Med anledning av motioner om platsombud inom arbetsförmedlingen, m. m.

InU 1975/76:10

Inrikesutskottets betänkande 1975/76:10

med anledning av motioner om platsombud inom arbetsförmedlingen, m. m.

Motionerna

1975:64 av herr Johnsson i Blentarp m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen begär att AMS för i uppdrag att inrätta en platsombudsorganisation.

1975:399, yrkandet 7, av herr Helén m. fl. (fp), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om platsombud inom arbetsmarknadsverkets organisation övervägs.

Motionen behandlas beträffande yrkandena 1 och 4 i betänkandet InU 1975:14, beträffande yrkandena 2, 3 och 5 i betänkandet InU 1975:3 och beträffande yrkandet 6 i ett senare betänkande.

1975:635 av herr Gösta Gustafsson i Göteborg m. fl. (s), vari yrkas att regeringen utreder möjligheterna att utöka antalet lokalkontor för arbetsförmedlingarna.

Platsombud inom arbetsförmedlingen

Historik

Platsombud har sedan gammalt använts som ett yttersta led i arbetsförmedlingens organisation framför allt i glesbygder och på småorter. Det gäller deltidsanställd personal, och man skiljer därvid mellan ortsombud, som har fastställd expeditionstid,och lokalombud utan bestämd expeditionsoch arbetstid.

Vid 1948 års definitiva förstatligande av arbetsförmedlingen fanns i runt tal 1 000 ombud anställda. Anlitandetav ombud har därefter minskat kraftigt. År 1964 hade antalet gått ned till ca 400 och år 1969 till ca 200. I år finns det kvar endast 18 ombud.

1960 års arbetsmarknadsutredning fann i betänkandet SOU 1965:9 (s. 63) att ombuden utan tvekan gjorde ett gott arbete men tilläde att det låg i sakens natur att ombud med obetydlig tid till sitt förfogande och med föga eller ingen utbildning för sina arbetsuppgifter inte kunde göra samma insatser som fast inrättade förmedlingskontor med utbildad personal. Som särskild nackdel framhöll utredningen att de glesbygder och mindre orter som betjänades av ombud ofta var områden med de besvärligaste arbetsmarknadsproblemen. Dessa förhållanden föranledde utredningen att ”energiskt yrka” på att ombudens förmedlingsverksamhet i all möjlig utsträckning ersattes

1 Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 10

InU 1975/76:10

med förmedling från väl utrustade kontor på lämpliga centralorter. Detta behövde inte betyda att ett stort antal nya kontor inrättades. Man borde i stället i viss utsträckning kunna lita till ambulatorisk arbetsförmedling. Vidare tänkte sig utredningen att arbetssökande skulle fl rätt till ersättning för resekostnader och traktamenten vid besök på arbetsförmedlingen.

I 1966 års arbetsmarknadsproposition (nr 52 s. 197) förordades utvidgad ambulerande förmedling, men någon omedelbar avveckling av ombudssystemet var föredragande departementschefen inte beredd att föreslå. Ombuden hade enligt hans mening alltjämt en viktig uppgift att fylla i glesbygderna. Det borde, ansåg han vidare, ankomma på AMS att i samråd med berörda länsorgan från fall till fall avgöra på vilket sätt behovet av arbetsförmedling tillgodoses bäst.

Statskontoret föreslog i en huvudrapport om arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadspolitiken (SOU 1968:60 s. 119) att ortsombuden borde avskaffas helt. Å andra sidan borde organisationen av lokalombud kvarstå och öka i omfattning. Statskontoret ansåg att de lokala ombudens främsta uppgift skulle vara att skapa kontakter, t. ex. mellan arbetssökande och distriktskontor. Däremot skulle de inte ägna sig åt egentligt intervjuarbete. Ämbetsverket påpekade slutligen att när systemet med telefonanmälan för arbetslösa kassamedlemmar genomförts helt lokalombudens befattning med kassamarkering som dittills varit deras främsta arbetsuppgift skulle komma att inskränkas till ett minimum.

Vid 1970 års riksdag fattades principbeslut om bl. a. arbetsförmedlingens kontorsorganisation (prop. 1970:1 bil. 13 s. 66, SU 54, rskr 157). Beslutet innebar att stommen i organisationen skulle utgöras av distriktskontor, till vilka ansluts lämpligt antal lokalkontor. Det förutsattes att det skulle ske en viss koncentration av förmedlingskontoren kombinerad med utbyggd ambulatorisk förmedling och aktivt uppsökande verksamhet. Lokala ombud med av statskontoret föreslagna kontakt- och informationsuppgifter ansågs behövliga även i fortsättningen. Det bedömdes som möjligt i ett längre perspektiv att fasta lokalkontor i ökad omfattning ersätts med lokala ombud.

På grundval av statsmakternas principbeslut framlade A MS förslag år 1971 om hur den nya kontorsorganisationen skulle utformas konkret. Beträffande ombudsorganisationen föreslogs att den skulle upphöra. Förslaget biträddes i denna del av departementschefen i 1971 års statsverksproposition (bil. 13 s. 47). Som förutsättning angavs att avvecklingen skulle ske successivt under hänsynstagande till de anställdas intressen och till effekterna för den glesbygd som ombuden har att betjäna. Samtidigt borde undersökas om behovet av lokal service, t. ex. information om lediga platser, lämpligen kunde ges av något annat organ på orten, exempelvis postverket eller försäkringskassan för att vidmakthålla en viss servicestandard i glesbygderna.

Propositionens förslag lämnades utan erinran av riksdagen (InU 1971:3 s. 3).

InU 1975/76:10

3 Motionerna

I motionen 64 konstateras att länsarbetsnämnder och lokala arbetsförmedlingar utvecklats till viktiga serviceorgan, främst för att hjälpa enskilda människor vid inträdet i arbetslivet eller vid byte av arbetsplats. Eftersom denna service är koncentrerad till i huvudsak ett ställe i resp. kommun når den på grund av otillräckliga lokala kontakter inte ut till många hjälpbehövande. Motionärerna anser att man bör ta till vara erfarenheterna och kunnandet hos personer som är verksamma i arbetslivet och har goda fackliga kontakter för uppsökande verksamhet ”på en nivå som förstås av de arbetssökande” och hjälp vid val av arbete. De anser det nödvändigt med kontakter med såväl företag och fackliga organisationer som med kommunala organ men framför allt anses att det behövs goda relationer med dem som är i behov av arbete. Motionärerna konkretiserar sitt förslag till platsombudsorganisation på följande sätt:

I varje ort och kommundel bör därför enligt vår mening inrättas ett platsombud, som skall bedriva hjälpande och uppsökande verksamhet med målsättningen att alla skall ha arbete. Detta platsombud skall ha goda kunskaper om arbetslivet och vara väl förtroget med praktiskt fackligt arbete. För sin verksamhet bör vederbörande få förfoga över, i förhållande till de lokala behoven, erforderlig tid, varvid ersättning bör utgå av allmänna medel. Den skisserade organisationen kommer knappast att vara ekonomiskt betungande då arbetet i huvudsak skall bedrivas på fältet.

Förslaget om platsombud i motionen 399 har anknytning till ett i samma motion framfört förslag om ökat lokalt inflytande i arbetsmarknadspolitiken. I förevarande del förordar motionärerna att initierade och omdömesgilla personer på orter utan arbetsförmedling får i uppdrag att som platsombud vara kontaktorgan åt förmedlingen. Platsombuden förutsätts ha god kännedom om ortens näringsliv och om fackligt arbete.

Remissyttranden

Yttranden över de båda motionerna har inhämtats från AMS, Svenska kommunförbundets styrelse, Landsorganisationen i Sverige (LO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Samtliga remissinstanser riktar invändningar mot motionsförslagen. När det gäller kommunförbundets styrelse (majoriteten1), LO, SACO/SR och SAF mynnar invändningarna ut i avstyrkanden.

AMS anför:

Anledningen till att ombudsorganisationen avvecklats är bl. a. dess begränsade möjligheter att bedriva ett effektivt förmedlingsarbete med ut -

'Två reservanter, båda fp, anser att styrelsen bort tillstyrka motionen 399. 1* Riksdagen 1975/76. 18 sami. Nr 10

InU 1975/76:10

nyttjande av numera disponibla arbetsmarknadspolitiska hjälpmedel. Svårigheter har förelegat att kunna rekrytera för uppgifterna lämpliga personer med möjlighet att avsätta tillräcklig tid dels för kontakt med de arbetssökande, dels bli förtrogna med de bestämmelser som gäller för handläggningen av de arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen. Framför allt har emellertid orsaken till avvecklingen varit att fältorganisationen under senare år utbyggts med kontorsenheter som kan lämna en effektiv och allsidigare förmedlingsservice inom större regioner. Organisationen har också möjligheter att på grund av ökade personalresurser bedriva'ambulerande förmedlingsverksamhet i orter, som saknar permanent förmedlingsrepresentation. I dessa sammanhang bör också pekas på de ökade möjligheterna att bekosta resor till förmedlingen för personer, bosatta utanför kontorsorterna.

Styrelsen prövar kontinuerligt olika åtgärder för att bredda de lokala kontakterna. En åtgärd i linje härmed är inrättande av s. k. anpassningsgrupper i enlighet med den nya trygghetslagstiftningen.

Kommunförbundet har i ett sammanhang behandlat de båda aktuella motionsyrkandena samt motionen 635 och ett i motionen 399 framställt yrkande om lekmannastyrelse för arbetsförmedlingskontoren. Förbundet hänvisar bl. a. till förmedlingens omorganisation med syfte att tillhandahålla fullständig service speciellt vid de större kontoren, den kraftiga utbyggnaden av förmedlingspersonalen som föreslogs ytterligare förstärkt med 350 tjänster i 1975 års budgetproposition, utvecklandet av nya tekniska hjälpmedel, bl. a. ADB-platslistesystem. Avslutningsvis uttalar förbundet:

Vid en sammanfattande bedömning av de insatser som föreslås i budgetpropositionen och av motionärernas förslag finner styrelsen därför inte övervägande skäl för närvarande tala för motionsförslagen. Dessa kan i viss mån betecknas som en återgång i princip till äldre arbetsformer för arbetsförmedlingen, där den överblick som nu är på väg att realiseras icke kunde uppnås.

LO och TCO framhåller betydelsen av att de arbetssökande får fullgod service vid besök på arbetsförmedlingen. Detta förutsätter en viss koncentration av arbetet till större och effektivare enheter. Båda organisationerna hänvisar vidare till ambulatorisk förmedling som ett sätt att förbättra servicen till personer som bor långt från arbetsförmedlingskontoren. LO anför i anslutning härtill:

Ambulatorisk förmedling kan fylla samma uppgifter som en platsombudsorganisation. Den ambulatoriska förmedlingen har dock betydligt större möjligheter att lämna fullgod service till arbetssökande. LO anser därför att platsombud endast skall tillsättas i de fall då detta är ett klart bättre alternativ än ambulatorisk förmedling. Det bör ankomma på AMS och resp. länsarbetsnämnd att göra denna bedömning med utgångspunkt från att de arbetssökande skall ges bästa möjliga service från arbetsförmedlingen oavsett bostadsort.

Liksom AMS erinrar LO vidare om arbetssökandes möjlighet att få ersättning för resekostnader och traktamente.

TCO pekar därutöver på den verksamhet som nu bedrivs i anpassnings -

InU 1975/76:10

grupperna. Förmedlarna kan genom den verksamheten i större utsträckning än tidigare fä kännedom om förestående förändringar ute på arbetsplatserna och får därigenom bättre underlag för att planera arbetsmarknadspolitiska insatser av olika slag. I anpassningsgrupperna får arbetsförmedlarna även kontakt med olika fackliga företrädare. Arbetet i anpassningsgrupperna är dock mycket resurskrävande och kan vid alltför knappa personalresurser innebära en olycklig splittring av arbetsförmedlingens verksamhet.

En upprustning av den ambulerande arbetsförmedlingen och en förstärkning av förmedlingens personella resurser är enligt TCO att föredra framför en uppbyggnad av en platsombudsorganisation efter det mönster som föreslås i motionerna. Vidgad användning av ADB-teknik inom förmedlingen ökar möjligheterna att vid ambulerande förmedling ge de arbetssökande samma tillgång till platsutbudet som vid de fasta kontoren. Önskemålet i motionen 64 om förstärkta kontakter mellan arbetsförmedling och sociala myndigheter delas av TCO som tillägger att en klar förbättring i det avseendet uppnås om organisationens förslag om lekmannastyrelser för distriktskontoren genomförs.

SACO/SR - som i ett sammanhang behandlat föreliggande motionsyrkanden och förslaget i motionen 399 om lekmannastyrelser - bedömer effekten av de föreslagna åtgärderna inte stå i rimlig proportion till de insatta resurserna. Såväl platsombud som lekmannastyrelser torde kräva ökade insatser från förmedlingarnas hårt belastade befattningshavare. En intensifierad verksamhet hos anpassningsgrupperna är enligt organisationen en bättre metod att uppnå syftet. Det framhålls därför som angeläget att anpassningsgruppernas arbete på allt sätt underlättas och stimuleras.

Även SAF understryker betydelsen av en effektiv förmedlingsservice och erinrar liksom TCO om att ett utbyggt ADB-system inom förmedlingen skulle kunna ge ett fullgott underlag för förmedlingsarbetet. Som ytterligare skäl för att avstyrka förslagen om en platsombudsorganisation påpekar SAF att enligt det nya systemet för antagning av aspiranter till arbetsförmedlingarna särskild hänsyn skall tas till den erfarenhet av arbetslivet som motionärerna betonar.

Ökat antal lokalkontor för arbetsförmedlingen

A rbetsförmedlingens kontorsorganisation

Den 1 januari 1975 utgjordes arbetsförmedlingens fältorganisation av 24 länsarbetsnämnder, 69 distriktskontor och 152 lokalkontor. Som förut nämnts fanns arbetsförmedlingsombud på 18 orter. Ambulerande förmedling bedrevs i 115 orter.

InU 1975/76:10

6 Motionen

I motionen 635 erinras om att arbetsmarknadsverket enligt förslag i 1975 års budgetproposition får 350 nya tjänster och aspiranter och att personalförstärkningarna avses i huvudsak för förmedlingssidan.

För att leva upp till uttalade ambitioner att bereda ett större antal människor meningsfulla arbeten bör arbetsförmedlingarna i större utsträckning än nu utrustas med filialkontor. Detta bör utredas.

Remissyttranden

Samma remissinstanser som avgivit yttranden över motionerna 64 och 399 har yttrat sig över förevarande motion.

AMS har i detta sammanhang en principiell uppfattning som överensstämmer med den som ovan redovisats i samband med förslagen om tillsättande av platsombud. De större kontoren disponerar resurser i fråga om arbetsförmedling, arbetsvärd och yrkesvägledning, som det är angeläget att kunna erbjuda en så vidsträckt kundkrets som möjligt. Detta sker också genom ambulerande förmedling, i vilken även olika specialister inom förmedlingen medverkar. AMS fortsätter:

Arbetsförmedlingens kontorsorganisation har huvudsakligen fått sin nuvarande struktur under 1970-talet. Styrelsen anser det angeläget med en kontinuerlig översyn av den lokala organisationen. Under senare år har i storstadsområdena ett antal nya kontor inrättats. Utredning pågår om inrättande av ytterligare kontor i Göteborg och i Malmö. I Stockholm beräknas en översyn av kontorsorganisationen vara klar under våren 1975. Under den tid som förflutit sedan distriktsorganisationen infördes har förändringar skett i förmedlingsarbetets innehåll, volym och organisation som föranleder krav på ökade personalresurser för de mindre arbetsförmedlingskontoren men som också motiverar inrättandet av nya kontor i kommuner som nu saknar sådana.

tjf

Kommunförbundet avstyrker motionen. Beträffande skälen härför hänvisas till yttrandet över motionerna 64 och 399.

LO tillstyrker motionens utredningsyrkande och anför:

För den enskilde arbetssökande, vare sig denne är arbetslös eller ombytessökande, bestäms arbetsförmedlingens attraktionskraft, och därmed dess roll på arbetsmarknaden, både av den information arbetsförmedlingen kan läinna om antalet platser, arbetsuppgifter, yrkeskrav m. m. och av den personliga service som den sökande erhåller samt av närheten till arbetsförmedlingens kontor.

Förmedlingen måste därför enligt LO:s mening dimensioneras och lokaliseras på ett sådant sätt att verksamheten inte enbart är beroende av en fast kontorsorganisation. Lokalkontor bör kunna inrättas skyndsamt i närheten av arbetsplatser eller bostadsområden i uppsökande eller arbetsanskaffande syfte. Dimensioneringen och lokaliseringen av arbetsförmedlingskontoren måste kunna förändras utan att kvaliteten på servicearbetet

InU 1975/76:10

eftersatts. I storstadsområdena fordras det en ytterligare utbyggnad av kontorsnätet, om de som vill ha arbete skall komma i kontakt med arbetsförmedlingen. På många mindre orter med långa avstånd till förmedlingskontor måste den ambulerande verksamheten var så utbyggd att människorna i dessa orter får god service från förmedlingen och kan öka sina valmöjligheter.

TCO hänvisar till yttrandet över motionerna 64 och 399 och tillägger:

I övrigt är TCO av den uppfattningen att antalet arbetsförmedlingskontor inte bör ökas förrän de nuvarande förmedlingskontoren erhåller en sådan kapacitet att de kan ge en i alla avseenden fullgod service till de arbetssökande. 1 den utsträckning som utvecklingen medför att nya arbetsförmedlingskontor måste etableras inom vissa områden, exempelvis i storstädernas förorter, får detta inte innebära en inskränkning i kapaciteten hos redan existerande förmedlingskontor.

I sammanhanget vill TCO peka på det alternativ till en utökning av antalet förmedlingskontor som den ambulerande arbetsförmedlingen utgör. Inom arbetsmarknadsstyrelsen pågår en utredning om ADB-teknikens användning inom arbetsförmedlingen som kan leda till att förmedlingskontoren utrustas med ADB-baserade terminaler för sökning och matchning. Under sådana omständigheter finns förutsättningarna för en ambulerande förmedlingsverksamhet som kan ge de arbetssökande samma tillgång till utbudet av lediga platser som de permanenta förmedlingskontoren. Det kan vara motiverat att även denna aspekt beaktas vid överväganden om en utbyggnad av antalet förmedlingskontor.

SACO/SR ställer sig negativ till motionen av samma skäl som anförts beträffande motionerna 64 och 399. Därutöver anförs:

En utökning av antalet lokalkontor sker redan i anslutning till de största och mest belastade distriktskontoren. En utbyggnad av lokalkontorsnätet måste också vid varje tillfälle vägas mot en ev. ny enhets möjligheter att erbjuda en fullständig och differentierad arbetsförmedlingsservice.

SAF anser att det möjligen kan övervägas att utöka antalet lokalkontor. En eventuell utbyggnad bör dock inte ske i snabbare takt än att även dessa lokalkontor kan erbjuda en i huvudsak komplett förmedlingsservice.

Utskottet

I de tre föreliggande motionerna från allmänna motionstiden under 1975 års riksmöte läggs fram förslag om modifieringar i arbetsförmedlingens kontorsorganisation.

Två av motionerna, 64 av herr Johnsson i Blentarp m. fl. (s) och partimotionen 399 från folkpartiet gäller inrättande av en platsombudsorganisation inom arbetsförmedlingen. Syftet med båda förslagen är att skapa ett nät av lokala organ för kontakter mellan arbetsförmedling, arbetstagare, arbetsgivare och kommunala myndigheter.

Som framgått av den redovisning som lämnats i det föregående fanns tidigare en omfattande ombudsorganisation knuten till arbetsförmedling -

InU1975/76:10

en. Denna organisation har krympts efter hand, och f. n. finns ombud endast på ett fåtal orter i landet. Vid 1971 års riksdag beslöts att de delar av organisationen som då fortfarande fanns kvar skulle successivt avvecklas.

Motionerna har remissbehandlats. Samtliga instanser riktar invändningar mot förslaget att på nytt bygga upp en platsombudsorganisation. Man framhåller därvid att tanken bakom den omorganisation av förmedlingen och dess arbete som företogs i början av 1970-talet var att genom viss koncentration av resurserna åstadkomma välutrustade förmedlingskontor som kunde ge de arbetssökande en mera allsidig service än som var möjligt för småkontoroch platsombud. Verksamheten vid de fasta kontoren kompletteras med en omfattande ambulerande verksamhet av arbetsförmedlare som i sitt arbete kan repliera på de större kontorens resurser. Remissinstanserna anför vidare att den pågående snabba utbyggnaden av anpassningsgrupper för samverkan mellan fackliga organisationer, arbetsgivare och arbetsförmedling ger förmedlingen nya och vidsträckta kontaktmöjligheter ute på fältet.

Utskottet instämmer i de synpunkter som remissinstanserna fört fram och kan i likhet med dem inte tillstyrka motionsförslagen. Utskottet vill emellertid tillägga att det nyligen lagts fram ett förslag om lekmannastyrelser vid distriktskontoren. Om detta genomförs kommer motionärernas önskemål om fler kontaktpunkter i förmedIingsarbetet att tillgodoses. Proposition i ämnet väntas senare i höst.

Också motionen 635 av herr Gösta Gustafsson i Göteborg m. fl. (s) går ut på att öka förmedlingens närservice. Motionärerna vill nå det syftet genom att fler filialkontor inrättas. En utredning härom föreslås.

Vad utskottet ovan anfört om behovet av koncentration av förmedlirtgsresurserna i kombination med ambulerande verksamhet är tillämpligt även på denna motion. Därutöver bör det framhållas att den kontorsorganisation som statsmakterna fastställde för bara ett par år sedan inte är given en gång för alla. Anpassningen till de lokala behoven och till förändringarna i förmedlingsarbetets innehåll förutsätter en fortsatt utbyggnad av förmedlingens service. Nya kontor har tillkommit under de senaste åren eller är på väg att inrättas i bl. a. storstadsområdena. Fortlöpande översyn av dimensionering och lokalisering av arbetsförmedlingens service är ett led i AMS och de regionala arbetsmarknadsmyndigheternas kontinuerliga planeringsarbete. På grund härav anser utskottet det inte påkallat för riksdagen att begära en särskild utredning av det slag motionärerna föreslår.

Utskottet hemställer

1. beträffande platsombudsorganisation att riksdagen avslår motionerna 1975:64 och 1975:399. yrkandet 7,

2. beträffande fler filialkontor att riksdagen avslår motionen 1975:635.

InU 1975/76:10

9 Stockholm den 11 november 1975

På inrikesutskottets vägnar KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp). Fagerlund (s). Nilsson i Tvärålund (c). Nordgren (m). Nilsson i Östersund (s). Johansson i Simrishamn (s), Oskarson (m), Nilsson i Kalmar (s), Lorentzon (vpk), Granstedt (c). Fransson (c), fru Ekholm-Frank (s), herrar Rämgård (c) och Carlström (fp)-