Postens roll i tidningsdistributionen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

/ /

Postens

ralli

tidnings-

dis tributianen

nunnan:

Kostnader och

Q priser

Betänkande av 1974 års

itidningstaxeutredning

1975:80

Statens offentliga utredningar 1975:59,

üww W Kommunikationsdepartementet

Postens r0ll i

tidnin

gsdistributionen

Kostnader och priser

Betänkande av 1974 års tidningstaxeutredning Stockholm 1975

Omslag .lohan Hillbom ISBN 91-38-02543-4 Göteborgs Offscttryckeri AB Stockholm 1975

Till Statsrådet och chefen för

kommunikationsdepartementet

Den 2 november 1973 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att göra en översyn av avgifterna i postverkets tidningsrörelse m. m. Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen den 26 november 1973 sasom sakkunnig generaldirektören iförsäkringsinspektionen Malte Oredsson. Att såsom experter biträda den sakkunnige förordnades den 15 mars 1974 avdelningsdirektören i postverket Olof Bergling samt den 5 april 1974 numera docenten Karl Erik Gustafsson. Som sekreterare förordnades_den 15 mars 1974 förste byråsekreteraren i postverket Carl-Olof Strand. I enlighet med direktiven har den sakkunnige bedrivit arbetet i nära samarbete med postverket och tidningarnas organisationer. Ett flertal sammanträden har hållits, dels med större delegationer från parterna, dels inom en mindre arbetsgrupp. Postverket har vid sammanträdena representerats av ekonomidirektören Elof Lövgren, byråchefen Alf Lindeberg (t. o. m. 1975-03-14), numera byråchefen Harry Edlund samt avdelningsdirektören Lars Sallander. Svenska (TU) har representerats av redak-

Tidningsutgivareföreningen

tören Bo Präntare, direktören Kjell Bohlund, direktören Ingmar Gransbo, inköpschefen Lennart Holm samt direktören Håkan Lambert-Olsson. Fack- och Konsumentpressens Postkommitté (FKP) har representerats av kamreren Bengt Malmborg, redaktionschefen Hans Davidson, direktören Tage Olofsson samt direktören Peeter Tönus. Utredningen har antagit namnet 1974 års tidningstaxeutredning. I syfte att få en inblick i tidningarnas beslutssituation vid val mellan olika distributionsalternativ har utredningen hållit utfrågningar med representanter för 16 olika tidningsföretag. Vidare har konkurrenssituationen på tidningsdistributionsmarknaden studerats, bl. a. genom utfrågningar och samtal med representanter för Pressens Samdistribution AB och Tidningstjänst AB. Studiebesök har gjorts vid postanstalten Stockholm Ban samt hos Nordisk Rotogravyr, Solna, Svenska Dagbladet AB, Stockholm och Åhlén & Åkerlunds Förlags AB, Stockholm. Den sakkunnige har v i enlighet med direktiven - haft fortlöpande kontakter med 1972 års pressutredning.

Experten Gustafsson har på den sakkunniges uppdrag gjort en genomgång av postverkets kostnadsfördelningssystem och den härpå grundade prissättningen. Resultatet redovisas i ett utlåtande som fogas till betänkandet som bilaga 3. l974 års tidningstaxeutredning får härmed överlämna sitt betänkande. Utredningen har därmed fullgjort sitt uppdrag. Stockholm den 3 september 1975 Malte Oredsson /Carl-Olof Strand

Inneháü

Skrivelse till Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

l. Utgångspunkter för utredningsarbetet . . . . . . . . . . . . . . . 15 1.l Tidigare utredningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

1.1.1 1955 års tidningsförordningsutredning . . . . . . . . . . . 16

1.1.2 1966 års tidningstaxeutredning . . . . . . . . . . . . . . . . 17 1.2 Utveckling under de senaste åren . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 1.3 Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23

2. Postverkets tidningsrörelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 2.1 Allmän organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 2.2 Tidningsrörelsens omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 2.2.1 Volymer m. m. 1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 2.2.2 Volymutveckling 1963-1974 . . . . . . . . .- . . . . . . . . 30 2.3 Taxesystemet i tidningrörelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 2.3.1 Taxesystcmets nuvarande komponenter . . . . . . . . . . 32 2.3.2 Avgiftsförhandlingama . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 2.4 Kostnadsfördelningssystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 2.5 Tidningsrörelsens intäkter och kostnader . . . . . . . . . . . . . 37 2.5.1 Särintäkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 2.5.2 Särkostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 2.5.3 Tidningsrörelsens andel av postverkets särkostnader . . 41 2.6 Tidningsrörelsens ekonomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 2.6.1 Underskott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 2.6.2 Täckningsgrad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 2.6.3 Bortfallskostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 2.7 Postverkets ekonomiska mål för tidningsrörelsen . . . . . . . 47 2.7.1 Postverkets allmänna mål och politik . . . . . . . . . . . . 47 2.7.2 Mål för tidningsrörelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 2.7.3 Storleken av eventuellt samkostnadsbidrag . . . . . . . . 49

Utredningens överväganden kring taxesystemet i postverkets tidningsrärelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 3.1 Taxesystemets syfte 51 3.1.1 Utgångspunkter 51 3.1.2 Målkonflikter 51 3.1.3 Disposition av kapitlet 53 3.2 Tillämpning av principen pris efter prestation” 53 3.2.1 Grundläggande problem och förhållanden . . . . . . . . . 54 3.2.2 Kostnadspåverkande faktorer 55 3.2.3 Sammanfattning av 1974 års tidningstaxeutrednings bedömning av kostnadspâverkande faktorer 64 3.3 Avveckling av det årliga underskottet . . . . . . . . . . . . . . . . 65 3.3.1 Postverkets syn på kostnadstäckningsnivån 65 3.3.2 Tidningsorganisationernas syn på kostnadstäckningsnivån 66 3.3.3 Utredningsmannens syn på kostnadstäckningsnivån och frågan om statsbidrag 67 3.3.4 Särkostnadstäckning genom avgiftshöjningar 67 3.4 Analys av postverkets konkurrenssituation 68 3.4.1 Förändringar i konkurrenssituationen 68 3.4.2 Tidningarnas distributionsalternativ 70 3.4.3 Tänkbara volymeffekter 71 3.4.4 Postdistributionens volymkänslighet 73 3.5 Anpassning av pris-efter-prestationstaxan till konkurrenssituaüonen 73 3.5.1 Begreppsanalys 74 3.5.2 Alternativa anpassningsmetoder 75

Utredningens förslag till taxesystem i postverkets tidningsrörelse . . . . . o . . - a . - . . . . . . . . . . . - . . . . . . . . . . . .- 81

Bilaga 1 Tidningar i rangordning efter den postbefordrade volymen 1973 89 Bilaga 2 Avgifter i posrverkets tidningsrörelse 1975 . . . . . . . . . . 101 Bilaga 3 Postverkets kostnadsfördelningssystem och tidningsdistributionens ekonomi. Utlåtande av Karl Erik Gustafsson . . 103 Bilaga 4 Exempel på inhämtningen av den bristande särkostnadstäckningen i pastverkets tidningsrörelse . . . . . . . . . . . . 119

Sammanfattning

Postverket svarar för en betydande del av tidningsdistributionen i Sverige. Totalt postbefordras f. n. ca 570 milj. tidningsexemplar per år, vilket utgör ca hälften av den abonnerade tidningsvolymen. Av den postbefordrade volymen hänför sig ca 200 milj. till tidningar med 2-7 nummeri veckan (”dagstidningar) och ca 370 milj. till tidningar med mindre än 2 nummer i veckan (fackförbunds- och andra organisationstidningar, facktidskrifter, personaltidningar, populärpress m. m.). Postverkets tidningsrörelse har på senare år minskat i fråga om antalet befordrade exemplar. Marknadsutvecklingen har visserligen varit gynnsam för postverket då det gäller andra tidningar än dagstidningar, men när det gäller dagstidningsdistributionen har utvecklingen missgynnat postverket. Trots att marknaden ökat har den av postverket distribuerade volymen minskat kraftigt. Medan antalet distribuerade dagspressexemplar år 1969 var ca 265 milj., hade antalet år 1974 gått ned till 202 milj. En väsentlig orsak härtill har varit införandet av den statliga samdistributionsrabatten. Kostnaderna för postverkets tidningsdistribution har knappast någon gang helt täckts av de erlagda tidningsavgifterna. Den bristande särkostnadstäckningen”, som enligt en av postverket år 1961 genomförd kostnadsundersökning var ca 50 milj. kr, hade enligt 1971 års kostnadsundersökning ökat till ca 66 milj. kr. De årliga underskotten har fortsatt att öka och postverket beräknar att underskottet på tidningsrörelsen ar 1975 skall komma att överstiga 90 milj. kr. Intäkterna har dock efterhand kommit att täcka en allt större andel av särkostnaderna. 1961 täckte intäkterna i tidningsrörelsen ca 45 % av de totala särkostnaderna medan täckningsgraden 1974 vari det närmaste 70 %. Kostnaderna för postverkets tidningsrörelse bestäms med utgångspunkt från verkets kostnadsfördelningssystem. l enlighet med direktiven har - docenten Karl Erik utredningen genom utredningens expert, Gustafsson - l gjort en genomgång av kostnadsfördelningssystemet. redogörelsen för granskningen (bilaga 3 till betänkandet) konstateras att syftet vid uppbyggandet av kostnadsfördelningssystemet bl. a. varit att fördela kostnaderna så långt det företagsekonomiskt sett är möjligt. Systemet skulle visa varje försändelseslags särkostnader och därmed ge underlag för att beräkna försändelseslagets bidrag till täckandet av postverkets samkostnader. Gustafsson anser att detta syfte uppnåtts. l samband med genomgången av postverkets kostnadsfördelnings-

8 Sammanfattning

system har också gjorts ett försök till en analys av bortfallskostnaderna i tidningsrörelsen, varmed avses de kostnader som skulle falla bort om tidningsrörelsen i postverket upphörde. Enligt rapporten från 1961 års kostnadsundersökning skulle minst 75-80 % av de totala särkostnaderna för tidningsrörelsen kunna betraktas som bortfallskostnader. Experten Gustafsson anser att dessa beräkningar överdriver postverkets anpassningsmöjligheter. Det finns dock inga möjligheter att med utgångspunkt i tillgängligt material från kostnadsundersökningarna göra någon uppskattning av hur mycket det angivna procenttalet bör sänkas. Vid övervägandena om det framtida taxesystemet i postverkets tidningsrörelse har utredningen haft att beakta de riktlinjer, som getts i utredningens direktiv. Enligt dessa skall postverkets ersättning för utförda distributionstjänster i princip baseras på de faktiska kostnaderna för prestationerna; dels skall taxesystemets konstruktion i grunden bygga pá principen pris efter prestation”, dels skall formerna och takten för avvecklingen av underskottet i tidningsrörelsen prövas av utredningen. Vidare skall utredningen enligt direktiven eftersträva ett taxesystem och en prissättning, som framstår som samhällsekonomiskt rationella. Vid konstruktionen av taxesystemet och vid Övervägandena avseende avvecklingen av underskottet har utredningen alltså fått göra en avvägning mellan postverkets företagsekonomiska intressen och samhällets intresse, dels av rationell distribution av försändelser av olika slag, dels av rationell tidningsdistribution. Direktiven har gett utredningen möjlighet att i sin avvägning mellan dessa intressen göra vissa avsteg från en rent kostnadsbaserad prissättning. Parternas och utredningsmannens syn på vilken kostnadstäckningsnivå, som skall eftersträvas, och vilka metoder, som kan användas för att uppnå den åsyftade nivån, redovisas i ett särskilt avsnitt i betänkandet (avsnitt 3.3). Postverket eftersträvar en prispolitik som syftar till att varje rörelsegren skall bära sina särkostnader och härutöver lämna ett skäligt bidrag till det för hela verket gemensamma kostnaderna. Underskottet i tidningsrörelsen innebär, enligt postverket, numera en så stor belastning på brevrörelsen och därmed på denna rörelsegrens konkurrensförmåga, att underskottet inte längre bör finansieras med intäkter från brevrörelsen. Underskottet bör därför - intill dess att avgifterna i tidningsrörelsen kan göras kostnadstäckande - täckas med statsmedel. Tidningsorganisationerna (FKP och TU) anser -- under hänvisning till tidningarnas stora betydelse för upprätthållandet av postverkets distributionsapparat - det rimligt att tidningarna får betala en sådan taxa att postverkets rörelseresultat i framtiden inte försämras av tidningsdistributionen. Organisationerna menar därför i princip att tidningstaxans nivå på sikt bör vara lika med bortfallskostnaderna, vilka enligt experten Gustafsson för närvarande torde uppgå till högst 75-80 5% av de av postverket redovisade särkostnaderna. Utredningsmannen hänvisar för sin del till direktiven, enligt vilka postverket i princip skall få ersättning för sina distributionstjänster efter de faktiska kostnaderna för prestationerna. Statsmakternas ställningsta-

Sammanfattning 9

gande till frågan om statsbidrag måste enligt utredningsmannens mening bli beroende av bedömningar - bl. a. av om intäkterna från brevrörelsen även fortsättningsvis kan täcka underskottet i tidningsrörelsen - som faller utanför denna utrednings uppdrag. Trots sina redovisade principiella synpunkter har parterna förklarat sig villiga att medverka till ett gemensamt taxeförslag från utredningen, vilket så långt möjligt följer utredningsdirektiven. l fråga om kostnadståckningsnivån har utredningen härvid enats om att det i nuläget realistiska målet är att ge postverket täckning för de totala särkostnaderna i tidningsrörelsen. Särkostnadstäckningen skall åstadkommas genom avgiftshöjningar. Dessa kan i princip ske antingen på en gång eller genom gradvis anpassning av avgifterna under en viss tidsperiod. För att få en uppfattning om tidningsföretagens förmåga att bära höjda avgifter för postdistribution har utredningen analyserat postverkets konkurrenssituation i ljuset av tidningarnas distributionsalternativ. Denna analys bygger på material från utfrågningar med sexton tidningsföretag. Om tidningstaxorna snabbt skulle göras särkostnadstäckande och - som en följd härav - en alternativ distributionsapparat skulle byggas upp, har utredningen uppskattat att ca 200 milj. exemplar eller en tredjedel av postverkets hela tidningsvolym skulle falla bort. Det beräknade bortfallet skulle sänka effektiviteten i postverket och drabba postverket som distributionsorganisation. Avgifter och regler i taxesystemct bör enligt utredningen utformas så att postverkets volymförluster inom glesbygdsdistributionen begränsas och så att de stora veckotidningarna och de stora fack- och konsumenttidningarna, dvs. de tidningar som kan rubriceras som täckningsbyggarna i postverkets distribution, inte lämnar postverket till förmån för andra distributörer. Analysen av postverkets konkurrenssituation visar att avgifterna endast gradvis bör anpassas till särkostnadstäckande nivå. De negativa volymeffekterna torde dämpas väsentligt om den bristande särkostnadstäckningen avvecklas under en period på cirka 15 år. En sådan avvecklingsperiod ger tidningarna möjlighet att anpassa sig till den högre avgiftsnivån och innebär dessutom att postverkct genom olika åtgärder kan anpassa organisationen till en -- trots den långa avvecklingsperioden - eventuellt minskande volym. Utredningen anser dock att enbart en lång avvecklingsperiod i fråga om den bristande särkostnadstäckningen inte är en tillräcklig åtgärd för att så långt möjligt begränsa volymförlusterna. Avvecklingsperioden måste kombineras med en anpassning av taxans konstruktion till konkurrenssituationen. Taxans konstruktion bör också framgent i grunden bygga på principen ”pris efter prestation. Utredningen har gjort en genomgång av faktorer, vilka i olika sammanhang har antagits ha en kostnadspåverkandc effekt. På basis av denna genomgång har utredningen föreslagit vissa kostnadsmässigt motiverade modifieringar av det nuvarande taxesystemet. Även en marknadsanpassning bör enligt utredningen ske » med bibehållande av enhetsportoprincipen - genom att komponenter, som beaktar konkurrens- och efterfrågeförhållanden på marknaden införs i

10 Sammanfattning

taxesystemet. Utredningen har sålunda föreslagit införande av komponenter som beaktar upplagestorlek och kundförhållanden. l fråga om upplagestorlek anser utredningen att tidningar med en postbefordrad upplaga på mer än lO milj. exemplar bör ges en lägre avgift än tidningar med 3-10 milj. exemplar, vilka i sin tur bör ges en lägre avgift än övriga tidningar. Vad gäller tidningarnas kundförhållande till postverket finns redan i nuläget ett inslag som beaktar detta, nämligen den s. k. trohetsrabatten. Utredningen har som nämnts kommit fram till att ett taxesystem som bygger på enhetsportoprincipen bör vara konstruerat så att det ger postverket ett skydd mot förlust av från distributionssynpunkt gynnsamma tidningsexemplar. l fråga om tidningar med 2w7 nummeri veckan (i visst fall även i fråga om tidningar med l nummer i veckan) kan skyddet begränsas till lantbrevbäringslinjerna medan det för övriga tidningar bör gälla hela distributionsområdet. Utredningen anser därför att ett inslag motsvarande trohetsrabatten bör finnas i taxesystemet. Inslaget har i förslaget getts formen av en volymgaranti. De tidningar, som genom att träffa volymgarantiavtal garanterar postverket en betydelsefull grundstruktur i dess distributionsapparat, ges fördelen av en taxa, som endast gradvis - under en period på ca 15 år »- anpassas till full särkostnadstäckningsnivå. De tidningar, som ej är beredda ge sådan volymgaranti, bör däremot enligt utredningens bedömning ej ges fördelen av denna gradvisa anpassning av avgiftsnivån till full särkostnadstäckning. Dessa tidningar bör därför betala en avgift som motsvarar full särkostnadstäckning. Slutligen har utredningen haft att behandla frågan om samdistributionsrabatten påverkat postverkets konkurrenssituation. Utredningen konstaterar att rabatten visserligen förändrat konkurrenssituationen, men att ett slopande av den inte skulle få några positiva effekter för postverket. Utredningen föreslår därför ej några ändringar i samdistributionsrabatten. Det av utredningen föreslagna taxesystemet, som bygger på i det föregående redovisade principiella ståndspunktstaganden, kan sägas i sina s huvuddrag vara baserat pa principen pris efter prestation” men inneha]ler även marknadsmässiga inslag. Huvudpunkterna i förslaget är följande: l. Enhetsportoprincipen tillämpas, dvs. det förutsätts att inga separata avtal om avgifter och villkor för tidningsdistributionen träffas mellan postverket och tidningsutgivare i andra fall än som hittills förekommit. Postverket har transportplikt över hela landet mot de angivna avgifterna. 2. Komponenterna i avgiftssystemet är desamma som för närvarande, dvs. grundavgift, bokföringsavgift för oadresserade utgivarkorsband, försändelseavgift för kommissionärskorsband, exemplaravgift samt viktavgift. 3. Fördelningen av trycket på de olika komponenterna följer i huvudsak den fördelning som framräknats med utgångspunkt från principen ”pris efter prestation. Exemplaravgiften utgör sålunda 66,8 % av samtliga avgifter, viktavgiften 32,0% samt övriga avgiftskomponenter 1,2 “70 av samtliga avgifter. Övergången till denna fördelning av trycket pa

Sammanfattning 11

avgiftskomponenterna skall ske successivt under perioden 1977-1979. 4. Zontaxa enligt hittillsvarande metoder tillämpas för tidningar av alla slag med 2-7 nummer i veckan. För tidningar med mindre än 2 nummer i veckan tillämpas en enhetlig viktavgift. Denna motsvarar zontaxans viktavgift för det genomsnittliga medeltransportavståndet avseende hela volymen tidningar med mindre än 2 nummer i veckan. 5. Om annat ej överenskommes mellan postverket och tidningarnas utgivare inplaceras de olika tidningarna i servicenivå enligt följande: 0-1 distribution (1 dygns distributionstid): tidningar med 2-7 nr/ vecka. 0-2 distribution (2 dygns distributionstid): tidningar med mindre än 2 nr/vecka men minst 31 nr/år. 0-3 distribution (3 dygns distributionstid): tidningar med 4-30 nr/år. Tidning får fritt välja lägre servicenivå än som ovan angivits och tillämpa motsvarande lägre a-priser. Tidning, som önskar välja högre servicenivå än som ovan angivits, får göra detta efter anmälan till postverket i god tid före övergången. Skulle övergången till högre servicenivå i visst fall föranleda stora organisatoriska svårigheter eller leda till avsevärt ökade kostnader för postverket, bör frågan tas upp till diskussion i samarbetsnämnden mellan postverket och tidningarna. På 1975 års taxenivå är skillnaden i exemplaravgift 3 öre mellan 0-1 och 0-2 distribution samt 2 öre mellan 0-2 och O-3 distribution. 6. Oadresserade utgivarkorsband får i princip användas av tidningar med 2-7 nummer i veckan. På 1975 års taxenivå är avgiftstillägget för oadresserade utgivarkorsband 3 öre per tidningsexemplar. 7. För adresserade utgivarkorsband differentieras exemplaravgiften i taxesystemet med avseende på storleken av den postbefordrade volymen tidningsexemplar per år. På 1975 års taxenivå tillämpas följande exemplaravgifter i detta hänseende: 0 Den normala exemplaravgiften för adresserade utgivarkorsband är 25,8 öre för 0-1 distribution, 22,8 öre för 0-2 distribution samt 20,8 öre för 0-3 distribution.

0 För tidningar med mer än 3 milj. men högst 10 milj. adresserade

tidningsexemplar per kalenderår restitueras efter årets utgång 3,0 öre per exemplar. O För tidningar med mer än 10 milj. adresserade tidningsexemplar per kalenderår restitueras efter årets utgång 4,0 öre per exemplar. Vissa specialregler för gränsfall föreslås. 8. Taxesystemet differentieras med avseende på tidningarnas kundförhållande till postverket enligt följande regler: Från och med avtalsåret 1977 framräknas för varje år två olika nivåer för avgifterna i postverkets tidningsrörelse, nämligen 0 ett taxesyslem, A-taxan, som ligger på en nivå som motsvarar full särkostnadstäckning i tidningsrörelsen enligt postverkets rullande kost- nadsberäkningar 0 ett taxesystem, B-taxan, som ligger på en nivå som motsvarar den för året överenskomna avgiftsnivån i tidningsrörelsen enligt punkt 9 nedan.

12 Sammanfattning

Dessa bägge taxesystem tillämpas på följande sätt: Tidningsutgivare, som vid anmälan till postverkets inländska tidningstaxa hösten 1976 förbinder sig att under perioden 1977-1978 hälla en postbefordrad upplaga enligt nedan, får tillämpa B-taxan under nämnda period. Tidning med minst 2 nummer i veckan: En upplaga motsvarande minst 97 % av tidningens postbefordrade upplaga vid förhandlingstillfället 1976 till de mottagare inom landet som får sin post med lantbrevbäring skall distribueras genom postverket. Tidning med mindre än 2 nummer i veckan: En upplaga motsvarande minst 97 % av tidningens postbefordrade upplaga vid förhandlingstillfället 1976 till de mottagare inom landet som ej är återförsäljare eller ombud för tidningen skall distribueras genom postverket. För tidning med l nummer i veckan av dagspresskaraktär, som med tätortsupplaga deltar i rabattberättigad samdistribution, gäller i detta avseende samma villkor som för tidning med minst 2 nummer i veckan. Förbindelse att utnyttja postverket på detta sätt kan därefter fr. 0. m. hösten 1977 förlängas av tidningsutgivare för ett år i taget så att den för varje anmälan till den inländska tidningstaxan omfattar två år (rullande tvåårsavtal). Vid förlängning skall förbindelsen omfatta minst 97 70 av den postbefordrade upplagan vid förhandlingstillfället året före avtalsåret. Tidningsutgivare som inte önskar teckna volymförbindelse på detta sätt får tillämpa A-taxan för sin tidningsdistribulion via postverket. Tidningsutgivare som före det rullande tvåårsavtalets utgång bryter mot en tecknad volymförbindelse förlorar omedelbart rätten att sända tidningen som utgivar- och kommissionärskorsband. Tidningsutgivare som ej önskar förlänga ett ingånget tvåårsavtal har rätt att tillämpa B-taxan intill tvåårsavtalets utgång. Därefter tillämpas A-taxan. De angivna andelarna av tidningens postbefordrade upplaga får underskridas på grund av periodicitetsändring eller av andra skäl än övergång till annan distributör än postverket utan att detta medför tillämpning av A-taxan. Som övergång till annan distributör än postverket räknas ej det fall, att tidning övergår till interndistribution i det utgivande företagets egna lokaler, utförd av företagets egen personal. 9. 1 fråga om inhämtningen av den bristande särkostnadstäckningen skall följande gälla: Med utgångspunkt från täckningsgraden 1974, 69,4 %, skall avgiftsnivån för år 1977 fastställas så att den beräknade täckningsgraden detta år blir minst 71,4 Därefter höjs procenttalet varje år med 2 procentenheter till dess detsamma nått 100, vilket sålunda skulle inträffa är 1992. Den årliga avgiftshöjningen skall dock varje år vara tillräckligt stor för att ge postverket kompensation för de särkostnadsökningar som inträffat mellan föregående och innevarande förhandlingstillfälle.

Sammanfattning 13

Ett exempel utvisande tillämpningen av dessa principer återfinns i bilaga 4. l0. Uppräkningen av det föreslagna taxesystemet till full kostnadstäckning skall i princip ske genom jämna procentuella påslag på taxek0mp0« nenternas â-priser (jfr dock punkt 3 ovan). Om parterna så överenskommcr kan dock uppräkningen göras även på annat sätt. I 1. Utredningens förslag till avgiftssystem i postverkets tidningsrörelse får med utgångspunkt från de ovan angivna huvudpunkterna den utformning, uttryckt i 1975 års intäktsnivå, som framgår av tabellerna 4.1---4.3. [Törslzigets konsekvenser för olika typer av tidningar åskådliggörs i tabellerna 4.4 och 4.5.

l Utgångspunkter för utredningsarbetet

Postverket svarar för en betydande del av tidningsdistributionen i Sverige. Totalt postbefordras f. n. ca 570 milj. tidningsexemplar per år, vilket utgör ca hälften av alla abonnerade tidningar. Den postbefordrade volymen fördelar sig på ca 200 milj. tidningar med 2---7 nummer i veckan och ca 370 milj. tidningar med mindre än 2 nummer i veckan. När det gäller abonnerade tidningar med 2w7 nummer i veckan har postverket konkurrens från samdistributionsföretag och från tidningarnas egenutdelning. Postverket svarar för drygt 20 % av abonnemangsdistributionen. När det gäller tidningar med mindre än 2 nummer iveckan är postverket i stort sett ensam distributör av abonnerade exemplar. Tidningsrörelsen är en av postverkets stora rörelsegrenar och svarar för i runt tal en fjärdedel av det totala antalet postbefordrade brev- och tidningsförsändelser. Viktmässigt betyder tidningarna ännu mer - de svarar för ca hälften av brev- och tidningsförsändelsernas sammanlagda vikt. Ser man däremot till intäkterna, svarar tidningsrörelsen för endast en dryg tiondel av postverkets totala intäkter från brev- och tidningsförsändelser. Enligt postverkets beräkningar är kostnaderna för tidningsrörelsen större än intäkterna. Den bristande särkostnadstäckningen har för år 1974 beräknats uppgå till ca 75 milj. kr. Enligt postverkets ekonomiska mål skall varje rörelsegren bära sina egna särkostnader och därutöver lämna ett bidrag till samkostnaderna. Med ett sådant kalkylerat bidrag till samkostnaderna skulle kostnadstäckningen vara ännu lägre. Villkor och avgifter i postverkets tidningsrörelse regleras av den postala tidningskungörelsen den 27 september 1968 (med senare ändringar). Villkoren för att postbefordran skall få ske meddelas av postverket. Avgifterna fastställs varje år av regeringen efter det att förhandlingar förts mellan postverket och tidningarnas organisationer « Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) samt Fack- och Konsumentpressens Postkommitté (FKP). För postbefordran av tidningar betalar tidningsutgivarna 4 utöver en för tidningsbilagor - en årlig grundavgift för tidningen och vissa avgifter befordringsavgift, som består av dels en fast avgift per tidningsexemplar, dels en avgift som är beroende av tidningsexemplarets vikt. Viktavgiften

16 Utgângspunkterför utredningsarbete!

är för tidningar som utkommer med minst 2 nummer i veckan avstandsgraderad och uppbyggd med hänsyn till varje tidnings medeltransportavstånd. 1 det följande redovisas de utredningar och överväganden som lett fram till det taxesystem som f. n. tillämpas i tidningsrörelsen. Därefter redovisas postverkcts och tidningsutgivarnas erfarenheter av detta taxesystem. Avsnittet avslutas med en redogörelse för utredningens direktiv.

l.l Tidigare Litredningar

Postdistribution av tidningar tog i Sverige sin början på 1600-talet och har sedan dess varit en viktig del av postverkets uppgift i samhället. Utmärkande för utvecklingen är dels att de postala tidningsavgifterna genomgående varit låga jämfört med avgifterna för andra försändelseslag, dels att kostnaderna för tidningsdistributionen knappast någon gång helt täckts av de erlagda tidningsavgifterna. Tidningsrörelsen har varit föremål för ett flertal utredningar under årens lopp. De två senaste ägde rum 1955-58 (tidningsförordningsutredningen) och 1966-69 (1966 års tidningstaxeutredning). Vid bägge tillfällena har huvudfrågorna varit dels taxesystemets konstruktion och rättvisa anpassning till olika kostnadspåverkande faktorer, dels relationen mellan intäkter och kostnader i tidningsrörelsen.

1.1.1 1955 ârs lidningsförordningsutredning Vid 1950-talets mitt fanns två former av tidningsdistribution genom postverket postabonnemang och utgivarkorsband. 1 fråga om postabonnemang uttogs en fast avgift för varje abonnemang, en avgift per nummer av tidningen samt en viktavgift per kilo av årsvikten. För utgivarkorsband uttogs enbart viktavgift. Avgiftssystemet återspeglade inte kostnaderna för de olika distributionsformerna på ett riktigt sätt. Utgivarkorsbanden, som var mindre kostsamma för postverket än postabonnemangen, hade i regel högre avgifter per exemplar än postabonnemangen när vikten per exemplar var större än ca 100 gram. Tidningsförordningsutredningen gjorde en kostnadsundersökning av tidningsrörelsen och föreslog med denna som grund ett avgiftssystem som så långt möjligt skulle vara kostnadsanpassat. dvs. att avgifterna skulle sättas i relation till kostnaderna för de prestationer som postverket utför för de olika tidningarna. Utredningens förslag till taxesystem innehöll följande komponenter: O Grundavgift, avsedd att täcka kostnaderna för vissa allmänna göromål i tidningsrörelsen. 0 Bokföringsavgift, avsedd att täcka kostnaderna för utdelningskort gällande oadresserade tidningar. 0 Expedieringsavgift, avsedd att täcka kostnaderna för tidningsexemplarens behandling på utgivningspostanstalten. Avgiften skulle delvis tas

Utgángspunkter för utredningsarbetet 17

ut per kilo, delvis per sorteringsenhet (bunt). 0 Transportavgift, avsedd att täcka kostnaderna för lokala och regionala transporter samt fjärrtransporter. Avgiften föreslogs differentierad efter avståndet (s. k. zontaxa) och att uttas per kilo. 0 Utdelningsavgift, avsedd att täcka kostnaderna för försortering, adressering av oadresserade tidningsexemplar samt utdelning av försändelserna. Avgiften föreslogs vara sammansatt av en avgift per exemplar, en avgift per kilo samt en avgift per tidningspaket. Utredningen föreslog vidare att postabonnemangssystemet skulle avskaffas och efter en viss övergångstid ersättas med adresserade eller i vissa fall oadresserade utgivarkorsband. Kommissionärskorsband skulle få användas vid distribution av tidningar till återförsäljare och ombud. Utredningen uppskattade vad man då kallade merkostnaderna för tidningsrörelsen till 60 milj. kr. år 1958. lntäkterna var vid samma tidpunkt ca 30 milj. kr. Någon enighet om en förbättring av ekonomini tidningsrörelsen genom en höjning av avgiftsnivån uppnåddes ej i utredningen. Utredningens förslag framfördes r med viss bearbetning efter förhandlingar mellan representanter för kommunikationsdepartementet och tid- ningarna i proposition till 1959 års riksdag, men riksdagsbeslutet blev att dittillsvarande organisation och avgiftssystem skulle behållas 1960- 61. Hösten 1960 ingav poststyrelsen till Kungl. Maj :t ett eget förslag, som efter viss bearbetning inom departementet framfördes i proposition till 1961 års riksdag. Riksdagen godtog slutligen en av bevillningsutskottet föreslagen kompromiss. Genom riksdagsbeslutet blev tidningsförordningsutredningens förslagi sina huvuddrag genomförda fr. o. m. år 1963. Vissa förenklingar gjordes innebärande bl. a. att buntavgiften slopades och ersattes med en förhöjning av viktavgiften. Vidare avstod man tills vidare från att införa avståndsdifferentiering av viktavgiften. För att undvika alltför kraftiga avgiftsändringar vid övergången till det nya systemet differentierades exemplaravgiften så att den blev lägre för dagstidningar än för övriga tidningar.

l. 1.2 1966 års tidningstaxeutredning Vid 1961 års riksdag delegerades fastställandet av tidningsavgifterna till Kungl. Maj :t för perioden 1963-66. I proposition till 1966 års riksdag föreslogs att denna uppgift skulle delegeras till Kungl. Majzt också för perioden 1966-70. I ett par motioner yrkades därvid avslag på propositionen. Vidare hemställdes att taxesystemet skulle utredas i särskild ordning. Riksdagen delegerade fastställandet av tidningsavgifterna till Kungl. Maj :t också för perioden 1966-70. Riksdagsbehandlingen ledde vidare till att den s. k. tidningstaxeutredningen tillsattes. Den började sitt arbete på hösten 1966 och publicerade sitt betänkande i augusti 1969 (SOU 1969:39). Utredningen leddes av bankdirektör R.G. Renlund. I övrigt

Utgângspunkter för utredningsarbete!

deltog representanter för postverket, TU och FKP. Utredningen hade tvá huvuduppgifter: O att söka åstadkomma en mera differentierad och kostnadsföljsam taxekonstruktion i postverkets tidningsrörelse O att söka åstadkomma en anpassning av taxorna i tidningsrörelsen till de faktiska distributionskostnaderna med minsta möjliga tidsutdräkt. Efter att ingående ha studerat de kostnadsbestämmande faktorerna i tidningsrörelsen utarbetade utredningen exempel på kostnadsanpassade taxesystem. Det visade sig dock under arbetets gång att ett system som så långt möjligt baserades på principen pris efter prestation skulle medföra avsevärda omfördelningar av postavgifterna mellan olika tidningsgrupper. Med hänsyn därtill och då man inom utredningen var oenig om vissa faktorers kostnadspåverkande effekt stannade man inför följande förslag till taxekomponenter: grundavgif t bokföringsavgift försändelseavgift för kommissionärskorsband exemplaravgift viktavgift .- Viktavgiften skulle enligt förslaget övergångsvis få bära en större andel av avgifterna än som var motiverat från kostnadssynpunkt. Zontaxa skulle tillämpas för tidningar med 2-7 nummer per vecka medan en fast viktavgift skulle användas för övriga tidningar. En skillnad iexemplaravtillämpas mellan tidningar som behandlas som A-post gift på 1 öre skulle och övriga tidningar. (Tidningar med 2›7 nummer per vecka behandlas alltid som A-post och får alltså övernattsbefordranl .) Enligt utredningsmannen borde det exempel på noggrant kostnadsföljsamt taxesystem som framräknats av utredningen vara vägledande för taxesystemets utveckling i framtiden. FKP delade i huvudsak denna uppfattning. Man hävdade dock att taxesystemet i framtiden borde ta större hänsyn till befordringshastigheten samt att avgiftsskillnaderna mellan A- och B-posttidningar planmässigt borde ökas så att en fri övergång mellan olika servicenivåer skulle kunna medges. Från TU:s sida gjordes vissa reservationer, främst mot en framtida ökad belastning på exemplaravgiften jämfört med viktavgiften samt mot ökade skillnader i exemplaravgift mellan A-posttidningar och övriga tidningar. Utredningen diskuterade också att i taxan införa en komponent som tar hänsyn till de betalande tidningsföretagens ekonomiska bärkraft. Denna faktor skulle utgöras av en särskild tilläggsavgift på de delar av tidningarnas innehåll som kan hänföras till annonser och textreklam. Pris efter bärkraft” avvisades av såväl TU som FKP, bl. a. med motiveringen att det var tveksamt huruvida en sådan taxekonstruktion verkligen skulle gynna de mindre bärkraftiga tidningarna. Postverket 1 Beträffande den närma- med vissa förbehåll införandet tillstyrkte däremot av en bärkraftskompore innebörden av A- resp. nent i taxan. Utredningsmannen lade inte fram något förslag om ”pris B-postbehandling hänvisas till avsnitt 2.1. efter bärkraft.

Utgângspunkterför utredningsarbeter

l fråga om förlusten i postverkets tidningsrörelse föreslog utredningen att den skulle ersättas genom ett särskilt anslag av statsmedel över budgeten. Förlustens storlek beräknades av postverket till ca 60 milj. kr. Bakgrunden till detta ställningstagande var att tidningarna ansåg sig inte kunna bära den merbelastning som en höjning av postavgifterna till kostnadstäckande nivå skulle innebära. Postverket framhöll att den subventionering av tidningsdistributionen via Övriga rörelsegrenar, som dittills skett, innebar en fara för verkets ekonomi på sikt. Slutligen lämnade utredningsmannen exempel på ett särskilt avgiftssystem, syftande till kostnadstäckning efter 5 år, för tidningar som statsmakterna eventuellt ej skulle vilja gynna genom ett statsbidrag. l proposition nr l 12 till 1970 års riksdag föreslogs att tidningstaxeutredningens förslag till taxekonstruktion i princip skulle läggas till grund för de framtida tidningsavgifterna. Beträffande inhämtningen av underskottet föreslogs att den årliga avgiftsökningen dels borde täcka kostnadsökningen sedan föregående avgiftshöjning, dels medge en påtaglig inhämtning av underskottet i rörelsen. Något bidrag av statsmedel för täckande av underskottet tillstyrktes ej av departementschefen. Statsutskottet framhöll bl. a. i sitt utlåtande över propositionen att man fann det angeläget att den förordade avtrappningen av underskottet skedde i en långsammare takt än som syntes ha förutsatts av tidningstaxeutredningen. Utskottet önskade också att Kungl. Maj :t efter en fyraårsperiod skulle återkomma till riksdagen med en redovisning av resultatet av utvecklingen på området. Riksdagen skulle sedan med ledning därav få tillfälle att pröva i vilka former full kostnadstäckningi tidningsrörelsen kunde åstadkommas. I motioner med anledning av propositionen hade bl. a. föreslagits viss differentiering av avgifterna med hänsyn till tidningarnas karaktär och deras ekonomiska bärkraft. Utskottet avstyrkte sådan differentiering. Utskottets förslag bifölls av riksdagen. Riksdagens beslut kan sägas innebära följande beträffande postverkets tidningsrörelse: O Avgifterna fastställs av Kungl. Maj :t sedan reella överläggningar i frågan skett mellan representanter för postverket och tidningarna. O Riksdagen önskar en redovisning av utvecklingen inom kortare tid än 4 år. 0 Inget bidrag av statsmedel medges f. n. till postverket för förlusten på tidningsrörelsen. Möjlighet finns dock att denna fråga omprövas vid den nämnda redovisningen till riksdagen av utvecklingen inom området. O Tidningstaxeutredningens alternativ till taxesystem enligt principen pris efter prestation” gäller i huvudsak som riktlinje för taxesystemets konstruktion. 0 Underskottet skall avvecklas under en period som är längre än 5 år. 0 Samma avvecklingsperiod tillämpas tills vidare för alla typer av tidningar. Möjlighet finns dock att denna fråga omprövas vid den nämnda redovisningen till riksdagen av utvecklingen inom området.

Utgângspunkter för utredningsarbete!

1.2 Utveckling under de senaste åren

l proposition 1973:193 angående avgifterna i postverkets tidningsrörelse redogörs för erfarenheterna av det taxesystem som - efter 1970 års riksdagsbehandling i frågan - tillämpats i postverkets tidningsrörelse. Till grund för redogörelsen ligger bl. a. skrivelser från postverket den 9 oktober 1973 samt från FKP/TU den 29 oktober 1973. Beträffande avgiftsutvecklingen anförs i propositionen:

n som l enlighet med tidningstaxeutredningens förslag i princip - har godtogs av riksdagen vid behandlingen av proposition 1970:112 förhandlingarna om tidningsavgifterna för tiden efter år 1970 haft som mål dels att avgiftshöjningarna varje år skall täcka särkostnadsökningen och därutöver medge en successiv avtrappning av särkostnadsunderskottet 1 tidningsrörelsen, dels att inom denna ram åstadkomma en taxa som är mera kostnadsföljsam än den tidigare. I sistnämnda hänseende har man inriktat sig på att få en ökad andel av totalavgiften på exemplaravgiften och att för viktavgiften åstadkomma en differentiering med hänsyn till tidningarnas spridning, dvs. transportavståndet. När det gäller avgiftsomfördelningen har en sådan åstadkommits genom att en större andel av avgiften numera hänför sig till exemplaravgiften. Medan exemplaravgifterna år 1970 svarade för knappt 50 % av de totala intäkterna i tidningsrörelsen, beräknas motsvarande procenttal år 1973 till drygt 60. Det procenttal som enligt tidningstaxeutredningen borde eftersträvas var 65. Beträffande differentieringen av viktavgiften efter transportavståndet tillämpas fr. 0. m. år 1971 en zontaxa för tidningar som utkommer med minst två nummer i veckan. För dessa tidningar tillämpas 20 olika viktavgifter beroende på längden av respektive tidnings medeltransportavstånd. När det gäller den totala avgiftsnivån har denna främst påverkats av de kraftiga personalkostnadsökningarna i postverket. För perioden 1971-1973 slöts mellan postverket och tidningsutgivarna ett avtal som innebar att postverket skulle få kompensation för de årliga särkostnadsökningarna. Dessutom skulle avgifterna medge en viss reducering av särkostnadsunderskottet. Genom treårsavtalet och de inom ramen för detta avtal följande årliga förhandlingarna har de genomsnittliga avgifterna i tidningsrörelsen höjts med 10,7 % år 1971, 20,0 % år 1972 och 8,3 70 år 1973. Trots dessa avgiftshöjningar har underskottet i tidningsrörelsen under perioden inte minskats utan tvärtom har en viss ökning inträffat. Det är flera faktorer - utöver de kraftigt ökade personalkostnaderna » som bidragit till denna utveckling. Postverket har nyligen slutfört en med vissa års mellanrum återkommande revision av kostnadsberäkningarna, vilken visat att de tidigare redovisade kostnaderna i tidningsrörelsen varit något undervärderade. Den sedan länge gällande förhandlingstekniken innebär att till grund för avgiftsförhandlingarna för ett visst år läggs konstaterade kostnadsökningar till förhandlingstillfället, dvs. till året före avtalsåret och konstaterad tidningsvolym under året före förhandlingstillfället, dvs. två år före avtalsåret. Eftersläpningen i systemet har bidragit till att målsättningen om viss reducering av underskottet inte har kunnat uppfyllas. En ytterligare anledning till det försämrade resultatet är att för vissa år de prognoser som vid förhandlingarna gjorts för tidningsvolymen under avtalsåret visat sig ligga något för högt. Detta gäller särskilt för år 1972. Eftersom avgifterna för avtalsåret grundar sig på ett visst antagande om

Utgângspunkterför utredningsarbete!

volymen detta år, har detta lett till att intäkterna blivit lägre än som beräknats. Genom att kostnaderna i viss mån är trögrörliga har även resultatet försämrats.

Postverkets erfarenheter av utvecklingen under senare år beskrivs i propositionen på följande sätt:

Postverkets distribution av dagstidningar omfattar till stor del tidningsexemplar som utdelas på medelstora och mindre orter på relativt långt avstånd från tidningarnas utgivningsorter. Tidigare har nämnts att avgiften för befordran av tidningarna mellan utgivningsort och utdelningsort är avståndsdifferentierad. När det gäller den del av avgiften som avser själva utdelningen tillämpas emellertid enhetstaxa. Detta innebär att avgifterna inom mera tätbebyggda områden får bidra till att täcka kostnaderna för den kostsammare distributionen inom mera glesbebyggda områden. Ett bortfall av försändelser inom de tätbebyggda områdena innebär sålunda ett ytterligare försämrat kostnadsläge. Den kraftiga volymminskningen under den senaste treårsperioden när det gäller de postdistribuerade dagstidningarna motsvaras inte av någon motsvarande minskning av den totala dagspressupplagan. Medan som nämnts de postdistribuerade exemplaren på tre år minskat med 20 %, har den totala dagspressupplagan under samma tid ökat något. Detta gäller även om man inte räknar med kvällstidningarna, vilka i mycket stor utsträckning säljs som lösnummer. Tidningsföretagen har alltså i stor utsträckning övergått till andra distributionsformer. Dels har detta skett genom att företagen själva övertagit distributionen, dels har distributionen övertagits av sådana distributionsföretag, som i enlighet med riksdagens beslut, senast med anledning av proposition 1972:59 (KU 1972:29, rskr 1972:203), ombesörjer samdistribution och i sammanhanget förmedlar s. k. samdistributionsrabatt. Postverket har kunnat konstatera att man förlorat distributionsuppdrag inte bara inom tätorterna utan även inom vissa närområden till tätorterna, där utdelningen utförs av lantbrevbärare. Inte i något av verket känt fall har man då från tidningsföretagets sida övertagit distributionen inom hela det aktuella området utan endast valt ut abonnenter som är gynnsamma från distributionssynpunkt, t. ex. genom att de ligger i nära anslutning till befintliga billinjer för tidningstransporter etc. Tidningar till andra abonnenter låter man postverket ta hand om. Den angivna utvecklingen -- som till stor del beror på den enhetstaxa som tillämpas för utdelningen har hittills endast kunnat konstateras när det gäller dagspressen. En liknande utveckling kan emellertid, enligt postverkets bedömning, förutses även för viss del av den övriga pressen. Postverket ifrågasätter om det kan vara samhällsekonomiskt lämpligt med en sådan utveckling som innebär en dubbelorganisation för tidningsdistribution. Postverkets distributionsorganisation måste upprätthållas för annan postdistribution, och om trafikunderlaget successivt minskar kan detta innebära risk för högre postavgifter och sämre service inom övriga delar av den postala verksamheten. Postverket anser att det nuvarande taxesystemet bör ses över så att man får en taxa, som möjliggör en bättre marknadsanpassning av avgifterna. Postverket anser vidare att det är rimligt med ett statligt bidrag i första hand för postverkets tidningsdistribution i glesbygd. l avvaktan på resultatet av en översyn av taxesystemet bör enligt postverket avgiftshöjningarna i tidningsrörelsen ske på sådant sätt att verkets ekonomiska intressen tillgodoses och att ett ytterligare för verket oförmånligt bortfall av tidningstrafik från postverket inte sker. I sammanhanget kan_nämnas att i den taxa som fastställts för år 1974 har

22 Utgångspunkten/ör utredningsarbete!

införts en rabattklausul, som ger en viss rabatt åt de tidningar som är beredda att träffa avtal med postverket om att anlita verket i minst samma omfattning under år 1974 som under år 1973. Rabattklausulen har införts för att motverka den utveckling som berörts.

TUJS och FKP:s erfarenheter av utvecklingen sammanfattas i propositionen enligt följande:

TU och FKP har i princip samma uppfattning som postverket när det gäller erfarenheterna av den gångna perioden. Tidningsutgivarna anser det vara en ur samhällsekonomisk synpunkt olycklig utveckling om konstruktionen av tidningsavgifterna leder till att den postdistribuerade tidningsvolymen minskar. Liksom postverket anser tidningsutgivarna att staten bör bidra till kostnadstäckningen för tidningsdistributionen i glesbygd. Därigenom skulle möjligheter skapas för övergång till en mera marknadsanpassad tidningstaxa, och en utredning föreslås för att belysa effekten av ett nytt taxesystem.

Efter att ha gjort en tillbakablick på utvecklingen sedan 1970 konstaterar departementschefen i propositionen att både postverket, TU och FKP anser att taxesystemet i postverkets tidningsrörelse bör ses över och att han för egen del också anser att en sådan översyn bör komma till stånd. I avvaktan på resultatet av översynen bör liksom hittills avgifterna i postverkets tidningsrörelse fastställas av Kungl. Maj zt, sedan reella förhandlingar förts mellan postverket och tidningsutgivarna. Förhandlingarna bör ske med utgångspunkt i de av riksdagen år 1970 beslutade riktlinjerna och med beaktande av erfarenheterna av de senaste årens förhandlingar. Förhandlingarna bör leda till att - inom ramen för de av riksdagen beslutade riktlinjerna --- den postdistribuerade tidningsvolymen inte minskar ytterligare. Propositionen 1973:193 föranledde tre motioner.

0 1 motion 1973:2162 hemställdes att den sakkunnige även skulle få i uppdrag att överväga frågan om bidrag av statsmedel till tidningsdistribution i glesbygderna. 0 I motion 1973:2163 föreslogs distributionsrabatter till pressen. 0 1 motion 1973:2164 framhölls att någon inhämtning av det s. k. särkostnadsunderskottet inte borde ske under pågående översyn.

Trafikutskottet behandlade propositionen isitt betänkande 1973:28. Utskottet understryker där vikten av att den sakkunnige ägnar uppmärksamhet åt frågan om hur en tillfredsställande tidningsdistribution skall kunna vidmakthållas i glesbygderna. Det bör enligt utskottets uppfattning kunna övervägas att ställa statsmedel till förfogande för att täcka postverkets kostnader för distribution av tidningar i glesbygderna. Utskottet utgår från att uppdraget för den sakkunnige även omfattar denna fråga. Beträffande motionerna 1973:2163 och 1973:2164 hänvisar utskottet till den rabattklausul som införts i tidningstaxan fr. o. m. år 1974, den s. k. trohetsrabatten. Motionärernas syften anses i huvudsak tillgodosedda om anslutning från tidningsföretagens sida sker till avtalssystemet i

Utgångspunkten/ör utredningsarbete! 23

denna del samt om en rabattklausul av motsvarande slag tillämpas så länge översynen pågår. Riksdagen biföll utskottets hemställan att som sin mening ge Kungl. Majzt tillkänna vad utskottet anfört.

1.3 Direktiven

l direktiven för utredningen (statsrådsprotokoll 1973 -ll -02) anförs bl. a. följande: En utgångspunkt vid översynen är att postverket även iframtiden har en viktig uppgift att fylla i landets tidningsdistribution. Med hänsyn härtill bör ett taxesystem och en prissättning eftersträvas som stimulerar till en fördelning av tidningsdistributionen som framstår som samhällsekonomiskt rationell. Den sakkunnige bör utifrån ett sådant synsätt överväga postverkets taxor. En naturlig grund är liksom f. n. en prissättning efter principen pris efter prestation. Möjlighet bör emellertid finnas för postverket att i särskilda fall tillämpa en prissättning som betingas av konkurrensförhållandena på delmarknader inom tidningsdistributionen. Utrymmet och de närmare betingelserna för en mera marknadsorienterad prissättning får ses mot bakgrund av underskottet i postverkets tidningsrörelse och behovet att vidmakthålla och i möjlig mån öka sådan efterfrågan på postverkets tjänster, som positivt kan påverka resultatet. Mot bakgrund av målsättningen om en samhällsekonomiskt rationell fördelning av tidningsdistributionen och med beaktande av de lönsamhetskrav som gäller för postverket bör den sakkunnige även göra en genomgång av principerna för postverkets kostnadsberäkningar och den härpå grundade prissättningen, såvitt avser tidningsrörelsen, och föreslå de förändringar häruti som kan finnas påkallade. Den sakkunnige bör vidare undersöka huruvida den tidigare nämnda samdistributionsrabatten inverkat på postverkets konkurrenssituation i förhållande till de distributionsföretag som ombesörjer samdistribution. Om den sakkunnige därvid kommer till uppfattningen att samdistributionsrabatten påverkat postverkets konkurrenssituation bör denne föreslå sådana åtgärder att en i detta avseende mera balanserad konkurrenssituation uppnås. Vid övervägandena om olika åtgärder bör dock crinras om att Kungl. Maj :t ansett att postverket ej bör ges rätt att utöver vad som redan nu gäller förmedla samdistributionsrabatt. Den sakkunnige skall också ägna uppmärksamhet iir frågan hur en tillfredsställande tidningsdistribution skall kunna vidmakthållas i glesbygderna. Prissättningsproblematiken skall övervägas med beaktande av att alla möjligheter tas tillvara att ge denna distribution en rationell och ändamålsenlig utformning. l såväl denna som andra aktuella frågor bör den sakkunnige i lämplig utsträckning samråda med den av chefen för finansdepartementet tillsatta 1972 års pressutredning. Som jag tidigare framhöll utgör det betydande underskottet i postverkets tidningsrörelse ett särskilt problem. Härvidlag ankommer det på den sakkunnige att ytterligare pröva formerna och takten för avvecklingen av detta underskott. Riksdagen har uttryckt önskemål om prövning av frågan i vad mån skilda karaktärer hos olika slag av tidningar motiverar en olika behandling i taxehänseende. Jag anser att denna fråga bör ses i belysning av pressutredningens slutsatser, varför den ej bör tas upp av förevarande utredning. Den sakkunnige bör i sitt arbete ha ett nära samarbete med företrädare för postverket och tidningsutgivarna.

SOU l975z80

2 Postverketstidningsrörelse

2.1 Allmän organisation

De allmänna grunderna för postbefordran av tidningar meddelas i Kungl. Majzts kungörelse den 27 september 1968 (med senare ändringar) om postbefordran av tidningar, den s. k. postala tidningskungörelsen. Kungörelsens avgifter och villkor tillämpas vid postbefordran av periodisk skrift, som trycks och utges inom landet och som har karaktär av tidning samt uppfyller vissa bestämda villkor. Villkoren är bl. a. att utgivningsbevis utfärdats av justitiedepartementet, att tidningen framställts i tryckpress och att tidningen varje kalenderår utges med minst 4 nummer. Vidare finns minimikrav beträffande innehållets beskaffenhet (bl. a. är högst 25 % reklam för ett eller några få affärsföretag och högst 75 % reklam för olika företag tillåtet). Det finns också villkor av mer teknisk natur, t. ex. krav på att tidningsnumren skall vara numrerade i en för kalenderår löpande följd, att tryckeri, tryckningsort o. d. anges m. m. De tidningar som uppfyller kraven för postbefordran tas varje år efter ansökan in i en av postverket utgiven inländsk tidningstaxa. 1974 innehöll denna publikation uppgifter om namn, adress, postgirokonto, abonnemangsterminer samt abonnemangspriser för ca 2 000 olika svenska tidningar. Taxan finns tillgänglig på alla postanstalter och säljs till allmänheten. Abonnemang sker genom att abonnemangsbeloppet inbetalas till tidningens postgirokonto. För detta ändamål tillhandahåller postverket en specialblankett med alla för abonnemanget nödvändiga Dessutom tillhandahålls blanketter för adressändring och uppgifter. reklamation. Tidningar som är införda i den inländska tidningstaxan kan postbefordras som adresserade utgivarkorsband och i vissa fall som oadresserade utgivarkorsband och kommissionärskorsband. Adresserade utgivarkorsband är en distributionsform som kan utnyttjas av alla tidningar som uppfyller distributionsvillkoren. Försändelserna skall vara försedda med mottagarens namn och adress genom avsändarens försorg. Tidningsexemplaren kan förses med egna omslag eller sändasi samlingsförsändelser till utdelningspostanstalten med adressuppgifterna direkt på tidningsexemplaren. Oadresserade utgivarkorsband får utnyttjas av tidningar som utkom-

mer med 2-7 nummer per vecka och som har en postbefordrad upplaga

26 Postverkets tidningsrörelse

av minst l 000 exemplar. Oadresserade utgivarkorsband skickas i samlingsförsändelse till utdelningspostanstalten och delas ut till mottagarna med hjälp av särskilda utdelningskort. l regel adresseras tidningsexemplaren genom postverkets försorg innan de delas ut. Utdelningskort och - om abonnemanget upphör indragningskort skickas från tidningsföretaget till utdelningspostanstalten. _ Kommissionärskorsband kan användas vid regelbunden försändning av tidning till återförsäljare och ombud. Villkoret är att tidningen i fråga utkommer med minst 12 nummer per kalenderår. Kommissionärskorsband delas inte ut genom brevbärare utan skall hämtas på postanstalten av mottagaren. Utdelning sker dock genom postombud och lantbrevbärare. När det gäller tidningar med 2-7 nummer i veckan kan postverket vägra att åta sig utdelning genom brevbäring på tidningens utgivningsort. l övrigt har postverket transportplikt för alla tidningar i tidningstaxan över hela landet. I fråga om befordran och utdelning delas postförsändelserna rent allmänt in i två kategorier, A- och B-post. A-posten befordras på snabbast möjliga sätt medan B-postens behandling i vissa fall kan skjutas upp. Tidningarna indelas i behandlingshänseende i huvudsak på följande sätt:

Ulgivningsfrekvens Postbehandling 2»7 nr/vecka Behandling som A-post. Utdelning sker i regel första vardagen efter inlämningen (s.k. 0-1 distribution). Mindre än 2 nr/vecka Behandling som B-post med s.k. 0-2 distrimen minst 31 nr/år bution. Utdelning sker i regel andra vardagen efter inlämningen. 4-30 nr/år Behandling som B-post med s.k. O-3 distribution. Utdelning sker i regel tredje vardagen efter inlämningcn.

Tidningar med mindre än 2 nummer per vecka kan erhålla befordran som A-post efter särskild prövning av postverket och under förutsättning att en särskild tilläggsavgift erläggs. Allmänna organisationsfrågor inom postverkets tidningsrörelse diskuteras i allmänhet inom en särskild samarbetsnämnd mellan postverket och tidningarna. De särskilda reglerna om tidningarnas innehåll och allmänna utformning diskuteras vid behov inom ett särskilt råd med representanter för postverket och tidningarna.

Posrverkers ridningsrörelse 27

2.2 Tidningsrörelsens omfattning

2.2.1 Volymer m. m. 1974 Tabellerna 2.1-4 ger en uppfattning om omfattningen och sammansättningen av den tidningsvolym som postverket distribuerar. Tabellerna avser förhållandena år 1974 och bygger på analys av stickprovsvis utvalda inlämningsuppgifter. Av tabell 2.1 framgår det totala antalet postbefordrade tidningsexemplar. Antalet utgivarkorsband var ca 570 milj. exemplar. Antalet kommissionärskorsband var 1,3 milj., innehållande sammanlagt ca 20 milj. tidningsexemplar. Somjämförelse kan nämnas att det totalt sett postbefordrades ca 2 300 milj. brev- och tidningsförsändelser. Tidningsrörelsens antalsmässiga andel var således ungefär 25 % av den totala volymen. Som framgått finns det viktiga skillnader i behandlingshänseende m. m. mellan oadresserade och adresserade utgivarkorsband. Likaså finns olikheter i behandlingen mellan tidningar som utkommer med 2-7 nummer per vecka och tidningar som utkommer mindre ofta. Tabell 2.1 visar även hur antalet tidningsexemplar fördelas på de nämnda huvudgrupperna av utgivarkorsband. Drygt två tredjedelar av utgivarkorsbanden är som synes adresserade och återstoden oadresserade. Tidningar med mindre än 2 nummer i veckan är så gott som uteslutande adresserade, medan tidningar med 2-7 nummer i veckan till ca 80 % sänds som oadresserade utgivarkorsband. Totalt sett svarar tidningar med mindre än 2 nummer i veckan för 368 milj. exemplar och tidningar med 2-7 nummer i veckan för 202 milj. exemplar. Detta motsvarar ca 65 % respektive 35 % av det totala antalet utgivarkorsband. I tabell 2.2 har de bägge gruppernas postbefordrade volymer ytterligare delats upp med hänsyn till periodiciteten. Bland tidningarna med mindre än 2 nummer i veckan är veckotidningarna - definierade som

Tabell 2.1 Antal av postverket befordrade tidningsexemplar 1974 (l 000-tal exemplar)

Försändningsform Tidningar med Summa 2 nr/vecka 2-7 nr/vecka Oadresserade utgivarkorsband 1 625 161 342 162 967 Adresserade utgivarkorsband 366 578 40 302 406 880 Summa utgivarkorsband 368 203 201 644 569 847 Kommissionärskorsband Antal försändelser 321 937 1 258 Antal exemplar 12 722 7 535 20 257

28 Postverkers ridningsrörelse Tabell 2.2 Antalet utgivarkorsband fördelat på tidningar med olika periodicitet 1974 Periodicitet Antal exemplar % (l 000-tal) Tidningar med mindre än 2 nr/vecka

Tidningar med 2 - 7 nr/vecka

tidningar med 45-70 nummer per år - den största gruppen och svarar för 47 % av de totalt 368 milj. exemplaren. Bland tidningarna med 2-7 nummer i veckan är 6-dagarstidningarna i majoritet med mer än hälften av volymen. Tillsammans med 7-dagarstidningarna svarar de för drygt 75 % av antalet postbefordrade exemplar av tidningar med 2-7 nummer i veckan. I tabell 2.3 har den postbefordrade tidningsvolymen fördelats med hänsyn till tidningarnas spridningsförhållanden. För tidningar med 2-7 nummer per vecka beräknas varje år ett medeltransportavstånd för varje tidning, varför spridningsstrukturen kan anges ganska detaljerat. Huvuddelen av de postbefordrade exemplaren delas som synes ut i relativ närhet av utgivningsorten. För tidningar med mindre än 2 nummer i veckan finns endast uppgifter om de är riks-, regional- eller lokalspridda. De allra flesta av de postbefordrade exemplaren avser här tidningar med riksspridning. Tidningar med 2-7 nummer i veckan täcker inte helt gruppen dagstidningar. Enligt den i presspolitiska sammanhang oftast använda definitionen betraktas som dagstidningar alla publikationer som utkommer med minst l nummer i veckan och som kan räknas som allmänna nyhetstidningar. Den av postverket befordrade dagstidningsvolymen var - denna enligt dagstidningsdefinition ca 215 milj. exemplar år 1974. Tidningar av dagspresskaraktär med l nummer i veckan svarade för ca 13 milj. av denna volym.

Posrverkets tidningsrörelse 29 Tabell 2.3 Antalet utgivarkorsband fördelat med avseende på tidningarnas spridningsförhållanden 1974 Spridning Antal exemplar % (l 000-tal) Tidningar med mindre än 2 nr/vecka

Tidningar med 2›- 7 :ir/vecka Medeltransportavstånd:

Tabell 2.4 De stöne postbefordrade tidningarnas betydelse för volymen utgivarkorsband 1973

Antal exemplar % av samtliga (1 000-tal) utgivarkorsband (kumulativt)

Den andra huvudkategorin av tidningar - icke dagstidningar -- är en mycket heterogen grupp. Den postbefordrade volymen var år 1974 ca 355 milj. exemplar. l bilaga l till betänkandet återges en förteckning över 600 av de totalt nära 2 000 tidningar som befordras av postverket. Tidningarna har i bilagan rangordnats efter den postbefordrade volymens storlek år 1973. Bland dagstidningarna hade Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet de största postbefordrade volymerna med vardera mer än 10 milj. exemplar. Bland övriga tidningar uppnådde [CA-Kuriren, Land, Vi Bilägare, Vi samt Metallarbetaren vardera mer än 10 milj. postbefordrade exemplar. De 8 ovan nämnda tidningarna med ide största postbefordrade volymerna svarar tillsammans för nära en fjärdedel av det totala antalet av postverket distribuerade tidningsexemplar. Det är över huvud taget så

30 Postverkets tidningsrörelse

att relativt få tidningar svarar för huvudparten av den -postbefordrade volymen. Tabell 2.4 illustrerar detta närmare. 40 tidningar svarar för hälften av volymen och 120 svarar för ungefär tre fjärdedelar. Huvuddelen av de ca 2 000 tidningar som finns registrerade i tidningstaxan har alltså från volymsynpunkt en relativt liten betydelse för postverket.

2.2.2 Volymutveckling 1963-1974 Postverkets tidningsrörelse har på senare år minskat betydligt i omfattning när det gäller antalet exemplar. Utvecklingen åskådliggörs i tabell 2.5. Hela minskningen i volymen faller på tidningar med 2-7 nummeri veckan. Postverket har sedan 1963 förlorat drygt llO milj. exemplar av sådana tidningar - en volymminskning på ca 35 %.

Tabell 2.5 Antalet utgivarkorsband och kommissionärskorsband 1963 samt 1967- 1974

Minskningen beträffande tidningar med 2-7 nummer i veckan kompenseras i någon mån av att den andra gruppen tidningar med mindre än 2 nummer i veckan - ökat något under perioden. Antalet tidningar med mindre än 2 nummer i veckan har dock, som framgår av tabellen, varierat mellan olika år. Toppar kan noteras år 1970 och 1973. Totalt sett har antalet utgivarkorsband minskat med 104 milj. exemplar, eller ca 15 %, sedan 1963. Utvecklingen innebär att tidningar med 2-7 nummer i veckan kommit att utgöra en allt mindre andel av tidningsvolymen. Andelen, som var nära 50 % år 1963, hade 1973 sjunkit till ca 35 %. Även antalet kommissionärskorsbandsförsändelser har minskat under perioden. En viss Stabilisering har dock skett de senaste åren. Den negativa volymutvecklingen i postverkets tidningsrörelse motsvaras inte av någon liknande nedgång i den totala abonnemangsdistributionen av tidningar. l tabell 2.6 beskrivs volymutvecklingen för vissa tidningskategorier i form av index. Materialet har tagits fram inom postverket och baserar sig på upplagestatistik från Tidningsstatistik AB

Posrverkers tidningsrörelse 31

(TS). Separata index har beräknats för de bägge huvudformerna av distribution -- lösnummer. abonnemang respektive Dagspressens sön- och helgdagsexemplar ingår ej i materialet. Tabellen visar att dagspressvolymen totalt sett ökat med drygt 20 % sedan 1963. Kvällspressen, som så gott som helt är lösnummerförsåld, har ökat med hela 50 %, medan den övriga dagspressen, som till övervägande delen är abonnemangsdistribuerad, har ökat med nära 15 %. Kvällspressens kraftiga ökning har medfört att lösnummerdistributionen av dagspress totalt sett ökat mer än abonnemangsdistributionen. Även den senare uppvisar dock som synes en icke obetydlig ökning på ca 15 %. Till ”populärpress” räknas här endast de 30 tidningar som av TS hänförts dit och som funnits i TS redovisning under hela den studerade

periodenl. Det rör sig alltså om ett mycket litet antal av samtliga

icke-dagstidningar. Räknar man antalet distribuerade exemplar blir större betydelsen abonnemangsdistributionen av de 30 tidningarna

utgör t. ex. ca 35 % av postens totala distribution av icke-dagstidningar.

Andelen har dock sjunkit på senare år. Även då det gäller den totala lösnummerförsäljningen av icke-dagstidningar är gruppen viktig. Den svarar för merparten av denna volym. Av tabellen framgår att lösnummer- respektive abonnemangsdistributionen av populärpress har utvecklats på ungefär samma sätt under perioden. Det framgår också att den totala volymen nu ligger på samma nivå som 1963 men att trenden de senaste åren gått i negativ riktning. När det gäller populärpress finns uppenbarligen ingen tendens till övergång från abonnemang till lösnummer. Sammanfattningsvis kan sägas att marknadsutvecklingen varit gynnsam

Tabell 2.6 Volymutveckling för vissa tidningskategorier 1963-1974. antalet distribuerade tidningsexemplar respektive är (l963=l00)

Tidningskalegori Volymutveckling från 1963 (1963=l00) Volym 1974 milj. ex. 1963 1967 1971 1972 1973 1974 1 Tidningarna är Allas

Veckotidning, Se, Svensk Populärprcss

l-öräldrar och Året Runt.

32 Postverkers Iidningsrörelse

för postverket då det gäller andra tidningar än dagstidningar. När det gäller dagstidningsdistributionen har däremot utvecklingen missgynnat postverket. Trots att marknaden ökat har den av postverket distribuerade volymen minskat kraftigt. En väsentlig orsak härtill har varit införandet av den statliga samdistributionsrabatten. En närmare analys av förändringar i postverkets konkurrenssituation görs i avsnitt 3.4.1. Bland annat analyseras där effekterna av samdistribtxtionsrabattcn på postverkets dagstidningsdistribution.

2.3 Taxesystemet i tidningsrörelsen

2.3.1 Taxesystemets nuvarande komponenter Det nuvarande taxesystemet i postverkets tidningsrörelse har utvecklats med utgångspunkt i l966 års tidningstaxeutrednings alternativ till taxesystem enligt principen ”pris efter prestation”. Enligt de riktlinjer som drogs upp av 1970 års riksdag borde detta alternativ vara vägledande för taxesystemets konstruktion. Postavgifterna för utgivar- och kommissionärskorsband utgörs således av grundavgift, bokföringsavgift, exemplar- eller försändelseavgift samt viktavgift. Gällande avgifter för år 1975 framgår av bilaga 2. Grundavgift erläggs varje år i samband med att anmälan görs till tidningstaxan och utgår för varje edition av tidningen. Avgiften utgår oavkortad även om tidningen är intagen i eller anmäld till tidningstaxan endast en del av året. Den är avsedd att täcka vissa fasta kostnader för administrationen av postverkets tidningsrörelse. Bokföringsavgift erläggs för varje till postverket överlämnat utdelningsoch indragningskort avseende oadresserade utgivarkorsband. Avgiften är avsedd att täcka kostnaderna för transporten av utdelnings- och indragningskorten mellan tidningsföretagen och postanstalterna samt bokföringskostnaderna på utdelningspostanstalterna. [Exemplaravgift erläggs för varje tidningsexemplar, som sänds som utgivarkorsband. Avgiften är i första hand avsedd att täcka kostnaderna för tidningsexemplarens sortering på olika postanstalter samt kostnaderna för utdelning genom brevbärare. Försändelseavgift erläggs för varje tidningsförsändelse, som sänds som kommissionärskorsband. Viktavgift erläggs för utgivar- och kommissionärskorsband. Den utgår för varje helt eller påbörjat kilogram av varje sändnings vikt. Vikten av de bilagor som medföljer tidningsexemplaren skall ingå i sändningens vikt. Viktavgiften är i första hand avsedd att täcka kostnaderna för transporten av tidningsexemplaren mellan utgivningspostanstalten och utdelningspostanstalterna. Denna avgift är för tidningar med minst 2 nummer i veckan utformad som en zontaxa, dvs. de tidningar som har längre transportsträckor betalar högre viktavgifter än de som har kortare transportsträckor. Stycketaxering av de olika tidningsexemplaren tillämpas ej utan viktavgifterna för varje tidning med minst 2 nummer i veckan

Postverkets ridningsrörelse 33

beräknas med ledning av ett s. k. medeltransportavstånd, som erhålls genom att man lägger ihop alla de transportsträckor som förekommer för ett tidningsnummers olika postbefordrade exemplar och delar summan med hela antalet exemplar. Viktavgiften ökar för varje zon om 25 km. som medeltransportavståndet ökar med. Vid beräkningen av medeltransportavståndet får avdrag göras för de transporter av postbefordrade tidningsexemplar som utförs i tidningsföretagets egen regi. För tidningar med mindre än 2 nummer i veckan tillämpas en enhetlig viktavgift. Denna motsvarar viktavgiften för det genomsnittliga medeltransportavståndet för hela denna tidningsvolym. lnom ramen för ovannämnda grundkomponenter är tidningsavgifterna dessutom differentierade med hänsyn till vissa ytterligare faktorer. Sålunda är exemplaravgiften differentierad dels med avseende på om tidningsexemplaren är adresserade eller ej, dels med avseende på snabbheten i postbehandlingen. Exemplaravgiften för oadresserade utgivarkorsband är alltsedan år l963 0,1 öre högre än exemplaravgiften för adresserade utgivarkorsband. Skillnaden i exemplaravgift mellan tidningar som behandlas som A-post (Or--l befordran) och tidningar som behandlas som B-post (0--2 eller Oe-3 befordran) var under 1970 0,4 öre. Denna skillnad har sedan dess ökats så att den bättre överensstämmer med de kostnadsskillnader som 1966 års tidningstaxeutredning konstaterade. Under 1975 är skillnaden 2,8 öre. Tidningar med 2-7 nummer i veckan behandlas som A-post utan särskild anmälan från tidningens sida. Efter särskild prövning kan dock sådan behandling erhållas också för tidningar med mindre än 2 nummeri veckan, förutsatt att en särskild tilläggsavgift betalas. Denna tilläggsavgift är för år 1975 20 % av de vanliga avgifterna för utgivarkorsband. Enligt postverkets uppfattning har skillnaderna i avgifter mellan tidningar med 2-7 nummer i veckan och övriga tidningar ännu inte ökats så mycket att fri övergång till behandling som A-post kan medges för tidningar med mindre än 2 nummer i veckan. Postverket har hävdat att fri övergång mellan olika servicenivåer med nuvarande taxesystem kan medges först när avgiftsniván ger full kostnadstäckning i tidningsrörelsen. Från och med år 1974 infördes en rabattkomponent i taxan. Rabatt utgår under år 1975 till tidning med minst 2 nummer i veckan som under år 1975 i minst samma omfattning som vid utgången av augusti 1974 utnyttjar postverket för reguljär distribution av tidningen till de mottagare inom landet som får sin post med lantbrevbäring, samt tidning med mindre än 2 nummer i veckan som under år 1975 iminst samma omfattning som vid utgången av augusti 1974 utnyttjar postverket för reguljär distribution av tidningen till de mottagare inom landet som ej är återförsäljare eller ombud för tidningen. Rabattaxan ger för 1975 såväl lägre exemplaravgift som lägre viktavgift. Gällande avgiftsbelopp för rabattaxa respektive normaltaxa _ framgår av bilaga 2.

34 Postverkets ridningsrörelse

Som villkor för att erhålla rabatt gäller att tidningens utgivare till poststyrelsen lämnar en förbindelse att utnyttja postverket i angiven omfattning. För år 1975 har så gott som samtliga tidningar lämnat en sådan förbindelse. Enligt 1966 års tidningstaxeutredning borde exemplaravgiften iett system baserat på principen pris efter prestation” svara för ca 65 U/z av de totala avgifterna och Övriga taxekomponenter för de återstående avgifterna. 1970 svarade exemplaravgifterna för endast ca 49 a av avgifterna. Denna andel har successivt ändrats så att exemplaravgifterna för år 1975 beräknas svara för ca 60,3% av de totala avgifterna i tidningsrörelsen. Viktavgifterna svarade 1975 för ca 38,8 % och övriga avgifter för 0,9 %.

2.3.2 Avgiflsförhandlingarrza Enligt de av 1970 års riksdag fastställda riktlinjerna för postens tidningsrörelse skall avgifterna fastställas av Kungl. Majzt (numera regeringen) sedan reella överläggningar i frågan skett mellan representanter för postverket och tidningarnas FKP och TU.

organisationer:

Avgiftsförhandlingarna äger rum på sensommaren året före det år vilket förhandlingarna avser. Vid förhandlingarna bestäms avgifterna för det kommande kalenderåret - avtalsåret - sätt: på i princip följande Ö Postverkets särkostnader i tidningsrörelsen räknas fram till den nivå som gäller vid förhandlingstillfället. Vid beräkningen av kostnaderna tillämpas senast kända volym (i regel volymen för året före det år under vilket förhandlingarna sker). O Med utgångspunkt från gällande storlek på avgiftskomponenterna och en prognos beträffande volymen under avtalsåret framräknas den totala avgift tidningarna som kollektiv skulle betala under avtalsåret om storleken på taxekomponenterna ej ändrades. Till detta belopp läggs därefter den konstaterade särkostnadsökningen fram till förhandlingstillfället jämte ett överenskommet belopp i syfte att förbättra särkostnadstäckningen i tidningsrörelsen. Den sålunda erhållna summan blir den nya avgift som tidningarna som kollektiv förväntas betala under avtalsåret. O Storleken av de olika avgiftskomponenterna i den nya taxan bestäms slutligen så att den angivna totala avgiftsnivån skall kunna uppnås under avtalsåret. Postverket har i olika sammanhang hävdat att den förhandlingsmetod som ovan beskrivs har ett allvarligt fel. Metoden innebär nämligen att kostnadsutvecklingen under det år avgifterna gäller inte påverkar dessa avgifter utan får inverkan först ett år senare. Avgifterna borde enligt postverket i princip baseras på en prognosticerad kostnadsnivå för det år under vilket avgifterna skall gälla. De för postverket negativa effekterna av den nuvarande förhandlingsordningen belyses närmare i avsnitt 2.6.1.

sou 1975:80 Postverkers tidningsrörelse 35

FKP/TU har hävdat att förhandlingsordningen, som primärt baserar sig på särkostnadsutvecklingen i postverkets tidningsrörelse, medfört att FKP/TU hamnat i ett förhandlingstekniskt underläge. Dels har man, på grund av komplexiteten i det material på vilket kostnadsberäkningarna bygger, haft svårt att bedöma relevansen i gjorda kostnadsfördelningar. Dels har postverket ansett sig förhindrat att lämna information om vissa enligt FKP och TU från förhandlingssynpunkt väsentliga frågor. Uppgifterna har av postverket bedömts vara av affärshemlig natur. Utredningsmannen skall enligt direktiven göra en genomgång av principerna för postverkets kostnadsberäkningar och den härpå grundade prissättningen i tidningsrörelsen. I följande avsnitt redogörs för resultaten av denna genomgång.

2.4 Kostnadsfördelningssystemet På uppdrag av utredningsmannen har utredningens expert, docenten Karl Erik Gustafsson, granskat postverkets kostnadsfördelningssystem och tidningsdistributionens ekonomi. En redogörelse för granskningen fogas till betänkandet som bilaga 3. Postverkets kostnadsfördelningssystem bygger på principer och metoder från en större kostnadsundersökning som genomfördes år 1961. Resultaten från denna basundersökning uppdateras dels genom återkommande kostnadsundersökningar av mer eller mindre omfattande slag, dels genom framräkning av resultaten från den senast genomförda av dessa kostnadsundersökningar med hjälp av indextal. I kostnadsundersökningen betecknas på vedertaget sätt de företagsekonomiskt fördelningsbara kostnaderna som särkostnader och de företagsekonomiskt sett icke fördelningsbara kostnaderna som samkostnader. När det gäller särkostnaderna används följande uppdelning:

0 kostnader som direkt förorsakas av en viss enskild prestation betecknas som särkostnader I 0 kostnader som direkt förorsakas av en viss avgränsad grupp av prestationer betecknas som särkostnader 2. Särkostnader l för en prestation är sådana kostnader, som efter en begränsad övergångstid helt skulle falla bort, om postverket upphörde med prestationen i fråga. Sambandet mellan en prestations andel av särkostnader 2 och tillhandahållandet av prestationen är däremot inte lika enkelt. Om en prestation tas bort, så faller inte samtliga särkostnader 2 för prestationen bort. En del av prestationens särkostnader 2 förs över på andra prestationer. Det finns, framhålls i granskningsrapporten, ett direkt samband mellan särkostnader 2 och olika prestationer, men sambandet är inte av samma slag som sambandet mellan särkostnader 1 och olika prestationer. Gustafsson konstaterar, att postverkets särkostnadsbegrepp något skiljer sig från vedertagen praxis, men anser samtidigt att det använda förfarandet är motiverat med hänsyn till syftet med fördelningssystemet

36 Postverkets tidningsrörelse

att fördela kostnaderna så långt det företagsekonomiskt sett är möjligt. Då de använda termerna särkostnader l respektive särkostnader 2 inte säger något om särkostnadernas karaktär, har emellertid i utlåtandet i stället använts termerna direkta särkostnader respektive gruppsärkostnader. Den sammanfattande expertvärderingen av kostnadsfördelningssystemet omfattar tre huvudpunkter: O kostnadsfördelningssystemets överensstämmelse med syftet O undersökningsmetodernas lämplighet med hänsyn till syfte, undersökningsförhållanden samt tillgängliga och kända metoder 0 möjligheterna att applicera fördelningssystemet i andra likartade organisationer. Syftet vid uppbyggandet av kostnadsfördelningssystemet var att fördela kostnaderna så långt det företagsekonomiskt var möjligt. Systemet skulle visa varje prestations särkostnader och därmed ge underlag för att beräkna prestationens bidrag till täckandet av postverkets samkostnader. Systemet skulle också initiera rationaliseringsprojekt. l båda fallen har syftet uppnåtts. Rationaliseringar har genomförts, t. ex. inom hanteringen av rekommenderade försändelser genom att ett speciellt resurskrävande arbetsmoment tagits bort. Rationaliseringstrycket har kommit från beräkningarna som visat bristande särkostnadstäckning. Mät- och utvalsmetoderna (en beskrivning av dessa återfinns i bilaga 3) har valts bland de vid de olika undersökningstidpunkterna tillgängliga och kända metoderna på ett lämpligt sätt med hänsyn till syftet och de mycket komplicerade undersökningsförhållandena. Det har genomgående skett en rimlig avvägning mellan metodernas tillförlitlighet och den praktiska mät- och urvalssituationen. Mät- och urvalsförfarandet har fortlöpande utvecklats i positiv riktning. Gustafsson anser också att postverket har byggt upp en effektiv administration för kostnadsundersökningarna. Metodernas lämplighet anses styrkt genom att undersökningarna visat sig ha förmåga att fånga upp förändringar i arbetsförhållandena. Effekterna av den tidigare exemplifierade rationaliseringen kan avläsas i resultaten av de kostnadsundersökningar, som genomförts efter det att rationaliseringsprojektet avslutats. Detsamma gäller effekterna på kostnaderna inom tidningsrörelsen av en viss servicesänkning (indragning av andratur i brevbäringen) och ett Övertagande från tidningarnas sida av vissa arbetsuppgifter (såsom abonnemangsbokföringen). Kostnadsfördelningssystemets generalitet kan styrkas dels genom att det kunnat tjäna som internationell förebild för postala kostnadsundersökningar, dels genom att grunddragen i det har applicerats inom den svenska affärsbankssektorn. För år 1964 genomfördes nämligen en kostnadsundersökning för svenska affärsbanker, varvid erfarenheterna från postverkets undersökningar kunde användas.

Posrverkets ridningsrörelse 37

2.5 Tidningsrörelsens intäkter och kostnader 1 detta avsnitt lämnas en redogörelse för intäkter och kostnader i postverkets inrikes tidningsrörelse. Beroende på ivilket syfte uppgifterna skall användas förekommer olika intäkts- och kostnadsbegrepp, vilka här Vidare beskrivs v e genomgås. med tillämpning av de olika begreppen intäktsutvecklingen och kostnadsutvecklingen under 1970-ta1et.

2. 5.1 Sárintäkter lnom tidningsrörelsen förekommer i princip fyra olika intäktsbegrepp:

0 särintäkter enligt postverkets produktkostnadsberäkningar 0 prognostiserade taxeintäkter 0 verkliga taxeintäkter samt 0 intäkter enligt bokslut.

Särintäkter enligt postverkets produktkostnadsberäkningar bygger på postverkets driftbokslut för respektive år. Dessa intäkter redovisas i fråga om tidningsrörelsen till huvudsaklig del på två speciella konton i postverkets kontoplan, nämligen dels influtna avgifter för utgivar- och kommissionärskorsband, dels erhållna avgifter för utgivarkorsband från Tidningstjänst AB. Till dessa intäkter läggs vissa smärre belopp som t. ex. ersättning för tidningsutdelning på söndagar på vissa orter samt på tidningsrörelsen belöpande del av vissa avgifter av gemensam karaktär som t. ex. avgifter för postboxar och postfack och avgifter för begäran om eftersändning och lagring av post. De i föregående mening nämnda intäkterna uppgick år 1971 till ca 1,2 milj. kr. 1 produktkostnadsberäkningssammanhang delas dessutom de totala intäkterna enligt ovan på inrikes respektive utrikes tidningar. Av de totala intäkterna på ovannämn-

Tabell 2.7 Intäkterna i postverkets inrikes tidningsrörelse, milj. kr.

”Postvcrkets produktkostnadsbcräkningar (KU). hljnl. beräkning med ledning av närmast föregående kostnadsundersökning.

38 Posrverkets tidningsrörelse

da konton avsåg år 1971 ca 2,1 milj. kr. tidningar till utlandet (Norden). De enligt ovan beräknade särintäkterna för tidningsrörelsen år 1970- -1973 framgår av tabell 2.7 kolumn 2. Prognostiserade taxeintäkter beräknas i samband med de årliga tidningsförhandlingarna. l avsnitt 2.3.2 har redan beskrivits hur denna beräkning i princip går till. Det framgick där, att den avgift som tidningarna som kollektiv skall betala ett visst år - avtalsåret - bestäms med utgångspunkt från volymen året före förhandlingsåret och särkostnadsökningen i tidningsrörelsen mellan föregående och innevarande förhandlingstillfälle. Särkostnadsökningen mellan förhandlingstillfällena bestäms enligt följande modell. Exemplet är hämtat från förhandlingarna 1974 om 1975 års taxa.

Beräkning av ökningen i särkostnaderna för den inrikes tidningsrörelsen 1973-1974 milj. kr.

l. Sårkostnader 1973 enligt föregående års förhandlingsöverenskommelse 222,9 2. Volymförändring mellan 1972 och 1973 3,2

“Mellan förhandlingstillfällena 1973 och 1974.

De under senare år i samband med förhandlingarna prognostiserade taxeintäkterna (inkl. Norden) framgår av tabell 2.7 kolumn 3. Eventuella differenser mellan prognos och utfall kommer att innebära, att den tänkta, totala intäktsnivån över- eller underskrides. Genom att det i allmänhet är den tidigare prognostiserade intäkten, som ligger som bas vid konstruktionen av nästföljande års taxa, kommer eventuella differenser i volymen inte att ha någon större betydelse om volymen genomsnittligt över åren ligger på samma nivå. l så fall får den missgynnade parten under därpå följande år räkna sig differensen tillgodo. Volymförändringar innebär alltså då inget annat än en omfördelning i tiden av tidningsinkomsterna. Verkliga taxeintäkter under de senaste åren framgår av tabell 2.7 kolumn 4. Differensen mellan de prognostiserade och de verkliga intäkterna uppstår till följd av volymförändringar, ändringar i relationerna mellan vikt och volym, ändringar i medeltransportavstånd m. m. Vid en jämförelse av såväl prognostiserade som verkliga taxeintäkter med särintäkterna enligt produktkostnadsberäkningarna bör observeras, att de två förstnämnda typerna endast omfattar de förhandlingsbara avgifterna för utgivarkorsband, dvs. exklusive postabonnerade tidningar till utlandet och exklusive bilage- och flygavgifter. Dessutom ingår utgivarkorsband till utlandet (Norden) i dessa avgiftsbelopp. När man i

Posrverkets tidningsrörelse 39

taxe- och förhandlingssammanhang talar om intäkter avses således de verkliga eller prognostiserade taxeintäkterna enligt ovan. Intäkter enligt bokslut framgår av kolumn 5 och 6 i tabell 2.7. Ur det interna bokslutet (driftbokslutet) för ett visst kalenderår kan direkt avläsas de intäkter, som redovisas på de unika kontona för tidningar. Dessa belopp avviker från de verkliga taxeintäkterna genom att även postabonnerade tidningar till utlandet samt bilage- och flygavgifter ingår. l driftbokslutet görs också vissa periodiceringar, vilka dock är av mindre betydelse. Det är intäkterna enligt detta bokslut, som ligger till grund för postverkets produktkostnadsberäkningar. l det externa bokslutet (affärsbokslutet) redovisas som tidningsavgif- ” ter de under respektive räkenskapsår (07-01-06-30) influtna, totala beloppen för såväl inrikes som utrikes tidningar. Dessa belopp, som återges i kolumn 6, är operiodicerade.

2.5.2 Särkostnader Liksom särintäkterna för tidningsrörelsen kan särkostnaderna framräknas och uttryckas på olika sätt. l princip kan följande särkostnadsbegrepp åtskiljas med hänsyn till beräkningsmetoden: 0 särkostnader enligt postverkets produktkostnadsberäkning (för KU-år) 0 förhandlingssärkostnader O ”sanna” särkostnader O beräknade särkostnader för budgetår”

Särkostnader enligt produktkostnadsberäkningarna erhålls på följande sätt. I de rullande produktkostnadsberäkningarna (KU) utgår man från de olika kostnadsslagen enligt driftbokslutet för undersökningsåret. I den vidare fördelningen av kostnaderna avskiljs samkostnaderna, som lämnas ofördelade, medan särkostnaderna för-delas till postverkets olika produk- . ter. Därvid skiljer man också på särkostnader för inrikes produkter och för produkter till och från utlandet. (Kostnadsberäkningssystemet har närmare beskrivits i avsnitt 2.4.). De på detta sätt beräknade särkostnaderna för KU-åren 1969/1970 och 1971 framgår av tabell 2.8 kolumn 2. Begreppet förhandlingssärkostnader avser egentligen den särkostnadsnivå som bildar underlag för postverkets årliga taxeförhandlingar med TU och FKP. Beräkningen av dessa förhandlingssärkostnader görs med utgångspunkt från den senaste kostnadsundersökningen (f. n. KU-71). Dessa baskostnader e för den inrikes tidningsrörelsen e räknas sedan om med hänsyn till dels volymförändringar (antal och vikt), dels förändringar i priserna på produktionsfaktorerna, som inträffat efter basåret. Dessutom beaktas sådana förändringar i kostnaderna som inträffat på grund av olika rationaliseringsátgärder. Dessa s. k. förhandlingssärkostnader har emellertid - som förut nämnts - den egenheten, att volym och pris framräknas till olika tidsperioder, varigenom effekten blir ett års volymeftersläpning. Vid förhandlingarna år 2 om taxan för år 3 uttrycks särkostnaderna i prisnivån för år 2 och volymen för år l. Inför varje års

40 Postverkets ridningsrörelse

förhandling sker sålunda en omräkning till förhandlingstillfällets prisnivå i närmast föregående års volym och med hänsyn tagen till beräknade rationaliseringsvinster för förhandlingsåret. Den intäktsökning som skall täckas in i taxan för år 3 motsvaras således av prisökningen (efter beräknade rationaliseringseffekter) sedan föregående förhandlingstillfälle och volymförändringen (+ eller -) året före förhandlingsåret. De för de Senaste åren beräknade förhandlingssärkostnaderna redovisas i tabell 2.8 kolumn 3.

Tabell 2.8 Särkostnaderna i postverkets inrikes tidningsrörelse, milj. kr.

“Postverkets produktkostnadsberäkningar (KU). bBeloppen för 1971 och senare år baserar sig på KU 197 l. Beloppen inom parentes baserar sig på KU 1969/70.

Några sanna särkostnader för ett visst år kan egentligen inte beräknas. särkostnader kan - i likhet med andra Tidningsrörelsens nämligen produkters - inte avläsas direkt på unika konton. De utgör i stället olika stora andelar av olika förekommande kontobelopp. För att fördela ett visst kontos eller vissa kontons kostnader på olika produkter krävs s. k. fördelningsnycklar. Dylika tas f. n. endast fram för kostnadsundersökningsåren (KU-åren). För mellanliggande år görs, som ovan nämnts, omräkning med volym- och prisindex av kostnaderna för olika produkter enligt senaste undersökning. De sanna särkostnaderna för ett visst år kan approximativt beräknas med hjälp av dylika framräkningar. Beräkningen sker på nästan samma sätt som beräkningen av förhandlingssärkostnaderna. Enda skillnaden är att prisnivå och volym avser samma år. Detta innebär att skillnaden mellan förhandlingssärkostnaderna och de “sanna särkostnaderna för ett visst år utgörs av en volymkorrigering. De sålunda i efterhand beräknade sanna särkostnaderna framgår av tabell 2.8, kolumn 4. I och för sig skulle det vara möjligt att i stället för den nuvarande

Postverkets tidningsrörelse 41

indexuppräkningen tillämpa fördelningsnycklarna från senaste KU på ett senare års verkliga kostnader enligt bokslutet. Analyser som gjorts pekar dock på att ett dylikt förfarande knappast skulle .innebära någon precisionsvinst ijämförelse med nuvarande beräkningssystem. Dessutom skulle det vara en mycket dyrbar och tidsödande metod. Som en upplysning brukar postverket i kommentarerna till det externa bokslutet bl. a. ange det beräknade underskottet i tidningsrörelsen för budgetåret. Härvid framräknas de beräknade särkostnaderna för budgetåret som summan av särkostnaderna för två kalenderår dividerad med tva. De på dylikt sätt beräknade budgetårssärkostnaderna framgår av kolumn 5 i tabell 2.8.

2.5.3 Tidningsrörelsens andel av postverkets sárkostnader av postverkets har konsta- Vid genomgången kostnadsfördelningssystem terats, att det inte finns anledning att resa invändningar mot principerna för dess uppbyggnad. I det närmast föregående avsnittet har, i samband med att de olika särintäkts- och särkostnadsbegreppen diskuterats, utfallet av kostnadsberäkningarna för tidningsrörelsens del belysts för perioden 1969/70 till 1974. Olika metoder att räkna fram särkostnaderna något olika resultat. l runda tal har dock särkostnaderna i ger tidningsrörelsen ökat med drygt 40 % under denna period, dvs. med i genomsnitt ca 10 % per år. Med utgångspunkt från den första kostnadsundersökningen enligt det nuvarande kostnadsfördelningssystemet (1961 års KU) kan kostnadsutvecklingen under en längre period analyseras. En sådan analys redovisas i bilaga 3. Först redovisas utfallet av kostnadsberäkningarna för tidningsrörelsens del beträffande år 1961. Därefter redovisas utvecklingen från år 1961 till 1971. 1971 är det senaste året för helt genomförda kostnadsundersökningar. 1 tabell 2.9 ges en sammanställning för år 1961 av kostnadsuppgifterna

- direkta särkostnader och gruppsärkostnader -› som de kan utläsas ur

slutrapporten från den arbetsgrupp som utformade kostnadsfördelningssystemet samt postverkets interna material. Den största enskilda posten utgörs av tidningsrörelsens särkostnader 1 brevbäringen. Den därnäst största posten är särkostnaderna i den ankommande funktionen. Av summaraden i tabell 2.9 framgår, att tidningsrörelsen belastas med 14,5 % av de totala direkta särkostnaderna (DSK) och 26 % av de totala gruppsärkostnaderna (GSK). Tidningsrörelsens andel av de totala särkostnaderna blir 17,8 %. Det har framhållits i värderingen av kostnadsfördelningssystemet, att det har förmågan att fånga upp effekterna av rationaliseringsåtgärder. Under den period för vilken totalresultaten redovisas i tabell 2.10, har följande förändringar i tidningsrörelsen inträffat: 0 År 1963 överfördes bokföring av postabonnenter och redovisning av utgivarmedel från postverket till tidningsföretagen. Det går att

42 Postverkers tidningsrörelse

återfinna en sänkning av kostnaderna i tidningsrörelsen för redovisnings- och kassafunktionerna, som kan härledas till denna ändring. 0 Under 1967 drogs andra brevbäringsturen in på flertalet orter, vilket något åtcrverkar på kostnadsbilden.

Tabell 2.9 Tidningsrörelsens direkta särkostnader och gruppsärkostnader âr 1961

l-unktion Direkta särkostnader (DSK) Summa särkostnadcr Gruppsärkostnader (GSK) Milj. kr. Procent av Milj. kr. Procent av Milj. kr. Procent av totala totala DSK totala GSK särkostnadcrna Personalkostnader

Summa personalkostnader 43,5 15,6 27,9 28,0 71,4 18,8

Sakkostnader

Inventarier och för-

- Summa sakkostnader 8,8 10,9 10,6 21 ,9 19,4 15,0

Summa 52,3 14,5 38,5 26,0 90,8 17,8

Tabell 2.10 Tidningsrörclsens andel av de totala sfirkostnaderna i procent

1961 1965 1967 1969/70 1971

Andel av personalsärkostnadcrna 18,8 15,0 14,6 14,9 14,2 Andel av saksärkostnudcrna 15,0 16,5 15,5 14,7 14,3

Andel av de totala särkostnaderna 17,8 15,4 14.8 14,8 14,2

Posrverkers tidningsrörelse 43

Med stöd av uppgifter direkt från postverket sammanfattas utvecklingen mellan åren 1961 och 1971 i följande punkter: 0 Tidningsrörelsens andel av de totala särkostnaderna har minskat från 17,8 % till 14,2 %, eller med ca 25 %. O Relationerna mellan de direkta särkostnaderna och gruppsärkostnaderna har förändrats något. Gruppsärkostnadernas andel av tidningsrörelsens totala särkostnader har minskat från 42,4 % år 1961 till 38,0 % år 1971, eller med ca 10 %. O När det gäller personalkostnaderna har tidningsrörelsens andel minskat för samtliga funktioner utom en. Undantaget är transportfunktionen, där andelen ökat med ca 40 %. O När det gäller sakkostnaderna har tidningsrörelsens andel minskat för samtliga funktioner utom en. Undantaget är transportfunktionen, där andelen ökat med ca 15 %. 0 Sammanlagt har tidningsrörelsens andel av särkostnaderna för transporter ökat med ca 35 %. Slutsatsen i den första punkten kan illustreras mera exakt utifrån det siffermaterial, som postverket ställt till förfogande för expertgranskningen. l tabell 2.10 redovisas tidningsrörelsens andel av de totala särkostnaderna - direkta särkostnader och gruppsärkostnader - i postverket.

2.6 Tidningsrörelsens ekonomi

2.6.1 Underskott Som tidigare nämnts förekommer i postverkets tidningsrörelse olika intäkts- och kostnadsbegrepp. Oberoende av detta gäller dock att särintäkterna inte täcker särkostnaderna. Differensen brukar kallas särkostnadsunderskott, men borde egentligen kallas särintäktsunderskott eller bristande särkostnadstäckning. Med ledning av uppgifter från tabell 2.7 respektive 2.8 kan underskottet definieras något olika. l tabell 2.1 l redovisas två sådana underskottsbegrepp. l den ena kolumnen anges de verkliga underskotten enligt postverkets kostnadsundersökningar. För att få en bild av utvecklingen i ett längre perspektiv har även 1961 års siffror tagits med. l den andra kolumnen anges beräknade underskott som uppkommer vid en jämförelse mellan beräknade sanna särkostnader (jfr tabell 2.7) och verkliga taxeintäkter (jfr tabell 2.8) för åren 1970-1974. Tabellen visar att den bristande särkostnadstäckningen ökat från ca 50 milj. kr. enligt 1961 års kostnadsundersökning till ca 66 milj. kr. enligt 1971 års kostnadsundersökning, dvs. med drygt 30 %. Underskottet har fortsatt att öka under de senaste åren, trots att man under år 1971, 1972 och 1973 ökat uttaget från tidningarna med en s. k. avbetning på sammanlagt 10,4 milj. kr. utöver ersättning till postverket för de årliga särkostnadsökningarna. För 1975 kan underskottet beräknas komma att överstiga 90 milj. kr.

44 Posrverkers tidningsrörelse Tabell 2.11 Bristande särkostnadstäckning i postverkets tidningsrörelse, milj. kr.

“Postverkets produktkostnadsbcråikningur (KU). b Underskottet = sanna särkostnader enl. tabell 2.8 minus verkliga taxcintäkter enl. tabell 2.7.

Tabell 2.12 Exempel på särkostnadsunderskottets ökning vid en särkostnadsökning på 10 % per år, milj. kr.

Den främsta orsaken till det ökande underskottet torde vara, att taxehöjningen grundas på särkostnadsökningen med ett års eftersläpning. Tabell 2.12 visar ett hypotetiskt exempel på att denna beräkningsmetod leder till en automatisk ökning av underskottet. Det förutsätts i exemplet att den årliga särkostnadsökningen är 10 %. Övriga förutsättningar (volym m. m.) antas vara oförändrade under perioden. Den tendens som exemplet visar förstärks om man i stället antar en ökande takt i särkostnadsökningen (t. ex. + 10 % år l, + 11 % år 2 osv.). Effekten blir på motsvarande sätt mindre vid en avtagande takt i särkostnadsökningen. Det bör också framhållas att ökningstakten beträffande särkostnaderna

Postverkers tidningsrörelse 45

varierar ganska kraftigt mellan olika år. Särkostnaderna i tidningsrörelsen har de senaste åren procentuellt sett ökat enligt följande: Under1971 + 6,1% Under 1972 + 10,3 % Under 1973 + 9,4 % Under 1974 + 11,5 %

Under 1975 beräknas särkostnaderna komma att öka med nära 20 %. Vid övergång frán en lägre till en högre ökningstakt blir den konstaterade effekten av det nuvarande förhandlingssystemet särskilt markerad.

2.6.2 Täckningsgrad Nominellt har den bristande särkostnadstäckningen i tidningsrörelsen som framgått ovan ökat och ökningen har varit särskilt kraftig de senaste åren. Intäkterna har dock efterhand kommit att täcka en allt större andel av särkostnaderna. Tabell 2.13 visar hur täckningsgraden utvecklats. Täckningsgraden redovisas dels enligt kostnadsundersökningarna åren 1961, 1969-1970 och 1971, dels - för åren l970wl974 w som kvoten mellan verkliga taxeintäkter enligt tabell 2.7 och sanna särkostnader enligt tabell 2.8. Särkostnaderna indelas - med av de i avsnitt 2.4 användning termerna - i direkta särkostnader föreslagna och gruppsärkostnader. 1961 täckte intäkterna i tidningsrörelsen ca 78 % av de direkta särkostnaderna och - som framgår av tabellen - ca 45 % av de totala särkostnaderna. Tio år senare, dvs. 1971, täckte intäkterna med en liten marginal på ca 3 % de direkta särkostnaderna och till ca 65 % de totala särkostnaderna. Postverkets beräkningar för de senaste åren pekar enligt tabellen på en

Tabell 2.13 Täckningsgrad i %, dvs. särintäkter satta i relation till särkostnader, i postverkets tidningsrörelse

Postverkets prodirktkostnadsberäkningar (KU). =

bTäckningsgrad verkliga taxcintäktcr enl. tabell 2.7 dividerat med sanna sär-

kostnader enl. tabell 2.8.

46 Posrverkets tidningsrörelse»

ökad täckning av de totala särkostnaderna. l974 var täckningsgraden drygt 69 %.

2.6.3 Bortfizllskostnader

I samband med genomgången av postverkets kostnadsfördelningssystem har också gjorts ett försök till en analys av bortfallskostnaderna i tidningsrörelsen. Med bortfallskostnader avses de kostnader som skulle falla bort om tidningsrörelsen i postverket upphörde. I rapporten från 1961 års kostnadsundersökning, Postverkets kostnader för olika prestationer” (Postala Meddelanden 1964:3), redovisas vissa beräkningar, som antyder att särkostnaderna i betydelsen bortfallskostnader är större än de direkta särkostnaderna (särkostnader l) men inte så stora som de totala särkostnaderna (särkostnader l och 2). Enligt rapportens siffror skulle 75-80 % av de totala särkostnaderna för tidningsrörelsen kunna betraktas som bortfallskostnader. Procenttalet ligger i underkant snarare än i överkant, eftersom beräkningarna som redovisas i rapporten endast avser brevbäringens turarbete. Bortfallsanalysen följdes upp i samband med vissa kompletterande studier till 1961 års kostnadsundersökning. Efter önskemål från tidningssidan genomförde postverket en studie i Lycksele för att bedöma postverkets kostnadsminskningar vid ett bortfall av tidningsposten. Området hade valts av tidningssidan. Resultaten, som alltså avser ett glesbygdsområde, tyder på att bortfallskostnaderna uppgår till drygt 15 % av de totala kostnaderna, vilket skall jämföras med det tidigare bortfallet som uppskattats till ca 14% (ca 72 milj. kr. av ca 508 milj. kr.). Detta underlag för bedömningar av bortfallskostnaderna rör förhållandena under förra hälften av 1960-talet. Frågan är om anpassningsmöjligheterna är desamma nu, tio år senare. Man bör vid ett försök att besvara frågan utgå från att en så stor ändring som nedläggning av tidningsrörelsen i postverket skulle aviseras lång tid i förväg, vilket underlättar postverkets anpassning till den nya situationen. Det är också möjligt, att postverket kan finna en alternativ användning för de resurser, som nu engageras i tidningsdistributionen. De anpassningsâtgärder, som angivits i de tidigare bortfallsanalyserna, är tekniskt sett fortfarande aktuella. Förändringar i resursminskande riktning kan göras inom utdelningen - i distriktsorganisationen och i avlämningen av posten till abonnenter. Vidare kan resurserna minskas i transportfunktionen och i organisationsstrukturen, det senare genom nedläggning eller omklassning av postanstalter. Praktiskt har emellertid möjligheterna till resursanpassning på kort sikt minskat genom reglerna om anställningstrygghet. Eftersom postverkets kostnader till mycket stor del är personalkostnader personalsärkostnaderna inom tidningsrörelsen var l97l nära 80% av de totala särkostnaderna har postverkets anpassningstid förlängts väsentligt. Det som tidigare i dessa sammanhang var en fördel, är nu en klar nackdel. Man kan utgå från att de tidigare beräkningarna om en bortfallskost-

Posrverkets ridningsrörelse 47

nad på 75-80% av tidningsrörelsens totala särkostnader överdriver postverkets anpassningsmöjligheter, om anpassningen väsentligen skall bestå i att minska personalresurserna. Det finns dock inga möjligheter att med utgångspunkt i tillgängligt material från kostnadsundersökningarna göra någon uppskattning av hur mycket det angivna procenttalet har sjunkit. Täckningsgradsprocenten (69,4% år 1974) och bortfallskostnadsprocenten har dock successivt närmat sig varandra.

2.7 Postverkets ekonomiska mål för tidningsrörelsen

2.7.1 Poszverkets allmänna mål och politik De mal och riktlinjer som styr postverkets och andra affärsverks ekonomiska handlande är inte av statsmakterna i alla delar klart uttalade och preciserade. Allmänna verksstadgan och instruktionen för postverket lämnar således endast en allmänt hållen redovisning för verkets uppgifter. Inriktningen och formerna för affärsverkens och därmed också för postverkets verksamhet har dock på senare år bl. a. behandlats av affärsverksutredningen i dess betänkande (SOU 1968:45) och av affärsverkskommittén i dess ijuni 1972 avgivna betänkande Affärsverken, målsättning och styrformer. Affärsverkskommittén förordade bl. a. att affarsverken med utgångspunkt från den allmänna verksstadgan och för respektive verk gällande verksinstruktion skulle utveckla mål och policy för sin verksamhet. Postverket har mot denna bakgrund utformat ett förslag till verkets mål och politik. Förslaget bygger, förutom på allmänna verksstadgan och instruktion för postverket, på uttalanden som statsmakterna gjort i olika sammanhang. Vidare har vid utformningen av mål och politik också beaktats förslag som affärsverkskommittén lade fram. l förslaget slås fast att postverkets huvuduppgift är att svara för landets postservice inklusive postgiroverksamheten. Postverket skall som allmännyttigt, marknadsinriktat serviceföretag planera och bedriva sin verksamhet så att både företagsekonomiska och samhällsekonomiska intressen tillgodoses. Detta skall enligt förslaget ske bl. a. genom att postverket 0 utvecklar och anpassar sitt sortiment av tjänster till kundernas efterfrågan och upprätthåller en väl avvägd postservice över hela landet O tillämpar enhetliga avgifter för de försändelser för vilka verket fått ensamrätt till regelbunden befordran mot avgift - O bestämmer, avtalar om eller -e när avgörandet ligger hos regeringen föreslår priserna på sina tjänster så att intäkterna täcker samtliga kostnader och medger en skälig förräntning av det av staten satsade kapitalet men därutöver inte eftersträvar någon vinst O mot särskild ersättning från stat eller kommun åtar sig uppdrag som anses vara samhällsekonomiskt motiverade men som inte ger kostnadstäckning genom avgifter O eftersträvar hög effektivitet i verksamheten.

48 Postverkets tidningsrörelse

Det ekonomiska målet, att verket med sina intäkter skall täcka sina kostnader och dessutom lämna en tillfredsställande avkastning på det satsade statskapitalet har länge varit vägledande för såväl postverket som andra affärsverk och torde helt kunna anses överensstämma med statsmakternas intentioner. Bland annat för att kunna uppfylla detta avkastningskrav har postverket i sitt förslag till mål och politik för verket ställt upp följande riktlinje för prispolitiken: En riktlinje för prispolitiken skall vara att varje rörelsegren åtminstone på sikt täcker sina särkostnader och lämnar ett skäligt bidrag till täckandet av de gemensamma kostnaderna. Det torde inte finnas något uttalande från statsmakternas sida som direkt anger att kostnadstäckning skall eftersträvas för varje rörelsegren i postverket. Prispolitiken kan dock sägas ha stöd i praxis. Affärsverksutredningen konstaterar t. ex. i sitt betänkande att det under efterkrigstiden, delvis mot bakgrund av kostnadstäckningsprincipen, allt starkare understrukits att varje rörelsegren inom ett verk i princip skall bära sina kostnader och att detta uttryckts så att rörelsegrenens inkomster skall täcka åtminstone rörelsens särkostnader och dessutom lämna ett skäligt bidrag till täckandet av gemensamma kostnader. Såväl affärsverksutredningen som affärsverkskommittén synes dessutom ha utgått från att principen om kostnadstäckning i varje rörelsegren skall vara vägledande också för framtiden. Affärsverksutredningens förslag (som främst gäller utformningen av affärsvcrkens avkastningskrav) bygger enligt betänkandet på ”att ersättning för merkostnader skall utgå för affärsverken för sådana investeringar eller andra uppdrag, vilka åläggs verken utan att de är företagsekonomiskt motiverade och som skäligen kan antas överstiga motsvarande förpliktelser för enskilda företag. Bland exemplen härpå nämns bl. a. ”upprustning och drift av olönsamma verksamhetsgrenar. Affärsverkskommittén gör det likartade principiella ställningstagandet att verken bör erhålla ersättning för de samhällsekonomiskt motiverade merkostnaderna. Som exempel på sådana kostnader förorsakade av avgränsbara verksamhetsgrenar nämner kommittén bl. a. postverkets tidningsrörelse.

2.7.2 Mål för ridningsrörelsen Som framgått av avsnitt 2.6.1 beräknas intäkterna i postverkets tidningsrörelse understiga särkostnaderna med drygt 90 milj. kr. år 1975. Postverket hävdar, i enlighet med verkets mål och politik, att den volymmässigt betydelsefulla rörelsegrenen bör ge full särkostnadstäckning och dessutom lämna ett skäligt bidrag till samkostnaderna. Detta mål torde få anses stå i överensstämmelse med statsmakternas intentioner. Sålunda kan nämnas att departementschefen i prop. 1970:112 ställde sig bakom det av 1966 års tidningstaxeutredning redovisade taxesystemet, som syftade till täckning av de totala särkostnaderna i postverkets

Posrverkets tidningsrärelse 49

tidningsrörelse. Med hänsyn till att en alltför snabb avtrappning av underskottet i postverkets tidningsrörelse kunde skapa problem för åtminstone vissa delar av pressen ansåg han dock att anpassningen fick ske på någon sikt, varvid målsättningen emellertid borde vara klar. Riksdagen anslöt sig i stort sett till propositionen. Även av direktiven för 1974 års tidningstaxeutredning framgår att ett av målen är att postverket skall få kostnadstäckning i sin tidningsrörelse. Den sakkunnige har nämligen enligt direktiven att ytterligare pröva formerna och takten för en avveckling av underskottet i postverkets tidningsrörelse.

2.7.3 Storleken av eventuellt samkostnadsbidrag Om postverkets tidningsrörelse utöver täckning av särkostnaderna också skall ge ett bidrag till de gemensamma kostnaderna, uppstår frågan hur stort ett sådant samkostnadsbidrag bör vara. För tjänster åt postgirot, PKbanken och staten utgår ett bidrag till samkostnaderna som svarar mot respektive rörelsegrens andel av de totala särkostnaderna. En tillämpning av samma metod för prissättning inom postverkets tidningsrörelse skulle för t. ex. år 1974 (se tabell 2.14) ha inneburit ca 75 % högre taxenivå. (Med uppräkning av kostnaderna enbart till förhandlingsårets prisnivå -r som är fallet f. n. - skulle intäktsnivån ha legat ca 55 % högre). Enligt de senaste kostnadsundersökningarna utgör samkostnaderna ca 17 % av postverkets totala kostnader eller ca 20 % räknat som pålägg på särkostnaderna. Tabell 2.14 redovisar de intäkter som skulle erfordras om även tidningsrörelsen skulle lämna ett bidrag motsvarande 20 % på särkostnaderna.

Tabell 2.14 Samkostnadspålägg m. m., milj. kr.

Taxcår Sanna sär- Verkl. taxe- Samkost- Kolumn 5 i % Erforderliga kostnader intäkter nadspâlägga intäktcrb av kolumn 3 (jfr tab. 2.8, (jfr tab.2.7, kol. 4) kol. 4)

“Beräknat som 20 % på beloppen i kolumn 2.

bAvser den intäktsnivå som skulle erfordras för att nå full särkostnadstäckning och

ett samkostnadsbidrag som svarar mot tidningsrörelsens andel av postverkets totala särkostnader.

3 Utredningens överväganden kring

taxesystemet i

postverkets tidningsrörelse

3.1 Taxesystemets syfte

3.1 .l Urgângspunkter Det svenska postverket har en rikstäckande organisation för distribution av brev, tidningar och andra försändelser. En utgångspunkt för tidningstaxeutredningens arbete är att postverket skall ha en viktig uppgift i landets tidningsdistribution även i framtiden. Denna utgångspunkt har slagits fast med hänsyn till att det endast är genom samdistribution av olika försändelser, som postverket kan uppnå tillräckliga volymer och vidmakthålla en rationell distribution. Enligt direktiven skall postverkets ersättning för utförda distributionstjänster i princip baseras på de faktiska kostnaderna för prestationerna; dels skall taxesystemets konstruktion i grunden bygga på principen ”pris efter prestation, dels skall formerna och takten för avvecklingen av underskottet i postverkets tidningsrörelse prövas av utredningen. Ett taxesystem och en prissättning, som stimulerar till en fördelning av tidningsdistributionen som framstår som samhällsekonomiskt rationell, bör enligt direktiven eftersträvas. Vid konstruktionen av taxesystemet och vid övervägandena avseende awecklingen av underskottet skall alltså en avvägning göras mellan postverkets företagsekonomiska intressen och samhällets intresse dels av rationell distribution av postförsändelser av olika slag, dels av rationell tidningsdistribution. Detta innebär att renodlade tidningsintressen får avvägas mot intresset av en totalt sett rationell postdistribution. I sin avvägning mellan dessa intressen har utredningen möjlighet att i taxesystemet göra vissa avsteg från en rent kostnadsbaserad prissättning. I direktiven uttrycks detta så, att möjlighet bör finnas för postverket att i särskilda fall- tillämpa en prissättning som betingas av konkurrensförhållandena på delmarknader inom tidningsdistributionen.

3.1.2 Målkonflikter Med de i direktiven givna riktlinjerna blir det nödvändigt att, isamband med övervägandena om taxesystemets utformning, lösa vissa målkonflikter. Taxesystemet skall baseras på postverkets kostnadsberäkningar

52 . . Utredningens överväganden.

och bör i huvudsak utformas som en pris-efter-prestationstaxa. Tidningsföretag och tidningsläsare har givetvis företagsekonomiska respektive privatekonomiska motiv för att förespråka låga distributionskostnader. Mot detta skall som nämnts ställas det samhällsekonomiska intresset inte bara av en rationell tidningsdistribution utan också av en rationell postdistribution. Tidningsdistributionen skulle då bära sin del av kostnaderna för denna samhällsservice. Tidningsdistribution genomförs i huvudsak på två sätt Det vanligaste sättet är abonnemangsdistribution, vilket innebär att abonnenterna får tidningarna levererade till i förväg avtalade adresser. Det andra sättet är lösnummerdistribution, vilket innebär att tidningsläsarna köper tidningen i något försäljningsställe för tidningar. Vid lösnummerdistribution fullgör således tidningsläsarna en del av distributionsarbetet. 1974 års tidningstaxeutredning har i sina överväganden främst tagit hänsyn till abonnemangsdistributionen. Utredningen utgår således från att det som nu skall vara möjligt för tidningsföretag och tidningsläsare att om de så önskar välja abonnemangsdistribution. Enligt direktiven skall denna möjlighet finnas över hela riket. Det heter, att den sakkunnige skall också ägna uppmärksamhet åt frågan hur en tillfredsställande tidningsdistribution skall kunna vidmakthållas i glesbygden”. För postverkets del kommer detta servicekrav i nuläget till uttryck i en transportplikt och ett krav på lika behandling av alla tidningsföretag. Abonnemangsdistribution är ett personalintensivt distributionssätt, som endast i begränsad utsträckning kan mekaniseras. Det är dock ett samhällsintresse att detta distributionssätt bevaras. Presspolitiskt är det en fördel om tidningsläsarna kan få tidningarna hemburna. En övergång till en mera allmän lösnummerdistribution skulle troligen medföra volymförluster för postverket och negativt påverka postdistributionens rationalitet. Servicekravet har emellertid även en tidsdimension. Tidningsutgivare och tidningsläsare kan ha preciserade önskemål inte bara på snabb distribution utan också på tidig distribution. l detta avseende kan ett konfliktföfhållande uppstå mellan målet att bibehålla en så stor del av tidningsdistributionen som möjligt i postverket och målet att tidigt på dagen nå tidningsläsarhushållen. Förhållandet gäller dagspressens morgontidningar. Postdistributionen inom ett område kan förlora i effektivitet om dagstidningsdistributionen per post kraftigt minskart. Problemställningen är huruvida det ökade värde för samhället som ligger däri att dagstidningarna når hushållen flera timmar tidigare utan att distributionskostnaderna ökar är större än värdet av den effektivitetsförlust som samtidigt uppstår i postdistributionen. Innebär förändringen inte förbättrad service kan den, även om den ger lägre distributionskostnader för det enskilda tidningsexemplaret, leda till samhällsekonomisk effektivitetsförlust som en följd av den minskade rationalitet i postdistributionen som förändringen förorsakar.

Utredningens överväganden. . . 53

3.1.3 Disposition av kapitlet l kapitlet analyseras en tidningstaxa, som i grunden bygger på principen pris efter presentation” och som ger postverket täckning för minst särkostnaderna. I avsnitt 3.2 redovisas en granskning av olika kostnadspåverkande faktorer i tidningsdistributionen och möjligheterna att omvandla dessa till komponenter i en tidningstaxa. l avsnitt 3.3 redovisas parternas och utredningsmannens syn på kostnadstäckningsnivån och de metoder som kan användas för att uppnå den åsyftade nivån. l det därpå följande avsnittet analyseras effekterna av en taxa som byggts upp efter pris-efter-prestationsprincipen och som leder till fullständig särkostnadstäckning för postverket. Analysen bygger på material från utfrågningar med sexton tidningsföretag. Huvudfrågan i analysen har varit vilka distributionsalternativ tidningsföretagen har idag och vilka de framtida alternativen kan tänkas vara. avser Alternativbedömningen endast abonnemangsdistributionen. 1 avsnittet har realismen i de olika distributionsalternativen bedömts. Slutligen har volymeffekterna för postverket uppskattats. Genomgången visar, att det finns vissa olägenheter med en särkostnadstäckande taxa. Dessa kan dock undvikas genom begränsade anpassningar av taxan. Kapitlet avslutas med en beskrivning och analys av sådana anpassningsåtgärder.

3.2 Tillämpning av principen ”pris efter prestation”

Enligt utredningens direktiv skall principen pris efter prestation vara en naturlig grund för den framtida prissättningen i postverkets tidningsrörelse. Tidningsavgifterna skall alltså sättas i relation till kostnaderna för de prestationer postverket utför vid befordran av tidningar. Det nuvarande taxesystemet i tidningsrörelsen bygger på det exempel på taxesystem enligt principen pris efter prestation, som utarbetades av 1966 års tidningstaxeutredning. Som grund för sitt taxeexempel gjorde denna utredning en analys av de kostnadsbestämmande faktorerna inom olika delar av postverkets tidningsrörelse. Dessutom gjordes specialstudier av kostnadsskillnader beroende på tidningarnas O befordrings- och utdelningshastighet 0 periodicitet 0 format och allmänna utformning 0 användning av adresserade eller oadresserade utgivarkorsband 0 olika långa befordringssträckor (medeltransportavstånd).

. 1974 års tidningstaxeutredning har ansett, att dessa undersökningar i huvudsak kan utgöra underlag också för denna utrednings behandling av principen pris efter prestation”. Utredningen har gjort en översiktlig genomgång av faktorer, vilkas kostnadspåverkande effekt sedan år 1955 varit uppe till bedömning i olika utredningar om postverkets tidningsrörelse. Dessutom har en

54 Utredningens överväganden. . .

speciell studie gjorts av kostnadsskillnader mellan postverkets distribution av tidningar i glesbygd respektive tätort. l detta avsnitt ges först en redogörelse för några grundläggande problem och förhållanden, som har betydelse för möjligheten att åstadkomma en så kostnadsföljsam taxa som möjligt, Därefter presenteras den ovan nämnda översiktliga genomgången av kostnadspåverkande faktorer i tidningsrörelsenn

3.2.1 Grundläggande problem och förhållanden ”Pris efter prestation i tidningsrörelsen innebär allmänt uttryckt att tidningsavgifterna i postverket skall vara sådana att de står i en riktig relation till kostnaderna för de prestationer som postverket utför. En grundläggande fråga är om detta förutsätter att avgifterna för varje enskild tidning skall stå i en riktig relation till kostnaderna för de prestationer postverket utför för tidningen i fråga. 1966 års tidningstaxeutredning utgick från att detta inte behöver gälla, utan att det räcker med att avgifterna för tidningarna som grupp är så väl anpassade som möjligt till kostnaderna i genomsnitt för hela landet för de prestationer postverket utför. 1974 års tidningstaxeutredning har inte funnit någon anledning att ändra på den föregående tidningstaxeutredningens tolkning av innebörden i kravet på ”pris efter prestation. Bland annat torde det vara praktiskt ogenomförbart att åstadkomma taxor som för varje enskild tidning innebär riktig anpassning till kostnaderna för av postverket utförda prestationer. Postverkets kostnader för en prestation, t. ex. befordran av utgivarkorsband, är beroende av vilka krav prestationen ställer på resurser, t. ex. i form av arbetskraft, lokaler och lejda transporter. Kapacitetskravet bestäms i sin tur av olika faktorer. Så kräver exempelvis tunga tidningar större transportkapacitet än lätta tidningar, oadresserade tidningar kräver i de flesta fall en större arbetsinsats av postverket än adresserade tidningar osv. Om man vill konstruera en kostnadsföljsam taxa, bör den innehålla komponenter som står i ett så nära samband som möjligt med de faktorer som bestämmer kapacitetskravet och därmed kostnaderna. Vid bestämningen av dessa komponenter möter bl. a. följande problem: O De kostnadsbestämmande faktorerna kan vara svåra att identifiera. › 0 I och för sig identifierbara kostnadspåverkande faktorer kan vara svåra att mäta på ett objektivt sätt. O Mätbara kostnadspåverkande faktorer kan vara svåra att översätta till lämpliga taxekomponenter. Identifieringen av de kostnadsbestämmande faktorerna i postverkets tidningsrörelse måste ske genom utnyttjande av information från postverkets kostnadsfördelningssystem. Specialundersökningar kan visserligen genomföras men blir oftast orimligt dyra och måste i de flesta fall utgå från befintlig information, som erhållits genom kostnadsfördelningssystemet. Kostnadsfördelningssystemet är visserligen detaljerat men kan trots

Utredningens överväganden. . . 55

detta inte fånga upp alla de faktorer, som med hjälp av ett logiskt resonemang kan antas ha inverkan på kostnadsstrukturen i tidningsrörelsen. Även om ett samband mellan kostnaderna och en viss faktor kan identifieras behöver detta samband inte vara mätbart. Det räcker således inte att konstatera att postverkets kostnader för tidningsdistributionen varierar med storleken av tidningarnas postbefordrade upplagor. Det bör också kunna fastställas hur kostnaderna varierar om faktorn ifråga skall inrymmas i en rent kostnadsbaserad taxa; något som inte kan fås fram med hjälp av kostnadsfördelningssystemet. Slutligen måste den kostnadspåverkande faktorn kunna översättas till en hanterbar taxekomponent. Ett uppmätt kontinuerligt samband mellan t. ex. kostnader och upplagestorlek bör kunna omformas till en taxekomponent med ett fåtal steg. Faktorn bör också kunna översättas så att det inte krävs insamling av speciell information för varje tidning för att komponenten skall kunna tillämpas i taxan. Ett allmänt krav bör också vara att antalet taxekomponenter inte blir alltför stort. Taxan måste som helhet vara hanterlig.

3.2.2 Kosrnadspáverkande faktorer

De faktorer som diskuterats dels av innevarande utredning, dels av de två närmast föregående utredningarna om postverkets tidningsavgifter (1955 års tidningsförordningsutredning och 1966 års tidningstaxeutredning) är i första hand följande om man begränsar sig till principen pris efter prestation för taxesystemets uppbyggnad: antal tidningsexemplar vikt antal försändelser transportavstånd adresserade/oadresserade tidningsexemplar distributionshastighet glesbygds-/tätortsexemplar spridningsstruktur i övrigt försändelsernas yttre utformning upplagestorlek kundförhållande periodicitet bokföringsarbetets omfattning inlämningssätt krav på den centrala administrationen m. m. l det följande görs en sammanfattande genomgång av dessa faktorer.

Antal tidningsexernplar Vid beräkningen av postverkets särkostnader indelas postarbetet i ett antal funktioner, vilka i sin tur indelas i delfunktioner eller s. k. celler.

56 Utredningens överväganden. . .

1966 års tidningstaxeutredning gjorde en genomgång av tidningsgöromålen inom olika funktioner och bestämde därefter vilken faktor som skulle anses vara den dominerande kostnadsbestämmande faktorn för respektive funktioner eller - om sådan saknades - för respektive celler inom funktionerna. Analysen avsåg såväl personal- som sakkostnader. De dominerande kostnadsbestämmande faktorerna ”översattes till närmast motsvarande tänkbara taxekomponenter. 1966 års tidningstaxeutredning kunde på detta sätt hänföra 65,8 Vr av särkostnader till faktorn ”antal tidningsexemplar”. Dentidningsrörelsens na faktor är därmed den viktigaste kostnadspåverkande faktorn i tidningsrörelsen. Personal- respektive sakkostnaderna i tidningsrörelsen har, sedan ovannämnda beräkning gjordes år 1968, utvecklats något olika. De totala i tidningsrörelsen har mellan åren 1968 och 1974 personalkostnaderna ökat med 70,1 % medan sakkostnaderna i tidningsrörelsen under motsvarande period ökat med endast 53,4%. Den förändrade relationen mellan personal- och sakkostnader inverkar på exemplarfaktorns betydelse i förhållande till andra kostnadspåverkande faktorer. Inverkan är dock relativt obetydlig. I ett taxesystem, byggt på principen ”pris efter bör sålunda taxekomponenten ”antal exemplar för närprestation”, varande svara för ca 67 % av intäkterna.

Vikt

Tidningarnas vikt inverkar främst på kostnaderna för transportarbetet. Enligt samma metod, som ovan redovisats för antalet tidningsexemplar, beräknade 1966 års tidningstaxeutredning andelen viktbaserade kostnader i tidningsrörelsen till 32,1 % år 1968. Förändringen i relationen mellan personalkostnader och sakkostnader har - analogt med vad som ovan sagts om antalet tidningsexemplar påverkat andelen viktbaserade kostnader i tidningsrörelsen. Andelen kan för närvarande uppskattas till ca 31 %.

A ntal försändelser Kommissionärskorsband används vid regelbunden försändning av tidningar till återförsäljare eller ombud. En kommissionärskorsbandsförsändelse kan omfatta ett stort antal tidningsexemplar. Antalet tidningsär i detta utan exemplar fall ingen direkt kostnadspåverkande faktor, antalet försändelser är i stället av intresse. Enligt 1966 års tidningstaxeutrednings beräkningar borde taxesystemet innehålla en försändelseavgift 1968 års intäktsnivå. på 25 öre per kommissionärskorsbandsförsändelsei 1975 års beräknade intäktsnivå (ca 201 milj. kr) är ungefär dubbelt så den intäktsnivå på vilken 1966 års utredning baserade sin hög som försändelseavgift (98,4 milj. kr). Vid 1975 års nivå bör därför försändelseavgiften vara 50 öre per försändelse.

Utredningens överväganden. . . 57

Transportavstánd 1966 års tidningstaxeutredning beräknade de avståndsberoende transportkostnaderna till ca 10,2 % av de totala kostnaderna för tidningsrörelsen. Medeltransportavståndet för hela tidningsvolymen beräknade utredningen till 253,5 km., Medeltransportavståndet för tidningar med 2--7 nummer/vecka beräknas f. n. till 113,6 km igenomsnitt. För tidningar med mindre än 2 nummer/vecka beräknas det genomsnittliga medeltransportavståndet f. n. ligga i zonen 301 -r 325 km. Sedan år 1971 har zontaxa tillämpats för tidningar med 2* 7 nummer/vecka. För övriga tidningar har viktavgiften utgått med den avgift som tillämpas för zonen 301-325 km, dvs. man har tillämpat medeltransportavståndet för hela volymen tidningar med mindre än 2 nummer/vecka. Rent teoretiskt skulle man kunna tillämpa zontaxa även för denna tidningsgrupp. Detta skulle dock medföra avsevärda administrativa kostnader vid ett fullständigt genomförande för samtliga ca 1 700 tidningar i gruppen. Zonskillnaden framräknades av 1966 års tidningstaxeutredning till 1,4 öre per kg i en taxa som ger en intäktsnivå av 98,4 milj. kr per år i tidningsrörelsen. Om förhållandena i övrigt är lika borde sålunda zonskillnaden i 1975 års beräknade nivå utgöra 2,9 öre per kg.

Adresserade/øadresserade tidningsexenzplar Kostnadsskillnader mellan adresserade och oadresserade tidningsexemplar har i tidigare utredningar alltid varit föremål för stort intresse från beräknade denna parternas sida. 1955 års tidningsförordningsutredning skillnad till 0,3 öre per tidningsexemplar. 1966 års tidningstaxeutredning beräknade till 0,62 öre per tidningsexemplar i en taxa avgiftsskillnaden som ger en intäktsnivå av 91 milj. kr per år. Om förhållandena ej ändrats sedan tidningstaxeutredningens beräkningar, borde sålunda avgiftsskillnaden mellan adresserade och oadresserade tidningsexemplar vara 1,4 öre per tidningsexemplar vid en intäktsnivå av 201 milj. kr per år. Sedan 1963 har denna skillnad i taxesystemet bibehållits oförändrad vid 0,1 öre och motsvarar sålunda f. n. inte alls de aktuella per tidningscxcmplar kostnadsskillnaderna. Skillnaden i det nuvarande taxesystemet på denna punkt får närmast anses vara av symbolisk art.

Distributionshastighet Även avgiftssystemets utformning med hänsyn till servicenivå eller distributionshastighet har mycket diskuterats Linder tidigare utredningar. 1955 års tidningsförordningsutredning förde ett resonemang som närmast innebar, att kostnadsökningen för dagstidningarnas A-behandling i distributionsarbetet motsvarade den kostnadsminskning för postverket som uppstår genom att dagstidningarna regelbundet inlämnas till postbefordran och att de härigenom inte förorsakar oförutsedda trafiktoppar. Dagstidningarna borde mot nämnda bakgrund få snabbaste behandlingi postverket utan särskild tilläggsavgift.

58 Utredningens överväganden. . . sou 197530

1966 års tidningstaxeutredning utförde beräkningar av kostnadsskillnaderna mellan behandlingsnivåerna O-l befordran, 0-2 befordran och 0-3 befordran. På intäktsnivån 98,4 milj, kr beräknades avgiftsskillnaden mellan 0--3 befordrade tidningar och 0-2 befordrade tidningar till 0,74 öre per exemplar och avgiftsskillnaden mellan 0-2 befordrade och Oil befordrade tidningar till 1,35 öre per exemplar. Med hänsyn till att beräkningarna byggde på osäkra faktorer avrundades dessa värden till 1,0 öre respektive 1,5 öre per exemplar. TUzs representanter i 1966 års utredning ansåg sig ej kunna godkänna dessa framräknade skillnader. FKPzs representanter ansåg sig kunna godkänna beräkningsmetoden men framhöll att kostnadsskillnaden blivit för liten enär vissa omständigheter i sammanhanget ej tillräckligt beaktats. 1974 års tidningstaxeutredning har gjort en proportionell uppräkning av de tidigare beräknade kostnadsskillnaderna. Vid en intäktsnivå på 201 milj. kr bör taxesystemet enligt denna uppräkning innehålla en avgiftsskillnad av 1,51 öre per exemplar mellan 0--3 befordrade och 042 befordrade tidningar samt 2,75 öre per exemplar mellan 07772befordrade och O-l befordrade tidningar. Med hänsyn till osäkerheten avrundas skillnaderna till 2,0 öre respektive 3,0 öre per exemplar. Skulle en kraftig övergång till snabbare eller långsammare distributionshastighet äga rum, kan det föranleda andra kostnadsskillnader. Vid uppräkningen har ingen hänsyn tagits till förändringar, t. ex. av andelen 0--1 befordrade tidningar, som kan ha påverkat kostnadsskillnaden mellan de olika behandlingsnivåerna. De anmärkningar mot beräkningsmetoden, som framfördes från TU:s och FKPrs sida vid 1966 års utredning gäller i princip också denna uppräkning. Bägge organisationerna anser det dock klarlagt att det existerar ett samband mellan postbehandlingsnivå och kostnad och att detta samband bör påverka taxesättningen,

Glcsbygds-/tátortsexenzplar Av direktiven framgår, att den sakkunnige skall ägna uppmärksamhet åt frågan om hur en tillfredsställande tidningsdistribution skall kunna vidmakthållas i glesbygderna. FKP och TU har i olika sammanhang uttryckt oro för den framtida distributionen av tidningar och tidskrifter till människor bosatta i glesbygden. Organisationerna har därvid utgått från att postverkets kostnader för glesbygdsdistributionen är väsentligt högre än kostnaderna för tätortsdistributionen. Man har från tidningarnas sida menat, att en taxeutveckling i stil med den, som ägt rum under de senaste åren och som enligt tidningarnas uppfattning till stor del betingats av kostnaderna för glesbygdsdistributionen, kan ställa tidningsutgivarna inför valet att antingen separat ta betalt för vad glesbygdsdistributionen kostar eller också upphöra med abonnemangsförsäljning i glesbygden. Postverket har gett uttryck åt samma uppfattning om kostnadsskillnaderna mellan verkets glesbygds- och tätortsdistribution som FKP och TU.

Utredningens överväganden. . . 59

Postverket har på utredningsmannens initiativ gjort en sammanställning av uppgifter från 1971 års kostnadsundersökning för en kostnadsmässig bedömning av glesbygds- och tätortsdistributionen. Det nuvarande kostnadsfördelningssystemet är inte uppbyggt så att det ger underlag för sådana beräkningar och det har därför inte varit möjligt att restlöst fördela samtliga berörda kostnader. Sammanställningen har därför måst begränsas till att avse endast kostnaderna i själva utdelningsmomentet jämte vissa därmed nära förbundna kostnader i ankommande funktionen samt för spridningstransporter m. m. Följande kostnadsbegrepp har använts: Glesbygdskostizader: Kostnader för utdelning via boxar och fack vid poststationer samt genom postombud och lantbrevbärare. Tätortskostnader: Kostnader för utdelning via boxar, fack och stadsbrevbäring vid postkontor och postexpeditioner. Beräkningarna visar, att glesbygdsdistributionen - definierad på ovan angivet sätt - är obetydligt dyrare per distribuerat exemplar. Att kostnaderna inte skiljer sig mera har väsentligen följande förklaringar. l glesbygdsdistributionen utnyttjas utdelningsorganisationen för fler uppgifter än i tätortsdistributionen. Sålunda tar lantbrevbärarna emot och delar ut värdeförsändelser och paket och utför i övrigt sådana prestationer som i tätort ombesörjs av postanstalternas kassapersonal. Härigenom blir kostnaderna för tidningsdistributionen förhållandevis låga på lantbrevbäringslinjerna. En annan omständighet, som verkar i samma riktning, är att glesbygdsbefolkningen av naturliga skäl inte sällan får sin post nedlagd i en postlåda på ett betydligt större avstånd från bostaden än vad tätortsbefolkningen får. Vidare är det vanligt att de i glesbygderna boende själva svarar för det sista ledet i distribution genom att avhämta sin post på adresspostanstalten. Ca 20 % av antalet hushåll i glesbygden har postbox för posthämtning. Detta procenttal skall jämföras med riksgenomsnittet på ca 5 %. Någon beräkning av de totala kostnaderna för tidningsdistributionen till glesbygderna har som ovan nämnts inte kunnat utföras. De för glesbygd och tätort gemensamma kostnaderna, dvs. i första hand de kostnader som är förbundna med postverkets transportplikt och verkets landsomfattande organisation med dess höga beredskapsgrad låter sig inte fastställas och fördelas på ett objektivt sätt. En relevant jämförelse borde utgå från kostnadsskillnaden mellan postverkets nuvarande organisation och den organisation som skulle erfordras om postverkets service inte omfattade glesbygderna. Man ställs här inför svåra avvägningsproblem och 1974 års tidningstaxeutredning har därför inte ansett det meningsfullt att i detta sammanhang söka genomföra en mer ingående studie. Såväl postverket som FKP och TU har framhållit att staten borde bidra till täckandet av postverkets kostnader för tidningsdistributionen i glesbygden.

60 Utredningens överväganden. . .

Spridningsstruktul i Övrigt Det finns också andra aspekter på tidningarnas spridningsförhållanden som bör tas i beaktande vid överväganden om avgiftssystemets utformning.. 1955 års tidningsförordningsutredning föreslog bl. a. en buntavgift som skulle utgå per sorteringsenhet. Den föreslogs vara relativt hög och var konstruerad så att den särskilt drabbade tidningar med få exemplar fördelade på ett stort antal postanstalter. 1966 års tidningstaxeutredning gjorde en sammanfattning av några frågeställningar inom detta område. Man framhöll bl. a. att spridningstätheten kan vara av tvä slag. Tidningsexemplaren kan dels vara fördelade på olika många eller olika belägna utdelningsorter, dels vara spridda mer eller mindre tätt inom en och samma utdelningsort. Utredningen ansåg dock att man ej borde differentiera taxesystemet med avseende på de nämnda aspekterna på tidningarnas spridningsförhållanden. Undersökningar i denna fråga har visat, att det i regel är förenat med de lägsta kostnaderna för sammanförandet av tidningsexemplaren till försändelser om detta arbete utförs av tidningsutgivaren i samband med tidningens tryckning. l ett senare skede under postbehandlingen är det troligen ej möjligt att åstadkomma sådant sammanförande annat än till högre kostnader. Detta tänkesätt ligger bakom de nuvarande reglerna för sammanförande av utgivar- och kommissionärskorsband, vilka i stort sett går ut på att tidningsexemplaren obligatoriskt först skall sammanföras per postanstalt och därefter sammanföras per brevområde genom utgivarens försorg. Man har sålunda valt att i detta fall styra genom regler istället för genom avgifter. Den av 1955 års tidningsförordningsutredning föreslagna buntavgiften syftade till att förmå tidningsutgivarna att sammanföra tidningsexemplaren i så stor omfattning som möjligt. Troligen skulle dock en vissa belastningsvariationer avgift av detta slag medföra för postverket variationer som ej uppstår med nuvarande system. 1974 års tidningstaxeutredning finner det sannolikt, att det existerar ett samband mellan antalet utdelningspostanstalter respektive spridningstätheten inom viss ort för en tidning och kostnaderna för tidningens distribution genom postverket. Utredningen har dock ej haft möjlighet att mäta detta samband och översätta det till lämpliga taxekomponenter.

försändelser/ms yttre utfornzning Tidningsförsändelser kan, beroende på hur de är utformade, åsamka postverket olika stora kostnader under postbehandlingen.. 1955 års tidningsförordningsutredning föreslog ej någon differentiering av taxan med hänsyn till tidningsförsändelsens yttre utformning. 1966 års tidningstaxeutredning berörde denna differentieringsgrund, men ansåg att om tidningsförsändelsernas olika utformning skulle påverka l Landet indelas f. n. i taxesystepostalt hänseende i 41 met, borde detta ske genom en specialregel och ej inom ramen för det brcvomrâdcn. ordinarie taxesystemet.

Utredningens överväganden. . . 61

Det får anses vara fullt klart, att särskilda kostnader och andra olägenheter uppstår om tidningsförsändelserna ej är lämpade för postbehandling, t. ex. genom att de har för stort format, är ”sladdriga” eller är felaktigt adresserade. Även på denna punkt har man f. n. valt att styra genom regler i stället för genom avgifter. Enligt gällande regler skall tidningsförsändelserna vid avlämnandet vara anordnade så att de lämpar sig för postbehandling. Detta innebär bl. a. att adressen skall vara anbringad på fastställd plats på tidningsförsändelsen. Tidningsexemplaren skall vidare vara falsade om de är ”sladdriga” eller alltför stora i ofalsat skick. Detta medför att utgivaren av tidning med obekvämt format får vissa interna kostnader, som utgivaren av tidning med bekvämt postalt format ej får. Någon anledning att införa en särskild avgift för tidningar med obekvämt postalt format synes därför ej föreligga i nuvarande läge.

Upplagestorlek Tidigare utredningar angående postverkets tidningsrörelse har ej gjort några undersökningar av huruvida tidningarnas ttpplageförhållanden påverkar fördelningen av kostnaderna, dvs. om en tidning med stor volym förorsakar lägre kostnader per tidningsexemplar än postbefordrad en tidning med liten postbefordrad volym. Rent allmänt torde kunna hävdas, att stora upplagor ger möjligheter till vissa stordriftsfördelar i postbehandlingen, varigenom, allt annat oförändrat, kostnaderna per exemplar för tidningar med stora upplagor torde bli lägre än för tidningar med mindre upplagor. Kostnadsskillnader kan uppstå bl. a. i samband med tidningsexemplarens inlämning till postbefordran. Vissa kostnader i inlämningsmomentet är fasta, vilket gör att upplagestorleken kan antas inverka på kostnaderna per tidningsexemplar. I samband med avgående sortering, lastning och lossning samt i den ankommande funktionen torde upplagestorleken också ha betydelse för kostnadernas storlek. Stora kollin - säckar, buntar eller pallar -› med i många tidningsexemplar per kolli torde nämligen medföra en genomsnitt än genomsnittskostnaden för något lägre kostnad per tidningsexemplar tidningsexemplaren. för den ankommande funktionen gäller, att stora tidnings- Speciellt av samma format och utseende kan antas leda till sänkta volymer i sorteringen genom att materialet att hantera är hanteringskostnader enhetligt utformat. Utredningen finner det mot denna bakgrund sannolikt, att tidningar med stora postbefordrade upplagor förorsakar postverket lägre kostnader med mindre upplagor. Det har per exemplar än tidningar postbefordrade dock inte varit möjligt att mäta detta kostnadssamband.

K und förhálland e

I all form av distributionsverksamhet som täcker stora geografiska områden förekommer delar, där distributionskostnaderna pä grund av ogynnsamma distributionsförhållanden är högre än genomsnittet för

62 Utredningens överväganden. . .

området. Det torde tveklöst vara så att även postverkets distributionsnät innehåller områden med gynnsamma och ogynnsamma distributionsförhållanden. I ett tidigare avsnitt har diskuterats dels eventuella kostnadsdifferenser mellan tätorter och glesbygd, dels kostnadsskillnader orsakade av tidningarnas spridningsstruktur i övrigt. Kostnadsskillnader kan dock förekomma även inom mindre och relativt enhetliga gografiska områden, t. ex. mellan hushåll eller grupper av hushåll som från distributionssynpunkt är mer eller mindre lättillgängliga. Något försök att mäta eller uppskatta sådana kostnadsdifferenser har dock inte gjorts. 1966 års tidningstaxeutredning berörde frågan och väckte tanken att tidningar, som i utpräglad mån utnyttjar postverket enbart inom kostsamma områden, skulle förlora rätten att skicka tidningen som utgivar- eller kommissionärskorsband. Denna tanke avvisades av TU men stöddes av FKP. l samband med förhandlingarna om 1974 års taxa föreslog postverket att en s. k. trohetsklausul skulle införas i taxan i syfte att hindra tidningar från att flytta över de delar av upplagan, som från distributionssynpunkt var mest gynnsamma, från postverket till annat eller andra distributionsföretag. 1974 och 1975 års tidningstaxor kom också att innehålla en sådan trohetsklausul. Klausulen stipulerar att tidningar, som flyttar över tidningsexemplar från postverket till annat distributionsföretag, får betala en högre taxa för de tidningsexemplar som stannar hos postverket. Tanken bakom dessa förslag är att tidningar, som utnyttjar postverket för all distribution, till följd av enhetsportot deltar i utjämningen av distributionskostnaderna mellan olika områden. Tidningar som utnyttjar andra distributionsföretag vid sidan om postverket antas däremot icke till fullo delta i denna utjämning. Analysen kompliceras dock av att det inte alltid är kostnadsskäl som är anledningen till att tidningar flyttar över delar av sin upplaga från postverket till annan distributionsform. Dagstidningarnas abonnenter ställer ofta krav på tidig morgonutbäring, vilket postverket inte kan tillgodose. i sådana fall är överflyttningen från postverket till annat distributionsföretag inte kostnadsbetingad utan motiverad av serviceskäl. Distributionskostnaden kan ibland bli högre efter en sådan omläggning. 1974 års tidningstaxeutredning anser dock att de skäl som ovan anförts talar för att tidningarnas kundförhållande till postverket har en kostnadspâverkande effekt. Utredningen har diskuterat möjligheterna att mäta sambandet mellan kundförhållande och genomsnittlig distributionskostnad och har därvid funnit att en specialundersökning skulle behöva genomföras om detta samband skulle kunna kvantifieras. En sådan undersökning har bedömts vara alltför tidskrävande för att rymmas inom utredningens tidsram.

Periodicitet 1955 års tidningsförordningsutredning ansåg att tidningar med mindre än 2 nummer i veckan åsamkade postverket vissa trafiktoppar. Utredningen

Utredningens överväganden. . . 63

gjorde dock inga närmare undersökningar i frågan. 1966 års tidningstaxeutredning gjorde vissa undersökningar om inlämningens fördelning på olika veckodagar för tidningar med mindre än 2 nummer i veckan. Undersökningen visade att inlänmingen var ungefär lika stor på måndagar, tisdagar och fredagar men att den var något högre på onsdagar och torsdagar. Periodicitetens inverkan på kostnaderna har berörts också av 1974 års tidningstaxeutredning. Det har dock ej varit möjligt för utredningen att påvisa några mera avsevärda kostnadsskillnader mellan volymen tidningar med 2-*7 nummer i veckan och volymen tidningar med mindre än 2 nummer i veckan.

Bokföringsarbetets omfattning Den nuvarande bokföringsavgiften är avsedd att täcka kostnaderna för befordran av utdelnings- och indragningskorten mellan tidningsföretaget och utdelningspostanstalten samt arbetet med bokföring av oadresserade utgivarkorsband. 1966 års tidningstaxeutredning beräknade bokföringsavgiftcn till 90 öre per kort vid en intäktsnivå av 98,4 milj. kr. Avgiften inkluderade då ej någon avgift för utdelnings- och indragningskortens befordran. Vid 1975 års intäktsnivå (201 milj. kr) borde sålunda bokföringsavgiften sättas till 1,80 kr vartill kommer avgift för postbefordran med 75 öre per kort. l ett helt kostnadsanpassat avgiftssystem bör sålunda avgiften för utdelnings- och indragningskorten vid 1975 års intäktsnivå vara 2,55 kr per kort.

lrzlzinzniizgssátt 1966 års tidningstaxeutredning undersökte storleken av de kostnader som hänför sig till tidningsexemplarens inlämning till postbefordran samt till postavgifternas redovisning och bokföring. Det ansågs att en avgift i förekommande fall borde hänföras till den inlämningsuppgift som skall avlämnas för varje tidningsnummer som inlämnas till postbefordran. Utredningen beräknade denna avgift till 7 kr per inlämningsuppgift i 1969 års intäktsnivå. Vid oförändrade förhållanden i övrigt bör en inlämningsavgift sättas till 14 kr per inlämningsuppgift i 1975 års nivå.

Krav pâ den centrala administrationen m. m. 1955 års tidningsförordningsutredning föreslog att kostnaderna för vissa allmänna göromål i tidningsrörelsen skulle täckas av en särskild grundavgift, som skulle utgå per tidning eller tidningsedition. Dessa allmänna göromål är i första hand utgivning av den inländska tidningstaxan samt viss administration av rörelsen, t. ex. beräkning av särskilda postavgifter. 1955 års tidningsförordningsutredning beräknade denna avgift till 125 kr per tidning och år.

64 Utredningens överväganden. . .

1966 års tidningstaxeutredning föreslog att grundavgiften skulle vara 275 kr per tidning och år. Det är då att märka, att man ej medräknat kostnader för beräkning av tidningars medeltransportavstånd i denna avgift. Om denna avgift anpassas till 1975 års beräknade intäktsnivå erhåller man ett belopp av 560 kr per tidning och år. För de tidningar som utnyttjar zontaxesystemet bör grundavgiften utgå med ett högre belopp. Med en avgift av 900 kr per zontaxetidning och år erhålls täckning även av de särskilda kostnaderna för beräkningen av medeltransportavstånden.

3.2.3 Sammanfattning av 1974 drs tidningstaxeutredizings bedÖnzni/zg av kostnadspâverkaizde faktorer Med utgångspunkt från det ovan anförda och slutsatser som dragits av tidigare utredningar om postverkets tidningsrörelse kan följande sammanfattning göras av de angivna 14 faktorernas/komponenternas roll iett så långt möjligt kostnadsföl/samt taxesystem. De angivna â-priserna avser 1975 års beräknade nivå.

Antal tidningsexemplar Exemplaravgiften bör utgöra ca 67 70 av de totala avgifterna. Vikt Viktavgiften bör utgöra ca 31% av de totala avgifterna. Antal försändelser Försändelseavgiften för kommissionärskorsband bör vara 50 öre per försändelse. Transportavstånd Zontaxa bör tillämpas för tidningar med 2--7 nummer/vecka. Zonskillnaden bör vara 2,9 öre per kg. Adresserade/oadresserade Avgiftsskillnaden mellan adresserade och tidningsexemplar oadresserade tidningsexemplar bör vara 1,4 öre. Distributionshastighet Avgiftsskillnaden i nuläget mellan tidningar med 0--2 distribution och 0--3 distribution bör vara 2 öre per exemplar. Skillnaden mellan tidningar med 0-2 och 0-1 distribution bör vara 3 öre per exemplar. Glesbygds-/tätortsexemplar Det har inte varit möjligt att konstatera några påtagliga skillnader mellan kostnaden för utdelning av glesbygds- resp. tätortsexemplar. Spridningsstruktur i Det har inte varit möjligt att fastställa övrigt någon lämplig komponent som beaktar tidningens spridningsstruktur i övrigt, t. ex. tidningsexemplarens fördelning på olika många orter eller tidningens spridningstäthet inom en ort. Försändelsernas yttre ut- Ingen komponent, som tar hänsyn till tidformning ningsförsändelsens utformning, bör ingå i

Utredningens överväganden. . .

taxesystemet. Liksom för närvarande bör styrningen ske genom särskilda regler. Upplagestorlek Det har inte varit möjligt att fastställa någon lämplig komponent som tar hänsyn till storleken av tidningarnas postbefordrade upplaga. Kundförhållande Det har inte varit möjligt att fastställa någon lämplig komponent som tar hänsyn till tidningens kundförhållande till postverket. Periodicitet Det har inte varit möjligt att vid nuvarande relativt jämnt fördelade inlämning påvisa några mer betydande kostnadsskillnader mellan tidningar med olika periodicitet. Bokföringsarbetets Bokföringsavgiften bör utgå med 2,55 kr omfattning per utdelnings- och indragningskort. lnlämningssätt lnlämningsavgift bör utgå med 14 kr per inlämningsuppgift. Krav på den centrala En grundavgift, avsedd att täcka kostnaderadministrationen m. m. na för central administration m. m., bör utgå med 560 kr per år för tidning utan zontaxa och med 900 kr per år för tidning med zontaxa.

3.3 Avveckling av det ärliga underskottet

Enligt de riktlinjer för postverkets tidningsrörelse, som drogs upp vid 1970 års riksdag, skulle underskottet avvecklas genom avgiftshöjningar under en period som var längre än 5 år. Underskottet har dock under de närmast följande åren ökat i absoluta tal. Skillnaden mellan särkostnader och särintäkter för tidningsrörelsen var 1974 ca 75 milj. kr. Täckningsgraden, dvs. särintäkternas andel av särkostnader, var samma år drygt 69 %. Täckningsgraden har dock ökat något under de senaste åren trots att underskottet ökat i absoluta tal.

3.3.1 Postverkets syn på kostnadstáckningsnivázz Postverket har att bedriva sin verksamhet under stark konkurrens och med krav på sådan lönsamhet att staten kan ges en skälig förräntning på det i postverket arbetande statskapitalet. Inte minst till följd av den snabba utvecklingen på det teletekniska området kan konkurrensen förväntas bli alltmera kännbar även för den monopolskyddade delen av brevrörelsen. l en sådan situation är det särskilt angeläget att taxorna för olika försändelseslag bestäms så att man i möjligaste mån undviker en ogynnsam snedbelastning. Därför eftersträvar postverket att föra en

66 Utredningens överväganden. . .

prispolitik som siktar till att varje rörelsegren skall bära sina särkostnader och härutöver lämna ett skäligt bidrag till de för hela verket gemensamma kostnaderna. Postverket söker dessutom genom en aktiv marknadsföring och en intensiv rationaliseringsverksamhet påverka volym- och kostnadsutvecklingen i gynnsam riktning. Tidningsrörelsen utgör en av postverkets största och mest arbetskrävande rörelsegrenar. Det stora underskott, som sedan länge föreligger i tidningsrörelsen, innebär numera en så stor belastning på brevrörelsen och därmed på denna rörelsegrens konkurrensförmåga att underskottet inte längre bör finansieras med intäkter från brevrörelsen. Ett eftersättande av kravet på rimlig lönsamhet när det gäller tidningsrörelsen leder i längden till en allvarlig försvagning av postverkets ekonomi och dess möjlighet att på ett tillfredsställande sätt fullgöra verkets funktion i samhället. Det är postverkets uppfattning, att underskottet -- intill dess att avgifterna i tidningsrörelsen kan göras kostnadstäckande - bör täckas med statsmedel. Med hänsyn till de direktiv som gäller för utredningen är dock postverket berett att medverka till ett gemensamt förslag till taxesystem, som inte inkluderar ett drift bidraga

3.3.2 Tidningsorgarzisatiozzernas syn pâ kostnaclstáckningszzivárz FKP och TU anser att postverket inte bör åläggas skyldigheten att skapa full kostnadstäckning inom varje rörelsegren. Organisationerna menar att många tidningar får svårt att bära avgiftshöjningar på 40-45 % från nuvarande nivå, även om höjningen slås ut över ett antal år. Sådana höjningar skulle med säkerhet leda till nedläggningar och begränsningari utgivningsfrekvens, sidantal och format. En sådan utveckling skulle motverka de mål som i dag gäller för samhällets presspolitik. Postverket har av statsmakterna ålagts ett monopolansvar för brevrörelsen och måste av den anledningen skapa och vidmakthålla en landsomfattande och effektivt fungerande distributionsapparat. Karl Erik Gustafsson har i sitt utlåtande Postverkets kostnadstördelningssystem och tidningsdistributionens ekonomi (bilaga 3) framhållit tidningarnas stora betydelse för postverkets distributionsapparat. Tidningsrörelsen svarar för ett mycket stort antal försändelser och bidrar genom sin regelbundenhet i tid och stabilitet i spridning till att postverket uppnår en hög hushållstäckning i sin dagliga distribution. Mot denna bakgrund anser FKP och TU det rimligt att tidningarna får betala en sådan taxa att postverkets rörelseresultat i framtiden inte försämras av tidningsdistributionen. Detta skulle innebära att taxans nivå på sikt blir lika med bortfallskostnaderna, vilka enligt Karl Erik Gustafsson för närvarande torde uppgå till högst ca 75- -80 % av de av postverket redovisade särkostnaderna. Tidningsorganisationerna menar i princip att tidningstaxan bör ligga på denna nivå. Med hänsyn till de direktiv som gäller för utredningen har de dock förklarat sig villiga att inom utredningen medverka till ett gemensamt taxeförslag.

. . 67 Utredningens överväganden.

3.3.3 Utredningsmarzizerts syn pa° kosmadstackningsnivân och frågan om statsbidrag Enligt direktiven för utredningen skall postverket i princip få ersättning för sina distributionstjänster efter de faktiska kostnaderna för prestationerna. Vidare skall formerna och takten för avvecklingen av underskottet i postverkets tidningsrörelse prövas av utredningen. Då således avvecklingen av underskottet förutsätts kunna ske successivt under ett antal år m uttalande enligt av 1970 års riksdag Linder längre tid än 5 år e kommer postverket att under avvecklingsperioden icke få täckning för sina kostnader inom tidningsrörelsen. Postverket har i avsnitt 3.3.1 som sin uppfattning hävdat att varje rörelsegren skall täcka sina egna särkostnader och liärutöver lämna ett bidrag till de för hela verket gemensamma kostnaderna (samkostnaderna) och att finansieringen av underskottet, i avvaktan på att avgifterna i tidningsrörelsen kan göras kostnadstäckande, bör övertas av staten. Utredningsmannen anser att utredningen med hänsyn till direktiven ej kan föreslå en sådan finansiering genom statsbidrag. Underskottet i postverkets tidningsrörelse har hittills fått täckas av intäkter från andra rörelsegrenar, främst brevrörelsen. Såsom utredningens expert Karl Erik Gustafsson anfört i sitt utlåtande om postverkets kostnadsfördelningssystem (bilaga 3), är det i och för sig inte ovanligt att företag, även om de har samma lönsamhetskrav på samtliga rörelsegrenar, har rörelsegrenar som inte täcker sina självkostnader. Statsmakternas ställningstagande till frågan om statsbidrag måste enligt utredningsmannens mening bli beroende av bedömningar e bl. a. av om intäkterna från brevrörelsen även fortsättningsvis kan och bör täcka underskottet i tidningsrörelsen -- som faller utanför denna utrednings uppdrag.

3.3.4 Sarkostnadstackning genom avgiftshöjziingar Som framgått av avsnitt 3.3.1 och 3.3.2 har såväl postverket som tidningsorganisationerna, trots sina där redovisade principiella synpunkter, förklarat sig villiga att medverka till ett gemensamt taxeförslag från utredningen. I fråga om kostnadstäckningsnivån har utredningen enats om att det i nuläget realistiska målet är att ge postverket täckning för de totala särkostnaderna i tidningsrörelsen. Med hänsyn till vad som ovan anförts beträffande frågan om statsbidrag, har utredningen vidare satt som sitt mål att åstadkomma denna särkostnadstäckning genom avgiftshöjningar. I princip kan avgiftshöjning till särkostnadstäckning ske antingen genom en prishöjning i ett steg eller genom gradvis av anpassning avgifterna under en viss tidsperiod. Möjligheterna att uppnå särkostnadstäckning genom avgiftshöjningar är naturligtvis beroende av tidningsföretagens förmåga att bära dessa höjda avgifter för postdistribution. För att få en uppfattning om sådana förhållanden har utredningen analyserat postverkets konkurrenssituation

68 Utredningens överväganden. . .

i ljuset av tidningarnas distributionsalternativ. Denna analys återges idet närmast följande avsnittet.

3.4 Analys av postverkets konkurrenssituation

3.4.1 Förändringar i konkurrenssituatiotzerz Vissa volymförändringar har inträffat i postverkets tidningsrörelse under den senaste femårsperioden. Gruppen tidningar med mindre än 2 nummer/vecka har utvecklats positivt efter en nedgång i början av perioden, medan gruppen tidningar med 2--7 nummer/vecka däremot minskat i antal. År 1968 var dagspressvolymen i postverket ca 270 milj. exemplar. Nu är den ca 200 milj. exemplar. Avtappningen har ett klart samband med det statligt initierade samdistributionsprojektet. Denna förändringi postverkets konkurrensbild är ett belysande exempel på en situation, då tidningsdistributionens effektivitet kan öka men effektiviteten i postdistributionen samtidigt kan minska. Det statliga samdistributionsprojektet initierades av den andra pressutredningen, 1967 års pressutredning. Projektet avsåg dels att öka tidningsutbudets variation inom varje region i riket, dels att främja en rationell hantering av distributionen av abonnerade dagstidningar. Förslaget lades fram i slutet av 1960-talet och genomfördes 1970. En detaljerad

redogörelse för förslaget och dess effekter finns i den tredje pressutred-

ningens forskningsrapport Presstödet och tidningskonkurrensen” (SOU 1974:102). med samdistributionsprojektet var att förändra den distri- Huvudsyftet butionsstruktur som fanns under 1960-talet och som då bedömdes bli bestående för lång tid. Vidtidpunkten för 1967 års pressutrednings arbete skedde abonnemangsdistributionen vanligen så att varje tidning för till abonnenterna. Det var endast idistributionen utanför sig distribuerade tidningarnas egentliga spridningsområden som andra distributionsiöretag anlitades. Denna distribution utfördes nästan helt av postverket. Totalt svarade postverket för ca 40 o av abonnemangsdistributionen i början av 1960-talet. Det dominerande distributionssättet, dvs. egendistributionen, användes främst av konkurrensskäl. Egendistributionen förhindrade konkurrenter från andra att erövra några betydande andelar av den tidningsområden egendistribuerande tidningens marknad. För att komma in på en ny marknad krävdes ju att man skaffade sig en egen distributionsorganisation. I konkurrensen mellan tidningar på en och samma ort hade den största ett övertag även inom distributionsområdet. För l967 tidningen års pressutredning var det av presspolitiska skäl angeläget, dels att öppna lokala marknader för konkurrens utifrån, dels att något utjämna konkurrensen mellan tidningarna på en ort. Dessutom fanns stora ekonomiska fördelar för tidningarna att vinna i en samordning av distributionsresurserna. förslag innebar att tidningarna skulle överlåta allt Pressutredningens

Utredningens överväganden. . . 69

distributionsarbete åt särskilda distributionsföretag. Distributionsföretagen skulle inte kunna vägra någon tidning att deltaga och därigenom skulle distributionsapparaten vara öppen för alla dagstidningar. Deltagande tidningar skulle i princip erlägga samma avgift. För att stimulera dagstidningsföretagen till att överlåta distributionsarbetet och acceptera likaprisprincipen föreslogs en rabatt på sedermera 3 öre per samdistribuerat exemplar. Samdistributionsprojektet har totalt sett haft avsedd verkan. På nâgra få år har distributionsstrukturen inom abonnemangsdistributionen helt förändrats. Distributionsföretagen har aktivt arbetat för att sprida samdistributionssystemet över riket och fått tidningar att överge egendistributionen och i stort acceptera likabehandling. Egendistributionens omfattning har minskat från ca 50 % till ca 10 %. Det är egentligen bara en tidning som står utanför samdistributionssystemet. Övergången till samdistribution har emellertid inte bara minskat egendistributionens omfattning. Även postverkets dagstidningsvolym har som framgått ovan påverkats. Denna utveckling har inte kommit oväntat utan förutsades redan i postverkets remissyttrande över 1967 års pressutrednings förslag. Utvecklingen beror på att samdistributionsföretagen kunnat erbjuda högre servicegrad än postverket. Postdistribution startar vanligen kl. 8.00 vardagar medan samdistribution via samdistributionsföretag i allmänhet är avslutad en eller två timmar tidigare. Eftersom det ligger i morgontidningens idé att nå hushållen så tidigt som möjligt har postverket förlorat i konkurrenskraft genom samdistributionsprojektet. Postverkets dagstidningsvolym har minskat med ca en tredjedel under en tioårsperiod. Förlusterna för postverket av volym har dock dämpats genom att samdistributionsrabatt införts för lantbrevbärarexemplar. Rabatten utgår på vissa villkor och gäller ca 90 milj. exemplar. Postverket har dock inte helt kunnat behålla volymen på lantbrevbäringslinjerna. Ungefär 10 milj. lantbrevbärarexemplar har, efter det att samdistributionsrabatten infördes, lagts över till samdistributionsföretagen. Postverket har i olika sammanhang visat en påtaglig oro för denna utveckling. Förlusten av dagspressexemplar är en förlust av grundstruktur i distributionsapparaten speciellt i glesbygdsområden., Postdistributionen i sådana områden påverkas negativt i effektivitetshänseende. Dessa samhällsekonomiska förluster får dock vägas mot vinsterna i form av högre servicegrad för dagstidningsdistributionen. l direktiven framhålls att tidningstaxeutredningen vid utformningen av en ny taxa särskilt skall beakta riskerna för volymförluster och välja

sådanahavsteg från en strikt kostnadsbaserad taxa och snabb särkostnads-

täckning som kan vara nödvändiga på grund av konkurrenssituationen. För utredningen har det därför varit nödvändigt att något bedöma tidningsföretagens distributionsalternativ och uppskatta tänkbara effekter av en renodlad kostnadstaxa.

70 Utredningens överväganden. . .

3.4.2 Fidningarnas distributionsalternativ

För att bilda sig en uppfattning om olika tidningsgruppers distributionsalternativ har utredningens arbetsutskott haft utfrågningar (”hearings)

med representanter för sexton tidningsföretag Tidningsföretagens re-

presentanter fick bl. a. redogöra för vilka förändringar som skulle inträffa i deras tidningsdistribution vid en kraftig höjning av postavgifterna. Svaren från tidningsföretagens representanter kan indelas i tre huvudtyper av konsekvenser: 0 övergång till annat distributionsföretag, 0 uppbyggnad av en ny distributionsorganisation samt O fortsatt postdistribution

De två första typerna av konsekvenser innebär att postverket gör volymförluster. Den tredje typen innebär att tidningsföretagen visserligen fortsätter att utnyttja postverket som distributionskanal, men att de kan komma att minska sin volym t. ex. genom minskad periodicitet. De tre utfallen kommenteras i det följande.

Övergång till annat distributionsföretag. De tidningar, som vid utfrågningarna representerade gruppen tidningar av dagspresskaraktär med 2-7 nummer i veckan, skulle vid en kraftig höjning av postavgifterna flytta över en stor del av sin nu postdistribuerade volym till andra distributionsföretag. Genom det statliga samdistributionsprojektet finns ett utvecklat alternativ, även om detta inte är geografiskt fullt utbyggt. För tättspridda tidningar - i samtalen representerade av Norrort 4- skulle en privat budfirma kunna anlitas för distributionen. Möjligheten att byta distribustår dock inte öppen för alla dagspressföretag. En del får tionsföretag överväga ändringar i företagspolitiken. För andra tidningar än Utbyggnad av en ny distributionsorganisation. dagstidningar finns idag, när det gäller abonnemangsdistributionen, inget alternativ till postdistribution. Däremot finns långtgående förutbyggt beredelser, som gjorts av Veckotidningssektionen inom TU (Vectu) och Fack- och Konsumentpressens Postkommitté (FKP), i samarbete med Svenska distributionsföretag, Pressens Samdistribution AB. Pressbyråns för detta distributionsföretag har presenterat huvudlinjerna i Ledningen en alternativ distribution för vissa tidningar med veckoutgivning. Pressens Samdistribution har bedömt de ekonomiska förutsättningarna för en sådan distribution med utgångspunkt i en större undersökning, som 1 Följande tidningsföre- företaget genomfört och som avsåg leda fram till ett fältanpassat försök i tag har medverkat: Ar- Nyköping. På grundval av denna undersökning har distributionsföretaget betet, Dagens Nyheter, förklarat av kommersiell och Eskilstuna-Kuriren, Nya sig berett att åta sig distribution veckopress Wermlands-Tidningcn, vissa tidningar inom gruppen fack- och konsumentpress. Distributionen Alingsås Tidning, Länsskulle äga rum 2 dagar per vecka och gälla oadresserade tidningsexemplar. Posten, Norrort, Allers, Året Runt, Ny Teknik, Utdelningen skulle genomföras med hjälp av kortregister. Goda erfaren- Metallarbetaren, Stats- heter fanns från sådan utdelning omfattande åtta olika dagstidningar. anställd, [CA-Kuriren, Populärpressens representanter vid utfrågningarna förklarade sig intres- Land, Vi samt Vi Bilserade av Samdistribution genom en ny distributionsorganisation. Även ägare.

Utredningens överväganden. . . 71

inom fack- och konsumentpress fanns ett sådant intresse. l ett senare skede har Vectu och FKP haft kontakter även med de övriga samdistributionsföretagen Tidningstjänst AB, Pressens Morgontjänst AB och Tidningsbärarna. Enligt av dessa gjorda undersökningar av förutsättningarna för att etablera en veckotidningsdistribution skulle de större icke-dagliga tidningarna kunna bygga upp en alternativ distribution för 80-85 70 av sin nuvarande postdistribuerade upplaga. Kostnaderna i denna alternativa distribution skulle enligt Vectuzs och FKPzs beräkningar ligga på ungefär samma nivå som 1975 års rabatterade posttaxa. Fortsatt postdistribution. Såväl inom dagspressen som inom den övriga pressen skulle postverket. även vid en kraftig avgiftshöjning, komma att anlitas för tidningsdistribution. Även de tidningar som skulle lämna över volymer till andra distributionsföretag skulle hålla kvar vissa volymeri postverket, sannolikt i första hand glest spridda tidningar. Flera tidningar inom båda grupperna skulle överhuvud inte ha möjligheter att utnyttja alternativen till postdistribution. Inom dagspressen skulle vissa regionspridda och riksspridda tidningar ha svårigheter att använda samdistributionsföretagen. Exempel på sådana riksspridda tidningar är Dagen med ca 7 milj. postdistribuerade exemplar per år och Ny Dag. Exempel på regionspridda tidningar i en sådan situation är endagstidningarna (l nummer/vecka) inom centerpressen. Inom fack- och konsumentpressen skulle ett stort antal tidningar vara utan alternativ till postdistribution även om en samdistributionsorganisation av ovan nämnda typ etablerades för tidningar med mindre än 2 nummer/vecka. De tidningsföretag, som saknar alternativ även vid kraftiga avgiftshöjningar för postdistribution, kommer att överväga ändringar i sin företagspolitik för att anpassa sig till det nya kostnadsläget inom distributionen. Vid utfrågningarna har exempel på sådana anpassningsåtgärder presenterats. l vissa fall kommer förändringarna att gå ut över postverkets intäkter. Detta blir fallet om tidningarna minskar sin periodicitet, drar ner formatet o. d. Det finns dock möjlighet för några tidningar att genomföra prishöjningar för att kompensera sig för de ökade distributionskostnaderna. Sådana tidningsföretag torde dock höra till undantagen. Däremot skulle tidningarna mera allmänt kunna särprissätta distributionen och således skilja på priset för tidningen och priset för distributionen. Analysen visar således att många tidningsföretag redan har eller kan skaffa sig alternativa distributionsorganisationer till postverket. Av samtalen har dock framgått att andra tidningar än dagstidningar i första hand önskar fortsätta att utnyttja postverket. Från servicesynpunkt framstår postverket som det fördelaktigaste alternativet. En alternativ distribution skulle ha vissa tidsmässiga och geografiska begränsningar jämfört med postdistribution. Utbärningen skulle sålunda ske ett par dagar i veckan.

3.4.3 Tänkbara volymeffekter Det tänkbara volymbortfallet för postverket vid en kraftig höjning av distributionsavgifterna kan uppskattas utifrån utfrågningarna. Först

72 Utredningens överväganden. . .

måste dock realismen i planerna på en alternativ distributionsorganisation för vecko-, fack- och konsumentpress prövas. Pressens Samdistribution har ett mångårigt kunnande inom tidningsdistribution och erfarenheter av samdistribution av dagstidningar sedan ett 10-tal år, istor skala sedan 1970.. Företaget har förutsättningar för att utveckla en alternativ distributionsapparat. Två väsentliga villkor måste dock vara uppfyllda för att planerna skall kunna realiseras. För det första måste även de andra distributionsföretagen som nu är engagerade i dagstidningsdistributionen bygga ut sina organisationer för veckotidningsdistribution. Det krävs alltså att de tidningsägda företagen Tidningsbärarna i Skåne och Pressens Morgontjänst i Stockholm samt postverkets dotterbolag, Tidningstjänst AB, kommer att ansluta sig till planerna. En alternativ distributionsapparat måste nämligen vara rikstäckande och Pressens Samdistribution har ,ensam bara ca 25 % av samdistributionsvolymen inom dagspressen. För det andra måste de stora rikstäckande tidningarna inom vecko-, fack- och konsumentpressen, vilka nu till 100 % distribuerar via postverket, besluta att utnyttja distributionsalternativet. Dessa tidningar behövs som bas i en distributionsorganisation. Utredningens bedömning är att de nämnda villkoren kan komma att bli uppfyllda om posttaxorna snabbt görs särkostnadstäckande. Vid bedömningen av ett tänkbart volymbortfall förutsätts således att en alternativ distributionsapparat kommer att byggas upp. Den dagspressvolynz, som f. n. finns i postverket, uppgår till ca 200 milj. exemplar, varav ca hälften betecknas som lantbrevbärarexemplar. Huvuddelen av dagspresstidningarna utnyttjar redan samdistributionsföretag i varierande utsträckning och kan beräknas öka detta utnyttjande. Tidningstaxeutredningen beräknar det sannolika bortfallet till ca 25 %, eller omkring 50 milj. exemplar. För övrig press uppgår den postdistribuerade volymen till nära 400 milj. exemplar. En alternativ distributionsorganisation beräknas komma att omfatta ca en tredjedel av volymen, eller 130 milj. exemplar. Detta förutsätter att de stora rikstäckande veckotidningarna respektive fackoch konsumenttidningarna - i första hand ICA-Kuriren, Land. Vi, Vi Bilägare, Metallarbetaren, Året Runt, Husmodern och Hemmets Journal » i stor utsträckning lämnar postverket. lnom gruppen övrig press bör man också räkna med att vissa tidningar, som i brist på alternativ behöver stanna kvar i postverket, anpassar sig till den nya kostnadsnivån genom att minska periodiciteten. Några tidningar kan också komma att behöva läggas ner. Den volymförlust, som av denna anledning skulle drabba postverket, kan beräknas till ca 20 milj. exemplar. Om delskattningarna av volymbortfallet summeras blir den beräknade bortfallsvolymen ca 200 milj. exemplar, eller en tredjedel av postverkets hela tidningsvolym.

Utredningens överväganden. . . 73

3.4.4 Postdisrributionens volymkänslighet Det har inledningsvis konstaterats, att postverket skall spela en viktig roll även i den framtida tidningsdistributionen. Detta beror på att tidningsrörelsen distributionsmässigt tillhör grundvalarna i postverkets organisation. 25-30 70 av antalet postbe- Dagspress och övrig press utgör tillsammans fordrade brev- och tidningsförsändelser och bidrar genom regelbundenhet i tid och stabilitet i spridning till att postverket uppnår en hög hushållstäckning i sin dagliga distribution. Genom att göra jämförelser med andra former för tidningsdistribution det klart hur viktig hushållstäckningen är för distributionens framgår effektivitet. När samdistributionssystemet byggdes upp, byggdes det upp stora hushållstäckning. Den mindre andratidningen på förstatidningens och de fjärrspridda volym kunde lätt läggas till detta tidningarnas basdistributionssystem. Det beräknade bortfallet skulle sätt sänka effektiviteten i på olika postverket. skulle drabba lantbrev- Bortfall av dagstidningsexemplar postverkets Förlusten skulle bli kännbar, eftersom den dagliga tidningen bäringsturer. åt glesbygdslinjerna genom sin regelbundenhet och goda ger stadga hushållstäckning. Bortfall av andra tidningar skulle på samma sätt dra undan tidningsoch stor hushållstäckning. Breven har grupper med regelbunden utgivning inte samma regelbundet återkommande distribution till samma mottagare. En kraftig höjning av posttaxan skulle därför genom de av höjningen orsakade volymförlusterna drabba postverket som distributionsorganisation. Det skulle dessutom medföra en ökad ekonomisk belastning på kvarvarande tidningar. l direktiven anges att förluster av detta slag inte kan få accepteras och att taxesystemet därför måste anpassas på ett sådant sätt att förlusterna begränsas. Avgifter och regler i taxesystemet bör av denna anledning utformas så att postverkets volymförluster inom glesbygdsdistributionen och de stora fack- och begränsas och så att de stora veckotidningarna dvs. de tidningar som kan rubriceras som täckkonsumenttidningarna, inte lämnar till

ningsbyggarna i postverkets distribution, postverket

förmån för andra distributörer.

3.5 av pris-efter-prestationstaxan till konkurrens-

Anpassning

situationen

Den analys som gjorts av postverkets konkurrenssituation visar, att en avgiftshöjning i ett steg till kostnadstäckande avgiftsnivå på olika sätt skulle sänka effektiviteten i postverket och därmed drabba postverket som distributionsorganisation. Eftersom det är ett samhällsintresse att postdistributionen i riket är rationell och eftersom tidningsdistributionen är väsentlig för effektiv postdistribution, bör volymförlusterna begränsas så mycket som möjligt.

74 Utredningens överväganden. . .

Risken för volymbortfall reduceras om avgifterna i titlningsrörelsen endast gradvis höjs till särkostnadstäckande nivå. De negativa volymefikrkterna torde dämpas väsentligt om den bristande särkostnadstäckningen avvecklas under en period på cirka 15 år. En sådan avvecklingsperiod ger tidningarna bättre möjlighet att anpassa sig till den högre avgiftsnivan och innebär dessutom, att postverket genom olika åtgärder kan anpassa organisationen till en - trots den långa avvecklingsperioden »weventuellt minskande volym. Utredningen anser dock, att enbart en lång avvecklingsperiod i fråga om den bristande särkostnadstäckningen inte är en tillräcklig åtgärd för att så långt möjligt begränsa volymförlusterna. Avvecklingsperioden måste kombineras med en anpassning av taxans konstruktion till konkurrenssituationen på marknaden för tidningsdistribution. Enligt utredningens direktiv skall som nämnts principen pris efter prestation” vara en naturlig grund för prissättningen i postverkets tidningsrörelse. Möjlighet bör emellertid finnas för postverket att; i särskilda fall tillämpa en prissättning som betingas av konkurrensförhâllandena på delmarknader inom tidningsdistributionen. l direktiven anförs vidare, att utrymmet och de närmare betingelserna för en mera marknadsorienterad prissättning får ses mot bakgrund av underskottet i postverkets tidningsrörelse och behovet att vidmakthålla och i möjlig mån öka sådan efterfrågan på postverkets tjänster, som positivt kan påverka resultatet”.

3.5. l Begreppsarzalys Marknadsorienterad prissättning innebär rent allmänt att prissättningen mera baseras på efterfråge- och konkurrensförhållanden än på de faktiska kostnaderna för utförda prestationer. Innebörden i begreppet kan dock uppfattas på olika sätt. Av de berörda parternas skrivelser till Kungl. Maj :t år l973, vilka finns redovisade i proposition 1973:193, framgår att man från FKPzs och TU:s respektive postverkets sida hade olika uppfattning om/innebörden av marknadsanpassning. FKP och TU pekade i sin skrivelse på att det framförallt genom den verksamhet som sedan 1970 bedrivs av samdistributionsföretagen finns underlag för en bedömning av ett marknadspris för tidningsdistribtltion. En dominerande del av morgontidningarnas volym kan, menade man, distribueras till betydligt lägre kostnad och betydligt tidigare på dagen via samdistribtltionsföretagen än om postverket anlitas. Marknadsorienterad prissättning borde, enligt FKP och TU, innebära att posttaxan anpassas till detta marknadspris. Postverket ansåg i sin skrivelse att det marknadspris, som tidningarna i olika sammanhang åberopat, inte var relevant för hela den marknad postverket betjänar, eftersom det avsåg den del av marknaden som har den gynnsammaste strukturen från distribntionssynpunkt. Postverket ansåg i stället att marknadsanpassningen skulle ske genom en taxa som är olika för olika delar av marknaden och som för varje delmarknad tar hänsyn till distributionens värde för tidningsutgivarna”. Postverket anför-

SOU |975:80 Utredningens överväganden . . .

att en distribution, som t. ex. innebär över de som exempel utdelning hela landet av ett mindre antal glest fördelade exemplar, har stor svårighetsgrad och därför av tidningsutgivarna måste kunna värderas högre än utdelning inom en tätort av tättspridda exemplar. Postverket syftade alltså till marknadsanpassning genom differentiering av taxan med hänsyn till distributionens värde för utgivaren inom olika områden. Utredningen har stannat för att betrakta marknadsanpassningen som en fråga om taxesystemets konstruktion och ej en fråga om den totala avgiftsnivåns höjd. l detta avsnitt beskrivs därför fortsättningsvis alternativa metoder att anpassa pris-efter-prestationstaxan till efterfråge- och konkurrensförhållandena genom förändringar i taxesystemets konstruktion.

3.5 .2 A [ter/latina anpassni/zgsnzctocler Det befintliga taxesystemet i tidningsrörelsen kan sägas bygga på en enhetsportoprincip i så mfitto att det vid samma förutsättningar erbjuder alla tidningar ett enhetligt porto. Det kan också uttryckas så att postverket erbjuder tidningarna en fast prislista. Marknadsanpassning av taxan kan ske enligt två huvudmetoder: O marknadsanpassning med frångående av enhetsportoprincipen O marknadsanpassning med bibehållande av enhetsportoprincipen. med frângâende av enhetsporroprincipen skulle lllarknadsanpassning innebära att postverket gavs rätt att träffa avtal om tidningarnas postavgifter med enskilda tidningar eller grupper av tidningar. Postverket skulle i varje särskilt fall göra en bedömning av tidningens eller tidningsgruppens m. m. och därefter alternativa distributionsmöjligheter, priskänslighet rimligen efter någon form av förhandlingar med respektive tidning eller tidningsgrupp » sätta ett marknadsanpassat pris för distributionen. En förutsättning torde vara att postverkets transportplikt upphävdes eller begränsades. Marknadsanpassning med frångående av enhetsportoprincipen har dock väsentliga nackdelar. Viktigast är enligt utredningens bedömning att en sådan åtgärd skulle stå i ett klart motsatsförhållande till samhällets grundläggande presspolitik. Denna kan sägas syfta till lika marknadstillgänglighet för alla tidningar. Vidare torde det om enhetsportoprincipen överges vara svårt att - som direktiven förutsätter w låta principen pris efter prestation” utgöra en för taxesättningen. Avgifterna för en viss tidning skulle bli en grund och i mycket liten utsträckning bli beroende av de förhandlingsprodukt faktiska kostnaderna för distributionen. Ur postverkets synvinkel finns också praktiska problem. Det skulle t. ex. administrativt bli svårt att träffa ett stort antal separata avtal. Vidare skulle i tidningsrörelsen komma att fastställas efter avgifterna principer som markant avviker från avgifterna i brevrörelsen i övrigt. Avgifterna för brev, postkort, trycksaker, masskorsband etc. torde

76 Utredningens överväganden. . .

nämligen allt framgent komma att bygga på enhetsportoprincipen. Med hänsyn till det ovan anförda anser utredningen att taxesystemet i postverkets tidningsrörelse också i fortsättningen i princip bör bygga på enhetsportoprincipen och att alltså marknadsanpassningen av taxan bör ske inom ramen för denna princip. Marknadsanpassning med bibehållande av enhersportoprincipen kan ske genom att komponenter, som beaktar konkurrens- och efterfrägeförhållanden på marknaden, införs i taxesystemet. Detta kan också sägas innebära att taxesystemet anpassas så att det tar hänsyn till priselasticiteten när det gäller olika tidningars efterfrågan på postdistribution. Anpassningen, som alltså innebär ett avsteg från den grundläggande principen ”pris efter prestation”, bör i första hand syfta till att förhindra en från samhällsekonomisk synpunkt icke önskvärd uppbyggnad av en parallell organisation för abonnemangsdistribution av andra tidningar än dagstidningar. Anpassningen kan också ha till syfte att förbättra postverkets konkurrenssituation i fråga om dagstidningarnas abonnemangsdistribution, trots att det på detta område redan finns en utbyggd och i servicehänseende jämförbar distributionsorganisation. Anpassningen bör vidare syfta till att förhindra att tidningar tvingas sänka sin distributionsservice eller försämra sin redaktionella produkt. Utredningen har under arbetets gång övervägt ett flertal från marknadssynpunkt betingade avsteg från principen ”pris efter prestation. Marknadsaspekter kan bl. a. läggas på följande faktorer, vars eventuella kostnadspåverkande effekt behandlats i avsnitt 3.2

upplagestorlek kundförhållande glesbygds-/tätortsexemplar spridningsstrttktur i övrigt adresserade/oadresserade exemplar Vidare har utredningen också beaktat två metoder att mera direkt differentiera avgiftssystemet med avseende på tidningarnas förmåga att bära distributionsavgifter, nämligen differentiering av taxan med hänsyn till 0 tidningarnas ekonomiska bärkraft samt 0 tidningarnas kategoritillhörighet.

Utredningen har slutligen också övervägt möjligheten att förbättra postverkets konkurrenssituation genom att ändra reglerna för den statliga 0 samdistributionsrabatten. I det följande redogörs för utredningens överväganden beträffande de olika faktorerna.

Upplagestorlek Utredningen konstaterar i avsnitt 3.2.2 att tidningar med stora postbefordrade upplagor förorsakar postverket lägre kostnader per exemplar än

Utredningens överväganden . . . 77

tidningar med mindre sådana upplagor. Eftersom denna relation inte kan mätas på ett tillfredsställande sätt, kan en upplagekomponent ej ingå i ett strikt kostnadsanpassat taxesystem. Utredningen anser dock att det finns starka marknadsmässiga skäl för en sådan taxekomponent. Som framgått av redogörelsen för tidningarnas distributionsalternativ i avsnitt 3.4 finns planer på uppbyggnad av en med postverket konkurrerande organisation för utdelning av icke-dagstidningar. En sådan utdelning måste för att bli ekonomiskt lönsam byggas upp kring de tidningar som har de största abonnerade upplagorna. Utredningen har tidigare konstaterat att det från samhällsekonomisk synpunkt kan anses angeläget att motverka en utveckling mot flera parallella distributionskanaler. Detta kan, enligt utredningens bedömning, bl. a. ske genom att taxesystemet i postverkets tidningsrörelse Lttformas så att de tidningar som i huvudsak distribueras genom postverket och som skulle utgöra basen i en alternativ distribution, får betala en något lägre avgift per exemplar än övriga tidningar. Utredningen anser att den åsyftade effekten bör kunna uppnås om en komponent med tre olika nivåer införs i taxesystemet för adresserade tidningsexemplar. Tidningar med en postbefordrad upplaga på mer än 10 milj. exemplar bör ges en lägre avgift än tidningar ;ned 3-10 milj. exemplar, vilka isin tur bör ges en lägre avgift än övriga tidningar. Volymgränserna har valts på ett sådant sätt att de önskade styreffekterna beräknas kunna uppnås.

K zmdförhállarzde kundförhållande till postverket konstateras Även i fråga om tidningarnas i avsnitt 3.2.2 att faktorn i fråga har en kostnadspåverkande effekt, men att den av bristande mätbarhet ej kan omsättas till en på grund komponent i ett strikt kostnadsbaserat taxesystem. Taxesystemet i postverkets tidningsrörelse innehåller dock sedan år 1974 ett inslag, som beaktar tidningarnas kundförhållande till postverket. Den s. k. trohetsrabatt, som här åsyftas, får anses ha en marknadsmässig motivering. Den har i första hand tillkommit för att motverka överflytttill distribution i ning av dagstidningsexemplar på lantbrevbäringslinjer samdistributionsföretagens regi. Rabatten förefaller att ha fått åsyftad effekt. Rabatten har också inneburit ett visst skydd för postverkets intresse av att behålla sin ställning i fråga om distributionen av andra tidningar än dagstidningar. Detta intresse sammanfaller, som tidigare nämnts, med det samhällsekonomiska intresset att motverka uppkomsten av dubbla distributionskanaler. Det finns som nämnts ett samhällsekonomiskt intresse av att upprätthålla en rationell över hela landet. Utredningen har postdistribution kommit fram till att ett taxesystem som byggs på enhetsportoprincipen, bör vara konstruerat så att det ger postverket ett skydd mot förlust av från distributionssynpunkt gynnsamma tidningsexemplar. l fråga om tidningar med 2u7 nummer i veckan kan skyddet begränsas till lantbrevbäringslinjerna medan det för övriga tidningar bör gälla hela distributions-

78 Utredningens överväganden. . .

området. (För tidning med 1 nummer i veckan av dagspresskaraktåir, som med tätortsupplaga deltar i rabattberättigad samdistribution, bör i detta avseende gälla samma villkor som för tidning med minst 2 nummer i veckan.) Postverket har i utredningen uttryckt det så, att man i princip vill se distributionen på lantbrevbäringslinjerna (tidningar med 2--7 nummer i veckan) respektive distributionen i landet som helhet (övriga tidningar) som paket, vilka tidningsutgivarna helst bör köpa i sin helhet för att erhålla enhetsportot. Å andra sidan anser utredningen att taxesystemet, med hänsyn till samhällskravet på en rationell tidningsdistribution också bör ge ett visst spelrum för servicemässigt motiverade distributionsomläggningar, främst omläggningar till tidig morgonutdelning av dagstidningar. Utredningen har kommit till slutsatsen att ett inslag motsvarande den s. k. trohetsrabatten bör finnas i taxesystemet. Inslaget har kallats volymgaranti. Konstruktionen beskrivs närmare i kapitel 4, som innehåller utredningens förslag till taxesystem. Huvudtanken med volymgarantin är följande: De tidningar, som genom att träffa volymgarantiavtal garanterar postverket en betydelsefull grundstruktur idess distributionsapparat, ges fördelen av en taxa, som endast gradvis - under en period på cirka 15 år -anpassas till full särkostnadstäckningsnivå. De tidningar, som önskar större rörelsefrihet än volymgarantin ger möjlighet till och alltså ej är beredda att gc sådan garanti, bör däremot enligt utredningens bedömning ej ges fördelen av denna gradvisa anpassning av avgiftsnivån till full särkostnadstäckning. Dessa tidningar bör därför betala en avgift som motsvarar full särkostnadstäckning.

Glesbjgds-/tátortsexemplar Som framgår av avsnitt 3.2.2 har det inte varit möjligt att helt klarlägga den verkliga kostnadsskillnaden mellan av postverket distribuerade tidningsexemplar i glesbygd respektive tätorter. Begränsas jämförelsen till själva utdelningsmomentet och vissa därmed förenade kostnader, konstaterar dock utredningen att kostnadsskillnaden är obetydlig. Postverket har på grund av sin riksomfattande organisation och enhetsportot en från konkurrenssynpunkt avsevärt starkare ställning i glesbygd än i tätorter. Det skulle av denna anledning kunna vara motiverat att anpassa taxan så att avgiften för glesbygdsexemplar sattes högre än avgiften för tätortsexemplar. Enligt utredningens direktiv skall speciell uppmärksamhet ägnas åt frågan om hur en tillfredsställande tidningsdistribution skall kunna vidmakthållas i glesbygden. En relativt sett högre postavgift för glesbygdsdistribution innebär risk för scrviceinskränkningar av olika slag i fråga om glesbygdsspridda exemplar och strider därmed mot direktiven och mot samhällets grundläggande presspolitik. Utredningen anser mot denna bakgrund att taxesystemet ej bör differentieras med avseende på respektive tidnings fördelning mellan glesbygds- och tätortsdistribution.

Utredningens överväganden. . . 79

Sprid;zingsstru/ctur i Övrigt Även när det gäller spridningsstrukturen i övrigt gâr det att finna marknadsmässiga motiv för därtill relaterade komponenter i taxesystemet. Postverkets konkurrenskraft torde t. ex. vara större när det gäller tidningar som sprids till ett stort antal postanstalter än när det gäller tidningar som endast sprids på ett fåtal orter. På samma sätt torde tidningens spridningstäthet inom en viss ort inverka på dess efterfrågan av postdistribution. Utredningen har tidigare (i avsnitt 3.2.2) anfört att det också kan finnas en kostnadsmässig motivering för komponenter som tar hänsyn till antalet postanstalter eller tidningens spridningstäthet inom en ort. Utredningen har dock funnit det ogörligt att inom ramen för enhetsportoprineipen i taxesystemet beakta ovannämnda aspekter på tidningarnas spridningsstruktur. Taxekomponenter av detta slag skulle vidare kräva en arlig informationsinsamling av alltför stor omfattning.

A t/resserade/oadresserade exemplar Med utgångspunkt från postverkets kostnadsberäkningar uppskattar utredningen i avsnitt 3.2.2 kostnadsskillnaden mellan adresserade och oadresserade tidningsexemplar till l,4 öre per exemplar. Ett tidningsföretag, som vill köpa adresseringstjänster på marknaden eller internt inom företaget utföra adressering av tidningsexemplaren, har dock att räkna med en högre merkostnad än 1,4 öre per exemplar för denna adressering. Utredningen anser att det därför finns utrymme för att i marknadsanpassningssyfte öka avgiftsskillnaden i posttaxan mellan adresserade och oadresserade tidningsexemplar.

Tidningar/ras ekonomiska bárkrafr Differentiering av taxesystemet med avseende på tidningarnas ekonomiska bärkraft övervägdes av l966 års tidningstaxeutredning. Bland annat konstruerades ett exempel på ett taxesystem innehållande en bärkraftskomponent. Komponenten utgjordes av en särskild tilläggsavgift på de delar av tidningarnas innehåll som kunde rubriceras som annonser eller textreklam. 1966 års utredning föreslog dock inte införandet av en dylik komponent i taxesystemet. Även inom 1974 års tidningstaxeutredning har frågan om införandet av en bärkraftskomponent varit föremål för diskussion. En bärkraftskomponent skulle dock enligt utredningens bedömning inte ge några styreffekter av den typ som utredningen funnit vara väsentliga för att Lippnâ syftet med taxesystemet. Eftersom komponenten dessutom skulle vara svåradministrerad, anser utredningen att taxesystemet i postverkets tid» ningsrörelse ej bör differentieras med avseende på tidningarnas ekonomiska bärkraft.

80 Utredningens överväganden. . .

Tidningarnas kategoritilllzörighet Teoretiskt skulle det vara möjligt att dela in samtliga av postverket befordrade tidningar i ett antal relativt liomogena kategorier. De önskvärda styreffekter, som tidigare redovisats, skulle kunna uppnås genom differentiering av taxesystemet med avseende på tidningarnas kategoritillhörighet. Att praktiskt genomföra en sådan differentiering utan allvarliga invändningar från tidningsföretagen förefaller dock i stort sett vara ogörligt. Dessutom gäller enligt utredningens direktiv att utredningen ej bör ta upp frågan i vad mån skilda karaktärer hos olika slag av tidningar motiverar olika behandling i taxehänseende. Utredningen har därför avstått från att gå närmare in på denna differentieringsgrund.

Samdistriburiorzsrabatren Det har tidigare konstaterats, delvis med stöd av 1972 års pressutrednings undersökningar, att samdistributionsrabatten har inverkat på postverkets konkurrenssituation och delvis påverkat postdistributionens effektivitet. l direktiven framhålls, att om den sakkunniga kommer till uppfattningen att samdistributionsrabatten påverkat postverkets konkurrenssituation, bör denne föreslå sådana åtgärder att en i detta avseende mera balanserad konkurrenssittlation uppnås. Det tilläggs i direktiven att Kungl. Maj:t ansett, att postverket ej bör ges rätt att -- utöver vad som redan nu gäller - förmedla samdistributionsrabatt. Eftersom volymförlusterna ihuvudsak uppkommit genom att tidningsföretagen börjat utnyttja en morgontidigare distributionsserviee än postverkets och eftersom sådana höjningar av servicegraden kan anses vara samhällsekonomiskt önskvärda. får samdistributionsprojektet trots den inverkan det haft på postdistributionens effektivitet anses vara en positiv åtgärd. Tidningstaxeutredningen anser därför, att den - med hänsyn till postverkets situation - ej bör föreslå några ändringar i samdistributionsrabatten. Postverket konkurrerar nämligen inte på samma marknad (tidig mor- gonutdelning) som samdistributionsföretagen annat än genom sitt dotterbolag, Tidningstjänst AB. Postverkets allmänna konkurrenssituation kan inte förbättras genom att t. ex. rabatten avskaffas. Tidningarna skulle troligen inte återgå till postdistribution. De skulle av serviceskäl vara angelägna att behålla den tidigare morgonutdelningen. Samdistributionsrabatten som utgår till lantbrevbäringsexemplar i postverket har haft en återhållande effekt på volymöverföringen. En sådan rabattgivning är därför välmotiverad. Ett borttagande av denna möjlighet skulle nämligen försämra postverkets situation. Sammanfattningsvis kan sägas, att samdistributionsrabatten visserligen har förändrat postverkets konkurrenssituation, men att ett slopande av den inte skulle få några positiva effekter för postverket.

4 Utredningens förslag till i

taxesystem

postverkets tidningsrörelse

[nom utredningen har parterna enats om att föreslå följande taxesystem i postverkets tidningsrörelse att gälla i princip till dess att full särkostnadstäckning uppnåtts i rörelsen. Det föreslagna taxesystemet kan sägas i sina huvuddrag vara baserat på principen ”pris efter prestation. Det innehåller emellertid även marknadsmässiga inslag. Huvudpunkterna i förslaget är följande: l. Enhetsportoprincipen tillämpas, dvs. det förutsätts att inga separata avtal om avgifter och villkor för tidningsdistribution träffas mellan postverket och tidningsutgivare i andra fall än som hittills förekommit. De åtaganden som hittills reglerats i särskild ordning i avtal mellan postverket och tidningarna har i regel gällt arbetsuppgifter som legat utanför de normala åtaganden som gäller för utgivar- och kommissionärskorsband, t. ex. utdelning i särskilda turer, falsning av tidningar, inläggning av bilagor i tidningar e. d. (jfr 14 § i den nuvarande tidningskungörelsen). Postverket har transportplikt över hela landet mot de angivna avgifterna. 2. Komponenterna i avgiftssystemet är desamma som för närvarande, dvs. grundavgift, bokföringsavgift för oadresserade utgivarkorsband, försändelseavgift för kommissionärskorsband, exemplaravgift samt viktavgift. 3. Fördelningen av trycket på de olika komponenterna följer i huvudsak den fördelning som framräknats med utgångspunkt från principen ”pris efter prestation”. Exemplaravgiften utgör sålunda 66,8 %, viktavgiften 32,0% samt övriga avgiftskomponenter 1,2% av samtliga avgifter. Övergången till denna fördelning av trycket på avgiftskomponenterna skall ske successivt under perioden 1977-1979. 4. Zontaxa enligt hittillsvarande modell tillämpas för tidningar av alla slag med 2-7 nummer i veckan. För tidningar med mindre än 2 nummer i veckan tillämpas en enhetlig viktavgift. Denna motsvarar zontaxans viktavgift för det genomsnittliga medeltransportavståndet avseende hela volymen tidningar med mindre än 2 nummeri veckan. 5. Följande servicenivåer - som överensstämmer med de f. n. tillämpade - skall gälla vid tidningarnas postbehandling: O-l distribution l dygns distributionstid 0-2 distribution 2 dygns distributionstid

82 . . Utredningens förslag.

0-3 distribution 3 dygns distributionstid (jfr publikationen ”Postverkets tidningsdistribution I” 1974 s. 18). Om annat ej överenskommes mellan postverket och tidningarnas utgivare, inplaceras de olika tidningarna i de olika servicenivâerna enligt följande: O-l distribution Tidningar med 2-7 nr/vecka 0-2 distribution Tidningar med mindre än 2 nr/vecka men minst 31 nr/år 0-3 distribution Tidningar med 4-30 nr/år. Tidning får fritt välja lägre servicenivå än som ovan angivits och tillämpa motsvarande lägre a-priser. Tidning, som önskar välja högre servicenivå än som ovan angivits, får göra detta efter anmälan till postverket i god tid före övergången. Skulle övergången till högre servicenivå i visst fall föranleda stora svårigheter eller leda till avsevärt ökade kostnader för organisatoriska bör frågan tas upp till diskussion i Samarbetsnämnden mellan postverket, postverket och tidningarna. Exemplaravgiften differentieras med hänsyn till de olika servicenivåerna i huvudsak enligt de framräknade kostnadsskillnaderna mellan dessa nivåer. På 1975 års taxenivå är skillnaden i exemplaravgift 3 öre mellan O-l och 0-2 distribution samt 2 öre mellan 0-2 och O-3 distribution. 6. Oadresserade utgivarkorsband får i princip användas av tidningar med 2-7 nummer i veckan. På 1975 års taxenivå är avgiftstillägget för oadresserade utgivarkorsband 3 öre per tidningsexemplar. 7. Exemplaravgiften i taxesystemet differentieras med avseende på storleken av den postbefordrade volymen tidningsexemplar per år. Dessa skillnader i fråga om exemplaravgiften avser endast adresserade utgivarkorsband. På 1975 års taxenivå tillämpas följande exemplaravgifter i detta hänseende: O Den normala exemplaravgiften för adresserade utgivarkorsband är 25,8 öre för 0-1 distribution, 22,8 öre för 0-2 distribution samt 20,8 öre för 0-3 distribution. 0 För tidningar med mer än 3 milj. men högst lO milj. adresserade tidningsexemplar per kalenderår restitueras efter årets utgång 3,0 öre per exemplar. 0 För tidningar med mer än 10 milj. adresserade tidningsexemplar per kalenderår restitueras efter årets utgång 4,0 öre per exemplar. Tidning med högst 3 milj. exemplar per kalenderår erlägger en total exemplaravgift per år som högst motsvarar den totala exemplaravgiften per år efter restitution för en tidning med 3 000 001 postbefordrade tidningsexemplar per år. Tidning med högst 10 milj. exemplar per kalenderår erlägger en total exemplaravgift per år som högst motsvarar den totala exemplaravgiften per år efter restitution för en tidning med 10 000 001 postbefordrade tidningsexemplar per år. Där det står klart att tidning faller inom visst volymintervall, kan

Utredningensjörslag. . . 83

överenskommelse träffas att den reducerade exemplaravgiften skall erläggas vid försändelsens inlämning. 8. Taxesystemet differentieras med avseende på tidningarnas kundförhållande till postverket enligt följande regler: Från och med avtalsåret 1977 framräknas för varje år två olika nivåer för avgifterna i postverkets tidningsrörelse, nämligen 9 ett taxesystem, A-taxan, som ligger på en nivå som motsvarar full särkostnadstäckning i tidningsrörelsen enligt postverkets rullande kostnadsberäkningar O ett taxesystem, B-taxan, som ligger på en nivå som motsvarar den för året överenskomna avgiftsnivån i tidningsrörelsen enligt punkt 9 nedan. Dessa bägge taxesystem tillämpas på följande sätt: Tidningsutgivare, som vid anmälan till postverkets inländska tidningstaxa hösten 1976 förbinder sig att under perioden 1977-1978 hålla en postbefordrad upplaga enligt nedan, får tillämpa B-taxan under nämnda period. Tidning med minst 2 nummer i veckan: En upplaga motsvarande minst 97 % av tidningens postbefordrade upplaga vid förhandlingstillfället 1976 till de mottagare inom landet som får sin post med lantbrevbäring skall distribueras genom postverket. Tidning med mindre än 2 nummer i veckan: En upplaga motsvarande minst 97 0/2: av tidningens postbefordrade upplaga vid förhandlingstillfället 1976 till de mottagare inom landet som ej är återförsäljare eller ombud för tidningen skall distribueras genom postverket.

För tidning med l nummer i veckan av dagspresskaraktär, som med tätortsupplaga deltar i rabattberättigad samdistribution, gäller i detta avseende samma villkor som för tidning med minst 2 nummer i veckan. Förbindelse att utnyttja postverket på detta sätt kan därefter fr. o. m. hösten 1977 förlängas av tidningsutgivare för ett år i taget så att den för varje anmälan till den inländska tidningstaxan omfattar två år (rullande tvåårsavtal). Vid förlängning skall förbindelsen omfatta minst 97 % av den postbefordrade upplagan vid förhandlingstillfället året före avtalsåret. Tidningsutgivare som inte önskar teckna volymförbindelse på detta sätt får tillämpa A-taxan för sin tidningsdistribution via postverket. Tidningsutgivare som före det rullande tvåårsavtalets utgång bryter mot en tecknad volymförbindelse förlorar omedelbart rätten att sända tidningen som utgivar- och kommissionärskorsband. Tidningsutgivare som ej önskar förlänga ett ingånget tvåårsavtal har rätt att tillämpa B-taxan intill tvåårsavtalets utgång. Därefter tillämpas A-taxan. De angivna andelarna av tidningens postbefordrade upplaga får underskridas på grund av periodicitetsändring eller av andra skäl än övergång till annan distributör än postverket utan att detta medför tillämpning av

84 Utredningens förslag. . .

A-taxan. Som övergång till annan distributör än postverket räknas ej det fall, att tidning övergår till interndistribution i det utgivande företagets egna lokaler, utförd av företagets egen personal. 9. l fråga om inhämtningen av den bristande särkostnadstäckningen skall följande gälla: Avgiftsnivån för ett visst avtalsår förutsätts som hittills bestämmas vid de årliga förhandlingarna mellan postverket och tidningarnas organisationer. Som utgångspunkt för inhämtningen av den bristande särkostnadstäckningen tas den konstaterade täckningsgraden år 1974, 69,4 76. (Konstaterad täckningsgrad = verkliga taxeintäkter dividerade med sanna särkostnader). Vid 1976 års förhandlingar avseende 1977 års taxa skall avgiftsnivån fastställas så att den beräknade täckningsgraden år 1977 blir 2 procentenheter större än den konstaterade täckningsgraden år 1974. Avgiftsnivån år 1977 skall alltså bestämmas så att de beräknade intäkterna utgör 71,4 % av de beräknade särkostnaderna detta år. Med beräknade särkostnader avses summan av särkostnadsnivån vid förhandlingstillfället och särkostnadsökningen mellan föregående och innevarande förhandlingstillfälle. Fr. o. m. förhandlingstillfället år 1977 skall de beräknade intäkterna för kommande avtalsår varje år fastställs så att de utgör 2 procentenheter större andel av de beräknade särkostnaderna än de på samma sätt beräknade intäkterna för innevarande avtalsår. De beräknade intäkterna för avtalsåren 1978, 1979, 1980 osv. skall enligt denna regel vara:

för år 1978: 73,4 % av de beräknade särkostnaderna för år 1979: 75,4 % av de beräknade särkostnaderna för år 1980: 77,4 % av de beräknade särkostnaderna osv.

Inhämtningen pågår på detta sätt till dess den beräknade täckningsgraden blir 100 %. De årliga avgiftshöjningarna skall dock varje år vara tillräckligt stora för att ge postverket kompensation för de särkostnadsökningar som inträffat sedan föregående förhandlingstillfälle. Denna senare regel innebär att de beräknade intäkterna vissa år - enligt exemplet i bilaga 4 under de första åren systemet tillämpas - kan komma att utgöra en större andel av de beräknade särkostnaderna än om enbart den ovannämnda 2 %-regeln tillämpades. Som också framgår av exemplet i bilaga 4 kommer full särkostnadstäckningi princip att uppnås år 1992 om ovannämnda regler tillämpas. l0. Uppräkningen av det föreslagna taxesystemet till full kostnadstäckning skall i princip ske genom jämna procentuella påslag på taxekomponenternas â-priser (_ifr dock punkt 3 ovan). Om parterna så överenskommer kan dock uppräkningen göras även på annat sätt. 1 l. Utredningens förslag till avgiftssystem i postverkets tidningsrörelse får med utgångspunkt från de ovan angivna huvudpunkterna den utformning, uttryckt i 1975 års intäktsnivå, som framgår av tabellerna 4.l-4.3.

sou 1975:80 . . 85

Utredningensfdrslag.

tabellerna 4.4 och 4.5. B-taxan förutsättes vara tillämplig för hela volymen.

Tabell 4.l Utredningens förslag till taxesystem. Taxekomponenter och å-priser

fzuekomponent á-priser (kr)

Tidning med Tidning med Tidning med 2-7 nr/vecka 31-52 nr/år 4-30 nr/år

Grundavgift 900 450 450 Bokföringsavgift för oadresserade u lgivarkorsband 1,50 - - Försâindelseavgift för kommissionärskorsband 0,50 0,50 0,50 Viktavgift 0,70l-1,252 1,049 1,049 zontaxa, medelvärde 0,817 Tilläggsavgift per oadresserat exemplar 2-7 nr/vecka 0,03 - - Exemplaravgift för adresserade exemplar 1-3 000 000 ex/år 0,258 0,228 0,208 3 000 001 - 10 000 000 ex/år 0,228 0,198 0,178 Mer än 10 000 000 ex/år 0,218 0,188 0,168

Tabell 4.2 Utredningens förslag till taxesystem. Zontaxa

a Genomsnittligt medeltransportavstånd för tidningar med 2-7 nr/vecka. b Tillämpat medeltransportavstånd och tillämpad avgift för tidningar med mindre än 2 nr/vecku.

86 . .

Utredningensförslag.

I | u

000 000 o.: 000 000 000 o.:

om

omm 000 mvm om: mmm omv

.§35

_ m b_ 2 2 »v

| u m0

:mi:

I

mid

om

.o 35._ m0m.0 S3 .M0

.Ena omv

omtv

b_

I I u

om.: 000 000

00m 000 000 000 000 000

_

000 00m 000 000 000 000 00m

ämEEUF

mv_ 3

._85

v_ o_ o_

Jm _m_ E_

I I

000 ooo 00m 000 000 000 ooo 00m omv mmm

o...

00m v00 En Sm m?

.sås

m b_ R 2 2 m»

I

:mi:

vmmo

0m.o o...? mmm.o mid §3 emo...

,E3 omv

mmITm

_C_

| |

UDE

00m 000 000 000 000 000 000 000 000

oov 00m 000 000 000 ooo 000 00m

äwazc;

mx

.säg

mm mv mm om 2 mm

.om mmm

uuuxmä_ I 0 u

000 o0o 000 00m 000 000 00m

:OO

om_ 00m omm mmm omm 00_ n:

.säs

. m

353A;

S_ mm mm S

n

axoøia:

uvuzxmuom

om; 0m.0 :md mmm.0 mmm,o ma... 0.0.0.0 03.0 n.- .saa .5- 00m

m

I I u

UOS..

.Euumzmexau

00m 000 000 000 000 000 000 000

.G33

00m oom oov 000 000 000 oov

uamicoü.

mv_

...så

ä R

:Z Jm mom o: mom

;2

wwiå.. www mit_

Ev_ o.:

000 .Så

vvmd

_mEEuAo

:aEEuxu

000 000 omm

mcowåcvoza

på_ .Sá

.ao oem SN

00-- 000

utmåzocoE

än

59:82.

000 S

massage..

3:53

So

5:25

_cosoaEoxmåh

mv_ ö_

.m«...2uu=m:o,._ ..,:mmum_mEox..._

mnüowwoêa

Máv :m

msêmeumc

ä.:

åmmuszo åmâäxom Ewzøzso:

ooo

§maö=>

:kan

asså asså ...såå

ma_ s:

01.50... Eee

m

:os: To .så :SOF

Utredningensförslag. . . 87

Tabell 4.4 Utredningens förslag till taxesystem. Avgiftsjämförelser med nuvarande taxesystem, oadresserade utgivarkorsband med 2-7 nummer/vecka

Periodicitet Be- Avst. Års- Gällande Ny avgift Avgiftsteck- km vikt avgift ökning ning kg för helår Bokñavg. 150 öre/kort kr % 1975 Ex.avg. 28,8 öre/ex. (rabatt- Viktavg. 70,1«125,2 öre/ex. taxa) Bokf. Ex. Vikt- Summa avg. avg. avg. 7 nr/vecka A 60 35 116,63 1,50 102,53 26,57 130,60 13,97 12,0 (356 nr/âr) B 100 40 122,50 1,50 102,53 31,52 135,55 13,05 10,7 C 200 50 136,85 1,50 102,53 45,20 149,23 12,38 9,0 D 400 60 157,60 1,50 102,53 68,16 172,19 14,59 - 9,3 E 350 70 167,55 1,50 102,53 75,46 179,49 11,94 7,1 1* 425 80 184,70 1,50 102,53 93,20 197,23 12,53 6,8 G 400 90 195,85 1,50 102,53 102,24 206,27 10,42 5,3 11 400 100 208,60 1,50 102,53 113,60 217,63 9,03 4,3 6 nr/vecka 1 50 15 84,33 1,50 87,55 10,95 100,00 15,67 18,6 (304 nr/år) J 75 20 89,70 1,50 87,55 15,18 104,23 14,53 16,2 K 100 25 95,28 1,50 87,55 19,70 108,75 13,47 14,1 L 200 30 102,85 1,50 87,55 27,12 116,17 13,32 13,0 M 100 35 105,63 1,50 87,55 27,58 116,63 11,00 10,4 N 150 40 112,40 1,50 87,55 33,84 122,89 10,49 9,3 5 nr/vecka O 100 20 78,85 1,50 73,15 15,76 90,41 11,56 14,7 (254 nr/år) P 100 25 84,03 1,50 73,15 19,70 94,35 10,32 12,3 4 nr/vecka Q 75 10 56,60 1,50 58,18 7,59 67,27 10,67 18,9 (202 nr/år) R 100 15 61,98 1,50 58,18 11,82 71,50 9,52 15,4 S 75 20 66,75 1,50 58,18 15,18 74,86 8,11 12,1 3 nr/vecku T 75 9 44,34 1,50 43,78 6,83 52,11 7,77 17,5 (152 nr/ar) U 100 11 46,59 1,50 43,78 8,67 53,95 7,36 15,8 V 75 13 48,40 1,50 43,78 9,87 55,15 6,75 13,9 X 100 15 50,73 1,50 43,78 11,82 57,10 6,37 12,6 2 nr/vecka Y 50 5 29,38 1,50 29,95 3,65 35,10 5,72 19,5 (104 nr/år) Z 75 6 30,49 1,50 29,95 4,55 36,00 5,51 18,1

88 Utredningens förslag. . .

Tabell4.5 Utredningens förslag till taxesystem. Avgiftsjämförelser med nuvarande taxesystem, adresserade utgivarkorsband med mindre än 2 nummer/vecka

Periodicitet Be- Avst. Års- Gällande Ny avgift Avgiftsteck- km vikt avgift ändring ning kg för helår Ex.avg. 22,8-16,8 öre/ex kr % 1975 Viktavg. 104,9 öre/kg (rabatttaxa) Bokf. Ex. Vikt- Summa avg. avg. avg. 143 000 000 ex /år

3 000 001 410 000 000 ex/år

Int/vecka Å 325 3 13,85 4 10,30 3,15 13,45 40,40 4 2,9 (52nr/år) Ä 325 5 4 4 4,5 16,28 10,30 5,25 15,55 -0,73 Ö 325 7 18,71 4 10,30 7,34 17,64 41,07 4 5,7 AA 325 9 21,14 4 10,30 9,44 19,74 41,40 4 6,6 AB 325 11 23,57 4 10,30 11,54 4 7,3 21,84 41,73 1 nr/månad AC 325 l 4 3,58 2,14 1,05 3,19 40,39 -10,9 (12 nr/år) AD 325 2 4,79 4 2,14 2,10 4,24 40,55 -11,5

Mer än 10 000 000 ex/år

Bilaga l Tidningar rangordnade efter antalet 1973

postbefordrade exemplar

Anm. De för de olika tidningarna angivna antalsuppgifterna har framräknats genom

ett stickprovsförfarande. Smärre skillnader kan därför förekomma mellan de angivna uppgifterna och de under âr 1973 faktiskt befordrade volymerna.

Bilaga 1 91

Antal ex Tidning per år

100 NLT Nya Läns-Tidningen 1 261 000 Nya Lidköpings-Tidningen

1 134 000 111 Ljungbytidningen-Älmhults Tidning Smâlänningen 1 106 000 112 Hudiksvalls-Tidningen 113 Västerviks-Tidningen 1 105 000 114 SJ-Nytt 1 100 000 1 15 Norrort 1 095 000 116 Hallandsposten 1 083 000 117 Arbetarbladet l 083 000 118 Tidskrift för Sveriges Sjuk-Sköterskor 1 082 000 1 19 Oskarshamns-Tidningen l 068 000 120 Mora Tidning l 056 000 1 044 000 121 Byggnads-Tidningen

964 000 130 Kronobergaren

887 000 141 Lutherhjälpen 863 000 142 Elfsborgs Läns Annonsblad 143 Kristianstadsbladet Södre Sveriges Tidningar 853 000 144 Mål och Medel 853 000 851 000 145 Falköpings Tidning

92 Bilaga I

Tidning Antal ex per âr

Bilaga 1 93

Tidning Antal ex per år

212 Budkavle till Sveriges kvinnor 428 000 213 Värmlandsbygden 419 000 214 Vi och vår landsbygd 419 000 215 Hälsinglands Tidning 416 000 216 l-olket i Bild kulturfront 413 000 217 Gaudeamus 413 000 218 Jaktmarker och Fiskevatten 412 000 219 Skaraborgsbygden 411 000 220 Ung Center 411 000 221 Allas Veckotidning 410 000 222 Fryksdals-Bygden 410 000 223 Säflle-Tidningen Västra Värmland 409 000 224 Lantbruksnytt 409 000 225 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 406 000 226 Modern Elektronik 403 000 227 Strömstads Tidning 403 000 228 Västmanlands Nyheter 399 000 229 Haparandabladet 396 000 230 Jaktjournalen 392 000 231 Läns-Posten 386 000 2 32 Strandgården 386 000 233 Samhällsgemenskap 385 000 234 Lidingö Tidning 379 000 235 Länstidningen Stockholms Läns Södertälje Tidning 379 000

94 Bilaga 1

322 JUS-Tidskrift för Jurist- och

Bilaga 1 95

Tidning Antal ex per år

327 Tandläkartidningen 224 000 328 Kalmar Läns Tidning 216 000 329 Svensk G011 216 000 330 Kompressen 215 000 331 Smålandsbygdens Tidning 215 000 332 Våra Bröder 214 000 333 Foto och Filmteknik 209 000 334 Nord-Sverige 207 000 335 Skattenytt 207 000 336 Götheborgske Spionen 207 000 337 Lastbilen 204 000 338 Svensk Polis 203 000 339 Fönstret 201 000

96 Bilaga 1

436 900 006 Riksföreningen för Trafik- och

Bilaga 1 97 Tidning Antal ex per år

98 Bilaga I

Tidning ex

Antal

per ar

525 I Stadens tjänst Tidskrift för Göteborgs

Bilaga 1 99

58 000 565 Byggnadskonst

sou 1975:80 101

2 i postverkets tidningsrörelse Bilaga Avgifter

1975 Avgiftsdclar Ad rcsserade Oadresseradc Kommissionärsutgivarkorsband utgivurkorsband korsband

Grunda vgi ft per edition och år anförtidningarmed Sexhundra kronor minst 2 iir/vecka mförtidningarmed Trehundra kronor mindre än 2 nr/vecka - 100 öre - Bokföringsavgift per utdelnings- eller indragningskort /1 vgift per försändelse - - 50 öre

Normal- Rabatt- Normal- Rabatt- Normal- Rabatttaxa taxa taxa taxa taxa taxa öre öre öre öre öre öre

A vgifr per exemplar a) för tidningar med 24,7 22,4 24,8 22,5 - minst 2 nr/vecka b) för tidningar med 21,9 19,6 22,0 19,7 - mindre än 2 nr/vecka

Viktavgift per kg a) för tidningar med 110- 97,5- 110- 97,5- 110- 97,5minst 2 nr/vecka 148 135,5 148 135,5 148 135,5 b) för tidningar med 134 121,5 134 121,5 134 121,5 mindre än 2 nr/vecka

102 2

Bilaga

Viktavgift för tidningar med 2-7 nr per vecka

Avgifter för tidningsbilagor

Vikt Trycksaksbilagor Varubiiagor hOgSt Avgift inom Avgift inom Sverige samt till utlandet g Sverige samt högst 100 000 exemplar över till de nordiska 100 000 ex länderna öre/st öre/st

30 7 öre/st dock högst 5 000 kr 5 7 100 30 öre/st dock högst 23 000 kr 23 50 200 39 öre/st dock högst 30 000 kr 30 60

För trycksaksbilagor vägande över 200 g är avgiften 39 öre per bilaga jämte 7 öre för varje 100 g eller del därav varmed bilagans vikt överstiger 200 g. Avgifter för postabonnerade tidningar till Danmark, Finland och Norge: Avgift per exemplar = exemplaravgiften för oadresserade utgivarkorsband Viktavgift: 134 öre vid normaltaxa samt 121,5 öre vid rabattaxa Avgift för förmedling av expeditionsavgift vid adressändring: 10 öre

Bilaga 3 Postverkets kostnadsfördelningssystem

och ekonomi*

tidningsdistributionens

Av Karl Erik Gustafsson

l Uppdraget

På uppdrag av 1974 års tidningstaxeutredning harjag granskat principerna för postverkets kostnadsberäkningar och analyserat resultaten av dessa med hänsyn till tidningsdistributionen i postverket. Uppläggningen av genomgången har styrts av diskussionspunkter i tidigare taxeutredningar samt i förhandlingarna mellan tidningarnas och postverkets representanter. Tidningarnas representanter har dessutom vid ett par tillfällen direkt framfört synpunkter på tidningstaxefrågan. Underlaget för genomgången utgörs av information från postverket i form av a) offentliga redogörelser för kostnadsfördelningssystemet och postverkets kommentarer till detta i remissyttranden och andra skrivelser, b) en intern rapport om urvalsplanen, en skriftlig instruktion för fältstudier och särskilda sammanställningar av undersökningsresultaten samt c) samtal med företrädare för postverkets kostnadskontrollavdelning. Underlaget har varit tillfredsställande som grund för en bedömning av principerna för kostnadsberäkningen och tidningsdistributionens ekonomiska roll för postverket. Resultaten av granskningen och analysen redovisas i två huvudavsnitt. Det första behandlar postverkets kostnadsfördelningssystem och det andra tidningsdistributionens omfattning och ekonomi.

2 Postverkets kostnadsfördelningssystem

2.1 Grundplanen Postverkets kostnadsfördelningssystem bygger på principer och metoder från en undersökning som genomfördes för år 1961. Undersökningen ingick i en internationell studie för metodutveckling inom kostnadsberäkningen vid postala organisationer. Den svenska kostnadsundersökningen genomfördes av en arbetsgrupp bestående av dels posttjänstemän med dels företagsekonomiska forskare. företagsekonomisk utbildning, Grup- 1 Utlåtande för 1974 års pen arbetade under professor Ulf af Trolle vid handelshögskolan i tidningstaxeutredning..

104 Bilaga 3

Göteborg. Arbetsgruppen redovisade sina överväganden och slutresultat i skriften Postverkets kostnader för olika prestationer” (Postala Meddelanden 1964:3). Uppdraget till arbetsgruppen innebar, att den skulle finna principer och applicera metoder för att fastställa kostnaderna för de olika postala försändelseslagen eller prestationerna. Kostnaderna skulle fördelas till de olika prestationerna i den utsträckning de kunde på mätbara grunder. Arbetsgruppen skulle med andra 0rd följa vedertagna företagsekonomiska fördelningsnormer. Däremot omfattade inte uppdraget att föreslå företagspolitiska fördelningsprinciper för sådana kostnader som inte objektivt kunde fördelas till enskilda försändelseslag. För uppdragsgivaren, postverket, skulle studien således vara dels ett väsentligt bidrag till metodutvecklingen inom området, dels resultatmässigt tjäna som underlag för lönsamhetsbedömningar, kunna initiera rationaliseringsåtgärder och ge vägledning i prispolitiska beslut. Studiens karaktär av pionjärarbete inom postala förvaltningar har inverkat på uppläggningen. Arbetsgruppen har arbetat med stor noggrannhet. Omsorgsfullt har alternativa principer analyserats och olika mät- och fördelningsmetoder prövats. De egentliga kostnadsundersökningarna har föregåtts av provstudier med olika mätmetoder. De slutliga undersökningarna på fältet har planerats i detalj. Redogörelsen ger ett intryck av att överplanering förekommit i några fall: arbetsgruppen har valt Studieteknik för att klara problem man föreställt sig finnas men som visade sig inte existera. Huvudundersökningen har vidare kompletterats med specialundersökningar. Studiens karaktär av praktikfall och syfte att tjäna som internationell förebild har påverkat redovisningen av undersökningens genomförande och slutresultaten. Sakligt och metodiskt redovisas steg för steg studiens uppläggning. Problemen med studien klargörs öppet, eftersom andra skulle komma att använda sig av de vunna erfarenheterna senare. När utredningsmännen av praktiska skäl varit tvungna att välja förenklade metoder, framgår detta klart av beskrivningen och utan förbehåll. Den s. k. 1961 års kostnadsundersökning har utformats för att tjäna som bas för en rullande undersökningsplan. Resultaten uppdateras på två sätt: a) dels genom återkommande studier av mer eller mindre omfattande slag. Sådana studier har genomförts 1965, 1967, 1969/70, 1971 och slutförs nu för 1974. , b)dels genom framräkning av resultaten från den senast genomförda kostnadsundersökningen med hjälp av indextal. Sådana framräkningar förekommer som underlag i olika taxeförhandlingar. Med hjälp av det kostnadsfördelningssystem som konstruerades för år 1961 fördelades drygt 80% av postverkets totala kostnader. Knappt 20 % av kostnaderna kunde inte fördelas med företagsekonomiskt sett objektiva metoder utan redovisades som gemensamma kostnader för hela poströrelsen. Fördelningen av de gemensamma kostnaderna skulle ske efter företagspolitiska principer.

Bilaga 3 105

Planen för den första kostnadsundersökningen har successivt reviderats. lnom de avdelningar, som engagerats i undersökningarna, har skett en fortlöpande metodutveckling. Så har t. ex. urvalsförfarandet förbättrats med stöd av postverkets arbetstidsredovisning. Den ursprungliga planen är dock fortfarande grundplanen för kostnadsfördelningssystemet.

2.2 K ostnadsbegrepp l kostnadsundersökningen betecknas på vedertaget sätt de företagsekonomiskt fördelningsbara kostnaderna som särkostnader och de företagsekonomiskt sett icke fördelningsbara kostnaderna som samkostnader. l undersökningen förekommer emellertid två särkostnadsbegrepp, som skiljs åt genom sättet att relatera kostnaderna till de olika prestationerna. Följande kostnadsbegrepp används: a) kostnader som direkt förorsakas av en viss enskild prestation betecknas som särkostnader I, b) kostnader som direkt förorsakas av en viss avgränsad grupp av prestationer betecknas som särkostnader 2, c) övriga kostnader betecknas som samkostnader. Valet av särkostnadsbegrepp återspeglar verksamhetens organisation i postverket och syftet med kostnadsfördelningen. Verksamheten är organiserad efter funktioner och kostnadsfördelningen avser prestationer. Kostnadsfördelningen skall drivas så långt det går att företagsekonomiskt motivera. Termvalet - särkostnader l och särkostnader 2 - är emellertid olyckligt, eftersom beteckningarna ”1 och 2 inte säger något om särkostnadernas karaktär. Bättre hade varit att välja t. ex. termerna direkta särkostnader och gruppsärkostnader. Sådana termer ger omedelbart associationer i rätt riktning till skillnad från fallet med de valda termerna. Direkta särkostnader för en prestation är sådana kostnader, som helt skulle falla bort, om postverket upphörde med prestationen i fråga. Sambandet mellan en prestations andel av gruppsärkostnaderna och tillhandahållandet av prestationen är däremot inte lika enkelt. Förhållandet illustreras i figur 1. Figuren illustrerar, att det finns ett direkt samband mellan prestationerna A-D och de direkta särkostnaderna för prestationerna A-D. Om en av prestationerna faller bort, faller också särkostnaderna bort. Gruppsärkostnader är däremot gemensamma för prestationerna. Figuren visar fyra olika grupperingar: gruppsärkostnader som förorsakas av A och B, av B och C, av B, C och D samt av C och D. Om man antar att prestation A togs bort, så skulle endast en del av A+B-rutans kostnader falla bort. Om både A och B togs bort, så skulle visserligen A+B-kostnaderna falla bort, men bara en del av B+C-kostnaderna. Om prestationen B togs bort, skulle en del av kostnaderna i de tre första kostnadsrutorna falla bort. Följden av detta förhållande blir att om en prestation tas bort, så

106 Bilaga 3

Direkta Prestationer Gruppsärkostnader särkostnader

A+s

Figur 1 Samband mellan prestationer och direkta särkostnader respektive gruppsárkostnader

faller inte samtliga gruppsärkostnader för prestationen bort. En del av prestationens gruppsärkostnader förs över på andra prestationer. Det finns således ett direkt samband mellan gruppsärkostnaderna och olika prestationer, men sambandet är inte av samma slag som sambandet mellan direkta särkostnader och olika prestationer. Förhållandet kan illustreras med ett exempel ur arbetsgruppens rapport Postverkets kostnader för olika prestationer”. Exemplet gäller sakkostnaderna för lokala transporter. Kostnaderna uppgick till 4-5 milj. kr. år 1961 och omfattade driftkostnader, avskrivningar och kalkylränta. Eftersom varje transport omfattar en grupp av olika försändelseslag betecknas samtliga kostnader för lokala transporter som gruppsärkostnader. Ett bortfall av ett enskilt försändelseslag skulle först efter en långvarig organisatorisk anpassning kunna resultera i en kostnadsminskning, som ändå inte skulle bli lika stor som de gruppsärkostnader som fördelats till prestationen i fråga. Detta gäller under förutsättning att postverket inte kan finna en alternativ användning för resurserna, t. ex. utveckla nya tjänster som kan suga upp den lediga kapaciteten. Gruppsärkostnaderna är således en mellangrupp av kostnader i förhållande till såväl de direkta särkostnaderna som samkostnaderna. Gruppsärkostnaderna betraktas dock i alla bidragskalkyler baserade på resultaten av kostnadsberäkningarna som särkostnader tillsammans med de direkta särkostnaderna. Förfarandet år motiverat av syftet med kostnadsfördelningarna, nämligen att så långt företagsekonomiskt möjligt fördela postverkets kostnader på prestationer. Detta huvudsyfte fram-

Bilaga 3 107

träder klart av arbetsgruppens beslut i sådana situationer, där valet stått emellan att beteckna en kostnad som gruppsärkostnad eller samkostnad och båda besluten synts lika rimliga även för arbetsgruppen. Ett exempel kan anges från 1961 års kostnadsundersökning. avser postbefordran på landsväg. Sådana transporter sker Exemplet dels med buss och bil i linjetrafik, dels med fordon i postverkets egen diligensrörelse. Postverkets kostnader för diligensrörelsen, vilka utgörs av förlust på 6 milj. på denna verksamhet, kan antingen postverkets betraktas som samkostnader för hela poströrelsen eller som gruppsärkostnader för de berörda försändelseslagen. Motivet för att betrakta förlusten som en samkostnad är att har liten för diligensrörelsens omfattning. Så postvolymen betydelse har en viss serviceambition, spelar postvolymen inom länge postverket mycket vida gränser mindre roll. Kostnaderna är således av samkostnadskaraktär. Men, framhålls i rapporten, det har emellertid ansetts mera korrekt att här betrakta kostnaderna som gruppsärkostnader. Enligt från postverket har fördelningsprincipen i detta fall ändrats från uppgift och med 1965 års kostnadsundersökning. Diligensrörelsens förlust betraktas numera som en samkostnad för hela poströrelsen. Postverkets särkostnadsbegrepp skiljer sig således något från vedertaredogör klart för detta och förfarandet är gen praxis. Arbetsgruppen motiverat med tanke på undersökningens syfte. Däremot är termvalet mindre lyckat i den meningen att termerna inte ger några associationer. termer särkostnader l och särkostnader 2” har här Arbetsgruppens ändrats till ”direkta särkostnader” och ”gruppsärkostnadefi

2.3 Mâtmetoder

I mätningarna och fördelningen av personaltiden på enskilda prestationer och används ett som på grupper av prestationer tvåstegsförfarande huvudprincip. Det illustreras i figur 2.

Totala sär- Steg 1 : Steg 2: kostnader tidsstudier divisionskalkyl

Särkostnader

att

för prestationer A-C

V Gruppsär-

kostnader

Figur 2 Huvudprincip vid fördelning av särkostnaderna

108 Bilaga 3

Det första steget i mätförfarandet består av traditionella tidsstudiemetoder. Valet av metod har styrts av postarbetets organisation på olika arbetsställen. Ju fler olika arbetsuppgifter en postfunktionär hanterat, desto finare mätmetod har använts. Följande generella mätsituationer och mätmetoder förekommer:

Mätsituation Mätmetod

l bözsidigt arbete: en person sysslar med en Direktfördelning frân enda prestation eller med flera prestationer tjänstgöringslistor, med klart avgränsbara byten (t.ex. förflytt- görontålsuppgifter m.m. ning) Deklaration av arbetsledare eller självdeklarw tion av den studerade postfunktionären 2 omväxlande arbete: postfunktionären Frek vensstudier av hanterar Hera prestationer och byter observatör kontinuerligt 3 Parallellt arbete: postfunktionâiren Prekvensstudier hanterar två eller flera prestationer i ett kompletterade med och samma arbetsmoment under mycket klockstudier av kort tid åt gången observatör

I det tredje fallet sker arbetstidsfördelningen i två steg. Först fördelas arbetstiden med frekvensstudier på enskilda prestationer och »- när prestationer behandlas i samma arbetsmoment - till prestationsblock. Tiden inom ett prestationsblock fördelas därefter med hjälp av klockstudier eller statistikuppgifter. Mätningarna, som när det gäller frekvensstudierna sker med ca 20 observationer per timme, avser personalens verktid. Väntetider och personlig spilltid fördelas i samma proportioner som verktiden på de olika prestationerna. Eftersom det normalt inte går att hänföra väntetider till olika mätobjekt, kan förfarandet accepteras. De mätmetoder som använts är av traditionellt slag. Av rapporten från 1964, Postverkets kostnader för olika prestationer”, och aktuella instruktioner för fältstudierna framgår att reglerna för val av metod i olika slag av mätsituationer är tillfredsställande.

2.4 Urvalsmetoder

Postverkets fältstudier för kostnadsfördelningen genomförs vid ett slumpmässigt urval av postanstalter. Urvalsförfarandet har successivt förbättrats sedan den första med av kostnadsundersökningen hjälp resultaten från den undersökningen och en utbyggd arbetstidsredovisning. Ju bättre förhandsinformationen är, desto effektivare kan urvalet göras. Urvalet i 1961 års kostnadsundersökning var omfattande. l undersökningen ingick 74 postkontor med underlydande postexpeditioner och poststationer. Vid postkontoren och postexpeditionerna genomfördes mätningarna enligt tidigare redogörelse. Vid poststationerna genomfördes

Bilaga 3 109

dock inga tidsstudier. Kostnaderna vid dessa anstalter fördelades efter postverkets poänglönesystem, dvs. efter volymerna för olika prestationer. Studierna genomfördes under några dagar i följd vid varje postkontor. Bara för de 74 postkontoren uppgick antalet studiedagar till drygt 250. Det är nödvändigt i en urvalssituation som den som föreligger i postverkets fall, att göra vissa indelningar av studieenheterna (studiedagarna) för att motverka ensidighet i urvalet. Det finns stora skillnader mellan postanstalter av olika storlek och därför måste urvalsförfarandet garantera att alla postanstaltstyper blir representerade. Det finns också skillnader över tiden i arbetsbelastning, dvs. olika slag av säsongvariation. Även detta måste beaktas vid utformningen av urvalsplanen. De indelningsgrunder som väljs bör samvariera med lönekostnaden och det gör en storleksindelning. Postanstalternas storlek har också använts som indelningsgrund w eller stratifieringsvariabel - i samtliga kostnadsundersökningar. Storleken har t. ex. angivits i antal befattningar, som i den första undersökningen, eller i antal arbetstimmar, som i den senaste undersökningen. Storleksstratifieringen har förbättrats genom att arbetstidsredovisningen kan användas för detta ändamål. 1 den första kostnadsundersökningen gjordes ingen stratifiering på dagtyper. 1 stället pågick studierna under ett så stort antal dagar att säsongvariationerna fångades upp genom undersökningens omfattning. Senare har studieåret indelatsi olika dagtyper och i t.ex. 1974 års undersökning förekom 6 olika dagtyper om ca 50 dagar vardera. Den förbättrade stratifieringen har tillåtit en reducering av urvalets storlek. I valet mellan att minska på antingen antalet postanstalter eller antalet studiedagar per postanstalt i urvalet har man valt att minska antalet studiedagar. Studierna sker sedan 1965 års kostnadsundersökning under en dag vid varje postanstalt i urvalet. Awägningen är välmotiverad, eftersom skillnaderna mellan postanstalter antas vara större än skillnaderna mellan dagtyper. Urvalet har därmed med avseende på antalet postanstalter i princip varit detsamma sedan 1961. I 1971 års undersökning ingick 75 postkontor och 125 postexpeditioner och i 1974 års undersökning 72 postkontor och 132 postexpeditioner. Antalet studiedagar har dock kunnat reduceras med mer än hälften utan att representativiteten försämrats. 1 1961 års kostnadsundersökning valdes postkontor med underlydande postanstalter. Detta förfarande har också ändrats och nu väljs postkontor och postexpeditioner var för sig. Urvalet av postkontor sker i följande steg enligt urvalsplanen för 1974 års undersökning: a) rangordning av postkontoren i fallande storlek enligt arbetstidsredovisningen, b) stratifiering av postkontoren, så att de 30 största bildar 5 strata (nr. 1 -5) med 6 kontor i varje och övriga kontor bildar 7, arbetstidsmässigt lika stora, strata (nr. 6-12), c) fördelning av urvalet om 72 kontor, så att - 30 stora kontor och samtliga - 6 kontor från vart och ett av återstående 7 strata ingår samt

1 10 Bilaga 3

d)val av kontor och studiedag inom varje stratum (nr. 6-12), så att var och en av dagtyperna blir representerade. (Detta sker genom en typ av styrt, slumpmässigt urvalsförfarande, i det här fallet med hjälp av en urvalskvadrat bestående av 6 antalsmässigt lika stora substrata av kontor - t. ex. substrata 6.1-6.6 inom stratum 6 - som rader i kvadraten och de 6 olika dagtyperna som styrkolumner). Urvalet av postexpeditioner sker principiellt på samma sätt: 22 strata bildas och 6 postexpeditioner väljs per stratum.

2.5 Sammanfattande värdering

Vid en sammanfattande värdering av kostnadsfördelningssystemet är det lämpligt att låta denna omfatta tre huvudpunkter: a) kostnadsfördelningssystemets överensstämmelse med syftet, b) metodernas lämplighet med hänsyn till syfte, undersökningsförhållanden och tillgängliga och kända metoder samt c) möjligheterna att applicera fördelningssystemet i andra, likartade organisationer. Syftet var att fördela kostnaderna så långt det var företagsekonomiskt sett möjligt. Kostnadsfördelningssystemet skulle visa varje prestations särkostnader och därmed ge underlag för att beräkna prestationens bidrag till täckande av postverkets samkostnader. Systemet skulle också initiera rationaliseringsprojekt. I båda fallen har syftet uppfyllts. Rationaliseringar har genomförts, t. ex. inom hanteringen av rekommenderade försändelser genom att ett speciellt resurskrävande arbetsmoment tagits bort. Rationaliseringstrycket har kommit från beräkningarna som visat bristande särkostnadstäckning. Mät- och urvalsmetaderna har valts bland de vid de olika undersökningstidpunkterna tillgängliga och kända metoderna på ett lämpligt sätt med hänsyn till syftet och de mycket varierande undersökningsförhållandena. Det har genomgående skett en rimlig avvägning mellan metodernas tillförlitlighet och den praktiska mät- och urvalssituationen. Mät- och urvalsförfarandet har fortlöpande utvecklats i positiv riktning. Postverket har byggt upp en effektiv administration för kostnadsundersökningarna. Metodernas lämplighet styrks genom att undersökningarna har haft förmåga att fånga upp förändringar i arbetsförhållandena. Effekterna av den tidigare exemplifierade rationaliseringen kan avläsas i resultaten från de kostnadsundersökningar, som genomförts efter det att rationaliseringsprojektet avslutats. Detsamma gäller effekterna på kostnaderna inom tidningsrörelsen av en viss servicesänkning (indragning av andratur) och en övervältring av vissa arbetsuppgifter (såsom abonnemangsbokföringen) på tidningarna. Kostnadsfördelningssystemets generalitet kan styrkas dels genom att det verkligen kunnat tjäna som internationell förebild för postala kostnadsundersökningar, dels genom att grunddragen i det har applicerats inom den svenska affärsbankssektorn. För år 1964 genomfördes en kostnadsundersökning för svenska affärsbanker, varvid erfarenheterna

Bilaga 3 111

från postverkets undersökningar kunde användas. De enda skillnaderna låg på det undersökningstekniska planet. Ett nytt tekniskt hjälpmedel gjorde det möjligt att helt slopa frekvensstudier med observatör och i stället använda frekvensstudier och självdeklaration. Arbetsförhållandena inom postverket gör att detta tekniska hjälpmedel inte kan användasi någon större utsträckning för kostnadsundersökningarna i postverket.

3 Tidningsrörelsen i postverket

3.1 Omfattning Postverket distribuerar ca 600 milj. tidningsexemplar per år och svarar därmed för ca hälften av all tidningsdistribution till abonnenter. Av de 600 milj. exemplaren är ca 200 milj. dagspress och ca 400 milj. övrig press av olika karaktär och periodicitet. Dagspressen är med sin tredjedel av volymen den största tidningsgruppen inom tidningsrörelsen. Den största enskilda tidningen i tidningsrörelsen är ICA-Kuriren med drygt 5 procent av volymen, eller nästan 40 milj. exemplar per år. Därefter följer i storlek Land, Vi Bilägare, Vi och Metallarbetaren med mellan 15 och 20 milj. exemplar vardera per år samt tre dagstidningar (Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet) med mellan 10 och 15 milj. exemplar vardera per år. De åtta nämnda tidningarna svarar för nästan 25 % av volymen. Vissa volymförändringar har inträffat i tidningsrörelsen under den senaste femårsperioden. Medan ”övrig press” efter en nedgång ökat igen, har dagspressen i postdistribution under perioden 1968-1973 trendmässigt minskat från ca 285 milj. exemplar till ca 200 milj. exemplar. Avtappningen av dagspress har ett klart samband med det statligt initierade samdistributionsprojektet. Samdistributionsprojektet syftade till att förmå dagstidningarna att samverka inom distributionen. Dagstidningarna skulle överge sin egendistribution och i stället samdistribuera. Eftersom det ligger i dagspressens affärsidé att tidningarna skall distribueras tidigt på morgonen - med undantag för vissa abonnerade eftermiddagstidningar - kunde postverket inte tjäna som distributionskanal. Samdistributionssystemet byggdes därför upp av tidningarnas distributionsorganisationer. Av tekniska skäl startades från enskilda tidningar fristående distributionsföretag, några pressägda och ett ägt av postverket. Genom samdistributionsprojektet har dagstidningarna överlag kunnat bibehålla en tidig distribution. Dessutom har det varit möjligt att föra över tidigare postdistribuerade exemplar till samdistributionsföretagen. Postverkets volymförluster har dämpats genom att den särskilda samdistributionsrabatt, som skulle stimulera utbyggnaden av samdistributionssystemet, också utgår för lantbrevbärarexemplar. Denna utökning av samdistributionsprojektet skedde efter särskild framställning. Antalet rabatterade lantbrevbärarexemplar uppgår till ca 90 milj. exemplar per år. De ca 2,7 milj. kr. som dagspressen därvid erhåller kan uppfattas som ett

112 Bilaga 3

indirekt statsstöd till postverkets glesbygdsdistribution. Det statliga samdistributionsprojektet har resulterat i följande fördelning av den totala volymen abonnerade dagstidningar på ca 960 milj. exemplar per år: Samdistribution via samdistributionsföretag 70 % Postdistribution 20 % Tidningarnas egendistribution lO 70 Eftersom samdistributionen har högre servicegrad -- mätt i morgonti- dighet än postverkets tidningsdistribution, finns det mycket små möjligheter för postverket att ta tillbaka den förlorade volymen. Det skulle inte få någon effekt att t. ex. ta bort samdistributionsrabatteri. Det kan tilläggas, att ungefär hälften av postverkets volymförlust har gått till det egna dotterbolaget inom samdistributionsområdet, nämligen till Tidningstjänst AB. Postverket har visat en påtaglig oro för utvecklingen på dagspressidan. Postverket vill behålla tidningsdistributionen. Anledningen är uppenbar. För postverket utgör dagspress och övrig press 25-30 70 av antalet postbefordrade brev- och tidningsförsändelser och bidrar genom regelbundenhet i tid och stabilitet i spridning till att postverket uppnår en fullständig hushållstäckning i sin dagliga distribution. Detta är speciellt påtagligt i glesbygden, där tidningarna kan vara den dominerande delen av distributionsvolymen. Den dagliga tidningen ger stadga åt glesbygdslinjerna. Här kan man alltså se förklaringen till postverkets strävan att bibehålla lantbrevbärarexemplaren inom postdistributionen. Genom att göra jämförelser med andra former för tidningsdistribution framgår det klart hur viktig hushållstäckningen är för distributionens effektivitet. När samdistributionssystemet byggdes upp, byggdes det upp på förstatidningarnas stora hushållstäckning. De mindre andratidningarnas och de fjärrspridda tidningarnas volym kunde lätt läggas till detta basdistributionssystem. Resonemanget kan vidare användas för att belysa postverkets konkurrenssituation vad gäller övrig press. För att bygga upp en alternativ distribution till postverket krävs först och främst några stora tidningar med bra hushållstäckning, annars blir inte distributionen effektiv. Det innebär, att några av de största tidningarna måste lämna postverket och bilda stomme i en alternativ distribution. Postverkets förlust av dagspressexemplar är således en förlust av grundstruktur i distributionsapparaten, speciellt distributionsapparaten i glesbygden. Tidningsrörelsen kan således sägas distributionsmässigt utgöra en av grundvalarna för hela poströrelsen.

3.2 Tidningsdistributionens kostnader Det har tidigare konstaterats, att det inte går att resa invändningar mot principerna i postverkets kostnadsfördelningssystem, som det planerades 1961. Det har senare metodmässigt kompletterats och förfinats ytterligare. Kostnadsfördelningssystemet är i överensstämmelse med de syften

Bilaga 3 113

postverket uppställt. I detta avsnitt skall utfallet av kostnadsberäkningarna för tidningsrörelsens del närmare analyseras. Först redovisas utfallet år 1961. Därefter presenteras utvecklingen från 1961 till 1971, det senaste året för helt slutförda kostnadsundersökningar. - 1 tabell 1 ges en sammanställning för år 1961 av kostnadsuppgifterna direkta särkostnader och gruppsärkostnader som de kan utläsas ur arbetsgruppens slutrapport ”Postverkets kostnader för olika prestationer” samt postverkets interna material. Den största enskilda posten utgörs av tidningsrörelsens särkostnader i brevbäringen. Den därnäst största posten är särkostnaderna i den ankommande funktionen. Av summaraden i tabell 1 framgår, att tidningsrörelsen belastas med 14,5 % av de totala direkta särkostnaderna (DSK) och 26 % av de totala gruppsärkostnaderna (GSK). Tidningsrörelsens andel av de totala särkostnaderna blir 17,8 %. Det har framhållits i värderingen av kostnadsfördelningssystemet, att det har förmågan att fånga upp effekterna av rationaliseringsåtgärder. Under den period för vilken totalresultaten redovisas i tabell 2, har följande förändringar i tidningsrörelsen inträffat:

a) år 1963 överfördes bokföring av postabonnenter och redovisning av utgivarmedel från postverket till tidningsföretagen. Det går att återfinna en sänkning av kostnaderna i tidningsrörelsen för redovisnings- och kassafunktionerna, som kan härledas till denna ändring. b) under 1967 drogs andra brevbäringsturen in på flertalet orter, vilket något återverkar på kostnadsbilden. Med stöd av uppgifter direkt från postverket kan utvecklingen mellan åren 1961 och 1971 sammanfattas i följande punkter: 1 Tidningsrörelsens andel av de totala särkostnaderna har minskat från 17,8 % till 14,2 % eller med ca 25 %. 2 Relationen mellan de direkta särkostnaderna och gruppsärkostnaderna har förändrats något. Gruppsärkostnadernas andel av tidningsrörek sens totala särkostnader har minskat från 42,4 % år 1961 till 38,0 % år 1971, eller med ca 10 %. 3 När det gäller personalkostnaderna har tidningsrörelsens andel minskat för samtliga funktioner utom en. Undantaget är transportfunktionen, där andelen ökat med _ca 40 %. 4 När det gäller sakkostnaderna har tidningsrörelsens andel minskat för samtliga funktioner utom en. Undantaget är transportfunktionen, där andelen ökat med ca 15 %. 5 Sammanlagt har tidningsrörelsens andel av särkostnaderna för transporter ökat med ca 35 %.

114 Bilaga 3 Tabell 1 Tidningsrörelsens direkta särkostnader och gruppsärkostnader år 1961 Funktion Direkta särkostnader (DSK) Gruppsarkostnunlcr (GSK) Summa särkostnader Milj. kr. Procent av Milj. kr. Procent av Milj. kr. Procent av totala totala DSK totala GSK särkostnaderna Personalkostnader

summa personalkostnader 43,5 15,6 27,9 28,0 71,4 18,8

Sakkostnader Transporter 8,1 12,9 5,1 25,4 13,2 15,9 Lokaler 0,4 8,9 4,0 15,9 4,4 14,8 Inventarier och förbrukningsartiklar 0,2 5,5 1,5 46,4 1,7 23,4 2,6 v - 0,1 2,6 Övrigt 0,1

Summa sakkostnader 8,8 10,9 10,6 21,9 19,4 15,0

Summa 52,3 14,5 38,5 26,0 90,8 17,8

Slutsatsen i punkt l kan illustreras mera exakt utifrån det siffermaterial, som postverket ställt till förfogande för granskningen. I tabell 2 redovisas andel av de totala särkostnaderna - direkta tidningsrörelsens särkostnader och gruppsärkostnader w i postverket.

Tabell 2 Tidningsrörelsens andel av de totala särkostnaderna

1967 1969/70 1971

Andel av personalsärkostnaderna 14,6 14,9 14,2 Andel av saksärkostnaderna 15,5 14,7 14,3

Andel av de totala särkostnaderna 14,8 14,8 14,2

3.3 Tidningsrörelsens ekonomi

De direkta särkostnaderna och gruppsärkostnaderna uppgick år 1961 till ca 91 milj. kr. Intäkterna var 41 milj. kr. Intäkterna täckte ca 78 % av de

Bilaga 3 115

direkta särkostnaderna och ca 45 % av de totala särkostnaderna. Tio år senare var bilden följande. De direkta särkostnaderna och gruppsärkostnaderna uppgick till 187 milj. kr. Intäkterna var ca 120 milj. kr. Dessa intäkter täckte med en liten marginal (ca 3%) de direkta särkostnaderna och till ca 65 ”o de totala särkostnaderna. Under 1974 särkostnadstäckningen enligt postverkets beräkningar till ca uppgick 69 %. i Utvecklingen innebär, att tidningsrörelsens täckningsgrad genom rationaliseringar och ökade intäkter w ökat under den angivna tioårsperioden l9ölel97l. Särkostnadsunderskottet i tidningsrörelsen var emellertid i absoluta tal ca 50 milj. kr. 1961 och ca 67 milj. kr. 1971. För 1974 beräknades differensen till ca 75 milj. kr. Eftersom postverket skall drivas efter företagsekonomiska principer, är dess företagspolitik att varje rörelsegren skall täcka sina särkostnader och lämna ett bidrag till samkostnaderna. Tidningsrörelsen täcker således inte sina särkostnader. Genom kostnadsundersökningarna är det belagt, att tidningsrörelsens särkostnader e direkta särkostnader och gruppsärkostnader 4 är 45-50 % större än de totala intäkterna. Det är emellertid inte ovanligt att företag, även om de har samma lönsamhetskrav på samtliga rörelsegrenar, har rörelsegrenar som inte täcker sina kostnader. Riksdagen har emellertid accepterat postverkets rörelsegrenspolitik. Anledningen till att även tidningsrörelsen enligt postverket måste bära sina kostnader är att brevrörelsen, som nu bär övriga rörelsegrenars resterande kostnader, inte beräknas kunna göra detta i framtiden. Anledningen är att ca 80 % av brevvolymen utgörs av affärsföretagens brev och att företagen är priskänsliga. Det torde emellertid vara svårt att avgöra, om brevvolymen påverkas mest av prishöjningar eller av allmänna trendeffekter. Portot torde i många fall utgöra en mindre del av de totala försändelsekostnaderna. Det kan inte uteslutas, att det är andra förändringar än portohöjningar som bestämmer brevvolymen. Postverket hävdar emellertid, att priskänsligheten är hög, att taxehöjningar på brev måste begränsas och övriga rörelsegrenar lämna större intäkter. Vid bedömningar av tidningsrörelsens ekonomi måste dock beaktas att postverkets särkostnadsbegrepp avviker något från gängse terminologi. l rapporten från 1961 års kostnadsundersökning redovisas vissa beräkningar, som visar, att särkostnaderna i betydelsen bortfallskostnader är större än de direkta särkostnaderna (särkostnader 1) men inte så stora som de totala särkostnaderna (särkostnader 1 och 2). Enligt rapportens siffror skulle 75-80 % av de totala sårkostnaderna för tidningsrörelsen kunna betraktas som bortfallskostnader. Procenttalet ligger i underkant snarare än i överkant, eftersom beräkningarna som redovisas i rapporten endast avser brevbäringens turarbete. Bortfallsanalysen följdes upp i samband med vissa kompletterande studier till 1961 års kostnadsundersökning. Efter önskemål från tidningssidan postverket en studie i Lycksele för att bedöma genomförde postverkets kostnadsminskningar vid ett bortfall av tidningsposten.

Området hade valts av tidningssidan. Resultaten, som alltså avser ett

tyder på att bortfallskostnaderna uppgår till drygt glesbygdsområde,

116 Bilaga 3

15 % av de totala kostnaderna, vilket skall jämföras med det tidigare bortfallet som uppskattats till ca 14 % (ca 72 milj. kr. av ca 508 milj. kr.). Detta underlag för bedömningar av bortfallskostnaderna rör förhållandena under förra hälften av 1960-talet. Frågan är om rationaliseringsmöjligheterna är desamma nu, tio år senare. Man bör vid ett försök att besvara frågan utgå från att en sa stor ändring som nedläggning av tidningsrörelsen i postverket skulle aviseras lång tid i förväg, vilket underlättar postverkets anpassning till den nya situationen. Man bör också utgå från att vissa rationaliseringsâtgärder kan vara lättare att genomföra, när tidningsrörelsens välorganiserarle intressenter inte längre finns med i bilden. Det är också möjligt, att postverket kan finna en alternativ användning för de resurser, som nu engageras i tidningsdistributionen. De rationaliseringsâtgärder, som angivits i de tidigare bortfallsanalyserna, är tekniskt sett fortfarande aktuella. Förändringar iresursminskande riktning kan göras inom utdelningen - i distriktsorganisationen och i avlämningen av posten till abonnenter inom transportfunktionen och i organisationsstrukturen, det senare genom nedläggning eller omklassning av postanstalter. Praktiskt har emellertid möjligheterna till rationaliseringar minskat genom reglerna om anställningstrygghet. Eftersom postverkets kostnader till mycket stor del är personalkostnader personalsär» kostnaderna inom tidningsrörelsen var 1971 nära 80% av de totala särkostnaderna -- har postverkets anpassningstid förlängts väsentligt. Det som tidigare i dessa sammanhang var en fördel, är nu en klar nackdel. Man kan utgå från att de tidigare beräkningarna om en bortfallskostnad på 75-80% av tidningsrörelsens totala särkostnader överdriver postverkets anpassningsmöjligheter, om anpassningen väsentligen skall bestå i att. minska personalresurserna. Det finns dock inga möjligheter att med utgångspunkt i tillgängligt material från kostnadsundersökningarna göra någon uppskattning av hur mycket det angivna procenttalet har sjunkit. Täckningsgradsprocenten (69,4% år 1974) och bortfallskostnadsprocenten har dock successivt närmat sig varandra.

3.4 Postverkets konkurrenskraft

Postverket har således en tidningstaxa, som ger en bristande särkostnadstäckning. Man kan därmed säga, att postverket i förhållande till kostnaderna för tidningsdistribution har en lågprislinje. Genom denna lågprislinje har postverket kunnat behålla distributionsvolym fram till början av 1970-talet, då den statliga samdistributionsreformen genomfördes. Därefter har postverket tappat dagspressvolym. Postverket har alltså med detta undantag haft ett konkurrenskraftigt pris. Genom kostnadsundersökningarna har det belagts, att de totala särkostnaderna i tidningsrörelsen är 40-50 % större än de totala intäkterna. Den intressanta frågan är därför, om postverkets kostnadsnivå är konkurrenskraftig. För att citera 1961 års kostnadsundersökning (s. 127):

Bilaga 3 117

”Det är fullt tänkbart, att postväsendet icke utgör den lämpligaste distributionskanalen för tidningar, men att detta förhållande döljes genom de i förhållande till särkostnåderna låga avgifterna. Lågprislinjen i tidningsdistributionen har verkat som ett etableringshinder. Den har verkat dämpande på eventuella intressen att starta en alternativ distribution till postverket, i all synnerhet som postverket i rörelsen. behållit de stora volymtidningarna Om lågprislinjen övergavs - så skulle etablet. ex. genom att taxan gjordes särkostnadstäckande försvinna och en ny konkurrenssituation inträffa för ringshindret postverket. Det framgår av olika skrivelser att postverket är medvetet om, att konkurrenssituationen kommer att ändras vid en prishöjning och att risker finns för att postverket tappar volym till alternativa distributionsformer. Postverkets mål har därför formulerats så att avgiftshöjningarna bör ske på ett sådant sätt att postverkets ekonomiska intressen tillgodoses och att för verket oförmånligt volymbortfall i tidningsrörelsen ej äger rum”. Den intressanta frågan är vad som menas med oförmånligt volymbortfall? Svaret återfinns förmodligen i tidningsrörelsens distributionsmässiga huvudroll och därmed i betydelsen för postverket att ha med de täckningsbyggande, stora tidningarna i tidningsrörelsen. Ett oförmånligt skulle vara att tappa några av täckningsbyggarna. Med en volymbortfall viss förenkling kan sägas att det företagspolitiska problemet för postverket är att ryggraden i postverkets ekonomi är brevrörelsen, medan ryggraden i postverkets distributionsorganisation är tidningsrörelsen.

4 Sammanfattning

Vid distribution av tidningar tillämpar postverket för närvarande en taxa, som i förhållande till postverkets resursinsatser är för låg. Enligt postverkets kostnadsberäkningar skulle nivån på taxan behöva höjas med ca 45 % för att tidningsdistributionen skulle täcka de beräknade totala särkostnaderna. Postverkets kostnadsberäkningssystem utvecklades i början av 1960talet av en arbetsgrupp bestående dels av företagsekonomer med postal erfarenhet, dels av företagsekonomiska forskare vid handelshögskolan i Göteborg. Arbetet ingick i en internationell postal studie för metodutveckling inom kostnadsberäkningen vid postala förvaltningar. Arbetets karaktär av praktikfall och syfte att tjäna som internationell förebild har påverkat planering och genomförande. Med hänsyn till syftet med kostnadsberäkningssystemet - att så långt möjligt, företagsekonomiskt mätbart, fördela kostnaderna på försändelseslag är arbetsgruppens resultat gott. Systemet, som fortlöpande förbättrats, skulle utan vidare kunna användas i likartade organisationer, t. ex. av affärsbankerna. Postverket distribuerar ca 600 milj. tidningsexemplar per år och svarar därmed för ca hälften av all tidningsdistribution till abonnenter. Dagspressvolymen uppgår till ca 200 milj. exemplar. Dagspressen är

l 18 Bilaga 3

därmed den största enskilda gruppen inom tidningsrörelsen. De volymmässigt största dagstidningarna är Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet. De största tidningarna över huvud i postverkets tidningsdistribution är emellertid inte dagstidningar. De största är ICA-Kuriren, Land, Vi Bilägare, Vi och Metallarbetaren. Vissa volymförändringar har inträffat i postverkets tidningsrörelse under den senaste femårsperioden. Gruppen övrig press” har utvecklats positivt efter en nedgång i början av perioden. Gruppen ”dagspress” har däremot minskat. År 1968 var dagspressvolymen ca 285 milj. exemplar. Nu är den alltså ca 200 milj. exemplar. Avtappningen har ett klart samband med det statligt initierade samdistributionsprojektet. Förlusten var väntad eftersom postverket inte kan konkurrera med morgontidig utbärning, men har blivit begränsad genom att samdistributionsrabatt efter särskild framställning beviljades för postdistribuerade lantbrevbärarexemplar. Postverket svarar idag för ca 20 procent av volymen abonnerade dagstidningar, som uppgår till ca 1 miljard exemplar per år. Postverket har i olika sammanhang visat en naturlig oro för denna volymutveckling. Man vill behålla tidningsdistributionen inom postverket. Tidningsrörelsens beräknade underskott i postverket är emellertid betydande. Intäkterna täcker 1974 ca 70 % av de totala särkostnaderna och den bristande särkostnadstäckningen uppgår till ca 75 milj. kr. Vid bedömningar av täckningsgraden måste hänsyn tas till att de totala särkostnaderna inte kan betraktas som bortfallskostnader i sin helhet. Bortfallsandelen, som har beräknats till 75-80 % av de totala särkostnaderna i början av 1960-talet, minskar med nuvarande trygghetsregler för anställd personal, eftersom personalsärkostnaderna i tidningsrörelsen uppgår till ca 80 0/0 av de totala särkostnaderna. Det kan synas egendomligt, att postverket vill behålla en sa olönsam rörelsegren som tidningsdistributionen. Det finns emellertid en rad mycket rimliga förklaringar, varav den förmodligen viktigaste skall tas upp i denna sammanfattning. Distributionen av abonnerade tidningar skiljer sig på en mycket viktig punkt från distributionen av brev. Breven, som antalsmässigt uppgår till 70-75 % av brev- och tidningsvolymen, har inte den regelbundet återkommande distributionen till samma mottagare som tidningarna har. Detta är speciellt påtagligt inom lantbrevbäringen. Den dagliga tidningen ger således stadga åt distributionen, speciellt åt glesbygdslinjerna. Det var således naturligt för postverket att söka bibehålla tidningsvolymen genom begäran om samdistributionsrabatt till lantbrevbärarexemplar. Det är också naturligt för postverket att förorda, att avgiftshöjningar bör ske på ett sådant sätt att för postverket oförmånligt volymbortfall icke äger rum. Postverkets oförmånliga bortfall skulle inträffa om de stora tidningarna, de s. k. täckningsbyggarna, övergick till andra distributionsformer. Frågan om avgifterna för tidningsdistribution i postverket är således inte bara en fråga om ekonomi i tidningsrörelsen utan också en fråga om effektivitet i postens distributionsorganisation i sin helhet.

4 den

Bilaga Exempel på inhämtningen av

i

bristande särkostnadstäckningen

postverkets tidningsrörelse

l tabell l redovisas ett exempel på inhämtningen av den bristande särkostnadstäckningen i postverkets tidningsrörelse. lnhämtningen antas ske enligt följande principer: Avgiftsnivån för ett visst avtalsår förutsätts som hittills bestämmas vid de årliga förhandlingarna mellan postverket och tidningarnas organisationer. Som utgångspunkt för inhämtningen av den bristande särkostnadstäckningen tas den konstaterade täckningsgraden år 1974, 69,4 %. (Konstaterad täckningsgrad = verkliga taxeintäkter dividerade med ”sanna” särkostnader.) Vid 1976 års förhandlingar avseende 1977 års taxa skall avgiftsnivån fastställas så att den beräknade täckningsgraden år 1977 blir 2 procentenheter större än den konstaterade täckningsgraden är 1974. Avgiftsnivån ar 1977 skall alltså bestämmas så att de beräknade intäkterna utgör 71,4 % av de beräknade särkostnaderna detta år. Med beräknade särkostnader avses summan av särkostnadsnivån vid förhandlingstillfället och särkostnadsökningen mellan föregående och innevarande förhandlingstillfälle. Fr. o. m. förhandlingstillfället år 1977 skall de beräknade intäkterna för kommande avtalsår varje år fastställas så att de utgör 2 procentenheter större andel av de beräknade särkostnaderna än de på samma sätt beräknade intäkterna för innevarande avtalsår. De beräknade intäkterna för avtalsåren 1978, 1979, 1980 osv. skall enligt denna regel vara: för år 1978: 73,4 % av de beräknade särkostnaderna för år 1979: 75,4 % av de beräknade särkostnaderna för år 1980: 77,4 % av de beräknade särkostnaderna osv. lnhämtning pågår på detta sätt till dess den beräknade täckningsgraden blir 100 %. De årliga avgiftshöjningarna skall dock varje år vara tillräckligt stora för att ge postverket kompensation för dc särkostnadsökningar som inträffat sedan föregående förhandlingstillfälle. Denna senare regel innebär att de beräknade intäkterna vissa år kan komma att utgöra en större andel av de beräknade särkostnaderna än om enbart den ovannämnda 2 %-regeln tillämpas. På denna grund har exemplet i tabellen konstruerats. Nedan redovisas i

120 Bilaga 4

punktform de antaganden och de beräkningsmetoder, som används i exemplet. 0 Den av postverket distribuerade tidningsvolymen antas oförändrad under den period exemplet avser. O För att visa effekten av inhämtningen av den bristande särkostnadstäckningen vid varierande särkostnadsökningar har följande antaganden gjorts om särkostnadsökningstakten i postverkets tidningsrörelse under perioden:

Fr. 0. m. 1981 antas ökningen bli 5 % per år.

0 Kompensationen för särkostnadsökningen uttrycks i kolumn 5-7. Beloppet i kolumn 7 är det belopp, som varje år behövs för att täcka särkostnadsökningarna från föregående förhandlingstillfälle. O Ökningen av den garanterade kostnadstäckningsgraden åskädliggörs i kolumn 8-10. 1977 skall täckningsgraden alltså vara minst 71,4 %, 1978 minst 73,4 % osv. Den garanterade täckningsgraden (kolumn 8) kopplas till en beräknad särkostnad för avtalsåret. Denna beräknade särkostnad återfinns i kolumn 4. Den erhålls genom att särkostnadsnivân vid förhandlingstillfället summeras med särkostnadsökningen under året fram till förhandlingstillfället. Den intäktsnivå, som behövs för att postverket skall erhålla den garanterade kostnadstäckningen återfinns i kolumn 9. Vid t. ex. 1976 års förhandlingar skall tidningarna enligt exemplet för år 1977 betala 71,4% av de beräknade särkostnaderna för år 1977. Dessa har erhållits genom en summering av särkostnadsnivån vid förhandlingstillfället 1976 (335,9 milj. kr) och särkostnadsökningen mellan förhandlingarna år 1975 “och 1976 (36,0 milj. kr). Den garanterade intäktsnivån blir 265.5 milj. kr. enligt kolumn 9. 0 l kolumn 10 jämförs kolumn 7, som visar ”särkostnadsökningsgarantin, med kolumn 9, som visar ”kostnadstäckningsgarantin”. l de fall tidningarna ej uppfyller kostnadstäckningsgarantin genom att betala särkostnadsökningarna krävs ett tillägg. Storleken av detta redovisas i kolumnen. Kolumn ll visar slutligen den beräknade intäktsnivån för olika år. Detta belopp är för respektive år det högsta av beloppen i kolumn 7 och kolumn 9.

Bilaga 4 121

3.33 Aosiooimo

E_ o

...om s : SN §2 ?om Namn §2 ?om 32 E? oáv ?om §2 os: §3 :oo 3:. §2 mo; 3.8

:E

.spå

mmâzo. :små

o; 3

E oo n u n u u n u s a u mo_ o.: of NE of m.:

unooäzüaü

oo_ o;

:za

:§5 .ä o - a ?om ;om 3.2 om of.. S? men.. §2. 32 mo? §3 3.8 od: oxo» mo; få

_

Udh@.:XQEw

a

voäocaooü

t: e.: vi t? vä m8 ...mo .lo ...om ...S ...mo ...mo vä too

ooo.

...E

:an: o e u

ozzcsm

3:5 n SN .32 min 3.2 os? :om f? En.. og? §2. oømm moon 04.3 38 .ammo mo: ?oo M33

_e_

41mm .E5 :o o om of. oem n? man BN of. 3a Q8 q: of mä won a? o.: Q2 ...Z m2

U_

osom

T.

05m :§5 å. w m: _ow §2 ?om N62 os? :om få. En... oäv S? M33 §3 3.8 ma: of: 32m

.camiczomomvozomoxowm

m;

...om ;Em :w 358 osvm 32 3: oxå ...Sv §3 §2 33 män 3.3 mwê 35 os: u...? ...So 3.3

v :ä E

09.5%...

_u_

61mm .ss .m m om os.. oem mo.. osm n: a? 3a m2 oda oda nom Qom man oem own t? nom

:OO

n

SN ?om 22 §2 o.o:. S? 933 3% oamw §2 93m .33 3% 0.05 of» od? 2%

N å:

MnSCwEM-_E_

S_

.xhmmáoawo .åmwfhyo

To my.

_UQEOZN

:m :m o 2._ S; 2._ 2._ mo; S; oi mo; mo; mo; mo.. mo; mo; mo; mo; mo; mo; mo..

a

:aaah

“Unix 2.2 E2 to_ E.: os_ ooo_ _oo_ 82 nä_ §2 nä_ å.: so_ 22 ooo_ ooo_ So_ ä.:

Statens

offentliga utredningar 1975

Kronologisk förteckning

. Demokrati pá arbetsplatsen. A. 55. Bötesverkställighet. Ju. . Psalmer och visor. Del 1:1. U. 56. Trafikbuller. Del Il. Flygbuller. K. . Psalmer och visor. Del 1:2. U. 57. Varuförsörjning i kristid. H. . Psalmer och visor. Del 1:3. U. 58. Malet är jämställdhet. Ju.

toonximgnbwn..

Bättre bosättning för flera. S. 59, Utbildning för vuxna. U. . Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. U. 60. Energiberedskap för kristid. H. . Framtida studerandehälsovård. U. 61. Energiberedskap för kristid. Bilagor. H. , Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. 62. Förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar. S. Individen och skolan. U. 63. Konsumentkreditlag m. m. Ju. . Rörlig pensionsålder. S. 64. Språkresor. U. . Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. 65. Förfogandelagstiftningen. Fö. . Totalfinansiering. B. 66. Trafikpolitik - behov och möjligheter. K. . Vägtrafikolyckor och sjukvardskostnader. S. 67. Utbildning i samspel. S. . Konstnärerna i samhället. U. 68. Handikappanpassad kollektivtrafik. K. . Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. 69. Samhället och distributionen. H. , Kriminalvárdens nämnder. Ju. 70. Samhället och distributionen. Bilagor om företag, anställda . Markanvändning och byggande. Remissammanställning ut- och hushåll, H. given av bostadsdepartementet. B. . Landstingens arkiv. Kn. . Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. 72. Distansundervisning. U. . Konsumentskydd på låsomrádet. H. (Utkommer hösten 1975) 73. Frivilligförsvarets förmåner. Fö. . Särskilda regler för handläggning av anmälan mot polisman. 74. m. m. S. Socialförsäkringsavgifter på uppdragsinkomster Ju. 75. Medborgerliga fri- och rättigheter. Regeringsformen. Ju. . Pensionsförsäkring. Fi. 76. Handikappanpassad kollektivtrafik Sammandrag ur SOU . Lag om allmänna handlingar. Ju. 1975:68 (svensk, engelsk och tysk version). K . JO-ämbetet. Uppgifter och uiganisatio . R. 77. Allmän skatteflyktsklausul. Fi. . Tre sociologiska rapporter. Ju. 7B. Svensk press. Pressens funktioner i samhället. Fi. Å jour. Om ioumalistutbildning. U. 79. Svensk press. Statlig presspolitik Fi. . Forskningsråd. U. 80. Postens roll i tidningsdistributionen. K . Politisk propaganda på arbetsplatser. A. . Program för ljud och bild i utbildningen. U. . Medborgerliga fri- och rättigheter i vissa länder. Ju. . Barnens livsmiljö. S. (Utkommer hösten 1975) . Samhället och barns utveckling. Barnmiljöutredningens rapport 1. S. (Utkommer hösten 1975) . Barns hälsa. Barnmiljöutredningens rapport 2. S. (Utkommer hösten 1975) 33. Barns uppfostran ochutveckling. Barnmiljöutredningens rapport 3. S. (Utkommer hösten 1975) 34. Förskolan, skolan ochfritiden. Barnmiliöutredningens rapport 4. S. (Utkommer hösten 1975) 35. Barnfamiljernas ekonomi. Barnmiljöutredningens rapport 5. S. (Utkommer hösten 1975) 36. Barnen ochden fysiska miljön. Bammiljöutredningens rapport 6. S. (Utkommer hösten 1975) 37. Barn och föräldrars arbete. Barnmiliöutredningens rapport 7. S. (Utkommer hösten 1975) 38. Barnkultur. Barnmiljöutredningens rapport 8. S. (Utkommer hösten 1975) 39. statsbidrag till kommunerna. Fi. 40. Trafikolyckor och statistik. K 41. Kommunal demokrati. Kn. 42. Kommunal demokrati. Sammanfattning. Kn. 43. Kvinnor i statlig tjänst. Fi. 44. Etablering av miliöstörande industri. B. 45. Vidareutbildning i internationell marknadsföring. H. 46. Kommunal organisation och information. Kn. 47. Kollektivtrafik i tätort. K 48. Kollektivtrafik i tätort. Bilagor. K 49. Massrnediegrundlag. Ju. 50. internationella koncerner i industriländer. l. 51. Bostadsförsörjning och bostadsbidrag. B. 52. Bostadsförsörining och bostadsbidrag. Bilagor. B. 53. Beskattning av realisationsvinster. Fi. 54. Fåmansbolag. Fi.

Statens utredningar 1975 offentliga

Systematisk förteckning

Riksdagen Utbildningsdepartementet JO-ämbetet.Uppgifteroch organisation.[23] 1969 års psalmkommitté.,1. Psalmeroch visor.Del 1:1.[2] 2. Psalmeroch visor.Del 1:2.[3] 3. Psalmerochvisor.Del 1:3.[4] Justitiedepartementet Utredningenom skolan,statenoch kommunerna. 1, Huvudmannaskapet för specialskolan och Särskolan. [6] 2. ln- Utlandssvenskarnas rösträtt.[8] dividenoch skolan.[9] Kriminalvárdens nämnder.[16] Framtidastuderandehälsovård. [7] Särskildareglerför handläggning av anmälanmot polisman.[20] Konstnärernai samhället.[14] Lag om allmännahandlingar.[22] A jour. Om journalistutbildning. [25] Tre sociologiskarapporter.[24] [26] Forskningsrád. Medborgerligafri- och rättigheteri vissaländer.[29] Programför ljud och bild i utbildningen.[28] Massmediegrundlag. [49] Utbildningför vuxna,[59] Bötesverkställighet, [55] Språkresor,[64] Målet är jämställdhet.[58] [72] Distansundervisning. Konsumentkreditlag m.m. [63] Medborgerligafri- och rättigheter.Regeringsformen. [75] Handelsdepartementet Försvarsdepartementet Konsumentskydd på låsområdet.[19] (Utkommerhösten 1975) Vidareutbildningi internationellmarknadsföring. [45] Förfogandelagstiftningen. [65] Frivilligförsvarets förmåner. Varuförsörjningi kristid.[57] [73] 1.Energiberedskap för kristid.[60] Energiberedskapsutredningen. 2. Energiberedskap för kristid.Bilagor.[61] Socialdepartementet 1.Samhälletoch distributionen.[69] 2. Distributionsutredningen. Bättre bosättningför flera.[5] Samhälletoch distributionen.Bilagorom företag,anställdaoch Pensionskommittéen. 1. Rörligpensionsålder. [10] 2. Socialför- hushåll.[70] säkringsavgifterpå uppdragsinkomster m.m. [74] Vägtrafikolyckoroch sjukvárdskostnader. [13] Arbetsmarknadsdepartementet Barnmiljöutredningen. 1.Barnenslivsmiljö.[30](Utkommerhösten Demokratipå arbetsplatsen.[1] 1975)2. Samhälletoch barnsutveckling.Barnmiljöutredningens Politiskpropagandapå arbetsplatser.[27] rapport 1.[31] (Utkommerhösten 1975)3. Barnshälsa.Barnmiljöutredningens rapport 2. [32] (Utkommerhösten 1975) 4. rapport Bostadsdepartementet Barnsuppfostranoch utveckling.Barnmiljöutredningens 3. [33][Utkommerhösten1975)5. Förskolan, skolanochfritiden. Totalfinansiering. [12] Barnmiljöutredningens rapport4. [34] (Utkommerhösten 1975) Markanvändning ochbyggande.Remisammanställning utgivenav 6. Barnfamiljernas ekonomi.Barnmiljöutredningens rapport5.[35] bostadsdepartementet. [17] (Utkommerhösten1975)7. Barnenodadenfysiskamiljön.Barn- Etableringav miljöstörandeindustri.[44] rapport6.[36]lUtkommerhösten1975)8. Barn Boende-och bostadsfinansieringsutredningarna. 1. Bostadsförmiliöutredningens och föräldrarsarbete.Barnmiljöutredningens rapport7. [37] (Ut- sörjningoch bostadsbidrag. [51] 2. Bostadsförsörjning och bokommerhösten1975)9. Barnkultur.Barnmiljöutredningens rap- stadsbidrag.Bilagor.[52] port 8. [38] (Utkommerhösten 1975) Förkortadarbetstidför småbarnsföräldrar. [62] lndustridepartementet Utbildningi samspel.[67] Internationellakoncerneri industriländer. [50]

Kommunikationsdepartementet Kommundepartementet Trafikolyckoroch statistik.[40] Kommunalrösträtt för invandrare.[15] Utredningenom kollektivtrafiki tätorter. 1. Kollektivtrafikitätort. Förtroendevalda och partier i kommuneroch landsting.[18] [47] 2. Kollektivtrafiki tätort. Bilagor.[48] Utredningenom den kommunalademokratin.1. Kommunalde- Trafikbuller,Del ll. Flygbuller.[56] mokrati.[41] 2. Kommunaldemokrati.Sammanfattning. [42] 3. Trafikpolitik- behovoch möjligheter.[66] Kommunalorganisationoch information.[46] HAKO-utredningen. 1. Handikappanpassad kollektivtrafik.[68] 2. Landstingensarkiv.[71] Handikappanpassad kollektivtrafikSammandrag urSOU1975:68 (svensk,engelskoch tysk version).[76] Postensroll i tidningsdistributionen. [80]

Finansdepartementet 1972 årspressutredning. l. Svenskpress.Tidningari samverkan. [11] 2. Svenskpress.Pressensfunktioneri samhället.[78] 3. Svenskpress.Statligpresspolitik.[79] Pensionsförsäkring. [21] statsbidragtill kommunerna.[39] Kvinnori statlig tjänst.[43] Beskattningav realisationwl . [53] Fåmansbolag. [54] Allmänskatteflyktsklausul. [77]

Anm, Siffrornainom klammerbetecknarutredningarnasnummeri den kronologiskaförteckningen

Nordisk

utredningsserie (Nu) 1975

Kronologisk förteckning

. Nordisk överenskommelse om förmåner vid sjukdom, havet» deskap och bamsbörd . Peruskoulu pohjoismaissa . Litteratur om nordiskt samarbete Nordisk kommunal rösträtt och vatbari-iet . Bötesstraffet . Nordic Cooperation for Tourism. Proposals for Action . Voksenopplaermg i de nordiske land. En konferanserappon . Oversikt over forsknings-og utviklingsarbeid som gjelder engeiskundervisningen i de nordiske land - 1974 Fort- och vidareutbildning för teatararbetare . Nordisk samarbeid om biIIe-dkunst

i li*

LiberFör|ag

ISBN 91-38-025434 Allmänna Förlaget “i gg_