Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Socialutskottets betänkande nr 33 år 1974

SoU 1974:33

Nr 33

Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Motionsyrkandena

1) I motionen 1974:289 av herr Signell m. fl. (s) yrkas

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till en sådan ändring i omsorgslagen att handläggningen av inskrivningsärenden i vad gäller särskolelevers boende i elevhem överförs från särskolchef till vårdchef, samt

att socialstyrelsen blir tillsynsmyndighet för elevhem och inackorderingshem för särskolelever.

2) I motionen 1974:429 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

a. att en samlad redogörelse för omsorgsvårdens situation, grundad på bl. a. socialstyrelsens inspektion, snarast föreläggs riksdagen,

b. förslag till i behövlig grad ökat statligt stöd till omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda.

3) I motionen 1974:1010 av fru Marklund m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att se över huvudmännens tillämpning av lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

4) I motionen 1974:1330 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee (c) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag om statsbidrag till sommarhemsverksamhet driven av landsting enligt samma grunder som för sommarhem drivna av kommuner.

5) I motionen 1974:1331 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee (c) yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag om statsbidrag till hemmavård enligt omsorgslagen.

Omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Den 1 juli 1968 trädde lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen) i kraft. Lagen, som antogs av 1967 års riksdag (prop. 1967:142, 2LU 1967:67), ersatte 1954 års lag om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna.

Lagen avser psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av hämmad förståndsutveckling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt

I Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 33

SoU 1974:33

behöver särskilda omsorger genom det allmänna och reglerar alla särskilda omsorger - undervisning, vård och bostad - som det allmänna skall bereda dessa personer.

Huvudmannaskapet ligger - liksom enligt 1954 års lag - på landstingskommunerna eller om primärkommun inte tillhör landstingskommun på primärkommunen och innebär skyldighet att bereda psykiskt utvecklingsstörda undervisning, vård och omsorger i övrigt enligt omsorgslagen, i den mån annan inte drar försorg därom. Staten svarar dock för undervisning (i specialskola) och andra omsorger för psykiskt utvecklingsstörda som på grund av syn- eller hörselskada inte kan följa undervisningen i särskola.

Undervisningen av psykiskt utvecklingsstörda meddelas i särskola. I samband därmed skall eleverna beredas den personliga och medicinska omvårdnad som behövs. Särskola omrattar förskola, skola för grundundervisning, träningsskola eller yrkesskola eller flera av dessa skolformer.

För psykiskt utvecklingsstörda, som kan gå i särskola men har svårt att anpassa sig till verksamheten i skolan eller för vilkas undervisning fordras särskilda anordningar, meddelas specialundervisning i särskola eller undervisning i specialsärskola.

För psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av rörelsehinder, långvarig sjukdom eller liknande omständighet inte kan delta i särskolas vanliga arbete, anordnas särskild för dem lämpad undervisning i hemmet eller på vårdinrättning.

Särskolplikten för psykiskt utvecklingsstörda omfattar åldrarna 7-21 år, i undantagsfall 23 år.

För vård av psykiskt utvecklingsstörda skall finnas vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och sysselsättningshem. För utvecklingsstörda som behöver vård i vårdhem med särskilda anordningar skall finnas specialvårdhem.

Psykiskt utvecklingsstörd, som behöver vård enligt omsorgslagen men inte bör erhålla den i inrättning som nu nämnts, skall tillhandahållas vård

i hemmet.

Psykiskt utvecklingsstörda, som inte kan bo i eget hem men inte behöver bo i vårdhem eller specialsjukhus, skall beredas bostad i annat enskilt hem, inackorderingshem eller elevhem.

Ledningen av huvudmannens verksamhet enligt omsorgslagen skall utövas av en styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Ledningen av särskola kan överlåtas på skolstyrelsen i den kommun där särskolan är belägen, och ledningen av specialsjukhus kan överlåtas på huvudmannens sjukvårdsstyrelse. Hos styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda skall finnas tjänster som särskolchef, vårdchef och överläkare. För tveksamma eller kontroversiella ärenden om inskrivning i särskola, vårdhem eller specialsjukhus eller utskrivning därifrån m. m. skall finnas besluts -

SoU 1974:33

nämnder för psykiskt utvecklingsstörda.

Huvudmannen skall upprätta plan för ordnandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda, i vilken skall upptas de inrättningar för psykiskt utvecklingsstörda som behövs och vilken skall fastställas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Högsta tillsynen över omsorgsverksamheten utövas av skolöverstyrelsen (SÖ) och socialstyrelsen med den fördelning av uppgifterna som Kungl. Majit bestämmer. För varje inrättning för psykiskt utvecklingsstörda skall en av myndigheterna vara huvudtillsynsmyndighet. Under skolöverstyrelsen har länsskolnämnden inseende över den verksamhet som överstyrelsen har högsta tillsyn över.

I omsorgslagen finns härutöver bestämmelser bl. a. om styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, om beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda, om inskrivning i särskola, vårdhem eller specialsjukhus och utskrivning därifrån samt om besvär.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av omsorgslagen har meddelats i stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omtryckt 1972:456). Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen har meddelat ytterligare föreskrifter för tillämpningen av lagen.

Enligt stadgan angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (i det följande benämnd omsorgsstadgan) skall verksamheten i särskolan bedrivas i så nära överensstämmelse med vad som gäller inom det allmänna skolväsendet som är möjligt och lämpligt.

Särskolans förskola är avsedd företrädesvis för barn under skolåldern.

Särskolans skola för grundundervisning (vanligen benämnd grundsärskolan) omfattar tio årskurser, som är fördelade på lågstadium, mellanstadium och högstadium.

Särskolans träningsskola omfattar också tio årskurser, som också är fördelade på lågstadium, mellanstadium och högstadium. Träningsskolan är avsedd för elever som inte kan följa undervisningen i grundsärskolan.

Undervisningen i särskolans yrkesskola avser främst att ge yrkesutbildning eller yrkesträning. Undervisningen avser även fortsatt teoretisk utbildning.

Statsbidrag utgår till huvudmännen i form av byggnadsbidrag för anordnande av särskola - i förekommande fall särskola med elevhem - vårdhem, specialsjukhus samt lokaler för daghem eller sysselsättningshem. Byggnadsbidrag utgår inte till anordnande av inackorderingshem. Statsbidrag utgår vidare till huvudmännen med 95 procent av lönekostnaderna för särskolchefer, rektorer, studierektorer och lärare vid särskolan. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen (1968:350) angående statsbidrag till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Utvecklingen under senare år beträffande verksamheter och boendeform för psykiskt utvecklingsstörda, som erhållit omsorger enligt omsorgslagen,

1 * Riksdagen 1974. 12 sami Nr 33

SoU 1974:33

framgår av nedanstående tablåer, som avser situationen den 1 maj respektive år och som redovisas i yttrande av socialstyrelsen över motionen 1974:289.

Verksamhetsform

1969'

1973 Förskola och daghem

1 234

1 274

1 346

1 403

%

3,8

4,3

4,2

4,3

4,4

Grundsärskola

4 001

4 597

4 534

4 594

%

15,4

15,0

15,3

14,6

14,3

Träningsskola

2 132

2 625

2 705

2 973

2 767

8,2

9,1

9,0

9,5

8,6

Y rkesskola

1 232

1 639

1 808

2 084

%

3,6

4,3

5,4

5,8

6,5

Särskild undervisning

1 328

1 705

1 686

%

1,2

2,8

4,4

5,2

Hemmavård

2 842

2 089

1 829

1 819

1 437

%

10,9

7,3

6,1

5,8

4,5

Verksamhet förlagd till vårdhem eller special- sjukhus

7 475

7 504

7 360

7 175

7 542

%

28,7

26,2

24,5

23,1

23.5 Sysselsättningshem

1 133

1 547

1 840

2 402

%

3,2

3,9

5,1

5,9

7.5 Skyddat arbete

1 573

1 701

1 659

1 641

1 551

%

5,9

5,3

4,8

Självständigt arbete

1 367

1 614

1 490

1 629

%

3,0

4,8

5,4

5,1

Deltager ej i någon verksamhet

4 183

4 697

4 560

4 805

5 030

%

16,0

15,1

15,6

Summa

26 059

28 708

30 112

31 136

32 125

%

1 Talen avseende år 1969 är inte helt tillförlitliga.

Sol) 1974:33

5 Boendeform

1969'

1973 Föräldrahem

9 580

10 622

11 573

12 609

%

35,7

37,0

38,4

40,5

42,0

Egen bostad

1 022

1 354

%

1,3

2,1

2,6

3,3

4,2

Annat enskilt hem

1 098

1 008

1 007

1 055

%

3,3

3,8

3,4

3,2

3,3

Elevhem och inackorde- ringshem för ungdomar

2 636

2 630

2 569

2 374

2 240

%

9,8

9,2

8,5

7,6

7,0

Inackorderingshem för vuxna

1 167

%

1,3

1,7

2,4

2,8

3,6

Vårdhem (inkl. riksan- stalter)

10 103

10 573

II 068

10 943

10 786

%

37,7

36,9

36,8

35,2

33,6

Specialsärskola

%

0,7

0,5

0,5

0,5

0.4 Specialvårdhem

%

1,0

0,9

0,8

0,7

0,7

Specialsjukhus

2 029

1 744

1 686

1 450

%

7,6

7,0

5,8

4,5

Annan boendeform

%

1,6

0,9

0,8

0,8

0,7

Summa

26 811

28 708

30 112

31 136

32 125

%

1 Talen avseende år 1969 är inte hell tillförlitliga.

Befogenhet att besluta att särskolelev skall bo i elevhem samt tillsyn över elevhem m. m.

Motionen

I motionen 1974:289 erinras inledningsvis om att enligt gällande bestämmelser särskolchefen beslutarom inskrivning i särskola och vårdchefen om inskrivning i vårdhem och om boende i annat enskilt hem än det egna, medan vid kombination av särskola och boende i elevhem eller annat enskilt hem än det egna särskolchefen beslutar såväl om inskrivning i särskola som om boendet.

SoU 1974:33

6 Motionärerna påpekar att en uppmjukning i gränsdragningen mellan vårdhem och elevhem skett; en uppmjukning som anges vara nödvändig för att kunna utnyttja befintliga resurser, både materiellt och personellt, i optimal utsträckning.

Motionärerna framhåller att det i denna utveckling har framstått som alltmer hindersamt att två skilda tjänstemän under samma styrelse skall fatta beslut var för sig om olika boendeformer. Rationellare vore, anförs det, om vårdchef, som regelmässigt har social utbildning, är den som det åligger att besluta om var eleven bör bo, såvida han eller hon icke kan bo hemma, medan det endast bör åligga särskolchef att besluta om inskrivning i särskola, vilket anges vara i bättre överensstämmelse med dennes utbildning. Av samma skäl, anförs det vidare, bör beslut om boende i annat enskilt hem än det egna endast (1 fattas av vårdchef.

Motionärerna erinrar vidare om att skolöverstyrelsen enligt gällande bestämmelser är huvudtillsynsmyndighet för bl. a. inackorderingshem försärskolelever och elevhem, medan socialstyrelsen är huvudtillsynsmyndighet för vårdhem, inackorderingshem för vuxna och andra boendeformer för vuxna. Motionärerna framhåller härefter att om vårdchef får besluta om boende och särskolchef enbart om inskrivningen i särskola bör följden bli att socialstyrelsen blir huvudtillsynsmyndighet även för elevhem och inackorderingshem för särskolelever. Det påpekas att socialstyrelsen härigenom får ökade möjligheter att utveckla och råda landstingen vid utformningen och planeringen av olika boendeformer för dessa barn och ungdomar.

Gällande bestämmelser

Särskolchef och vårdchef'

Särskolchefen och vårdchefen skall i nära samarbete med varandra och med omsorgsstyrelsens överläkare biträda styrelsen i dess verksamhet. De skall var och en på sitt område närmast under styrelsen leda verksamheten, om huvudmannen inte bestämmer annat (18 > omsorgsstadgan).

Befattningen som särskolchef kan enligt 25 5 omsorgsstadgan vara en arvodestjänst, som är förenad med en tjänst som rektor under omsorgsstyrelsen eller, efter medgivande av skolöverstyrelsen, en särskild tjänst som särskolchef.

Behörig till särskild tjänst som särskolchef är den som är behörig till ordinarie tjänst som lärare vid särskolan (26 > omsorgsstadgan).

Enligt bestämmelser som socialstyrelsen meddelat med stöd av 95 5 omsorgsstadgan skall vårdchef hos omsorgsstyrelse vara socionom eller ha avlagt annan akademisk examen med minst två betyg i något av ämnena psykologi, pedagogik eller sociologi, ha genomgått av skolöverstyrelsen godkänd kurs för föreståndare vid inrättningar för psykiskt utvecklingsstörda samt ha minst ett års praktisk erfarenhet från tjänstgöring inom vårdområdet för psykiskt utvecklingsstörda.

SoU 1974:33

7 Befogenhet att besluta om beredande av olika omsorger

I omsorgslagen har förfarandet reglerats beträffande inskrivning i särskola, vårdhem eller specialsjukhus samt beträffande beslut om särskolelevs bostad. Bestämmelser beträffande förfarandet vid beredande av andra omsorger än nu nämnts finns i omsorgsstadgan.

Enligt 27 ^ omsorgslagen beslutar särskolchefen om inskrivning i särskola, om förlängning av särskolplikten och om befrielse från skolgången efter samråd med överläkaren hos omsorgsstyrelsen samt, i fråga om inskrivning i specialsärskola med skolans rektor. Fråga om inskrivning i särskola etc. skall under vissa förutsättningar prövas av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda i stället för av särskolchefen.

Är det påkallat - med hänsyn till svårigheter att dagligen färdas mellan hemmet och skolan eller annat förhållande - att den som är inskriven i särskola bor i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eller i elevhem, får enligt 28 5 omsorgslagen i samband med inskrivningen eller senare beslutas att han skall bo i sådant hem. I fråga om sådana beslut hänvisas till bestämmelserna i 27 5 om förfarandet beträffande inskrivning i särskola m. m., dvs. beslut fattas av särskolchefen eller i förekommande fall av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda.

Enligt 36 n omsorgslagen beslutar vårdchefen om inskrivning i vårdhem efter samråd med överläkaren hos omsorgsstyrelsen och, när det gäller specialvårdhem, med vårdhemmets föreståndare. Om inskrivning i specialsjukhus beslutar överläkaren vid sjukhuset. Fråga om inskrivning i vårdhem eller specialsjukhus skall under vissa förutsättningar prövas av beslutsnämnd för psykiskt utvecklingsstörda i stället för av särskolchefen respektive överläkaren.

Mot beslut om inskrivning i särskola, i vårdhem eller i specialsjukhus och mot beslut om åläggande för särskolelev att bo i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eller i elevhem för enligt 44 5 omsorgslagen talan föras genom besvär hos psykiatrisk nämnd som avses i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

I 99 5 omsorgsstadgan är föreskrivet att beslut i fråga om beredande av omsorger i daghem för barn och sysselsattningshem, vård i den utvecklingsstördes hem och bostad i annat enskilt hem än det egna eller inackorderingshem åt annan utvecklingsstörd än särskolelev meddelas av vårdchefen, om omsorgsstyrelsen inte bestämmer annat.

Enligt 44 5 omsorgslagen får talan mot beslut varigenom omsorg enligt omsorgslagen vägrats föras hos huvudtillsynsmyndigheten genom besvär, vilket innebär att besvär över beslut varigenom omsorg som avses i 99 < omsorgsstadgan vägrats får föras hos socialstyrelsen.

SoU 1974:33

Tillsyn

I 8 5 omsorgsstadgan finns bestämmelser om fördelningen av tillsynsuppgilterna mellan skolöverstyrelsen och socialstyrelsen.

Enligt 8 5 första stycket har skolöverstyrelsen högsta tillsynen över undervisningen av psykiskt utvecklingsstörda och därmed sammanhängande omsorger om dem. Skolöverstyrelsen är huvudtillsynsmyndighet för särskolor, inackorderingshem för särskolelever och elevhem. I medicinskt hänseende står verksamheten under tillsyn av socialstyrelsen.

Enligt 8 s andra stycket har socialstyrelsen högsta tillsynen över övriga omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och är huvudtillsynsmyndighet för vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn, sysselsättningshem och inackorderingshem för andra utvecklingsstörda än särskolelever.

Enligt 13 5 omsorgsstadgan beslutar huvudtillsynsmyndigheten bl. a. om godkännande av inrättning för psykiskt utvecklingsstörda. Innan skolöverstyrelsen godkänner annan inrättning än skola för grundundervisning och yrkesskola, skall skolöverstyrelsen inhämta yttrande av socialstyrelsen. Innan socialstyrelsen godkänner inrättning för skolpliktiga utvecklingsstörda, skall styrelsen inhämta yttrande av skolöverstyrelsen.

Inackorderingshem och elevhem

I en promemoria rörande planering av särskolan, vilken skolöverstyrelsen utarbetat år 1968 (redovisad i Aktuellt från skolöverstyrelsen 1968/69 nr 38), anges bl. a. följande om inackorderingshem och elevhem.

Inackorderingshemmet torde komma att bli en lämplig och allt vanligare boendeform för de vuxna utvecklingsstörda som inte kan anpassa sig helt till egen bostad.

För särskolelever avser termen inackorderingshem en specialform av boende för yrkeselever. Den är avsedd som en förberedelse till en friare bostadsform (91 5 stadgan). Äldre yrkeselever och vissa andra yngre vuxna utvecklingsstörda behöver nämligen ofta särskild social träning innan de kan bo självständigt. I inackorderingshemmen, som anordnas just för denna träning, bör den utvecklingsstörde i så stor utsträckning som möjligt sköta sig själv. Hemmen kan uppföras eller hyras. Med hänsyn till att boendet ingår som ett led i utbildningen av eleven är de inte avsedda för stadigvarande vistelse. Av samma skäl bör elever som bor hos föräldrar beredas plats på inackorderingshem under viss tid - i regel under sista året i yrkesskolan.

Inackorderingshem bör finnas på varje ort som har yrkesundervisning, särskilt yrkesutbildning.

Elevhemmen motsvarar närmast förläggningsdelen i de konventionella internatskolorna.

Enligt principen boendet skilt från verksamheten utmönstras begreppet internatskola. Enligt intregrationsprincipen bör elevhemmen anordnas i anknytning till bostadsbebyggelsen på skolorten, inte i anknytning till skolan. Boendeformer som hittills prövats med framgång är villor och radhus. Vid detaljplaneringen bör observeras att integreringen underlättas om elevgrup -

Sol! 1974:33

perna är små och utspridda i samhället. Grupper på 5-6 elever har visat sig lämpliga från såväl vårdsynpunkt som driftsekonomiska synpunkter.

I riktlinjer vid planläggning av vårdinstitutioner för psykiskt utvecklingsstörda, vilka socialstyrelsen utfärdat år 1969, anges bl. a. följande om inackorderingshem.

I inackorderingshem bor en grupp vuxna utvecklingsstörda i en lägenhet eller i en villa och har - till skillnad från dem som bor på vårdhem - sin dagverksamhet förlagd till annan plats än bostaden. Flertalet av dem har sålunda anställning i samhället, andra arbetar vid skyddade verkstäder eller sysselsättningshem.

Den nedre gränsen för platsantalet vid ett inackorderingshem är tre personer, den övre är ej formellt fastställd, men bör ej vara högre än antalet utvecklingsstörda vid en vårdenhet på ett vårdhem, dvs. 8-12, helst ej fler än 5-6.

De som bor på inackorderingshem bör ha eget rum med toalett och dusch. Man bör vid utformningen räkna med att hemmet kan bli deras stadigvarande bostad.

Normaliseringssträvandena när det gäller omsorger om psykiskt utvecklingsstörda innebär att de, så långt det är möjligt, skall bo i vanliga miljöer och inte åtskilt på institution. Som ett led i dessa strävanden haren satsning alltmer skett på mindre elevhem, alltmer av typen elevhushåll, för de skolbarn och skolungdomar som på grund av svåra handikapp inte stadigvarande kan bo hemma.

Utvecklingen beträffande boendeformer för särskolelever åskådliggörs i nedanstående tablå över elever i särskolan, fördelade på boendeformer. 1 tablån redovisas situationen den 1 maj åren 1968 och 1973 samt en prognos (gjord år 1973) beträffande situationen den 1 maj 1978.

Boendeform

Antal elever 1968

Antal X

1973 Antal

X

1978 (prognos) Antal X

Eget hem Annat enskilt

7 162

8 764 62

hem

511 4

Internatskola

2 544

1 842

1 242 9

Elevhem

Inackorderings-

1 151 8

hem

330 2

Vårdhem

2 095

2 176 15

Totalt

5 777

12 034

14 174 100

I följande tablå ges en översikt över det totala platsantalet vid institutioner för psykiskt utvecklingsstörda. Uppgifterna avser maj månad 1973.

SoU 1974:33

10 Typ av institution

Antal insti- tutioner

Antal

platser

Medeltal platser per institution

Inackorderingshem för vuxna Elevhem f. barn och ungd.'

1 340

integrerade i samhället

vid internatsärskola

1 940

75 Vårdhem för vuxna

9 195

77 Vårdhem för barn

48'

2 282

47 Specialvårdhem

78 Specialsjukhus

1 557

260 Daghem

12 Sysselsättningshem

21 Skyddade verkstäder

' inkl. inackorderingshem för ungdomar.

' 15 av dessa vårdhem ligger på samma område som vårdhem för vuxna.

Utredningar

Den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1970 tillkallade arbetsgruppen (S 1970:42) för översyn av reglerna om statsbidrag till särskolverksamheten, vilken haft i uppdrag att se över reglerna om statsbidrag till särskolverksamheten, avgav i december 1973 till chefen för socialdepartementet en diskussionspromemoria (DsS 1973:7) Vissa frågor om byggnadsbidrag enligt kungörelsen (1968:350) angående statsbidrag till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda i samband varmed arbetsgruppen slutförde sitt uppdrag.

I ett föregående avsnitt i detta betänkande har redovisats att enligt nuvarande statsbidragsregler utgår statsbidrag för anordnande av särskola med elevhem (skolinternat). Däremot utgår inte statsbidrag för anordnande av fristående elevhem. Arbetsgruppen har ansett det angeläget med en modernisering av bidragsreglerna så att bidrag bl. a. kan utgå till fristående elevhem.

Med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1972 tillkallades utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunerna med uppdrag att utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om grundskolan och gymnasieskolan.

Enligt direktiven skall utredningen bl. a. ta upp till prövning skolöverstyrelsens framtida uppgifter och organisation.

Utredningen har i februari i år till chefen för utbildningsdepartementet avgivit betänkandet (SOU 1974:36) Skolan, staten och kommunerna - en redovisning av nuvarande ansvarsfördelning mellan stat och kommun i fråga om grundskolan och gymnasieskolan m. m. I betänkandet ges en samlad bild av de bestämmelser som styr skolans organisation i skilda avseenden. Beskrivningen skall utgöra en av utgångspunkterna för utredningens fortsatta arbete.

SoU 1974:33

11 Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1974:289 från socialstyrelsen, skolöverstyrelsen (SÖ), statens handikappråd och Landstingsförbundet.

1 ärendet har vidare inkommit yttrande från Riksförbundet för utvecklingsstörda barn (FUB).

Yttrandena redovisas - i förekommande fall i sammandrag och med vissa redaktionella jämkningar - i följande sammanställning.

Ställningstaganden till motionsyrkandena

Socialstyrelsen tillstyrker bifall till motionsyrkandena.

Socialstyrelsen har berett samtliga omsorgsstyrelser tillfälle att avge yttrande. Enligt en vid socialstyrelsens yttrande fogad sammanställning av omsorgsstyrelsernas yttranden har 17 omsorgsstyrelser gett sin principiella tillstyrkan till motionen, fyra omsorgsstyrelser avstyrkt densamma samt fyra omsorgsstyrelser avstått från att yttra sig.

Även statens handikappråd och FUB tillstyrker bifall till motionsyrkandena.

SÖ avstyrker bifall till motionsyrkandena. Skolöverstyrelsen anför bl. a. att de frågor som motionärerna aktualiserar inte heller behöver lösas omedelbart men bör självfallet förutsättningslöst tas med i en översyn av lagstiftningen rörande omsorger om psykiskt utvecklingsstörda som framdeles torde fordras, bl. a. mot bakgrund av överväganden beträffande särskolans framtida ställning i skolorganisationen, vilka kan väntas från den pågående utredningen om skolan, staten och kommunerna.

Landstingsförbundet avstyrker också bifall till motionsyrkandena. Landstingsförbundet anför att på sikt torde en revidering av omsorgslagen bli nödvändig men att tillräckliga erfarenheter dock ännu inte har vunnits av omsorgsverksamheten inom ramen för 1968 års lagstiftning för att en översyn nu skall te sig motiverad.

Vissa i remissyttrandena framförda synpunkter m. m.

Socialstyrelsen lämnar i tabeller sifferuppgifter om boendeformer och verksamhetsformer för psykiskt utvecklingsstörda och har vid yttrandet fogat skrifter vari de samlade omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda beskrivs.

Socialstyrelsen anför att det förhållandet att vårdchefen inte enligt omsorgslagen har befogenhet att besluta om särskolelevs boende i elevhem får tillskrivas det historiska faktum att praktiskt taget alla barn, som vid tiden för omsorgslagens utarbetande bodde på elevhem, bodde på internatsärskola.

Socialstyrelsen anför bl. a. följande beträffande boende i elevhem och vårdhem för psykiskt utvecklingsstörda barn och unga.

1 ”Riksdagen 1974. 12 sami. Nr 33

SoU 1974:33

12 Den utveckling som nu kan spåras är att allt fler föräldrar har möjlighet att behålla sina barn hemma. Detta är en följd av den hemmavård och det stöd i övrigt som omsorgsstyrelserna numera ger och - i vad avser barn i skolåldern - en följd av det ökade antalet till grundskola integrerade särskolor. Vad beträffar landstingens elevhem minskar både det relativa och absoluta antalet platser vid dessa. Detsamma kan förväntas ske vad beträffar vårdhem för barn, men mindre markant. Formen för elevhem undergår en snabb och önskvärd utveckling från s. k. internatsärskolor - av vilka det dock fortfarande finns 26 stycken med i medeltal 75 platser

- till i samhället integrerade elevhem, framför allt för ett boende 5 dagar i veckan för eleven. Man kan därför räkna med att dessa internatsärskolor kommer att avskaffas. Elevhemmen har efter hand i många landsting kompletterats med särskilda inackorderingshem för ungdomar, som till sin utformning är identiska med inackorderingshem för vuxna.

Vad beträffar vårdhemmen för barn har numera praktiskt taget alla landsting nybyggda eller moderniserade sådana med förskola och träningsskola knutna till hemmet. Det beräknas att dessa kommer att behövas under överskådlig framtid.

Utvecklingen sedan 1968 har inneburit att övergångarna mellan ett boende på vårdhem och elevhem uppmjukats. Det förekommer allt oftare att barn behöver flytta från den ena formen av hem till den andra eller att ett barn, som bor hos föräldrarna, tidvis måste erhålla korttidsvård på elevhem eller på vårdhem. Därtill kommer en överflyttning från vårdhem till elevhem som följd av den systematiska träning som numera kan ges barnen. En tröghet som i några landsting har övergått till en blockering i sådan förflyttning har tillskrivits det skälet, att olika tjänstemän fattar beslut om boende för ett och samma barn.

Det skall särskilt påpekas att utvecklingen från internatsärskola till integrerade små elevhem innebär att del allt mindre ofta är geografiska skäl till att en elev behöver bo på elevhem, utan allt oftare tillkommande sociala eller psykiska skäl av typ anpassningssvårigheter eller beteendestörningar. Detta innebär att indikationerna för boende på vårdhem och elevhem alltmer sammanfaller.

Socialstyrelsen finnér av anförda skäl att ansvaret för var ett barn bör bo bör åvila den tjänsteman, som har social utbildning och som i övrigt inom omsorgsstyrelsen ansvarar för boendeformerna för de utvecklingsstörda.

I princip innebär detta att vårdchefen får en önskvärd kontinuitet i ansvaret i vad avser boende och de sociala förhållanden knutna därtill för alla utvecklingsstörda.

Socialstyrelsen tar även upp frågan om beslut om boende i annat enskilt hem än det egna och anför att utvecklingen visar en ökning av antalet barn och ungdomar, men en minskning av antalet vuxna (s. k. familjevård). Denna utveckling är önskvärd och delvis en följd av den policy i frågan som socialstyrelsen bedrivit de senaste åren, anförs det. Socialstyrelsen pekar särskilt på att antalet små barn, som föräldrarna av olika skäl inte orkar ta hand om i hemmet, men som å andra sidan inte behöver bo på vårdhem, allt oftare kan placeras i annat enskilt hem och att detta innebär en starkt förbättrad situation för barnet psykologiskt och för samhället ekonomiskt.

Socialstyrelsen anför att då boende i annat enskilt hem helt måste anses

SoU 1974:33

falla inom den sociala kompetensramen, bör vårdchefen åläggas hela ansvaret.

Socialstyrelsen tar vidare upp uppgiftsfördelningen mellan skolöverstyrelsen och socialstyrelsen beträffande godkännande av förskolor och daghem, därvid enligt nuvarande ordning förskolor skall godkännas av skolöverstyrelsen efter samråd med socialstyrelsen och daghem av socialstyrelsen efter samråd med skolöverstyrelsen. Socialstyrelsen påpekar att tillsynsmyndigheterna är överens om angelägenheten av att förskola alltid bör kombineras med daghem och att därför ett godkännande av förskola-daghem, med särskild hänsyn till det förarbete som i regel föregår detsamma, från administrativ synpunkt blir synnerligen tungrott för både huvudmannen och tillsynsmyndigheterna.

Socialstyrelsen anmäler härefter behov av vissa ändringar av omsorgslagen och omsorgsstadgan. Socialstyrelsen påpekar bl. a. att det bör övervägas om inte en ändring av omsorgslagen borde innefatta vidgade möjligheter för omsorgsstyrelsen att delegera beslut till andra tjänstemän än vårdchefen.

Socialstyrelsen anmäler slutligen önskvärdheten av en utredning beträffande habiliteringen av andra handikappade barn och ungdomar än dem som omfattas av omsorgslagen i syfte att sålunda vidga densamma.

SÖ anför bl. a. följande.

Skäl till förändring av en bestående ordning bör vara att den inte fungerar tillfredsställande. Motionärerna har inte anfört sådana skäl i de frågor motionen avser. Inte heller har sådana skäl på annat sätt delgivits SÖ. Motionärerna har endast berört förmenta fördelar som kan följa med ändring av inskrivningsförfarande och tillsynsmyndighet vid boendeformer för inte hemmaboende särskolelever. Det föreligger emellertid även nackdelar med en sådan anordning som motionärerna föreslår.

I motionen har inte behandlats den principiella skillnaden mellan boende för vuxna handikappade och för handikappade barn. Kort kan denna beskrivas så, att de boendeformer som landstingen har att anordna för vuxna ersätter egen bostad medan boende för barn ersätter föräldrahemmet. Denna skillnad innebär att den pedagogiska attityden till och fostran av den utvecklingsstörde för en annan betydelse och utformning i boendeformer för barn än i boendeformerna för vuxna.

Vissa boendeformer är en viktig resurs i det pedagogiska arbetet, nämligen inackorderingshemmen för särskolelever och internatdelen av specialsärskolorna. Även elevhemmen för yrkeseleverna utgör en naturlig del av skolans resurser när det gäller att träna eleverna till så självständigt boende som möjligt. Fördelning av beslut rörande pedagogiska åtgärder på två sidoordnade chefstjänstemän hos omsorgsstyrelsen, som motionärernas förslag innebär, skulle varken gagna verksamheten eller förenkla administrationen.

Samverkan mellan skola och hem är väsentlig i alla skolformer men särskilt betydelsefull för handikappade. SÖ har erfarenhet av att denna samverkan kan försvåras, när ansvaret för skola och boende är delat, vilket nu är fallet vid vårdhem och specialsjukhus för barn.

En delning av beslutsfunktionen kan även medföra fall av oförenliga

SoU 1974:33

beslut med hänsyn till avstånd mellan skolan och boendet eller annat förhållande. Någon form av överprövning av särskolchefens och vårdchefens beslut måste därför tillkomma.

Ytterligare skäl talar emot förslaget. En förändring enligt motionen skulle medföra en särställning av de utvecklingsstörda i förhållande till flertalet andra handikappade eller inte handikappade elever, som måste bo på elevhem för att kunna fullgöra sin skolgång. Under SÖ:s tillsyn faller nämligen elevhem, förutom vid särskolor, bl. a. vid följande skolformer: Folkhögskolor, riksinternatskolor och andra internatskolor, elevhem för elever vid grundskolor och gymnasieskolor samt vid specialskolor för syn-, hörseloch talskadade. Den teknisk-arkitektoniska granskningen av nybyggnader utförs av SÖ:s arkitekter som anges i motionen. I motsats till vad som framhålls i motionen har SÖ dessutom på olika arbetsenheter expertis såväl beträffande planering och godkännande av elevhem och inackorderingshem som beträffande verksamheten vid hemmen.

Vidare kan framhållas att vårdsektorn inom omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda kvantitativt dominerar i förhållande till skolsektorn. Ytterligare överförande av uppgifter till vårdsektorn kan inte bidra till en väl avvägd balans mellan de två huvudsektorerna inom omsorgsstyrelsernas verksamhetsområde.

I motionen anges inte hur huvudmannens personalorganisation skulle täcka elevhemsboende, boende i inackorderingshem och i annat enskilt hem vid överförande av dessa uppgifter till vårdsektorn. Den nuvarande skolledarorganisationen i särskolan är dimensionerad för att omfatta även arbete med boendefrågor för inte hemmaboende elever.

SÖ har behandlat de frågor motionärerna aktualiserar vid konferenser med bl. a. särskolans skolledare. Därvid har deltagarna framhållit bl. a. ovan anförda synpunkter och bestämt tagit avstånd från motionärernas förslag. Man har även pekat på den gynnsamma utveckling beträffande integreringen i samhället av elevhemmen som med stöd av SÖ:s planeringsanvisningar kunnat ske efter tillkomsten av nuvarande lagstiftning.

SÖ är givetvis medveten om att skillnaden mellan elevhem och vårdhem för barn blir allt svårare att upprätthålla. Nyplanering innebär nästan undantagslöst boende i små enheter om 4-6 elever. Utvecklingen syns därför gå mot att termen vårdhem för barn kan utmönstras och ersättas med elevhem. Som en följd härav kan det administrativa förfarandet vid bl. a. inskrivning av elever behöva ses över. Frågan innehåller emellertid fler och djupare problem än som behandlats i motionen och som kan penetreras i ett av denna föranlett svar. Samarbetsproblemen har berörts ovan. En annan väsentlig fråga är huruvida sambandet mellan boendeformer för individer i olika åldrar inom omsorgerna skall tillmätas större vikt än sambandet mellan olika omsorgsformer för en och samma individ. Ytterst blir det fråga om huruvida omsorgerna till sin struktur och administration skall vara uppgiftscentrerade eller individcentrerade. Den individcentrerade modellen har enligt SÖ:s uppfattning så väsentliga fördelar, om man ser till den enskilde eleven, att den inte bör överges. Starka skäl syns därför tala för att samtliga boendeformer och skolformer för barn samlas under skolsektorn. In- och utskrivningsfrågor bör då handläggas av särskolchefen. SÖ framstår därvid som den naturliga huvudtillsynsmyndigheten.

Stålens handikappråd anför att det tidigare var mycket vanligt att särskolelever som inte bodde hos sina familjer under skoltiden bodde på sär -

SoU 1974:33

skolinternat som ofta var placerade i samma hus som undervisningslokalerna och att det då kunde te sig rationellt att särskolchefen fattade beslut även om boendet. Det påpekas att denna boendeform förekommer i minskande omfattning och att man även i övrigt skiljer alltmer på boende och skolans övriga funktioner, vilket enligt statens handikappråd är värdefullt från normaliseringssynpunkt.

Landstingsförbundet anför att det alltid är mest rationellt att en tillsynsmyndighet och en tjänsteman inom landstinget har ansvaret för tillsyn respektive handläggning av frågor som är likartade och att skäl således kan tala för i motionen föreslagna åtgärder. Boende i elevhem och inackorderingshem utgör emellertid, anförs det vidare, endast en liten del av den totala omsorgsverksamheten, och den i motionen aktualiserade gränsdragningsfrågan bör ses i sitt större sammanhang. Landstingsförbundet påpekar att en rad likartade problem föreligger och berör bland annat särskolan och dess verksamhet i anslutning till primärkommunala skolor, att situationen sammanhänger med den ökande integreringen av utvecklingsstörda i andra samhällsinstitutioner och att denna ökade integrering inte helt förutsågs då nuvarande lagstiftning tillkom.

FUB anför bl. a. följande.

Den nuvarande ordningen kunde möjligen te sig naturlig tidigare, när de särskolelever som inte bodde hos sina föräldrar, levde på särskoleinternat, ofta inrymda i samma hus som skollokalerna. Sådant förekommer visserligen fortfarande, men i avtagande utsträckning och mer och mer systematiskt skiljer man i detta liksom i andra sammanhang mellan "boendefunktionen” och aktivitetsfunktionen. Det ter sig då mer och mer inkonsekvent att ”boendet” för vissa särskoleelever anses tillhöra ”skolsektorn” och inte sektorn för övriga omsorger. Av stor vikt i sammanhanget är att tillsynen av särskolväsendet av SÖ delegerats till länsskolnämnderna, som emellertid ofta inte gör mycket åt denna uppgift, ibland nästan ingenting, och sällan förfogar över särskild expertis avseende utvecklingsstörda. Den tillsyn som utövas av socialstyrelsen är mera verksam. Av betydelse för utvecklingen av bostandarden är också det samarbete som förekommer med Spri, som har närmare kontakter med socialstyrelsen än med skolöverstyrelsen.

Läget beträffande omsorgerna om vissa psykiskt utvecklingsstörda Motionerna

I motionen 1974:429 anförs bl. a. följande.

Utan tvivel har omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda blivit väsentligt bättre sedan den nya omsorgslagen trädde i kraft. Detta har medfört starkt ökade utgifter för landstingen. Men de krav som omsorgslagen ställer är ännu långt ifrån tillgodosedda. Det finns fortfarande många utvecklingsstörda som ej får erforderliga omsorger. Bland dem som får omsorger ingår ännu många barn som inte får någon undervisning, träning eller pedagogisk stimulans och åtskilliga vuxna som inte deltar i några aktiviteter. De flerhandikappade är starkt eftersatta. Många specialsjukhus domineras av en

SoU 1974:33

långtidsvård med delvis låg standard. På åtskilliga vårdhem behövs ytterligare förbättringar. Över huvud taget måste kvaliteten i omsorgerna höjas väsentligt i flera avseenden.

Motionärerna framhåller bl. a. att socialstyrelsen påpekat att den byggnadstekniska och materiella standarden fortfarande inte är tillfredsställande.

Motionärerna framhåller vidare att arbetet för att rasera de "totala” storanstalterna, flytta de utvecklingsstörda ut i små elevhem eller andra små institutioner och in i samhällena, att normalisera deras liv och integrera det med andras så långt möjligt måste fortsätta. Det påpekas bl. a. att den ökade integreringen på undervisningsområdet emellertid kräver resurser i form av hjälpmedel, anpassade läromedel, personlig service, stödundervisning m. m.

I motionen 1974:1010 anförs att omsorgslagen betraktades, bl. a. av föredragande departementschefen, vid sin tillkomst som en minimilagstiftning men att det trots detta finns anledning tro att dess intentioner endast i begränsade avseenden har genomförts. Det förefaller också vara en tendens hos huvudmännen, dvs. landstingen, att i strid med uttalade intentioner betrakta lagen som en maximilagstiftning, anförs det vidare.

Motionärerna anför härefter som exempel på landstingens behandling av omsorgslagen vissa kritiska anmärkningar beträffande Stockholms läns landsting. Motionärerna påpekar att det inte finns någon anledning att tro att omsorgslagen haft speciellt låg genomslagskraft i Stockholms län, utan snarare måste förhållandena där tas som en anvisning om det nödvändiga i en allmän översyn av hur omsorgslagen tillämpas.

Gällande bestämmelser

Uppspårande verksamhet

Enligt 16 5 omsorgslagen skall styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda bl. a. verka för att psykiskt utvecklingsstörda inom landstingskommunen får de omsorger som de behöver.

Föredragande departementschefen underströk i prop. 1967:142 betydelsen av uppspårande verksamhet. Föredragande departementschefen anförde bl. a. (s. 130) att den uppspårande verksamheten är särskilt viktig när det gäller barn i förskolåldern, men att han ville understryka att landstingskommunerna givetvis borde vara aktivt verksamma för att alla utvecklingsstörda skall fö den vård och hjälp de behöver.

Värden av psykiskt utvecklingsstörda

I 4 > omsorgslagen är bl. a. föreskrivet att för vård av psykiskt utvecklingsstörda skall finnas vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och sysselsättningshem samt att för utvecklingsstörda som behöver vård i vårdhem

SoU 1974:33

med särskilda anordningar skall finnas specialvårdhem.

Föredragande departementschefen anförde i prop. 1967:142 om omfattningen av vården bl. a. följande (s. 120).

Som utredningen framhåller bör vården av de psykiskt utvecklingsstörda syfta till att på bästa möjliga sätt anpassa dem till omvärlden. Även jag anser att vården bör omfatta behövlig personlig och medicinsk omvårdnad, lekterapi och arbetsterapi. Vidare behövs i många fall talterapi och sjukgymnastik. Några närmare bestämmelser om vad vården bör omfatta bör dock enligt min mening inte tas in i lag. Detta skulle bl. a. kunna leda till inte önskvärda motsatsslut. Med sikte på nyssnämnda mål för vården bör landstingskommunerna med hjälp av tillsynsmyndigheterna utveckla denna i enlighet med vetenskapens rön och vunna erfarenheter.

Däremot anser jag det lämpligt att lagen innehåller en kortfattad bestämmelse om vilka vårdinrättningar som skall finnas. Dessa bör enligt min mening vara vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och sysselsättningshem. För utvecklingsstörda som behöver vård i vårdhem med särskilda anordningar, t. ex. blinda och döva utvecklingsstörda, bör vidare finnas specialvårdhem.

Plan för ordnandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda

Enligt 12 s omsorgsstadgan skall plan för ordnandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda fastställas av huvudtillsynsmyndigheten för viss tid, högst fem år. I plan skall anges för varje inrättning elev- eller upptagningsområde och beräknat antal platser eller klasser samt de ytterligare uppgifter huvudtillsynsmyndigheten bestämmer.

Tillsyn

1 ett föregående avsnitt i detta betänkande har redovisats bestämmelser om huvudtillsynsmyndigheter - skolöverstyrelsen och socialstyrelsen - och fördelningen mellan dessa av tillsynsuppgifterna.

I 9 5 omsorgsstadgan är föreskrivet att tillsynsmyndighet skall med lämpliga tidsmellanrum och när särskild anledning förekommer låta inspektera den verksamhet som står under dess tillsyn.

Socialstyrelsens tillsynsverksamhet har sedan tillkomsten av omsorgslagen successivt givits en mera övergripande och rådgivande inriktning.

Enligt en inom socialstyrelsen år 1972 utarbetad promemoria angående socialstyrelsens tillsynsverksamhet på området omsorger om utvecklingsstörda är tanken att få en samlad genomgång av varje huvudmans omsorgsorganisation efter en plan, som omfattar ett begränsat antal huvudmän varje år men som dock skall innebära att varje huvudmans omsorgsorganisation minst en gång under planperioden (fem år) blir föremål för en sådan genomgång. Inspektionspersonalen skall vid en genomgång av huvudmannens omsorgsorganisation bilda en grupp, vars medlemmar efter viss fördelning vid samma tidpunkt skall besöka de olika institutionerna

SoU 1974:33

och verksamhetsformerna. Medlemmarna i gruppen skall vid de olika besöken fungera på samma sätt som vid inspektioner enligt tidigare ordning. Efter varje besök skall dock inte inspektionsberättelser upprättas utan minnesanteckningar. Dessa minnesanteckningar skall ligga till grund (oren samlad bedömning av verksamhetens alla grenar inom ett omsorgsområde. Resultatet skall därefter presenteras för och diskuteras med vederbörande omsorgsstyrelse vid en överläggning, som skall utmynna i ett förslag till handlingsprogram avseende åtgärder på längre sikt och kortare sikt.

Utbyggnaden av verksamheter och vårdplatser m. m.

Från yttrande av skolöverstyrelsen över motionen 1974:429 i vad avser yrkandet a. och motionen 1974:1010 återges nedanstående tablå om verksamhet för registrerade utvecklingsstörda under 21 års ålder per den 1 november år 1972 och den 1 november år 1973.

Verksamhetsform

1973 Undervisning

12 639

Annan verksamhet

762 Ingen verksamhet

2 år el. yngre

3-6 år

7-16 år

17-20 år

244 Summa

14 115

14 004

Socialstyrelsen har som bilagor till yttranden över motionen 1974:429 i vad avser yrkandet a. och motionen 1974:1010 fogat en redogörelse för en avstämning av huvudmännens planer på vissa platser för psykiskt utvecklingsstörda åren 1970-1973. De flesta huvudmännen hade fött sina planer godkända för åren 1970-1974. Enstaka huvudmän hade erhållit godkännande för kortare tid, och någon huvudman hade fött sin plan ersatt med en ny sådan under den godkända planperioden. Planerna har inte omfattat specialsjukhus för utvecklingsstörda. Från nämnda redogörelse återges följande uppgifter.

Institutionstyp Antal be- Planerade Antal ut- Antal ej utförda platser

fintliga nya plåt- förda

platser ser platser som beräknas vara fär 1970

1970- diga år

1973 73-12-31 1974 1975 senare

Vårdhem för vux -

na

6 933

2 168

1 402

458 Vårdhem för barn 1 847

125 Inackorderings-

hem

1 510

1 026

208 Sysselsättnings-

hem

1 187

2 333

1 452

160 SoU 1974:33

19 I en redogörelse för en undersökning kallad LKELP/RUPRO 1972-1978

- vilken utgör en kombination av socialstyrelsens /^t/ilande P/?Ognos-undersökning 1973 och Landstingsförbundets undersökning Landstings-Kommunal Ekonomisk LångstidsPlanering 1973 och vilken avser utvecklingen åren 1972-1978 - anges (s. 23) att den planerade utvecklingen av omsorgsverksamhetens olika verksamhetsgrenar visar på en fortsatt kraftig utbyggnad och omstrukturering av verksamheten mot mer öppna och aktiva vårdformer. Bl. a. beräknas antalet platser vid elev- och inackorderingshem öka med 1 770.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Vid 1973 års riksdag väcktes motioner om åtgärder till stöd för flerhandikappade, vilka behandlades i socialutskottets betänkande SoU 1973:12. I betänkandet, som i denna del godkändes av riksdagen, uttalade socialutskottet att utredningsarbete om ekonomiska och andra åtgärder till stöd för flerhandikappade borde komma till stånd. Kungl. Maj:t överlämnade i maj 1973 betänkandet i denna del till den med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1965 tillkallade handikapputredningen (S 1966:38) för att prövas vid fullgörandet av handikapputredningens uppdrag.

Socialministern, statsrådet Aspling, besvarade den 15 november 1973 (prat. 134 s. 12) en enkel fråga (nr 295) om vilka principer han ansåg böra gälla för rapporteringen vid socialstyrelsens inspektion av omsorgsvården.

I svaret redogjordes bl. a. för den ändring av utformningen av inspektionsverksamheten, vilken redovisats i ett föregående avsnitt i detta betänkande. Statsrådet Aspling framhöll emellertid att den ändrade utformningen av inspektionsverksamheten inte innebar att socialstyrelsen upphört med den vanliga punktvisa inspektionsverksamheten, bl. a. med hänsyn till att det finns ett betydande antal enskilda institutioner som inte ingår i landstingens verksamhet.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1974:429 i vad avser yrkandet a. och motionen 1974:1010 från socialstyrelsen, skolöverstyrelsen (SÖ), statens handikappråd och Landstingsförbundet, därvid socialstyrelsen avgivit särskilda yttranden över motionerna och envar av de övriga remissinstanserna gemensamt yttrande över motionerna.

1 ärendet har vidare inkommit yttranden från Riksförbundet för utvecklingsstörda barn (FUB).

Soll 1974:33

20 Yttrandena redovisas - i förekommande fall i sammandrag och med vissa redaktionella jämkningar - i följande sammanställning.

Ställningstaganden till motionen 1974:429 i vad avser yrkandet a. och till yrkandet i motionen 1974:1010

Socialstyrelsen anför att någon särskild samlad redogörelse för omsorgernas situation under socialstyrelsens huvudtillsyn inte är behövlig samt att socialstyrelsen inte finner skäl föreligga att i särskild ordning utreda hur huvudmännen tillämpar omsorgslagen.

SÖ finnér inte anledning föreligga till en i särskild ordning företagen översyn av huvudmännens tillämpning av omsorgslagen såvitt avser omsorger under SÖ:s huvudtillsyn.

Statens handikappråd anför bl. a. följande.

Självfallet återstår mycket att göra innan omsorgslagens intentioner till punkt och pricka uppfyllts och självfallet skall samhället, enligt rådets bestämda mening, fortsätta att bygga ut resurserna för utvecklingsstörda. Vi vill emellertid ifrågasätta, om inte riksdagen för att kunna bedöma vilka insatser som krävs inom omsorgsverksamheten och andra jämförbara handikappområden behöver ett underlag som inte enbart består av en redogörelse för omsorgsvårdens situation. Givetvis har vi inte något att invända mot att riksdagen får del av en sådan redogörelse men man bör också fö del av relationen mellan omsorgsverksamheten och andra samhällsinsatser - kanske likaledes bristfälliga - för andra handikappgrupper.

Landstingsförbundet anser att någon utredning av eller redogörelse för den totala verksamheten i enlighet med vad som föreslås i motionerna inte erfordras, emedan material redan finns tillgängligt i bl. a. socialstyrelsens rapporter och sammanställningar. Landstingsförbundet hänvisar vidare till sammanställningar och prognoser i LKELP/RUPRO-materialet.

FUB tillstyrker motionerna. FUB framhåller att det önskar att den begärda redogörelsen kunde kompletteras med en särskild kartläggning av förhållanden och problem för sådana intellektuellt handikappade som inte anses vara utvecklingsstörda men ändå möter svårigheter i yrkesutbildning, på arbetsmarknaden eller under fritiden.

Vissa i remissyttrandena framförda synpunkter m. m.

Socialstyrelsen hänvisar i yttrandet över motionen 1974:429 i vad avser yrkandet a. till ett yttrande som socialstyrelsen i januari 1973 avgivit till chefen för socialdepartementet med anledning av en skrivelse den 20 juni 1972 från Landstingsförbundets och Svenska kommunförbundets omsorgsdelegation om ålägganden från tillsynsmyndigheternas sida rörande omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda som inverkar kostnadsuppdri -

SoU 1974:33

vande för huvudmännen. Socialstyrelsen anför där bl. a. att byggnadsbeståndet under de senaste tio åren genomgått en betydande förändring och att resultatet härav bl. a. blivit att ett ackumulerat behov av undervisning och vård i stort sett tillgodosetts. Det påpekas att det inte längre föreligger några väntetider för boende på elevhem eller vårdhem för barn och att väntetiden för vuxna som behöver bo på vårdhem i de flesta landsting inte är särskilt lång. Socialstyrelsen anför att den byggnadstekniska och materiella standarden emellertid av två skäl fortfarande inte är tillfredsställande. För det första, framhålls det, förslits dessa byggnader mycket starkt, vilket innebär att det som byggdes för 10-15 år sedan i stor utsträckning redan är uttjänt, och för det andra har nybyggenskap med avseende på bl. a. avdelnings- och sovrumsstorlek inte följt de principer som sedermera visat sig avgörande för att man skall nå framgång med framför allt sina habiliteringsinsatser. Vidare framhålls att renoveringar och ombyggnader relativt sett mest omfattat de mindre institutionerna, medan åtskilliga stora och tunga vårdenheter, till vilka även räknas de tidigare mentalsjukhusen för psykiskt efterblivna, fortfarande kräver omfattande upprustning eller nybyggnad.

Om utvecklingen beträffande innehållet i omsorgerna anför socialstyrelsen i förenämnt yttrande till chefen för socialdepartementet bl. a. att ännu till för cirka fem år sedan byggdes vårdhem för barn där den huvudsakliga målsättningen för verksamheten bestod i att skapa ett hemlikt boende men att under de senaste tio åren nya metoder för systematisk uppträning av även de flerhandikappade och minsta barnen har kommit fram, vilket delvis formaliserats i den obligatoriska träningsskolan.

Socialstyrelsen framhåller att för de ungdomar och vuxna som bor på vårdhem har en lika intensiv utveckling skett under de senaste 10 åren. Det anförs att från början verksamhetsformerna på dessa i huvudsak har bestått av sysselsättning av olika slag ”för att fö tiden att gå”, men sedermera har denna utvecklats och differentierats i bl. a. industriell arbetsterapi, arbetsträning, social träning, motorisk träning för vuxna, ADL-träning för vuxna och vuxenundervisning.

Socialstyrelsen konstaterar sammanfattningsvis att den normalisering av byggnadernas utformning och organisation som socialstyrelsen och tidigare medicinalstyrelsen sedan mera än tio år varit en ivrig förespråkare för har lett till olika slag av samhällsintegrerat boende samt att undervisnings- och verksamhetsformer har - starkt kopplade till den byggnadsmässiga utformningen - ändrat karaktären av omhändertagandet av de utvecklingsstörda från en passivitet och ett skyddande till differentierade aktiviteter med ett minskat antal utvecklingsstörda i behov av total tillsyn och skötsel.

Socialstyrelsen anför att socialstyrelsen i skriften Samhällets omsorger om utvecklingsstörda - vilken år 1971 utgavs som nr 22 i skriftserien Socialstyrelsen redovisar - redovisat den målsättning och de principer som styrelsen anser böra gälla för den fortsatta utbyggnaden av service för ut -

SoU 1974:33

vecklingsstörda samt presenterat landstingens planer för utbyggnaden av olika inrättningar. Av dessa planer, anförs det, framgår att landstingen har följt socialstyrelsens rekommendation att intensifiera utbyggnaden av de öppna och halvöppna omsorgsformerna, framför allt i form av inackorderingshem för vuxna (korresponderande med integrerade elevhem för särskolelever) och sysselsättningshem (dagcenter) för vuxna.

I yttrandet till utskottet hänvisar socialstyrelsen vidare till redogörelsen för en avstämning av huvudmännens planer på vissa platser för psykiskt utvecklingsstörda åren 1970-1974, från vilken vissa uppgifter redovisats i ett föregående avsnitt i detta betänkande.

I yttrandet över motionen 1974:1010 anför socialstyrelsen inledningsvis att i lagstiftningen beträffande omsorger om psykiskt utvecklingsstörda är ej angivet i vilken takt föreskrifterna i omsorgslagen skall genomföras utan bestämmande härför är omsorgsbehovet avvägt mot de resurser som varje landsting kan ställa till förfogande. Tillsynsmyndigheternas viktigaste instrument i denna avvägningsfråga är, framhålls det, fastställandet av den plan för ordnandet av omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, som landstingskommunen skall upprätta enligt omsorgslagen.

Socialstyrelsen påpekar att i anvisningarna till landstingen inför arbetet med nu gällande planer angav socialstyrelsen särskilt att varje landsting borde verkställa en inventering av omsorgsbehovet.

Socialstyrelsen lämnar vissa kommentarer till landstingens planläggningsarbete och hänvisar till förutnämnd avstämning av huvudmännens planer.

Socialstyrelsen anför vidare bl. a. att antalet psykiskt utvecklingsstörda vid särskilda skyddade verkstäder eller på särskilda enheter integrerade med ordinära skyddade verkstäder - som beräknats utgöra nära 1 000 personer vartill kommer ca 500 personer som är individuellt integrerade - inte ökat sedan år 1969.

I båda yttrandena framhåller socialstyrelsen att landstingen skall underställa socialstyrelsen nya planer för fastställande att gälla fr. o. m. den 1 januari 1975 och att det finns anledning tro att dessa planer kommer att vara grundade på en betydligt större kunskap och vidare erfarenhet än de föregående, ej enbart i vad avser antalet personer i behov av omsorger och behovens art utan även hur dessa bör tillgodoses i enlighet med de principer som omsorgslagen omfattar.

SÖ anför sammanfattningsvis i yttrandet över båda motionsyrkandena följande.

Den del av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda som faller under SÖ:s huvudtillsyn har genomgått en snabb utveckling sedan nu gällande lagstiftning på området trädde i kraft 1968. Elevantalet har ökat från ca

6 000 till inemot 13 000. Tillskottet av elever utgör till väsentlig del gravt utvecklingsstörda som inte hade rätt till skolgång enligt tidigare lagstiftning. Vissa generella brister föreligger fortfarande. Sålunda erhåller ett fätal barn

SoU 1974:33

av olika skäl ingen undervisning, de flerhandikappade är ännu relativt missgynnade och vuxenundervisningen har inte erforderlig omfattning. Dessa brister är uppmärksammade och förslag till åtgärder har lämnats eller håller på att utarbetas.

Den snabba utbyggnaden av särskolan har självfallet medfört att åtskilliga provisorier måst tillgripas. Dessa håller emellertid nu på att successivt ersättas med fullgoda resurser. I allmänhet sker detta enligt godkända planer och i en takt som SÖ bedömer rimlig med hänsyn till tillgängliga materiella och personella resurser. Individuella brister förekommer och påtalas av SÖ eller länsskolnämnderna i samband med besök och inspektioner vid skolor och elevhem.

SÖ har till yttrandet fogat sammanställningar av vissa uppgifter - bl. a. om de enskilda landstingens befintliga och planerade resurser på särskolom rådet.

Landstingsförbundet anför i yttrandet över båda motionsyrkandena inledningsvis följande.

Alltsedan omsorgslagen trädde i kraft den 1 juli 1968 har landstingen förbättrat förhållandena för de psykiskt utvecklingsstörda i enlighet med omsorgslagens intentioner. Huvudmännens satsningar kommer även framgent att öka, vilket framgår av befintliga utredningar. Detta är också erforderligt för att de psykiskt utvecklingsstörda skall erhålla den vård, undervisning och service som är nödvändig för att de så långt möjligt skall kunna leva ett normalt liv integrerade i samhället.

Det är förståeligt att det helt förändrade synsätt på vården m. m. av de psykiskt utvecklingsstörda, som den nya omsorgslagen innebar, ej kunnat förverkligas omgående. När huvudmännens insatser diskuteras bör vidare nämnas de frivilliga åtgärder som ej är reglerade i omsorgslagen, till exempel fritidsverksamhet, kolonier och hemvårdsbidrag.

Landstingsförbundet påpekar att utbyggnadstakten självfallet är beroende av landstingens totala resursutrymme samt deras prioriteringar mellan olika verksamheter och att de senaste åren kännetecknats av en samhällsekonomiskt motiverad åtstramning. Det framhålls emellertid att en jämförelse av planering och verkställighet på omsorgsområdet och på andra områden säkerligen skulle visa att omsorgsverksamheten är högt prioriterad.

I anledning av påpekandet i motionen 1974:429 att den byggnadstekniska och materiella standarden inte är tillfredsställande anför Landstingsförbundet att statsbidragen till byggnader inom omsorgsverksamheten inte ändrats sedan år 1954 samt att i dag förhyrs i stor utsträckning bostäder och lokaler, till vilka statsbidrag inte utgår.

FUB anger i yttrandet över motionen 1974:429 i vad avser yrkandet a. olika brister som enligt FUB:s mening finns på omsorgsområdet.

FUB anför bl. a. att den positiva utvecklingen tidigare har varit snabb i flera hänseenden, eftersom man startade från ett blygsamt utgångsläge och att detta gav förhoppning om att olika brister skulle komma att successivt hävas eller åtminstone mildras. Det påpekas att de åtgärder som vidtagits för att öka tillgången på utbildade läkare, tandläkare, psykologer, socionomer

SoU 1974:33

och andra yrkeskategorier också medverkat till att ge en gynnsam bild av framtidsutsikterna, dock att utbildningskapaciteten fortfarande är otillräcklig för många andra viktiga grupper, t. ex. arbetsterapeuter, sjuk- och friskgymnaster, hjälpmedelstekniker, logopeder, särskollärare och träningslärare. Den kraftiga finansiella åtstramning som inträtt under de senaste åren har emellertid, anförs det, på ett avgörande sätt ändrat framtidsutsikterna till det sämre. FUB påpekar bl. a. följande.

Det kan rent av sägas föreligga en kollision i planeringen såtillvida att det skapats en utbildningskapacitet som skulle möjliggöra en fortsatt stark expansion av sjukvård och handikappomsorger under ytterligare ett eller annat årtionde, medan det icke skapats finansiella förutsättningar att utnyttja de personella tillgångar som sålunda kommer att finnas. Så eller så måste här bli en avvägning som löser konflikten - och enligt vår bestämda mening måste denna avvägning bli sådan att intellektuellt handikappade människor äntligen för en standard som svarar mot den allmänna välståndsutvecklingen. Även ur denna synpunkt skulle en utredning av det slag som föreslås i motionen vara mycket välkommen.

FUB anför i yttrandet över motionen 1974:1010 bl. a. följande.

I stort sett är det en överdrift att säga att intentionerna i omsorgslagen ”endast i begränsade avseenden” förverkligats. Sedan lagen trädde i kraft 1968 har i själva verket ett omfattande utbyggnadsarbete skett, bl. a. avseende särskoleundervisningen, där elevantalet mer än fördubblats om man medräknar yrkessärskolan och förskolan. Även i andra avseenden har omfattande förbättringar kommit till stånd, både kvantitativt och kvalitativt. Likväl kvarstår mycket omfattande och allvarliga brister. Det värsta är att utsikterna till att få dessa brister undanröjda avsevärt försämrats till följd av det svåra finansiella läget i landstingen. I vissa avseenden har rent av försämringar börjat inträda, främst på områden som icke anses tillhöra de ”obligatoriska omsorgerna”, t. ex. sommarhemsverksamheten.

Statsbidragsfrågor

Motionerna

1 motionen 1974:429 påpekas bl. a. behov av ökat statligt stöd till omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda. Motionärerna anför bl. a. att när det gäller skolundervisning av rörelsehindrade barn som inte är utvecklingsstörda utgår statsbidrag till elevassistent för praktiska uppgifter men att sådana statsbidrag inte utgår i särskolan, inte ens för rörelsehindrade elever.

I motionen 1974:1330 betonas inledningsvis behovet för utvecklingsstörda att få komma på sommarhem. Det framhålls att familjer med utvecklingsstörda barn och ungdomar kan genom att ha barnen på sommarhem få viss ledighet från ett vårdarbete, som ofta är betungande, och att det för utvecklingsstörda, som vistas på institution, är av stort värde om de ibland kan fl byta miljö.

Sol) 1974:33

25 Motionärerna påpekar emellertid att drivande av sommarhem inte tillhör de uppgifter som är uttryckligen nämnda i omsorgslagen och att det i nuvarande trängda ekonomiska läge för landstingen är naturligt att man tills vidare särskilt söker främja sådant som anses tillhöra de ”obligatoriska omsorgerna”. Det påpekas vidare att det hänt i åtskilliga fall att landstingens sommarhemsverksamhet till och med blivit inskränkt och att detta vållat bekymmer i många hem.

Motionärerna anför slutligen att det ter sig som en orättvisa att primärkommunerna kan erhålla statsbidrag försommarhem men inte landstingen.

I motionen 1974:1331 anförs bl. a. att det numera betonas på experthåll med allt större eftertryck att utvecklingsstörda barn, där så är möjligt, helst bör bo kvar hos sina föräldrar, särskilt så länge de är små, samt att en utveckling i denna riktning också kommit till stånd. Det påpekas emellertid att även om en hemmavård börjat utvecklas i enlighet med intentionerna i omsorgslagen är det fortfarande mycket som återstår. Motionärerna anför att det kanske i någon mån beror på delade meningar om vad hemmavården skall omfatta men att vad som verkar hindrande är att landstingen ofta anser att hemtjänst, även i familjer med utvecklingsstörda, är en primärkommunal uppgift. Då primärkommunerna dessutom får statsbidrag för denna uppgift, vilket numera höjts till 50%, är det förståeligt om åtskilliga landsting känner sig tveksamma, eftersom något statsbidrag inte utgår till hemmavård i omsorgslagens mening, anförs det vidare.

Motionärerna påpekar att primärkommunerna på sin sida kan stundom visa viss benägenhet att betrakta allt som har att göra med utvecklingsstörda som en uppgift för landstingen samt anför bl. a. följande.

I verkligheten föreligger här till stor del en förpliktelse både för landstingen och primärkommunerna, ty familjer med utvecklingsstörda har naturligtvis också rätt till sådan service som primärkommuner kan erbjuda åt andra. I en del fall har ett samarbete mellan landsting och primärkommuner börjat komma till stånd, men i stort sett har man tyvärr inte kommit tillnärmelsevis så långt på den vägen som skulle vara önskvärt.

För att samarbetet mellan kommuner och landsting skall kunna vila på en säker grund som möjliggör kvalitativt goda insatser krävs sålunda en överenskommelse om kostnadsfördelningen. Sådana överenskommelser föreligger bara i en del fall.

Genom samverkan mellan landstings-och kommunförbunden och, lokalt, genom SLAKO och handikappråden kanske det blir möjligt att mera allmänt få till stånd sådana överenskommelser. Dock blir det svårt att inom rimlig tid åstadkomma en allmän lösning av problemet så länge landstingen, till skillnad mot primärkommunerna, icke har rätt lill statsbidrag för sin del av uppgiften. Denna olikhet framstår alltmer som en orättvisa som måste rättas till.

SoU 1974:33

26 Gällande bestämmelser m. m.

Statsbidrag till omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda

1 det inledande avsnittet om omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda i detta betänkande finns en redogörelse för bestämmelserna om statsbidrag till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, till vilken utskottet hänvisar.

Statsbidrag till ferievistelse för barn

Enligt bestämmelserna i kungörelsen (1967:473) om statsbidrag till ferievistelse för barn utgår statsbidrag till kommun med 100 kr. för varje barn under 15 år, som av kommun eller genom kommuns förmedling under året beretts vistelse på barnkoloni eller i feriehem. För barn, som är handikappat eller sjukt, utgör statsbidraget 200 kr. Som villkor för bidrag gäller att ferievistelsen omfattat minst tre veckor.

1 Råd och anvisningar nr 203 om statsbidrag till semesterhem och ferievistelse för barn från december 1967 har dåvarande socialstyrelsen bl. a. angett att med sjuka eller handikappade barn avses närmast barn, där på grund av barnets sjukdom behovet av särskilda vårdinsatser är uppenbart, t. ex. barn som är psykiskt utvecklingshämmade, vanföra, cp-skadade, astmatiska eller sockersjuka.

Statsbidrag till social hemhjälp

Enligt bestämmelserna i kungörelsen (1964:427) om statsbidrag till social hemhjälp utgår statsbidrag med 35 % av kommuns nettokostnader för hemvårdare, hemsamariter, barnvårdare och därmed jämförlig personal, som har till huvudsaklig uppgift att i enskilt hem hjälpa åldringar, handikappade och barnfamiljer. Samma bidrag utgår till kommuns kostnader för bidrag till enskild sammanslutning, som bedriver social hemhjälpsverksamhet.

För att underlätta för kommunerna att snabbt utvidga verksamheten med social hemhjälp och samtidigt stärka sysselsättningen beslutade 1973 års riksdag (prop. 1973:165, FiU 1973:40) höja statsbidraget till social hemhjälp från 35 % till 50 96 av statsbidragsgilla kostnader under kalenderåret 1974.

Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet inrättade år 1969 en omsorgsdelegation med ledamöter utsedda av de båda förbunden och med uppgift att vara ett centralt organ för samverkan mellan huvudmännen i frågor rörande omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. I en promemoria av september 1970 om samverkan landsting-primärkommun inom omsorgsområdet har omsorgsdelegationen beträffande hemmavård och social hemtjänst bl. a. angivit att i den mån behovet av hjälp genom hemsamarit är

SoU 1974:33

föranlett av familjens sociala och ekonomiska situation i dess helhet har delegationen ansett det vara primärkommunens uppgift enligt socialhjälpslagen att ingripa.

Vårdbidrag till förälder med handikappat barn

Enligt 9 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår vårdbidrag inom folkpensioneringen till förälder som vårdar barn under 16 år då barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Vårdbidragets belopp motsvarar hel förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott.

Enligt kungörelsen (1966:238) om vårdbidrag för barn som vistas utom anstalt utgår vårdbidrag - s. k. ferievårdbidrag - för anstaltsvårdat barn för tid då barnet vistas utom anstalten utan att vårdas genom dess försorg under förutsättning att barnet under minst två veckor i följd vistas utom anstalten.

I prop. 1974:129 med förslag om förbättrade folkpensionsförmåner och en lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern - vilken remitterats till socialförsäkringsutskottet och vilken beräknas komma att behandlas av riksdagen inom kort - har bl. a. framlagts förslag som medför en kraftig förstärkning av vårdbidragen. Vidare har föreslagits vidgade möjligheter till ferievårdbidrag.

Kommunala handikappråd m. m.

Handikapputredningen behandlade i betänkandet (SOU 1970:64) Bättre socialtjänst för handikappade bl. a. frågor om samordning, samverkan och information i handikappfrågor. Handikapputredningen föreslog i detta betänkande att i varje kommun skulle inrättas ett kommunalt handikappråd (KHR) som ett samarbetsorgan kommunens myndigheter emellan, mellan dessa och landstinget, statliga myndigheter samt handikapprörelsen. Vidare föreslogs att i varje län skulle inrättas ett länets handikappråd (LHR) som ett samarbetsorgan mellan landstinget, de statliga regionala myndigheterna, kommunerna och handikapprörelsen. Slutligen föreslogs att statens handikappråd (SHR) skulle ombildas till ett samarbetsorgan, däri - förutom ämbetsverk, vilkas arbete i hög grad gäller handikappade - Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet och handikapprörelsen skulle delta.

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet rekommenderade i skrivelser våren 1971 primärkommunerna respektive landstingskommunerna att bilda kommunala handikappråd respektive länshandikappråd. Handikapputredningens förslag beträffande statens handikappråd genomfördes genom ett Kungl. Maj:ts beslut i juni 1971 fr. o. m. den 1 juli 1971.

SoU 1974:33

28 SLAKO

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet beslutade i november år 1969 rekommendera kommunerna och landstingen att på grundval av vissa riktlinjer vidareutveckla Samarbetet mellan Landstingen och KOmmunerna på åldringsvårdens och den öppna och slutna långstidssjukvårdens områden. Samverkan mellan huvudmännen skulle ske dels genom länsorgan, dels genom lokalorgan. Länsorganen skulle ha till uppgift bl. a. att utarbeta förslag till normer för ersättningar mellan huvudmännen för lämnade tjänster.

Tidigare riksdagsbehandling och utredningar

len motion till 1971 års riksdag yrkades att statsbidrag skulle utgå-förutom till lönekostnaderna för rektorer och lärare vid särskolan - till avlönande av talpedagog, särskolchef, vårdchef, biträdande sådana befattningshavare, kurator, psykolog, biträdande psykolog, föreståndare och biträdande föreståndare för olika inrättningar samt arbetsterapeut.

I sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande SoU 1971:5 punkt 42 föreslog socialutskottet avslag på motionen. Utskottet anförde bl. a. att i avvaktan på resultatet av arbetsgruppens för översyn av reglerna om statsbidrag till särskolverksamheten arbete var utskottet inte berett förorda någon ändring av reglerna för statsbidragsgivningen.

Arbetsgruppen för översyn av reglerna om statsbidrag till särskolverksamheten avgav i juni 1971 till fullgörande av sitt uppdrag en promemoria med förslag om vissa ändringar av reglerna för statsbidrag till löner åt lärare inom särskolverksamheten m. m. Förslaget, som innebar viss utvidgning av kretsen av de statsbidragsberättigande tjänsterna, genomfördes genom kungörelsen (1972:789) om ändring i kungörelsen (1968:350) angående statsbidrag till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Arbetsgruppen har - som nämnts i ett föregående avsnitt i detta betänkande - år 1973 avgivit en diskussionspromemoria (Ds S 1973:7) Vissa frågor om byggnadsbidrag enligt kungörelsen (1968:350) angående statsbidrag till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

1 motioner till 1974 drs riksdag yrkades att statsbidragsreglerna skulle ändras så, att statsbidrag också skulle utgå för personell elevassistans till elever i särskolan.

1 sitt av riksdagen i denna del godkända betänkande SoU 1974:5 punkt 39 föreslog socialutskottet avslag på motionsyrkandena. Utskottet anförde bl. a. följande.

Sedan skolöverstyrelsen i sin anslagsframställning för budgetåret 1971/72 föreslagit att statsbidrag skulle utgå för personell elevassistans, anförde föredragande departementschefen i 1971 års statsverksproposition (bil.

SoU 1974:33

7 s. 200), att då sådan assistans åt elever inom särskolan får anses utgöra en del av det vårdansvar som åvilar huvudmännen, han inte kunde biträda förslaget. Utskottet fann inte anledning till annat ställningstagande till frågan (SoU 1971:5). Någon omständighet har därefter inte inträffat som ger anledning till en annan bedömning.

Med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1971 har tillkallats Kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971:08) med uppdrag att utreda kommunernas - såväl primärkommunernas som landstingskommunernas - ekonomi. Enligt direktiven skall kommunalekonomiska utredningen med utgångspunkt i analyser av alternativa efterfrågemönster på det kommunala området och de därmed sammanhängande anspråken på reala resurser bedöma den framtida kommunala finansieringssituationen och därvid bl. a. behandla frågor om finansiering genom statsbidrag.

Kommunalekonomiska utredningen har i juni 1974 till chefen för finansdepartementet avgivit betänkandet (SOU 1974:41) Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedaghemsverksamhet. I betänkandet föreslås i fråga om statsbidrag till social hemhjälp viss utökning av statsbidragsberättigande service m. m.

Vissa yttranden

Statens handikappråd och Landstingsförbundet har i samband med att de avgivit yttranden över motionen 1974:429 i vad avser yrkandet a. även tagit upp statsbidragsfrågor.

Stålens handikappråd anför att då det gäller statsbidragsgivningen till omsorgsverksamheten denna bör ses i relation till andra angelägna behov.

Landstingsförbundet tar upp frågor om vidgad och förhöjd bidragsgivning till olika förekommande lokaler, bidrag till personell elevassistans och bidrag till vuxenundervisning och anför att de påtalade statsbidragsfrågorna bör bringas till en snar lösning.

Utskottet

I de motioner som behandlas i detta betänkande tas upp frågor som avser omsorgerna om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Som bakgrund till övervägandena rörande motionsyrkandena må nämnas följande.

Den 1 juli 1968 trädde lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen) i kraft. Den som är psykiskt utvecklingsstörd skall beredas undervisning, vård och vissa andra omsorger, som närmare preciseras i lagen. Huvudmannaskapet ligger på landstings -

SoU 1974:33

kommunerna. Huvudmännen svarar för samtliga omsorger enligt lagen i den mån annan inte drar försorg därom.

Undervisning meddelas i särskola. I samband därmed skall eleverna beredas den personliga och medicinska omvårdnad som behövs. Särskolan omfattar förskola, skola för grundundervisning (grundsärskola), träningsskola eller yrkesskola eller flera av dessa skolformer.

För psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av rörelsehinder, långvarig sjukdom eller liknande omständighet inte kan delta i särskolans vanliga arbete, anordnas särskild för dem lämpad undervisning i hemmet eller på vårdinrättning.

För vård av psykiskt utvecklingsstörda skall finnas vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och sysselsättningshem.

Psykiskt utvecklingsstörda, som inte kan bo i eget hem men inte behöver bo i vårdhem eller specialsjukhus, skall beredas bostad i annat enskilt hem, inackorderingshem eller elevhem.

Ledningen av huvudmannens verksamhet enligt omsorgslagen skall utövas av en styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Hos sådan styrelse skall finnas tjänster som bl. a. särskolchef och vårdchef.

Huvudmännen skall upprätta planer för ordnandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda. Planerna skall fastställas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Högsta tillsynen över omsorgsverksamheten utövas av skolöverstyrelsen och socialstyrelsen med viss fördelning av uppgifterna mellan myndigheterna.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av omsorgslagen har meddelats i stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgsstadgan).

Befogenhet att besluta att särskolelev skall bo i elevhem samt tillsyn över elevhem m. m.

Enligt 27 § omsorgslagen beslutar särskolchefen om inskrivning m. m. i särskola. Om det med hänsyn till svårigheter att dagligen färdas mellan hemmet och skolan eller annat förhållande är påkallat att den som är inskriven i särskola bor i annat enskilt hem än det egna, i inackorderingshem eller i elevhem, för enligt 28 § omsorgslagen i samband med inskrivningen eller senare beslutas att han skall bo i sådant hem. Beslut härom fattas också av särskolchefen. Vårdchefen beslutar enligt 36 § omsorgslagen om inskrivning i vårdhem och enligt 99 § omsorgsstadgan om beredande av omsorger i daghem för barn och sysselsättningshem, om vård i den utvecklingsstördes hem och om bostad i annat enskilt hem än det egna eller inackorderingshem åt annan utvecklingsstörd än särskolelev.

I 8 § omsorgsstadgan finns närmare bestämmelser om fördelningen av tillsynsuppgifterna mellan skolöverstyrelsen och socialstyrelsen. Skolöver -

SoU 1974:33

styrelsen är huvudtillsynsmyndighet för särskolor, inackorderingshem för särskolelever och elevhem. Socialstyrelsen är huvudtillsynsmyndighet i övriga fall eller således för vårdhem, specialsjukhus, daghem för barn, sysselsättningshem och inackorderingshem för andra utvecklingsstörda än särskolelever.

I motionen 1974:289 av herr Signell m. fl. (s) påpekas att utvecklingen inneburit en uppmjukning i gränsdragningen mellan vårdhem och elevhem och att det i denna utveckling framstått som alltmer hindersamt att två skilda tjänstemän undersamma styrelse skall fatta beslut om boendeformer. Motionärerna framhåller att det skulle vara rationellare om vårdchef, som regelmässigt har social utbildning, beslutar om var eleven bör bo i de fall då eleven inte kan bo hemma. Endast beslut om inskrivning i särskola borde åligga särskolchef. Motionärerna begär mot denna bakgrund sådan ändring i omsorgslagen att befogenheten att besluta om att särskolelev skall bo i elevhem överförs från särskolchefen till vårdchefen. I konsekvens därmed begär motionärerna vidare att uppgiften att vara tillsynsmyndighet för elevhem och inackorderingshem för särskolelever skall läggas på socialstyrelsen.

På utskottets begäran har socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens handikappråd och Landstingsförbundet avgivit yttranden över motionen.

Socialstyrelsen och statens handikappråd tillstyrker motionsyrkandena. Socialstyrelsen, som berett samtliga omsorgsstyrelser tillfälle att avge yttranden över motionen, anför bl. a. att 17 omsorgsstyrelser gett sin principiella tillstyrkan till motionen, att fyra omsorgsstyrelser avstyrkt densamma samt att fyra omsorgsstyrelser avstått från att yttra sig.

Skolöverstyrelsen och Landstingsförbundet avstyrker motionsyrkandena. Skolöverstyrelsen, som anför en rad skäl för att den nuvarande ordningen skall bibehållas, framhåller bl. a. att de av motionärerna aktualiserade frågorna inte behöver lösas omedelbart men att de förutsättningslöst bör tas med i en framtida översyn av lagstiftningen om omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Landstingsförbundet påpekar bl. a. att en revidering av omsorgslagen på sikt torde bli nödvändig men att tillräckliga erfarenheter dock ännu inte har vunnits av omsorgsverksamheten inom ramen för 1968 års lagstiftning för att en översyn nu skall te sig motiverad.

Socialutskottet får som bakgrund till gällande beslutsordning beträffande särskolelevs boende nämna att det tidigare och så sent som vid tiden för omsorgslagens tillkomst var mycket vanligt att särskolelever, som inte bodde i det egna hemmet, bodde i särskolintemat, som ofta var inrymda i samma byggnad som undervisningslokalerna. Det kunde då te sig rationellt att särskolchefen beslutade om boende i elevhem. En utveckling pågår emellertid varigenom formen för elevhem ändras från särskolintemat till i samhället integrerade elevhem, där eleverna bor fem dagar i veckan. Elevhemmen härefter hand på många håll kompletterats med särskilda inackorderingshem för ungdomar. Vidare har utvecklingen inneburit att psykiskt utvecklings -

SoU 1974:33

störda barn och ungdomar allt oftare flyttar mellan vårdhem och elevhem samt att skälen för boende på elevhem allt mindre är av geografisk och alltmer av social eller psykisk natur - anpassningssvårigheter eller beteendestörningar-varigenom indikationerna för boende på vårdhem och elevhem alltmer sammanfaller.

Vad utskottet sålunda redovisat och som i huvudsak överensstämmer med vad socialstyrelsen uttalat i sitt remissyttrande motiverar att frågan bör utredas huruvida befogenheten att besluta om särskolelevs boende i elevhem skall överflyttas från särskolchefen till vårdchefen. I samband med utredningsarbetet bör även, i överensstämmelse med vad som förordas i motionsskälen, övervägas frågan om motsvarande överflyttning av beslutanderätten beträffande särskolelevers boende i annat enskilt hem än det egna eller i inackorderingshem. En överflyttning av befogenheten att besluta om boende i elevhem och inackorderingshem för särskolelever från särskolchefen till vårdchefen aktualiserar, såsom påpekas i motionen, även frågan om överflyttning av uppgiften att vara huvudtillsynsmyndighet för dessa institutioner från skolöverstyrelsen till socialstyrelsen. Även denna fråga bör innefattas i utredningsarbetet. Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionen 1974:289 bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Läget beträffande omsorgerna om vissa psykiskt utvecklingsstörda

I motionen 1974:429 av herr Helén m. fl. (fp) anförs att omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda utan tvivel har blivit väsentligt bättre, sedan omsorgslagen trädde i kraft, men att de krav som omsorgslagen ställer dock ännu är långt ifrån tillfredsställda. Motionärerna påpekar att det fortfarande finns många utvecklingsstörda som inte får erforderliga omsorger samt anger olika förhållanden som de anser utgöra kvalitetsmässiga brister i omsorgsverksamheten. Motionärerna begär en samlad redogörelse för omsorgsvårdens situation, grundad på bl. a. socialstyrelsens inspektioner.

I motionen 1974:1010 av fru Marklund m. fl. (vpk) anförs att det finns anledning tro att omsorgslagens intentioner genomförts endast i begränsade avseenden. Motionärerna belyser detta med vissa kritiska anmärkningar och begär en utredning om huvudmännens tillämpning av omsorgslagen.

På utskottets begäran har socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens handikappråd och Landstingsförbundet avgivit yttranden över motionsyrkandena.

Under den tid som omsorgslagen varit i kraft har huvudmännen gjort betydande insatser för att leva upp till de höga krav som enligt lagen ställs på dem. Framför allt den kvantitativa utvecklingen av de olika omsorgerna har belysts i den redovisning som lämnats i remissyttrandena över motionsyrkandena och som i huvudsak återgetts i föregående avsnitt. Utskottet vill som särskilt betydelsefullt i fråga om utbyggnaden av omsorgerna peka på utvecklingen av träningsskolan och av de öppna och halvöppna om -

SoU 1974:33

sorgsformerna. Påpekas bör också att huvudmännen i viss utsträckning även satt i gång verksamhet som går utöver vad som föreskrivs i omsorgslagen. Utskottet vill härvidlag nämna den fritidsverksamhet för psykiskt utvecklingsstörda, som bedrivs. Det sagda hindrar inte att det - som framhålls i motionerna - fortfarande kan kvarstå brister i fråga om utbyggnaden av omsorgerna för den aktuella gruppen. För att fl till stånd en mera inträngande analys av läget på området, framför allt då det gäller det kvalitativa innehållet i omsorgerna, krävs enligt utskottets mening ett omfattande utredningsarbete, som skulle vara tidskrävande. Utskottet kan inte förorda en sådan utredning i en situation då utbyggnaden av omsorgerna fortfarande är intensiv. Utskottet - som alltsedan sin tillkomst årligen haft anledning att ingående diskutera frågor rörande de psykiskt utvecklingsstördas situation - anser emellertid i överensstämmelse med den åsikt som kommit till uttryck i flera av remissyttrandena över den i föregående avsnitt behandlade motionen att frågan om en översyn av omsorgslagen på grundval av de erfarenheter som vunnits under lagens tillämpningstid torde bli aktuell inom en inte alltför avlägsen framtid. I samband med en sådan översyn bör en kartläggning av läget rörande omsorgerna ske.

Såvitt avser möjligheterna att i nuläget fH en bild av i vilken utsträckning de olika huvudmännen byggt ut omsorgerna vill utskottet anföra följande. Huvudmännen skall för fastställande underställa socialstyrelsen nya planer förordnandet av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda att gälla fr. o. m. den 1 januari 1975. Som socialstyrelsen bl. a. anför i sitt remissyttrande finns det anledning utgå från att dessa planer kommer att vara grundade på en betydligt större kunskap och vidare erfarenhet i jämförelse med nuvarande planer, då det gäller att bedöma hur behoven av omsorger bör tillgodoses enligt principerna i omsorgslagen.

Under hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Statsbidragsfrågor

Statsbidrag utgår till huvudmännen för omsorgsverksamheten enligt bestämmelserna i kungörelsen (1968:350) angående statsbidrag till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Statsbidrag utgår i form av byggnadsbidrag för anordnande av särskola - i förekommande fall särskola med elevhem - vårdhem, specialsjukhus samt lokaler för daghem eller sysselsättningshem. Vidare utgår statsbidrag med 95 procent av lönekostnaderna för särskolchefer, rektorer, studierektorer och lärare vid särskolan.

I tre motioner tas upp frågor om förbättrade statsbidrag till omsorgsverksamheten. I motionen 1974:429 av herr Helén m. fl. (fp) begärs ökat statligt stöd till omsorgsverksamheten. I motionsskälen pekas bl. a. på behovet av statsbidrag för personell elevassistans till elever i särskolan. I motionen 1974:1330 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee

SoU 1974:33

(c) begärs utredning om statsbidrag till landstingens sommarhemsverksamhet enligt samma grunder som gäller för statsbidrag till sommarhemsverksamhet som drivs av kommuner. Slutligen begärs i motionen 1974:1331, likaledes av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och Mattsson i Skee (c), utredning om statsbidrag till hemmavård.

Med hänsyn till det utredningsuppdrag som ankommer på kommunalekonomiska utredningen är utskottet inte berett att nu gå in på någon närmare prövning av frågorna om att ge statsbidrag till landstingens sommarhemsverksamhet för psykiskt utvecklingsstörda barn, till hemmavård av utvecklingsstörda och till personell elevassistans för särskolelever. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att det statsbidrag, som utgår till kommuner för stöd till sommarhemsverksamhet, är avsett även för barn som är psykiskt utvecklingsstörda. När det gäller frågan om stöd till hemmavård för psykiskt utvecklingsstörda vill utskottet framhålla att hjälp genom kommunernas hemsamariter och motsvarande befattningshavare är avsedd att kunna utgå även till familjer som har barn som är psykiskt utvecklingsstörda, om hjälpbehovet är föranlett av familjernas sociala och ekonomiska situation. Till denna sociala hemhjälp utgår statsbidrag. Slutligen erinrar utskottet om att Kungl. Maj:t i prop. 1974:129 med förslag om förbättrade folkpensionsförmåner och om lagstadgad sänkning av den allmänna pensionsåldern föreslagit vidgade möjligheter till s. k. ferievårdsbidrag för anstaltsvårdat barn för tid då barnet vistas utom anstalten utan att vårdas genom dess försorg.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1974:429 i här aktuell del, motionen 1974:1330 och motionen 1974:1331.

Utskottet hemställer

1. beträffande befogenhet att besluta att särskolelev skall bo i elevhem samt tillsyn över elevhem m. m. att riksdagen i anledning av motionen 1974:289 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande översyn och lägesredovisning rörande omsorgerna om vissa psykiskt utvecklingsstörda att riksdagen avslår motionen 1974:429, såvitt nu är i fråga, och motionen 1974:1010,

3. beträffande ökat statsbidrag till omsorgsverksamheten att riksdagen avslår motionen 1974:429, såvitt nu är i fråga,

4. beträffande statsbidrag till viss sommarhemsverksamhet och till hemmavård att riksdagen avslår motionerna 1974:1330 och 1974:1331.

Stockholm den 22 oktober 1974

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

SoU 1974:33

35 Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s)*, Dahlberg (s), Larsson i Öskevik (c), Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s)*, Andreasson i Ostra Ljungby (c), Nordberg (s), Åkerlind (m), fru Marklund (vpk), herr Signell (s), fru Lagergren (s), herr Bengtsson i Göteborg (c) och fru Troedsson (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

beträffande översyn och lägesredovisning rörande omsorgerna om vissa psykiskt utvecklingsstörda (punkt 2 i hemställan) av herr Romanus (fp) och fru Marklund (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 32 med ”Under den” och slutar på s. 33 med ”utskottet motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Under den (=utskottet) som bedrivs. Det sagda innebär dock

inte att det numera inte skulle finnas brister i fråga om utbyggnaden av omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda. Sålunda har i motionerna angivits en rad brister som fortfarande kvarstår. Omsorgslagen, som förutsattes skola successivt medföra en betydande förbättring av omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda, har nu varit i kraft i drygt sex år. Sedan omsorgslagen tillkom har tanken att integration och normalisering skall utgöra grunden för omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda alltmer betonats och frågan blir alltmer aktuell huruvida den nuvarande lagstiftningen utgör en tillfredsställande ram för den fortsatta utvecklingen av omsorgerna. I flera av remissyttrandena (s. 11) har frågan om en översyn av omsorgslagen aktualiserats. Enligt utskottets mening bör en översyn av omsorgslagens tillämpning komma till stånd. Utan att denna avvaktas bör emellertid en redovisning av läget beträffande omsorgsverksamheten - grundad på bl. a. socialstyrelsens inspektionsverksamhet - och av huvudmännens planer beträffande utbyggnad av densamma lämnas riksdagen.

Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionsyrkandena bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande översyn och lägesredovisning rörande omsorgerna om vissa psykiskt utvecklingsstörda att riksdagen i anledning av motionen 1974:429, såvitt nu är i fråga, och motionen 1974:1010 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

GOTAB 74 7939 S Slockholm 1974