Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m. jämte motioner
Skatteutskottets betänkande nr 56 år 1974
SkU 1974:56
Nr 56
Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:150 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m. jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna hänvisats till skatteutskottet.
Propositionen
I propositionen 1974:150 har Kungl. Maj:t (bostadsdepartementet) bl. a. föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370).
Propositionen har hänvisats till skatteutskottet i nämnda del och i övrigt till civilutskottet.
1 propositionen behandlas centrala bostadspolitiska frågor rörande bl. a. bostadsfinansiering, bostadsbeskattning, markpolitik, konkurrens inom bostadsbyggandet, boendedemokrati och förbättrad boendemiljö. Vidare föreslås vissa ändringar i reglerna om bostadstillägg och om hyressättning.
I fråga om finansieringen och beskattningen av bostäder konstateras att villabeskattningen vid nuvarande räntenivåer och intäktsprocenter i praktiken har kommit att fungera som ett stöd för boende i egna hem. Kapitalkostnadsnedsättningen inom lånesystemet är en åtgärd för att omfördela kostnaderna i tiden och förutsätts bli återbetald inom statslånets löptid. Genom utvecklingen av räntenivån och bostadsmarknadsläget har dock möjligheterna till återbetalning av uppkommen låneskuld blivit mindre än som förutsattes vid lånesystemets införande.
I propositionen fastslås att det med hänsyn till bostadssociala mål inte kan komma i fråga att låta nominella kapitalkostnader slå igenom i de kostnader de boende skall betala för nya bostäder. En avveckling av skatteförmånerna för egna hem framstår som otänkbar med hänsyn till de effekter detta skulle få för de enskilda hushållens ekonomi och de störningar som skulle uppträda på fastighetsmarknaden och inom produktionen av småhus. Förslagen i fråga om bostadsfinansiering innebär i stället att subventionerna till bostadssektorn utökas och ges en form som undanröjer problem med skuldökning inom lånesystemet och som klarare avspeglar de verkliga kapitalkostnaderna och statens finansiella insatser. Genom finansieringsreformen möjliggörs en ökad likställighet i fråga om boendekostnader för olika besittningsformer och bättre förutsättningar skapas för sådana boendekostnader i senare årgångar av hus som står i rimligt förhållande till människornas betalningsförmåga.
1 Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 56
SkU 1974:56
2 I fråga om villabeskattningen föreslås att en högre intäktsprocent, 10 96, införs för de allra dyraste villorna, nämligen de med taxeringsvärde överstigande 300 000 kr.
Författningsförslaget Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom förordnas att 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
24 §
2 mom. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall, som avses nedan i sista stycket, upptages såsom intäkt av fastigheten ett belopp motsvarande för helt år räknat två procent av den del av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret som icke överstiger 150000 kronor, fyra procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 150 000 kronor men icke 225 000 kronor och åtta procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 225 000 kronor. Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.
2 mom. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall, som avses nedan i sista stycket, upptages såsom intäkt av fastigheten ett belopp motsvarande för helt år räknat två procent av den del av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret som icke överstiger 150 000 kronor, fyra procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 150 000 kronor men icke 225 000 kronor, åtta procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 225 000 kronor men icke 300 000 kronor och tio procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300000 kronor. Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.
Vad i nästföregående stycke sagts skall gälla jämväl fastighet, som delvis använts i ägarens egen rörelse, därest fastigheten i övrigt är inrättad för
'Senaste lydelse 1973:93.
SkU 1974:56
3 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ändamål som i nämnda stycke avses. I sådant fall skall till grund för beräkningen av intäkten av fastigheten läggas i nästföregående stycke avsedda värde å fastigheten minskat med den del av samma värde, som kan anses belöpa på den i rörelsen använda fastighetsdelen.
Har fastighet, som i första eller andra stycket sägs och som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse eller till följd av ägarens avflyttning från orten eller annan sådan särskild omständighet icke kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan fastighet för uthyrning avsedd lägenhet icke kunnat uthyras, må den enligt första eller andra stycket beräknade intäkten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari fastigheten icke kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock icke ske.
Vad i detta moment stadgas skall icke äga tillämpning beträffande fastigheter eller, i fall som i andra stycket avses, fastighetsdel, vilken i icke allenast ringa omfattning brukar i förvärvssyfte utnyttjas på annat sätt än för uthyrning till stadigvarande bostad eller såsom bostad för ägaren. Ej heller skola bestämmelserna i detta moment tillämpas beträffande publikt boställe.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1976 års taxering.
Motionerna
Med anledning av propositionen har väckts följande till skatteutskottet hänvisade motioner, nämligen
1974:1903 (jfr 1974:1902) av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
1. hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till bostadssparande i enlighet med vad i motionen 1974:1902 anförts,
2. beslutar att gränserna för intäktsprocenten vid småhusbeskattningen fastställs till 2 procent upp till 200 000 kr., 4 procent i skiktet från 200 000 till 300 000 kr. samt 8 procent över 300 000 kr.;
1974:1904 av herr Fälldin m. fl. (c) vari under punkten 14 hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om en anpassning av gränserna för intäktsschablonen och schablonavdraget till de nya taxeringsvärdena på fastigheter;
1974:1907 av herr Helén m. fl. (fp) vari under punkten C 5 hemställs att riksdagen beslutar uttala att effekterna på egnahemskostnaderna genom den förestående höjningen av taxeringsvärdena bör begränsas och att skat 1*
Riksdagen 1974. 6 sami. Nr 56
SkU 1974:56
teutredningen får i uppdrag att utforma förslag i detta hänseende i så god tid att proposition kan föreläggas nästa års riksdag;
1974:1908 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari under punkten 5 hemställs
att riksdagen uttalar sig för att avdragsrätten för skuldräntor på villor begränsas till ett sammanlagt skuldbelopp av 150 000 kr. samt att frågan om ett slopande över huvud taget av skuldränteavdrag blir föremål för utredning.
Övriga yrkanden i motionerna har hänvisats till civilutskottet.
1 detta sammanhang behandlas de vid riksdagens början, till skatteutskottet hänvisade väckta motionerna
1974:147 av herr Hörberg m. fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär tilläggsdirektiv till bostadskommittén, innebärande att denna skall snabbutreda även alternativet med ekonomisk stimulans från samhällets sida till de båda boendeformerna bostadsägande och bostadsrättsandel;
1974:367 av fru Diesen (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om ändring av reglerna för beskattning av tvåfamiljshus i enlighet med vad i motionen anförts;
1974:615 av herr Lindberg m. fl. (s, c) vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t beslutar överlämna förevarande motion rörande rätten till avdrag för reparationskostnader i andels- och bostadsrättslägenheter till 1972 års skatteutredning och till bostadsskattekommittén för beaktande i det fortsatta utredningsarbetet;
1974:950 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m) vari hemställs
1. att riksdagen beslutar att införa ett egnahemsavdrag om 50 % för reparationskostnader intill utgången av år 1974, dock maximerat till 2 000 kr.,
2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till sänkning av villabeskattningen så att någon skatteökning icke uppstår genom de höjda taxeringsvärden som kan förväntas vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.
Utskottet
Den schablonmetod som sedan mitten av 1950-talet tillämpas vid inkomstberäkningen för en- och tvåfamiljsfastigheter innebär att intäkten beräknas till viss procent av fastighetens taxeringsvärde och att avdrag inte medges för andra utgifter än räntekostnader och tomträttsavgäld. Dessutom medges extra avdrag med 500 kr. om ägaren är mantalsskriven på villafastigheten. Den kommunala beskattningen påverkas också av reglerna om garantibelopp.
Schablonmetoden innebar en betydande förenkling av beskattningen och
SkU 1974:56
motiverades bi. a. med att fastighetsinnehavet utgjorde en förvärvskälla av speciell karaktär och att man närmast avsåg att beskatta räntan på det i fastigheten nedlagda kapitalet. På grund av att räntenivån stigit avsevärt sedan schablonmetoden infördes, samtidigt som intäktsprocenten för flertalet fastigheter sänkts i samband med höjningar av taxeringsvärdena, har den emellertid enligt vad som anförs i propositionen i praktiken kommit att fungera som ett stöd till boendet i egna hem och - särskilt i fråga om nyare villor, som lämnat betydande underskott - medfört avsevärda skattelättnader. Beträffande hyreshusen har som framgår av propositionen utvecklingen under senare år gått i motsatt riktning. I sammanhanget kan tilläggas att motsvarande regler som för villorna i viss mån gäller även för bostadsrättsföreningar och deras medlemmar. De underskott som uppstår för föreningarna kan dock inte utnyttjas av delägarna.
Propositionen, som delvis grundar sig på två av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna och bostadsskattekommittén framlagda betänkanden (SOU 1974:17 och 18 och SOU 1974:16), syftar bl. a. till att uppnå ökad utjämning i fråga om boendekostnader för olika besittningsformer samt skapa gynnsammare relationer mellan boendekostnaderna och betalningsförmågan, framför allt beträffande de senast producerade lägenheterna. En sådan utjämning bör emellertid enligt departementschefens ståndpunkt inte åstadkommas genom ändringar i beskattningen utan i första hand genom räntesubventioner i ett nytt bostadsfinansieringssystem. Bakgrunden härtill är att en avveckling av de skatteförmåner, som enligt propositionen tillkommer dem som bor i egna småhus, framstår som otänkbar med hänsyn till de effekter som skulle uppträda på fastighetsmarknaden och inom produktionen.
Departementschefens ställningstagande beträffande villabeskattningen innebär, att nuvarande förmåner bör behållas för hushåll som bor i egnahem av normal storlek och standard. Emellertid bör målet vara att den som väljer att bo i villa som till storlek och standard överstiger det normala också skall betala den faktiska merkostnaden härför. Departementschefen framhåller att utformningen av villaschablonen - som innebär att intäktsprocenten stiger till 4 96 för den del av villafastighetens taxeringsvärde som överstiger 150 000 kr. men inte 225 000 kr. och till 8 96 av den del som överstiger 225 000 kr. - är avsedd att tillgodose detta syfte. Han är inte beredd att förorda några ändringar av de nuvarande gränserna för höjning av intäktsprocenten med hänsyn till de väntade höjningarna av taxeringsvärdena. Däremot bör beskattningen av villor med påtaglig överstandard enligt hans mening skärpas så att intäkten till den del taxeringsvärdet överstiger 300 000 kr. beräknas efter 10 96.
I de med anledning av propositionen väckta motionerna 1974:1904 av herr Fälldin m. fl. och 1974:1907 av herr Helén m. fl. ansluter motionärerna sig i stort sett till de i propositionen angivna riktlinjerna för reformen. De anser emellertid att de skärpningar av villabeskattningen som kan beräknas
SkU 1974:56
uppkomma på grund av den väntade höjningen av taxeringsvärdena vid 1975 års allmänna fastighetstaxering bör begränsas och hemställer om förslag från Kungl. Maj:t eller om en utredning i detta syfte. I motionen 1974:1908 av herr Hermansson m. fl. yrkas bl. a. att rätten till avdrag för ränteutgifter begränsas till ett sammanlagt skuldbelopp på 150 000 kr. och att frågan om ett helt slopande av ränteavdraget blir föremål för utredning. Herr Bohman m. fl. anser i motionen 1974:1903 öfr 1974:1902) däremot att ett subventionerat bostadsfinansieringssystem kan godtas endast övergångsvis och på sikt bör ersättas med generella, planmässiga skattesänkningar. Motionärerna anför vidare att man endast med svårighet kunnat påvisa att beskattningsreglerna medför någon favör för småhusägarna. För att undvika att höjda taxeringsvärden medför ej acceptabla skärpningar av villabeskattningen yrkar de en omedelbar höjning av skiktgränserna för villaschablonen, så att intäkten beräknas till 2 % för taxeringsvärden under 200 000 kr., 4 % i skiktet 200 000 och 300 000 kr. och 8 96 i skiktet däröver. Motionärerna yrkar vidare att avdrag för bostadssparande medges med högst 1 500 kr. Yrkanden om sänkt villabeskattning med anledning av 1975 års allmänna fastighetstaxering framställs också i den vid riksdagens början väckta motionen 1974:950 av herr Magnusson i Borås m. fl. I denna motion yrkas dessutom ett egnahemsavdrag för reparationskostnader under 1974 med högst 2 000 kr.
I yttrande till civilutskottet över vissa delar av propositionen har skatteutskottet (SkU 1974:5y) i allt väsentligt instämt i vad departementschefen anfört i propositionen. Det utredningsmaterial som nu föreligger bekräftar uppfattningen att villabeskattningen medför skattelättnader för villaägarna i vissa fall, ett förhållande som i första hand uppkommit på grund av att den allmänna räntenivån stigit avsevärt sedan mitten på 1950-talet och att intäktsprocenten för flertalet fastigheter sänkts i samband med höjningar av taxeringsvärdena. De ändringar av utgångsläget som uppkommit vid beskattningen har i sin tur medfört flera från bostadspolitisk synpunkt negativa effekter, vilka närmare exemplifieras i propositionen. Utredningsmaterialet visar emellertid också att betydande svårigheter föreligger att utforma mer neutrala beskattningsregler och samtidigt undvika ej acceptabla skatteskärpningar. Mot denna bakgrund har även skatteutskottet ansett, att en utjämning av de olikartade effekter beskattningsreglerna innebär för olika bostadsformer nu bör åstadkommas genom subventioner till bostadsfinansieringssystemet och tillstyrkt propositionen i denna del. Utskottet har inte heller haft något att erinra mot den närmare utformningen av förslaget, som innebär att räntesubventionerna i första hand koncentreras till förhållandevis nyproducerade bostäder och att angelägna förbättringar uppnås i nämnda hänseende.
Beträffande villabeskattningen innebär det nyss anförda, att någon allmän höjning inte bör komma i fråga, men att utskottet beträffande de dyrare villorna instämmer i departementschefens uppfattning att intäkten bör räk -
SkU 1974:56
nas upp till 10% av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kr.
Vad därefter angår de i motionerna 1974:950 och 1974:1903 framställda yrkandena om egnahemsavdrag för reparationskostnader och särskilt avdrag för bostadssparande vill utskottet framhålla att bostadsbeskattningen ansetts medföra fördelar förden som bor i eget hem. Eftersom utskottet funnit att denna kritik inte är oberättigad, kan det enligt utskottets uppfattning inte komma i fråga att överväga sådana nya avsevärda förmåner som motionärernas förslag innebär. Utskottet avstyrker alltså motionerna 1974:950 och 1974:1903 i dessa delar.
Vad angår det i motionen 1974:1908 framställda yrkandet att begränsa avdragsrätten för gäldräntor vill utskottet framhålla, att nuvarande bristfälligheter inom villabeskattningen närmast är att söka på intäktssidan, och att en begränsning av avdragsrätten medför nya ojämnheter i beskattningen.
Olika uppfattningar kan råda om huruvida de beräknade höjningarna av taxeringsvärdena vid 1975 års fastighetstaxering blir av den omfattningen att åtgärder behöver vidtas för att minska effekterna av dessa. I sammanhanget vill utskottet erinra om att 1972 års skatteutredning den 13 september 1974 fått tilläggsdirektiv att pröva frågan om en uppräkning av det s. k. sparavdraget fr. o. m. inkomståret 1975 och att i samband därmed också överse 500 kr.-avdraget vid villabeskattningen. Innan utfallet av 1975 års fastighetstaxering är känt anser utskottet att något ställningstagande ej bör göras i fråga om ändrade schablongränser och det extra avdragets storlek. Utskottet utgår från att chefen för finansdepartementet kommer att uppmärksamma denna fråga och lägga fram erforderliga förslag i detta hänseende.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1974:950, 1974:1903 och 1974:1908 och tillstyrker propositionen även i dessa delar. Med det anförda torde yrkandena i motionerna 1974:1904 och 1974:1907 vara tillgodosedda i vad de hänvisats till skatteutskottet.
I detta sammanhang konstaterar utskottet, att det yrkande om tilläggsdirektiv till bostadsskattekommittén att snabbutreda ett alternativ med ekonomisk stimulans till boendeformerna bostadsägande och bostadsrättsandel, som framställs i motionen 1974:147 av herr Hörberg m. fl., inte längre torde vara aktuellt. Utskottet avstyrker således motionen 1974:147.
Härefter återstår vissa speciella frågor som tas upp i motionerna 1974:367 av fru Diesen och 1974:615 av herr Lindberg m. fl.
Motionärerna i den förstnämnda motionen anser att två familjer som gemensamt äger en tvåfamiljsvilla inte bör beskattas med högre belopp än om de ägt var sin enfamiljsvilla med hälften så stort taxeringsvärde och begär förslag till ändring av villaschablonen i sådan riktning.
Enligt motionärerna i den sistnämnda motionen framstår kostnader för reparation av flerfamiljshus i vissa fall såsom kostnader för reparation av egen bostad, exempelvis när en äldre fastighet ombildas till andelshus och
SkU 1974:56
renoveras. Motionärerna anser att nuvarande avdragsregler i sådana fall leder till ej godtagbara skattelättnader och yrkar att motionen överlämnas till 1972 års skatteutredning och bostadsskattekommittén för beaktande.
Utskottet, som har viss förståelse för motionerna, har inhämtat att bostadsskattekommittén kommer att ta upp hithörande frågor i sitt fortsatta utredningsarbete. Eftersom syftet med motionerna 1974:367 och 1974:615 därmed torde vara tillgodosett, avstyrker utskottet bifall till desamma.
Utskottet hemställer att riksdagen
A. med avslag på motionen 1974:1903 punkten 2 och med bifall till prop. 1974:150 i vad den hänvisats till utskottet antar vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370);
B. avslår
1. motionen 1974:147
2. motionen 1974:367
3. motionen 1974:615
4. motionen 1974:950
5. motionen 1974:1903 i vad den inte behandlats under A
6. motionen 1974:1904 i vad den hänvisats till utskottet
7. motionen 1974:1907 i vad den hänvisats till utskottet
8. motionen 1974:1908 i vad den hänvisats till utskottet.
Stockholm den 26 november 1974
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Stadling (s), Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), fru Normark (s), herrar Hallenius (c). Boström (s) och Hörberg (fp):
Reservation
av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m) som dels anfört följande:
Av bostadsskattekommitténs analyser av den samlade effekten av skatteoch lånesystemen framgår att man endast med svårighet kan påvisa någon favör för småhusägarna som kollektiv. Snedvridningarna inom bostadssektorn har - som framgår av motionen 1974:1902 - helt andra orsaker än utformningen av beskattningen. Eftersom denna motion och propositionen i dessa delar behandlas av civilutskottet, saknar vi skäl att i detta sam -
SkU 1974:56
manhang gå in närmare på denna fråga. Vår uppfattning är emellertid att räntesubventioner bör godtas endast under ett övergångsskede för att hålla bostadskostnaderna nere på en godtagbar nivå. De enskilda hushållen bör i stället få ökat utrymme för bostadskonsumtion genom en reell skattesänkning. I yttrande (SkU 1974:5 y) till civilutskottet har vi också tillstyrkt de förslag i denna riktning som lagts fram i motionen 1974:1902.
Som framgår av vad vi nyss anfört finns det inga sakliga skäl för att påföra småhusen någon extra beskattning. Vi avstyrker således propositionen i denna del. Tvärtom bör villaschablonen ändras för att undvika en påtaglig och helt oacceptabel skärpning av boendekostnaderna som ett resultat av de nu förestående höjningarna av taxeringsvärdena. Som påvisas i motionen 1974:1902 finns det all anledning att befara att den som innehar exempelvis ett statligt belånat småhus med ett taxeringsvärde av 150 000 kr. i annat fall kommer att träffas av en ”lyxbeskattning’’ med ytterligare 900 kr. om året enbart som en följd av inflationens inverkan på taxeringsvärdet. För skatteskärpningar av detta slag är det av vikt att villaschablonen ändras på sätt som föreslagits i motionen 1974:1903. Motsvarande yrkande framställs från vårt håll även i motionen 1974:950. Vi yrkar bifall till motionen 1974:1903, varmed även yrkandet i motionen 1974:950 tillgodoses.
I motionen 1974:1903 föreslås också ett stöd till bostadssparande genom ett avdrag vid beskattningen med högst 50 % av det under året sparade beloppet och högst 2 % av inkomsten intill ett sparbelopp av 3 000 kr. om året. Enligt vår uppfattning är en egen bostad för många människor ett så naturligt sparmål och en socialt så värdefull boendeform att bostadssparande bör stimuleras. Förslaget i motionen är väl ägnat att åstadkomma en sådan, som vi bedömer det, angelägen stimulans. Vi tillstyrker därför motionen 1974:1903 även i denna del.
I motionen 1974:950 återkommer motionärerna också till ett yrkande från tidigare år av innebörd att ett tidsbegränsat egnahemsavdrag bör medges för reparationskostnader med 50 % av kostnaderna, dock högst 2 000 kr. Det torde inte kunna bestridas att gällande beskattningsregler motverkar att villabeståndet underhålls på ett tillfredsställande sätt. Förslaget i motionen avhjälper åtminstone till en del detta missförhållande och är samtidigt ägnat att främja sysselsättningen i byggnadsbranschen. Vi tillstyrker därför bifall till motionen 1974:950 även i denna del. De föreslagna avdragsreglerna bör gälla inte endast för kostnader under år 1974 utan också under 1975.
Vi instämmer också i syftet med motionen 1974:367. Det kan givetvis inte anses motiverat att beskatta den som bor i en tvåfamiljsfastighet hårdare för hans del i fastigheten än den som bor i en enfamiljsvilla med motsvarande standard. Eftersom denna fråga enligt vad utskottet anfört kommer att tas upp av bostadsskattekommittén i dess fortsatta arbete, har vi f. n. inget yrkande på denna punkt.
dels ansett att utskottet under punkterna A, B 4, B 5, B6och B 7 bort hemställa
SkU 1974:56
1. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1903 punkten 2 och med anledning av motionerna 1974:950 punkten 2 samt 1974:1904 och 1974:1907 i vad de hänvisats till utskottet antar följande
Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom förordnas att 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
24 §
2 mom. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall, som avses nedan i sista stycket, upptages såsom intäkt av fastigheten ett belopp motsvarande för helt år räknat två procent av den del av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret som icke överstiger 200 000 kronor, fyra procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 200 000 kronor men icke 300 000 kronor och åtta procent av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kronor. Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.
Vad i använda fastighetsdelen.
Har fastighet icke ske.
Vad i publikt boställe.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1976 års taxering.
2. att riksdagen med anledning av motionen 1974:950 punkten 1 antar följande
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom förordnas att 25 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.
25 §
3 mom. I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24 § 2 eller 3 morn., må avdrag icke göras för andra omkostnader än för
SkU 1974:56
ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld. För kostnader för reparation och underhåll under något av beskattningsåren 1974 och 1975 av sådan fastighet som avses i 24 § 2 mom. medgives dock avdrag med högst 2 000 kronor.
Utöver avdrag å fastigheten.
Har fastighet använda fastighetsdelen.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft dagen efter det lagen utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
3. att riksdagen med bifall till motionen 1974:1903 punkten 1 hos Kungl. Maj:t begär förslag till bostadssparande i enlighet med vad som anförs i motionen 1974:1902.
GOTAB 74 8309 S Stockholm 1974