet i beskattningen. Att ersätta en exakt inkomstberäkning med väl utformade schabloner kan vara till stor nytta för eu god taxering. Särskilt värdefullt är det, om bagatellfrågor, vilkas bedömning kan ta lång tid i anspråk för skattskyldiga och myndigheter, blir behandlade mera schablonmässigt, utan att förenklingen föranleder allt för stor avvikelse från resultatet vid en exakt inkomstberäkning. Vad de sakkunniga i sådant avseende föreslagit får enligt länsstyrelsens mening betraktas som ett försök att åstadkomma rationalise­ ring på de områden, som är mest angelägna, men även på andra fält torde kunna skapas enklare och mera praktiska regler än nu till fördel för ökad säkerhet och rättvisa i beskattningen. Länsstyrelsen påpekar, att inkomst­ beräkningen för jordbruk i flera hänseenden är komplicerad eller ger ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 23

rymme för svävande tillämpningsmöjligheter samt att reglerna om avdrag för nedsatt skatteförmåga icke endast är invecklade utan även till sina verk­ ningar allt för hårda. Länsstyrelsen förutsätter, att även dessa problem fram­ deles kommer att ägnas uppmärksamhet. Överståthållarämbetet anlägger i sitt yttrande några allmänna synpunk­ ter på frågan om förenkling av beskattningsreglerna. Ämbetet framhåller till en början, att det torde råda allmän enighet om att åvägabringandet av ett enklare deklarations- och taxeringsförfarande för det stora flertalet skattskvldiga är en angelägen uppgift. En sådan förenkling måste förutsätta och bygga på en förenkling av gällande beskattningsregler. Skattefrågorna har numera en långt större betydelse än tidigare för den enskilde medborgaren, som tvingas att offra betydande tid och arbete därpå eller anlita hjälp för att rätt kunna fullgöra sin medborgerliga plikt att upprätta en riktig själv­ deklaration. Huvudsakligen sammanhänger detta med att skatterna fått eu mycket ökad ekonomisk vikt för de skattskyldiga. Det framstår därför enligt överståthållarämbetet som ett starkt medborgerligt krav att allt göres som rimligen kan göras för att förenkla en procedur, som berör praktiskt taget alla av landets innebyggare och som årligen återkommer. Även för det allmänna framstår en förenkling som ett eftersträvansvärt led i åtgärderna för att åstadkomma en effektivare taxeringsorganisation. Erfarenheten visar nämligen att den nuvarande taxeringsorganisationen betungas av sysslandet med detaljfrågor av relativt ringa ekonomisk vikt för såväl den enskilde som det allmänna till förfång för mera väsentliga arbetsuppgifter. Även en måttlig utbyggnad av taxeringsorganisationen för att göra denna mera effek­ tiv torde bli ganska kostbar. Det bör därför vara ytterligt angeläget att den förutsättning för en effektivare — tillika rättvisande — taxering tillskapas, som en förenkling av beskattningsreglerna och taxeringsförfarandet utgör. Härefter fortsätter överståthållarämbetet. När det gäller bedömningen av de frågor, som i förevarande avseende anmäla sig, har överståthållarämbetet fäst särskilt avseende vid följande tre faktorer. 1) Det ökade skattetrycket och såsom en följd därav den ökade betydelse, som de skattskyldiga numera tillmäta även relativt obetydliga avdragsposter, främst i inkomstkällan tjänst. Taxerings- och prövningsnämnder be­ lastas i icke obetydlig utsträckning med att utreda och pröva avdragsyrkanden i detta hänseende. Vad särskilt angår resor till och från arbetet bör emellertid framhållas, att avdrag för dylika resor — liksom för övrigt för skatter, folkpensionsavgifter och försäkringspremier — i allmänhet icke be­ reda taxeringsnämnderna i Stockholm mera avsevärt arbete. Därest de häi senast åsyftade avdragen avskaffades och ersattes med någon form av scha­ blonavdrag skulle visserligen en sådan åtgärd medföra en betydande lätt­ nad för den skattskyldige vid upprättandet av självdeklarationen, men vär­ det av en sådan reform bör icke överskattas när det gäller bedömningen av dess inverkan på arbetet inom taxerings- och prövningsnämnderna. 2) Enligt gällande skattelagstiftning skall beskattningen vara ej endast rättvis utan också likformig. I detta sistnämnda avseende lärer nog med fog kunna sägas att för närvarande en påtaglig skillnad föreligger mellan å ena sidan löntagargruppen och å andra sidan övriga inkomsttagare främst

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

företagare. Skillnaden ifråga består främst däri att löntagarna på grund av ett val utbyggt kontrollsystem i allmänhet kunna beskattas för sina verk­ liga inkomster, som ock däri att avdrag vid taxeringen enligt stadgad praxis medgives löntagare enligt restriktivare grunder än som tillämpas för andra inkomsttagare. I detta sammanhang bör understrykas att även med en aldrig så effektiv taxeringsorganisation den angivna skiljaktigheten i viss utsträck­ ning alltid kommer att bestå; det ligger nämligen i sakens natur att före­ tagare i jämförelse med löntagare ofta ha lättare att undgå beskattning av hela sin verkliga inkomst. Den omständigheten att enligt vad som erfaren­ hetsmässigt kan konstateras det förekommer att mer eller mindre tillfälliga tjänsteinkomster (exempelvis arbete såsom hemhjälp) i viss omfattning icke uppgivas till beskattning, torde likväl icke i stort inverka på ovan­ nämnda konstaterande. 3) Införandet av källskattesystemet har i hög grad aktualiserat frågan om förenklade beskattningsnormer. Här må understrykas vad de sakkunniga framhålla, nämligen att en bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt förutsätter en enklare inkomstberäkning än den nu gäl­ lande. I själva verket framtvingar källskattesystemet av praktiska skäl att beskattningsreglerna i viss utsträckning måste samordnas med de mera schablonartade reglerna för uttagande av källskatt. Näringslivets skattedelegation finner det berättigat antaga, att de före­ slagna författningsändringarna tillsammans skulle medföra en icke oväsent­ lig förenkling både av de skattskyldigas deklarationsförfarande och av taxe­ ringsmyndigheternas arbete med taxeringen. Mera tvivelaktigt är däremot, huruvida önskemålet om en bättre överensstämmelse mellan preliminär skatt och slutlig skatt i nämnvärd mån blir tillgodosett. Denna bristande överensstämmelse lär nämligen i stor utsträckning grundas på att löne­ utbetalningarna ofta fördelas ojämnt under året och ske med varierande belopp. Likaledes torde man kunna ställa sig tveksam till frågan, huruvida de vinster i förenklingshänseende, som förslagets genomförande skulle med­ föra, till alla delar står i rimlig proportion till det inkomstbortfall, som skulle bli följden. Statskontoret, som anslutit sig till grundtanken i det remitterade betän­ kandet, ifrågasätter huruvida icke med hänsyn till det skattebortfall, som skulle bli en följd av förslagens realiserande, ett successivt genomförande av de föreslagna åtgärderna är mest välbetänkt ur statsfinansiell synpunkt. I

I några remissyttranden har gjorts uttalanden rörande möjligheterna att genom förenkling av beskattningsreglerna för skattskyldiga med enkla in­ komstförhållanden möjliggöra effektivare kontroll av andra skattskyldiga. Landsorganisationen, som helt instämmer i det angivna syftet med de sakkunnigas förslag, erinrar om att organisationen i olika sammanhang starkt understrukit önskemålet, att tillräckliga resurser ställes till myndig­ heternas förfogande för att motverka det utbredda skattebedrägeriet. Kan genom en förenkling av löntagarbeskattningen resurser frigöras för det an­ givna ändamålet, utgör detta enligt organisationens mening ett ytterligare skäl för en dylik förenkling. I betänkandet görs inte något försök att ens uppskattningsvis ange de personalbesparingar, som skulle kunna vinnas

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 25

genom förslagen till förenklingar, inte heller berörs frågan huruvida och i vilken omfattning eventuellt friställd granskningspersonal kan anlitas för de långt mera krävande arbetsuppgifter, som en effektivisering av skatte­ kontrollen torde medföra. Enligt organisationens uppfattning bör inte hel­ ler storleken av eventuella besparingar genom en förenkling av taxeringsarbetet, som är förknippat med löntagarnas deklarationer, bli bestämman­ de för i vilken utsträckning ökade resurser skall ställas till skattemyndig­ heternas förfogande för bekämpande av skattefusk. Det är en mycket all­ mänt omfattad mening, att genom skärpt skattekontroll så pass betydande merinkomster skulle kunna tillföras statsverket, att frågan om personal­ besparingar på annat håll blir av underordnad betydelse. De sakkunnigas förslag bör sålunda enligt landsorganisationens mening i viss mån kunna ses fristående från den långt större frågan om en skärp­ ning av skattekontrollen. Att minska de med deklarationsarbetet förknippa­ de olägenheterna för de skattskyldiga samt, framför allt, att nå bättre ö\eiensstämmelse mellan preliminärskatt och slutlig skatt utgör i och för sig starka motiv för en förenkling av deklarations- och taxeringsförfarandet, förutsatt att en sådan förenkling kan ske utan större orättvisor och utan skatteskärpningar för någon grupp. Med denna utgångspunkt godtar lands­ organisationen den konsekvens, som blir ett resultat av de sakkunnigas för­ slag, nämligen en viss sänkning av beskattningsunderlaget och därmed ett skattebortfall för stat och kommuner. Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att organisationen bal­ ett mycket stort intresse av alla åtgärder som är ägnade att leda till större överensstämmelse mellan preliminärskatt och slutlig skatt och till ett föienklat deklarations- och taxeringsarbete. Organisationens inställning be­ tingas härvid av att man förutsätter, att den minskning i arbetsbördan för beskattningsmyndigheterna, som blir en följd av förenklingen av skatte­ reglerna för stora grupper av inkomsttagare skall motsvaras av en effek­ tivisering av taxeringsarbetet rörande kategorier av inkomsttagare, där taxe­ ringsförfarandet för närvarande bl. a. på grund av tids- och personalhän­ syn icke kan bedrivas tillräckligt effektivt. Även om organisationen sålunda i princip har den uppfattning att det är synnerligen värdefullt om en för enkling i beskattningsreglerna kan åstadkommas, äger detta förhållande sin giltighet endast under förutsättning att en sådan förenkling icke åstad­ kommes till priset av en i och för sig ej eftersträvad omfördelning av skat­ tebördan mellan de skattskyldiga för vilka förenklingen av skattereglerna är avsedd att inträda. Överståthållarämbetet understryker, att ett genomförande av de sakkun­ nigas förslag icke torde medföra en förenkling av eller en lättnad i taxeringsbestyret. Visserligen medför förslaget i några hänseenden förenklingar i det tekniska taxeringsarbetet men den vinst som härigenom uppkommer torde enligt ämbetets uppfattning helt uppvägas av det ökade taxeringsar­ bete, som torde uppkomma på grund av förslagen om avdrag för omkost­ nader i förvärvskällan tjänst enligt 100-kronorsintervaller och om viss skat­ tebefrielse för inkomster av annan fastighet och av kapital.

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Icke heller länsstyrelsen i Jämtlands län anser, alt taxeringsorganen ge­ nom förslagets genomförande skulle beredas sådan lättnad i arbetet, att ar­ betskraft i någon mera påtaglig omfattning kan frigöras för skärpt kontroll av andra grupper skattskyldiga.

Flertalet remissmyndigheter anser, att genomförandet i dess helhet av skattelagssakkunnigas förslag kommer att medföra bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Länsstyrelsen i Östergötlands län säger sig vara helt ense med de sakkun­ niga om att ett genomförande av de framlagda förslagen kommer att i fråga om det stora flertalet skattskyldiga avsevärt förenkla deklarations- och taxeringsbestyret samt åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan erlagd källskatt och slutlig skatt än för närvarande. Det synes länsstyrelsen inga­ lunda osannolikt, att — om förslagen genomföres — det framdeles kommer att visa sig möjligt att göra källskatten definitiv för flertalet löntagare. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att det visserligen är riktigt, att om de framlagda förslagen genomföres därigenom bättre överensstämmelse upp­ nås mellan preliminär och slutlig skatt för skattskyldiga med preliminär A-skatt. Man torde emellertid icke ha anledning hysa alltför stora förvänt­ ningar om fullständig överensstämmelse härvidlag, då felkällorna är alltför många. Det är framför allt olikheten i de grunder efter vilka preliminär och slutlig skatt uttages som gör, att överensstämmelse för flertalet skatt­ skyldiga icke går att nå. Kfter att ha närmare redogjort för en rad olika faktorer, som föranleder bristande överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt, uttalar läns­ styrelsen att det är uppenbart, att man vid varje ändring av beskattningsreg­ lerna bör eftersträva att nå en närmare överensstämmelse i de båda skattetormerna, åtminstone såvitt angår huvudparten av löntagarna. Liknande synpunkter framföres av länsstyrelsen i Blekinge län, som utta­ lar att en mer allmän överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt tydligen endast kan ifrågakomma beträffande skatt som påföres personer, vilkas enda eller huvudsakliga inkomst härrör av tjänst. Den förenklade taxering av sådana personer, som föreslagits, är enligt länsstyrelsen uppen­ barligen en oundgänglig förutsättning för att sådan överensstämmelse skall kunna komma till stånd för ett större antal skattskyldiga. De divergenser, som nu förekomma, torde emellertid i stor utsträckning bero på faktorer, vilka ej påverkas av taxeringsförfarandet. Den föreslagna förenklingen av löntagares taxering måste således kompletteras med åtgärder, som berör grunderna för uttagning av källskatt, för att antalet uttag av kvarskatt och återbetalning av källskatt skall kunna nedbringas mer avsevärt. Enbart en förenkling av taxeringsförfarandet lärer huvudsakligen komma att medföra endast att de belopp, vilka sålunda skall uttagas eller återbetalas blir av mindre storleksordning. Även om detta är av stort värde för såväl det all­ männa som för skattebetalaren, vinns härigenom ej någon arbetsbesparing av betydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 27

Föreningen Sveriges kronokamrerare utlalar, att det för föreningen fram­ står som i hög grad eftersträvansvärt, att man för flertalet skattskyldiga med huvudsaklig inkomst av tjänst når fram till s. k. definitiv källskatt. Ur denna synpunkt skulle föreningen gärna ha sett, att de sakkunnigas förslag inneburit mera vittgående ändringar i de nuvarande skattereglerna. Så som förslaget nu utformats innebär detsamma endast, att en relativt obe­ tydlig förbättring i överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt torde inträda. Själva grunderna för beräkning av preliminär A-skatt äro fortfarande behäftade med brister, och dessa felkällor äro av en omfattning, som vida tager över den förbättring, som ett genomförande av förslaget kan antagas medföra. Föreningen anser därför, att den företagna utredningen om förenkling av beskattningsreglerna bör kompletteras med en översyn av grunderna för beräkning av den preliminära A-skatten i syfte att skapa för­ utsättningar för införandet av definitiv källskatt för löntagare. Jämväl socialstyrelsen och Svenska sjöfolksförbundet finner det angeläget att sträva efter ett system, där preliminärskatten blir definitiv för flertalet löntagare. I några remissutlåtanden beröres förslagets verkningar med avseende på det kommunala skattetrycket. Svenska landskommunernas förbunds styrelse, som i princip anslutit sig till tanken på en förenkling av beskattningsreglerna, påminner om att styrel­ sen i olika sammanhang ställt sig avvisande till delreformer på kommunal­ skattelagstiftningens område bl. a. av det skälet att reformerna medfört en relativt större börda för skattebetalare i kommuner med svagt skatteunder­ lag än för skattebetalare i kommuner, som är väl ställda i fråga om skatte­ underlag. Även det föreliggande förslaget medför en liknande förskjutning av skattebördan. Enligt styrelsens mening är det icke längre möjligt att fortsätta på delreformernas väg med därav följande relativa försämring av de svagast ställda kommunernas ekonomiska möjligheter. Styrelsen vill där­ för förorda, att den av 1948 års riksdag begärda utredningen rörande hela kommunalskattelagstiftningen snarast igångsättes och att ett genomförande av de skattelagssakkunnigas förslag uppskjutes i avvaktan på resultatet av denna utredning. Vidare framhåller Svenska landskommunernas förbunds styrelse att det skattebortfall å 85 miljoner kronor, som enligt de sakkunnigas beräkningar skulle uppstå för kommunerna vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag, måste kompenseras genom förhöjd utdebitering. I genomsnitt för hela riket skulle härför krävas en utdebiteringshöjning av 85 öre per skatte­ krona. Styrelsen framhåller, att det bör observeras att en sådan böjning, som i och för sig kan förefalla obetydlig, för kommuner med svagt skatteunder­ lag och redan hög utdebitering kommer att bli avsevärt större än för kom­ munerna i genomsnitt. Å andra sidan kommer de kommuner, som har ett gott skatteunderlag och eu låg utdebitering, icke att behöva vidkännas så stor utdebiteringshöjning som genomsnittshöjningen för samtliga kommuner.

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Styrelsen har ej kunnat göra någon utredning av frågan, men finner det än­ dock sannolikt, att de föreslagna åtgärderna kan betyda så relativt stort skatteunderlagsbortfall för enskilda kommuner att utdebiteringshöjningen kan komma att uppgå till flera gånger så stort belopp per skattekrona som genomsnittshöjningen för hela riket. Styrelsen finner det ej rimligt att på detta sätt förstora de redan nu mycket stora ojämnheterna i den kommuna­ la utdebiteringen. Styrelsen säger sig vara medveten om att ett genomfölande av 1950 års skattelagssakkunnigas förslag till effektivisering av taxeringsorganisationen i större eller mindre grad kan komma att motverka in­ komstbortfallet för kommunerna, men också denna reform torde komma att verka synnerligen ojämnt olika kommuner emellan. En kommun, vars skatt­ skyldiga består av i huvudsak personer med enkla inkomst- och beskattningsförhållanden, förlorar mest på den föreslagna förenklingen av beskattnings­ reglerna utan att få något nämnvärt tillbaka genom en effektiviserad taxcringsorganisation. Styrelsen förutsätter med hänsyn härtill att full kompen­ sation lämnas de sämst ställda kommunerna för skattebortfallet. Svenska stadsförbundet anför, att de relativt betydande ekonomiska verk­ ningarna för kommunerna i form av minskning av skatteunderlaget, som de föreslagna förenklingarna i och för sig beräknats få, ger anledning till viss betänksamhet. I vad mån dessa förenklingar kan möjliggöra en effektivise­ ring av taxeringsarbetet i andra delar och därigenom ge kompensation för den av dem direkt vållade skatteunderlagsminskningen, synes svårbedömligt, men man torde få utgå i från att ökning av den kommunala utdebiteringen pei skattekrona måste bli följden. Å andra sidan är förenklingsålgärderna till stor del av sådan innebörd, att denna utdebiteringsökning bör komma att i ej ringa mån få bäras av samma skattskyldiga, för vilka förenklingarna i och för sig medför skattelindring, ehuruväl givetvis ingen fullständig beloppsmässig överensstämmelse för de enskilda skattskyldiga härvidlag kan förutsättas. Någon alltför kännbar förskjutning beträffande den kommunala skattebördans fördelning på de skattskyldiga synes därför icke behöva befaras. Svenska landstingsförbundet framhåller, att även om skattebortfallet skul­ le uppgå till de av de sakkunniga angivna beloppen, vinsterna av den före­ slagna ordningen är så stora, att förslaget i sina huvuddrag är värt att reali­ seras. Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund anser att vissa av 1950 års skattelagssakkunnigas förslag medför en icke godtagbar skatteövervältring från vissa grupper skattskyldiga till andra. Sveriges lantbruksförbund förklarar sig visserligen icke ha något att erin­ ra i och för sig mot att de förenklingar som är möjliga genomföres för vissa grupper av skattskyldiga. Förbundet säger sig likaledes vara medvetet om, att beskattningsreglerna bör utformas så att största möjliga överensstäm­ melse ernås mellan den preliminära och slutliga skatten. Då förbundet emel­ lertid tiots detta, till största delen icke kan ansluta sig till de synpunkter, som framförts av de sakkunniga, har delta sin grund däri, att de framlagda

Kungl. Maj.ts proposition nr 5!) 29

förslagen, som i och för sig anges innebära lösandet av vissa taxeringstekniska frågor, synes medföra en betydande skatteövervältring från en grupp av skattskyldiga till andra grupper. Visserligen måste förenklingar genom införande av skattefrihet för vissa inkomster och schabloniseringar alltid kräva eftergifter beträffande kravet på likformighet och rättvisa i beskatt­ ningen men med den höjd skattesatserna för närvarande har anser förbundet, att man icke kan godtaga en omfördelning av skattebelastningen av sådan storleksordning som föreslagits. Riksförbundet landsbygdens folk uttalar, att för de kategorier av skattskyl­ diga, som icke alls eller endast i ringa mån beröres av i det framlagda be­ tänkandet innefattade skattelindringar, t. ex. jordbrukare, kommer bl. a. slopandet av avdragsrätten för folkpensionsavgifter att leda till en icke i annan ordning kompenserad skatteskärpning. Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner det betänkligt att ett genomförande av de sakkunnigas förslag i sin helhet synes komma att medföra förhöjd beskattning för ett mycket stort antal löntagare, vilka inte äger annan fas­ tighet eller åtnjuta inkomst av kapital. Tjänstemännens centralorganisation säger sig med beklagande ha konsta­ terat, att de sakkunnigas förslag till vissa delar — exempelvis i fråga om avdragsrätten för folkpensionsavgiften och utskyldsavdraget — kommer alt medföra en icke oväsentlig skärpning av skattetrycket för vissa av de kate­ gorier, som berörs i förslaget. Det kan visserligen göras gällande att för­ enklingen av skattereglerna kommer att möjliggöra effektivare taxering och att härigenom skatteunderlaget kommer att öka med stora belopp och att som följd härav slutresultatet ej skulle innebära någon skärpning av skatte­ trycket i nämnda fall. Den möjligheten är emellertid alltför oviss för att organisationen skall kunna utgå därifrån vid sitt bedömande av de sakkun­ nigas föreliggande förslag. Vissa andra delar av de sakkunnigas förslag — exempelvis i fråga om inkomst av tjänst, avdrag för försäkringspremier etc. — innebär en lättnad i skattebördan för de skattskyldiga, som enligt för­ slaget skulle komma i åtnjutande av vissa schablonavdrag men som enligt nu gällande regler icke har häremot svarande avdragsgilla utgifter. De sak­ kunnigas förslag innebär på olika sätt en icke obetydlig omfördelning av skattebördan. Det är enligt centralorganisationens uppfattning tveksamt om den förenkling av taxeringsarbetet, som skulle vinnas genom de sakkunni­ gas förslag, är av den storleksordningen att eu sådan konsekvens i fråga om omfördelning av skattebördan kan anses berättigad. Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att det vid bedömandet av de före­ slagna åtgärderna bör beaktas huruvida den skattelättnad, som vissa av de föreslagna reglerna innebär, verkligen kommer de grupper av skattedragare till del, vilka mest är i behov av lättnader. 1 ett par remissyttranden har berörts frågan om eu förenkling av deklara­ tionsblanketterna. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller, att med de sakkunnigas förslag den, som ej har annan inkomst än av tjänst, i de flesta fall i sin deklaration

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

endast behöver utföra tjänsteintäkten och två schablonavdrag, ett å 100 kro­ nor för kostnader i förvärvskällan och ett å 150 kronor för försäkringspre­ mier. Finns jämte tjänsteinkomsten inkomster av annan fastighet och av ka­ pital, torde dessa inkomster visserligen ej kunna helt uteslutas ur deklaratio­ nen men kunna förutsättas för övervägande antalet hithörande deklaranter komma att uppvägas av schablonavdrag å 200 kronor för vartdera inkomst­ slaget. En sammanräkning av olika inkomstslag skulle följaktligen ej er­ fordras. Länsstyrelsen finner det uppenbart att på antytt sätt förenklade de­ klarationer kommer att underlätta taxeringsförfarandet, men de föreslagna förenklingarnas betydelse härvidlag får dock ej överskattas. Länsstyrelsen i Malmöhus län påpekar, att 1950 års skattclagssakkunniga i ett annat betänkande angivit, att den åsyftade avlastningen för taxe­ ringsmyndigheter och förenklingen för deklaranterna hör kunna uppnås ge­ nom att de föreslagna schablonerna möjliggör konstruktionen av ep. mycket förenklad deklarationsblankett. Denna blankett skall användas av skallskyl­ dig, som enbart haft inkomst av tjänst, arbetsanställning eller pension och därjämte inkomst av kapital å högst 200 kronor eller av villafastighet och som enbart yrkar minimiavdrag för omkostnader och premier. Det torde ej råda något tvivel om att tillämpningsområdet för denna särskilda blankett blir den ojämförbart viktigaste regulatorn för att uppnå förslagets huvud­ syfte. Däri ligger också själva grunden till att förslaget främst måste be­ dömas mot bakgrunden av verkningarna för löntagarna; i den mån försla­ get sträcker sig däröver och föranleder ett större skattebortfall genom sin generella räckvidd minskas sålunda i realiteten ramen för en eljest önsk­ värd utvidgning av schablontaxeringen av löntagare. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser däremot icke att förslagets ge­ nomförande måste få till följd tillkomsten av en ny deklarationsblankett. Ur många synpunkter är bibehållandet av en enhetlig blankett att föredraga. Härigenom blir det bl. a. möjligt att undvika en schablonmässig taxering av större räckvidd än som kan anses tillrådlig. I

I vissa remissyttranden har ifrågasatts, huruvida icke förenklingsåtgärder av helt annan art än vad de sakkunniga föreslagit i första hand borde till­ gripas. 7 axeringsnämndsordförandenas riksförbund anför således, att vid över­ vägandet av möjligheterna att med en förenkling av de materiella beskatt­ ningsreglerna så småningom nå fram till en definitiv källskatt för flertalet skattskyldiga fysiska personer i första hand bör undersökas i vad mån det nuvarande systemet i sig innehåller sådana element, vilka i överensstäm­ melse med för beskattningen erkända grundprinciper bör omprövas eller utvecklas. Sett mot en sådan bakgrund framträder såsom första fråga, hu­ ruvida de nuvarande ortsavdragen är rätt avvägda eller ej. Skulle så icke vara tallet utan en höjning framstå såsom motiverad, följer därav att skatteplikt-sgränsen jämväl bör höjas. Svårigheter att bedöma dessa problem synes i avseende å de kommunala ortsavdragen icke föreligga. Förbundet

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 31

hänvisar härutinnan till den utredning som redovisats i propositionen nr 213/1952. Ur taxeringsteknisk synpunkt anser förbundet, att metoden att höja ortsavdragen i första hand bör försökas. Liknande synpunkter anföres av Sveriges redareförening. Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter om det ej är möjligt att ut­ veckla den av de sakkunniga såsom alternativ IV betecknade möjligheten att schablonisera de allmänna avdragen genom särskilda föreskrifter, men utan ändring av de permanenta beskattningsreglerna. En lagstiftning i den­ na form kan inriktas på enbart löntagare. Länsstyrelsen förmodar, att man för deras vidkommande kan komma ett steg längre i förenklingar genom införande av ett gemensamt schablonavdrag för dels omkostnader i för­ värvskällan inkomst av tjänst och dels försäkringspremier. Ett sådant av­ drag bör dock endast få åtnjutas av skattskyldiga som frivilligt väljer taxe­ ring på grundval av en förenklad deklarationsblankett, avsedd för löntagare med enbart inkomst av tjänst eller med inkomst av tjänst jämte inkomst avkapital och annan fastighet. Såsom förutsättning för en dylik konstruktion torde man enligt länsstyrelsen få räkna med att avdraget för utskylder och pensionsavgifter slopas samt att 200-kronorsavdraget vid annan fas­ tighet förbehålles ägare till en- eller tvåfamilj sfastighet.

Departementschefen Vid utformningen av vårt skattesystem har en av riktpunkterna varit att nå rättvisa och likformighet vid beskattningen. Man har vidare sökt avpassa skattereglerna så att beskattningen skall avvägas under hänsynstagande till den skattskyldiges skatteförmåga. För att söka tillgodose dessa principer har man i skattelagarna intagit reg­ ler som eftersträvar en i möjligaste mån fullständig redovisning av inkoms­ ter och utgifter. Åtskilliga bestämmelser har härigenom fått ett detaljerat och komplicerat innehåll. Även mycket små poster såväl på inkomstsidan som på utgiftssidan har ansetts kräva beaktande och skall redovisas med exakta belopp. För att få till stånd en taxering i enlighet med dessa i skattesystemet upptagna principer är det nödvändigt att uppgifter lämnas av- varje skatt­ skyldig i ett flertal hänseenden. Härjämte måste arbetsgivare och andra avlämna uppgifter för kontroll av deklarationerna. Ju fullständigare dessa olika uppgifter är desto större blir möjligheterna att åsätta en exakt taxe­ ring. Av praktiska skäl har man emellertid måst i viss mån begränsa uppgiftslämnandet; en avvägning har här fått ske mellan intresset av att möj­ liggöra en exakt taxering och önskvärdheten av att icke alltför mycket be­ lasta den enskilde och taxeringsmyndigheterna. Det trots dessa begräns­ ningar vidlyftiga materialet och de skiftande individuella förhållandena har vidare gjort det nödvändigt för taxeringsmyndigheterna att i viss utsträck­ ning arbeta med schablonmässiga uppskattningar i åtskilliga fall, där reg­ lerna strängt taget förutsätter fullständig redovisning och exakt individuell beräkning. Dessa schablonmässiga uppskattningar avser såväl inkomster

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

som utgifter. Av inkomsterna har man framför allt scliabloniserat sådana som är svåra att kontrollera eller att uppskatta. Sålunda brukar rörelseidkares och jordbrukares normala uttag ur rörelsen eller jordbruket av pro­ dukter avsedda för hushållet uppskattas efter schabloner. Vidare uppskattas inkomster av drickspengar ofta schablonmässigt osv. Bland utgifter för vil­ ka avdrag ofta medges med schablonmässiga belopp märkes utgifter för resor till och från arbetsplatsen, kostnader för kost och logi i vissa fall, av­ drag för slitning av verktyg o. d. De senaste åren har utvecklingen och det starka önskemålet om ett enk­ lare deklarations- och taxeringsförfarande föranlett statsmakterna att i lag­ stiftningen införa vissa regler om beräkning av inkomst efter i lagen an­ givna, schablonmässiga grunder. Jag åsyftar här framför allt den schablon­ mässiga beräkningen av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter och av bo­ stadsrättsföreningars fastigheter. De förslag som 1950 års skattelagssakkunniga nu framlagt innefattar ett fullföljande av dessa strävanden. Förslagen tar i första hand sikte på att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet beträffande personer med relativt okomplicerade inkomstförhållanden, framför allt vissa löntagare. En invändning som stundom göres mot förslag av denna och liknande art är att de icke skulle tillgodose principen om en rättvis och likformig be­ skattning. Härvid göres gällande att trots de fördelar som genom användan­ det av schabloner och andra förenklingar kan vinnas med avseende å de­ klarations- och laxeringsarbetet och även i andra hänseenden regler av detta slag bör undvikas. Emellertid bör här ihågkommas att man i många fall kan starkt ifrågasätta, huruvida man med de nuvarande reglerna som syftar till exakta beräkningar verkligen nått den i lagstiftningen eftersträvade rätt­ visan och likformigheten i beskattningen och om det ens är möjligt att nå detta mål. Till en början må framhållas den åtskillnad som föreligger mel­ lan olika slag av inkomster. Löntagares inkomster och utgifter är i allmän­ het lätta att kontrollera och fastställa. Beträffande andra slag av inkomster kan det däremot ofta vara svårt att göra exakta beräkningar av olika värden och poster. I tveksamma fall blir följden då stundom uppskattningar, som le­ der till taxeringar hållna i underkant. Vidare möter för kontrollen stora svå­ righeter och möjligheterna att undgå beskattning blir därför större än beträf­ fande tjänsteinkomster. Alldeles bortsett från dessa faktorer är det emel­ lertid som förut antytts icke praktiskt möjligt att även med en reglering, som förutsätter exakt och fullständig redovisning, alltid tillämpa reglerna på ett sådant sätt att de tar hänsyn till de skiftande individuella förhållan­ dena. Detta har som också tidigare framhållits lett till att man redan nu vid taxeringen tvingats arbeta med schabloner. Innan jag närmare går in på de sakkunnigas olika förslag kan det vara lämpligt att i korthet lämna en översikt av de faktorer och synpunkter som bör ingå i bedömandet vid genomförande av förenklingar på detta område. Vårt nuvarande deklarationsförfarande är, något som inte torde bestri­ das av någon, tämligen invecklat också för personer med relativt okomplice-

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 33

rade inkomstförhållanden. Varje åtgärd som kan minska deklarationsbestyret är i och för sig önskvärd. Ett mål att sträva efter skulle vara, att det för en stor del av dessa skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållan­ den bleve tillräckligt med en försäkran från den skatlskyldige att han icke haft andra inkomster än de beträffande vilka löneuppgifter och liknande föreligger. Härför erfordras självfallet att avdrag för omkostnader vid för­ värvet av inkomsterna liksom de allmänna avdrag, till vilka vederbörande är berättigad, kan beräknas efter schablonmässiga grunder, så att de auto­ matiskt kan tillgodogöras honom vid taxering eller debitering. Ett hinder för vissa grupper skattskyldiga att använda en dylik försäkran kan vara att vederbörande har att skatta för andra inkomster än löneinkomster. I och för sig skulle det därför vara ägnat att underlätta genomförandet av en förenk­ ling av nu avsett slag, om smärre inkomster av exempelvis kapital eller av vissa fastigheter kan undantas från beskattning. Av synnerlig betydelse i detta sammanhang är att de förenklingsåtgärder i fråga om deklarationsförfarandet som vidtas också är ägnade att under­ lätta arbetet för beskattningsmyndigheterna. Om dessas arbete med de okomplicerade löntagardeklarationerna kan inskränkas, kommer de uppen­ barligen att få bättre tid för granskningen av övriga, mer invecklade löntagardeklarationer. I viss utsträckning torde också arbetskraft kunna frigö­ ras. Härigenom bör rimligen kunna skapas möjligheter för att effektivisera kontrollen av övriga kategoriers deklarationer. Ytterligare en faktor vid bedömandet av förenklingsåtgärder är samban­ det mellan den nuvarande preliminära skatten och den slutliga skatten. Åt­ gärder som är ägnade att närma dessa skatter till varandra så att återbetal­ ningar av för mycket erlagd skatt eller påföringar av kvarstående skatt till antalet reduceras eller åtminstone till beloppen minskas är självfallet i och för sig önskvärda. Å andra sidan bör icke alltid avgörande vikt fästas vid denna synpunkt. En förenklingsåtgärd som minskar exempelvis deklara­ tions- och taxeringsbestyret, men ej är ägnad att minska klyftan mellan den preliminära och slutliga skatten, sådana reglerna nu är utformade, utan i vissa lägen kanske t. o. in. kan leda till sämre överensstämmelse mellan käll­ skatt och slutlig skatt, bör måhända icke undvikas enbart av den anled­ ningen. Ofta kan föreligga möjlighet att genom jämkning av uppbördsförordningens regler om uträkning av källskattetabellerna eliminera sist av­ sedda verkan. Eu fråga som nära sammanhänger med den sist antydda är möjligheter­ na alt i en framtid nå fram till en definitiv källskatt för ett relativt stort antal skattskyldiga, närmast löntagare med okomplicerade inkomstförhål­ landen. Införandet av en sådan skatteform förutsätter att en rad problem, delvis av mycket komplicerad art, måste lösas. Jag vill här endast erinra om den i tidigare sammanhang väckta frågan om källskatt på löneinkomster av bisysslor. Det är mycket ovisst om man skall kunna nå fram till en definitiv källskatt av nyss antytt slag. En sådan skatteform skulle emellertid erbjuda så många fördelar, alt man vid det fortsatta arbetet på utform- Dihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 59

34 Kungl. Maj.ts proposition nr 5!)

ningen av beskattnings- och uppbördsreglerna bör sträva efter att nå dit och att sålunda vid vidtagande av olika åtgärder på olika områden söka skapa förutsättningar för att så skall bli möjligt. De förslag som framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga innefattar ett flertal förenklingsåtgärder. Om samtliga dessa kunde genomföras, skulle otvivelaktigt avsevärda fördelar uppnås. Deklarationsförfarandet skulle bil enklare för skattskyldiga med okomplicerade inkomstförhållanden och de­ klarationsblanketten för dessa skattskyldiga skulle kunna bli mycket enkel. De sakkunniga har i ett senare avgivet betänkande med förslag till en effek­ tivare taxering (SOU 1954: 24) uppgjort ett exempel på en sådan blankett, till vilken jag i detta sammanhang får hänvisa. Även för taxeringsmyndig­ heterna skulle lättnader uppstå i arbetet. Och slutligen skulle en del av de hinder, som nu möter på den materiella beskattningsrättens område mot införande av en definitiv källskatt, bli undanröjda. Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har flertalet av de hörda myndigheterna och or­ ganisationerna — i allmänhet med accepterande av att förslagen medför ett visst bortfall av skatteunderlaget — anslutit sig till tanken att man ge­ nom schabloner och på annat sätt bör söka förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet. Vissa remissinstanser har dock beträffande samtliga av de särskilda förslag som framlagts uttalat, att förslagen icke kunde anses förenliga med krav på rättvisa och likformighet i beskattningen. Mot de sär­ skilda avsnitten i de sakkunnigas förslag har, som jag senare närmare kom­ mer att beröra, åtskilliga invändningar gjorts. En grupp av sakkunnigförslagen avser de allmänna avdragen, nämligen de tre av dessa som avgjort har den största frekvensen. Ett annat mycket vanligt allmänt avdrag, nämligen det s. k. förvärvsavdraget, har däremot icke behandlats i sakkunnigförslaget. Sådant förvärvsavdrag kan tillkomma gift kvinna med inkomst av eget arbete och vidare man, vars hustru utför arbete i viss hans förvärvskälla. Närmare bestämt innebär de sakkunnigas förslag beträffande de allmänna avdragen följande. Avdraget för folkpensionsavgifter skulle borttagas och vidare skulle utskyldsavdraget icke som nu av den skattskyldige upptagas på deklarationsblanketten utan tillgodoföras honom genom uträkning på debiteringsstadiet av taxeringsmyndigheterna. Försäkringsavdraget föreslås skola sehabloniseras till visst belopp. Denna schablonisering skulle komma ett stort antal skattskyldiga till godo, och endast en mindre del av de skatt­ skyldiga, nämligen de, vilkas kostnader för försäkringspremier in. m. över­ stiger beloppet för schablonavdraget, skulle behöva specificera sina kost­ nader i deklarationen. Beträffande de olika förvärvskällorna har skattelags­ sakkunniga föreslagit ett schablonavdrag å 100 kronor i förvärvskällan tjänst samt avrundning till närmast högre hela 100-tal kronor av omkostnadsavdrag över 100 kronor. Vidare har de föreslagit, att smärre inkomster av kapital och annan fastighet fritages från skatteplikt. Slutligen föreslås — i anslut­ ning till förslaget att avdragsrätten för folkpensionsavgifter slopas — att folkpensionsförmåner undantas från beskattning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 35

Beträffande inkomst av rörelse och jordbruksfastighet har de sakkunniga ej framlagt något förslag. Bortsett från den nyss angivna skattefriheten för smärre inkomster av kapital och annan fastighet, föreslås icke heller be­ träffande dessa inkomstslag några åtgärder. I fråga om redovisningen av inkomster av annan fastighet vill jag här ånyo erinra om att avsevärda för­ enklingar tidigare införts såvitt avser vissa villafastigheter och bostadsrätts­ föreningars fastigheter. Det torde ligga i sakens natur att beträffande samt­ liga dessa förvärvskällor någon förenkling i övrigt torde vara ytterligt svår att genomföra. Inkomst- och utgiftsförhållandena är i dessa förvärvskällor regelmässigt så komplicerade att de resultat som möjligen skulle kunna nås icke torde ha någon mera avsevärd betydelse ur arbetssynpunkt vare sig för de skattskyldiga eller för taxeringsmyndigheterna. Såsom kommer att närmare beröras i fortsättningen anser jag mig icke kunna förorda, att de sakkunnigas förslag till alla delar genomföres i detta sammanhang. Av de förslag som berör de allmänna avdragen har jag funnit mig endast böra förorda införandet av schablonavdrag för vissa försäkringspremier å 150 kronor för ensamstående skattskyldiga och 300 kronor för gifta skatt­ skyldiga och i samband därmed höjning av maximibeloppen för försäkringsavdraget till 300 respektive 600 kronor. Såvitt avser förvärvskällan tjänst förordar jag att de sakkunnigas förslag om ett schablonavdrag och om avrundning i vissa fall av omkostnadsav­ draget genomföres. Vidare förordar jag att ett bottenavdrag införes från in­ komst av kapital å 100 kronor för ensamstående skattskyldiga och 200 kro­ nor för äkta makar. Det liknande avdrag som de sakkunniga föreslagit i förvärvskällan annan fastighet anser jag däremot icke böra införas för när­ varande utan först, såsom jag i senare sammanhang kommer att närmare beröra, i samband med att den särskilda fastighetsbeskattningen i fram­ tiden eventuellt avskaffas. Med hänsyn till att den i och för sig önskvärda omläggning av utskyldsavdraget som de sakkunniga föreslagit medför en i vissa fall avsevärd skärpning av beskattningen särskilt för fastighetsägare bör icke heller detta förslag genomföras förrän fastighetsbeskattningen avvecklats. De sakkunnigas förslag om slopande av rätten till avdrag för folkpensions­ avgift och om fritagande av folkpensionsförmåner från beskattning leder till en viss omfördelning av skattebördan mellan olika grupper skattskyldiga. Sålunda kommer de som nu erhåller avdrag för avgiften att få en skärpt be­ skattning i förhållande till vad f. n. gäller. .lag har framför allt av detta skäl icke ansett att den föreslagna omläggningen i nuvarande läge bör komma till stånd. Som jag tidigare berört i årets finansplan ämnar jag om möjlig­ heter därtill finns förorda att förslag framlägges till nästa års riksdag om eu allmän sänkning av den statliga inkomstskatten. Möjligen kan förutsätt­ ningar föreligga alt i samband med eu sådan skattesänkning genomföra de sakkunnigas förslag till omläggning av folkpensionärernas beskattning och om avskaffande av avdragsrätten för folkpensionsavgifter. .lag har för avsikt

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

att inom den närmaste tiden begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla särskild expertis på beskattningsområdet för att utreda frågan om skatte­ sänkningen. I samband med denna utredning bör även undersökas möjlig­ heterna att genomföra nämnda förslag. Utöver vad de sakkunniga förordat kommer jag att föreslå ytterligare en förenklingsåtgärd, vilken berör alla fysiska personer, nämligen att den uträknade beskattningsbara inkomsten för fysiska personer alltid skall ut­ föras i hela 100-tal kronor, så att överskjutande belopp som inte uppgår till fullt 100-tal kronor bortfaller. En sådan åtgärd skulle medföra avsevärda lätt­ nader vid myndigheternas uträkning av skatten. De åtgärder som enligt vad i det föregående angivits skulle genomföras nu kan beräknas medföra ett årligt bortfall av statlig inkomstskatt på ca 114 miljoner kronor och av kommunal inkomstskatt på ca 99 miljoner kro­ nor. Jag kommer i det följande att närmare beröra de ekonomiska verkning­ arna. Det kan emellertid vara lämpligt att redan här ta upp några allmänna synpunkter på konsekvenserna av skattebortfallet. Såsom framgår av vad som anförts i finansplanen i statsverkspropositio­ nen till innevarande års riksdag torde ur statsfinansiella synpunkter utrym­ me föreligga för ett skattebortfall av den storleksordning varom här är fråga utan att någon kompenserande åtgärd behöver vidtagas. Skattebortfallet kommer sålunda att motsvaras av en skattelättnad, som kommer de skatt­ skyldiga fysiska personerna till godo. Storleken av skattelättnaden kommer självfallet att variera olika skatt­ skyldiga emellan, beroende på i vad män schablonavdragen i de enskilda fal­ len kan utnyttjas etc. Emellertid torde man kunna utgå från att åtgärderna i stort sett är ägnade att gynna mindre inkomsttagare, så att dessa i större utsträckning får nedsättningar av den beskattningsbara inkomsten. Fram­ för allt torde härvidlag schabloniseringen av försäkringsavdraget komma att spela in, men troligen även i viss mån schablonavdraget å 100 kronor i för­ värvskällan inkomst av tjänst. Vid lika nedsättning av den beskattnings­ bara inkomsten för en skattskyldig med små inkomster och eu skattskyl­ dig med stora inkomster får på grund av progressiviteten i skatteskalorna den senare en större skattenedsättning i kronor räknat. Procentuellt sett, räknat i förhållande till vars och ens skatt, får emellertid den skaltskvldige med små inkomster större skattelättnad; jag har här bortsett från sådana fall, då jämförelse göres mellan en inkomst något under och en inkomst något över gränsen mellan två skikt i den statliga inkomstskatteskalan. På den kommunala sidan skulle ett skattebortfall av här ifrågavarande art, under förutsättning att kommunernas inkomst- och utgiftsförhållanden i övrigt var oförändrade, föranleda en höjning av den kommunala utdebi­ teringen. Den skattesänkning för de enskilda, som vid oförändrad utdebi­ tering skulle ha föranletts av den med förenklingsåtgärderna följande nedsättningen av de beskattningsbara inkomsterna, skulle motverkas av höj­ ningen av utdebiteringen. I sådana fall då sänkningen av den beskattnings­ bara inkomsten är relativt obetydlig skulle utdebiteringshöjningen kunna

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 37

medföra att resultatet blir en skattehöjning. Som jag senare kommer att närmare utveckla finns emellertid anledning antaga att på grund av andra faktorers inverkan i regel någon utdebiteringshöjning ej skall behöva ske eller att höjningar i varje fall kan avsevärt begränsas. Om höjningar ej vidtages, kommer förenklingsåtgärderna även på den kommunala sidan att följas av skattesänkning för alla fysiska personer. En viss omfördelning av skattebördan kommer emellertid att ske. Icke heller här blir tendenserna enhetliga. Allmänt sett torde kunna sägas att omfördelningen blir till för­ del för mindre inkomsttagare. Dessa får, såsom redan framhållits på tal om den statliga beskattningen, i större utsträckning nedsättningar av den beskattningsbara inkomsten. Vidare gäller i fråga om den proportionella kommunalskatten att en nedsättning av den beskattningsbara inkomsten alltid får till resultat en till beloppet lika skattesänkning, oberoende av vilka inkomster den skattskyldige har. För en inkomsttagare med små in­ komster betyder emellertid denna skattesänkning relativt sett mera än för större inkomsttagare.

III. Schablonavdrag från intäkt av tjänst

Gällande bestämmelser

Enligt 31 § kommunalskattelagen hänföres till tjänst .allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning. Med tjänst likställes rätt till pension, vissa livräntor, er­ sättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, undantagsförmåner samt — i vissa fall — periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt. All till tjänst hänförlig förvärvsverksamhet som en skattskyldig utövat ävensom alla honom tillkommande, till tjänst hänförliga inkomstgivande rättigheter anses såsom en särskild förvärvskälla, för vilken inkomsten skall uppskattas för sig. Till intäkt av tjänst hänföres i huvudsak avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan förmån i penningar, bostad eller annat, som utgått för tjänsten, pension, livränta, undantagsförmåner, periodiskt understöd o. d. Såsom intäkt av tjänst upptages däremot icke vad som av staten anvisats till bestridande av särskilda, med vissa tjänster eller uppdrag förenade kostna­ der, varibland särskilt må nämnas resekostnads- och traktamentsersättning. Är sådan ersättning anvisad vid kommunal eller enskild tjänst, skall ersätt­ ningen upptagas såsom intäkt. Förmån av fri sjukvård och fri tandvård upptages icke såsom intäkt, såvida icke sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än de för statstjänst gällande. I sistnämnda fall upptages skillnaden såsom intäkt. Från intäkt av tjänst må enligt 33 § kommunalskattelagen avdrag göras för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostnader för fullgörande avtjänsten, dock ej sådana vid fullgörande av statlig tjänst uppkomna kost­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

nader, för vilka anvisats särskilt anslag som utgör icke skattepliktig inkomst. Såsom exempel på kostnader, för vilka avdrag får ske, angives i nyssnämn­ da paragraf följande utgifter: a\gifter som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, så ock avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring; hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift; kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utfö­ rande och som han själv avlönat; förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig; kostnad för resor i tjänsten, där ej, vad angår statstjänst, särskild ersätt­ ning varit därför anvisad; kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande. Har skattskyldig för sin utbildning eller eljest i och för tjänsten ådragit sig gäld, må ock ränta å sådan gäld avdragas. För avdrag från arvode såsom deltagare i statsrevision eller kyrkomöte finns särskilda bestämmelser. Vad som återstår av bruttointäkt av tjänst, sedan angivna avdrag för om­ kostnader gjorts, utgör inkomst av tjänst. Enligt 29 § taxering,sförordningen skall i allmän självdeklaration uppta­ gas de intäkter och de avdrag, som är att hänföra till varje förvärvskälla. I enlighet härmed är det för allmän självdeklaration fastställda formuläret så avfattat, att såväl samtliga inkomster som de avdrag för kostnader, för vilka avdrag yrkas, skall specificeras i deklarationen.

De sakkunniga

De svårigheter, som vid taxeringsarbetet förekommit beträffande inkomst av tjänst och som är av sådan beskaffenhet att de till någon del kan av­ hjälpas genom förenklingsåtgärder, anser 1950 års skattelagssakkunniga hänföra sig i huvudsak till prövningen av avdragsyrkanden. De sakkunniga framhåller, att på grund av den tekniska och ekonomiska utvecklingen samt arbetskraftens större rörlighet det blivit betydligt vanligare än tidigare att avdragsgilla omkostnader uppkommer för förvärv av inkomst av tjänst. Av­ drag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen yrkas således nu­ mera icke endast i de större städerna utan även i betydande utsträckning på landsbygden, där arbetskraften icke längre är lika stationär som förr. Av­ drag för kostnader för verktyg o. d. medgives i stor omfattning, enär många arbetargrupper är skyldiga att hålla sig med egna verktyg. Även avdrag för facklitteratur har blivit allt vanligare. Den tekniska utvecklingen har vidare medfört, att de skattskyldiga i större utsträckning använder hjälpmedel i sin förvärvsverksamhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 39

De sakkunniga upplyser vidare, att svårigheterna att kontrollera och be­ räkna avdrag har föranlett att man i det praktiska taxeringsarbetet pa se­ nare år i viss utsträckning övergått till att medgiva schablonavdrag för vissa omkostnader, t. ex. för resor till och från arbetsplatsen och för verktyg. Sådana avdrag medges utan att myndigheterna i varje särskilt fall efterforskar, om den skattskyldige under beskattningsåret haft mot avdraget sva­ rande utgifter eller ej. Enligt de sakkunniga medför det stora antalet yrkade avdrag i‘förvärvs­ källan tjänst en icke oväsentlig arbetsbörda för taxeringsmyndigheterna. Det är vidare förenat med stora svårigheter att åstadkomma enhetliga principer vid den praktiska tillämpningen av avdragsbestämmelserna. Riksskatte­ nämnden har visserligen vid sin granskning av de anvisningar för taxerings­ arbetet, som utfärdas av prövningsnämnderna, eftersträvat större enhetlighet vid den schablonmässiga beräkningen av olika avdrag än tidigare, men fort­ farande torde enligt de sakkunnigas mening i en del fall föreligga större avvikelser mellan de olika länen än som är befogade med hänsyn till de lo­ kala förhållandena. Därtill kommer att den nuvarande utformningen av av­ dragsbestämmelserna föranleder en mängd besvärsmål, vars antal det a\ olika skäl är angeläget att söka nedbringa.

De sakkunniga har infordrat vissa uppgifter för utrönande av i vilken om­ fattning avdrag för omkostnader för intäkternas förvärvande yrkats och med­ givits vid beräkning av inkomst av tjänst vid 1953 års taxering. Undersök­ ningen har omfattat sex taxeringsdistrikt i Stockholms stad samt ett stadsoch ett landsbygdsdistrikt inom varje län. Urvalet har gjorts av vederböran­ de länsstyrelser på sådant sätt, att uppgifterna skulle avse för länen repre­ sentativa distrikt. Sammanlagt har 64 190 självdeklarationer undersökts. En uppräkning har därefter gjorts av de vid urvalsundersökningen erhållna ta­ len med ledning av inkomststatistikens uppgifter om antalet skattskyldiga och den totala uppskattade inkomsten av tjänst för beskattningsåret 1952. På detta sätt har erhållits en uppskattning för hela riket av antal och stor­ lek av yrkade och medgivna avdrag. Jämförelser, som kunnat göras, ger vid handen, att de erhållna resultaten på ett tillfredsställande sätt belyser de förhållanden, som undersökningen avser. Antalet skattskyldiga i riket med inkomst av tjänst utgör omkring 3 433 000. Därav utgör enligt de gjorda beräkningarna antalet skattskyldiga SOU!

» » 2 2) yrkat men ej medgivits avdrag för omkostnader 79 000 » » % medgivits avdrag med » » » 19% tf » » 8 % 7 % 5) 201-300 » 253 000 » » » » 3 % 6) 301—400 » 117 000

7) 401 — 500 » 59 000 2 %

Summa 3 433 000 100 %

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Vidare- framhåller de sakkunniga, att enligt undersökningen en icke ringa del av de skattskyldiga, som ej yrkat något avdrag för omkostnader, torde utgöras av sådana skattskyldiga, vilkas inkomst icke härrör av eget arbete, utan utgöres av pension, livränta e. d. I städerna har avdrag medgivits 43,8 procent i Stockholm 61,2 procent — och på landsbygden 44 procent av de skattskyldiga. Av de skattskyldiga, vilkas inkomster understiger 10 000 kro­ nor, har 41 procent medgivits avdrag, och av de skattskyldiga, vilkas inkom ster uppgår till eller överstiger 10 000 kronor, har 65 procent medgivits avdrag. Enligt undersökningen utgör medeltalet av de yrkade avdragen 373 kro­ nor och medeltalet av de medgivna avdragen 330 kronor. Om avdragen slås ut på samtliga skattskyldiga, även på dem som ej yrkat avdrag, blir me­ deltalet vrkat avdrag per skattskyldig 172 kronor och medeltalet av medgi­ vet avdrag 153 kronor per skattskyldig. De sakkunniga finner den genomförda undersökningen beträffande om­ kostnadsavdragen visa, att antalet avdragsyrkanden — och därmed antalet individuella avdragsprövningar som skall verkställas vid taxeringarna — är mycket stort samt att flertalet avdrag uppgår till så små belopp, att de i jämförelsevis ringa grad påverkar skattebelastningen å inkomsterna. För skattskyldiga i de vanligast förekommande inkomstklasserna kan man till ledning vid en ungefärlig uppskattning av avdragens inverkan på den sam­ manlagda skatten räkna med att varje 100-tal kronor omkostnadsavdrag medför en minskning av den sammanlagda skatten till stat och kommun med omkring 25 kronor.

1950 års skatte lagssakkunniga övergår härefter till att diskutera olika möj­ ligheter till förenkling av taxeringen av inkomst av tjänst och har därvid behandlat flera olika alternativ. Sålunda framhåller de sakkunniga, att en förenkling skulle kunna tänkas ske på det sättet, att avdrag erhålles endast om avdragsgilla kostnader uppgår till visst belopp, exempelvis 300 kronor. Mot en sådan lösning kan emellertid invändas, att därigenom skulle uppkom­ ma vissa tröskelproblem, varjämte olikformighet skulle uppstå i förhållan­ de till övriga inkomstslag. Sistnämnda omständighet finner de sakkunniga vara värd särskilt beaktande med hänsyn till att vissa av sistnämnda in­ komstslag redan nu ej sällan intager en gynnad ställning i beskattnings­ hänseende. En annan möjlighet till förenkling är enligt de sakkunniga att upphäva ratten till avdrag för vissa med bestridande av tjänst eller anställning sam­ manhängande kostnader, beträffande vilka befogenheten av avdragsrätten kan i viss mån ifrågasättas. Härtill skulle kunna räknas framför allt utgif­ ter för resor mellan bostad och stadigvarande arbetsplats. Utgifter av denna art står ofta mycket nära utgifter av levnadskostnads natur. Stundom torde reseutgifterna helt eller delvis motsvaras av att bostad kan erhållas billigare längre bort från arbetsplatsen än närmare densamma. Emellertid kan även mot denna form av förenkling invändas, att den skulle ogynnsamt påverka ett slag av inkomst, som i allmänhet beskattas mera verksamt än andra. På

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 41

grund härav anser de sakkunniga denna väg till förenkling för närvarande icke vara framkomlig. En godtagbar lösning av ifrågavarande problem bar de sakkunniga ansett kunna ernås på följande sätt. Ett lågt schablonavdrag för omkostnader skall enligt de sakkunnigas förslag medgivas alla skattskyldiga med inkomst av tjänst utan att någon utredning om de verkliga utgifterna behöver förebring­ as för beskattningsmyndigheterna. Om summan av de verkliga utgifterna i förvärvskällan tjänst är högre än beloppet för schablonavdraget, föreslås att avdrag skall medgivas med ett belopp som motsvarar den verkliga summan av omkostnaderna avjämnad till närmast högre hela 100-tal kronor. Om omkostnaderna uppgår exempelvis till 425 kronor skall sålunda avdrag be­ viljas med 500 kronor. Beträffande storleken av det lägsta schablonavdrag, som enligt de sak­ kunnigas förslag får åtnjutas av alla skattskyldiga med tjänsteinkomster, an­ för de sakkunniga, att ju högre beloppet för avdraget bestämmes, desto fär­ re individuella avdragsprövningar får taxeringsmyndigheterna att befatta sig med. Å andra sidan kommer det skattebortfall för det allmänna, som blir en konsekvens av schablonavdraget, att bli större i den mån avdraget sättes högre. De sakkunniga föreslår, att det lägsta schablonavdraget begränsas till 100 kronor. Även med detta enligt de sakkunnigas mening jämförelsevis låga schablonavdrag bortfaller den individuella avdragsprövningen helt för omkring 627 000 skattskyldiga. För en avsevärd del av övriga skattskyldiga förenklas avdragsprövningen, eftersom det räcker med att konstatera mel­ lan vilka 100-tal kronor det godtagbara avdragsbeloppet faller. Är det ex­ empelvis uppenbart, att en skattskyldigs befogade avdrag överstiger 100 kro­ nor men icke 200 kronor, kan avdrag utan närmare prövning medges med 200 kronor o. s. v. De sakkunniga framhåller vidare, att om det lägsta schablonavdraget sät­ tes till 100 kronor, något tröskelproblem av betydelse icke uppkommer, vil­ ket däremot kan inträffa om beloppet sättes högi‘e. En skattskyldig utan egentliga kostnader skulle nämligen med ett högre schablonavdrag få allt­ för stor skattelindring vid jämförelse med den, som har omkostnader i det närmaste motsvarande schablonavdraget. Vid ett lägsta schablonavdrag å 100 kronor torde man vidare enligt de sak­ kunniga kunna bortse från det förhållandet, att vissa statstjänstemän har ersättning för utgifter i tjänsten, vilka icke är att anse som skattepliktig inkomst. Sättes det lägsta schablonavdraget högre, måste övervägas att slopa den i enkelhetens intresse genomförda och nu gällande regeln om skattefri­ het för vissa statliga ersättningar. Det framhålles vidare i betänkandet att det kan ifrågasättas, huruvida icke ett schablonavdrag av den föreslagna beskaffenheten bör stå i relation till inkomsten, så att schablonavdraget bestämmes till visst belopp, dock högst viss procent av den bruttoinkomst, till vilken kostnadsavdraget hänför sig. Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle eu sådan begränsning

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

emellertid göra tillämpningen mera komplicerad och därmed förringa vär­ det av schabloniseringen. Något behov av en sådan regel torde knappast fö­ religga, om avdraget fastställes så lågt som till 100 kronor. En sådan re­ gels betydelse för skatteunderlaget blir då mycket ringa och i många fall skulle den komma att gälla inkomster som är så låga, att de i varje fall undgår beskattning på grund av bestämmelserna om ortsavdrag och skatte­ frihet för existensminimum. De sakkunniga har därför föreslagit endast den begränsningen, att schablonavdraget icke i något fall får överstiga brutto­ intäkten. De sakkunniga uttalar, att med ett schablonavdrag av den föreslagna ar­ ten följer, att även de skattskyldiga, som nu ej yrkar avdrag för omkostna­ der, blir berättigade till det lägsta schablonavdraget. Då utan tvivel en icke unga del av dessa skattskyldiga har vissa omkostnader för inkomstens för­ värvande, ehuru avdrag därför av olika anledningar icke yrkas, är schablon­ avdraget beträffande dessa skattskyldiga ägnat att bidraga till en riktigare taxering. Den skattelindring som beredes de skattskyldiga, vilka ej har några som helst omkostnader, är, om det lägsta schablonavdraget bestämmes till 100 kronor enligt de sakkunnigas mening, icke så stor, att den behö­ ver inge betänkligheter. 1950 års skattelagssakkunniga erinrar vidare om, att omkostnader för förvärv av inkomst, som skall taxeras såsom inkomst av tjänst, frånsett enstaka undantagsfall endast förekommer då inkomsten härrör av inkomsttagarens eget arbete. Det kunde därför förtjäna övervägas, om från rätten till schablonavdrag borde undantagas skattskyldiga, vilkas inkomst av tjänst icke härrör av inkomsttagarens arbete, exempelvis pen­ sionärer, livräntetagare o. d. En sådan regel skulle emellertid komplicera tillämpningen och den minskning av skattebortfallet, som eu sådan begräns­ ning skulle medföra, kan beräknas vara mycket ringa. De sakkunniga bar i enlighet härmed icke föreslagit någon sådan begränsning. I I betänkandet har framlagts vissa beräkningar rörande storleken av den minskning av skatteintäkterna för stat och kommun, som ett genomföran­ de av de sakkunnigas förslag om ett schablonavdrag å 100 kronor och om avrundning av omkostnadsavdrag, som överstiger schablonavdragets belopp, till näi mast högre hela 100-tal kronor skulle medföra. De i betänkandet lämnade beräkningarna bygger vidare på den förutsättningen, att av de i de sakkunnigas betänkande framlagda förslagen endast detta genomföres. Enligt dessa beräkningar skulle minskningen i statens skatteintäkter upp­ gå till omkring 35 miljoner kronor medan de kommunala skatteintäkterna skulle minska med ca 31 miljoner kronor. Sättes schablonavdraget till 200 kronor blir minskningen av skatteintäkterna 69 resp. 61 miljoner kronor. Vidare har i betänkandet lämnats uppgift om storleken av det skatte­ bortfall som skulle uppkomma, om enbart förslaget om schablonavdrag genomföres. Skattebox*tfallet för stat och kommun vid schablonavdrag å olika belopp framgår av följande tabell.

Kungl. Maj. ts proposition, nr 59 43

Schablonavdrag Antal skattskyldiga, Skattebortfall i milj. kronor vilkas nu medgivna för staten för kommuner avdrag omfattas (14 %) in. fl. av vidstående (12 *) schablonavdrag

De sakkunniga har uppmärksammat, att svårigheter kan uppstå vid sär­ skiljande av intäkter och omkostnader, som hänför sig till inkomstslagen tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet. Till sistnämnda slag av inkomst skall nämligen jämlikt 35 § 5 mom. kommunalskattelagen hänföras bl. a. »intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet, intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning, ävensom intäkt av annan därmed jämförlig inkomstgivande verk­ samhet av tillfällig natur». Intäkt av nämnda art förvärvas i regel av skatt­ skyldiga, som dessutom har inkomst av tjänst. Den verksamhet, på grund varav' intäkten erhålles, är ofta av' samma art, som eljest utövas på grund av tjänst. I vissa fall är det tveksamt, om en intäkt skall hänföras till det ena eller det andra inkomstslaget. Omkostnader för inkomstförvärv som skattskyldig haft hänför sig ofta till båda slagen av inkomst. Det synes där­ för praktiskt redan med nuvarande avdragsbestämmelser att med tjänst likställa rätt till ersättning eller förmån på grund av verksamhet av tillfäl­ lig natur som nyss sagts. Införes den föreslagna schabloniseringen av av­ drag beträffande inkomst av tjänst, skulle ett bibehållande av nuvarande regler te sig än mer opraktiskt än för närvarande och dessutom kunna med­ föra, att en skattskyldigs taxering blir olika, beroende på om en intäkt eller en utgift hänföres till det ena eller det andra inkomstslaget. Bestämmel­ ser som leder till sistnämnda konsekvenser bör givetvis undvikas. I över­ ensstämmelse härmed föreslår de sakkunniga, att de citerade orden i 3a § 5 mom. kommunal skattelagen skall överföras till 31 § andra stycket sam­ ma lag. Om en sådan överflyttning genomföres, kommer detta enligt de sakkun­ niga att medföra en viss förändring, ehuru av föga omfattande praktisk be­ tydelse, i fråga om skattskyldigheten för fysisk person för tid, under vilken lian icke varit bosatt här i riket. Sådan person skulle nämligen i motsats till vad som för närvarande gäller bli skattskyldig för inkomster av ilrågavarande tillfälliga natur, vilka förvärvats genom verksamhet här i riket. Denna följd av förslaget finner de sakkunniga tillfredsställande. Det lärer nämligen ha förekommit, att utomlands bosatta personer velat beteckna härifrån uppburna genom verksamhet här i riket förvärvade arvoden och ersättningar såsom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet för att därige­ nom undgå beskattning här i riket, ehuru omständigheterna givit vid han­ den. att inkomsten av verksamheten bort likställas med inkomst av tjänst.

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Den av de sakkunniga ifrågasatta utvidgningen av utomlands bosatt per­ sons skattskyldighet berör ej person, vilken givit eller medverkat vid offent­ lig föreställning, som avses i gällande förordning angående bevillningsav­ gifter för särskilda förmåner och rättigheter, eftersom inkomst av sådan föreställning är frikallad från skattskyldighet.

Remissyttrandena Något mer än hälften av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig över de sakkunnigas förslag om ett schablonavdrag från inkomst av tjänst till i lag fixerat belopp, har förklarat sig tillstyrka eller i vart fall icke vilja motsätta sig införandet av ett dylikt avdrag i huvudsaklig överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit, yttranden av dylik innebörd har avgivits av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Östergöt­ lands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Värmlands, Örebro och Västmanlands län, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Svenska landstings­ förbundet, landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, nä­ ringslivets skattedelegation, Svenska livförsäkringsbolags förening, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation samt Svenska sjöfolksförbundet. Det bör emellertid anmärkas, att i åtskilliga av dessa yttranden — på sätt jag senare kommer att närmare beröra — förutsatts att schablonavdraget sättes till högre belopp än vad de sakkunniga föreslagit. Avstyrkande utlå­ tanden bär avgivits av statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Jämtlands samt Norrbottens län ävensom av Sveriges häradsskrivareförening, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges akademikers centralorga­ nisation, Sveriges köpmannaförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges redareförening. Från remissyttrandena må här följande återgivas. De remissinstanser, som ställt sig positiva till de sakkunnigas förslag, bär delat de sakkunnigas åsikt, att förslagets genomförande skulle medföra för­ enklingar i olika hänseenden. Sålunda har man i allmänhet delat de sakkunnigas uppfattning, att en viss lättnad för deklaranterna skulle inträda om ett schablonavdrag införes. Några remissinstanser har emellertid en härifrån avvikande mening. Riksskattenämnden anför sålunda, att majoriteten av den grupp skatt­ skyldiga, som är berättigad till avdrag i förvärvskällan tjänst, även om för­ slaget genomföres behöver detaljerat räkna ut och redovisa sina omkostna­ der. Vidare skulle många skattskyldiga inom den grupp, som täckes av schablonen, alltjämt behöva detaljerat anteckna sina omkostnader för att kontrollera att icke omkostnaderna med någon krona överstiger 100 kronor, i vilket fall den skattskyldige måste bevaka sin rätt till förhöjt avdrag. Sveriges lantbruksförbund uttalar, att de sakkunnigas förväntningar be­ träffande möjligheten att genom schablonavdraget åstadkomma en förenk­ ling i deklarationsförfarandet är något överdrivna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 45

Länsstyrelsen i Jämtlands län påpekar särskilt, att det för de skattskyl­ diga, vilka f. n. icke har avdragsgilla omkostnader för förvärv av inkomst av tjänst, icke vinnes någon förenkling vid deklaration genom ett schablonav­ drag. Liknande synpunkter anföres av riksräkenskapsverket och länsstyrelsen i Gävleborgs län. Icke heller statskontoret och Sveriges hantverks- och småindustriorgani­ sation anser det föreslagna schablonavdraget kunna medföra någon nämn­ värd förenkling för deklaranterna. Beträffande det föreslagna omkostnadsavdragets inverkan på taxeringsarbetet har gjorts flera uttalanden i remissutlåtandena. Därvid har olika me­ ningar framkommit huruvida någon förenkling vinnes eller ej. Bland de remissinstanser, som anser att en förenkling skulle nås genom avdraget, är Föreningen Sveriges kronokamrerare. Föreningen tillägger emel­ lertid, att den åsyftade förenklingen i viss män blir beroende på hur de sak­ kunniga tänkt sig att de skattskyldiga skall medverka vid ifyllandet av dekla­ rationsblanketten. Socialstyrelsen framhåller, att inom det föreslagna beloppet för schablon­ avdraget rymmes så många avdragsgilla utgifter, att en märkbar lättnad i taxeringsarbetet kan beräknas inträda. Länsstyrelsen i Uppsala län anser däremot icke, att ett schablonavdrag av den storleksordning de sakkunniga föreslagit leder till någon förenkling i taxeringsarbetet av betydenhet. Länsstyrelsen anför, att av erfarenheter från det praktiska taxeringsarbetet framgår att avdrag för omkostnad i förvärvs­ källan tjänst intill sammanlagt 100 kronor icke i någon nämnvärd grad sys­ selsätter taxeringsmännen. Då taxeringsnämnd har att ta ställning till fram­ ställda yrkanden om avdrag för resor och verktygsslitning in. m. rör avdra­ gen sig regelmässigt om högre belopp än 100 kronor. Om beloppet för schablonavdraget ej kan sättas till högre belopp än 100 kronor, saknas enligt länsstyrelsens mening tillräckliga skäl att överhuvud införa ett schablonav­ drag. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gör gällande, att ett schablonav­ drag å 100 kronor saknar betydelse såsom förenklingsfaktor i de större stä­ derna, där avdraget för resor till och från arbetet ligger över 200 kronor. Liknande synpunkter på frågan anlägges av länsstyrelsen i Blekinge län, som erinrar att de kostnader vilka icke uppgår till 100 kronor i regel avser slitning av verktyg, färd till och från arbetet med cykel samt anskaffning av facklitteratur. Eftersom man i största utsträckning här rör sig med av de skattskyldiga allmänt kända och godtagna schablonavdrag, blir kontrollen av avdragsyrkandena ej särskilt betungande. Länsstyrelsen upplyser också att antalet besvär rörande sådana avdrag är obetydligt i länet. Bortfallet av kontrollen av avdrag under 100 kronor torde därför ej medföra större arbetslättnad än att den uppväges av bestyret med atl granska schablonavdragen för sådana, som nu ej har omkostnader. Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar, att ett genomförande av förslaget

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

snarast skulle komma att medföra ökat arbete för taxeringsmyndigheterna,

även om en ringa lättnad kan vinnas i det rent siffermässiga arbetet.

Några remissinstanser har uttalat sig rörande det föreslagna omkost­ nadsavdragets verkningar i vad gäller ernående av bättre överensstämmel­ se mellan preliminär A-skatt och slutlig skatt. Sålunda anför riksräkenskapsverket, att om hänsyn tas till omkostnads­ avdraget vid konstruktionen av källskattetabellerna, detta skulle medföra, att uttaget av preliminär A-skatt för en löntagare i allmänhet kommer att minska med 25 å 30 kronor. Detta betyder däremot knappast, att man i avsevärt större utsträckning än nu uppnår överensstämmelse, inom uppbördsförordningens femkronorsmarginal, mellan preliminär och slutlig skatt. Av praktiska skäl lär det vara tämligen uteslutet att konstruera käll­ skattetabellerna så att en dylik överensstämmelse uppnås annat än i undan­ tagsfall. Enligt nu gällande regler tas källskatten för en löntagare i all­ mänhet ut något i överkant, varvid det genomsnittliga överuttaget torde röra sig om några tiotal kronor. På grund av avrundningen uppåt av av­ drag över 100 kronor innebär det föreslagna schablonavdraget i uppbördsa\ seende, schematiskt uttryckt, ingenting mer än att en löntagare i allmän­ het med omkostnadsavdrag får i genomsnitt 10 å 15 kronor mindre än nu i överskjutande preliminär skatt. En avrundning uppåt av avdrag över 100 kronor är enligt riksräkenskapsverkets mening således även från spe­ ciell uppbördssynpunkt till nackdel, då den tenderar att öka överuttaget av källskatt. Föreningen Sveriges kronokamrerare anser däremot, att ett omkostnads­ avdrag av föreslagen konstruktion bör kunna medföra en viss effekt i av­ seende å det eftersträvansvärda syftet att ernå bättre överensstämmelse mel­ lan preliminär och slutlig skatt, men verkningarna i detta hänseende torde bli förhållandevis begränsade.

Beträffande beloppet för schablonavdraget råder mycket delade meningar bland remissinstanserna. Åtskilliga av dem anser sålunda att beloppet bör höjas utöver vad de sakkunniga föreslagit, då man eljest icke uppnår önsk­ värd effekt i fråga om förenkling för deklaranter och taxeringsmyndighe­ ter. Flertalet av de remissinstanser, som yrkat att schablonavdraget höjes, har föreslagit att det bestämmes till 200 kronor. Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att det föreslagna beloppet — 100 kronor — är för lågt. Avdrag upp till detta belopp torde som regel icke vålla vare sig deklaranten eller taxeringsnämnden några svårigheter. I allmänhet är det därvid fråga om i praxis fastställda avdrag för cykeloch verktygsslitage samt avdrag för facklitteratur o. dyl. Först när avdra­ get eller avdragssumman är högre än 100 kronor kan taxeringsnämnden sagas ha anledning att ingå i verklig prövning av avdraget. En höjnin« av schablonavdraget till 200 kronor skulle därför medföra en väsentlig större lättnad vid taxeringen och skulle även korrespondera med de föreslagna avdragen för inkomst av annan fastighet och av kapital.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 47

Även Föreningen Sveriges kronokamrerare anser att omkostnadsavdraget — om ett sådant anses böra införas — för att leda till mera påtaglig arbetsförenkting bör bestämmas till 200 kronor. Sveriges hantverks- och småindustriorganisation ger uttryck åt i huvud­ sak samma uppfattning. Länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter om icke avdraget bör fast­ ställas till åtminstone 200 kronor. Länsstyrelsen framhåller, att åtskilliga taxeringsmål kan befaras uppkomma, där tvisten gäller huruvida omkost­ naderna överstiger ett hundrakronorsstreck eller ej. Om schablonavdraget bestämmes till 200 kronor, torde antalet sådana mål icke obetydligt minska. De invändningar, som de sakkunniga riktat mot ett schablonavdrag å sist­ nämnda belopp, anser länsstyrelsen icke vara av sådan vikt att de bör utgöra hinder. Även länsstyrelsen i Örebro län finner det föreslagna beloppet alltför lågt. Om någon väsentlig lättnad i taxeringsmyndigheternas arbete skall kunna uppnås måste avdraget enligt länsstyrelsens mening höjas till 200 kronor eller helst 300 kronor. Eventuellt kan avdraget till en början bestämmas till 200 kronor, men en höjning övervägas sedan det nya systemet prövats någon tid. Ett schablonavdrag på 300 kronor ifrågasättes jämväl av länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge och Norrbottens län samt av Sveriges häradsskrivarförening. Nämnda förening uttalar emellertid, att en höjning av schablon­ avdraget till 300 kronor, vilket enligt föreningens mening får anses vara ett lämpligt belopp för att avdraget skall ha något värde ur förenklingssyfte, skulle innebära ett så betydande inkomstbortfall, att dem icke torde vara genomförbar. I så fall bör emellertid de sakkunnigas förslag icke ge­ nomföras. Å andra sidan har några remissinstanser förklarat sig icke kunna till­ styrka ett högre belopp för schablonavdraget än 100 kronor. Bland dessa är landsorganisationen, som anser att en höjning av schablonavdragets be­ lopp skulle innebära att löntagare utan resekostnader eller andra kostna­ der för intäkternas förvärvande gynnas ytterligare, vilket enligt organisa­ tionens mening icke bör ifrågakomma. Näringslivets skattedelegation motsätter sig också ett högre schablonav­ drag än det föreslagna och framhåller att ett schablonavdrag å 200 kronor enligt de sakkunnigas beräkningar skulle föranleda ett skattebortfall för staten och kommunerna å sammanlagt 130 miljoner kronor. Även om detta belopp är väl högt beräknat finner delegationen det icke försvarligt att disponera ett belopp av sådan storleksordning för att ernå en viss ytter­ ligare förenkling i deklarations- och taxeringsförfarandet. Riksskattenämnden, som avstyrkt införandet av ett schablonavdrag så­ dant som det föreslagna, anser de skäl som anförts av de sakkunniga mot en höjning av avdraget så vägande, att de kräver allt beaktande. Enligt riksskattenämndens mening kan man ej med ett avdrag på 200 kronor eller högre — om detta av finansiella skäl anses möjligt — längre vidhålla tan­

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

ken på att låta avdraget utgå vid all inkomst av tjänst utan måste be­ gränsa det till att avse inkomst av eget arbete. Tekniskt torde detta vara möjligt att göra — en liknande begränsning finnes redan vid det s. k. förvärvsavdraget för gift kvinna — men en sådan begränsning kommer att komplicera bestämmelsen och göra tillämpningen mindre enkel. Tjänstemännens centralorganisation anför. Ett schablonavdrag på 100 kronor kan knappast tänkas verka förenklan­ de på arbetet i taxeringsnämnderna i någon högre grad, då yrkade avdrag utöver denna summa framgent skulle förekomma i många fall. Framför­ allt synes detta bli fallet d de mellanstora och större städerna, där ett stort antal av löntagarna har utgifter för resor till och från arbetsplatsen. För att taxeringsarbetet på dessa orter mera avsevärt skall förenklas torde scha­ blonavdraget böra sättas högre, exempelvis till 200 kronor. Ett generellt av­ drag på detta belopp skulle emellertid avsevärt sänka skatteinkomsterna, därigenom att det skulle komma att bli tillämpligt för landet i dess helhet. ICO anser sig mot bakgrunden härav böra tillstyrka de sakkunnigas för­ slag rörande schablonavdraget för inkomstens förvärvande.

Av det 20-tal remissinstanser som särskilt uttalat sig rörande den före­ slagna regeln om avrundning till närmast högre 100-tal kronor, då de av­ dragsgilla kostnaderna överstiger schablonavdragets belopp, har alla utom länsstyrelsen i Norrbottens län avstyrkt en sådan regel. Kammarrätten befarar sålunda, att den föreslagna regeln skapar problem som man velat undvika. Avjämningen kan få den psykologiskt olämpliga effekten att de skattskyldiga försöker komma över den närmast högre 100kronorströskeln. I fråga om deklarationerna erbjuder förslaget icke några förenklingar. För taxeringsmyndigheterna innebär anordningen en förenk­ ling endast i sådana fall, då det avdragsbelopp som godkännes vid taxe­ ringen ligger inom samma 100-kronorsintervall som den skattskyldiges yr­ kande. I andra fall måste varje särskilt avdrag prövas. Om en skattskyldig begär avdrag med 250 kronor och taxeringsnämnden anser sig kunna god­ känna endast 200 kronor, måste sålunda i underrättelse om avvikelsen från deklarationen angivas vilka avdrag som vägrats eller reducerats. Bagatell­ processer skulle således endast i viss utsträckning försvinna. Kammarrätten anser därför, att fördelarna med anordningen är begränsade och icke kan anses motsvara de nackdelar i form av skattebortfall in. in. som följer med densamma. Liknande synpunkter har framförts av övriga remissinstanser, vilka av­ styrkt anordningen. Riksskattenämnden betonar särskilt, att den föreslagna regeln om av­ rundning till närmast högre 100-tal kronor ur förenklingssynpunkt icke in­ nebär någon verklig lättnad. De olika avdragen måste för nu avsedda fall alltjämt särskiljas och redovisas specifikt. Länsstyrelsen i Uppsala län däremot uttalar, att genom regeln om av­ rundning till närmast högre hela 100-tal kronor en väsentlig förenkling skulle uppstå. Länsstyrelsen tar emellertid för givet att de skattskyldiga i många fall söker pressa avdraget över 100-kronorsgränsen, varför även små

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 49

avdrag kan påfordra skärpt uppmärksamhet från taxeringsmyndigheternas sida. Länsstyrelsen ifrågasätter om icke avjämningen bör begränsas till när­ mast högre 50-tal kronor. Detta skulle minska frestelsen för de skattskyl­ diga att obehörigen söka höja avdragen.

I vissa remissyttranden framföres tanken på att begränsa en regel om schablonavdrag till sådan inkomst av tjänst, som härrör av eget arbete. Länsstyrelsen i Uppsala län delar icke de sakkunnigas åsikt att ett un­ dantagande av pensionärer, livräntetagare och andra skulle komplicera tilllämpningen av schablonbestämmelsen. Enligt länsstyrelsens mening skulle ett sådant undantag icke medföra några särskilda svårigheter i tillämpning­ en. Även om ökningen av skattebortfallet genom nämnda gruppers medta­ gande icke blir så stor talar ur rättvisesynpunkt starka skäl för att de uteslutes från rätten till schablonavdrag. Icke heller länsstyrelsen i Södermanlands lån finner det tillfredsställande att pensionärer in. fl. med enbart arbetsfria inkomster skall fa åtnjuta om­ kostnadsavdrag, ehuru de ej haft omkostnader för förvärvet av intäkterna. Liknande synpunkter kommer till uttryck i det yttrande, som avgivits av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen i Blekinge län finner det svårt att motivera ett schablon­ avdrag för alla skattskyldiga, som redovisar inkomst av tjänst, såvitt man ej eftersträvar en särskild lättnad av den skatt som faller på sådan inkomst, vilket emellertid ej synes ha eftersträvats av de sakkunniga.

Ett par av de hörda organisationerna bär uttalat, att ett obligatoriskt schablonavdrag borde införas jämväl i andra förvärvskällor än tjänst. Sålunda uttalar Sveriges köpmannaförbund, att avdrag av samma natur och storleksordning är motiverat för fysiska personer även i förvärvskäl­ lorna jordbruksfastighet och rörelse. Ett mycket stort antal rörelseidkare, t. ex. detaljhandlare och hantverkare, har dagliga resekostnader till och från rörelsen, vilka ej avdras bland rörelsens omkostnader utan i särskild ord­ ning. Dessa grupper bör icke ställas i sämre läge än den stora massan lön­ tagare, med vilka de närmast är jämförbara, ty i så fall sker en enligt för­ bundets mening helt omotiverad omfördelning av skattebördan.

I några remissyttranden har diskuterats vilka skattskyldiga som skulle få vinning av ett införande av det föreslagna schablonavdraget. Vidare har verkningarna för den enskilde av förslagets genomförande berörts i några yttranden. Bl. a. riksskattenämnden gör sålunda gällande att förslaget får mindre karaktär av förenklingsåtgärd än av en reform för opåräknad skattelättnad åt en mycket stor mängd skattskyldiga, som icke har några kostnader för sitt inkomstförvärv. Detta är anmärkningsvärt såtillvida som förslaget av många uppfattats såsom gynnsamt i huvudsak för löntagarna. I själva ver­ ket torde löntagarna, som i allmänhet har omkostnader till icke alltför obe­ tydliga belopp, komma att ha mycket ringa vinning av ett schablonavdrag 4 Dihang till riksdagens protokoll 19.r>~>. 1 samt. AV .59

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

av detta slag. Fördelarna kommer i stället huvudsakligen dem till godo som, vid sidan av annan förvärvsverksamhet än tjänst, har någon mindre inkomst av tjänst eller tillfälliga uppdrag och vidare den grupp, som uppbär pen­ sion, livränta eller periodiskt understöd av något slag. Liknande synpunkter anföres av kammarrätten, som vidare säger sig icke kunna finna att det föreslagna schablonavdraget ens i huvudsak skulle till­ komma de till ett sådant avdrag sakligt berättigade. Vidare framhåller kam­ marrätten, att minskningen i skatteunderlaget beträffande kommunalskat­ ten medför att utdebiteringarna måste höjas, vilket i sin tur troligen kom­ mer att leda till att den kommunala skattebördan övervältras på löntagarna. Förmodligen kommer samma verkningar att inträda beträffande statsbeskattningen. Det synes därför kammarrätten troligt att löntagarna såsom grupp betraktade kommer att få ökad skattebörda, medan skattelättnaden tillkommer andra skattskyldiga. Om det mot kammarrättens antagande skulle uppstå en skattelättnad för löntagarna, torde den i vart fall bli mind­ re än för stora grupper andra skattskyldiga. Länsstyrelsen i Stockholms län uttalar, att ett schablonavdrag å allenast 100 kronor icke kan få någon egentlig betydelse som medel att åstadkomma en för löntagargrupperna välbehövlig skattelättnad. Ett par av de hörda organisationerna har gjort erinringar mot de sakkun­ nigas beräkningar av de belopp, som skulle bortfalla i skatt för stat och kommun om deras förslag genomföres. Näringslivets skattedelegation, som tillstyrkt förslaget, framhåller att en bidragande orsak härtill varit att skat­ tebortfallet, särskilt för staten, torde ha beräknats väl högt i betänkandet. De sakkunniga synes nämligen icke tillräckligt ha beaktat, att antalet folk­ pensionärer och andra, som åtnjuter inkomst av tjänst men med hänsyn till medgivna ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga icke erlägger statlig inkomstskatt, är mycket betydande. Jämväl Svenska livförsäkringsbolags förening anser att de sakkunniga beräknat skattebortfallet till för högt belopp. De sakkunnigas förslag att inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet skulle redovisas vid sidan av inkomst av tjänst har i regel icke föranlett erinran från remissinstansernas sida. Kammarrätten befarar, att den föreslagna överflyttningen kan komma alt medföra en skärpning av beskattningen av de inkomster, som nu hänföres till tillfällig förvärvsverksamhet. I praxis torde nämligen sådana inkomster behandlas liberalare i avdragshänseende än inkomst av tjänst. En anledning härtill torde vara att tillfällig förvärvsverksamhet stundom står förvärvs­ källan rörelse nära. Vad särskilt angår kostnaden för resor synes det också rimligt att vara tillmötesgående i fråga om avdragsrätten, när tillfällig för­ värvsverksamhet utövas vid sidan av annan ordinarie verksamhet, eftersom den begränsade tid, som då star till förfogande för den tillfälliga verksam­ heten, torde motivera resekostnader i större utsträckning än eljest.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 51

I flera remissyttranden framlägges förslag till andra lösningar för förenk­ ling av arbetet med omkostnadsavdragen vid inkomst av tjänst. Jag torde här få lämna en kort redogörelse för de viktigaste av dessa förslag. Länsstyrelsen i Malmöhus län upptar den av de sakkunniga avvisade tan­ ken att införa obligatoriska schablonavdrag avsedda att täcka vissa van­ ligen förekommande utgifter. Länsstyrelsen anför härom. De sakkunnigas förslag har framför allt den förtjänsten, att schablonen ej kan verka till nackdel för någon löntagare. Om detta villkor i någon mån efterges — vilket icke synes uteslutet om reformen får träda i kraft i sam­ band med en allmän skattesänkning — kan förenklingen drivas längre och en effektivare lösning uppnås genom införande av obligatoriska schablon­ avdrag avsedda att täcka vissa vanligen förekommande tjänsteutgifter, som stå på gränsen till privata levnadskostnader. De sakkunniga ha avvisat denna möjlighet. Den synes länsstyrelsen dock böra ytterligare prövas. Sannolikt skulle det ekonomiska livet snart nog anpassa sig efter en ändring av be­ skattningsreglerna i detta avseende. Om exempelvis rätten till avdrag för facklitteratur upphäves, torde arbetstagarna säkerligen komma att kräva och även erhålla för tjänsten erforderlig litteratur eller motsvarande kom­ pensation. Riksskattenämnden framkastar tanken på ett annat alternativ, nämligen att vid sidan av ett schablonavdrag å 100 kronor avdrag såsom hittills skulle medgivas för resekostnader. Eftersom kostnaden för resor för ett så stort an­ tal skattskyldiga alltid måste falla utanför vad som kan täckas med den före­ slagna schablonen, anser nämnden en sådan lösning vara värd att under­ sökas. Det kan också sägas att avdraget för resekostnader — vilket mesta­ dels utgår efter vissa schabloner — numera blivit så inarbetat att det icke bereder större svårigheter vid deklarationen eller taxeringen. Avdraget å 100 kronor skulle då vara avsett att täcka andra smärre kostnader, såsom för verktygsslitning, facklitteratur o. dyl. Om en dylik lösning verkligen skulle innebära någon mera avsevärd vinning för deklaranterna och taxe­ ringsmyndigheterna kan emellertid icke utan vidare bedömas. Härför er­ fordras en undersökning om i vilken utsträckning och till vilka belopp dylika andra avdrag förekomma, med klargörande även av det skattebortfall, som detta alternativ skulle medföra. Förslag i denna riktning framlägges också av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt av allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden. Även kammarrätten är inne på en sådan linje och uttalar att därigenom troligen skulle vinnas förenkling beträffande ett betydligt större antal dekla­ rationer än enligt de sakkunnigas förslag. Emellertid träffas även en sådan anordning av de anmärkningar, som kammarrätten riktat mot det remit­ terade förslaget. Om man vill undgå dessa anmärkningar, måste enligt kam­ marrättens åsikt schablonavdraget utformas så alt det i huvudsak tillkom­ mer endast dem som har mot avdraget svarande omkostnader. Därvid skulle man sannolikt dock få så komplicerade regler alt någon verklig förenkling icke vinnes.

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att en värdefull förenkling i taxeringsarbetet nås genom schablonisering av de avdrag, vilka tillkommer skatt­ skyldiga, som faktiskt haft kostnader för förvärvet av tjänsteinkomst. Ge­ nom den av de sakkunniga föreslagna avjämningsregeln och en härefter av­ passad praxis i länsanvisningarna skulle en önskvärd förenkling av deklara­ tions- och taxeringsförfarandet uppnås utan större ökning av antalet avdragsyrkanden. En längre gående förenkling kunde uppnås genom att före­ slagen rätt till ett schablonavdrag å 100 kronor medgives men förbehålles skattskyldiga med inkomst av eget arbete. Tjänstemännens centralorganisation föreslår en utvidgning av de sak­ kunnigas förslag därhän, att på orter, där omkostnadsavdragen mera regel­ mässigt överstiger 100 kronor, schablonavdraget sättes till ett högre belopp. Detta belopp skulle efter framställning från vederbörande lokala myndigheter bestämmas av central myndighet. På detta sätt skulle en betydande förenk­ ling av taxeringsarbetet även på ifrågavarande orter kunna åstadkommas utan ett alltför stort skattebortfall. Sveriges akademikers centralorganisation frambär förslag om en regel av innebörd, att avdrag medges endast när omkostnaderna uppgår till 50 kro­ nor eller mer och i sådant fall med ett belopp, som avrundas till närmast högre eller lägre hela 100-tal kronor. Genom en sådan regel, som icke leder till något skattebortfall, erhålles i fråga om minst 80 procent av de skatt­ skyldiga samma förenkling av taxerings- och deklarationsförfarandet som enligt de sakkunnigas förslag. överståthållarämbetet framhåller, att det är av vikt att en undersökning företages, huruvida icke frågan om ett schablonavdrag vid beräkning av in­ komst av tjänst kan lösas på ett rationellare sätt än de sakkunniga föreslagit. Den praktiska verkan i deklarations- och taxeringshänseende av de sakkun­ nigas förslag om ett schablonavdrag å 100 kronor anser ämbetet bli jäm­ förelsevis ringa och även om avdraget höjes till 200 kronor blir verkning­ arna i förenklingshänseende begränsade. För att uppnå en mera betydande vinst i angivna hänseenden erfordras enligt överståthållarämbetets uppfatt­ ning vida radikalare åtgärder än de föreslagna. De verkligt betydelsefulla vinsterna i taxerings- och deldarationshänseende torde nämligen icke kunna uppnås utan en tämligen långt driven schablonisering av olika avdragsposter vid taxeringen. Då frågan om en förenkling av beskattningsreglerna nu är föremål för prövning, synes det angeläget att möjligheterna till en lösning av frågan i enlighet med angivna vidare målsättning ytterligare överväges. Överståthållarämbetet erinrar vidare om det alternativ till lösning, som de sakkunniga angivit men avvisat, nämligen att helt vägra avdrag för vissa avdragsgilla omkostnader, vilka står nära utgifter av levnadskostnads natur. Ämbetet anser en sådan lösning vara den såväl teoretiskt som praktiskt enklaste. Ämbetet anser, att om de skattskyldiga kompenseras genom höj­ ning av ortsavdragen, de sakkunnigas invändning om ogynnsam påverkan i skattehänseende i väsentlig mån bortfaller. En sådan kompensation bör

Kungl. Maj:is proposition nr 50 53

lämnas enligt en ganska grov schablon, exempelvis med 300 kronor för Stockholm och Göteborg, där höga resekostnader allmänt förekommer, med 200 kronor för Övriga städer och stadsliknande samhällen samt med 100 kronor för landsbygden. För gift kvinna som har inkomst av eget arbete bör förvärvsavdraget höjas i motsvarande grad. Enligt ämbetet bor kompensa­ tionen täcka normala resekostnader mellan hemmet och arbetsplatsen. Av­ drag för extraordinära dylika resekostnader ävensom för resor i tjänsten bör°tillåtas i enlighet med vad för närvarande gäller. De sakkunnigas in­ vändning mot detta alternativ att den föreslagna förenklingsåtgärden skulle ogynnsamt påverka ett slag av inkomst, som i allmänhet beskattas mera verksamt än andra, finner överståthållarämbetet kunna beaktas genom att varje löntagare får ett fast avdrag å 200 kronor. Vidare föreslår överståthållarämbetet att avdragsrätten för försäkrings­ premier slopas och de skattskyldiga ges kompensation för den förlorade avdragsrätten genom en höjning av ortsavdraget med 200 kronor for ogift och 400 kronor för äkta makar. Härefter anför överståthållarämbetet. Samordnar man de här föreslagna åtgärderna — upphävande av ratten till avdrag för normala resor till och från arbetsplatsen samt för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter mot kompensation genom höjning av ortsavdragen respektive hustruavdraget — med de sakkunnigas förslag be­ träffande beskattningen av folkpensionsförmåner och avdraget för folkpen­ sionsavgift samt utskyldsavdraget, uppnår man en verkligt betydelsetull toienkling i deklarations- och taxeringshänseende. Dessa förenklingar beröra samtliga skattskyldiga. Beträffande särskilt löntagarna bör en ytterligare förenkling genomföras på så sätt att från inkomst av tjänst medges ett fast bottenavdrag å exempelvis 200 kronor, vilket avdrag bör inkludera smärre mera allmänt förekommande omkostnader, såsom för verktygsshtning, fack­ litteratur o. dyl. Därvid bör dock riksskattenämnden tillaggas rätt att be­

stämma högre grundavdrag för viss eller vissa grupper löntagare, vilka redan

nu erhålla schablonmässigt bestämda avdragsbelopp överstigande 200 kro­ nor. Det förutsättes givetvis att skattskyldig alltjämt skall aga rätt att er­ hålla avdrag för speciella omkostnader med verkliga belopp om och i den män dylika kostnader kunna anses nödiga.

Departementschefen

Inkomst av tjänst är det inkomstslag som rymmer det största antalet skatt­ skyldiga. Av hela antalet skattskyldiga fysiska personer, ca 3,8 miljoner, har sålunda något mer än 3,4 miljoner inkomst av tjänst. Ett förhållandevis stort antal av de skattskyldiga, som har huvudinkomst av annat slag, torde jämväl ha inkomst av tjänst. Avdrag för omkostnader i förvärvskällan tjänst yrkas enligt de sakkun­ nigas undersökningar i drygt 1,5 miljon deklarationer. I varje sådant tall bär taxeringsmyndigheterna att ta ställning till frågan om avdrag böi med­ givas med yrkat belopp eller ej. Som förut nämnts tillämpar man i taxcringsarbctet redan nu i icke obetydlig omfattning schabloner frainföi allt i fråga om avdrag från inkomst av tjänst. Trots detta har enligt av de sak­

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 50

kunniga verkställda undersökningar i genomsnitt för hela riket avvikelser i sänkande riktning från gjorda avdragsyrkanden skett för en femtedel av dem som yrkat avdrag i förvärvskällan tjänst eller för drvgt 300 000 skatt­ skyldiga. Det stora antalet skattskyldiga inom förvärvskällan tjänst samt omfatt­ ningen av avdragsyrkandena, vilka — även om åtskilliga av dem är av för­ hållandevis okomplicerad natur — likväl tillsammantagna medför en icke oväsentlig arbetsbörda för taxeringsmyndigheterna, gör det särskilt ange­ läget att för denna förvärvskälla genomföra förenklingar som underlättar deklai ationsförfarandet och minskar taxeringsgranskningen. Innan jag närmare går in på skattelagssakkunnigas förslag skall jag något uppehålla mig vid vissa av de alternativa lösningar, som behandlats i de sakkunnigas betänkande och i remissyttrandena. De sakkunniga har diskuterat möjligheten att avdrag skulle medges en­ dast om kostnaderna för intäktens förvärvande uppgått till visst minimi­ belopp. Denna lösning har emellertid avvisats, framför allt av det skälet, att inkomsttagare inom förvärvskällan tjänst därigenom skulle komma att intaga en missgynnad ställning i jämförelse med andra skattskyldiga. Av samma skäl har de sakkunniga avvisat en annan möjlighet till förenk­ ling i förevarande hänseende, som skulle innebära att man upphävde rätten till avdrag för sådana med bestridande av tjänsten förenade kostnader, vilka kan sägas stå utgifter av levnadskostnads natur förhållandevis nära, exempelvis kostnader för resor mellan bostad och stadigvarande arbetsplats. I likhet med de sakkunniga anser jag det uteslutet att införa regler av nu angiven innebörd. Det sist behandlade alternativet har upptagits av över­ ståt hållarambetet i dess yttrande; för att regeln icke skulle leda till skatteskarpnmg vill ämbetet emellertid komplettera densamma med bl. a. höj­ ningar av ortsavdragen, varierande för de största städerna, övriga städer samt landsbygden. Icke minst med hänsyn till den ytterligare splittring i ortsgrupper, som härigenom skulle uppkomma, anser jag mig icke heller kunna ansluta mig till detta förslag. Även mot övriga i remissyttrandena framkomna alternativ kan sådana invändningar riktas att jag icke finner mig kunna godtaga dem. De sakkunnigas förslag innebär att ett schablonavdrag å 100 kronor skall tillkomma alla skattskyldiga med inkomst av tjänst till minst detta belopp, även om vederbörande icke haft några omkostnader för inkomstens förvär­ vande eller de verkliga omkostnaderna uppgått till lägre belopp. Om utgif­ terna uppgått till högre belopp än 100 kronor, skall avdraget avrundas uppåt till närmast högre 100-tal kronor. I sm motivering har de sakkunniga bl. a. anfört, att även med detta jäm­ förelsevis låga schablonavdrag den individuella avdragsprövningen helt bort­ faller för omkring 627 000 skattskyldiga. För en avsevärd del av övriga skatt­ skyldiga, framhålles ytterligare, förenklas avdragsprövningen, eftersom det blir tillräckligt att konstatera mellan vilka 100-tal kronor det godtagbara avdragsbeloppet faller. Med ett schablonavdrag på 100 kronor skulle vidare

Kungl. Maj:Is proposition nr ö!) 55

något tröskelproblem av betydelse icke uppkomma. Detta kunde däremot inträffa om schablonavdraget sattes högre, eftersom en skattskyldig utan egentliga omkostnader enligt de sakkunnigas mening skulle få alltför stor skattelindring vid jämförelse med den som hade kostnader i det närmaste motsvarande schablonavdraget. Vid remissförfarandet har förslaget mött åtskillig kritik. Från vissa håll har gjorts gällande att schablonavdraget borde tillkomma endast skattskyldiga°med arbetsinkomst och sålunda ej exempelvis pensionstagare, som i regel ej hade kostnad för förvärvet av inkomsten. Vissa remissinstanser anser att de fördelar i förenklingshänseende som uppnås med förslaget icke står i rimligt förhållande till det stora skattebortfallet. I andra yttranden hävdas att schablonavdraget för att få tillräcklig förenklingseffekt bör höjas; i åtskilliga fall föreslås därvid ett belopp av 200 kronor. En remissinstans har, med tanke på att resekostnaderna i bl. a. de större städerna mera regel­ mässigt uppgår till högre belopp än 100 kronor, föreslagit en differentiering av schablonavdragets belopp; möjlighet skulle alltså föreligga att höja av­ draget på vissa platser. Även förslaget om avrundning av avdrag överstigan­ de 100 kronor har mött invändningar. Regeln skulle, menar man, kunna skapa tendenser att söka komma över den närmast högre 100-kronorsgränsen och detta skulle i sin tur nödvändiggöra en ökad kontroll i detta hän­ seende. Ett bedömande av den motivering de sakkunniga framlagt för sina förslag och de synpunkter som framkommit vid remissbehandlingen ger enligt min uppfattning vid handen, att den av de sakkunniga anvisade vägen för att för­ enkla taxeringen av löneinkomster erbjuder icke obetydliga fördelar. Även om många av avdragsyrkandena är relativt okomplicerade måste, icke minst med hänsyn till det mycket stora totala antalet sådana yrkanden, ett scha­ blonavdrag av den art de sakkunniga föreslagit innebära en avsevärd arbetsbesparing för taxeringsmyndigheterna. Invändningarna mot förslaget om vissa ojämnheter i verkningarna saknar självfallet icke helt fog. Emellertid är det nödvändigt, om man vill välja att söka sig fram till förenklingar ge­ nom schabloniseringar i olika hänseenden, att i viss utsträckning accepteia smärre avvikelser från regler som syftar till ur formellt betraktelsesätt exakt likhet. Den i remissyttrandena betonade synpunkten att de sakkunnigas avrundningsregel skulle medföra ökade tendenser till oberättigade uppräk­ ningar av omkostnaderna bör man icke heller bortse ifrån. Olägenheterna torde emellertid bli relativt begränsade. I flertalet fall torde regeln medföra en klar förenkling i arbetsrutinen. Härtill kommer att den ger en viss skatte­ lättnad för inkomsttagare med kostnader överstigande 100 kronor. Skillna­ den i förevarande hänseende mellan dessa inkomsttagare och exempelvis sådana skattskyldiga som icke har särskilda kostnader för inkomstens för­ värvande kommer sålunda i viss mån att utjämnas. De sakkunniga bär valt en relativt låg gräns för schablonavdraget, 100 kronor. Vissa motförslag föreligger i remissyttrandena. Beträffande dessa vill jag till eu början uttala att jag inte kan godtaga eu regel som skulle

56 Iiiingl. Maj:ts proposition nr 50

möjliggöia att schablonavdragets storlek varierar i olika kommuner. I öv­ rigt bär flertalet remissinstanser, som påyrkar ändring av schablonavdragets storlek, föreslagit ett belopp av 200 kronor. Visst fog finnes för stånd­ punkten att ett avdrag på 100 kronor icke ger tillräcklig effekt ur förenklingssynpunkt. Med ett avdrag på 200 kronor når man att avdraget blir tillämpligt på ett större antal skattskyldiga. Vidare skulle för skatt­ skyldiga med inga eller relativt små kostnader för inkomstens förvärvan­ de — och bland dessa torde det enligt vad det finns anledning förmoda finnas ett förhållandevis stort antal små inkomsttagare, för vilka en mins­ kad skatt kan vara särskilt önskvärd — självfallet det högre avdraget inne­ bära en större skattelättnad, å andra sidan skulle därigenom skillnaden i skattelättnadshänseende ökas mellan dessa sistnämnda inkomsttagare och dem som får en endast obetydlig eller ingen skatteminskning genom schab­ lonavdraget. I kostnadshänseende betyder enligt de sakkunnigas beräkningar det lägre schablonavdraget ett skattebortfall på 29 miljoner kronor för staten och 26 miljoner kronor för kommunerna. Sättes avdraget till 209 kronor blir mot­ svarande siffror 64 respektive 58 miljoner kronor. Regeln om avrundning uppåt av avdrag, som överstiger schablonavdraget, skulle, om sistnämnda avdrag bestämmes till 100 kronor, medföra ett ytterligare bortfall på 6 mil­ joner kronor för staten och 5 miljoner kronor för kommunerna. Vid ett schablonavdrag på 200 kronor blir det av avrundningsregeln föranledda skattebortfallet något mindre. Vid övervägandena om en lämplig avvägning av schablonavdraget har kommit upp till bedömande också ett annat alternativ, som icke diskuterats av de sakkunniga. Detta har den innebörden att man i stället för att höja schablonavdraget från 100 till 200 kronor skulle disponera de medel, som motsvarar skillnaden i skattebortfall, för att genomföra en annan förenklmg. Jag åsyftar här införandet av en regel — redan antydd i det föregåen­ de — att avrunda den beskattningsbara inkomsten för alla fysiska personer nedåt till närmast lägre 100-tal kronor. En sådan avrundning skulle avse­ värt förenkla arbetet för myndigheterna vid debiteringen av skatterna. Jag återkommer närmare härtill i ett senare sammanhang. Åtgärden skulle vi­ dare innebära en viss skattelättnad, som skulle komma icke endast skatt­ skyldiga inom förvärvskällan tjänst till godo utan även jordbrukare, rörelseidkare och andra skattskyldiga som ej har inkomst av tjänst. Den skulle salunda fa karaktären av en allmän skattelättnad, ehuru givetvis av begrän­ sad storleksordning. En kombination av åtgärder innefattande ett schabloniserat omkostnadsa\drag inom förvärvskällan tjänst på 100 kronor, avrundning av omkost­ nadsavdrag inom samma förvärvskälla överstigande sistnämnda belopp till närmast högre 100-tal kronor samt slutligen avrundning nedåt av den be­ skattningsbara inkomsten för samtliga fysiska personer skulle i jämförelse med andra i detta sammanhang aktuella alternativ ha den fördelen att en skatteminskning skulle tillkomma som nämnts även andra fysiska personer

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 o~

än löntagare men också att skattelättnaden inom löntagargruppen bleve jämnare fördelad. Med hänsyn till dessa olika överväganden har jag funnit mig böra stan­ na för kombinationen av nyss angivna tre åtgärder. Såvitt avser omkost­ nadsavdraget inom förvärvskällan inkomst av tjänst förordar jag sålunda ett schablonavdrag på 100 kronor samt en regel om avrundning uppåt av större avdrag till närmast högre 100-tal kronor. Till frågan om regeln om avrundning av den beskattningsbara inkomsten återkommer jag senare. Jag vill emellertid tillägga att vad jag nu förordat i fråga om schablonav­ draget icke bör betraktas som en definitiv lösning. I ett läge, då man står inför möjligheten att åstadkomma en definitiv källskatt för vissa kategorier skattebetalare kan det vara anledning att ta upp frågan till ny prov­ ning- Mot de sakkunnigas förslag att sådana intäkter genom tillfälligt bedriven verksamhet eller tillfälliga uppdrag, som för närvarande hänföres till för­ värvskällan tillfällig förvärvsverksamhet, överflyttas till förvärvskällan tjänst, har jag icke någon erinran. Det förordade schablonavdraget bör som de sakkunniga föreslagit medgi­ vas alla som har inkomst av tjänst till minst 100 kronor. Har någon in­ komst av tjänst till mindre belopp bör schablonavdrag medgivas högst med detta belopp. Har den skattskyldige underskott i förvärvskällan tjänst bör något schablonavdrag ej få åtnjutas. Avrundning till närmast högre 100-tal kronor av omkostnader, som överstiger 100 kronor eller annat helt 100-tal kronor, bör få ske endast i den mån avdraget därigenom ej kommer att överstiga summan av intäkterna. För att de föreslagna reglerna skall leda till bättre överensstämmelse mel­ lan preliminär A-skatt och slutlig skatt erfordras vissa ändringar i uppbördsförordningen. För närvarande tages vid uträkningen av skattebeloppen i preliminärskatletabellerna ej hänsyn till kostnader för intäkternas för­ värvande. För att uttaget av den preliminära skatten ej skall bli för stort, då skatteavdrag verkställes, bör vid sådan uträkning hänsyn tagas till att den skattskyldige i regel får avdrag vid den slutliga taxeringen för kostna­ derna åtminstone med schablonavdragets belopp. Bestämmelser härom bör meddelas i 4 § 1 mom. uppbördsförordningen, i vilket författningsrum jag i senare sammanhang kommer att föreslå ytterligare ändringar.

IV; Inkomst av annan fastighet och av kapital

Gällande bestämmelser

Inkomst av annan fastighet skall uppskattas enligt föreskrifterna i 24 20 §§ kommunalskaltelagen. Inkomstuppskatlningen sker såsom för förvärvs­ källor i allmänhet på det sättet, att bruttointäkten först beräknas, varefter avdrag sker för omkostnader. Vad därefter återstår utgör nettointäkt av

58 Kungl. Mcij.ts proposition nr 59

annan fastighet. Enligt 2 § förordningen om statlig inkomstskatt lägges netto­ intäkten till grund för taxeringen till statlig inkomstskatt. Vidden kommunala taxeringen skall jämlikt 45 § kommunalskattelagen från nettointäkten av­ räknas ett belopp, motsvarande fyra procent av taxeringsvärdet. Det åter­ stående beloppet utgör inkomst av annan fastighet, vilken inkomst tages i beräkning vid taxering till kommunal inkomstskatt. Fr. o. in. 1956 års taxering kommer i den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten för ägare av annan fastighet att inräknas ett belopp, motsvarande fyra procent av fastighetens taxeringsvärde — garantibelopp för fastighet. Genom denna beskattning ersättes den tidigare fastighetsskat­ ten. Enligt 24 § 1 mom. kommunalskattelagen skall till intäkt av annan fastig­ het hänföras saväl kontanta inkomster från fastigheten som värdet av bo­ stadsförmån och andra naturaförmåner. Från bruttointäkten medgives enligt 25 § kommunalskattelagen avdrag för samtliga omkostnader, därunder inbegripet värdeminskningsavdrag, med undantag för grundförbättringskost­ nad och vissa kostnader för ägarens personliga trevnad. Från och med 1955 års taxering skall emellertid beträffande vissa fastig­ heter inkomstberäkningen ske enligt en förenklad schablonmetod. Enligt lag den 5 juni 1953, nr 404, skall sålunda bruttointäkten av en- och tvåfamilj sfastighet — oberoende av den verkliga inkomsten — upptagas till tre procent av fastighetens taxeringsvärde, varefter avdrag medgives allenast för räntekostnader för lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträttsavgäld eller liknande avgäld. På samma sätt skall enligt lag den 5 mars 1954, nr 51, inkomstberäkningen ske beträffande fastighet, som äges av bostadsförening eller bostadsaktie­ bolag. Medlem i bostadsförening och delägare i bostadsaktiebolag skall be­ skattas endast om han i mera avsevärd omfattning hyrt ut sin lägenhet. Enligt lag den 21 maj 1954, nr 263, skall vidare bruttointäkt av fastighet, som tillhör allmännyttigt bostadsföretag, beräknas till tre procent av det belopp, varmed fastighetens taxeringsvärde överstiger företagets lånade, i fastigheten nedlagda kapital, varefter avdrag medgives för tomträttsavgäld eller liknande avgäld.

Inkomst av kapital beräknas enligt bestämmelserna i 38—40 §§ kommunal­ skattelagen. Till intäkt av kapital hänföres jämlikt 38 § kommunalskattelagen ränta å tordringar, utdelning å svenska aktier, andelar i svenska ekonomiska för­ eningar och andelar i utländska bolag samt inkomst av fastigheter eller rörelse i utlandet. Enligt nyssnämnda lag den 5 mars 1954 skall till intäkt av kapital jämväl räknas inkomst av lägenhet, som medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag uthyrt till annan under större delen av beskattningsåret. Enligt 39 § kommunalskattelagen äger skattskyldig från bruttointäkt av räntor och utdelningar göra avdrag för förvaltningskostnader och ränta å

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 59

gäld, som icke skall avdragas vid beräkning av inkomst från annan förvärvs­ källa. Från bruttointäkt av fastighet eller rörelse i utlandet medgives avdrag för samtliga omkostnader, därunder inbegripet grundförbättringskostnad. Jämlikt lagen den 5 mars 1954, nr 51, skall medlem eller delägare i bostads­ förening eller bostadsaktiebolag äga rätt att från vederlag för uthyrd lägen­ het avdraga vad som inbetalts till föreningen eller bolaget utöver kapital­ insats samt vissa av upplåtelsen föranledda kostnader. Vad som återstår av intäkt av kapital, sedan avdrag enligt 39 § kommunalskattelagen gjorts, utgör inkomst av kapital.

De sakkunniga

I betänkandet påpekar de sakkunniga, att ett stort antal skattskyldiga, som erlägger preliminär A-skatt, vid sidan av sin övriga inkomst ofta har smärre inkomster av annan fastighet eller av kapital. Inkomst av annan fastighet hänför sig härvid i de flesta fall till fastighet, som av den skattskyldige ut­ nyttjas som bostad åt sig och sin familj. De skattetabeller, efter vilka preliminär A-skatt skall utgå, grundas på förutsättningen, att den skattskyldige enbart har inkomst av tjänst. Lokal skattemyndighet äger visserligen föreskriva, att preliminär A-skatt skall er­ läggas jämväl för annan den skattskyldiges inkomst, men detta sker en­ dast då särskilda skäl föreligger. Det är också möjligt för den skattskyldige att hos arbetsgivaren begära att avdrag verkställes med högre belopp än det, som skattetabellen utvisar, eller att själv inbetala på sidoinkomsten belöpan­ de skatt. Dessa möjligheter torde emellertid, då det gäller smärre inkomst­ belopp, icke utnyttjas i någon större utsträckning. De sakkunniga konstaterar sålunda, att skatten å smärre inkomster av annan fastighet och av kapital, som åtnjutes av skattskyldiga med prelimi­ när A-skatt, i regel uttages först sedan taxering skett och slutlig skatt be­ räknats, varvid kvarstående skatt uppkommer till följd av dessa småinkomster. De sakkunniga uttalar, att svårigheter givetvis föreligger att för dessa skattskyldiga åstadkomma en preliminär beskattning, som omfattar jämväl småinkomster av annan fastighet och av kapital. De sakkunniga an­ ser det därför böra övervägas, om ej en bättre överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten bör eftersträvas genom att smärre in­ komstbelopp härrörande från ifrågavarande förvärvskällor helt fritages från beskattning. En sådan anordning skulle samtidigt medföra en viss förenk­ ling i deklarations- och taxeringsförfarandet. Såsom skäl för dess genomfö­ rande anför de sakkunniga vidare, att den är ägnad att verka sparfrämjande. Huvudsyftet med skattebefrielse för mindre inkomster av annan fastighet och av kapital, nämligen att ernå bättre överensstämmelse mellan prelimi­ när och slutlig skatt, finner de sakkunniga kunna tillgodoses genom ett stadgande, enligt vilket skattskyldigs inkomst av sådant slag, om den under­ stiger visst belopp, fritages från beskattning. Om skattebefrielsen inskränkes på detta salt, skulle den icke tillgodokomma de skattskyldiga, vilkas

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Antalet en- och tvåfaniilj sfastigheter, varå den nya schablonmässiga in­ komstberäkningen kommer att vinna tillämpning, uppskattas i betänkandet till omkring 700 000. Hur enligt schablonmetoden beräknade inkomster kommer att fördela sig å de olika inkomstgrupperna kan icke med bestämd­ het angivas. Av de undersökningar, som gjordes i samband med införandet av schablonmetoden, framgår emellertid, att en väsentlig del av en- och tvåfamiljsfastigheterna torde komma att uppvisa inkomster uppgående till alle­ nast inemot ett par hundratal kronor. Med ledning av de i sammanställningen angivna talen har de sakkunniga verkställt en beräkning rörande det ungefärliga skattebortfallet för stat och kommun vid införande av ett bottenavdrag. Beräkningen grundar sig på föiutsättningen att marginalskatten genomsnittligt uppgår till 16 procent för statlig inkomstskatt och 12 procent för kommunal inkomstskatt. Resultatet återfinnes i följande tabell, i vilken även angives antalet bortfallande in­ komstberäkningar. Botten- Annan fastighet Kapital avdrag å Antal bort­ Skattebortfall i Antal bort Skattebortfall i kronor fallande milj. kronor fallande milj . kronor inkomstbe­ inkomstbe­ för stat för kom­ för stat för kom­ räkningar mun räkningar mun 50 000 4 (3) 273 000 9 7 50 7 (5) 469 000 16 12 100 100 000 150 000 10 (7) 596 000 21 16 150 196 000 12 (9) 692 000 26 20 200 235 000 14 (11) 767 000 30 23 250 266 000 16 (12) 826 000 34 25 300 i anslutning till de i tabellen intagna siffrorna påpekar de sakkunniga, att bottenavdrag i förvärvskällan annan fastighet medför minskning av kom­ munalskatten endast i de fall, där inkomsten överstiger det fastighetsskatten motsvarande s. k. procentavdraget. Så länge fastighetsbeskattningen finns kvar blir därför skattebortfallet för kommunerna obetydligt. I tabellen har angivits det skattebortfall, som skulle uppkomma, därest fastighetsbeskatt­ ningen icke funnits. Skattelagssakkunniga uttalar, att det är en avvägningsfråga till vilket be­ lopp bottenavdraget bör fastställas. De sakkunniga föreslår för sin del, att bottenavdraget bestämmes till 200 kronor, vilket enligt de gjorda beräkning­ arna skulle innebära, att av hela antalet skattskyldiga med inkomst av ka­ pital, 1 240 000, mer än hälften eller 692 000 skulle befrias från skatt å så­ dan inkomst. Vad angår skattskyldiga med inkomst av annan fastighet skul­ le antalet skattebefrielser enligt beräkningarna uppgå till 196 000 av totala antalet 482 000. Antalet sådana skattebefrielser kommer emellertid i verk­ ligheten att bli högre med hänsyn till de nya bestämmelserna om schablonberäkning av villainkomster. Skattskyldigs inkomst av annan fastighet och av kapital kan vara att hän­ föra till olika förvärvskällor. Bottenavdraget bör emellertid enligt de sak­ kunniga icke få utnyttjas i varje förvärvskälla utan från sammanlagda inkomslen av annan fastighet respektive kapital. Vad angår inkomst av an-

(j~ Kungl. Maj.ts proposition nr 59

nan fastighet föreslås bottenavdraget skola få åtnjutas endast i hemorts­ kommunen.

Remissyttrandena 1950 års skattelagssakkunnigas förslag om ett fast bottenavdrag å 200 kronor från inkomst av annan fastighet tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna. Förslaget avstyrkes av kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Kalmar, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbot­ tens län ävensom av Landskommunernas förbund, Riksförbundet landsbyg­ dens folk, Sveriges akademikers centralorganisation och Sveriges lantbrukslörbund. Andra remissinstanser har gjort erinringar mot detaljer i förslaget. De remissinstanser, som tillstyrkt de sakkunnigas förslag rörande bottenavdrag från inkomst av annan fastighet, har också tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget angående bottenavdrag från inkomst av kapital. Ett par av de remissinstanser som avstyrkt förstnämnda förslag har däremot till­ styrkt bottenavdrag från inkomst av kapital, nämligen riksskattenämnden, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt Sveriges akademikers centraloi ganisation. Svenska sparbanksföreningen, som endast yttrat sig rörande förslaget avseende bottenavdrag i förvärvskällan kapital, tillstyrker likaså sakkunnigförslaget.

De remissinstanser, som avstyrkt de sakkunnigas förslag, har haft olika skäl av principiell natur för sitt ställningstagande. Sveriges lantbruksförbund vänder sig mot att endast sparande, som ger avkastning i form av räntor eller utdelningar, skall premieras. Ett sparande hos en rörelseidkare eller jordbrukare genom investeringar i hans förvärvs­ källa blir däremot icke premierat. Det uppstår därför en fara för övervältring av skatt från en kategori skattskyldiga till andra. Riksförbundet landsbygdens folk framhåller, att den huvudsakliga moti­ veringen, nämligen att åstadkomma bättre överensstämmelse mellan preli­ minär och slutlig skatt, icke kan vara tillräcklig för genomförande av en reform, som i och för sig måste innebära en övervältring av skatt från inne­ havare av genom taxering på visst sätt rubricerade fastigheter till innehavare av jordbruksfastigheter och till andra skattskyldiga. Kammarrätten anför, att de föreslagna ändringarna icke uppfyller rim­ liga krav på jämlikhet och rättvisa i beskattningen, utan innebär, att det allmänna efterger skatter å betydande belopp. Det synes kammarrätten uppenbart att sådana uppoffringar icke uppväges av förslagets fördelar med avseende å deklaration, taxering och uppbörd. Slåndpunktstagandet blir enligt kammarrättens mening beroende av den betydelse man tillmäter förslagets sparfrämjande verkningar. Vilken vikt man skall tillmäta dessa beror delvis på nationalekonomiska överväganden, varför kammarrätten anser sig icke böra ingå på denna fråga.

Kungl. iMaj.ls proposition nr 59 ea

Länsstyrelsen i Kronobergs län finner det ur rättvisesynpunkt icke vara tillfredsställande att inkomster av annan fastighet och kapital blir gynn­ sammare behandlade än övriga inkomster. Länsstyrelsen uttalar, att det knappast är rättvist att från beskattning undantaga en många gånger lättförvärvad inkomst av kapital medan en tillfällig arbetsinkomst blir beskat­ tad i sin helhet. Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att behovet av skattelättnader är mycket större för andra kategorier av skattskyldiga — främst löntagare — än för ägare av fastighet eller kapital. I åtskilliga av de tillstyrkande yttrandena instämmes i de sakkunnigas ut­ talanden att förslagets genomförande kommer att förenkla deklarationsförfarandet och underlätta taxeringsarbetet samt att därigenom framför allt bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt möjliggöres. Beträffande avdraget från inkomst av kapital frainhålles även att det har en viss sparfrämjande effekt. Sålunda uttalar bl. a. socialstyrelsen och näringslivets skattedelegation att deklarations- och taxeringsförfarandet kommer att i betydande mån förenk­ las. Länsstyrelsen i Blekinge län uttalar, att de föreslagna avdragen bör med­ föra viss arbetslättnad framför allt i fråga om sammanräkning av skatt­ skyldigas inkomster och i fråga om längdföringen. Likaså har länsstyrelsen i Malmöhus län ansett att förslaget innebär en viss förenkling i arbetet såväl för taxeringsnämnderna som de lokala skat­ temyndigheterna. För att utröna effekten ur förenklingssynpunkt av försla­ get om schablonavdrag från inkomst av fastighet har länsstyrelsen låtit ut­ föra provtaxeringar i två distrikt inom Malmö stad med typisk bebyggelse av egnahemsfastigheter. Därvid har dels de nya reglerna i fråga om taxe­ ring av en- och tvåfamilj sfastigheter iakttagits och dels de sakkunnigas för­ slag beaktats. Resultatet av undersökningen visar, upplyser länsstyrelsen, att i genomsnitt endast ca 35 procent av fastigheterna skulle komma att helt befrias från skatt. Länsstyrelsen anser sig med hänsyn härtill icke kunna vitsorda de sakkunnigas uttalanden om verkningarna av förslaget. Då vär­ det av den föreslagna reformen huvudsakligen måste bedömas efter antalet av de fastigheter, som helt skulle befrias från skatt, är det ur förenklings­ synpunkt viktigare att avdragsbeloppet för annan fastighet höjes än att bot­ tenavdraget för kapitalinkomst bibehålies. Även överståthållarämbetet har låtit utföra en provtaxering i enlighet med de sakkunnigas förslag om bottenavdrag från inkomster av annan fas­ tighet respektive kapital inom vissa såsom representativa ansedda taxeringsdistrikt i Stockholm. Ämbetet uttalar, att den därvid vunna erfarenheten icke bestyrker skattelagssakkunnigas antagande. Snarare synes förslaget i nu ifrågavarande avseende medföra en ökning av det tekniska taxeringsar­ betet. Härtill kommer att ett genomförande av de sakkunnigas förslag i före­ varande del torde komma att utlösa en strävan hos skattskyldiga att — för ernående av största möjliga avdrag — av skatteskal vidtaga förmögenhets-

64 Kungl. Maj:Is proposition nr 50

förfoganden, som eljest icke skulle ha skett. Härigenom kan befaras att deklarationsmaterialet ökar och taxeringsförfarandet kompliceras på ett icke önskvärt sätt. Återverkningar på gåvobeskattningens område torde även bli följden. Kammarrätten anför. Deklarationstekniskt innebär förslaget en lättnad för skattskyldig, som bär högst 200 kronors inkomst av kapital, i det hänseendet att sådan skatt­ skyldig icke skall behöva specificera denna inkomst utan endast underteck­ na en försäkran på heder och samvete och vid laga ansvar att han under inkomståret icke haft inkomst av kapital till högre belopp än 200 kronor. Han befrias emellertid icke från att redovisa sin förmögenhet, om ock i kon­ centrerad form. För deklaranter med inkomst av annan fastighet synes vins­ ten av förslaget ringa. Genom den nya schablonberäkningen beträffande enoch tvåfamilj shus torde redovisningen av inkomst av annan fastighet ej be­ reda flertalet skattskyldiga några svårigheter. En radikal förenkling har här redan uppnåtts. Ej heller för skattskyldiga med större fastigheter synes förslaget innebära någon förenkling. För taxeringsmyndigheterna torde ett fritagande från beskattning av 200 kronor av inkomst av kapital utgöra en påtaglig förenkling, under det att motsvarande regel beträffande inkomst av annan fastighet ej torde med­ föra nämnvärd lättnad i taxeringsarbetet. Några myndigheter såsom riksräkenskapsverket samt länsstyrelserna i Gävleborgs och Jämtlands län har ansett att förslaget icke medför någon nämnvärd lättnad vare sig för deklaranter eller taxeringsmyndigheter. Länsstyrelsen i Uppsala län säger sig dela de sakkunnigas uppfattning, att i fråga om skattskyldiga med inkomster av villafastigheter eller med smärre kapitalinkomster, en obetingad fördel ur uppbördssynpunkt vinnes, därest ett schablonavdrag, förslagsvis å 200 kronor, införes. För större fas­ tighets- och kapitalinkomster får ett sådant avdrag ingen betydelse för åvä­ gabringande av överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Den förenkling i deklarations- och taxeringsförfarandet, som de sakkunniga an­ ser att ett schablonavdrag därjämte skulle medföra, kan länsstyrelsen icke finna bli av någon betydelse. Småinkomster av såväl fastigheter som kapi­ tal skall ju fortfarande deklareras och endast i de få fall, där av deklaratio­ nen omedelbart framgår, att nettointäkten i förvärvskällan icke kan uppgå till belopp överstigande 200 kronor, kan granskning underlåtas. En viss för­ enkling skulle emellertid åstadkommas, om ägare av en- eller tvåfamiljsfastighet med så lågt taxeringsvärde, att 3 procent därav ej överstiger 200 kronor (exempelvis sommarstugor), fritages från skyldighet att deklarera inkomst av fastighet, under förutsättning att vederbörande ej innehar eller brukar andra fastigheter. Länsstyrelsen i Blekinge län gör gällande, att taxeringskontrollen i fråga om vissa skattskyldiga kan väntas bli försvårad genom försök från vederbörandes sida att överföra ränteinkomster till förvärvskällan kapital och ränteutgifter från förvärvskällan annan fastighet. Riksskattenämnden uttalar, att den föreslagna bestämmelsen om botten­ avdrag från inkomst av annan fastighet icke är tillfredsställande ur för-

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 65

enklingssynpunkt. Även om nettoinkomsten understiger 200 kronor måste nämligen den skattskyldige göra en beräkning för att konstatera detta. En deklarationsbilaga måste sålunda upprättas och denna skall kontrolleras av taxeringsnämnden. Inkomst av detta slag är därför icke lämpad för schablonisering. Skillnaden är för stor mellan bruttointäkt och nettointäkt och det kan ej läggas i den skattskyldiges hand att utan vidare avgöra om schablo­ nen är tillämplig på honom. I fråga om avdraget från inkomst av kapital ställer sig den praktiska tillämpningen annorlunda. Den skattskyldige kan här på förhand tämligen lätt bedöma om hans behållna inkomst (nettoin­ komst) av kapital överstiger 200 kronor eller ej — avdrag för kostnader inom förvärvskällan förekommer i så liten utsträckning att man bör kunna bortse därifrån. Om inkomsten icke uppgår till 200 kronor, behöver något belopp heller inte föras ut i deklarationen. Ur förenklingssynpunkt kan där­ för någon anmärkning icke riktas mot förslaget i denna del. Länsstyrelsen i Örebro län uttalar, att genom den schablonmässiga in­ komstberäkningen för en- och tvåfamilj sfastigheter vunnits en sådan för­ enkling, att taxeringen av inkomst av dylika fastigheter blivit synnerligen enkel. Att härutöver införa ett bottenavdrag i förenklingssyfte synes skä­ ligen onödigt. Några större fördelar i taxeringshänseende genom ett botten­ avdrag från inkomst av kapital kan länsstyrelsen ej heller finna. Taxering­ en av den kategori skattskyldiga, vilkas beskattning de sakkunniga avser att förenkla, vållar nämligen redan nu sällan några komplikationer, såvitt gäl­ ler kapitalinkomster. Endast om införandet av bottenavdrag i förvärvs­ källorna inkomst av annan fastighet och av kapital kombineras med ett bort­ tagande av deklarationsskyldigheten för skattskyldiga löntagare med obe­ tydliga biinkomster av detta slag kan någon förenkling av betydenhet med ty åtföljande minskning av taxeringsmyndigheternas arbetsbörda uppstå.

Beträffande förslagets verkningar på förhållandet mellan preliminär A-skatt och slutlig skatt har några uttalanden gjorts. Landsorganisationen uttalar således, att genomförandet av förslaget med­ för att ett stort antal skattskyldiga får bättre överensstämmelse mellan pre­ liminär och slutlig skatt. I allmänhet synes remissinstanserna icke anse att förslagets genomfö­ rande skulle i mer avsevärd mån medföra bättre överensstämmelse mellan källskatt och slutlig skatt, såvitt avser skattskyldiga med sidoinkomst av an­ nan fastighet. Sneriges akademikers centralorganisation anför, att de sakkunniga synes ha förbisett att deras förslag icke leder till åsyftad större överensstämmelse mellan källskatt och slutlig skatt, enär skatten å fastighet uttas såsom eu kommunal garantiskalt. Organisationen förordar i stället alt fastighetsskat­ ten avvecklas, vilket leder till avsevärt större förenkling än den som kan ernås vid ett genomförande av sakkunnigförslaget. Även riksskattenämnden har den uppfattningen, att förslaget såvitt av­ ser bottenavdrag vid inkomst av annan fastighet har ringa betydelse då 5 Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 59

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

det gäller att motverka divergensen mellan preliminär och slutlig skatt. Nämnden föreslår att frågan får anstå i avvaktan på hur spörsmålet om fastighetsbeskattningens avveckling slutligen kommer att lösas. Riksräkenskapsverket säger sig hålla för troligt, att den föreslagna om­ läggningen i uppbördshänseende delvis har negativ verkan, såtillvida som skatten på löntagares smärre sidoinkomster f. n. mer eller mindre är ägnad att neutralisera ett eventuellt överuttag av preliminär skatt. Åtskilliga av de hörda myndigheterna och organisationerna har understru­ kit de sakkunnigas uttalande, att avdraget från inkomst av kapital har en sparfrämjande effekt. Näringslivets sknttedelegation framhåller sålunda, att det icke blott är förenklingssyftet som bör beaktas vid bedömande av förslaget utan även dess i någon mån sparfrämjande effekt. Vid upprepade tillfällen har fram­ hållits, att vårt nuvarande skattesystem på grund av däri ingående kumulerade och starkt progressiva skatter på inkomst och förmögenhet innebär ett allvarligt hot mot sparviljan och sparförmågan hos vårt folk med därav följande skadeverkningar för hela samhällsutvecklingen. Även om den spar­ främjande effekten av skattefria avdrag av förevarande slag givetvis i och för sig är alltför obetydlig för alt kunna tillmätas någon större betydelse, är dock angelägenheten av åtgärder på detta område enligt delegationens mening så trängande, att varje, om ock obetydligt, steg i sådan riktning måste hälsas med tillfredsställelse. Svenska sparbanksföreningen erinrar om att föreningen tidigare framhål­ lit nödvändigheten av att sparandet stimuleras genom speciella skattelätt­ nader. Föreningen säger sig därför med tillfredsställelse hälsa de sakkun­ nigas förslag, vilket kan förväntas få en viss sparfrämjande effekt. Där­ emot ser föreningen icke någon anledning, varför denna sparfrämjande åt­ gärd skall ges en starkare begränsning än vad som gäller i fråga om avdra­ get för försäkringspremier. Enligt föreningens mening är det ur många olika synpunkter befogat, att skattefriheten för kapitalinkomster sättes vid ett maximibelopp av 300 kronor för ensamstående och 600 kronor för äkta makar. Överståthållarämbetet ifrågasätter, om förslagets genomförande får nå­ gon sparfrämjande verkan. Ämbetet framhåller, att förslaget i vart fall fram­ står såsom ett gynnande av de skattskyldiga, vilka har möjlighet att spara, framför dem som av olika skäl — kanske stor försörjningsbörda — icke har det.

De föreslagna beloppen för bottenavdragen har i allmänhet tillstyrkts i re­ missyttrandena. Länstgrelsen i Örebro län anser dock, att bottenavdraget från inkomst av kapital bör begränsas till 100 kronor.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden påpekar, att enligt de sakkunnigas förslag äkta makar kan få avdrag med 200 kro­ nor vardera från både inkomst av annan fastighet och av kapital under för­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 67

utsättning att sådana inkomster redovisas i deras deklarationer. Bestäm­ melserna skulle leda till att förmögenhet, som nu regelmässigt redovisas i mannens deklaration, kommer att uppdelas på makarna; om sådan uppdel­ ning icke verkställes skulle avdrag åtnjutas med allenast 200 kronor från vartdera av de båda angivna inkomstslagen. Förslaget skulle alltså med­ föra betydande ökning av antalet hustrudeklarationer. Bestämmelserna sy­ nes därför böra ändras så, att avdrag för ogift medgives med 100 eller 150 kronor och för gifta med sammanlagt 200 eller 300 kronor. Även andra remissinstanser förordar ett för makar gemensamt avdrag.

I några remissyttranden uttalas, att bottenavdrag endast bör medges från inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter, som beräknas enligt schablon­ metoden. En sådan ståndpunkt hävdas av bl. a. allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, som tillika framhåller att några bärande motiv för att medge schablonavdrag från inkomst av hyresfastighet men icke från inkomst av jordbruksfastighet icke torde kunna anföras. Överståthållarämbetet framhåller att enligt de sakkunnigas förslag botten­ avdrag endast skulle medgivas från inkomst av fastighet, som är belägen i den skattskyldiges hemortskommun. Således skulle skattebefrielse kunna medgivas vid beräkning av inkomst av hyreshus i hemortskommunen men icke vid beräkning av inkomst av sommarstuga i annan kommun. Det är enligt ämbetet riktigare och ur praktisk synpunkt lämpligare att anknyta skattebefrielsen till sådana fastigheter, för vilka de nya schablonbestäm­ melserna skall tillämpas.

Några remissinstanser har ansett, att regeln icke bör gälla inkomst av annan fastighet respektive kapital, som åtnjutes av juridiska personer. Överståthållarämbetet finner det sålunda omotiverat att den föreslagna skattebefrielsen skall tillkomma juridiska personer.

Departementschefen Av den utredning som de sakkunniga förebragt framgår, att ett stort antal skattskyldiga har småinkomster av kapital vid sidan av andra inkomster. Det sammanlagda antalet skattskyldiga med kapitalinkomst uppgår till om­ kring 1,2 miljoner. Mer än hälften av dessa har en kapitalinkomst understi­ gande 200 kronor. Sålunda har ca 470 000 skattskyldiga inkomst av kapital uppgående till ett belopp av högst 100 kronor för år och ytterligare ca 220 000 skattskyldiga årlig inkomst av kapital till belopp mellan 100 och 200 kronor. Den sammanlagda kapitalinkomsten för sistnämnda grupper torde icke ens utgöra en tiondel av alla kapitalinkomster. De sakkunniga har beträffande förvärvskällan inkomst av kapital före­ slagit införandet av ett bottenavdrag å 200 kronor som skulle få åtnjutas av alla skattskyldiga med inkomst av kapital. Huvudsyftet med förslaget har de sakkunniga angivit vara att nå fram till bättre överensstämmelse mellan preliminär A-skatt och slutlig skatt.

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Några remissmyndigheter, däribland riksräkenskapsverket, har ansett att förslaget i denna del icke är ägnat att medföra bättre sådan överensstäm­ melse. Det har därvid framhållits, att eftersom vid löneavdrag för preli­ minär A-skatt hänsyn inte tas till kapitalinkomster det föreslagna botten­ avdraget i regel endast kommer att medföra, att det överuttag av preli­ minär skatt som nu ofta sker icke blir så stort som eljest. Även om detta i nuvarande läge möjligen kan vara riktigt, torde enligt min mening förhål­ landet bli ett annat, om de föreslagna schabloniseringarna i fråga om om­ kostnader i förvärvskällan tjänst och beträffande försäkringsavdraget ge­ nomföres. Genom dessa schabloniseringar torde det nämligen uppstå bättre överensstämmelse mellan den preliminära A-skatten och den slutliga skat­ ten än enligt nu gällande regler. Ur den synpunkt varom nu är fråga torde det därför bli av större betydelse än nu, att vissa löntagargruppers smärre kapitalinkomster inte föranleder högre slutlig skatt än som uttagits i käll­ skatt. Om det skall vara möjligt att få ett system med en för ett stort antal skattskyldiga definitiv källskatt, är det nödvändigt att smärre inkomster av kapital befrias från taxering och beskattning. Införandet av ett bottenav­ drag sådant som det föreslagna skulle således utgöra ett led i åtgärder för att genomföra ett sådant system. Genomförandet av de sakkunnigas förslag skulle otvivelaktigt innebära en förenkling av deklarationsförfarandet för de skattskyldiga, som har in­ komst av kapital till lägre belopp än det skattefria bottenavdraget. Det tor­ de nämligen vara möjligt att i sådana fall nöja sig med eu försäkran å de­ klarationsblanketten, att den skattskyldige ej haft bruttointäkt av kapital överstigande beloppet för bottenavdraget. Därigenom skulle flertalet av de skattskyldiga som har så låga kapitalinkomster icke behöva göra en exakt beräkning av inkomsten. Även för taxeringsmyndigheterna skulle ett genomförande av sakkunnig­ förslaget medföra vissa lättnader. Beträffande ett icke obetydligt antal de­ klarationer skulle ett visst mått av kontrollarbete bortfalla. De sakkunniga har såsom ett ytterligare skäl för införande av ett botten­ avdrag från kapitalinkomster angivit, att ett sådant avdrag kommer att verka sparfrämjande. Flera remissinstanser har särskilt understrukit den­ na effekt. Det skulle föra för långt att i detta sammanhang närmare gå in på denna synpunkt. Oavsett hur därmed förhåller sig, har emellertid för­ slaget enligt min mening sådana fördelar i andra hänseenden att dessa i och för sig är tillräckliga för att motivera införandet av ett bottenavdrag av föreslagen art. Jag förordar därför att de sakkunnigas förslag om ett sådant avdrag genomföres, dock med vissa jämkningar. Skattelagssakkunniga har föreslagit att bottenavdragets belopp faststäl­ les till 200 kronor för varje skattskyldig, som har inkomst av kapital upp­ gående till nämnda belopp. Detta skulle således innebära att äkta makar, om var och en av dem har kapitalinkomst till ett belopp av 200 kronor, sammanlagt skulle få 400 kronor skattefritt av sina kapitalinkomster. Nu

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 69

torde i ett relativt stort antal fall mannen deklarera för all kapitalinkomst, även om den i verkligheten helt eller delvis tillhör hustrun. Med den av de sakkunniga föreslagna regeln kan förmodas, att i sådana fall mannen inte längre kommer att deklarera för hela inkomsten av kapital, utan att hustrun i stället avger en särskild deklaration för sin inkomst. Det kan vidare an­ tagas att försök kommer att göras att uppdela makarnas kapital, även i så­ dana fall där kapitalet tillhör endast en av makarna. Dylika förfaringssätt skulle givetvis inte vara till gagn för förenklingssträvandena. Det synes därför lämpligt, att som flera remissinstanser föreslagit utforma regeln så, att makar gemensamt får avdrag intill ett visst belopp. Kan den ena maken inte utnyttja hela avdraget får den andra maken i förekommande fall åtnjuta avdrag för återstoden. Vilka belopp man bör välja kan diskuteras. I allmänhet har de föreslagna beloppen tillstyrkts. Enligt min uppfattning kan det emellertid ifrågasättas, om dessa inte leder till väl stor skattelindring för äkta makar som båda har kapitalinkomster. Man torde för eu väsentligt mindre kostnad nå ett resul­ tat, som ur förenklingssynpunkt får anses tillfredsställande, om beloppet bestämmes för ogifta till 100 kronor och för äkta makar till 200 kronor gemensamt. Avdraget bör vidare tillkomma endast fysiska personer. Jag föreslår därför att de sakkunnigas förslag modifieras på sätt nu angivits. Detta skulle medföra ett väsentligt mindre skattebortfall för stat och kom­ mun än vad de sakkunniga räknat med. Sålunda torde skattebortfallet med den av mig förordade regeln inte komma att uppgå till högre belopp än 16 miljoner kronor för staten och 12 miljoner kronor för kommunerna.

Även i fråga om inkomst av annan fastighet innebär skattelagssakkunnigas förslag att inkomsttagare skall få åtnjuta ett skattefritt bottenav­ drag med 200 kronor. Huvudsyftet med detta avdrag skulle vara att ernå bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Vidare skulle enligt de sakkunnigas mening förslaget medföra en viss förenkling av de­ klarations- och taxeringsförfarandet. Förslaget utgår från det förhållandet att åtskilliga löntagare vid sidan av löneinkomsten har att deklarera smärre inkomster av egnahemsfastigheter, sommarstugor etc. Vid bedömandet av detta förslag bör emellertid understrykas att man, så länge den särskilda beskattningen av fastighet i kommunalt hänseende består, icke når någon större efiekt med förslaget. Även om i åtskilliga fall den statliga beskattningen av fastighetsinkomsten skulle bortfalla, skulle alltjämt beskattningen av garantibeloppet för fastig­ heten kvarstå. Med hänsyn härtill och då förslagets verkningar i förenklingsavseende skulle bli relativt begränsade, bör förslaget icke genomföras nu. I samband med en eventuell framtida avveckling av den särskilda fas­ tighetsbeskattningen bör emellertid förslaget tagas upp till ny prövning i belysning av de förhållanden som då föreligger. Jag vill emellertid redan här framhålla alt ett avdrag av nu avsett slag bör få betydelse vid en ordning med definitiv källskatt för vissa löntagargrupper.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

V. Avdrag för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter

Gällande bestämmelser

Enligt 19 § kommunalskattelagen gäller bl. a., att till skattepliktig inkomst icke skall räknas ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av försäkring, som icke tagits i samband med inkomst av tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pen­ sion eller annan livränta. Till skattepliktig inkomst räknas icke heller be­ lopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring. Genom lag den 7 maj 1954, nr 204, som skall tillämpas fr. o. m. 1956 års taxering, har i nyssnämnda paragraf införts ett nytt stadgande, enligt vilket även ersättning, som på grund av försäkring i allmän sjukkassa tillfallit den försäkrade, skall utgöra icke skattepliktig inkomst. Jämlikt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig i hemorts­ kommunen åtnjuta avdrag för premier eller andra avgifter, som den skatt­ skyldige erlagt för kapital-, arbetslöshets-, sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp. En förut­ sättning för avdragsrätten är, att försäkringarna äges av den skattskyldige, hans make eller omyndiga barn. Avdragsrätten är begränsad till högst 200 kronor för ensamstående och tillsammans högst 400 kronor för äkta makar. Har skattskyldig endast under en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdraget åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid. Enligt nämnda lag den 7 maj 1954, nr 204, är sådan i slutlig eller tillkom­ mande skatt ingående sjukförsäkringsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige, avdragsgill i den mån den rymmes inom ramen för försäkringsavdraget. Avdrag för sådan avgift får åtnjutas första gången vid 1957 års taxering. Rätt till avdrag för försäkringspremier vid den statliga beskattningen in­ fördes i samband med 1910 års skattelagstiftning. Avdraget bestämdes då till ett maximibelopp av 200 kronor för varje skattskyldig. Genom beslut vid 1920 års riksdag infördes motsvarande avdragsrätt vid den kommunala beskattningen. Som i betänkandet angivits (s. 64—66) har frågan om avskaffande av av­ dragsrätten för försäkringspremier ävensom frågan om höjning av maximi­ beloppen vid flera tillfällen varit föremål för statsmakternas överväganden bl. a. vid 1954 års riksdag i samband med behandlingen av frågan om av­ dragsrätt för avgifter till den obligatoriska sjukförsäkringen.

Den allmänna sjukförsäkringen skall delvis finansieras genom avgifter från de försäkrade. Avgifterna till den obligatoriska försäkringen avser dels sjukvårdsförsäkringen, dels försäkringen för grundsjukpenning jämte barntiHägg och dels försäkringen för tilläggssjukpenning. Avgifterna uppbäres i samband med skatteuppbörden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Enligt 33 § sjukförsäkringslagen skall avgift för sjukvårdsförsäkringen erläggas av medlem, vilkens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året näst efter det år avgiften avser, bestämts till minst 1 200 kronor, och som icke uppbär folkpension. Avgift för försäkringen för grundsjukpenning skall erläggas av medlem, som vid utgången av det år avgiften avser är försäkrad för sådan sjukpen­ ning och vilkens till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering nästföljande år bestämts till minst 1 200 kronor. Om den sammanlagda avgiften för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för grundsjukpenning översti­ ger två procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten året efter det, avgiften avser, skall avgiften nedsättas till två procent av namnda inkomst. I fråga om äkta makar, som taxeras enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser, skall därvid å vardera maken anses belöpa hälften av makarnas sammanlagda taxerade inkomst. Avgift för försäkringen för tilläggssjukpenning skall erläggas av medlem, som är försäkrad för sådan sjukpenning. Enligt preliminära beräkningar kan årsavgiften till den obligatoriska sjuk­ försäkringen och moderskapsförsäkringen beräknas komma att genomsnitt­ ligt uppgå till följande belopp i olika sjukpenningklasser. Årsinkomst av tjänst uppgår Avgift till men ej till ____ 30 Endast sjukvårdsförsäkring

1 800 58

1 800 2 400 66

2 400 3 000 73 3

3 000 3 600 78 4

3 600 4 200 85 5

4 200 5 000 90

5 000 5 800 98 7

5 800 6 800 103

8

6 800 8 400 115 9

8 400 10 200 127

10 139 10 200 12 000

11

12 000 14 000 152 12

14 000 — 164

13

Nu angivna avgifter är beräknade efter nuvarande sjukvårdstaxa och för­ valtningskostnader och hänsyn har icke tagits till sådana förmåner som sjuk­ gymnastik, massage in. in., varom vederbörande sjukkassa kan besluta. Det bör påpekas, att de belopp som angivits i de sakkunnigas betänkande hänför sig till en tidigare beräkning och genomgående är sex kronor lägre an de nu angivna. Avgifterna för den frivilliga sjukpenningförsäkringen erlägges direkt till sjukkassan och skall vara så avvägda, att de i förening med andra för sjukkasseverksamhetcn tillgängliga medel antages förslå till infriande av förfall­ na utfästelser och till erforderlig fondbildning. Avgifterna är beroende av medlemmens ålder, sjukpenningens storlek och karenstidens längd. Avgiften för den frivilliga sjukförsäkringen, inberäknat den obligatoriska avgiften för sjukvårdsförsäkring och grundsjukpenning, beräknas till lägst 56 kronor och högst 371 kronor.

Kungl. Maj. ts proposition nr 59

De sakkunnigas förslag

1950 års skattelagssakkunniga framhåller, att rätten att vid inkomsttaxe­ ringen åtnjuta allmänt avdrag för premier och avgifter avseende vissa för­ säkringar utgör ett avsteg från eljest i skattelagarna gällande principer i fråga om beskattningen av försäkringstagare. Innebörden av dessa principer är att antingen avdrag medges för erlagda försäkringspremier och utfallan­ de försäkringsbelopp beskattas eller också avdrag vägras för försäkrings­ premierna, men skattefrihet för det utfallande försäkringsbeloppet helt eller delvis föreligger. Genom försäkringsavdraget medges emellertid avdrag ehuru utfallande försäkringsbelopp är skattefria. Denna avdragsrätt har motive­ rats med att denna skulle utgöra en sporre till sparsamhet och stimulera in­ tresset att trygga familjens ekonomi i händelse av dödsfall, sjukdom m. m. De sakkunniga uttalar, att de ansett sig böra såsom ett alternativ överväga avskaffandet av avdragsrätten för försäkringsavgifter, då det gäller genom­ förandet av en förenkling av taxerings- och uppbördsförfarandet. Till ut­ jämnande av den skatteskärpning, som skulle bli en följd av avdragsrättens slopande, borde i så fall enligt de sakkunnigas mening genomföras en viss höjning av de statliga och kommunala ortsavdragen. Ur förenklingssynpunkt skulle en sådan lösning vara mest tillfredsställande. Deklarationsbestyret och kontrollen av deklarationerna skulle bli avsevärt enklare. Vidare skulle såvitt avser skattskyldiga med preliminär A-skatt ernås bättre överensstäm­ melse mellan den preliminära och den slutliga skatten. De sakkunniga fram­ håller jämväl, att genom den upplysningsverksamhet, som bedrivits, och av andra skäl insikten om behovet av försäkringsskydd nu är så allmän, att den under ett tidigare skede väl motiverade uppmuntran till tecknande av försäkringar, som avdraget utgör, numera utan större olägenhet bör kunna undvaras, Vissa försäkringsformer, som icke är förbundna med avdragsrätt men måste tillmätas stor social betydelse, exempelvis brandförsäkring av personlig lösegendom, bedrives med framgång utan att avdragsrätt för pre­ mierna är medgiven. Ett skäl för bibehållande av premieavdraget är emel­ lertid det sparfrämjande syfte, som avdraget tjänar. De sakkunniga erinrar emellertid om, att då i tidigare sammanhang fram­ förts tanken på slopandet av avdraget för försäkringspremier häremot fram­ förts betänkligheter från skilda håll. De omständigheter, som föranlett dessa betänkligheter, torde icke ha undergått någon större förändring. De sakkun­ niga har med hänsyn härtill icke ansett sig böra föreslå den ur förenklings­ synpunkt mest rationella lösningen av förevarande fråga — avdragets av­ skaffande. Särskilt för skattskyldiga, som vid tecknandet av försäkring räk­ nat med möjligheten att vid taxeringen åtnjuta avdrag för de utgående pre­ mierna, torde en sadan lösning framstå som en orättvisa. De sakkunniga förordar i stället införandet av ett schablonavdrag av lämplig storlek. Detta bör bestämmas till sådant belopp, att det täcker ut­ gifterna för premier och avgifter för flertalet skattskyldiga. Möjligheter bör emellertid förefinnas för skattskyldiga, som har kostnader för försäkrings­

I dessa belopp är icke inräknade de kostnader som kommer att föran­ ledas av att premierna för den allmänna sjukförsäkringen fr. o. in. 1957 års taxering kommer att avdragas inom det nuvarande försäkringsavdragets ram. Skattelagssakkunniga framhåller att schablonavdragets belopp icke bör sättas för högt för att icke skattebortfallet skall bli för stort och avdragets försäkringsfrämjande effekt minska alltför mycket. Å andra sidan får det icke sättas sa lågt, att dess värde ur förenklingssynpunkt äventyras. Enligt de sakkunniga torde såsom lämpliga belopp kunna ifrågakomma 150 eller 200 kronor för ensamstående samt 300 eller 400 kronor för makar gemen­ samt. Med hänsyn till att sjukförsäkringsavgifterna ej fastställts anser de sakkunniga det vara vanskligt att beräkna hur många skattskyldiga som skulle innefattas under schablonavdrag enligt dessa alternativ. I avvaktan

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 75

på besked om sjukförsäkringsavgifternas storlek och de beräkningar som därefter kan göras har de sakkunniga för sin del förordat att schablonav­ draget bestämmes till de lägre av nyssnämnda belopp. Maximibeloppen för försäkringsavdraget bör enligt de sakkunnigas me­ ning bestämmas till 300 kronor för ensamstående och 000 kronor för gift skattskyldig.

Remissyttrandena Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran de sak­ kunnigas förslag till omläggning av det s. k. försäkringsavdraget. Någia remissinstanser godtar de sakkunnigas principiella lösning men föreslåi andra belopp än de sakkunniga. Förslaget avstyrkes av kammarrätten, riksskattenämnden, riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Kronobergs, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län ävensom Sveriges akademikers centralorganisation. Några myndigheter och organisationer föreslår jämk­ ningar i de sakkunnigas förslag, som jag senare kommer att beröra. I några remissyttranden har uttalanden gjorts angående tanken att helt slopa det ifrågavarande avdraget för försäkringspremier. Ingen av de hör­ da myndigheterna och organisationerna har emellertid helt anslutit sig till en sådan lösning. Länsstyrelsen i Malmöhus län erinrar om att i direktiven för 1950 års skattelagssakkunniga framhållits, att de sakkunniga skulle överväga att utmönstra sådana i skattelagarna intagna bestämmelser, som tillkommit i avsikt att åstadkomma en långt driven rättvisa olika skattskyl­ diga emellan eller att befordra belijärtansvärda samhällsföreteelser av för beskattningsväsendet i grund och botten ovidkommande natur, exempelvis bestämmelsen om rätt till avdrag för vissa försäkringspremier. Enligt läns­ styrelsens mening är en lösning av föreliggande fråga i enlighet med de i ut­ redningsdirektiven angivna riktlinjerna mest tilltalande ur förenklingssynpunkt. Ett visst fog’föreligger dock för de sakkunnigas uppfattning att försäk­ ringsavdraget, särskilt då den enskildes försäkringsutgifter ökar med ikraft­ trädandet av den allmänna sjukförsäkringen, har en icke obetydlig psykolo­ gisk effekt som en det allmännas skatteftergift till förmån för försäkringssparandet. Då det gäller utgifter av ren levnadskostnadskaraktär är det än­ dock svårförståeligt att livförsäkringspremier får beredas en skattemässig särställning jämfört med t. ex. brandförsäkringspremier och avgifter till yrkessammanslutningar. Dessa skäl talar för att avdraget i varje fall ej böi sättas högre än vad de sakkunniga föreslagit. Länsstyrelsen anser vidare önskvärt att frågan om avdragsrättens slopande omprövas, om det visar sig möjligt att genomföra en betydande sänkning av skatteuttagningsprocenten vid den statliga inkomstbeskattningen. Kammarrätten framhåller, att det skulle vara en betydande vinst ur taxcringsteknisk synpunkt, om ifrågavarande avdrag helt kunde tagas bort. Då emellertid avdragsrätten i sin nuvarande form obestridligen tjänar sparan­ dets intresse samt varit lagligen medgiven under så lång tid att den ingått i det allmänna medvetandet såsom något självklart, anser sig kammarrätten likväl böra förorda att avdragsrätten bibehålies.

76 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

I vissa remissyttranden har upptagits spörsmålet, huruvida avgifterna till den obligatoriska sjukförsäkringen borde vara avdragsgilla inom försäkringsavdragets ram. Majoriteten i riksskattenämnden anför härom. Det nuvarande avdraget för försäkringspremier — vilket avser en i prin­ cip icke avdragsgill utgift — har tillkommit för att stimulera till försäk­ ringsskydd och sparande. Under sådana förhållanden kan det med fog ifrå­ gasättas om det är lämpligt att en obligatorisk avgift, sådan som sjukför­ säkringsavgiften, inlägges i avdraget. När avdraget dessutom, bl. a. i syfte att ge täckning för de nya sjukförsäkringsavgifterna, föreslås skola in­ rymma ett fasi, obligatoriskt avdrag i botten, kan det göras gällande att sjukförsäkringsavgifterna hellre böra förläggas utanför' deklarationen ge­ nom att avdragsrätt slopas och man i stället lämnar den skattskyldige kom­ pensation genom viss jämkning av den statliga inkomstskattéskalan. Ur forenklingssynpunkt synes denna väg vara att föredraga. Kammarrätten anser det ej vara riktigt att jämställa obligatoriska sjuk­ försäkringsavgifter med frivilligt åtagna försäkringspremier. Utfallande sjukförsäkringsförmåner utgör enligt 19 § kommunalskattelagen icke skat­ tepliktig inkomst. Med tillämpning av huvudprincipen för beskattning av försäkringstagare bör därav följa att avgifterna skall vara icke avdragsgilla. Syftet att stimulera till försäkringar kan icke göra sig gällande beträffande avdragsrätt för en avgift av obligatorisk natur. Det synes kammarrätten opraktiskt från forenklingssynpunkt att inräkna de obligatoriska sjukför­ säkringsavgifterna i det medgivna maximiavdraget. De skattskyldiga måste redovisa avgifterna i deklarationen och taxeringsmyndigheterna skall kon­ trollera dem. Kammarrätten anser det således mest rationellt att de obliga­ toriska sjukförsäkringsavgifterna görs icke avdragsgilla. Den härav för­ anledda skattehöjningen kan, om så anses lämpligt, elimineras genom omar­ betade skatteskalor eller sänkt utdebitering. Tjänstemännens centralorganisation erinrar om att organisationen i an­ nat sammanhang framfört önskemål om att avgifterna till den obligatoriska sjukförsäkringen skall vara avdragsgilla inom ramen för ett särskilt avdrag för detta ändamål. Denna uppfattning vidhåller organisationen. Om en sådan ordning icke anses möjlig förordar organisationen emellertid, att avdraget för avgifterna till sjukförsäkringen inrymmes inom ramen för försäkringsavdraget. Sveriges akademikers centralorganisation anser, att de förmåner, som utgår på grund av sjukpenningförsäkringen skall beskattas hos mottagaren och avdrag separat medgivas för premier, som den skattskyldige erlagt un­ der året för såväl sjukvårds- som sjukpenningförsäkringen. Den föreslagna anordningen med fasta bottenavdrag har i regel tillstyrkts av remissinstanserna. I några remissyttranden har dock vissa erinringar framförts mot dylika avdrag. Kammarrätten uttalar salunda, att för nu gällande försäkringsavdrag en­ dast kan åberopas sociala och sparfrämjande synpunkter. Sådana synpunk­ ter kan däremot icke i allmänhet anläggas till stöd för införandet av ett av­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 77

drag som tillkommer alla skattskyldiga utan redovisning av verkliga utgif­ ter. Genom ett schablonavdrag kan en förenkling av deklarations- och taxeringsförf arande t uppnås endast i den mån man uppger syftet med avdragsrätten. Enligt kammarrättens mening saknar därför ett schablonavdrag i fråga om försäkringspremier allt berättigande, då det skulle få karaktär av ett alla skattskyldiga tillkommande grundavdrag av samma art som ortsavdragen. Icke heller länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län anser sig kunna biträda skattelagssakkunnigas förslag om schablonavdrag för för­ säkringspremier. Förstnämnda länsstyrelse anför, att de föreslagna åtgär­ derna icke synes vara ägnade att främja en rättvis taxering. Det kan enligt länsstyrelsens åsikt icke anses rimligt att medge en skattskyldig avdrag för utgifter, som han icke haft att vidkännas. Införande av regler av nu antydd innebörd torde medföra, att intresset för tecknande av försäkringar svalnar, eftersom rätten kommer att förefinnas att vid taxeringen erhålla ett visst avdrag, oaktat den skattskyldige icke haft att vidkännas motsvarande ut­ gift för försäkringspremier. Då de föreslagna reglerna icke heller synes medföra någon betydande förenkling av taxeringsförfarandet, anser sig läns­ styrelsen icke kunna tillstyrka förslaget. Länsstyrelsen i Gotlands län ställer sig tveksam till förslaget på denna punkt, då ett schablonavdrag knappast är ägnat att hos den enskilde främja något sparsamhetsintresse. Med hänsyn till dels förekomsten av de obliga­ toriska sjukförsäkringsavgifterna, dels syftet att åstadkomma lättnad i ar­ betet med granskningen av deklarationerna, vill länsstyrelsen dock icke motsätta sig genomförandet av ett schablonavdrag. Majoriteten i riksskattenämnden, som förordat att avdrag icke medges för avgifter till den allmänna sjukförsäkringen, framhåller, att av den i be­ tänkandet redovisade statistiken framgår att antalet skattskyldiga med försäkringspremier under 100 resp. 200 kronor är betydande. När de frivil­ liga sjukkasseavgifterna, som hittills ingått i avdragen, numera i huvudsak bortfaller kan detta antal beräknas ytterligare stiga. Om dessa skattskyldiga kunde slippa att i deklarationen utföra och specificera sina avdrag skulle onekligen en avsevärd förenkling ha uppnåtts. Riksskattenämnden finner därför skäl tillstyrka att det nuvarande försäkringsavdraget kompletteras med ett fast botlenavdrag å nyssnämnda belopp. Ett sådant schablonavdrag torde vara tillräckligt högt för att beträffande de skattskyldiga i gemen täcka deras utgifter för försäkringspremier, sedan de frivilliga avgifterna till sjukkassa i huvudsak bortfallit. Beträffande storleken av beloppen för schablonavdragen har de sakkun­ nigas förslag — 150 kronor för ogift och 300 kronor för gift skattskyldig tillstyrkts i flertalet remissyttranden. Likaså har den föreslagna höjningen av maximibeloppen till 300 kronor för ogift och 000 kronor för gift skatt­ skyldig förordats av det övervägande antalet remissinstanser. Sålunda til 1styrkes de av de sakkunniga föreslagna beloppen av statskontoret, riksförsäkringsanstalten, försäkringsinspektionen samt länsstyrelserna i Stock­

78 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

holms, Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Gävleborgs och Jämtlands län ävensom av Föreningen Sveriges kronokamrerare, Sveriges redareför­ ening och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. Länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län, som avstyrkt införan­ de av schablonavdrag, har förordat höjning av maximibeloppen i enlighet med de sakkunnigas förslag. Försäkringsinspektionen anför. J rots penningvärdesfallet sedan sintet av 1930-talet har försäkringsspa­ rande under efterkrigsåren likväl legat på en märkbart högre realnivå än före kriget. Det beror givetvis i första hand på att realinkomsterna ökat och sysselsättningsförhållandena förbättrats. Hur den här berörda begränsade avdragsrätten påverkat utvecklingen är givetvis svårt att säga. För ogifta har dess realvärde sjunkit sedan förkrigstiden. Samtidigt har realinkomstutvecklingen medfört, att en större del av medborgarna kommit i ett sådant inkomstläge, att de kan tillgodogöra sig förmånen resp. utnyttja den mera fullständigt; denna utveckling kommer säkerligen att fortsätta. Oavsett hur förändringarna i försäkringssparandets reala volym påverkats av här be­ rörda avdragsrätt, är det emellertid uppenbart, att försäkringssparandets nivå vid envar tidpunkt och sålunda också för närvarande skulle ha varit avsevärt lägre, särskilt vad gäller mindre och medelstora inkomsttagare, därest ifrågavarande skatteförmån icke funnits. De problem som nu är aktuella i fråga om nämnda avdragsrätt är föl­ jande. När avgiftsbetalningen till den obligatoriska sjukförsäkringen med ingången av nästa år tager sin början, skulle den del av avdragsrätten som står till livförsäkringens förfogande bli beskuren, om avdragsrätten begrän­ sas på samma sätt som hittills. Vidare är att märka, att om en del av av­ dragsrätten schabloniseras och får användas oavsett om försäkring finnes eller icke, detta rent skattemässigt sett blir likvärdigt med en krympning av ramen för avdragsrätten. Fn sådan schabloniserad avdragsrätt har nämligen samma rent allmänna skatteeffekt som en ökning av ortsavdraget.

Förslaget innebär i realiteten att maximum för den särskilda avdragsrät­ ten för dem som verkligen är försäkringstagare minskas till 150 resp. 300 kronor, d. v. s. med 50 resp. 100 kronor i förhållande till den nu gällande storleken av detsamma. Redan av detta skäl skulle en ytterligare höjning av det totala försäkringsavdragets maximibelopp framstå såsom önskvärd; alternativet att sänka schablonavdraget synes nämligen icke böra förordas. Det är emellertid för närvarande svårt att få sakligt underlag för något mera definitivt omdöme i frågan huruvida förslaget innebär en minskning av stödet åt försäkringssparandet. Det finns nämligen knappast fullt till­ räckligt material som visar i vad mån det utrymme som kommer att stå till förfogande för frivillig försäkring blir större eller mindre än tidigare. Man vet att den obligatoriska sjukförsäkringens premier och även arbets­ löshetsförsäkringens premier i det helt övervägande antalet fall torde rym­ mas inom schablonavdraget — och att de tar huvudparten av detta avdrag ! anspråk. Avdragsrätten utöver schablonavdraget blir till mindre del gra­ verad av annat än livförsäkringspremier än vad fallet tidigare varit i fråga om nuvarande större avdrag. Härtill kan fogas det allmänna övervägandet, att schablonavdragets kvarhållande under rubriken försäkringsavdrag må­ hända trots allt icke är alldeles utan betydelse såsom ett incitament till tecknandet av livförsäkringar. Med hänsyn till svårigheterna alt här fälla ett mera bestämt sammanfat­

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 79

tande omdöme vill försäkringsinspektionen icke nu taga bestämd ställning till frågan om en höjning av avdraget utöver den föreslagna. Inspektionen vill sålunda tillstyrka att den föreslagna ordningen blir förverkligad såsom ett modus vivendi till dess erfarenheten, bl. a. vad avser storleken av det utrymme inom avdragsrätten utöver schablonavdraget som kommer livför­ säkringen till godo kan föranleda en omprövning. Utgångspunkten härvid bör vara, att här ifrågavarande begränsade avdragsrätt bör ges företräde bland de skatteförmåner, som förekommer inom livförsäkringens område, och att det sålunda framstår som angeläget att effektiviteten av denna förmån åtminstone vidmakthålles. En omprövning bör senast ske i sam­ band med den utredning av försäkringsväsendets beskattningsfrågor som departementschefen i sitt uttalande i prop. nr 186 den 12 mars 1954^ (s. 23) förutsatt komma att äga rum. Nu ifrågavarande problem har ett så intimt samband med vissa andra skattefrågor inom området att en sådan allmän översyn skulle vara av stort värde för ett slutligt ställningstagande. I det sammanhanget synes även böra allmänt övervägas vad från det allmännas sida kan göras för att främja olika former av sparande. De av 1950 års skattelagssakkunniga förordade beloppen för schablonav­ dragen tillstyrkes jämväl av näringslivets skattedelegation, försäkringsanstalterna Folket och Samarbete samt Svenska livförsäkringsbolags förening. Nu nämnda remissinstanser har emellertid ansett en höjning av maximibe­ loppen befogad utöver vad de sakkunniga föreslagit. Beträffande storleken av schablonavdragen anför försäkringsanstalterna Folket och Samarbete. För att försäkringsavdraget skall fylla sin avsedda funktion att stimulera enskild förtänksamhet är det uppenbarligen angeläget, att schablonavdraget inte sättes större än att det till väsentlig del fylls ut av obligatoriska avgif­ ter. Sedan de sakkunnigas betänkande offentliggjordes har mera preciserade uppgifter om de obligatoriska sjukförsäkringsavgifterna offentliggjorts. En­ ligt dessa blir exempelvis den årliga avgiften för en ogift man med inkomst av tjänst mellan 8 400 och 10 200 kronor högst cirka 140 kronor (varav 30 kronor för sjukvårdsförsäkring), och för en gift man i samma inkomst­ skikt högst cirka 200 kronor. Om man härtill lägger eu för flertajet lönta­ gare regelmässigt förekommande arbetslöshetsförsäkringsavgift på genom­ snittligt cirka 30 kronor, kommer man upp till 170 respektive 230 kronor. Dessa siffror torde visa, att de föreslagna schablonavdragen ligger i över­ kant och att en ytterligare höjning skulle i hög grad skada försäkringsavdragets stimulerande effekt. Det sista gäller icke bara försäkringar, som tillhandahålles av enskilda försäkringsanstalter, utan även de frivilliga för­ säkringar, vilka kommer att meddelas enligt lagarna om sjuk- och yrkes­ skadeförsäkring. Svenska livförsäkringsbolags förening uttalar, att ju högre man väljer schablonavdragen, desto större blir förenklingen av deklarations- och taxcringsförfarandet. Å andra sidan nås syftet med försäkringsavdraget mer effektivt ju lägre schablonavdragen sättes. Enligt föreningens mening är de föreslagna beloppen för schablonavdragen i högsta laget ur sistnämnda syn­ punkt, men med hänsyn till intresset av förenklingen säger sig föreningen icke vilja motsätta sig alt schablonavdragen bestämmes till de föreslagna beloppen 150 resp. 300 kronor. Föreningen framhåller emellertid, att dessa

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

gränsbelopp innebär en icke oväsentlig omfördelning av skattebördan till nackdel för personer som i känsla av ansvar för ålderdomsförsörjning och familjeskydd skaffat sig liv-, olycksfalls- och sjukförsäkringar. En bättre balans erhålles därför, om man samtidigt med fastställande av schablonav­ dragen höjer maximigränsen för avdragen. Det är så mycket mer motiverat som penningvärdeförsämringen föranleder behov av betydligt större försäk­ ringssummor än tidigare. Föreningen påpekar vidare, att de icke anställdas avgifter för ett försäk­ ringsskydd, som är likvärdigt med de anställdas obligatoriska sjukförsäkring, blir avsevärt högre än de senares avgifter. Denna merkostnad motsva­ rar i princip arbetsgivarebidraget för de anställdas försäkring, vilket bidrag i regel är avdragsgillt sasom omkostnad i rörelse. Det kan då synas naturligt, att de icke anställda får möjlighet att inom försäkringsavdraget göra avdrag för merkostnaden, som torde uppgå till omkring 100 kronor i högsta sjukpenningklassen. Föreningen förordar därför att maximibeloppen för för­ säkringsavdraget sättes till 400 kronor för ensamstående och 800 kronor för makar gemensamt. Svenska livförsäkringsbolags förening har jämväl upptagit frågan om maximibelopp för ogift skattskyldig med hemmavarande, barnbidragsberättigade barn. Föreningen uttalar, att skattskyldiga tillhörande denna kate­ gori regelmässigt har ett behov av att genom försäkringar sörja för barnens skydd, varför det kan vara motiverat att för sådana skattskyldiga medge högre maximiavdrag än för en ensamstående. Socialt sett föreligger starka skäl att för dem medge avdrag med samma belopp som för gifta. Om detta icke kan medges förordar föreningen, att maximibeloppen för ifrågavarande skattskyldiga uppställes till 600 kronor. I dessa förslag har näringslivets skattedelegation och försäkringsanstalterna Folket och Samarbete instämt. Tjänstemännens centralorganisation, som tillstyrker de av de sakkunniga föreslagna beloppen för schablonavdragen, föreslår att maximibeloppen för försäkringsavdraget fastställes till 350 kronor för ensamstående och 700 kronor för gifta skattskyldiga gemensamt. Organisationen hävdar, att därest dess förslag beträffande sjukförsäkringsavgifterna icke kan genomföras, försäkringsavdraget bör höjas med belopp som täcker avgifterna. Detta krav anser organisationen ej tillgodoses med den i betänkandet föreslagna höj­ ningen av maximibeloppen. I den mån som vederbörande tidigare i försäkringsa-\draget upptagit avdrag för avgift till erkänd sjukkassa torde visser­ ligen som regel avgiften till sjukförsäkringen kunna inrymmas i den före­ slagna höjningen av försäkringsavdraget, men så är långt ifrån alltid fallet. Några remissinstanser har ansett de av de sakkunniga förordade belop­ pen för schablonavdragen vara alltför låga. Sålunda föreslår landsorgani­ sationen, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och Sveriges köp­ mannaförbund att nyssnämnda belopp fastställes till 200 kronor för en­ samstående och 400 kronor för gifta gemensamt ävensom att maximibeloppen for försäkringsavdraget bör höjas till 400 kronor respektive 800 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 81

Socialstyrelsen ifrågasätter huruvida icke såväl schablonavdragen som maximibeloppen bör bestämmas till något högre belopp än de i betänkandet föreslagna med anledning av att utrymmet för försäkringspremier inom den avdragsgilla ramen torde komma att minska genom den obligatoriska sjuk­ försäkringen i större mån än de sakkunniga ansett sig kunna räkna med. Sveriges häradsskrivarförening anser, att det åsyftade förenklingsmomentet bortfaller om schablonavdragen icke sättes högre än de sakkunniga före­ slagit. Vidare anser föreningen att avdragen bör bestämmas till jämna 100tal kronor. Sveriges akademikers centralorganisation, som förordat att de obligato­ riska sjukförsäkringsavgifterna icke skulle vara avdragsgilla inom ramen för försäkringsavdraget, framhåller att om förslaget godtages kan maximi­ beloppen för försäkringsavdraget bibehållas vid de nu fastställda. Inom ra­ men härför kan en schablonisering ske på så sätt att avdrag medgives med ett belopp, som avjämnas till närmaste högre eller lägre hela hundratal eller femtiotal kronor. Något skattebortfall skulle i så fall icke uppkomma. Riksförsäkringsanstalten understryker, att en höjning av de nu gällande maximiavdragen är av stor betydelse för att den frivilliga sjukförsäkringen liksom den frivilliga försäkringen enligt yrkesskadeförsäkringslagen skall komma att vinna önskvärd anslutning.

Departementschefen

Det avdrag som i form av allmänt avdrag medgives vid taxeringen för försäkringsavgifter av olika slag infördes, som framgår av det tidigare an­ förda, i syfte att uppmuntra försäkringssparandet och underlätta ackvisilionen av framför allt livförsäkringar. Avdraget innebär som de sakkunniga framhållit ett avsteg från de principer som eljest i den svenska beskatt­ ningsrätten tillämpas i fråga om beskattningen av försäkringstagare i så måtto, att avdrag åtnjutes för premiekostnader upp till 200 respektive 400 kronor, ehuru de utfallande försäkringsbeloppen utgör icke skattepliktig intäkt. Med hänsyn till att avdraget är ägnat att komplicera deklarationsförfarandet och taxeringsarbetet och icke är motiverat ur beskattningssynpunkt, uttalade jag i direktiven till 1950 års skattelagssakkunniga, att de sakkunniga borde överväga om inte detta avdrag kunde slopas. I sitt nu framlagda betänkande har de sakkunniga -— samtidigt som de uttalat att ur förenklingssynpunkt den mest rationella lösningen är att avskaffa av­ draget — icke ansett sig kunna föreslå en sådan lösning. Anledningen här­ till är bl. a. att det skulle framstå som eu orättvisa för de skattskyldiga, som vid tecknandet av eu försäkring räknat med möjligheten att vid taxe­ ringen komma i åtnjutande av avdrag för erlagda premier om man nu toge bort förmånen. De sakkunniga har vidare erinrat om, att då i tidigare sammanhang tanken på slopande av avdraget framförts, betänkligheter häremot framförts från skilda håll. Av de undersökningar som gjorts beträffande utnyttjandet av försäkrings- 6 Dilutng till riksdagens protokoll 1055. 1 samt. Xr 50

82 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

avdraget framgår, att i genomsnitt en relativt liten del av detsamma ut­ nyttjats. Sålunda utgör enligt den av de sakkunniga gjorda undersökning­ en medeltalet av yrkade avdrag 135 kronor. Därvid är att märka att i detta belopp ingår avgifter till sjukkassor. Det torde därför kunna ifrågasättas, om icke avdragets betydelse ur ackvisitionssynpunkt något överdrivits. Å andra sidan bör betonas att försäkringssparandet såväl för den en­ skilde som för samhället har sin givna betydelse. Inte minst värdefullt är det ur den synpunkten att det sker systematiskt och i regel på lång sikt. Det är vanskligt att uttala sig om i vilken utsträckning avskaffandet av det ifrågavarande avdraget skulle inverka på det fortsatta försäkringssparan­ det, men en viss minskning kan befaras komma att bli följden. Den all­ männa uppfattningen hos remissinstanserna är också att avdraget bör bibe­ hållas. I nuvarande läge kan jag ansluta mig till denna uppfattning. Det bör även beaktas att avkastning av sparande av annan art i viss utsträck­ ning ej blir beskattad om det av mig tidigare förordade bottenavdraget från inkomst av kapital införes. Det skulle i belysning härav te sig oegent­ ligt att samtidigt slopa den redan existerande förmån beträffande försäk­ ringssparande, som ligger i att avdragsrätt i viss utsträckning åtnjutes för erlagda försäkringspremier. En annan lösning än att helt slopa försäkringsavdraget måste sålunda väljas för att förenkla deklarations- och taxeringsförfarandet på denna punkt. En utväg är att medgiva alla skattskyldiga ett schablonavdrag med de nuvarande maximibeloppen 200 kronor för ensamstående och 400 kro­ nor gemensamt för gifta skattskyldiga. Om ett så utformat schablonavdrag ges och någon möjlighet för de skattskyldiga att få ytterligare avdrag, där­ est deras kostnader för försäkringspremier överstigit schablonavdragets be­ lopp, inte tillskapas, skulle den försäkringsfrämjande effekten helt för­ svinna. Avdraget skulle få samma effekt som en generell höjning av ortsavdragen med nämnda belopp. Det är därför uppenbart att denna lösning inte är lämplig. Ett bättre resultat nås med de sakkunnigas förslag att införa ett schablon­ avdrag, vilket skulle tillkomma alla skattskyldiga, och samtidigt möjlig­ göra avdragsrätt i sådana fall, då premieutgifterna uppgått tilll högre be­ lopp än schablonavdraget. För de skattskyldiga vilka ännu inte tecknat försäkringar till sådant belopp att premierna därför jämte den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften uppgått till schablonavdragets belopp förloras visser­ ligen också avdragets försäkringsfrämjande effekt i viss mån. Ur denna syn­ punkt är det som anmärkts särskilt från försäkringshåll angeläget att scha­ blonavdragen inte sättes till för höga belopp. Ur förenklingssynpunkt där­ emot är intresset det rakt motsatta; ju högre avdraget sättes desto färre av­ drag får taxeringsmyndigheterna att granska och desto färre skattskyldiga behöver i deklarationen angiva storleken av de erlagda försäkringspremierna och avgifterna. Det är givet att även kostnadsfrågan har stor betydelse i detta sammanhang. Införandet av ett schablonavdrag å 150 kronor för ogift och 300 kronor för makar tillhopa medför, enligt de sakkunnigas beräkningar,

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 83

ett skattebortfall å 25 miljoner kronor för staten och 22 miljoner kronor för kommunerna. Höjes beloppen för schablonavdraget till 200 respektive 400 kronor kan skattebortfallet beräknas bli 45 miljoner kronor för staten och 40 miljoner kronor för kommunerna. I dessa belopp är ej inräknat de kostnader, som kommer att föranledas av att premierna för den allmänna sjukförsäkringen genom beslut år 1954 redan gjorts avdragsgilla inom det nuvarande försäkringsavdragets ram. Det må framhållas, att de sakkunnigas kostnadsberäkningar grundar sig på undersökningar, som av olika skäl icke kunnat göras fullständiga, och på bedömningar om framtida förhållanden, som är i viss mån ovissa. De gjorda beräkningarna måste med hänsyn härtill betecknas som osäkra och det verkliga skattebortfallet kan sedermera komma att icke obetydligt av­ vika från det beräknade. Samma ovissa faktorer gör att det nu är vanskligt att angiva, hur många skattskyldiga som skulle komma att beröras av schablonavdrag enligt det högre eller lägre av nyssnämnda båda alternativ. Det kan emellertid med ut­ gångspunkt från de förutsättningar som tillämpats vid kostnadsberäk­ ningarna antagas, att ett schablonavdrag å 150 kronor för ogifta och 300 kronor för gifta skattskyldiga inrymmer ungefär 55 procent av de skatt­ skyldiga, som nu yrkar avdrag för försäkringspremier. Om schablonavdra­ gets belopp sättes till 200 respektive 400 kronor torde motsvarande procent­ tal bli omkring 75. För att icke avdragets försäkringsfrämjande effekt i alltför stor utsträck­ ning skall gå förlorad och för att icke skattebortfallet skall bli för stort, torde som flertalet remissinstanser förordat de lägre beloppen 150 respek­ tive 300 kronor tills vidare böra väljas såsom schablonavdrag. En ompröv­ ning av frågan bör emellertid övervägas sedan möjligheter föreligger till en förnyad undersökning på grundval av taxeringsmaterialet vid 1957 års eller senare års taxering. Genom införandet av ett schablonavdrag skapas ökade förutsättningar för att uppnå bättre överensstämmelse mellan preliminär A-skatt och slut­ lig skatt. För att åstadkomma denna effekt måste man emellertid samtidigt vidtaga ändringar i uppbördsförordningens regler om beräkning av belop­ pen för preliminär A-skatt enligt skattetabellerna. De tabeller som skall användas fr. o. in. år 1956 skall enligt nuvarande bestämmelser grundas på förutsättningen att den skattskyldige — förutom ortsavdrag och avdrag för kommunala utskylder vid taxering till statlig inkomstskatt — icke erhål­ ler andra avdrag vid taxeringen av inkomster än med ett belopp av 100 kronor. Hälften av detta belopp kan anses motsvara utgifter för folkpen­ sionsavgiften och hälften kostnader för avgiften till den allmänna sjukför­ säkringen. Det föreslagna schablonavdraget för försäkringspremier skulle alltså böra föranleda en höjning av sistnämnda belopp med 100 (150—50) kronor för ogifta och därmed i uppbördshänsecnde likställda inkomsttagare. Detsamma bör gälla för gift man, vars hustru har inkomst över 2 000 kro­ nor. För annan gift man bör motsvarande höjning ske med 250 (300—50)

84 Kungl. Maj.ts proposition nr ö9

kronor. Det sålunda till 200 respektive 350 kronor höjda avdraget bör i överensstämmelse med vad jag tidigare förordat höjas med ytterligare 100 kronor med hänsyn till det föreslagna schablonavdraget från inkomst av tjänst. De sakkunniga har i anslutning till förslaget om ett schablonavdrag vi­ dare förordat en höjning av försäkringsavdragets maximibelopp. För att den försäkringsfrämjande effekten hos avdraget icke delvis skall gå förlorad, har vissa remissinstanser i stället ifrågasatt en omprövning av beslutet att låta avgifterna för den allmänna sjukförsäkringen bli avdragsgilla inom ramen för försäkringsavdraget och föreslagit, att sjukförsäkringsavgifterna icke skulle vara avdragsgilla vid taxeringen. Ställning togs till denna fråga, som väckts redan föregående år innan nyssnämnda beslut fattades. Jag fin­ ner därför inte anledning att i detta sammanhang upptaga frågan till över­ vägande. Genom att även sjukförsäkringsavgifter skall inrymmas under försäkrings­ avdraget, kommer detta vid oförändrade maximibelopp att ge minskat ut­ rymme för andra försäkringsavgifter än för närvarande. För ogifta skatt­ skyldiga kan antagas att i genomsnitt endast ett belopp på ca 75 kronor kommer att stå till förfogande för premier till frivilliga försäkringar. För gifta skattskyldiga torde motsvarande belopp kunna antagas utgöra om­ kring 200 kronor. Även om dessa belopp skulle vara tillräckliga för en re­ lativd stor del av de skattskyldiga, kommer maximibeloppen att nås av ett större antal skattskyldiga än för närvarande. För dessa skattskyldiga skulle avdraget således inte längre verka främjande på tecknandet av ytterligare försäkringar. Vidare bör anmärkas, att de skattskyldiga som redan nu ut­ nyttjat hela försäkringsavdraget skulle få en skatteskärpning i förhållande till andra, genom att de ej kan la avdrag för sjukförsäkringsavgiften. Med hänsyn till det anförda bör en höjning av maximibeloppen för för­ säkringsavdraget genomföras. Beträffande storleken av denna höjning bör följande anföras. Om maximibeloppet såvitt avser ogifta skattskyldiga höjs till 300 kronor torde i stort sett samma försäkringsfrämjande effekt som nu uppnås för flertalet av dessa. I fråga om gifta skattskyldiga torde mot­ svarande effekt las om maximibeloppet höjes till 550 eller 600 kronor. Då det är önskvärt att avdraget för gifta är dubbelt så stort som avdraget för ogifta och lämpligen bör bestämmas i jämnt 100-tal kronor, torde det högre beloppet böra väljas. Att gå utöver de nu nämnda beloppen, som föreslagits i några remissyttranden, synes icke böra ifrågakomma. Jag förordar såle­ des att maximibeloppen för försäkringsavdraget höjes till 300 kronor för ensamstående skattskyldiga och 600 kronor för gifta skattskyldiga. I ett par remissyttranden har föreslagits att maximibeloppen för vissa skattskyldiga med barn bestämmes till högre belopp än vad som fastställes att gälla för ensamstående. Med hänsyn till de komplikationer av taxeringsteknisk art som ytterligare ett avdragsbelopp skulle föra med sig kan jag inte förorda ett sådant förslag. Ej heller synes tillräckliga skäl föreligga att i detta hänseende jämställa sådana skattskyldiga med sammanlevande makar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59

VI: Beskattningen av folkpensionsförmåner och avdraget för folkpensionsavgift

Vissa bestämmelser i lagen om folkpensionering m. m. Följande bestämmelser i 1946 års lag om folkpensionering torde här böra återgivas. Lagen skiljer mellan å ena sidan ålderspension, som utgår efter det ve­ derbörande fyllt 67 år, och å andra sidan invalidpension, sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner under vissa förutsättningar utgår för tid dess­ förinnan. Allmän ålderspension, som till storleken är oberoende av pensionstagarens inkomst och förmögenhet, utgår för gift pensionsberättigad, vars make jäm­ väl åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, med 1 120 kronor om året och för annan pensionsberättigad med 1 400 kronor om året. Invalidpension eller sjukbidrag tillkommer den, vars arbetsförmåga är på visst sätt nedsatt, och utgöres dels av grundpension med 200 kronor om året och dels av tilläggspension med högst 920 kronor om året för gift pensions­ berättigad, vars make åtnjuter folkpension eller vars hustru uppbäi hustru­ tillägg, och högst 1 200 kronor om året för annan pensionsberättigad. Grund­ pensionen utgår utan hänsyn till vederbörandes inkomst och förmögenhet, medan tilläggspensionen är inkomstprövad. Berättigad till änkepension är änka, som vid mannens frånfälle fyllt 55 år och som varit gift med honom minst fem ar. I vissa fall kan änkepension utgå före uppnådda 55 år. Om änka åtnjuter folkpension i annan form, äi hon ej berättigad till änkepension. Pensionsförmånen är inkomstprövad och utgår med högst 840 kronor om året. Om den pensionsberättigade ingår nytt äktenskap, upphör rätten till änkepension. Hustrutillägg tillkommer pensionsberättigads hustru, som fyllt 60 år, un­ der förutsättning att makarna varit gifta minst fem år. Även före fyllda 60 år kan hustrutillägg i vissa fall utgå. Förmånen utgår efter inkomstprövning med högst 840 kronor om året. De ovan angivna förmånerna höjs i förekommande fall med indextillägg, kommunalt bostadstillägg, blindtillägg och vårdtillägg. Indextillägget, som bestämmes med hänsyn till det pensionspristal, som fastställes för en tid av tre månader, utgör för närvarande per år 250 kronor för änkepensionsberättigad och för den, som uppbär hustrutillägg, 020 kro­ nor för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension eller tillläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, och 400 kronor för an­ nan pensionsberättigad. Kommunalt bostadstillägg utgår efter inkomstprövning enligt de grunder vederbörande kommun bestämmer. Blindtillägg tillkommer pensionsberättigad, som saknar synförmåga eller vars synförmåga är på visst sätt nedsatt, under förutsättning att han blivit

86 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

blind före fyllda 60 år. Blindtillägget utgör 1 000 kronor om året och är icke inkomstprövat. Annan, som före 60 års ålder blivit svårt invalidiserad och är i behov av ständig tillsyn och vård, är berättigad till vårdtillägg med 1 000 kronor om året. Sistnämnda förmån är icke inkomstprövad. De inkomstprövade pensionsförmånerna bestämmes efter vissa i lagen angivna grunder med hänsyn till pensionstagarens inkomst och förmögenhet. Nära samband med folkpensionsförmånerna äger de bidrag, varom förmäles i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar med barn. Sådant bidrag utgår efter inkomstprövning med belopp motsva­ rande änkepension och bostadstillägg enligt lagen om folkpensionering; även särskilt bostadstillägg kan utgå. Bestämmelserna i sistnämnda lag skall gälla i tillämpliga delar. Jämlikt 19 § i lagen om folkpensionering, i dess lydelse enligt lag den 5 juni 1953 (nr 291), skall pensionsavgift med nedan angivna undantag erläggas av varje i riket mantalsskriven svensk medborgare i åldern 18—66 år. Den som uppbär folkpension är befriad från avgiftsskyldighet. Pensions­ avgift skall ej heller erläggas av den, vilkens till statlig inkomstskatt taxelade inkomst icke uppgår till 1 200 kronor, eller, om han är gift och skall taxeras enligt för gift skattskyldig gällande grunder samt andra maken icke är befriad från avgiftsplikt, makarnas beräknade taxerade inkomster sam­ manlagt icke uppgår till 1 200 kronor. Pensionsavgiften för ogift och sammanlagda avgiften för äkta makar utgår med 1,8 procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten, dock högst med 180 kronor för ogift och sammanlagt högst med 360 kronor för makar. För äkta makar gäller följande bestämmelser för avgiftsberäkningen. År båda makarna taxerade och avgiftspliktiga erlägges pensionsavgift med sammanlagt högst 360 kronor. Därvid skall, om vardera makens taxelade inkomst överstiger 10 000 kronor, envar påföras pensionsavgift med 180 kronor. Om endast den ena makens taxerade inkomst överstiger 10 000 kronor minskas i förekommande fall dennes avgift så, att makarnas sam­ manlagda pensionsavgifter icke överstiger 360 kronor. Är endast den ena maken avgiftspliktig, och är den andra maken befriad från avgiftsskyldighet enbart av den anledningen, att för denne ej beräknats taxerad inkomst, utgör maximiavgiften för den avgiftspliktige 360 kronor. Om båda makarna taxe­ rats, men endast den ena är avgiftspliktig, eller om endast den ena maken taxerats, och den andra maken ej skulle ha varit avgiftspliktig även om han påförts taxering, utgår högsta pensionsavgift med 180 kronor.

Gällande beskattningsbestämmelser

De olika förmånerna enligt folkpensioneringslagen utgör skattepliktig in­ komst för mottagaren. Detsamma är förhållandet med de enligt vissa andra författningar utgående bidragen till änkor och änklingar med barn. Såvitt avser den kommunala taxeringen har för dessa fall meddelats särskilda be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

stämmelser om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Enligt 50 § 2 mom. kommunalskattelagen skall sålunda skattskyldig, vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgörs av folkpension eller änke- eller änklingsbidrag, därest särskilda omständigheter icke till annat föranleder, anses ha sådan nedsatt skatteförmåga, som berättigar till extra avdrag. I anvisningarna till nämnda paragraf stadgas, att om skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende av vad han i form av folkpension eller änke- eller änklingsbidrag uppburit, den taxerade inkomsten regelmässigt bör minskas med ett belopp motsva­ rande vad han sålunda uppburit, dock högst 3 000 kronor. Om skattskyldig åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpension eller änke- eller änklings­ bidrag, men pensionen eller bidraget likväl utgjort den huvudsakliga delen av hans inkomst, bör den skattskyldige regelmässigt medgivas ett med hän­ syn till omständigheterna jämkat avdrag för nedsatt skatteförmåga. Därest folkpensionen eller änke- eller änklingsbidraget icke uppgått till minst hälften av den sammanlagda inkomsten, bör avdrag, som ovan sägs, medgi­ vas allenast då särskilda skäl därtill föranleder. — Några motsvarande be­ stämmelser har icke ansetts erforderliga vid den statliga taxeringen med hänsyn till de vid denna taxering utgående högre ortsavdragen. Bestämmelser om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för folkpensionsav­ gift finnes i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen. Enligt detta stadgande äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hem­ ortskommunen åtnjuta avdrag för i slutlig eller tillkommande skatt ingåen­ de folkpensionsavgift, som under beskattningsåret påförts den skattskyldige. Därest skattskyldig endast en del av beskattningsåret varit här i riket bosatt, skall avdrag åtnjutas allenast i den mån det belöper å nämnda tid. Har folk­ pensionsavgift, för vilken avdrag åtnjutits vid inkomsttaxeringen, restituerats, avkortats eller avskrivits, skall intäkten härav jämlikt 35 § 5 mom. kommunalskattelagen upptagas till beskattning som inkomst av tillfällig för­ värvsverksamhet.

Enligt gällande uppbördsbestämmelser utgår icke preliminär A-skatt för folkpensioner eller bidrag till änkor eller änklingar med barn. Vad angår hänsynstagande vid den preliminära A-skatten till folkpensions­ avgiften gäller från och med år 1955, att skattetabellerna skall grundas bl. a. på den förutsättningen, att den skattskyldige medgives ett allmänt avdrag å 100 kronor. Vid bestämmande av detta belopp har emellertid hänsyn tagits också till de avgifter, som utgår enligt lagen om allmän sjukförsäkring.

De sakkunniga 1950 års skattelagssakkunniga uttalar i betänkandet, som förut nämnts, att nuvarande bestämmelser i fråga om beskattning av folkpensions- och vissa därmed jämställda förmåner och i fråga om avdragsrätt vid beskatt­ ningen för folkpensionsavgifter medför åtskilliga olägenheter i taxcringsocli uppbördsliänseende.

83 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

Till utveckling härav anför de sakkunniga, att de särskilda föreskrifterna om avdrag vid den kommunala taxeringen för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer har visat sig medföra besvärligheter vid taxeringsarbetet. För att i görligaste mån ernå enhetlig tillämpning av berörda föreskrifter har man på vissa håll utarbetat tabeller till ledning vid beräkning av avdragsbeloppet med hänsyn till sidoinkomstens storlek. Dessa tabeller kan emellertid icke alltid följas; hänsyn måste vid avdragets bestämmande ofta tagas till omständigheterna i det särskilda fallet. I många län har man där­ för nöjt sig med att utfärda allmänna anvisningar till ledning för taxerings­ myndigheterna. Ehuru sålunda vissa åtgärder vidtagits för att underlätta taxeringsarbetet i nu ifrågavarande hänseende, medför dock beräkningarna av de extra avdragen för folkpensionärer alltjämt en icke oväsentlig merbelastning för beskattningsnämnderna. Beträffande rätten till avdrag för folkpensionsavgifter framhåller de sak­ kunniga att förekomsten av dylikt avdrag komplicerar såväl deldarationssom taxeringsförfarandet. Den skattskyldige måste från senaste debetsedel å slutlig skatt överföra den honom påförda obligatoriska folkpensionsavgiften till deklarationsformuläret. Därvid kan lätt förväxlingar ske med andra å debetsedeln angivna belopp, och feladderingar göras, om uppgifter skall in­ hämtas från mer än en debetsedel. För kontroll av det i deklarationen yrkade avdraget måste deklarationsgranskaren antingen infordra vederbörliga debet­ sedlar från den skattskyldige eller inhämta uppgifter från debiteringsmyndigheten. En så noggrann kontroll hinner vanligen inte göras under den relativt korta tiden för deklarationsgranskningen annat än i sådana fall, då det yrkade avdraget förefaller att vara uppenbarligen felaktigt. I betänkandet påpekas vidare, att det förhållandet, att folkpensionsförmå­ nerna är undantagna från preliminär beskattning, ofta medför bristande överensstämmelse mellan den preliminära A-skatten och den slutliga skatten. Om en folkpensionär är skyldig att vidkännas skatteavdrag för annan in­ komst an folkpension, och sidoinkomsten uppgår till sådant belopp, att den skattskyldige vid taxeringen icke är berättigad till avdrag för nedsatt skattetormåga, kommer han att påföras kvarstående skatt med belopp, motsva­ rande marginalskatten å folkpensionen, såvida han icke hos arbetsgivaren begärt förhöjt skatteavdrag å sidoinkomsten eller den lokala skattemyndig­ heten beslutat, att skatteavdrag å sidoinkomsten skall göras med högre be­ lopp än i tabellen. Från och med år 1955 skall vid upprättande av källskattetabellerna viss hänsyn tagas till att avdrag medgives för folkpensions- och sjukförsäkringsavgifter. Tabellerna skall nämligen grundas på förutsätt­ ningen, att skattskyldiga åtnjuter allmänt avdrag med 100 kronor. I den mån nyssnämnda avgifter avviker från nämnda belopp kommer den preli­ minära A-skatten och den slutliga skatten att icke överensstämma. De sakkunniga erinrar om, att de olägenheter, som gällande bestämmelser om beskattning av folkpensioner och avdragsrätt för pensionsavgifter med­ för ur uppbördssynpunkt, har uppmärksammats i tidigare sammanhang. Sålunda påpekade dåvarande skattedirektören K. G. A. Sandström i sitt år

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 89

1941 avgivna betänkande med allmänna riktlinjer till åstadkommande av tidigare inbetalning av utskylder (SOU 1941: 5) att avdraget för de obliga­ toriska avgifterna till den allmänna pensionsförsäkringen medförde, att förhandsberäkningar av utskylderna i flertalet fall måste bli felaktiga. Sand­ ström framhöll vidare, att utfallande folkpensioner visserligen principiellt borde beskattas eftersom avdrag medgåves för inbetalda pensionsavgifter, men i de övervägande antalet fall kom någon skatt icke att utgå å pensions­ beloppen. I dessa fall blev situationen faktiskt den, att den skattskyldige både hade fått göra avdrag för pensionsavgifterna och sluppit betala skatt å den utfallande pensionen. Det syntes därför som om ett materiellt rikti­ gare resultat skulle ernås, om avdragsrätt icke medgavs för pensionsavgif­ terna, men i stället folkpensionen fritogs från beskattningen. Av i huvudsak nu återgivna skäl föreslog Sandström, att rätten till avdrag för avgiften till allmänna folkpensioneringen upphävdes och utfallande pensionsbelopp hän­ fördes till icke skattepliktig intäkt. Sandströms förslag, som vid remissbehandlingen genomgående tillstyrktes eller lämnades utan erinran, upptogs av 1944 års uppbördsberedning i dess betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet. I den vid 1945 års riksdag framlagda propositionen med förslag till uppbördsförordning m. m. (nr 370) anförde emellertid departementschefen, att han icke ansåg sig beredd att på grundval av den föreliggande utredningen taga ställ­ ning till denna fråga. I stället förordade departementschefen att utfallande folkpension skulle undantagas från preliminärbeskattning. Propositionen blev i denna del bifallen av riksdagen. Vidare nämner de sakkunniga, att 1950 års uppbördssakkunniga i sitt första betänkande med förslag till vissa ändringar i uppbördsförfarandet (SOU 1950: 7) föreslog, att skatteavdrag i viss utsträckning skulle verk­ ställas å folkpensioner. Detta förslag mötte stark kritik i remissyttrandena och uppbördssakkunniga ansåg sig därför icke böra återkomma med för­ slaget i sitt andra betänkande (SOU 1952: 1). Enligt skattelagssakkunnigas mening utgör nuvarande bestämmelser om beskattning av folkpensioner och avdrag för folkpensionsavgifter en av de faktorer, som komplicerar deklarations- och taxeringsförfarandet samtidigt som de utgör ett hinder för uppnående av bättre överensstämmelse mellan den preliminära A-skatten och den slutliga skatten. Det framhålles i skattelagssakkunnigas betänkande, att sedan frågan om avskaffande av skatteplikten för folkpensionsförmåner och avdragsrätten för pensionsavgifter var föremål för prövning vid 1945 års riksdag, ifråga­ varande spörsmål i vissa hänseenden har kommit i ett annat läge. De ge­ nomförda höjningarna av pensionsbeloppen och pensionsavgifterna har så­ lunda ogynnsamt inverkat på möjligheterna att ernå bättre överensstäm­ melse mellan den preliminära och den slutliga skatten. Vidare har bestäm­ melserna om hänsynstagande vid den kommunala taxeringen till utgående folkpensionsförmåner vid bestämmande av de särskilda avdragen för ned­ satt skatteförmåga komplicerat taxeringsförfarandet. Ifrågavarande bestäm­

90 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

melser betraktades vid införandet som ett provisorium i avvaktan på en höjning av de kommunala ortsavdragen. Sedan en sådan genomförts vid 1950 års riksdag, täckte de kommunala ortsavdragen sådana folkpensioner, som utgick utan behovsprövning. I en den 18 november 1950 avlämnad promemoria upptog de sakkunniga till övervägande frågan att genom frita­ gande av de inkomstprövade folkpensionerna från skatteplikt bereda folk­ pensionärerna den lindring i beskattningen, som kunde anses erforderlig även efter höjningen av de kommunala ortsavdragen. Av i promemorian angivna skäl — i huvudsak sammanhängande med det sätt varpå inkomstprövad folkpensionsförmån reducerades med hänsyn till förekommande sidoinkomster — ansåg sig de sakkunniga icke då böra föreslå ur andra syn­ punkter önskvärda ändringar i bestämmelserna rörande folkpensionärernas beskattning. Med hänsyn till de med nuvarande beskattningsregler förenade olägen­ heterna anser de sakkunniga, att frågan om beskattningen av folkpensioner och avdragsrätten för folkpensionsavgifter bör upptagas till förnyat över­ vägande. De sakkunniga föreslår i detta hänseende — som ett led i den förordade förenklingen i taxerings- och uppbördsförfarandet — att enligt lagen om folkpensionering utgående förmåner undantages från skatteplikt samt att rätten att vid taxeringen åtnjuta avdrag för enligt samma lag påtörda avgifter avskaffas. Med hänsyn till det nära sambandet mellan folk­ pensionsförmånerna samt bidragen till änkor och änklingar med barn före­ slår de sakkunniga att även dessa bidrag undantages från skatteplikt. I anslutning till detta förslag uttalar de sakkunniga. Sett ur de skattskyldigas synpunkt kan ett genomförande av de sakkun­ nigas förslag närmast betraktas såsom en viss omfördelning av skattebelast­ ningen så till vida, att de folkpensionärer, som nu måste betala skatt för hela folkpensionen eller viss del därav, blir helt befriade från skatt för folkpensionsförmånerna, medan en viss skatteskärpning till följd av avdragsrättens slopande inträder för de skattskyldiga, som nu har att erlägga avenligt lagen om folkpensionering. Emellertid kan den lindring, som inträder för folkpensionärerna beräknas uppgå till sammanlagt större be­ lopp än den sammanlagda skärpningen för övriga skattskyldiga, varför för­ slaget som helhet betraktat innebär en minskning i skattebelastningen. För de skattskyldiga, som nu är avgiftspliktiga, bör den relativt ringa skärpning av beskattningen, som ett slopande av avdragsrätten innebär, kunna betrak­ tas såsom ett förhållandevis billigt pris för förmånen att vid uppnådd pen­ sionsålder eller dessförinnan inträdd rätt till folkpension få komma i åt­ njutande av skattefrihet för pensionsförmånerna. Det kan vidare framhål­ las, att den av förslaget för vissa skattskyldiga föranledda skatteskärpningen kompenseras av att övriga förenklingsåtgärder är så utformade, att de i allmänhet leder till lindring i beskattningen. För att erhålla underlag för bedömande av verkningarna av förslaget på skatteintäkterna till stat och kommun har de sakkunniga inhämtat vissa uppgifter från pensionsstyrelsen. Enligt dessa kan utbetalningarna av folk­ pensioner under år 1955 beräknas komma att uppgå till omkring 1 550 mil­ joner kronor. Härtill kommer utbetalningar av änke- och änklingsbidragen å

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 91

omkring 4 miljoner kronor. Folkpensionsavgifterna, vilka medför avdragsrätt vid inkomsttaxeringen, kan under samma år beräknas till 425 miljoner kronor. Det för år 1955 beräknade antalet pensionstagare och bidragsberättigade till änke- och änltlingsbidrag fördelade efter de olika förmånerna framgår av nedanstående sammanställning.

Antal förmåns­ Därav med inkomst- Pensions- eller bidragsförmån berättigade prövade förmåner

662 000 350 000

Invalidpension och sjukbidrag 138 000 122 000

16 000 12 000

23 000 17 000

3 000 2 000

Änke- och änklingsbidrag----

842 000 503 000

Pensionstagare, som åtnjuter inkomstprövade förmåner, eller omkring 60 procent av hela antalet pensionstagare, och ett icke obetydligt antal av öv­ riga förmånsberättigade kan antagas komma i åtnjutande av ortsavdrag och avdrag för nedsatt skatteförmåga med så stort belopp, att ingen del av folk­ pensionen eller bidraget blir beskattad. Av det belopp, som enligt beräk­ ningarna kan komma att under år 1955 utbetalas i folkpensioner samt änkeoch änklingsbidrag, kan enligt de sakkunniga sålunda ej mer än en tredje­ del eller omkring 520 miljoner kronor antagas komma att bli beskattad. Sammanfattningsvis uttalar de sakkunniga att den föreslagna skattefri­ heten för folkpensioner och upphävande av rätten till avdrag för folkpen­ sionsavgifter sålunda kan beräknas medföra, att skatteunderlaget a ena si­ dan minskar med omkring 520 miljoner kronor, motsvarande vad av utgå­ ende folkpensioner som för närvarande beskattas, och å andra sidan ökar med bortfallande avdrag, som med hänsyn till att avdragen i viss utsträck­ ning icke utnyttjas, kan uppskattas till 420 miljoner kronor. Nettoresultatet blir, att åtgärden i fråga kan beräknas medföra en minskning av skatte­ underlaget med omkring 100 miljoner kronor. Den därå belöpande statliga inkomstskatten kan beräknas till 14 miljoner kronor och de kommunala skatterna till 12 miljoner kronor.

Remissyttrandena

Den föreslagna omläggningen av beskattningen av folkpensionsförmåner och avdragsrätten för folkpensionsavgifter har tillstyrkts av det övervä­ gande antalet myndigheter och organisationer, som yttrat sig därom. Av­ styrkande utlåtanden har avgivits av socialstyrelsen, länsstyrelserna i Kro­ nobergs och Gävleborgs län, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet landsbygdens folk samt Svenska sjöfolksförbundct. Ett par remissinstanser, nämligen pensionss tyr el sen och försäkringsanstalterna Folket och Samarbete har icke ansett sig kunna ta någon ställning till förslaget.

92 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

De remissinstanser, som tillstyrkt omläggningen, har betonat de förde­ lar ur förenklingssynpunkt, som förslagets genomförande skulle medföra såväl för de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna. De synpunkter flertalet remissinstanser anlagt på dessa frågor kommer till uttryck i riksskattenämndens utlåtande, som jag här torde få återgiva. Nämnden påpekar inledningsvis, att bestämmelserna i kommunalskattelag'en om extra avdrag vid taxeringen för personer, vilkas inkomst helt eller till huvudsaklig del består av folkpension, har visat sig särskilt besvärande i tillämpningen. Dessa föreskrifter — som har sin grund i de kommunala ortsavdragens otillräcklighet — är typexempel på sådana bestämmelser som tynger taxeringsapparaten utan att ge motsvarande valuta. Ur förenklings­ synpunkt skulle därför mycket vara vunnet om bestämmelserna kan avlägs­ nas ur kommunalskattelagen. Riksskattenämnden framhåller vidare, att det är tydligt att den av de sakkunniga föreslagna lösningen skulle leda till en avsevärd förenkling av deklarations- och taxeringsförfarandet. Riksskattenämnden är medveten om att ur skatteförmågesynpunkt åtskilliga erinringar kan göras mot detta förslag. Nämnden har den uppfattningen att vissa uppoffringar måste göras i sådant avseende om en förenkling av verklig betydelse skall uppnås. Nämn­ den finner att de sakkunnigas förslag i denna del, om det genomföres i obe­ skuret skick, innebär en sådan förenkling. Om den skatteskärpning, som uppkommer genom att avgifterna icke blir avdragsgilla, anses ligga i vägen för reformen, torde man böra överväga att åtminstone till viss del motväga denna skärpning genom någon sänkning av den statliga inkomstskatteska­ lan, vilken numera — genom att den gjorts olika för äkta makar och ensam­ stående — medgiver en lämplig avvägning av kompensationen mellan dessa båda kategorier. Ytterligare ett par remissinstanser anser, att ett slopande av rätten till avdrag för folkpensionsavgift icke bör genomföras med mindre kompen­ sation genom en allmän skattesänkning kan ges för den skatteskärpning, som för skattskyldiga i de produktiva åldrarna eljest skulle inträda. Denna inställning har länsstyrelsen i Stockholms län och Sveriges lantbruksförbund. Jämväl allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhåller, att det icke bör komma i fråga att borttaga rätten till avdrag för pensionsavgiften utan kompensation i någon form. Förslaget medför en av­ sevärd skatteskärpning särskilt för familjeförsörjare inom låglönegrupper. Möjligheten för sadana skattskyldiga till penningsparande är mycket be­ gränsade och de har alltsa ej möjlighet att utnyttja de skattelättnader som förslaget i andra hänseenden innebär. Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Sveriges akademikers centralorgani­ sation har avstyrkt de sakkunnigas förslag såväl rörande omläggning av be­ skattningen av folkpensionärer som rörande avdragsrätten för folkpensions­ avgifter. Nämnda länsstyrelse anför såsom skäl för sin ståndpunkt, att förslaget

Kungi. Maj:ts proposition nr 59 93

innebär eu formlig omfördelning av skattebelastningen. Den omständighe­ ten att medellivslängden ökar och antalet pensionsberättigade i förhållande till hela folkmängden tenderar att öka, kommer småningom att lägga för stor del av skattebördan på de förvärvsarbetande årsklasserna, därest den av de sakkunniga föreslagna omfördelningen av skattebelastningen genom­ föres. Enligt av de sakkunniga lämnade uppgifter skulle omfördelningen för närvarande avse ett skatteunderlag av cirka 500 miljoner kronor. Därtill kom­ mer, att alla de skattskyldiga, som icke uppnår pensionsåldern, skulle utan någon lindring i beskattningen få deltaga i utgifter, varav de inte får båt­ nad. Sveriges akademikers centralorganisation medger, att förslagets genom­ förande onekligen skulle medföra en rätt betydande förenkling av taxe­ rings- och deklarationsförfarandet. Å andra sidan skulle emellertid kompli­ kationer uppstå vid samordning av folkpension och tjänstepension. Härtill kommer, att det ur principiell synpunkt är klart motiverat att beskatta pen­ sionen, vilken är avsedd för fortlöpande konsumtion och i detta hänseende fyller samma funktion som arbetsinkomst, liksom också att medge avdrag för pensionsavgifterna, vilka kan jämföras med omkostnader för intäkter­ nas förvärvande. Största konsekvens i beskattningssystemet uppnås sålun­ da genom bibehållande av nu gällande princip. Socialstyrelsen finner förslaget ur principiella synpunkter ägnat att väcka betänkligheter. Det strider sålunda mot den hävdvunna uppfattningen, att en pension till sin natur är att betrakta såsom en uppskjuten lön. Även om man kan bortse härifrån med hänsyn till att folkpensionen icke såsom tjänstepensionen hänför sig till en viss bestämd arbetsvolym, är det likväl knappast motiverat, alt skattskyldighet i princip skall föreligga för andra inkomsttagare än folkpensionärer med lika låg inkomst som dessa, låt vara att de förra efter särskild prövning alltjämt skall kunna befrias från skatt­ skyldigheten enligt reglerna om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Anser man att folkpensionen bör betraktas såsom existensminimum och därför undantagas från beskattning, bör följaktligen övriga inkomsttagare med lika låg inkomst få åtnjuta samma förmån. Ej heller torde något bä­ rande skäl föreligga för att göra folkpensionerna skattefria i fall, då veder­ börande vid sidan därav uppbär annan inkomst av betydelse. Socialstyrelsen framhåller, att förslaget för en pensionerad statstjänsteman leder till den mindre följdriktiga konsekvensen, att han vid uppnående av 67 års ålder erhåller mindre skatt än tidigare, trots att hans sammanlagda pensionsinkomster blir högre än den statliga pensionen till följd av att denna pension icke minskas med folkpensionens fulla belopp. Styrelsen anser sig kunna tillstyrka, att folkpensionsförmånerna göres skattefria endast då de utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst samt under förutsättning att samma förmån samtidigt tillerkännes annan in­ komsttagare med motsvarande låg inkomst. Denna fråga om skattebefrielse för de små inkomsttagarna kan lösas på olika sätt, exempelvis genom höj­ ning av ortsavdragen eller av det i bestämmelserna om avdrag för nedsatt

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

skatteförmåga angivna beloppet, överväger man emellertid att göra folkpen­ sionen skattefri, måste man i vart fall taga hänsyn till den blivande allmänna pensionsförsäkringen. Vare sig pensionsförsäkringen och folkpensionering­ en konstrueras fristående från varandra eller ej, kan man enligt social­ styrelsens mening icke ta ställning till frågan om folkpensionernas beskatt­ ning utan att ta pensionsförsäkringen med i beräkningen. Med hänsyn här­ till bör enligt socialstyrelsens mening frågan om folkpensionsförmånernas beskattning ännu icke upptagas till prövning. Pensions styrelsen anser sig som förut nämnts icke kunna för närvarande ta slutlig ställning till de sakkunnigas förslag. Styrelsen finner att den om­ fördelning av skattebördan som de sakkunnigas förslag innebär icke kan motiveras enbart med den av förslagen föranledda lättnaden i taxeringsarbetet. Enligt styrelsens mening måste vartdera förslaget bedömas för sig och med särskilt beaktande av att en taxeringsrationalisering icke utan tvingande skäl bör medföra större ändringar i skattebelastningen än som ur andra synpunkter kan anses försvarliga. Dylika mera principiella synpunk­ ter har icke blivit tillräckligt belysta i betänkandet. Med hänsyn härtill och då hithörande problem kräver ytterligare överväganden och delvis är av den art, att pensionsutredningens väntade betänkande om allmän pensions­ försäkring kan inverka pa hur de lämpligen bör lösas, är det synnerligen svårt att för närvarande ta slutlig ställning till ifrågavarande båda förslag. Härefter erinrar pensionsstyrelsen beträffande den föreslagna skattefri­ heten för folkpensionsförmåner, att det uppenbarligen förutsatts av stats­ makterna, då nu gällande lag om folkpensionering antogs år 1946, att pen­ sionerna skulle beskattas. Styrelsen understryker vidare, att huvuddelen av den skatt, som nu erlägges för folkpensionsförmåner, utgöres av de pen­ sionärer, som i ekonomiskt avseende har den bättre ställningen, säkerligen i regel av personer som fyllt 67 år och har inkomster vid sidan av folk­ pensionen. Pensionsstyrelsen anmärker också, att en generell skattefrihet för folkpension kunde komma att framstå som stötande vid jämförelse mellan en person yngre och en äldre än 67 år, varav den förre förskaffar sig extrainkomst motsvarande den senares folkpension och för denna in­ komst måste erlägga avsevärd marginalskatt, medan den senare genom den föreslagna reformen befrias från det på hans ålderspension belöpande mar­ ginalskattebeloppet. Denna effekt av förslaget skulle förstärkas vid av olika anledningar tänkbara framtida pensionsförhöjningar. Styrelsen erinrar även om, att en allmän pensionsförsäkring kan komma att organisatoriskt sam­ ordnas med folkpensioneringen och att ett undantagande av all folkpension från beskattning kan föranleda krav på skattefrihet även för pension enligt en sådan försäkring. Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation har till­ styrkt den föreslagna skattebefrielsen för folkpensionsförmåner, men av­ styrkt, att de sakkunnigas förslag om slopande av avdragsrätten för folk­ pensionsavgifter genomföres. Landsorganisationen säger sig ha allvarliga betänkligheter mot de sak­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 95

kunnigas förslag i denna del. Organisationen uttalar, att de kalkyler, varpå de sakkunniga har grundat sina förslag, enligt organisationens uppfatt­ ning är felaktiga, varför den föreslagna reformen skulle medföra en ök­ ning av det totala beskattningsunderlaget och icke en sänkning därav som de sakkunniga förutsatt. De sakkunniga har enligt organisationens beräk­ ningar med drygt 40 miljoner kronor överskattat det med förslagets genom­ förande förenade totala skattebortfallet. Härefter anför landsorganisationen. Det är emellertid mindre den omständigheten, att förslaget inte ens totalt sett kan väntas medföra någon skattelindring, som dikterat LO:s betänk­ ligheter, utan det förhållandet, att förslaget skulle innebära en omfördel­ ning av skattebelastningen från de produktiva grupperna inte till samtliga folkpensionärer, utan till den relativt lilla grupp av folkpensionärer, som förutom folkpension har sådana inkomster, att de för närvarande blir på­ förda skatt för folkpensionen. När de sakkunniga anser, att skatteskärpningen för de avgiftspliktiga utgör ett förhållandevis billigt pris för för­ månen av skattefrihet för pensionsförmånerna, bör man hålla i minnet, att flertalet folkpensionärer redan åtnjuter denna förmån. LO kan inte ge sin anslutning till de sakkunnigas förslag till avskaffande av avdragsrätten för pensionsavgiften, men finner det rimligt med generell skattefrihet för pen­ sionsförmånerna, vilket skulle leda till betydande förenklingar och större rättvisa. Kostnaderna för en dylik reform skulle med 80 milj. kr. över­ stiga det av de sakkunniga angivna beloppet. Den tekniska olägenheten med avdragen för pensionsavgiften skulle i så fall kvarstå. Tjänstemännens centralorganisation uttalar, att de sakkunnigas förslag att folkpensionerna skall vara helt skattefria innebär en i och för sig önsk­ värd förenkling av arbetet för taxeringsnämnderna. Förslaget synes vidare synnerligen angeläget med hänsyn till att det nuvarande systemet med möj­ ligheten till särskilt avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer, vars inkomst helt eller till huvudsaklig del utgöres av folkpension, icke är tillfredsställande. Den föreslagna skattefriheten skulle vidare medföra att folkpensionens värde ökar för dem, vilkas folkpension nu beskattas helt eller delvis. Förhållandet kan också uttryckas sålunda, att värdet av vid sidan av folkpensionen uppburna inkomster ökas. Nu antydda konsekven­ ser innebär en fördel ur såväl individens som samhällets synpunkt. De är ägnade att öka benägenheten att genom egna åtgöranden erhålla andra in­ komster vid sidan av folkpensionen som tillsammans med denna kan ge en acceptabel levnadsnivå. Beträffande slopandet av avdragsrätten för folkpensionsavgift påtalar Tjänstemännens centralorganisation att härigenom en icke obetydlig skärp­ ning av beskattningen skulle inträda för den aktiva delen av befolkningen. Organisationen anser sig icke kunna instämma i de sakkunnigas uttalande att denna skärpning kan betraktas som ett billigt pris för förmånen att få komma i åtnjutande av skattefrihet för pensionsförmånerna. Minst tillämp­ ligt är detta uttalande för de personer som efter folkpensionsålderns inträde har sådana inkomstförhållanden att de ej enligt nu gällande regler belastas med skatt på folkpensionen. Mot bakgrunden av sin uppfattning att en om­

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

läggning av skattereglerna ej bör medföra skatteskärpning avstyrker orga­ nisationen förslaget att avdragsrätten för folkpensionsavgifter slopas. Vidare anför Tjänstemännens centralorganisation. Därest den föreslagna skattefriheten för folkpensionen genomföres och avgiften förblir avdragsgill innebär detta, att man bryter principen att an­ tingen utfallande belopp eller inbetalade avgifter till försäkringar skall be­ skattas. Detta förhållande synes emellertid icke medföra att en sådan ordning — för vilken talar praktiska och i viss mån sociala synpunkter •— av principiella skäl ej är genomförbar. Ett motsvarande undantag från huvud­ regeln innebär det nuvarande systemet med det s. k. försäkringsavdraget. Därest emellertid en sådan lösning trots allt ej anses möjlig förordar TCO, att det nuvarande systemet bibehålies, d. v. s. avdragsrätt för folkpensions­ avgiften, medan pensionsbeloppen utgör skattepliktig inkomst. TCO vill i detta sammanhang erinra om att organisationen tidigare givit uttryck för den uppfattningen att från det allmänna utgående socialförmåner —bh a. för undvikande av »tröskelproblem» — i princip bör vara skat­ tepliktig inkomst och att beloppens storlek bör avvägas med hänsyn till detta förhållande. I åtskilliga remissyttranden har framförts andra reformförslag såväl be­ träffande beskattningen av folkpensionsförmånerna som beträffande av­ dragsrätten för folkpensionsavgifterna. Såvitt angår avdragsrätten för folkpensionsavgifter har landsorganisatio­ nen, som avstyrkt förslaget om dess slopande, ifrågasatt huruvida icke eu omläggning därav kunde ske för 'vinnande av förenklingssyftet. Organisatio­ nen föreslår därför att vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten vederbörande skattemyndighet minskar den taxerade inkomsten med folk­ pensionsavgiften i likhet med vad de sakkunniga föreslagit beträffande utskyldsavdraget. Förslag av denna innebörd har också framlagts av Tjänstemännens cen­ tralorganisation. Sveriges akademikers centralorganisation ifrågasätter om det icke är möj­ ligt att genom en schablon göra avdraget för folkpensionsavgiften beroende av inkomsten under beskattningsåret i stället för av de faktiskt erlagda av­ gifterna under ett tidigare år. Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden framhål­ ler, att eftersom det är önskvärt att avdraget för pensionsavgift försvinner ur deklarationerna, det kan ifrågasättas om icke de sakkunnigas förslag i detta hänseende kan kvarstå, men pensionsavgiften i stället inarbetas i skat­ teskalan. Därvid bör höjningen av skatteprocenten för beskattningsbara in­ komster upp till 10 000 resp. 20 000 kronor göras mindre än med 1,8 procent av inkomsten. En sådan ändring skulle medföra flera andra fördelar. En be­ räkning av avgiften på beskattningsbar inkomst i stället för på taxerad in­ komst skulle medföra att avgiftspåföring för inkomster under existensmi­ nimum som regel inte skulle ifrågakomma. Ändringen skulle vidare mediöra skattelindring även för andra inkomsttagare med låga inkomster. Vi­ dare skulle ändringen medföra att pensionärer med förhållandevis goda in­ komster finge lämna något bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen,

Kungl. Maj. ts proposition nr 59 97

vilket i någon mån skulle motväga den materiellt omotiverade, men av prak­ tiska skäl betingade skattelindring, som sådana skattskyldiga erhåller ge­ nom skattefriheten för uppburen folkpension. Ett borttagande av den arbetskrävande debiteringen av folkpensionsavgifterna skulle medföra en av­ sevärd arbetslättnad för debiteringsförrättarna. Liknande förslag har framlagts av riksräkenskapsverket, länsstyrelserna i Gotlands och Malmöhus län, Föreningen Sveriges kronokamrerare ävensom några av de lokala skattemyndigheterna, vilka yttrat sig i anledning av betänkandet. Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller att detta visserligen skulle medföra, att sådana skattskyldiga, som taxeras till 1 200 kronor eller mera men icke når upp till beskattningsbar inkomst icke längre behöver gälda någon del av avgifterna till sin pensionering, medan å andra sidan skattskyldiga under aderton och över sextiosex år skulle bli bidragsskvldiga i motsats till vad som nu är fallet. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan detta icke anses oegentligt bl. a. av den anledningen, att folkpensioneringen numera får anses ha förlorat sin karaktär av försäkring. Pensionsstyrelsen framhåller, att de olägenheter som är förenade med att de skattskyldiga för närvarande själva måste ange pensionsavgiftsavdragen i sina deklarationer, skulle försvinna om avgifternas uträknande kun­ de åläggas taxeringsmyndigheterna. Dessa kunde då samtidigt ex officio verkställa avgiftsavdragen från det aktuella beskattningsårets inkomster. I fråga om beskattningen av folkpensionerna har överståthållarämbetet såsom ett alternativ föreslagit, att folkpensionsförmånerna beskattas till hälften, därest statsfinansiella skäl lägger hinder i vägen för en framtida eventuell höjning av folkpensionsförmånerna om dessa nu göres helt skatte­ fria. Länsstyrelsen i Kronobergs län, som avstyrkt de sakkunnigas förslag, ifrågasätter om tillräckliga skäl kan anses föreligga för att slopa beskatt­ ningen av folkpensioner särskilt för högre inkomsttagare. Syftet att ernå en förenkling i laxeringsavseende kan enligt länsstyrelsens mening tillgodoses på annat sätt än de sakkunniga föreslagit. Länsstyrelsen föreslår för sin del, att folkpensionen göres helt skattefri för lägre inkomsttagare samt att fr. o. in. ett visst inkomstläge beskattningen av folkpension sker efter en stigande skala, som ställes i relation till den skattskyldiges sammanräk­ nade nettoinkomst och är så avpassad, att vid ett visst högre inkomstläge hela folkpensionen blir beskattad. Då den obligatoriska folkpensionsavgif­ ten närmast torde vara att jämställa med en statlig skatt, synes i princip icke skäl föreligga att medgiva avdrag därför vid taxeringen. Därest emeller­ tid skattskyldigheten för folkpensioner skulle slopas endast för lägre in­ komsttagare, anser länsstyrelsen det obilligt att i princip upphäva avdragsriitten för dylika avgifter vid taxeringen. Pensionsstyrelsen har ifrågasatt, om icke folkpension i princip bör vara skattepliktig, men inkomstprövade folkpensionsförmåner undantas från beskattning. Inkomstprövning innebär att avdrag från den inkomstprövade pensionen sker för ensamstående med 113 1/3 procent av årlig inkomst mel- 7 Hiluing till riksdagens protokoll 1955, 1 samt. Xr 59

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

lan 1 000 och 1 400 kronor och med 66 2/3 procent av inkomst därutöver samt för gift med 33 1/3 procent av inkomst mellan 750 och 1 050 kronor och med 66 2/3 procent av överskjutande belopp. Dessa procentsatser för avdrag med hänsyn till egen inkomst är så höga, att inkomstprövningen uppenbarligen som helhet verkar strängare än inkomstbeskattningen. Un­ der sådana förhållanden anser styrelsen någon anledning knappast finnas att pensionsförmåner som är underkastade inkomstprövning dessutom skall vara föremål för beskattning. Vidare framhåller pensionsstyrelsen, att även om skatteplikten bibehålies i fråga om allmän ålderspension men slopas i övrigt, torde det med viss schablonisering av skattskyldigheten vara möjligt både att befria folkpen­ sionärer från skyldigheten att i självdeklarationerna redovisa uppburna pen­ sionsbelopp och att åstadkomma en förenkling av taxeringsarbetet. Man kunde nämligen tänka sig att taxeringsmyndigheterna utan stöd av upp­ gifter från deklaranterna påförde personer över 67 år allmän ålderspension med ett på lämpligt sätt avpassat schablonbelopp. Till sådant schablonbe­ lopp torde hänsyn också kunna tagas vid beräkning av källskatt för per­ soner över 67 år för åstadkommande av bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt, när sådan person har inkomster vid sidan av folkpensionen. Från socialstyrelsens sida framhålles, att det av de sakkunniga såsom al­ ternativ III betecknade förslaget erbjuder en möjlighet att i viss grad för­ enkla deklarationsförfarandet. Då detta alternativ bygger på att skatteplik­ ten för folkpensionsförmåner bibehålies skulle ett gemensamt schablonav­ drag medgivas för folkpensionsavgift, försäkringspremier och sjukförsäk­ ringsavgifter med 300 kronor för ensamstående och 600 kronor för äkta makar. Om de verkliga kostnaderna uppgår till högre belopp skulle avdrag medgivas härför, dock att avdragsrätten för försäkringspremier och sjuk­ försäkringsavgifter skulle begränsas till visst belopp. Styrelsen anser, att man tills vidare bör beträda den sålunda föreslagna vägen.

Departementschefen

Som av den tidigare redogörelsen framgått är folkpensionsförmåner att hänföra till skattepliktig inkomst. I enlighet med gängse principer i fråga om försäkringsbeskattningen är å andra sidan folkpensionsavgift avdrags­ gill vid taxeringen. För att ej de folkpensionärer, som endast uppbär folk­ pension eller blott har obetydlig annan inkomst, skall bli beskattade har särskilda bestämmelser meddelats om avdrag för nedsatt skatteförmåga. Sistnämnda bestämmelser har vållat avsevärda svårigheter i tillämp­ ningen. 1950 års skattelagssakkunniga har nu föreslagit regler som innebär att beskattningen helt skulle omläggas. Enligt deras förslag skulle folkpen­ sionsförmåner hänföras till icke skattepliktiga inkomster och avdrag för folkpensionsavgifter icke medgivas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 99

En sådan omläggning skulle ur förenklingssynpunkt ha stora fördelar. Framför allt skulle taxeringsmyndigheternas arbete underlättas genom att tillämpningen av de komplicerade bestämmelserna om nedsatt skatteförmåga till stor del skulle bortfalla. De sakkunnigas förslag leder emellertid till en skalteskärpning för de skattskyldiga som går miste om avdragsrätten för folkpensionsavgiften, d. v. s. i huvudsak befolkningen i de arbetsföra åldrarna. Med hänsyn till denna konsekvens kan jag icke godtaga förslaget. Jag har därför låtit verk­ ställa preliminära undersökningar, huruvida det vore möjligt att uppnå mot­ svarande förenklingar genom andra åtgärder. Några tillfredsställande lös­ ningar har emellertid därvid hittills icke framkommit. Med hänsyn till de avsevärda förenklingar som skulle nås med de sak­ kunnigas förslag anser jag det böra övervägas om förslaget kan genom­ föras i samband med en allmän skattesänkning. Förberedande undersök­ ningar har gett vid handen att stora svårigheter kommer att möta men att dock vissa utsikter föreligger till en godtagbar lösning. Som jag tidigare framhållit har jag för avsikt att inom den närmaste tiden begära Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga för att utreda frå­ gan om en allmän skattesänkning. Som jag också tidigare nämnt bör på dessa sakkunniga även ankomma att ytterligare undersöka möjligheterna att genomföra skattelagssakkunnigas förevarande förslag i samband med skattesänkningen. VII.

VII. Utskyldsavdraget

Gällande bestämmelser

Enligt gällande bestämmelser får visst avdrag för ulskylder ske vid taxe­ ringen till statlig inkomstskatt. Avdragsrätten omfattar endast skatt, som skall erläggas till kommun eller kommunal samfällighet. Vid varje års taxering får i princip avdrag ske för kommunala utskylder, upptagna å den eller de debetsedlar, som den skattskyldige erhållit under det närmast fö­ regående året. Sålunda har exempelvis vid 1954 års taxering fått avdragas dels skatt enligt debetsedlar å slutlig skatt och fastighetsskatt enligt 19515 års taxering dels ock skatt enligt debetsedel å tillkommande skatt, där så­ dan debetsedel tillställts den skattskyldige under år 1953. Avdragsrätten för kommunala ulskylder hänför sig sålunda till inkomst, som ligger i regel två år före de taxeringsår, då avdraget må ske. Eftersom avdragsrätten gäller debiterade utskylder, får avdrag åtnjutas även om utskylderna icke erlägges. Å andra sidan skall slutlig eller tillkom­ mande skatt, för vilken avdrag åtnjutits vid tidigare års taxeringar, vid taxeringen till statlig inkomstskatt beskattas såsom inkomst för den skattskyldige, om den avkortas, avskrives eller restitueras. Alt avdrag på nu angivet sätt medgives för kommunala utskylder sam-

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

manhänger med att kommunalskatterna vid samma inkomst ofta är olika stora i olika kommuner. Med hänsyn till att skatteförmågan sålunda kan vara olika vid i övrigt likartade förhållanden har det därför ansetts skäligt, att avdrag medges vid den statliga taxeringen för dylika utskylder. Den om­ ständigheten, att en skattskyldig i en kommun med hög kommunal utdebi­ tering i förhållande till sin verkliga inkomst erhåller lägre statsskatt än en skattskyldig i en kommun med låg utdebitering, får en viss skatteutjämnande verkan. Rätten till avdrag för kommunala utskylder infördes efter beslut av 1910 års riksdag och har sedan bibehållits i skattelagstiftningen. Som närmare framgår av de sakkunnigas betänkande har frågan om upphävande av den­ na rätt vid flera tillfällen tagits under övervägande och vissa förslag härom har framlagts, dock utan att leda till något resultat.

De sakkunniga

I betänkandet har 1950 års skattelagssakkunniga påpekat vissa med utskyldsavdraget förenade olägenheter, vilka komplicerar deklarations- och taxeringsförfarandet. Det framhålles sålunda, alt svårigheter ofta förelig­ ger för de skattskyldiga att vid upprättande av självdeklarationer rikligt angiva de utskylder för vilka avdragsrätt föreligger. Dessa utskylder är vis­ serligen upptagna på debetsedeln avseende slutlig skatt, men i många fall har den skattskyldige icke denna debetsedel eller anteckning om utskylderna till hands då deklarationen skall upprättas, varför avdragsbeloppen ofta uppgives ungefärligen eller över huvud icke angives på deklarationsblan­ ketten. Understundom plägar de skattskyldiga av misstag uppgiva beloppen för slutlig eller kvarstående skatt i stället för beloppet för kommunalutskylderna. De sakkunniga framhåller, att angivna omständigheter föranleder till att felaktigheter i betydande utsträckning förekommer i självdeklarationerna, vilka felaktigheter icke alltid blir rättade vid den av beskattningsmyndigheterna verkställda granskningen av deklarationerna. För en noggrann kon­ troll av yrkat avdrags riktighet skulle erfordras att vederbörande granskare antingen infordrade slutdebetsedeln från den skattskyldige eller inhämtade uppgift från vederbörande myndighet. En sådan kontroll av varje utskyldsavdrag torde emellertid icke medhinnas under taxeringsarbetet. På många håll torde kontroll endast ske stickprovsvis och genom att jämföra avdra­ get med den i föregående års deklaration uppgivna inkomsten. De sakkunniga bär vidare pekat på att vid stigande inkomst de för lön­ tagare avsedda tabellerna för bestämmande av preliminär A-skatt upptar ett för högt avdrag för kommunala utskylder. Vad angår den statliga in­ komstskatten grundas nämligen tabellerna bl. a. på den förutsättningen, att den skattskyldige medgives avdrag för kommunalskatt med belopp, mot­ svarande de kommunala utskylder som enligt tabellerna ingår i den totala

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

preliminära skatten. För beräkning av dessa kommunala utskylder skall en­ ligt uppbördsförordningen ligga till grund den utdebitering, som i vederbö­ rande kommun bestämts för inkomståret. Sålunda kommer vid beräkning­ en av den preliminära statsskatten avdrag att beräknas med hänsyn till de å inkomsten för inkomståret -- d. v. s. i regel beskattningsåret — belöpande kommunalutskylderna. Vid den slutliga taxeringen däremot medgives av­ drag för den kommunalskatt, som hänför sig till inkomsten året före be­ skattningsåret. Genom att kommunalskatteavdraget på grund av berörda för­ hållanden blir för högt upptaget vid den preliminära inkomstskatten, måste kvarstående skatt i många av dessa fall uttagas framför allt i tider med sti­ gande inkomster. Å andra sidan blir skatten för hög, då inkomsterna mins­ kar från det ena året till det andra eller om flyttning sker till kommun med lägre utdebitering än i den tidigare. De sakkunniga uttalar, att det förhållandet, att enligt nuvarande regler avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt normalt icke medgives för den kommunalskatt, som belöper på beskattningsårets inkomst utan för den inkomst, som hänför sig till året dessförinnan, även medför andra olä­ genheter än dem, som direkt sammanhänger med uppbördsförfarandet. Vid jämn inkomst och oförändrad utdebitering är det ulan betydelse om avdrag medgives för det ena eller andra årets kommunalskatt. Avviker däremot in­ komsten under året närmast före beskattningsåret mera avsevärt från be­ skattningsårets inkomst blir utskyldsavdraget oproportionerligt i förhållan­ de till denna senare inkomst, vilket i inkomstlägen, där skatten är progres­ siv, får mindre tillfredsställande verkningar. Dessa framträder med särskild tydlighet i sådana fall, där skaltskyldig icke haft någon inkomst alls under året före beskattningsåret. Orsaken härtill kan exempelvis vara den, att den skattskyldiga först under beskattningsåret inträtt i förvärvslivet. Nu avsedd skatlskyldig drabbas av en i förhållande till skattskyldiga med jämnare inkomslförhållanden högre beskattning, vilken till följd av statsskattens progressivitet i regel icke utjämnas genom lindrigare beskattning något se­ nare år. De erinringar, som enligt den nyss lämnade redogörelsen kan framstäl­ las mot utskyldsavdraget, har de sakkunniga funnit böra beaktas vid be­ dömande av frågan om rätten att vid taxeringen till statlig inkomstskatt åt­ njuta avdrag för kommunala utskylder bör behållas i sin nuvarande ut­ formning. De sakkunniga uttalar, att nuvarande bestämmelser synes utgöra ett avsevärt hinder såväl för ett förenklat deklarations- och taxeringsförfarande som för uppnående av överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten. Det sistnämnda har särskilt avseende å det stora' flertalet skattskyldiga, som har att erlägga preliminär A-skatt. För att lösa förevarande fråga har de sakkunniga övervägt olika möj­ ligheter. De sakkunniga anför härom, att den ur förenklingssynpunkt radikalaste lösningen givetvis skulle vara att helt avskaffa utskyldsavdraget. Därvid

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

skulle — för afl utskyldsavdragets slopande i princip icke skulle innebära någon skatteskärpning — skatteskalorna för den statliga inkomstskatten omarbetas med utgångspunkt från den genomsnittliga kommunala utdebite­ ringen i riket. Detta borde ske på sådant sätt, att den statliga inkomstskat­ ten skulle giva samma utbyte som för närvarande. De sakkunniga har emel­ lertid erinrat om att, då avdragsrätten infördes, detta motiverades med att därigenom skulle undanröjas de orättvisor, som föranleddes av ojämn­ heterna i den kommunala beskattningen. Under den tid, som förflutit efter det avdragsrätten infördes i samband med 1910 års skattelagstiftning, har åtskilliga åtgärder vidtagits i syfte att utjämna det kommunala skattetryc­ ket. Alltjämt föreligger emellertid en avsevärd olikhet i fråga om storleken av den kommunala utdebiteringen. Till belysande härav har de sakkunniga låtit uppgöra följande sammanställning över kommunområden i riket, för­ delade å dyrorter och efter storleken av kommunal utdebitering enligt be­ slut år 1953.

Kommunområden i riket fördelade å dyrorter och efter storleken av kommunal utdebitering1 enligt beslut år 1953

Utdebitering per skattekrona (avjämnad till hela krontal) Ortsgrupp 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 Summa omr.

S:a områden 2 17 210 599 711 544 302 202 74 44 18 4 1 2 728

1 Innefattar utdebitering av allmän kommunalskatt (inkl. församlingsavgift och municipalskatt), landstingsmedel och tingshusmedel.

1950 års skattelagssakkunniga anser det tveksamt om man för närvarande helt kan bortse från variationerna i den kommunala utdebiteringen vid uttagande av den statliga inkomstskatten. Ehuru utskyldsavdragets avskaf­ fande skulle leda till den största förenklingen och därför — i den mån ut­ vecklingen av den kommunala beskattningen kan befinnas det medgiva — bör betraktas såsom ett eftersträvansvärt framtidsmål, synes det de sak­ kunniga för närvarande lämpligast att söka utfinna en annan metod, var­ igenom de med nuvarande bestämmelser förenade olägenheterna i görligaste mån elimineras. Om nya regler för utskyldsavdraget skall genomföras, bör dessa enligt de sakkunniga utformas så, att avdraget kommer att avse beskattningsårets inkomst och icke som nu inkomsten under året före beskattningsåret. På avdragsreglerna bör även uppställas krav på enkelhet i tillämpningen. De sakkunniga har funnit att det icke föreligger möjligheter att vidtaga förenklingar av något värde, om man skall bibehålla nuvarande eller något detta liknande system för medgivande av avdrag för erlagda eller debiterade

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

kommunala utskylder. Önskemålet om hänsynstagande vid den statliga inkomsttaxeringen till att inkomsten jämväl är — på olika sätt i olika kom­ muner _ kommunalt beskattad skulle emellertid i stället kunna tillgodoses genom att det nuvarande utskyldsavdraget slopas men att den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten vid beräkning av den beskattningsbara in­ komsten minskas förutom med ortsavdrag och, i förekommande fall, avdrag för nedsatt skatteförmåga med ytterligare ett belopp, som ersätter utskylds­ avdraget. Beräkning av beskattningsbar inkomst skulle därvid tillgå så, att taxerad inkomst minskas med ortsavdrag, varefter återstoden reduceras med ett procenttal, motsvarande den till närmaste hela krontal avjämnade kommunala utdebiteringen samt, i förekommande fall, med avdrag for ned­ satt skatteförmåga. I betänkandet har intagits följande exempel för belysande av den av de sakkunniga ifrågasatta metoden. En gift skattskyldig, som bor i ortsgrupp V, har en taxerad inkomst ■vid vars beräkning utskyldsavdrag icke skolat göras — å 10 000 kronor. Av­ drag för nedsatt skatteförmåga ifrågakommer ej. Den kommunala utdebite­ ring, efter vilken preliminär skatt uttagits under beskattningsåret, utgör sammanlagt 12 kronor per skattekrona.

10 000

4 000

6 000

Reduktion motsvarande utskyldsavdrag 720 " 5 280

Beräkningen av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten kan enligt de sakkunniga ske enligt tabell, som för viss taxerad inkomst utvisar den beskattningsbara inkomsten. Särskild tabell kommer att er­ fordras för varje ortsgrupp och förekommande till helt krontal avjämnad kommunal utdebitering. Vidare anför de sakkunniga. Under förutsättning, att skattskyldig taxerades statligt och kommunalt för hela sin inkomst i en och samma kommun samt att inkomster och ar­ drag överensstämde vid den statliga och kommunala taxeringen skulle en sådan anordning medföra praktiskt taget samma resultat som utskyldsav­ draget i dess nuvarande utformning. Emellertid förekommer i detta han­ seende vissa differenser, som medför, att det ifrågasatta systemet i åt­ skilliga fall icke ger helt samma resultat som det nuvarande. _ De omständigheter, som vanligen föranleder en bristande överensstäm­ melse mellan den statliga och den kommunala taxeringen och beskattning­ en, återgives i nedanstående sammanställning: 1. De kommunala och statliga ortsavdragcn är bestämda till olika be­ lopp. Vidare kan, där inkomsten hänför sig till annan kommun än hemorts­ kommunen, förekomma att ortsavdraget icke kan utnyttjas vid den kom­ munala men väl vid den statliga taxeringen. Slutligen kan avdrag foi ned­ satt skatteförmåga medgivas med skilda belopp vid de båda taxeringarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

2. I sådana fall, där inkomst skall kommunalt beskattas i annan kom­ mun an hemortskommunen, beräknas kommunalskatten efter den utdebi­ tering som fastställts i förstnämnda kommun. Denna kan mer eller mindre a\viKa från utdebiteringen i hemortskommunen. ~3, ) dcn kommunala taxeringen medgives avdrag för underskott i för- ^mtSka xt tnda a deu kommun- där inkomst av förvärvskällan skall ber ingen Motsvarande begravning gäller däremot icke vid den statliga taxe-

4. Gift kvinnas s. k. förvärvsavdrag kan utgå med olika belopp vid den «eTöcbn4 S 9 ratl/ga i-axeringen- (46 § 3 mom. kommunalskattela- Den prlliot d s o f°rsta förordningen om statlig inkomstskatt.) ot 4 § 2. ™om- andra stycket gift man medgivna avdragsrätten för hustru, som utfört arbete i viss förvärvskälla, har ingen motsvarighet vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. ö g %ld 5. Enligt den vid 1953 års riksdag beslutade omläggningen av fasti»hets-

Y-hfbcI11^^11’ VlInCn nf! tillämPas frän och med 1956 års taxering°skall

l«lbL kfmS V den tdl kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten till-

å ?kattskvMtS; k- gai'.ant;be oPI)- utgörande fyra procent av taxeringsvärdet knm./ k? d | tiiihong fastighet. I den mån garantibeloppet överstiger in-

de^Sr«V .fastl8heten bhr den kommunala inkomsttaxeringen högre än den statliga inkomsttaxeringen, vid vilken garantibeskattning icke förekom-

a v ^ 1 p n*11 fli ? f tltr f ? r b å 11 a u d e 11 rn e d f ö r att resultatet av ett vid bestämmande sätf bPrlln 1 lgalnkTStSkalt beskattningsbara inkomsten på ovan angivet Ser bnhmtrn l,nVdrag fo.r.vad .fm ■motsvarar de kommunala skatterna mer rW r d, kommer att avvika från de resultat, som erhålles genom avemP|lf°111 nlUMf a utskyIdcr enh§t nuvarande bestämmelser. Det må bristir och^rå^n rf8’h Jan,U’al det nuvarande systemet är behäftat med cWt h f fganxom hufuvida och pa vad sätt hänsyn vid den statliga bei sistiThand 1 ° hl- att ^komsten jämväl är kommunalt beskattad svstemetTt f bedoillningsfråga. Den omständigheten att det föreslagna anledninV ° lka r^sultat utSör därför i och för sig icke anledning att tillerkänna de nuvarande reglerna företräde. De sakkunniga framhåller emellertid, att för det stora flertalet skatt­ skyldiga skulle avvikelserna inskränka sig till den bristande överensstäm­ melsen mellan de statliga och kommunala ortsavdragen. Detta anser de sakkunniga dock kunna elimineras genom en korrigering av de statliga orts­ avdragen. Den av de sakkunniga ifrågasatta ordningen skulle nämligen amna i huvudsak samma resultat som nuvarande avdragsmetod, om°de statlig3 ortsavdragen höjes för gift skattskyldig med 200 kronor, för skatt­ skyldig som avses i 8 § 1 inom. fjärde stycket förordningen om statlig inkomstskatt (ensamstående skattskyldiga med barn) med 150 kronor och or annan skattskyldig med 100 kronor. I särskilda tabeller har i betänkandet (bilaga 1 a—c) redovisats med vilka belopp den statliga inkomst­ skatten skulle avvika från den nuvarande om den av de sakkunniga ifrå^a- Sätta ordningen genomföres. Av dessa tabeller kan utläsas följande. or gift skattskyldig skulle den av de sakkunniga ifrågasatta ordningen medföra en skärpning av den statliga inkomstskatten så snart den kommu­ na a utdebiteringen är högre än i ortsgrupp II ca 10 kronor och i ortsgrupp ca 9 kronor. For ensamstående skattskyldig skulle den statliga inkomst­

Kimgl. Maj:ts proposition nr 59 105

skatten höjas vid en kommunal utdebitering av ca 16 kronor respektive ca 15 kronor. För gift skattskyldig med en beskattningsbar inkomst av 8 000—10 000 kronor skulle höjningen utgöra ca 6 kronor, om den kom­ munala utdebiteringen är 12 kronor, ca 20 kronor om utdebiteringen är 16 kronor, och ca 34 kronor om utdebiteringen är 20 kronor. I ortsgrupp V är motsvarande tal ca 11, 26 och 42' kronor. För ensamstående skatt­ skyldig är höjningen tämligen obetydlig maximalt ca 17 kronor i ortsgrupp II och ca 26 kronor i ortsgrupp V. Beträffande den tidigare berörda konsekvensen av den ifrågasatta ord­ ningen, att avdragsrätten icke kan omfatta den del av kommunalskatten lör fastighet som är högre än kommunalskatten å inkomsten av fastighe­ ten, d. v. s. vad som plägat benämnas den effektiva fastighetsskatten, anför de sakkunniga följande. Eftersom den effektiva fastighetsskatten är avsedd att vara en objektskatt å fast egendom, föreligger i och för sig icke egentliga skäl, varför den effek­ tiva fastighetsskatten skulle vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Vidare kan erinras om att enligt proposition nr 186 till 1953 års riksdag och det vid samma års riksdag av bevillningsutskottet avgivna betänkandet nr 49 enig­ het synes råda om att den kommunala fastighetsbeskattningen bör så små­ ningom avvecklas. Som ett led i denna avveckling beslöts vid ovannämnda riksdag en sänkning från 5 till 4 av det repartitionstal, som ligger till grund för fastighetsskattens beräkning. Detta beslut innebar för fastighetsägarna en icke oväsentlig lättnad i den kommunala beskattningen. Anses fastig­ hetsägarna det oaktat böra kompenseras för den skärpning i den statliga beskattningen, som skulle följa av ett avskaffande av nuvarande rätt till avdrag för den del av de kommunala skatterna, som motsvarar den effek­ tiva fastighetsskatten, föreligger möjligheten att — samtidigt som därmed tages ännu ett steg i avvecklingen av fastighetsbeskattningen — genomföra ytterligare någon sänkning av repartitionstalet. Vad angår de övriga omständigheter, som enligt vad förut anförts skulle komma att vid den ifrågasatta omläggningen av utskyldsavdraget föranleda ändringar i den statliga beskattningen, anser de sakkunniga dessa icke vara av den betydelse, att de bör utgöra hinder mot en eftersträvad förenk­ ling i deklarations- och taxeringsförfarandet eller mot att i uppbördshänseende uppnå en bättre överensstämmelse mellan den preliminära och slutliga skatten. De sakkunniga anser att den ifrågasatta metoden innebär en förbättring därutinnan alt avdraget blir hänförligt till den inkomst som taxeras och icke såsom f. n. till ett tidigare års inkomst. Det kommer således icke lik­ som nu att kunna inträffa att en person icke kan utnyttja avdraget för kommunalutskylder på grund av att han icke har tillräcklig inkomst under det år, då debetsedel upptagande de kommunala utskylderna erhållcs. På anförda skäl föreslår de sakkunniga att avdrag för kommunala utskylclcr skall åtnjutas enligt den metod, för vilken redogörelse nyss läm­ nats. De sakkunniga påpekar, att folkpensionsavgifter enligt 19 § lagen om folkpensionering utgår med 1,8 procent av den till statlig inkomstskatt taxc-

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

rade inkomsten. Då de sakkunnigas förslag i visst avseende innebär ändring i grunderna för beräkning av den taxerade inkomsten, bör, om förslaget ge­ nomföres, övervägas i vad mån detta bör medföra ändring av ovannämnda procentsats. Storleken av en persons till statlig inkomstskatt taxerade in­ komst är vidare av betydelse för rätten att åtnjuta vissa statsbidrag av so­ cial natur. Därest utskyldsavdraget omlägges på föreslaget sätt, bör jämväl prövas, i vad mån ändringar i berörda bestämmelser är erforderliga.

Remissyttrandena

1950 års skattelagssakkunnigas förslag till omläggning av det vid den stat­ liga inkomsttaxeringen medgivna avdraget för kommunala utskylder tillstyrkes i princip av flertalet remissinstanser. I många fall har dock därvid gjorts den reservationen, att förslaget inte bör genomföras med mindre den skatteskärpning, som enligt förslaget skulle drabba skattskyldiga i kommu­ ner med hög utdebitering, kan undvikas eller i vart fall väsentligen mildras. Åtskilliga remissinstanser har även ansett, att förslaget bör genomföras alle­ nast om garantibeskattningen av fastigheter avskaffas eller repartitionstalet för fastighet sänkes till 3. Några myndigheter har — huvudsakligen av skäl som nyss angivits -—- ansett sig böra avstyrka förslaget. Avstyrkande utlåtanden har sålunda avgivits av statskontoret, länsstyrelserna i Stock­ holms, Kalmar, Malmöhus och Norrbottens län, Riksförbundet landsbygdens folk och Sveriges fastighetsägareförbund. Likaså har några av de häradsskrivare och kronokamrerare, som av länsstyrelsen i Malmöhus län beretts tillfälle yttra sig över betänkandet, avstyrkt förslaget. Från de olika remiss­ yttrandena torde följande få återges. I

I anledning av den av de sakkunniga diskuterade möjligheten att -— efter en omarbetning av skatteskalorna för den statliga inkomstskatten — helt avskaffa utskyldsavdraget har vissa uttalanden gjorts. Mot denna tanke vänder sig näringslivets skattedelegation som anför. I motiveringen för förslaget om utbyte av nuvarande utskyldsavdrag mot ett schablonavdrag göra de sakkunniga gällande, att utskyldsavdragets av­ skaffande skulle utgöra ett eftersträvansvärt framtidsmål. Så länge en för samhällsbyggnaden så utomordentligt värdefull tillgång som den kommu­ nala självstyrelsen består, måste man emellertid räkna med mer eller mindre växlande utdebiteringar inom kommunerna. En rätt för de kommunala or­ ganen att fritt besluta vissa utgifter måste nämligen enligt vår mening förut­ sätta, att dessa utgifter, om icke helt så dock i väsentlig grad skola bäras av medlemmarna i den kommun, nämnda organ representera. Och så länge variationer i de kommunala utdebiteringarna förekomma måste utskylds­ avdraget i en eller annan form bibehållas för att icke medlemmarna i hårt skattetyngda kommuner skola bli ytterligare missgynnade. Berörda uttalan­ de synes oss därför icke böra lämnas oemotsagt. Det vittnar om, att de sak­ kunniga bedömt föreliggande fråga alltför ensidigt ur rent taxeringstekniska synpunkter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 107

Även kammarrätten och länsstyrelserna i Uppsala och Gotlands län fram­ håller, att utskyldsavdraget bör bibehållas med hänsyn till de stora ojämn­ heter, som råder i fråga om kommunal utdebitering i olika kommuner. I remissyttrandena har allmänt understrukits fördelen av att utskylds­ avdraget enligt de sakkunnigas förslag bestämmes i förhållande till beskatt­ ningsårets inkomster i stället för såsom nu är fallet i förhållande till in­ komsterna dessförinnan. Det har antytts att ett sådant beräkningssätt kan förväntas medföra ett mer rättvist taxeringsresultat för skattskyldiga med varierande inkomster. I många remissyttranden vitsordas också, att försla­ get härigenom är ägnat att leda till bättre överensstämmelse mellan preli­ minär och slutlig skatt. De flesta remissinstanserna instämmer i de sakkunnigas uttalande, att en dylik omläggning skulle medföra lättnader för deklaranterna som inte längre skulle behöva notera beloppet för påförda kommunalutskylder.

I flera remissyttranden bekräftas riktigheten av de sakkunnigas uttalande att nuvarande bestämmelser om utskyldsavdraget vållar taxeringsmyndig­ heterna besvär då det gäller att kontrollera de lämnade uppgifterna. Sålunda anför länsstyrelsen i Uppsala län, att felaktigheter i betydande utsträckning förekommer i fråga om utskyldsavdraget. En noggrann kontroll av avdra­ get medhinnes icke under taxeringsarbetet och i många taxeringsdistrikt sker som regel ingen kontroll. Länsstyrelsen anser därför starka skäl tala för en förenkling av bestämmelserna. Länsstyrelsen i Blekinge län karakteri­ serar de sakkunnigas förslag till omläggning av utskyldsavdraget såsom den för taxeringsarbetet mest betydelsefulla förenklingen, som inrymmes i det remitterade betänkandet. Några remissmyndigheter har ansett, att arbetet med kontrollen av ut­ skyldsavdraget icke som skattelagssaklcunniga gjort gällande vållar särskilda svårigheter eller är särskilt betungande. Länsstyrelsen i Stockholms län fram­ håller sålunda, att de ändrade avdragsbestämmelser, vilka tillkom i sam­ band med 1945 års uppbördsreform, betydligt förenklat kontrollarbetet. Taxeringspersonalen har som regel tillgång till föregående års deklarationer och taxeringslängder. Genom att multiplicera den kommunalt beskattnings­ bara inkomsten med talet för den kommunala utdebiteringen erhålles en fullgod kontroll i de flesta fall. Endast i de fall, där den skattskyldige bytt mantalsskrivningsort, kan besvär vid kontrollen uppkomma, men dessa be­ svärligheter kan, enligt vad länsstyrelsen erfarit från erfarna taxeringsmän, icke anses särskilt betungande. Liknande synpunkter kommer till uttryck i de yttranden, som avgivits av länsstyrelsen i Kalmar lån, Sveriges häradsskrivarförening och kanslichefen vid uppbördsdirektionen i Stockholm. Icke heller länsstyrelsen i Malmöhus län anser de påtalade olägenheterna ur kontrollsynpunkt vara av mera allvarlig art. Länsstyrelsen upplyser, att på många håll det förfarandet praktiserats, att de lokala skattemyndighe­

108 Kurigl. Maj:ts proposition nr 59

terna ställer debiteringslängderna för föregående år till taxeringsnämnder­ nas förfogande.

Föreningen Sveriges kronokamrerare påtalar, att den föreslagna omlägg­ ningen för de lokala skattemyndigheterna medför en icke oväsentlig arbets­ belastning genom att ånyo en ny arbetsuppgift pålägges dessa myndigheter. Föreningen vill med anledning därav understryka att föreningen med oro ser, huru den ena nya arbetsuppgiften efter den andra tillföres de lokala skattemyndigheterna, en omständighet som för städer, vilka själva har att bekosta sitt uppbördsväsen, måste ge ytterligare styrka åt kravet på en ut­ redning rörande städernas särskilda rättigheter och skyldigheter. Även riksräkenskapsverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, uppbördsdirektören i Stockholm samt flertalet av de lokala skattemyndig­ heterna, som yttrat sig härom, har ansett, att omläggningen medför ökat arbete för debiteringsförrättarna. Kammarrätten anmärker att den av de sakkunniga föreslagna metoden även efter den föreslagna höjningen av de statliga ortsavdragen i åskilliga fall medför ett något högre skatteuttag för vissa grupper. Gifta och skatt­ skyldiga med barn missgynnas sålunda i förhållande till ensamstående och försämringen blir större ju högre den kommunala utdebiteringen är. Kam­ marrätten finner emellertid dessa olägenheter kunna undvikas, om det kom­ munala utskyldsavdraget beräknas på den till statlig inkomstskatt taxe­ rade inkomsten minskad med kommunalt ortsavdrag i stället för statligt. Till belysande härav har kammarrätten uppgjort följande exempel, som sammanställes med det i de sakkunnigas betänkande återgivna exemplet.

De sakkunniga Kammarrätten

5 800 6 000

'12 * !2

= ITio ’ 5 800 = 7m ' (10 000 — 2 000)

Kammarrätten framhåller vidare att den sålunda jämkade metoden ger oförändrat resultat i förhållande till nuvarande ordning. Man vinner även att den föreslagna höjningen av de statliga ortsavdragen blir överflödig. Liknande lösningar föreslås av flera andra remissinstanser. Riksskattenämnden anför. För att motväga den skatteskärpning, som här uppkommer genom att det statliga ortsavdraget är så mycket högre än det kommunala, ha de sakkunniga tillgripit utvägen att föreslå viss höjning av det statliga ortsavdraget. Därigenom förstoras dock ytterligare skillnaden mellan de båda slagen av ortsavdrag. Åtgärden har ett visst tycke av nödfallsutväg och kan — så­ som tabellbilagorna visa -— icke förhindra att vissa skattehöjningar likväl uppkomma för skattskyldiga i kommuner med hög utdebitering. Det hade

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 109

varit önskvärt att man här kunnat finna en lösning varigenom dessa bi­ verkningar mildrats. Att finna någon mera rationell väg än den de sakkun­ niga valt synes dock svårt. Även om det låter sig göra att lägga in en något mer komplicerad och samtidigt mera rättvis beräkning i en tabell, har man anledning att avråda härifrån med tanke på att regeln måste kunna uttryc­ kas på enkelt sätt och icke bör ligga hindrande i vägen för den enskildes möjligheter att själv kontrollera sin skattsedel. (Det kan anmärkas att an­ visningar för dylik kontroll innevarande år komma att genom riksskatte­ nämndens försorg bifogas samtliga debetsedlar å slutlig skatt.) De remissinstanser, som ansett att den föreslagna omläggningen bör kom­ ma till stånd endast om fastighetsskatten avskaffas är: kammarrätten, läns­ styrelsen i Kalmar län, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges fastighetsägareförening, Sveriges akademikers central­ organisation, Sveriges köpmannaförbund samt en minoritet hos riksskatte­ nämnden. Riksförbundet landsbygdens folk anför sålunda, att en konstruktion, en­ ligt vilken avdrag för den effektiva fastighetsskatten icke medges, icke kan godtagas. För ett icke ringa antal jordbrukare, som drabbas av effektiv fas­ tighetsskatt, innebär förslaget i denna del en på sina håll t. o. m. högst väsentlig skatteskärpning. Därjämte torde en sådan omläggning även få an­ ses principiellt strida mot den numera allmänt vedertagna uppfattningen, att den kommunala fastighetsbeskattningen bör avvecklas. Om förenkling anses böra ske, kan en sådan ernås genom att fastighetsskatten definitivt avskaffas. Sveriges lantbruksförbund anser, att den föreslagna inskränkningen i avdragsrätten kommer att ha så betydande verkningar för fastighetsägarna, att förslaget på denna punkt icke kan genomföras, förrän den särskilda be­ skattningen av fastigheter i dess helhet avvecklats, därest man icke vid sidan av det nu föreslagna utskyldsavdraget lämnar utrymme för avdrag för den effektiva delen av fastighetsskatten under allmänna avdrag eller helst å fastighetsbilagan. Sveriges fastighetsägareförbund upplyser, att antalet ägare av hyreshus torde uppgå till 200 000 å 250 000 och att för hyreshusens del hyresrådet räknar med att den effektiva delen av fastighetsskatten utgör 5/8 för äldre och 7/8 för nya fastigheter. Det är sålunda ett betydande antal skattskyl­ diga, som genom fastighetsskatten åsamkas en merbelastning. Eftersom den effektiva fastighetsskatten inräknas i de fasta omkostnaderna för en hyres­ fastighet och sålunda drabbar hyresgästerna, är det jämväl ur dessas syn­ punkt angeläget att fastighetsskatten avskaffas. Enligt förbundets åsikt är ägare av annan fastighet hårdare belastade än andra skattskyldiga dels ge­ nom att de har att erlägga effektiv fastighetsskatt, dels av den anledningen att de icke får tillgodogöra sig avdrag för den effektiva fastighetsskatten inom själva förvärvskällan. Det bör under sådana förhållanden, framhåller förbundet, icke kunna komma i fråga att åstadkomma en ytterligare skärp­ ning genom att beskära avdragsrätten för fastighetsskatten. Utan att detta skulle ge staten en merinkomst, som med hänsyn till de samlade skattein­

no Kungl. Maj:ts proposition nr 59

komsterna kan vara av någon synnerlig storlek, skulle enskilda fastighets­ ägare härigenom kunna få en högst betydande merbelastning. Flera remissinstanser har vänt sig mot de sakkunnigas uttalande, att efter­ som den effektiva fastighetsskatten är avsedd att vara en objektskatt å fast egendom skäl icke föreligger varför den skulle vara avdragsgill vid inkomst­ taxeringen. Bland dessa remissinstanser är kammarrätten, som anför. Av ålder har gällt att alla objekt- och varuskatter i princip äro avdrags­ gilla såsom omkostnader i den verksamhet de hänföra sig till. De skola alltså avdragas direkt i vederbörande förvärvskälla. Motsatsen gäller beträffande inkomst- och förmögenhetsskatter, vilka i princip icke äro avdragsgilla. Att undantag gjorts för kommunala inkomstskatter beror av andra skäl. För­ slaget skulle i denna del medföra en ökad skattebörda för fastighetsägarna. Uppenbart orättvisa resultat skulle kunna uppkomma i det fall att stora fastigheter med höga taxeringsvärden icke lämna någon avkastning eller så låg inkomst att procentavdraget ej kan utnyttjas. De sakkunniga peka på möjligheten att genomföra ytterligare någon sänkning av repartitionstalet utöver den som nyligen beslutats. Den radikala utvägen vore onekligen att helt avskaffa den kommunala fastighetsskatten, och enighet synes råda om att detta förr eller senare bör äga rum. Intill dess så sker, vill emellertid kammarrätten ifrågasätta huruvida icke en uppdelning kunde göras så att den föreslagna omläggningen av utskyldsavdraget icke komme att omfatta fastighetsägarna, vilka alltså liksom hittills själva skulle få göra avdrag i deklarationen för samtliga kommunala utskylder.

Pensionsstyrelscn, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus och Gävleborgs län, landsorganisationen samt näringslivets skattedelegation har ansett de sakkunnigas förslag böra genomföras endast om repartitionstalet för ga­ rantiskatten å fastighet kan sänkas till 3. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, alt det är en klen tröst för fastig­ hetsägarna, som skulle förlora sin avdragsrätt för fastighetsskatten, att enighet synes råda om, att den kommunala fastighetsbeskattningen så små­ ningom bör avvecklas, så länge som denna enighet icke blivit omsatt i hand­ ling och fastighetsskatten verkligen avvecklats. När detta kommer att ske är i hög grad ovisst men torde icke komma att inträffa inom de närmaste åren. Under mellantiden kommer fastighetsägarna att utsättas för en orättvis be­ skattning, som det icke finns annat stöd för än eu eftersträvad förenkling i taxeringsförfarandet. Enligt länsstyrelsens mening får rationaliseringssträvandena icke med­ föra konsekvenser av sådan natur, att de framstår såsom uppenbart orätt­ visa. En sänkning av repartitionstalet medför icke ett upphävande av orätt­ visan men gör densamma mindre kännbar. Tjänstemännens centralorganisation framhåller å andra sidan, att även om fastighetsskattens betydelse ur kommunal skatteintäktssynpunkt inte bör överdrivas, det är möjligt att en sänkning av repartilionstalet skulle komma alt framtvinga en höjning av utdebiteringsprocenten. Detta skulle innebära en viss övervältring av skattebördan på inkomsttagarna, vilket organisationen bestämt motsätter sig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 in

De sakkunniga har i betänkandet pekat på några omständigheter utövei de hittills berörda, som kan medföra att utskyldsavdraget enligt deras för­ slag icke blir detsamma som enligt nuvarande system. I regel har i remiss­ yttrandena dessa avvikelser ansetts kunna accepteras. Ett par remissmyndigheter har emellertid gjort erinringar även mot dessa differenser. Sålunda uttalar länsstyrelsen i Uppsala län betänkligheter mot att för­ slaget medför en icke obetydlig skatteskärpning för gift, med mannen sam­ manlevande kvinna med barn och med inkomst av eget arbete. Denna skärp­ ning har som de sakkunniga påpekat sin grund i att förvärvsavdraget i dy­ lika fall kan vara större vid den statliga än den kommunala taxeringen. Länsstyrelsen anser att uppmärksamhet bör ägnas förhållandet, då skatteskärpningen kommer att beröra ett stort antal skattskyldiga. Sveriges köpmannaförbund hemställer, att även fysiska personer och oskiftat dödsbo, som skall taxeras till kommunal inkomstskatt i mer än en kommun får åtnjuta avdrag i den ordning, som föreslås för annan skatt­ skyldig, om vederbörande framställer yrkande därom. Med den höjd som såväl kommunalbeskattningen som progressionen vid statsbeskattningen nu nått, är en sådan bestämmelse icke betydelselös. Många köpmän torde be­ finna sig i en dylik situation. Om man begränsar beräkningen till de fall, då den skattskyldige själv yrkar det, torde man tillgodose det berättigade intresse, som den skattskyldige kan ha i detta hänseende. Länsstyrelsen i Norrbottens län säger sig icke dela de sakkunnigas upp­ fattning, att mindre betydelse bör tillmätas de differenser, som uppkommer då fysiska personer och oskiftade dödsbon beskattas kommunalt i annan kommun än den, där taxeringen till statlig inkomstskatt sker. De särskilda regler, som de sakkunniga föreslagit för bestämmande av juridiska personers avdrag för kommunala utskylder, har mött kritik i några remissyttranden. Länsstyrelsen i Örebro län gör sålunda gällande att ett genomförande av de sakkunnigas förslag i denna del icke medför någon förenkling utan tvärt­ om en komplicering. Länsstyrelsen föreslår därför att utskyldsavdragen för juridiska personer fortfarande skall bestämmas enligt nuvarande regler. Detta förutsätter också beskattning av restituerade eller avkortade kom­ munala utskylder, för vilka avdrag åtnjutits. Riksskattenämnden ifrågasätter om icke beräkningen av utskyldsavdra­ get för juridiska personer kan förenklas därigenom att avdraget bestämmes med ledning av utdebiteringen i den kommun, där den större delen av den juridiska personens inkomst tas till beskattning. Näringslivets skattedelegation ifrågasätter, huruvida icke eu ytterligare förenkling kan vinnas därigenom, att det procenttal, enligt vilket avdraget för juridisk person beräknas, bestämmes till medeltalet, avjämnat till när­ mast hela krontal, av utdebiteringen i de kommuner, där sådan taxering skall ske, eller måhända hellre till utdebiteringen, på angivet sätt avjämnad,

112 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

i den kommun, där största delen av den skattskyldiges inkomst skall kom­ munalt beskattas.

Några remissinstanser ifrågasätter huruvida det icke är möjligt att i stäl­ let för den av skattelagssakkunniga förordade lösningen söka inarbeta utskyldsavdraget i de statliga skatteskalorna. Uttalanden i denna riktning göres av länsstyrelsen i Malmöhus län ävensom flera häradsskrivare och kronokamrerare samt av kanslichefen hos uppbördsdirektionen i Stockholm, Taxeringsnåmndsordförandenas riksförbund och Föreningen Sveriges kronokamrerare. Länsstyrelsen i Malmöhus län, som avstyrkt de sakkunnigas förslag, an­ ser sålunda ej att den av de sakkunniga alternativt framförda tanken att helt avskaffa utskyldsavdraget bör avvisas med hänvisning till de motiv som legat till grund för avdragsrättens ursprungliga införande. Det hade varit av intresse, om de sakkunniga redovisat någon utredning rörande de varierande utdebiteringarnas inverkan på beräkningen av utskyldsavdraget vid genomsnittlig kommunal utdebitering. Vissa beräkningar i detta avse­ ende har utförts vid uppbördsverket i Malmö. Resultatet av beräkningarna visar, att det icke är helt otänkbart att inarbeta utskyldsavdraget i skatte­ skalorna. En förutsättning härför torde vara, att särskilda skalor upprät­ tas för de olika ortsgrupperna. För att tillgodose sådana skattskyldiga, som till följd av hög kommunal utdebitering åsamkas relativt stor skatteskärpning, måste sannolikt ett särskilt avdrag medgivas skattskyldiga, som taxe­ ras i kommuner med utdebitering av t. ex. 16 kronor per skattekrona eller däröver. Då betydande fördelar ur förenklingssynpunkt vinnes om ett dy­ likt förfarande kommer till användning, anser länsstyrelsen frågan böra göras till föremål för närmare utredning. Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden anser, att utskyldsavdraget bör beräknas på ett annat sätt än vad som föreslagits i be­ tänkandet sa att det bättre kommer att överensstämma med den kommunal­ skatt som sedermera påföres den skattskyldige. Allmänna ombudet föreslår därför följande avvikelser från de sakkunnigas förslag. För skattskyldiga, som icke taxeras för inkomst i annan kommun än hemortskommunen, kan utskyldsavdraget i dess nya form bestämmas till det belopp, som framkom­ mer om den högre av de taxerade inkomsterna vid den statliga och den kommunala taxeringen multipliceras med den till jämnt krontal avjämnade kommunala utdebiteringen i hemortskommunen för året näst före taxerings­ året. Beträffande skattskyldiga som taxeras till kommunal inkomstskatt inom flera kommuner kan utskyldsavdraget bestämmas till det belopp som framkommer om den högre av den statligt taxerade inkomsten och den kommunalt taxerade inkomsten i hemortskommunen multipliceras med den avjämnade genomsnittliga kommunala utdebiteringen. Denna kan fås ge­ nom att de totala taxeringarna till kommunal inkomstskatt under året näst före taxeringsåret jämförs med totalbeloppet av påförda kommunalskatter enligt slutskattesedlarna under samma år. För fysiska personer och dödsbon bör utskyldsavdraget beräknas efter genomsnittlig kommunal utdebitering

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 113

allenast om särskild framställning härom göres och erforderlig utredning länmas. För andra juridiska personer än dödsbon bör däremot beräkning av utskyldsavdraget efter genomsnittlig kommunal utdebitering vara obliga­ torisk. Eftersom utskyldsavdraget i den föreslagna formen beräknas på taxerad och icke på beskattningsbar inkomst bör de statliga ortsavdragen reduceras för att icke skatteförlusten för det allmänna i samband med om­ läggningen skall bli för stor. Reducering bör göras med ett belopp motsva­ rande 10 procent av det kommunala ortsavdraget i den skattskyldiges hem­ ortskommun. Allmänna ombudet framhåller, att med det av honom framlagda förslaget någon skatteskärpning icke inträder för ägare av fastighet i hemortskom­ munen. I motsats till de sakkunnigas förslag medför det icke heller skärp­ ning av beskattningen för förvärvsarbetande hustru. De enda skattskyldiga för vilka förslaget kan medföra någon försämring i förhållande till gällande bestämmelser är sådana som har fastigheter i annan kommun än hemorts­ kommunen under förutsättning tillika att fastighetsinkomsten understiger 4 procent av taxeringsvärdet. Det är visserligen möjligt att även för dessa skattskyldiga konstruera ett utskyldsavdrag som praktiskt taget överens­ stämmer med påförda kommunalskatter, men då ytterligare detåljbestämmelser om möjligt bör undvikas och då frågan som regel har ringa eko­ nomisk betydelse för de skattskyldiga, har särskilda undantagsbestämmel­ ser för sådana fall icke föreslagits.

Departementschefen

Såsom framgår av skattelagssakkunnigas utredning och remissyttran­ dena medför de nuvarande reglerna för avdraget för kommunala utskylder vissa olägenheter. Åtskilligt skulle vinnas om avdragsreglerna kunde änd­ ras så att avdraget inarbetades i skatteskalorna eller att, i överensstämmelse med skattelagssakkunnigas förslag, avdraget skulle verkställas av myndig­ heterna i samband med debiteringen av skatten. Arbete skulle sparas såväl vid deklarationernas uppgörande som vid taxeringsmyndigheternas kontroll. Bättre överensstämmelse skulle i åtskilliga fall nås mellan källskatt och slut­ lig skatt. Tilläggas bör att en ändring av nu antydd art utgör en nödvändig förutsättning för att framdeles genomföra ett system med definitiv källskatt för vissa löntagargrupper. Metoden att inarbeta utskyldsavdraget i de statliga skatteskalorna har diskuterats av de sakkunniga och även berörts i vissa remissyttranden. Med hänsyn till att utdebiteringen i de olika kommunerna varierar avsevärt, finge man vid en sådan inarbetning välja vissa genomsnittstal. Eftersom en skat­ teskärpning därigenom blev oundviklig för skattskyldiga i åtskilliga kom­ muner, anser jag det icke möjligt att nu förorda en sådan lösning. Det förslag som skattelagssakkunniga framlagt är, såsom de sakkunniga själva framhållit, förenat med vissa olägenheter. En av konsekvenserna av förslaget skulle bli att en viss skärpning av beskattningen skulle inträda i 8 Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 59

114 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

kommuner med hög utdebitering. Denna konsekvens torde emellertid rela­ tivt lätt kunna undanröjas. Om man såsom kammarrätten i sitt yttrande närmare utvecklat beräknar reduktionen för utskyldsavdraget å ett belopp, som motsvarar den taxerade inkomsten minskad med icke det statliga utan det kommunala ortsavdraget, nås ett mer tillfredsställande resultat utan att de statliga ortsavdragen skulle behöva höjas. En dylik omläggning skulle visserligen innebära någon komplicering av debiteringsarbetet, men meto­ den torde dock vara i och för sig godtagbar. En annan konsekvens av skattelagssakkunnigas förslag skulle bli att avdrag icke skulle komma att åtnjutas för den del av garantiskatten å fas­ tighet som är effektiv. Åtskilliga skattskyldiga, framför allt ägare av annan fastighet, skulle härigenom få en skattehöjning som i enskilda fall kunde uppgå till betydande belopp. En sådan konsekvens kan enligt min mening icke accepteras. Delvis på grundval av förslag som framkommit i remissyttrandena har inom finansdepartementet verkställts undersökningar av olika möjligheter att med användande av de sakkunnigas förslag ernå en reduktion av det till statlig inkomstskatt beskattningsbara beloppet även för den effektiva delen av garantiskatten. Undersökningarna har visat att det väl skulle vara tekniskt möjligt att genomföra sådana ändringar, men att förfarandet här­ igenom skulle bli ytterligt komplicerat. Med hänsyn härtill måste de fram­ komna lösningarna uteslutas. På grund av det anförda anser jag det icke möjligt att i nuvarande läge genomföra en ändring av reglerna för kommunalutskyldsavdraget. Med vid­ tagandet av denna åtgärd bör därför tills vidare anstå. Skattelagssakkunni­ gas förslag bör ånyo upptagas till prövning i samband med en eventuell av­ veckling av den särskilda beskattningen av fastigheter. VIII.

VIII. Avrundning av den beskattningsbara inkomsten

Gällande bestämmelser

Enligt 47 § kommunalskattelagen skall den taxerade inkomsten angivas i jämna tiotal kronor, så att överskjutande belopp som icke uppgår till fullt tiotal kronor bortfaller. Eftersom den taxerade inkomsten tillika utgör be­ skattningsbar inkomst dels för skattskyldiga som ej är fysiska personer dels ock för fysiska personer såvitt angår annan kommun än hemortskom­ munen blir i nämnda fall även beskattningsbar inkomst bestämd i jämna tiotal kronor. Detsamma blir på grund av särskilda bestämmelser förhållan­ det även i fråga om fysiska personer, såvitt angår taxering i hemortskom­ munen. Fysisk person äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag i hemortskom­ munen samt i vissa fall extra avdrag för nedsatt skatteförmåga. Ortsav­ dragen för helt år är bestämda i hela tiotal kronor och beloppet för orts­ avdrag avseende kortare tid än ett år skall i förekommande fall enligt 48 §

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 115

3 mom. kommunalskattelagen avjämnas till jämna tiotal kronor. I de tall då den skattskyldige erhåller avdrag för nedsatt skatteförmåga skall det belopp som återstår efter sådant avdrag utgöra beskattningsbar inkomst och avrundas nedåt till jämna tiotal kronor. Resultatet blir i samtliga fall en avrundning till helt tiotal kronor. Liknande bestämmelser förekommer i förordningen om statlig inkomst­ skatt.

Remissyttrandena

I remissyttrandena har framlagts några förslag till förenklingar beröran­ de vissa andra områden än dem som de sakkunniga behandlat. Jag torde här få redogöra för några av dessa förslag. Sålunda ifrågasätter länsstyrelsen i Kalmar län om man ej skulle vinna åtskillig lättnad i fråga om längdföring och sammanräkning av deklaratio­ ner, om beloppen för inkomst av olika inkomstslag avrundas till närmaste 100-tal kronor samt underskottsavdrag och summan av övriga allmänna avdrag avrundas uppåt. En sådan avjämning som enligt länsstyrelsens me­ ning bör omfatta alla förvärvskällor, medför, att sammanfattningen med sina olika delbelopp blir lätt att kontrollera, att den direkt kan införas i taxeringslängden samt att även denna blir lätt att räkna. Den skulle också medföra en lättnad vid skatteuträkningen, och densamma torde som regel medföra att en skattskyldig med endast en förvärvskälla i genomsnitt får 100 kronor mindre taxerad inkomst och för varje tillkommande förvärvs­ källa ytterligare i genomsnitt 50 kronor minskad taxerad inkomst. Därjämte anser länsstyrelsen, att det bör övervägas, huruvida icke nu gällande ortsavdrag bör avjämnas till jämna 100-tal kronor, där så icke redan skett. Överståthållarämbetet ifrågasätter, om ej önskemålet att få den preli­ minära skatten definitiv i ett större antal fall än nu kan tillgodoses genom vissa ändringar i uppbördsförordningen. Om exempelvis sådana ändringar däri vidtages, att kvarstående skatt, som ej uppgår till minst 25 kronor ej behöver erläggas, och överskjutande preliminär skatt, som inte uppgår till 10 kronor ej återbetalas vinnes att källskatten blir definitiv i Stockholm för ca 26 000 skattskyldiga, medan motsvarande antal för närvarande är endast omkring 9 000. T. f. uppbär ds dir ektören i Stockholm har uttalat, att det är önskvärt att den beskattningsbara inkomsten avrundas till helt 100-tal kronor, varigenom åtskilliga tabeller skulle avsevärt minska i omfång och debiteringsarbctet förenklas.

Departementschefen

1 det föregående har jag tagit ställning till de förenklingsförslag, som framlagts av 1950 års skattelagssakkunniga. Utöver dessa föreligger i re­ missyttrandena ytterligare vissa uppslag till förenklingar berörande områ­ den, som de sakkunniga icke behandlat.

116 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Det av länsstyrelsen i Kalmar län framförda förslaget erbjuder vissa lättnader i taxeringsarbetet. Förslagets genomförande torde emellertid stäl­ la sig förhållandevis kostsamt. Vidare bör en förändring av ortsavdragen ej genomföras utan närmare utredning. Det kan vidare invändas mot för­ slaget att det torde alltför mycket gynna skattskyldiga med inkomster av flera olika slag. Jag kan av dessa skäl ej förorda förslaget. Såsom jag redan tidigare angivit har emellertid övervägts den möjlig­ heten till förenkling — föreslagen i yttrandet från t.f. uppbördsdirektören i Stockholm -- att den beskattningsbara inkomsten skall avrundas nedåt till närmast lägre 100-tal kronor för alla fysiska personer. Härigenom skulle en avsevärd förenkling vinnas för debiteringsinyndigheterna. De för debiteringen av statlig inkomstskatt använda tabellerna skulle nämligen kunna förminskas till en bråkdel av sitt nuvarande omfång, varigenom de­ biteringen kommer att gå avsevärt snabbare än nu. Även uträkningen av den kommunala inkomstskatten skulle komma att ta mindre tid i anspråk än för närvarande. Med hänsyn till den korta tid som står de lokala skatte­ myndigheterna till förfogande för debitering in. m. är det angeläget att möj­ ligheterna att underlätta detta arbete tillvaratas. Såsom också tidigare framhållits skulle en avrundning av den beskatt­ ningsbara inkomsten medföra en skattelättnad för alla fysiska personer, sålunda ej blott för skattskyldiga inom förvärvskällan inkomst av tjänst. Åtgärden kan beräknas medföra ett skattebortfall för staten på 26 miljoner kronor och för kommunerna på 24 miljoner kronor. Med hänsyn till vad jag i tidigare sammanhang och nu anfört förordar jag att regler om avrundning av den beskattningsbara inkomsten införes i kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt. Dessa regler bör gälla för fysiska personer, oskifta dödsbon och familjestiftelser, d. v. s. sådana skattskyldiga för vilka den statliga inkomstskatten utgår efter skatteskalor, delvis gemensamma. Avrundningsregeln i kommunalskattelagen torde böra tillämpas beträf­ fande beskattningsbar inkomst såväl i hemortskommunen som i annan kom­ mun, där den skattskyldige påföres kommunal inkomstskatt. Härigenom skulle visserligen en skattskyldig med inkomster inom flera olika kommu­ ner få större skattelättnad än andra, men för att ej komplicera debiteringsarbetet torde detta få accepteras. En konsekvens av de nu förordade reglerna blir att några beskattnings­ bara inkomster under 100 kronor ej uppkommer. Enligt gällande lydelse av 51 § kommunalskattelagen inträder skatteplikt till kommunal inkomstskatt för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, i hemortskommunen då den beräknade beskattningsbara inkomsten där uppgår till minst 20 kronor och i annan kommun då den beräknade beskattningsbara inkomsten där uppgår till minst 100 kronor. För andra skattskyldiga inträder skatteplikt, då den beräknade beskatt­ ningsbara inkomsten i kommunen uppgår till minst 100 kronor. Skatteplikt

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 117

till statlig inkomstskatt inträder enligt 9 § 4 mom. förordningen om statlig inkomstskatt för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, då den beräknade beskattningsbara inkoms­ ten uppgår till minst 20 kronor och för annan skattskyldig då sagda in­ komst uppgår till minst 100 kronor. Om de av mig förordade reglerna om avrundning införes, bör skattepliktsgränsen för samtliga fall sättas till 100 kronor.

IX. De ekonomiska verkningarna

De sakkunniga Ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle som förut nämnts medföra visst skattebortfall för stat och kommun. De sakkunniga har an­ givit, att endast förslaget rörande omläggning av utskyldsavdraget är så utformat att det principiellt inte medför någon ändring i skattebelastningen. Enligt skattelagssakkunnigas beräkningar skulle genomförande av deras förenklingsförslag medföra följande skattebortfall för stat och kommun.

Föreslagna åtgärder Skattebortfall i milj. kr. för stat för kommuner m. fl. 1. Schabloniserat avdrag för omkostnader i förvärvskällan tjänst .. 35 31

4. Skattefrihet för folkpensioner och upphävd avdragsrätt för folk-

14 12

6. Schablonavdrag för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter 25 22

Summa 112 b5

Härvid är att märka, att kostnaderna för genomförande av förslaget om höjda maximibelopp för försäkringsavdraget inte medräknats. Tages hän­ syn jämväl till detta skattebortfall, som torde kunna uppskattas till minst 12 miljoner kronor för staten och 10 miljoner kronor för kommunerna blir det sammanlagda skattebortfallet enligt de sakkunnigas förslag 124 miljo­ ner kronor för staten och 97 miljoner kronor för kommunerna.

Departementschefen

Vad jag i det föregående förordat innebär sammanfattningsvis följande. Avdraget för omkostnader i förvärvskällan tjänst schabloniseras i så måtto att avdrag i den mån intäkten räcker till alltid får åtnjutas med minst 100 kronor; uppgår de verkliga kostnaderna till högre belopp, avrundas av­ draget uppåt till närmaste hela 100-tal kronor. Inkomst av kapital blir, i den mån inkomsten cj överstiger 100 kronor för ogifta och 200 kronor för gifta gemensamt, befriad från skatteplikt. För försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter medgives ett schablonavdrag å 150 kronor för ogitt

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 59

och 300 kronor för gifta gemensamt; avdragets maximibelopp höjes till 300 resp. 600 kronor. Den beskattningsbara inkomsten för fysiska personer av­ rundas alltid nedåt till närmaste 100-tal kronor. Dessa förslag bör vinna tillämpning första gången vid preliminärbeskatt­ ningen år 1956. Beträffande skattelagssakkunnigas förslag om visst skattefritt belopp av inkomst av annan fastighet samt om omläggning av avdraget för kommunalutskylder har jag icke ansett mig kunna tillstyrka att för­ slagen genomföres nu, framför allt med hänsyn till att de ifrågasatta nya reglerna icke skulle låta sig väl anpassa till den nuvarande särskilda garantibeskattningen av fastigheter. I samband med ett eventuellt avskaf­ fande av denna beskattning bör emellertid de båda förslagen upptas till ny prövning. Icke heller har jag ansett mig böra nu upptaga förslaget om skattefrihet för folkpensioner och upphävd avdragsrätt för folkpensionsav­ gifter. Det viktigaste skälet härför har varit att förslaget skulle medföra skatteskärpning för det stora flertalet skattskyldiga i de arbetsföra åld­ rarna. I samband med den utredning om en allmän skattesänkning, som jag inom den närmaste framtiden kommer att igångsätta, kommer emellertid skattelagssakkunnigas förslag att på nytt prövas. Enligt gjorda beräkningar skulle de åtgärder som av mig föreslagits med verkan från och med år 1956 medföra följande kostnader.

Föreslagna åtgärder Skattebortfall i milj. kr. för stat för kommuner m. fl. 1. Schabloniserat avdrag för omkostnader i förvärvskällan tjänst .. 35 31

3. Schablonavdrag för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter

Summa 114 99

Om de föreslagna åtgärderna genomförts å sådan tid att de inverkat på taxeringen till kommunal inkomstskatt år 1954 skulle det därav föranledda skattebortfallet för kommunerna, 99 miljoner kronor, för ernående av oför­ ändrade inkomster nödvändiggjort en höjning av den kommunala utdebite­ ringen med i genomsnitt 40 öre per skattekrona, motsvarande drygt 3 procent av den genomsnittliga kommunala utdebiteringen. Vid ett genomförande av förslagen med tillämpning första gången å pre­ liminärbeskattningen år 1956 och vid den slutliga taxeringen år 1957 kom­ mer emellertid åtgärderna icke att påverka tidigare kommunala utdebite­ ringar än de som i slutet av år 1957 fastställes att gälla för år 1958 och icke heller tidigare förskottsbetalningar av skatt från staten till kommunerna än de som verkställes under sistnämnda år. Först under år 1958 kommer så­ lunda kommunernas finanser att röna inflytande av de nya reglerna. Det kan hållas för troligt att därvid andra faktorer kommer att kunna helt eller delvis eliminera de nyss angivna verkningarna av dessa regler på kommunernas finanser. Enligt vissa av riksräkenskapsverket utförda be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 59

räkningar kan det kommunala inkomstskatteunderlaget under år 1954 an­ tagas ha stigit med närmare 10 procent. Då detta skatteunderlag kommer att ligga till grund för de förskottsutbetalningar, som kommunerna erhåller under år 1956, torde det vara berättigat räkna med att det då kommer att ske en väsentlig ökning av de statliga förskotten. Det finns ej anledning antaga annat än att den fortgående stegringen av kommunernas skatteunderlag, som i följd av produktionsutvecklingen och andra faktorer äger rum, kommer att fortsätta under innevarande och följande år. Vidare må erinras om att kommunerna äger rätt att i samband med fast­ ställande av utgifts- och inkomststater i viss omfattning ta medel i anspråk ur kommunernas skatteregleringsfonder. Dessa fonder är f. n. av avsevärd omfattning. Enligt beräkningar som redovisats i nationalbudgeten för år 1955 utgör det sammanlagda beloppet icke mindre än 1 065 miljoner kronor. Möj­ ligheter torde sålunda i åtskilliga fall finnas att om så skulle visa sig erfor­ derligt använda medel ur dessa fonder. Ytterligare må framhållas att åtminstone i viss utsträckning skatteunder­ laget kan komma att stiga genom de möjligheter som de nu föreslagna för­ enklingarna och andra planerade åtgärder kommer att öppna för en effek­ tivare granskning av åtskilliga skattskyldigas inkomstförhållanden. Om hänsyn tages till nu angivna omständigheter torde det inte vara orea­ listiskt att antaga, att någon höjd utdebitering i anledning av de här före­ slagna nya reglerna sannolikt i regel ej behöver ske eller att höjningarna i varje fall kan avsevärt begränsas. Möjligheterna att undvika höjning ar emellertid beroende även av utvecklingen beträffande kommunernas utgif­ ter. Om kommunerna -— i likhet med staten — iakttar försiktighet beträffan­ de utgifter för såväl investeringar som den löpande verksamheten, ökas givetvis dessa möjligheter att undvika höjningar av utdebiteringen i anled­ ning av förenklingsreformen. För flertalet enskilda skattskyldiga kommer de nya reglerna — om någon höjning av den kommunala utdebiteringen icke behöver ske — givetvis att medföra en skattesänkning. Storleken av denna kommer att variera avsevärt i de enskilda fallen. Schablonavdragen kommer att för vissa skattskyldiga innebära en relativt stor skattesänkning, medan de för andra icke innehar någon större förändring. Utdebiteringens höjd i vederbörandes hemortskom­ mun inverkar vidare. Även andra faktorer får betydelse i sammanhanget. För äkta makar som båda har inkomst av eget arbete torde i många normal­ fall de taxerade inkomsterna komma att minska med ca 200—300 kronor innebärande en skattelättnad på 50—75 kronor. För ogifta torde motsvaran­ de minskning av den taxerade inkomsten bli 100 ä 200 kronor innebäiande eu skattelättnad på 25—50 kronor. I ett begränsat antal fall torde betydligt större skattelättnader vinnas. Om den kommunala utdebiteringen i någon kommun måste höjas mins­ kas därigenom den skattelättnad som eljest skulle erhållas. Denna minsk­ ning blir större ju högre den skattskyldiges inkomster är. Är höjningen

120 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

exempelvis 10 öre per skattekrona minskar skattelättnaden med ca 10 kro­ nor för en ogift skattskyldig med en årsinkomst av omkring 12 000 kronor och med samma belopp för en gift skattskyldig med en årsinkomst av om­ kring 14 000 kronor.

X. Departementschefens hemställan

Enligt de förslag som jag i det föregående förordat erfordras ändringar 1 kommimalskattelagen, förordningarna om statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt samt uppbördsförordningen. Härjämte torde vissa smär­ re ändringar i taxeringsförordningen bli erforderliga. Dessa sistnämnda änd­ ringar torde jag få anmäla i ett senare sammanhang.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet i enlighet med vad i det föregående angivits upprättade förslag till 1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370); 2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2—4 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; 3) förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt; samt 4) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförord­ ningen den 5 juni 1953 (nr 272).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Olle Lindberg

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 121

Bihang

1950 års skattelagssakkunnigas förslag

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 19 §, 31 §, 33 §, 35 § 5 inom., 46 § 2 inom., 47 a §, 50 § 2 mom. och 53 § 1 mom. konnnunalskattelagen den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna till 20 §, punkt 1 av anvisningarna till 31 § och punkt 1 av anvisningarna till 50 § samma lag1 skola erhålla ändrad ly­ delse på sätt nedan angives samt att punkt 2 och 3 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen skola upphöra att gälla.

19 §. Till skattepliktig------------ mottagarens utbildning; allmänt barnbidrag; folkpension; bidrag, som avses i lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn. (Se vidare anvisningarna.)

31 §. Till tjänst------- — tillfällig arbetsanställning. Med tjänst------------samt undantagsförmåner; periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest giva­ ren enligt 22, 25, 29 eller 46 § är berättigad till avdrag därför; intäkt genom tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstärlig eller där­ med jämförlig verksamhet, intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning, arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning, ävensom intäkt av annan därmed jämförlig inkoinstgivanÖe verksam­ het av tillfällig natur. (Se vidare anvisningarna.)

33 §. 1 mom. Från intäkt av tjänst må avdrag göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt icke för sam­ ma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt, ej skall upptagas såsom intäkt. Avdrag får------------ tjänstens fullgörande. Har den------------ gäld avdragas. Den, som--------— arvode utgått. (Se vidare anvisningarna.) 1 Senaste lydelse av 19 §, 46 § 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 31 § se 1954: 204, av 31 § se 1950: 308, av 33 § se 1954: 252, av 35 § 5 mom. se 1951: 761, av 47 a § se 1953: 400, av 50 § 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 50 § se 1951: 422 samt av 53 § 1 mom. se 1951: 689.

122 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

1 andra fall än i föregående stycke sägs skall avdrag beräknas på sätt i 2 mom. sägs. 2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall anses hava haft ut­ gifter, som i 1 mom. sägs, till ett belopp av minst 100 kronor, överstiger summan av de utgifter, för vilka avdrag må ske, 100 kronor, skall avdraget beräknas till det hela hundratal kronor, som är närmast högre än summan av utgifterna. Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om summan av utgifterna över­ stiger summan av intäkterna, ej heller i den mån avdraget genom tillämp­ ning av nämnda stycke skulle komma att överstiga summan av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §. 5 mom. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas jämväl lotterivinst, därest densamma icke jämlikt 19 § är frikallad från beskattning.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §. 2 mom. I hemortskommunen------------ eller uppfostran; 2) för avgift för pensionsförsäkring, som ej avses i 33 §, därest avgiften under beskattningsåret erlagts för försäkring, vilken äges av den skattskyl­ dige själv eller, i förekommande fall, hans make eller hans omyndiga barn; samt 3) för dels —------- allmän sjukförsäkring. Därest skattskyldig------------- nämnda tid. Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, skall för helt år beräknas till lägst 150 kronor eller om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken för dem båda gemensamt till lägst 300 kronor. Hava i första stycket 3) här ovan omförmälda premier och avgifter över­ stigit i föregående stycke angivna belopp, må avdrag därför ändock ej åtnjutas med högre belopp än 300 kronor eller, om skattskyldig under beskatt­ ningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt med högst 600 kronor.

47 a §. Sammanlagda beloppet av den inkomst från en eller flera förvärvskällor, vilken är skattepliktig i en kommun, med avdrag i förekommande fall en­ ligt 46 §, samt av i 47 § omförmält garantibelopp utgör skattskyldigs inom kommunen taxerade inkomst. Vid beräkningen av den taxerade inkomsten skall dock iakttagas, att skattskyldigs inkomst av annan fastighet i hem­ ortskommunen skall medräknas endast om och i den mån den skattskyldi­ ges inkomst av sådant slag överstiger 200 kronor samt att skattskyldigs in­ komst av kapital skall medräknas endast om och i den mån densamma över­ stiger 200 kronor. Den taxerade------------ kronor, bortfaller.

50 §. 2 mom. För fysisk------------ kommunalt ortsavdrag. Finnes skattskyldig — — — 3 000 kronor. Om skattskyldigs------------ovan sägs. Vad härefter------------ beskattningsbar inkomst.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 123

53 §. 1 mom. Skyldighet att------- — 73 §§ sägs:

för härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad inkomst

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse har i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; b) staten:-------------eller rörelse.

Anvisningar till 20 §. 1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna para­ graf ej medgives, räknas bland annat premier för egna personliga försäk­ ringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Att i vissa speciella fall avdrag dock får göras för dylika premier och avgifter, framgår av stadgandena i 25 § 1 mom., 33 § 1 mom. och 46 § 2 mom. till 31 §. 1. Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäk­ ring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels ock belopp, som utgår på grund av pensionsförsäkring vare sig denna tagits i samband med tjänst eller annorledes. Med pensionsförsäkring ------------ försäkringen upphör. Ålderspension, som------------anses skälig. Med efterlevandepension------------ personer leva. Såsom efterlevandepension — — — vara pensionsförsäkring. Vid tillämpningen------------ vid omgifte. Kapitalbelopp, som------- — av efterlevandepensionen. Skall enligt------------ två år. Med kapitalförsäkring ------------ än pensionsförsäkring. Innehåller avtal------------ en kapitalförsäkring. Kan livförsäkring,------------ Kungl. Maj :t. Försäkring, vilken------------ dess ingående. Premiebefrielseförsäkring skall---------— som huvudförsäkringen. För att------------ med tjänst.

till 50 §. 1. Den skattskyldiges------------ inkomsten åtnjutits. Den myndighet------------ särskilda fallet. Normalbeloppen för------- — förvärvskällan tjänst. Vid bestämning av avdrag för nedsatt skatteförinåga vid existensminimum skall såsom inkomst av tjänst upptagas den skattskyldiges bruttointäkter — inklusive de biinkomster den skattskyldige må hava åtnjutit — i före­ kommande fall minskade med sådana nödiga utgifter för inkomstens för­ värvande, för vilka den skattskyldige vid taxering äger åtnjuta avdrag, t. ex. avgifter, som den skattskyldige erlagt för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst, eller avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten er lagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, eller kostnader för resor till och från arbetet. Utgöres inkomsten av livränta, varom i 32 § 2 mom. förmäles, skall livräntan inräknas i inkomsten med oreducerat be-

124 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

lopp. Folkpension och bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn medräknas i inkomsten. Barnbidrag medräknas däremot icke i inkomsten. Fråga om------------förmåners värde. Har den----------- därtill föranleda. Har den----------- skattemyndighetens beslut. Har den----------- beskattningsbar inkomst. Är inkomsten------------ av existensminimum. Nedsatt arbetsförmåga------------normal arbetsinkomst. 2. (Upphäves) 3. (Upphäves)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år. Vid tillämpningen av denna lag skall iakttagas, att äldre bestämmelser i 35 § 5 mom. och 53 § 1 inom. skola gälla beträffande sådan år 1955 eller tidigare år påförd, i slutlig eller tillkommande skatt ingående pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering, som restituerats, avkortats eller avskrivits.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 2 §, 4 § 1 inom., 5 §, 6 § 1 inom., 8 § 1 inom. samt 9 § 2 och 3 mom. förordningen den 26 juli 1947 om statlig inkomst­ skatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Om vad som är att hänföra till skattepliktig inkomst, så ock om beräkning av inkomst från olika förvärvskällor skall gälla vad i 17 §' första och andra styckena samt 18—44 §§ kommunalskattelagen är stadgat, dock får vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet, inkomst av annan fastighet eller inkomst av rörelse avdrag som i 45 § kommunalskattelagen sägs icke göras, och skall i följd härav såsom inkomst av förvärvskälla som nu sagts anses den enligt de i nämnda lag meddelade bestämmelserna beräknade netto­ intäkten.

4 §. 1 mom. Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §, avdrag ske för underskott, som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla än fastighet och rörelse i utlandet, dock att avdrag för realisationsförlust får göras endast från realisationsvinst eller lotteri­ vinst.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1953: 401, av 4 § 1 mom. och 6 § 1 mom. se 1953: 275 samt av

8 § 1 mom. och 9 § 2 och 3 mom. se 1952: 406.

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 125

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning samt för avgifter för pensionsför­ säkring och för annan personförsäkring, allt i den omfattning som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen sägs.

5 §• Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika för­ värvskällor, minskat i förekommande fall med avdrag som i 4 § omförmälas, utgör taxerad inkomst. Vid beräkningen av den taxerade inkomsten skall dock iakttagas, att skattskyldigs inkomst av annan fastighet skall medräknas endast om och i den mån den skattskyldiges inkomst av sådant slag översti­ ger 200 kronor samt att skattskyldigs inkomst av kapital skall medräknas endast om och i den mån densamma överstiger 200 kronor. Den taxerade inkomsten utföres i fulla tiotal kronor, så att överskjutande belopp, som ej uppgår till fullt tiotal kronor, bortfaller.

6 §•

1 mom. Skyldighet att------- -— 21 §§ sägs: a) fysisk person:------------ av tjänst; för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar; b) svenska aktiebolag------------ ort förvärvats; c) utländska bolag:------------- här bedrivits; för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse; samt för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar.

8 §• 1 mom. Skattskyldig fysisk-------------48 § 1 mom. kommunalskattelagen. Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag med följande belopp, näm­ ligen i ortsgrupp I 3 560 kronor, i ortsgrupp II 3 720 kronor, i ortsgrupp III 3 880 kronor, i ortsgrupp IV 4 040 kronor och i ortsgrupp V 4 200 kro­ nor. Skattskyldig, som-------------stycke sägs. Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med andra maken, ävensom annan ogift skattskyldig än som avses i nästföre­ gående stycke, äger, därest han haft hemmavarande eller av den skatt­ skyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta statligt orts­ avdrag med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 2 670 kronor, i orts­ grupp II 2 790 kronor, i ortsgrupp III 2 910 kronor, i ortsgrupp IV 3 030 kronor och i ortsgrupp V 3 150 kronor. Har skattskyldig som nyss nämnts haft barn, för vilket allmänt barnbidrag utgått men vilket icke stått under hans vårdnad, äger han, därest han helt eller delvis underhållit barnet, likaledes åtnjuta ortsavdrag efter vad i detta stycke sägs, dock endast om den skattskyldige icke levt tillsammans med den som har vårdnaden om barnet. Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sägs (ensam­ stående) äger åtnjuta statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen i ortgrupj) I 1 780 kronor, i ortsgrupp II 1 860 kronor, i ortsgrupp III 1 940 kronor, i ortsgrupp IV 2 020 kronor och i ortsgrupp V 2 100 kronor.

126 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

9 §• 2 mom. För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt un­ der hela eller någon del av beskattningsåret, eller för oskift dödsbo skall den taxerade inkomsten minskas dels, i förekommande fall, med statligt ortsavdrag, dels med ett belopp utgörande viss procent av det efter ortsavdragets verkställande återstående beloppet. Nämnda procenttal skall mot­ svara den till närmaste hela krontal avjämnade sammanlagda utdebite­ ringen av skatt till kommun eller annan kommunal samfällighet för året näst före taxeringsåret i den kommun där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt; dock att procenttalet beträffande den, som för året före taxeringsåret åtnjutit skattenedsättning enligt lagen om viss lind­ ring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, skall beräknas med hänsyn till den enligt nämnda lag nedsatta utdebiteringen. Finnes skattskyldigs -------------- 3 000 kronor. Vad härefter-------------beskattningsbar inkomst. 3 mom. För annan skattskyldig än som i 2 mom. avses skall den taxerade inkomsten minskas med så många procent därav, som svarar mot den till närmaste hela krontal avjämnade sammanlagda utdebiteringen av skatt till kommun eller annan kommunal samfällighet för året näst före taxe­ ringsåret i den kommun, där den skattskyldige skall taxeras till kommu­ nal inkomstskatt. Skall sådan skattskyldig taxeras till kommunal inkomst­ skatt i mer än en kommun, skall minskningen beräknas med hänsyn till utdebiteringen i de olika kommunerna och den del av den till statlig in­ komstskatt taxerade inkomsten, som efter förhållandet mellan den skatt­ skyldiges till kommunal inkomstskatt taxerade inkomster belöper på varie kommun. J Vad härefter återstår avjämnas nedåt till jämnt tiotal kronor och utgör tör skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre be­ stämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i Iraga om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år. Vid tillämpningen av denna förordning skall iakttagas, att äldre bestäm­ melser i 2 § och 6 § 1 mom. skola gälla beträffande sådan år 1955 eller tidigare år påförd slutlig skatt, fastighetsskatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 127

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom: förordningen den 6 juni 1952 (nr 410) med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 6 juni 1952 med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt medan angives.

2 §•

1 inom. Avkortning av påförd skatt och restitution av erlagd skatt en­ ligt denna förordning skola avse det belopp, varmed den skattskyldige på grund av taxering för visst taxeringsår påförd statlig inkomstskatt och för­ mögenhetsskatt samt allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshus­ medel sammanlagt överstiga 80 procent av den för honom samma år enligt förordningen om statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Avkortningen och restitutionen må dock tillhopa icke överstiga sammanlagda beloppet av den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten, därvid likväl den stat­ liga förmögenhetsskatten icke må nedbringas till lägre belopp än som mot­ svarar den skatt, som skulle utgått å femtio procent av den skattepliktiga förmögenheten. Vid fastställande------------ beräknat belopp. Vid beräkning-------------hela krontal.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957; dock att äldre be­ stämmelser skola gälla i fråga om skatt, som påförts på grund av taxering år 1956 eller tidigare år eller på grund av eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse se 1953: 277.

128 Kungl. Maj.ts proposition nr 59

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom; uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §.

1 mom. Har lokal------------ sådana tabeller. Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller den längre tid som riksskattenämnden) bestämmer, angiva därå belöpande preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, näm­ ligen att inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret, att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för förmö­ genhet, samt att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyl­ dige än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av fyrahundra kronor för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och tvåhund­ rafemtio kronor för annian skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt, med belopp, motsvarande så många procent av den efter ovannämnda avdrag återstående inkomsten, som svarar mot den till närmaste hela krontal avjämnade, för skattekrona och skatteöre beräk­ nade utdebiteringen till allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tineshusmedel. Tabellerna skola-------------antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 och skall dessförin­ nan tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret 1956.

1 Senaste lydelse se 1954: 340.

547832 . Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag