Med anledning av motion om översyn av pressens distributionsformer
KU 1975/76:23
Konstitutionsutskottets betänkande 1975/76:23
med anledning av motion om översyn av pressens distributionsformer Motionen I
motionen 1975:980 av herr Alsén m. fl. (s) föreslås att ”riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av den svenska pressens distributionsformer i syfte att utröna om den nuvarande organisationen tillfredsställer medborgarnas och samhällets krav på opartiskhet och möjligheter att nå tryckta media”.
Motionärernas utgångspunkt är att tryckfriheten av tradition är ”en av grundstenarna i vår demokrati”. För att tryckfriheten skall kunna stärka demokratin måste enligt motionärerna distributionen av tryckta media vara organiserad så, att medborgarna har lika tillgång till de budskap som förmedlas av de tryckta medierna.
I motionen beskrivs därefter distributionens nuvarande form. Motionärerna konstaterar därvid att distributionen av tryckta media helt domineras av AB Svenska Pressbyrån. Ca 90 % av dagstidningarnas lösnummerupplagor och nära 100 % av tidskrifternas försäljning går enligt motionen genom Pressbyråns återförsäljare och egna försäljningsställen.
I följande avsnitt av motionen behandlas de olika bolag som ingår i Pressbyråkoncernen. Bl. a. redovisas uppgifter om ägarförhållanden och inriktningen och omfattningen av bolagens verksamheter.
Enligt motionärerna bygger den hittillsvarande distributionsformen för tryckta media för det första på att böcker förmedlas från förlagen till detaljhandeln, för det andra på att distributionen via Pressbyrån från tidskriftsföretag och tidningsföretag skall ske ”på lika villkor från intressenternas - producenternas - synpunkt”. Motionärerna erinrar om att litteraturutredningen tog upp frågan om ett statligt massmarknadsförlag. Eftersom litteraturutredningen endast behandlade böcker och bokdistribution är det enligt motionen angeläget att man från konsumenternas synpunkt även gör en översyn av distributionen av andra tryckta media i synnerhet som Pressbyrån intar en monopolställning. Motionärerna anser att behovet av en sådan översyn framstår tydligare mot bakgrund av Pressbyråns utveckling av den egna detaljhandelsverksamheten som gör det svårt för Pressbyrån att motsvara bolagsordningens formulering att vara "ett opartiskt distributionsorgan för den svenska pressen”. Behovet av kapital för utveckling av detaljhandelsverksamheten bör rimligen kunna inverka hämmande på Pressbyråns övriga utveckling.
1 Riksdagen 1975176. 4 sam!. Nr 23
KU 1975/76:23
2 Några uppgifter om pressdistributionen'
För den dagspress som omfattas av presstödkungörelsen - f. n. den abonnerade dagspressen - är lösnummerdistributionen av mindre omfattning. Endast mellan 5 och 10 % av dagstidningarnas totala upplaga distribueras som lösnummer, i allt väsentligt genom Pressbyråns försorg. Den helt övervägande delen distribueras direkt till konsumenterna antingen av tidningarna själva (ca 10 % av volymen) eller av samdistributionsföretag, som åtnjuter statlig rabatt (ca 70 %) eller av postverket (ca 20 %). Sedan införandet av samdistributionsrabatten 1970 har andelen tidningsexemplar som distribueras av tidningarna själva minskat starkt. För tio år sedan utgjorde denna andel ca 50 %. Även postverket, som i mitten av 1960-talet hade ca 1/3 av den abonnerade volymen, har förlorat tidningsvolym med ett för postverket ekonomiskt ofördelaktigt resultat. För att i någon mån hejda volymförlusten gjordes därför distribution genom postverkets lantbrevbärarlinjer rabattberättigad.
F. n. existerar fyra rabattberättigade distributionsföretag. Två av dem är rikstäckande, det postverksägda Tidningstjänst AB och Pressens Samdistribution AB som ägs av Pressbyrån. De två övriga är regionala, Pressens Morgontjänst, som ägs av Stockholms morgontidningar, och Tidningsbärarna, som ägs av åtta av de nio Skånetidningarna. 1973/74 fördelade sig marknaden mellan dessa fyra företag på följande sätt:
Tidningstjänst AB 49 %
Pressens Samdistribution AB 23 %
Pressens Morgontjänst 15 %
Tidningsbärarna 13 %
Sedan införandet av rabattsystemet har tendensen varit att Pressens Morgontjänst och Tidningsbärarna håller sina marknadsandelar, medan det tredje pressägda distributionsföretaget, Pressens Samdistribution, inte kunnat ta lika stor del av den ökade anslutningen till systemet. Det totala rabattbeloppet uppgick budgetåret 1973/74 till 22,8 milj. kr.
Den dagspress som ej omfattas av presstödkungörelsen - f. n. kvällstidningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö - bygger helt på försäljning av lösnummer. Distributionen inom det område där tidningen är lokaliserad ombesörjs av tidningen själv medan Pressbyrån svarar för distributionen i landet i övrigt.
När det gäller tidskrifter sköter postverket helt och hållet distributionen av de abonnerade exemplaren medan lösnumren så gott som helt distribueras av Pressbyrån. Fördelningen mellan abonnemangs- och lösnummervolym
' Framställningen bygger huvudsakligen på uppgifter ur två av 1972 års pressutrednings rapporter och betänkanden. Svensk press. Tidningar i samverkan (SOU 1975:11) och Svensk press. Statlig presspolitik (SOU 1975:79).
KU 1975/76:23
är svår att uppskatta på grund av olika beräkningsgrunder på postverket och Pressbyrån.
Pressbyråkoncernens uppbyggnad och Pressbyråns uppgifter
Pressbyråkoncernen består av ett moderbolag. Pressbyrån Intressenter AB, som äger praktiskt taget alla aktierna i AB Svenska Pressbyrån som i sin tur har tre dotterföretag, Wennergren-Williams AB, Pressens Samdistribution AB och Vitess Katalog Expo AB. Sistnämnda bolag bildades 1974.
Pressbyrån har enligt bolagsordningens 2 5 följande uppgift:
Bolaget skall vara ett opartiskt distributionsorgan för den svenska pressen och dess verksamhet ha till föremål att i denna egenskap på ett för pressen, myndigheterna och allmänheten tillfredsställande sätt bedriva distribution och försäljning av tidningar och tidskrifter, vilkas innehåll icke kan anses såra tukt och sedlighet eller anständighet, samt att i övrigt bedriva handel med andra varor för att stödja tidningsförsäljningen.
Med bolagets opartiskhet skall förstås ett rättvist bestämmande och tilllämpande av villkoren för samt handhavande av distributionen och försäljningen av de tidningar och tidskrifter, vilka använda bolaget som distributionsorgan.
Vid extra bolagsstämma i AB Svenska Pressbyrån, hållen den 8 augusti 1975, beslöts vissa ändringar i 2 §, första stycket. Bestämmelsen har följande nya lydelse:
Bolaget skall vara ett opartiskt distributionsorgan för den svenska pressen och dess verksamhet ha till föremål att i denna egenskap på ett för pressen, myndigheterna och allmänheten tillfredsställande sätt bedriva distribution och försäljning av tidningar och tidskrifter samt i övrigt bedriva handel med varor och annan med dessa rörelsegrenar förenlig verksamhet.
Vid samma tillfälle ändrades bolagets firma till Pressbyråföretagen Aktiebolag. Ändringarna behandlas enligt uppgift från Pressbyrån f. n. vid patent- och registreringsverkets bolagsbyrå.
I bolagsordningens 8 8 stadgas bl. a. att bolagsstyrelsens ordförande skall vara en ansedd person i fri och oberoende ställning i förhållande till bolagets aktieägare, dess leverantörer och kunder.
Remissyttranden
Motionen har remitterats till näringsfrihetsombudsmannen (NO), Pressens samarbetsnämnd, AB Svenska Pressbyrån och Sveriges Författarförbund. Samtliga remissinstanser har inkommit med yttranden. Pressbyrån har dessutom inkommit med skrivelse som innehåller synpunkter på vissa avsnitt i Sveriges Författarförbunds yttrande.
KU 1975/76:23
4 Pressbyråkoncernens ägarförhållanden
I motionen och Pressbyråns yttrande redovisas olika uppgifter när det gäller ägarförhållandena i Pressbyråns Intressenter AB. Enligt motionen är aktierna spridda på drygt 150 aktieägare, enligt remissyttrandet på 134. Frånräknas de aktieposter som innehas av de tio största aktieägarna, återstår enligt motionen sex procent av aktiekapitalet, enligt remissyttrandet drygt 15 %.
Största aktieägaren uppges i motionen vara Bonnierföretagen med drygt 40 % av aktiekapitalet, näst största Aftonbladet med 9 96. Rätta förhållandet är enligt Pressbyrån att "AB Bonnierföretagen genom Åhlén & Åkerlund äger 32 96; om därtill läggs de aktieposter som innehas av Dagens Nyheter och Expressen (vilka inte ingår i AB Bonnierföretagen), kommer man upp i sammanlagt drygt 41 96. Men i konsekvensens namn bör då till Aftonbladets aktier läggas den post som innehas av Stockholms Tidnings AB, varvid man för AB-koncernen kommer upp i sammanlagt drygt 16 96.”
Pressbyråns ställning på pressmarknaden
Enligt motionen dominerar Svenska Pressbyrån helt distributionen av tryckta media i Sverige. Ca 90 % av dagstidningarnas lösnummerupplagor och nära 100 % av tidskrifternas försäljning går enligt motionen genom Pressbyråns återförsäljare och egna försäljningsställen. Vidare uppges i motionen att praktiskt taget all utländsk press som säljs som lösnummer distribueras av Pressbyrån. Pressbyrån intar därför, menar motionärerna, en monopolställning när det gäller distributionen av andra tryckta media än böcker.
Sveriges Författarförbund anlägger ett synsätt på Pressbyråns roll i pressdistributionen som nära överensstämmer med motionens. Författarförbundet anför bl. a. följande:
Pressbyråorganisationen är i dag en väl fungerande distributions- och försäljningsapparat vars samhälIsbetydelse är av utomordentlig vikt. För stora medborgargrupper utgör Pressbyråkoncernen den enda förmedlaren av det tryckta ordet, och det innebär knappast en överdrift att denna expansiva koncern är den faktiska förutsättningen för samtliga tryckta media.
Dagens massmedia kan i stor utsträckning karaktäriseras som fritidserbjudanden och tryckta media utgör inget undantag härvidlag. Marknadsföringen är genomgående ålders- och gruppdifferentierad och vad man säljer är i själva verket livsattityder och livssammanhang.
Pressdistributionen i Sverige är visserligen fri, men med tanke på Pressbyråkoncernens faktiska dominans, i praktiken närmast påminnande om Sveriges Radios monopol på eterburen distrubution, förefaller det Sveriges Författarförbund rimligt att överväga om någon form av samhällsinsyn vore möjlig och rimlig. Under alla förhållanden finner Sveriges Författarförbund det angeläget att en översyn av den svenska pressens distributionsformer kommer till stånd.
KU 1975/76:23
5 Med anledning av Författarförbundets rekommendation om "någon form av samhällsinsyn” i företaget redovisar Pressbyrån i sitt genmäle företagsstyrelsens nuvarande sammansättning:
Styrelsens presidium består av landshövdingen Erik Huss, ordförande, och riksdagsledamoten Anna-Greta Skantz, vice ordförande. Därutöver består styrelsen av - förutom representanter för företagets anställda och bolagets verkställande ledning - dels representanter för olika kategorier av tidningsoch tidskriftsföretag som aktieägare i företaget, dels representanter utsedda av Svenska Tidningsutgivareföreningen (också aktieägare i företaget).
Både NO och Pressbyrån kritiserar i sina remissyttranden motionens påstående att Pressbyrån intar en monopolställning i fråga om distributionen av andra tryckta media än böcker. NO framhåller att detta omdöme inte torde vara helt korrekt vad gäller distributionen av abonnerade dagstidningar och tidskrifter. Enligt NO ombesörjs sålunda distributionen av abonnerade tidskrifter i huvudsak av postverket. När det gäller distributionen av dagstidningar till prenumeranter finns exempel på andra samverkansformer än via det i Pressbyråkoncernen ingående Pressens Samdistribution AB. Pressbyrån anser att motionärerna helt har förbisett att en mycket stor del av den svenska pressen distribueras till prenumeranter utan Pressbyråns medverkan. Enligt uppgifter som lämnas i yttrandet distribueras 42 % av dagstidningsexemplaren av Pressbyrån. Ca en fjärdedel härav är prenumerationsexemplar distribuerade via Pressbyråns dotterbolag Pressens Samdistribution AB. Av den totala tidskriftsdistributionen svarar Pressbyrån enligt egen uppgift för 37 procent, uteslutande bestående av lösnummerexemplar.
När det däremot gäller distributionen av lösnummerexemplar av dagstidningar och tidskrifter torde det enligt NO "i stort sett” vara riktigt att Pressbyrån intar en monopolställning. NO framhåller dock att det finns tidningar och tidskrifter som valt att distribuera lösnummer på andra sätt än via Pressbyrån. Pressbyrån anser inte att företaget har något monopol på lösnummerdistributionen. Det står, menar pressbyrån, "varje tidningsoch tidskriftsutgivare fritt att själv avgöra om han vill anlita Pressbyrån för sin distribution eller ordna den på annat sätt”. Att nästan all lösnummerdistribution dock går genom Pressbyrån beror enligt företaget på att utgivarna har funnit Pressbyråns distribution "effektiv och billig”. Som stöd för detta anför Pressbyrån att de genomsnittliga ersättningar som utgivarna erlägger till Pressbyrån är lägre än i ett antal andra västeuropeiska länder (Norge, Danmark, Finland, Frankrike, Holland, Italien, Storbritannien).
Pressbyråns opartiskhet m. m.
Allmänt anser NO att Pressbyråns distribution av lösnummer fungerar enligt principer som är godtagbara från de synpunkter NO har att beakta. Mot bakgrund av tryckfrihetsförordningens regler om distribution av skrift och Pressbyråns dominerande ställning vad gäller lösnummerdistributionen
KU 1975/76:23
måste enligt NO särskilt stora krav ställas på att företaget tillämpar generösa regler som inte verkar diskriminerande mot vare sig tidningsutgivare eller återförsäljare.
I Pressbyråns yttrande - liksom i motionen - hänvisas till bolagsordningens bestämmelse att Pressbyrån skall vara "ett opartiskt distributionsorgan för den svenska pressen”. Såväl NO som Pressbyrån erinrar i sina yttranden vidare om det avtal mellan bolaget och Svenska Tidningsutgivareföreningen, det s. k. Pressbyråavtalet, som reglerar villkoren för distribution och försäljning av lösnummer. Avtalet innebär enligt båda remissinstanserna att Pressbyrån är skyldig att, om utgivaren så önskar, distribuera och sälja varje svensk tidning och tidskrift som är införd i poststyrelsens tidningsregister (Inländsk Tidningstaxa). När det gäller publikationer som inte är införda i detta register framhåller NO att han i förekommande fall intagit ståndpunkten att Pressbyråns distributionsskyldighet bör omfatta även dessa tidningar och tidskrifter "om ej uppenbara lönsamhets- eller kapacitetsskäl talar häremot”. Pressbyrån anför i denna fråga att "enligt gällande näringsfrihetsbestämmelser anses Pressbyrån ... skyldig att på utgivarens begäran distribuera även publikationer som inte är införda i tidningstaxan, men för dem gäller inte Pressbyråavtalet”.
Beträffande återförsäljarnas rätt till leverans från Pressbyrån framhåller NO att det nuvarande systemet tillkom 1964 sedan åtskilliga klagomål framförts till NO från detaljister som vägrats försäljningsrättigheter. Systemet, som infördes efter kontakter med NO-ämbetet, karakteriseras enligt NO bl. a. av att alla detaljister som uppnår viss försäljning erhåller leveranser. NO uppger att i några fall klagomål inkommit från återförsäljare även på tilllämpningen av nuvarande leveransvillkor. Inte vid något tillfälle har enligt NO funnits anledning att rikta allvarligare anmärkningar mot Pressbyrån.
Pressbyrån uppger att företaget distribuerar tidningar och tidskrifter till ca 900 egna försäljningsställen och ca 15 000 återförsäljare (kommissionärer). Även gentemot återförsäljarna upprätthålls enligt Pressbyrån kravet på opartisk försäljning. Tack vare kommissionssystemet kan, menar Pressbyrån, försäljningsställena hålla tillräckliga upplagor av ett brett sortiment utan risk för ekonomisk förlust, vilket är en viktig förutsättning för opartisk distribution av tidningar och tidskrifter.
Pressbyråns detaljhandelsverksamhet
I motionen anförs att Pressbyrån under de senaste åren målmedvetet gått in för att utveckla sin detaljhandelsverksamhet. Under 1973 uppgick enligt motionen omsättningen i detaljhandeln inom Pressbyrån till ungefär hälften av den totala omsättningen. I detta sammanhang nämner motionärerna även bildandet av dotterföretaget Vitess Katalog Expo AB. Från företagsekonomisk synpunkt måste det, menar motionärerna, vara svårt att motsvara bolagsordningens formulering att vara "ett opartiskt distri -
KU 1975/76:23
butionsorgan för den svenska pressen”. Behovet av kapital för utveckling av detaljhandelsverksamheten bör rimligen kunna inverka hämmande på Pressbyråns övriga utveckling.
I Pressbyråns yttrande åberopas bolagsordningens bestämmelse att Pressbyrån skall "bedriva handel med andra varor för att stödja tidningsförsäljningen”. Pressbyrån framhåller att denna bestämmelse inte nämns av motionärerna och att de felaktigt framställer handeln med andra varor (Pressbyråns detaljhandelsrörelse) som en ekonomisk belastning för pressdistributionen. I själva verket är enligt Pressbyrån detaljhandelsrörelsen ekonomiskt självbärande. Företaget betonar att ”utfallet av denna rörelsegren har under Pressbyråns 75-åriga tillvaro gjort det möjligt att distribuera tidningar och tidskrifter mot ersättningar som inte har överskridit självkostnadsnivå”.
Pressbyrån anser det missvisande att påstå att företaget under de senaste åren målmedvetet gått in för att utveckla sin detaljhandelsverksamhet och att omsättningen inom Pressbyråns detaljhandel 1973 uppgick till ungefär hälften av den totala omsättningen. En sådan skrivning ger enligt Pressbyrån ”intryck av att detaljhandelsrörelsens andel i omsättningen under de senaste åren skulle ha ökat och pressdistributionens andel följaktligen minskat. Så är inte fallet. Detaljhandelsrörelsen svarade 1961 för 57,3 96 av Pressbyråns omsättning, 1974 för 43,2 96."
Pressbyrån ger därefter en beskrivning av utvecklingen av detaljhandelsrörelsen och uppehåller sig därvid speciellt vid de lönsamhetsproblem som de starkt stigande lönekostnaderna medfört för kioskhandelns del. 1974 bildades som nämnts ett nytt dotterbolag till Pressbyrån, Vitess Katalog Expo AB, som enligt bolaget har till uppgift att sälja s. k. urvalsvaror till lågpriser med en för Sverige delvis ny metod. Det nya dotterbolaget skall enligt Pressbyrån ses som ett led i en strävan att motverka den ogynnsamma utvecklingen genom att gå in på nya verksamhetsfält. Motionens beskrivning av Vitess-projektets omfattning kritiseras på flera punkter av Pressbyrån. 1 motionen sägs alt projektet beräknas kräva 40-50 milj. kr. i kostnader under en fyraårsperiod. Enligt Pressbyrån är det däremot inte fråga om kostnader utan om investeringar, dessutom till ett väsentligt lägre belopp. Antalet Vitess-butiker som skall etableras under 1975 uppges i motionen till tio; enligt Pressbyrån är rätta antalet tre.
Pressbyrån bestrider motionärernas bedömning att behovet av kapital för utveckling av detaljhandelsverksamheten bör kunna inverka hämmande på Pressbyråns övriga utveckling. I själva verket har enligt Pressbyrån detaljhandelsrörelsen alltid varit inte bara självbärande utan också självfinansierande, och detta gäller även de investeringar som nu görs i Vitess Katalog Expo AB.
Pressbyrån framhåller avslutningsvis att i företagets organisationsplan
finns sedan gammalt en klar gränsdragning mellan pressdisiribuiionen och detaljhandclsrörclsen sorn gäller både verksamheten och det ekonomiska
KU 1975/76:23
resultatet. Denna uppdelning blir enligt Pressbyrån ännu mera markerad fr. o. m. 1976 då AB Svenska Pressbyrån kommer alt svara enbart för pressdistributionen, medan detaljhandelsrörelsen kommer alt drivas genom ett nybildat separat bolag, sidoordnat till Pressbyrån. Pressbyrån anser att motionärernas förmodan om detaljhandelsrörelsens hindrande inverkan på pressdistributionen då ännu klarare än nu kommer att framstå som obefogad.
Även NO har i sill yttrande tagit upp sistnämnda fråga. NO unior all han inte har något material som stöder motionärernas uppfattning ali utvecklingen av Pressbyråns dctaljhandelsvcrksamhcl skulle kunna inverka hämmande på Pressbyråns distributionsverksamhet.
Frågan om en översyn
En positiv inställning till ulredningskravet redovisar Sveriges För/åuarJörbimil som i en redan citerad del av sitt yttrande betecknar det som angeläget att en översyn av den svenska pressens distributionsformer kommer till stånd.
Övriga remissinstanser ställer sig mer avvisande till ulredningskravet. NO framhåller alt de tre utredningar sorn arbetat med pressfrågor under 1960- och 1970-talen ”i inte obetydlig utsträckning enligt sina direktiv haft att ägna sig ål en översyn av dagspressens distributionsformer". NO anser sig i och för sig sakna anledning ali motsätta sig att pressens distributionsformer görs till föremål lör ytterligare utredning. Enligt NO:s uppfattning synes det dock ändamålsenligt ätt avvakta 1972 års press ut red ning innan ställning tas lill frågan om ytterligare utredning av den svenska pressens distributionsformer.
Pressbyrån anför i denna fråga bl. a. följande:
Att vi i Sverige kan glädja oss ål en hög grad av läslrihel framgår av det faktum, att antalet köpta tidnings- och tidskrifisexemplar per invånare och år är högre i Sverige än i något annat land. Delta lyder knappast på att distributionen skulle vara illa skött. Därmed inte sagt alt den inte kan förbättras, vilket framdeles som hittills kommer ali vara vår strävan. Om enligt motionens förslag en statlig utredning skulle tillsättas, är vi beredda att lämna allt tänkbart bistånd. Det ligger både i vårt eget och i allmänhetens intresse att sådana missförstånd om Pressbyrån och dess verksamhet, som denna motion är eli uttryck för, undanröjs. Vi tror dock inte att en statlig utredning skulle kunna lämna något väsentligt bidrag till vidareutvecklingen av lösnummcrdistributioncn, som är vårt huvudsakliga arbetsfält.
1 ett annat sammanhang i remissyttrandet framhåller Pressbyrån alt om den svenska pressens distributionsformer skall göras till föremål lör en översyn "kan prenumerantdistribulionen självfallet inte förbigås".
Den fjärde remissinstansen. Pressens scimarbeisnäniml. anser att de problem i tidningsdistributionen som tas upp i motionen behandlas av de undersökningar av pressens förhållanden sorn pågår i 1972 års press ut red ning
KU 1975/76:23
och 1974 års tidningstaxeutredning. Med hänvisning håriill rnimhåller samarbetsniimnden ali behov av några ytterligare utredningar rörande pressens distributionsfrågor för närvarande inte synes föreligga.
Pressbyrån instämmer i sin senare skrivelse i den bedömning som Pressens samarbetsnämnd givit uttryck för och framhåller att det är svårt att finna att det för närvarande föreligger behov av ytterligare utredningarom pressens distributionsförhållanden.
Behandling av frågan om utvecklingen inom den kommersiella kultursektorn m. m.
Vid 1973 års riksdag behandlades motionen 1973:448 av herr Palm m. fl. (s) vari hemställdes att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning och förslag till åtgärder som motverkar maktkoncentrationen inom den kommersiella kultursektorn och som främjar mångfalden och yttrandefriheten inom denna sektor.
Motionärerna erinrade om att många politiska insatser under senare år karakteriserats av en vilja att åstadkomma ett öppnare samhälle, att öka möjligheterna till insyn och påverkan, och framhöll att det råder stor enighet om att den politiska demokratin måste kompletteras med social, ekonomisk och kulturell demokrati. Den ambition som karakteriserade strävandena att lösa maktbalansens problem inom den offentliga kulturdistributionen hade enligt motionärerna inte sin motsvarighet i några likngnde anspråk på förhållandena inom den privata kultursektorn. Där är förhållandena helt otillfredsställande så länge det finns företag, i vissa fall familjedominerade, som på vissa områden intar en ställning som utvecklas i monopolistisk riktning. Motionärerna nämnde särskilt Pressbyråns roll som kulturdistributör och anförde att den i stora delar av landet får en alltmer monopolistisk prägel. I sin verksamhet låter Pressbyrån uppenbarligen den kommersiella lönsamheten tränga undan det kulturella ansvaret.
Motionen remitterades av kulturutskottet till ett flertal institutioner, organisationer och företag på kulturområdet. 1 stort sett ansåg remissinstanserna att motionärerna tagit upp frågor av väsentlig betydelse för ett fritt kulturliv och att det inom kulturområdet finns problem av den art som hade angivits i motionen. För pressens del uttalade Svenska Journalistförbundet samma oro som motionärerna inför den utveckling som Pressbyrån genomgår och ansåg att möjligheten att ålägga Pressbyrån att hålla ett visst sortiment av böcker, tidningar och tidskrifter på de platser där företaget har en monopolställning borde övervägas. Publicistklubben och Pressbyrån framhöll däremot att det på pressområdet inte förelåg någon monopolsituation eller tendenser till en maktkoncentration som var ägnad att väcka oro. Utskottet (KrU 1973:43) anförde bl. a. följande:
Utskottet delar den uppfattning som uttalas både i motionen och i det övervägande antalet remissvar att det är angeläget att det både inom den
KU 1975/76:23
offentliga och den privata sektorn skapas garantier för valfrihet och mångsidighet inom kulturutbudet, förökad insyn och påverkan. Härigenom skulle människorna få bättre möjlighet att uppleva en berikande kulturmiljö. Utskottet anser också i likhet med motionärerna, att en översyn och analys av det kommersiella marknadssystemet på kulturområdet är påkallad. Syftet med en dylik analys, som lämpligen skulle kunna inriktas på att sammanfatta och komplettera det nu pågående arbetet rörande olika delområden inom det kulturpolitiska fältet, bör vara att lägga en grund för åtgärder. En översyn med bl. a. dessa arbetsuppgifter bör komma till stånd.
Det framgår inte av motionen huruvida motionärerna tänkt sig att den av dem önskade utredningen skall utföras av för ändamålet särskilt tillkallade sakkunniga eller i annan ordning. Utskottet som i det föregående tagit ställning i själva sakfrågan finner det inte behövligt att utskottet gör något uttalande om i vilken form det önskade utredningsarbetet bör bedrivas.
Vad utskottet anfört i anledning av motionen 1973:448 bör riksdagen som sin mening ge till känna för Kungl. Majit.
Riksdagen godtog utskottets ställningstagande (rskr 1973:313).
Riksdagens skrivelse i denna fråga anmäldes i konselj den 8 mars 1974, varvid beslöts prop. 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken.
Skrivelsen behandlades i propositionen under avsnittet 25.16 Kommersiellt driven kulturverksamhet (s. 365-367). Departementschefen konstaterade där att en betydande del av kulturutbudet tillkommer på affärsmässiga grunder men att det allmänna redan nu svarar för omfattande insatser på områden där den kommersiellt drivna verksamheten visat sig otillräcklig eller leder till otillfredsställande resultat. Departementschefen anförde vidare att de statliga insatserna under det senaste decenniet steg för steg vidgats till att omfatta nya områden och erinrade bl. a. om att dagspress och tidskrifter numera åtnjuter stöd.
Departementschefen framhöll avslutningsvis följande:
Väsentliga problem inom den kommersiellt drivna kulturverksamheten återstår att undersöka. Det är vidare sannolikt att det i ett senare sammanhang finns anledning att ta upp frågan om en fortlöpande insamling av uppgifter rörande resp. bransch med hänsyn till att betingelserna inom flertalet privat drivna kultursektorer är under snabb förändring.
Enligt min mening bör det bli en av de viktigaste uppgifterna för statens kulturråd att följa utvecklingen i fråga om det kommersiella kullurutbudet och att föreslå erforderliga åtgärder. Några av de frågor som behöver belysas kan bli föremål för en analys genom det utredningsarbete rådet får resurser att självt bedriva. Andra frågor kan komma att kräva utredningar i andra former.
Vad som anfördes i detta avsnitt av propositionen gav inte anledning till uttalanden från riksdagens sida (KrU 1974:15, rskr 1974:248).
1 detta sammanhang kan vidare nämnas ali litteraturutredningen i sitt betänkande Boken (SOU 1974:5) föreslagit att ett massmarknadsförlag inrättas med statlig medverkan för produktion av prisbillig kvalitetslitteratur i pocketupplaga som kunde konkurrera med kiosklitteraturen. 1 prop. 1975:20, som bl. a. bygger på litteraturutredningens förslag, framhöll de -
KU 1975/76:23
II
partementschefen (s. 190) att vid beredningen inom utbildningsdepartementet hade även frågan om ett massmarknadsförlag tagits upp till prövning. En utgångspunkt hade därvid varit att en eventuell sådan förlagsverksamhet skulle ha nära kontakt med de stora folkrörelserna. Departementschefen förklarade sig ha för avsikt att i annat sammanhang återkomma med ställningstagande i denna fråga. Departementschefens uttalande föranledde ingen meningsyttring från riksdagens sida (KrU 1975:12, rskr 1975:201).
Pågående utredning rörande företagskoncentration inom massmediebranschen I
juni 1974 tillkallade statsrådet Lidbom med stöd av Kungl. Majus bemyndigande en utredning, niassmeclickonceninilioiisiilirilniii^cn (Ju 1974:13), för att pröva frågan om särskilda regler för kontroll av företagskoncentration inom massmediebranschen. Utredningen har en parlamentarisk sammansättning.
I direktiven anförs bl. a. följande:
I massmediebranschen råder speciella förhållanden sorn gör det särskilt angeläget att kunna övervaka och ingripa mot icke önskvärda företagskoncentrationer. Det finns här andra intressen än i fråga om näringslivet i allmänhet som träder i förgrunden. Massmedieföretagen har i första hand betydelse för opinionsbildningen i vårt land. Det äravgörande för mångfalden i den politiska och kulturella debatten att det finns ett tillräckligt antal från varandra fristående massmedieföretag. Drivs företagskoncentrationen inom massmediebranschen så långt att kommersiellt styrda oligopol eller rent av monopol uppstår kan yttrandefriheten i realiteten bli beskuren. För att detta skall inträffa fordras i själva verket inte att monopoliseringen eller oligopoliseringen drivs särskilt långt. Det kan i detta sammanhang räcka med att peka på de risker för den reella yttrandefriheten som uppkommer när det i en region av landet endast utges en daglig tidning.
För att vi skall kunna bevara och förstärka en mångfacetterad massmediebransch fordras åtgärder av olika slag. Presstödet är en sådan åtgärd. Men det räcker inte. Enligt min mening är situationen sådan att vi måste undersöka möjligheterna att införa en effektiv lagstiftning som kan förebygga icke önskvärd företagskoncentration inom massmediebranschen. Särskilt angeläget ter det sig att hindra uppkomsten av konglomerat med en dominerande ställning inom flera sektorer av massmediebranschen. Beträffande sådana konglomerat kan det också vara nödvändigt att ha regler som gör det möjligt att upplösa en redan uppkommen monopol- eller oligopolsituation.
De speciella förhållanden som råder inom massmediebranschen kräver enligt min mening att lagstiftningen läggs upp på ett annat sätt än vad som kan vara lämpligt för företag i allmänhet. Jag föreslår att särskilda sakkunniga tillkallas för denna uppgift. Utgångspunkten förde sakkunnigas arbete bör vara att vi behöver regler som gör det möjligt att förhindra att kommersiellt styrda oligopol eller monopol uppkommer inom någon del av massmediebranschen. Framför allt är det, som nyss nämnts, viktigt att man kan förhindra sådan företagskoncentration som tar sig uttryck i att ett massmedieföretag koper upp ett massmedieföretag inom en annan gren
KU 1975/76:23
av branschen. Detta förhållande understryks särskilt av den tekniska och kommersiella utveckling som är att vänta inom massmediebranschen inom en nära framtid.
Enligt direktiven måste övervakningen från det allmännas sida bli effektiv. De sakkunniga bör särskilt undersöka i vad mån den uppgiftsskyldighet som föreligger enligt lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande prisoch konkurrensförhållanden bör skärpas när det gäller företag inom massmediebranschen. Vidare framhålls att det kan vara nödvändigt att acceptera samgåenden mellan massmed ieföretag, när samgåendet får till följd att något av de berörda företagens fortsatta existens tryggas. Men det måste också vara möjligt för det allmänna att ställa villkor för att samgående eller annat samarbete mellan massmed ieföretag skall kunna godtas. Prövningen av dessa frågor bör anförtros åt ett från regeringen fristående organ - befintligt eller för ändamålet särskilt tillskapat.
Slutligen framhålls att en ny massmediegrundlag inte bör innehålla regler som lägger hinder i vägen för en lagstiftning av det slag som skisserats i direktiven. De sakkunniga bör i den frågan särskilt samråda med massmedieutredningen.
Utredningsförslag rörande pressdistributionen
1972 års pressutreclning avlämnade den 14 oktober 1975 sitt slutbetänkande Svensk press. Statlig presspolitik (SOU 1975:79). Distributionsfrågor berörs av utredningen i flera olika sammanhang men främst i kap. 10 Samverkan inom dagspressen och kap. II Tidskrifter. Utredningens förslag sammanfattas i kap. 13.
Beträffande distributionen och försäljningen av lösnummer konstaterar utredningen bl. a. (s. 220) att sedan 50 år finns inom pressen ett väl utvecklat samarbete. Genom det pressägda företaget Svenska Pressbyrån distribueras lösnummer av dags- och veckotidningar samt tidskrifter till 16 000 pressbyråkiosker och andra säljställen över hela riket.
Utredningen ägnar vidare stor uppmärksamhet åt samdistributionsrabatten. Utredningens förslag och överväganden i denna fråga sammanfattas sålunda (s. 320):
Effekterna av samdistributionsrabatten har varit synnerligen tillfredsställande och pressutredningen föreslår att hittillsvarande konstruktion i huvudsak bibehålls. Skulle stimulansen tas bort finns risk för alt samarbetet upplöses och att principen med lika pris upphöratt gälla. Utredningen avvisar dock tanken på att även göra samdistribution av lösnummerförsålda tidningsexemplar rabattberättigade. Det finns inte tillräckligt starka presspolitiska skäl för en sådan ordning. Utredningen finner ej heller skäl att nu höja rabattens storlek.
Pressutredningen vill skapa garantier för att samtliga i distributionen deltagande tidningar ges tillräckliga möjligheter till insyn. Det skall inte vara tillåtet fördistributionsföretagen att föra förhandlingar med endast en tidning
KU 1975/76:23
inom ett distributionsområde. Möjligheterna för flera distributionsförelag att samtidigt bedriva samdistribution inom ett distributionsområde bör tas bort. I syfte att förhindra att volymen försvinner från postverket till distributionsföretagen utan att servicen gentemot läsarna förbättras föreslås att postverket får förmedla samdistributionsrabatl för tidningsdistribution på lantbrevbärarlinjer.
Slutligen föreslås åtgärder som garanterar att bestämmelserna om lika pris ej kringgås genom t. ex. uppdelning av distributionsområden i s. k. prisområden. Administrationen av samdistributionsrabatten föreslås i framtiden handhas av presstödsnämnden.
Ledamoten av utredningen, direktören Bertil Nilsson, har reserverat sig till förmån för förslaget att utsträcka samdistributionsrabatten till tidningar som helt bygger på lösnummerförsäljning. Enligt Nilsson bör samdistributionsrabatt i form av ett transportstöd utgå till kvällstidningar som distribuerar i samverkan.
Utredningens förslag innebär att flera nya uppgifter tilldelas presstödsnämnden. Bl. a. skall - som redan framgått - administrationen av samdistributionsrabatten överflyttas från statskontoret till presstödsnämnden. Betydligt större resurser måste därför ställas till nämndens förfogande. Enligt utredningen bör ett permanent kansli inrättas för det löpande arbetet. Presstödsnämnden bör också ges resurser att med hjälp av kansliet eller expertis utifrån utföra eller initiera olika former av undersökningar samt rapportera om utvecklingen inom branschen.
När det gäller tidskrifterna har enligt pressutredningen distributionskostnaderna varit en snabbt ökande utgiftspost för de flesta tidskrifter, främst som en följd av de portohöjningar som posten tvingats vidtaga. Utredningen diskuterar olika alternativ till distributionen av tidskrifter via postverket men konstaterar att majoriteten av alla tidskrifter har små möjligheter att skapa en effektiv och kvalitetsmässigt tillfredsställande egen distribution. Under vissa förutsättningar skulle dock en samdistribution av tidskrifter kunna bli ekonomiskt fördelaktig i jämförelse med postdistributionen utan att servicen försämrades. En sådan, tänkt distribution skulle endast omfatta ett fåtal, större tidskrifter.
Pressutredningen betecknar sina undersökningar av tidskrifternas roll och ekonomiska situation sorn översiktliga och framhåller behovet av ytterligare studier på detta område. Det finns, anser utredningen, oroande tecken på en ekonomisk kris för stora grupper av tidskrifter med bred folkrörelseanknytning. Utredningen betonar statsmakternas ansvar i denna fråga och föreslåratt en särskild utredning så snart som möjligt tillsätts för att fastställa dagsläget för tidskrifterna och framlägger förslag om hur tidskrifternas problem lämpligen bör lösas.
I ett annat nyligen framlagt betänkande behandlar 1974 års tidningslaxeutredning postens roll i tidnings- och tidskriftsdistributionen (SOU 1975:80). Utredningen har haft i uppdrag att göra en översyn av avgifterna i postverkets tidningsrörelse m. m. Utredningen konstaterar att av den postbefordrade
KU 1975/76:23
volymen på ca 600 milj. ex. per år hänför sig nästan 2/3 till tidningar med mindre än 2 nummer i veckan. För dessa tidningar har marknadsutvecklingen för postverkets del varit gynnsam. Men när det gäller dagstidningsdistributionen har utvecklingen missgynnat postverket. En väsentlig orsak härtill har enligt utredningen varit införandet av den statliga samdistributionsrabatten. Enligt postverkets kostnadsberäkningar ger tidningsrörelsen en bristande särkostnadstäckning, som för år 1975 beräknas överstiga 90 milj. kr.
Utredningens huvuduppgift har varit att konstruera ett sådant taxesystem, att postverket får sina kostnader för lidningsdistributionen täckta utan volymförluster. Enligt utredningens förslag skall kostnadstäckningen åstadkommas genom successiva avgiftshöjningar under en period av 15 år. Genom den långa anpassningsperioden och andra föreslagna inslag i taxesystemet anser utredningen att riskerna för ett volymbortfall är små. Beträffande samdistributionsrabatten konstaterar utredningen - som redan nämnts - att rabatten visserligen förändrat konkurrenssituationen men att ett slopande av den inte skulle få några positiva effekter för postverket. Utredningen föreslår därför inte några ändringar i samdistributionsrabatten.
Pressutredningen och tidningstaxeutredningen har stått i kontakt med varandra underarbetet. 1 en kommentar till tidningstaxeutredningens förslag framhåller pressutredningen (s. 257) att förslaget för tidskrifternas del innebär att de får en möjlighet att överblicka kostnadsutvecklingen på distributionsområdet och att anpassa planeringen inför det nya läget. Om tidningstaxeutredningens förslag accepteras synes enligt pressutredningen hotet om en drastisk höjning av distributionskostnaderna avvärjt.
Båda nu nämnda betänkanden är f. n. föremål för remissbehandling. Förslag till riksdagen kan väntas våren 1976.
Utskottet
I motionen behandlas vissa frågor rörande distributionen av tidningar och tidskrifter. Bl. a. diskuteras den icke abonnerade pressens distribution. På detta område har ett enda företag sedan länge en dominerande ställning. Enligt motionen är det av största vikt att pressdistributionen fungerar opartiskt, så att olika tidningar och tidskrifter ges möjlighet att på så lika villkor som möjligt nå ut till en bred allmänhet. Vidare berörs också pressdistributionens roll från kulturpolitisk synpunkt.
Enligt utskottet är de frågor som tagits upp i motionen av väsentlig betydelse. I ett demokratiskt samhällssystem är det av stor vikt att medborgarna ges en allsidig och omfattande information om olika problem och åsiktsriktningar. Som framhålls i motionen är det därför ett viktigt samhällsintresse att medborgarna har så lika tillgång som möjligt till den information och debatt som förmedlas av tidningar och tidskrifter. Frågor rörande pressdistributionen har också uppmärksammats av statsmakterna
KU 1975/76:23
i olika sammanhang. Bl. a. har åtgärder vidtagits för att stimulera s. k. samdistribution av abonnemangstidningar genom statliga rabatter. Det bör även framhållas att pressen själv organiserat en omfattande samverkan när det gäller lösnummerförsäljningen och distributionen av tidningar och tidskrifter.
Formerna för pressdistributionen har behandlats av 1972 års pressutredning i dess nyligen avgivna betänkande Svensk press. Statlig presspolitik (SOU 1975:79), där utredningen bl. a. konstaterar att effekterna av samdistributionsrabatten varit tillfredsställande. Enligt pressutredningens förslag skall hittillsvarande konstruktion av rabatten i huvudsak bibehållas.
För de flesta tidskrifter har enligt pressutredningen distributionskostnaderna varit en snabbt ökande utgiftspost, främst som en följd av de portohöjningar som posten tvingats vidtaga. Pressutredningen konstaterar dock att ett genomförande av tidningstaxeutredningens i september 1975 framlagda förslag inte skulle innebära någon drastisk höjning av distributionskostnaderna.
Enligt pressutredningen finns det oroande tecken på en ekonomisk kris för stora grupper av tidskrifter med bred folkrörelseanknytning. Utredningen betonar statsmakternas ansvar i denna fråga och föreslår att en särskild utredning snarast tillsätts för att fastställa dagsläget för tidskrifterna och framlägga förslag om hur tidskrifternas problem lämpligen bör lösas.
Vad beträffar frågan om företagsstrukturen inom pressdistributionen har den enligt utskottet visst samband med det uppdrag som givits den s. k. massmediekoncentrationsutredningen. Utredningen skall pröva frågan om särskilda regler för kontroll av företagskoncentration inom massmediebranschen. Dessa regler skall enligt direktiven göra det möjligt att förhindra att kommersiellt styrda oligopol eller monopol uppkommer inom någon del av denna bransch. Särskilt angeläget ter det sig att se till att företag med en dominerande ställning inom flera sektorer av massmediebranschen inte förekommer.
Vad gäller frågan om pressdistributionens kulturpolitiska roll vill utskottet erinra om att förhållandena inom den s. k. kommersiella kultursektorn har varit föremål för uppmärksamhet från statsmakternas sida under senare år. I en motion till 1973 års riksdag av herr Palm m. fl. (s) behandlades frågan om maktkoncentrationen inom denna sektor. I sitt av riksdagen godkända betänkande förklarade sig kulturutskottet (KrU 1973:43) dela motionärernas önskemål om en översyn och analys av det kommersiella marknadssystemet på kulturområdet. Frågan behandlades i prop. 1974:28 angående den statliga kulturpolitiken. I propositionen framhöll departementschefen bl. a. att en av de viktigaste uppgifterna för statens kulturråd borde bli att följa utvecklingen i fråga om det kommersiella kulturutbudet och att föreslå erforderliga åtgärder. Departementschefens uttalanden i detta avsnitt av propositionen godtogs av riksdagen.
Som framgått av det anförda är de frågor som berörs i motionen föremål
KU 1975/76:23
för uppmärksamhet i olika sammanhang. Utskottet kan sålunda konstatera att frågan om dagspressens distributionsformer tagits upp av 1972 års pressutredning. Om utredningens förslag genomförs kan det förutsättas att utvecklingen på detta område kommer att följas med uppmärksamhet av bl. a. presstödsnämnden. Vad gäller tidskrifterna delar utskottet pressutredningens uppfattning att behov föreligger av en skyndsam utredning på detta område. Utskottet förutsätter att utredningens uppdrag också kommer att innefatta en analys av tidskriftsdistributionen. Utskottet ställer sig sålunda bakom förslaget om en utredning på detta område. Denna utskottets inställning bör ges regeringen till känna.
Frågan om särskilda regler för kontroll av företagskoncentration inom massmediebranschen är som nämnts föremål för prövning i massmediekoncentrationsutredningen. Enligt utskottet bör utredningen vara oförhindrad att behandla företagskoncentrationen inom pressdistributionen och de ägarsamband som kan finnas mellan företag med dominerande ställning inom denna sektor och andra sektorer av massmediebranschen.
Beträffande pressdistributionens roll i kulturpolitiken anser utskottet att denna fråga ligger inom det område som statens kulturråd har att bevaka.
Vad här anförts angående pågående och av utskottet begärt utredningsarbete torde tillgodose motionärernas önskemål. Någon särskild översyn därutöver synes f. n. inte erforderlig.
Utskottet hemställer att riksdagen
1. med anledning av motion 1975:980 ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande en utredning rörande tidskrifternas villkor m. m.,
2. förklarar motionen 1975:980 besvarad med vad utskottet i övrigt anfört i vad den inte tillgodosetts genom hemställan under punkten 1.
Stockholm den 20 november 1975
På konstitutionsutskottets vägnar HILDING JOHANSSON
Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall (s), herrar Werner i Malmö (m), Mossberg (s). Svensson i Eskilstuna (s), Jonnergård (c). Bergqvist (s). Karlsson i Malung (s). Nordin (c). Olsson i Edane (s). Molin (fp), fru Jacobsson (m), herrar Kindbom (c) och Berndtson (vpk).
GOTAB 75 10325 S Stockholm 1975