Socialutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:70 med förslag till abortlag, m. m. jämte motioner

Socialutskottets betänkande nr 21 år 1974

SoU 1974:21

Nr 21

Socialutskottets betänkande i anledning av propositionen 1974:70 med förslag till abortlag, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1974:70 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att

dels antaga följande vid propositionen fogade förslag till

1. abortlag,

2. lag om ändring i brottsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1941:282) om sterilisering,

4. lag om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

6. lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.,

dels till Information om vissa abortförebyggande åtgärder m. m. för budgetåret 1974/75 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till vad utskottet anför på s. 17 och 18.

1 samband med propositionen behandlar utskottet tre vid riksdagens början väckta motioner, 1974:35, 1974:431 och 1974:1316, samt 21 i anledning av propositionen väckta motioner, 1974:1644, 1974:1687, 1974:1696 och 1974:1727-1744. Motionsyrkandena redovisas nedan på s. 11-17.

Företrädare för Svenska ekumeniska nämnden har inför utskottet utvecklat sin syn på den föreslagna abortlagstiftningen. 1 ärendet har till utskottet också inkommit ett antal skrivelser.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 21

SoU 1974:21

1 Förslag till Abortlag

Härigenom förordnas följande.

1 § Begär kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas och kan åtgärden ske före utgången av havandeskapets tolfte vecka, får abort utföras, om ej åtgärden på grund av sjukdom hos kvinnan kan antagas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

2 § Har havandeskap pågått längre tid än tolv veckor och kan det efter särskild utredning angående kvinnans personliga förhållanden konstateras, att hinder som avses i 1 § ej föreligger mot abort, får sådan åtgärd på kvinnans begäran företagas intill utgången av adertonde havandeskapsveckan.

Utredning som avses i första stycket får underlåtas, om det med hänsyn till tillämplig abortmetod eller av annan särskild anledning är uppenbart att hinder mot aborten ej föreligger.

3 § Efter utgången av adertonde havandeskapsveckan får abort utföras endast om socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för aborten.

Tillstånd enligt första stycket får ej lämnas, om det finns anledning antaga att fostret är livsdugligt.

4 § Vägras abort i fall som avses i 1 eller 2 §, skall frågan omedelbart underställas socialstyrelsens prövning.

5 § Abort får utföras endast om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt här i riket eller om socialstyrelsen i annat fall av särskilda skäl lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden.

Endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra abort. Åtgärden skall ske på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänner.

6 § Kan det antagas att havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa, får socialstyrelsen lämna tillstånd till abort utan hinder av bestämmelsen i 3 § andra stycket.

Abort på grund av sjukdom eller kroppsfel som avses i första stycket får utföras av den som är behörig att utöva läkaryrket utan hinder av bestämmelserna i 3 och 5 §§, om ej åtgärden kan anstå utan våda för kvinnan.

7 § Mot socialstyrelsens beslut i ärende om tillstånd till abort får talan

ej föras.

SoU 1974:21

8 § Den som har tagit befattning med abortärende får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

9 § Den som utan att vara behörig att utöva läkaryrket uppsåtligen utför abort på annan, dömes för illegal abort till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brott som avses i första stycket grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen skett vanemässigt eller för vinnings skull eller inneburit särskild fara för kvinnans liv eller hälsa.

För försök till illegal abort dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

10 § Åsidosätter läkare uppsåtligen föreskrift i 4 § eller, om ej annat följer av 6 § andra stycket, i 3 eller 5 §, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975, då lagen (1938:318) om avbrytande av havandeskap skall upphöra att gälla.

SoU 1974:21

2 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken,

dels att 3 kap. 4 § skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 10 och 11 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

10 §

För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som ej är ringa eller försök till fosterfördrivning, så ock för stämpling till mord, dråp eller grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

För försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller sådan misshandel som ej är ringa, så ock för stämpling till mord, dråp eller grov misshandel eller underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

11 §

För fosterfördrivning eller försök därtill må kvinnan själv ej åtalas av åklagare, med mindre åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Misshandel, som ej är grov och som icke förövats å allmän plats, eller försök eller förberedelse till sådant brott må åtalas av åklagare allenast om målsägande angiver brottet till åtal eller ock åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Vållande till kroppsskada eller sjukdom må, om brottet ej är grovt, åtalas av åklagare endast om målsägande angiver brottet till åtal och åtal finnes påkallat ur allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

SoU 1974:21

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:282) om sterilisering

Härigenom förordnas, att 5 § lagen (1941:282) om sterilisering skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Finnes vid avbrytande av havandeskap enligt 7 § lagen den 17 juni 1938 om sådant ingrepp grundad anledning till antagande, att sjukdom eller kroppsfel som föranleder ingreppet kommer att vid nytt havandeskap medföra allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa, må den läkare, som utför ingreppet, samtidigt å kvinnan företaga sterilisering utan hinder av vad ovan i 3 och 4 §§ sägs. Saknar kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet förmåga att lämna giltigt samtycke, skall läkaren, om så kan ske utan menligt dröjsmål, inhämta samtycke av anhörig till henne.

Föreslagen lydelse

§

Finnes vid abort enligt 6 § andra stycket abortlagen (1974:000) grundad anledning till antagande, att sjukdom eller kroppsfel som föranleder ingreppet kommer att vid nytt havandeskap medföra allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa, må den läkare, som utför ingreppet, samtidigt å kvinnan företaga sterilisering utan hinder av vad ovan i 3 och 4 §§ sägs. Saknar kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet förmåga att lämna giltigt samtycke, skall läkaren, om så kan ske utan menligt dröjsmål, inhämta samtycke av anhörig till henne.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

SoU 1974:21

4 Förslag till

Lag om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.

Härigenom förordnas följande.

1 § Staten, landstingskommun eller kommun får enligt vad nedan sägs ersättning för kostnader för rådgivning i födelsekontrollerande syfte som vid personligt besök meddelas den som omfattas av sjukförsäkring enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Motsvarande ersättning utgår även till organisation, som med socialstyrelsens tillstånd bedriver sådan rådgivning.

Ersättning till privatpraktiserande läkare för rådgivning i födelsekontrollerande syfte utgår enligt grunder som regeringen fastställer.

Ersättning enligt denna lag utgår även för rådgivning angående abort.

2 § Ersättning utgår för varje rådgivningstillfälle med belopp som regeringen fastställer. Ersättningen omfattar även kostnaderna för preventivmedel som vid besöket utlämnas till den försäkrade.

3 § Ersättning enligt denna lag utgår endast om rådgivning och i anslutning därtill utlämnade preventivmedel tillhandahålles den försäkrade kostnadsfritt.

4 § Ersättning enligt denna lag bestrides av allmän försäkringskassa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

SoU 1974:21

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 19 kap. 4, 6 och 7 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 kap.

4 §2

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre och åtta tiondels procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:000) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassorna, samt för förvaltning. Regeringen äger förordna, att viss del av medlen skall ingå till en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas enligt grunder som fastställas i enahanda ordning.

I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats som regeringen fastställer. Procentsatsen skall för visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktighet understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

1 Lagen omtryckt 1973:908.

2 I paragrafen har ordet Konungen byttsutmot regeringen enligt prop. 1974:104, sorn tillstyrkts i SfU 1974:23.

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre och åtta tiondels procent av det belopp, varå avgiften skall beräknas. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel, som åvila kassorna, samt för förvaltning. Regeringen äger förordna, att viss del av medlen skall ingå till en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas enligt grunder som fastställas i enahanda ordning.

SoU 1974:21

8 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6§*

Sjukförsäkringsavgift fastställes av riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sådan avgift beräknas för helt år och utgår för varje avgiftspliktig med visst belopp i hela kronor, varvid öretal bortfaller.

Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande ändamål förslår till bestridande av den allmänna försäkringskassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel som åvila kassan, samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering.

Avgiften skall vara avvägd så, att den i förening med andra medel som äro tillgängliga för motsvarande ändamål förslår till bestridande av den allmänna försäkringskassans utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:000) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassan, samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering.

Avgiften består av en fast och en rörlig del. Den fasta delen skall vara lika stor för samtliga avgiftspliktiga försäkrade i landet. Den rörliga delen skall utgöra en kvotdel av den försäkrades inkomst av förvärvsarbete det år avgiften avser. Vid fastställande av denna kvotdel skall beaktas om inkomsten härrör från anställning eller från annat förvärvsarbete. Härrör inkomsten från annat förvärvsarbete än anställning skall även beaktas om karenstid gäller för sjukpenningförsäkringen.

Vid beräkning av inkomst enligt tredje stycket gälla bestämmelserna i 3 kap. 2 § i tillämpliga delar. Hänsyn tages dock ej till lön eller annan

gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt förordningen

(1958:295) om sjömansskatt eller enligt 1 § 2 mom. nämnda förordning skattepliktig dagpenning.

Försäkrads sjukförsäkringsavgift må icke överstiga ett belopp motsvarande en tiondel av hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst vid taxering året närmast efter det år avgiften avser.

7 §

Statsbidrag utgår för varje år med en tredjedel av allmän försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel som åvila kassan, samt för förvaltning.

Statsbidrag utgår för varje år med en tredjedel av allmän försäkringskassas utgifter för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel och kostnader enligt lagen (1974:000)

1 Fjärde stycket redovisas i lydelsen enligt prop. 1974:117, som tillstyrkts i Skl) 1974:36.

SoU 1974:21

9 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., som åvila kassan, samt för förvaltning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

SoU1974:21

6 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.

Härigenom förordnas, att i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.1 skall införas en ny paragraf,

3 a §, av nedan angivna lydelse.

3 a § Bestämmelserna i 3 § äga motsvarande tillämpning i fråga om medel på vilket läkemedelsförordningen (1962:701) är tillämplig och som förskrives enbart i födelsekontrollerande syfte. Vid beräkning av prisnedsättning får kostnaden för sådant medel dock ej räknas samman med kostnaden för läkemedel som avses i 3 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975.

1 Senaste lydelse av rubriken 1972:188.

SoU 1974:21

11 Motionerna

A. Vid riksdagens början väckta motioner

I motionen 1974:35 av herr Sjöholm (fp) hemställs att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att förslag till ny abortlagstiftning skyndsamt framlägges.

I motionen 1974:431 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att förslag till ny abortlagstiftning skyndsamt framlägges.

I motionen 1974:1316 av fröken Andersson m. fl. (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en samlad plan för preventivrådgivningen i syfte att

a) åstadkomma en snabb utbyggnad av samhällets preventivrådgivning,

b) minska den enskildes kostnader för preventivrådgivning och preventivmedel.

B. I anledning av propositionen väckta motioner

I motionen 1974:1644 av herr Nilsson i Agnäs (m) hemställs att riksdagen avslår propositionen 1974:70.

I motionen 1974:1687 av fru Ström m. fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening uttalar

1. att anslaget på 2 milj. kr. till information genom ungdoms- och kvinnoorganisationer om förslaget till ny abortlag skall användas för organisationernas planering och förberedelsearbete,

2. att erforderligt anslag för genomförandet av informationsverksamheten upptas i 1975 års statsverksproposition.

1 motionen 1974:1696 av herrar Nyquist (fp) och Hörberg (fp) hemställs att riksdagen beslutar

1. att kvinnan före sitt beslut om abort före utgången av havandeskapets tolfte vecka alltid skall beredas tillfälle till samtal med läkare, sjuksköterska, barnmorska eller kurator i syfte att ge henne upplysning om frågor som sammanhänger med aborten,

2. att skyldighet ålägges sjukvårdsstyrelse att ombesörja att kvinna, som uppfyller förutsättningarna för abort enligt den nya lagstiftningen också får abort utförd, samt

3. att lämpliga insatser från samhällets sida ofördröjligen görs för en ökad preventivmedelsforskning.

I motionen 1974:1727 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c) hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1974:70 beslutar

1. att uttala att i abortlagens tillämpningsföreskrifter skall komma till uttryck dels att läkare och annan personal, som har första kontakten med abortsökande kvinna, åläggs att ge upplysning om vilka informationer,

SoU 1974:21

stöd och hjälpmöjligheter som samhället kan erbjuda, dels att sjukvårdshuvudmännen åläggs att garantera att det vid varje sjukvårdsenhet, dit man kan vända sig för att söka abort, skall finnas tillgång till personal med kurativ inriktning,

2. att uttala att vidareutbildningen av barnmorskor för preventivmedelsrådgivning bör byggas ut,

3. att i sjukvårdslagen införs en särskild bestämmelse som fastslår sjukvårdshuvudmännens ansvar för att beviljad abort utförs,

4. att ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts angående effekterna av de föreslagna förändringarna i fråga om tillhandahållande av preventivmedel,

5. att uttala att en ökad satsning bör ske på forskning och preventivmedel, främst med syfte att finna säkra preventivmetoder utan biverkningar.

I motionen 1974:1728 av fru Berglund m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att initiativ tas som syftar till en breddning av informationen om samlevnadsfrågor så att man genom ökad resurstilldelning i samband med abortlagens genomförande i större utsträckning kan nå även vuxna män.

I motionen 1974:1729 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar

1. att avslå propositionen 1974:70 i vad avser förslag till ny abortlag,

2. att abort även fortsättningsvis i princip skall vara förbjuden,

3. att havandeskap t. o. m. tolfte veckan därav skall kunna avbrytas,

a. om det kan antas att kvinnans hälsa kan råka i fara eller hennes krafter allvarligt nedsättas, om havandeskap fortsätter,

b. om det kan antas att det barn hon sannolikt skulle föda, om hennes havandeskap fortsätter, kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte,

c. om det av någon anledning är oskäligt betungande för kvinnan att hennes havandeskap fortsätter,

4. att för avbrytande av havandeskap mellan tolfte och sextonde veckan skall krävas synnerliga skäl,

5. att havandeskap efter sextonde veckan må avbrytas, endast om starka medicinska indikationer föreligger och efter tillstånd av socialstyrelsen,

6. att tillstånd till abort ej får lämnas, om det kan antas att fostret är livsdugligt,

7. att abort skall ske så tidigt som möjligt med för kvinnan skonsammaste möjliga metod,

8. att erforderlig tid skall anslås för samråd med läkare och kurator före abort,

9. att mannens uppfattning i abortärendet skall inhämtas, såvida icke särskilda skäl talar häremot,

10. att läkare och annan sjukvårdspersonal icke mot sin vilja skall behöva medverka vid abort,

SoU 1974:21

11. att abortsökande kvinna skall ha rätt till fritt läkarval och vara obunden av tillhörighet till sjukvårdsområde,

12. att påföljd enligt vad som anges i propositionens förslag till abortlag skall förekomma både för den som utan att vara behörig att utöva läkaryrket uppsåtligen utför abort på annan och för läkare som handlar i strid med vad som ovan sägs i punkterna 3, 4 och 5,

13. att anstiftan till och medhjälp till illegal abort skall bestraffas med böter eller fängelse på sätt i motionen närmare anges,

14. att läkares beslut att avslå abortansökan skall kunna överklagas hos socialstyrelsen,

15. att bifalla de bestämmelser som föreslås i 5—7 §§ i propositionens förslag till abortlag.

I motionen 1974:1730 av herr Fridolfsson (m) hemställs att riksdagen med avslag på propositionen 1974:70 beslutar att som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna att förslag till abortlag bör tas upp av den riksdag vars sammansättning bestäms i nästkommande val, så att väljarna får möjlighet att själva påverka utgången i en så allvarlig samvetsfråga.

I motionen 1974:1731 av fru Håvik m. fl. (s) hemställs

1. att riksdagen anhåller att Kungl. Maj:t ger socialstyrelsen i uppdrag att under ett år göra en uppföljning och utvärdering av de obligatoriska kuratorsutredningarna,

2. att riksdagen beslutar att de fackliga organisationerna skall ges resurser för upplysningsverksamhet bland invandrarna.

I motionen 1974:1732 av fröken Hörlén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen

1. beslutar avslå propositionen 1974:70 i den del som gäller förslaget till abortlag,

2. hos Kungl. Maj:t begär att en skyndsam översyn av nu gällande abortlagstiftning och dess tillämpning sker med utgångspunkt i fem punkter, som anges i motionen,

3. hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående sociala och ekonomiska faktorers betydelse för abortsökande kvinnor samt förslag till nödvändiga sociala hjälpåtgärder i det enskilda fallet,

4. beslutar att till Information om vissa abortförebyggande åtgärder m. m. för budgetåret 1974/75 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

I motionen 1974:1733 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) hemställs att riksdagen

1. avslår propositionen 1974:70 i vad avser förslag till abortlag,

2. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad information i abortfrågan samt om bättre socialt och ekonomiskt stöd,

3. hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning genom en allsidigt sammansatt kommitté med uppgift att framlägga förslag till ny abortlag,

SoU 1974:21

varvid abortfrågan skall allsidigt behandlas och frågan om de negativa effekterna av abort särskilt belysas.

I motionen 1974:1734 av herr Karlehagen m. fl. (c) hemställs att riksdagen

1. beslutar avslå propositionen 1974:70 i den del som gäller förslaget till abortlag,

2. hos Kungl. Maj:t begär att en skyndsam översyn av nu gällande abortlagstiftning och dess tillämpning sker med utgångspunkt i fem punkter, som anges i motionen,

3. hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående sociala och ekonomiska faktorers betydelse för abortsökande kvinnor samt om förslag till nödvändiga sociala hjälpåtgärder i det enskilda fallet,

4. beslutar att till Information om vissa abortförebyggande åtgärder m. m. för budgetåret 1974/75 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.

I motionen 1974:1735 av herr Lundgren m. fl. (s) hemställs att riksdagen med tillstyrkan av propositionen 1974:70 beaktar vad i motionen anförts.

I motionen 1974:1736 av herr Molin (fp) hemställs

1. att riksdagen bifaller propositionen 1974:70 med förslag till abortlag, m. m.,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag snarast till sådan ändring av lagen om sterilisering att möjligheterna till sterilisering av män ökar,

3. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om utökad forskning och rådgivning om preventivmedel för män.

I motionen 1974:1737 av herr Romanus (fp) hemställs att riksdagen till Information om vissa abortförebyggande åtgärder m. m. för budgetåret 1974/75 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av

4 500 000 kr., varav 500 000 kr. avses för bidrag till Riksförbundet för sexuell upplysning.

I motionen 1974:1738 av fru Tillander m. fl. (c) hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1974:70 beslutar

1. att godkänna vad som i motionen anförts angående den etiska konflikt mellan olika värderingar som föreligger i abortfrågan och därvid understryka att abort är en nödlösning,

2. att lagstadgad obligatorisk information om alternativ till abort skall ges till alla abortsökande kvinnor,

3. att hos Kungl. Maj:t begära en utredning med uppgift att utröna vilka åtgärder samhället skall kunna erbjuda kvinnan som alternativ till abort i en abortsituation,

4. att avslå 2 § i förslaget till ny abortlag och i 3 § utbyta adertonde havandeskapsveckan mot tolfte havandeskapsveckan.

I motionen 1974:1739 av fru Tillander m. fl. (c) hemställs att

SoU 1974:21

riksdagen vid behandlingen av propositionen 1974:70 beslutar att vårdpersonal vid sjukhus och polikliniker ges rätt att vägra medverka vid utförandet av abort.

I motionen 1974:1740 av herr Werner i Tyresö m. fl. (vpk) yrkas

A. att följande ändringar företages i den föreslagna lagen om abort:

1. § 1 — orden ” tolfte vecka får ” ersätts med orden

” adertonde vecka skall ”

2. § 2 får följande formulering:

”Om kvinnan så begär eller det eljest av särskilda skäl befinnes angeläget, skall hon beredas tillfälle rådgöra med kurator eller psykiater.”

3. § 4 — orden ” eller 2 ” utgår,

B. att en informationsbroschyr i abortfrågan distribueras till samtliga landets hushåll samt via grundskolan,

C. att p-piller uppförs på förteckningen över kostnadsfria läkemedel,

D. att propositionen i övrigt godkänns.

I motionen 1974:1741 av fru Lindquist m. fl. (m) hemställs att riksdagen

A. antager följande förslag till abortlag.

Härigenom förordnas följande.

1 § Begär kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas skall hennes begäran bifallas om den är allvarligt grundad. Abort får dock ej utföras om åtgärden på grund av sjukdom hos kvinnan kan antagas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

Beslut om abort skall föregås av samråd i sociala och medicinska frågor enligt bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t.

2 § Efter utgången av tolfte havandeskapsveckan får abort utföras endast om socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för aborten.

Tillstånd enligt första stycket får ej lämnas, om det finns anledning antaga att fostret är livsdugligt.

3 § Vägras abort i fall som avses i 1 § skall frågan omedelbart underställas socialstyrelsens prövning.

4 § Abort får utföras endast om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt här i riket eller om socialstyrelsen i annat fall av särskilda skäl lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden.

Endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra abort. Åtgärden skall ske på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänner.

5 § Kan det antagas att havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa, får socialstyrelsen lämna tillstånd till abort utan hinder av bestämmelsen i

2 § andra stycket.

Abort på grund av sjukdom eller kroppsfel som avses i första stycket får utföras av den som är behörig att utöva läkaryrket utan hinder av

SoU 1974:21

bestämmelserna i 2 och 4 §§, om ej åtgärden kan anstå utan våda för kvinnan.

6 § Mot socialstyrelsens beslut i ärende om tillstånd till abort får talan ej föras.

7 § Den som har tagit befattning med abortärende får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

8 § Den som utan att vara behörig att utöva läkaryrket uppsåtligen utför abort på annan dömes för illegal abort till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brott som avses i första stycket grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen skett vanemässigt eller för vinnings skull eller inneburit särskild fara för kvinnans liv eller hälsa.

För försök till illegal abort dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

9 § Åsidosätter läkare uppsåtligen föreskrift i 4 § eller, om ej annat följer av 5 § andra stycket, i 2 eller 4 §, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975, då lagen (1938:318) om avbrytande av havandeskap skall upphöra att gälla.

B. ger Kungl. Maj:t till känna vad i övrigt i motionen anförts.

I motionen 1974:1742 av herr Åkerlind m. fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar avslå propositionen 1974:70 med förslag till abortlag, m. m. samt att nytt förslag till abortlagstiftning förelägges riksdagen med beaktande av de synpunkter som framförts i motionen.

I motionen 1974:1743 av herr Åkerlind (m) och fru Troedsson (m) hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1974:70 beslutar ge Kungl. Maj:t till känna att preventivmedel på vilka läkemedelsförordningen ej äger tillämpning bör tillhandahållas enligt de regler som anges i motionen.

I motionen 1974:1744 av fru Åsbrink (s) hemställs

A. att riksdagen avslår propositionen 1974:70 i vad avser förslag till abortlag,

B. att riksdagen antar förslaget till

1. lag om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet,

2. lag om ändring i lagen oir allmän försäkring,

3. lag om ändring i förordningen rörande kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel,

C. att riksdagen till Information om vissa abortförebyggande åtgärder

SoU 1974:21

m. m. för budgetåret 1974/75 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 4 000 000 kr. varav 2 000 000 kr. tilldelas ungdomsorganisationer samt politiska och ideella organisationer.

Utskottet

Inledning

1 propositionen läggs fram förslag till ny abortlagstiftning. De grundläggande bestämmelserna om förutsättningarna för abort och förfarandet i abortärenden föreslås bli intagna i en helt ny lag, benämnd abortlag. Vid sidan av lagstiftningen föreslås kraftigt ökade insatser i fråga om preventivmedelsrådgivning och andra förebyggande åtgärder. Det huvudsakliga innehållet i förslagen redovisas i nästa avsnitt. Om bakgrunden till förslagen vill utskottet här anföra följande.

De nuvarande reglerna om abort finns i lagen (1938:318) om avbrytande av havandeskap. År 1965 tillkallade chefen för justitiedepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande sakkunniga för utredning om abortlagens tillämpning och därmed sammanhängande spörsmål samt för allmän översyn av abortlagstiftningen. De sakkunniga — 1965 års abortkommitté — avlämnade år 1971 sitt betänkande (SOU 1971:58) Rätten till abort. Betänkandet innehåller bl. a. förslag till lag om rätt till abortoperation samt till abortförebyggande åtgärder. Betänkandet har remissbehandlats. Avgivna yttranden har - med några undantag — publicerats i betänkandet (SOU 1972:39) Abortfrågan.

Med hänsyn bl. a. till vad som kommit fram under remissbehandlingen av abortkommitténs betänkande tillsatte chefen för justitiedepartementet

1 september 1972 en arbetsgrupp med uppgift att bredda underlaget för Kungl. Maj:ts ställningstagande till frågan om en ny abortlagstiftning. Arbetsgruppen har i böljan av detta år redovisat resultatet av sitt arbete i en promemoria benämnd Kartläggning av vissa resursfrågor i anslutning till betänkandet (SOU 1971:58) Rätten till abort.

De i propositionen framlagda förslagen har i huvudsak utarbetats på grundval av det sålunda föreliggande materialet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt den föreslagna abortlagen avgörs frågan om abort före utgången av 12:e havandeskapsveckan av kvinnan själv. Hon får vägras abort endast om åtgärden skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Denna förutsättning prövas av en läkare. För abort efter 12:e men före utgången av 18:e veckan fordras i regel utöver vad som gäller vid tidigare abort, att det företas en särskild kuratorsutredning. Om kvinnan inte medges abort, är läkaren skyldig att omedelbart hänskjuta frågan till socialstyrelsen för förnyad prövning. Efter 18:e havandeskapsveckan får abort företas bara i undantagsfall. För abort krävs då socialstyrelsen tillstånd, som får lämnas endast om det föreligger synnerliga skäl för åtgärden. Kan det antas att fostret är livsdugligt får tillstånd endast lämnas om havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för

2 Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 21

SoU 1974:21

hennes liv eller hälsa.

Sorn allmän förutsättning för abort gäller enligt förslaget till abortlag att kvinnan är svensk medborgare eller bosatt här i riket. När särskilda skäl talar för det kan socialstyrelsen medge abort även beträffande utländsk kvinna som inte är bosatt här. Abort skall företas på sjukhus eller annan godkänd sjukvårdsinrättning. Samhällets insatser i fråga om abortrådgivning ökas. Kontakt med rådgivningsverksamheten föreslås vara helt frivillig.

De bestämmelser beträffande abort som nu finns i brottsbalken föreslås upphävda. Straffhotet mot kvinnan avskaffas. Straffbestämmelser för den som utan att vara läkare utför abort på annan samt för läkare som överträder vissa föreskrifter angående abortförfarandet föreslås bli intagna i abortlagen.

1 propositionen betonas att abort alltjämt måste betraktas som en nödfallsutväg och att födelsekontrollen måste ske med hjälp av olika preventiva åtgärder. Inom socialdepartementets verksamhetsområde föreslås därför kraftigt ökade insatser för att på olika sätt förebygga oönskade graviditeter och därmed motverka förekomsten av aborter.

För att få till stånd en utbyggnad av de förebyggande åtgärderna föreslås att sjukvårdshuvudmännen får en lagfäst rätt till ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för preventivmedelsrådgivning och information m. m. Motsvarande ersättning skall också kunna utgå till organisationer och andra som med socialstyrelsens tillstånd bedriver preventivmedelsrådgivning. Huvudansvaret för preventivmedelsrådgivningen föreslås vila på sjukvårdshuvudmännen. Rådgivningen skall vara kostnadsfri för den enskilde. Preventivmedel skall i viss omfattning tillhandahållas kostnadsfritt i samband med rådgivningen. Vidare föreslås att p-piller skall omfattas av sjukförsäkringens läkemedelsrabattering även då de förskrivits i enbart födelsekontrollerande syfte. Ersättning för abortrådgivning, som även den skall vara kostnadsfri för den enskilde, föreslås utgå i samma ordning som ersättningen för preventivmedelsrådgivningen.

Sjukförsäkringens kostnader för nämnda åtgärder beräknas till drygt 30 milj. kr. per år.

Till ökade insatser för information om familjeplanering föreslås därutöver ytterligare 1 milj. kr. om året till socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning. Vidare föreslås att det anvisas ett belopp på 2 milj. kr. för information om familjeplanering genom ungdoms- och kvinnoorganisationer och ett belopp på 1 milj. kr. för information genom massmedia om den nya abortlagstiftningen.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1975.

Behovet av ny abortlagstiftning. Frågan om ytterligare utredning erfordras Under

den tid som förflutit, sedan 1938 års lag om avbrytande av havandeskap kom till, har i vårt samhälle ett stort antal familjepolitiska

SoU 1974:21

och andra sociala reformer genomförts, som i väsentliga avseenden förbättrat kvinnans ställning. Vidare har den medicinska forskningen gjort betydande framsteg. Bl. a. har nya och effektivare preventivmetoder på ett helt annat sätt än tidigare gjort det möjligt för kvinnan att själv bestämma om och när hon vill bli gravid. Då det gäller abortingrepp har nya och mer skonsamma metoder kommit i bruk. Detta gäller särskilt i fråga om tidigaborter. Även om abortlagstiftningen i huvudsak lämnats oförändrad har en vidareutveckling skett genom att tillämpningen efter hand undergått betydande förändringar. Dessa har, som framgår av den översiktliga redovisningen i propositionen (s. 21—25), varit särskilt stora under den senaste tioårsperioden. Antalet legala aborter, som under 1950-talet och början av 1960-talet uppgick till 2 000-3 000 per år, har sedan mitten av 1960-talet stigit till ca 26 000 förra året. Samtidigt har det skett en förskjutning från aborter efter tillstyrkande av socialstyrelsen till aborter med stöd av s. k. tvåläkarintyg så att ca 85 % av abortingreppen numera utförs efter tvåläkarintyg. Av de ansökningar som behandlas av socialstyrelsen bifalls 98—99 %. För närvarande utförs ca 80% av alla ingrepp med lindrig metod före utgången av 12:e graviditetsveckan. Beträffande tillämpningen av de olika abortindikationerna kan nämnas att f. n. 98—99 % av samtliga aborter sker enligt de medicinska och socialmedicinska indikationerna. 1 fråga om den inbördes fördelningen mellan indikationerna har det under senare år skett en kraftig förskjutning mot den socialmedicinska indikationen (förutsedd svaghet), som numera åberopas som grund för mer än tre fjärdedelar av aborterna. Motsvarande antal år 1965 var en tiondel. Denna utveckling synes, som chefen för justitiedepartementet anför, ge vid handen att det i dag till stor del är läkarens subjektiva uppfattning som avgör vilken indikation som kan anses vara tillämplig i de enskilda fallen. Det kan också finnas skäl att framhålla att de straffrättsliga bestämmelserna om fosterfördrivning inte tillämpats mot kvinnan under de senaste åren.

1 propositionen anförs att nu antydda förhållanden gör att den nuvarande abortlagstiftningen i flera avseenden framstår som föråldrad och motiverar att den blir föremål för en genomgripande omarbetning i syfte att få bestämmelserna bättre anpassade till de förhållanden och värderingar som råder i samhället i dag och till de nya rön som har gjorts inom bl. a. den medicinska forskningen. Härtill kommer, som närmare utvecklas i propositionen (s. 56), att tillämpningen av nu gällande bestämmelser på området också är förenade med vissa allvarliga praktiska olägenheter. Exempel på sådana utgör enligt propositionen de skillnader som föreligger bl. a. på det lokala planet såväl i fråga om tolkningen av abortindikationerna som när det gäller villigheten att utfärda tvåläkarintyg. En annan nackdel är att det alltjämt på sina håll förekommer att utredningen blir en alltför utdragen och omständlig procedur för kvinnan med onödigt sen abort som följd.

Mot bakgrund av det anförda och i överensstämmelse med den uppfattning som direkt eller indirekt kommer till uttryck i så gott som samtliga motioner, som väckts i anledning av propositionen, framstår det

SoU 1974:21

enligt utskottets mening som nödvändigt att en ny lagstiftning om abort utan dröjsmål kommer till stånd. Ställningstagandet innebär att motionen 1974:1644 av herr Nilsson i Agnäs och motionen 1974:1744 av fru Åsbrink avstyrks, såvitt i motionerna framställs yrkanden om avslag på propositionen helt eller delvis.

Utskottet kan inte biträda motionen 1974:1730 av herr Fridolfsson, vari — i förening med ett yrkande om avslag på propositionen — yrkas att riksdagen bör ge Kungl. Maj:t till känna att förslag till abortlag bör tas upp av den riksdag vars sammansättning bestäms i nästkommande val. Med anledning av motionärernas påstående att propositionen framlagts med kort varsel och att lagstiftningsärendet hanterats på ett lättvindigt sätt vill utskottet erinra om att abortfrågan under avsevärd tid - och långt före det senaste riksdagsvalet — ingående diskuterats såväl inom de olika partierna som inom deras ungdoms- och kvinnoorganisationer och att en omfattande publicitet givits dessa överläggningar och de i samband därmed gjorda ställningstagandena.

Under åberopande av att det utredningsmaterial, som föreligger, är otillräckligt för att bedöma hur en ny abortlagstiftning bör utformas, framställs i motionen 1974:1733 av herr Johansson i Skärstad m. fl. uttryckligen yrkanden om ytterligare utredning. Motionärerna vill att en allsidigt sammansatt kommitté skall få i uppgift att framlägga förslag till ny abortlag, varvid abortfrågan skall behandlas i belysning av alla de problem som är förknippade med denna och att därvid frågan om de negativa effekterna av abort särskilt skall belysas; i sistnämnda hänseende synes motionärerna grunda sitt yrkande på ett i motionsskälen framfört påstående om att det är väl känt att många kvinnor ångrar sig och inte sällan drabbas av psykiska skador efter abort. 1 två motioner, vilka innehåller identiska yrkanden och i huvudsak samma motivering — motionen 1974:1732 av fröken Hörlén m. fl. och motionen 1974:1734 av herr Karlehagen m. fl. - yrkas att förslaget till abortlag skall avslås och att riksdagen skall begära en skyndsam översyn av nu gällande abortlagstiftning och dess tillämpning med utgångspunkt i fem i motionerna angivna punkter. Motionärerna vill att i en ny abortlag klart skall markeras att abort är en nödfallsåtgärd och att ett abortbeslut innefattar en avvägning mellan två liv, att modern och om möjligt även fadern till det väntade barnet skall beredas möjligheter att ta väl överlagd ställning i abortfrågan under insikt om bl. a. de möjligheter samhället har att lämna bistånd på det personliga och sociala planet. Vidare vill motionärerna att ett samhällsorgan skall vara delaktigt i vaije abortbeslut och att abortutredning skall vara obligatorisk. Motionärerna vill också att den princip i det i propositionen framlagda förslaget till abortlag skall behållas, som innebär att endast illegal abort utförd på annan betraktas som brott samt att sjukvårdspersonalen skall tillförsäkras rätt att avstå från att medverka vid abort. Slutligen yrkas i motionen 1974:1742 av herr Åkerlind m. fl. att propositionen skall avslås och att nytt förslag till abortlagstiftning skall föreläggas riksdagen med beaktande av synpunkter som anförs i motionen. Motionärerna vill bl. a. att läkare alltid skall

SoU 1974:21

fatta det avgörande beslutet huruvida abort skall få äga rum, att de nu gällande abortindikationerna med undantag för den socialmedicinska i huvudsak skall kvarstå, och att brottsbalksbestämmelserna om fosterfördrivning inte skall upphävas.

Den i motionen 1974:1733 upptagna frågan om risken för komplikationer av psykisk art efter abortingrepp måste enligt utskottets mening vidgas till att omfatta även en bedömning av riskerna av psykisk art om en oönskad graviditet får fortsätta. Utskottet vill erinra om att frågan i hela dess vidd har behandlats av abortkommittén och vill härutöver peka på att den erhållit ytterligare belysning genom yttranden av medlemmar av socialstyrelsens vetenskapliga råd, vilka yttranden fogats vid styrelsens remissyttrande. Utskottet vill också instämma i vad departementschefen anför i anledning av den kritik som under remissbehandlingen framförts mot abortkommitténs förslag och som innebär att kommittén inte tillräckligt analyserat den intressekollision som föreligger mellan fostrets rätt till skydd för sitt liv och kvinnans rätt att bestämma över graviditetens förlopp. Departementschefen anför bl. a. att man får hålla i minnet att flertalet av de frågor som hör ihop med abortproblematiken - däribland det etiska spörsmålet — inte är nya utan mer eller mindre kontinuerligt har varit föremål för utredningar och en livlig offentlig debatt under de senaste decennierna. Det bör också beaktas att de problem som kommittén enligt remissinstanserna behandlat alltför knapphändigt genomgående har ägnats stort utrymme i remissyttrandena. Utskottet vill även erinra om att då det gäller bl. a. aborternas betydelse för sjukvårdens resurser underlaget för statsmakternas ställningstagande breddats avsevärt genom det material som har presenterats av den tidigare nämnda arbetsgruppen inom justitiedepartementet.

En samlad bedömning ger enligt utskottets mening vid handen att det föreliggande utredningsmaterialet är tillräckligt som underlag för ett ställningstagande från riksdagens sida till innehållet i ny abortlagstiftning. Utskottet avstyrker därför de här aktuella motionsyrkandena i motionerna 1974:1732, 1974:1733, 1974:1734 och 1974:1742. Tilläggas bör att flertalet av de frågeställningar rörande innehållet i abortlagstiftningen, som tagits upp i nämnda motioner, kommer att behandlas i det följande.

Utformningen av abortlagstiftningen

Allmänt

Abortfrågan är ett etiskt-socialt spörsmål, som inte kan bedömas isolerat från den större frågan om familjeplanering. Samhällets insatser måste enligt utskottets mening i första hand inriktas på att kraftigt öka de preventiva insatserna. Jämsides härmed måste fortsatta insatser göras inom familje- och socialpolitiken så att, vid inträffad graviditet, abort inte av sociala och ekonomiska skäl framstår som enda alternativet. På det familjepolitiska planet vill utskottet erinra om den utbyggnad som ägt rum under de senaste årtiondena och alltjämt fortgår. 1 fråga om

SoU 1974:21

insatserna för att förebygga oönskade graviditeter är det uppenbart att samhällets åtgärder hitintills inte varit tillräckliga. Som inledningsvis angivits och som skall närmare behandlas i ett följande avsnitt föreslås emellertid i propositionen betydligt ökade insatser i nämnda avseende.

Nyssnämnda synsätt på abortfrågan står helt i överensstämmelse med de överväganden, som redovisas i propositionen. Utskottet understryker att abort måste vara en nödfallsutväg och under inga omständigheter får betraktas som en preventivmetod. Det kan tilläggas att socialstyrelsen anfört i sitt yttrande över abortkommitténs betänkande att alla abortingrepp — även de skonsammaste — till sin natur är sådana att kvinnor knappast kan förväntas medvetet föredra dem framför gängse preventivmetoder.

Nu anförda synpunkter innebär att utskottet ansluter sig till de tankegångar som i berört avseende framförs i motionerna 1974:1735 av herr Lundgren m. fl. och 1974:1738 av fru Tillander m. fl. Motionerna får härigenom anses besvarade i motsvarande delar.

Den fråga rörande innehållet i abortlagstiftningen, som torde ha tilldragit sig störst uppmärksamhet i den allmänna debatten, är frågan om lagstiftningen bör bygga på principen att kvinnan själv skall få bestämma om hon skall fullfölja havandeskapet eller ej, eller om fostret av hänsyn till livets helgd skall skyddas under alla stadier av graviditeten. Ett tredje alternativ är att fostret bör åtnjuta visst skydd, som förstärks allteftersom havandeskapet fortskrider. Frågeställningen, som också berörs i åtskilliga av remissyttrandena över abortkommitténs betänkande och i föreliggande motioner, måste även enligt utskottets mening tillmätas central betydelse i lagstiftningsärendet. Lösningen blir uppenbarligen av avgörande betydelse för den närmare utformningen av lagstiftningen på området. Utskottet kommer i det följande att göra sin bedömning i anslutning till behandlingen av föreliggande motionsyrkanden och med utgångspunkt i bl. a. de konsekvenser som kan bedömas bli följden av att den ena eller andra lösningen väljs.

Utgångspunkt för lagstiftningen

Utgångspunkten för den i propositionen föreslagna abortlagstiftningen är att, om kvinnan efter moget övervägande finner att abort är den lämpligaste lösningen av de problem som en oönskad graviditet medför, hon också skall få abort. Såväl i flera av de ovan behandlade motionerna, där avslag yrkas på förslaget till abortlag, som i motionen 1974:1729 av herr Bohman m. fl. riktas stark kritik mot en sådan utgångspunkt för lagstiftningen. 1 sistnämnda motion anförs att ett foster har liv och bör som blivande människa ges rättsskydd, varför den ofta framförda tesen att varje människa själv bör få bestämma över sin egen kropp måste avvisas. Ett accepterande av tesen skulle innebära, anförs det, att människan fritt förfogar över livet — i abortsammanhang över sitt eget och minst ytterligare ett — och en sådan uppfattning är oförenlig inte bara med den kristna etiken utan också med den västerländska

SoU 1974:21

civilisationens djupaste rättstraditioner. Om abort i princip är förbjuden medför lagstiftningens normbildande verkan, menar motionärerna, att en kvinna som befinner sig i en icke önskad graviditet i första hand utgår från att barnet skall födas. En i det närmaste obegränsad rätt till abort kan däremot leda till att alternativet att föda barnet inte övervägs tillräckligt allvarligt och att abort allt mindre skulle betraktas som en nödlösning. Motionärerna menar att abort även framdeles i princip bör vara förbjuden och att abortlagen skall ha karaktären av undantagslagstiftning i vilken regleras de fall, då undantag från förbudet kan medges. Härvidlag bör fostrets rättsskydd avvägas mot andra legitima intressen. Motionärerna framhåller i sammanhanget att kvinnans uppfattning naturligtvis alltid måste tillmätas stor betydelse. 1 motionen yrkas i här aktuell del att propositionens förslag till abortlag skall avslås - ett yrkande som med hänsyn till övriga yrkanden i motionen formellt bör ses som ett krav på mycket långtgående ändringar i nämnda lagförslag och därför inte påkallar något riksdagens ställningstagande - att abort även fortsättningsvis skall vara förbjuden och att havandeskap t.o.m. 12:e veckan därav skall kunna avbrytas om vissa i lagen preciserade omständigheter föreligger, nämligen (a) om det kan antas att kvinnans hälsa kan råka i fara eller hennes krafter allvarligt nedsättas, om havandeskapet fortsätter, (b) om det kan antas att det barn hon sannolikt skulle föda, om hennes havandeskap fortsätter, kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte, (c) om det av någon anledning är oskäligt betungande för kvinnan att hennes havandeskap fortsätter. Frågan om förutsättningarna för abort efter 12:e havandeskapsveckan — där motionärerna anser att ännu strängare indikationer bör uppställas - behandlas i de följande avsnitten.

Såväl i motionen 1974:1729 som i motionen 1974:1741 av fru Lindquist m. fl. framhålls att det etiska dilemmat i abortfrågan uppkommer genom att det inträffar en konflikt mellan två principer, som motionärerna uppfattar som var för sig absoluta och okränkbara, nämligen principen om livets helgd och principen om humanitet och barmhärtighet mot en människa i en nödsituation. I andra motioner framställs den etiska konfliktsituationen på likartat sätt. 1 nyssnämnda motioner framhålls att i ett sådant konfliktläge, som här föreligger, lagstiftaren har ett ofrånkomligt ansvar när det gäller att göra en avvägning som innebär att den ena principen aldrig träds för när mer än vad som är alldeles nödvändigt med hänsyn till den andra principen.

Utskottet kan i och för sig dela sistnämnda uppfattning men vill samtidigt framhålla att den angivna utgångspunkten för lagstiftningen inte ger någon som helst ledning för ställningstagandet till hur lagstiftningen skall utformas. Avvägningen mellan de båda angivna principerna blir nämligen under alla omständigheter en värderingsfråga. Vid ställningstagandet till denna måste enligt utskottets mening hänsyn tas till vilka konsekvenser som följer av att lagstiftningen utformas på det ena eller andra sättet. Härvidlag bör framhållas att en lagstiftning, som i likhet med propositionens förslag bygger på huvudprincipen om kvinnans

SoU 1974:21

rätt att avgöra om hon skall fullfölja sitt havandeskap eller ej — förutom fördelar av annat slag - mycket väl kan utformas på ett sådant sätt att den leder till ett lika stort eller större hänsynstagande till principen om fostrets rättsskydd som den nuvarande lagstiftningen eller som en ny lagstiftning vilken i överensstämmelse med vad som föreslås'i motionen 1974:1729 bygger på ett förbud mot abort som kan genombrytas om vissa indikationer föreligger. Detta synsätt vinner enligt utskottets mening stöd av det resonemang, som förs i motionen 1974:1741. Motionärerna förordar nämligen med samma utgångspunkt som motionärerna i motionen 1974:1729 att kvinnan under den första havandeskapstiden själv skall få träffa avgörandet i abortfrågan.

Utskottet vill här skjuta in att, genom vad som anförts om den föreliggande etiska konflikten, utskottet anser sig ha besvarat motionen 1974:1738 av fru Tillander m. fl. i motsvarande del.

1 brottsbalken finns bestämmelser om fosterfördrivning. Den nuvarande abortlagstiftningen bygger på dessa bestämmelser. Utanför det straffbara området faller aborter som sker enligt bestämmelserna i 1938 års lag. För att abort skall vara tillåten fordras bl. a. att någon av de i lagen uppställda fem abortindikationerna är uppfylld (se prop. s. 59). Prövningen sker antingen av två läkare (tvåläkarintyg) eller av socialstyrelsen. Som delvis berörts i det föregående och som närmare redovisas i propositionen har det successivt skett en sådan förskjutning i abortpraxis, att kvinnan numera vägras abort i endast omkring 0,5 % av fallen. Den praxis som har utbildats på området innebär i realiteten att en kvinna som i dag inte önskar fullfölja sin graviditet är tillförsäkrad abort, om ingreppet kan utföras innan den övre tidsfristen — i allmänhet utgången av 20:e havandeskapsveckan - har passerats och det inte finns starkt vägande skäl mot aborten.

De i motionen 1974:1729 framställda yrkandena innebär krav på att nuvarande principiella uppbyggnad av abortlagstiftningen - med förbud mot abort som får genombrytas endast om någon av i abortlagen angivna indikationer befinns föreligga — skall bibehållas. De indikationer, som motionärerna föreslår skall gälla under den första havandeskapstiden och som ovan redovisats, är så gott som identiska med dem, som föreslagits av abortkommittén. Enligt vad kommittén anfört i anslutning till de av kommittén föreslagna bestämmelserna i förevarande avseende skall — trots bestämmelsernas utformning - utgångspunkten vid den praktiska bedömningen vara att kvinnan inte är skyldig att finna sig i att graviditeten fortsätter. Om hon vill ha abort hellre än att ta ansvaret för att föda, skall ingreppet utföras. Av motionsmotiveringen framgår, att motionärerna inte menar att den av dem föreslagna abortindikationen skall ges en så långtgående tolkning, som abortkommittén förordat. Till frågan om ett fortsatt havandeskap skall anses ”oskäligt betungande” bör, anför motionärerna, vederbörande läkare ta ställning efter en samlad bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, såväl de medicinska som de psykologiska och sociala. Exempel på omständigheter, som inte bör medföra att beslut om abort skall få lämnas

SoU 1974:21

med stöd av nämnda indikation, är om ett havandeskap rubbar planer med avseende på studier eller yrkesliv.

Med hänsyn till det anförda — och med beaktande av att motionärerna motsätter sig att kvinnan i princip själv skall få avgöra om hennes havandeskap skall fortsätta - synes motionen böra förstås så, att den syftar till en skärpning i förhållande till nuvarande abortpraxis även då det gäller abort under ett tidigt skede av graviditeten. Som framhålls i propositionen skulle en återgång till en mera restriktiv linje i abortfrågan medföra risk för ökning av antalet illegala aborter. Utskottet anser liksom departementschefen att en sådan utveckling ovillkorligen måste förhindras.

Enligt utskottets mening skulle ett genomförande av motionärernas förslag även medföra andra allvarliga, inte önskvärda konsekvenser. Utskottet vill härvidlag hänvisa till att - trots den liberala praxis som nu råder — den nuvarande lagstiftningen med bestämda abortindikationer fört med sig att handläggningen av abortärendena varierar avsevärt mellan olika platser i landet och att, som också framhålls i propositionen, förfarandet på sina håll inte sällan innebär en utdragen, omständlig och många gånger psykiskt påfrestande procedur för kvinnan. Den omständigheten att, som motionärernas förslag innebär, en läkare ensam skulle pröva abortfrågan ger befogad anledning till antagande att vid ett genomförande av motionärernas förslag variationerna i handläggningen skulle bli än större än för närvarande, i all synnerhet som de abortindikationer som föreslagits av motionärerna torde vara alltför vagt utformade för att kunna ge tillräckligt stöd och ledning vid praktisk tillämpning. Med hänsyn härtill och med beaktande av de överprövningsmöjligheter som motionärerna förordar skulle det många gånger för kvinnan påfrestande förfarandet i ett abortärende bli ännu vanligare än för närvarande. Detta skulle från humanitär synpunkt inte vara tillfredsställande. Tilläggas bör att det inte torde vara möjligt att - om man håller fast vid den princip, som motionärerna förordar - undvika angiva konsekvenser även om en större precisering i fråga om abortindikationerna görs, något som torde åsyftas i vissa av de inledningsvis behandlade motionerna.

Beträffande konsekvenserna i olika hänseenden aven abortlagstiftning, som utgår från att kvinnan skall ha en principiell rätt att bestämma om hennes graviditet skall avbrytas eller ej, finns skäl anföra följande. En sådan lagstiftning kan utformas så att det formella förfarandet görs mycket okomplicerat, vilket i sin tur generellt sett bör få till följd att abort kan utföras i ett mycket tidigt skede. Detta minskar dels riskerna för medicinska komplikationer för kvinnan, dels belastningen på sjukvårdsresurserna genom att aborterna kan utföras i öppen vård. En lagstiftning med sådan innebörd har emellertid framför allt den fördelen, att redan existensen därav avsevärt kan lätta den psykiska pressen för en kvinna, som råkar i en icke önskad graviditet. Om hon känner till att hon har en principiell rätt till abort, behöver graviditeten inte innebära samma belastning för henne som vid en abortlagstiftning av det slag, som vi nu

SoU 1974:21

har, även om den tillämpas mycket liberalt.

Frågan huruvida en ny abortlag, som bygger på de principer som förordas i propositionen, kommer att föra med sig ett ökat antal aborter är naturligtvis svårbesvarad. Rådande abortpraxis synes ge ett visst stöd för att i vart fall någon väsentlig stegring i abortfrekvensen inte kommer att ske. Det kan tilläggas att den arbetsgrupp inom justitiedepartementet, som utrett vissa resursfrågor på abortområdet, anfört att den tidigare kraftiga ökningen av antalet aborter synes ha brutits under andra halvåret 1972.

Anförda synpunkter talar enligt utskottets mening för att den princip, på vilken den nuvarande lagstiftningen vilar, bör överges till förmån för den i propositionen förordade principen om kvinnans rätt att själv bestämma om hennes graviditet skall avbrytas. 1 samma riktning verkar enligt utskottets mening att kvinnan som regel torde ha bättre möjligheter än den läkare, som kvinnan anlitar, eller särskild nämnd - en sådan har föreslagits av abortkommittén - att bedöma de omständigheter, som påverkar frågan om graviditeten skall fullföljas eller ej. Att så är fallet vinner stöd av de synpunkter rörande den förändrade syn på kvinnan och hennes roll i samhället, som i övrigt redovisas av departementschefen.

Det av utskottet förda resonemanget bygger självfallet på förutsättningen att samhället på ett effektivt sätt kan erbjuda all den hjälp och allt det stöd kvinnan behöver för att fatta sitt beslut i abortfrågan. Utskottets överväganden grundar sig också på det förhållandet att vi har en hög antikonceptionell standard i landet och på att särskilda åtgärder sätts in för att ytterligare förbättra möjligheten för alla att få preventivmedel och att sprida kunskaper om deras användning. Härtill återkommer utskottet i det följande.

På anförda skäl anser utskottet att utgångspunkten för en ny abortlagstiftning bör vara kvinnans principiella bestämmanderätt. Anser hon efter moget övervägande att abort är den lämpligaste lösningen av de problem som en oönskad graviditet medför, skall hon få abort. Detta ställningstagande får emellertid lika litet som motsvarande ställningstagande i propositionen tolkas så att utskottet förordar en lösning som innebär att kvinnan alltid skall ha en ovillkorlig rätt att få abort utförd när hon begär det. Som departementschefen framhåller måste i abortsammanhang tillbörlig hänsyn tas både till det förhållandet att varje abortingrepp är förenat med vissa mer eller mindre allvarliga risker för kvinnan och till att fostret under graviditeten successivt utvecklas till en livsduglig varelse vars rätt till liv måste respekteras.

1 enlighet med det ovan anförda avstyrker utskottet motionen 1974:1729 i behandlade delar.

Tidsgräns för abort

För närvarande gäller att abort inte får utföras efter 20:e havandeskapsveckan. Vid synnerliga skäl kan dock socialstyrelsen ge tillstånd till ingrepp intill utgången av 24:e veckan. För abort på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan gäller ingen särskild tidsgräns.

SoU 1974:21

27 Det i propositionen framlagda förslaget till abortlag innebär att frågan om abort i princip skall få avgöras av kvinnan själv om åtgärden kan utföras före utgången av 18:e havandeskapsveckan, dock att det för abort efter 12:e havandeskapsveckan i allmänhet skall krävas en särskild utredning av kurator. Efter 18 :e havandeskapsveckan skall abort få företas bara i undantagsfall och då efter prövning av socialstyrelsen. Tillstånd skall få lämnas endast om synnerliga skäl för åtgärden föreligger och det inte kan antas att fostret är livsdugligt.

1 två motioner, nämligen motionen 1974:1738 av fru Tillander m. fl. och motionen 1974:1741 av fru Lindquist m. fl., förordas att den övre gränsen för kvinnans bestämmanderätt skall sättas redan vid utgången av 12:e havandeskapsveckan och att för senare aborter skall gälla de regler som propositionen ger för aborter efter 18:e havandeskapsveckan. Här bör också redovisas att i den ovan berörda motionen 1974:1729 av herr Bohman m. fl. — vari yrkas att rätten till abort skall avgöras av annan än kvinnan under de första 12 veckorna av havandeskapet — även föreslås dels att läkaren från 12:e till utgången av 16:e havandeskapsveckan skall få medge abort endast om synnerliga skäl föreligger, dels att det för ännu senare aborter skall föreligga starka medicinska indikationer. Prövningen härvidlag skall enligt motionärerna ankomma på socialstyrelsen.

De nu aktuella förslagen — i propositionen och i motionerna — innebär att det skall sättas en tidsgräns vid utgången av 12:e eller 18:e havandeskapsveckorna, efter vilken gräns i princip abort inte skall få företas.

Utskottet ansluter sig till den kraftiga opinion, som framkommit i yttranden över abortkommitténs betänkande och som innebär att det även i en ny abortlag finns anledning att skapa särskilda garantier för att abort inte företas på ett sent stadium av graviditeten utan att starka skäl för åtgärden föreligger. Redan angelägenheten av att sådana garantier skapas motiverar enligt utskottets mening en särskild tidsgräns, efter vilken abort i princip inte skall få företas.

Som stöd för att en tidsgräns skall sättas så tidigt som vid utgången av 12:e havandeskapsveckan har i motionen 1974:1738 åberopats att det ligger i kvinnans intresse att en eventuell abort utförs så tidigt som möjligt och att detta är önskvärt även av medicinska, psykologiska och sociala skäl. Även i motionen 1974:1741 åberopas att riskerna för komplikationer hos kvinnan ökar betydligt vid abort efter nämnda tidpunkt. Motionärerna framhåller också att sådana aborter som regel kräver abortmetoder som förutsätter sjukhusvård och att ett sådant ökat ianspråktagande av sjukvårdsresurserna inte är önskvärt.

1 båda motionerna anförs också att det av hänsyn till fostrets utveckling bör sättas en gräns vid 12:e veckan. Samma hänsynstagande ligger uppenbarligen bakom ställningstagandena i motionen 1974:1729.

Utskottet vill framhålla, att under senare år en väsentlig förskjutning ägt rum mot tidiga aborter, dvs. aborter som sker före utgången av 12:e graviditetsveckan. Medan år 1968 den procentuella andelen tidigaborter

SoU 1974:21

var 43,0 hade andelen år 1972 ökat till 80,3. 1 överensstämmelse med de tankegångar som förs fram i motionerna finns det enligt utskottets mening skäl att sträva efter en ytterligare förskjutning från sena till tidiga aborter. Härvidlag vill utskottet särskilt framhålla att risken för medicinska komplikationer i samband med abortingrepp är uppemot fyra gånger så hög vid senabort som vid tidigabort. Nämnas bör också att enligt socialstyrelsens rekommendationer (MF 1972:59) flertalet tidigaborter bör kunna utföras i öppen vård, vilket inte bara innebär påtagliga praktiska fördelar för kvinnan utan även — i överensstämmelse med vad som anförs i motionen 1974:1741 - en minskad belastning på tillgängliga sjukvårdsresurser. Det sagda innebär emellertid inte att utskottet för att tillgodose önskemålet att praktiskt taget alla aborter skall bli tidigaborter är berett att tillstyrka en så långtgående åtgärd som att abort efter 12:e havandeskapsveckan i princip skulle förbjudas. Enligt utskottets mening skulle ett sådant ställningstagande stå mindre väl i överensstämmelse med de överväganden, som ligger till grund för vad som i det föregående förordats om kvinnans principiella bestämmanderätt då det gäller abort. Om kvinnan får möjlighet att själv träffa avgörandet i abortfrågan, torde detta i och för sig vara ägnat att medföra en förskjutning mot tidigare aborter, eftersom - enligt vad ovan anförts - en lagstiftning med en sådan utgångspunkt bör kunna utformas så att den för med sig ett avsevärt förenklat förfarande i formellt hänseende i förhållande till vad som gäller enligt den nuvarande lagstiftningen. Utskottet anser för sin del att det bör vara möjligt att genom främst en effektiv allmän informationsverksamhet utan ändring av propositionen åstadkomma i huvudsak vad motionärerna vill genom sitt förslag om ändrade regler. Utskottet vill härvidlag hänvisa till vad abortkommittén anför som stöd för att - från sina utgångspunkter — avvisa en 12-veckorsfrist för abortoperation. Kommittén anför att en saklig upplysning och information om dels abortoperation och de större påfrestningarna vid sena abortingrepp, dels möjligheterna att få tidig graviditetsdiagnos kostnadsfritt inom mödrahälsovården och även hjälp av kurator där, dels ock vikten av att komma till sjukhuset snarast torde vara en effektivare metod att bespara kvinnan sen operation än en kort tidsfrist.

I anslutning till det anförda bör tilläggas att, som föreslås i propositionen och som närmare behandlas i det följande, det kan vara lämpligt att inom ramen för en 18-veckorsfrist uppställa regler, som är ägnade att leda till en förskjutning mot tidigaborter. Sådana regler torde också vara att föredra framför en generell 12-veckorsgräns med hänsyn till att en kvinna, som är ambivalent till frågan om hon skall underkasta sig abort, annars kan känna sig tvungen att genomgå abort innan gränsen passerats av rädsla för att eljest inte få abort.

Beträffande det andra huvudskälet, som åberopats mot förslaget i propositionen i förevarande del och för en 12-veckorsgräns, nämligen att hänsyn i stor utsträckning måste tas till fostrets rätt, får utskottet anföra följande. Det ligger i sakens natur att ju lägre den aktuella gränsen sätts, desto större rättsskydd erhåller fostret. Ett ökat sådant skydd ger

SoU 1974:21

emellertid som delvis berörts i det föregående upphov till en konflikt med den av utskottet ovan förordade principen om kvinnans bestämmanderätt. Vid en avvägning mellan de intressen som sålunda står mot varandra har utskottet stannat för att principen om kvinnans bestämmanderätt när det gäller att avgöra om hon skall föda eller ej bör väga över intill den tidsgräns som bl. a. socialstyrelsen, Läkarförbundet och Läkaresällskapet föreslagit som gräns, efter vilken abort i princip inte skall få företas. Denna tidsgräns är 18 havandeskapsveckor. Vid sitt ställningstagande har utskottet särskilt beaktat de omständigheter som redovisas i propositionen (s. 66—68) och som utförligare berörs nedan i avsnittet om straffrättsliga frågor. Det anförs bl. a. att man bör sträva efter att skapa en betryggande säkerhetsmarginal mot ingrepp, där det kan tas fram foster som företer livstecken och som eventuellt kan bringas att överleva med de förbättrade metoder för prematurvård som numera föreligger eller inom en inte alltför avlägsen framtid kan väntas stå till läkarnas förfogande. Vidare hänvisas bl. a. till att det finns ökade risker för psykiska följdverkningar för kvinnan i samband med att kvinnan känner fosterrörelser och att dessa brukar bölja uppträda under 18:e— 20:e havandeskapsveckan, en omständighet som således får betydelse för frågan om var en särskild tidsgräns skall dras till skydd för fostret. 1 enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionerna i här aktuell del och tillstyrker propositionen i motsvarande mån.

Förutsättningar för abort före utgången av 18:e havandeskapsveckan. A bortrådgivning

Då det gäller frågan om vilka förutsättningar som med den inställning till kvinnans bestämmanderätt som utskottet redovisat i det föregående skall gälla för abort intill utgången av 18 :e havandeskapsveckan får utskottet anföra följande.

Som delvis berörts ovan föreslås att abort skall få utföras på kvinnans begäran om ej åtgärden på grund av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. För abort efter 12:e veckan krävs att det till underlag för denna bedömning företas en särskild utredning angående kvinnans personliga förhållanden (kuratorsutredning). Utredning får dock underlåtas om det med hänsyn till lämplig abortmetod eller av annan särskild anledning är uppenbart att hinder mot aborten inte föreligger. 1 ett senare avsnitt behandlas i anledning av motionsyrkanden den för alla abortärenden gemensamma frågan om vilka personer som bör höras utöver kvinnan själv.

Erinringar mot förslaget om att kuratorsutredning i princip skall föregå alla aborter efter 12:e havandeskapsveckan framförs i motionen 1974:1740 av herr Werner i Tyresö m. fl. Motionärerna menar att det inte krävs någon detaljgranskning av den sökandes allmänna personförhållanden för att fastslå om det föreligger någon medicinsk kontraindikation för abort. En kuratorsutredning är endast ägnad att fördröja ärendet — något som är särskilt otillfredsställande med hänsyn till att det är fråga

SoU 1974:21

om senaborter — och ger utrymme för obehöriga påtryckningar eller onödig granskning av den sökandes privatliv. De legala förutsättningarna för aborter bör därför vara lika för alla aborter före 18 :e havandeskapsveckan. Endast i fall där särskilda skäl talar för det bör kurator eller psykiater kopplas in. Särskilda skäl kan vara att kvinnan själv begär konsultation av angivet slag, att hennes psykiska situation uppenbart talar för det, att hon är oklar i sin övertygelse om att hon vill ha abort eller att hon är utsatt för påtryckningar. I vissa fall kan även kvinnans minderårighet betraktas som ett särskilt skäl. Motionärerna yrkar av redovisade skäl, att kravet på kuratorsutredning mellan 12:e och utgången av 18:e havandeskapsveckan skall utgå samt att det införs en bestämmelse — som skall avse alla aborter före sistnämnda tidsgräns — av innehåll att, om kvinnan så begär eller det eljest av särskilda skäl befinns angeläget, hon skall beredas tillfälle rådgöra med kurator eller psykiater. Även i ett flertal andra motioner tas upp frågan om obligatorisk information eller rådgivning i abortärenden. Det gäller motionen 1974:1696 (yrkandet 1) av herrar Nyquist och Hörberg, motionen 1974:1727 (yrkandet 1) av herr Andersson i Nybro m. fl., motionen 1974:1729 (yrkandet 8) av herr Bohman m. fl., motionen 1974:1735 (delvis) av herr Lundgren m. fl., motionen 1974:1738 (yrkandet 2) av fru Tillander m. fl., motionen 1974:1740 (2 § i förslaget till abortlag) av herr Werner i Tyresö m. fl. och motionen 1974:1741 (1 § andra stycket förslaget till abortlag) av fru Lindquist m. fl. I motionerna framhålls att varje abortsökande kvinna skall få eller beredas tillfälle få information och råd rörande bl. a. de personella, ekonomiska och sociala hjälpåtgärder, som samhället kan ge en kvinna som vill föda sitt barn. Rörande det närmare innehållet i motionsyrkandena hänvisar utskottet till motionerna.

Innan utskottet övergår till frågan om behovet av kuratorsutredning m. m. vill utskottet behandla ett förslag i motionen 1974:1741 som innebär att det i lagtexten uttryckligen skall anges att begäran av kvinnan att havandeskapet skall avbrytas skall bifallas ”om den är allvarligt grundad”.

Enligt utskottets mening är det uppenbart att läkaren måste övertyga sig om att kvinnans begäran om abort är allvarligt grundad innan han utför aborten. Utskottet anser emellertid inte att det är påkallat att den i propositionen föreslagna lagtexten ändras för att särskilt markera detta. Utskottet avstyrker därför motionen 1974:1741 i motsvarande del.

Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att utskottet i det föregående avsnittet avstyrkt ett i sistnämnda motion liksom i motionerna 1974:1729 och 1974:1738 framfört yrkande om en tolvveckorsgräns för aborter (s. 26-29). 1 enlighet härmed avstyrker utskottet även motionerna såvitt däri framförs önskemål om att som förutsättning för abort efter utgången av nämnda tidsgräns skall gälla att socialstyrelsen skall ge tillstånd till åtgärden och att synnerliga skäl för åtgärden eller starka medicinska indikationer skall föreligga.

Vad härefter gäller frågan om kuratorsutredning m. m. kan framhållas

SoU 1974:21

att departementschefen i propositionen (s. 62—64) ingående diskuterar frågan om det med hänsyn till risken för medicinska kontraindikationer är motiverat att ställa upp mer restriktiva villkor för abort efter utgången av 12:e havandeskapsveckan än före. Han konstaterar att den i propositionen lämnade redovisningen rörande medicinska komplikationer vid abort visar att såväl fysiska som psykiska följdverkningar av det slag som bör utgöra hinder mot abort är jämförelsevis obetydliga när ingreppet sker med lindrig abortmetod före utgången av 12:e havandeskapsveckan. Vidare uttalas att erfarenheten visar att de medicinska hinder som kan förekomma under ett tidigt skede av graviditeten som regel är av endast övergående natur. Mot denna bakgrund saknas enligt departementschefen anledning att som förutsättning för abort som utförs före utgången av 12 :e havandeskapsveckan ställa upp ett obligatoriskt krav på kuratorsutredning vid sidan av den genomgång som görs av läkaren i samband med den gynekologiska undersökningen. Utskottet delar denna bedömning.

Då det gäller senare aborter får som framhållits i det föregående i regel en mer ingripande och riskfylld abortmetod tillgripas. Samtidigt ökar faran för komplikationer. Härtill kommer att det i sådana fall oftare än vid tidig abort förekommer att kvinnan är mer eller mindre osäker om hon vill fullfölja graviditeten eller avbryta den. Man får också räkna med att i fall då kvinnan är utsatt för påtryckning från andra personer, som av skilda anledningar önskar se havandeskapet avbrutet, trycket på henne från omgivningens sida ökar efter hand som graviditeten fortskrider, samtidigt som det blir allt svårare och mer konfliktfyllt för henne att utstå detta tryck och träffa sitt avgörande. Dessa synpunkter, som också framförs av departementschefen, gör att de medicinska kontraindikationerna kan få större styrka vid aborter som sker efter 12:e havandeskapsveckans utgång än vid de tidiga aborterna. Generellt sett torde det därför, som departementschefen anför, i dessa fall vara motiverat att göra en noggrannare undersökning angående kvinnans aktuella situation, för att därigenom få fram ett säkrare underlag för den medicinska bedömningen av riskerna med ingreppet. Utskottet anser också att det bl. a. med hänsyn till fostrets utvecklingsgrad i dessa fall framstår som särskilt angeläget att kvinnan till underlag för sitt eget ställningstagande får den mera allsidiga belysning av sin egen situation som kontakt i form av rådgivande samtal med en kurator kan ge. Det bör också framhållas att den angivna skillnaden i villkoren för abort före och efter 12 :e veckans utgång kan få till följd en ytterligare förskjutning från sena till tidiga aborter, eftersom det kan antas att många kvinnor vill undvika det särskilda utredningsförfarandet efter 12:e veckan. Vad sålunda anförts leder enligt utskottets mening fram till en huvudregel att särskild kuratorsutredning skall företas vid abort efter utgången av 12:e havandeskapsveckan. Det sagda innebär att utskottet med avstyrkande av ändringsyrkandet i motionen 1974:1740 i motsvarande del tillstyrker propositionsförslaget. Utskottet vill dock framhålla att, som också anges i propositionen, kuratorsutredning i undantagsfall skall kunna underlåtas,

SoU1974:21

när det med hänsyn till tillämplig abortmetod eller av annan särskild anledning är uppenbart att hinder mot aborten inte föreligger.

Som utskottet tidigare anfört bygger utskottets ställningstagande i fråga om utgångspunkten för abortlagstiftningen på förutsättningen att samhället på ett effektivt sätt kan erbjuda all den hjälp och allt det stöd kvinnan behöver för att fatta sitt beslut i abortfrågan. Departementschefen framhåller att det bör ingå som ett naturligt led i varje abortärende att kvinnan underrättas om sina möjligheter att få rådgivning och att hon bereds tillfälle att ta del av informationen. Sådan underrättelse bör lämnas redan när kvinnan tar den första kontakten i abortärendet, antingen det är med läkare, kurator eller annan personal som har befattning med abortfrågan. Då abortutredning i enlighet med det nyss anförda skall göras torde ett eventuellt behov av rådgivning kunna tillgodoses inom ramen för den kontakt med kurator som ett sådant förfarande kommer att innebära.

Utskottet kan helt instämma i de synpunkter, som sålunda anförs av departementschefen.

Då det gäller frågan om rådgivning bör vara obligatorisk eller ej vill utskottet erinra om att socialstyrelsen, en del medicinska remissinstanser och Svensk kuratorsförening framhållit att det bör vara kvinnans egen önskan som blir helt avgörande. Utskottet delar denna uppfattning. 1 enlighet med vad som också förordas av departementschefen skall alltså ingen kvinna behöva inställa sig för rådgivning mot sin vilja.

Utskottet vill emellertid i denna del ytterligare anföra följande. Vad som anförs i de ovan redovisade motionerna visar enligt utskottets mening att det är ytterst betydelsefullt att understryka att i begreppet abortrådgivning inte får inläggas den betydelsen att verksamheten har till syfte att påverka den abortsökande kvinnan att avstå från att begära abort eller att låta utföra abort. En sådan tolkning av begreppet kan lätt få den inte önskvärda psykologiska effekten på en kvinna, som överväger abort, att hon undviker att ta del också av den information hon kan få om det bistånd, som samhället i olika avseenden kan erbjuda, om hon fullföljer graviditeten. Utskottet vill därför framhålla att det framstår som nödvändigt — och detta gäller självfallet i särskilt hög grad fall där kuratorsutredning inte är aktuell — att kvinnan muntligt underrättas såväl om att rådgivning finns tillgänglig och hur denna är utformad som om de alternativa möjligheter hon kan erbjudas i fråga om samtal med personer som har kännedom om förhållandena på olika områden av betydelse för kvinnan i en abortsituation. Många gånger torde föreliggande informationsbehov kunna tillgodoses i direkt anslutning till den första kontakten i abortärendet. 1 det fall då den första kontakten sker med gynekolog kan det dock inte krävas att denne alltid skall ha möjlighet att lämna några mer detaljerade upplysningar om exempelvis samhällets hjälpmöjligheter för en kvinna som är gravid. De; är därför, i enlighet med det ovan sagda, viktigt att kvinnan i ett sådant fall tillförsäkras den information hon behöver som underlag för sitt beslut. Med hänsyn till det anförda finner utskottet det angeläget att vägledande anvisningar utarbetas rörande

SoU 1974:21

lämplig organisation och utformning av den informationsverksamhet som utskottet ovan berört. Vad utskottet anfört i anledning av motionerna 1974:1696, 1974:1727, 1974:1729, 1974:1735, 1974:1738, 1974:1740 och 1974:1741 i denna del borges Kungl. Maj:t till känna.

Förutsättningar för abort efter utgången av 18:e havandeskapsveckan

Utskottet har i det föregående tillstyrkt att abort i princip inte skall få företas efter utgången av 18:e havandeskapsveckan. Enligt 3 § i det i propositionen framlagda förslaget till abortlag skall efter nämnda tidsgräns abort få utföras endast om socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd skall få lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för aborten. Tillstånd skall inte få lämnas om det finns anledning anta att fostret är livsdugligt. Ett undantag från detta villkor skall finnas, nämligen om det kan antas att havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa (6 § första stycket).

Mot det i propositionen sålunda framlagda förslaget rörande förutsättning för abort efter 18:e havandeskapsveckan har erinringar framställts endast i motionen 1974:1729 av herr Bohman m. fl. Som framgår av den tidigare framställningen yrkas i motionen bl. a. att efter 16:e havandeskapsveckan havandeskapet skall få avbrytas endast om starka medicinska indikationer föreligger. Även enligt motionärernas mening skall socialstyrelsen svara för prövningen.

I enlighet med vad departementschefen anför finns det anledning räkna med att den nuvarande utvecklingen, som innebär att en allt större andel av abortingreppen utförs i ett tidigt stadium av graviditeten, kommer att fortsätta men självfallet kan det även i fortsättningen ibland uppstå situationer, där abort efter 18:e veckan kommer att framstå som en angelägen åtgärd. Hit hör t. ex. fall som går in under den nuvarande eugeniska indikationen eller fosterskadeindikationen. Andra exempel är situationer, där frågan om abort av skilda orsaker kommer upp först på ett sent stadium av graviditeten. Enligt utskottets mening bör avgränsningen av de fall, då abort skall få utföras efter utgången av 18:e havandeskapsveckan, ske på det sätt, som föreslagits i propositionen. Utskottet avstyrker således motionen 1974:1729 i motsvarande del. Utskottet delar däremot motionärernas syn på villkoren för abort efter nämnda tidsgräns så till vida att, om det föreligger anledning anta att fostret är livsdugligt, abort inte bör få ske annat än då det föreligger mycket starka medicinska skäl för åtgärden, dvs. när fortsatt graviditet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Detta bör, i enlighet med förslaget i propositionen, framgå av lagtexten.

Viss fråga rörande förfarandet i abortärende

Frågan om hörande av annan än kvinnan i abortärenden tas upp i motionerna 1974:1729 av herr Bohman m. fl. och 1974:1735 av herr

3 Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 21

SoU 1974:21

34 Lundgren m. fl. 1 propositionen framhålls i denna del att det inte bör förekomma att någon hörs utan kvinnans medgivande. Till stöd för denna ståndpunkt anförs bl. a. att den motsatta lösningen skulle kunna medföra risk för att kvinnan väljer att utföra abort på illegal väg för att därigenom slippa de olägenheter som hon finner vara förenade med att andra personer måste höras. Samtidigt framhålls i propositionen att det kan vara värdefullt att även höra andra än kvinnan i ett abortärende. Vid utredningen bör man därför med kvinnan ta upp frågan att kontakta fadern till det väntade barnet eller när hon är omyndig hennes föräldrar (vårdnadshavare, förmyndare). Som förutsättning för att kontakta dessa anhöriga bör dock gälla - förutom att kvinnan ställer sig positiv — att det kan ske utan tidsutdräkt eller andra olägenheter av betydelse.

I motionen 1974:1729 yrkas att fadern till det väntade barnet skall höras såvida inte särskilda skäl talar häremot. Motionärerna framhåller att det inte är rimligt att kvinnan ensam skall ta ställning till om havandeskapet skall avbrytas och att mannens deltaktighet i och ansvar för ett beslut om abort skulle understrykas om han gavs tillfälle att yttra sig. I motionen 1974:1735 framställs önskemålet att underårig abortsökande bör ägnas särskild omsorg och att frågan om abort normalt bör tas upp med kvinnans vårdnadshavare. Samma inställning kommer utan att särskilt yrkande framställs därom till uttryck i motionen 1974:1729. 1 sistnämnda motion uttalas också att föräldrar bör beredas tillfälle att yttra sig när en kvinna under 16 år söker abort såvida inte särskilda skäl talar mot det.

Utskottet vill för sin del framhålla att spörsmålet om hörande av andra än kvinnan naturligtvis är särskilt aktuellt i sådana fall där kuratorsutredning skall ske och där utredning skall verkställas som underlag för socialstyrelsens prövning om synnerliga skäl föreligger. Frågeställningen kan emellertid inte begränsas till sådana situationer utan det bör, som departementschefen framhåller, ingå som ett normalt led i ett abortärende att man med kvinnan tar upp frågan huruvida fadern till det väntade barnet och, när kvinnan är omyndig, hennes föräldrar bör kontaktas i ärendet. Som motionärerna uttalar är kvinnan i en abortsituation i behov av allt stöd hennes närmaste kan ge henne och det är av stort värde för henne att kunna dela ansvaret med dem för det beslut hon fattar. Det sist sagda synes dock endast gälla om kvinnans relationer till mannen eller föräldrarna är sådana att hon själv finner anledning att rådfråga dem och att inte hennes redan svåra situation kan komma att ytterligare förvärras genom meningsskiljaktigheter med de tillfrågade. Mot denna bakgrund synes den mening som kommit till uttryck i propositionen vara välgrundad. Det bör också beaktas att för att en lagstadgad rätt för det väntade barnets fader eller kvinnans vårdnadshavare att yttra sig skall bli meningsfull ett visst hänsynstagande måste inrymmas till de skäl för eller mot abortingreppet som dessa anför. Vad gäller aborter före utgången av 18:e veckan står emellertid en sådan ordning i strid med den i det föregående av utskottet biträdda grundtanken om kvinnans principiella rätt att själv avgöra om hon önskar abort eller ej. På anförda skäl bör

SoU 1974:21

enligt utskottets mening motionerna 1974:1729 och 1974:1735 i nu berörd del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Fullföljdsfrågor

1 fall där läkaren vägrar kvinnan abort med stöd av reglerna om avbrytande av havandeskap under de första 18 veckorna föreslås i propositionen ett stadgande i 4 § abortlagen att frågan omedelbart skall underställas socialstyrelsens prövning. I motionen 1974:1729 av herr Bohman m. fl. förordas att frågan om prövning hos socialstyrelsen av läkarens ställningstagande i stället skall göras beroende av att kvinnan besvärar sig över beslutet.

Utskottet kan inte biträda motionsyrkandet. Om prövningen hos socialstyrelsen skulle göras beroende av besvär av kvinnan, skulle detta bl. a. vara ägnat att fördröja ärendets avgörande på ett sätt som inte är förenligt med de principer för lagstiftningen som utskottet ovan anslutit sig till. Utskottet tillstyrker därför förslaget i propositionen om obligatorisk underställning i fall då läkaren finner att han inte kan medge att kvinnan får abort.

Utskottet biträder förslaget i propositionen att talan inte skall få föras mot socialstyrelsens beslut i ärende om tillstånd till abort.

Straffrättsliga frågor

1 propositionen föreslås att de nuvarande bestämmelserna om fosterfördrivning i 3 kap. brottsbalken upphävs och att i 9 § abortlagen införs en straffbestämmelse för den som utan att vara behörig att utöva läkaryrket uppsåtligen utför abort på annan (illegal abort). Även försök till illegal abort föreslås bli straffbelagt. Straffskalan upptar böter eller fängelse i högst ett år. Är brottet grovt skall fängelse i lägst sex månader och högst fyra år kunna ifrågakomma. Vidare föreslås en särskild straffbestämmelse (10 §) i fråga om läkare som uppsåtligen åsidosätter vissa närmare angivna stadganden i abortlagen. Straffet föreslås bli böter eller fängelse i högst sex månader. Slutligen upptas i 8 § förslaget till abortlag en särskild regel om tystnadsplikt för den som tagit befattning med abortärende. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot tystnadsplikten skall kunna dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Utskottet vill till en början framhålla att brottsbalkens straffbestämmelser om fosterfördrivning grundats på synsättet att fostret av hänsyn till livets helgd skall skyddas under graviditeten. 1 enlighet härmed har straff stadgats för den som olovligen fördriver eller på annat sätt dödar foster med hjälp av invärtes eller utvärtes medel. Att fördriva foster innebär att orsaka fostrets död genom dess för tidiga födelse. Någon definition av begreppet foster ges inte i brottsbalken men straffbestämmelserna torde vara tillämpliga under hela tiden från befruktningsprocessen till dess kvinnan börjar föda. Åtgärder som vidtas efter det att fostret börjat födas och som leder till dess död faller således inte under

SoU 1974:21

bestämmelserna om fosterfördrivning. Sådana åtgärder får i stället bedömas enligt bestämmelserna i 3 kap. 1—3 §§ och i 5—9 §§ brottsbalken, vilka samtliga avser att bereda skydd för födda och levande människor till liv och hälsa. Beaktas bör också att enligt 3 § allmänna läkarinstruktionen (1963:341) vid abort liksom vid annan medicinsk behandling det åligger varje läkare vare sig han är i allmän tjänst eller enskilt utövar läkaryrket att i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet såvitt möjligt ge patient den behandling som patientens tillstånd fordrar. Handlar läkare i strid med vad som sålunda åligger honom och är förseelsen eljest ej straffbelagd kan han enligt 10 § dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Vidare kan nämnas att enligt folkbokföringsförordningen (1967:198) barns födelse skall anmälas till pastorsämbetet. Med barn avses i förordningen nyfödd som efter födelsen andats eller visat andra livstecken samt dödfödd som avlidit efter utgången av 28:e havandeskapsveckan.

1 den allmänna debatten och delvis också i motioner som väckts i detta ärende har gjorts gällande att ett upphävande av fosterfördrivningsbestämmelserna skulle medföra en väsentlig försvagning av det skydd som lagstiftningen tillerkänt fostret. 1 denna fråga vill utskottet understryka att syftet med propositionens förslag i denna del främst är att avskaffa det straffhot mot kvinnan som de nuvarande reglerna innebär. Som framgår av 1938 års lag har i vissa angivna situationer fostrets rätt fått vika av hänsyn till kvinnans intressen. 1 tillämpningen av lagen har, som utskottet tidigare berört, utvecklats en praxis vilken i realiteten innebär att en kvinna som i dag inte önskar fullfölja sin graviditet är tillförsäkrad abort om ingreppet kan utföras före den 20:e havandeskapsveckan och det inte finns mycket starkt vägande skäl mot aborten. En bidragande orsak till denna utveckling är naturligtvis den förändrade syn på kvinnans ställning i familjen och samhället som successivt vuxit fram och som numera allmänt omfattas av människorna i vårt land. Även de ökade möjligheterna till födelsekontroll och den växande insikten om att föräldrar har rätt att planera barnafödandet torde varit av betydelse härvidlag. Utvecklingen innebär också ett ökat hänsynstagande till de påfrestningar som en inte önskad graviditet och ett ovälkommet barn kan medföra samt till att barnet skall vara välkommet om det skall kunna ges så goda förutsättningar som möjligt för sin uppväxt och utveckling. De angivna förändringarna har medfört att de värderingar som präglat nuvarande bestämmelser om fosterfördrivning blivit föråldrade och att det ter sig både inhumant och från ailmänpreventiv synpunkt meningslöst att bibehålla ett straffhot mot kvinnan när det gäller abort. Som chefen för justitiedepartementet framhåller återspeglas utvecklingen också i det förhållandet att åtal mot kvinna för fosterfördrivning efter hand blivit allt ovanligare och sedan åtskilliga år i praktiken helt upphört. Den nu föreslagna avkriminaliseringen skall vidare ses mot bakgrund av utskottets ställningstagande i ett tidigare avsnitt att utgångspunkten för en ny abortlagstiftning bör vara kvinnans principiella bestämmanderätt. Om kvinnan blir berättigad att på begäran få abort saknas enligt utskottets

SoU 1974:21

mening anledning att bibehålla en straffbestämmelse beträffande fosterfördrivning som riktar sig mot kvinnan. Däremot bör det fortfarande vara straffbart för annan än läkare att göra ingrepp på kvinnan i fosterfördrivande syfte. Likaså bör läkare som uppsåtligen åsidosätter sina åligganden enligt abortlagen kunna drabbas av straffansvar.

1 sammanhanget vill utskottet särskilt understryka att ett upphävande av straffbestämmelserna om fosterfördrivning inte innebär att fostrets intresse alltid skall vika av hänsyn till kvinnan. Som tidigare framhållits måste tillbörlig hänsyn tas bl. a. till att fostret under graviditeten successivt utvecklas till en livsduglig varelse vars rätt till liv måste respekteras. 1 ett tidigare avsnitt har utskottet också ställt sig bakom förslaget i propositionen om att i abortlagen skall införas särskilda regler som garanterar att abort inte företas så sent att det finns risk för att ingreppen kommer att avse livsdugliga varelser. Enligt chefen för justitiedepartementet torde viabilitet, dvs. fostrets möjligheter att överleva abortingreppet, f. n. inträda någon gång mellan 24:e och 28 :e havandeskapsveckan. Utvecklingen inom prematurvården har emellertid medfört ökade möjligheter att bringa svagt livsdugliga foster att överleva och föranlett förslag inom världshälsoorganisationen om att gränsen mellan abort och födelse, vilken f. n. dras vid 28 :e havandeskapsveckan, i fortsättningen skall dras vid en fostervikt av 500 gram, motsvarande ungefär 22 veckors graviditet.

I förhållande till vad som gäller enligt 1938 års lag innebär den i propositionen föreslagna och av utskottet tillstyrkta ordningen att den tidsgräns, efter vilken abort endast får ske i undantagsfall och efter tillstånd av socialstyrelsen, sänks från utgången av 20:e havandeskapsveckan till utgången av 18:e veckan. Vidare kommer i princip alla aborter efter utgången av nämnda tidsgräns att prövas av socialstyrelsen. F. n. fordras inte tillstånd av socialstyrelsen då åtgärden sker på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan. Slutligen tas i den nya lagen in en uttrycklig bestämmelse om att tillstånd till abort inte får lämnas om det kan antas att fostret är livsdugligt. Undantag från regeln får göras blott i fall då fortsatt graviditet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Enligt utskottets mening innebär den nya lagen en klar förbättring av det lagfästa skyddet för livsdugliga foster.

Mot bakgrund av det ovan anförda tillstyrker utskottet att i enlighet med förslagen i propositionen bestämmelserna om fosterfördrivning i brottsbalken upphävs samt att i den nya lagen tas in en straffbestämmelse beträffande illegal abort. Likaså bör i lagen införas en straffbestämmelse i fråga om läkare som uppsåtligen handlar i strid med abortlagens föreskrifter.

1 motionen 1974:1729 av herr Bohman m. fl. begärs en skärpning av den i propositionen föreslagna straffskalan — böter eller fängelse i högst sex månader — beträffande läkare som åsidosätter sina åligganden. Förslaget bygger på i samma motion framförda yrkanden om att abort t. o. m. 12:e havandeskapsveckan skall få avbrytas endast på vissa

SoU 1974:21

närmare angivna indikationer och att för tiden därefter för rätt till abort skall krävas synnerliga skäl eller starka medicinska indikationer. I linje med dessa önskemål hemställer motionärerna att läkare som handlar i strid med de i motionen föreslagna föreskrifterna skall kunna dömas till samma straff som i propositionen föreslås beträffande brottet illegal abort.

I ett tidigare avsnitt har utskottet avstyrkt motionärernas förslag när det gäller förutsättningarna för abort och tillstyrkt förslaget i propositionen om att den övre tidsgränsen för kvinnans bestämmanderätt skall dras vid utgången av 18:e veckan. Vad gäller påföljden för läkare som uppsåtligen åsidosätter sina åligganden enligt abortlagen t. ex. genom att utföra abort utan föreskrivet tillstånd av socialstyrelsen bör den i propositionen föreslagna straffskalan ses mot bakgrund av de sanktioner i övrigt som drabbar läkare som begår brott. Som ovan berörts kan enligt läkarinstruktionen läkare ådömas straff för åtgärder som sker av oaktsamhet eller annorledes i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vidare gäller enligt 3 § lagen (1960:408) om behörighet att utöva läkaryrket att socialstyrelsen kan återkalla legitimation för läkare, som genom lagakraftvunnen dom dömts bl. a. till fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som läkare för brott som han förövat under utövning av läkaryrket, om han genom brottet visat sig inte vara skickad att utöva läkaryrket. På grund av det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen i denna del och avstyrker motionen 1974:1729 i motsvarande del.

I samma motion tas även upp en fråga om ansvar för anstiftan och medhjälp till abort. Yrkandet går ut på att den som anstiftar eller är kvinna behjälplig att själv utföra abort skall kunna dömas till böter eller fängelse.

Enligt 23 kap. 4 § brottsbalken skall alla som medverkat vid ett brott straffas. Varje medverkande är självständigt ansvarig, dvs. oberoende av om annan medverkande kan straffas eller ej t. ex. på grund av att han ej fyllt 15 år. För att medverkansreglerna skall bli tillämpliga förutsätts dock att ett brott rent objektivt blivit begånget eller att straffbart försök eller straffbar förberedelse föreligger. Förutom den eller de som utfört den straffbelagda gärningen, gärningsmännen, straffas anstiftare och medhjälpare. Anstiftare är den som förmått annan att begå brott. Som medhjälpare betecknas medverkande som inte är gärningsman eller anstiftare och som lämnat fysisk eller psykisk (råd) hjälp. Bestämmelserna om medverkan vid brott är till sin lydelse tillämpliga enbart vid brott som är upptagna i brottsbalken men tillämpas i stor utsträckning också inom specialstraffrätten.

Med hänsyn till utformningen av de allmänna medverkansreglerna i brottsbalken förutsätter enligt utskottets mening ett tillgodoseende av motionärernas önskemål antingen att det nuvarande straffsanktionerade förbudet mot abort bibehålls eller att i abortlagen införs en bestämmelse av innebörd att ansvar för anstiftan och medhälp till abort skall kunna ådömas oaktat gärningsmannens handlande inte är straffbelagt. Tanken

SoU 1974:21

på ett bibehållande av förbudet mot abort har utskottet i det föregående bestämt avvisat. Mot det andra alternativet kan anföras att införande av en straffbestämmelse av antydd art skulle strida mot den grundläggande principen för medverkansreglerna att ett brott måste ha kommit till stånd för att ansvar för medverkan skulle kunna ifrågakomma.

Utöver nu angivna betänkligheter av principiell natur kan mot motionärernas förslag anföras att det i praktiken inte torde komma att föreligga något behov av straffansvar för anstiftan eller medhjälp till abort utförd av kvinnan själv. Enligt utskottets mening kan det nämligen på goda grunder antas att ett genomförande av den föreslagna abortlagstiftningen kommer att leda till att abortingrepp av kvinnan själv helt kommer att upphöra i vart fall fram till utgången av 18:e havandeskapsveckan. Abort efter 18:e veckan torde regelmässigt kräva så vittgående ingrepp att det kan anses uteslutet att kvinnan själv kan utföra den utan biträde av annan person. Den som hjälper henne vid en sen abort torde i allmänhet medverka i sådan väsentlig mån att han blir att anse som gärningsman och alltså kan dömas för illegal abort. Vad gäller anstiftan vill utskottet särskilt peka på de bevissvårigheter som skulle föranledas av ett bifall till motionärernas förslag. Det bör också noteras att i grova fall övertalning att utföra abort kan bli att bedöma enligt bestämmelserna om olaga tvång och olaga hot i 4 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen 1974:1729 i förevarande del.

Under detta avsnitt vill utskottet slutligen ansluta sig till förslaget i propositionen om en straffsanktionerad regel om tystnadsplikt i abortärenden. En sådan regel är en förutsättning för att de abortsökande och deras närstående skall kunna garanteras en total sekretess. Genom straffbestämmelsen utesluts möjligheten att tillämpa bestämmelsen i 20 kap. 3 § brottsbalken om ämbetsmans brott mot tystnadsplikt. Samma straffrättsliga ansvar kommer således att gälla för både den som är ämbetsman och annan som obehörigen yppar vad de erfarit i abortärende om enskilds personliga förhållanden.

Vissa sjukvårdsfrågor

Enligt 3 § sjukvårdslagen (1962:242) ankommer det på sjukvårdshuvudmännen att ombesörja vård för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd för dem som är bosatta inom sjukvårdsområdet. Abortkommittén har föreslagit att det i den nya abortlagen skulle tas in en bestämmelse om skyldighet för sjukvårdsstyrelsen, dvs. det organ som utövar ledningen av sjukvårdshuvudmannens sjukvårdande verksamhet, att ombesörja att kvinnan får abort utförd.

Den särskilda arbetsgruppen inom justitiedepartementet har ansett att det inte finns anledning att anta annat än att sjukvårdshuvudmännen även i fortsättningen kommer att ta på sig uppgiften att obesörja vård i abortfall. Kommittén har också gjort den bedömningen att det f. n. inte föreligger något behov av att i författning reglera sjukvårdshuvudmännens

SoU 1974:21

ansvar vid abort. Arbetsgruppen har dock framhållit att det bör övervägas att vid en eventuell framtida översyn av sjukvårdslagen göra en sådan reglering. Departementschefen har anslutit sig till arbetsgruppens mening. Inte heller utskottet har funnit skäl till annat ställningstagande i frågan. Detta innebär, att utskottet avstyrker motionerna 1974:1696 av herrar Nyquist och Hörberg och 1974:1727 av herr Andersson i Nybro m. fl., såvitt i motionerna framställs yrkanden om författningsmässig reglering av huvudmännens ansvar i förevarande hänseende. Utskottet förutsätter att abortverksamheten kommer att handhas på sådant sätt att kvinna som har rätt till abort enligt den nya lagstiftningen alltid kan påräkna att få ingreppet utfört utan onödigt dröjsmål, oavsett om det gäller ett tidigt ingrepp i öppen vård eller ett ingrepp i så framskridet stadium av graviditeten att det krävs sluten vård. Men hänsyn härtill — och med beaktande av de skyldigheter som åligger läkare enligt allmänna läkarinstruktionen - anser utskottet att motionen 1974:1729 av herr Bohman m. fl. inte påkallar någon riksdagens åtgärd, såvitt i motionen begärs att abort skall ske så tidigt som möjligt med för kvinnan skonsammaste möjliga metod.

I flera motionsyrkanden har aktualiserats frågan om sjukvårdspersonals skyldighet att medverka vid abort. 1 motionen 1974:1729 av herr Bohman m. fl., motionen 1974:1735 av herr Lundgren m. fl., motionen 1974:1739 av fru Tillander m. fl och motionen 1974:1741 av fru Lindquist m. fl. framförs sålunda yrkanden, vilka alla syftar till att läkare och annan sjukvårdspersonal skall ha rätt att vägra medverka vid abortingrepp.

Utskottet vill för sin del först framhålla att sjukvårdspersonalen liksom annan personal i allmänhet är skyldig att fullgöra de arbetsuppgifter som arbetsgivaren ålägger dem och att ansvaret för fördelningen av arbetet enligt 13—15 §§ sjukvårdskungörelsen (1972:676) i första hand vilar på klinik- och blockchefer. Departementschefen ansluter sig till vad arbetsgruppen anfört och anser att några särskilda författningsbestämmelser i ämnet f. n. inte är behövliga.

Beträffande fördelningen av arbetsuppgifterna bör beaktas att ett utmärkande drag i dagens arbetsliv är ansträngningarna att ge de anställda en ökad insyn i och ett ökat inflytande på arbetsplatserna och man bör, som departementschefen framhåller, inom sjukvården liksom inom arbetslivet i övrigt ta hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden. Mot denna bakgrund förutsätter utskottet att läkare och annan sjukvårdspersonal som av etiska eller religiösa skäl har svårt att acceptera abortingrepp, skall slippa delta i verksamheten härmed, varför någon författningsmässig reglering av frågan inte är påkallad. Å andra sidan förutsätter utskottet att sjukvårdspersonal som har betänkligheter i angivet hänseende inte skall vägra medverka då fråga är om abortingrepp som är nödvändiga för att undvika fara för moderns liv eller hälsa. Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionerna 1974:1729, 1974:1735 och 1974:1741 i här behandlade delar samt motionen 1974:1739.

SoU 1974:21

41 I motionen 1974:1729 av herr Bohman m. fl. begärs att en abortsökande kvinna skall ha rätt till fritt läkarval och vara obunden av tillhörighet till sjukvårdsområde. I motionen 1974:1741 av fru Lindquist m. fl. framställs ett likartat yrkande. Motionärerna begär att riksdagen skall ge Kungl. Maj:t till känna bl. a. att med hänsyn till kvinnans befogade sekretessintresse principen bör upprätthållas att kvinnan utan extra kostnad skall få abort utförd på sjukvårdsinrättning utanför det egna sjukvårdsområdet och att kvinnan inte skall behöva ange närmare skäl för sin önskan.

Utskottet har inhämtat att kvinna, som söker sig till sjukhus utanför det egna sjukvårdsområdet för att få abort utförd, i allmänhet får aborten utförd på sådant sjukhus om detta är motiverat av sekretesskäl eller eljest särskilda omständigheter föreligger. Utskottet utgår från att någon ändring i detta avseende inte kommer att äga rum sedan en ny abortlag trätt i kraft. Utskottet förutsätter vidare att sjukvårdshuvudmännen tar upp frågan om vilka bestämmelser om utomlänsvård som i fortsättningen bör gälla vid abortoperationer. Mot angivna bakgrund anser sig utskottet kunna räkna med att motionsyrkandena i allt väsentligt kommer att bli tillgodosedda utan någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker därför motionerna i här behandlade delar.

Viss uppföljning av abortverksamheten

Den statliga hälso- och sjukvårdsstatistiken i landet produceras av socialstyrelsen. Underlag för den av socialstyrelsen sedan år 1934 förda abortstatistiken har varit uppgifter i ansökningarna om abort. Om propositionsförslaget till ny abortlag genomförs bortfaller detta underlag för statistik på området. Socialstyrelsen anförde i sitt yttrande över abortkommitténs betänkande att information om abortverksamheten bör kunna hämtas ur redovisningen av den totala verksamheten inom landstingen och påpekade därvid att de patientadministrativa informationssystem — omfattande bl. a. individbaserad patientstatistik — som är under uppbyggnad eller planeras inom landstingen bör till väsentlig del kunna tillfredsställa behoven av information om abortverksamheten. Socialstyrelsen anförde också att det borde ankomma på styrelsen att närmare utreda hur redovisningen skall lämnas för att ge styrelsen möjlighet att följa utvecklingen. Med hänsyn till vad socialstyrelsen sålunda anfört anser utskottet att något riksdagens initiativ inte är erforderligt i statistikfrågan.

Utskottet anser sig också kunna utgå från att socialstyrelsen, som bl. a. skall pröva abortansökningar som avslagits, noggrant kommer att följa tillämpningen av den nya abortlagen. I anslutning härtill bör påpekas att bl. a. för styrelsens överväganden om resursfördelningen i anknytning till riksplaneringen på social-, hälso- och sjukvårdsområdena det bör vara av stort intresse att göra uppföljningar och utvärderingar beträffande bl. a. utvecklingen av abortverksamheten, frekvensen av tidiga respektive sena aborter och medicinska komplikationer. Med

SoU 1974:21

hänsyn till de olika regler för abort före och efter 12 :e veckan som kommer att gälla vid ett genomförande av förslaget till abortlag framstår det också som motiverat att en uppföljning och en utvärdering av den obligatoriska kuratorsutredningen görs. Enligt utskottets mening är det dock inte erforderligt med något riksdagens initiativ för att denna fråga skall tas upp till prövning av socialstyrelsen. Motionen 1974:1731 av fru Håvik m. fl., som bl. a. syftar till att under en tid av ett år en sådan uppföljning och utvärdering skall göras, påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd. Utskottet vill tillägga att uppgiften självfallet inte får lösas på det sättet att kuratorsutredningarna insamlas centralt.

Vissa sociala frågor Allmänt

Utskottet har inledningsvis angivit att samhällets insatser på abortområdet i första hand måste inriktas på att kraftigt öka de preventiva åtgärderna men att jämsides därmed fortsatta insatser måste göras inom familje- och socialpolitiken så att vid inträffad graviditet abort inte av sociala och ekonomiska skäl framstår som enda alternativet. Innan utskottet går närmare in på frågan om de preventiva insatserna och därmed sammanhängande spörsmål finns skäl att erinra om att betydande satsningar inom främst socialdepartementets verksamhetsområde gjorts under senare år för att förbättra barnfamiljernas villkor. I propositionen (s. 102) lämnar chefen för socialdepartementet en översiktlig redogörelse för dessa satsningar och nämner därvid särskilt införandet av föräldraförsäkringen, höjningen av de allmänna barnbidragen samt förstärkningen av de statliga och statskommunala bostadstilläggen, bidragsförskotten och barnpensionerna. Han framhåller vidare bl. a. att tillgång till arbete, utbildning och barntillsyn är avgörande faktorer för småbarnsföräldrarnas möjligheter att förvärvsarbeta samt erinrar om att betydande insatser har skett och sker på alla dessa områden. Utskottet vill i anslutning till det anförda erinra om att omfattande förslag rörande det ekonomiska familjest ödet lagts fram av familjepolitiska kommittén år 1972. Flera av de ovan nämnda reformerna grundar sig på kommitténs förslag. Ytterligare bör här nämnas att ett fortsatt utredningsarbete nyligen igångsatts för att bygga ut föräldraförsäkringen och att en särskild utredningsman förra året fick i uppdrag att göra en särskild undersökning av barnens levnadsförhållanden (Barnmiljöutredningen, Riksdagsberättelsen S 1973:08). Även andra utredningar pågår som kan antas få betydelse för stödet åt gravida kvinnor och småbarnsföräldrar. Utskottet vill särskilt nämna socialutredningen, som kan väntas lägga fram förslag om ett vidgat ansvar från samhällets sida för omsorgerna om den enskilde. Mot angivna bakgrund anser utskottet det inte erforderligt med någon riksdagens åtgärd i anledning av yrkanden i motionerna 1974:1732 av fröken Hörlén m. fl. och 1974:1734 av herr Karlehagen m. fl. om utredning angående

SoU 1974:21

sociala och ekonomiska faktorers betydelse för abortsökande kvinnor samt förslag till nödvändiga sociala hjälpåtgärder i det enskilda fallet. Utskottet avstyrker av samma skäl motionen 1974:1738 av fru Tillander m. fl., såvitt däri yrkas en utredning om vilka åtgärder samhället skall kunna erbjuda kvinnan som alternativ till abort i en abortsituation. Det finns inte heller skäl att bifalla ett yrkande i motionen 1974:1733 av herr Johansson i Skärstad m. fl. att riksdagen skall ge Kungl. Maj:t till känna att det föreligger behov av ett bättre socialt och ekonomiskt stöd för abortsökande kvinnor.

I det följande behandlar utskottet bl. a. vissa motionsyrkanden i anslutning till en översiktlig redovisning för de överväganden chefen för socialdepartementet gör rörande den framtida organisationen av preventivmedelsrådgivningen, abortrådgivningen och preventivmedelsinformationen. Vidare behandlas förslag, som läggs fram i propositionen, om ökade resurser för samhällets insatser på dessa områden. Slutligen behandlas i propositionen upptagna förslag till åtgärder för att minska den enskildes kostnader för preventivmedel.

Preventiv medelsrådgivningen

Rätten att själv få bestämma om och när man vill ha barn framstår, som framhålls av chefen för socialdepartementet, för allt flera människor i dag som en självklarhet. Det är därför viktigt att det finns en väl utbyggd preventivmedelsrådgivning, dvs. individuell information om olika metoder för planerat föräldraskap. Sådan rådgivning förekommer i dag i otillräcklig utsträckning. Som redovisas i propositionen är också på många håll väntetiderna alltför långa. Väntetider på upp till ett år är inte ovanliga. Mot denna bakgrund och med beaktande av att som i det föregående anförts abortfrågan endast är en del av den större frågan om födelsekontrollen är det viktigt att en kraftig upprustning av den individuella preventivmedelsrådgivningen kommer till stånd samtidigt som en ny abortlagstiftning genomförs. Det bör liksom hittills ankomma på sjukvårdshuvudmännen att ha huvudansvaret för att preventivmedelsrådgivning ges i önskvärd omfattning. Utskottet vill emellertid samtidigt framhålla att det är angeläget att även andra än dessa medverkar i rådgivningsverksamheten. Utskotten vill härvidlag hänvisa till den rådgivning som meddelas av privatläkare, av RFSU samt på vissa orter inom ramen för skolhälsovården.

I enlighet med vad som förordas i propositionen bör det ankomma på varje sjukvårdshuvudman att anpassa organisationen av rådgivningen inom sitt område till de lokala behoven. Utskottet kan också ansluta sig till departementschefens uttalande att rådgivningsverksamheten organisatoriskt bör förankras i mödrahälsovården. Samtidigt bör understrykas betydelsen av att rådgivningen ges en sådan inriktning och utformning att den inte framstår som avsedd för enbart kvinnor. När det gäller rådgivning till nyförlösta kvinnor faller det sig naturligt att den bör ske i anslutning till mödrahälsovårdscentralernas vanliga arbete. För andra

SoU 1974:21

grupper, t. ex. män och ungdomar, torde det av psykologiska skäl vara mindre ändamålsenligt att ha preventivmedelsrådgivning kopplad till mödrahälsovården. Enligt utskottets mening är det i hög grad angeläget att verksamheten organiseras så att den blir tillgänglig för alla grupper. Som erfarenheten visar torde det inte sällan vara lämpligt att organisera en särskild rådgivningsverksamhet för ungdomar. De närmare övervägandena i nu angivna hänseende bör i enlighet med det tidigare sagda ankomma på sjukvårdshuvudmännen.

Utskottet vill här erinra om att frågan om preventivmedelsrådgivning inom skolan f. n. övervägs av utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbete (USSU). Enligt vad utskottet erfarit kommer förslag från utredningen att föreligga inom kort. Det är självfallet av betydelse att beredningen härav sker med skyndsamhet så att riksdagen inom en nära framtid får möjlighet att ta ställning till förslaget.

Enligt i propositionen redovisade uppgifter (s. 106) torde tillgången på personal under 1970-talet inte utgöra hinder för den utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen som är önskvärd. En förutsättning härför synes emellertid vara att en del av läkarnas uppgifter inom preventivmedelsrådgivningen förs över till barnmorskor. Detta förutsätter i sin tur att barnmorskorna får utbildning på området. Härvidlag vill utskottet erinra om att socialstyrelsen sedan budgetåret 1972/73 driver en kursverksamhet i antikonception och preventivmedelsrådgivning för överläkare/biträdande överläkare vid kvinnokliniker samt för barnmorskor. Syftet med kurserna för barnmorskor är att dessa självständigt skall kunna sköta informations- och rådgivningsverksamheten t. ex. på speciella mottagningar för preventivmedelsrådgivning. Läkare som genomgått sådan kurs avses kunna svara för undervisningen på landstingsnivå av bl. a. barnmorskor, sjuksköterskor och kuratorer. I anslutning till det nu sagda kan nämnas att ett landsting - landstinget i Västerbottens län - i egen regi anordnat kurser i preventivmedelsrådgivning för barnmorskor. Vidare har antikonception och preventivmedelsrådgivning fr. o. m. den 1 juli 1973 beretts ökat utrymme i utbildningen av sjuksköterskor, sjukskötare samt barnmorskor. Enligt vad utskottet inhämtat kommer inom den närmaste tiden socialstyrelsen att ta initiativ som syftar till att ge kompletterande utbildning i preventivmedelsrådgivning till alla yrkesverksamma barnmorskor, som inte erhållit utbildning i detta avseende.

Under hänvisning till den sålunda pågående och planerade utbildningsverksamheten anser utskottet att någon riksdagens åtgärd inte erfordras i anledning av önskemål i motionen 1974:1727 av herr Andersson i Nybro m. fl. om ökad utbildning av barnmorskor i preventivmedelsrådgivning.

Den preventivmedelsrådgivning som sjukvårdshuvudmännen bedriver bygger på frivilliga åtaganden av huvudmännen. För att rådgivningen skall kunna byggas ut och effektiviseras enligt vad ovan anförts, förordas i propositionen att verksamheten stöds ekonomiskt och att stödet anordnas så att det stimulerar huvudmännen och andra, t. ex. kommuner och

SoU 1974:21

organisationer, till att snabbt bygga ut verksamheten och samtidigt uppmuntrar den enskilde att utnyttja möjligheterna till rådgivning. Den som svarar för rådgivningen bör enligt propositionen få en betydande del av sina kostnader för verksamheten täckt, och rådgivningen bör vara kostnadsfri för den enskilde.

I enlighet med dessa riktlinjer föreslås i en särskild lag, benämnd lagen om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., att ersättning skall kunna utgå från den allmänna försäkringen till staten, landstingskommun eller kommun för kostnader för rådgivning i födelsekontrollerande syfte, som ges vid personligt besök. Motsvarande ersättning skall kunna utgå för den rådgivning som bedrivs av vissa organisationer, t. ex. RFSU. Också till privatpraktiserande läkare skall ersättning kunna utgå. Efter kontakter mellan socialdepartementet och företrädare för Landstingsförbundet har ersättningen t. v. beräknats böra utgå med 45 kr. för varje personligt besök. Ersättningen skall även omfatta preventivmedel som utlämnas vid besöket. Som villkor för ersättning föreslås gälla att både rådgivning och preventivmedel skall tillhandahållas kostnadsfritt för den enskilde.

Utskottet som i ett följande avsnitt närmare behandlar förslaget att ersättningen skall omfatta även kostnaderna för preventivmedel som vid besöket utlämnas till den försäkrade har inte några erinringar mot propositionen i nu berörd del. Inte heller föreligger anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag att ersättningen till sjukvårdshuvudmännen m. fl. för preventivmedelsrådgivningen enligt den nya lagen skall betalas av de allmänna försäkringskassorna. Förslaget medför i lagtekniskt hänseende ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Utskottet tillstyrker författningsförslaget härom.

Med hänsyn till vad utskottet i det föregående anfört anser utskottet att någon riksdagens åtgärd inte är erforderlig i anledning av önskemål i motionen 1974:1736 av herr Molin om en utökad rådgivning i fråga om preventivteknik för män. Även den vid riksdagens början väckta motionen 1974:1316 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. får anses vara tillgodosedd, såvitt däri framställts yrkanden om en samlad plan för preventivrådgivning i syfte att åstadkomma en snabb utbyggnad av samhällets preventivrådgivning och minska den enskildes kostnad för sådan rådgivning och för preventivmedel. I sistnämnda hänseende hänvisar utskottet även till framställningen i nästföljande avsnitt.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla att utskottet i detta sammanhang inte gått in på det större problemkomplexet sexualitet och samlevnad.

Kostnaderna för preventivmedel

När det gäller den enskildes kostnader för preventivmedel innebär propositionen att genom rabattering ingen skall behöva betala mera än 15 kr. vid varje inköp av p-piller som samtidigt skrivits ut i födelsekontrollerande syfte. Det uttalas att riktmärket i fråga om storleken av varje

SoU 1974:21

förskrivning av p-piller bör vara att p-piller för högst ett års förbrukning skall kunna inköpas vid samma expeditionstillfälle. 1 anslutning härtill bör också nämnas att, som delvis berörts i föregående avsnitt, den enskilde i samband med preventivmedelsrådgivning i viss utsträckning skall kunna erhålla preventivmedel utan kostnad. Spiral och pessar med därtill hörande första behov av kemiska medel bör sålunda, enligt vad som uttalas i propositionen, alltid kunna tillhandahållas och även insättas eller inprovas gratis av den som står för rådgivningen. Däremot bör kemiska medel samt kondomer endast tillhandahållas i begränsad omfattning i samband med rådgivningen. Departementschefen framhåller att nu angivna överväganden legat till grund vid den i föregående avsnitt nämnda beräkningen av ersättning till sjukvårdshuvudmännen för preventivmedelsrådgivning. Han utgår därför från att de föreslagna principerna kommer att tillämpas vid rådgivningen.

I motionen 1974:1740 av herr Werner i Tyresö m. fl. begärs att p-piller skall bli kostnadsfria. Motionen 1974:1743 av herr Åkerlind och fru Troedsson syftar till att den som får preventivmedel utlämnade till sig i samband med preventivmedelsrådgivning skall betala avgift för dessa enligt vissa i motionen närmare angivna grunder.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att det är en rimlig lösning av frågan om kostnaderna för p-piller att låta reglerna om läkemedelsrabattering gälla när p-piller skrivs ut i födelsekontrollerande syfte. Att helt slopa avgiften för p-piller skulle däremot föra för långt och innebära avsteg från principen att kostnadsfria läkemedel inom den allmänna försäkringen endast tillhandahålls vid allvarlig och långvarig sjukdom. Beaktas bör också att en så förhållandevis ringa utgift som 15 kr. om året knappast torde avhålla någon från att använda p-piller. På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1974:1740 i här aktuell del.

Beträffande övriga preventivmedel bör enligt utskottets mening någon rabattering inte komma i fråga. I viss utsträckning bör emellertid som departementschefen framhåller sådana medel tillhandahållas kostnadsfritt i samband med rådgivningen. Enligt utskottets mening finns det inte anledning räkna med att denna ordning skall leda till något missbruk. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet motionen 1974:1743.

I motionen 1974:1727 av herr Andersson i Nybro m. fl. framhålls att propositionen i praktiken innebär att vissa preventivmedel genom subventioner gynnas framför andra. Enligt motionärerna har effekterna av det föreslagna systemet inte närmare analyserats, och de vill därför att utvecklingen skall följas med uppmärksamhet.

Utskottet vill framhålla att det förhållandet att p-piller skall rabatteras och vissa andra preventivmedel för kvinnor skall kunna utlämnas kostnadsfritt självfallet inte får medföra att ansvaret för antikonceptionella åtgärder helt kommer att vila på kvinnan. I likhet med motionärerna anser utskottet att det finns anledning att uppmärksamt följa utvecklingen efter det föreslagna ersättningssystemets genomförande. Härvidlag bör särskilt uppmärksammas vilken inverkan systemet kommer

SoU 1974:21

att få på valet av preventivmetod och vilka andra effekter av betydelse som i detta sammanhang kan uppstå. Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen i denna del är dock inte erforderlig.

I motionen 1974:1741 av fru Lindquist m. fl. framhålls att många kvinnor upplever gynekologiska undersökningar negativt och att det i vart fall när det gäller rådgivning i samband med förskrivning av p-piller bör övervägas om inte förfarandet kan förenklas till enbart konsultation och förskrivning om kvinnan så önskar. Motionärerna vill att vad de anfört skall ges Kungl. Maj :t till känna.

Det finns till en början skäl framhålla, att några bindande föreskrifter om gynekologisk undersökning i samband med förskrivning av p-piller inte finns. Frågan om sådan undersökning bör ske eller ej avgörs alltså av läkaren, som därvid har att iaktta den allmänna regeln i läkarinstruktionen, att patient skall ges den behandling som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Till ledning för läkares handlande vid förskrivning av p-piller har socialstyrelsen utfärdat Råd och anvisningar angående peroral antikonception (nr 24 år 1971), vari bl. a. anges att, utöver erforderlig klinisk undersökning med blodtrycksmätning, gynekologisk undersökning bör göras om möjligt inkluderande cytologiskt prov. 1 anslutning härtill vill utskottet erinra om att en försöksverksamhet med förskrivning av p-piller utan föregående undersökning är avsedd att igångsättas inom mödrahälsovården och kvinnokliniken vid lasarettet i Umeå. Verksamheten som skall pågå i ett år, går ut på att sådan undersökning som avses i socialstyrelsens ovannämnda råd och anvisningar skall ske först tre månader efter det att p-piller förskrivits. Verksamheten sker helt på vederbörande läkares ansvar.

Med hänvisning till att det ytterst ankommer på vederbörande läkare att avgöra om gynekologisk undersökning skall ske eller ej vid förskrivning av p-piller och till den ovan angivna försöksverksamheten avstyrker utskottet motionen i denna del.

Preventivmedelsforskning m. m.

I motionen 1974:1696 av herrar Nyquist och Hörberg samt i motionen 1974:1727 av herr Andersson i Nybro m. fl. framställs yrkanden som går ut på en ökad forskning om preventivmedel. Även i motionen 1974:1741 av fru Lindquist m. fl. framhålls betydelsen av preventivmedelsforskning och pekas särskilt på behovet av p-piller för män. Motionärerna vill att vad de anfört skall ges Kungl. Maj :t till känna.

I motionen 1974:1736 av herr Molin begärs att riksdagen skall uttala sig för ytterligare forskningsinsatser beträffande preventivmedel för män.

Världshälsoorganisationen (WHO) har huvudsakligen på svenskt initiativ påbörjat ett världsomspännande program för utveckling av nya och förbättrade familjeplaneringsmetoder. Inom ramen för programmet finns ett särskilt projekt som syftar till utveckling av en mångfald av säkra, godtagbara och effektiva metoder för reglering av människans fertilitet. För projektet, som drivs av särskilda arbetsgrupper i samarbete med

SoU 1974:21

forskningscentra runt om i världen, finns fyra regionala forsknings- och utbildningscentra av vilka Karolinska sjukhuset och Karolinska institutet tillsammans är ett. Forskningen vid dessa båda institutioner, som sker i samarbete med statens medicinska forskningsråds forskargrupp för fortplantningens endokrinologi, avser bl. a. p-piller och abortframkallande medel samt biokemiska studier av effekten på livmoderslemhinnan av koppar, progestogener och andra substanser som tillförs med livmoderinlägg och av verkningsmekanism hos kemiska medel för tillslutning av äggledarna. Vid sidan av denna verksamhet, som bekostas med medel från WHO och statens medicinska forskningsråd, pågår forskning vid akademiska sjukhuset i Uppsala avseende spiraler och hormonterapi mot graviditet och implantation av sädesceller samt i liten skala prov med p-piller för män.

Som utskottet tidigare berört är det angeläget med en fortsatt utbyggnad av den abortförebyggande verksamheten inte minst för att ge eftertryck åt att abort alltid måste betraktas som en nödfallsutväg. I propositionen föreslås detta ske genom ökade satsningar på preventivmedelsrådgivning, abortrådgivning och preventivmedelsinformation. Vid sidan av dessa åtgärder är det som motionärerna framhåller angeläget med ett fortsatt och intensifierat forsknings- och utvecklingsarbete i fråga om preventivteknik för både män och kvinnor i syfte att åstadkomma effektivare och säkrare antikonceptionella medel än de som f. n. står till buds. Mot bakgrund av den lämnade redovisningen för pågående forskning och med beaktande av att motionsyrkandena är mycket opreciserade avstyrker utskottet yrkandena.

I motionen 1974:1736 av herr Molin yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag snarast till sådan ändring av lagen om sterilisering att möjligheterna till sterilisering av män ökar.

Steriliseringslagen är f. n. föremål för översyn av en särskilt tillkallad sakkunnig (Ju 1973:04). Enligt utredningsdirektiven bör arbetet framför allt inriktas på frågan i vad mån och i vilken utsträckning en rättskapabel persons egen begäran om sterilisering skall kunna få utgöra tillräckligt underlag för ett sådant ingrepp. I direktiven framhålls vidare bl. a. att frågorna om möjlighet att alternativt utföra steriliserande ingrepp på män samt om vidgad användning i övrigt av sterilisering som metod för födelsekontroll bör behandlas med prioritet.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer utredningen att avge sitt betänkande inom en mycket nära framtid. Med hänsyn härtill är någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen i denna del inte erforderlig.

Abortrådgivning

I propositionen redovisar chefen för socialdepartementet sin syn på abortrådgivningen. Utskottet hänvisar till framställningen (prop. s. 110 och lil). Med hänsyn till att utskottet tidigare i betänkandet ingående uppehållit sig vid frågan (s. 32 och 33), anser utskottet det inte motiverat att ånyo beröra frågan i vidare mån än att utskottet vill framhålla att enligt den föreslagna lagen om ersättning för viss födelsekontrollerande

SoU 1974:21

verksamhet m. m., som utskottet ovan tillstyrkt, ersättning skall utgå för rådgivning angående abort enligt samma regler som för preventivmedelsrådgivning.

Anslag till Information om vissa abortförebyggande åtgärder m. m.

Preventivmedelsinformation bedrivs fortlöpande av socialstyrelsen — genom nämnden för hälsoupplysning — samt av RFSU. Vidare förekommer preventivmedelsinformation i skolorna i samband med sexualundervisningen. I viss utsträckning förekommer också information på området i bl. a. massmedia.

Inom socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning utarbetades hösten 1973 ett förslag till långsiktigt handlingsprogram för preventivmedelsinformation i landet. Programmet omfattar dock inte informationsinsatser på skolans område, eftersom utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet (USSU) under våren skall framlägga ett betänkande, som bl. a. kommer att beröra preventivmedelsinformation inom skolans område.

Nämndens för hälsoupplysning förslag avser en tidsperiod på i första hand fem år. I handlingsprogrammet anges olika målgrupper som nämnden anser det särskilt viktigt att nå, såsom beslutsfattare, informatörer-rådgivare och opinionsbildare. Ytterligare målgrupper som bör prioriteras är enligt nämnden ungdomar, nyblivna föräldrar, kvinnor som fått abort och invandrare. För nästa budgetår har under anslaget till Hälsovårdsupplysning beräknats ett belopp av ca 600 000 kr. för en informationskampanj om preventivmedel och andra abortförebyggande åtgärder på grundval av nämndens förslag (prop. 1974:1 bil. 7 s. 101 och 102, SoU 1974:5 s. 20-24).

I propositionen föreslås att för budgetåret 1974/75 till Information om vissa abortförebyggande åtgärder m. m. skall anvisas ett reservationsanslag av 4 milj. kr. Härvid har beräknats ett ytterligare belopp av 1 milj. kr. för den ovan nämnda informationskampanjen, utifrån ett beräknat medelsbehov av 1,6 milj. kr. per år under en femårsperiod. Vidare har beräknats ett belopp av 2 milj. kr. för en särskild informationsverksamhet genom ungdoms- och kvinnoorganisationer samt ett belopp av 1 milj. kr. för information genom massmedia om innehållet i en ny abortlagstiftning.

I flera motioner framställs krav på en större medelsanvisning för ändamålet. I motionerna 1974:1732 av fröken Hörlén m. fl. och 1974:1734 av herr Karlehagen m. fl. yrkas att 1 milj. kr. mer än vad som föreslagits av Kungl. Maj:t skall anvisas under anslaget. I motionen 1974:1737 av herr Romanus föreslås att anslagsbeloppet skall bestämmas till 4 500 000 kr. varvid 500 000 kr. skall utgå som bidrag till RFSU. Här bör också behandlas motionen 1974:1733 av herr Johansson i Skärstad m. fl., vari begärs att riksdagen skall uttala sig för behovet av ökad information i abortfrågan.

4 Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 21

SoU 1974:21

50 Med utgångspunkt i att abort måste betraktas som en nödfallsutväg och att födelsekontrollen måste ske med hjälp av olika preventiva åtgärder skärps kraven på information i abortförebyggande syfte vid ett genomförande av den i propositionen föreslagna abortlagstiftningen. Den kraftiga satsning på informationsåtgärder, som i enlighet med den ovan lämnade redovisningen föreslås i propositionen, bör enligt utskottets mening utgöra en god grund för att bygga ut informationen. Anslagsbeloppet bör bestämmas till det av Kungl. Maj:t föreslagna. Detta innebär att utskottet avstyrker de ovan redovisade yrkandena i motionerna 1974:1732 och 1974:1734. En konsekvens av utskottets ställningstagande är också att motionen 1974:1737 avstyrks. Såvitt avser frågan om anslag till RFSU för preventivmedelsinformation hänvisar utskottet också till framställningen nedan. Med hänsyn till den satsning på ökad information som utskottet i enlighet med det sagda tillstyrkt påkallar motionen 1974:1733 i här aktuell del inte någon riksdagens åtgärd.

I flera motioner framställs yrkanden, som främst torde avse den del av det nya anslaget, som skall disponeras av socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning. I motionen 1974:1731 av fru Håvik m. fl. begärs att de fackliga organisationerna skall ges resurser för upplysningsverksamhet bland invandrarna, och i motionen 1974:1740 av herr Werner i Tyresö m. fl. föreslås att en informationsbroschyr i abortfrågan skall distribueras till samtliga landets hushåll samt via grundskolan. Vidare framställs i motionen 1974:1728 av fru Berglund m. fl. ett yrkande som syftar till ökade insatser för att även vuxna män skall nås av den här aktuella informationen.

Enligt utskottets mening bör det i första hand ankomma på socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning att överväga hur den informationskampanj beträffande preventivmedelsinformation m. m. bör bedrivas för vilken medel anvisas. Utskottet vill framhålla att härvid även information bör ges om innehållet i den nya lagen. Det finns i anledning av innehållet i motionen 1974:1731 vidare skäl erinra om att invandrare tillhör de målgrupper som enligt det ovan redovisade handlingsprogrammet bör prioriteras. Då det gäller information genom grundskolan får utskottet hänvisa till det arbete som pågår inom USSU. I anledning av önskemålen i motionen 1974:1728 kan här också hänvisas till vad utskottet anfört under avsnittet om preventivmedelsrådgivningen (s. 43 och 44).

Utskottet vill här också framhålla att de betydligt ökade medel som ställs till nämndens förfogande fr. o. m. nästa budgetår bör kunna ge ett väsentligt ökat utrymme för bidrag till RFSU. Enligt vad utskottet inhämtat har RFSU planerat omfattande aktiviteter för de närmaste åren med syfte att öka motivationen hos människan att förebygga oönskade graviditeter.

Under hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet motionen 1974:1728 samt motionerna 1974:1731 och 1974:1740 i här aktuell del.

Då det slutligen gäller dispositionen av den del av det nya anslaget, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skall ställas till socialstyrelsens förfogan -

SoU 1974:21

de för fördelning mellan kvinno- och ungdomsorganisationer, yrkas i motionen 1974:1744 av fru Åsbrink att medlen skall fördelas mellan ungdomsorganisationer samt politiska och ideella organisationer. I motionen 1974:1687 av fru Ström m. fl. yrkas att det föreslagna beloppet skall användas för organisationernas planering och förberedelsearbete och att erforderligt anslag för genomförandet av informationsverksamheten skall upptas i 1975 års statsverksproposition. Slutligen förordas i motionen 1974:1735 av herr Lundgren m. fl. att organisationerna utifrån sina värderingar skall få möjlighet att själva utforma informationsmaterialet, att den föreslagna medelsanvisningen om 2 milj. kr. skall utgöra ett första steg på väg mot ett högre belopp samt att på sikt även andra folkrörelser än de speciella ungdoms- och kvinnoorganisationerna bör kunna erhålla medel från anslaget.

Utskottet godtar att den här aktuella delen av anslaget för nästa budgetår får utgå till de organisationer som anges i propositionen. Erfarenheterna från informationsverksamheten under nämnda budgetår får läggas till grund för prövningen av den fortsatta satsningen på denna informationsdel, såväl då det gäller frågan om omfattningen som frågan om vilka organisationer som bör anlitas för verksamheten. Vad särskilt angår yrkandet i motionen 1974:1735 förutsätter utskottet att vid utformningen av informationsmaterialet de särskilda synpunkter, som de olika organisationerna kan ha, i möjligaste mån beaktas.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Övrigt

Två vid riksdagens början väckta motioner — motionen 1974:35 av herr Sjöholm och motionen 1974:431 av herr Hermansson m. fl. — vari yrkas att förslag till ny abortlagstiftning skyndsamt skall framläggas har tillgodosetts.

Ett antal i ärendet väckta motionsyrkanden, som formellt eller reellt innebär tillstyrkande av förslag i propositionen, påkallar inte något riksdagens yttrande.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frågan om avslag på de vid propositionen 1974:70 fogade förslagen till abortlag, lag om ändring i brottsbalken och lag om ändring i lagen (1941:282) om sterilisering att riksdagen avslår motionerna 1974:1644, 1974:1730 och 1974:1744 i motsvarande del,

2. beträffande frågan om avslag på lagförslagen under 1 jämte anhållan om nytt förslag till abortlagstiftning att riksdagen

SoU 1974:21

avslår motionerna 1974:1732, 1974:1733, 1974:1734 och 1974:1742 i motsvarande del,

3. beträffande abort som preventivmetod att riksdagen avslår motionerna 1974:1735 och 1974:1738 i motsvarande del,

4. beträffande utgångspunkten för en ny abortlagstiftning att riksdagen avslår motionerna 1974:1729 och 1974:1738 i motsvarande del,

5. beträffande tidsgräns för abort att riksdagen avslår motionerna 1974:1729, 1974:1738 och 1974:1741 i motsvarande del,

6. beträffande förutsättningar för abort före utgången av 18:e havandeskapsveckan att riksdagen avslår motionerna 1974: 1729, 1974:1738, 1974:1740 och 1974:1741 i motsvarande del,

7. beträffande frågan om obligatorisk abortrådgivning m. m. att riksdagen i anledning av motionerna 1974:1696, 1974:1727, 1974:1729, 1974:1735, 1974:1738, 1974:1740 och 1974: 1741 i motsvarande del ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om vägledande anvisningar rörande informationen till abortsökande kvinna,

8. beträffande förutsättningar för abort efter utgången av 18:e havandeskapsveckan att riksdagen avslår motionen 1974: 1729 i motsvarande del,

9. beträffande hörande av annan än kvinnan i abortärende att riksdagen avslår motionerna 1974:1729 och 1974:1735 i motsvarande del,

10. beträffande viss fullföljdsfråga att riksdagen avslår motionen 1974:1729 i motsvarande del,

11. beträffande straffrättsliga frågor att riksdagen avslår motionen 1974:1729 i motsvarande del,

12. beträffande sjukvårdshuvudmännens ansvar för att abort blir utförd att riksdagen avslår motionerna 1974:1696 och 1974:1727 i motsvarande del,

13. beträffande stadgande om tidig och skonsam abort att riksdagen avslår motionen 1974:1729 i motsvarande del,

14. beträffande sjukvårdspersonalens skyldighet att medverka vid abort att riksdagen avslår motionerna 1974:1729, 1974:1735 och 1974:1741 i motsvarande del samt motionen 1974:1739,

15. beträffande rätt till abort utanför eget sjukvårdsområde att riksdagen avslår motionerna 1974:1729 och 1974:1741 i motsvarande del,

16. att riksdagen antager det vid propositionen fogade förslaget till abortlag,

17. att riksdagen antager det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i brottsbalken,

18. att riksdagen antager det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1941:282) om sterilisering,

SoU 1974:21

19. beträffande viss uppföljning av abortverksamheten att riksdagen avslår motionen 1974:1731 i motsvarande del,

20. beträffande frågan om avslag på dels de vid propositionen fogade förslagen till lag om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lag om ändring i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m. dels anslag till Information om vissa abortförebyggande åtgärder m. m. att riksdagen avslår motionerna 1974:1644, 1974:1730 och 1974:1742 i motsvarande del,

21. beträffande vissa utredningskrav m. m. om socialt stöd att riksdagen avslår motionerna 1974:1732, 1974:1733, 1974: 1734 och 1974:1738 i motsvarande del,

22. beträffande preventivmedelsrådgivning att riksdagen avslår motionerna 1974:1316, 1974:1727 och 1974:1736 i motsvarande del,

23. beträffande vissa allmänna frågor om tillhandahållande m. m. av preventivmedel att riksdagen avslår motionerna 1974: 1316, 1974:1727 och 1974:1741 i motsvarande del,

24. beträffande tillhandahållandet av preventivmedel i samband med preventivmedelsrådgivning att riksdagen avslår motionen 1974:1743,

25. att riksdagen antager det vid propositionen fogade förslaget till lag om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.,

26. att riksdagen antager det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

27. beträffande frågan om kostnadsfria p-piller att riksdagen avslår motionen 1974:1740 i motsvarande del,

28. att riksdagen antager det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m.,

29. beträffande preventivmedelsforskning att riksdagen avslår motionerna 1974:1696, 1974:1727, 1974:1736 och 1974: 1741 i motsvarande del,

30. beträffande sterilisering av män att riksdagen avslår motionen 1974:1736 i motsvarande del,

31. beträffande medelsanvisning till preventivmedelsinformation m. m. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna 1974:1732 och 1974:1734 i motsvarande del samt motionen 1974:1737 till Information om vissa abortförebyggande åtgärder m. m. för budgetåret 1974/75 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.,

32. beträffande omfattningen av preventivmedelsinformationen att riksdagen avslår motionen 1974:1733 i motsvarande del,

SoU 1974:21

33. beträffande preventivmedelsinformation genom vissa organisationer eller för vissa målgrupper att riksdagen avslår motionerna 1974:1687 och 1974:1728 samt motionerna 1974:1731, 1974:1735, 1974:1740 och 1974:1744 i motsvarande del,

34. beträffande under den allmänna motionstiden framställda krav på framläggande av ny abortlagstiftning att riksdagen avslår motionerna 1974:35 och 1974:431,

35. att riksdagen avslår motionerna 1974:1729, 1974:1735, 1974:1736, 1974:1740, 1974:1741 och 1974:1744 i den mån motionerna inte besvarats genom vad utskottet under 1-34 hemställt.

Stockholm den 17 maj 1974

På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s), Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c), fru Skantz (s), herrar Johnsson i Blentarp (s), Andreasson i Östra Ljungby (c), Nordberg (s), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c), fru Marklund (vpk), herr Leuchovius (m), fru Troedsson (m) och fru Fraenkel (fp).

Reservationer

1. beträffande frågan om avslag på de vid propositionen fogade förslagen till abortlag, lag om ändring i brottsbalken och lag om ändring i lagen (1941:282) om sterilisering jämte anhållan om nytt förslag till abortlagstiftning (punkt 2 i hemställan) av herrar Svensson i Kungälv (s) och Andreasson i Östra Ljungby (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 21 som börjar med ”Den i” och slutar med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Propositionens positiva sidor

I vissa avseenden innebär propositionen förbättringar i relation till förslagen i abortkommitténs betänkande. Förslaget till abortlag rymmer ett successivt ökande skydd för fostret genom i princip obligatoriskt krav på särskild utredning efter 12:e havandeskapsveckans utgång och sätter framför allt en särskild gräns vid utgången av 18 :e havandeskapsveckan, efter vilken tillstånd till abort får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Dessutom inträder en högre grad av rättsskydd för fostret på ett tidigare stadium än enligt abortkommitténs betänkande genom införandet av begreppet livsduglighet i 3 §, i betydelsen av att fostret har

SoU 1974:21

möjlighet att överleva utanför modern. Detta innebär också, i jämförelse med nu gällande lag, en tidigare gräns för abortingreppet. De förebyggande åtgärderna är också av stor betydelse.

Lagen konfirmerar utvecklingen

Det är i och för sig lätt att förstå att ett lagförslag, som inriktar sig på att finna en praktisk lösning på ett samhällsproblem av etiskt kontroversiell karaktär, undviker de etiska frågorna och i första hand tar hänsyn till den sociala och psykologiska situation i vilken lagen skall tillämpas. Följden har blivit ett huvudsakligen pragmatiskt tillvägagångssätt, vilket framgår bl. a. av att propositionens huvudmotivering för sitt förslag är utvecklingen i praxis. Lagförslaget syftar inte heller längre än till att konfirmera denna utveckling.

Befarad ökning av antalet aborter

Utskottet befarar dock att en ny lagstiftning med i praktiken fri abort till 18 :e havandeskapsveckan i framtiden kommer att medföra en ökning av antalet aborter. Lagstiftningen bör emellertid enligt utskottets mening syfta till en minimering av det sammanlagda antalet aborter. En drastisk minskning av legala aborter kan dess värre leda till en ökning av antalet illegala aborter. Utskottet delar departementschefens mening att en sådan utveckling ovillkorligen måste förhindras.

Konflikten mellan kvinnan, fostret och samhället

Utskottet ifrågasätter om det pragmatiska tillvägagångssätt, som propositionen innebär, är möjligt i en fråga, där det inte går att annat än skenbart bortse från att det föreligger en konflikt mellan kvinnans och fostrets rätt samt att det under hela graviditetsförloppet är fråga om två mänskliga liv. Abort innebär utplånandet av en levande organism, som är början till ett mänskligt liv.

I djupare mening föreligger också en konflikt mellan å ena sidan kvinnan med det ofödda livet, å andra sidan en alltför hård och kall social verklighet. Bakom talet om fri abort döljer sig i verkligheten ofta ett tvång till abort av sociala eller ekonomiska skäl.

Samhället skall skydda liv

Utskottet vill vidare i likhet med vad ärkebiskopen i sitt remissyttrande över abortutredningen framhöll — och vari de flesta trossamfunden och deras ungdomsförbund instämde — understryka, att bakgrunden till lagstiftningen måste vara att det är samhällets uppgift att, oberoende av skilda värderingar i övrigt, skydda livet. Till detta liv måste också fostret räknas, även om det intar en svagare ställning och avvägningar måste ske i bestämda situationer. Denna syn på fostret kan föras tillbaka på såväl en

SoU 1974:21

religiös sorn en profan humanistisk livssyn, enligt vilken människolivet har en unik kvalitet, en livssyn som många människor medvetet eller omedvetet känner sig förtrogna med. Samtidigt är det dock inte endast fråga om ett val av livssyn och värderingar utan också om biologiska fakta.

Sociala hjälpåtgärder

Samhället får i detta läge inte inskränka sig till att erbjuda kvinnan en teknisk lösning som för samhället är relativt okomplicerad. Det är i stället samhällets skyldighet att hjälpa en kvinna, som upplever en graviditet som ovälkommen, att analysera den uppkomna situationen. Det förhållandet att en graviditet är ovälkommen kan ha sin grund i olika sociala problem, som motiverar särskilda stödåtgärder. En otillfredsställande bostadssituation, bristande möjligheter till barntillsyn, ekonomiska svårigheter osv. är faktorer som kan påverka kvinnans totala livssituation i negativ riktning och i väsentlig grad bidra till att hon upplever graviditeten som ovälkommen. Samhället måste i ökad utsträckning ge stöd och hjälp både genom generella insatser och genom åtgärder som är särskilt avpassade för det enskilda fallet.

Aborten en nödfallsutväg

När propositionen valt vägen att konfirmera praxis och att motivera detta sitt ställningstagande med samma praxis, inför man samtidigt i lagstiftningen en ny princip, nämligen att kvinnan själv intill utgången av 18:e havandeskapsveckan skall avgöra om hon önskar avbryta havandeskapet. Kravet på att kuratorsutredning i princip skall företas mellan utgången av 12 :e och 18:e havandeskapsveckan ändrar inte på denna huvudregel. Detta betyder att skyddet för fostret t. o. m. 18:e havandeskapsveckans utgång överlämnats åt den enskilde. Dessutom innebär det att kvinnan ställs ensam med ett avgörande, som i propositionen betraktas som så allvarligt att den valda lösningen betecknas som en nödfallsutväg.

Det kan med skäl förmodas, att en verkställd abort i många fall medför ett kvardröjande emotionellt och moraliskt problem hos kvinnan. Det är visserligen svårt att kartlägga omfattningen av detta problem, eftersom många berörda av naturliga skäl både inför sin omvärld och inför sig själva vill försvara sitt en gång fattade beslut. Ingreppets radikala och definitiva karaktär leder dock till en rimlig förmodan, att den psykiska problematiken kan dröja kvar under lång tid.

Etisk värderingskonflikt

Utskottet kan i och för sig förstå den pragmatiska linje propositionen valt för att lagtekniskt komma till rätta med en till synes olöslig problematik. Kungl. Maj:t har ansett det vara ogenomförbart att ändra en

SoU 1974:21

praxis, som godkänts av de ansvariga myndigheternas tillämpningsförfarande. Likväl måste utskottet ifrågasätta den principiella utgångspunkten för förslaget till abortlag. Denna tar nämligen ingen hänsyn till deras värderingar, som hävdar uppgiften att skydda mänskligt liv alltifrån livsprocessens början eller från och med att ett havandeskap föreligger. Den innebär i stället ett ställningstagande från samhällets sida mot fostrets rätt intill en viss tidpunkt av graviditeten. Detta bygger på en värdering som utskottet inte kan dela. Å andra sidan har naturligtvis lagförslaget också stöd i många människors värderingar.

En värderingskonflikt av denna art kan dock inte lösas med att lagstiftningen tar ställning på den ena sidan av konflikten. Den måste i varje fall vara så utformad, att den inte döljer de värderingsproblem ett ställningstagande till abort rymmer på alla stadier av graviditeten, och ge den enskilde möjligheter att klarlägga och ta ställning till dessa. Det föreliggande lagförslaget tillfredsställer genom sin principiella utgångspunkt, och genom att utredning föreslås bli obligatorisk först efter utgången av 12 :e havandeskapsveckan, inte detta minimikrav. Samma skäl som departementschefen anför för en obligatorisk utredning efter 12:e havandeskapsveckan gäller också på det tidigare graviditetsstadiet. Endast genom att i detta avseende inte göra någon skillnad mellan olika tidpunkter av graviditeten torde det dessutom vara möjligt att upprätthålla den klara gräns mellan abort och födelsekontroll som också finns markerad i propositionen. De viktiga förslag till abortförebyggande åtgärder, som chefen för socialdepartementet framlagt i sin del av propositionen, understryker f. ö. ytterligare denna gräns.

Samhället skall vara delaktigt i beslutet

Departementschefens förslag att kvinnan skall ha det avgörande inflytandet på beslutet om abort är i och för sig uttryck för en human intention. Det är obestridligt att de direkt berörda människorna bäst känner den aktuella problematik som föranlett deras abortansökan. Detta gäller främst kvinnan men i många fall även mannen.

Kvinnans synpunkter måste således bli tungt vägande vid beslutsfattandet. Eftersom beslutet om abort enligt utskottets mening innebär en avvägning mellan två liv bör det dock ej fattas av kvinnan ensam. Ett samhällsorgan bör vara delaktigt i varje beslut om abort. Det är nämligen samhället, som bör ta på sig det yttersta ansvaret för avbrytandet av havandeskap. Det är inte rimligt att enskilda människor ensamma skall bära detta ansvar, särskilt om man betänker, att aborter har djupa rötter i samhällets brister. Den principiella ordning, som utskottet förordar, innebär också, att den enskilda kvinnan bättre skyddas mot otillbörligt tryck från sin närmaste omgivning. Detta samhällsorgan kan exempelvis bestå av kurator och läkare som tillsammans med kvinnan fattar det avgörande beslutet. Den praktiska handläggningen bör gå till så att kvinnan först vänder sig till kuratom med sin ansökan. Vid oenighet bör ärendet utan dröjsmål översändas till socialstyrelsen för avgörande.

SoU 1974:21

58 Sjukvårdspersonalen

Eftersom ett abortingrepp för många strider mot deras etiska, religiösa eller eljest moraliska livssyn bör, som departementschefen framhåller, sjukvårdspersonal icke tvingas till att delta i abortoperation. Utskottet finner denna princip så viktig att den bör införas i lagen eller i särskilda anvisningar. Sjukvårdshuvudmännen kan emellertid inte befrias från sin uppgift att fullgöra ett abortingrepp, när sådant blivit beslutat. Det bör, som departementschefen framhåller, kunna klaras vid fördelningen av personalen inom sjukhusen.

Avkriminalisering för kvinnans del

I propositionen framhåller departementschefen att åtal mot kvinnor enligt brottsbalkens bestämmelser om fosterfördrivning blivit allt ovanligare och sedan åtskilliga år i praktiken helt upphört. Utskottet ansluter sig till uppfattningen i propositionen att det straffhot mot kvinnan som de nuvarande bestämmelserna innebär bör avskaffas. I propositionen föreslås i detta syfte att fosterfördrivningsbestämmelserna i brottsbalken skall upphävas. Under hänvisning till vad utskottet ovan anfört beträffande den principiella utgångspunkten för abortlagstiftningen kan utskottet dock inte ställa sig bakom en så långtgående åtgärd som att helt avskaffa det straffsanktionerade förbud mot abort, som upprätthålls genom brottsbalkens bestämmelser. Utskottet vill även peka på att den i propositionen föreslagna lösningen får den inte önskvärda effekten att anstiftan och medhjälp till abort som utförs av kvinnan själv kommer att falla utanför det straffbara området. Utskottet förordar därför att ett straffsanktionerat förbud mot abort bibehålls och att önskemålet om ett avskaffande av straffhotet mot kvinnan tillgodoses genom uttryckligt stadgande i lag att straffansvar inte skall ådömas kvinnan själv. Enligt utskottets mening bör straffbestämmelsen beträffande abort uppta den straffskala som i propositionen föreslagits beträffande brottet illegal abort.

Sammanfattning av utskottets överväganden i förevarande del

På grund av de ovan anförda skälen kan utskottet inte acceptera den principiella utgångspunkten för förslaget till abortlag. Utvecklingen av praxis visar dock att en översyn av gällande lagstiftning och dess tillämpning är nödvändig. Denna bör enligt utskottets mening i första hand ta hänsyn till följande huvudpunkter.

1) Lagen måste vara så utformad att det i denna klart markeras, att abort är en nödfallsåtgärd samt att en avvägning sker mellan två liv, varvid hänsyn måste tas till bl. a. komplicerade medicinska och socialmedicinska faktorer för kvinnans del.

2) Rimliga möjligheter måste beredas modem och om möjligt fadern att ta väl överlagd ställning till abort under insikt om de värderingsproblem situationen rymmer samt om de möjligheter samhället har att bistå

SoU 1974:21

på det personliga och sociala planet. Föräldrar/vårdnadshavare till underårig bör om möjligt höras. En utredning bör därför vara obligatorisk.

3) Eftersom ett abortbeslut innebär en avvägning mellan två liv bör detta ej fattas av modem ensam. Ett samhällsorgan bör vara delaktigt i varje beslut om abort. En sådan ordning kan tillsammans med obligatorisk utredning också ge bättre garantier mot påtryckning på kvinnan att mot sin önskan avbryta havandeskapet.

4) Ett straffsanktionerat förbud mot abort bör bibehållas. Emellertid bör kvinnan själv undantas från det straffbara området.

5) Sjukvårdspersonalen skall enligt särskilda författningsbestämmelser garanteras frihet att avstå från att medverka vid abort.

Den översyn som utskottet i enlighet med det sagda förordar — och som i väsentliga avseenden överensstämmer med vad som anförts i motionerna 1974:1732 av fröken Hörlén m. fl. och 1974:1734 av herr Karlehagen m. fl. — bör kunna ske på grundval av föreliggande utredningsmaterial. Förslag bör kunna föreläggas riksdagen i sådan tid att de kan behandlas under höstsessionen. Därmed skulle en ny abortlagstiftning kunna träda i kraft den 1 januari 1975 eller således vid samma tidpunkt som föreslås i propositionen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande frågan om avslag på lagförslagen under 1 jämte anhållan om nytt förslag till abortlagstiftning att riksdagen i anledning av motionerna 1974:1732, 1974:1733, 1974:1734 och 1974:1742 i motsvarande del dels avslår de vid propositionen fogade förslagen till abortlag, lag om ändring i brottsbalken och lag om ändring i lagen (1941:282) om sterilisering, dels ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande frågan om avslag på de vid propositionen fogade förslagen till abortlag, lag om ändring i brottsbalken och lag om ändring i lagen (1941:282) om sterilisering jämte anhållan om nytt förslag till abortlagstiftning (punkt 2 i hemställan) av herr Leuchovius (m) och fru Troedsson (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 21 som börjar med ”Den i” och slutar med ”det följande” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början konstatera att enligt det i propositionen framlagda förslaget till abortlag frågan om abort före utgången av 18:e havandeskapsveckan skall avgöras av kvinnan själv; dock får abort ej utföras om åtgärden på grund av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Denna förutsättning prövas av en läkare.

Syftet med den föreslagna lagstiftningen är enligt propositionen att få bestämmelserna bättre anpassade till de förhållanden och värderingar som råder i samhället i dag. Den allmänna debatten sedan propositionen framlades liksom de många ändringsförslag — även i fråga om grundläg -

SoU 1974:21

gande principer — som framförts i motionerna visar klart att en abortlagstiftning i enlighet med propositionens förslag inte skulle överensstämma med något allmänt etablerat rättsmedvetande.

Enligt utskottets mening uppvisar det framlagda förslaget sådana brister att det inte kan läggas till grund för en ny lagstiftning beträffande aborter. Utskottet anser dock att ett nytt förslag bör kunna utarbetas på grundval av föreliggande utredningsmaterial och de synpunkter som framförts i motionerna. I detta hänseende vill utskottet särskilt peka på de ändringsförslag som framlagts i motionen 1974:1729 av herr Bohman m. fl. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att ett nytt förslag till abortlagstiftning bör utarbetas av Kungl. Maj:t och föreläggas riksdagen. Förslaget bör genom Kungl. Maj:ts försorg bli föremål för behandling av lagrådet. För att inte en angelägen reform av abortlagstiftningen onödigtvis skall fördröjas bör förslaget föreläggas riksdagen i så god tid före höstsessionens slut att lagstiftningen kan träda i kraft den 1 januari 1975.

När det gäller frågan om hur en ny lagstiftning på området skall utformas vill utskottet till en början framhålla att respekten för mänskligt liv är en grundläggande utgångspunkt för det västerländska kultursamhället. Det är samhällets skyldighet att i sin lagstiftning ge uttryck härför. Detta gäller även i abortfrågan. Ett foster har liv och bör som blivande människa ges rättsskydd.

Den ofta framförda tesen att varje människa själv bör få bestämma över sin egen kropp måste enligt utskottets mening avvisas. Ett sådant betraktelsesätt skulle innebära att människan fritt förfogar över livet — i abortsammanhang över sitt eget och minst ytterligare ett — och en sådan uppfattning är oförenlig inte bara med den kristna etiken utan också med den västerländska civilisationens djupaste rättstraditioner.

Om abort i princip inte är tillåten, medför lagstiftningens normbildande verkan att en kvinna, som befinner sig i en icke önskad graviditet, i första hand utgår från att barnet skall födas. En i det närmaste obegränsad rätt till abort kan däremot leda till att alternativet att föda barnet inte övervägs tillräckligt allvarligt. Risken är också stor att abort allt mindre kommer att betraktas som en nödlösning och alltmera framstå som ett av flera födelsekontrollerande medel.

Från flera remissinstanser, däribland en enig svensk kristenhet, har från etiska utgångspunkter kritik riktats mot det förslag som framlagts av abortkommittén. Enligt utskottets mening kan denna kritik inte avfärdas, utan stort avseende måste fästas vid de invändningar som framförts. Särskilt gäller detta kritiken mot att intressekollisionen mellan fostrets rätt till skydd för sitt liv och kvinnans rätt till hjälp i en nödsituation inte tillräckligt analyserats.

Som departementschefen framhåller måste abort alltid betraktas som en nödfallsutväg. Förslaget i propositionen avspeglar dock inte denna grundläggande princip, eftersom förslaget i själva verket innebär att abort före en viss tidsgräns är tillåten och efter tidsgränsen otillåten. Enligt utskottets mening bör det klart komma till uttryck i lagstiftningen att

SoU 1974:21

abort endast får tillgripas i undantagsfall, vilket lämpligast sker genom ett bibehållande av ett principiellt förbud och en undantagslagstiftning som reglerar när abort får äga rum. Genom en sådan ordning understryks samhällets ansvar för abortförebyggande verksamhet t. ex. inom skolans sexualundervisning, familjerådgivningen och den egentliga abortrådgivningen.

Vid utformandet av en sådan lagstiftning av undantagskaraktär måste fostrets rättsskydd självfallet avvägas mot andra legitima intressen. Det etiska dilemmat i abortfrågan uppkommer genom att två principer kommer i konflikt med varandra, två principer som utskottet uppfattar som var för sig absoluta och okränkbara. Det gäller principen om livets helgd och principen om humanitet och barmhärtighet mot en människa i en nödsituation.

I ett sådant läge är det lagstiftarens ofrånkomliga ansvar att göra en avvägning och försöka göra den på sådant sätt att den ena principen aldrig träds för när mer än som är alldeles nödvändigt med hänsyn till den andra principen.

Kvinnans uppfattning måste naturligtvis tillmätas stor betydelse. Enligt utskottets mening kan man emellertid inte ensidigt hävda denna rätt på bekostnad av såväl det väntade barnets fader som fostret. Det i propositionen framlagda förslaget som bygger på att kvinnan själv skall få träffa avgörandet har betraktas som ett bevis för hennes frigörelse och självständighet, men det innebär i själva verket en kraftig avvikelse från målsättningen att kvinnan och mannen gemensamt skall svara för hem och barn. I stället för att skjuta mannen i bakgrunden borde strävan vara att understryka hans delaktighet och ansvar. Enligt utskottets mening är det inte rimligt att kvinnan ensam skall stå för det många gånger svåra avgörandet om havandeskapet skall avbrytas, särskilt som hon i början av graviditeten ofta befinner sig i ett ambivalent tillstånd som gör det svårt för henne att klart bedöma sin situation.

Med hänsyn till det anförda avvisar utskottet tanken att utgångspunkten för en ny abortlagstiftning bör vara kvinnans bestämmanderätt. Frågan om abort skall utföras bör i stället liksom hitintills bygga på en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. I lagen bör därför närmare preciseras vilka omständigheter som skall föreligga för att abort skall få ske. Utskottet anser att abort bör få utföras endast om det kan antas att kvinnans hälsa kan råka i fara eller hennes krafter allvarligt nedsättas om havandeskapet fortsätter eller om det kan antas att det barn hon sannolikt skulle föda, om hennes havandeskap fortsätter, kommer att lida av svårartad sjukdom eller svårt lyte eller om det av annan anledning är oskäligt betungande för kvinnan att hennes havandeskap fortsätter.

Till frågan om ett fortsatt havandeskap skall anses ”oskäligt betungande” bör den läkare som träffar avgörandet ta ställning efter en samlad bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, såväl de medicinska som de psykologiska och de sociala. Exempel på omständigheter som kan anses göra fortsatt havandeskap så oskäligt betungande att

SoU 1974:21

abort kan medges är att kvinnan redan förut har många barn, att hon närmar sig klimakteriet, att hon är mycket ung, att hon befinner sig i konfliktsituation med mannen eller att hon av skilda skäl icke kan antas kunna ta vård om barnet. Däremot bör det inte anses som oskäligt betungande, om ett havandeskap rubbar planer med avseende på studier eller yrkesliv.

Utskottet finner det väsentligt att understryka att abort bör ske så tidigt som möjligt. Ingreppet är då skonsammare för kvinnan, och risken för komplikationer mindre. Psykologiska skäl pekar i samma riktning. Samtidigt måste emellertid kvinnan ges möjlighet till eftertanke, varför tidsgränsen för tillämpningen av ovannämnda indikationer inte bör sättas så lågt att kvinnan kan finna sig försatt i en paniksituation. Å andra sidan måste en betryggande marginal finnas gentemot den tidpunkt vid vilken fostret kan antas vara viabelt.

I enlighet med det anförda anser utskottet att tidsgränsen för tillämpningen av ovannämnda indikationer bör sättas vid utgången av 12 :e havandeskapsveckan. Därefter måste bedömningen skärpas och synnerliga skäl för medgivande föreligga. Detta bör då ges av socialstyrelsen. Betryggande garantier till skydd för foster som kan antas vara viabelt måste skapas. Efter utgången av 16:e veckan bör förbudet mot abort därför endast kunna genombrytas när fortsatt graviditet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

Propositionen utgår från att kvinnans avgörande skall träffas ”efter moget övervägande”. Någon föreskrift om att hon i sitt ställningstagande skall rådgöra med annan än läkare föreligger inte. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att kvinnan ges ett bättre stöd i sina överväganden. Utskottet anser således att kvinnan måste ges tillfälle att i samtal med en kurator grundligt diskutera igenom sina problem. Huvudsyftet med detta samtal skall vara dels att skapa klarhet om kvinnans verkliga vilja, dels att klarlägga vilka alternativ till abort som kan innebära en lösning av de problem som föranlett abortansökan. Detta samtal bör mer ha karaktären av samråd än av rådgivning.

Det väntade barnets fader bör beredas tillfälle att yttra sig i abortärendet såvida inte särskilda skäl talar däremot. Härigenom understryks mannens ansvar och delaktighet i familj och barn. Enligt utskottets mening bör även föräldrar eller annan vårdnadshavare beredas tillfälle att yttra sig, när en kvinna under 16 år söker abort, såvida inte särskilda skäl talar häremot. Sådana skäl kan vara att all samhörighet mellan kvinnan och föräldrarna har upphört eller att kvinnans förhållande till föräldrarna kan befaras bli allvarligt skadat för framtiden.

Innan läkaren fattar sitt beslut, skall han dels ha samrått med kuratorn, dels ha haft ett ingående samtal med den abortsökande kvinnan. Utskottet vill i detta sammanhang understryka att utredning och eventuellt remissförfarande bör genomföras skyndsamt.

Utskottet anser vidare att det bör ankomma på kvinnan själv att avgöra om ett beslut att vägra abort skall bli föremål för socialstyrelsens

SoU 1974:21

prövning eller ej. För en sådan lösning talar flera skäl, bl. a. att kvinnan bör beredas tillfälle att med utgångspunkt i vad som framkommit vid den gjorda utredningen närmare överväga om hon vill fullfölja havandeskapet. Med hänsyn härtill anser utskottet att underställning av läkares beslut att vägra abort skall ske först om kvinnan begär det. Kvinnan bör därvid tillförsäkras all den hjälp hon kan behöva när det gäller det formella förfarandet.

Socialstyrelsens prövning i abortärenden bör liksom hittills göras av en särskild nämnd. Starka skäl talar för att i nämnden bör ingå ledamot med domarutbildning.

Vid utformningen av en ny abortlagstiftning måste självfallet kvinnan tillförsäkras total sekretess i abortärendet. I detta hänseende har i propositionen föreslagits att de som har befattning med abortärende åläggs en straffsanktionerad tystnadsplikt. Utskottet har ingen erinran mot att en sådan bestämmelse tas in i en ny lag. Vidare måste kvinnan beredas sekretesskydd på det sättet att hon ges möjlighet att få abort utförd på annan ort än hemorten eller på en sjukvårdsinrättning där hon inte är känd utan att hon behöver redovisa skälen för sin önskan härvidlag och utan att hon belastas med extra kostnader. Utskottet vill understryka vikten av att denna fråga får en tillfredsställande lösning.

I detta sammanhang vill utskottet också understryka vikten av att läkare och annan sjukvårdspersonal, som av etiska eller religiösa skäl har svårt att acceptera abortingrepp, skall slippa delta i verksamheten härmed. Enligt utskottets mening bör sjukvårdspersonals rätt att vägra medverka vid abort författningsmässigt regleras.

Vad gäller de straffrättsliga aspekterna på en ny abortlagstiftning vill utskottet framhålla att de förslag till lagstiftning som nu framlagts inte lämnar ett fullgott rättsskydd för foster ens i sena stadier av graviditeten. Utskottet kan dela den av departementschefen framförda uppfattningen att det nuvarande straffhotet mot kvinnan bör avskaffas. Utskottets inställning i denna fråga bör ses mot bakgrund av att samhällsutvecklingen medfört att det ter sig både inhumant och från allmänpreventiv synpunkt meningslöst att bibehålla ett sådant straffhot. Utvecklingen återspeglas också i det förhållandet att åtal mot kvinnan för fosterfördrivning efter hand blivit allt ovanligare och sedan åtskilliga år i praktiken helt upphört. Med hänsyn härtill kan utskottet dela den i propositionen framförda uppfattningen att en avkriminalisering bör genomföras i fråga om kvinna som själv utför abort. Det sagda får emellertid inte tolkas så att utskottet för att nå detta syfte är berett att förorda ett upphävande av fosterfördrivningsbestämmelserna. Vid en bedömning av frågan måste nämligen hänsyn tas till konsekvenserna av en sådan lösning.

De nuvarande bestämmelserna i brottsbalken och 1938 års lag innebär att abort är förbjuden och att undantag från förbudet endast får ske i vissa närmare angivna fall. Lagstiftningen har grundats på synsättet att fostret av hänsyn till livets helgd skall skyddas under graviditeten. I linje härmed har i den allmänna debatten och delvis också i de motioner som väckts i anledning av propositionen gjorts gällande att ett upphävande av fosterfördrivningsbestämmelsema skulle medföra en väsentlig försvagning

SoU 1974:21

av det skydd som lagstiftningen hittills tillerkänt fostret. Vid en avvägning av fostrets rätt till liv och hänsynen till kvinnans intressen har utskottet intagit den ståndpunkten att en ny abortlag måste ha karaktären av en undantagslagstiftning och att alltså abort i princip alltjämt bör vara förbjuden. Redan av nämnda skäl anser utskottet att fosterfördrivningsbestämmelserna bör bibehållas vid utformningen av en ny abortlagstiftning.

Beaktas bör också att ett upphävande av nämnda bestämmelser medför att även anstiftan och medhjälp till fosterfördrivning av kvinnan själv kommer att falla utanför det straffbara området. Enligt utskottets mening är en sådan avkriminalisering stötande och utskottet vill särskilt när det gäller anstiftan till abort peka på riskerna för att kvinnan kan komma att utsättas för obehöriga påtryckningar att utföra abort om anstiftan lämnas straffri.

Vad sålunda anförts leder utskottet till den uppfattningen att straffbestämmelserna i brottsbalken inte bör upphävas. För att tillgodose önskemålet om avskaffande av straffhotet mot kvinnan synes i stället lämpligen i brottsbalken böra föreskrivas att ansvar för fosterfördrivning inte skall ådömas kvinnan själv. Enligt utskottets mening bör fosterfördrivningsbestämmelserna ändras så att de upptar den straffskala som föreslagits i propositionen beträffande brottet illegal abort.

Utskottet har ingen erinran mot den straffrättsliga reglering som i propositionen föreslagits beträffande läkare som åsidosätter föreskrifterna i abortlagen men vill framhålla att straffbestämmelsen även bör omfatta utförande av abort i strid med föreskrifter om abortindikationer och om inhämtande av socialstyrelsens tillstånd.

Under hänvisning till vad ovan anförts föreslår utskottet i anledning av de här aktuella motionsyrkandena att riksdagen avslår förslagen till abortlag och till ändringar i brottsbalken och steriliseringslagen samt att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande nytt förslag till abortlagstiftning och inriktningen av en sådan lagstiftning.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande frågan om avslag på lagförslagen under 1 jämte anhållan om nytt förslag till abortlagstiftning att riksdagen i anledning av motionerna 1974:1732, 1974:1733, 1974:1734 och 1974:1742 i motsvarande del dels avslår de vid propositionen fogade förslagen till abortlag, lag om ändring i brottsbalken och lag om ändring i lagen (1941:282) om sterilisering, dels ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande tidsgräns för abort (punkt 5 i hemställan) av herr Gustavsson i Alvesta (c) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 27 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 29 med ”motsvarande mån” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att tungt vägande skäl talar för att en tidsgräns bör dras vid 12:e havandeskapsveckan och att abort efter denna tid bör

SoU 1974:21

medges endast i undantagsfall.

Som utskottet tidigare framhållit går redan nu en gräns vid 12:e havandeskapsveckan av det skälet att skilda operationsmetoder används vid tidigt och sent ingrepp. De operationsmetoder som måste tillgripas vid ingrepp efter 12 :e veckan av graviditeten är mer komplicerade än vid tidigabort och medför att riskerna för fysiska komplikationer i samband med operationen ökar. Utskottet vill därvid särskilt framhålla att vissa undersökningar tyder på att risken för medicinska komplikationer i samband med abortingrepp är uppemot fyra gånger så hög vid senabort som vid tidigabort. Nämnas bör också att enligt socialstyrelsens rekommendationer (MF 1972:59) flertalet tidigaborter bör kunna utföras i öppen vård.

Abortingrepp efter 12» havandeskapsveckan medför vidare större fara för psykiska komplikationer hos kvinnan. Själva ingreppet som ofta utförs som tvåstegsoperation är psykiskt mycket påfrestande. Vidare är det känt att kvinnan ofta har en mera ambivalent inställning till abort efter 12:e veckan av graviditeten med därav följande ökad risk för framtida psykiska besvär.

Redan nu sker de flesta aborter före 12:e havandeskapsveckan. 1972 utgjorde den procentuella andelen tidigaborter 80,3. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande procentandel 1968 uppgick till 43,0.

Då abort ifrågasätts utgör således hänsynen till kvinnans fysiska och psykiska hälsa skäl för att utföra ingreppet på ett så tidigt stadium som möjligt.

Eftersom tidigabort enligt vad nyss angivits ofta kan utföras i öppen vård medför ingreppet en eftersträvansvärd mindre belastning på sjukvårdsresurserna än vad fallet blir vid senabort.

Från skilda håll har framhållits att den sjukvårdspersonal som medverkar i abortverksamhet ofta utsätts för svåra påfrestningar. Utskottet anser att hänsynen till vårdpersonalens reaktion från mentalhygienisk synpunkt förstärker intresset av att aborter utförs så tidigt som möjligt.

Ett tungt vägande skäl för en restriktiv tillämpning av abort efter 12 :e havandeskapsveckan utgör hänsynen till fostrets fortskridande utveckling. Denna hänsyn kan väl knappast sägas vara grundad på strängt logiska eller juridiska skäl. För så gott som varje människa som accepterar att abortingrepp över huvud taget får ske måste det dock te sig betydligt mindre stötande om ingreppet görs så tidigt som möjligt. Ju längre fostrets utveckling framskridit desto svårare är det att utsläcka fostrets liv. Det förhållandet att överlevnadsgränsen genom forskningens rön ständigt flyttas neråt medför också krav på restriktiva bestämmelser.

På nu anförda skäl har utskottet i likhet med motionärerna kommit till den slutsatsen att abort i princip inte skall vara tillåten efter 12:e havandeskapsveckan. Intresset av att främja tidigareläggning av aborter är så stort att man inte enbart kan lita till verkningarna av den informativa verksamheten. Utskottet tillstyrker således motionerna 1974:1738 och 1974:1741 i denna del. Ställningstagandet innebär att 5 Riksdagen 1974. 12 sami Nr 21

SoU 1974:21

önskemålet i motionen 1974:1729 i motsvarande del i allt väsentligt blir tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande tidsgräns för abort att riksdagen i anledning av motionerna 1974:1729, 1974:1738 och 1974:1741 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört,

4. beträffande förutsättningar för abort före utgången av 18:e hovandeskapsveckan (punkt 6 i hemställan) av herr Gustavsson i Alvesta (c) som under förutsättning av bifall till reservationen 3 anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 30 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 32 med ”inte föreligger” bort ha följande lydelse:

Vad härefter gäller frågan om kuratorsutredning m. m. delar utskottet departementschefens uppfattning att det saknas anledning att som förutsättning för abort som utförs före utgången av 12:e havandeskapsveckan ställa upp ett obligatoriskt krav på sådan utredning vid sidan av den genomgång som görs av läkaren i samband med den gynekologiska undersökningen.

I ett tidigare avsnitt har utskottet med tillstyrkande av önskemålen i motionerna 1974:1738 och 1974:1741 intagit den ståndpunkten att abort i princip inte skall få utföras efter utgången av 12:e havandeskapsveckan. Även efter utgången av nämnda tid kan det emellertid ibland uppstå situationer där abort framstår som en angelägen åtgärd. Hit hör t. ex. fall som går in under den nuvarande engeniska indikationen eller fosterskadeindikationen. Andra exempel är situationer där frågan om abort av skilda orsaker kommer upp först på ett sent stadium av graviditeten. Med hänsyn till det anförda bör såsom yrkats i motionerna abort efter utgången av 12:e veckan få utföras om synnerliga skäl föreligger för åtgärden. För abort efter 12:e veckan bör alltid krävas tillstånd av socialstyrelsen.

Under hänvisning till det anförda föreslår utskottet i anledning av motionerna 1974:1738 och 1974:1741 att i 2 § förslaget till abortlag tas in en bestämmelse av det innehåll utskottet berört. I enlighet härmed bör bestämmelsen i 3 § första stycket utgå samt erforderliga följdändringar ske i 3 § andra stycket samt i 4, 6 och 10 §§. Ställningstagandet innebär dels att önskemålen i motionen 1974:1729 i denna del blir i huvudsak tillgodosedda, dels att motionen 1974:1740 avstyrks i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande förutsättningar för abort före utgången av 18:e havandeskapsveckan att riksdagen med avslag på motionen 1974:1740 i motsvarande del samt i anledning av motionerna 1974:1729, 1974:1738 och 1974:1741 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört,

SoU 1974:21

5. beträffande förutsättningar för abort före utgången av 18:e havandeskapsveckan (punkt 6 i hemställan) av fru Marklund (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 31 med ”Då det” och slutar på s. 32 med ”inte föreligger” bort ha följande lydelse:

Det är av stor vikt att de sena aborternas antal begränsas. Detta inte minst av det skälet att därvid måste tillgripas mer komplicerade abortmetoder. Utskottet finner det möjligt att uppnå en sådan begränsning av de sena aborterna genom information om de medicinska villkoren för aborter i olika stadier. Därför vill utskottet avstyrka den i lagförslagets andra paragraf föreskrivna särskilda kuratorsutredningen om kvinnans personliga förhållanden. Mot bakgrund av att abort ändå får utföras om en sådan utredning inte finner hinder av det slag som redan finns stadgat i första paragrafen finner utskottet det omotiverat och opraktiskt att rättsligt föreskriva en skillnad som enbart baseras på tidsgränser. Mot ett sådant förfarande talar också det faktum att det just i fråga om sena aborter är särskilt otillfredsställande med en sådan fördröjning av ärendet, som en utredning kan innebära. Med det sagda ansluter sig utskottet till det yrkande om ändring i den förslagna lagen om abort som återfinns i motionen 1974:1740. Detta så mycket mer som utskottet delar motionärernas uppfattning att lagen måste fastslå kvinnans uttryckliga rätt till abort.

Under hänvisning till det anförda föreslår utskottet i anledning av motionen 1974:1740 att i 1 § förslaget till abortlag havandeskapets 12:e vecka ersätts med havandeskapets 18:e vecka, att texten i 2 § utgår och ersätts med texten i 3 § första stycket samt att härav föranledda ändringar görs i 3 § andra stycket samt i 4, 6 och 10 §§.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande förutsättningar för abort före utgången av 18:e havandeskapsveckan att riksdagen med avslag på motionerna 1974:1729, 1974:1738 och 1974:1741 i motsvarande del och i anledning av motionen 1974:1740 i motsvarande del godkänner vad utskottet anfört,

6. beträffande förslag till abortlag (lagtexten, punkt 16 i hemställan) av herr Gustavsson i Alvesta (c) som under förutsättning av bifall till reservationerna 3 och 4 anser att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. att riksdagen antager det vid propositionen fogade förslaget till abortlag med den ändringen att lagen erhåller följande såsom Reservantens förslag betecknade lydelse:

SoU 1974:21

68 Förslag till Abortlag

Härigenom förordnas följande.

Kungl. Maj:ts förslag Reservantens förslag

1 §

Begär kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas och kan åtgärden ske före utgången av havandeskapets tolfte vecka, får abort utföras, om ej åtgärden på grund av sjukdom hos kvinnan kan antagas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

Har havandeskap pågått längre tid än tolv veckor oah kan det efter särskild utredning angående kvinnans personliga förhållanden konstateras, att hinder som avses i 1 § ej föreligger mot abort, får sådan åtgärd på kvinnans begäran företagas intill utgången av adertonde havandeskapsveckan.

Utredning som avses i första stycket får underlåtas, om det med hänsyn till tillämplig abortmetod eller av annan särskild anledning är uppenbart att hinder mot aborten ej föreligger.

Efter utgången av tolfte havandeskapsveckan får abort utföras endast om socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för aborten.

Efter utgången av adertonde havandeskapsveckan får abort utföras endast om socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd tillåtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för aborten.

Tillstånd enligt första stycket får ej lämnas, om det finns anledning antaga att fostret är livsdugligt.

Tillstånd enligt 2 § får ej lämnas, om det finns anledning antaga att fostret är livsdugligt.

Vägras abort i fall som avses i 1 eller 2 §, skall frågan omedelbart underställas socialstyrelsens prövning.

Vägras abort i fall som avses i 1 §, skall frågan omedelbart underställas socialstyrelsens prövning.

SoU 1974:21

69 Kungl. Maj:ts förslag Reservantens förslag

5 §

Abort får utföras endast om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt här i riket eller om socialstyrelsen i annat fall av särskilda skäl lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden.

Endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra abort. Åtgärden skall ske på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänner.

Kan det antagas att havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa, får socialstyrelsen lämna tillstånd till abort utan hinder av bestämmelsen i 3 § andra stycket.

Abort på grund av sjukdom eller kroppsfel som avses i första stycket får utföras av den som är behörig att utöva läkaryrket utan hinder av bestämmelserna i 3 och 5 §§, om ej åtgärden kan anstå utan våda för kvinnan.

Kan det antagas att havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa, får socialstyrelsen lämna tillstånd till abort utan hinder av bestämmelsen i 3 §.

Abort på grund av sjukdom eller kroppsfel som avses i första stycket får utföras av den som är behörig att utöva läkaryrket utan hinder av bestämmelserna i 2 och 5 §§, om ej åtgärden kan anstå utan våda för kvinnan.

7 §

Mot socialstyrelsens beslut i ärende om tillstånd till abort får talan ej föras.

8 §

Den som har tagit befattning med abortärende får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

9 §

Den som utan att vara behörig att utöva läkaryrket uppsåtligen utför abort på annan, dömes för illegal abort till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brott som avses i första stycket grovt, dömes till fängese, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen skett vanemässigt eller för vinnings skull eller inneburit särskild fara för kvinnans liv eller hälsa.

För försök till illegal abort dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

SoU 1974:21

70 Kungl. Maj.ts förslag

Åsidosätter läkare uppsåtligen föreskrift i 4 § eller, om ej annat följer av 6 § andra stycket, i 3 eller 5 §, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Reservantens förslag

Åsidosätter läkare uppsåtligen föreskrift i 4 § eller, om ej annat följer av 6 § andra stycket, i 2 eller 5 §, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975, då lagen (1938:318) om avbrytande av havandeskap skall upphöra att gälla.

7. beträffande förslag till abortlag (lagtexten, punkt 16 i hemställan) av fru Marklund (vpk) som under förutsättning av bifall till reservationen 5 anser att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. att riksdagen antager det vid propositionen fogade förslaget till abortlag med den ändringen att lagen erhåller följande såsom Reservantens förslag betecknade lydelse:

Förslag till Abortlag

Härigenom förordnas följande. Kungl. Maj:ts förslag

Reservantens förslag

1 Begär kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas och kan åtgärden ske före utgången av havandeskapets tolfte vecka, får abort utföras, om ej åtgärden på grund av sjukdom hos kvinnan kan antagas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

Begär kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas och kan åtgärden ske före utgången av havandeskapets adertonde vecka, får abort utföras, om ej åtgärden på grund av sjukdom hos kvinnan kan antagas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

2 §

Har havandeskap pågått längre tid än tolv veckor och kan det efter särskild utredning angående kvinnans personliga förhållanden konstateras, att hinder som avses i 1 § ej föreligger mot abort, får sådan åtgärd på kvinnans begäran företagas intill utgången av adertonde havandeskapsveckan.

Efter utgången av adertonde havandeskapsveckan får abort utföras endast om socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för aborten.

SoU 1974:21

71 Kungl. Maj:ts förslag Reservantens förslag

Utredning som avses i första stycket får underlåtas, om det med hänsyn till tillämplig abortmetod eller av annan särskild anledning är uppenbart att hinder mot aborten ej föreligger.

3 §

Efter utgången av adertonde havandeskapsveckan får abort utföras endast om socialstyrelsen lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger för aborten.

Tillstånd enligt första stycket får ej lämnas, om det finns anledning antaga att fostret är livsdugligt.

Tillstånd enligt 2 § får ej lämnas, om det finns anledning antaga att fostret är livsdugligt.

4 §

Vägras abort i fall som avses i 1 eller 2 §, skall frågan omedelbart underställas socialstyrelsens prövning.

Vägras abort i fall som avses i 1 §, skall frågan omedelbart underställas socialstyrelsens prövning.

5 §

Abort får utföras endast om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt här i riket eller om socialstyrelsen i annat fall av särskilda skäl lämnar kvinnan tillstånd till åtgärden.

Endast den som är behörig att utöva läkaryrket får utföra abort. Åtgärden skall ske på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänner.

Kan det antagas att havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa, får socialstyrelsen lämna tillstånd till abort utan hinder av bestämmelsen i 3 § andra stycket.

Abort på grund av sjukdom eller kroppsfel som avses i första stycket får utföras av den som är

Kan det antagas att havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa, får socialstyrelsen lämna tillstånd till abort utan hinder av bestämmelsen i 3 §.

Abort på grund av sjukdom eller kroppsfel som avses i första stycket får utföras av den som är

SoU 1974:21

72 Kungl. Maj:ts förslag Reservantens förslag

behörig att utöva läkaryrket utan behörig att utöva läkaryrket utan

hinder av bestämmelserna i 3 och hinder av bestämmelserna i 2 och

5 §§, om ej åtgärden kan anstå 5 §§, om ej åtgärden kan anstå

utan våda för kvinnan. utan våda för kvinnan.

7 §

Mot socialstyrelsens beslut i ärende om tillstånd till abort får talan ej föras.

8 §

Den som har tagit befattning med abortärende får ej obehörigen yppa vad han därvid erfarit om enskilds personliga förhållanden. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Allmänt åtal får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.

9§

Den som utan att vara behörig att utöva läkaryrket uppsåtligen utför abort på annan, dömes för illegal abort till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brott som avses i första stycket grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen skett vanemässigt eller för vinnings skull eller inneburit särskild fara för kvinnans liv eller hälsa.

För försök till illegal abort dömes till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

10 §

Åsidosätter läkare uppsåtligen Åsidosätter läkare uppsåtligen

föreskrift i 4 § eller, om ej annat föreskrift i 4 § eller, om ej annat

följer av 6 § andra stycket, i 3 följer av 6 § andra stycket, i 2

eller 5 §, dömes till böter eller eller 5 §, dömes till böter eller

fängelse i högst sex månader. fängelse i högst sex månader.

Den lag träder i kraft den 1 januari 1975, då lagen (1938:318) avbrytande av havandeskap skall upphöra att gälla.

8. beträffande vissa utredningskrav m. m. om socialt stöd (punkt 21 i hemställan) av herrar Svensson i Kungälv (s), Andreasson i Östra Ljungby (c) och fru Fraenkel (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 42 med ”Utskottet har” och slutar på s. 43 med ”abortsökande kvinnor” bort ha följande lydelse:

SoU 1974:21

73 Utskottet har (= utskottet) den enskilde.

En undersökning av uppgivna abortmotiv, redovisad i abortkommitténs betänkande (bil. 3:27), talar för att ett stort antal abortansökningar har sin grund i kvinnans sociala situation. Samhällets ansvar för att abort inte blir en form av preventivmetod är i detta avseende stort. Generella reformer är självfallet av stor betydelse för den abortförebyggande verksamheten. De kan vidare behöva kompletteras med särskilda stödåtgärder, som direkt tar sikte på kvinnan i en abortsituation. Det är därför angeläget att de omständigheter, som föranleder en kvinna att söka abort blir kartlagda och analyserade. Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionerna 1974:1732 av fröken Hörlén m. fl., 1974:1733 av herr Johansson i Skärstad m. fl., 1974:1734 av herr Karlehagen m. fl. och 1974:1738 av fru Tillander m. fl. bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande vissa utredningskrav m. m. om socialt stöd att riksdagen i anledning av motionerna 1974:1732, 1974:1733, 1974:1734 och 1974:1738 i motsvarande del ger Kungl. Majrt till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande tillhandahållandet av preventivmedel i samband med preventivmedeIsrådgivning (punkt 24 i hemställan) av herr Leuchovius (m) och fru Troedsson (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 46 som börjar med ”Beträffande övriga” och slutar med ”motionen 1974:1743” bort ha följande lydelse:

I propositionen uttalas att en rabattering av kondomer på samma grunder som gäller beträffande läkemedel skulle kunna bryta sönder den vittförgrenade distributionsapparat som nu finns på detta område. Enligt utskottets mening kan emellertid samma invändning riktas mot det i propositionen framlagda förslaget att kondomer skall kunna tillhandahållas gratis vid rådgivning. Risken för att förslaget skall leda till negativa konsekvenser är särskilt beaktansvärd i de områden där det finns flera rådgivningsinrättningar, mellan vilka man kan alternera för att få preventivmedel gratis. Vidare bör beaktas att försäkringskassorna kommer att belastas med kostnaden för varje personligt besök vid rådgivningsverksamheten, även om syftet med besöket uteslutande är att få preventivmedel gratis. De anförda betänkligheterna gäller i än högre grad kemiska medel med hänsyn till att det kan innebära en viss ekonomisk lättnad för den enskilde att få dem kostnadsfritt.

Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till att det saknas anledning att i kostnadshänseende behandla p-piller annorlunda än övriga preventivmedel kan utskottet ställa sig bakom förslaget i motionen om att andra preventivmedel än p-piller endast skall tillhandahållas mot viss kostnad för den enskilde. Utskottet delar motionärernas uppfattning att när det gäller sådana preventivmedel som fordrar läkares eller annan

SoU 1974:21

sjukvårdspersonals medverkan för utprovning eller förskrivning kostnaden för kostnaden för den enskilde inte bör överstiga 15 kr. per rådgivningstillfälle. Vid denna bedömning utgår utskottet i likhet med motionärerna från att berörda preventivmedel inte behöver förskrivas eller utprovas mer än en gång årligen. Vidare bör preventivmedel som inte fordrar sjukvårdspersonals medverkan tillhandahållas den enskilde mot självkostnadspris.

Utskottet anser under hänvisning till det anförda att den i propositionen upptagna lagen om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m. bör ändras i enlighet med de av utskottet anförda riktlinjerna. Förslag härom bör föreläggas riksdagen under höstsessionen innevarande år. Vad utskottet anfört i anledning av motionen bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande tillhandahållandet av preventivmedel i samband med preventivmedelsrådgivning att riksdagen i anledning av motionen 1974:1743 ger Kungl. Maj t till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande medelsanvisning till preventivmedelsinformation m. m. (punkt 31 i hemställan) av fru Frankel som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 50 som börjar med ”Med utgångspunkt” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Med utgångspunkt i att abort måste betraktas som en nödfallsutväg och att födelsekontrollen måste ske med hjälp av olika preventiva åtgärder skärps kraven på information i abortförebyggande syfte vid ett genomförande av den i propositionen föreslagna abortlagstiftningen. Den satsning på olika informationsåtgärder, som i enlighet med den av utskottet lämnade redovisningen föreslås i propositionen, bör enligt utskottets mening utgöra en god grund för att bygga ut informationen. Enligt utskottets mening bör det av Kungl. Maj:t föreslagna anslagsbeloppet, 4 milj. kr., räknas upp med 1 milj. kr., som bör fördelas mellan de föreslagna tre delposterna i förhållande till deras inbördes storlek. Utskottet tillstyrker alltså de redovisade yrkandena i motionerna 1974:1732 och 1974:1734. Inom ramen för detta högre anslagsbelopp kan även önskemålet i motionen 1974:1737 om ett ökat stöd till RFSU för preventivmedelsinformation tillgodoses. Såvitt avser denna fråga hänvisar utskottet också till framställningen nedan. Med hänsyn till den satsning på ökad information som utskottet i enlighet med det sagda tillstyrkt påkallar motionen 1974:1733 i här aktuell del inte någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande medelsanvisning till preventivmedelsinformation m. m. att riksdagen med bifall till motionerna 1974:1732 och 1974:1734 i motsvarande del samt i anledning av Kungl.

SoU 1974:21

75 Maj:ts förslag och motionen 1974:1737 till Information om vissa abortförebyggande åtgärder m. m. för budgetåret 1974/75 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.,

SoU 1974:21 76

Innehållsförteckning

sid.

Propositionen 19 74:70 1

Hemställan 1

Förslag till abortlag 2

Förslag till lag om ändring i brottsbalken 4

Förslag till lag om ändring i lagen om sterilisering 5

Förslag till lag om ersättning för viss födelsekontrollerande

verksamhet m. m 6

Förslag till lag om ändring i lagen om allmän försäkring 7

Förslag till lag om ändring i förordningen angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel m. m 10

Motionerna 11

Vid riksdagens början väckta motioner 11

1 anledning av propositionen väckta motioner 11

Utskottet 17

Inledning 17

Propositionens huvudsakliga innehåll 17

Behovet av ny abortlagstiftning. Frågan om ytterligare utredning

erfordras 18

Utformningen av abortlagstiftningen 21

Allmänt 21

Utgångspunkt för lagstiftningen 22

Tidsgräns för abort 26

Förutsättningar för abort före utgången av 18 :e havandeskaps veckan.

Abortrådgivning 29

Förutsättningar för abort efter utgången av 18:e havandeskaps veckan

33 Viss fråga rörande förfarandet i abortärende 33

Fullföljdsfrågor 35

Straffrättsliga frågor 35

Vissa sjukvårdsfrågor 39

Viss uppföljning av abortverksamheten 41

Vissa sociala frågor 42

Allmänt 42

Preventivmedelsrådgivningen 43

Kostnaderna för preventivmedel 45

Preventivmedelsforskning m. m 47

Abortrådgivning 48

Anslag till Information om vissa abortförebyggande åtgärder

m. m 49

Övrigt 51

Utskottets hemställan 51

SoU 1974:21 77

sid.

Reservationer 54

1. Frågan om avslag på förslagen till abortlag, lag om ändring i

brottsbalken och lag om ändring i lagen (1941:282) om steri lisering

jämte anhållan om nytt förslag till abortlagstiftning (ls, lc) . 54

2. Frågan om avslag på förslagen till abortlag, lag om ändring i

brottsbalken och lag om ändring i lagen (1941:282) om steri lisering

jämte anhållan om nytt förslag till abortlagstiftning (m) 59

3. Tidsgräns för abort (1 c) 64

4. Följdreservation till reservation 3 (1 c) 66

5. Förutsättningar för abort före utgången av 18:e havandeskapsveckan (vpk) 67

6. Följdreservation (lagtext) till reservationerna 3 och 4 (1 c) .. 67

7. Följdreservation (lagtext) till reservation 5 (vpk) 70

8. Vissa utredningskrav m. m. om socialt stöd (1 s, 1 c, fp) .... 72

9. Tillhandahållandet av preventivmedel i samband med preven tivmedelsrådgivning

(m) 73

10. Medelsanvisning till preventivmedelsinformation m. m. (fp) .. 74

GOTAB 74 7484 S Stockholm 1974