Socialutskottets betänkande i anledning av motion om de ensamståendes problem

Socialutskottets betänkande nr 12 år 1974 Nr 12

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om de ensamståendes problem.

Motionen

I motionen 1974:428 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en allsidig översyn av de särskilda problem som möter de ensamstående samt förslag till åtgärder för att avhjälpa dessa, under beaktande av avslutade och pågående utredningar som berör problemen.

I motionen anförs inledningsvis att andelen småhushåll och ensamstående personer ökat i många äldre tätorter och i avfolkningsbygderna samt att de ensamstående är en eftersatt grupp när det gäller bostadssplanering och sociala reformer. Det anförs vidare, att de ensamstående utgörs av många skiftande kategorier — studerande ungdomar och pensionärer, människor i produktionen och utslagna i svåra sociala förhållanden — samt att statistiken visar, att de ensamstående i större utsträckning än andra medborgare bor i omoderna lägenheter, att de har de lägsta inkomsterna, att de drabbas oftare och svårare av arbetslöshet än andra, att de äter den sämsta och ensidigaste kosten och att de tvingas i högre grad än andra att leva på existensminimum med socialhjälp som enda räddningen.

I motionen framhålls härefter en rad problem för ensamstående. Härvid påpekas följande.

Möjligheten för ensamstående med barn till ”skatterabatt” (skattereduktion) om 1 800 kr. kan vid en inkomst som understiger ca 10 000 kr. inte utnyttjas fullt ut. De ensamstående med barn och små inkomster skulle gynnas av att avdraget omformades till ett bidrag. Motionärerna framhåller att de i annat sammanhang föreslagit detta.

Ett stort problem är den brist på kontaktmöjligheter som drabbar de ensamma när de blir sjuka.

En sjuk ensamstående i aktiv ålder har i praktiken sällan möjlighet att få social hemhjälp.

Vid arbetsmarknadsutbildning m. m. erhåller familjeförsörjare, som yrkesutbildas utom hemorten, resekostnadsersättning för en resa i månaden från utbildningsorten till hemorten. Härjämte föreligger rätt till traktamente. Motsvarande förmåner tillkommer inte ensamstående.

Hänsynen till barnfamiljernas särskilda behov har länge inneburit att de ensamstående får stå tillbaka vid fördelningen av det tillgängliga bostadsbeståndet.

I vissa kommuner tillämpar den kommunala bostadsförmedlingen en ytransonering för ensamstående som bör upphävas.

SoU 1974:12

1 Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 12

SoU1974:12

2 Särskilt problematiskt kan bostadsproblemet bli i samband med skilsmässa, då den av makarna som inte tilldöms vårdnaden av barnen ofta mister rätten till den gemensamma bostaden.

Bestämmelserna om statskommunala bostadstillägg, vilka numera inrymmer möjlighet för kommun att få statsbidrag till bostadstillägg till ensamstående utan barn, anges ha minst två ”skönhetsfläckar”. Den första ”skönhetsfläcken” anges vara villkoret att bostadstillägget skall utgå på visst sätt i förhållande till den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Det påpekas härvid att den taxerade inkomsten är för stora grupper inte mätare på levnadsstandard och att alla som betalar underhåll för icke hemmavarande barn har en avsevärt lägre levnadsstandard än vad den taxerade inkomsten visar. Den andra ”skönhetsfläcken” anges vara villkoret att bostadstillägget kan utgå endast till den som fyllt tjugo år. Det påpekas att detta — med hänsyn till att bostadstillägg till barnfamiljer inte får utgå till familj med barn över sjutton år - innebär att bostadsstöd för unga mellan sjutton och tjugo år saknas.

Motionärerna anför vidare att under grundutbildningen för värnpliktiga bostadsbidrag utgår till ensamstående värnpliktig endast under vissa förutsättningar och efter medgivande av försvarets civilförvaltning, medan bidrag av denna art till övriga värnpliktiga i princip utgår utan närmare villkor.

Motionärerna framhåller avslutningsvis att vissa problem är alltför speciella för att de skall kunna lösas integrerade i likartade problem för andra grupper.

Tidigare riksdagsbehandling av motioner angående de ensamståendes problem

Motioner angående de ensamståendes problem med i huvudsak samma innehåll som i motionen 1974:428 har behandlats vid samtliga riksdagar under åren 1965—1973. Motionerna — som avstyrkts av allmänna beredningsutskottet (ABU 1965:10, 1966:8, 1967:28, 1968:57, 1969:1 och 1970:55) och av socialutskottet (SoU 1971:16, 1972:15 och 1973:8) — har inte föranlett någon riksdagens åtgärd.

Allmänna beredningsutskottet har ansett att problemen var väsentliga och att det var angeläget att söka finna lösningar på dem. Med hänvisning till pågående utredningsverksamhet m. m. och de resultat därav som var att förvänta samt till att de upptagna frågorna inte gällde enbart de ensamstående utan alla grupper i samhället och därför borde integreras i större sammanhang har utskottet avstyrkt motionerna.

Socialutskottet anförde i betänkandet SoU 1973:8 bl. a. följande.

Motioner med i huvudsak samma innehåll som den nu aktuella motionen har behandlats av riksdagen åtskilliga gånger tidigare och senast förra året (SoU 1972:15). I samtliga fall har motionerna avslagits. Som riksdagen tidigare framhållit är de problem som uppstår för ensamstående i många fall av samma karaktär som för andra grupper. Då så inte

SoU1974:12

är fallet ägnas vid det omfattande utredningsarbete som pågår på olika områden i regel särskild uppmärksamhet åt situationen för de ensamstående på motsvarande sätt som för andra grupper för vilka kan finnas särskilda problem. Den i föregående avsnitt lämnade redovisningen ger belägg för detta. Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottets mening inte motiverat att tillsätta en sådan utredning som begärs av motionärerna. Utskottet avstyrker därför motionen.

Tidigare riksdagsbehandling och utredningar m. m. beträffande olika frågor som tas upp i motionen

I socialutskottets förutnämnda betänkanden SoU 1971:16, 1972:15 och 1973:8 har lämnats redogörelser för behandlingen i riksdagen och i utredningssammanhang för olika frågor som även tas upp i årets motion angående de ensamståendes problem.

Skattereduktion

Beträffande frågan om skattereduktion redovisades i 1972 års betänkande, att motionsyrkanden om att skattereduktion (”hemmamakeavdrag”) skulle ersättas med hemmamakebidrag om 1 800 kr. eller motsvarande bidrag till ensamstående med hemmavarande barn avslagits av 1970 och 1971 års riksdagar.

Kontaktverksamhet

Socialministern, statsrådet Aspling, avgav den 17 februari 1972 svar på en enkel fråga (nr 56) om åtgärder för att hindra att människor avlider i isolering. I svaret erinrades om kommunernas skyldighet att skaffa sig kännedom om de enskildas behov av omvårdnad och verka för att detta blir tillgodosett och omnämndes huru kommunerna prövat olika lösningar för att bispringa ensamma och isolerade personer m. m.

Social hemhjälp

Föreskrifterna om social hemhjälp redovisades i 1972 års betänkande. Enligt dessa skall även ensamstående personer, också i yngre åldrar, som på grund av tillfällig sjukdom inte kan sköta sitt husliga arbete, kunna få viss hjälp, om arbetskraftstillgången medger det.

I 1973 års betänkande redogjorde utskottet för behandlingen inom utskottet av en särskild motion, vari bl. a. anfördes att det beträffande social hemhjälp vore berättigat med en prioritering till förmån för ensamstående och vari begärdes en översyn av bestämmelserna och anvisningarna om social hemhjälp. Socialutskottet, som föreslog avslag på motionsyrkandet, underströk vikten av att de svårigheter som uppstår för ensamstående att sköta hemmet även vid kortvarig sjukdom beaktades av kommunerna.

SoU 1974:12

4 Viss resekostnadsersättning vid arbetsmarknadsutbildning

En närmare redogörelse för arbetsmarknadsutbildningen lämnades i 1973 års betänkande. Däri angavs att i kommitténs (In 1972:04) för översyn av arbetsmarknadsutbildningen uppgifter ingår bl. a. frågor om utformningen av systemet för bidrag vid arbetsmarknadsutbildning. Kommittén beräknar slutföra sitt arbete i slutet av år 1974.

Bostadsfrågan

1 1971 års betänkande redovisades boendeutredningens (In 1970:36) uppgifter. Boendeutredningen har nyligen tillsammans med bostadsfinansieringsutredningen avgivit ett betänkande om solidarisk bostadspolitik, varom vissa uppgifter lämnas i ett följande avsnitt.

Civilutskottet behandlade år 1972 i betänkandet CU 1972:9 (s. 12) ett motionsyrkande om att enpersonshushållens boendefrågor skulle särskilt uppmärksammas, därvid civilutskottet bl. a. framhöll vikten av en snar förbättring av bostadsstandarden för småhushållen, vilken fråga angavs i allt väsentligt falla på kommunernas ansvar men borde uppmärksammas även i övrigt.

Bostadsbidrag till värnpliktiga

En närmare redogörelse för förmånerna för värnpliktiga och för förslag till förbättringar i dessa förmåner, vilka framlagts av utredningen (Fö 1970:23) rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. i betänkandet (SOU 1972:68) Värnpliktsförmåner, lämnades av utskottet i 1973 års betänkande.

Vissa aktuella förslag m. m.

Till komplettering av de under tidigare år lämnade uppgifterna lämnas följande redogörelse för vissa aktuella förslag m. m.

Förslag av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna

Boendeutredningen och den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1972 tillsatta bostadsfinansieringsutredningen (In 1972:03) har i mars i år till chefen för bostadsdepartementet avgivit ett gemensamt betänkande (SOU 1974:17) Solidarisk bostadspolitik jämte bilagor (SOU 1974:18), vari framläggs bl. a. förslag om ett nytt lånesystem för bostadsfinansiering. I betänkandet framhålls att bostadsutbudet på sikt bör ge varje hushåll möjlighet till kök och vardagsrum samt sovrum. De båda utredningarna kommer att fortsätta sitt arbete och därvid behandla bl. a. frågan om det framtida bostadsbyggandet, frågan om avvägningen mellan olika former av bostadsstöd och frågan om bostadsförmedlingsverksamheten. Det avgivna betänkandet remissbehandlas för närvarande.

SoU1974:12

5 Bostadsbidrag till värnpliktiga

Förslag grundade på förslag i förenämnda betänkande Värnpliktsförmåner beräknas komma att föreläggas årets höstriksdag.

I årets statsverksproposition, bil. 6, Försvarsdepartementet har föredragande departementschefen (s. 66) förordat en med 1 milj. kr. ökad avsättning av medel för att ytterligare förbättra möjligheterna för ensamstående värnpliktiga att få bostadsbidrag inom ramen för familjebidragsförordningens bestämmelser.

Statskommunala bostadstillägg till ensamstående

Enligt kungörelsen (1968:425, omtryckt 1973:378) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer kan statligt bostadstillägg (högst 900 kr. per barn och år) under vissa förutsättningar utgå till familj med barn under sjutton år som helt eller delvis försörjes inom familjen.

Enligt kungörelsen (1973:379) om statskommunala bostadstillägg (ändrad senast 1973:956) kan under vissa förutsättningar statsbidrag utgå för kommunalt bostadstillägg som utgår till familjer med barn under sjutton år eller till ensamstående och makar utan barn. De statskommunala bostadstilläggen utgår med 80 % av den del av den månatliga bostadskostnaden som ligger inom vissa i kungörelsen angivna intervaller. Enligt 3 § kungörelsen gäller beträffande statskommunalt bostadstillägg till ensamstående villkoret att det skall utgå till den som fyllt tjugo år. Om synnerliga skäl föreligger, kan statskommunalt bostadstillägg utgå till ensamstående som inte fyllt tjugo år.

För såväl statliga som statskommunala bostadstillägg finns inkomstprövningsregler som anknyter till den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten och till reduceringsfaktorer, som ökar på visst sätt med ökad inkomst.

Med anledning av motionsyrkanden har riksdagen på hemställan av socialutskottet i betänkandet SoU 1974:6 begärt en översyn av regelsystemet. Utskottet har därvid bl. a. uttalat att ett motionsförslag om sänkning av åldersgränsen för rätten till statskommunalt bostadstillägg för ensamstående och makar utan barn från 20 år till 18 år därvid bör övervägas.

Utskottet

I motionen 1974:428 av herr Helén m. fl. anges en rad problem som enligt motionärernas mening ofta uppstår för ensamstående. Motionärerna nämner bl. a., svårigheter för ensamstående då det gäller behov av hjälp vid sjukdom och vid anskaffande av bostad. De framhåller också att de ensamstående är missgynnade beträffande vissa ersättningar vid arbetsmarknadsutbildning och beträffande bostadsbidrag under grundutbildningen för värnpliktiga. Vidare kritiseras vissa villkor för statskommunala bostadstillägg. Motionärerna begär en allsidig översyn av de särskilda problem som möter de ensamstående och en plan för att

SoU 1974:12

avhjälpa problemen. Härvid bör pågående utredningar beaktas.

Motioner med i huvudsak samma innehåll som den nu aktuella motionen har behandlats av riksdagen åtskilliga gånger och senast förra året (SoU 1973:8). 1 samtliga fall har motionerna avslagits. Som riksdagen tidigare framhållit är de problem som uppstår för ensamstående i många fall av samma karaktär som för andra grupper. Då så inte är fallet ägnas vid det omfattande utredningsarbete som pågår på olika områden i regel särskild uppmärksamhet åt situationen för de ensamstående på motsvarande sätt som för andra grupper för vilka kan finnas särskilda problem. Den av utskottet lämnade redovisningen ger belägg för detta. Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottets mening inte motiverat att tillsätta en sådan utredning som begärs av motionärerna. Utskottet avstyrker därför motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1974:428.

Stockholm den 18 april 1974

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s), Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Andreasson i Östra Ljungby (c), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c), fru Marklund (vpk)*, fru Wigenfeldt (c), herrar Leuchovius (m) och Karlehagen (c)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 6 som börjar med ”Motioner med” och slutar med ”därför motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som ligger till grund för motionen, nämligen att många grupper av ensamstående för närvarande missgynnas då det gäller samhällelig service och andra förmåner som lämnas av det allmänna. Ensamstående i aktiv ålder har svårt att vid sjukdom få social hemhjälp. De ensamstående är missgynnade beträffande resekostnadsersättning vid arbetsmarknadsutbildning. De har fått stå tillbaka vid fördelningen av det tillgängliga bostadsbeståndet, vilket lett till att ensamstående förvärvsarbetande under lång tid måste vara inneboende. Den taxerade inkomsten är för stora grupper ensamstående inte en

SoU1974:12

adekvat mätare på levnadsstandard, och villkoret beträffande taxerad inkomst för att få statskommunala bostadstillägg missgynnar därför dessa grupper. Åldersgränserna för dylika tillägg gör vidare att bostadsstöd inte finns för unga mellan sjutton och tjugo år. De ensamstående är vidare missgynnade beträffande bostadsbidrag för värnpliktiga. Det finns således en rad frågor som måste lösas för att inte de ensamstående skall behöva inta en särställning i samhället, vilket de nu med rätta ofta anser vara fallet.

Man kan inte bortse ifrån att vissa problem för de ensamstående aldrig kan lösas integrerade i likartade problem för andra grupper. Det fordras därför i många fall en särbehandling av de ensamståendes problem för att dessa skall uppmärksammas, beaktas och lösas, så att de ensamstående får samma möjligheter som andra samhällsmedborgare. Utskottet tillstyrker således motionen.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1974:428 hos Kungl. Maj:t begär en allsidig översyn av de särskilda problem som möter de ensamstående samt förslag till åtgärder för att avhjälpa dessa, under beaktande av avslutade och pågående utredningar som berör problemen.

GOTAB 74 7265 S Stockholm 1974