Reformerat presstöd

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

REFORMERIAT PRESSTOD

Betänkande av dagstidningskommittén

Statens

offentliga utredningar

1988:48

38m? E?) Utbildningsdepartementet

R efønnerat stöd

Pfes

RÄTTBLSER i andra PK 5.157 skall lyinledningen stycket skall da: Kommittén ara rat i nuvaranen

äe presscödsförordnánq

vars tillämpning genom höqtäckgg_ utpräglade . . . ninqstidningar första styc- På 5.163,

. ,

Betänkande a_ d

19:3 gagsndnmgskømmittén

Stockholm

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/7 39 96 30 Informationsbokhandeln _ Malmtorgsgatan 5

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliograñ över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-l2078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8° - l2°° (externt och internt) 08/763 10 05 l2°° - 16°° (endast internt)

Graphic Systems AB, Göteborg 1988 ISBN 91-38-10226-9 ISSN 0375-25OX

Missiv 3

Till statsrådet Göransson

Bengt

Regeringen bemyndigade den 7 november 1985 statsrådet Göransson att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté för en övergripande prövning av det statliga stödet till dagspressen och att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. Med stöd av nämnda bemyndigande förordnades den 28 november 1985 som ordförande verkställande direktören Jan Rydh och som ledamöter riksdagsledamöterna Anders Björck och Bo Hammar, f.d. borgarrådet Per-Olof Hanson, riksdagsledamöterna Kurt Ove Johansson, Bengt

Kindbom och Maj-Lis Lööw.

Som expert förordnades den 8 december 1986 mediekonsulten Thomas Grahl. Till sekreterare åt kommittén förordnades den 21 1986 Thomas april Grahl och civilekonom Iréne Karlin. Grahl i denna egenentledigades skap samtidigt med nyssnämnda beslut den 8 december 1986. Iréne Karlin entledigades genom beslut den 11 november 1987. Till sekreterare förordnades vidare den 6 1986 maj departementssekreterare Björn Edsman och den 6 mars 1987 avdelningsdirektör Roland Femgren. Edsman och Ferngren har svarat för sekreteraruppgiftema under hela slutfasen av kommitténs arbete. Vi har genomfört utredningen under benämningen dagstidningskommitten. Kommittén får härmed avlämna sitt betänkande ( ) Reforrnerat presstöd. Reservationer har lämnats av ledamöterna Anders Björck och Per- Olof Hanson, och ett särskilt yttrande har avgivits av Hanson. Utredningsarbetet är härmed avslutat.

Stockholm den 11 oktober 1988

Jan Rydh

v Anders Björck Bo Hammar

Per-Olof Hanson Kurt Ove Johansson

Bengt Kindbom Maj-Lis Lööw

/Björn Edsman

Roland F erngren

Sammanfattning 9

Sammanfattning

I kapitel 1 presenterar kommittén sitt uppdrag och beskriver vissa förhållanden i samband med arbetets genomförande. I kapitel 2 tecknas den allmänna bakgrunden till att staten för ett par årtionden sedan började utveckla ett system för direkt ekonomiskt stöd åt dagspressen. De grundläggande och tryckfrihetsrättsliga principerna skisseras, och strukturförändringama i tidningsbranschen decennierna närmast efter andra världskriget beskrivs kortfattat. Tillkomsten i olika omgångar av ett antal direkta stödåtgärder redovisas. De riktövergripande linjer för den statliga presspolitiken som lades fast av riksdagen år 1976 och som alltjämt är vägledande för denna politik återges. En översikt ges av de stödformer som regleras genom nu gällande pressstödsförordning, och uppgifter lämnas om statens årliga kostnader för var och en av dessa sedan 1980-talets början. Ikapitel 3 beskrivs översiktligt den svenska struktidningsbranschens tur och marknadssituation. Uppgifter ges b1.a. om ägarförhållanden, den politiska tillhörigheten och tidningsföretagens soliditet. Olika affärsidéer och strategier kommenteras, och en bild ges av läsar- och annonsmarknademas betydelse och av och i tidningarnas prispolitik prisutvecklingen branschen. I kapitel 4 skildras den tekniska utvecklingen inom tidningsproduktionen. Bl.a. påvisas att avtal som 1986 träffats mellan tidningsföretagen och de anställdas organisationer väsentligt kan underlätta utformningen av företagens policy på teknikområdet och deras planering av kommande tekniska investeringar. I kapitel 5 konstaterar kommittén att dagspressens befrielse från mervärdeskatt på upplageintäkter har motiverats med politiskt dagspressens stora betydelse i den demokratiska processen. I diskussionen understryks att värdet av förmånen i första hand dvs. i ligger på konkurrensplanet, förhållande till andra medier som i sin prissättning måste väga in mervärdebeskattning på försäljningen. Kommittén gör bedömningen att såväl samhällspolitiska som ekonomiska skäl talar för en fortsatt befrielse från mervärdeskatt på upplageintäkter för dagspressen. Om så inte sker skapas så stora svårigheter för dagspressen att presstödet i övrigt måste omprövas helt. I kapitel 6 framhåller kommittén att riksdagen vid upprepade tillfällen klargjort att ordningen med reducerad reklamskatt på dagspressens annonsintäkter har utvecklats som ett led i statens samlade stödåtgärder på dagspressornrådet. De fönnånliga villkoren för dagspressen bidrar väsentligt till tidningarnas konkurrenskraft på reklammarknaden. Kommittén understryker att den av förmånliga behandlingen dagspressen har en rent presspolitisk bakgrund och är väl motiverad. Det i systemet inbyggda grundavdraget förmlås höjt från nuvarande 12 milj.kr.

10 Sammarfaztning

till exempelvis 15 mi1j.kr. Om förändringar i reklamskattevillkoren skulle te sig befogade från andra än presspolitiska utgångspunkter förutsätter kommittén att dagstidningarna kompenseras på sätt. lämpligt I kapitel 7 diskuteras taxesystemet i postens tidningsrörelse. Systemet innefattar direkta statsanslag till posten och har i övrigt avvägts från bl.a. presspolitiska utgångspunkter. Kommittén konstaterar att utvecklingen under senare år inneburit att den konstruktion som riksdagen beslutade år 1976 nu i praktiken har frångåtts av berörda parter. Kommittén anser att hela taxefrågan bör tas upp till förnyad prövning. Det bör ske med utgångspunkt i resultaten av nu pågående utredningar om postens sociala roll resp. kostnadema för verksamheten. Kommittén anser att en förutsättning för en konstruktiv av taxefråbehandling gan är att postens samhällsansvar närmare preciseras och att kostnadsbilden i tidningsrörelsen klarläggs. I kapitel 8 söker kommittén beräkna de ekonomiska konsekvenserna för dagspressen för det fall reglerna om samhällsinformations- och kungörandeannonsering skulle ändras på det sätt som föreslagits av informationsdelegationen. Kommittén uttalar att normerna för den av samhället bedrivna tidningsannonseringen i största möjliga utsträckning bör harmoniera med de övergripande mål statsmakterna angett för presspolitiken. I kapitel 9 analyserar kommittén det för presspolitiken centrala begreppet mångfald. Det erinras om att det yttersta syftet med de pressstödjande insatserna är att främja mångfalden och åstadkomma största möjliga bredd i nyhetsfönnedling och opinionsbildning. Det är sålunda fråga om den publicistiska och redaktionella mångfalden och inte primärt om mängden verksamma företag i juridisk eller företagsekonomisk mening. I kapitel 10 diskuterar kommittén innebörden av begreppen dagstidning, allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär, vilka i olika sammanhang omväxlande använts för att avgränsa det tidsom över huvud ningskollektiv taget och i den mån vissa kvalifikationskriterier är - skall kunna komma i uppfyllda fråga för presstöd. Kommittén betonar det önskvärda i att med en sammanfattande tenn, som är tydlig och överensstämmer med gängse språkbruk, kunna beteckna det ifrågavarande kollektivet. Med tanke på att ett betydande antal av de avsedda publikationema utges endast en gång per vecka måste benämningen dagstidning anses mindre lämplig, och kommittén förordar att i stället termen allmän nyhetstidning i fortsättningen används för att beteckna det tidningskollektiv som avses. Kommittén utvecklar också, till ledning för framtida tillämpning i tveksamma fall, hur begreppet lämpligen bör avgränsas. I kapitel 11 anges en norm för hur tidningar med delvis gemensamt innehåll bör bedömas i samband med frågor om presstöd. Kommittén anser att man av rationaliseringsskäl bör överge den hittillsvarande ordningen, som bygger på ett omständligt klassificerings-, mämings- och kontrollförfarande, där ett stort antal huvudtidningar, avläggare och separata editioner får sitt redaktionella innehåll granskat och procentberäknat

Sammarfattning

nummer för nummer. Regeln i nuvarande om att flera förordning tidningar under vissa förutsättningar skall anses vara en enda kan dessutom ifrågasättas från logisk synpunkt, och detsamma gäller bestämmelsen att i andra fall en viss del av en tidnings upplaga skall anses utgöra en särskild tidning. Som huvudprincip föreslås nu att staten även i presstödssammanhang godtar den identitet som en tidning tilldelats av utgivaren genom hans val av publikationens namn. Ett i vederbörlig ordning registrerat och i tidningsvinjetten presenterat namn motsvarar därmed en tidning utan att någon mätning av andelen eget material behöver genomföras. Samtidigt framhåller kommittén att även om en tidning utges i olika editioner, med delvis varierat innehåll, bör den betraktas som en och samma publikation så länge den framträder under enhetligt namn. I anslutning till dessa generella nonner rekommenderas vissa tilläggsregler som skall motverka tillkomsten av utpräglade skenarrangemang, avsedda enbart att ge effekt i presstödshänseende. I de närmast följande kapitlen 12-14 redovisar kommittén sina konkreta förslag till reformering av de direkta presstödsinsatsema. Systemet renodlas till att omfatta tre stödformer, - och driftsstöd, utvecklingsstöd samdistributionsrabatt -- vilka föreslås ersätta de nuvarande fem stödformema. I kapitel 12 presenterar kommittén sitt förslag till hur ett driftsstöd - i princip en motsvarighet till det nuvarande produktionsbidraget skall utformas. Stödformen är till sin karaktär selektiv, dvs. stödmedel fördelas endast till delar av totalkollektivet, men inom det selektiva systemets ram bör liksom hittills automatiskt verkande, generella regler gälla i största möjliga utsträckning. Normeringen bör dock till viss del vara differentierad på så sätt att den särskilt anpassas för var och en av tre huvudgrupper: högfrekventa tidningar (med 6 eller 7 nummer i veckan), medelfrekventa (med 3-5 nummer per vecka) resp. lågfrekventa (med 1 eller 2 nummer vecka). per Indelningen i dessa kategorier avviker i viss mån från den hittills tillämpade, som bygger på begreppen flerdagars- resp. fådagarstidningar. Som allmänna kvaliñkationslcriterier för driftsstöd bör liksom hittills gälla vissa minimikrav i fråga om abonnerad upplaga, prissättning m.m. Kommittén anser dock inte att man skall ha kvar regeln om att ett stödmottagande tidningsföretag inte samtidigt får ge ut annonsblad av viss omfattning. I fråga om de hög- och medelfrekventa tidningarna förordas också slopande av den hittillsvarande bestämmelsen att högst 50 % av spaltutrymmet får utgöras av annonser om driftsstöd skall utgå. För de hög- och medelfrekventa tidningarna bör enligt kommittén i fortsättningen gälla att spridningen bland hushållen i utgivningskommunen - tåckningsgraden inte får överstiga 40 % om driftsstöd skall beviljas. Denna procentgräns föreslås få en mer generell och konsekvent tillämpning än hittills. Endast i fråga om ett fåtal geografiska områden

12 Sammanfattning

med speciella förhållanden rekommenderar kommittén att man undantagsvis gör en avvikelse från huvudnormen. Kommittén föreslår vidare att man överger pappersförbrukningen som huvudgrund vid bestämningen av hur stort stödbelopp som skall utgå till en hög- eller medelfrekvent tidning. I stället förordas en beräkningsnorm grundad på vederbörande tidnings upplaga och utgivningsfrekvens. En maximering av stödbeloppet till en enda tidning bör gälla även i fortsätt- _ ningen 45 milj.kr. till en högfrekvent storstadstidning och 10 milj.kr. till andra högfrekventa och samtliga medelfrekventa tidningar. För de lågfrekventa tidningarnas del förordas driftsstödet, i likhet med det hittillsvarande produktionsbidraget, utgå med fasta schablonbelopp. Dessa blir enligt förslaget något högre än motsvarande belopp enligt nuvarande regler. Inom denna tidningskategori bör också, liksom tidigare, högre belopp kunna beviljas tidningar som dels har en upplaga över viss storlek, dels en spridning som sträcker sig över en större del av landet. Den tidigare till ett visst tusental fixerade upplagegränsen föreslås dock i dessa fall ersättas av en smidigare norm, som innebär att stödbeloppet trappas av i olika intervaller relaterade till successivt lägre upplagenivåer. För de lågfrekventa tidningarna bör liksom tidigare gälla en lägre kvalifikationsgräns med avseende på hushållstäckningen än för övriga tidningskategorier. Kommittén föreslår dock att gränsvärdet höjs från 20 till 25 %. Vidare föreslås för dessa tidningar en justering av kravet på minsta mängd redaktionellt innehåll från 1 300 till 1 000 spaltmeter per årgång. Till skillnad mot vad som rekommenderas i fråga om hög- och medelfrekventa tidningar anser kommittén att en gräns alltjämt bör finnas för de lågfrekventa tidningarna när det gäller hur stor andel av innehållet som får utgöras av annonser, om driftsstöd skall kunna beviljas. Gränsvärdet föreslås dock i fortsättningen bli 50 i stället för 40 %. För samtliga tidningskategorier föreslås följande. I den mån de föreslagna beräkningsnormema ger ett utfall som för en viss tidning blir avsevärt sämre än med nuvarande regler för produktionsbidrag skall enligt förslaget i flertalet fall reduktionen fördelas under en treårig övergångsperiod. Statens kostnader för driftsstöd kommer därför att det första året efter omläggningen ligga på i stort sett samma nivå som innevarande år - ca 400 milj.kr. -- för att vid slutet av den treåriga övergångsperioden vara nere i ett ca 5 % lägre belopp räknat i fast penningvärde. I kapitel 13 diskuterar kommittén teknisk förnyelse och samproduktion och drar slutsatsen att åtskilligt kan åstadkommas på området för att förbättra dagstidningars kosmadsläge. Kommittén föreslår ett utvecklingsstöd för att skapa incitament för strukturrationaliseringar och andra åtgärder som kan ge långsiktigt positiva effekter. Utvecklingsstöd bör utgå dels i form av bidrag till förpressinvesteringar hos enskilda företag, dels i form av räntesubventioner och lånegarantier för lån som förutsätts tas på den allmänna kreditmarknaden för in-

. Sammarfattning 13

vesteringar i gemensamma tryckerianläggningar, dels i form av samtryckningsbidrag för legotryckning av dagstidningar. Fonnfrågor, detaljfrågor och behandlas i beloppsnivåer anslutning till resp. stödform. Kommittén understryker att en måste innefatta fömyelseprocess lämpliga utbildningsprogram. Kommitten föreslår en ram på 5 för utmilj.kr. bildning, som inledningsvis bör användas dels för utveckling av en permanent utbildning i tidningsledning, dels för utbildningsprojekt av generell betydelse för branschutvecklingen. Utvecklingsstödet ersätter nuvarande utvecklingsbidrag, samverkansbidrag och lån ur pressens lånefond. Förslagen innebär bl.a. att den statliga långivningen till tidningsföretag upphör. I kapitel 14 föreslår kommittén vissa i förändringar beräkningsnormema för samdistributionsrabatten. Denna stödform innebär att staten skjuter till ett visst antal öre per exemplar av en allmän nyhetstidning om denna delas ut till abonnenterna tillsammans med andra och tidningar med ett av distributionsföretaget Ratillämpat enhetligt distributionspris. battskalan föreslås nu få en annan uppbyggnad med fyra i stället för tre rabattklasser, och öresnivåema, som varit nominellt oförändradesedan 1981, höjs genomgående. Båda de föreslagna förändringarna har getts en sådan profil att rabattökningen blir relativt sett större i de skikt där de mindre och medelstora har hela eller huvuddelen tidningarna av sin upplaga. Statens kostnader för samdistributionsrabatt beräknas med de förordade regeljusteringarna öka med ca 35 % till ca 79 kr., vilket innemilj. bär att man i stort sett återställer den reala nivå stödformen hade i mitten av 1980-talet. I kapitel 15 presenterar kommittén sin helhetssyn på det reformerade presstödet i ett tioårsperspektiv. Stödet bör fortsättningsvis bestå av driftsstöd, utvecklingsstöd och samdistributionsrabatt. Driftsstödet sänks något och får mer uttalat än hittills karaktären av en grundläggande garanti för fortsatt utgivning. Samdistributionsrabatten är men principiellt oförändrad, med höjda öresnivåer. Det nya presstödet bör under perioden till stor del inriktas på angelägna utvecklingsinsatser med sikte på ett förbättrat för stödtakostnadsläge gande tidningar. Det bör ske genom utvecklingsstödet. Medelsanvisningen bör dimensioneras så, att koncentrerade och omfattande stödinsatser kan göras under en begränsad tid. Kommittén föreslår att anvisningen gradvis byggs upp från högst 60 milj.kr. år 1 till högst 100 milj.kr. åren 3-6, för att sedan stegvis trappas av och åter vara högst 60 milj.kr. år 10. Syftet är att med relativt omfattande, samlade insatser under några år ge tidningsföretag möjligheter att åstadkomma långsiktigt positiva förändringar i verksamheten, vilket på sikt kan beräknas medföra ett totalt sett lägre behov av löpande driftsstöd. Den innebär att medelsbehovet för föreslagna utfonnningen statligt presstöd enligt kommitténs modell blir något lägre än enligt det nu gällande systemet. Det gäller både i det korta och i det långa perspektivet.

Sammanfattning

Om det refonnerade presstödet ger de förväntade effekterna fullt ut, bör denna skillnad bli särskilt märkbar framemot tioårsperiodens slut. I kapitel 16 påpekar kommittén att presstödsnämndens sammansättning och organisationen av arbetet hittills är väl lämpade för de uppgifter som ett delvis nytt presstödssystem kräver. Kommittén anvisar vissa möjligheter till förbättring och systematisering av insamlingen av relevanta uppgifter m.m. och föreslår att regeringen ger nämnden i uppdrag att starta ett planeringsarbete med sådan inriktning.

I och aktuella

Bakgrund

förhållanden

_ Utredningsuppdraget 17

i

1 Utredningsuppdraget

1. l Direktiven

I direktiven till kommittén tecknas inledningsvis bakgrunden till utredningsuppdraget. Föredragande statsråd erinrar om att den statliga politiken på medieområdet syftar till att värna grundläggande demokratiska friheter, främst informations-, åsiktsoch yttrandefriheten. Målet är att åstadkomma bredd och i informationsmångfald och åsiktsbildningen. Det konstateras vidare i direktiven att det nuvarande för stöd systemet till dagspressen i sina huvuddrag varit oförändrat sedan 1976. Den parlamentariska uppslutningen bakom har varit presstödet stor. I olika omgångar har reglerna emellertid modifierats och kompletterats, dels i anslutning till från förslag offentliga utredningar, dels på direkta initiativ från och regering riksdag. Utgångspunkten för kommitténs arbete bör enligt direktiven vara en utvärdering av effekter och erfarenheter av det nuvarande presstödet. Inom ramen för sin analys bör kommittén särskilt pröva giltigheten i vad som påståtts vara mindre tilltalande av stödet i dess nuvaranverkningar de utformning. Som

huvudförutsättning gäller dock att den statliga press-

politiken i stort skall ligga fast.

Enligt direktiven bör den tekniska utvecklingens betydelse undersökas och förutsättningarna för effektivisering och ekonomisk rationalisering prövas. Det framhålls att kommitténs översyn bör innefatta alla former av utgående stöd, dvs. även distributionsstöd och indirekta subventioner såsom förmånlig skattebehandling. Kommittén åläggs i direktiven de attanalysera långsiktiga ekonomiska effekterna av sina förslag, så att statens framtida stödinsatser blir möjliga att överblicka och kan hållas inom nuvarande totalnivå. En särskild fråga som skall i klargöras utredningen gäller den ekonomiska betydelsen för dagspressen av samhälls- och

kungörandeannonseringen.

Kommittén anmodas vidare att i sitt arbete väga in de förslag som 1985 lades fram av femte Dess betänkande pressutredningen. (Ds U 1985:2) Effektivare presstöd har efter remissbehandling inte lagts till grund för något ställningstagande från regeringen utan överlämnas till kommittén för att prövas inom ramen för den totala översyn av presstödet som utredningsuppdraget syftar till. Kommitténs direktiv återges i sin helhet i 1. bilaga

1.2 Genomförandet

Arbetet har bedrivits i kontakt fortlöpande med i olika sammanhang berörda parter. Sakuppgifter och synpunkter rörande branschförhållanden m.m. har inhämtats från bl.a. presstödsnämnden, Tidningsstatistik AB,

Utredningsuppdraget

olika forskningsinstitutioner inom högskolan, Svenska tidningsutgivareföreningen, Tidningamas arbetsgivareförening, Svenska joumalistförbundet, Grafiska fackförbundet, Handelstjänstemannaförbundet samt från tid-

ningskoncemer och enskilda tidningsföretag. Företrädare för bransch- och intresseorganisationer har deltagit i hear-

ings och kommittésammanträden. Tidningsföretag har enskilt eller i vissa

grupper gjort framställningar eller inbjudits att inför kommittén muntligt

framföra synpunkter. Statens pris- och kartellnämnd, postverket och samtliga samdistribu-

tionsföretag har lämnat sakunderlag och konsulterats rörande kostnader m.m. i tidningsdistributionen. Riksskatteverket har besökts och tillfrågats mervärde- och reklarnskatteförhållanden. Information och syn-

angående

punkter har utbytts med företrädare för reklamskatteutredningen och utredningen om indirekt beskattning. Särskild ekonomisk expertis har på kommitténs uppdrag genomfört lönsamhetsanalyser och studier av tidningsföretagens ekonomiska effek-

tivitet med utgångspunkt i åtta dagstidningar på fyra konkurrensorter.

Dessa undersökningar har avkastat fem delrapporter och en slutrapport som behandlats i kommittéarbetet.

Teknisk expertis har undersökt utvecklingen och förutsättningarna på

det tekniska området, i kontakt med bl.a. Nordisk Avisteknisk Samar-

betsnärnnd, Kungliga tekniska högskolan, vissa tidningsföretag samt andra sakkunniga på teknisk utrustning och datateknologi med särskild hän-

syn till tidningsproduktion. Kommittén har gjort ett betydande antal studiebesök på svenska tid-

ningsföretag för att orientera sig om aktuell problematik och lokala förutsättningar. Studieresor har företagits till Finland, Storbritannien och För-

enta Statema. Internationella förhållanden har undersökts.

Kommittén har så långt möjligt följt den aktuella debatten på dagspressområdet och i övrigt sökt fånga upp och utveckla de vidare uppslag

som framkommit under arbetet och som bedömts vara av värde för den

aktuella presstödsdiskussionen

Vi har använt det skisserade angreppssättet och valt att i betänkandet redovisa underlag och överväganden tämligen utförligt, med hänsyn till att det i direktiven framhålls vara av stor vikt att kommittén följer en bred uppläggning.

›

Utredningsuppdraget 19

1.3 Inkomna skrivelser

A. Skrivelser från i andra

regeringen/regeringskansliet frågor än

sådana som avser kommitténs eller egen administration ekonomi

Kommitténs Ankomst- Ärende samt uppgift om kommitténs behanddiarienr. datum ling

6 1986-06-05 beslut att överlämna

Regeringens femte pressutredningens slutbetänkande jämte remissytt-

tanden samt skrivelser frân presstödsnämnden mil. Materialet har beaktats vid utform-

ningen av äverväganden och förslag i olika

avsnitt av kommitténs betänkande. 36 1987-06-09 Regeringens beslut att överlämna kopia av

riksdagens skrivelse 1986/872128 och utskottsbetänkande (KU 1986/87:18), vari bl.a. fådagarstidningarnas situation behandlas. Riksdagens uttalanden i nämnda har fråga beaktats vid uformningen av bl.a. de föreslagna reglerna om driftsstöd i betänkandets

kapitel 12. 41 1987-08-25

Arbetsmarknadsdepartementets remiss van

kommittén bereds tillfälle att avge yttrande över en rapport från utredningen om Stiftel-

sen Invandrartidningen. Kommittén har avstått från att yttra sig i frågan.

53 1988-02-25 beslut att till kommittén

Regeringens överlämna en framställning från presstödsnämn-

den om viss

författningsändring (avseende pantförskrivning av presstöd). Frågan be-

handlas i betänkandets kapitel 12.

B. Inkomna skrivelser i utom sådana

övrigt rapporter, prome-

morior och informationsskrifter som

på begäran tillställts kommittén under utredningsarbetets samt cirkulärmategång

rial etc.

Kommitténs Ankomst- Ärende samt uppgift om kommitténs behanddiarienr. datum

ling

2 1986-05-07 Svenska

tidningsutgivareföreningen, angåen-

de stödet till tidningsdistributionen. Berörda frågor behandlas i betänkandets kapitel 7 och * 14. 49 1988-01-15 för

Gruppen riksspridda endagstidningar,

angående regeln om att en abonnerad upplaga på minst 10 000 ex. krävs för att en

tidning

20 U tredningsuppdraget

skall anses ha riksspridning. Frågan behandlas i betänkandets kapitel 12. 50 1988-01-21 Svenska Dagbladet, angående bestämmelsen att armonsandelen hos tidning med produk-

tionsbidrag inte får överstiga 50%. Frågan behandlas i betänkandets kapitel 12.

52 1988-02-11 Tidningen Arbetaren, angående samma fråga som berörs i ovannämnda skrivelse med diarienr. 49. Se ovan.

54 1988-03-29 Tidningarnas Arbetsgivareförening, angående

utbildning i tidningsekonomi. Frågan behand-

las i betänkandets kapitel 13.

55 1988-05-30 Svenska tidningsutgivareföreningen, angåen-

de den indirekta beskatmingens betydelse för dagspressens ekonomi. Frågan behandlas i

betänkandets kapitel 5 och 6.

56 1988-06-02 Bonitets Förlags AB (utgivare av Haparanda-

bladet), angående reglerna för produktionsbidrag till tvåspråkig tidning i Tornedalen. F rågan behandlas i betänkandets kapitel 12.

Den statliga presspolitiken 21

2 Den

statliga presspolitiken

2.1 Grunderna för stödet och

stödets syfte

2.1.1 Den tryckfrihetsrättsliga grunden

Enligt en lång tradition i vårt land har medborgarna rätt att utan inblandning från myndigheter meddela upplysningar och åsikter genom att framställa och sprida tryckta skrifter. Statsmakten skall i princip inte befatta sig med hur denna rättighet utnyttjas. Utgivare av skrifter skall däremot kunna påräkna statens aktiva skydd, om informationsfriheten i någon situation skulle behöva värnas mot obehörig påverkan.

Tidningen representerar en av de publikationsformer som med stöd av

denna princip tillförsäkras

långtgående frihet från statlig inblandning. En

grundläggande tanke är sålunda att ingen tvekan skall kunna råda om tidningspressens självständighet och dess rätt att kritiskt granska myndigheter och politiska instanser. Tillämpningen av den åberopade principiella inställningen när det gäller myndigheternas förhållande till pressen har sedan ett par århundraden ytterst garanterats genom stadganden i tryckfrihetsförordningen, som alltjämt är en av de svenska grundlagarna. Den syn på det fria ordets fundamentala betydelse som avspeglas i denna grundlag omfattas i det svenska samhället av alla befolkningsgrupper.

2.1.2 Utvecklingstendenser på tidningsmarknaden Allmänt

Den tekniska och ekonomiska har emellertid utvecklingen medverkat till att det efter hand blivit allt svårare för såväl enskilda som grupper att i praktiken utnyttja sin rätt att ge ut tidningar. Inte minst gäller detta utgivning av sådana tidningar som strävar efter att med dagligen utkommande nummer bedriva en fortlöpande nyhetsförmedling och opinionsbildning. Svårighetema sammanhänger framför allt med att i det dagspressen moderna kommunikationssamhället möter delvis andra

och mer kompli-

cerade problem än tidigare, samtidigt som den för sin produktion och distribution är underkastad marknadsekonomins allt hårdare krav och restriktioner. Till följd av sina grundläggande ambitioner, som avser upplysning och idémässig påverkan, har dagstidningama många gånger svårt att möta sådana hinder genom att inta ett renodlat kommersiellt förhållnings- Sätt. Typiskt för tidningsmarknaden är vidare att där finns inbyggda vissa mekanismer som är ägnade att mer eller mindre automatiskt förstärka de redan starkas position och att ytterligare försvaga de övrigas. Av betydelse är därvid inte minst den inverkan på den enskilda tidningens ekonomi som kan härledas från försäljningen av annonsutrymme.

22 Den statliga presspolitiken g

Ett antal framgångsrika dagstidningar har sålunda till följd av sin at-

traktion hos läsare ochannonsörer successivt förbättra sin ställ-

kunnat

ning och konkurrenskraft, medan deras medtävlare om läsarnas intresse

relativt sett försvagats. Tidningar i den senare kategorin har i många fall

tvingats upphöra till följd av sviktande ekonomi utan att det från början,

objektivt sett, har förelegat någon påtaglig kvalitetsskillnad i förhållande till konkurrenten när det gäller den enskilda tidningen betraktad som

redaktionell produkt.

K oncentrationen efter andra världskriget

Det var framför allt under decennierna närmast .efter andra världskriget

som den här skisserade tendensen blev alltmer tydlig. Antalet tidningar

med en utgivning av mellan fyra och sju nummer per vecka minskade

exempelvis mellan åren 1940 och från 132 till 89 eller med 33

197_5 procent. För tidningar med glesare utgivningsfrekvens -- men med dags-

pressens kännetecken i övrigt -- noterades under samma period en än kraftigare nedgång, nämligen från 104 till 57 eller med 45 procent. Större delen av den nyssnämnda stmkturförändringen hänför sig till

tjugoårsperioden 1950-1969. Under denna tid minskade antalet orter i

landet med konkurrerande tlerdagarstidningar från 50 till ca 20. Även många tidningar som hade varit ensamma på sin ort tvingades upphöra.

Antalet orter med egen tidningsutgivning minskade kraftigt. Koncentrationsprocessen tog sig uttryck dels i direkta nedläggningar, dels i fusioner som innebar att en svagare tidningsrörelse i en eller annan form uppgick i en starkare. Vid fusionering kunde ibland den uppköpta tidningen leva kvar som s.k. avläggare till huvudtidningen, varvid både tidningstitlama behölls och åtminstone nominellt ingen minskning av antalet pressröster behövde registreras. Utveck1ingenkan emellertid sammanfattningsvis beskrivas som en

tilltagande regional monopolisering av dagspressen. Tendensen var vid

i mitten av 1960-talet så markerad att en fortsatt koncentration med stor

sannolikhet kunde förutes om inte motåtgärder sattes in.

2.1.3 önskemålen om en presspolitik

I allt vidare kretsar hade samtidigt dagstidningarnas betydelse för vidmakthållandet av en levande demokrati kommit att uppmärksammas. Inte minst i ljuset av erfarenheter som vunnits under andra världskriget framstod en väl förgrenad nyhetspress som en förfolkstyrelsens fortbestånd väsentlig faktor. Det gavs därmed anledning att överväga, huruvida prin-

cipen om statsmaktens neutralitet gentemot utgivare av skrifter nödvän-

digt måste tolkas så strikt att det allmänna även måste avstå från ekono-

miska stödåtgärder i syfte att underlätta tidningsutgivning. Efter hand kom det av flertalet meningsriktningar att uppfattas som

besvärande om den tilltagande koncentrationen på tidningsområdet skulle gå så långt att makten över dagspressen blev begränsad till ett fåtal -

Den statliga presspolitiken 23

vare sig privatpersoner eller organisationer. Det för den demokratiska vitala intresset utvecklingen av att behålla den mångfald i nyhetsförrnedling och opinionsbildning som garanterades av en rikt förgrenad dagspress framstod i detta perspektiv som alltmer centralt. Principen att staten i största möjliga utsträckning skall avhålla sig från påverkan gentemot utgivare av skrifter betraktades visserligen alltjämt som grundläggande och självklar. Men slutsatsen var att den i det moderna mediesamhället dock inte behövde tolkas så rigoröst att varje form av ekonomiskt stöd från staten till en tidningsrörelse blev utesluten. Det blev också allt vanligare att i den allmänna debatten möta krav på utformningen av en statlig presspolitik, ett begrepp som i vårt land knappast tidigare under fredstid föns fram i diskussionen om

samhällsfrågor.

2.1.4 Tidiga förmåner och de forsta direkta stöden

Det är mot den här tecknade bakgrunden som framväxten under de senaste 15-20 åren av ett system för statligt stöd åt dagstidningama skall ses. Vissa beslut på skatteområdet hade för övrigt redan på 1940- och 1950-talen gett en anvisning om att statsmakterna bedömde dagspressens förhållanden och i samhället som annorlunda, med ställning åtföljande rätt till vissa förmåner, jämfört med övriga grenar av näringslivet. Dagstidningama hade sålunda undantagits från den 1948 införda pappersskatten, och när allmän varuskatt infördes 1959 att av

bestämdes försäljning

allmänna inte skulle omfattas. nyhetstidningar Som ett ytterligare stegi riktning mot mera direkta stödforrner kan vidare ses det beslut om statliga ekonomiska till bidrag politiska partier som riksdagen fattade 1965. Ett dänned huvudsyfte angavs vara att underlätta den politiska vilket komopinionsbildningen, antogs i praktiken ma de till partierna knutna tidningarna till godo. När det emellertid mot slutet av 1960-talet stod klart att de dittills vidtagna, indirekt verkande åtgärderna inte på något avgörande sätt kunde hejda den inskred tilltagande tidningsdöden, statsmakterna med vissa direkta stödinsatser. I två omgångar, 1969 resp. 1971, beslöts sålunda om åtgärder i syfte att underlätta den fortsatta verksamheten för sådana tidningar, de s.k. som till andratidningama, följd av övennäktig lokal konkurrens brottades med särskilt stora problem. I den första beslutsomgången till lån skapades möjlighet fördelaktiga för den nämnda och vidare inrättades en fomi av subtidningskategorin, vention av tidningsdistributionen, avsedd att särskilt gynna de svaga tidningarna. Genom 1971 års beslut ett kompletterades stödåtgärdema med driftsbidrag till andratidningarnas löpande produktion.

1976 års principiella ställningstaganden

Massmediernas funktion i det demokratiska systemet

Efter ett omfattande utredningsarbete av 1972 ârs pressutredning fastställde statsmakterna år 1976 övergripande riktlinjer för presstödspoliti-

24 Den statliga presspolitiken

ken samt ändrade regler för presstödet. I utredningens betänkande (SOU 1975:79) Svensk Press - Statlig presspolitik hade b1.a. redovisats en översikt av olika ideologier som genom århundraden präglat synen på massmediemas funktion allmänt sett samt förhållandet mellan medierna

och den politiska makten. Utredningen analyserade sedan de uppgifter

som är väsentliga för massmedierna, och däribland pressen, i ett samhälle som det svenska. Pressutredningens huvudtanke, till vilken regeringen anslöt sig i prop.

1975/76:13] och därefter även riksdagen, var att det övergripande målet

för mediepolitiken inte bör sökas inom massmediebranschen utan i sam-

hället i övrigt. I centmrn för den svenska mediepolitiken står med detta

synsätt de demokratiska värdena. Massmedierna skall medverka till att

förstärka och fördjupa den svenska demokratin.

Mediemas funktion inom ramen för det demokratiska systemet preci-

serades av statsmakterna, med utgångspunkt i pressutredningens analys, till att avse följande fyra uppgifter.

1. Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att med-

borgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de förtroen-

devalda bör genom massmedierna få löpande information om enskil-

das och organisationers uppfattningar i politiska frågor.

2. Massmedierna bör fristående eller som för organiserade sam-

språkrör

hällsintressen kommentera skeendet i samhället.

3. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska den verk-

samhet som utövas av de inflytelserika i samhället.

4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan politis-

ka, fackliga och andra ideella grupper i samhället.

Dagspressens särskilda uppgifter- motiv för stöd

Riksdagen anslöt sig också till de motivuttalanden av departementsche-

fen där den nyss redovisade beskrivningen av mediernas huvuduppgifter kommenterades med särskild hänsyn till dagspressens förhållanden. Departementschefen anförde följande (prop. s. 130):

För egen del vill jag framhålla att den redovisning av massmediemas funktioner som utredningen har lämnat självfallet kan kompletteras. Som radioutredningen har framhållit leder dock inte detta till andra

slutsatser om vilka mål samhället bör ha för sin massmediepolitik än

dem pressutredningen från sina har utgångspunkter dragit. Jag vill också klart deklarera att jag inte har uppfattat pressutredningen så att

man har velat överdriva dagspressens partipolitiska roll. Politiskt och Samhällsorienterande material omfattar i utredningens analyser vä-

sentligt vidare områden än utpräglat partipolitiska frågor. Gränsen

mellan vad utredningen betecknar som Samhällsorienterande material och vad några remissinstanser hänför till kulturområdet är knappast

särskilt skarp. Åtskilligt av tidningarnas kulturmaterial torde kunna

inrymmas under de av pressutredningen framhävda uppgifterna för

dagspressen. _ Det är emellertid viktigt att göra klart att det är dagspressens bety-

Den statliga presspolitiken 25

delse för vidmakthållandet av en levande demokrati som i första hand motiverar ett statligt stöd till pressen. Det kan vara angelägna uppgifter för pressen att förmedla annonsinformation eller att skänka förströelse och av olika underhållning slag. Sådana uppgifter kan dock enligt min mening fullgöras utan en lokal konkurrens på tidningsmarknaden. Däremot vill jag framhålla att pressen är den klart viktigaste källan för medborgarna när det gäller information i samhällsfrågor. För stora grupper av medborgare utgör lokalpressen den huvudsakliga kontakten med den demokratiska processen i kommuner och landsting. En allsidig press som kan infonnera och spegla den lokala opinionen är således en av de grundläggande fömtsätmingama för en väl fungerande kommunal demokrati.

Övergripande mål

I propositionen (s. 133) och riksdagsbeslutet bekräftades också statsmak- 4 ternas anslutning till de hade principer utredningen åberopat såsom grundläggande för presspolitiken. I utredningsbetänkandet (s. 295 f.) redovisas dessa principer med följande resonemang: Då fram ett till pressuuedningen lägger förslag handlingsprogram görs detta med det övergripande målet att vidmakthålla och om möjligt förbättra den kommunikation som sker genom tidningar. Ett representativt demokratiskt system kräver ett intensivt utbyte av idéer samt kunskap om olika opinioner. En förutsättning härför är en mångfald inom pressen. Tidningskoncentrationen får inte gå så att makten långt över tidningarna begränsas till få - det må vara några privatpersoner eller organisationer. Alla betydande meningsriktningar måste ha tillgång till organ där de kan framföra de egna och där det budskapen finns plats för en intern debatt. Målet för presspolitiken är således att det skall finnas en mångfald på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet för en allsidig debatt och I det opinionsbildning. följande skall ett antal konkreta åtgärder föreslås som är ägnade att förhindra tidningsnedläggningar och skapa möjligheter för en större rörlighet på marknaden.

Åtta huvudpunkter vägledande för stödets utformning

Enligt departementschefen var den av utredningen presenterade analysen en god grundval för nödvändiga ställningstaganden till målen för och ut-

fommingen av det statliga presstödet. I propositionen (s. 133 f.) återgavs också de sammanfattande huvudsynpunkter som hade forutredningen mulerat och angett som vägledande för förslagen till konkreta stödåtgärder. Dessa åtta huvudpunkter var:

1. Konkurrens mellan tidningar marknader på regionala bör stimuleras. Två eller flera tidningar på en utgivningsort skapar förutsättningar för valfrihet åt läsarna. 2. I de fall då tidningskoncentrationen lett till monopol på den lokala marknaden måste presspolitiken stimulera till alternativ i form av kompletterande, monopolbrytande organ.

26 Den statliga presspolitiken _

3. Kedjebildning och ägarkoncentration måste uppmärksammas. Ägar-

förhållandena inom tidningsmarknaden bör vara allmänt kända och det bör ske en fortlöpande registrering av förändringar inom ägarstrukturen. 4. Presspolitiken måste utformas så att det inte skapas möjligheter till eller oro för ingrepp gentemot enskilda tidningars innehåll.

5. Reglerna för de statliga åtgärderna skall vara lätt tillämpbara och så långt möjligt av automatiskt verkande karaktär. 6. Samverkan mellan tidningsföretag bör stimuleras. En sådan har upp-

enbara resursmässiga fördelar.

7. Det regelsystem som styr fördelningen av de statliga bidragen till

pressen skall grundas på en analys av marknadsförhållandena och befordra god hushållning bland de tidningar som erhåller stöd.

presstödet skall administreras av en nämnd med resurser

4 8. Det statliga att göra fortsatta analyser av branschen och enskilda marknadssituationer.

2.1.6 Begreppen dagstidning och mångfald

I statsmaktemas beslut år 1976 berördes också en annan fråga av princip-

iell betydelse, nämligen hur begreppet dagstidning skulle definieras i presstödssammanhang. Definitionsfrågan hade diskuterats redan i sam-

band med införandet 1969 och 1971 av vissa stödåtgärder för de s.k. andratidningarna och även dessförinnan uppmärksammats, nämligen när man på 1940- och 1950-talen beslutade om befrielse för allmänna nyhetstidningar från vissa skatter.

Dagstidningskommittén går dock inte närmare in på dessa övervägan-

den här. Kommittén skall i ett senare kapitel beskriva hur den anser att

man bör avgränsa det tidningskollektiv som i fortsättningen skall kunna

komma i för presstöd. Därvid skall också redovisas en översikt

fråga

över de tidningsbegrepp och definitioner som under årens lopp kommit till användning i samband med beslut om olika statliga förmåner till

dagspressen. Bevarandet av mångfald inom dagspressen blev som framgått i och med beslutet 1976 knäsatt såsom det övergripande målet för presspoliti-

ken. Hur statsmakterna tänkte sig tolkningen på det konkreta planet av begreppet mångfald kan i någon mån utläsas av de tre första nyss återgiv-

na huvudsynpunktema, där resonemang förs om bl.a. konkurrens, valfri-

het och altemativ. Dagstidningskommittén menar dock att analysen av

det centrala mångfaldsbegreppet bör föras ett steg vidare och återkommer härtill i ett särskilt kapitel.

2.2 Det direkta presstödet

2.2.1 Stödformerna Enligt förordningen (1981:409, senast ändrad 1988:672) om statligt stöd

l

_ Den statliga presspolitiken 27

till dagstidningar omfattar

detta system f.n. fem olika stödforrner, nämligen produktionsbidrag, utvecklingsbidrag, samverkansbidrag, samdistributionsrabatt och lån ur pressens lånefond. Det direkta pressstödet har i stora drag haft denna utformning sedan 1976; t.o.m. budgetåret 1986/87 förekom dessutom ett etableringsstöd vilket emellertid då slopades med . motiveringen att det under flera år endast utnyttjats i ringa utsträckning. Kommittén avser att i senare kapitel mer utförligt behandla de särskilda mål som angetts för var och en av de nämnda stödåtgärdema samt utformningen av de regler som f.n. gäller för dessa. Redovisningen kommer då att separat för varje stödform anknytas till en utvärdering av de hittillsvarande insatserna och direkt av de till och följas förslag ändringar kompletteringar av stödsystemet som på olika punkter framstår som motiverade. I dettainledande avsnitt skall därför endast ges en kortfattad översikt över samtliga stödformer och deras i stort. uppläggning Produktionsbidraget, som är den kostnadsmässigt dominerande stödformen, syftar enligt den nyssnämnda förordningen till att stödja utgivningen av dagstidningar i marknadsmässigt underläge. Grundläggande kriterier för att en tidning skall komma för ifråga produktionsbidrag är att

den har l) i huvudsak abonnerad upplaga, 2) minst 2 000 abonnerade

exemplar, 3) en annonsandel på mindre än 50 % samt att den 4) tillämpar gängse abonnemangspriser. Bestämningen av tidningens marknadsmässiga läge grundas i princip på dess relativa bland hushållen spridning på - utgivningsorten hushållstäckningen varvid ett spridningsmått under vissa gränsvärden, olika för olika tidningskategorier, berättigar till bidrag enligt särskilda beräkningsregler. I såväl för denna stödform som i motiveringen utformningen av de bestämmelser som reglerar densamma att ligger, produktionsbidrag löpande skall kunna utgå till en tidning under en följd av år, dvs. så länge det marknadsmässiga underläget består och kriteriema i är övrigt uppfyllda. . Utvecklingsbidraget är däremot exempel på en stödform av mer tillfällig karaktär. Huvudsyftet anges i vara att stärpresstödsförordningen ka dagstidningar med en svag marknaden ställning på genom tillfälliga insatser. Bidraget, som är får med vissa bebehovsprövat, högst utgå stämda belopp och kan av en och samma tidning endast uppbäras under två år inom loppet av en fyraårsperiod. Under vissa förutsättningar kan även en tidning med få produktionsbidrag utvecklingsbidrag. statsmakterna har dock sanktionerat den bidragsbeviljande bedömmyndighetens ning att stödfonnen i första hand skall för utnyttjas tidningar utan produktionsbidrag vilka befinner sig i ekonomiska i allvarliga svårigheter, andra hand för sådana tidningar vilkas marknadssituation gör ett bidrag befogat och först i tredje hand för tidningar som uppbär produktionsbidrag. Samverkansbidraget syftar enligt förordningen till att underlätta produktions-, annonsförsäljnings- och branschsamverkan mellan tidningar. Medel inom ramen för denna stödform kan beviljas tidningar, av vilka

28 Den statliga presspolitiken .

minst en har produktions- eller utvecklingsbidrag, för samverkan i teknisk produktion eller annonsförsåljning. Tidningar med samma ägare eller inom samma koncern kan dock inte få bidrag för ett gemensamt branschsamverkan projekt. Om det gäller större samverkansprojektmåste minst en av deltagande tidningar ha produktions- eller

tredjedel

utvecklingsbidrag för att också samverkansbidrag skall kunna utgå. Vid

branschsamverkan får beviljas ett belopp motsvarande en tredjedel av totalkostnaden för det ifrågavarande projektet, i övriga fall avvägs bidraget enligt vissa andra normer som innebär gradvis sjunkande belopp under en period av högst fem år. Samdistributionsrabatten åsyftar enligt presstödsförordnin gen att underlåtta samarbete mellan dagstidningar när det gäller distributionen. Medel inom ramen för denna stödform beviljas i princip i proportion till det antal abonnerade exemplar av en tidning som distribueras tillsammans med andra tidningar enligt ett visst förfarande. Systemet förutsätter existensen av ett antal särskilt inrättade, fristående distributionsföretag och är upplagt så, att man i möjligaste mån skall neutralisera den konkurrensfördel som, genom övertag även på distributionssidan, annars ytterligare skulle stärka de dominerande tidningarnas position och försvaga de övrigas. Lån ur pressens lånefond slutligen ges i syfte att underlätta investering eller annan åtgärd som behövs för att stärka en dagstidnings konkurrensfönnåga på längre sikt, företrädesvis samverkansåtgärder. Lån får inte beviljas för projekt som kan finansieras på den allmänna kreditmark-

naden till normala villkor och på ett sätt som är betryggande från tidning-

ens synpunkt. Lån ur fonden lämnas för bestämd tid och kan under högst fem år vara amorteringsfritt.

2.2.2 Utfallet En utförlig sammanställning och analys av statens kostnader för direkta

presstödjande insatser under perioden 1976-1980 redovisades i dagspres-

skommitténs betänkande (SOU 1980:32) Stödet till dagspressen. Vi skall i detta avsnitt ge en översiktlig bild av den kostnadsmässiga utvecklingen fr.o.m. budgetåret 1980/81 såväl sammantaget som beträffande de olika stödformema var för sig. De angivna värdena avser faktiskt utbezalade

belopp, vilka beträffande några av stödforrnema avsevärt skiljer sig från

de för resp. år budgeterade beloppen.

Produktionsbidrag Av följande tabell framgår hur stora belopp som för vart och ett av budgetåren fr.o.m. 1980/81 utbetalats i produktionsbidrag och hur många tidningar som varje år fått sådant bidrag.

I Den statliga presspolitiken 29

Bud getår Utbetalat belopp, Avser kalender- Antal stödmilj. kr. år mottagande tidningar

Uppgifterna för 1988/89 speglar förhållandet i början av hösten 1988. Praktiskt taget samtliga hade då erhållit bidragsberättigade tidningar sitt produktionsbidrag för utgivningsåret 1988. Någon enstaka ytterligare utbetalning, som marginellt höjer den angivna bidragssumman, kunde dock förutses. Antalet torde för detta år stödmottagande tidningar slutgiltigt bli 78.

Etableringsstöd

Denna som alltså upphörde vid utgången av budgetåret 1986/ stödform, 87, har under hela 1980-talet belastat statskassan med tämligen blygsam-

ma Under

belopp. hela perioden har endast nio tidningar uppburit etableringsstöd. Det har i samtliga fall gällt med tidningar utgivning en dag i veckan. Tre av dem är numera nedlagda. Per budgetår har utbetalats följande belopp (mi1j.kr.):

De av riksdagen anvisade medlen avsedda för denna stödform har under samtliga budgetår till uppgått betydligt högre belopp än som i praktiken tagits i anspråk. Diskrepansen mellan budgeterade och utnyttjade medel var särskilt stor fr.0.m. 1984.

U tvecklingsbidfag

Hittills under 1980-talet har 34 sammanlagt tidningar beviljats utvecklingsbidrag. I flertalet fall har i bidraget legat storleksordningen 0,5 å 1 mi1j.kr. och fördelats på två rater. Fem tidningar har under den ifrågavarande åttaårsperioden fått vardera utvecklingsbidrag fyra gånger, vilket antyder att påtagliga ekonomiska problem för dessa Per förelegat företag. ”budgetår har statens kostnader för denna stödform uppgått till följande belopp (milj .kr.):

riksdagen sat för ändamålet inte under något budgetår utnyttjats mer än till en del.

i

30 Den statliga presspolitiken

Samverkansbidrag

Denna stödform har under den aktuella perioden utnyttjats av tidningsföretagen endast i ringa utsträckning. Bidrag har fr.0.m. 1980 t.o.m. juni

1988 beviljats till sammanlagt 16 samverkansprojekt, varav ungefär en

tredjedel haft karaktär av branschsamverkan. De beviljade beloppen har i

storlek varierat mellan 24 000 kr. och 5 milj.kr. Större bidragsbelopp har

i allmänhet fördelats på flera rater. Belasmingen per budgetår har varit

följande (milj.kr.):

Riksdagen har för vart och ett av budgetåren utom det senaste anvisat 7 milj.kr. till samverkansbidrag. För 1987/88 sänktes det budgeterade beloppet till 5 milj.kr. Skillnaden mellan de för ändamålet tillgängliga och

de faktiskt utnyttjade stödmedlen är som framgår mycket påfallande.

Samdistributionsrabalt

Antalet tidningsföretag som deltagit i den organiserade samdistributionen ökade successivt i början av 1980-talet, och systemet omfattar numera samtliga abonnerade dagstidningar. Medelsförbrukningen har varit påfallande jämn under hela perioden, dock något större det första året på

grund av att rabattsatsema då var högre. Sammanlagt har under vart och ett av budgetåren utbetalats följande belopp (milj.kr.):

Lån ur pressens lânefond Sammanlagt 38 lån ur lånefonden har beviljats hittills under 1980-talet. I några fall har en och samma tidning fått lån vid flera tillfällen. Lånebeloppen har i regel uppgått till mellan 1 milj.kr. och 3 men exem-

milj.kr.

pel finns även på betydligt större åtaganden. Riksdagen har genom ett särskilt beslut 1987 medgett att 175 milj.kr. får disponeras under en treårsperiod för lån till Aftonbladet och Svenska Dagbladet för uppförande av en gemensam tryckerianläggning. Vissa tidningar har erhållit lån ur fonden samtidigt som de uppburit utvecklingsbidrag. I många fall tillhör låntagama också den grupp tidningar som erhåller årligt produktionsbidrag. Utbetalningarna per budgetår ur lånefonden fördelar sig enligt följande (milj.kr.):

Den statliga presspolitiken 31

Summering

Statens utgifter under 1980-talet för direkta såsom de

presstödsåtgärder,

här redovisats separat för

varje stödform, uppgår vid en summering till följande totalbelopp.

Budgetåx Totalt presstöd Därav i lån,

För budgetåret 1988/89 är det inte nu möjligt att ange hur stora de totala utgifterna för presstödsåtgärder blir, eftersom mer än hälften av budgetåret återstår när betänkandet avlämnas. När det gäller den mest kostnadslcrävande stödformen, dock i det när-

produktionsbidraget, har

maste all förutsebar belastning av anslaget redan kunnat bokföras. En utgiftsökning med ca 32 mi1j.kr. har som framgått noterats beträffande

produktionsbidraget mellan de båda senaste åren. Om man i ett räkneexempel antar att utgifterna för övriga stödforrner blir oförändrade, skul-

le dänned totalkostnaden för budgetåret 1988/89 preliminärt kunna beräknas till 483 mi1j.kr. I denna kalkyl har då bortsetts från att pressens lånefond just detta år kan komma att belastas med ett

exceptionellt högt belopp till följd av det förut nämnda riksdagsbeslutet avseende Aftonbla-

det och Svenska Dagbladet. En kostnad för direkta till 483

presstödsåtgärder uppgående mi1j.kr. är ca 47 % högre än motsvarande för Denna belopp budgetåret 1980/81.

nominella

ökning kan jämföras med att den allmänna pris- och kostnadshöjningen, mätt genom konsumentprisindex_, uppgick till ca 78 % räknat

från 1980 års nivåoch fram t.o.m. augusti 1988. Statens kostnader för det direkta presstödet har sålunda under den senaste

åttaårsperioden höjts betydligt mindre än den allmänna prisnivån. Räknat i fast penningvärde ligger i själva verket presstödskostnadema 1988/89 - med de utgångs-

punkter som ovan angetts - på en nivå som är ca 17 % lägre än motsvarande nivå budgetåret 1980/81.

sot] 1988:48 Branschstruktur och marknadssituation

3 Branschstruktur och marknadssitua-

tion

Tidningsbranschens allmänna utveckling

3.1.1 Förhållandena t.o.m. 1970-talet

Under tiden från 1940 till 1970 var strukturutvecklingen inom dagspressen entydig. Antalet tidningar och tidningsföretag minskade kraftigt. Nedläggningarna drabbade i huvudsak små tidningar, varav merparten signerades borgerligt. Arbetarpressen förlorade färre, men upplagemässigt större tidningar. Pressens politiska struktur påverkades dock i mindre grad av nedläggningarna, eftersom de nedlagda borgerliga tidningarnas upplaga i stor utsträckning övertogs av lokala med konkurrenttidningar borgerlig signatur. Under en tjugoårsperiod minskade antalet orter med konkurrerande flerdagarstidningar från 50 till ca 20. Också tidningar som varit ensamma på sin ort lades ned. Antalet orter med egen minskade. tidningsutgivning Sedan presstödet införts 1969-71 hejdades tidningsdöden. Få ned- _ läggningar förekom under 1970-talet. Handels- Göteborgs och Sjöfartstidning var den största flerdagarstidning som lades ned under decenniet. Under 1970-talet tillkom flera nya dagstidningar som en direkt effekt av presstödet. Både 1972 års pressutredning och 1978 års dagspresskommitté fann att presstödet- särskilt stödet till fådagarstidningar - bidratill att ett flertal

git nya endagstidningar startats. Fådagarstidningarnas

upplaga ökade, i många fall kraftigt.

De fusioner mellan dagstidningsföretag som ägde rum under 1970talet minskade inte antalet dagstidningar. Fusionema rörde i de flesta fall lönsamma tidningsföretag som av andra lönsamma köptes tidningsföretag med andra spridningsområden. De uppköpta tidningarna levde kvar. 1979 fanns liksom tio år tidigare 17 landsortsstäder där två eller flera flerdagarstidningar utgavs. Också i de tre storstäderna konkurrerade flera flerdagarstidningar.

3.1.2 Utvecklingen det senaste decenniet

Första halvåret 1987 utgavs 165 varav 98 dagstidningar, flerdagarstidningar och 67 fådagarstidningar. Antalet har ökat dagstidningar margi-

nellt sedan 1980 (tabell 3.1). Ökningen förklaras dels av nyetablering av

fådagarstidningar, dels av att ett antal under 1980flerdagarstidningar talet delats i två editioner, var för sig definierade som en dagstidning. Inte heller proportionerna mellan antalet få- resp. har flerdagarstidningar ändrats nämnvärt. Fådagarstidningamas andel av den totala dagstidningsupplagan har minskat obetydligt, från 9,2 % 1980 till 9,1 % 1987.

34 Branschstruktur och marknaassituation

Tabell 3.1 Antal tidningar och upplaga, fördelad med hänsyn till utgiv» ningsfrekvens. Första halvåret 1987 l jämförelse med motsvarande halvår 1980 (inom parentes) Frekvens Antal tidningar Upplagai 1 000 ex. 1 nr/vecka 46 (40) 257 (221) 2 nr/vecka 6 (8) 36 (57) 3 nr/vecka 15 (17) 153 (166) 1-3 nr/vecka, 67 (64) 446 (445) summa 4 nr/vecka 7 (6) 79 (78) 5 nr/vecka 9 (9) 167 (123) 6 nr/vecka 68 (64) l 725 (1 718) 7 nr/vecka 14 (14) 2 497 (2 462) 4-7 nr/vecka, 98 (93) 4 469 (4 381) summa Samtliga 165 (157) 4 914 (4 826) Källa: Bearbetning av presstödsnämndens rapporter

har hittills under 1980-talet i huvudsak drabbat

Tidningsnedläggningar fådagarstidningar. Tio endagstidningar har lagts ned eller övergått till tidskriftsutgivning. Några av dessa tidningar fick en livslängd på blott

två-tre år sedan de startats med - eller hjälp av etableringsstöd uppburit -

produktionsbidrag från startåret men inte lyckats finna en egen mark-

nad med tillräcklig ekonomisk bårkrafL Fem flerdagarstidningar har sedan 1980 lagts ned eller minskat sin ut-

givningsfrekvens till fådagarsutgivning. Två av de tre nedläggningarna

gällde tidningar som nystartats kort före nedläggningen, Stockholms-Tidningen (1981-84) samt Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (1984-

85). Under 1986 gjordes de två A-presstidningarna Västgöta-Demokraten

och Kronobergaren om från flerdagars- till endagstidningar. På samma sätt minskade Finn Sanomat sin utgivningsfrekvens 1982 för att helt upphöra 1984. Två fådagarstidningar har under hela 1980-talet haft återkommande allvarliga ekonomiska problem med åtföljande oregelbunden utgivningsfrekvens. Haparandabladet gick i konkurs 1984 och 1987. Tempus, som startades med etableringsstöd 1981, gick i konkurs 1984 och 1986, vid det senare tillfället sedan tidningen ökat utgivningsfrekvensen från en till fem dagar i veckan. Båda tidningarna utkommer dock fortfarande och uppbär produktionsbidrag. Ytterligare en fådagarstidning med ekonomiska problem (Arbetartidningen Ny Dag) har minskat utgivningsfrekvensen från två dagar per vecka till en. Hittills under 1980-talet har ett drygt tiotal fådagarstidningar och två

flerdagarstidningar etablerats. Sju av dessa startades med hjälp av etableringsstöd, varav tre utgivna av politiska partier (Folkviljan/vpk, Altemativet/miljöpartiet samt NU/fp).

Med Stockholms-Tidningen och GHT gjordes de första försöken att

etablera flerdagarstidningar med hjälp av presstödet. ST etablerades av SAP:s lokala partidistrikt och LO främst för att ge huvudstaden en social-

demokratisk morgontidning. GHT startades som ett rent affärsprojekt av

I

Branschstruktur och marknadssituation 35

två intressenter ur det västsvenska Båda näringslivet. tidningarna förbrukade avsevärda innan de lades ned. Bakom belopp misslyckandet med etableringarna kan spåras en kombination av otillräckliga förberedelser, för höga kostnader och otillräckligt genomslag på marknaden. Medan antalet nyetableringar minskade under 1980-talet kännetecknades strukturomvandlingen inom da. spressen av ett stigande antal företagsköp (närmare därom i avsnitt 3.2). Flera av de sålda var tidningarna familjeägda tidningar som avyttrades inför generationsskiften. Köpama tillhörde i flera fall landets större

tidningskoncemer. Ägarskiftena på-

skyndade den strukturprocess genom vilken flertalet flerdagarstidningar i samma eller angränsande län kommit att ägas av en eller ett fåtal starka tidningskoncemer (Pers i Västmanland, Hallpressen i Jönköpings län/ Västergötland, etc.). Två - SDS- och VLT-koncerdagstidningsföretag nerna - noterades under 1980-talet på Stockholmsbörsen, där sedan tidigare endast Dagens Nyheter/Expressen varit noterade. Under första halvåret 1987 hade antalet landsortsstäder med lokaltidningskonkurrens minskat till 15, sedan i Borås och A-presstidningama Växjö dragit ned utgivningsfrekvensen till en dag per vecka. I samtliga tre storstäder såg dagstidningsstrukturen 1987 ut som den gjorde 1980.

3.2 Aktuella

ägarförhållanden

1987 fanns 137 företag som utgav dagstidningar, fyra fler än 1980. I flera fall har emellertid samma ägare dominerande över flera tidinflytande ningsföretag. I praktiken fanns 1987 ca 75 ägare eller ägargrupper till de 169 tidningarna. Av dessa utgav ca 50 en tidning vardera, och de övriga två eller flera tidningar vardera.

3.2.1 Olika ägarformer

Inom förekommer dagspressen tre ägarformer: tidningarna är organisationsägda, stiftelseägda eller privatägda. Organisationsägda tidningar utges i regel av aktiebolag eller kommanditbolag, i vilka aktierna eller andelama eller centrala ägs av lokala fackliga och politiska organisationer. Ett antal tidningar drivs som ekonomiska föreningar, i vilka andelama i huvudsak ägs av organisationer. Stiftelseägda tidningar utges också i regel av aktiebolag, i vilka aktiemajoriteten ägs av en stiftelse. Privazägda tidningar utges vanligtvis av aktiebolag i vilka aktierna ägs av privatpersoner eller andra Också ekonomiska föreaktiebolag. ningar dominerade av privatpersoner förekommer som ägare. I tabell 3.2 redovisas antalet fördelade dagstidningar på ägarformer. Tidningarna är uppdelade i fådagarstidningar (1-3 nr/vecka) och flerdagarstidningar (4-7 nr/vecka).

36 Branschszruktur och marknadssituation Tabell 3.2 Dagstldnlngarnas ägarformer 1986

Källa: Presstödsnänmden

Knappt hälften av flerdagarstidningama är privatägda. Dessa har 63 % av flerdagarstidningamas samlade upplaga mot 12 % för de stiftelseägda tidningarna och 25 % för de organisationsägda tlerdagarstidning-

arna. . Under de senaste tio åren har de stiftelseägda tidningarnas andel av

tlerdagarsupplagan ökat från 8 till 12 %, genom att stiftelser köpt tidningar som tidigare varit privatägda. Antalet privatägda llerdagarstid-

ningar har ökat under samma period genom att

några fådagarstidningar

ökat periodicitet. Samtidigt har dock gruppens upplageandel minskat nå-

got, även om privatägda tidningar fortfarande i genomsnitt är större än

tidningar med andra En liknande - fler

ägarfomier. utveckling tidningar

men med - kännetecknar lägre upplageandel de organisationsägda tidningarna.

Bland fådagarstidningarna har privatägda och varorganisationsägda

dera lika stor andel av upplagan, men de är

organisationsägda tidningarna

fler till antalet och därmed också i genomsnitt mindre.

3.2.2 Större ägargrupper 1986 kontrollerade 12 ägargrupper upplagor på minst 100 000 ex. Till-

sammans utgav dessa grupper 74 tidningar med en total upplaga på 3 583

000 ex. Det motsvarar 44 % av totala antalet dagstidningar och 73 % av

den totala I tabell 3.3 redovisas

dagstidningsupplagan. de 12 ägargruppema med antal tidningar, upplaga samt den procentuella upplaga varje

grupp hade av dagspressens totala upplaga 1986.

Tabell 3.3 De upplagemässigt största ägarna 1986

Huvudägare Antal Därav Upplaga % av tidningar tlerdagarstidn. 1 000 ex. totalupplaga

Källa: Presstödsnämnden

i Branschstruktur och marknadssituation 37

Upplagemässigt största ägaren är familjen Bonnier, som genom börsnoterade AB Tidnings Marieberg kontrollerar Dagens Nyheter och Expressen samt via & AB kontrollerar Affärsförlaget Dagens Industri. Sammanlagt säljer dessa tidningar 21 % av dagspressens totala upplaga. LO äger via sitt aktiebolag LO-media AB fyra tidningar. Aftonbladet var sedan tidigare helägt av LO. 1985 förvärvade organisationen i samband med omstruktureringen av A-pressen aktiemajoriteten i Norrländska Socialdemokraten, Östersund och Länstidningen tidningen Härjedalen, vilka man tidigare varit av. minoritetsägare som till 51 % ägs av SAP och till 49 % av LO, utger ett A-pressen, tjugotal tidningar med en sammanlagd upplaga på närmare 450 000 ex. Tidningarna utgavs tidigare av ett antal aktiebolag som var dotterbolag till aktiebolaget A-pressen AB. Från och med årsskiftet 1985/86 överfördes av de flesta utgivningen A-presstidningarna till ett gemensamt kommanditbolag. Undantagna blev Arbetet Skåne och Arbetet Väst, som även under 1986 utgavs av Tryckeri AB Framtiden, men som därefter utgivits av ett separat kommanditbolag med samma ägare som A-pressen. Avsikten med dessa åtgärder var att under en rekonstruktionsperiod bedriva verksamheten i de nya kommanditbolagen för att senare återföra administrationen till koncernen A-pressen AB, så snart tillfredsställande lönsamhet uppnåtts. Under 1988 har koncernledningen meddelat att rekonstruktionsarbetet kunnat genomföras fortare än som ursprungligen bedömdes möjligt. Vissa steg i mot riktning avveckling av rörelsen i kommanditbolagsform har sålunda tagits redan vid mitten av 1988, och enligt de senaste planerna avses kommanditbolagen komma att upphöra helt före årsskiftet 1988/89. Under de senaste tio åren har antalet tidningstitlar inom A-pressen ökat genom att tre flerdagarstidningar editionerats och sju endagstidning-

ar startats. Fem av dessa har lagts ned. Två flerdagarstidningar har över-

gått till fådagarsutgivning. Familjen Hjörne äger Göteborgs-Posten och kvällstidningen GT som

dominerar tidningsmarknaden i med Göteborg omnejd. Tillsammans har de båda tidningarna för närvarande en upplaga på mer än 400 000 ex. och är därmed landets fjärde största tidningskoncem. Femte i upplagestorlek är den börsnoterade SDS-koncemen i Malmö där släktema Wahlgren och har det dominerande Hammarskjöld ägarinflytandet. Släktema har 36 % av aktierna och 26 % av rösterna och den Wahlgrenska Stiftelsen har ytterligare 3 % av aktierna och 27 % av rösterna. Koncernen utger tre tidningar: Sydsvenska Dagbladet, Kvällsposten samt Trelleborgs Allehanda. Handelsbolaget Svenska Dagbladet AB & Co. utger numera endast Svenska Dagbladet. Tidigare ägde man Huvudstadspress AB, som utgav ett antal förortstidningar i Storstockholm. Företaget såldes till ett tryckeriföretag och försattes 1987 i konkurs. i Andelsägare handelsbolaget är för närvarande 188 större industri- och handelsföretag. Störste andelsägare är Svenska Dagbladets AB med 23 % av andelama. Detta aktiebolag ägs i sin tur av Stiftelsen Svenska Dagbladet.

i 38 Branschstruktur och marknadssituation

Familjen Ander äger tio tidningar med utgivning i Värmland, Västergötland, Skåne och Västmanland. Upplagan totalt överstiger 200 000 ex., dvs. ca 4 % av dagspressens totala upplaga.

De av familjen Hamrin ägda tidningsföretagen (Herenco AB, Hallp-

ressen) utger åtta tidningar med en sammanlagd upplaga på ca 170 000 ex. och en huvudsaklig spridning i Småland och Västergötland. Största tidningen i gruppen är Jönköpings-Posten. Familjen äger också sedan 1986 50 % av aktiema i Skövde Nyheter. Barometemgruppen består av tidningarna Barometern i Kalmar, Smålandsposten i Växjö samt Blekinge Läns Tidning i Karlskrona. Tidningarna ägs av en lokal stiftelse i Kalmar, dominerad av familjen Göthe. Centerpartiet äger via Centertidningar AB sju tidningar som med en total upplaga på 125 000 ex. är den tionde största dagstidningsgruppcn. Koncernen bildades under 1970-talet genom köp av ett antal privatägda landsortstidningar.

Stiftelsen Gefle Dagblad äger de fyra Norrlandstidningarna Gefle

(i Bollnäs), Sundsvalls Tidning och Örnsköldsviks Al-

Dagblad, Ljusnan

lehanda. De båda senare tidningarna inköptes 1985, och var tidigare privatägda. GD/Ljusnan äger drygt 90 % av aktiema i gruppen men kontrol-

lerar endast 47 % av rösterna. Röstmajoriteten behålls tills vidare av ST/ ÖA:s tidigare ägarfamiljer Alström och Wide. Inom en tioårsperiod har

dock GD rätt att överta röstrnajoriteten. Familjen Pers äger sex tidningar som huvudsakligen utges i Västmanland med en sammanlagd på 100 000 ex. Huvudtidning är Vest-

upplaga manlands Läns Tidning. Familjen äger också Bärgslagsbladet samt Arbo- Tidning. Gruppen utökades 1981 genom köp av Sala Allehanda, Ave-

ga

sta Tidning och Fagersta-Posten som tidigare ägdes av familjen Bengtsson

med kvarvarande tidningsinnehav i Dalarna. Utom de sex tidningar familjen Pers huvudäger köpte VLT 1985 hälften av aktierna i Trollhättans Tidning och Elfsborgs Läns Allehanda (resten köptes av tidningen Bohusläningen i Uddevalla, som senare sålt sin andel till VLT). Familjen Pers äger nära 80 % av aktierna i moderbolaget VLT, som är börsnoterat. Av de tolv största tidningskoncemema är sju privatägda, två stiftel-

seägda och tre organisationsägda.

Utöver dessa tolv ägargrupper finns ett antal ägare som utger en eller flera tidningar av betydande storlek. Följande kan nämnas. 1976 köptes Nerikes Allehanda, Motala Tidning och Bergslagsposten

av Liberala Tidningar KB. Säljare var familjen Ljung. Liberala Tidningar

KB ägs av de sex liberala tidningarna Eskilstuna-Kuriren, Falu-Kuriren,

Gefle Dagblad, Göteborgs-Posten, Vestmanlands Läns Tidning och Ömsköldsviks Allehanda. NA med dottertidningar har för närvarande en

upplaga på sammanlagt ca 100 000 ex.

som utkommer i Dalarna med

Familjen Bengtsson äger fem tidningar

en sammanlagd upplaga på 75 000 ex. Största tidningen i gruppen är Falu-Kuriren med 35 000 ex. Släkten Ridderstad är störste aktieägare i

Östgöta Correspondenten som också utger Tranås-Posten, med en sam-

i Branschstruktur och marknadssituation 39

manlagd upplaga på 72 000 ex. Norrköpings Tidningar (52 000 ex.) och Västerviks-Tidningen (13 000 ex.) ägs av Erik och Asta Sundins stiftelse. Högerns Förlagsstiftelse äger de tre tidningarna Gotlands Allehanda

(12 000 ex.), NorrbottensKuriren (33 0()0 ex.) och Västernorrlands Allehanda (17 O00 ex.).

3.2.3 Förändringar sedan 1976

Under perioden 1976-88 har ett antal etablerade

dagstidningar bytt ägare. I tabell 3.4 redovisas tidningstitel,

upplaga, köpare och ånal för köpet. Tabell 3.4

Ägarförändringar inom dagspressen 1976-88

Hallandsposten

Örnsköldsviks Allehanda 22,6 Gefle Dagblad 1985 _

Trollhättans Tidning 18,6 Pers gn/B ohusläningen 1985 Senare enbart

Källa: Presstödsnämnden

Sedan 1976 har därmed 19 med en tidningar sammanlagd upplaga på närmare 350 000 ex. sålts till ägare som redan tidigare är tidningsutgivare. I flera fall tillhör köparna de större tidningskoncemema. Gefle Dagblad har köpt två tidningar (65 000 ex.), Andergruppen två tidningar (57 000 ex.), Hamringruppen tre tidningar (56 000 ex.) och Persgruppen tre tidningar (30 000 ex.). Dessutom har dessa köpare i några fall blivit delägare i andra Därmed tidningar. har ägandet koncentrerats. Förutom ovan redovisade har enskilda tidningar tidningar bytt ägare utan att därmed komma att ingå i andra tidningskoncemer.

Tidningamas politiska tillhörighet

När det gäller tidningarnas politiska beteckningar har vissa förändringar ägt rum under senare år. Många tidningar har slutat ange en direkt partibeteckning och kallar sig i flera fall för oberoende. Antalet beteckningar har ökat och är nu större än 20. Därför är det svårt att klassificera

dagstidningamas politiska tillhörighet efter gängse partinamn. Med en

enkel och grov uppdelning kan tidningama grupperas i socialistiska och

40 Branschstruktur och marknadssituation

icke socialistiska. I tabell 3.5 jämförs upplagoma 1970, 1980 och 1986 för de båda kategorierna.

Tabell 3.5 Dagspressens politiska tillhörighet (upplaga l 1 000 ex.)

1970 1980 1986 Flerdagarstidningar Upplaga Ande1% Upplaga Ande1% Upplaga Ande1% 4-7 nr./vecka Icke Socialistiska 3 369 78 3 443 79 3 563 80 Socialistiska 952 22 936 21 900 20 Summa 4 322 100 4 379 100 4 462 100 F ådagarstidn. 1-3 nr./vecka

Källa: Presstödsnänmden Den icke socialistiska gruppen bland flerdagarstidningama har ökat sin sammanlagda upplaga med drygt 193 000 ex. under perioden 1970-86 och den socialistiska har minskat med nära 53 000 ex. för den

Ökningen

icke socialistiska gruppen beror dels på ökade upplagor för många tidningar, dels på att några tidigare fådagarstidningar ökat sin periodicitet och därmed bytt grupp. Minskningen för den socialistiska gruppen kan hänföras till Aftonbladets tidigare sjunkande upplaga, som minskade med mer än 100 000 ex. mellan 1970 och 1986. Bland fådagarstidningarna har den icke socialistiska gruppen minskat sin upplaga på grund av övergång till tlerdagarsutgivning, medan den socialistiska gruppen, som var obefintlig 1970, 1986 hade en upplaga på 54 000 ex.

3.4 Finansiell struktur Presstödsnämndens kansli har på kommitténs uppdrag beräknat dagspressföretagens soliditet. Denna bild av företagens finansiella struktur ger ett mått på tidningarnas fönnåga att stå emot tillfälligt negativa rörelseresultat, exempelvis vid konjunktumedgångar. En lägre soliditet ger också större direkta belastningar på resultatet i form av högre behov av upplåning för t.ex. investeringar. Därmed belastas resultatposten finansnetto negativt. Soliditeten har därvid för företagen beräknats som det egna kapitalet plus obeskattade reserver (minus schablonskatt på 55 %), uttryckt i procent av balansomslutningen.

3.4.1 Flerdagarstidningar I tabell 3.6 redovisas Soliditeten för utan fullt flerdagarstidningama produktionsbidrag för åren 1978, 1981 och 1985. För flerdagarstidningama med fullt produktionsbidrag redovisas i tabell 3.7 Soliditeten för 1978, 1981 och 1984, eftersom 1984 var hittills sista året A-pressens tidningar redovisades som separata företag med egna balansräkningar.

Branschstruktur och marknadssituation 41

Tabell 3.6 Soliditeten hos flerdagarstldningar utan fullt

produktionsbidrag

Tabell 3.7 Soliditeten hos flerdagarstldningar med fullt produktionsbidrag

5,5 Källa; Sammanställning av uppgifter från presstödsnämnden

Soliditetsprofilen för tidningarna utan produktionsbidrag speglar dagstidningsföretagens allmänna konjunkturkänslighet, med allmänt låg Soliditet i början av perioden och sedan efter hand stigande. 1984 och 1985, som

var goda år för högtäckningstidningama i synnerhet, har avsatt reserver hos företagen så att 67 % av dem för år 1985 visade en Soliditet över 20 %. Under perioden med konjunktur och Stora svag kostnadsökningar omkring 1980 var högtäckningstidningarnas Soliditet märkbart lägre. 1978 hade 69 % av tidningskategorin en soliditet under 20 %. För tidningsföretagen med fullt har inte produktionsbidrag ens den förbättrade konjunkturen mot 1980-talets mitt kunnat Soliditeten till höja det för branschen relativt normala 20 % 1984/85. De två i tidningar denna grupp som en soliditet över 20 % är desamma uppnått 1981 som 1984 (Borlänge och Tidning Dala-Demokraten). Borlänge Tidning, som ingåri Bengtsson-gruppen, var 1978 ensam bland de produktionsbidragsmottagande tidningarna om en soliditet över 20 %. Den lägre Soliditeten hos tidningarna med fullt produktionsbidrag kan

förklaras med dels en låg resultatnivå, dels begränsade kapitalinsatser från ägamas sida. Sämre resultat tär på eventuella reserver och kapital.

Ägarnas insatser görs då främst för att undanröja de akuta brister som

uppstår. En låg soliditet tär ytterligare på resultatnivån och företaget kan då bli beroende av extern finansiering för som skulle kunna investeringar förbättra kostnadsläget och därmed bryta den nedåtgående trenden. Endast fyra av de aktuella står utanför tidningarna A-pressen (Borlänge Tidning, Laholms samt Tidning, Lysekilsposten Norrskensflam- x som nånn-ns i avsnitt man). Utgivningen av de övriga tidningarna övertogs 1986 av komman- 3.2.2 skall kommanditditbolaget A-pressen, där ett övergripande finansiellt mål med det omfat- “laget efter genmnfö rekonstruktionsarbete tande som bedrivs är en soliditet omstruktureringsarbete på minst 20 % awecklas under loppet 1989) av 1988.

42 Branschstruktur och marknadssituation

3.4.2 Fådagarstidningar

l tabellerna 3.8 och 3.9 redovisas soliditeten för utan

fâdagarstidningar resp. med fullt produktionsbidrag under åren 1978, 1981 samt 1985

Tabell 3.8 Soliditeten hos fådagarstldnlngar utan fullt produktionsbidrag Soliditet, % 1978 1981 1985 antal % antal % antal % - - - - 1 7 Negativ

Tabell 3.9 Soliditeten hos fådagarstldnlngar med fullt produktionsbidrag

Källa: Sammanställning av uppgifter från presstödsnämnden En strukturell skillnad kan observeras mellan de två tidningskategoriema. Fådagarstidningar utan fullt produktionsbidrag är sålunda i allmänhet lokala tidningar, vissa med mycket stark ställning sin på utgivningsort, medan de som har fullt däremot i allmänhet karaktäriproduktionsbidrag seras av region- eller riksspridning. Till den sistnämnda kategorin hör samtliga organisations- eller stiftelseägda fådagarstidningar med stark opinionsbildande profil. Att Soliditeten för fådagarstidningama med fullt produktionsbidrag allmänt är jämförelsevis beror till dels karaktär. hög på tidningsrörelsens Tidningarna saknar egna produktionsanläggningar och andra större fasta tillgångar, vilket sänker balansomslutningen. Det ställer också mindre krav på investeringsmedel, av vilket effekten blir lägre skulder. Över hälften (53 %) av tidningarna med fullt produktionsbidrag hade byggt upp egna obeskattade reserver 1985. Reservema var dock inte större än att de endast i två-tre företag motsvarade ett årligt produktionsbidrag. Med dessa tidningars karaktär av renodlade komplementtidningar kan ett eller ett par års dåliga resultat helt göra slut på reservema, som blir mycket svåra att bygga upp igen. De utan fullt företag produktionsbidrag som 1985 hade låg eller negativ Soliditet var i samtliga fall utom två i soliditetssvackor. Untillfälliga dantagen är Ölandsbladet, som efter flera års ekonomisk tillbakagång 1986 köptes av en privatperson knuten till Vimmerby Tidning samt Ha-

Branschstruktur och marknadssituation 43

parandabladet, som 1987 rekonstmerades efter sin andra konkurs på tre år. Bland tidningarna med fullt kan två med produktionsbidrag företag allvarliga soliditetsproblem urskiljas: Arbetartidningen Ny Dag samt Marxist-Leninist-Proletären. Ny Dag har under 1980-talet minskat sin periodicitet från två till en dag/vecka samt upprepade gånger sökt utvecklingsbidrag utöver sitt produktionsbidrag.

3.5 Mål och

strategier

3.5.1 Presspolitiska mål

Svenska dagstidningar har i huvudsak stanats i opinionsbildande syfte. Det gäller såväl nuvarande högtäckningstidningar, som i många fall tillkom i samband med liberalismens framväxt under 1800-talet, som lågtäckningstidningama, oftast uppkomna som språkrör för den under det tidiga 1900-talet växande arbetarrörelsen. har nästan Endagstidningama uteslutande skapats i syfte att öka för en viss möjighetema meningsriktning att nå ut med sina idéer i den allmänpolitiska debatten. Förutom det opinionsbildande målet kan i ursprtmget till dagens högtäckningstidningar ofta även spåras ett kommersiellt motiv. I flera fall rör det sig om annonsorgan som spelat en ekonomisk roll i växande viktig

handelsstäder. Detta kommersiella mål med har man in i mo-

tidningen dern tid kunnat spåra i vissa Läns Annonstidningstitlar (Lex. Elfsborgs blad) och i placeringen av armonser på första sidan. I takt med inom strukturomvandlingen dagspressen från 1950-talet har för de kvarvarande tidningsföretagen flera andra syften med utgivningen kommit att spela allt viktigare roll. I denna process har opinionsbildningen blivit friare i förhållande till bestämda intressegrupperingar, vilket kan spåras i att allt fler under senare år högtåckningstidningar övergått från att presentera sig med partibeteckning till att kalla sig oberoende. Presspolitiska mål som torde delas av samtliga dagstidningar oavsett parti- eller intressebeteckning är att - för vissa skapa opinion värderingar, - bevaka vissa intressefrågor, bidra till den demokratiska samhällsdebatten. Dessa presspolitiska mål har varit mest framträdande bland lågtäckningstidningama. Målens överordnade betydelse har avspeglats praktiskt i strategival som gällt t.ex. nyhetsbevakning och spridningsområden. Det har i många fall inneburit att de presspolitiska målen satts före de affarsmässiga. Länstäckande socialdemokratiska tidningar med hushållslåg täckning över hela sitt spridningsområde har exempelvis tvingats konkurrera på två eller fler lokala tidningsmarknader med flera högtäckningstidningar som var för sig haft ett starkt grepp om den lokala annonsmarknaden.

44 Branschstruktur och marknadssituation

3.5.2 Affärsidéer

I de senaste decenniemas företagsekonomiska klimat för dagstidningsutgivning har mål som företagets fortsatta existens och bibehållen sysselsättning blivit övergripande för både hög- och Komlågtäckningstidningar. mersiella mål som ökade marknadsandelar är också framträdande, särskilt på orter med hård tidningskonkurrens. Tidningarnas affärsmässiga mål är olika beroende på tidningskategori. Högtäckningstidningama strävar efter att vara ekonomiskt lönsamma, klara sig utan produktionsbidrag och i övrigt uppfylla ägarnas krav på ekonomisk avkastning. Lågtäckningstidningarnas mål är att med produktionsbidrag vara ekonomiskt självbärande. Att skapa överskott för eller investeringsprogram uppbyggnad av reserver samt på sikt minska sitt beroende av har i bidrag praktiken blivit sekundära mål. Sedan presstödet infördes har bara en flerdagarstidning arbetat sig ifrån stödberoende, nämligen Länstidningen iÖstersund. Med hänsyn till att huvuddelen av de större tidningarna inom Apressen regelbundet erhållit produktionsbidrag alltsedan denna stödform infördes kan det vara av intresse att notera, hur målsättningen inom denna tidningsgrupp på senare tid undergått en viss tyngdpunktsförskjutning. Under 1985 beslöt A-pressens ägare att prioritera främjandet av de ekonomiska förutsättningarna för sin fortsatta Som detidningsutgivning. finitivt mål för det omfattande som inleddes 1986 omstruktureringsarbete sattes att tidningskoncemen 1990 skall vara ekonomiskt självbärande med de marknadsintäkter och det presstöd erhåller tidningarna samt uppvisa en soliditet på minst 20 %. De presspolitiska målen fanns givetvis kvar. Tyngdpunkten lades emellertid på lokalt konkurrensanpassade marknadsstrategier, som exempelvis nyhetsbevakning upplagd efter marknadens efterfrågan, professionell marknadsföring och välutvecklat försäljningsarbete. En effekt blev att två av koncernens flerdagarstidningar (Västgöta- Demokraten och fick minska Kronobergaren) sin periodicitet till endagsutgivning. Flera andra tidningar minskade sina bevakningsområden markant. Samtliga A-presstidningar lägger numera stark vikt vid att konkurrera med professionell, marknadsanpassad nyhetsbevakning, dvs. med samma redaktionella inriktning som sina konkurrenter.

3.5.3 Strategier

För att nå sina mål måste tidningsföretagen fatta ett antal strategiska beslut: hur man skall agera i olika uppkommande situationer och möta händelser på marknaden och förändrade betingelser i övrigt. På konkurrensorter har dessa strategiska beslut kommit att gälla tidningarnas redaktionella kvalitet och inriktning, marknadsföringsåtgärder, prissättning och service till annonsörer, satsningar i andra affärsverksamheter samt, i mindre grad, företagsintem utveckling och effektivisering.

Branschstruktur och ntarknadssituation 45

När det gäller prispolitiken gentemot tidningsköpama har reglerna för presstödet bidragit till att i betydande grad neutralisera priset som konkurrensfaktor och detsamma gäller i fråga om distributionens kvalitet. Tidningar med kan nämligen produktionsbidrag inte tillämpa en från marknaden avvikande Samdistributionsrabatten prissättning. utgår i princip endast om samtliga tidningar i distributionsområdet bereds tillfälle att delta till ett likapris på utbärningstjänstema. Flera studier av det hittills unika Östersundsfallet, där en lågtäckningstidning efter en markant tillväxtperiod blev större än sin konkurrent, nämner de båda olika beslut exempelvis företagens i fråga om inköp av nya tryckpressar och åtföljande förändringar av tidningarnas utseende, format och redaktionella kvalitet, som en huvudorsakema till den av drastiskt förändrade konkurrenssituationen. En annan orsak anges vara den ena tidningens aktiva marknadsföring till nya tidningslösa hushåll på den under denna period växande lämtlandsmarknaden. Många dagstidningsföretag, eller dessas ägare, bedriver också affarsverksamhet inom närliggande affärsområden som civiltryck och legotryck, eller i andra branscher som förpackningsindustri, fastighets- och finansförvaltning. Sådan verksamhet innebär i de flesta fall ett intäktstillskott eller ökad finansiell styrka för tidningsföretaget. De som satsningar tidningsföretag under 1980-talet gjort i nya medier, exempelvis video och videotex, har dock aldrig nått den omfattningen att de fått någon mer påtaglig strategisk betydelse eller positivt bidragit till vederbörande tidnings ekonomi. Kommitténs undersökning av situationen vipå fyra konkurrensorter sar på bristande förutsättningar hos företagen att fullt ut kunna utnyttja företagsintem utveckling och effektivisering som strategiska medel. Bl.a. lägger i viss mån rutinerna i företagens informationssystem och interna redovisning hinder i vägen för detta. Också medvetandet om dessa brister skiftar. Nä- sådana hinder blir givetvis föreligger företagens kunskaper om den egna processen och dess nyckelfaktorer inte tillräckligt ingående för att möjiggöra ett effektivt utvecklingsarbete. Brister av antytt slag är mer eller mindre fördelade på de flesta studerade företag. Det går inte att urskilja någon skillnad därvidlag mellan t.ex. hög- (ch lågtäckningstidningar.

Marknadsutveckling

3.6.1 Läsar- och annonsmarknadernas relativa betydelse Dagstidningsutgivning är generellt sett beroende av annonsintäkter i myck-

et hög grac. För morgontidningarna svarar annonsförsäljningen för mel-

lan 60 och 75 % av tidningsintäktema (se tabell 3.10). Detta innebär att av - försäljningen tidningsexemplar abonnemang och lösnummer svarar för nellan 25 och 40 % av samma intäkter. Mindre andel annonsintäkter har med fullt

storstadstidningarna pro-

46 Branschstruktur och marknadssituation

duktionsbidrag samt den lilla gruppen dagstidningar med produktionsbi-

drag enligt särbestämmelser. De lösnummerförsålda kvällstidningarna vi-

sar ett omvänt beroendeförhållande då ca 30 % av deras tidningsintäkter utgörs av annonsintäkter och sålunda ca 70 % härrör från exemplarför-

säljningen.

När annonsintäktema ställs i relation till tidningsföretagens totala intäkter (av rörelse och presstöd) framträder betydande skillnader mellan olika tidningskategorier. Annonsintäktema utgör således endast 30-40 % av de bidragsberättigade tidningarnas totala intäkter, men 55-70 % av

övriga tidningars totala intäkter.

Tabell 3.10 Annonsandel av rörelseintäkter och stöd, 1984 Annonsandel i % av Tidningskategori 1 2 3 4 5 6 7 8 Tidningsintäkter 61 73 59 63 55 71 47 30 Tidningsintäkter + presstöd 36 71 45 62 40 70 42 30 Rörelseintäkter + presstöd 33 66 39 55 33 70 39 _ 29 Kategorier: I = med

Eådagarstidningar fullt produktionsbidrag

2 = Ovri a ar

3 = Lan ortsti fådadgarstidnin ningar (4- nr/vecka) med fullt pro-

duktionsbidrag 4 = Ovriga Iandsortstidnin ar

5 = Slorstadstidningar (4- nr/vecka) med fullt produk-

tijonsbidrag

6 = Ovriga storstadsmorgontidningar

7 = Dagstidningar med produktionsbidrag enligt sär-

bestämmelser

8 = K vällstidningar

Källa: Svenska tidningsutgivareföreningen Under 1980-talet har annonsintäktemas andel av tidningsföretagens samlade nettointäkter av annonser och upplaga sakta ökat (se tabell 3.11). Dagspressannonseringen totalt har konstant ökat både i värde och volym under perioden (närmare därom i avsnitt 3.6.3). visar ett samband mellan och annons-

Jämförelser industrikonjunktur

utveckling, fastän med vissa avvikelser. Annonsvolymen för dagspressen

som helhet varierar mindre än industrikonjunkturen. Största variationen

uppvisar storstädemas morgontidningar, där den konjunkturberoende platsannonseringen svarar för en stor del av både volym och intäkter och där andelen konjunkturkänsliga riksannonser är jämförelsevis hög.

För landsortspressen är sambanden mellan annonsvolym och exem-

pelvis etableringsgrad inom den lokala detaljhandeln större än konjunktursambandet.

Branschszruktur och marknadssituation 47

Tabell 3.11 annonslntäkter Dagspressens 1981-87 (mllLkr.)

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 Nettointäkter av armonser 2 827 3 268 3 719 4 363 4 856 5 269 6 095 Summa intäkter netto (ca) 4 900 5 700 6 300 7 300 8 100 9 200 10 300 Annonsintäkter i % av 58 57 59 60 60 57 59 totala nettoirttäkter Källa: Presstödsnämnden och Svenska tidningsutgivareföreningen

Morgontidningamas annonsberoende får en rad effekter på verksamheten. Kommitténs undersökning av visar tidningar på fyra konkurrensorter att annonsköpama ofta är en förhandlingsstark grupp, eftersom det för tidnin gsannonser finns flera användbara substitut. Annonsöremas bedömning av upplaga och spridningsområde blir därmed av betydelse för en

tidnings ekonomi. Annonsköpamas styrka kan framkalla särskilda anpassningsåtgärder från tidningarna, t.ex. i om rabatter och servicefråga nivåer.

TV-reklameffektutredningen kunde i sitt betänkande (Ds U 1986:2) Effekter av TV-reklam konstatera att allt fler medvetet tidningar övergått till en differentierad dels som en av konkurrens annonsprispolitik, följd från andra annonsmedier, dels som ett led i en ökad kundorientering. Medan priset på orubricerade mer än andra annonsplatsannonser höjts priser, har t.ex. samtidigt eftertextannonsplats i många fall utan upplåtits eller mot mycket låg ersättning.

Andra effekter av annonsberoendet är att egenskaper som gör tidningen attraktiv som annonsorgan betonas. Branschen blir mer konjunkturkänslig än den skulle vara om upplageintäktema stod för merparten av tidningens intäkter. Tidningen måste beakta fortlöpande konkurrensen från andra reklammedier.

Kommitténs konkurrensstudie bekräftar den vedertagna uppfattningen att mängden annonser är den avgörande konkurrensfaktom när flera

dagstidningar tävlar om läsarnas intresse på samma marknad. Låg och vikande annonsvolym sämre läsvärde och därmed ger tidningen färre läsare.

Tidningenshushållstäclming minskar och därmed viker annonsvo-

lymen ytterligare (täckningsgradsteorin). Länkarna i denna beroendekedja tenderar att binda tidningen med det sämre marknadsläget i ett permanent och allt kraftigare underläge. Den möjlighet att vinna annonsmarknadsandelar lågtäckningstidningama i allmänhet är rabatterad tillgriper försäljning av annonsutrymme i den egna tidningen eller i marknadstäckande annonsblad som utges av samma företag. En på så sätt ökad annonsvolym medför dock inte den intäktsökning volymökningen normalt skulle ha resulterat i.

Tidningsföretagen har visat ett visst intresse för att minska beroendet av De försök annonsförsäljningen. som gjorts, bl.a. genom höjningar av abonnemangspriser, har hittills inte medfört några avgörande förändringar. De relativt kraftiga abonnemangsprishöjningarna 1986 gynnade emellertid lågtäckningstidningama, som med sina blygsamma annonsintäkter nödgats tillämpa låga upplagepriser.

48 Branschstruktur och marknadssitualion

Villkoren för tidningsutgivning torde komma att präglas av beroendet av annonsintäkter även i fortsättningen. Det är ändå inte omöjligt att komplementtidningar och tidningar med annan periodicitet än sin huvud-

konkurrent skulle kunna förbättra sin ekonomi med en mer självständig

upplageprispolitik.

3.6.2 Läsvanorna Undersökningar av allmänhetens läsvanor när det gäller dagstidningar har genomförts varje år sedan slutet av 1970-talet vid det till Göteborgs

universitet knutna Dagspresskollegiet. De tyder på ett i stora drag oför-

ändrat mönster. Tillkomsten av s.k. nya medier har i förhållandevis liten

utsträckning påverkat det allmänna intresset för dagstidningar. I områden där kvällspressen är relativt stark är ofta den geografiska

rörligheten större och de sociala vanorna mindre stabila. Detta gör att

förutsättningarna för lokalpress i storstadsregionema blir mer begränsade. Av undersökningarna framgår att många människor i storstadsom-

råden enbart läser den mer riks- och underhållningsinriktade kvällspres-

sen, varigenom genomsnittsvärdet för morgontidningsläsning blir relativt

sett lägre än i andra regioner.

Vidare är den regelbundna morgontidningsläsningen i allmänhet förknippad med stabilare sociala vanor och familjebildning. Detta kan också

påverka genomsnittsvärdena för tidningsläsning, t.ex. i högskolekommuner och vissa industriorter, där en relativt större andel av befolkningen är yngre och socialt rörlig.

Med högre utbildning och större politiskt intresse stiger andelen dub-

belläsare av morgonpress kraftigt. Av dem som inte abonnerar på någon

dagstidning uppger sig de flesta ha tillgång till en tidning på arbetsplat-

sen. Beträffande motiven för att läsa en morgontidning visar studierna vid

Dagspresskollegiet att de lokala nyheterna av läsarna bedöms vara viktigast. Även den som är politiskt engagerad och väger in detta i sitt tidsöker i första hand den lokala bevakningsfunktionen. I den senaningsval

re gruppen gäller dock att läsaren kan göra avkall på en del av allmänin-

nehâllet om det politiska engagemanget är starkt.

Morgontidig distribution, inrikes-, utrikes- och sportnyheter uppges

av de tillfrågade vara andra viktiga faktorer, medan däremot priset och

antalet sidor är av jämförelsevis marginell betydelse. En morgontidning

är för de flesta läsare detsamma som ortstidningen tidningen som har

de lokala nyheterna och som man får varje morgon.

De här åberopade undersökningarna visar att dagstidningarna under de senaste decennierna framgångsrikt kunnat möta ny och öka konkurrens, såväl från radio och TV som från s.k. nya medier. Tidningarna har

som regel proñlerat sig genom sin lokala bevakning, samtidigt som de ökat sin totala volym kraftigt. Även om radio och TV på sikt skulle ex-

pandera än mer, t.ex. genom nya kanaler och ökade lokalsändningar, -kommer sannolikt dagstidningama genom att erbjuda god överblick,

Branschstruktur och marknadssituation 49

stor informationsmängd och bredd innehållslig att kunna stå sig väl i

konkurrensen. Slutsatsen är att morgonpressens

ställning när det gäller allmänhetens

intresse under en relativt lång tid framöver kan väntas förbli

tämligen

ohotad av andra medier.

Annonsvolym och annonsproliler

Hittills under 1980-talet med undantag för 1981 och 1986 -- har dagspressens totala annonsvolym ökat (tabell 3.12). 1987 års annonsvolym var den högsta någonsin för dagspressen. Några markanta skillnader mellan olika inte om man ser till utveck-

tidningskategorier föreligger

lingen i stort under hela perioden.

Tabell 3.12 Annonsvolymutvecklingen under 1980-talet i viktigare tldningsgrupper 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Förändring mot föregående år i % 4,3 -2,4 6,5 4,7 5,0 3,7 -1,9

”Redovisningen om attar endast FLT och Astorstadspress,

pressen. F r.0.m. 19 2 redovisas hela grupferna LT-gruppen

Källa: Svenska

tidningsutgivareföreningen

Möjliga förklaringar till den för dagspressen positiva under utvecklingen

1980-talet kan vara näringslivets

fördelaktiga resultatnivå, förändringar i den privata konsumtionen, strukturförändringar inom industri och detaljhandel samt en mer omfattande marknadsföring av nya produkter. Även dagspressen som annonsmedium har förändrats.

Nya tryckpres-

sar har givit bättre tryckkvalitet, större format och ökade möjligheter till

färgtryck. Branschen startade också 1979 och marknadsför- . forskningsingsinstitutet Dagspressens Marknadsinfonnation AB, som marknadsför dagspressen som reklammedium, stöder forskning om tidningarnas funk-

tion och utveckling samt utbildar annonspersonal.

Drygt 80 % av de samlade i de s.k. Aårliga reklaminvesteringarna

mediema (dags- och veckopress, utomhusreklam, och rek-

biografreklam

lam i radio/IV) går till dagspressen, enligt rapporten Reklamkostnadsut-

vecklingen 1975-84, utgiven vid Göteborgs universitet. Dagstidningamas

andel av de totala reklaminsatsema ökade något under perioden. Annonser i dagspressen kan indelas i två

huvudgrupper i enlighet med den av Reklamstatistik AB (RS) tillämpade RS mäter uppdelningen.

och redovisar

den ena av dessa båda kategorier, märkesvaruannonsering-

en, värderad enligt gällande listpriser i Svensk Annonstaxa. Denna an-

nonskategori innehåller annonser för vara, tjänst eller annat som begrepp

marknadsförs under särskilt märkesnamn eller annan Den

beteckning.

omfattar produktannonser,

kedjeannonser, branschreklam, offentlig och

institutionell reklam. Den annonskategori RS inte mäter och redovisar kan betecknas som

ejlertextannonsering. Den omfattar platsannonser, eftertextannonser min-

50 Branschstruktur och marknadssituation

dre än 10 spaltrnm, lokala och ej kedjeanslutna detaljisters annonsering _ för flera märkesvaror samt privatpersoners annonsering. Märkesvamreklamen utgör 40 % av den totala annonsvolymen i storstädemas morgontidningar och 53 % i landsortstidningarna. Eftertextannonseringen utgör således 60 % i storstädemas morgontidningar och 47 % i landsortspressen. Vad de olika kategorierna innebär i faktiska intäkter för dagspressen i stort, eller för tidningskategorier var för sig, är svårt att beräkna på grund av att varje tidning tillämpar en egen flexibel prissättning på annonser. En betydande del av märkesvaruannonseringen styrs av centrala, rikstäckande aktörer annonsmarknaden - via central ori-

på antingen direkt ginalframställning och beordring, eller indirekt via befintliga system för

återförsäljarstöd eller reklarnbidrag från leverantörer och tillverkare till

detaljister. Eftertextkategorin utgörs nästan uteslutande av lokalt präglad detaljrik annonsering med omfattande information.

För dagspressen som helhet visar TV-reklameffektutredningens beräkningar att hälften av märkesvaruannonseringen är detaljistannonser, företrädesvis från livsmedels- och fackhandelskedjor. Viktigast bland de-

taljistannonsema är livsmedelskedjomas annonser. För landsortspressen

betyder dessa relativt sett nästan tre gånger mer än för storstädemas

morgontidningar. Övriga betydande annonskategorier (5-9 % av den tota-

la mätta volymen) gäller bilar/biltillbehör, resor/transporter, livsmedel/

drycker/tobak, reklam/information/organisation samt finansiell reklam.

Annonsprofilen för storstädernas morgontidningar sammanfaller i stort

med hela dagspressens, med undantag för en något högre andel för fack-

kedjor samt endast hälften så hög andel för livsmedelskedjor (ca 10 %). I landsortens hägtäckninostidningar är andelen detaljistannonser be-

tydligt högre än i dagspressen som helhet (60 % mot 49 %). Det tyder på

att utbudsannonsering har en stark ställning i landsortspressen. Annons-

andelen för livsmedelskedjor är här 10 procentenheter högre än för hela

dagspressen, medan kategorierna resor/transporter samt livsmedelldrycker/tobak här har lägre andelar. Annonsprofilen för landsortens Iågtäckningstidningar sammanfaller i stora drag med högtäckningstidningarnas. Här betyder dock livsmedels-

kedjomas (29 %) och varuhuskedjomas (17 %) annonsering mera än hos

alla andra tidningskategorier. Fackkedjoma har en lägre annonsandel i lågtäckningstidningama jämfört med dagspressen som helhet, medan ka-

tegorin reklam/information/organisationer har en högre andel. Hälften av märkesvaruannonseringen utgörs av annonser i minst halvsidesformat. Köpare av sådana annonser är i huvudsak detaljistkedjor. Dessa svarar för hälften av investeringarna i storformatsannonser (minst halvsida) i dagspressen som helhet. För landsortstidningarna är motsvarande andel 70 %. Detaljistkedjoma bedriver även en omfattande fárgannonsering. 20 % av landsortspressens RS-mätta annonsintäkter utgörs av fargannonsering

Branschstruktur och marknadssizuation 5l

-- 70 % av denna andel betalas av detaljister. För landsortspressen sam-

manfaller i väsentlig grad kriteriema fárg- och

storformatsannonsering

med detaljister som beställare. Som riksannonser betecknas de annonser utan uppgifter om lokala inköpsställen, som i oförändrat utförande kan införas av alla tidningar oav-

sett spridningsområde eller De syftar till att med samma utgivningsort. budskap nå så stor del av befolkningen som möjligt. Annonskategorier

som i stor använder är livsmedel/

utsträckning sig av riksannonsering drycker/tobak, postorder, böcker/tidningar samt finansiell reklam. Däremot användcr sig livsmedels- och varuhuskedjor enbart i liten utsträck-

ning av riksannonsering.

44 % av

riksannonseringen placeras i storstädemas morgontidningar,

13 % i landsortens högtäckningstidningar och endast 3 % i landsortens

lågtäckningstidningar. Riksannonsering sker i landsortspressen till över-

vägande del genom de två rikstäckande samannonsgrupperingama FLT Riks och A-pressens samannons, eller genom som

Stormarknadspress,

omfattar en rad i mellersta

högtäckningstidningar och östra Sverige.

3.6.4 Prisfrågor

Prisutvecklingen efter 1975

Dagstidningarna har under 1980-talet utvecklat en mer medveten prispolitik. En viktig förklaring är att det avtal som reglerar de ekonomiska

relationerna mellan dagstidningar och annonsförmedlande

reklambyråer

ändrades

1980, varför tidningarna då fick börja föra en mer aktiv annon-

sprispolitik. Även på upplagemarknaden har

tidningsföretagen tagit för

branschen nya grepp, främst genom olika slags

prisdifferentieringar.

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har sedan mitten av 1970-talet studerat inom SPK inhämtar z

prisutvecklingen dagspressen.* prisuppgifter Tidningar och böcker

- marknad och prisut-

löpande från de 23 upplagemässigt största dagstidningarna, exkl. kvälls-

veckling; SPK:s PM-

pressen och uppdelat på resp. storstads- och landsortstidningar. Tillsam- serie 1987:5 samt mot-

mans svarar de 23 tidningarna för mer än hälften av dagspressens samla- svarande publikation 1988:4. de upplaga. Även om det studerade urvalet är begränsat får uppgifterna anses vara belysande för inom

prisutvecklingen generellt dagspressen. I diagram-

men 3.1 och 3.2 återges de procentuella årliga höjningarna på de undersökta tidningarnas upplage- och annonspriser under perioden 1975-87.

För båda grupperna inleddes perioden med kraftiga prishöjningar, till

följd av de löneavtal som då träffades. Efter några år med lugnare höjningar steg priserna åter brant i början av 1980-talet, då branschens lönsamhet var svag.

De relativt stora höjningama 1981 och 1982 fick en större ekonomisk

effekt för branschen än väntat, genom att annonsvolymen började växa

och upplageutvecklingen stabiliserades, trots prishöjningama.

Dagspressbranschen som helhet noterade ett lönsamhetsrekord 1987.

52 Branschstruktur och marknadssituation

Diagram 3.1 Prishöjningar på abonnemang och annonser 1975-1987. Storstädernas morgontidningar

““ * Annonser Abomemang

Diagram 3.2 Prishöjningar på abonnemang och annonser 1977-1987. Landsortstidningar

s\\\\\\ ›:.

% 15 -- . O.. O.. 10 .- . \-m...«* 5 ..

- - - 0 : i : : : : ; 1975 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 “ Annonser Abonnemang

Lönsamheten för branschen totalt har varit fortsatt hög sedan 1985. Den i tenner _-

generella goda utvecklingen har bidragit till att prishöjningarna

- successom i praktiken bestäms av de marknadsledande tidningarna sivt blivit mindre. Höjningstakten har sedan 1983 åter dämpats.

Branschstruktur och marknadssituation 53

Sambandet ab0nnemangspris-periodicitet Traditionellt finns ett samband mellan och abonnemangspris periodicitet. Sexdagarstidningar har länge tjänstgjort som ett slags riktmärke, på så sätt att priset för t.ex. en tredagarstidning brukat vara ungefär hälften och för en endagstidning ungefär en av för en sjättedel priset sexdagarstidning. Sammanställningen i tabell 3.13 visar att detta samband fortfarande återspeglas i prissättningen, men att det till dels försvagats. Tredagarstidningar och femdagarstidningar har börjat ta ut mer än hälften resp. fem sjättedelar av priset för sexdagarstidningar. Tendensen är att det i första hand är produkten som sådan och i andra hand antalet utgivningsdagar som betonas.

Tabell 3.13 Abonnemangspris helår och utglvnlngsfrekvens 1985-87. Medianvärden i kronor.

uppgick till 135 kr. för den förstnämnda Källa: Bearbetning av Inländsk tidningstaxa gruppen. Jfr diagram 12.2 och tabell 12.2 Prisvariationer och rabatter

Dagstidningarna tar i praktiken betalt för tvâ olikartade tjänster. Å ena sidan gäller det nyhetsförmedling och opinionsbildning för läsare, å andra sidan upplátelse av utrymme för annonsörer. Av tradition har upplagepriset för de flesta dagstidningar avpassats så, att förutsättningarna för en intäklsgivande annonsförsäljning också skulle gynnas. I kombination med ett intresseväckande redaktionellt innehåll har en konsumentvänlig prispolitik när det gäller abonnemang och lösnummer lagt grunden för dagspressens starka ställning på annonsmarknaden. Resultatet har blivit att tidningarnas annonsörer svarar för den större delen av tidningsföretagens intäkter. Förhållandet har närmare kommenterats i avsnitt 3.6.1. Tidningarnas abonnemangspriser kan skilja sig väsentligt mellan olika utgivningsorter. Vissa utgivningsregioner är av tradition högprisområden, andra lågprisområden. Trots befintliga stora skillnader har antalet områden med verkligt låga priser minskat under de senaste tio åren. Allt fler tidningar samlas mitten i kring dagspressens prisfalt. Tidningar med samma utgivningsort häller samma abonnevanligen mangspriser, oavsett priset för likvärdiga tidningar på andra orter. Högtäckningstidningen är prisledande. De fall som finns eller funnits av lågpriskonkurrens från lågtäckningstidningen antyder att inte tidningsköparna är särskilt priskänsli ga. Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets landsortseditioner var tidigare billigare än huvudstadsupplagoma. Denna har prissättningspolitik

54 Branschstruktur och marknadssituation

på senare år ändrats, så att landsortsupplagoma nu är något dyrare. I Malmö är Skånska Dagbladet billigare än Arbetet och Sydsvenska Dagbladet, bl.a. därför att tidningen har en rad konkurrenter utanför utgivningsorten som tar ut lägre priser. I fråga om annonsförsäljningen är det däremot vanligare att lågtäckningstidningen tar ut lägre priser än högtäckningstidningen och dessutom erbjuder förmånliga rabatter. Sedan presstödet infördes har sådan priskonkurrens i vissa fall kritiserats av högtäckningstidningar, som har hävoch generösa rabatter delvis finansierats över dat att lägre annonspriser presstödet. Berörda lågtäckningstidningar har invänt att priserna anpassats efter hushållstäckningen, som vanligen är väsentligt lägre än högtäckningstidningamas. Både i fråga om annonsförsäljning och abonnemang tillämpar dagsvanligen en viss Stora annonsörer och tidningama prisdifferentiering. införanden gynnas Lex. prismässigt. Den som abonnerar för upprepade helår får i allmänhet ett lägre genomsnittspris per nummer än den som abonnerar för kortare perioder. Detta återspeglar dagstidningamas intresse av längre abonnemangsperioder, som medför dels lägre administrativa kostnader, dels ett bättre finansnetto. I det enskilda fallet kan vidare servicegraden påverka prissättningen för en viss annons. Tidningar tar sålunda i allmänhet ut högre pris för av en annons på särskilda utrymmen och för andra former av placering däremot inte abonnemangspriset, hög service. Servicegraden påverkar som är detsamma oavsett om tidningen erhålles genom högservicealternativet hembärning eller genom lågservicealternativet postdistribution.

Priserna och dagspressens konkurrenskraft

Dagspressens totala vardagsupplaga första halvåret 1988 uppgick till ca 4,8 milj. ex. Den totala annonsvolymen var 1987 nästan l milj. spaltmeter. Volymema har aldrig varit större. Dessa volymframgångar har dagspressen nått trots att priserna på tidningar och annonser har höjts. Prisutvecklingen har inte rubbat dagspressens marknadsställning i förhållande till andra massmedier. Upplagan har i det närmaste hållit jämna befolkningsutvecklingen. Dagspressen har inte heller förlorat steg med marknadsandelar på reklammarknaden, trots att konkurrensen här har ökat under 1980-talet.

Den tekniska produktionen 55

4 Den tekniska

produktionen

Bakgrunden

Fram till mitten av 1960-talet producerades tidningar med den typ av blysättmaskiner som uppfunnits på 1880-talet. Efter denna tid har teknikutvecklingen tagit flera kraftiga språng. Blysätttnaskinema har ersatts med fotosättare styrda av hålremsa eller bildskärmstenninal. Litografisk teknik för framställning av bildklichéer ersattes först av reprograftska kameror för rastrerade bildnegativ, som nu i sin tur bytts ut mot datoriserade inmatnings-, och bearbetnings- utmatningsmaskiner (Scanners). Högtryckspressar har bytts ut mot offsetpressar. Automatisk ibladnings- och buntningsutrusming används allt mer för av och annan ibladning bilagor packsalshantering som tidigare sköttes manuellt. Framställning av dagstidningar innefattar i huvudsak arbetsföljande moment före tryckpressen:

1 Insamling av text- och bildunderlag Textförfattande

bulk)

Redigering av text och bilder Sammanställning och grafisk formgivning av text, bilder och annonser till hela sidor Textsättning Rastrering och fonnatering av bilder

®O\U\

Sidmontage Bearbetning till tryckplåt

Journalister och annonstjänstemän har fram till det senaste decenniet utfört arbetsmomenten 1-4, medan grafiker utfört momenten 5-8, bemannat tryckpress och packsal. Produktflödet i momenten 1-4 har skett på Produktflödet i momenten papper. 5-8 har skett pâ andra medier än papper (positiv och negativ ñlm, lryckplåt). Arbetsorganisationen har inneburit att kunskapen om redaktionell produktion och annonsproduktion hållits strikt åtskild från och handhavande styrning av produktionstekniken. Det har bl.a. betytt dubbelarbete: texten som författats av joumalister eller annonspersonal i moment 2 har t.ex. i moment 5 skrivits ytterligare en gång, av Sättare vid sättmaskin eller bildskärmsterminal.

4.2 Den nya tekniken

Begreppet ny teknik föritidningsframställning har olika innebörd beroen-

de på vilket arbetsområde man talar om. I debatten har ny teknik ofta

använts som för all datorbaserad samlingsbeteckning teknisk utrustning. Somlig sådan teknik har kallats i snart 20 år. En översikt

ny över vart

den tekniska utvecklingen nått inom arbetsområde varje ger följande bild

56 Den tekniska produktionen

- - teknisk

av praktiskt användbar ny utrustning för tidningsföretagen.

4.2.1 Textbehandling Bildskärmsterminaler för inskrivning och bearbetning av text har funnits på tidningsföretag i över tio år. Sedan några år tillbaka har de börjat

ersätta skrivmaskinema på tidningsredaktioner; tidigare har terminalerna vid svenska tidningar enbart använts av sätteripersonal.

Tabell 4.1 Datoriserade redaktionella inskrivningssystem på svenska tidningstryckerier År Antal 1984 38 (32%) 1985 41 (35 %) 1986 58 (50 %) Antal tryckerier = 117 Källa: Nordisk Avisteknisk Samarbetsnämnd, NATS I många system för redaktionell textinskrivning börjar persondatorer användas som arbetsterrninaler i stället för renodlade systemterminaler. Persondatorema är billigare, har egen datakraft, eget minnesutrymme och kan användas - som

till mycket annat än textbehandling ofta samtidigt

textbehandlingsprogrammet brukas. Många renodlade sätterisystem sak-

nar den mångsidighet som uppskattas på redaktioner och annonsavdel-

ningar.

4.2.2 Bildbehandling

Datoriserad teknik för digital lagring och bearbetning av bilder är intimt sammankopplad med liknande teknik för framställning av annonser och hela tidningssidor. I dag finns s.k. scanners för inläsning och utmatning av bilder på många tidningar. Bildema kan därefter i digital form lagras i dataminne, bearbetas vid en bildbehandlingsterminal och sändas vidare

till en datoriserad arbetsstation med bildskärmsterminal för sidframställ-

ning. Scanners används ännu mest för att ta fram tryckfärdigt bildoriginal

på film eller papper, eftersom den digitala bildbehandlingsutrustningen i stor utsträckning befinner sig på försöksstadiet. -- både internationella och svenska - har installerat

Nyhetsbyråer de första systemen för digital lagring, bearbetning och förmedling av

bilder. Inom en nära framtid kommer en stor del av de internationella

bildströmmama att sändas digitalt. I Sverige kan det dröja något, främst

därför att den ännu mycket dyra utrustningen inte är någon lönsam inve-

stering för en enskild dagstidning. Tidningarnas Telegrambyrå (TT) har

dock köpt en digital mottagnings- och bildbehandlingsstation.

4.2.3 Sidframställning och layout Till detta arbetsmoment samlas det största tekniska intresset och de mest

intensiva utvecklingsinsatsema. Den tillverkare som lyckas framställa ett

smidigt, billigt och mångsidigt system för sidframställning med en ome-

Den tekniska produktionen 57

delbar människa-maskin dialog har nyckeln till vad som kallas helintegrerad elektronisk tidningsframställning i sin hand. I ett sådant system samlas och bearbetas digitalt lagrad text, bilder och grafiska element, som på bildskärm sammanställs till en färdig tidningssida för direkt ut- -slcrift på fotosättare eller direkt på tryckplåt. Nuvarande manuell sidmontering försvinner helt. Flera sådana system installeras nu på dagstidningar runt om i världen. Samtliga system är första generationen av sitt slag. Inget har prövats i långvarig tidningsproduktion i stor skala. I Sverige arbetar tre endagstidningar (Västerbottningen, Norrbottningen, Samhällsgemenskap) med elektronisk utan bilder, som monteras helsidesframstållning på traditionellt sätt. I Finland har bl.a. Vasabladet och Turun Sanomat i Åbo skaffat elektronisk som i allt

sidframställningsutrustning högre grad används i

daglig produktion.

Plåtframställning

De maskiner för utskrift av den digitalt färdigproducerade tidningssidan direkt på tryckplåt som prövats av en i USA dagstidning har lagts i malpåse. Utrustningen blev så dyr att investeringen i ny teknik inte blev lönsam jämförd med det beprövade reprografrska förfarandet. Däremot fungerar nya automatiserade maskiner för plåtframställning bra. På ett par minuter gör en sådan maskin tryckplåt av ett på negativ film avfotograferat sidmontage. Utrusmingen ersätter ett delvis manuellt arbetsmoment där sidnegativet mot en med exponerats ljuskänsligt skikt överdragen tryckplåt.

4.2.5 Tryck

I dag trycks 95 % av de svenska dagstidningarna på Sedan offsetpressar. offsetmetoden vann vid mitten insteg på marknaden av 1960-talet har själva tryckmetoden inte utvecklats nämnvärt. Däremot nu avancebörjar rade datoriserade styr- och installeras övervakningssystem vid befintliga Det innebär pressar. att tryckare från manöverpaneler kan utföra många av de arbetsuppgifter som måste utföras tidigare ute i presshallen. Med sådan utrustning behövs farre tryckare. Sanrtidigt förbättras arbetsmiljön vid pressen avsevärt. Flera svenska dagstidningar (GP, Kristianstadsbladet, Nerikes Allehanda, SvD och VLT) har de senaste åren installerat automatisk ibladningsutrustning mellan tryckpress och packsal. Flera förtryckta bilagor kan bladas i varje tidning, ett arbete som hittills har utförts för hand av tidningsbud. Med sådan utrustning kan tidningarna erbjuda t.ex. riktade

reklarnbilagor i delar av sin upplaga; billigare än tidningsannonsering,

men ett intressant alternativ till direktreklam.

4.2.6 Packsalsarbete

Rakning, buntning, adressering och förpackning av tidningar för vidare

58 Den tekniska produktionen

distribution har i stor utsträckning övertagits av programmeringsbara buntningsmaskiner (stackers), från den personal som tidigare gjort arbetsmomenten för hand. Stackem kan t.ex. programmeras att leverera en bunt i sekunden med olika många tidningar i varje bunt. En stacker kan också i en sekvens framställa och sända i väg en komplett last tidningsbuntar till en transportbil vid packsalens lastkaj.

4.2.7 Helelektronisk tidningsframställning Helelektronisk tidningsframställning innebär att samtliga arbetsmoment före tryckpressen samlats i ett sammanhängande datoriserat produktionssystem. Ett sådant system består av flera delsystem, som i lokala datanät sammankopplats i en central databas med flera underordnade databaser. Flödet och utbytet av information mellan delsystemen är ögonblickligt. Arbetsmomenten utförs vid arbetsstationer med egen datakraft och minnesutrymme. Med ett sådant system samlas ansvaret för och kontrollen över hela produktionsförloppet fram till tryckpress hos redaktion och annonsavdelning. Systemet ger också stora möjligheter till avancerad kontroll och styrning av produktionen. Många arbetsuppgifter som i dag utförs av grafiker integreras i det redaktionella systemet. Nordisk Avisteknisk Samarbetsnämnd (NATS, de nordiska tidningsutgivarnas forsknings- och samarbetsorgan i teknikfrågor) har i ett förslag till helelektroniskt och en studie av dess effekter produktionssystem pekat på radikala rationaliserings- och besparingseffekter, men också på möjligheter till långtgående produktionsstyming och -kontroll. Ännu finns inte en komplett och intrimmad teknik för helclektronisk tidningsproduktion. Det tänkta systemets beståndsdelar har var för sig utvecklats relativt långt. Ett problem är dock bristen på Standardisering, integrering och kommunikationsmöjligheter mellan olika typer och olika fabrikat av utrustning.

4.3 Teknikeffekter Den mycket snabba utvecklingen av ny datoriserad teknik för informa- -- särskilt - om tidtionsbehandling persondatorteknik gör kunskapen ningsproduktion mer lättillgänglig. Den nya tekniken förkortar och förbilligar och är betydligt billigare i inköp än tidigare produktionsförloppet datorutrustning. Med i dag befintlig teknik kan de flesta arbetsmoment utföras med samma tekniska utrustning. Steg mot en sådan integrering har börjat tas också på svenska tidningar. 1986 års teknik- och sarnarbetsavtal mellan branschens parter gör försök med sådan teknik möjliga på tidningsföretagen under 1987 och 1988. Utvecklingen innebär att investeringar i ny produktionsteknik för dagstidningar blivit billigare och därmed har denna teknik kommit inom räckhåll även för små och medelstora tidningar.

Den tekniska produktionen 59

Det mer experimentfrämjande avtalsläge, son1 gäller från 1986, gör dessutom att sådana investeringar kan tillåtas få större effekt på tidningens arbetsorganisation än tidigare. Vid tidningar som investerat i integrerande teknik sammanförs personal från olika kategorier till samma arbetsplats, dar de delar på arbetsmoment som tidigare utfördes var för sig. Teknikens besparingseffekter och effektivitetshöjande inverkan kan innebära att möjligheterna för produktionssamverkan mellan dagstidningar blir större. Produktionsförloppet före tryckpress förkortas när tidigare skilda arbetsmoment integreras. Det kan därmed bli lättare att organisera tryckning av flera tidningar på samma press utan att någon av tidningarna behöver göra avkall på det redaktionella kvalitetsmåttet, sena lämningstider. Billigare, kraftfullare och mer mångsidig teknik kan också komma att betyda ökad bärkraft för tidningsetablering och -utgivning på små marknader, vare sig marknaden definieras geografiskt eHer åmnesmässigt. I persondatom kan samtliga moment i tidningsutgivandet utföras vid en eller ett fåtal terminaler: textinslcrivning, grafisk bearbetning, sidombrytning samt administrativa uppgifter. Förutsättningen för tidningsutgivning blir därmed i hög grad en fråga om investering i kunskap -- om hela framställningsförloppet i stället för om pengar, maskiner och personal. Det innebär ekonomisk bärkraft även på jämförelsevis små marknader, som i dag endast utgör delmarknader för nuvarande dagstidningar.

4.4 Produktionsorganisation och bemanning

Arbetsorganisationen på tidningsföretagen har inte förändrats i takt med den tekniska utvecklingen. Datoriserad teknik för textinskrivning, som infördes på tidningarna i samband med introduktionen av fotosättning för 10-20 år sedan, inlemmades t.ex. i en organisation uppbyggd för blysättning utan att nämnvärt påverka denna. I denna organisation görs en klar organisatorisk åtskillnad mellan framställningsprocessens kreativa del och dess produktionstekniska del. Produktionsflödet är långt, med många arbetsstationer och mellanliggande lager. Även tidningens beståndsdelar har - fastän desamma till innehållet under hela processen - sett helt olika ut i organisationens olika delar: ännu i dag används uteslutande papper för produktionsflödet på många tidningars redaktioner och annonsavdelningar. Datorema tar vid på andra sidan väggen till tekniska avdelningen. Ny teknik har i många fall enbart ersatt gammal teknik i en traditionell organisation som i grunden inte förändrats på 100 år. Investeringar i ny teknik har med denna förutsättning gjorts utifrån samma utgångspunkter som investeringar i gammal teknik. En översiktlig jämförelse av de tidningsföretag kommittén särskilt studerat tyder på att lönekostnader för olika personalkategorier inte på ett avgörande sätt skiljer sig mellan företag med redaktionell direktinskrivning och företag utan. Den nya teknikens kapacitet för produktionsstyming och produktionskontroll, integre-

t

60 Den tekniska produktionen

ring av arbetsmoment, ett rationellare och snabbare produktionsflöde och

en bättre produktionsekonomi har inte utnyttjats i möjlig utsträckning. Bemanningen av ny teknik har hittills i stort följt gränserna för den traditionella arbetsorganisationen. Tekniken kan emellertid bemannas av vilken yrkeskategori som helst. Det väsentliga är att många tidigare åtskilda arbetsmoment kan samlas till en station och därmed utföras av samma person, eller av betydligt färre personer än tidigare. När datoriserad produktionsteknik för dagstidningar började debatteras i mitten av 1970-talet blev diskussionens huvudtema möjligheten att

genom införande av ny teknik rationalisera bort grafiska tjänster. Utvecklingen sedan dess visar att de dåvarande farhågoma inte har besannats. Antalet grafiska arbetare anslutna till GF har de senaste 16 åren ökat med

27 % i takt med branschens kraftiga tillväxt utanför dagspressområdet.

Samtidigt har antalet grafiska arbetare inom dagspressen minskat med 12 %. Se närmare tabell 4.2.

Tabell 4.2 Antal medlemmar l Grafiska Fackförbundet 1970-85

Källa: Grafiska Fackförbundet Men minskningen av grafiker inom dagspressen har stannat upp under 1980-talet. Mellan 1980 och 1985 minskade antalet grañker vid dags-

pressföretagen med 4 %, medan den grafiska sysselsättningen i dagspressen omräknat till heltids helårstjänster ökade med 0,6 % under samma tid

(se tabell 4.3).

Tabell 4.3 Sysselsättning 1980-SS, grafisk tidnlngspersonal (heltids helårs- _tjänster)

Källa: Tidningarnas Arbetsgivareförening

Talen i tabell 4.3 speglar den omsvängning som skett från arbete med - där redaktionella terminaler

textinskrivning gjort grafiska arbetstillfäl-

len överflödiga till arbete med tryckning. Samtidigt som den totala sysselsätmingen varit konstant under perioden 1980-85 har produktivite-

Den tekniska 61

produktionen

ten ökat markant. Under samma period har

tidningsföretagens pappersåtgång (tidningarnas format) ökat med 38 % och det redaktionella materialet -- som skapar fler grafiska arbetsuppgifter än vad annonsmaterial gör

-

med i genomsnitt 30-40 %. Sysselsättningsökningen för tryckare kan bero på en kombination av arbetstidsförkortning och utvecklingen mot större och mer trycktekniskt komplexa tidningar.

4.5 Avtalsförhållanden

Grafiska arbetare har av tradition varit medvetet och starkt fackligt organiserade. I Sverige höll emellertid Grafiska Fackförbundet (GF) och Tid-

ningamas Arbetsgivareförening (TA) redan i sitt första avtal om ny tek- 4 nik (1974) dörren öppen för rationaliseringar. Få tidningar hade innan

1980 års teknikavtal GF-TA löpte ut nått avtalets maximinivå för redak-

tionell direktinskrivning av text till fotosättare

(30 %). Först under 1986 har hälften av de 117 svenska infört

tidningstryckeriema någon redaktio-

nell

direktinskrivning över huvud taget (se tabell 4.1). Att urskilja vad som år orsak och verkan i sambandet teknik-avtal-

sysselsättning är svårt. Det kan dock konstateras att

tidningsföretagen

inte utnyttjat hela det utrymme teknikavtalen gett för t.ex. direktinskriv-

ning eller försök med datoriserad Före 1980 kunde tidsidframställning. ningsutgivarna med stöd av MBL införa ny redaktionell

produktionstek-

nik utan central avtalsreglering. Endast Arbetet i Malmö

gjorde det, genom att från 1975 införa

direktinskrivning av originalförfattad text. Svenska dagstidningar har också - tillsammans med de danska -

gjort övergången från högtryck till offset långsammast i Norden. I Danmark beror den långsamma övergången från högtryck på speciella fackli-

ga orsaker. I Sverige trycker de minsta och de största dagstidningama

fortfarande med

högtryckspressar som på olika sätt anpassats till modem tryckteknik. Dagstidningar med upplagor mellan 10 000 och 100 000 har

nästan uteslutande övergått till

offsettryck.

I juni 1986 slöt GF och TA en ny tekniköverenskommelse som komplement till sitt centrala teknikavtal från 1974. Det nya avtalet förhandlades fram under medlares överinseende efter en mycket konflikt

kortvarig på ll dagstidningar. Avtalet ersatte en liknande överenskommelse från

1980 som tillsammans med parternas fredsavtal ut under

löpt tidigare

1986. Den nya överenskommelsen gäller t.o.m. 1988. I maj 1986 slöt GF ett samarbetsavtal med Svenska Joumalistförbundet (SJF) liknande de avtal GF redan slutit med andra förbund inom sina avtalsområden. Samarbetsavtalet innebär att GF och SJF gemensamt skall kartlägga utvecklingen av datoriserad

sidframställningsteknik och analy-

sera

gränsdragningsfrågor som kan uppkomma när ny produktionsteknik

skall införas. Under avtalstiden (t.o.m. 1988) får inget av förbunden, eller deras lokala klubbar, teckna avtal som inkräktar på andra partens avtals-

område eller arbetsuppgifter. En gemensam samarbetskommitté skall lösa

de tvister som kan uppkomma.

62 Den tekniska › produktionen A

Hela teknikfrâgekomplexet har sålunda nyligen blivit reglerat genom avtal mellan berörda parter. Riktlinjer för den framtida utvecklingen, vilka bl.a. berör frågor om avgränsningen mellan olika arbetsuppgifter, har angivits i 1986 års teknik- och samarbetsavtal. Dessa avtal torde därmed kunna fungera som ett värdefullt instrument för tidningsföretagen i samband med utformning av teknikpolicy och planering av kom- _ mande teknikinvesteringar.

II Indirekta förmåner

i sou 19g3;4g .

Befrielse från mervärdeskatt 65

5 Befrielse från mervärdeskatt

5.1 Motiv

När 1952 års kommitté för indirekta skatter lade fram sitt betänkande (SOU 1957:13) angående den statliga indirekta beskattningen föreslogs bl.a. en allmän varuskatt. och tidskrifter Tidningar föreslogs undantas från varuskatten. var främst Motiveringen svårbemästrade problem vid gränsdragningen mellan vad som kunde anses vara och icke yrkesmässigt yrkesmässigt utgivna publikationer. Dessutom påpekades att tidningar och tidskrifter i praktiskt taget alla länder undantagits från sådan beskattning. I propositionen (1959:162 s. 189) bitrådde kommitténs regeringen förslag ifråga om allmänna nyhetstidningar eller vad som i tal dagligt brukar benämnas dagspressen. Definitionen ansågs inte medföra några gränsdragningsproblem. Med vissa förbehåll och undanavgränsningar togs också vissa typer av tidskrifter. 1960 års allmänna i sitt betänkande skatteberedning föreslog (SOU 1964:25) Nytt skattesystem bl.a. att varuskatten skulle ersättas med en mervärdeskatt. Utifrån rent skattetekniska bedömningar ansåg utredningen att även tidskrifter tidningaroch borde omfattas av skatten ifråga om försäljning av abonnemang och lösnummer. Argumenten här var likabehandling, skatteteknik och bredare skatteunderlag. Beredningens förslag fick ett omfattande och blandat remissmotta-

gande. Mot denna bakgrund tillsatte regeringen år 1967 anutredningen gående indirekta skatter och socialavgifter för att se över förslagen till mervärdeskatt från tekniska utgångspunkter. . Utredningen anslöt sig (Stencil Fi till allmänna 1967:10) skatteberedningens uppfattning att dagstidningama i fråga om upplageintäkter på skattetekniska grunder borde omfattas av skatteplikten. Då emellertid andra än skattetekniska synpunkter kunde anföras mot att införa skatteplikt för dagstidningama tillade att ett bestående utredningen, undantag för dagspressen borde utformas som en fullständig skattefrihet. Tidningsföretagen liksom återförsäljarna av dagstidningama borde således .även i detta fall ha rätt till generell avdragsrätt för ingående skatt.

Utredningen föreslog att annonser och annonstjänster borde beläggas med mervärdeskatt. Beträffande dagstidningar och vissa andra publikationer borde detta gälla oavsett om dessa skulle befrias från mervärdeskatt på upplageintäkter eller ej. Förslaget i denna del angavs ha skatte-

tekniska fördelar och vara av betydelse för konkurrensneutraliteten i be-

skattningen. I propositionen (1968:100 s. 107 f.) med förslag till om förordning mervärdeskatt, m.m. anslöt sig regeringen till utredningens uppfattning att andra än rent skattetekniska hänsyn borde gälla i fråga om dagspres-

66 Befrielsefrån mervärdeskatt

sen. Befrielsen från allmän varuskatt för dagstidningar och vissa andra i fråga om försäljning av abonnemang och lös-

periodiska publikationer

nummer föreslogs därför föras över till regelsystemet för mervärdeskatt. Undantaget avsåg fullständig skattefrihet med generell avdragsrätt för ingående skatt. Däremot föreslog regeringen att annonser och annonstjänster i dagspressen skulle beläggas med mervärdeskatt, även i fråga om annonstjänst-

er som utfördes av dagstidningama i egen regi. Det motiverades med att

reklam och reklamtjänster i alla former borde omfattas av mervärdeskat-

ten. Riksdagen godtog regeringens förslag.

Sedan år 1971 har en löpande teknisk översyn av mervärdeskatten

av mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05), som hittills re-

genomförts

sulterat i tio betänkanden. De flesta förslagen har lett till ändrad lagstift-

ning. Utredningen har inte haft mandat att närmare pröva mervärdeskattens omfattning. De materiella bestämmelserna har berörts i begränsad

De bestämmelserna om skattepliktens omutsträckning. grundläggande

fattning har därmed i allt väsentligt varit oförändrade sedan skatten infördes.

För dagspressen gäller således den ordning som i fråga om mervärdeskatten beslutades 1968 och som i princip knäsatts redan 1959 när den

allmänna varuskatten infördes. Dagstidningar är befriade från mervärde-

skatt på upplageintäkterna. Motiven för den i förhållande till andra publi-

kationer förmånliga behandlingen har alltid varit hänsyn till dagspressens

centrala samhällsuppgifter.

Det är värt att notera i sammanhanget att diskussionen i riksdagen om

skattefrihet för dagspressen varit långt mindre utförlig när det gäller mer-

värdeskatten än när det gäller den reducerade reklamskatten (jfr. kapitel

6). Detta torde delvis ha sin förklaring i att dagspressen varitbefriad från

av det blev aktuellt med ett

skatt på försäljning upplaga långt innan

direkt Mervärdeskatten har heller inte som reklamskatten varit

presstöd. knuten till frågan om finansieringen av selektiva stödåtgärder.

5.2 Vissa regler för dagspressen mm.

är allmän

Enligt 8 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt nyhetstidning undantagen från skatteplikt. Enligt anvisningarna till detta författnings-

rum gäller för mervärdeskatten samma definition av begreppet allmän

nyhetstidning som i reklamskattelagen (RSL). Med allmän nyhetstidning förstås enligt l § första stycket 5 RSL en periodisk publikation av dags-

presskaraktär som normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka och som inte är ett annonsblad. Frågan om en viss publikation omfattas av undantaget från mervärde-

skatt prövas inom riksskatteverket (RSV). Tillämpningen av reglerna för

mervärdeskatt innebär enligt RSV inte alltför stora problem. De problem

som kan uppstå gäller i allmänhet gränsdragningsfrågor, Lex. i fråga om

dagstidningsliknande Veckotidningar och annonsblad, förhållandet mel-

Befrielsefrån mervärdeskazt 67

lan en huvudtidning och olika typer av sektioner m.m. RSV har i bilagor,

sammanhanget påpekat att vissa av dessa problem skulle bortfalla om bestämmelsen om periodicitet i definitionen av allmän änd-

nyhetstidning

rades från ett till exempelvis två nummer i veckan.

5.3 Värdet av befrielsen från mervärdeskatt

Mervärdeskattesatsen är för närvarande för flertalet varor och tjänster 19 % av

beskattningsvärdet, dvs. av priset inklusive skatten. Detta motsva-

rar 23,46 % av priset exklusive skatt. Värdet av skattebefrielsen för dagspressen skulle rent teoretiskt kunna bestämmas till förhållandet mellan

skatten och dagspressens totala upplageintäkter enligt tabell 5.1. _

Med denna teoretiska erhålles det ekonomiska värdet

beräkning av

skattebefrielsen till totalt ca 834 milj. kr. för hela dagspresskollektivet för år 1985. Det framräknade beloppet kan inte ses som något annat än en grov

uppskattning. Om tidningarnas upplageintäkter skulle skulskattebeläggas le det verkliga skatteutfallet sannolikt bli lägre. Både tidningsutgivare och tidningsköpare torde anpassa sig efter nya förhållanden. Utgivamaskulle troligen eftersträva en lägre prishöjning än vad som motsvarar full kostnadstäckning för en ny så att inte det skattepålaga, pris

som konsumenten skall betala blir avskräckande högt.

Tidningsköparna

skulle kunna reagera I

på högre priser genom att köpa färre tidningar.

båda fallen blir effekten lägre upplageintäkter och lägre skatt.

Tabell 5.1 Beräknat maximalt värde för dagspressen av befrielsen från mervärdeskatt. 1985.

Tidningskategori Upplageintäkter Mervärdeskatt Mkr Mkr Storstads morgon ht 40% 588 138 Storstads morgon ht 40% 320 75 Storstads kväll 1266 297 Landsorts 4-7 nr/v ht 40% 1078 253 Landsorts 4-7 nr/v

Källa upplageintäkter: Svenska tidningsutgivareföreningen

Värdet av skattebefrielsen är således svårt att beräkna med större

någon beloppsmässig säkerhet. Det verkliga värdet ligger på konkurrensplanet.

Genom skattefriheten kan dagspressen hålla priser som inte behöver av-

passas till kostnadstäckning för skatteuttag på upplageförsäljningen. Där-

igenom får dagspressen en relativ fördel i förhållande till konkurrenter på mediamarknaden

som måste ta sådana hänsyn vid sin prissättning.

68 Befrielsefrån mervärdeskqtt

5.4 Utredningen om indirekta skatter

Regeringen tillsatte i juni 1987 en parlamentariskt sammansatt kommitté (Fi 1987:06) för att utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning. Kommittén bör enligt direktiven (Dir. 1987:30) utreda effekterna av en breddning av basen för mervärdeskatten och därvid även bedöma om det finns skäl att begränsa omfattningen av eller förändra övriga omsättningsskatter på varor och tjänster. Uppdraget år vittsyftande och omfattar i princip alla indirekta skatter. Tyngdpunkten ligger dock på mervärdeskatten med huvudinriktningen att mervårdeskatten så långt möjligt görs generellt tillämpbar och konkurrensneutral i fråga om konsumtionen av olika varor och tjänster. Det påpekas också att den svenska mervärdeskatten genom en rad undantag innebär ett avsteg från en generell omsättningsskatt och en avvikelse från vad som numera allmänt gäller för utländska mervärdeskattesystem. Även reklamskatten faller under utredningsuppdraget tillsammans med

andra punktskatter. Regeringens intentioner med det samlade greppet på

indirekta skatter belyses avslutningsvis (dir. s.10). En breddning av basen för mervärdeskatten och de andra indirekta skatterna bör totalt sett innebära ökade intäkter från dessa skatter. Detta är av särskild betydelse med hänsyn till möjligheterna att finansiera en refonnering av inkomstskatten enligt de riktlinjer för utredningsarbetet som jag tidigare givit åt kommittén om reformerad inkomstbeskattning. En viss samordning av kommittéemas arbete erfordras därför.

5.5 Skrivelse från Svenska

tidningsutgivareföreningen

Den nya utredningens inriktning på en generell indirekt beskattning på varor och tjänster har framkallat reaktioner inom dagstidningsbranschen. Svenska tidningsutgivareföreningen (TU) har i skrivelse till utredningen om indirekta skatter 1988-05-11 anfört invändningar mot eventuella förslag att låta dagspressen omfattas av en allmän generalisering av beskattningen. Dagstidningskommittén har tillställts skrivelsen för kännedom. TU framhåller att pressens frihet ansetts innefatta en rätt till oförhindrad spridning av tidningar. De flesta länder med lagfást pressfrihet har visat stor återhållsamhet ifråga om beskattning av det tryckta ordet. TU påpekar att förslag inom EG till harmonisering av mervärdeskatten, som skulle medföra Skattesatser för pressen på inte mer än mellan 4 och 9%, väckt skarpa reaktioner från bl.a. den i europeiska tidningsutgivareorganisationen. TU konstaterar att under de snart tjugo år som mervärdeskatten tillämpats i Sverige har varken riksdagen eller någon regering föreslagit att skatten skall utsträckas till att omfatta dagstidningarnas upplageintäkter. Även i fråga om reklamskatten har presspolitiska hänsyn tagits. De ekonomiska konsekvenserna för dagspressen av mervärdeskatt på upplageintäkter skulle enligt TU bli närmast katastrofala. Mer än hela

sou v 1983348

Befrielse från mervärdeskatt 69

branschens årsresultat för 1986 skulle behöva inlevereras i skatt. Några möjligheter att övervältra ca 900 kr. i mervärdeskatt milj. utöver de höjningar som krävs av kostnadsskäl på tidningsköpama finns enligt TU över huvud taget inte.

Ett införande av mervärdeskatt på upplageintäkter och försämrade villkor under reklamskattelagen skulle enligt TU leda till minskade intäkter och ekonomisk försvagning av dagspressen, ett ökat beroende av an-

nonsmarknaden samtidigt som där ställningen försvagas, minskade redaktionella resurser med negativa följder för pressens samhällsuppgifter, en minskad mångfald inom samt ett ökat beroende dagspressen av statsmakterna. Försämrade skattevillkor skulle rubba de ekonomiska grundvalama för den svenska r dagspressen.

5.6 Kommitténs

bedömningar

Både i Sverige och internationellt har sedan dagstidningama länge haft en förmånlig skattebehandling jämfört med andra vanor och tjänster. Skälet är genomgående dagspressens viktiga roll i den demokratiska processen i fråga om infonnation, och åsiktsbildning granskning av samhällsutvecklingen. En livaktig och mångfacetterad dagspress betraktas som en stor samhällelig tillgång. Kommittén anser att dessa motiv alltjämt äger full giltighet. Det ligger i statens och medborgarnas intresse att fortlevnad mångfald, och utveckling inom dagspressen

befrämjas. Tidningamas framskjuma roll i

den demokratiska processen och den starka ställningen idet allmänna medvetandet bör även i skattepolitiska sammanhang sättas före en i och för sig förståelig strävan efter i olika likabehandling skattesystem. Även rent ekonomiska skäl talar för en gynnsam av skattebehandling dagspressen. Dagspressen opererar i skarp konkurrens på mediemarknaden. Under senare år har det skett en snabb utveckling av nya infonnations- och nyhetstjänster. Inom pressen utvecklas en alltmer långtgående specialisering. På reklammarloiaden ökar konkurrensen från direktreklam och nya reklammedier. Om reklam i TV skulle tillåtas kan detta påverka konkurrensförhållandena ytterligare. Trots olika typer av statligt stöd och en på senare år gynnsam annons-

konjunktur har många dagstidningar ekonomiska svårigheter. Om mer-

värdeskatt skulle införas på dagstidningamas upplageintäkter skulle detta skapa stora svårigheter för dagspressen och presstödet. har Riksdagen därtill vid flera tillfällen slagit fast att dagstidningamas befrielse från mervärdeskatt utgör ett väsentligt inslag i den statliga presspolitiken. Mot denna bakgrund förutsätter kommittén att dagstidningamas upp-

lageintäkter även i får vara befriade fortsättningen från mervärdeskatt. Om så inte sker måste presstödet i övrigt omprövas helt.

^ 70 Reducerad reklamskatz för dagspress

Reducerad

dagspress

6 reklamskatt för

6.1 Motiven för skattens införande och särbehandlin gen av

dagspressen

I propositionen (197l:28 s. 5) om skatt på annonser föreslog regeringen en skatt på annonsering i tidningar och andra publikationer för att därigenom i första hand skapa utrymme för en [...] utbyggnad av stödet till dagspressen och av den statliga informationsverksamheten. I en rad hänseenden utformades skatten och skatteuppbörden på samma sätt som ifråga om mervärdeskatten. Skattesatsen föreslogs till 10% för annonser i andra periodiska publikationer än allmänna nyhetstidningar. För annonser i dagspressen sattes skattesatsen till 6%. I förslaget ingick en generöst tilltagen och generell avdragsrätt upp till 3 milj. kr. per publikation och år (prop. s. 6). Vissa tidskrifter, t.ex. tidskrifter för medlemmar i ideella organisationer, ställdes helt utanför beskatmingen. Föredraganden erinrade om att reklamutredningen inte slutfört sin behandling av frågan om en allmän avgiftsbeläggning av reklamen, och att den nu förordade annonsskatten därför borde ses som till inledningen en kommande generell beskattning av reklam. Skatten beräknades för budgetåret 1971/72 ge en intäkt av 48 milj. kr. eller lika mycket som krävs för finansieringen av det utvidgade presstödet och för den utökade statliga inforrnationsverksamheten. (prop. s. 6). I riksdagens behandling av en stor del av diskussioförslaget upptogs nen av olika tryckfrihetsrättsliga aspekter på en skatt riktad mot periodiska publikationer, och med skilda Skattesatser för olika tidningskategorier, och frågan om likabehandling av olika reklammedier. Dessutom debatterades metoden att medelst en generell skattepålaga för ett press-

kollektiv finansiera selektiva stödåtgärder till enskilda företag inom kol-

lektivet. Skatteutskottet behandlade annonsskatten i ett samlat pressstödsperspektiv. Utskottet framhöll (SkU 1971:30 s. 6) att anslaget till presstöd och till offentlig annonsering liksom annonsskatten, som är avsedd att täcka kostnaderna för stödåtgärdema, bör ses som olika samverkande åtgärder för att lösa de aktuella tidningsproblemen. I övrigt biträdde utskottet regeringens förslag, som också godtogs av riksdagen (rskr 181). I januari 1972 lämnade reklamutredningen betänkandet (Ds U 1972:1) Reklam I Beskattning av reklamen och föreslog en allmän beskattning av reklam med skattesatsen 10%. En odifferentierad skattesats för alla reklammedier skulle medföra en höjning av satsen för dagspressen med 4%. Utredningen påpekade att presstöd inte bara utgick direkt i form av produktionsbidrag utan också indirekt genom det i annonsskattesystemet inbyggda grundavdraget. Dagspressen borde kompenseras för den höjda

SOU 1988;48 Reducerad reklamskatt för dagspress 71

skattesatsen, antingen genom höjt produktionsbidrag eller höjt grundavdrag. I propositionen (1972:58) om skatt på annonser och reklam utvidgades den 1971 beslutade annonsskatten för tidningar och andra publikationer till en allmän reklamskatt, dvs. omfattande s.k. A-mediareklarn samt trycksaksreklam. Regeringen avvisade (prop. s. ll) utredningens förslag till enhetlig skattesats och föreslog oförändrade satser och grundavdrag för dagstidningar och andra periodiska publikationer. Föredraganden framhöll att intäkterna av 1971 års annonsskatt i sin helhet varit avsedda för utökat statligt stöd till pressen. Skälet för att jag redan nu [...] tar upp frågan om införandet av en generell reklampålaga är främst att det enligt min uppfattning är nödvändigt att utöka det nuvarande stödet till pressen. En utbyggnad av annonsskatten till en mera allmän reklamskatt ger de ekonomiska möjligheterna härtill. (prop. s. 14). Riksdagens skatteutskott kommenterade särskilt (SkU 1972:29 s. 6) grundavdraget för tidningar och andra periodiska publikationer. I princip kan utskottet biträda reklamutredningens uppfattning att ett bottenavdrag av denna storlek inte är motiverat av skattetekniska skäl utan att avdraget närmast bör betraktas som en del av presstödet. Vid 1974 och 1975 års riksmöten framlades ett stort antal motioner riktade mot reklamskatten. De flesta rörde de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på en differentierad beskattning av olika slags publikationer. Andra vände sig mot förment otillbörliga förmåner för dagspressen till följd av momsbefrielse och reducerad reklamskatt. Riksdagens skatteutskott avvisade tryckfrihetsargumenten mot reklamskatten, bl.a. med hänvisning till att motsvarande invändningar inte gjorts beträffande presstödet, som om det missbrukades skulle kunna få mer styrande effekt på opinionsbildningen än den aktuella skattedifferentieringen. Utskottet godtog inte heller (SkU 1974:34 s. 15) att den förmånliga skattebehandlingen otillbörligt skulle gynna dagspressen. Utskottet påpekade att annan press ökade i antal och visade god lönsamhet, medan däremot delar av dagspressen trots skatteförmåner krävde direkta stödåtgärder för att överleva. Det konstaterades att den nuvarande skattebelastningen på pressen i stort sett kan anses väl avvägd om hänsyn tas till bärkraften.

1975 skatteutskottet till frågan och erinrade (SkU 1975:12 s. återkom

8) om de massiva opinionsyttringama mot annonsskattens införande 1971 och prognoserna om snabb snedvridning av konkurrensen inom pressen och konstaterade summariskt att idag framstår åtskilliga av de uttalanden som då gjordes som klara överdrifter. I propositionen (1976/77:99 s. 68) om stöd till vissa tidningar och tidskrifter m.m. föreslog regeringen bl.a. att grundavdraget i reklamskatten för dagspress, fackpress och populärpress skulle höjas från dåvarande 3 milj. kr. till 6 milj. kr. Föredraganden anförde att han tidigare understrukit betydelsen av ett fortsatt effektivt presstöd. [...] Jag anser också att

72 Reducerad reklamskatt för dagspress

en lättnad av skatten på annonser och reklam skulle vara ett betydelsefullt stöd för pressen. Riksdagens konstitutionsutskott remitterade propositionen i denna dcl till skatteutskottet, som fattade sig kort (SkU l976/77:4y s. l). Det kan självfallet diskuteras om tidningsstöd skall lämnas genom skattelättnader. [...] Med hänsyn till att principen om grundavdrag godtagits av riksdagen och då den innebär ett stöd som inte kräver några administrativa insatser tillstyrker utskottet bifall till propositionen i denna del. Konstitutionsutskottet Skatteutskottets följde utan kommentarer förslag, som också godtogs av riksdagen. Så långt hade riksdagen och regeringen i fråga om den reducerade reklamskatten behandlat och fackdagspressen och populär-pressen på lika villkor i fråga om det skattefria medan skattesztsema grundavdraget, var olika. I takt med den fortsatta utbyggnaden av presstödet inträffade en förändring 1978. I propositionen (1977f/8:58) om ökat stöd till dagspressen föreslog regeringen bl.a. att reklamskatten på annonser i dagspressen skulle sänkas från 6 till 3% och att grundavdraget för annonser i viss press skulle höjas från 6 till 9 milj. kr. för dagspressen. För fack- och populärpressen föreslogs inga ändringar. Föredraganden framhöll att hans förslag till ökat direkt presstöd borde kompletteras och förstärkas med lättnader ifråga om annonsskatten för dagspressen. Riksdagens skatteutskott noterade i sitt remissvar till konstitutionsutskottet (KU 1977/78:16 s. 15 f.) att Även om utskottet har vissa principiella invändningar mot stöd genom lättnader vid beskattningen kan dock sådana åtgärder framstå som befogade när det gäller reklamskatten, som i viss mån intar en särställning inom punktskatteområdet. De föreslagna lättnadema innebär ett generellt dagspresstöd, som skulle krävt et betydande merarbete om man istället sökt sätta in däremot svarande åtgärder på bidragssidan. Skatteutskottets minoritet vände sig (KU s. 17) emot att den förslagna skattesänkningen innebar generella lätmader. kommer de Följaktligen stora högtäckningstidningarna att få den största av sin ekoförbättringen nomi. Skattelättnaden kommer att motverka den därigenom utjämning mellan hög- och lågtäckningstidningama som skaproduktionsbidragen par. Utskottet finner inte att de i propositionen föreslagna skattelätmaderna ger dagspressen ett lämpligt avvägt stöd. Konstitutionsutskottet påpekade (KU s. 10) att syftet med reklamskatten var att finansiera en del av presstödet. Utskottet godtog vidare regeringens och skatteutskottets bedömningar, bl.a. att presstödet i nuvarande läge bör kompletteras och förstärkas med lättnader i fråga om denna skatt. Utskottsminoriteten reserverade sig och hävdade (KU s. 13) att ökade statliga stödåtgärder liksom hittills måste koncentreras till de tidningar som är i mest behov av stöd. De kostnader som förslaget medförde borde istället enligt minoriteten användas för att bygga ut produktionsbiiraget.

Reducerad reklamskatt för 73 dagspress

Riksdagen beslutade i enlighet med och regeringens utskottsmajoritetens förslag. De av riksdagen fastlagda skattesatserna och grundavdragen för pressen förblev orörda till 1985. I budgetpropositionen 1985 (prop. 1984/ 851100 bil. 1 s. 52) föreslog regeringen att produktionsbidraget inom presstödet skulle höjas med 10%. För att finansiera denna ökning föreslogs en höjning av reklamskatten med 1 procentenhet.

För dagspressen angavs skattesatsen till 4% och för annan press till 11%. För att åtgärden inte skulle bli alltför kännbar för dagstidningar med låga annonsintäkter en föreslogs höjning av grundavdraget från 9 till 12 milj. kr. per år.

Riksdagens skatteutskott tillstyrkte kortfattat (SkU 1984/85:25) regeringens förslag. Skatteutskottet finner den valda fmansieringsforrnen väl motiverad och den föreslagna skattehöjningen lämpligt awägd.

Sammanfattningsvis gäller att riksdagen och regeringen införde an-

nonsskatten och senare reklamskatten med det primära motivet att fmansiera ctt utökat stöd till dagspressen. De därpå följande stegvisa förbät-

tringarna i skattevillkoren för dagstidningama har genomförts med presspolitisk motivering och förts fram som ett led i statens samlade åtgärder för att stödja dagspressen.

Utvecklingen av reklamskatten under de senaste femton åren återspeglar också statens attityd till de båda stora presskollektiven, dvs. allmänna

nyhetstidningar resp. andra tidningar och tidskrifter. Den diffortlöpande ferentieringen av de två grupperna i beskattningshänseende har i stort sett

löpt parallellt med det växande behovet av statliga stödåtgärder för just dagspressen. 1971 hade båda grupperna samma skattefria gnmdavdrag. Skillnaden i skattesats var 4 procentenheter. För närvarande har dagspressen dubbelt så högt grundavdrag som annan press och skillnaden i skattesats mellan grupperna är 7 procentenheter.

6.2 Reklamskattens utfall och

administration

6.2.1 Utfallet

Reklambeskattningen regleras i sin helhet i

lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam

(reklarnskattelagen, RSL). Dagstidningar betalar för

närvarande 4% av omsättningen på annonser och reklam som skatt. Detta motsvarar av annonsprisema exkl. skatt. För andra medier är rek- 4,17% lamskatten 11%. betalar Dagspressen annons- och reklamskatt för allt betalt annonsutrymme och all gratis annonsering som är kommersiell. För utrymme som upplåts gratis för som inte är kommersiell annonsering (Lex. ej betald politisk annons) betalas inte skatt.

I princip fakturerar tidningarna annonskunden 4,17% på nettopriset som skatt och levererar sedan in dessa pengar till riksskatteverket (RSV). Vanligtvis ser inte annonsköparen skatteuttaget, eftersom det som regel ingår i det offererade annonspriset.

RSV betalar därefter tillbaka till dagstidningama den skatt som utgått

74 Reducerad reklamskatt för dagspress

på de första 12 milj. kr. i annonsomsättning, dvs. maximalt 480 000 kr.

per tidning. Tidningar som har en lägre årlig annonsomsättning än 12 milj. kr. kan få tillstånd av RSV att inte leverera in skatten för att undvika rundgång i systemet. För de första 12 milj. kr. i annonsomsättning får dagstidningama således en ren subvention, eftersom de första 480 000 kr. som annonskö-

paren betalat som skatt till en tidning stannar i företaget. För tidningar

med stor annonsomsättning kan denna subvention vara marginell, medan

den för tidningar med begränsade annonsintäkter kan innebära ett väsent-

ligt ekonomiskt bidrag.

Dagstidningamas totala annonsomsättning 1986 var 5 274 milj. kr.

Omsättningen varierar starkt mellan olika tidningar. Den lägsta redovisade annonsomsättningen för 1986 uppgick till 0,2 milj. kr. och den högsta till 1 215 milj. kr. Medianvärdet för 1986 var 16,3 milj. kr. -

1986 var enligt RSV 52 dagstidningar (43 företag) enligt § 24.2

- befriade från att inbetala reklamskatt.

reklamskattelagen skyldighet Dessa tidningar redovisade en total reklamskatt på 9,1 milj. kr., vilket

således inte levererades in till RSV.

Till övriga 87 dagstidningar (70 företag) som inte varit befriade från inbetalningsskyldighet återbetalade RSV 41,5 milj. kr. för år 1986. Den

inlevererade reklamskatt som inte återbetalades, dvs. den reklamskatt

sotn dagstidningama verkligen betalade, uppgick till 160,4 milj. kr.

med hela det inbetalade skatte- Två dagstidningar erhöll återbetalning beloppet. På grund av skattebefrielsen för de första 12 milj. kr. i annonsomsättning utgjorde det verkliga skatteuttaget för 1986 ungefär 3% av

den totala annonsomsättningen. Den rena subventioner: till dagstidningama uppgick för 1986 således till 50,6 milj. kr. (9,1 + 41,5), vilket motsvarar 24% av den totalt redovi-

sade reklamskatten.

Om dagstidningarna i likhet med andra publikationer och reklammedier skulle ha haft skattesatsen 11% med oförändrat grundavdrag skulle

den redovisade reklamskatten 1986 rent teoretiskt ha ökat med det be-

lopp som motsvarar skillnaden i skattesats i förhållande till den redovisa-

de omsättningen. Den indirekta subventionen _skulle kunna bestämmas till det framräknade beloppet.

Detta gäller emellertid endast under förutsättning att annonsvolymen skulle vara densamma trots det högre pris som en högre skattesats skulle

medföra. En höjning av skattesatsen med 7 procentenheter från 4 till 11

procent motsvaras vid fullt genomslag på priset av en prishöjning med 7,87%. Det är knappast troligt att en prisökning på nära 8% inte skulle få

effekter på annonsvolymen. En högre skattesats för dagspressen skulle

påverka prisrelationema mellan olika media och därmed förmodligen

även annonsköpamas prioriteringsgrunder.

Eftersom det i realiteten är annonsköparna som har fördel av det lägre skattepåslaget på dagspressens annonspriser är det vanskligt att beloppsmässigt precisera den indirekta subvention för dagspressen som ligger i

sou 1988;48 Reducerad reklamskatt för dagspress 75

den lägre reklamskattesatsen. Det är däremot fullt klart att det lägre skat-

tepåslaget på dagspressens annonspriser innebär en väsentlig generell konkurrensfördel för dagstidningama på den allmänna reklammarknaden.

Om man trots denna reservation vill bilda av värsig en uppfatming

det av den reducerade reklamskatten för olika kan man

tidningsgrupper gå vägen över bruttoannonsintäkter per och ner tidningsgrupp justera

dessa till beskattningsvärde eftersom

per tidningsgmpp, beskattningsvärde uppdelat på tidningsgrupper inte kan erhållas direkt från RSV. Vid justeringen antas att förhållandet mellan totalt och

dagspressen

olika tidningsgrupper är detsamma ifråga om beskattningsvärde (5 274

Mkr) som ifråga om annonsintäkter brutto (6 334 Mkr).

6.1 Beräknat värde av dagstldnlngarnas reklamskattereduktlon p Tabell Annonsintäkter Beskattnings- Reklamskattereduktion (brutto) värde Mkr Mkr Mkr Storstads morgon 2142 1785 125 ht 40% Storstads morgon 632 527 37 ht 40% Storstads kväll 584 487 34

Landsorts 4-7 nr/v 2379 1982 139 ht 40% Landsorts 4-7 nr/v 392 327 23 ht 40%

Källa annonsintäkter brutto: Svenska tidningsutgivareföreningen Källa beskattningsvärde samtliga: riksskatteverket Definition annonsintäkter brutto: annonsintäkter exklusive moms, men före avdrag för provisioner, rabatter och reklamskatt

Sammanfatmingsvis gäller att dagspressen 1986 betalade 160 milj. kr. i reklamskatt. Samtidigt fick dagspressen en subvention 51 kr. i på milj.

form av uttagen och återbetalad ej inlevererad reklamskatt. Till resp. detta kommer värdet av den konkurrensfördel som har i

dagstidningarna

sin annonsförsäljning i med andra reklarnmedier jämförelse till följd av

lägre reklamskattesats, för vilket en teoretisk 369

beräkning ger resultatet milj. kr. för hela dagspressen.

6.2.2 Administrationen

Reklamskatten administreras av riksskatteverket av (RSV) på grundval

reklamskattelagen. Regler rörande förfarandet vid - t.ex. beskattningen angående redovisning av skatt, skatterevision, fastställande av skatt m.m.

-- återfinns i

lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgif-

ter. RSV har i vissa fall utfärdat i med sina instruk-

anvisningar enlighet

tioner. RSV har noterat vissa problem i samband med av rek-

tillämpningen

76 Reducerad reklamskatt för dagspress

lamskattelagen. Dessa avser bl.a. olika typer av trycksakers förhållande till varandra, t.ex. anknytning till en dagstidning. Aktuella frågor behandlas utförligt i RSV:s handbok Reklamskatt eller inte reklamskatt? (RSV 2:a uppl. 1985). Både annonser i en tidning och i olika typer av bilagor förekommer i egentliga trycksaker. Avgränsningsproblem kan uppstå när det gäller att bestämma huruvida en trycksak som medföljer en dagstidning gäller som del (sektion) av eller bilaga till publikationen. RSV har i särskilda anvisningar utformat en praxis för 1982:26 RSV bedömningar (RSFS Ip 1982:7). En del av en publikation är en trycksak som framställs av publikationens utgivare, ingår i totalupplagan eller i en klart avgränsad del av denna samt är utformad såatt den framstår som ingående i publikationen. Annonser i en sådan del av en publikation beskattas på samma sätt som den publikation den medföljer. Ifråga om allmänna nyhetstidningar gäller skattesatsen 4%. En bilaga till en publikation är i princip varje separat trycksak som inhäftad eller lös distribueras med publikationen och som inte utgör en del av publikationen enl. ovan. En bilaga kan vara av två slag, antingen annonstrycksak eller reklamtrycksak, beroende på om den har annonser för en eller flera annonsörer. _ En reklamtrycksak eller annonstrycksak som är bilaga till en annan publikation än en reklamtrycksak anses dels som en självständig trycksak, dels som en annons i publikationen. Skatten erläggs i två led, dels för framställningen av trycksaken och dels också för i offentliggörandet form av bilaga till annan publikation. I första ledet är skattesatsen 11%, i andra ledet är den 4% om det gäller en bilaga till en allmän nyhetstidning och i annat fall 11%. Det är således av väsentlig ekonomisk betydelse för en dagstidning om en annonssektion klassas som del av tidningen eller bilaga till den. I det föna fallet utgår en enkel skatt om 4%, i det senare en dubbel skatt om 11 + 4%. Även om skatten för i det senare fallet framställningen

erläggs av ett tryckeri medför ett högre samlat

skatteuttag ett högre pris för annonseringen, vilket kan påverka konkurrenskraft dagstidningens som reklammedium. Det bör i noteras att definition av sammanhanget reklamskattelagens annonsblad år vidare än vad som vanligtvis Som gäller för begreppet.

annonsblad räknas en publikation som innehåller annonser och som till

övervägande del tillhandahålls gratis eller till ett pris som avsevärt understiger vad som är skäligt. Normalt innehåller ett annonsblad annonser från flera olika och/eller konkurrerande annonsörer. Det saknar således betydelse om publikationens redaktionella innehåll har karaktär av fackpress e.d.

SOU 1923848 Reducerad reklamskatt 77 för dagspress

6.2.3 Riksskatteverkets reklamskatten synpunkter på RSV har i olika sammanhang uttryckt uppfattningen att statliga bidragssystem och statlig skattereglering bör hållas isär. Olika Skattesatser och grundavdrag för olika reklammedier medför och avgränsningsproblem svårare administration av skatten. Det drar också med sig redovisnings-

problem och krångliga deklarationer för de skattskyldiga., Det ideala från

skattesynpunkt vore enligt RSV en fullt utförd av samtlilikabehandling ga reklarnmedier. Förmånliga skattevillkor för vissa grupper borde med detta synsätt ersättas med motsvarande direkta bidrag till berörda grupper. . RSV har noterat att det i regelverket för reklamskatten inte finns någon fast gräns för andelen redaktionellt material som kriterium för att en tidning skall klassas som Det kan medföra dagstidning. problem, t.ex. om ett annonsblad börjar innehålla redaktionell text och kräver att behandlas som dagstidning med skattesats lägre och grundavdrag. RSV kan i sådana fall samråda med presstödsnämnden. Gratisutdelade tidningsexemplar kan utgöra ännu ett problem. Om den övervägande delen av en tidningsvolym delas ut gratis, skall tidningen räknas som annonsblad. Detta medför att en tidning under en period, t.ex. i ett introduktionsskede när tidningen till stor del delas ut gratis som marknadsföringsåtgärd, kan klassas som annonsblad för att sedan, när större delen av upplagan blir abonnerad, klassas som med dagstidning rätt till lägre skattesats och grundavdrag.

Reklamskatteutredningen

Regeringen tillkallade i april 1986 en särskild utredare för att se över skatten enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam. Reklamskatteutredningen (Fi 1986:01) skall enligt sina direktiv (Dir. 1986:11) undersöka behovet av ändringar av med till att reklam lagen hänsyn nu i växande förekommer omfattning i nya medier, som t.ex. vissa typer av kabel-TV-sändningar, s.k. intem-TV och databaser, vilkas innehåll offentliggörs genom s.k. videotexteknik.

Översynen omfattar vidare nya metoder för framställning av reklam-

meddelanden, t.ex. genom nya kopieringsförfaranden. Även andra delar av skatten kan behandlas av utredaren i syfte att förenkla tillämpningen och administrationen av skatten. Reklamskatteutredningen lade i juni 1988 fram sitt betänkande (SOU 1988: 17) Reklamskatt. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Som nämnts i kapitel 5 arbetar också sedan juni 1987 en parlamentariskt sammansatt kommitté för att utreda den indirekta beskattningens

omfattning och utformning. Reklamskatten faller under

utredningsuppdraget tillsammans med andra punktskatter.

78 Reducerad reklamskatt för dagspress

6.4 Skrivelse från Svenska tidningsutgivareföreningen

I en skrivelse 1988-05-11 till utredningen om indirekta skatter, som också tillställts dagstidningskommittén, avvisar Svenska tidningsutgivareföreningen (TU) förändringar i den indirekta beskattningen för dagspres-

sen. TU:s synpunkter ifråga om mervärdeskatten har avhandlats i kapitel

5. Beträffande den reducerade reklamskatten anför TU att en generalisering av skatten skulle innebära högre skattesats för dagspressen och inget grundavdrag. Beräknat på annonsintäkter netto år 1986 skulle detta medföra en merkostnad för branschen på ca 343 milj. kr. I ett sådant läge

ställs tidningsutgivarna inför valet att antingen lägga ut merkostnadema

på kunderna eller täcka kostnadema internt.

En merkostnadstäclcning genom prishöjning skulle enligt TU särskilt drabba tidningar med låga annonsintäkter och svag ställning på annonsmarknaden. Tidningar med låg hushållstäckning löper risken att strykas

från annonsöremas listor. Dessutom rubbas balansen på reklammarkna-

den, eftersom dagspressannonsering blir relativt sett dyrare än andra rek-

lammedier som inte måste tackla motsvarande skattehöjningar. Detta vore

allvarligt i förhållande till direktreklam och lokala annonsblad. Iden mån TV-reklam skulle tillåtas i Sverige skulle prishöjningar för dagspressannonsering ytterligare öka de konkurrensmässiga påfrestningarna för bran-

schen.

Om företagen väljer att behålla en oförändrad prisnivå skulle skat-

teökningen enligt TU medföra att 60% av branschens samlade nettoresul-

tat skulle försvinna. Resultatförsämringen är mindre än om mervärdeskatt skulle införas på upplageförsäljningen. Trots detta skulle 61 av 117 företag hamna på ett negativt nettoresultat om skattehöjningen inte i någon mån kunde kompenseras med höjda priser. TU inskärper att den gällande ordningen innefattar särskilda hänsynstaganden till främst mindre tidningar och även i övrigt avvägts från press-

politiska utgångspunkter. En ev. förlorad förmånsbehandling utgör ett

kraftigt hot mot dagspressens fortlevnad. Förlorar dagstidningarna rätten

till lägre skattesats och grundavdrag skulle detta ensamt leda till att ca hälften av årsresultatet för de ekonomiskt starkare pressgruppema skulle

betalas i skatt. För de flerdagarstidningar som åtnjuter fullt produktions-

bidrag blir de ekonomiska konsekvenserna enligt TU närmast parodiska.

6.5 Reklamskatten i presstödsdebatten

Debatten om reklamskatten gällde till en början lämpligheten av att finansiera ett selektivt presstöd med en differentierad reklamskatt, och därtill hörande frågor om likabehandling, konkurrensneutralitet m.m. Dessutom diskuterades frågan huruvida presstöd borde lämnas i form av skattelättnader. När debatten var som livligast på denna punkt i början

av sjuttiotalet uttalade riksdagen att skattelätmader var ett lämpligt komp-

SOU 1988;48 A Reducerad reklamskatt för dagspress 79

lement för att förstärka och underbygga direkta stödinsatser och att annonsskattelättnader skulle ses som ett led i statens samlade presstödjande åtgärder. I samband med regeringens 1980 kom

besparingsproposition frågan

om reducerad reklamskatt för dagspressen att beröras. I propositionen

förutskickades att 30 milj. kr. skulle sparas på presstödet och att huvud-

delen skulle tas ut genom en sänkning av samdistributionsrabatten. I en debattartikel i sammanhanget (DN 1980-12-20) framhöll pressstödsnämndens dåvarande kanslichef att en bärande tanke med samdistributionen till lika pris per utdelat exemplar var att göra det möjligt för

tidningar att till rimliga kostnader fortsätta distributionen där de hade

små och glest spridda upplagor. Medborgarnas möjligheter att välja tid-

ning skulle inte äventyras på grund av orimligt höga distributionskostna-

der.

En sänkning av samdistributionsrabatten skulle enligt artikelförfatta-

ren inte omedelbart hota den fysiska samdistributionen, men däremot

rasera likaprissystemet. Stora tidningarna skulle kunna avstå från rabatten och kompensera sig genom att ta ut ett högre pris av sina konkurren-

ter. Det skulle snabbt föranleda dessa att endera lägga ner distributionen

till många orter eller resa krav på ökade produktionsbidrag.

Presstödsnämndens kanslichef anförde att den reducerade reklamskat-

ten innebar en förmånsbehandling av dagspressen som minskade statens intäkter med drygt 200 milj. kr. Samdistributionssystemet skulle kunna

räddas om man som ett villkor för den reducerade reklamskatten stadga-

de att tidningen skulle delta i samdistribution till likapris, eftersom skatteförmånema betyder väsentligt mer än samdistributionsrabatten. Samdistribution och likapris skulle bestå. På senare år har frågan om kopplingen mellan reklamskatt och direkt

presstöd återigen aktualiserats. Det gäller framför allt reklamskatten som

finansieringskälla för det direkta presstödet. I en artikel i Pressens Tidning (l987z3 s. 36 f.) framhöll tidningens

ekonomiske expert att statens intäkter av reklamskatten och statens kost-

nader för det direkta presstödet, räknat i löpande priser, följdes åt ganska

väl t.o.m. Därefter var kostnadema budgetåret 1976/77. för presstödet

högre än intäkterna från reklamskatten t.o.m. budgetåret 1983/84. Höj-

ningar av presstödet under denna tid fick finansieras på annat sätt.

Från 1984 planade presstödet ut, samtidigt som en snabbt stigande annonskonjunktur gav allt högre annonsintäkter. Reklamintäktema steg snabbt och kom att täcka presstödskostnadema mer än väl. Om trenden håller i sig t.o.m. budgetåret 1987/88 kommer enligt denna beskrivning

skatteintäktema att överstiga presstödskostnadema med ca 200 kr. milj.

Svenska journalistförbundet (SJF) framhåller i skrivelse till regeringen 1986-06-11 att lämnat

dagspressannonseringen ett stort bidrag till tid-

ningarnas ekonomiska möjligheter att utkomma och informera medborgarna i viktiga samhällsfrågor och andra angelägenheter. Sedan 1972 har direktreklamen enligt SJF ökat kraftigt så att den nu

80 Reducerad reklamskatt för dagspress

utgör ca 25% av den totala reklarnvolymen. SIF anser det samhällspolitiskt orimligt att direktreklamen, som inte lämnar något som helst bidrag till en allmän inforrnationsskyldighet, har en gynnad ställning i förhållande till annonser i tidningarna. För att direktreklamen skulle bära sin andel av ansvaret för en allsidig och borde nyhetsförrnedling opinionsbildning skatten på direktreklarn till mellan höjas från 11 procent 50 och 70 procent I skrivelse till regeringen 1987-05-13 hävdar att Annonsörföreningen reklamskattelagen alltsedan den infördes varit en källa till stora bekymmer för hela reklambranschen. Mot bakgrund av att reklarnskatten nu väsentligt överstiger de belopp som behövs för det ursprungliga ändamålet, nämligen att täcka kostnaderna för presstödet, finner det föreningen angeläget att hemställa till regering och riksdag att reklamskatten i första hand sänks till den nivå som gällde före den senaste höjningen (1 juli 1985) och att dessutom de nuvarande och i vissa fall mycket komplicerade reglerna förenklas. Ungefär samma synsätt har i skrivelse till regeringen 1987-07-07 redovisats av Swedma (Swedish Direct Asso- Marketing ciation). Regeringen beslutade 1987-11-05 att inte vidta någon åtgärd med anledning av nämnda skrivelser. Kopior av regeringens beslut och skrivelsema överlämnades till dagstidningskommittén och reklamskatteutredningen för kännedom.

6.6 Kommitténs

bedömningar

Kommittén kan konstatera att reglerna om reducerad reklamskatt för dagspressens annonsering är ett viktigt led i statens samlade för att åtgärder stödja dagspressen i syfte att främja konkurrens och mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning. Genom grundavdraget i systemet för annonsintäkter 12 upp till milj. kr. per år får dagstidningar en direkt ekonomisk subvention vid sidan av andra möjligheter till stöd och bidrag. Denna subvention 1986 uppgick till totalt 51 milj. kr. Genom att dagspressen har en reklamskattesats än andra reklägre lammedier förstärks dagstidningamas allmänna konkurrenskraft på reklarnmarknaden. Dagstidningama kan förbli attraktiva för annonsörerna. För närvarande svarar dagspressen för ca 80% av den totala reklamvolymen i de s.k. A-mediema. Den konkurrensfördel som rätten till reducerad reklamskatt ger är svår att mäta i reda pengar. Med en teoretisk beräkning kan den för år 1986 skattas till storleksordningen 370 milj. kr. för hela dagspresskollektivet. Kommittén anser att den gällande ordningen är väl avvägd och utformad i förhållande till den Den förövergripande statliga presspolitiken. månsbehandling i fråga om lägre skattesats och som dagsgrundavdrag pressen åtnjuter i förhållande till andra reklammedier får snarast anses vara begränsad om hänsyn tas till dagstidningamas kostnader för nyhets-

SOU 198848 Reducerad reklamskatt för dagspress 81

förmedling och inforrnationsspridning. År 1986 spenderades totalt ca 5,4 miljarder kr. på annonsering i dagspress. Motsvarande belopp för t.ex. direktreklamen uppgick till ca 3,6 miljarder kr. samma år. Mot denna bakgrund kan kommittén i tänka princip sig en större differentiering än för närvarande mellan reklamskattevillkoren för verksamheter som fullgör viktiga samhälleliga uppgifter resp. sådana som är rent kommersiella. En sådan större kan också motiveras differentiering på rent ekonomiska grunder, nämligen i förhållande till olika reklammediers ekonomiska bärkraft. Kommittén noterar att det i reklamskatten inbyggda gmndavdraget för annonser i dagspress höjts med endast 3 milj. kr. under de senaste tio åren, nämligen från 9 till 12 milj. kr. Kommittén anser det därför befogat med en höjning till exempelvis 15 kr. En sådan milj. höjning skulle vara av betydelse för tidningar med lägre hushållstäckning och relativt sett begränsade annonsintäkter. Kommittén vill att den understryka fönnånliga behandlingen av dagspressen i reklamskattehänseende har en rent presspolitisk Evenbakgrund. tuellt kommande förslag till och generaliseringar likabehandling av olika reklammedier i reklamskattelagen måste behandlas med beaktande av detta förhållande. I den mån förändringar i skulle reklarnskattelagen te sig befogade från andra än presspolitiska utgångspunkter, och om sådana förändringar skulle medföra en relativ ekonomisk för försämring dagspresskollektivet, förutsätter kommittén att i dagstidningarna skälig omfattning och i lämpliga former kompenseras för detta.

i 82 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

och postens

7 Tidningstaxan tidnings-

rörelse

7.1 Allmänt Posten svarar för en betydande del av tidningsdistributionen. Drygt 560 milj. tidningsexemplar distribueras varje år, varav ca 400 milj. ex. avser tidningar och tidskrifter med mindre ån två nummer per vecka. Ca 20% av abonnemangsdistributionen av tidningar med 2-7 nr/vecka sköts av posten. För tidningar med mindre än 2 nr/vecka är posten största distributör av abonnerade exemplar. Totalt befordrar posten ungefär hälften av den abonnerade tidningsvolymen. Intäkterna av verksamheten motsvarar ca 8 % av postens totala distributionsintäkter. Taxesätmingen för tidningsdistributionen regleras genom riktlinjebeslut av riksdagen. Frågan har varit föremål för flera översyner och utredningar. De viktigaste tillsattes resp. 1955, 1966 och 1974. Den nuvarande ordningen bygger i allt väsentligt på de överväganden och förslag som 1974 års tidningstaxeutredning lade fram i betänkandet (SOU 1975:80) Postens roll i tidningsdistributionen. Taxesystemet är uppbyggt efter två huvudlinjer. Å ena sidan skall postens kostnader för tidningsdistributionen täckas genom att ett sedan lång tid tillbaka befintligt underskott i Postens tidningsrörelse inhämtas gradvis. Posten skall alltså arbeta i riktning mot att taxan på sikt blir fullt ut kostnadstäckande. Å andra sidan skall tarifferna inom taxesystemet motsvara skäliga krav på likabehandling av olika tidningsgrupper och medborgarnas rätt att få tidningar och tidskrifter på ungefär samma ekonomiska villkor

oavsett geografisk hemvist. Detta uttrycks genom att posten har trans-

portplikt över hela landet och ett styrande krav på enhetsavgift inom systemet för likvärdiga försändelser. Postens kostnader i tidningsrörelsen beräknas på ett detaljerat och noggrant angivet komplex av avgiftskomponenter för tidningsdistributionen. Totalavgiften fastställs av regeringen på basis av förhandlingar mellan å ena sidan posten och å andra sidan företrädare för dagspressen

(Svenska tidningsutgivareföreningen, TU), fack- och konsumentpressen

(Fack- och konsumentpressens postkommitté, FKP) och veckopressen (Veckopressens tidningsutgivareförening, Vectu). När det gällande taxesystemet lades fast genom beslut av riksdagen 1976 gällde att det dåvarande beräknade underskottet på 90 milj. kr. skulle reduceras med en femtonde] per år och vara avvecklat 1992. Statsbidraget för tidningsdistributionen skulle under denna tidsperiod sänkas med 6 milj. kr. per år från 90 milj. kr. första året till inget bidrag alls det femtonde året . Den presspolitiska målen uttrycks dels principiellt genom likabehand-

Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 83

lingen och enhetsportot, dels direkt ekonomiskt genom att posten får anslag över stat för tidningsdistributionen och har rätt till samdistributionsrabatt för dagstidningsexemplar som delas ut i lantbrevbäring.

Systemproblem

7.2.1 Riksdag och regering Tidningstaxan är i grunden utformad enligt principen pris efter prestation och bygger på detaljerade beräkningar av postens kostnader för tidningsdistributionen. Tidningsrörelsen, liksom andra rörelsegrenar inom posten, förväntas bära sina egna kostnader och lämna ett skäligt bidrag till postens samkostnader. Inriktningen kräver att posten måste vara konkurrenskraftig på distributionsmarknaden i stort. Samhällets intresse av såväl en väl fungerande postservice i allmänhet som en väl - bl.a. med särskild hänfungerande tidningsdistribution - kommer syn till glesbygden till uttryck i kravet på likabehandling av alla tidningsföretag genom transportplikten över hela landet och enhetstaxan. En avvägning mellan dessa delvis motstridiga syften har medfört att tidningstaxan innehåller vissa avsteg från ett strikt enhetsporto och en strikt likabehandling. I praktiken kombineras enhetsportoprincipen med ett par komponenter som beaktar konkurrens- och Det efterfrågeförhållanden. viktigaste har varit en något lägre exemplaravgift för tidningar med mycket stora upplagor och lägre exemplar- och viktavgift för tidningar som har lämnat en volymgaranti till posten för ett år framåt (den s.k. trohetsklausulen). Trohetsklausulen har införts för att skydda posten mot förlust av från 3 distributionssynpunkt gynnsamma tidningsexemplar. Problemet för staten ligger i svårigheterna att förena de samhällspolitiska målen rikstäckning och med de ekonomiska målet likabehandling att postens tidningsrörelse skall bedrivas affärsmässigt och bära sina egna kosmader.

7.2.2 Posten I början av 1970-talet allt fler övergick dagstidningar från postdistribution till morgontidig budutdelning genom särskilda samdistributionsföretag. Tidningarnas affärsidé innefattar morgontidig distribution, en service som posten normalt inte erbjuder. Volymen i postens tidningsrörelse minskade märkbart. Minskningen gällde i huvudsak dagstidningar med 2-7 nr per vecka. Postens konkurrenskraft i tidningsdistributionen försvagades. I detta läge uppstod problem för posten på olika plan. Postens svårigheter med den bristande i tidsärkostnadstäckningen ningsrörelsen accentuerades när totalavgiften skulle fördelas på en krympande tidningsvolym. Detta var särskilt besvärande eftersom tidningsrö-

84 Tidningstttxan och postens tidningsrörelse

relsen enligt posten är kostnadsdryg och avgifterna aldrig motsvarar kostnaderna. Vidare försvagades befordringsnätet i postdistributionen. Tidningsrörelsen har alltid varit väsentlig för postens framför täckningsbyggning, allti lantbrevbäringen. En stabil och regelbunden tidningsvolym har gjort det möjligt för posten att upprätthålla daglig brevutdelning i kostnadsmässigt ogynnsamma områden. Postens företagspolitiska problem har formulerats så, att brevrörelsen är ryggraden i postens ekonomi, medan tidningsrörelsen är ryggraden i postens distributionsorganisation. Med hänsyn till täckningsbyggningen vill posten behålla tidningsdistributionen. Av samma skäl medgavs posten 1972 rätt att förmedla samdistributionsrabatt för tidningsexemplar i lantbrevbäringen, där det var viktigast att posten inte förlorade ytterligare volym. Postens möjligheter att operera konkurrenseffektivt på distributionsmarknaden har enligt posten försvårats av transportplikten över hela landet och kravet på enhetstaxa. Genom transportplikten kan inte posten välja sina delmarknader, utan måste acceptera att ta även ekonomiskt ogynnsamma områden. Enhetstaxan utgör ett utjämningspris mellan kostnader för distribution i dyra och billiga områden (resp. glesbygd och tätorter). Den kostnadseffektiva och relativt billiga distributionen i tätorter har i växande utsträckning av övertagits samdistributionsföretagen. Om posten inte kan konkurrera på sådana delmarknader riskerar man att bli kvar med den dyra distributionen till underpris. Postens huvudkrav i fråga om har av dessa skäl varit att tidningstaxan systemet måste inrymma större möjligheter till marlmadsanpassning samt att underskottet i tidningsrörelsen bör täckas med statsmedel tills avgifterna kan göras kostnadstäckande. Posten har också vid upprepade tillfällen begärt att få förmedla samdistributionsrabatt för samdistribution av tidningsexemplar även i stadsbrevbäringen och föreslagit att staten bidrar till kostnadstäckningen för distribution av tidningar i glesbygd. Sammanfattningsvis kan det sägas att posten har att tackla två huvudproblem. Det gäller dels - liksom för staten - avvägningen mellan företagsintresset (affärsmässighet) och samhällsintresset (rikstäckande befordran, likabehandling, m.m.), dels problemet med tidningsdistributionens betydelse för postens särskilt i lantbrevbätäckningsbyggning, ringen.

7.2.3 Branschorganisationerna Redan under 1974 års tidningstaxeutrednings arbete framförde branschorganisationerna ett antal huvudinvändningar mot det tänkta systemet som sedan med vissa variationer har upprepats vid olika tillfällen. Organisationerna anser att en tidningstaxa som motsvarar full kostnadstäckning kan få drastiskt hämmande konsekvenser för tidningsutgiv-

Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 85

ningens bredd och kvalitet. En sådan tidningstaxepolitik skulle gå emot de presspolitiska målen om konkurrens och mångfald m.m. och för övrigt stämma illa med postens ansvar för en rikstäckande och väl fungerande distributionsapparat. Organisationerna har framhållit tidningarnas stora betydelse för täckningsbyggningen i hela poströrelsen och särskilt i lantbrevbäringen. De har mot denna bakgrund ansett det rimligt att tidningarna får betala en* sådan taxa att postens rörelseresultat inte försämras av tidningsdistributionen. Taxan borde därför bestämmas med ledning av de s.k. bortfallskostnadema, dvs. de kostnader som skulle falla bort för posten om tidningsrörelsen awecklades. Bortfallskostnadema har av organisationerna beräknats till ca 75-80% av särkosmadema i postens tidningsrörelse. I likhet med posten har branschorganisationema ansett att staten borde bidra till kostnadstäckningen för i tidningsdistribution glesbygd. Organisationerna har vidare hävdat att man i de årliga taxeförhandlingama med posten befinner sig i ett förhandlingsunderläge. Dels har man haft svårt att bedöma relevansen i postens kosmadsfördelningar, dels har posten ansett sig förhindrad att redovisa vissa enligt organisationerna väsentliga uppgifter med argumentet att dessa är av affárshemlig natur. TU har mer än FKP och Vectu understrukit vikten ”av ökad marknadsanpassning av taxan. Genom den starkt utvecklade samdistributionen av dagstidningar har TU distributionsaltemativ och därmed en god förhandlingsposition gentemot posten. Även på vissa andra punkter har de tre tidningsorganisationerna delvis skiftande åsikter. Branschorganisationemas argumentering följer två huvudlinjer. Dels anser man att tidningsrörelsens stora betydelse för postdistributionen i stort borde återspeglas i Dels anser man taxesättningen. sig inte ha någon insyn ipostens kostnadsberäkningar. Liksom posten har organisationerna vidare varit att betrakta benägna glesbygdsdistributionen som en särskild fråga.

Tidningstaxans utveckling

7.3.1 1980 års utvärdering *

Med anledning av ett uttalande av beslutade riksdagen regeringen i juni 1976 att posten skulle utvärdera det nya taxesystemet efter 1979 års utgång. I februari 1980 rapporterade posten till regeringen. Redan då hade taxan utvecklats i riktning mot större och marknadsavgiftsrörlighet anpassning. 1977 ökade posten avgiftslättnadema i exemplaravgiften för upplagor i intervallet 3-10 milj. årsexemplar med en ytterligare lätmad för upplagor över 10 milj. ex. 1979 infördes en fjärde taxeklass för lördagsutdelade tidningsexemplar vid sidan av de tre avgiftsklasserna för befordran resp. första, andra och tredje utdelningsdagen. 1979 infördes också en särskild i rabattmöjlighet exemplaravgiften,

86 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

nämligen om ett tidningsföretag utför någon sorteringsåtgärd e.d. utöver vad posten generellt krävt, eller om företaget genomför andra särskilda

åtgärder som underlättar för posten. I tidningskungörelsen infördes en

öppen rabattrnöjlighet för posten: Sänkning kan även ifrågakomma då Postverket anser detta nödvändigt med hänsyn till Postverkets konkurrenskraft. Posten underströk i sin rapport trohetsklausulens stora betydelse som garanti för volym och ekonomi i tidningsrörelsen och upprepade kravet på rätt till sarndistributionsrabatt även för exemplar i stadsbrevbäringen. Sammanfattningsvis anförde posten att man för att överleva affärs-

mässigt trots enhetsporto och transportplikt måste få tillämpa antingen

volymgarantier eller en marknadsanpassad-taxa med konsekvenser för

hela tidningsrörelsen. Den närmare utformningen av systemet borde över-

lämnas till förhandlingar mellan postverket och branschorganisationema. I direkt anslutning till postens utvärdering redovisade även branschorganisationerna sina erfarenheter av taxesystemet. Man upprepade kravet att taxan borde motsvara bortfallskostnadema och därmed uppgå till högst 75% av de beräknade särkostnadema och hemställde om en ny taxeutrednrng.

Den fastlagda beräkningsmodellen för särkostnadema i postens tidningsrörelse uppgavs bygga på redan överspelade fakta och förhållanden. De olika kostnadspåverkande faktorernas inbördes relationer hade ändrats, liksom serviceförutsätmingarna genom postens begränsningar i lör-

dagsutdelningen. Taxan hade ökat med 70% pâ fyra år trots inskränkningarna i lördagsutdelningen. Om utvecklingen skulle fortsätta på sam-

ma sätt skulle posten enligt organisationerna vid full särkostnadstäckning år 1991 ta ut l kr. mer per utdelat exemplar än samdisttibutionsbolagen.

Organisationerna hävdade att ett fullföljande av systemet fram till 1991 skulle leda till orimliga konsekvenser. Både dagspress och tidskrifter skulle hamna i en synnerligen besvärlig situation, med snara överväganden om både alternativa distributionsforrner och omprövning av ut-

givningen (TU, FKP och Vectu skrivelse till regeringen 1980-02-13). Postens utvärdering och branschorganisationemas synpunkter ledde inte till några nya statliga åtgärder. I regeringens proposition (1980/81 : 137) om stödet till dagspressen behandlades inte frågan. Istället bekräftade riksdagen och regeringen den gällande ordningen.

7.3.2 Nya tendenser

Under förhandlingarna hösten 1983 inför 1984 års tidningstaxa drev TU

frågan om lördagstillägget. I en särskild överenskommelse mellan posten och TU preciserades detta tillägg för olika dagstidningsgrupper. I en protokollsanteckning till överenskommelsen hävdade TU att den sänkta

servicenivån på lördagar och kraftigt ökade avgiftsuttag i grunden förändrat förutsättningarna för det rådande taxesystemet.

Trots vissa svårigheter hade berörda parter hittills lyckats enas i de årliga taxeförhandlingarna. Hösten 1985 inträffade ett trendbrott. Postens

SOU 1988;48 _ Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 87

taxeförslag till regeringen för år 1986 innebar avgiftshöjningar med i genomsnitt 11,3%. Värdet av beräknade mängdrabatter m.m. sattes av posten till 35 milj. kr. Förslaget innebar rätt betydande taxehöjningar och rabattmöjligheter. Inom branschorganisationema hävdade FKP och Vectu att avtalet missgynnade lång- och glesspridning särskilt av tidskrifter, eftersom mängdrabattsmöjlighetema ansågs ligga mest på dagspressen och dessutom avbalanserades med relativt sett högre avgifter i glesspridningen. FKP Vectu

och ansåg nu att postens fonlöpande marknadsförskjut-

ningar inom taxan gått så långt att de egna kollektiven som saknar det närliggande alternativet samdistribution genom samdistributionsföretagen - stod inför en i FKP i branschdifferentiering tidningstaxan. uppvaktade juni 1986 regeringen med sina synpunkter. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har som central förvaltningsmyndighet för frågor om pris- och konkurrensövervakning att följa och analysera prisutvecklingen även för sådana tjänster som tillhandahålls av statliga affarsverk. Enligt regeringens riktlinjer för prisövervakningen skall SPK informera regeringen om sådana planerade eller genomförda prishöjningar som kan komma i konflikt med övergripande samhällsekonomiska mål. Med hänvisning till dessa riktlinjer anmälde SPK i november 1985 till regeringen att postverkets då framförda taxehöjningskrav inte motsvarades av inträffade kosmadsökningar. SPK hävdade att faktiskt inträffade kostnadsökningar under 1985 borde motsvara en taxehöjning på i genomsnitt 4,4%. Detta plus 2% för inhämtningen av underskottet borde utgöra taxehöjningen för 1986. Posten avvisade SPK:s beräkningar och hävdade att postens verkliga kostnadsölcrtingar mellan det nu aktuella och det närmast föregående förhandlingstillfállet uppgick till 9%. TU ställde sig bakom SPK:s bedömning och påpekade att prishöjningen på annonser, abonnemang och lösnummer för 1985_ t.o.m. oktober månad hållits inom ramen 4-5%. TU påpekade också att avtalet innefattade ett nytt rabattsystem i lantbrevbärardistributionen, som skulle avsevärt reducera den faktiska kostnadsökningen för dagspresskollektivet. TU krävde att posten skulle tillåtas utforma ett nytt mera kommersiellt orienterat förhandlingssystem, att ersätta det nuvarande, i samråd med pressens organisationer (TU skrivelse till regeringen 1985-11-27 s.3). Regeringen avvisade i december 1985 postens taxeförslag med hänvisning till ett allmänt intresse av att under år 1986 begränsa prisstegringarna i ekonomin. Regeringen gjorde det viktiga tillägget att en något lägre kostnadstäckningsgrad än vad det fastlagda taxesystemet anvisade borde gälla för 1986. Posten fick regeringens uppdrag att inkomma med ett nytt taxeförslag (regeringsbeslut 1985-12-05). I januari 1986 godtog regeringen ett nytt förslag från posten, som innebar genomsnittliga taxehöjningar på 6,8%, dvs. i stort sett detsamma som SPK tidigare angivit som rimlig höjning. Posten baserade delvis det

88 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse -

nya förslaget på snävare generella rabattrnöjligheter. Den nya tidningstaxekungörelsen beslöts träda ikraft den 1 mars 1986, vilket medförde en ytterligare dämpning av priseffekten räknat på helåret 1986 (regeringsbeslut 1986-01-10). Samma mönster upprepades i samband med 1986 års förhandlingar om tidningstaxan för 1987. Postens första frarnförhandlade till reförslag geringen innefattade en genomsnittlig avgiftshöjning på 9,9%. TU godtog postens förslag. En analys visar att dagspressen gynnades i de olika höjningsintervallen i förslaget. SPK anförde som sin mening att redovisade kostnadsökningar efter avdrag för kunde motiproduktivitetshöjning vera en taxehöjning med i genomsnitt 3,7%. Regeringen infordrade ett nytt förslag från posten, och slutuppgörelsen för 1987 års tidningstaxa kom att motsvara en genomsnittlig med 7,2%. höjning I budgetpropositionen 1987 (prop. 1986/871100 bil. 8) föreslog regeringen att statsbidraget till postens tidningsrörelse, för första gången sedan systemet infördes, inte skulle sänkas med 6 milj. kr. utan stå kvar oförändrat på samma nivå som budgetåret innan. Förslaget godtogs av riksdagen.

7.3.3 Aktuella förhållanden

I en skrivelse till 1986-05-06 har TU bl.a. behand-

dagstidningskommittén

lat tidningstaxan. TU påpekar att tidningstaxan nått en sådan höjd att postdistributionen på vissa områden fått svårt att hävda sig i konkurrensen med framför allt samdistributionen. TU skriver vidare: För att möta konkurrensen harPosten sett nödsakad att ändra sin sig nuvarande prispolitik. Genom att förhandla med enskilda större tidningsföretag om rabatter och villkor för postdistributionen kan Posten stärka sin konkurrenskraft i utsatta områden. I ett presspolitiskt perspektiv kan det vara intressant att notera att en ny princip härigenom införs som ger olika tidningar olika posttaxor. över- Likaprisprincipen ges, vilket utan tvekan i många fall praktiskt motverkar syftet med den hittills förda presspolitiken. Posten och TU har också i en gemensam skrivelse till regeringen 1987-04-10 förordat friare former för kommande förhandlingar om priser och villkor och att tidigare ordning enligt främst 1974 års tidningstaxeutredning inte längre skall gälla. Regeringen har genom regleringsbrev 1987-06-18 uppdragit åt posten att inkomma till regeringen med ett till en ny friare förslag förhandlingsordning mellan i parterna tidningstaxefrågan. Enligt uppgift har posten för avsikt att inkomma med ett i sådan tid att en eventuellt förslag ny ordning skall kunna tillämpas fr.o.m. kalenderåret 1989. I sin treårsplan för 1989-1991 (s. 42) anför posten angående postens tidningsrörelse: Riksdagsbeslutet från 1976 har fungerat enligt förutsättningarna fram till 1986. Såväl 1986 som 1987 har dock av Regeringen korrigerat Posten i enlighet med riksdagsbeslutet föreslagna avgiftshöjningar.

SOU 1988248 V Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 89

Postens uppfattning är därför att det ej rikslängre går att tillämpa dagsbeslutet för att uppnå en eliminering av underskottet i tidningsrörelsen. I syfte att nå fram till en marknadsanpassad modell pågår därför f n diskussioner mellan Posten och de olika tidningsutgivama.

Postens utgångsbud till i

organisationerna förhandlingarna om 1988 års avgifter innebar en höjning med knappt 19%. Detta procenttal inkluderade en av posten beräknad utebliven kostnadskompensation under senare år. Slutuppgörelsen stannade vid en genomsnittshöjning på 6,4%, vilket posten senare föreslog regeringen. Enligt uppgift från TU begränsades för prishöjningama dagspresskollektivet till 4,3% genom en högre rabattgivning från posten. SPK hävdade i skrivelse till chefen för finansdepartementet 1987-11-13 att höjningen för 1988 borde uppgå till högst 3%.

7.4 Kommitténs

överväganden

Huvudtendensen i år en allt större taxeutvecklingen marknadsanpassning och friare taxesättning. Posten har stegvis utvecklat, ökat och differentie-

rat rabattmöjlighetema inom i sådan

tidningstaxan utsträckning att ett nästa steg i praktiken skulle kunna innebära separata ramavtal med å ena sidan dagspressen och å den andra fack- och veckopressen. I själva verket har differentierats för olika tidningstaxan kundkategorier. Det i sin tur är en följd av postens konkurrenssituation. Posten anser sig, för att kunna hävda behöva sig, anpassa sina priser efter förutsätt-

ningarna på olika delmarknader. I det totala

distributionssammanhanget

har Posten att beakta tre huvudmarknader. För det första gäller. det den koncentrerade distributionen i tätorter. Här kan inte posten konkurrera om dagstidningarna, eftersom det avgörande servicekravet är vilket morgontidig utdelning, posten tills vidare inte erbjuder. För det andra gäller det glesbygdsdistnbutionen. Här förekom-mer ingen alternativ distribution. Posten måste med sin över transportplikt hela landet utföra denna service.

Slutligen gäller det delmarknaden mellan de två ytterlighetema. Här beror postens möjligheter att vinna marknadsandelar på postens förmåga att konkurrera, främst med prissättningen. Det är postens konkurrensför-

måga på denna marknad som för närvarande bestämmer postens resultat i tidningsdistributionen. Generellt gynnar en affärsmässigt betingad differentiering av tidningstaxan stora kunder och kunder med alternativa distributionsmöjligheter, dvs. dagspressen. Mindre kunder och kunder utan distributionsnaturliga altemativ blir relativt sett drabbade av en eftersom de taxedifferentiering, är av mindre ekonomisk

betydelse för posten och på grund av brist på_ al-

ternativ inte har något att sätta emot i en egentligen avgiftsförhandling. Det första steget i en fortsatt affärsmässig utveckling av tidningsdistributionen kan således bli att dagstidningar och övriga tidningar och tid-

90 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

skrifter åsätts olika taxor. Det ser ut som om detta nu är på väg att realiseras. Nästa led kan bli att en differentiering på samma grunder

inträder för olika kunder inom resp. presskollektiv.

Den redovisade utvecklingen visar enligt kommittén att tidningstaxesystemet som det fastlades av riksdagen 1976 nu i praktiken har satts ur spel. Det är tveksamt om riksdagens och regeringens politiska intentioner med det ursprungliga beslutet kan sägas ha upprätthållits.

Det är därför angeläget att hela frågekomplexet kring tidningstaxesystemet tas upp till en förnyad och förutsättningslös prövning. Kommittén vill i sammanhanget peka på ett antal problem av särskild principiell

betydelse.

7.4.1 Postens samhällsansvar Posten skall som allmännyttigt, marknadsinriktat serviceföretag planera

och bedriva sin verksamhet så att både företagsekonomiska och samhäl-

leliga intressen tillgodoses.

Den företagsekonomiska aspekten innebär främst att posten utvecklar och anpassar sina tjänster efter efterfrågan och tar ut sådana priser att

intäkterna täcker samtliga kostnader. Den samhälleliga aspekten kan sägas innebära att posten upprätthåller en väl avvägd postservice över hela landet och tillämpar enhetliga avgifter. Postens författningsenliga distributionsmonopol avser de s.k. normal-

breven. Beträffande vissa andra försändelser, t.ex. tidningar, har posten

s.k. faktiskt monopol, som bl.a. är en följd av omfattande investeringar

men som inte styrts av särskild reglering.

Det faktum att posten har - eller har tillåtits utveckla monopol på distribution av olika försändelser har en samhällspolitisk bakgrund. Med

monopolställningen på en viss marknad följer skyldigheten att beakta ett politiskt fastlagt, allmänt samhällsintresse.

Tidhingsrörelsen

Riksdagens riktlinjebeslut ifråga om taxoma i postens tidningsrörelse har byggt på en sammanvägning av samhälleliga och företagsekonomiska

intressen. Besluten innebär att tidningstaxan bör innehålla dels vissa mark-

nadsmässiga inslag och omges med konkurrensmässiga skyddsnät i form av tnohetsregler och samdistributionsrabatt, dels vissa element för att

skydda likabehandlingen och rikstäckningen i tidningsdistributionen.

Trohetsreglema och samdistributionsrabatten har en dubbel effekt.

Genom att från förlust av tidningsvolym i distributionen

skydda posten stärker de samhällets intresse av en rationell och fungerande postdistribu-

tion över hela landet och gynnar även posten ekonomiskt. Samtidigt gäller att likabehandlingen i taxesystemet och rätten till samdistributionsrabatt för lantbrevbärarexemplar har ett uttalat presspoli-

tiskt motiv. Dessa principer befrämjar konkurrens och mångfald inom pressen genom att tillförsälcra tidningar som arbetar under olikartade ekonomiska villkor likvärdiga distributionsförutsätmingar. Samma ambition

V SOU 1988;48 Tidningstaxan och postens 91

tidningsrörelse

uttrycks f.ö. i den ordning som innebär att regeringen fastställer tidningstaxan på grundval av mellan och i stort sett hela förhandlingar posten presskollektivet. Som framgår av kommitténs av senare års har beskrivning utveckling tidningstaxan utvecklats i riktning mot större Efter att i affärsmässighet. accelererande takt ha byggt ut i medelst differentieringama tidningstaxan olika rabatter har posten nu nått så långt att man förhandlar eller önskar förhandla - med enskilda tidningsföretag. Posten har i sin senaste treårsplan deklarerat att riksdagens beslut om tidningstaxan betraktas som obsolet. I förhållande till riksdagens beslut angående grunderna för tidningstaxans kan det konstateras utformning att posten nu rört sig långt ifrån de samhälls- och presspolitiska motiv som utgjorde en väsentlig del i systemet. Posten har t.o.m. avfärdat riksdagens Dessa förhålriktlinjebeslut. landen ger emellertid inte hela bilden av postens ansvar.

Postverksamheten i stort

Samma år som tidningstaxesystemet lades fast beslutade om en riksdagen ny organisation för postverket. I propositionen ( 1975/76:167 s. 6) om ny organisation för postverket

uttalade regeringen att posten skall tillgodose de krav som av den

följer dubbla rollen som samhällsnyttig institution och affärsdrivande verk och därutöver eftersträva att hävda sig så väl som möjligt inom sitt verksamhetsomrâde. I riksdagsbehandlingen av erinrade organisationsförslaget trafikutskottet (TU 1975/76:26 s. 8) om att riksdagen redan tidigare vid flera tillfällen understrukit att postverket är ett samt att härav allmännyttigt företag följer en skyldighet i princip för verket att [...] över hela landet [...] erbjuda erforderlig posta] service och att upprätthålla denna service också i områden i vilka rörelsen inte är bärkraftig. I budgetpropositionen 1980 (prop. 1979/80:10O bil. 9 s. 181) anmäldes vissa organisatoriska förändringar inom postverket, bl.a. en övergång till rörelsegrensenheter. Föredragandestatsråd betonade lönsamhetsaspekten. Ett mera renodlat lönsamhetsansvar kan därmed till röknytas relsegrenschefema. Trafikutskottet fann det nu såsom vara tidigare (TU l979/80:l3 s. 5) i hög grad angeläget att förbättringar i verkets service inom landsbygdsoch glesbygdsområdena [...] kommer till stånd även om detta medför kostnadsöknin gar för verkets del. Trafikutskottet återkom året därpå till Nu angavs (TU 1980/ frågan. 81:15 s. 4 f.) en mjukare linje i fråga om den allmännyttiga aspekten och en större förståelse för lönsamhetskraven. Självfallet måste postverket som ett affärsdrivande verk försöka effektivisera verksamheten och beakta de kostnadsmässiga konsekvenserna av lcrav på ytterligare förbättringar i servicen. Denna gång gjordes inget tillägg om att förbättringar borde göras oavsett kostnadsökningar.

92 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

Omorganisationema inom posten fortsatte. 1984 framlade regeringen en proposition (1983/84:34) med nya förslag. Det föredragande statsrådet anförde (prop. s. 2) att Strävandena mot ökad och marknadsinriktning delegering samt mot resultatansvar för rörelsegrenar och regioner har varit starka motiv för organisationsbesluten. Den föreslagna nyordningen stannade inte vid en allmän marknadsinriktning utan tog ett steg närmare de enskilda kunderna (prop. s. 8): Postverkets tjänster måste utvecklas i nära kontakt med kunderna så att man ännu bättre än idag kan tillgodose olika kunders speciella önskemål. Samhällsintresset behandlades ytterst marginellt. I en hängmening påpekade dock föredragande statsråd (prop. s. 10) att Postverket skall självklart i denna utveckling mot ökad marknadsanpassning utgå från de krav på rikstäckande postservice som staten ålägger verket. I riksdagsbehandlingen av organisationsförslagen anslöt sig trafikutskottet (TU 1983/84:8 s. 5) till bedömningama att förslagen borde kunna bidra till den kraftsamling mot marknads- och produktutveckling son1 är nödvändig om postverket framgångsrikt skall kunna svara mot kundernas - främst - behov. företagskundemas ständigt förändrade I 1985 (prop. 1984/85:100 budgetpropositionen bil. 8 avsn. 5.1 s. 93) framhöll föredragande statsråd att För direkt konkurrensutsatta produkter bör posten ta ut de priser som kunderna är beredda att betala. Trafikutskottet hade inget att erinra. I budgetpropositionen 1988 (prop. 1987/88:l00 bil. 6 s. 98) anför föredragande statsråd kortfattat att Jag tillstyrker den allmänna inriktningen av verksamheten som innebär en fortsatt kundorientering. Sammanfattningsvis står det klart att statsmaktemas inställning till och beslut ifråga om postens allmänna Verksamhetsinriktning under den senaste tioårsperioden kraftigt vägt över till förmån för en ren marknadsorientering. Det samhällsintresse som 1976 eftertryckligt underströks av riksdagen har sedermera i det närmaste fallit bort ur diskussionen.

. Avvägningar I förhållande till riksdagens riktlinjebeslut ifråga om tidningstaxans utformning kan det konstateras att posten kommit långt ifrån de ursprungliga intentionerna bakom systemet och slutligen öppet avvisat dessa. I förhållande till riksdagens riktlinjebeslut ifråga om postens organisation och verksamhetens allmänna inriktning har posten i stort sett följt den principiella ordning som fastställts. Mot bakgrund av vad som redovisats i det föregående anser kommittén att det nu är nödvändigt att staten klargör förhållandet mellan samhällsintresset och det rent företagsekonomiska intresset i postens verksamhet. Ett sådant klarläggande bör göras entydigt och heltäckande. Det får inte vara så att olika beslut och uttalanden rörande olika delverksamheter skapar svårigheter och oklarheter för posten, eller leder till motstridiga och oförenli ga principiella riktlinjer.

SOU 1988;48 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 93

Ett klarläggande i grunden av detta förhållande är enligt kommittén en ofrånkomlig för att fortsatta förutsättning bedömningar såväl samsom ekonomiska hällspolitiska skall kunna vara praktiskt och principiellt relevanta. Kommittén finner det förvånande att återkommande, oftast årliga, politiska styrbeslut rörande å ena sidan tidningstaxan och å andra sidan den totala postverksamhetens inriktning tillåtits gå så långt isär och under så lång tid - utan förnyade övergripande ställningstaganden. I maj 1988 tillsattes en kommitté (K 1988:2) med uppdraget att bedöma och precisera statens regionalpolitiska och sociala ansvar på telekommunikationsområdet och på postområdet. I samband därmed skall kommittén precisera televerkets och postverkets roll (Dir 1988:11). Arbetet skall .vara slutfört vid utgången av år 1989. Kommittén välkomnar initiativ regeringens i frågan och menar att det bör kunna ses som ett första steg i riktning mot det förordade klarläggandet av den samhälleliga aspekten i postverksamheten. w En huvudfråga i är i vilken mån statens samhällssammanhanget och presspolitiska ambitioner ifråga om bör eller kan uttidningsdistribution tryckas genom posten. De senaste tio årens utveckling skulle kunna uppfattas så, att det inte är möjligt för posten att förena och likabehandling allmän transportplikt med och affärsmässighet konkurrensförmåga.

Om de sarnhälls-

och presspolitiska ambitionerna med tidningsdistributionen alltjämt bedöms kunna och om vad förverkligas genom posten, riksdagen uttalat i denna fortfarande riktning äger giltighet, finns det enligt kommittén skäl att erinra om att tidningstaxesystemet redan i sin nuvarande form innehåller samhällspolitiska och presspolitiska hänsynstaganden. Dessa hänsynstaganden innefattar inte enbart postens rätt till statliga bidrag, rabatter och olika konkurrensskydd, utan även krav på skälig likabehandling och en service i allmänhetens tjänst.

7.4.2 Kostnaderna i postens tidningsrörelse K ostnadernas art

Posten har hävdat att tidningsrörelsen är och att den sedan kostnadsdryg lång tid tillbaka har dragits med underskott och utgjort en fysisk belastning i den totala distributionen. Enligt uppgift svarar tidningarna viktför ca hälften mässigt av den totala postbefordrade volymen, men bara för ca 8 % av postens totala distributionsintäkter. Å andra sidan har posten understrukit tidningsdistributionens stora betydelse för postens täckningsbyggning i brevrörelsen, särskilt lantbrevbäringen. Ett bortfall av tidningarna skulle kunna medföra att postens möjligheter till daglig brevutdelning i vissa områden skulle äventyras, liksom f.ö. den allmänna servicenivå med vissa kassatjänster m.m. som för närvarande erbjuds i lantbrevbäringen. Av detta skäl vill posten behålla så stor tidningsvolym som möjligt i distributionen. Kostnaderna för tidningsdistributionen beräknas och taxesätts som särkostnader, dvs. såsom kostnader specifikt knutna till distributionen av tidningar. Beräkningarna går tillbaka på en modell som 1961 utarbetades

94 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

av Ulf af Trolle och som senare vid olika tillfällen revideratsoch uppda-

terats. Modellen utvärderades av 1974 års tidningstaxeutredning och be-

fanns vara ändamålsenlig. Branschorganisationema har dock vid olika tillfällen framfört som sin

åsikt att ca en fjärdedel av den beräknade totalkostnaden för tidningsdistributionen utgörs av samkostnader, dvs. kostnader som kan hänföras

till fler tjänster än enbart tidningsutdelning. Kommittén har i sina kontakter i frågan mottagit uppgifter att andelen samkosmader i själva verket är

väsentligt högre än en fjärdedel av de beräknade totalkostnadema, i några fall har uppgivits att andelen samkostnader Lo.m. skulle ligga i nivån ca 90% av totalkostnaderna.

Oavsett relevansen i olika uppgifter kan kommittén konstatera att

posten kopplar tidningsrörelsen till täckningsbyggningen och postdist-

ributionens grundstmktur. I fråga om lantbrevbäringen berörs även tjäns- _ter som i tätorter inte normalt hör ihop med utdelning av försändelser. Postens egen argumentering i fråga om tidningsrörelsens betydelse för täckningsbyggningen och organisationens grtmdstruktur gör det enligt

kommittén mindre befogat att kostnaderna för tidningsdistributionen betraktas och beräknas som särkostnader för en enda specifik tjänst. Det

gäller särskilt ifråga om lantbrevbäringen. För att erhålla en klarare uppfattning av kostnadsbilden torde en rim-

ligare infallsvinkel vara att utgå från lantbrevbäringen som en särskild

Verksamhetsgren som i sig omfattar flera olika tjänster. Det skulle stäm-

ma bättre med bl.a. företagna investeringar, som i regel avser lantbrevbärarorganisationen som sådan och inte särskilda tjänster inom den.

Under alla omständigheter synes det rimligt att en kostnadsanalys av

tidningsdistributionen inriktas på att skilja mellan vad som verkligen är

sär- resp. samkosmader och även väga in det av posten bekräftade, rent ekonomiska värdet av en stabil och regelbunden tidningsvolym för servicenivå och ekonomi i det anknytande tjänsteutbudet, främst då vad avser

lantbrevbäringen.

Postens kostnadsberäkningar

Postens förslag till avgiftshöjningar bygger på beräkningar av kostnads-

utvecklingen från år till år. Till detta läggs ett påslag för ett gradvis inhämtande av särkostnadsunderskottet i enlighet med riksdagens beslut 1976. Den av posten framräknade, föreslagna avgiftshöjningen tas upp till förhandling med TU, FKP och Vectu. I praktiken går förhandlingarna till så, att posten förelägger motpartema ett förslag till totalavgift som genom förhandlingar skall fördelas på olika taxekomponenter inom systemet.

Branschorganisationema har anmärkt att själva utgångspunkten för förhandlingarna, den föreslagna totalavgiften, egentligen inte är föremål för förhandling. Organisationerna säger sig ha haft svårt att bedöma rele-

vansen i postens kostnadsberäkningar och har vänt sig mot att posten

h Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 95

enligt organisationerna har hållit inne vissa väsentliga uppgifter med hänvisning till affärssekretessen. Statens pris- och kartellnämnd har anslutit sig till organisationemas uppfattning på dessa punkter. I en skrivelse till regeringen 1986-11-21 framhåller SPK att det är svårt för posten att verifiera berörda kostnader och/eller kostnadsökningar för motparten, att nuvarande kalkylsystem är krångligt samt att en översyn bör genomföras som b1.a. bör resultera i en ordning där kunderna har fullständig insyn i postens redovisning av kostnader och kostnadsökningar. I en skrivelse till regeringen 1987-11-13 har SPK återkommit till frågan och utvecklat kritiken ifråga om olika Bl.a. beräkningsmoment. påpekas svårigheterna att på ett rättvisande sätt fördela lokalkostnadema på tidningsrörelsen och övrig postal verksamhet. Med hänsyn till postens dominerande ställning inom tidningsdistributionen är det enligt SPK ritnligt att kunderna ges insyn i postens kostnadsredovisning. Kommittén anser att ett viktigt led i ambitionerna att finna gångbara lösningar i tidningstaxefrågan är att postens i ändakostnadsberäkningar målsenliga former kan bedömas. Det bör ske med vederbörlig hänsyn till postens ställning som företag på distributionsmarknaden. Så länge utformningen av tidningstaxan är knuten till både samhällspolitiska och presspolitiska mål och är underställd beslut av riksdag och regering bör sådana bedömningar vara en fråga mellan posten och regeringen. Kommittén vill i sammanhanget erinra om vad verksledningskommittén (C 1983:04) i sitt betänkande (SOU 1985:41 s. 12) Affársverken och deras företag b1.a. anfört i fråga om relationerna mellan statsmaktem och affärsverken: - Den föreslagna fonnen för [statlig] styrning förutsätter att riksdagen och regeringen löpande erhåller information om utvecklingen inom respektive koncern så att man i tid kan vidta korrigerande åtgärder och ge nödvändiga tilläggsdirektiv. För att så långt möjligt undvika oklarheter angående kostnadsutvecklingen i postens tidningsrörelse bör regeringen och posten gemensamt finna lämpliga former för förbättrade kontakter rörande de ömsesidiga kosmadsberäkningar som följer av riksdagens beslut om tidningstaxan. En sådan ordning skulle b1.a. innebära att regeringen kan delta i taxediskussionen på ett tidigare stadium än för närvarande. Därmed skulle också minskas förutsättningarna för den typ av sena regeringsingripanden som inträffade i samband med hösten 1985 och taxeförhandlingarna 1986 och som då vållade olägenheter i form av förnyade förhandlingsomgångar.

Redovisning Postens tidningsrörelse behandlas f.n. som en särskild Koströrelsegren. naderna särberäknas. Diskussionen om tidningstaxan har till stor del hand-

i

96 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

lat om ett underskott i en särskild, avgränsad rörelse. Både staten och posten relaterar tidningstaxefrågan specifikt till postens tidningsrörelse.

Kommittén har i det föregående pekat på vissa svårigheter att klargö-

ra kostnadsbilden i tidningsrörelsen. De aspekter som berörts har avsett beräkningsfrågor. Liknande synpunkter kan dock anföras ifråga om redoi visningen.

I sitt bokslut redovisar posten uppgifter om totala intäkter och kostnader i tidningsrörelsen. Redovisningen ger ingen inblick i verksamheten och inga upplysningar om fördelningen inom totalbeloppen. Detta förhållande är enligt kommittén en brist, som ytterligare försvårar möjligheterna till en saklig och välgrundad bedömning av tidnings-

taxefrågan. Förhållanden av detta slag på affärsverksområdet har uppmärksam-

mats av verksledningskommittén. Kommittén anför (SOU 1985:41 s. 47)

bl.a. följande.

Enskilda affärsverk innehåller f n inom samma organisatoriska kropp

flera stora verksamhetsområden, vart och ett ofta med mil jardomslut-

ning. Även om affärsverken som myndigheter erbjuder offentlighet och insyn kan dock den sammanhållet hanterade och redovisade verksamheten vara svår att tränga in i. Sårredovisning av ekonomiskt och

annat resultat utgör ett minimum för att tillförsäkra insyn i hur olika verksamheter bedrivs. [...]

Beräkningen av den företagsekonomiska lönsamheten kräver ock-

så att inte bara kostnader och intäkter särredovisas utan att verksam- - -

heten också har ett eget kapital en egen balansräkning att rela-

tera resultatet till. Insynen i resultatutjämning, kapitalöverföringar, hanteringenav samkostnader m m mellan olika verksamheter ökar

också om fullständiga bokslut med både balans- och resultaträkningen

upprättas. Särredovisningen bör inte tillåtas vara en intern fråga inom

verken. Den bör också återfinnas i årsredovisningen.

I regeringens proposition (1986/87:99 s. 112) Ledning av den statliga

förvaltningen behandlades bl.a. frågor om årsredovisning och koncemredovisning inom affärsverkskoncemema. Föredragande statsråd betonade i sammanhanget nödvändigheten av föreskrifter och rekommendationer

och föreslog ett uppdrag åt riksrevisionsverket att utarbeta sådana. Före-

draganden tillade: Viktiga utgångspunkter för arbetet bör enligt min mening vara kraven på särskilda bokslut för olika verksamhetsgrenar och divisioner inom

koncemema samt på en redovisning av resultat utöver de rent ekono-

miska, t.ex. servicemål.

I den mån postens tidningsrörelse även i framtiden behandlas som en särskild verksamhet, Lex. beträffande kostnadsberäkningar och service-

mål, är det enligt kommittén angeläget att rörelsen även finansiellt och redovisningstekniskt fullt ut separeras från övriga verksamheter inom po-

sten. Att så inte redan skett kan enligt kommittén ses som ett tecken på

att kostnaderna i rörelsen i större omfattning än vad som f.n. uppges består av samkostnader avseende flera olika tjänster.

. Tidningstaxan och postens tidningsrörelse 97

Ett genomfört särskiljande av tidningsrörelsen från andra rörelsegrenar hos posten är enligt kommittén en förutsättning för att vidare ställ-

ningstaganden i tidningstaxefrågan skall kunna ges en realistisk förankring. Detta gäller både ifråga om politiska och ekonomiska bedömningar.

7.4.3 Samdistributionsrabatt

Posten har vid olika tillfällen begått att få förmedla samdistributionsrabatt även för i tidningar stadsbrevbäringen. Frågan behandlades av fjärde I sitt betänkande pressutredningen. (SOU 1980:32 s. 53) Stödet till dagspressen påpekade kommittén att rabatt

utgår för lantbrevbärarexemplar för att skapa konkurrensneutralitet

mel-

lan postverket och distributionsföretagen. Kommittén fortsatte:

Det finns starka principiella skäl mot att göra ytterligare delar av den postdistribuerade upplagan berättigad till samdistributionsrabatt. Sam-

distributionssystemet kom till för att förmå starka

tidningar att öppna sina distributionssystem för svaga eller överspridda tidningar. De stora fick en rabatt om de avstod från den konkurrensfördel som de hade i sina distributionsorganisationer och accepterade lika pris per exemplar. Något sådant är det inte tal om vid postdistribution. Den står öppen för alla. Ytterligare rationaliseringar kan inte uppnås denna väg. Till detta kommer att avgifterna för den postdistribuerade upplagan fastställs efter särskilda förhandlingar. Det är svårt att bedöma vilka effekter en ökad skulle rabattgivning komma att få på dessa förhandlingar.

Posten har fått rätt att förmedla samdisttibutionsrabatt för dagstidningsexemplar i främst lantbrevbäringstur, därför att posten här tappat volym till

samdistributionsföretagen och posten i detta fall kan sägas

konkurrera med sådana företag på jämförliga villkor, Lex. ifråga om tidpunkten för utdelningen.

När det gäller dagstidningsexemplar i stadsbrevbäring råder det för-

hållandet att posten har konkurrens

knappast om de tidningsexemplar

som glessprids från andra utgivningsområden och som väljer posten för tätortsspridningen. Det skulle vidare vara svårt att motivera varför just dagspressen skulle få samdistributionsrabatt för volymer i tätortema, men inte andra och tidskrifter. tidningar Fjärde pressutredningens påpekande

angående förhandlingsordningen

har på senare år fått en förstärkt relevans. Kommitténs redovisningar i det föregående visar att rabattrnöjlighetema inom tidningstaxan under senare år ökat avsevärt, och att möjlighetema i första hand kommit dagstidningarna tillgodo på grund av starkare dagspressens förhandlingsställning. Ännu en för rabattrnöjlighet dagstidningarna skulle kunna accentuera och föra vidare den av differentiering distributionskostnadema för olika tidningskollektiv som redan får anses ha gått långt. Kommittén anser inte att posten bör medges rätt till samdistributionsrabatt för samdistribution av i dagstidningsexemplar stadsbrevbäringen innan

tidningstaxefrågan i sin helhet prövats på nytt.

98 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

7.4.4 Tidningsexemplar i glesbygd

Den nyligen tillsatta kommittén för utredning av statens regionalpolitiska och sociala ansvar för tele- och postornrådena skall enligt sina direktiv bl.a. granska postverkets riktlinjer för servicestandard i glesbygd och föreslå eventuella ändringar som bedöms motiverade. Posten har i sammanhanget anfört att verkets möjligheter att svara för att varje hushåll i landet har tillgång till kontinuerlig postgång påverkas av att kostnadema för postservicen på landsbygden tenderar per hushåll att fortsätta att öka snabbt. Posten anser sig böra kunna klara ekonomin utan att tillföras statliga eller kommunala medel för postservicen i glesbygd, i första hand genom en fortsatt varsam anpassning av postorganisationen inom fastlagda serviceramar. g 1974 års tidningstaxeutredning gjorde en kostnadsmässig bedömning av glesbygds- och tätortsdistributionen. Kommittén framhöll att postens kostnadsfördelningssystem inte var uppbyggt så att det gav underlag för sådana beräkningar. Det ansågs därför inte möjligt att beräkna och fördev la samtliga berörda kostnader. Kommittén gjorde på allmänna grunder antagandet att glesbygdsdistributionen var obetydligt dyrare än tätortsdistributionen per distribuerat exemplar, och anförde (SOU 1975:80 s. 59): Att kostnadema inte skiljer sig mera har väsentligen följande förkla- I glesbygdsdistributionen utnyttjas utdelningsorganisationen för ringar. fler uppgifter än i tätortsdistributionen. Sålunda tar lantbrevbärarna

emot och delar ut värdeförsändelser och paket och utför i övrigt såda-

na som i tätort ombesörjs av postanstaltemas kassapersoprestationer nal. Härigenom blir kostnadema för tidningsdistributionen förhållandevis låga på lantbrevbäringslinjema. En annan som verkar i samma riktning, är att glesomständighet, bygdsbefolkningen av naturliga skäl inte sällan får sin post nedlagd i en ett betydligt större avstånd från bostaden än vad tätpostlåda på ortsbefolkningen får. Vidare är det vanligt att de i glesbygdema boende själva svarar för det sista ledet i distributionen genom att avhåmta sin post på adresspostanstalten. Ca 20% av antalet hushåll i glesbyg- Detta skall den har postbox för posthämtning. procenttal jämföras med riksgenomsnittet på ca 5%. Kommittén anser det inte möjligt -att dra några bestämda slutsatser om i innan hela kostnadskomplexet i postens ekonomi glesbygdsspridningen postens tidningsrörelse penetrerats och klarlagts. Den av posten antydda varsamma anpassningen av glesbygdstjänstema kan dock bedömas ligga i anslutning till det på senare år alltmer utvecklade företagsekonomiska Den redovisade glesbygdsproblematiken illustrerar enligt vår synsättet. mening behovet av större klarhet rörande såväl kosmadsbilden i postens tidningsrörelse som principerna för postens samhällsansvar i tidningsdistributionen.

Tidningstaxan och postens 99 tidningsrörelse

7.5 Kommitténs slutsatser

Kommitténs genomgång av tidningstaxefrågan visar att den år 1976 fastlagda modellen nu i väsentliga delar har berörda frångåtts. Samtliga parter har från delvis olika utgångspunkter vidtagit sådana åtgärder att den av riksdagen beslutade taxekonstniktionen i realiteten har skjutits åt sidan. Kommittén anser att frågan om framtida tidningstaxans utformning måste prövas med utgångspunkt i ett tydligt och bärkraftigt sakunderlag. Vi finner det inte möjligt att nu göra några bestämda anbedömningar gående statsanslaget för postens tidningsrörelse eller lämna några särskilda förslag. Kommittén har erfarit att statens pris- och kartellnämnd nu genomför en utredning om bl.a. konkurrensförhållanden och redovisningsprinciper hos posten, varvid bl.a. postens kostnader för tidningsdistribution kan väntas bli belysta. En parlamentariskt sammansatt kommitté utreder för närvarande statens regionalpolitiska och sociala ansvar på tele- och postområdena. Fortsatta ställningstaganden av och bör därregering riksdag för anstå i avvaktan på resultatet av de nämnda Vi anser utredningarna. det dock angeläget att peka på ett antal principiella problem som bör beaktas vid en mer samlad bedömning. Riksdag och regering bör klargöra förhållandet mellan samhällsintresset och det rent företagsekonomiska intresset i postverksamheten. Det är att nödvändigt inriktningen och systemkonsekvenserna av postens samhällsansvar preciseras, både i förhållande till och till tidningsrörelsen postverksamheten i stort. - Vidare måste enligt vår mening kostnadsbilden i postens tidningsrörelse klarläggas. För närvarande råder stora oklarheter om förhållandet mellan särkostnader och samkosmader i postens tidningsrörelse, särskilt i om lantfråga brevbäringen. Kommittén anser att åtskilligt tyder på att andelen samkosmader av de totala kostnaderna är större än vad som hittills betydligt ansetts vara fallet. Den av posten framräknade, årliga kostnadshöjningen för tidningsdistributionen kan inte veriñeras. Så länge är untidningstaxans utformning derställd beslut av och anser kommittén regering riksdag att regeringen på lämpligt sätt bör ges insyn i postens beräkningar.

Postens redovisning av kostnaderna i

tidningsrörelsen _är otillräcklig för vederhäftiga bedömningar. I den mån även i framtitidningsrörelsen den behandlas som en särskild verksamhet anser vi det angeläget att rörelsen även finansiellt och redovisningstekniskt fullt ut separeras från övriga verksamheter inom posten. _ Möjligheterna att göra bedömningar om skäliga avgifter i postens tidningsrörelse är helt beroende av en klar insikt i postens kostnader för verksamheten. Såväl ekonomiska som samhällspolitiska och presspolitiska bedömningar måste, för att vara relevanta, kunna relateras till kända kostnader.

100 Tidningstaxan och postens tidningsrörelse

Kommittén anser att hela tidningstaxefrågan bör tas upp till förnyad prövning. Prövningen bör utgå från ett klarläggande av postens samhällsansvar och en analys av kostnadsförhållandena i postens tidningsrörelse. I prövningen bör de rekommendationer och bedömningar som kommittén framfört i det föregående beaktas. Särskild hänsyn bör tas till de presspolitiska målen om skälig likabehandling av - och likvärdiga distributionsförutsättningar för - alla tidningar och tidskrifter som distribueras genom posten. Innan den förordade prövningen genomförts finner kommittén ingen anledning föreslå att posten medges rätt att förmedla samdistributionsrabatt för tidningsexemplar i stadsbrevbäring eller medges särskilt stöd för distribution av tidningar och tidskrifter i glesbygd.

ekonomiska Samhällsinformationens betydelse för dagspressen 101

8 Samhällsinformationens ekonomiska

för

betydelse dagspressen

Kommittén har i direktiven att söka beräkna de ekonomiska ålagts konsekvenserna för dagspressen av eventuella i de bestämmelser ändringar som f.n. reglerar samhällsinformations- och kungörandeannonseringen. Först skall här i korthet erinras om vad de nu gällande författningarna på detta område föreskriver.

18.1 Nuvarande för samhällsannonserin

regler g i dagspress

När det gäller statliga myndigheter och organ finns regler för hur dessa skall informera svenska medborgare om deras rättigheter och skyldigheter samt hur beslut eller annan åtgärd skall kungöras. I Kungl. cirkulär till Majzts statsmyndigheterna om infomiation genom dagspressannonsering (SFS 1971:507) fastställdes den s.k. totalitetsprincipen. Motivet var att ingen medborgare skulle bli utan myndigheternas information på grund av sitt Detta cirkulär tidningsval. har senare ersatts med en förordning om infonnation genom dagspressannonsering (SFS 1981:977). Enligt denna förordning gäller följande: Om statliga eller myndigheter andra statliga organ använder dagspressannonsering för sådan information om rättigheter och skyldigheter som är avsedd att nå alla medborgare, skall annonseringen ske i samtliga dagstidningar. Om informationen endast gäller medborgarna i ett visst område, skall annonseringen ske i samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhetinom området. En annons om viss information bör i regel ha samma innehåll och format i alla berörda tidningar.

1977 kom en om i mål och ärenden hos lag kungörande myndighet m.m. (SFS 1977:654). Lagen innehåller allmänna bestämmelser om hur kungörande skall gå till. Den kompletterar vad som är föreskrivet i andra lagar och författningar om när skall ske i Post- och Inrikes kungörande Tidningar, ortstidning eller på myndighets anslagstavla. Lagen innehåller

följande grundregel:

Om kungörande i är föreskrivet, ortstidning införes kungörelsen i alla lokala som har en dagstidningar spridning av någon betydenhet bland dem inom orten till vilka riktar Lokal kungörelsen sig. dagstidning skall anses ha sådan spridning, om den kan beräknas vara spridd till minst fem procent av hushållen i orten. Även om så inte är fallet skall lokal dagstidning anses ha sådan om den kan beräknas vara spridning, spridd till minst femtio procent av hushållen i viss kommun inom det berörda området. Vad som sagts nu tillämpas dock ej, om myndigheten finner det uppenbart att syftet med tillkännagivandet kan nås, även om kungörelsen införes i endast ett mindre antal lokala dagstidningar.

102 ekonomiska dagspressen Samhällsinformationens betydelse för

Presstödsnämnden har ålagts att tillhandahålla berörda myndigheter sådana uppgifter om dagstidningars spridning som behövs för tillämpning av den nyssnämnda lagen. Presstödsnämnden bedriver inte någon rådgivande verksamhet, utan dess uppgift inskränker sig till att utge en dagstidningsförteckning som innehåller uppgifter om dagstidningamas spridning och annonspris per län och kommun. Med dagstidning avses enligt lagen allmän nyhetstidning av dagssom nonnalt utkommer med minst ett nummer varje vecka presskaraktär, och som har en på vardagar i huvudsak abonnerad upplaga. Kungörandelagens § 4, som gäller stödjande kungörande, ändrades fr.o.m. l januari 1984 (SFS 1983:1039) och lyder numera: får ske även i annan form eller i större utsträckning än Kungörande den föreskrivna, om det finns särskilda skäl till det och den sammanlagda kostnaden inte blir större än som är försvarligt med hänsyn till det intresse som tillkännagivandet skall tillgodose. Enligt 1983/84:7 tar ändringen i lagen närmast sikte på att proposition inskränka kungörandet av i handels- och föreningsregistret i uppgifter Post- och Inrikes Riksdagen uttalade i samband med denna Tidningar. ändring att om det föreligger särskilda skäl för kungörande i dagstidning, så bör kungörande i ske den s.k.

princip efter totalitetsprincipen.

De enda generella regler som finns för kommunal annonsering gäller fullmäktiges sammanträden. Kungörelse om sammanträde med fullmäktige utfärdas av ordföranden. I kommunallagen (SFS 1977:179) 2 kap. 10 § stadgas härom följan- “ de: om tid och plats för sammanträde samt, om fullmäktige har Uppgift bestämt det, uppgift om de ärenden som skall behandlas skall minst en vecka före sammanträdesdagen införas i en eller flera ortstidningar. Vid sammanträde före december månads utgång avgöres för följande kalenderår i vilken eller vilka tidningar sådant tillkännagivande skall införas. Därvid bör väljas tidningar som genom spridning inom olika grupper av kommunens eller landstingskommunens medlemmar bringar tillkännagivandet till de flestas kännedom. Om förslag om att tillkännagivandet skall införas i annan ortstidning får minst en tredjedel av rösterna, skall tillkännagivandet införas också i denna tidning. Om ett ärende fordrar så skyndsam handläggning att kungörelseannonsering inte hinns med, räcker det att kungörelsen anslås och sänds med posten till varje ledamot och suppleant i fullmäktige.

8.2 Diskussionen om ändringar

8.2.1 Informationsdelegationen

Informationsdelegationen har i sitt betänkande (SOU 1984:68) Samordnad samhällsinformation föreslagit ett par ändringar i reglerna för samhällsannonsering i dagspress.

Samhällsinformationens ekonomiska betydelse för dagspressen 103

Informationsdelegationen definierar samhällsinfonnation som alla informationsåtgärder som syftar till att underlätta för medborgarna att få del av sina rättigheter och förmåner samt uppfylla sina förpliktelser. Den skiljer mellan direkta och indirekta kontakter med medborgarna, där dagspressannonser räknas till de indirekta. Delegationen anser att myndigheternas problem med informationsverksamheten främst hänger samman med brister i organisationen,minskade resurser samt begränsad frihet vid val av medier. Enligt informationsdelegationen måste medborgarnas önskemål och behov vara utgångspunkten för hur samhällsinformationen kan förbättras. Samhâllsinformationen bör ses i ett serviceperspektiv. Man föreslår att ett råd för samhällsinformation inrättas i form av en stiftelse med staten, kommunförbundet och Iandstingsförbundet som huvudmän. Genom rådet skulle man nå höjd effektivitet i samhällsinformationen och sänkta kostnader genom effektivare upphandling, minskat dubbelarbete och rationellare val av medier. Beträffande den samhällsinformation som enligt lag skall annonseras i dagspressen enligt totalitetsprincipen säger informationsdelegationen att förutsättningarna för myndigheternas annonsering har ändrats sedan totalitetsprincipen infördes. Antalet tidningar har ökat och därmed också kostnaderna för att annonsera. Informationsdelegationen anser attmedborgarintresset bäst tillgodoses om myndigheterna fritt får välja de medier för annonsering som har störst möjlighet att nå avsedda målgrupper. Informationsdelegationen föreslår därför att totalitetsprincipen modifieras till en rekommendation och att begreppet rättigheter och skyldigheter konkretiseras. Informationsdelegationen föreslår också att regeringen uppdrar åt justitiedepartementet att utreda om reglerna för kungörelseannonsering kan förenklas ytterligare, genom att man inför som liknar dem som regler gäller för kungörelser om fullmäktiges sammanträden i kommuner och landsting.

8.2.2 Remissvar på informationsdelegationens betänkande Delegationens förslag att totalitetsprincipen bör modifieras till en rekommendation tillstyrks av 16 remissinstanser, medan fyra (LO, TCO, Svenska tidningsutgivareföreningen och Svenska joumalistförbundet) avstyrker. LO anser det vara en uppenbar risk att smä tidningar kommer att missgynnas ekonomiskt genom annonsbortfall och därmed systematiskt också deras läsare som ofta är mest i behov av samhällsinformation. Utredningen har enligt LO valt myndighetens perspektiv och behov framför medborgarnas. TCO och Svenska journalistförbundet menar att myndigheternas ökade kostnader för annonseringen inte är något godtagbart skäl för den föreslagna förändringen. Den negativa trenden vad avser omfattningen av samhällsannonseringen bör enligt TCO motverkas . genom att erforderliga

104 Samhällsinformationens ekonomiska betydelse för dagspressen

ekonomiska medel ställs till Kraven förfogande. på annonsering i dagspressen bör skärpas, så att alla medborgare kan ta del av myndigheternas information oavsett vilken tidning de läser. Svenska tidningsutgivareföreningen anser att forttotalitetsprincipen farande är den bästa garantin för att alla medborgare ges likvärdig information om rättigheter och samt om beslut och samhällsåt-

skyldigheter

gärder i övrigt som varje medborgare bör känna till. Man bör därför enligt TU hålla fast vid principen i dess hittillsvarande förpliktande form.

8.2.3 Uttalande av riksdagen

Konstitutionsutskottet behandlari sitt betänkande KU 1984/85:4 om samhällsinformation m.m. bl.a. en motion -- 1983/84:1 15 (c) - som gäller kungörandeannonsering. - I motionen erinras om den begränsning som skett när det gäller kungörandeannonseringen och om informationsdelegationens uppdrag att prova nya och mera kostnadseffektiva former för dagspressannonsering. Motionären befarar att detta leder till i annonseytterligare inskränkningar ringen och att de hittills i praktiken gällande principerna sätts ur spel. Han anser att det är befogat att nu på ett sätt se över övergripande samhällsinformations- och kungörandeannonseringen. En som lösning borde prövas är att de medel som nu utgår i fonn av pressstöd till viss del kan användas för dagspressannonsering. Motionären anser att en särskild parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att föreslå nya riktlinjer och bestämmelser för samhällsinforrnations- och kungörandeannonsering. Riksdagen uttalade enligt KU:s förslag, med av motionen anledning och informationsdelegationens rekommendation om särskild utredning, att ett eventuellt uppdrag med detta syfte borde kunna ges till den kommitté som skall utreda presstödsfrågor.

8.2.4 Direktiven till dagstidningskommittén

I direktiven till dagstidningskommittén framhåller emellertid statsrådet Göransson, att frågan om hur skall utformas bör samhällsannonseringen lösas från infonnationstekniska utgångspunkter. En sådan översyn faller enligt direktiven utanför ramen för kommitténs uppdrag. Eftersom samhällsannonseringen även berör de ekonomiska förutsättningarna för dagspressen bör dock de ekonomiska konsekvenserna för dagspressen av eventuella ändringar i samhällsannonseringen utredas närmare innan infonnationsdelegationens förslag läggs till grund för ytterligare åtgärder. Ett uppdrag med denna begränsade innebörd har sålunda lämnats kommittén. Mot denna bakgrund skall kommittén i det följande ge en översikt över samhällsinformations- och ekonomiska kungörandeannonseringens betydelse och söka belysa de ekonomiska effekterna av de förslag till inskränkningar som presenterats av informationsdelegationen.

ekonomiska

Samhällsinformationens betydelse för dagspressen 105

Samhällsannonseringens omfattning

8.3.1 AB Reklamstatistiks

mätningar

Samhällets kostnad för att informera medborgarna med av annonser

hjälp i dagspressen har för är 1986 beräknats till 113 milj.kr., varav 104 milj.kr.

för annonser i

morgontidningar. Av de senare var 35 milj. kr. kostnader

för statens och kommunernas kungörelser.

Beräkningen grundas på mämingar som görs av Reklamstatistik AB och avser informativa annonser som har kommunala eller statliga myn-

digheter och organ som undertecknare. Statliga och kommunala platsan-

nonser samt affärsdrivande verks reklamannonser omfattas däremot inte

av beräkningen. Det bör vidare observeras att Reklamstatistiks mätningar

inte omfattar några Kommittén har därför

endagstidningar. sökt att ge-

nom en enkät till dessa det material som i det

tidningar komplettera

följande redovisas tabellariskt. Resultatet av denna enkät prmenteras separat efter tabellavsnitten.

Enskilda myndigheters annonsvolym varierar mellan olika år. kraftigt

Som exempel kan nämnas att televerket 1985 publicerade informationsannonser i dagspressen för 15 och 1986 för 5

milj.kr. milj.kr. Trafiksä-

kerhetsverket annonserade 1985 för 0,4 och 1986 för 3,4

milj.kr. milj.kr.

Den totala ökade från 1985 till 1986 med 12

samhällsannonseringen

% mätt i kronor men med endast 1 % mätt i spaltcentimeter. I stort sett

hela volymökningen hänförde till i landsorten. sig högtäckningstidningar

Tabell 8.1

Samhällslnformatlonsannonserlng i dagspress exkl. endags-

tidningar åren 1984, 1985 och 1986 mätt i kronor och spaltcentimeter, totalmåtning.

1984 1985 1986

Tidnings- Belopp Volym Belopp Volym Belopp Volym kategori Mkr Spcm Mkr Mkr Spcm Spcm Storstads morgon 24,3 181 251 25,5 175 975 29.2 182 304 ht 40% Storstads morgon 14,1 152 656 15,3 158 583 17,5 152 726 ht 40% . 4 Storstads kväll 5,5 39 369 8,4 56 588 56 415 9,1 Landsort 4-7 nr/v 31,7 672 570 35,6 711 553 39.5 728 439 ht 40% Landsort 4-7 nr/v 10,7 240 942 12,2 256 604 13,3 254 031 ht 40°/

LandsorJt 2-3 nr/v 3,7 103 242 4.0 108 987 4,5 107 916

Summa 90,0 1 390 030 101,1 1 468 290 113,1 l 481 831

Beräknin arna ovan inkluderar all samhällsi dvs. även kunormation,

görelserfgrân statliga och kommunala myndig eter.

106 Samhällsinformationens ekonomiska betydelse för dagspressen

Tabell 8.2 Kungörelseannonserlng från stat och kommun l dagspress exkl. endagstidnlngar åren 1984, 1985 och 1986 mätt i kronor och spaltcentimeter 1984 1985 1986 Tidnings- A Belopp Volym Belopp Volym Belopp Volym kategori Mlcr Spcm Mkr Spcm Mkr Spcm Storstads morgon 9,7 74 072 12.9 89 147 13,0 83 568 ht 40% Storstads morgon 4,9 61 043 6,4 63 428 7,1 59 305 ht 40% Storstads kväll - 145 - 342 - 360 Landsort 4-7 nr/v 3,9 84 468 4,5 89 927 10,5 196 099 ht 40% Landsort 4-7 nr/v 1,4 31 865 1,1 24 467 3,8 74 156 ht 40% Landsort 2-3 nr/v 0,3 7 565 0.4 9 217 0,9 19 645 Summa 20,1 259 158 25,3 276 258 35,3 433 133

8.3.2. Annonsintäkternas relativa betydelse

Tidningar med utgivningsfrekvens 2-7 tur/vecka

För att bedöma samhällsinformationens ekonomiska betydelse för de av mämingen omfattade tidningskategoriema kan man göra en jämförelse med tidningarnas upplage- och annonsimäkter och vidare jämföra förhål-

landet mellan alla samhällsannonsintäkter och den del som utgörs av

kungörelseannonsering. Med rena tidningsintäkter menas i det följande upplageintäkter och

annonsimäkter.

De jämförelsesiffror som nedan används för upplageintäkter och tota-

la annonsintäkter har redovisats av Svenska tidningsutgivareföreningen

(TU) och avser år 1985. Jämförelsen med samhällsannonseringen begränsas här av praktiska skäl till detta år.

Tabell 8.3 Upplagelntäkter, totala annonslntâkter, Intäkter från samhällsannonsering inkl. kungörelseannonserlng och enbart kungörelseannonserlng år 1985 mätt l miljoner kronor Intäktsslag Upplaga Armonser Samhälls- Kungörelse- Tidningskategori totalt annonsering annonsering Storstads morgon 588 1 948 26 13 ht 40% = 15 6 Storstads morgon 320 574 ht 40% Storstads kväll l 266 511 8 - Landsort 4-7 nr/v 1 078 2 198 36 5 ht 40% Landsort 4-7 nr/v 233 374 12 l ht 40% Landsort 2-3 nr/v 55 146 4 0,5 Summa 3 540 5 751 101 25,5

Annonsintäktema är som synes större än upplageintäktema för alla här berörda utom kvällspress.

dagstidningsgrupper

Samhällsinformationens ekonomiska betydelse för dagspressen 107

För morgontidningar i storstad är annonsintäktemas andel av de rena

tidningsintäktema 77 % för högtäckningstidningar och 64 % för lågtäck-

ningstidningar. Motsvarande andelar för landsortstidningar är 67 % resp. 62 %. Den totala samhällsannonseringens andel av de rena tidningsintäkterna var 1985 en procent och av de totala annonsintäkterna bortemot två

procent. Det är således en mycket liten del av tidningarnas intäkter som kommer från samhällsinformationsannonsering. Skillnaden mellan olika tidningsgrupper är däremot ganska stor.

Tabell 8.4 - Samhällsannonseringens andel -- inkl. kungörelser av rena tidnlngsintäkter och av totala annonsintäkter 1985 l procent Samhällsarmonseringens andel av Tidningskategori Rena tidningsintäkter Totala armonsintäkter Storstads morgon 1.0 1.3 ht 40% Storstads morgon 1.7 2,6 ht 40% Storstads kväll 0,5 1,6 Landsort 4-7 nr/v 1.1 1.6 ht 40% Landsort 4-7 nr/v 2,0 3.2 ht 40% Landsort 2-3 nr/v 2,0 2,7

. Intäkterna från samhällsannonseringen är, som av tabellen, av

framgår

störst betydelse för lågtäckningstidningarna. Kungörelsemas andel av samhällsannonseringen ökade mellan 1984

och 1986. Hela ökningen hänförde sig till gruppen landsortstidningar.

Reklamstatistik AB, som utfört de här refererade mätningarna, har

påpekat att vissa svårigheter förelegat när det gällt att klassificera olika typer av annonsinformation, varför de i följande tabell redovisade uppgifterna bör tas med någon reservation.

Tabell 8.5 Kungörelsernas andel av intäkterna för samhällsinformation åren 1984, 1985 och 1986 i procent

1984 1985 1986 Tidningskategori % % % Storstads morgon 40 51 v 45 ht 40% Storstads morgon 35 42 41 ht 40% Landsort 4-7 nr/v 12 13 27 ht 40% Landsort 4-7 nr/v 13 9 29 ht 40% Landsort 2-3 nr/v 8 10 20 Totalt morgonpress 24 31 34

Sammanfattningsvis kan dock konstateras att samhällsannonseringen såvitt gäller de av Reklamstatistiks mätningar berörda tidningskategoriema

108 Samhällsinformationens ekonomiska betydelse för dagspressen

svarar för en mycket ringa del av tidningsintäktema. Den betyder mest för i landsorten. lågtäckningstidningar Dess betydelse för endagstidningar har kommittén som nämnts sökt en särskild enkät kartlägga genom riktad till dessa tidningar. Utfallet av denna redovisas och kommenteras i det följande.

Endagstidningar 47 endagstidningar tillskrevs av kommittén och anmodades att lämna uppgifter om sina upplage- och annonsintäkter för vart och ett av åren 1984, 1985 och 1986, med specificering av intäkter från kungörelseannonser resp. annan samhällsinformation. Det visade sig att tre av tidningarna hade upphört att utkomma, och av de återstående 44 inkom bearbetningsbara svar från 21 st. Svarsfrekvensen var sålunda relativt låg. Det framkom vidare att en stor del av tidningarna inte hade sin annonsbokföring så upplagd att det i efterhand var möjligt att intäkter av från särskilja kungörelseannonsering intäkter av annan samhällsinformation. Det är därför inte att ett systematiskt möjligt på sätt och med krav på godtagbar statistisk säkerhet redovisa några totalvärden för det här aktuella tidningskollektivet. I stället lämnas i det följande vissa exempel som översiktligt ger en föreställning om vilka beloppsnivåer det för endagstidningarnas del kan röra sig om. De redovisade värdena avser år 1986. Intäkter från - inklusive samhällsannonsering kungörelser uppgick 1986 till ca 550 000 kr. hos den endagstidning som hade den största intäkten från denna typ av annonser. Detta motsvarade ca 30 % av tidningens totala annonsintäkter och ca 20 % av intäkter. samtliga Långt vanligare var emellertid att det från samårliga intäktsbeloppet hällsannonseringen uppgick till storleksordningen 100 000 å 200 000 kr, och för några tidningar låg beloppet mellan 50 000 och 100 000 kr. Enstaka tidningar av dem som besvarade enkäten hade under åren 1984- 1986 över huvud taget inte haft några intäkter från sådan annonsering. Det förefaller sannolikt att saknar större besamhällsannonseringen tydelse som inkomstkälla för den majoritet av tillfrågade tidningsföretag som trots påminnelse underlåtit att svara eller som med en eller annan motivering avböjt att svara. _ Den sammanlagda intäkten från samhällsannonsering hos de 21 tidningar som besvarade enkäten vilket i uppgick år 1986 till 3,62 milj.kr. genomsnitt per tidning betyder ca 172 000 kr. Dessa tidningars totala annonsintäkter samma år uppgick till 24,37 milj.kr. vilket innebär att samhällsannonseringen vårdemässigt svarade för knappt 15 % av den totala annonseringen. Variationema är dock mycket stora mellan olika tidningar när det gäller den inbördes relationen mellan samhällsannonsering och övrig annonsering.

. Samhällsinformationens ekonomiska 109 betydelse för dagspressen

8.4 Tänkbara ekonomiska effekter av ändrade

regler

De av informationsdelegationen föreslagna författningsändringarna innebär som nämnts att totalitetsprincipen modifieras till en rekommendation och att reglerna för den statliga kungörelseannonseringen närmar sig reglema för kungörelser om fullmäktiges sammanträden i kommuner och landsting. Syftet härmed skulle vara att göra samhällets information till medborgarna mer kostnadseffektiv. De föreslagna förändringarna synes knappast kunna få någon större direkt betydelse för de allra flesta flerdagarstidningamas ekonomi, eftersom den andel av tidningarnas intäkter som kommer från samhällsannonsering generellt sett år mycket liten. Detta hindrar dock inte att förändringarna i enstaka fall skulle kunna bli den sista utslagsgivande faktorn, som medverkar till en nedläggning, om nämligen ekonomi tidningens redan dessförinnan varit kraftigt försvagad. De tidningar som förmodligen skulle få den största nackdelen av den ifrågasätta nedskärningen, är de tidningar som ger ett litet informations-

tillskott på den ort som informationen är avsedd för, dvs. tidningar med

låg hushållstäckning på orten. Det är nämligen sannolikt att det i första hand blir tidningar i denna situation som kommer att marknadsmässiga gå miste om annonsbeställningar från om dessa mera samhällsorganen fritt än hittills kan var den informationen välja ifrågavarande skall publiceras. För de som besvarat kommitténs endagstidningar enkät betyder intäkterna från som sett än samhällsannonseringen framgått något mer relativt för dem som omfattas av Reklamstatistiks mätningar. Även om intäkterna från samhällsannonsering för de allra flesta endagstidningama uppgår till blygsamma belopp absolut sett synes ett litet antal av dessa tidningar dock anse att detta tillskott till deras ekonomi har stor betydelse. Detta framgår av kommentarer som i fall lämnats i till svaren

vissa anslutning

på kommitténs enkät. I något enstaka fall uttrycks t.0.m. den åsikten att tidningen inte skulle kunna fortsätta att komma ut om intäkterna från samhällsannonseringen skulle upphöra. Det bör vidare påpekas att det utöver de direkta konsekvenserna i fonn av uteblivna annonsintäkter också kan uppkomma mera indirekta effekter för en tidning som går miste om betald samhällsinfonnation. Om tidningens läsare anser dess värde som nyhetsorgan bli reducerat genom utebliven samhällsannonsering kan detta eventuellt medföra ett visst bortfall av abonnemang. Det är dock svårt att utan en mycket ingående analys taxera risken härför i ekonomiska och en sådan

termer, analys torde

ligga utanför det uppdrag som lämnats kommittén.

110 ekonomiska . Samhällsinformationens betydelse för dagspressen

8.5 Avslutande kommentar I direktiven redovisas som nämnts den principiella uppfattningen att frågan om samhällsannonseringens omfattning och utformning bör behandlas från informationstekniska utgångspunkter. Kommittén ansluter sig i princip till denna grundsyn men vill likväl framhålla följande. Av den nyss refererade undersökningen framgår att infonnationsdelegationens förslag till ändrade regler för samhällsannonseringen kan komma att för enstaka tidningar innebära att den fortsatta utgivningen avsevärt försvåras eller rent av äventyras. De tidningar som kan tänkas bli så hårt drabbade är visserligen inte men de återfinns sannolikt i den många, krets som det från presspolitiska utgångspunkter, med hänsyn framför allt till mångfaldsmålet, ansetts särskilt viktigt att med statliga stödåtgärder slå vakt om. Kommittén noterar att de föreslagna ändringarna vad gäller principerna för samhällsannonsering i praktiken kan komma att åtminstone marginellt motverka sådana strävanden. Kommittén förutsätter att regeringen vid sin fortsatta beredning av frågan om samhällsinformation noga väger in även de tänkbara strukturella effekter som kan uppkomma om totalitetsprincipen överges. Kommande normer för samhällsannonseringen borde enligt kommitténs uppfattning i största möjliga utsträckning harmoniera med de övergripande mål statsmakterna angett för presspolitiken.

HI Det direkta stödetsá inliktnmg och utførmning

Mdngfaldsbegreppet 113

9 Mångfaldsbegreppet

9.1 Allmänt

Under hela den period då staten genom olika fönnåner och bidrag aktivt sökt underlätta av har man i utgivningen dagstidningar beskrivningen av det övergripande målet för de presspolitiska åtgärderna konsekvent återkommit till vissa nyckelbegrepp: konkurrens, valfrihet, mångfald. Det yttersta syftet med statens insatser på området har angivits vara att främja - eller bevara eller stärka -mångfalden respektive valfriheten och konkurrensen. I utredningsdirektiv och betänkanden, propositioner och riksdagsbeslut har åtminstone något av dessa begrepp genomgående när åberopats man velat klargöra presspolitikens mål och Den mera konkreinriktning. ta innebörden av_ de ifrågavarande nyckelbegreppen har dock inte preciserats särskilt ingående Eftersom de använts för att redovisa principer och utgör ofta förekommande honnörsord i den allmänna debatten, har någon ingående diskussion om innebörden sannolikt inte ansetts behövlig. Statsmaktemas tolkning av vad de i det presspolitiska sammanhanget faktiskt åsyftar får i stället så långt möjligt härledas utifrån de beslut som fattats om olika konkreta stödinsatser och de som anförts motiveringar för dessa. När dagstidningskommittén nu har att överväga utfonnningen av det framtida presstödssystemet finns det emellertid ätt beträffande anledning mångfaldsbegreppet något närmare diskutera vilken operativ defmition som fortsättningsvis kan vara I kommitténs

lämplig. direktiv förekommer

vissa kommentarer och anvisningar om möjliga tolkningsaltemativ. Som ett underlag för denna diskussion redovisas här hur de övergripande målen för presspolitiken tidigare presenterats.

9.2 Synpunkter i utredningsdirektiv m.m.

9.2.1 Uttalanden av den första pressutredningen 1963 års pressutredning uttalade att det väsentliga syftet med statens tidningspolitik borde vara att skapa förutsättningar för ett ökat antal ekonomiskt bärkraftiga tidningsföretag i inbördes konkurrens. Utredningen anförde vidare:

Förutsätmingen för att konsumenterna skall beredas en valfririmlig het är enligt utredningen att de har tillgång till ett antal tidningar som är i någorlunda homogena fråga om redaktionella ambitioner och annonsering och som därför kan betraktas som likartade produkter. Man borde dock enligt 1963 års pressutredning sträva efter att vidga de nuvarande spridningsområdena:

114 Mångfaldsbegreppet

Uppgiften för statens tidningspolitik kan med andra ord inte vara att bibehålla den rådande strukturen på tidningsmarknaden. Den bör i stället syfta till en strukturrationalisering som ökar antalet bärkraftiga tidningsföretag inom varje konkurrensområde. - 1963 års pressutrednings förslag som gick ut på bidrag via stiftelser knutna till de politiska partierna - ledde inte till någon proposition eller riksdagsbeslut, bl.a. därför att de utsattes för omfattande kritik vid remissbehandlingen. Kritiken synes dock huvudsakligen ha gällt utformningen av de föreslagna stödinsatsema och i mindre utsträckning de principresonemang som redovisades i fråga om behovet av presspolitiska åtgärder. Uttalandet om att den eftersträvade valfriheten för konsumenterna förutsatte att tidningarna var någorlunda jämbördiga bl.a. i fråga om annonser mötte dock invändningar från flera håll, och denna synpunkt har senare inte framförts.

9.2.2 Direktiv till 1967 års utredning I direktiven till 1967 års pressutredning (även kallad andra pressutredningen) erinrade justitieminister Kling om den sedan en längre tid pågående koncentrationen i tidningsbranschen med nedläggning av många företag. Han jämförde utvecklingen med motsvarande strukturförändringar inom övriga delar av näringslivet men anförde därefter: Tidningarnas speciella roll som bärare av en fri opinionsbildning och en mångsidig debatt gör dock att koncentrationsprocessen här måste bedömas på ett annat sätt än inom näringslivet i övrigt Risker kan således uppstå för den fria opinionsbildningens bestånd och demokratins funktionssätt i vårt land. Målet för utredningens uppdrag beskrevs bl.a. på följande sätt: Utredningen bör arbeta utifrån målsättningen att våra tidningar skall ge uttryck för och förmedla en fri och mångsidig opinionsbildning

och debatt. [...] Åtgärderna bör vara ägnade att främja tidningskonsu-

mentemas valfrihet.

9.2.3 Direktiv till och synpunkter från 1972 års utredning I direktiven till 1972 års pressutredning (tredje pressutredningen) fram-

höll finansminister Sträng att de målformuleringar statsmakterna dittills

använt i fråga om presspolitiken varit allmänt hållna. Som exempel angavs uttryck som att skapa existensbetingelser för en allsidig press och vidmakthålla en fri opinionsbildning och att värna om opinionsbildningens och nyhetsförmedlingens allsidighet och vitalitet. En mera preciserad målsättning borde enligt direktiven nu formuleras. Utredningen konstaterade i sitt betänkande 1975 att konkurrens mellan flerdagarstidningar inom samma område endast förekom på 20 platser i landet medan övriga tidningsområden karaktäriserades av att en enda tidning behärskade hela marknaden. Tidningskonkurrensen och därmed alternativen för läsarna har upphört, konstaterade utredningen med

Mångfaldsbegreppet

avseende på dessa områden. Mot bakgrund av sin analys redovisade ut-

redningen ett vars övergripande handlingsprogram mål angavs vara att

vidmakthålla och om möjligt förbättra den kommunikation som sker ge-

nom tidningar. Utredningen preciserade måldiskussionen med följande

resonemang. Ett representativt demokratiskt system kräver ett intensivt utbyte av

idéer samt kunskap om olika opinioner. En förutsättning härför är en mångfald inom pressen. Tidningskoncentrationen får inte gå så långt

att makten över

tidningarna begränsas till några få - det må vara pri-

vatpersoner eller organisationer. Alla betydande

meningsriktningar

måste ha tillgång till organ där de kan framföra de egna budskapen och där det finns plats för en intern debatt. Målet för presspolitiken är således att det skall finnas en

mångfald

på tidningsmarknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjlighet

för en allsidig debatt och opinionsbildning.

1972 års pressutredning angav vidare bl.a. följande punkter som vägledande för utformningen av det konkreta stödprogrammet: 1. Konkurrens mellan tidningar marknader bör stimule-

på regionala ras. Två eller flera tidningar på en utgivningsort skapar förutsätt-

ningar för valfrihet åt läsarna. 2. I de fall då

tidningskoncentrationen lett till monopol på den lokala

marknaden måste presspolitiken stimulera till alternativ i form av kompletterande, monopolbrytande organ.

9.2.4 - direktivuttalanden Dagspresskommittén och förslag

När dagspresskommittén (fjärde pressutredningen) tillsattes år 1978 underströk budgetminister Mundebo i direktiven åter de tidigare nyckelbe-

-- valfrihet -greppen mångfald, som vägledande när det gäller målet för presspolitiken: .

En allmän utgångspunkt för kommitténs arbete bör vara strävan att

stärka massmediemas frihet samt en

främja mångfald på tidnings-

marknaden som ger läsarna valfrihet och skapar möjligheter för en

allsidig debatt och opinionsbildning.

Kommittén i sitt slutbetänkande

föreslog 1980 att den gällande pressstödsförordningen skulle arbetas om såväl sakligt som redaktionellt och

därvid bl.a. inledas med en paragraf vari syftet med de statliga insatserna

blev klart angivet. Ett sådant avsnitt infördes också i enlighet med kommitténs förslag. Efter ett konstaterande

av att dagspressen på olika sätt medverkar i strävanden att förstärka och den svenska demokra-

fördjupa

tin heter det i denna paragraf:

För att trygga denna medverkan och för att stärka mångfalden inom dagspressen lämnar staten stöd till företag som ger ut dagstidningar.

9.2.5 Direktiven till femte pressutredningen

Begreppet mångfald åberopades än en gång som grundläggande mål för

116 Mångfaldsbegreppet

presspolitiken när statsrådet Bengt Göransson 1983 tillkallade femte press-

utredningen. Direktiven till denna utredning inleddes sålunda med följan-

de konstaterande:

Huvudsyftet med statens presstödjande åtgärder år att upprätthålla

konkurrens och mångfald inom dagspressen och därmed främja en

bred nyhetsfömredling och en varierad opinionsbildning.

I direktiven erinrades vidare bl.a. om att de ändringar i stödsystemet som genomförts sedan 1976 i huvudsak legat inom ramen för huvudprin-

ciper som har utarbetats i ett långtgående parlamentariskt samförstånd.

9.2.6 Direktiven till dagstidningskommittén

I statsrådet Göranssons direktiv år 1985 till dagstidningskommittén erinras först om att det politiska motivet för ett statligt presstöd alltid har varit att väma om konkurrens och mångfald i tidningsutbudet. Vidare sägs att huvudförutsättningen för kommitténs arbete är att den statliga

presspolitiken ligger fast. Statliga stödinsatser till dagspressen skall enligt direktiven även fortsättningsvis syfta till att bevara mångfalden i nyhetsförrnedling och opinionsbildning för att därmed stärka och slå vakt

om dagspressens stora betydelse för medborgare i ett demokratiskt samhälle.

Längre fram i direktiven hänvisas till att fådagarstidningama inte kan konkurrera på jämförliga villkor med tlerdagarstidningama utan har en

ställning av komplement till dessa. Deras betydelse för mångfalden i

pressutbudet består i att de står för viktiga inslag i samhällsdebatten,

heter det vidare i direktiven, som fortsätter:

Skillnaden mellan konkurrent- och komplementtidningar i detta av-

seende innebär att publicistisk mångfald möjligen skulle kunna

bygga på andra förutsättningar än en genomgående ekonomisk och publicis-

tisk konkurrens på både läsar- och annonsmarknaden. Mångfaldsbegreppet skulle möjligen kunna ses i andra termer och gälla annat än

yttre mångfald ibemärkelsen antal självständiga tidningsföretag. Med ett sådant synsätt skulle mångfaldsbegreppet kunna relateras

till alternativa utgivningsformer och en delvis annan av

inriktning

presstödet diskuteras. Så bör t.ex. kunna övervägas om presstödet i framtiden kan konstrueras så att det används för att subventionera

tidningar som inte kan eller som släpper ambitionen att konkurrera på annonsmarknaden. Detta skulle kunna ske genom att stödet används

för att låta sådana -- i redaktionellt helt

tidningar självständiga for-

mer - hos marknadsstarka

köpa in sig tidningar med goda utgiv-

ningsresurser och komma uti form av bilagor, säreditioner e.d. inom

ramen för värdtidningens utgivningsverksamhet.

9.3 Sammanfattning och kommentarer

9.3.1 Den hittillsvarande diskussionen Första pressutredningen eftersträvade mångfald i termer av ett större an-

_ Mångfaldsbegreppet 117

tal inbördes likartade och jämstarka tidningsföretag med en sammantaget bredare opinionsbas. Genom strukturrationaliseringar inom företagsamheten skulle olika delrnarknader kunna bära fler jämbördiga dagstidningar.

Målet var alltså inte bara ett ökat antal tidningsföretag, utan dessa tänktes också vara jämstarka på annons- och läsarmarknaden.

Andra pressutredningen tryckte mer direkt på mångfald såsom åsiktsbredd inom dagspressen. Målet var mångsidig opinionsbildning i våra tidningar. Det finns i resonemanget ingen tydlig anknytning till ett visst antal företag eller en viss inbördes konkurrensstyrka. Udden riktas mot koncentrationsprocessen inom ägandet såsom ett hot mot åsiktsbredden i totalutbudet.

Tredje pressutredningen markerar en till den tankemässig återgång första. Man rekommenderade stöd till svaga tidningar och till etablering av nya tidningar (företagstanken). Däremot breddas och differentieras

graden av tänkt inbördes konkurrenskraft, inte minst genom införandet av termen

komplementtidning på monopolorter.

En tidnings status anges vidare vara som organ eller språknaturliga rör för någon betydande meningsriktning. Udden riktas åter mot koncen-

trerat ägande. Tidningsutgivning behandlas som en pluralistisk - demo-

kratisk fråga snarare än som en kommersiell verksamhet. Synen på en tidning som en idébärare i den demokratiska processen skärps härmed. Mångfalden avser både fler företag och en större idébredd.

Fjärde pressutredningen talar om betydelsen av åsiktsbredd i tenner av mångfald på tidningsmarknaden. Mångfaldsambitionen konkretiseras till att avse stöd till företag som ger ut dagstidningar. Mångfaldstanken är klart företagsanknuten.

Även i dagstidningskommitténs direktiv används mångfald i betydelsen åsiktsbredd i och

nyhetsfönnedling opinionsbildning. Anknytningen

till företagsformen ges en delvis ny inriktning genom vissa skisserade tänkbara möjligheter till i den tekniska samordning produktionen. Tonvikten läggs på den redaktionella produktens självständighet. Även konkurrenskriteriet förskjuts från att tidigare ha gällt en mer uttalad jämbördighet på läsar- och annonsmarknaden till att mer förutsätmingslöst avse åsiktsbredd och större spännvidd i det totala redaktionella utbudet. Sammanfatmingsvis gäller att den presspolitiska huvudambitionen, såsom den uttrycks i begreppet mångfald, konsekvent har avsett bredd i

nyhetsförrrtedling och opinionsbildning. Staten eftersträvar pluralism i grundläggande demokratisk mening. I fråga om konkurrens begreppet har det däremot skett en breddning och differentiering över åren. Första pressutredningen tänkte sig en situation med flera tidningar med olika

opinionsinriktning med ungefär sam-

ma konkurrenskraft på annons- och läsarmarknaden. Tredje pressutredningen omfattade även fådagars- och

komplementtidningar, som inte är

konkurrenskraftiga på annonsmarknaden och inte heller fullt ut på läsarmarknaden. I dagstidningskommitténs direktiv tas ytterligare ett steg från

Mångfaldsbegreppet

ursprtmgstanken. Här talas det om självständiga redaktionella produkter som kan köpa in sig hos marknadsstarka tidningar och komma ut som säreditioner e.d. verksamhet.

bilagor, inom värdtidningens

9.3.2 Tillämpningen i praxis När idéambitionema flyttas ut på ett konkret plan berörs olika aspekter på tidningsutgivningen. Presstödsreglerna berör i såväl själva

praktiken

tidningen som företaget och bakomliggande ägarförhållanden.

Tidningen Den presspolitiska mängfaldsambitionen berör en tidning på två plan: dels den enskilda tidningens innehåll och utformning, dels relationen mellan olika enskilda tidningar. _ I det första fallet har staten uppställt vissa villkor för hur en tidning skall se ut för att kunna erhålla stöd. Denna aspekt kan hänföras till dagstidningsbegreppet, som diskuteras närmare i kapitel 10. Det viktigaste är här kravet på allmän, reguljär nyhetsfönnedling och/ eller allmän politisk opinionsbildning. Publikationer av dagspresskaraktär som i sin nyhetsförmedling är åmnesavgränsade, sektoriella, tematiska etc. kan inte få presstöd. Opinionsbildningskriteriet har av presstödsnämnden ansetts betyda reguljär allmän politisk opinionsbildning. Med denna tolkning har nämnden t.ex. beviljat stöd till tidningar som företräder politiska partier som deltar i allmänna val. Att godta snävare opinionsambitioner än allmänt politiska har av nämnden inte ansetts stämma överens med intentionerna med det statliga presstödet. I fråga om relationen mellan olika tidningar framhålls konkurrensen mellan tidningarna. Stöd lämnas till lågtäckningstidningar. Den idépolitiska anknymingen gäller valfrihet för medborgarna, mångsidighet i totalutbudet m.m. Resonemanget förutsätter en ganska långtgående jämbördighet på läsarmarknaden. En dagstidning som får statligt stöd skall vara en tidning som kan uppfattas som ett alternativ för läsare av allmänna nyheter och samhällsdebatt. Med tiden har konkurrenskriteriet vidgats. Genom att presstöd även utgår till fådagarstidningar och editioner klargörs att valfrihet och alternativ i vidare bemärkelse (komplement) är av betydelse lika väl som en

ren konkurrens i termer av jämförbara redaktionella ambitioner. Denna

utveckling är en naturlig följd av att första pressutredningens tänkta konkurrensstruktur så småningom modilierats.

Företaget I presstödsförordningens första paragraf står att staten lämnar stöd till företag som ger ut dagstidningar. Stödbeloppet beräknas genom olika mätningar på tidningen, och den juridiska person som ger ut tidningen ansöker om och tar emot bidraget.

s0U 1988:48 119 Mångfaldsbegreppet

I realiteten har resultatet av de presspolitiska åtgärder som syftar till konkurrens och mångfald inom dagspressen kommit att mätas såsom antalet självständiga tidningsföretag. En eller av antaökning minskning let företag som ger ut dagstidningar har setts som en ökning resp. minskning av mångfalden inom dagspressen. I finns bara ett krav stödförordningen egentligen på ett stödtagande tidningsföretag. Det får inte ge ut annonsblad i en i förhållande till tidningsutgivningen betydande omfattning eller stå i nåra förhållande till ett sådant företag. Denna bestämmelse berör relationen mellan tidningsutgivningen och förctagsformen. Företagsformen är inget principiellt problem när en tidningsrörelse och ett är ett och detsamma. företag Detta är ganska vanligt i den svenska presstrukturen, särskilt bland fådagarstidningar. Rent principiellt kan det te mer problematiskt med ett sig företag som omfattar flera olika med skiftande ekonomiskt resulverksamhetsgrenar tat. Teoretiskt finns då möjligheter till överföringar mellan de olika grenama, avbalanseringar över år, osv. Företaget har inom sig möjligheter att påverka resultatet i tidningsrörelsen. Eftersom presstödet i huvudsak beräknas på själva tidningen medför detta inga fördelningssvårigheter, men behovet av stöd till kan i en sådan tidningsutgivningen företagskonstruktion framstå som mer svårbestämt. Problemet accentueras i fråga om ett som ger ut

företag flera dagstid-

ningar, dvs. i första hand koncerner. Om merparten av tidningarna i ett sådant företag är lågtäckningstidningar kan det sägas råda parallellitet mellan det ekonomiska behovet av stöd till den enskilda och tidningen företagets ekonomi totalt. Omvänt gäller samma parallellitet om de flesta tidningarna är vinstgivande: varken tidningarna eller behöver företaget stöd. Om företaget innefattar både vinst- och blir det förlusttidningar ekonomiska behovet av stöd allt mer svårbestämt större antalet vinstju givande tidningar är. Att beräkna presstödet på en enskild och lämna det till det tidning utgivande företaget medför inga praktiska Vad som i vissa samproblem. manhang kan vara oklart är däremot det tidningsutgivande företagets behov av ekonomiskt stöd för den ena eller andra tidningsrörelsen. Att relatera mångfald i bredd i meningen nyhetsförmedling och opinionsbildning till antalet tidningsutgivande företag kan vidare ge en missvisande bild av verkligheten. Mångfalden bör alltid bedömas utifrån antalet självständiga redaktionella oavsett produkter, företagsformen.

Ägaren

Presstödsreglema innefattar inga specifika villkor rörande ägarförhållanden. Däremot har regering och i olika farriksdag sammanhang uttryckt hågor för att en koncentration av ägandet inom dagspressen kan leda till nivellering av mångfalden i utbudet och - samlad ekonomisk genom dominans ökade svårigheter för andra och nya tidningar att hävda och etablera sig på marknaden.

120 Mângfaldsbegreppet

I fråga om ägarinflytande på en dagstidnings innehåll och utformning tyder inte hittillsvarande erfarenheter på att vissa ägarförhållanden skulle utgöra ett hot mot mångfalden. Bl.a. det förhållandet att enskilda dagstidoftast har en klar lokal ningar förankring både nyhets- och opinions- - är i mässigt sig något som stärker mångfalden, även om olika tidningar ingår i koncerner, kedjor o.d. eller har samma ägare. ü I samma riktning verkar även det förhållandet att en tidnings redaktionella ledning, enligt en i svensk presstradition väl etablerad princip, normalt intar en med avseende på tidningens innehåll och utformning självständig ställning i förhållande till tidningsföretagets ägare och administrativa chefer.

Ägaraspekten är därför i presstödssammanhanget av främst ekono-

miskt intresse. På samma sätt som i fråga om koncerner och storföretag kan det vara svårt att med säkerhet bedöma det verkliga behovet av statligt stöd till en tidning som har en stor och/eller ekonomiskt stark ågargrupp bakom sig. Vidare gäller det möjligheterna för få eller starka ägargrupper att styra marknaden. Om detta uppfattas som ett reellt hot mot mångfalden inom dagspressen finns det teoretiskt två sätt för staten att påverka det, nämligen å ena sidan att vidta åtgärder på ägarnivån, eller å den andra att skapa sådana förutsättningar för andra tidningar att dessa blir mindre känsliga för ägartryck inom branschen. Den senare metoden har tillärnpats. På så sätt har mångfalden kunnat tryggas i en bransch som innefattar några mycket inflytelserika ägargrupper.

9.4 Kommitténs slutsatser Kommittén anser att de presspolitiska nyckelbegreppen bör definieras enligt följande. Den presspolitiskt eftersträvade mångfalden avser bredd i nyhetsförntedling och opinionsbildning. Dagspressen i sin helhet bör omfatta så stor spännvidd som möjligt både i fråga om den rena nyhetsrapporteringen och de värderingar och idérelationer som hör ihop med fortlöpande nyhetsfönnedling. Medlet för att uppnå målet är största möjliga antal självständiga redaktionella produkter, som tillsammans representerar ett så brett åsiktsspektrum som möjligt.

Med konkurrens förstås valfrihet och alternativ på läsarmarknaden.

För att anses konkurrera på denna marknad skall en tidning vara så utformad att den uppfattas som ett alternativ eller ett komplement för läsare av allmänna nyheter och samhällsdebatt. Konkurrensaspekten är inte bunden till lika periodicitet eller samma av de redaktioomfattning nella ambitionerna. En tidning kan betraktas som en konkurrent på läsarmarknaden, även om volymen redaktionellt material inte är direkt jämförbar med den ena eller andra konkurrentens. Det presspolitiskt centrala är i mångfaldsperspektivet antalet självständiga redaktionella produkter. Mångfalden som målbeskrivande term

i

ångfaldsbegreppet

M 121

inom presspolitiken har med denna tolkning inget samband med det juridiska eller utan företagsekonomiska företagsbegreppet, åsyftar en publicistisk och redaktionell mångfald. Företagsformer och ägarförhållanden är sålunda i detta sammanhang av mindre betydelse. Dessa aspekter är i första hand av intresse när det gäller att avgöra den enskilda tidningsrörelsens verkliga behov av statligt stöd för sin utgivning. I den mån sådana aspekter har relevans för utformningen av presstödet utvecklas detta närmare i ansluming till förslagen i kapitlen 12 och 13. Kommittén har här huvudsakligen uppehållit sig vid mångfalden i övergripande bemärkelse, dvs. i relation till dagspressen i stort. Varje enskild dagstidning utgör en levande länk i den totala mångfalden. Huvudidén förutsätter att den enskilda dagstidning som väljer att söka statligt stöd för sin utgivning kan bedömas verkligen bidra till den samlade, presspolitiskt eftersträvade mångfalden. Regering och riksdag har därför uppställt vissa krav för stöd statligt som gäller den enskilda tidningens utformning och inriktning på vissa punkter. Detta uttrycks dels genom definition av vissa centrala begrepp, dels genom olika bestämmelser i stödförordningen. Kommittén behandlar hithörande frågor i kapitel 10, där av vissa avgränsningen tidningsbegrepp diskuteras. Det bör slutligen noteras att mångfaldsbegreppet här genomgående haft avseende enbart på det genom dagstidningar förmedlade, skrivna ordet. I ett mer fullständigt bör dessa också perspektiv frågor givetvis diskuteras med beaktande av den insats för nyhetsförmedling och opinionsbildning som andra massmedier, och då i första hand radio och TV, svarar för. Etennediema har under de senaste decennierna fått en allt större betydelse för mångfalden i det samlade utbudet. Även om pressen alltjämt representerar en mycket viktig del av detta, har sålunda dess andel relativt sett reducerats i någon mån. Utvecklingen är från övergripande synpunkt av betydande intresse, men kommittén har inte haft anledning att närmare gå in på detta.

Begreppen allmän 123 dagstidning- nyhetstidning

-

10 Begreppen

allmän

dagstidning nyhetstidning

En för förutsättning dagstidningskommittens arbete är enligt direktiven att den statliga presspolitiken ligger fast. Stödinsatsema skall även i fortsättningen syfta till att bevara mångfalden i nyhetsförmedling och opinionsbildning. I föregående kapitel har det presspolitiska mångfaldsmälet behandlats. Som framhällits där har och ställt vissa krav i regering riksdag fråga om utformning, inriktning m.m. den som att söka på dagstidning väljer statligt stöd för sin utgivning. Det handlar här om den enskilda tidningens funktion för den samlade mångfaldsambitionen. Statens mälformulering har hittills knutits till det allmänna dagstidningsbegreppet och de definitioner av detta som i olika samtillämpats manhang, dvs. även utanför diskussionen om direkta presstödjande insatser.

Dagstidningsbegreppet

10.1.1 Den nu gällande definitionen

Dagstidningsbegreppet har utvecklats främst som ett instrument för att avgränsa dagstidningar från andra tidningskategorier. av kla- Betydelsen ra avgränsningar har skärpts allteftersom dagstidningarna sedan början av 1970-talet kommit att bli särskilt gynnade i den statliga presspolitiken. I förordningen (1981:409) om stöd till dagstidningar anges följande definition på begreppet dagstidning:

En allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär som - normalt kommer ut med minst ett nummer varje vecka - har ett innehåll som i huvudsak är skrivet pâ svenska och -i huvudsak distribueras inom landet.

Till definitionen hör vidare en av hur skall precisering begreppet fattas i de fall det redaktionella innehållet till viss del är detsamma i publikationer som framträder under olika namn. Med små fonnella avvikelser har denna definition varit länge vägledande för statens presspolitik. Det bör noteras att i 1976 års presstödsförordning (1976:336) utrnönstrades ett tidigare generellt gällande krav att en tidnings upplaga måste vara i huvudsak abonnerad för att den skulle kunna räknas som dagstidning. När emellertid abonnemangskriteriet utan ändring i sak genom riksdagsbeslutet 1976 togs bort ur deñnitionen och överfördes till en särskild rätten paragraf avseende till produktionsbidrag, motiverades detta med att det kunde anses stötande att ge-

-

124 Begreppen dagstidning allmän nyhetstidning

nom definitionen av begreppet dagstidning utesluta storstädemas kvällstidningar från denna kategori. Kärnan i dagstidningsdeñnitionen liggeri skrivningen allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär som normalt kommer ut

med minst ett nummer varje vecka. Definitionen gäller både tidningens innehåll och dess periodicitet. I båda fallen har definitionen sin upprin-

nelse i skattelagstifmingen.

När det gäller periodiciteten är definitionen vidare än vad som är vanligt i bl.a. vetenskapliga och internationella sammanhang, där i regel endast tidningar som utkommer 3-7 dagar i veckan betecknas som dags-

tidningar.

Kraven att tidningen i huvudsak måste vara skriven på svenska och i

huvudsak spridas inom landet fanns inte uttryckligen angivna i dagstidningsdeñnitionen förrän i mitten av 1970-talet.

Hur statsmakterna i olika sammanhang under de senaste decennierna

preciserat och benämnt de här aktuella tidningsbegreppen redovisas i närmast följande två avsnitt.

10.l.2 Avgränsningar i samband med skattelagstiftningen

Frågan om olika tidningsbegrepp diskuterades i anslutning till skattelag-

stiftningen redan innan tanken på direkta presstödjande åtgärder hade aktualiserats. Sålunda härrör den nyssnämnda, speciella tolkningen av begreppet dagstidning från överväganden i samband med den allmänna varuskattens införande 1959. När den allmänna varuskatten föreslogs 1959 förordade regeringen

undantag för allmänna nyhetstidningar eller vad som i dagligt tal brukar

benämnas dagspressen. Därmed borde enligt departementschefen förstås

tidningar med nyhetsinnehåll, som utkommer med i regel minst tre num-

mer per vecka (prop. 1959:162 s. 189). Vid riksdagsbehandlingen uttalade reservanter i bevillningsutskottet

(BevU 1959:60 s. 103), i enlighet med vissa motioner, att undantaget borde gälla även allmänna nyhetstidningar med allenast ett eller två

nummer i veckan. Reservantema ansåg inte att det skulle innebära några

praktiska problem att skilja lokalt eller provinsiellt betonade nyhetsor-

gan med endagsutgivning från den övriga veckopressen. Riksdagen

fastställde en ordning i enlighet med reservantemas förslag. Undantaget från varuskatt för allmän nyhetstidning överfördes 1968

till förordningen (1968:430) om mervärdeskatt. Undantaget för allmän

nyhetstidning gäller sådan publikation av som normalt

dagspresskaraktär

utkommer med minst ett nummer varje vecka.

När den statliga samdistributionsrabatten infördes 1969 övertogs definitionen av rabattberättigad dagstidning direkt från mervärdeskatteförordningen. Vidare fanns det en direkt anknytning till postverkets befordran av vissa registrerade endagstidningar med samma hastighet som brev. Denna anknytning är idag inaktuell.

x

Begreppen dagstidning -- allmän nyhetstidning 125

I regeringens proposition (197l:27) om statligt presstöd föreslogs att samma definition skulle gälla oförändrad för tilldelning av selektivt pressstöd. Detta motiverades dels med deñnitionens hävd ifråga om mervärdeskatt och samdistributionsrabatt, dels med syftet med det förordade stödet, nämligen att så långt möjligt bibehålla en allsidig nyhetsförmedling och

opinionsutveckling inte minst på det lokala planet.

Att dagstidningsbegreppet beträffande även omfattar periodiciteten endagstidningar har således sin grund i vissa skattepolitiska beslut. 1971 tillades det rent presspolitiska motivet att det selektiva presstödet borde innefatta ett relativt sett större tidningskollektiv. Konstruktionen bidrog till att grunddeñnitionen allmän nyhetstidning kom att utvidgas till allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär. Gränsen har dragits mot andra typer av lågperiodiska tidningar.

Även rörande dagstidningens innehåll drogs definitionsfrågan upp i skattesammanhang. 1948 infördes en allmän pappersskatt i I Sverige. förordningen (1948: 283) om pappersskatt stadgades att skatten icke skulle utgå för tidningspapper som användes för tryckning av allmän nyhetstidning. I iiksdagsbehandlingen påpekade bevillningsutskottet i sitt betänkande (BevU 1948:48) att en viss periodicitet inte är avgörande för huruvida tidningen skall anses såsom allmän eller icke. Det

nyhetstidning avgöran-

de är huruvida tidningen innehåller aktuella nyheter av varjehanda slag som läses av vad man kallar den breda allmänheten.

Efter vissa praktiska tillämpningssvårigheter återkom utskottet 1949 med förslaget att även vissa i huvudsak politiska tidningar i skattehänseende behandlas på samma sätt som de mera typiska allmänna nyhetstidningarna (BevU 1949:39). Befrielsen från pappersskatten utvidgades till att även gälla för tryckning av nyhetstidning med i huvudsak politiskt innehåll som i fråga om utseende och redigering kan jämställas med allmän nyhetstidning (SFS 1949:237). En skiljelinje drogs nu mellan egentliga allmänna nyhetstidningar och nyhetstidningar med i huvudsak politiskt innehåll. Båda skulle dock ha liknande utseende och redigering. Den skillnad deñnitionsmässiga mellan nyhetsförmedling och opi-

nionsbildning som alltjämt figurerar i

dagstidningsbegreppet går alltså tillbaka på tillämpningen av 1948 års pappersskatt. Avslutningsvis är det värt att märka att både 1948 och regeringen 1959 inledningsvis

utgick från ett snävare dagstidningsbegrepp, nämli-

gen en allmän nyhetstidning i strikt bemärkelse med en utgivning av minst tre nummer i veckan. Definitionen utvidgades sedermera av riksdagen till att omfatta dels en- och

tvådagarstidningar (publikationer av

dagspresskaraktär), dels nyhetstidningar med i huvudsak innepolitiskt håll.

allmän . 126 Begreppen dagstidning- nyhetstidning

l0.1.3 vid utformningen av det direkta presstödet Avgränsningar

Pressutredningarna

Andra pressutxedningen bekräftade i sitt betänkande (SOU 1968:48) Dagssituation den i skattesammanhangen utvecklade definitionen av pressens dagstidning med argumentet att i begreppet måste innefattas även nyhetsmed starkt lokal dvs. en- och tvådagarstidningar, liksom tidningar prägel, publikationer som koncentrerar sig på information om den rikspolitiska och händelseutvecklingen, dvs. nyhetstidningar med i huutrikespolitiska vudsak politiskt innehåll. Definitionen Det var publikationemas inriktpreciserades. avgörande ning på reguljär dagsaktuell nyhetsförmedling och/eller opinionsbild-

ning. Med Den skuldetta skäiptes å ena sidan kravet på nyhetsförmedling. le vara inte bara allmäninriktad, utan även reguljär och dagsaktuell, dvs. var ett måste. Å andra sidan vidgades fortlöpande nyhetsrapportering kravet pä opinionsbildning. Den behövde inte längre i huvudsak gälla politiska frågor. Tredje bekräftade åter definitionen allmän nyhetspressutredningen av som normalt utkommer med minst ett numtidning dagspresskaraktär mer vecka. fastslog att det fanns klara skillnader varje Utredningen mellan fådagars dagstidningar och olika typer av tidskrifter, och noterade att inte haft några svårigheter med gränsdragningama. presstödsnämnden Även fjärde framhöll att det torde vara uppenbart pressutredningen om en har dagspresskaraktär eller ej och att gränsdragningarpublikation na inte vållat större Sådana ansågs främst kunna uppkomnågra problem. mellan av och ma i fråga om skiljelinjen publikationer dagspresskaraktär vissa organisationstidningar.

Regering och riksdag

I sitt remissvar på fjärde pressutredningens betänkande (SOU 1980:32) Stödet till dagspressen behandlade presstödsnämnden dagstidningsbegrep- Nämnden framhöll att det avsevärda ekonomiska värdet i att bli pet. klassad som (momsbefrielse, lägre reklamskatt, selektivt pressdagstidning stöd) medfört att olika typer av tidningar försökt anpassa sin utgivning för att komma in under begreppet. Nämnden inriktade sig därvid på den breddning av opinionsbildningskriteriet som och som innebar att följt pä andra pressutredningens förslag inte längre behövde i huvudsak gälla politiska frågor. opinionsbildningen Mot av sin egen praxis föreslog nämnden att man som dagstidbakgrund ning borde räkna allmän nyhetstidning och publikation av dagspresskaraktär med och/eller allmän politisk opinionsreguljär nyhetsförmedling bildning. Med detta kravet Den mäste vara preciserades på opinionsbildning. allmänpolitisk. Härigenom drogs en tydlig gräns mot t.ex. vissa organisa-

- Begreppen dagstidning allmän nyhetstidning 127

tionstidningar med en mer ämnesinriktad eller segmenterad opinionsbildning. . I propositionen (1980/81:137 s. 8 f.) om stödet till dagspressen anslöt sig regeringen till den av tolkning dagstidningsbegreppet som presstödsnämnden föreslagit, och detta i sin tur av konstitutionsutskottet godtogs (KU 1980/81: 19 s.8) och riksdagen. Även om den inte fullt återgivna tolkningen ut fördes vidare i den definition av som i dagstidningsbegreppet intogs presstödsförordningen (jfr avsnitt 10.l.1) har den sedan 1981 i praktiken konsekvent tillämpats när presstödsnämnden haft att besluta i olika avgränsningsfrågor. Därmed har opinionsbildningskriteriet i realiteten återförts till vad som fastslogs redan 1949. Som nämnts i föregående kapitel har presstödsnämnden beviljat produktionsbidrag till vissa dagstidningar med allmänt politiskt innehåll och som företräder politiska partier som deltar i allmänna val.

Sammanfattning av huvudelementen i den hittillsvarande begreppsbestämningen

En allmän nyhetstidning är en som vänder till allmänhedagstidning sig ten och innehåller allmänna nyheter. är det inte Något antingen/eller frågan om. Nyhetsförmedlingen måste vara fortlöpande och aktuell (reguljär dagsaktuell nyhetsförmedling). Detta gäller oavsett periodiciteten. För t.ex. endagstidningar gäller aktualiteten tiden mellan två nummer. Opinionsbildningen måste vara allmänpolitisk, dvs. riktas till medborgare i allmänhet och avse hela samhällsspektret. Avgränsningar i allmän begreppet kan vara geografiska (Lex. nyheter och i en opinionsbildning kring aktualiteter kommun) men aldrig ämnesmässiga. Bestämning av definitionens tillämplighet på en får inte tidning bygga på tryckmetod, format, typografiskt utseende eller redaktionella ståndpunkter. Den genomgående redigeringen är helt avgörande.

i 10.2 -

Begreppet allmän nyhetstidning kommitténs över-

väganden och

förslag

10.2.1 Huvudsynpunkter

Det har inte framkommit skäl att förorda någon i principiell förändring fråga om avgränsningen totalt sett av den kategori som skall tidningar kunna få del av statligt presstöd i den mån de uppfyller vissa kriterier. Den större delen av de medel staten ställer till förfogande torde vidare liksom hittills böra utgå selektivt, dvs. riktas till tidningar som vid en prövning utifrån givna normer visar ha ett sig angeläget behov av stöd för att trygga sin fortsatta utgivning. Det är dock rimligt att stödsystemet

- allmän

128 Begreppen dagstidning nyhetstidning

även i fortsättningen till viss del omfattar insatser av generell natur, alltså en subventionering av vissa verksarnhetsgrenar som är av väsentlig betydelse för tidningsutgivningen totalt sett men där det enskilda företagets marknadsläge inte blir avgörande för om stödet skall utgå.

Man bör sålunda förutsätta att det allmänna presstödet, liksom hittills, i princip skall vara tillgängligt för pressorgan som inbördes uppvisar stora olikheter i fråga om utgivningsfrekvens, omfång m.m. Till tänkbara

mottagare av stödet kommer exempelvis även framdeles att höra såväl tidningar med utgivning sju dagar i veckan som publikationer med endast ett nummer per vecka. Trots de inbördes olikhetema finns det dock givetvis ett behov av att med en gemensam benämning kunna karaktärisera de

publikationer som ingår i det ifrågavarande kollektivet. Benämningen bör

i möjligaste mån vara tydlig och stämma överens med gängse språkbruk. Som framgår av föregående avsnitt har varierande definitioner genom åren använts i olika förarbeten och författningar som gällt sådan norm-

där tidningspressen på något sätt varit berörd. Medan man urgivning sprungligen betraktade tidningar med daglig eller nästan daglig utgivning

som en kategori för sig har såväl i presstöds- som i skattesammanhang

efter hand även andra kategorier kommit att i förmånshänseende behandlas tillsammans med de egentliga dagstidningarna. Det kan ifrågasättas

om inte benämningen allmänna nyhetstidningar bäst sammanfattar vad som numera konstituerar en gemensam identitet hos det ifrågavarande kollektivet.

Uttrycket allmän nyhetstidning har som nämnts även tidigare kom-

mit till användning i det nu aktuella sammanhanget, nämligen i olika definitioner av begreppet dagstidning och då ofta i kombination med ut-

tryck av typen publikation av dagspresskaraktär. Benämningen allmän nyhetstidning innehåller emellertid, till skillnad från uttrycken dagspress och dagstidning, inget element som åsyftar en daglig eller så gott som daglig Att det grundläggande begreppet är neutralt i utgivningsfrekvens.

detta hänseende är rimligen en fördel med tanke på att stödsystemet kommit att omfatta ett allt större antal tidningar som ges ut med endast ett enstaka nummer per vecka.

Om man medräknar samtliga tidningar som det senaste året fått del av

den stödformen - - är i verket de

viktigaste produktionsbidrag själva som utkommer med ett nummer per vecka i klar majoritet. Dessa publi-

kationer - närmast - bedriver enligt vanligt språkbruk Veckotidningar

emellertid en löpande allmän nyhetsförmedling eller fullgör opinionsbil-

dande uppgifter motsvarande den traditionella dagspressens. Deras sär-

drag har man sökt fånga in genom uttrycket publikation av dagspresskaraktär. Men denna term är inte särskilt tydlig och dessutom språkligt något otymplig som led i en övergripande begreppsdefinition. Det synes

därför vara en fördel om man framdeles betraktar det sammanfattande

begreppet allmän nyhetstidning såsom inbegripande även denna katego-

rt.

i

Begreppen dagstidning- allmän nyhetstidning *129

10.2.2 tre kriterier

Begreppsbestâmning enligt

Det kan diskuteras om någon ytterligare beskrivning av hur begreppet

allmän nyhetstidning skall uppfattas i presstödssammanhang över huvud

taget behövs. Avsikten är som redan framhållits inte att genom denna

benämning ge den ifrågavarande tidningskategorin snävare än gränser utan endast att beteckna den så, att den inte uppfattas avse enbart tidigare

dagliga tidningar. Därmed är också sagt att begreppet tänkes omfatta

såväl omfångsrika tidningar med en stor volym nyheter och opinionsbil-

dande material som med tidningar betydligt mer begränsat omfång. Föl-

jande synpunkter kan dock klargöra hur kommittén tänker sig en mer preciserad avgränsning för den händelse tveksamhet framdeles skulle uppkomma i något enstaka fall.

En allmän nyhetstidning i dess mest renodlade

form torde uppfylla

samtliga tre kriterier som redovisas här nedan. Eftersom begreppet emellertid avses innefatta en större kategori än de renodlade får det typfallen anses vara tillräckligt om en tidning. motsvarar två av de tre angivna kriterierna för att den skall hänföras dit.

l. Tidningen har en bred

nyhetsbevakning. Urvalet och presentationen

av nyhetsmaterialet har därvid den att omfattningen tidningen för en läsare som följer den regelbundet kan utgöra en nyhets- och infonna-

tionskälla såväl i fråga om lokala och regionala förhållanden som be-

träffande förhållanden av riksintresse och i utlandet. Kriteriet kan

också uttryckas så, att

tidningen bedriver fortlöpande, aktuell och

osegmenterad nyhetsrapportering.

2. Tidningen deltar fortlöpande i den politiska opinionsbildningen även

på annat sätt än genom nyhetsrapportering från det politiska fältet.

Genom egna kommentarer till

händelseutvecklingen medverkar tid-

ningen i det öppna meningsutbyte som är ett element i en väsentligt . pluralistisk demokrati. Dess bidrag berikar den politiska debatten vare

sig den företräder en bestämd eller partipolitisk linje väljer att utöva sin allmänpolitiska

opinionsbildning utan sådan

anknytning. 3. Tidningen kritiskt granskar den verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället. En sådan verksamhet är nära förbunden med

båda de funktioner som beskrivits under l och 2. I tidningens arbete med kan granskningsuppgiften ingå element av såväl nyhetsrapportering som

opinionsbildning. Granskningsfunktionen har emellertid ett

självständigt värde som motiverar att den nämns särskilt. I sin gransk-

ningsroll kan tidningen sägasfungera som allmänhetens företrädare

gentemot myndigheter, organisationer, mil. företag etablerade institutioner.

10.2.3 Vissa preciseringar

Som komplettering av de anförda, positiva kriterierna bör lämpligen till-

fogas följande distinktioner i syfte att markera en avsedd begränsning. Med hänsyn till utgivningsfrekvensen synes en publikation inte göra

- allmän 130 Begreppen dagstidning nyhetstidning

skäl för beteckningen allmän nyhetstidning om inte dess utgivningsplan omfattar minst ett nummer för vecka under året. Detta blir enligt varje mening en rimlig konsekvens om man som i beskrivningen kommitténs att verksamheten - den och/eller ovan utgår från nyhetsrapporterande den - skall vara av karaktär. Om utgivopinionsbildande fortlöpande för en veckovis utkommande tidning i undantagsfall behöver ningsplanen skäl, så att något nummer uteblir, bör detta dock inte frångås av praktiska diskriminera från rätt till under förutsättning att vederbörande presstöd, förfarandet. . myndighet godkänt När det gäller den redaktionella inriktningen bör en avgränsning lämpvilkas nyhetsförmedling, kommenligen göras mot sådana publikationer tarer och till övervägande del behandlar ett enstaka eller någgranskning ra få intresseområden eller av samnällslivet medan övriga lämsegment nas obeaktade. Om den redaktionella bevakningen i stort sett är begränsad till förhållanden inom näringsliv och affärsverksamhet exempelvis eller till idrott och friluftsliv eller frågor konsumentpolitik, miljöfrågor, till faller kommitmed anknytning kyrkoliv och religion, tidningen enligt téns mening utanför den här diskuterade kategorin. Vidare kan behöva markeras att en publikation för att bli betraktad - den är skriven som allmän nyhetstidning oavsett vilket språk på bör vända till allmänheten utan inskränkningar inom det geografiska sig område En tidning som uteslutande riktar sig där den har sin spridning. till vissa socialt eller intressemässigt avgränsade grupper av befolkningen må aktuella kriterier men hör ändå inte in under det uppfylla övriga tidningsbegrepp som här avses. De båda senast har ett inbördes samband i så gjorda preciseringama allmänna karaktär -- i det ena fallet måtto som de avser publikationens kravet textinnehåll och i det andra fallet inriktpå ett icke-segmenterat mot en vid läsekrets utan förbehåll för grupptillhörighet eller ningen annan motsvarande begränsning. En av liknande i de fall staten själv avvägning slag kan aktualiseras - direkt eller en stiftelse - ansvar för av en genom tagit utgivningen med utkommande nummer. Om en sådan skrift publikation regelbundet med minst ett nummer och till innehåll och utformning utges per vecka om en allmän skulle man från vissa utgångspåminner nyhetstidning kunna hävda att den borde jämställas med en sådan. punkter av under statligt huvudmannaskap bör emel- Utgivning publikationer lertid kommitténs betraktas som ett led i enligt uppfattning principiellt samhällsinformationen. Det får förutsättas att beslut om utgivningen fattats efter av eller annan art och att därvid överväganden socialpolitisk även Redan härigenom bortfaller ett finansieringsbehovet tillgodosetts. tänkbart motiv till att omfatta detta för att vidga nyhetstidningsbegreppet Också av mer innebörd kan slags publikationer. invändningar principiell anföras. Kommittén menar sålunda att allmän nyhetstidning inte bör begreppet som utges i På motsvarananses tillämpligt på publikationer statlig regi.

-- allmän Begreppen dagstidning nyhetstidning 131

de grunder faller enligt kommitténs mening även tidningar under kommunalt huvudmannaskap utanför det här avsedda tidningsbegreppet. Det ligger vidare i sakens natur att de presstödjande insatserna syftar till att underlätta utgivningen för som utkommer tidningar och sprids i Sverige. Som princip bör därför gälla att begreppet allmän nyhetstidning i förevarande endast är sammanhang tillämpligt i fråga om tidningar som i huvudsak distribueras inom landet. Detta hindrar inte att man även i fortsättningen öppnar en möjlighet för en publikation, som riktar sig till svenskar i utlandet, att under vissa förutsättningar erhålla ett till bidrag driftskostnaderna liknande på villkor dem som gäller för allmänna nyhetstidningar. Närmare därom i avsnitt 12.4. Ett stödsystem för pressen bör givetvis så långt möjligt identifiera behoven hos olika grupper av tidningar och anpassa lösningarna därefter. Detta förutsätter att man när det gäller vissa stödfomrer särskiljer olika kategorier av tidningar bl.a. med hänsyn till utgivningsfrekvens och geografiskt spridningsmönster. Kommittén återkommer till frågan om denna kategoriindelning i samband med övervägandena om de stödfonner där en sådan behövs. indelning En specialfråga när det gäller avgränsning av olika tidningsbegrepp aktualiseras av det förhållandet att i vissa fall det redaktionella innehållet till relativt stor del är gemensamt för publikationer som framträder under olika namn. Ett renodlat exempel härpå utgör den av matesamordning rialet som förekommer när ägaren till en större tidning också utger en s.k. avläggare. Innehållet är då oftast till rätt stor del identiskt, men tidningarna har dock en klart åtskild identitet, markerad bl.a. genom tydligt avvikande namn. Avläggarens spridningsområde är i allmänhet starkt lokalt begränsat. Den del av dess innehåll som inte år gemensamt med huvudtidningen utgörs i regel av lokalt nyhetsmaterial från det egna spridningsområdet. En annan variant är för handen när ett till betydande del identiskt innehåll publiceras i utgåvor vilkas titlar visserligen är olika men som har ett identiñerande element gemensamt (som t.ex. Folket Nord och Folket Syd). Ett sådant utgivningsmönster brukar benämnas Var editionering. och en av sådana editioner har enligt hittills gällande normer för presstödet betraktats som en särskild under tidning, förutsättning att det gemensamma textmaterialet inte har överstigit en viss andel. Bortsett från namnsätmingen är den principiella skillnaden strängt taget inte stor mellan det nyss beskrivna förfarandet och den utskiftning av material mellan olika som större upplagor (editioner) tidningar med riksspridning traditionellt brukat I tillämpa. många fall byts härvid tämligen stora delar av innehållet ut före tryckningen av en ny delvis upplaga, för att tillgodose den regionalt inriktade nyhetsbevakningen, delvis beroende på varierande pressläggningstider. Vilka distinktioner som görs i dessa och liknande fall får betydelse för överväganden om presstödets utfonnning såtillvida som motiveringen för stödet ställer den enskilda tidningens förhållanden i centrum. Samti-

132 Begreppen dagstidning- allmän nyhetstidning

digt är det yttersta syftet med de presspolitiska åtgärderna, såsom utvecklats i ett tidigare kapitel, att åstadkomma största möjliga mångfald. Detta mål kan från vissa utgångspunkter synas stå i motsats till en långtgående integration av det redaktionella innehållet hos olika tidningar eller editioner, särskilt om det opinionsbildande materialet omfattas av samordningen. Å andra sidan torde den differentiering av det lokala eller regionala nyhetsstoffet som möjliggörs genom en editionsuppdelning resultera i att denna bevakning blir mer utförlig och intensiv. I så måtto kan rentav hävdas att mångfalden ökar till följd av editioneringen. Kommittén går dock inte här närmare in på den här antydda problematiken. Frågan behandlas mer ingående i kapitel 11.

av och

Bedömningen avläggare editioner 133

i

11 och

Bedömningen

av edi-

avläggare

tioner

11.1 Problemets

bakgrund

Det är väl känt att det som i text och bild publiceras i en - också tidning om man bortser från annonserna - ofta kan återfinnas mer eller mindre oförändrat även i andra tidningar. Såvitt gäller den löpande nyhetsrapporteringen är det för övrigt tämligen självklart att det sakliga innehållet i viss utsträckning blir detsamma. När materialet är identiskt även till sin yttre form kan detta återspegla något slag av organiserat samarbete mellan vederbörande tidningar eller bero på att de var för sig utan inbördes samverkan anlitat en och samma textleverantör, Lex. en nyhetsbyrå. Om det redaktionella materialet är till stor del identiskt regelmässigt hos flera tidningstitlar eller flera utgåvor av en och samma titel aktualiseras vissa frågor med anknytning till principerna för hur behovet av statligt presstöd skall bedömas. En mycket mellan långtgående enhetlighet flera tidningar kan exempelvis tyda på att är så nära samordtidningarna nade produktionstekniskt och redaktionellt, att behovet av sådant stöd måste anses mindre än om skett med utgivningen lägre grad av samverkan. Att frågan om olika tidningars och utgåvors gemensamma innehåll över huvud blivit aktuell i förklaras presstödssammanhang av att ett par

av de viktigaste stödforrnema och samdislributionsra-

(produktionsbidrag batt) är konstruerade så att stödet upphör eller minskar ovanför bestämda gränsvärden, som i sin tur är relaterade till vissa volymtal. En större - med en ovanför tidning volym ett visst gränsvärde .- får sålunda ett lägre bidrag per enhet räknat än två tidningar som tillsammans har lika stor volym som den stöne men där volymen för var och en -ligger under gränsen. Regler med den nämnda konstruktionen kan teoretiskt medföra att en utgivare, i syfte att öka sin tilldelning av presstödsmedel, lockas att gruppera sin upplaga under flera tidningstitlar, utan att det finns andra skål för detta än en önskan att till det yttersta utnyttja presstödsbestämmelsema. Det har ansetts rimligt att söka motverka rent spekulativa konstruktioner av denna innebörd. Detta är den ena sidan av saken. Den andra har motsatta förtecken: under vissa förhållanden kan det anses främja den presspolitislca mångfaldsambitionen att man baserar beräkningen separat för olika delupplagor av en och samma tidningstitel. Detta gäller i vissa fall när de olika utgåvoma har delvis identiskt innehåll men samtidigt skiljer sig påtagligt i fråga om det lokala materialet och den lokala spridningen. Problemet är dock att finna en godtagbar formell när det lösning

134 Bedömningen av avläggare och editioner

gäller sådana avsteg från generella normer som det i båda fallen faktiskt rör sig om.

11.2 Metoden med speciella definitioner

11.2.1 Uppläggningen Hittills har man sökt komma förbi den antydda problematiken genom att

ipresstödsförordningen införa ett par specialdefinitioner, som innebär att

man under vissa förhållanden skall anse två eller flera tidningar som en tidning respektive en tidning som två eller flera. Defrnitionema har utformats enligt följande: Två eller flera dagstidningar som har till övervägande del samma re-

daktionella innehåll anses som en dagstidning. Del av en dagstidnings upplaga (edition) anses som en särskild

dagstidning om den har ett redaktionellt innehåll som till övervägande del är ett annat än det som finns i en annan edition.

De båda citerade reglerna har alltså tillkommit i syfte att undanröja vissa ekonomiska konsekvenser vid tillämpningen av presstödsförord-

ningen och åstadkomma andra som ansetts mera önskvärda från övergri-

pande synpunkt. I ena fallet har man velat minska tilldelningen av press-

stöd till företag som ger ut flera tidningstitlar/utgåvor när dessa till stor del liknar varandra. I det andra fallet har syftet varit att öka stödbeloppet

genom att bortse från en gemensam tidningstitel. Motiven härför har utan tvivel varit företagsekonomiska, men vid utformningen av tillämpningsregler har man likväl undvikit företagsekonomiska kriterier och i stället infört specifika definitioner av själva tid-

ningsbegreppet, knutna till det redaktionella innehållet. Särskilt påfallan-

de är att den första av de nyss citerade definitionerna inte har någon som

helst referens till frågan om gemensamt utgivningsföretag utan är avfattad så, att bestämningen gäller oavsett om de berörda tidningarna har

samma eller olika ägare.

11.2.2 Principiella och praktiska svagheter

Frågan år emellertid om inte de båda specialdefinitionema fått en sådan

utfonnning att de i sin tur gett upphov till följdverkningar vilka måste

betraktas som tämligen tvivelaktiga. De har dessutom formulerats så generellt att man vid en strikt tillämpning skulle behöva genomföra omfat-

tande kontinuerliga innehållsanalyser av i princip alla utkommande dags-

tidningar och deras olika editioner. Det skulle därvid inte räcka med noggranna kvantitativa analyser utan en kvalitativ bedömning skulle hela tiden behöva ske parallellt, eftersom frågan för varje enskilt avsnitt i en tidning, enligt den första regeln, är om det skall anses vara samma eller

inte samma som ett motsvarande avsnitt i någon annan tidning.

Invändningar kan anföras även från logisk synpunkt. En tidnings iden-

Bedömningen av avläggare och editioner 135

titet knyts ju enligt definitionerna inte till dess namn eller annat yttre kännetecken utan primärt till frågan huruvida dess innehåll är mer eller mindre identiskt med innehållet i någon annan tidning. Fiktionen är som framgått att t.ex. fem tidningar, som kan visas ha till övervägande del samma redaktionella innehåll, utgör en enda tidning, utan hänsyn till att de har helt olika namn eller utges i olika delar av landet. Denna deñnitionsprodukt blir då en ren abstraktion avhängig av att ett visst gemensamt material utgör en övervägande del. Om detta förhållande ändras upphör också den gemensamma identiteten. I det tänkta exemplet kan situationen bli sådan att i stället för fem av de egentliga tidningarna först fyra skall betraktas som utgörande en enda, därefter tre osv. Bestämmelsen kan sålunda på det praktiska planet leda till tämligen säregna konsekvenser. Teorin innebär vidare att en tidning som av utgivaren presenteras som en enda trots detta skall kunna anses vara två eller flera. Detta blir konsekvensen av att en delupplaga under viss förutsättning skall anses utgöra en särskild tidning vid sidan av andra delupplagor, även om den inte har åsatts någon egen titel utan framträder under samma namn som de andra delupplagoma. I detta fall innebär fiktionen att tidningens av utgivaren valda benämning blir otillräcklig som identifikation och att några till de ifrågavarande delupplagoma hänförliga operativa benämningar i stället får tillgripas. Svårigheten att bygga stödbestämmelsema på definitioner med denna utformning framträder tydligt när marknadsförhållanden av typ hushållstäckning, abonnemangspris, lösnummerandel och utgivningsort förs in bland kvalifikationskriteriema. Om flera tidningar med skilda utgivningsorter och olika täckningstal på grund av sitt innehåll skall anses utgöra en och samma tidning ställer det sig exempelvis svårt att tillskriva denna

fiktiva publikation en enda utgivningsort och att med ledning därav be-

räkna ett meningsfullt täckningstal. Liknande problem kan aktualiseras

med avseende på sådana övriga bestämningsfaktorer som kan variera mellan de berörda tidningarna. Ytterligare ett antal invändningar kan anföras mot de ifrågavarande definitionerna. En strävan hos en tidningsledning att anpassa verksamheten efter pressstödsreglemas utformning torde sålunda i flera fall ha lett till redaktionella dispositioner som knappast varit uttryck för en normal journalistisk materialvärdering utan i stället får hänföras till vederbörande tidnings behov att uppnå en viss kvantitet stoff. Även eget en utfyllnad med material som enligt gängse uppfattning måste betraktas som synnerligen perifert kan givetvis tjäna detta syfte. Det kan vidare inte anses ligga i med presstödets om ett linje syfte kosmadsbesparande redaktionellt samarbete mellan närstående tidningar, vilket från företagsekonomisk eller marknadsmässig synpunkt skulle ha framstått som naturligt, i praktiken inte kommer till stånd just på grund

136 Bedömningen av avläggare och editioner

av de Åtminstone ifrågavarande reglerna. vissa exempel på sådant utebli-

vet samarbete har kunnat noteras.

En annan nackdel ligger i att berörda måste tidningsföretag löpande

avsätta särskilda resurser för att kontrollera, att kvantiteten redaktionellt material som är gemensamt med någon annan tidning inte råkar bli så stort att ett förväntat stödbelopp minskar eller uteblir. De här diskuterade bestämmelserna kan sålunda på olika sätt bidra till ett mindre rationellt utnyttjande av resurser och därmed till

tillgängliga kostnadsölutingar totalt sett.

11.23 Vad en strikt tolkning skulle kräva

Som reglerna är avfattade skall ju en grundläggande bedömning gälla

huruvida samma redaktionella innehåll till övervägande del återfinns

på flera håll inom tidningskollektivet samt huruvida det redaktionella

innehållet till övervägande del är ett annat i en viss del av en tidnings

upplaga än i en annan del. Att kvantitetsbestämningen till övervägande

del skall tolkas som till mer än 50 procent har uttalats av presstödsnämnden och kan även indirekt utläsas av 23 §

presstödsförordningens

som har följande lydelse: En edition som anses som en särskild

dagstidning kan få produktionsbidrag. Är andelen eget redaktionellt innehåll lägre än 65 procent, reduceras bidraget med en femtondel för andelen varje procentenhet understiger 65 procent.

Här införs ett nytt begrepp, eget redaktionellt som måste innehåll, beaktas parallellt med de i definitionerna använda uttrycken samma redaktionella innehåll resp. ett annat (innehåll) än det som finns i en annan edition. Vidare innebär

tolkningen krav på omfångsberäkningar

som med statistiskt godtagbar säkerhet kan bestämma den

ifrågavarande

andelen av en redaktionella innehåll

tidningsårgångs_ så precis som till en

viss procentenhet. Beträffande olika editioner av en och samma tidningstitel gäller det dessutom inte enbart ju att avgöra om gränsvärdena 50

resp. 65 procent över- eller underskrids utan också att i förekommande fall ange ett korrekt procenttal inom intervallet 50-65.

De mättekniska och beräkningsmässiga problem som måste lösas vid en noggrann tillämpning av dessa regler är teoretiskt sett överkomliga,

men reser i praktiken betydande problem. Man skulle vid en strikt behöva

tillämpning satsa icke obetydliga resurser när det gäller löpande mätningar av olika tidningars innehåll. Risk-

en är att man annars endast när en skenbar exakthet, medan det i realite-

ten rör sig om en ren approximation med betydande osäkerhetsmarginal.

Vidare måste det finnas en heltäckande av vad som vid

beskrivning den kvalitativa analysen skall avses med uttrycken samma redaktionella

innehåll (hos två eller flera tidningar), ett annat (redaktionellt innehåll) än det som finns i en annan edition

resp. eget redaktionellt innehåll.

Beträffande preciseringen av det sistnämnda

uttrycket blir uppgiften inte

av och editioner Bedömningen avläggare 137

lättare av att sådana delar av en tidnings innehåll, som antas inte förekomma i någon annan utgåva, i vissa förarbeten t.o.m. betecknas som unikt material.

11.2.4 Nuvarande kontrollpraxis

Klassificeringen av ett visst material som eget eller unikt borde, med tanke på ordens betydelse, strängt taget förutsätta att materialet inte publicerats i någon annan tidning. Det år otänkbart givetvis att i praktiken hävda ett sådant krav - inte minst bristen på kontrollmöjligheter gör detta helt orealistiskt. Hittills har man därför vid av denna tillämpningen bestämmelse till begränsat sig en avstämning inbördes mellan två alternativt tre - editioner av en och samma tidning eller avläggare i förhållande till Allt material huvudtidning. som finns i en av utgåvoma men inte i de andra (den andra) har därvid brukat klassificeras som unikt eller eget, oberoende av om det i samma utformning återges på

fiera håll inom pressen i övrigt.

Detta kontrollarbete utförs på presstödsnämndens uppdrag av Tidningsstatistik AB (TS), eftersom nämnden själv inte har tillräckliga resurser att genomföra detsamma. TS är ett aktiebolag som till lika delar ägs av Annonsörföreningen, Svenska

tidningsutgivareföreningen och Sve-

riges reklambyråförbund. Det nu aktuella kontrollarbetet till väbygger sentlig del på att vederbörande tidningar, f.n. ett 30-tal, själva deklarerar vilka delar av innehållet i varje nummer de anser böra klassificeras som unikt. Med utgångspunkt i vad den berörda sålunda tidningen själv angett görs inom TS en första Denna kontrolleras utrymmesmätning. senare av tjänstemän vid TS, som vid behov också kontaktar berörda tidningar för att diskutera sådana fall där hos TS av en viss bedömningen artikel skiljer sig från vad tidningen uppgett. Avvikelser mellan den ursprungliga, på tidningens egen bedömning grundade klassiñceringen och den som TS vid sin efterkontroll kommer fram till är enligt uppgift från TS inte alltför Detta är i viss mån ovanliga. naturligt med tanke på svårigheten att entydigt ange en gräns mellan vad som är eget eller unikt material och vad som är motsatsen. Kostnaderna för TS resursinsatser i samband med den här avsedda innehållsgranskningen debiterar bolaget de som berörs av tidningsföretag granskningen. Presstödsnämnden har sålunda inte några direkta utgifter för denna kontroll, utan den genomförs i praktiken som en affär helt mellan TS och berörda Eftersom tidningar. det rör sig om tidningar beroende av presstöd kan det möjligen ändå sägas vara allmänna medel som ytterst täcker kostnadema för dessa arbetsinsatser. Det finns att rikta kritik ingen anledning mot TS för det sätt på vilket bolaget valt att arbeta i detta sammanhang. Ett allmänt intryck är tvärtom att TS på ett ambitiöst sätt sökt lägga upp sådana rutiner, att en enligt presstödsnämndens bedömning godtagbar skall kunna avrapportering åstadkommas inom ramen för en total resursinsats. rimlig

138 Bedömningen av avläggare och editioner

Den tveksamhet som trots allt gör sig gällande ligger på ett annat plan. Den sammanhänger till stor del med utformningen av de regler och

definitioner vilkas tillämpning nödvändiggör ett kontrollsystem med denna inriktning. Grannlaga ställningstaganden i olika tolkningsfrågor aktualiseras fortlöpande, och det är osäkert om förfarandet, trots sin relativa omständlighet, är tillräckligt heltäckande från statistisk synpunkt. En viss osäkerhet ligger väl också däri att viktiga beslut i bidrags-

ärenden måste grundas på uppgifter som den författningstillämpande myndigheten inte själv har möjlighet att kontrollera. Detta gäller visserligen också andra typer av uppgifter, t.ex. om upplaga och hushållstäckningsgrad. Men därvid rör det sig om otvetydigt mätbara storheter, definierade enligt i branschen kända och godtagna normer. Det ligger annorlunda till när det gäller att bestämma vilken andel av ett tidningsinnehåll som i en

viss mening skall anses som gemensamt respektive eget. Då består uppgiften som framgått delvis i att med diskretionär bedömning från fall till

fall avgöra hur författningen i praktiken skall tolkas.

11.3 En rationellare ordning möjlig

Frågan är, om tydligare författningsregler, ändrad administrativ praxis eller ökade resursinsatser skulle vara motiverade i syfte att garantera en alltigenom konsekvent tolkning av begreppen gemensamt, eget m.fl. i fråga om tidningars redaktionella innehåll. Kommittén bedömer det så,

att det knappast vore meningsfullt att genom kompletterande resursinsatser och mera detaljerade begreppsbestämningar etc. söka motsvara högt ställda formella krav. Det byråkratiska inslaget i systemet skulle ytterli-

gare markeras och de administrativa kostnadema öka. Och i den mån

någon tidning tidigare lockats att genom konstlade editioneringsåtgärder

öka sitt presstöd, skulle denna möjlighet likväl finnas kvar. Det vore värdefullt om problemet i stället kunde angripas på ett helt annat sätt. Till en början bör då diskuteras om det redaktionella innehållet i en tidning i detta sammanhang över huvud skall behöva klassificeras som

eget, unikt eller samma som i en annan tidning. Det torde inte

finnas motiv för att Lex. anse sådant material, som i mer eller mindre identisk form återfinns i flera tidningar, såsom från allmän synpunkt av en särskild kvalitet jämfört med det stoff vederbörande tidning är ensam om. Något automatiskt, omvänt samband mellan andelen av gemensamt material och den presspolitiskt eftersträvade mångfalden går det knappast att hävda.

Man kan heller inte påstå att det från presspolitisk synpunkt skulle

ligga ett värde i en rent yttre variation av en tidningstext genom t.ex. teknisk redigering, ändrat ordval här och där eller andra modifieringar i detaljer, varmed den formellt kan ges karaktär av att vara unik trots att

den innehållsmässigt är alltigenom densamma som i någon annan tid-

ning.

. Bedömningen av avläggare och editioner 139

Den likhet i fråga om det redaktionella innehållet som mel-

föreligger

lan olika tidningar tar sig som bekant en mängd olika uttryck. av

Några de viktigaste uppgifterna i en längre tidningstext kan exempelvis i en

annan utgåva förekomma summariskt återgivna i notisform. Ibland är sakinnehållet ett och detsamma men formen mer eller mindre varierad. I andra fall kan textmaterialet vara i det närmaste lika medan rubrik och il-

lustrationer skiljer sig åt. Likheter hos materialet i olika tidningar kan vara en följd av att tid-

ningarna på ett eller annat sätt samarbetat i den redaktionella processen

men kan också bero på att de var för sig utan inbördes kontakt valt att publicera ett stoff som tillhandahållits från någon utomstående källa. Flertalet tidningar är exempelvis för sin dagliga beroende nyhetsrapportering av att kunna utnyttja det material som erbjuds av TT och andra nyhetsbyråer. En del ofta återkommande material går det inte att presentera annat

än i mycket standardiserad form. Detta gäller t.ex. tablåer över radio- och

TV-programmen, fondbörsnoteringar och olika lagsporters matchresultat

och serietabeller. Hur man än definierar karaktärsbegrepp för delar av en tidnings inne- -

håll av den typ som här diskuteras samma innehåll som i en annan

tidning, eget redaktionellt innehåll, unikt material, ett annat inne-

håll än det som finns i en annan - torde det vara att

tidning vanskligt

beträffande varje enskilt textavsnitt och varje illustration säkert avgöra till vilken kategori materialet skall hänföras. I vilken mån en stor andel gemensamt material i en

tidning uppskat-

tas av den enskilde läsaren varierar givetvis efter individuella förhållan-

den. Men en principiell skillnad kan antas beroende av om veföreligga

derbörande läser flera eller bara en av de som har delvis samma

tidningar

innehåll.

Den som endast läser en tidning uppfattar det som knappast någon

nackdel om innehållet även till mycket stor del - skulle vara iden-

tiskt lika med innehållet i en annan tidning. För en sådan läsare kan detta

tvärtom vara en fördel, om nämligen förhållandet med att sammanhänger

tidningen genom en viss samordning kan erbjuda ett fylligare eller kvali-

tativt mer värdefullt stoff än den skulle kunna genom att endast

publicera

eget material. Den som å andra sidan tar del av två eller flera

tidningar

anser sig sannolikt få större utbyte av detta ju mera var och en av dem framträder som en egen produkt utan inslag av identiskt material. Allt det som här anförts talar för att en rationellare ordning när det

gäller bedömningen i presstödshänseende av tidningar eller utgåvor med

delvis innehåll gemensamt är både angelägen och möjlig. Vi vill sammanfatta vårt förslag enligt

följande.

11.4 Kommitténs

förslag

Enligt allmän uppfattning är det en tidnings titel som konstituerar dess identitet, och det finns skäl att godta denna uppfattning även i presstöds-

140 . Bedömningen av avläggare och editioner

sammanhang. Identiteten knyts därmed konsekvent till det namn vederbörande utgivare valt att redovisa inför allmänheten i tidningens vinjett och inför myndigheterna i t.ex. den anmälan som avser att klargöra det tryckfrihetsråttsliga ansvaret. Huruvida tidningens innehåll i större eller mindre utsträckning också kan återfinnas i någon annan publikation är i detta sammanhang av underordnad betydelse. En annan sak är att produktions- och distributionsstrukturen på tidningsmarknaden är så varierad, att man för en rimlig anpassning av vissa bidragsforrner kan behöva komplettera de grundläggande kvalifrkationsoch beråkningsnormertta med tilläggsbestämmelser för särskilda fall. Detta kan exempelvis gälla i fråga om reglerna för driftsstöd, där ett sådant administrativt och företagsekonomiskt samband, som föreligger mellan en huvudtidning och dess avläggare, i vissa fall kan behöva beaktas. Närmare därom i kapitel 12. Som generell princip förordar kommittén alltså, att staten även i samband med presstödsärenden fullt ut godtar den identitet som en viss tidning tilldelats av sin utgivare genom hans val av publikationens namn. Ett namn motsvarar kort och gott en tidning. Om en tidningsledning anser någon del av sin upplaga så avvikande till innehållet att den marknadsmässigt kan under eget namn bör detta i konsekvens med

lanseras

nämnda princip primärt godtas även som utgångspunkt för beräkning av presstöd. Försedda med olika namn blir editionema inför konsumententidningsköparen presenterade som tydligt åtskilda produkter, vilket bör kunna accepteras även från statens sida utan omständlig detaljkontroll av innehållet. Författningsmässigt innebär vån förslag att den kommande definitionen av det grundläggande tidningsbegreppet inte_ bör innefatta någon motsvarighet till de två tillägg som i nuvarande bilaga till presstödsförordningen (p. l) finns införda med avseende på begreppet dagstidning och som återgivits i avsnitt 11.2.1. Av detta följer också att någon motsvarighet till den nuvarande förordningens 23 §, återgiven i avsnitt l1.2.3, inte längre blir aktuell. Man bör enligt vår mening normalt kunna förutsätta att en tidningsägare väljer att dela upp sin utgivning under flera tidningstitlar endast om det med hänsyn till marknad och redaktionell utformning finns sakligt grundade motiv för detta. För säkerhets skull bör man dock i systemet bygga in en spärr mot sådana utpräglade skenkonstruktioner som i enstaka fall trots allt skulle kunna tillgripas i syfte att ge en viss effekt i presstödshänseende. Vi anser därför att följande ordning bör gälla. Presstödsnämnden åläggs att vid sin prövning av stödärenden särskilt beakta om det i ett visst fall genomförts en uppsplittring på flera titlar av en tidning som förut utgivits under en enhetlig beteckning och där utgåvorna alltjämt har ett klart administrativt, produktionstekniskt och redaktionellt samband. Är detta fallet, och kan det inte påvisas andra motiv för den formella konstmktionen än möjligheten att bidragstilldelningen skul-

av

Bedömningen avläggareoch editioner 141

le kunna öka, skall en framställning inte i vidare mån än som beviljas skulle ha skett med det gemensamma tidningsnarnnet bevarat. Sannolikheten talar enligt kommitténs för att det endast i uppfattning ett mycket begränsat antal fall behöver bli aktuellt att tillämpa den föreslagna spärregeln. Redan dess existens torde på det hela taget räcka till för att motverka uppkomsten av utpräglade De föreskenarrangemang. slagna förändringarna kan sålunda inte på något sätt sägas stimulera tidningsutgivare att i fortsättningen av presstödsskäl vidta editioneringar och liknande vare sig med bibehållande arrangemang, av ett gemensamt tidningsnamn eller genom separation på olika titlar. Tvärtom torde den förordade uppläggningen verka direkt avhållande eventuella sådana på planer, eftersom de ekonomiska incitamenten såvitt gäller presumtiv ökad presstödstilldelning faller bort. En särskild regel bör emellertid finnas som gör det möjligt att för ett litet fåtal beräkna tidningar presstödet efter samma grunder som hittills trots den huvudprincip som här skisserats. Tidningarna Arbetet, Bergslagsposten och Folket har etablerat en efter marknadsstrukturcn anpassad editionering med relativt driven av innehållet. långt differentiering Dessa marknadsförs och distribueras inom skilda geografiska områden -i två fall t.o.m. i olika län - men med användande av det inarbetade namnet för samtliga editioner. gemensamma Det finns inte anledning att genom den nu förordade renodlingen av vilken tidningsbegreppet, syftar till

förenkling, påverka denna lilla grupp tidningar att genomföra namn

i byten som de inte av marknadsskäl funnit naturliga. Kommittén föreslår mot denna bakgrund en bestämmelse med sådan utformning att den i praktiken tar sikte uteslutande på de tre nyssnämnda tidningarna. Stadgandet bör klargöra att en i särskilda fall och tidning, om vissa villkor är skall kunna uppfyllda, få presstöd beräknat efter en avgränsad del av sin upplaga, och detta oberoende av om den är berätti-

gad till stöd för resterande del av upplagan eller ej. Detta bör gälla endast

under följande tre För det skall den förutsättningar. första ifrågavarandedelupplagan (editionen) innehållsmässigt i betydande grad skilja sig från övriga delar av upplagan. Den skall det andra tillhandahållas för på en marknad som är klart avgränsad från det geografiska område där tidningen i övrigt har sin huvudsakliga spridning. För det tredje skall editionen även enligt de tidigare - ännu gällande - reglerna ha fått presstöd beräknat separat, dvs. den skall med tillämpning av det äldre synsättet ha klassificerats som en särskild dagstidning trots att den i praktiken utgjort endast en av två eller flera delupplagor. Den föreslagna särbestämmelsen är som avfattad framgått mycket reslriktivt. Även om den i princip har generell är dess villkor så giltighet strikta att det i praktiken kan bli aktuellt att den endast i tillämpa fråga om de nyssnämnda tre tidningarna Arbetet, Bergslagsposten och Folket. Kriterierna är också utformade så, att editionema även i fortsättningen förutsättsyara inbördes klart avvikande - skulle denna innehållsmässigt förutsättning upphöra blir bestämmelsen inte längre tilllämplig.

142 Bedömningen av och editioner

avläggare

Med kravet att editionen skall avvika innehållsmässigt i betydande grad från andra utgåvor av samma tidning markeras klart att enbart utbyte av enstaka artiklar eller andra smärre förändringar av innehållet inte skall vara tillräckligt för den föreslagna särbehandlingen. Kommitténs

avsikt med bestämningen i betydande grad är att olikheten mellan editionema i princip bör vara lika stor som enligt de tidigare bestämmelser-

na har krävts för att editionen skulle kunna få oavkortat produktionsbidrag. Den ifrågavarande editionens redaktionella innehåll bör sålunda till ungefarligen två tredjedelar avvika från innehållet i varje annan edition av samma tidning. Kriteriet bör dock i fortsätmingen inte knytas till ett exakt procenttal,

och någon löpande innehållsgranskning nummer för nummer liknande

den hittillsvarande behöver därför inte genomföras. Det får ankomma på vederbörande myndighet att inom ramen för sin allmänna tillsyn hålla sig så informerad om utvecklingen när det gäller de av undantagsbestämmel-

sen berörda, tidningarna, att tydliga förskjutningar i fråga om fåtaliga differentieringen av materialet uppmärksammas. Genom det andra kravet understryks kopplingen mellan den innehållsmässiga differentieringen och klart avgränsade geografiska delmarknader. Enligt kommitténs uppfattning är det för övrigt just denna inriktning på att maximalt tillgodose läsarintresset inom en viss kommun eller

-

region och inte graden av skiljaktigt innehåll i och för sig - som ytterst motiverar att de här aktuella delupplagorna hittills har fått och även i fortsättningen bör få en viss särbehandling inom presstödssyste-

met.

Genom det tredje villkoret markeras bestämmelsens specifika karaktär såtillvida som dess tillämpning begränsas till redan förekommande, bidragsberättigade editioner. Därmed garanteras för tidningen Arbetets del individuell bedömning av de båda huvudeditionema Arbetet Skåne och Arbetet Väst, men det ges ingen öppning för en ytterligare särbe-

handling i presstödshänseende när det gäller de fem lokaleditioner som

Skåneupplagan i sin tur är uppdelad i.

Sammanfattningsvis gäller om våra förslag i detta kapitel följande. Kommittén har här angett en principiell norm för hur tidningsutgåvor med delvis gemensamt innehåll bör bedömas i samband med frågor om

presstöd. Huvudprincipen är enkel, eftersom den utgår från att en tid-

nings officiella namn skall beaktas och godtas, så som detta presenteras

för allmänheten i tidningens vinjett och blivit registrerat hos vederböran-

de myndighet när denna meddelat utgivningsbevis.

Vårt förslag innebär på flera sätt en ökad rationalitet. Indelningsgrunden när det gäller utgåvor av typ avläggare och editioner blir logisk, i och med att definitioner som till stor del bygger på fiktiva element bortfaller. Förslaget medför besparingar på kort sikt genom att en omständlig och kostnadskrävande administrativ procedur kan slopas. Det kan i ett längre perspektiv antas stimulera till ett mer effektivt utnyttjande av de redaktionella resurserna: koncentrationen på att uppnå vissa matematiska rela-

Bedömningen av avläggare och edizioner 143

tionstal när det gäller s.k. unikt material kan upphöra och större utrymme ges åt den journalistiska kreativiteten. Vi har i detta kapitel också anvisat principen för hur man skall motverka sådana konstruktioner från tidningsföretags sida som är inriktade på att ge ökad tilldelning av presstöd men som i övrigt saknar en reell motivering. Vidare har vi konstaterat att i fråga om kvalifikationslaaven för en av stödformerna -- driftsstödet - bör hänsyn i viss utsträckning tas till fall av nära ekonomiskt och administrativt samband mellan en avläggare och dess huvudtidning. De preciseringar som därvid krävs avser emellertid inte definitionen av tidningsbegreppet som sådant och har heller inte karaktär av undantags- eller spärregler. De utgör en integrerad del av beräkningsgrundema för driftsstöd och redovisas därför inom ramen för dessa bestämmelser, i kapitel 12.

Driftsstöd 145

12 Driftsstöd

12.1 Stödformens allmänna

inriktning

Kommittén har övervägt vilken och omfattning utformning ett löpande driftsbidrag motsvarande det nuvarande bör ha inom produktionsbidraget ramen för ett reformerat Även om ett mål för de presstödssystem. statliga stödinsatsema på detta område bör vara att i växande tidningsföretagen utsträckning skall kunna finansiera sin verksamhet genom egna intäkter, är det ofrånkomligt att för vissa del en direkt företags subventionering av den löpande produktionen kommer att behövas också i fortsättningen. En väsentlig del av de medel staten ställer till förfogande för att främja de presspolitiska målen bör sålunda även fortsättningsvis disponeras för ett driftsstöd till sådana allmänna nyhetstidningar vilkas ekonomi mera är negativt långsiktigt påverkad av en jämförelsevis låg spridning bland hushållen på och därmed utgivningsorten följande lägre attraktivitet på den kommersiella annonsmarknaden. Det kommer i fall att

detta

röra sig om en stödform som till sin karaktär är selektiv men principiella vid vars praktiska tillämpning det likväl är önskvärt att i största möjliga utsträckning undvika inslag av diskretionär och prövning bedömning. Inom det selektiva ram bör, liksom systemets hittills, i allt väsentligt automatiskt verkande regler gälla. . Kommittén har redan i ett att det inte finns tidigare kapitel konstaterat skäl att förorda någon principiell förändring när det gäller frågan om vilket tidningskollektiv, totalt sett, som skall kunna få del av statligt presstöd. Användningen och definieringen av begreppet allmän nyhetstidning, som ingående utvecklats i kapitel 10, gör dock enligt kommitténs mening avgränsningen gentemot andra publikationsformer något tydligare enligt den tidigare tillämpade tenninologin. I allmän för det första bestämningen ligger att tidningen i princip skall vända sig till allmänheten och inte enbart till vissa socialt eller intressemässigt avgränsade grupper av befolkningen, för det andra att dess innehåll inte skall vara begränsat till särskilda intresseområden. Kommittén har förordat att en tidning för att räknas som allmän nyhetstidning

skall uppfylla minst två av tre angivna kriterier, nämligen att (l) bedriva

fortlöpande, aktuell och osegmenterad nyhetsrapportering, (2) fortlöpande delta i den politiska opinionsbildningen resp. (3) granska den verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället och därmed fungera som allmänhetens företrädare gentemot myndigheter, organisationer, företag mil. etablerade institutioner. Med avseende på utgivningsfrekvensen bör enligt kommitténs mening krävas att tidningens utgivningsplan omfattar minst ett nummer för varje vecka under året. Detta krav, som direkt ansluter till reglerna för nuvarande presstöd, kan med den av kommittén förordade begreppsbe-

146 sou 1988:48 Driftsstöd

stämningen härledas ur de ovan återgivna kriterierna, som innebär att tidningens nyhetsrapportering, eller dess politiska opinionsbildning, skall vara av fortlöpande karaktär. Presstödsnämnden bör dock liksom hittills kunna medge att en veckovis utkommande tidning undantagsvis ställer in utgivningen någon vecka under året, Lex. vid en längre helg. Med den förordade begreppsbestämningen ingår i det berörda kollektivet tidningar med inbördes mycket skiftande storlek, marknadsambitioner och ekonomiska förutsättningar. Det är mot denna bakgrund inte möjligt att utforma villkor och beräkningsgrunder för driftsstödet som blir tillämpliga för samtliga kategorier, utan normerna måste i viss mån differentieras med hänsyn till de skiftande förutsättningarna i olika tidningsgmpper. Kommitténs ambition är emellertid att när det gäller driftsstödet åstadkomma ett regelverk med så få separata beräkningsklasser och särbestämmelser som möjligt. Sådana inslag kan i viss mån anses ha försvårat överblicken över de nuvarande, för produktionsbidraget gällande kvalifikations- och beräkningsnormema. En indelningsgrund som är sakligt relevant och enkel att tillämpa bygger på tidningarnas olika utgivningsfrekvens. Det berörda kollektivet

kan sålunda grupperas i högfrekventa, medelfrekventa och lågfrekventa

nyhetstidningar. Till den första gruppen hänförs därvid de tidningar som utges med sex eller sju nummer per vecka, till mellangruppen de med en frekvens på tre, fyra eller nummer och till den sista gruppen en- och

fem

tvådagarstidningar. Bland de lågfrekventa kan i vissa fall en åtskillnad behöva göras mellan tidningar med riksspridning och övriga, och bland de högfrekventa kan i vissa avseenden storstadstidningar behöva grupperas för sig. Hur dessa båda undergrupper närmare bör definieras återkommer vi till i anslutning till förslagen om hur stödnormema i dessa fall bör utfonnas. Av de ca 75 tidningar som år 1987 uppbar produktionsbidrag tillhör huvuddelen eller ca 45 st den lågfrekventa gruppen. Antalsmässigt har denna grupps andel av samtliga bidragsmottagande tidningar under en längre period successivt ökat. Andelen var exempelvis 44 % 1972, 51 % 1977, 53 % 1982 och 60 % 1987. Trots den antalsmässiga övervikten för dessa tidningar gick 1987 endast en mindre del, ca 45 milj.kr. eller 12 %, av statens totala kostnader för produktionsbidrag till denna grupp. Kommittén fäster stor vikt vid det bidrag till mångfalden i nyhetsförmedling och opinionsbildning som dessa tidningar lämnar och anser det mot bakgrund av den nämnda utvecklingen rimligt att denna tidningskategori får tillgodoräkna sig en något större andel än f.n. av de medel staten ställer till förfogande för driftsstöd. Våra överväganden och förslag rörande de lågfrekventa tidningarna redovisas i avsnitt 12.3. Närmast behandlas driftsstödet till de högfrekventa och medelfrekventa nyhetstidningarna.

i

Driftsstöd 147

12.2 Hög- och medelfrekventa

tidningar

12.2.1 Kvalilikationskriterier

De nu aktuella båda grupperna motsvarar tillsammans i allt väsentligt de kategorier som i nuvarande presstödsförordning sammanfattas under begreppet flerdagarstidningar, dock med den skillnaden att en tidning som utges tre gånger i veckan hittills grupperats tillsammans med en- och Kommittén anser att de - - tretvådagarstidningarna. mycket fåtaliga dagarstidningar som utges i Sverige inte har samma karaktär av komplementtidningar som en- och tvådagarstidningama utan bl.a. i fråga om den dagsaktuella nyhetsrapporteringen är mer jämförbara med fyra- eller femdagarstidningama. De har sålunda, till skillnad från en- och tvådagarstidningarna, förutsättningar att fungera som den primära nyhetskällan för sina abonnenter och bör därför i stödhänseende inte behandlas analogt med de utpräglade lågfrekvenstidningama utan i stället tillsammans med övriga medelfrekventa tidningar. Driftsstöd till en hög- eller medelfrekvent nyhetstidning bör enligt kommitténs mening kunna utgå endast om tidningen har en abonnerad upplaga på minst 2 000 exemplar. Tidningens totala upplaga bör i huvudsak vara abonnerad för att driftsstöd skall kunna beviljas. Ett annat kvalifikationsvillkor bör liksom hittills avse tidningens abonnemangspris och gå ut på att detta inte är uppenbart lägre än vad som i

allmänhet tillämpas

av tidningar i motsvarande kategori. Motivet för det sistnämnda kravet kommenteras närmare i avsnitt 12.3.2 i samband med att vi där diskuterar frågan, om ett prisvillkor bör gälla även för de lågfrekventa tidningarna och hur detta i så fall bör utformas. I samma avsnitt förordas för de högoch medelfrekventa tidningarnas del en tydligare av det ifråutformning gavarande villkoret. I fråga om de hittills angivna, allmänna kriterierna ansluter komsig mitténs förslag, såvitt gäller hög- och medelfrekventa tidningar, till det som tidigare varit en generell nom. Däremot anser kommittén det inte befogat att i ha kvar fortsättningen regeln om att tidningsföretagen inte samtidigt med driftsstöd får ge ut annonsblad av en viss omfattning. Denna bestämmelse innebär ju att en högtäckningstidning fritt kan ge ut annonsblad, medan en konkurrerande lågtäckningstidning inte kan vidta motåtgärder utan risk att mista produktionsbidraget. På liknande sätt hindras en lågtäckningstidning att med samma metod bemöta konkurrens från fristående annonsblad. Eftersom presspolitiken ytterst syftar till att stödja dagstidningar med svag ekonomi, i förhållande till såväl konkurrerande starka dagstidningar “ som andra medier, kan en restriktion av ifrågavarande slag sålunda i vissa fall få en negativ inverkan. Det finns också exempel på att förvärv eller nystartande av annonsblad kan fungera som ekonomisk stödverksamhet för tidningsutgivningen. Om en dagstidning genom annonsbladsutgivning kan öka intäkterna och därmed få att utveckla sina möjlighet

148 Driflsstöd

redaktionella ambitioner finns det knappast skäl att motverka sådana försök, lika litet som presstödsreglema bör hindra andra typer av kompletterande intäktskällor. Kommittén grundar sin inställning i denna fråga på en inom dess sekretariat verkställd utförlig genomgång, som närmare redovisas i bilaga 2. I likhet med vad som sägs där fäster vi vikt vid att presstödsnämnden regelbundet observerar utvecklingen på annonsbladsmarknaden och påkallar statsmaktemas uppmärksamhet, om det skulle framkomma skäl för åtgärder av något slag. Kommittén har i detta sammanhang också övervägt om det finns tillräckliga skäl att undanta sådana tidningar, vilkas spaltutrymme till mer än en viss andel upptas av annonser, från rätt att uppbära driftsstöd. En sådan regel har hittills gällt för produktionsbidragen, och restriktionen har därvid bestämts så, att 50 % av utrymmet högst får upptas av annonser om rätt till skall Vid av om den bidrag föreligga. bedömningen ifrågavarande bestämmelsen bör behållas, modifieras eller bör slopas hänsyn delvis tas till utformningen av de specifika kriterier som skall kvalificera för driftsstöd och som skall diskuteras i det följande. Vi återkommer därför till frågan, huruvida en regel om högsta annonsandel bör finnas kvar. Med avseende på de mer specifika kvalifikationskraven vill kommittén framhålla följande. Det grundläggande bedömningskriteriet i samband med statligt driftsstöd synes med fördel, enligt samma princip som under senare år gällt för produktionsbidrag, kunna knytas till vederbörande tidnings spridning bland hushållen på utgivningsorten. Det är som tidigare antytts av omfattningen denna spridning, eller med ett annat uttryck som i stor läckningsgraden, utsträckning avgör en tidnings ekonomiska bärkraft, till följd av det nära samband som råder mellan stor och relativt annonsintäkspridning höga ter. För det stora flertalet hög- och medelfrekventa tidningar gäller f.n. att täckningsgraden får vara högst 40 % för att skall kunproduktionsbidrag na utgå. Om tidningens upplaga understiger 10 000 exemplar är gränsvärdet dock 50 %. Vidare finns regler om s.k. särskilt produktionsbidrag

för vissa tidningar vilkas täckningstal ligger inom ett intervall tio

på procentenheter över resp. gränsvärde. Enligt kommitténs uppfattning kan en nyhetstidning, som sin utpå givningsort når mer än 40 % av hushållen, alltjämt pårälcna en så stark ställning på annonsmarknaden att dess intäkter från denna marknad normalt bör täcka produktionskostnadema. Denna bedömning stärks bl.a. av de empiriska studier som kommittén låtit genomföra med hjälp av företagsekonomisk expertis. Täckningstalet 40 % är alltså väl avvägt som gränsvärde uppåt när det gäller kvalifikation för driftsstöd till de högoch medelfrekventa nyhetstidningarna, och denna norm bör upprätthållas även i fortsättningen. Procentandelen bör liksom hittills som ett beräknas genomsnitt för de senaste tre åren, så att effekten av tillfälliga svängningar elimineras. Kommittén har övervägt om det även i finns tillräcklifortsättningen

Driftsstöd 149

ga motiv för en generösare regel vad avser täckningsgraden i om fråga tidningar med en upplaga under 10 000 exemplar. Regelsystemet kompli-

ceras onekligen av att ett visst gränsvärde gäller ned till en fixerad uppla-

genivå men under denna ersätts av en helt annan, högre procentgräns. Kommitténs studier ger inte för att en belägg differentiering av kvalifikationskraven med olika beroende av täckningstal upplagan skulle vara motiverad. För ett avskaffande av den hittillsvarande regeln med denna innebörd talar alltså både principiella och systematiska motiv men även den omständigheten att denna undantagsbestämmelse, med den numera rådande marknads- och i allt företagsstrukturen, väsenligt förlorat sin

praktiska betydelse. Ett täckningstal på högst 40 % bör sålunda i fortsättningen vara förutsättning för att kunna komma i för driftsstöd fråga när det gäller hög- och medelfrekventa nyhetstidningar, oavsett om upplagan ligger över eller under 10 0()O exemplar. Tåckningsgraden skall som nämnts beräknas för

Av praktiska skäl bör man liksom hittills i printidningens utgivningsorl.

cip likställa utgivningsorten med den kommun där huvudretidningens duktion finns.

Den regel som ger den tillämpande myndigheten rätt att undantagsvis beräkna täckningstalet efter

spridningen inom ett annat område än den

kommun där huvudredaktionen ligger bör emellertid finnas kvar. I takt med ett ökande tekniskt och redaktionellt samarbete mellan olika tidningar torde presstödsnämndens utnyttjande av denna regel öka i betydelse. Kommittén har exempelvis i sina överväganden om förhållandet mellan

en huvudtidning och dess haft avlåggare anledning att diskutera de fall då en tidnings redaktionella resurser är geografiskt fördelade mellan olika orter. Det kan sålunda ibland vara svårt att entydigt avgöra var en avläggares huvudredaktion faktiskt är belägen. Den för om driftsstöd frågan viktiga beräkningen av hushållstäckningen synes därför när det gäller avlåggare primärt böra gälla den kommun där täckningsgraden procentuellt räknat är högst. Ett litet antal tidningar har under de senaste åren, de enligt tidigare nämnda särbestämmelsema, uppburit produktionsbidrag trots att deras tåcloiingstal varit högre än gränsvärdena 40 resp. 50 %. Detta gäller de tidningar som enligt 11 § i presstödsförordningen efter år 1983 har uppburit ett årligt belopp av samma storlek som de erhöll nämnda år. Enligt uttalanden av statsmakterna skall om det motiverade frågan i en fortsatt särbehandling av dessa särskilt beaktas i det nu tidningar pågående utredningsarbetet.

Femte pressutredningen, vars betänkande (Ds U 1985:2) Effektivare presstöd överlämnats till dagstidningskommittén, genomförde en ingående analys av marknadsförutsättningama för de ifrågavarande tidningarna och föreslog med till hänvisning analysen att reglerna om särskilt pro-

duktionsbidrag skulle slopas. Dagstidningskommittén delar i allt väsent-

ligt denna bedömning och anser således att någon direkt motsvarighet till denna särbestämmelse inte bör i det kommande ingå regelsystemet.

i i - 150 Drifisstöd

Däremot står det klart att man även i fortsättningen i några utpräglade till vars undantagsfall bör kunna medge ett begränsat driftsstöd tidningar täckningstal överstiger det generella gränsvärdet. Detta gäller emellertid endast ett litet antal tidningar i vissa glesbygdsområden, där var och en funktion för den presspolitiska mångfalden, och detta fyller en särskild inom ramen för en lokal marknadsstruktur som kan anses extraordinär. sett rör det sig i dessa undantagsfall om utgivningsområden Typiskt med sådana eller befolkningsmässiga förhållanden att den till geografiska en viss procentandel beräknade hushållstäckningen inte ger ett adekvat för vederbörande tidnings faktiska konkurrenssituation. Även ett uttryck relativt högt täckningstal motsvarar i dessa fall endast en tämligen liten upplaga mätt i absoluta tal. Den hittills förordningen två paragrafer, 14 och gällande ger genom 19 §§, rätt att besluta om ett schablonmässigt bestämt presstödsnämnden Beproduktionsbidrag till tidningar som befinner sig i denna situation. stämmelsema är i sin nuvarande form tillämpliga beträffande tidningar dels i Tornedalen. Kommittén anser, vilket skall utgivna dels på Gotland, utvecklas innehållet i dessa i det följande, att det materiella paragrafer bör kunna sammanföras till en enda särbestämmelse, som dessutom bör ges en något vidare giltighet än dess hittillsvarande motsvarigheter. Beträffande Gotlandstidningama hävdade femte pressutredningen att de för särbehandlingen hade ändrats så ursprungliga förutsättningarna mycket att den ifrågavarande bestämmelsen borde slopas. Dagstidningskommittén har emellertid inhämtat att en betydande rubbning av den ekonomiska situationen för dessa tidningar skulle kunna inträffa om det på de särskilda lopande statliga stödet upphörde för dem båda. Med tanke marknadsförutsättningama inom den geografiskt avgränsade, glesbefolkade regionen ter det sig heller inte helt tilltalande med en ordning enligt vilken endast den ena av de befintliga tidningarna skulle bli berättigad till driftsstöd. Mot denna bakgrund får det anses rimligt att nyhetstidningar utgivna på Gotland tillförsälcras särskilda villkor när det gäller möjligheter att uppbära statligt driftsstöd. Kommittén anser vidare att förutsättningarna för tidningsutgivning på Öland i med motsvarande på Gotland och långa stycken kan jämställas att därför samma förmånsställning bör kunna tillkomma tidningar utgivna där. En kan enligt vår uppfattning dras med markytterligare parallell nadsstrukturen och relevanta förhållanden i sydligaste Hallands övriga län. Tidningar i Laholmsområdet bör sålunda, efter presstödsnämndens närmare bedömning, i princip också kunna komma i fråga för ett schablonmässigt bestämt, begränsat driftsstöd oavsett täckningsgrad. torde det Om undantagsregeln utvidgas på det sätt som nyss förordats i innebära att två tidningar, Ölandsbladet och Lapraktiken ytterligare till visst stöd för sin fortsatta I holms Tidning, får möjlighet utgivning. båda fallen rör det sig om tidningar som under senare år faktiskt uppburit eller enligt den presstöd antingen i form av upprepade utvecklingsbidrag tidigare nämnda särbestämmelse för produktionsbidrag som övergångs-

Driftsstöd

vis beslutades av 1984 års riksdag men som enligt vårt förslag skall upphöra. Genom presstödsförordningens 19 § erhåller som nämnts den i Haparanda utkommande tidningen Haparandabladet ett visst produktionsbidrag trots förhållandevis hög hushållstäckning. Motiven härför är främst att tidningen till icke del är skriven finska och därmed obetydlig på fyller en funktion för den finskspråkiga minoriteten i Tornedalen som samtidigt den ingår i det svenskspråkiga tidningskollektivet. Av geografiska och demografiska skäl liknande dem som är aktuella för Gotlands del bör även i fortsättningen en i Tornedalen, som till men inte tidning väsentlig övervägande del är skriven på finska, kunna erhålla driftsstöd även om täckningstalet överstiger den generella kvalifikationsgränsen. När det gäller Tomedalstidningar med högre täckningsgrad än gällande gränsvärde bör visserligen en viss minsta andel finsk text vara förutsättning för driftsstöd. Den nuvarande regeln som innebär att stödet ökar med ett visst belopp för varje procentenhet finsk text inom intervallet 20- 30 % synes dock onödigt krånglig. Kommittén anser att kvalifikationskravet bör anses uppfyllt om den finska texten en av utgör fjärdedel innehållet och att några alternativa knutna till olika bidragsnivåer procenttal inte bör - i tillämpas. En bestämmelse av utpräglad undantagskaraktär, motsvarande 14 resp. 19 § i presstödsförordningen, men modifierad på det sätt som skisserats, bör mot bakgrund av det här anförda inrymmas även i det kommande regelsystemet. Bestämmelsen bör, till skillnad från de nyssnämnda paragrafema, vara tillämplig för såväl och medelfrekventa som hög- lågfrekventa tidningar. Stödets storlek bör i dessa fall bestämmas av vederbörande myndighet. De hittills tillämpade nivåerna synes ha varit väl avvägda och bör användas som utgångspunkt vid myndighetens Stödet till en prövning. delvis finskspråkig Tomedalstidning bör sålunda i stort motsvara vad som senast tilldelats Haparandabladet medan för berörda övriga tidningar stödet till Gotlandstidningarna 1988 bör som riktmärke. bidragsåret tjäna Andra tidningar, som vänder till minoriteter och därför sig språkliga till mer betydande del är skrivna på annat språk än svenska, bör också, liksom hittills, kunna få driftsstöd om vissa villkor är uppfyllda. Formerna för detta kommenteras i avsnitt 12.4. Med de här förordade, något åtstramade kvalifikationsnormema upp- _ hör alltså för vissa tidningar en tidigare föreliggande rätt till statsbidrag för den löpande driften. Detta gäller flertalet av de tidningar som genom ett riksdagsbeslut 1984 fick rätt att - i avvaktan övergångsvis på kommande - behålla sina då utredning utgående produktionsbidrag på oförändrad nominell nivå. Kommittén bedömer att de berörda

visserligen tidningsföretagen ge-

nom sin marknadsställning, och sina ekonomiska förutföretagsstniktur sättningar i är relativt väl rustade att kunna finansiera övrigt sin utgivning utan att år efterår uppbära statligt bidrag. Det är dock att man inte rimligt

152 Driftsstöd

genom en plötsligt verkställd regeländring omedelbart undandrar dessa tidningar hela den subventionering de tidigare åtnjutit. För att tillgodose intresset av en smidig avveckling av bidragstilldelningen bör dessa tidningar genom en särskild övergångsbestämmelse tillförsäkras rätt att under det första året efter det nya systemets införande uppbära ett belopp motsvarande två tredjedelar av det senast erhållna produktionsbidraget och under det andra året efter övergången en därav. Driftsstödet tredjedel kommer sålunda att för dessa tidningar upphöra helt först det tredje året efter övergången till nya kvalifikationsregler. Kommittén skall härefter kommentera de två paragrafer i nuvarande presstödsförordning genom vilkas tillämpning fem utpräglade högtäckningstidningar f.n. uppbär produktionsbidragtrots sin stora spridning i resp. utgivningskommun. Eskilstuna-Kuriren, Falu-Kuriren och Gefle Dagblad har sedan 1971 regelbundet fått ett visst bidrag till följd av en bestämmelse (13 §) som infördes därför att det ursprungligen gällande huvudkriteriet, andratidningsbegreppet, ansågs motivera en särbehandling av förstatidningen när upplagedifferensen mellan två tidningar på en ort var relativt liten. Bestämmelsen har sålunda sin motivmässiga förankring i det numera övergivna andratidningsbegreppet och har därför inte samma berättigande sedan i stället hushållstäckningen blivit grundläggande kvaliñkationskriterium. Femte pressutredningen förordade mot denna bakgrund att bestämmelsen skulle och slopas dagstidningskommittén gör samma bedömning. Förslaget om en absolut gräns vid 40 % i hushållstäckning för rätt till driftsstöd gör att det redan av systemtekniska skäl skulle bli än mer inkonsekvent att behålla denna undantagsregel. Därtill kommer att samtliga de tre tidningar som dragit fördel av bestämmelsen utges av ekonomiskt stabila företag vilkas materiella behov av för den subventionering löpande driften måste anses obeñntligt. Vi återkommer härefter till frågan om man har anledning att avstänga tidningar från möjligheten att få driftsstöd om deras annonsvolym uppgår till mer än 50 % av det totala spaltutrymmet. En regel med denna innebörd har gällt i fråga om produktionsbidragen alltsedan de infördes 1971. Den enda motivering för denna begränsning som vid införandet angavs i propositionen var att regeln syftade till att utesluta vissa s.k. annonsblad från stöd 1971:27 s. 15). Några beräkningar (prop. eller överväganden som talade för att en volymandel för annonsmaterialet på just 50 % borde väljas som gränsvärde redovisades inte, och något ytterligare sådant underlag har inte heller senare åberopats. I kapitel 10 har vi utförligt beskrivit vilka kriterier som bör vara uppfyllda för att en publikation skall kunna betraktas som allmän nyhetstidning och därmed över huvud som ingående i det kollektiv som kan komma i fråga för presstödjande åtgärder. Redan denna klart markerade avgränsning utgör ett tillräckligt hinder mot att annonsblad skulle kunna komma i för driftsstöd. Även kvalifikationskraven . fråga beträffande min- . . sta abonnerade och en .. upplaga prissättning på viss nivå får anses utgöra

vag-ung,...-

Driftsstöd 153

en verksam restriktion mot detta. Det 1971 anförda motivet för en 50procentsgräns vad gäller stödtidnings annonsandel är sålunda inte längre bärkraftigt. Härtill kommer att kommittén i det föregående förordat att kvalifikationskravet för driftsstöd mer konsekvent än tidigare skall knytas till en högsta hushållståckning på 40 %. Stödformens karaktär av bidrag till publikationer som odiskutabelt är lågtåckningstidningar understryks därmed ytterligare. Det ligger i sakens natur att dessa tidningars möjligheter att komma i närheten av en annonsandel på 50 % av totalutrymmet generellt sett är synnerligen små. Om det i något enstaka fall inträffar att en lågtäckningstidning genom aktiv marknadsföring i annonsverksamheten lyckas nå SO-procentsgränsen synes det knappast rimligt att ett utgående driftsstöd, genom en drastiskt verkande bestämmelse, därmed skall undandras företaget. Kommittén har fått sin uppmärksamhet fäst vid att tidningen Svenska Dagbladet, som hittills uppburit produktionsbidrag, eventuellt kan komma att under 1988 nå en annonsvolym i närheten av 50-procentsgränsen. En tidning i denna situation har givetvis möjlighet att vidta redaktionella dispositioner i syfte att trots allt hålla proportionen gentemot annonsmaterialet på rätt sida om gränsen. Det är inte uteslutet att sådana dispositioner i sin tur utlöser liknande åtgärder hos konkurrerande redaktioner, och den ifrågavarande bestämmelsen om en högsta annonsandel på 50 % kan sålunda indirekt medverka till kosmadshöjningar i tidningsproduktionen inte endast för vederbörande stödmottagare utan även marknaden på i övrigt. Mot bakgrund av det som här redovisats anser kommittén att någon regel om en viss högsta procentandel annonser inte behöver återfinnas i det kommande vad gäller driftsstöd normsystemet till hög- och medelfrekventa tidningar.

Princip för avveckling av tidigare uppburet driftsstöd I det föregående har kommittén förordat en ordning som syftar till gradvis reduktion av stödbeloppen till sådana tidningar som vid övergången till nya bestämmelser inte längre uppfyller kvalifikationslcriteriema för driftsstöd. Vi finner det motiverat att också för liknande fall, som kan uppkomma längre fram, tillämpa en motsvarande princip om successiv avtrappning. Regeln bör avse varje tidning som efter det att de nya kriterierna börjat gälla varit berättigad till oavkortat driftsstöd men som senare - genom ökad hushållstäckning eller av annan orsak - förlorat sin rätt till Stöd. En tidning i denna situation bör vår inte få sitt stödbeenligt mening lopp helt indraget redan det första året utan kunna beviljas ett gradvis minskande belopp under en övergångstid. Norrnen bör vara att tidningen det första året får uppbära högst två tredjedelar av senast erhållna reguljära belopp och under det därpå följande året högst en tredjedel av sistnämnda belopp. Skulle förhållandena under övergångsperioden ändras,

154 Driflsstöd

så att tidningen enligt huvudregeln åter blir kvalificerad för oavkortat bidrag, skall givetvis avtrappningsregeln inte längre tillämpas. En marginell ökning från ett år till ett annat av en tidnings täckningstal, vilken innebär att 40-procentsgränsen överskrids, kommer för övrigt

inte att omedelbart diskvalificera tidningen från reguljärt driftsstöd, efter-

som den utslagsgivande täckningsgraden enligt kommitténs förslag liksom hittills skall beräknas som ett genomsnitt för den senaste treårsperioden.

Avvägning av stödbelopp De i detta avsnitt diskuterade reglerna för driftsstödet till hög- och medelfrekventa har kvalifikationskraven, dvs. nonnerna för tidningar gällt att en tidning skall vara berättigad att uppbära sådant stöd. Nästa fråga blir hur storleken av stödbeloppet till den enskilda tidningen skall beräknas. Detta skall diskuteras i det följande, varvid först en beskrivning ges av hittills tillämpade fördelningsgrunder.

12.2.2 Hittillsvarande fördelningsnyckel till flerdagarstidningar har alltsedan det infördes år Produktionsbidraget 1971 beräknats med utgångspunkt från den stödmottagande tidningens Systemet är i korthet följande. Tidningens medelnetpappersförbrukning. under vardagar multipliceras med årsvikten per exemplar mintoupplaga skad med annonsandelen. För varje på detta sätt frarnräknat ton papper utgår ett i kronor bestämt belopp så länge inte ett visst totalvärde uppnås. Ovanför gränsvärdet erhåller tidningen inget ytterligare produktionsbidrag. Ett minsta bidragsbelopp finns också angivet, vilket innebär att en stödberättigad tar emot detta minimibelopp även om den inte tidning enligt viktberäkningen skulle nå upp dit. Principema för hur produktionsbidraget till en stödberättigad tidning skall beräknas beslöts av riksdagen på förslag av regeringen i prop. 1971:27. Systemet har därefter behållits oförändrat i sina grunddrag, även om det i flera enskildheter modifierats och kompletterats. I mitten av 1970-talet började man i viss utsträckning differentiera bidragsbeloppet per ton mellan olika tidningskategorier. Bidragsnivån, dvs. beloppet per och för totalbeloppet, har i ton papper samt maximi- minimigränserrta olika bl.a. som en anpassning efter den allmänna kostomgångar höjts nadsutvecklingen. För vissa har vidare inrättats specialregler, som tidningskategorier av produktionsbidrag med schablonbelopp vid sidan möjliggör tilldelning Dessa särbestämmelser kommenteras dock inte närav huvudsystemet. mare här eftersom frågan nu gäller den generellt tillämpade fördelningsnyckeln. När infördes utgick man från att stödfonnen skulproduktionsbidraget le riktas till sådana tidningar som på sin utgivningsort befann sig i marknadsmässigt underläge, närmare bestämt till s.k. andratidningar. Detta

Drifisstöd 155

begrepp definierades så att det avsåg varje dagstidning som på sin utgivningsort hade mindre upplaga än en annan tidning. Begreppet andratidning har senare utgått ur regelsystemet, och motsvarande kriterium är numera som framgått knutet till tidningarnas hushållstäckning uttryckt i procent. Tekniken för hur produktionsbidragets storlek till den enskilda tidningen skulle beräknas beskrevs och motiverades på sätt av följande föredragande departementschefen (prop. s. 15 f.): När det gäller konstruktionen av produktionsbidraget förordar jag att pappersförbrukningen används som bas. Med pappersförbrukningen avser jag då tidningens upplaga multiplicerad med årsvikten per exemplar. Årsvikten bör i förekommande fall beräknas för vad i det jag föregående benämnt huvudtidning eller för huvudedition. Med hånsyn till de i många fall betydande skillnader som finns mellan olika tidningars annonsandel bör emellertid pappersförbrukningen reduceras med den del som går åt för annonsutrymme. Jag förordar sålunda att som fördelningsnyckel används minskad med pappersförbrukningen annonsandelen. Genom denna fördelningsnyckel fångas på ett enkelt sätt upp tidningens storlek både i fråga om upplaga och antal textsidor och tidningens utgivningsfrekvens. Vidare innebär denna fördelningsnyckel att man gör det möjligt att med ett fixt bidragsbelopp per viktenhet automatiskt uppnå en rimlig av till den anpassning bidraget enskilda tidningens storlek som ekonomiskt företag. Vid den av mig gjorda avvägningen har kommit fram till att jag bidraget bör bestämmas till .3 000 kr. per ton, dock högst 3,5 milj.kr. för storstadstidning och l milj.kr. för annan tidning samt 200 000 lägst kr., allt räknat för kalenderår. Med storstadstidning menar jag dagstidning som har Stockholm, Göteborg eller Malmö som utgivningsort. Det sagda bör gälla tidning som utkommer två till sju gånger i veckan. För tidning som utkommer en i veckan bör gång bidraget utgå med ett fast belopp. Jag förordar att detta bestäms till 200 000 kr. Genom successiva beslut av riksdagen har det till 3 000 ursprungligen kr. bestämda bidragsbeloppet per ton så att det för år 1988 höjts uppgår till 28 750 kr. för landsortstidningar och 29 400 kr. för storstadstidningar. Maximibidraget har tom. år 1988 höjts från 3,5 till 47,37 milj.kr. milj.kr. för storstadstidningar och från 1 milj.kr. till 10,08 för landsortsmilj.kr. Även tidningar. minimibeloppen, som 1971 sattes till 0,2 milj.kr. för alla tidningskategorier, har höjts i olika omgångar och dessutom differentierats, så att de år 1988 för storstadstidningar uppgår till antingen 2,94 milj.kr., 4,86 milj.kr. eller 9,60 milj.kr. beroende på dels periodicitet, dels och för spridningsmönster landsortstidningar till antingen 1,29 milj.kr., 2,00 milj.kr. eller 2,55 milj.kr. Den nu gällande presstödsförordningen preciserar i två paragrafer, 7 § och 10 §, den metod som skall användas för att avgöra bidragets storlek till en stödberättigad flerdagarstidning. Dessa paragrafer har följande lydelse:

156 Driftsstöd

7§ Fullt produktionsbidrag till en flerdagarstidning beräknas på grundval av förbrukningen av papper med en ytvikt av 45 gram per kvadratmeter, oavsett om den enskilda tidningen trycker på sådant papper eller inte.

10 § Produktionsbidragen beräknas på grundval av pappersförbrukningen och utgår med de belopp som anges i denna sammanställning.

Tidnings- Periodicitet Bidragikr. Minimi- Maximityp för ton bidrag bidrag förbrukat Papper

Är en bidragsberättigad tidning att anse som rikstidning är produktionsbidraget lägst 9 600 000 kronor om tidningen utkommer med minst fem nummer i veckan och 2 550 000 kronor om tidningen utkommer med fyra nummer i veckan. Som framgår av de i det föregående återgivna citaten används uttrycket att produktionsbidraget beräknas av på grundval pappersförbrukningen såväl i det allra tidigaste förarbetet (prop. 1971:27) som i den senaste lydelsen av presstödsförordningen. Det kan tillläggas att formuleringen återfunnits i samtliga under perioden 197l-1988 gällande versioner av förordningen liksom i ett antal offentliga utredningar, propositioner och utskottsbetänkanden från denna period. Presentationen av beräkningsmetoden med detta ordval kan lätt ge ett intryck av att det till ett visst krontal bestämda bidragsbeloppet per ton förbrukat papper har avvägts så, att det ungefärligen skulle motsvara tidningsföretagets kostnad för inköp av motsvarande papperskvantitet, eller en del av denna kostnad. En sådan föreställning kan antas ha legat bakom det förhållandet att de ifrågavarande krontalsbeloppen i dagligt tal kommit att gå under beteckningen tonbidrag. Vissa enskildheter i den nu gällande stödförordningen leder för övrigt tanken direkt i den nyssnämnda rikmingen. Det gäller dels påpekandet i 7 § om att beräkningen skall grundas på förbrukningen av 45-gramspapper oavsett om tidningen använder just den kvaliteten, dels formuleringen av den aktuella kolumnrubriken i den tabellariska sammanställningen i 10 §, Bidrag i kr. för ton förbrukat papper, dels också det förhållandet att de angivna bidragsbeloppen (29 100 kr. och 28 750 kr. per ton) är noggrant preciserade till ett bestämt tiotal kronor. I själva verket finns emellertid inte något sådant samband, eftersom tidningarnas inköpspris för ett ton papper under hela den ifrågavarande perioden legat avsevärt under det belopp som utgått som bidrag i kr. för

Driftsstöd .15 7

ton förbrukat papper, dvs. det som vanligen, något oegentligt, benämns tonbidrag.

Anknytningen till det enskilda tidningsföretagets pappersförbrulming när det gäller att avväga storleken av dess produktionsbidrag skall alltså

ses som en rent beräkningsteknisk

konstruktion utan samband med den

faktiska kostnaden för papper i vederbörande företags budget. Vid ett noggrant studium av det delvis citerade departementschefsanförandet i prop. 1971:27 kan detta utläsas indirekt möjligen genom att där talas om pappersförbrukningen som fördelningsnyckel man varigenom gör det möjligt att med ett frxt bidragsbelopp per viktenhet automatiskt uppnå en rimlig anpassning av bidraget till den enskilda tidningens storlek som ekonomiskt företag. Att produktionsbidraget 1971 bestämdes just till beloppet 3 000 kr. per ton motiverades sålunda inte av någon egentlig kostnadsanalys utan endast med till den

hänvisning av mig (departementschefen) gjorda av-

vägningen. Av det i föregående stycke återgivna uttalandet framgår att det närmast var ekonomi

tidningsföretagets totalt sett som man avsåg att

låta bli avgörande för produktionsbidragets storlek, fastän med hjälp av den valda tekniken.

Det kan icke desto mindre ha sitt intresse att jämföra det tonbaserade bidragsbeloppet med det vid olika tillfällen under perioden gällande priset för ett ton tidningspapper. En sådan jämförelse illustreras grafiskt i

diagram 12.1. Därav framgår att spannet mellan papperspriset och bidra-

get per ton papper vidgats allt mer under hela perioden, så att numera

inget som helst samband värdemässigt råder mellan de båda beloppsnivåema.

Tabell 12.1

Tidnlngsföretagens inköpspriser för tryckpapper 1971-1988

Priserna avser den under resp. år vanligaste papperskvaliteten, dvs. 52-gramspapper 1971-1974, 48,8-gra1nspapper

1975-1980 och 45-gramspapper fr.o.m. 1981.1 de fall papperspriset ändrats under pågående kalenderår redovisas här den högsta

noteringen under året. Till de angivna priserna kommer transportkostnaden, som varierar mellan tidningsföretagen med hänsyn till transportsträckans längd. I början av 1988 beräknades denna kostnad uppgå till i genomsnitt ca 75 kr. per ton. Källa: Svenska

tidningsutgivareföreningen.

Det första året, 1971, betingade ett ton papper med den då allmänt

använda gramvikten (52 g) ett pris av 722 kr., vilket innebär att

bidragsbeloppet 3 000 kr. innefattade en avsedd överkompensation, att täcka

andra kostnader inom

företaget, på 2 278 kr. per ton eller 316 %. För år

158 Driftsstöd

1988 gäller priset 3 690 kr. per ton för den numera vanligaste papperskvaliteten (45 g) medan tonbidraget som förut nämnts uppgår till 29 100 och 28 750 kr. för landsortstidningar, vilket kr. för storstadstidningar

medför en överkompensation i förhållande till papperspriset på 689 %

resp. 679 %. _

Hur pappersprisema utvecklats år för år framgår mera i detalj av

tabell 12.1.

Diagram 12.1 Utvecklingen 1971-1988 av dels tldnlngsföretagens inköpsutbetalade pris per ton papper, dels det till tidningarna bidraget per ton förbrukat papper

1 .. A v

__.--“1mn«.v.-37

25000 -- u

20000 -- v

Krlton 15000 --

10000 --

5000 --

. . g a L n n I n n 1 I n u 0 I I l I I I I I | I I I I I I I 1971 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 _ '''''' “ Pris per ton Bidrag/tomlandsonstidn. Bidrag/tomstorstadstidn.

Fr.o.m. 1976 har beloppet per ton varierat något mellan olika tidningskategorier. I diagrammet markerar för denna period den övre linjen den högsta bidragsnivån (som avser storstadstidningar) och den mellersta linjen den lägsta nivån (landsortstidningar, beträffande vissa år endast sådana med fyradagarsutgivning). Uppgifterna om papperspriset avser den kvalitet som varit mest använd under resp. år, med ytvikten 52 g. t.o.m. 1974, 49 g. 1975-1980 och därefter 45 g.

till en och samma tidning be-

Den övre gränsen för produktionsbidrag

stämdes för storstadstidningar vilket 1971 som framgått till 3,5 miljkr.

innebar att högst 1 167 ton i pappersförbmkning gav underlag för bidrag.

Maximigränsen för landsortstidningar sattes till 1 mi1j.kr. vilket gör att

dessa tidningar fick viktbaserat produktionsbidrag upp till en förbrukning av högst 333 ton papper. Med utgångspunkt från de år 1988 gällande maximigränsema kan konstateras att pappersförbmlcningen då gav under-

stor-

lag för produktionsbidrag upp till en vikt av l 628 ton såvitt gäller

stadstidningar och 351 ton i fråga om landsortstidningar. som 1971 bestämdes till

Den nedre gränsen för produktionsbidrag, att även tidningar vilkas pappersförbrukning under-

0,2 mi1j.kr., innebar

Drifisstöd 159

steg 67 ton erhöll ett bidrag som en förbrukning av sistnämnda storlek skulle ha resulterat i vid bidragssatsen 3 000 kr. Det senaste årets minimigräns varierar, som framgått av det återgivna utdraget ur nu gällande presstödsförordning, mellan sex olika av Översatt kategorier tidningar. med hänsyn till motsvarande bidragssatser låg minimigränsen 1988 vid exempelvis 330 tons i om pappersförbrukning fråga rikstidningar utgivna i storstad med minst fem nummer i veckan och vid 70 tons förbrukning i

fråga om landsortstidningar med samma utgivningsfrekvens.

12.23 En ny beräkningsmetod

Den allmänna uppläggningen

En grundtanke bakom det hittills tillämpade för bestämmande systemet av bidragsbeloppets storlek för den enskilda tidningen har varit att i största möjliga lita till utsträckning generellt verkande regler, trotsatt stödformen till sin allmänna karaktär är selektiv. Kommittén anser att denna princip är och bör behållas viktig även i fortsättningen. Det kan däremot diskuteras om den hittills använda beräkningstekniken är ändamålsenlig eller bör ersättas med en annan metod. Som motiv för att pröva en annan teknik kan b1.a. åberopas den att omständigheten kopplingen till ett företags pappersförbrukning inte ens från början tillkom för att ge ett mått på dess papperskostnader och att bidragsnivåns ökning under senare år urholkat varje samband mellan och faktiska kostnader. stödbelopp Ett annat skäl för att övergå till någon annan metod är att den hittills

tillämpade fördelningsnyckeln, som alltså utgår från pappersförbrukningen men efter frånräknande av annonsutrymmet, kräver en omtämligen ständlig beräkningsprocedur. Det rör sig inte bara om att noggrant redo-

visa och kontrollera det faktiskt använda

ttyckpapperets vikt, mäta annonsandelen och räkna bort denna. För alla tidningar som inte trycks på 45-gramspapper skall därefter en omräkning göras så att den bidragsgrundande viktfaktom anpassas efter fiktionen att just denna gramvikt använts. Ett i många sammanhang åberopat förhållande är vidare att metoden troligen leder till en onödigt frikostig papperskonsumtion med tanke på att subventionen - innan maximigränsen nås -- ökar i takt med denna konsumtion och långt mer än motsvarande inköpskostnader. Det kan i sammanhanget också noteras att man i Norge år 1984 övergick från ett system liknande det svenska till att beräkna produk-

tionsbidraget på basis av antalet försålda exemplar av respektive tidning. Som motiv för ändringen angavs att den tidigare ordningen kunde fresta till en oberättigad ökning av antalet sidor per exemplar och att omläggningen skulle stimulera till bättre ekonomi i pappersförbrukningen, vara enklare att administrera med mindre risker för fel samt medföra behov av färre detaljuppgifter från vederbörande tidningsföretag. Mot denna bakgrund bedömer kommittén att starka skäl talar för en övergång även i Sverige till en beräkningsmetod som bygger på tidnings-

Driftsstöd

och antalet nummer men som däremot bortser från upplagan per vecka hur mycket det i produktionen ingående papperet väger. Utöver de principiella motiven för en sådan övergång tillkommer alltså den fördelen att systemet blir betydligt enklare att administrera. Beråkningstekniken föreslås bli följande. Som grund för beloppsbestämningen utgår man från den aktuella tidningens veckovolym. Denna 1 Härmed avses TS dags- uträknas genom multiplikation av tidningens upplaga” med antalet utgivpressupplaga under förna nummer per vecka (för t.ex. en sexdagarstidning alltså upplagan gångsta halvåret av det kalenderår er sex). Veckovolymen, uttryckt i tusental exemplar, blir den ena faktorn beräkningen gäller samt vägt genom- för bestämning av driftsstödet, och denna faktor multipliceras med en snitt av söndags- och generellt gällande bidragssats, vars storlek i kronor bestäms av statsmakvardagsupplagoma när dessa varierar inbördes. terna i samma ordning som hittills tillämpats beträffande de s.k. tonbidragen. Tidningens driftsstöd blir lika med det belopp som erhålls genom den nämnda multiplikationen, såvitt inte en på förhand bestämd maximinivå överskrids. På samma sätt som i hittillsvarande system skall ingen tidning kunna uppbära högre driftsstöd än det av statsmakterna fastställda maxirnibeloppet. När den nya beräkningsmetoden införs bör bidragssatser och maximigränser avvägas så, att utfallet för den genomsnittliga stödmottagaren i stora drag kommer att motsvara vad vederbörande skulle ha fått enligt det tidigare beräkningssättet. Med denna utgångspunkt blir det möjligt att undvika mera kännbara, plötsliga förändringar för den enskilda tidningen vid till en annan för driftsstödet. Relatioövergången fördelningsnyckel nen mellan tidningarna inbördes blir i stora drag oförändrad, även om smärre förskjutningar givetvis på kort sikt inträder i den mån mängden redaktionellt material är väsentligt avvikande i någon tidning jämfört med en annan. Om man som förordats behåller uppläggningen med ett högsta totalför driftsstöd till en och samma tidning blir det för övrigt endast belopp nedanför detta gränsvärde som någon avvikelse i utfallet mellan de båda beråkningsmetodema i princip kan uppkomma. För tidningar som med hittillsvarande regler fått maximibidrag inträder sålunda inte någon systemberoende ändring vid övergången till den nya beräkningsmetoden. En annan sak är att beloppsgränsen för maximibidrag givetvis kan ändras, men en eventuell sådan ändring kan ju beslutas oberoende av vilken grundläggande fördelningsnyckel som tillämpas. I skiktet nedanför maximibeloppet skulle tidningar, vilkas redaktionella innehåll upptar ett jämförelsevis litet antal sidor per nummer, kunna anses få en viss fördel av den nya beräkningstekniken, medan de som har en textmängd över genomsnittet kunde anses bli i någon mån mindre väl tillgodosedda. Det är dock möjligt att mildra mera påtagliga effekter av denna art genom övergångsregler som innebär att en systemberoende minskning av bidragsbeloppet till en tidning inte genomförs i ett steg utan etappvis under tex. en treårsperiod. Det bör också poängteras att man vid en statisk analys som den nyss skisserade inte alls beaktar sådana mer långsiktiga effekter som kan vän-

Driftsstäd 161

tas bli en följd av övergången till en ny Även beräkningsmetod. tidningsföretag, som inledningsvis skulle kunna sägas få en viss nackdel av en ändrad fördelningsnyckel, torde sålunda i ett mer dynamiskt perspektiv

komma att uppnå fördelar genom förändringen. Det är exempelvis rimligt att anta att kommer övergången att ge incitament till kostnadsbesparande åtgärder särskilt på materialsidan och allmänt sett medverka till en rationellare struktur. Om inriktningen mot ett mer ekonomiskt utnyttjande av tidningsutrymmet premieras, främjar detta sannolikt också de kreativa i det inslagen journalistiska arbetet, vilket på sikt kan leda till att kvaliteten hos stödmottagande tidningar allmänt sett Indirekt kan sådana höjs. långsiktiga gynnsamma effekter för

övrigt uppkomma inte endast inom det stödberättigade tidningskollektivet utan genom spridningseffekter även visa sig i den övriga pressen.

Man bör också kunna räkna med att den ändrade beräkningsmetoden

ger många stödtidningar ett incitament att genom intensifierad abonne-

mangsförsäljning öka sin vilket upplaga, i sin tur kan stärka den presspolitiskt eftersträvade mångfalden. Den här konstruktionen föreslagna av driftsstödet ansluter för övsig rigt väl till den utbyggnad och reformering av vissa andra stödformer som kommittén i ett senare

kapitel kommer att föreslå. Vid en bedöm-

ning av effekterna för de berörda tidningsföretagen bör man sålunda ha i minnet att driftsstödet endast utgör en del av statens totala insatser för de

allmänna nyhetstidningama. Om det alltså för enstaka företag vid ett statiskt betraktelsesätt kan förefalla som om de föreslagna nya beräkningsgrundema vore mindre fördelaktiga än de hittills är det tillämpade, viktigt att samtidigt beakta de kraftigt förbättrade möjligheter till investeringsstöd, bidrag till samverkansprojekt av olika slag, finansiering av utbildningsinsatser m.m. som kommittén föreslår i 13. kapitel

Förslag till bidragsnivåer

Kommittén har gjort omfattande beräkningar av vilket utfall för berörda tidningar som en övergång till den föreslagna beräkningsmetoden skulle ge vid olika tänkbara nivåer i om dels fråga bidragssatsen, dels maximibeloppet Som alternativa har därvid bidragssatser använts beloppen 60 000, 80 000, 100 000, 120 000, 130 000, 140 000, 150 000, 160 000,

170 000 resp. 180 000 kr. Som alternativa maximibelopp har på motsvarande sätt kalkylerats med 8 10 11 milj., milj., milj. resp. 12 milj.kr. för flertalet berörda tidningskategorier samt 30 milj., 35 milj., 40 milj., 45 mil j. resp. 50 milj.kr. för den lilla gruppen av högfrekventa tidningar som utges i någon av storstäderna Stockholm, eller Malmö. Göteborg Efter en analys av beräkningsresultatet har kommittén stannat för att

föreslå följande huvudregel: 1. För högfrekventa storstadstidningar (dvs. med 6- eller 7-dagarsutgivning) bestäms bidragssatsen fr.o.m. kalenderåret 1989 till I 70 000 kr. och till 45 maximibeloppet milj.kr.

162 Driftsstöd

2. För andra och samtliga medelfrekventa tidningar be-

högfrekventa

till 140 000 kr. och maximibeloppet till 10 stäms bidragssatsen milj.kr. och behö-

Med de här föreslagna beräkningsreglema beloppsnivåema

minimibelopp inte fastver enligt kommitténs bedömning något särskilt ställas. Utfallet i kronor räknat blir väl avvägt även utan en regel om

minimibelopp. Uppläggningen innebär dessutom för de mindre tidningar som hittills erhållit minimibidrag att en ökad upplaga kommer att ge

direkt av ökat driftsstöd, medan detta inte är fallet med utslag i form hittillsvarande regler. Det föreslagna systemet kommer sålunda för dessa del sannolikt att ge incitament till aktivare marknadsföring,

tidningars

ställning såväl kvantitativt som

något som kan stärka dessa tidningars

kvalitativt.

Övergångsregel

Vi har sökt beräkna vilket konkret utfall de här föreslagna beräkningsnormema för driftsstödet skulle ha gett om de tillämpats i fråga om de

hög- och medelfrekventa tidningar som bidragsåret 1988 uppbar produk-

tionsbidrag. Med få undantag skulle driftsstödet ha kommit att ligga på i

stort sett samma nivå som produktionsbidraget till resp. tidning för utgiv-

smärre avvikelser skulle i flertalet fall ha ningsåret 1988. Förekommande inneburit något lägre belopp än 1988, men alla avvikelser utom några få kan betraktas som marginella. Det är emellertid rimligt att beträffande ett fåtal tidningar låta de för att undvika att ändrade beräkningsnormerna slå igenom successivt

den minskning av bidragsbeloppet som för deras del blir en följd av den

inträder alltför Kommittén föreslår därför att be-

nya- metoden plötsligt. stämmelsema kompletteras med en övergångsregel av följande innebörd. Tidningar vilkas driftsstöd till följd av den ändrade beräkningsmetoden skulle bli mer än 5 % lägre än produktionsbidraget året före omlägg-

att under det första året med det nya systemet få sitt ningen garanteras stödbelopp minskat endast med nämnda procentsats. Under de två följan-

de åren resterande del av reduktionen med i princip hälften av genomförs

återstående belopp under vartdera året. Regeln innebär således att de förändrade villkoren för en berörd tidning inträder successivt under en treårsperiod.

beräkningar kommer denna övergångsregel att vara

Enligt kommitténs

tillämplig beträffande tre tidningar, nämligen Arbetet med avseende på

dess edition Väst, Dagen och Norrskensflamman.

12.2.4 Kostnader för denna del av driftsstödet en preliminär beräkning kommer statens kostnader för produk- Enligt att för

tionsbidrag till hög- och medelfrekventa tidningar utgivningsåret

1988 uppgå till 351,5 milj.kr. Med de ändrade regler som här föreslagits för driftsstödet kan kostnaden väntas minska med 15,5 milj.kr. till 336,0 milj.kr. det första året efter omläggningen och - till följd av föreslagna

Driftsstöd 163 _

- med avtrappningsregler ytterligare 20,4 milj.kr. under de två följande åren, allt under förutsättning av oförändrade förhållanden i övrigt. Sammanlagt innebär detta en under en

kostnadssänkning treårsperiod med

35,9 milj.kr. eller 10,2 % såvitt gäller driftsstödet till hög- och medelfrekventa tidningar. En avseende totalkalkyl hela driftsstödet bör dock givetvis även innefatta de som för de belopp disponeras lågfrekventa nyhetstidningarna. Dessa behandlas i avsnitt 14.3, och de sammanfattande kost-

nadsberäkningarna redovisas därefter i avsnitt 14.6.

12.3 Lågfrekventa

tidningar

12.3.1 Tidningstypens betydelse. Avgränsningar

En viktig funktion i den demokratiska samhällsdebatten fullgörs även av tidningar som till följd av sin låga utgivningsfrekvens inte kan tillgodose kraven på dagsaktuell nyhetsservice utan snarast kan betecknas som kom-

plementtidningar. Detta motiverar att de statliga presstödsinsatsema i fortsättningen liksom hittills skall kunna omfatta tidningar som inte utges dagligen utan t.ex. endast med enstaka nummer något per vecka. De Iågfrekvenza nyhetstidningar som här avses utges alltså med ett eller två nummer per vecka men motsvarar likväl de kriterier sorti enligt avsnitt 10.2 gäller för allmän begreppet nyhetstidning. Ett minimikrav för att hänföras dit är, som angetts i att tidigare avsnitt, tidningens utgivningsplan omfattar minst ett nummer för varje vecka. Presstödsnärnnden bör dock ha möjlighet att liksom hittills ge dispens från utgivningskravet

beträffande någon enstaka vecka under året, Lex. i samband med större helger. Det finns samtidigt ett behov av att klart markera gränslinjen mellan de här avsedda publikationema och andra sådana Veckotidningar som genom sin redaktionella inriktning inte nu är och inte heller i fortsättningen bör vara kvalificerade för Med de av kommittén statligt presstöd. förordade

begreppsbestämningarna torde dock stå klart att exempelvis

publikationer med ett ämnesmässigt avgränsat innehåll eller medlemstidningar utgivna av intresseorganisationer ligger utanför den

kategori som

här berörs. Lika uppenbart är att gruppen inte omfattar vare sig renodlade

annonsblad eller andra publikationer för vilka förmedlingen av kommersiella budskap framstår som verksamhetens viktigaste drivkraft och huvudsakliga ändamål. Å andra sidan bör konstateras att det inte heller med den av kommittén tillämpade kategoribestämningen rör sig om en till sin allmänna struktur Inom enhetlig grupp. densamma finns exempelvis såväl utpräglade ortstidningar, inriktade på att nyhetsbevaka närområdet och att vara debattforum för lokala frågor men utan egen politisk profilering, som riksspridda publikationer hos vilka anknymingen till en politisk meningsriktning är klart markerad och den egna opinionsbildningen ges betydande

utrymme.

Driftsstöd

Kommittén vill emellertid åter poängtera den vikt man från allmän demokratisk utgångspunkt bör fasta vid de bidrag som dessa tidningar lämnar, vare sig detta främst gäller den lokalt orienterade bevakningen och nyhetsförmedlingen eller debatten om mera övergripande samhällsfrågor. Att staten genom ekonomiskt stöd underlättar verksamheten för denna kategori ter sig därför lika angeläget som att sådant stöd lämnas till de egentliga dagstidningama. Inte minst är detta motiverat med tanke på att det under de senaste decennierna så gott som uteslutande är inom denna grupp som någon nyetablering ägt rum. Möjligheten för framväxande nya opinionsriktningar att göra sig hörda i den allmänna debatten kan sålunda i viss mån anses vara beroende av att startandet av lågfrekventa nyhetstidningar främjas genom statliga åtgärder och att sådana tidningars löpande produktion ges ett direkt stöd. Sett från övergripande branschperspektiv torde en generös inställning gentemot denna tidningskategori innebära, att eventuella tendenser till orationell konservering av en äldre företagsstruktur i någon mån motverkas. ” 123.2 Kvalifikationskrav för driftsstöd En- och tvådagarstidningarna ingår enligt det f.n. tillämpade regelsystemet i samma grupp som tidningar med utgivning tre dagar i veckan. Som framgår av det föregående anser kommittén det mer rationellt att i ett reformerat system behandla en- och tvådagarstidningama separat. När det gäller tredagarstidningama har det konstaterats att de inte i samma utsträckning har karaktären av komplementtidningar utan i många avseenden är mer jämförbara med andra flerdagarstidningar, t.ex. i fråga om den dagsaktuella nyhetsrapporteringen. De har sålunda, till skillnad från en- och tvådagarstidningarna, förutsättningar att fungera som den primära nyhetskällan för sina abonnenter. Detta gör det motiverat att i stödhänseende behandla dem i en annan kategori. För att en lågfrekvent skall kunna få driftsstöd bör den nyhetstidning enligt kommitténs ha en abonnerad upplaga på minst 2 000 uppfattning exemplar. Såtillvida ansluter sig den föreslagna ordningen till vad som f.n. gäller enligt 5 § presstödsförordningen. Det nuvarande kravet enligt samma att tidningsföretaget-inte samtidigt får ge ut annonsblad i paragraf en viss omfattning bör emellertid kunna slopas även för de lågfrekventa tidningarna. Motiven härför år desamma som i fråga om övriga tidningskategorier och har utvecklats i avsnitt 122.1. Presstödsförordningens 5 § innehåller vidare ett kvalifikationsvillkor som avser en stödmottagande tidnings prissättning. Tidningen måste ha ett som inte uppenbart avviker från vad tidningar har i abonnemangspris den kategori som tidningen tillhör. Samma krav gäller även förtlerda- När en bestämmelse med denna innebörd först infördes garstidningar. kommenterades syftet inte på annat sätt än genom följande uttalande av departementschefen i prop. 1972:59, s. 4:

Dnftsstöd 165

Självfallet gäller som allmän förutsättning att inte abonnemangspriset står i uppenbart missförhållande till det pris som kan anses gängse för tidningar av motsvarande slag.

Bakom det citerade uttalandet torde bl.a. ha legat den tanken att en tidning inte bör kunna använda ett statligt presstöd till att sänka sitt abonnemangspris i sådan att andra, icke omfattning stödberättigade tidningar får sin konkurrensposition rubbad. påtagligt Dagspresskommittén förordade i sitt betänkande (SOU 1980:32) Stödet till dagspressen att en bi- . dragsmottagande tidnings abonnemangspris borde jämföras med ett genomsnitt för alla med samma tidningar utgivningsfrekvens och spridnings- och konkurrensförhållanden. I sitt yttrande över betänkandet anförde presstödsnämnden att abonnemangspriset för en borde stödtidning svara mot den rörliga särkostnaden för det abonnerade exemplaret. Annars accepterar man att ökade upplagor leder till ökade förluster, som kan åberopas för ytterligare stödåtgärder. Synpunkten återgavs med visst instämmande av departementschefen i prop. 1980/81:37 men ledde inte till att den ifrågavarande författningsbestämmelsen preciserades i antydd riktning. _ Kravet i sin nu gällande

avfattning går alltså ut på att stödtidningars

pris inte uppenbart får avvika från vad har i den tidningar kategori som tidningen tillhör. Denna princip skulle enligt kommitténs också mening kunna motiveras med i abonnentemas utgångspunkt situation och deras möjlighet att manifestera sitt intresse, för den stödmottagande tidningens fortbestånd. Det får anses att detta kommer rimligt till synes genom att man betalar ett som minst motsvarar abonnemangspris vad abonnentema på en jämförbar tidning utan driftsstöd statligt får betala. Om priset ligger på en sådan nivå att det inte enbart kan anses symboliskt, får därmed också bidragsgivaren-staten ett för att den belägg stödmottagande tidningen tillgodoser ett infonnationsbehov som av läsarna som upplevs angeläget. Detta bekräftar i sin tur att av till vederbötilldelningen bidrag rande i tidning ligger linje med de övergripande presspolitiska målen. Kravet att en stödtidnings abonnemangspris inte får uppenbart avvika

från priset på jämförbara tidningar har sålunda utan tvivel avsett att sä-

kerställa att priset inte skulle sättas lägre. Med den ordalydelse villkoret getts i presstödsförordningen innefattar regeln emellenid också förbud mot ett högre pris. I den mån en motsvarande bestämmelse skall återfinnas även i det kommande regelsystemet är därför en omformulering, som klargör att det rör sig om en minimigräns, under alla förhållanden påkallad. Materiellt sett gör kommittén följande bedömning.

När det gäller de hög- och medelfrekventa tidningarna har det i prak-

tiken knappast varit svårt att anställa sådana jämförelser som tillämpningen av den aktuella bestämmelsen förutsåtter. av Vidiavgränsningen nyckelbegreppet den kategori som tillhör tidningen har vederbörande myndighet funnit det rimligt att ta inte bara till hänsyn utgivningsfrekvensen utan även till sådana olikheter i som av tradiprissättningspolicy tion råder mellan olika geografiska områden. Eftersom de stödmottagan-

Driftsstöd

de inom har det heltidningarna flerdagarskollektivet utgör en minoritet ler inte att beträffande prissättningen finna ett eller erbjudit svårigheter flera lämpliga jämförelseobjekt bland de icke stödmottagande tidningarna. Mot bakgrund härav anser kommittén att en motsvarande bestämmel- se - dock omformulerad på det sätt som nyss skisserats bör gälla för de hög- och medelfrekventa tidningarna även i fortsättningen och tilläm- Därmed torde man för . pas efter i huvudsak samma grunder som hittills. dessa tidningars del väl tillgodose vart och ett av de delvis olika syften som i det föregående åberopats när det gäller förekomsten av ett prisvillkor i presstödsreglema. Situationen är i viss mån annorlunda när det gäller tidningar som ett eller två nummer per vecka. Med gällande beutges med endast finns f.n. ett drygt 50-tal publikationer i landet med greppsbestämning denna och kommitténs förslag innebär inte att omutgivningsfrekvens, fattningen av detta kollektiv förändras. Inom gruppen var det år 1987 bara åtta tidningar som inte uppbar produktionsbidrag, och av dessa var fem st., Av de ca 45 endagstidningama i

huvuddelen, tvådagarstidningar.

landet var det således bara tre som inte mottog produktionsbidrag. Den antalsmässigt dominerande gruppen, endagstidningama, är som redan inte särskilt till sin struktur. Där återfinns t.ex. antytts enhetlig såväl utpräglade lokaltidningar som tidningar inriktade på spridning inom ett helt län och sådana som strävar efter riksspridning. Förekommande abonnemangspriser varierar högst väsentligt inte bara mellan de olika delgruppema utan även inom var och en av dessa. Prisspridningen framgår av diagram 12.2. Det är sålunda inte lätt att i fråga om de lågfrekventa tidningarna urskilja som skulle kunna anses typiskt för något lämpligt jämförelsepris, vad tidningar har i den som tidningen tillhör. Det kan för det kategori andra ifrågasättas om över huvud taget hänsynen till jämförbara konkurrenrer skall anses vara relevant i sammanhanget. En lågfrekvent tidning har i flertalet fall karaktären av komplementtidning i förhållande till ju

någon tlerdagarstidning, och i den mån den befinner sig i konkurrens på

abonnentmarknaden gäller denna position knappast i relation till någon annan lågfrekvent tidning. Kommittén fäster däremot även för de lågfrekventa tidningarnas del vikt vid ett annat av de åberopade motiven för att ett kvalifikationskrav avseende prissättningen skall anges i stödbestämmelsema. Ett abonnemangspris en viss nivå ger som nämnts tidningen och dess läsare på möjlighet att visa att fyller ett sådant behov att ett statligt tidningen bidrag ligger i linje med presstödets syfte. Ett villkor som anger en minimigräns för abonnemangspriset bör därför gälla även för de lågfrekventa stödmottagande tidningarna. Nästa bestämma den norm som det ifrågava-

fråga blir, hur man skall

rande prissättningskravet skall utgå från. Som redan påpekats är det för de del inte realistiskt att förutsätta existensen lågfrekventa tidningarnas

Driftsstöd

Diagram 12.2 Endagstidningarnas priser för helårsabonnemang 1988

Fördelning mellan prisklasser i 25 -kronorsintervall

675-700 600-625 525-550

450-475 375-400 300-325 225-250

150- 175 75-100 0-25 0 5 10 15 20 _ Antal

Diagrammet visar översiktligt prissättningen på de tidningar som av Tidningsstatistik AB 1987 redovisades i gruppen dagspress och som då utkom med ett nummer i veckan. Av de sarmnanlagt 45 tidningarna uppbar 42 st. produktionsbidrag 1987. Priserna, som avser abonnemang för helt år 1988, har grupperats i 175-kronorsintervall. Spridningen är som synes stor, men tyngdpunkten ligger klart inom intervallen 125-149 kr. (18 st.) och 100-124 kr. (12 st.). Medelvärdet för samtliga berörda tidningar är 1 75,98 kr. och medianpriset 135 kr.

av något slags gängse pris, som skulle vara för detta typiskt heterogena kollektiv. Någon annan för bör alltså komma utgångspunkt normeringen

ifråga. Kommittén har i detta

sammanhang noterat, att man i Norge nyligen

ansett det befogat att i presstödsreglema införa en spärr mot att stödmot-

tagande -tidningar kraftigt sänker sitt abonnemangspris i att öka syfte upplagan och därmed det statliga produktionsbidraget. Regeln går ut på att tidningar som prissätter sin produkt under en viss nivå får bidragsbeloppet sänkt. Närmare bestämt innebär föreskriften

att produktionsbidra-

get per exemplar räknat inte får vara större än 50 % av tidningens abon-

nemangspris per exemplar. -

Den koppling mellan och som inneabonnemangspris bidragsbelopp fattas i den norska bestämmelsen synes i princip rimlig. Kommittén anser

det likväl inte att en motsvarande automatiskt

lämpligt verkande regel skulle tillämpas för de svenska Skälet är främst lågfrekventa tidningarna. att upplagoma varierar kraftigt mellan de olika tidningarna, vilket medför

att driftsstödet också kommer per exemplar att skilja sig avsevärt när man som i om de lågfrekventa

fråga tidningarna låter stödet utgå i form av ett enhetligt schablonbelopp. Som framgår av tabellen 12.2 var för övrigt stödet per exemplar redan med 1987 års bidragsnivå klart högre

Driftsstöd

Tabell 12.2 - för årgång och Lågfrekventa tidningars abonnemangsprlser per ex. samt produktlonsbldraget 1987 utslaget per ex. (kr.)

(f d Samhällsgemenskap)

Nystartad, endast etableringsstöd 1987

för flertalet lägfrekventa tidningar än det pris per exemplar som betalas av abonnentema.

Det synes mot denna bakgrund mer ändamålsenligt att man för den

nu aktuella tidningskategorin utifrån en skälighetsbedömning anger en

viss nivå uttryckt i kronor, under vilken abonnemangspriset för helår inte

får om driftsstöd skall kunna beviljas. Minimibeloppet borde i så ligga

Drifzsstöd 169

fall omprövas årligen, så att det vid behov kan anpassas efter kostnadsut-

vecklingen. Med hänsyn till de nyss åberopade motiven för ett prissättningsvillkor och med beaktande av rådande bedömer penningvärde kommittén det som rimligt att en abonnent en på stödberättigad tidning erlägger ett pris för helår som inte understiger 150 kr. om utkommer med ett tidningen nummer i veckan och ungefär det dubbla vid tvådagarsutgivning. Kommittén har övervägt tanken att med de nämnda riktvärdena som utgångspunkt formulera det ifrågavarande prisvillkoret så, att nivåbestämningen blev anknuten till en viss procentandel av gällande basbelopp. Därigenom skulle automatiskt en fortlöpande justering efter penningvärdesförändringen komma till stånd. Av bl.a. principiella skäl skulle emellertid en så mekaniskt verkande regel kunna anses mindre lämp lig. Vi föreslår i stället en bestämmelse med den innebörden att pressstödsnämnden årligen skall besluta om vilket lägsta abonnemangspris som i detta fall skall utgöra villkor för driftsstöd. Kommitténs egen be-

dömning av vilka nivåer som innevarande år bör anses har redoskäliga visats ovan och synes kunna tas till utgångspunkt för förmyndighetens sta beslut i frågan.

Kommittén har vidare diskuterat om det nuvarande kravet i 16 § presstödsförordningen att upplagan till övervägande del måste vara abonnerad behöver vara kvar när det gäller de lågfrekventa nyhetstidningama. Det finns för dessa tidningars del knappast något behov av att med en sådan regel markera en gräns mellan abonnemangs- och lösnummerför-

säljning. Eftersom denna distinktion var det urspnmgliga motivet för att bestämmelsen infördes - vid en tid då flerdagarstidningama dominerade stödkollektivet skulle kravet för de lågfrekventa tidningarnas del kunna slopas och regelverket därmed förenklas. Å andra sidan kan man med kännedom om moderna marknadsfö-

ringsmetoder tänka sig undantagsfall, där en utgivare kunde finna det lämpligt att kontinuerligt sprida ett stort antal friexemplar men samtidigt hålla antalet betalande abonnenter nivå. på relativt låg Mot denna bakgrund och då kravet på övervikt inom upplagan för abonnerade exemplar i praktiken inte synes ha medfört nackdelar för befintliga stödtidningar anser kommittén vid en samlad bedömning, att regeln trots allt bör kvarstå. När det gäller kvantiteten redaktionellt innehåll stipuleras i nu gällande förordning (16 §) att detta måste uppgå till minst l 300 spaltmeter för hel årgång. Med tanke på att bestämmelsen f.n. avser även tidningar med tre nummer per vecka kan denna förutsättning på visst sätt synas rimlig. Den innebär å andra sidan ett betydligt hårdare krav relativt sett på de tidningar som ges ut med endast ett nummer per vecka, och kommittén anser att kravet i vart fall inte i oförändrad form behöver upprätthållas när det gäller de lågfrekventa tidningarna.

Det kan nämligen ifrågasättas om det för dessa tidningar över huvud taget behöver finnas en generell föreskrift som innebär att det redaktio-

170 Driftsstöd

nella innehållet ofrånkomligen måste överskrida en viss minimigräns för att stöd skall kunna beviljas. Det vore tilltalande med en sådan upplägg- ning att den anslagsbeviljande myndigheten så länge grundförutsättningen om minst 2 000 abonnerade exemplar och övriga villkor är upp- - kunde besluta om driftsstöd utan att vara helt bunden till ett fyllda fixerat minsta antal spaltrneter. Kommittén är samtidigt medveten om att en sådan måhända skulle medföra att myndigheten ställdes inför ordning ett antal diskretionära - bl.a. rörande avgränsningen bedömningar gentemot annonsblad med vissa redaktionella ambitioner - som i vissa fall kunde bli tidskrävande. Ordningen skulle dänned kunna motverka i stället för främja strävandena efter större smidighet och förenkling. Mot denna bakgrund finner kommittén det trots allt ändamålsenligt att en minimigräns anges beträffande det redaktionella innehållets omfång. Denna gräns bör dock i fråga om de lågfrekventa nyhetstidningarna inte sättas högre än vid l 000 spaltrneter per årgång. I presstödsförordningens 16 § stadgas även att fådagarstidningama för att få produktionsbidrag inte får ha en högre andel betalt annonsutrymme under året än 40 % av tidningens hela omfång under samma Denna regel motsvaras av en liknande föreskrift beträffande tidperiod. ningar med utgivning av 4-7 nummer per vecka, men för den senare för annonser till 50 %. kategorin anges maximiandelen Det synes motiverat att en spärr även i fortsättningen finns mot att de lågfrekventa tidningarna till mycket stor del fylls med annonser samtidigt som den redaktionella texten får en relativt sett liten andel av det totala utrymmet. Kommittén är sålunda inte beredd att, som i fråga om de övriga tidningskategoriema, föreslå att den hittillsvarande bestämmelsen härom slopas för de tidningarna. En viss uppmjukning torde lågfrekventa dock kunna godtas utan påtagliga nackdelar, och kommittén föreslår för att maximigränsen för annonsemas andel av totalutrymmet för denna tidningskategori bestäms till 50 %, dvs. samma proportion som hittills gällt beträffande flerdagarstidningar. I fråga om de mer specifika kvaliñkationsnormema gör kommittén följande bedömning. F.n. som ett grundläggande krav att en tidning i den nu aktuella gäller kategorin inte får ha högre täckningstal, dvs. procentuell spridning bland hushållen på utgivningsorten, än 20 % om den skall kunna få produktionsbidrag. Motsvarande bestämmelse för flerdagarstidningar medger ett betydligt högre täckningstal utan att möjligheten till produktionsbidrag upphör. Motivet för att anknyta kvalifrkationsvillkoret till ett bestämt är emellertid i båda fallen detsamma: när hushållstäckningen täckningstal överstiger en viss nivå får en tidning erfarenhetsmässigt så goda rörelseintäkter från annonsförsäljningen att något statligt driftsbidrag inte är påkallat. När det gäller tidningar med spridning över en större region kan det av flera skäl diskuteras, om kopplingen till graden av hushållstäcloring inom en enda kommun är uttryck för en alltigenom välgrundad princip.

Driftsstöd 1 7 l

Inte minst gäller detta de lågfrekventa som är inriktade

nyhetstidningar på spridning över hela landet. Kommittén skulle därför från principiella utgångspunkter gärna se att maximinivån i fråga om täckningsgrad på utgivningsorten kunde ersättas med något annat kriterium. A andra sidan synes nackdelarna med den nuvarande ordningen i praktiken inte ha visat sig alltför stora. Mot denna bakgrund förordar kommittén att man även i ett förenklat

regelsystem inkluderar en förutsättning för driftsstöd till lågfrekventa tidningar som bygger på ett visst täckningstal i utgivningskommunen. Den nu gällande gränsen, 20 % hushållstäckning, synes dock innebära en

onödigt snäv begränsning. För de hög- och medelfrekventa tidningarna upphör ju möjligheten till bidrag enligt kommitténs först vid 40 % förslag hushållstäckning. Även om marknadsförutsättningama mellan skiljer sig de båda tidnin gskategoriema synes det knappast motiverat med en så stor inbördes skillnad, när det gäller det ifrågavarande gränsvärdet, som 20 procentenheter. Kommittén anser sålunda att föreskriften om högsta hushållstäckning för de lågfrekventa tidningarnas del bör ändras, så att till möjligheten driftsstöd upphör först om 25 %. Med den nu täckningsgraden överstiger rådande företags- och marknadsstrukturen torde en sådan ändring inte innebära att antalet stödberättigade tidningar i det korta perspektivet kommer att öka. Det är nämligen bara mycket få i denna tidningar kategori som f.n. har en hushållstäckning mellan 20 och 25 %, och dessa har på senare tid haft produktionsbidrag, antingen på grund av en särskild undantagsbestämmelse eller därför att täckningsgraden under närmast föregående år legat under 20 %. En generösare regel än f.n. i fråga om det aktuella kan gränsvärdet däremot enligt kommitténs i bedömning någon mån medverka till att etablering av nya endagstidningar underlättas. Detta torde särskilt gälla den typ av tidningar som är inriktade på en utpräglat lokal nyhetsfönned-

ling och opinionsbildning och vars spridning är starkt till ett begränsad mindre geografiskt område, t.ex. en enda kommun. Beträffande sådana publikationer kan även ett relativt högt i täckningstal många fall representera endast en liten utgivningsvolym mätt i absoluta tal. I synnerhet gäller detta givetvis i mera glest befolkade delar av landet, där förhållandena på såväl läsar- som annonsmarknaden avviker påtagligt från genomsnittet. Även om också i dessa fall annonsintäkter kan väntas ge ett betydelsefullt bidrag till

kostnadstäckningen när en tidning når ut till vart femte

hushåll i området, innebär en gles och befolknings- företagsstruktur att den ekonomiska basen för en presumtiv trots allt blir tidningsutgivare svag. En uppjustering av för driftsstöd kvalifikationsgränsen till täckningsgraden 25 % kan visserligen inte väntas få betydelse när det gäller utpräglade glesbygdskommuner men torde dock i vissa andra områden kunna påverka etableringsmöjlighetema positivt. Som föreslagits i avsnitt 12.2.1 bör presstödsnämnden enligt en un-

Driftsstöd

dantagsregel ha rätt att medge tidningar i vissa utpräglade glesbygdsområden ett begränsat driftsstöd även om täckningstalet år högre än det gällande gränsvärdet. Möjligheten avser i princip såväl hög- och medelfrekventa som lågfrekventa tidningar. Beträffande bakgrund och närmare utformning hänvisas till det nyssnämnda avsnittet. I praktiken torde regeln såvitt gäller lågfrekventa tidningar komma att beröra endast Haparandabladet De lågfrekventa tidningar som under senare år haft produktionsbidrag på 1983 års nominella nivå enligt en särskild regel, som enligt riksdagsbeslut skulle omprövas vid en kommande utredning, bör i uppkommande fall tillförsäkras samma successiva avveckling av stödbeloppet som i avsnitt 12.2.l föreslagits för de högfrekventa tidningarna. Eftersom kommittén förordar att täckningsgraden i fortsättningen skall få uppgå till 25 % utan att rätten till driftsstöd upphör, är det emellertid knappast troligt att denna avtrappningsregel över huvud taget behöver tilllämpas. Genom att kvalifikationsgränsen höjs till 25 i stället för 20 % kommer det lilla fåtal tidningar som berörs sannolikt att i fortsättningen vara berättigade till driftsstöd enligt huvudsystemet

Princip för avveckling av tidigare uppburet driftsstöd Med tanke på att tröskeleffekter kan medföra mindre önskvärda konsekvenser bör föreskriften om en viss högsta hushållstäckning kompletteras med en regel om successiv avveckling av driftsstödet när en tidning som haft sådant stöd uppnår en täckningsgrad över 25 %. En regel om varierande bidragsbelopp när täckningsgraden låg inom intervallet 20-30 % fanns tidigare men slopades genom riksdagsbeslut 1984 i avvaktan på nya utredningsförslag. Samtidigt bestämdes visserligen att tidningar som vid detta tillfälle utnyttjade avtrappningsregeln tills vidare skulle få behålla sina årliga produktionsbidrag på oförändrad nominell nivå. Kommittén anser det mot denna bakgrund mindre lämpligt att nu föreslå återinförandet av en varierande bidragsskala knuten till successivt högre täckningstal inom ett visst intervall. I stället bör föreskrivas att en tidning som tidigare uppburit driftsstöd skall kunna få sådant stöd övergångsvis, även om täckningsgraden kommit att överstiga 25 %. Uppläggningen bör vara densamma som enligt den tidigare föreslagna regeln för de hög- och medelfrekventa tidningarna, dvs. innebära successiv avtrappning under en treårsperiod. Det första året kan därmed beviljas ett övergångsbelopp som motsvarar två tredjedelar av senast erhållna reguljära belopp och året därefter en tredjedel av sistnämnda belopp. En kompletteringsbestämmelse med denna innebörd är betydligt enklare att tillämpa än en regel om skiftande belopp beroende av olika täckningstal och tillgodoser också kravet att påtagliga ekonomiska förändringar inte skall inträffa plötsligt för ett enskilt tidningsföretag. En gardering mot att en tidning skall drabbas av ett plötsligt och oväntat bortfall av driftsstöd ligger också däri att det utslagsgivande täckningstalet inte

Driftsstöd 173

beräknas enbart för det senaste året utan som genomsnitt för de tre senaste åren.

123.3 Stödbelopp

Storleken av det nuvarande för produktionsbidraget avgörs fådagarstidningamas del inte, som när det gäller flerdagarstidningarna, av den enskilda tidningens pappersförbrukning. I stället utgår ett schablonbelopp, lika stort för alla tidningar inom vardera av tre inom undergrupper det aktuella kollektivet. Det kriteriet vid viktigaste indelningen i undergrupper har att göra med tidningens geografiska Ett bespridningsmönster. tydligt högre årligt stödbelopp utgår sålunda till sådana som tidningar enligt en viss definition kan klassificeras som än till rikstidningar övriga. Inom den förstnämnda gruppen ges dessutom ett ca 8 % högre belopp till de tidningar som kommer ut med två nummer i veckan än till dem med ett nummer i veckan. Kommittén anser det att man även i rimligt fortsättningen för de lågfrekventa nyhetstidningamas del tillämpar ett system med schablonmåssigt framrälmade stödbelopp. Principen att med tidningar riksspridning skall kunna få en större subvention betydligt än de övriga synes också välmotiverad med tanke bl.a. på de större kostnader som i allmänhet är förknippade med utgivning av de riksspridda publikationerna. Vad som kan diskuteras i detta hänseende är dels hur kvalifikationskraven med avseende på spridningsmönster och skall vara utformade upplaga för att en tidning skall betraktas som dels hur rikstidning, stödbeloppen storleksmässigt skall förhålla till varandra sig och om det går att mildra de utpräglade tröskeleffekter som de hittills kriterierna tillämpade visat sig ge upphov till. För att kunna betraktas som rikstidning krävs nuvarande enligt regler att tidningen avsätter huvuddelen av sin upplaga i minst hälften av blockregionema utanför utgivningsregionen och i olika delar av landet samt att tidningen har en abonnerad upplaga på minst l0 000 exemplar. Uppfylls dessa kriterier, jämte de övriga krav som gäller för produktionsbidrag, får tidningen fr.o.m. 1988 ett årligt bidrag om 2,22 milj.kr. (2,40 milj.kr. om den kommer ut två gånger i veckan). Bidraget till de fådagarstidningar som inte når upp till riksspridningskriteriema men i övrigt motsvarar kraven för stöd uppgår till halva beloppet, dvs. 1,11 milj.kr. De angivna schablonbeloppen höjdes till de nyssnämnda nivåerna

genom riksdagsbeslut våren 1988 sedan de dessförinnan varit nominellt oförändrade i tre år. Kommittén har emellertid noterat att flera tidningar i denna grupp trots den senaste bidragshöjningen emotser stora svårigheter att säkra sin fortsatta existens. Samtidigt är det från presspolitisk synpunkt angeläget, med hänsyn till de lågfrekventa tidningarnas betydelse för mångfalden, att dessa tidningar inte bara kan leva vidare utan även får tillfälle att utvecklas.

Möjligheterna till kostnadssänkande av driften är för rationalisering många av dessa tidningar redan långt utnyttjade, varför ytterligare åtgår»

174 Driftsstöd

der av detta slag bara kan väntas ge marginella effekter. När det gäller

intäktssidan anser kommittén att en anpassning uppåt av nu tillämpade abonnemangspriser borde vara en lämplig åtgärd för ett antal tidningar i

denna grupp. Vi har i det föregående pekat på det rimliga i att abonne-

mangspriset för stödmottagande tidningar hålls på en viss nivå. Men dels gäller denna möjlighet att förbättra intäkterna inte alla tidningar, dels kan

en abonnemangsprishöjning även i bästa fall bara ge en relativt liten intäktsökning. Mot den här antydda bakgrunden bedömer kommittén att för de låg-

frekventa tidningarnas del en viss ytterligare höjning av bidragsnivåema är motiverad. Driftsstödet till en rikstidning bör förslagsvis uppgå till 2,8 miljla. vid endagsutgivning och 3,1 milj.kr. vid tvådagarsutgivning samt bidraget för en tidning med lokal eller regional spridning till förslagsvis

1,4 milj.kr. Vid kommitténs kontakter med företrädare för de riksspridda fådagars-

tidningarna har framkommit att det nuvarande kvalifikationskravet be-

träffande minst 10 000 exemplar i abonnerad upplaga upplevs som alltför

stelt. En oproportionerligt stor arbetsinsats läggs enligt uppgift ofta ned

på att undvika att abonnentantalet skall sjunka under gränsvärdet 10 000. Även om detta värde underskrids med bara något eller några hundratal är

ju reglerna f.n. så utformade att tidningens produktionsbidrag omedelbart minskas kraftigt när gränsen passeras.

Kommittén har förståelse för den åberopade uppfattningen och anser

det från flera synpunkter mindre rationellt med bidragsregler där tröskeleffekterna blir så omfattande som i detta fall. Olägenhetema bör i betydande grad kunna elimineras genom att bidragsbeloppet successivt av-

trappas i flera intervaller i stället för att vid den angivna upplagegränsen direkt halveras.

Om upplagekravet för det högsta bidragsbeloppet även fortsättningsvis anges till 10 0()0 abonnerade exemplar borde en efter dessa tanke-

gångar anpassad skala konstrueras så, att beloppet minskas med 0,3 milj.kr.

för tusental varmed den nyssnämnda upplagegränsen unvarje exemplar

derskrids, dock inte längre ned än till minimiantalet 7 000 exemplar.

Skalan för en endagsutgiven riksspridd tidning kommer enligt vårt för-

slag dänned att omfatta följande belopp:

2,8 milj.kr. vid minst 10 000 abonnerade exemplar n n n n 2,5 9 ax) ll n n n 2,2 - 8 ax) n II ll Il 1,9 7 ax)

För en riksspridd tidning med två nummer per vecka föreslås på mot-

svarande sätt att bidragsbeloppet trappas av i intervaller från som mest

3,1 milj.kr. ned till 2,2 milj.kr.

Vad gäller det andra kriteriet för att en tidning skall anses ha riks-

spridning, dvs. att huvuddelen av upplagan skall avsättas i minst hälften av blockregionema utanför utgivningsorten och i olika delar av landet,

har kommittén inte funnit skäl att föreslå någon ändring.

Driftsstäd 175

Sammanfattningsvis kan om de här redovisade förslagen sägas, att de torde medföra icke oväsentliga förbättringar för de lågfrekventa nyhetstidningar som är i behov av statligt ekonomiskt stöd. De utgående schablonbeloppen föreslås höjda, och på flera punkter förordas sådana justeringar av kvalifikationsgränser som verkar i samma för kollektiriktning vet som helhet. En av de rekommenderade kan väntas regeländringarna gynnsamt påverka möjligheterna att nyetablera tidningar även i mindre tättbefolkade områden. Härutöver innebär av förslagen, genom slopandet ett antal detaljkrav, att den praktiska tillämpningen kan väntas bli enklare

såväl för vederbörande myndighet som för de berörda tidningsföretagen.

12.3.4 Kostnader för denna del av driftsstödet

Enligt en preliminär beräkning kommer statens kostnader för produk-

tionsbidrag till lågfrekventa att för tidningar utgivningsåret 1988 uppgå till 57,4 milj.kr. I detta belopp ingår 7,5 milj.kr. för stöd av övergångskaraktär till några tidningar som förut haft tätare utgivningsfrekvens. Med de ändrade som här för driftsstödet regler föreslagits till de lågfrekventa tidningarna kan kostnaden året efter omläggningen väntas öka till 66,4 milj.kr. om man i kalkylen förutsätter oförändrade förhållanden i fråga om utgivningsstruktur och spridningsmönster. I ovan angivna summor ingår även kostnaden för stöd till de två tid-

ningskategorier för vilka särskilda - av samma regler innebörd som hittills - föreslås i avsnitt 12.4. En sammanfattande som även kostnadsberälaiing inbegriper driftsstödet till hög- och medelfrekventa tidningar redovisas i avsnitt 12.6.

12.4 Driftsstöd av särskilt

slag

I likhet med vad som f.n. är fallet bör för två särskilda tidningskategorier driftsstöd kunna utgå även om vederbörande inte tidning uppfyller samtliga kriterier som i övrigt gäller för att en publikation skall kunna komma i fråga för statligt presstöd. 1. En tidning som är skriven huvudsakligen på annat språk än svenska och som vänder sig till en i landet språklig minoritetsgrupp skall kunna uppbära driftsstöd, om den till övervägande del innehåller ny-

heter, annan information och debatt, som rör förhållanden i Sverige eller är av allmänt intresse och om har sin huvudredaktion tidningen här i landet. Kvalifikations- och bör härvid beräkningsnonner i övrigt vara desamma som för allmänna nyhetstidningar. 2. En som i huvudsak distribueras tidning till svenska medborgare utomlands skall kunna uppbära driftsstöd, om den behöver detta för att kunna fortsätta sin En utgivning. förutsättning bör härvid vara att övriga kvalifikationskrav som gäller för driftsstöd till allmän nyhetstidning är uppfyllda. bör i detta fall bestämmas Stödbeloppet av vederbörande myndighet efter i stort samma som principer ülllämpats hittills.

Driftsstöd

stödbelopp

12.5 Reduktion av i särskilda fall För vissa undantagsfall synes det rimligt att den författningstillämpande myndigheten ges befogenhet att reducera eller helt dra in ett stödbelopp som enligt huvudnormema annars skulle ha beslutats. Detta bör givetvis ske endast efter noggrann prövning och grundas på särskilda omständigheter. Vi tänker här dels på sådana fall där man på företagsekonomiska grunder entydigt måste dra slutsatsen att ett avsteg från huvudnormema är skäligt, dels på de tillfällen då ett tidningsföretag har valt att pantför-

skriva ett väntat men ännu inte beslutat driftsstöd. Det bör understrykas

att det i samtliga fall rör sig om utpräglade undantagsföreteelser. Kommitténs överväganden och förslag i dessa hänseenden går närmare bestämt ut på följande.

12.5.1 Företag med särskilt goda resultat Vi förutsätter att vederbörande myndighet ges i uppdrag att löpande följa tidningsföretagens ekonomi och att därvid särskilt observera rörelseresul-

tatets utveckling. Det förefaller ostridigt att ett företags ekonomiska rö-

relseresultat i enstaka fall kan utvecklas så gynnsamt att en fortsatt tilldelning av statligt driftsstöd måste betraktas som helt överflödigt trots att det fortfarande rör sig om en lågtäckningstidning. Följande två fall bör föranleda att huvudreglema frångås. 1. En tidnings rörelseresultat, sedan det belopp som uppburits i driftsstöd frånräknats, är positivt och uppgår till mer än hälften av stödbeloppet. Kommittén föreslår beträffande detta fall, att tidningens driftsstöd för året efter det ovannämnda räkenskapsåret minskas med en tredjedel av vad annars skulle ha rätt till för ifrågavarande år. Gäller mottidningen svarande förhållande mellan rörelseresultat och stödbelopp även nästkommande år, bör driftsstödet då reduceras med två tredjedelar. Det tredje året bör vid motsvarande förhållande stödet helt dras in. proportionen mellan resultat och stödbelopp att förhålla sig

Upphör

så som här angetts bör i princip driftsstöd åter kunna beräknas enligt huvudregeln. Som en spärr mot extraordinära dispositioner bör dock gälla att rätten till driftsstöd i dessa fall också blir beroende av vederbörande tidningsföretags soliditet. Är Soliditeten högre än 20 % av företagets balansomslutning, bör inte driftsstöd enligt huvudregeln beviljas redan det första året efter det då proportionen mellan rörelseresultat och stödbelopp åter ändrats på angivet sätt utan först under andra året och endast under förutsätming att relationen alltjämt består. 2. Ett tidningsföretag, vilket samtidigt som det utger en lågtäckningstidning är introducerar på aktiebörsen, beslutar om vinstutdelning till aktieägarna. Kommittén föreslår för detta fall att en av vederbörande företag utgiven tidning mister sin rätt att uppbära driftsstöd med omedelbar verkan. Huvudregeln för beräkning av driftsstöd tillämpas åter, om någon ak-

Driftsstöd 177

tieutdelning ett senare år inte kommer till stånd, såvida inte den situation då föreligger som beskrivs under l. ovan.

Med tidningsföretag bör i detta sammanhang jämställas en tidningsutgivande koncern.

12.5.2 Vissa konstellationer

avläggare-huvudtidning

I avsnitten 10.2.3 och 11.4 har vi kommenterat det förhållandet att i vissa fall två tidningar har ett så nära samarbete redaktionellt och produktionsmässigt att den ena är att betrakta som och den andra som avläggare huvudtidning. När ett sådant administrativt och organisatoriskt samband föreligger bör hänsyn hårtill kunna tas på så sätt att frågan om driftsstöd för avläggarens del görs beroende inte endast av den tidningens täck-

ningstal etc. utan i viss mån även av huvudtidningens förhållanden. Kommittén har övervägt tanken på en regel med den innebörden att en avläggare skulle ha rätt till driftsstöd endast under att förutsättning även vederbörande är kvalificerad huvudtidning för sådant stöd. En så långtgående restriktion skulle dock i vissa fall medföra onödigt drastiska effekter. Det skulle också i enstaka fall kunna råda osäkerhet om huruvida ett samarbete mellan två tidningar verkligen innebär att den ena har ställning_ som avläggare till den andra. Vi anser det därför mer lämpligt att knyta den nu aktuella restriktionen till fall då det ett odiskutabelt föreligger förhållande huvudtidningavläggare, vilket karaktäriseras av gemensamt ägarskap, samordnad produktion och till stor del gemensamt och då innehåll, huvudtidningen har en avsevärt större än upplaga avläggaren. Med det sistnämnda storlekskriteriet avser kommittén de fall då huvudtidningens upplaga är mer än fyra gånger så stor som avläggarens. Om en avläggares upplaga sålunda är mindre än en fjärdedel av huvudtidningens bör enligt vår mening driftsstöd till avläggaren

beviljas

endast för det fall att även huvudtidningen är berättigad att uppbära sådant stöd. i

12.5.3 av väntat

Pantförskrivning driftsstöd

Bakgrund

Regeringen beslöt den 18 februari 1988 att till kommittén överlämna en framställning av presstödsnämnden om en som skulle

författningsändring

klargöra att ett av nämnden beviljat presstöd alltid skall utbetalas till vederbörande tidningsföretag, oavsett om företaget till exempelvis en långivande bank pantförskrivit sin kommande fordran på nämnden. En-

ligt nämndens skrivelse är det klart otillfredsställande att betala ut produktionsbidrag och även andra former av presstöd till annan än det bi-

dragsberättigade företaget. Om en tidning vill ta in kommande produktionsbidrag i kalkylema för återbetalning av ett lån bör detta, enligt pressstödsnämnden, vara en fråga enbart mellan och företaget långivaren. Av skrivelsen framgår att pantsätming av det slag som här avses har

178 Driflsstöd

förekommit i några fall varvid förorsakats ett icke presstödsnämnden administrativt merarbete. Nämnden ser en risk för mer omfatobetydligt skulle bli vanligt förekommande. Den tande olägenheter om förfarandet framhåller dock inte endast att nya resurskrävande kontroll- och uppföljningsrutiner kan behöva läggas upp vid nämnden för att tillgodose sådana och formella krav som aktualiseras om pantförskrivning praktiska skulle förekomma ofta. Nämnden ifrågasätter även om en pantsättning av framtida är försvarlig från presspolitisk och företagsproduktionsbidrag ekonomisk Förfarandet innebär enligt nämnden att vederbösynpunkt. rande tidningsföretags ekonomi urholkas, samtidigt som bidraget används för att täcka äldre skulder i stället för att möjliggöra framtida produktion.

Kommitténs överväganden och förslag Kommittén ansluter som i sin sig till den tveksamhet presstödsnämnden skrivelse i att en anfört i fråga om det lämpliga tidningsföretag pantsätter fordran Även om detta hittills förepresumtiv på bidrag från nämnden. kommit bara i enstaka fall kan det finnas skäl att söka motverka en fortsatt tillämpning av förfarandet. Man bör inte underskatta de olägenheter av administrativ art som den bidragsbeviljande myndigheten kan drabbas av om systemet skulle bli vanligt. Än viktigare är dock att det från allmänt förefaller mindre lämpligt att ett tidpresspolitisk synpunkt ett för verksamheten ningsföretag i förväg avhänder sig rätten att uppbära som senare kan komma att beviljas men beträffande behövligt tillskott, vilket vederbörande myndighet ännu inte fattat något beslut. Denna prinär vare sig metoden med pantförskrivcipiellt grundade invändning giltig att mera frekvent eller, som hittills, endast ning skulle komma praktiseras undantagsvis.

torde för vara endast under särskilda förutsättningar som

Det övrigt

en formlig pantsättning av ett väntat bidrag blir aktuell i affärsförhållandet mellan ett tidningsföretag och en annan part, Lex. en bank. Normalt torde en kreditgivare knappast ställa ett sådant krav, utan en låneöverenskommelse kan på av borgenärens allmänna kännedom om ingås grundval och förtroende för den lånesökande, eventuellt mot säkerheter av annat slag. Om däremot en formlig pantförskrivning av ett kommande presstöd uppställs som villkor för att lånet skall beviljas, kan detta enligt kommitténs mening ses som tecken på att kreditgivarens tilltro till tidningsföre- Tidningens ekonomiska ställning bedöms måtaget i viss mån sviktar. hända som så svag att dess fortlevnad är osäker även i ett kort perspektiv. I ett sådant läge kan det knappast vara rimligt att ett eventuellt utgående framtida stödbelopp, avsett att underlätta fortsatt utgivning, i förväg dissådant sätt att dess egentliga funktion inte kan uppfyllas. poneras på Mot denna bakgrund har kommittén undersökt förutsätmingarna för av ett att genom en förändring gällande civilrättsliga regler åstadkomma generellt förbud mot pantförskrivning av sådana bidrag och andra förmåner som beviljas inom ramen för presstödet. Ett ingrepp i det civilrättslimed detta syfte är visserligen teoretiskt tänkbart men ga regelsystemet

Driftsstöd 179

kan för det första endast vidtas genom lag. Presstödet i sin tur är inte

reglerat genom lagstifming utan genom en författning av lägre valör. Redan detta torde göra det mindre lämpligt att söka en lösning på problemet genom ett civilrättsligt förankrat undantag. Även andra skäl talar för

att detta knappast skulle vara lämpligt.

I stället synes de här nackdelarna böra motverkas

åberopade genom vissa tillägg till föreskrifterna om vad den bidragsbeviljande myndigheten skall iaktta när den behandar framställningar om presstöd och beräknar storleken av sådant stöd. Det finns inget hinder mot att sådana villkor införs i föreskrifterna om presstöd att vederbörande myndighet före behandlingen av en tidnings ansökan om stöd måste beakta om det föreligger undenättelse om pantförskrivning och åläggs att i så fall antingen minska stödbeloppet eller helt avslå framställningen. v Med hänsyn till de vägande principiella invändningar som enligt vad som här redovisats kan anföras mot att ett framtida, ännu inte beviljat driftsstöd eller annat bidrag sätts i pant, skulle det strängt taget vara mest konsekvent att i att rätten till stöd vid presstödsförordningen föreskriva, en sådan pantförskrivning helt enkelt upphör. Kommittén anser dock att en sådan regel måhända skulle kunna betraktas som väl drastisk. I stället vill kommittén förorda en föreskrift med den innebörden att rätten till består även vid pantsättning men att stödbeloppet då presstöd visserligen inte får till

bestämmas högre belopp än hälften av vad som annars skulle

ha kunnat beviljas.

En regel med detta innehåll kan redan genom sin existens antas verka

kraftigt återhållande när det gäller intresset hos ett tidningsföretag att tillgripa pantförskrivning av ett förväntat statligt bidrag. Även för en tilltänkt kreditgivare torde strävan efter ett sådant arrangemang avta i styrka och incitamentet i stället öka till en uppgörelse direkt med den lånesökande, som ju då i sinom tid normalt kan påräkna ett betydligt större stödbelopp än vid pantsättning. Om vederbörande myndighet trots den här restriktionen föreslagna ändå i något sällsynt fall skulle underrättas om att

pantsättning av ett

kommande bidrag ägt rum, torde detta böra ses som en tydlig varningss_ignal om att tidningens fortsatta existens även i ett mycket kort perspektiv kan vara hotad. Detta bör föranleda myndigheten till en särskilt noggrann undersökning av de närmare förhållandena, innan beslut i pressstödsärendet fattas. Det kan vidare i ett sådant fall vara att det undanlämpligt tillämpa tagsförfarande som innebär att en viss del av ett beviljat bidrag hålls inne av myndigheten till slutet av året och utbetalas först då, om förutsättningarna alltjämt består. En möjlighet att i särskilda fall göra så finns f.n.

stadgad i presstödsförordningens 54 §, och kommittén anser att en motbestämmelse bör återfinnas

svarande även i det framtida regelsystemet.

180 Driftsstöd

12.6- Sammanfattande kostnadsberäkning

I tidigare avsnitt har redovisats vilket kostnadsutfall på totalnivå som de föreslagnanorrnema för driftsstödet kan beräknas ge för dels hög- och medelfrekventa tidningar (avsnitt 122.4), dels lågfrekventa tidningar (avsnitt 12.3.4). Beräkningarna utgår i båda fallen från att det stödberättigade tidningskollektivets struktur, utgivnings- och upplageförhållanden etc. inte förändras mellan året närmast före och närmast efter omläggningen. I bilaga 3 redovisas utfallet tidning för tidning, men det bör understrykas att de där angivna beloppen skall ses som räkneexempel, grundade på vissa teoretiska förutsättningar. Utgångspunkt för av utfallet enligt hittillsvarande och jämförelsen föreslagna regler är förhållandena utgivningsåret 1988, och det har antagits att de ändrade reglerna kan tillämpas fr.o.m. 1989. En smärre korrigering av ingångsvärdet för 1988 har gjorts när det gäller beloppet till de lågfrekventa tidningarna i syfte att för jämförbarhetens skull eliminera effekten av att några tidningar i denna grupp tidigare ingått i tlerdagarskollektivet och till följd därav under en övergångsperiod uppburit ett högre stödbelopp än enligt reglerna för fådagarstidningar. Dessa övergångsbelopp uppgår till sammanlagt 7,5 milj.kr. och beaktas alltså inte i den följande summeringen, vars syfte är att renodlat visa systemberoende skillnader mellan de tidigare och de föreslagna beräkningsnormema. Med angivna utgångspunkter kan statens kostnader för produktionsbidrag för år 1988 anges till 401,4 milj.kr. (varav 351,5 milj.kr. för högoch medelfrekventa och 49,9 milj.kr. för lågfrekventa tidningar) samt motsvarande kostnader för driftsstöd påföljande år till 402,4 milj.kr. (varav 336,0 milj .kr. för högoch medelfrekventa och 66,4 milj. kr. för lågfrekventa tidningar). Vid beräkningen av kostnaden för 1989 har hänsyn tagits till att föreslagna Övergångsbestämmelser det första året efter omläggningen ger vissa tidningar ett högre stödbelopp än enligt huvudreglema. Enligt förslaget sker i dessa fall en avtrappning av beloppen under en treårsperiod. Statens kostnader minskar därmed under det andra och tredje året med sammanlagt 20,4 milj.kr. och beräknas sålunda för år 1991 -- under samma förutsättningar som tidigare - komma att uppgå till 382,0 milj.kr. Sedan den treåriga övergångsperioden löpt ut kan därmed den totala kostnadsnivån för driftsstödet beräknas vara 19,4 milj.kr. lägre än motsvarande kostnadsnivå för år 1988. I förhållande till produktionsbidrag utgångsläget 1988 innebär detta en kostnadssänkning med 4,8 %.

Utvecklingsstöd 181

13 Utvecklingsstöd

13.1 Teknisk och

förnyelse samproduktion

13.1.1 Bakgrund

Ända sedan grunderna för presstödssystemet i nuvarande lautformning des fast i mitten på 1970-talet har frågor om ny teknik och teknisk sam-

produktion varit ett centralt element i diskussionen. Redan tredje pressutredningen, som lade fram sitt betänkande 1975, framhöll att kostnads-

läget i branschen borde kunna förbättras om rationali-

tidningsföretagen

serade verksamheten i såväl förpressledet som tryckeriledet. Till följd av tredje pressutredningens överväganden och förslag inrättades 1976 ett särskilt som fortfarande samverkansbidrag, finns kvar i sak oförändrat. Bidraget lämnas för samverkan i teknisk produktion (sättning och eller i tryckning) annonsförsäljning. Minst en av de sökande tidningarna måste ha produktions- eller utvecklingsbidrag, och sökande tidningar får inte ha samma ägare eller tillhöra samma koncern.

Bidrag kan också lämnas för större branschnisamverkansprojekt på vå. Minst en tredjedel av de deltagande tidningarna måste ha produktions- eller För närvarande utvecklingsbidrag. lämnas bidrag för teknisk samverkan och annonssamverkan under högst fem år och med lika stort belopp för varje deltagande tidning. Bidraget lämnas med ett gradvis

sjunkande belopp per år, så att bidraget för år 5 är nere i en fjärdedel av bidraget för år l.

Bidrag för branschsamverkan endast för utgår projekt vars totalkostnad uppgår till minst 300 000 kr. Bidraget bestäms till en tredjedel av totalkostnaden.

År 1976 förstärktes också anslaget till lån ur pressens lånefond. Så- . dant lån skall enligt gällande regler företrädesvis ges för projekt som

syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan. På orter där teknisk

samverkan bedöms möjlig får lån inte beviljas för projekt som inte avser sådan samverkan, annat än om samverkan först allvarligt prövats med negativt resultat.

Ett tidningsföretag kan få lån på förmånliga villkor för investering eller annan för att stärka sin

åtgärd konkurrensförmåga

på längre sikt. Lån får även beviljas företag som ägs av två eller flera tidningsföretag och som producerar dagstidningar i samverkan. Lån får inte för beviljas sådana projekt som bedöms kunna finansieras på den allmänna kredit-

marknaden på normala marknadsmässiga villkor och på ett för företaget betryggande sätt.

Det rådande stödsystemet har således i tio år innefattat drygt möjligheter till stöd för tekniska och rationaliseringar fömyelseåtgärder, i första hand genom samverkan. Under tioårsperioden har riksdagen och regeringen vid upprepade tillfällen understrukit att teknisk samverkan fram-

182 Utvecklingsstöd

står som ett naturligt sätt att nedbringa kostnadema för tidningsföretagen. framhållit det nödvändiga i Samtidigt har staten med stigande eftertryck att själv vidtar kraftfulla åtgärder för att vända den tidningsbranschen att ta vara på möjligheter till teknegativa kostnadsutvecklingen genom nisk rationalisering och pröva samverkan i olika led. Sedan budgetåret 1981/82 har samverkansbidrag och lån ur pressens lånefond för i endast begränsad omfatming. Inte samprojekt utnyttjats under har förbrukningen överstigit hälften av något av dessa budgetår vad som anvisats för ändamålet. Den totala medelsförbmkningen under samverkansbidraget har under åttiotalet uppgått till ca 7 milj .kr., dvs. lika

mycket som riksdagen anvisat för varje budgetår under perioden.

13.l.2 Femte pressutredningen

1983 tillsattes femte pressutredningen med uppdrag att bl.a. undersöka ändamålsenlighet för att främja samverkan. Motivet var att presstödets kostnadsutvecklingen i branschen nu gått så långt att det ansågs befogat att om stödformer för samverkan undersöktes i särskild ordning. frågan Femte lämnade sina förslag 1985. I betänkandet konpressutnedningen stateras beträffande ny teknik i förpressledet att den tekniska utvecklingens är svår att bedöma, och därmed rationaliserationaliseringspotential Utredningen att införande av ny teknik kräver ringseffekten. påpekar förberedelser och tar tid att genomföra. Först när omlägglångsiktiga ningen är helt genomförd kan effekterna avläsas. Ny teknik kräver omorvilket har ett värde i sig. Säkerheten i framganisation av verksamheten, ökas och produkten tillförs nya kvaliteter. ställningsprocessen Som skäl för den relativt långsamma tekniska omställningen i förav anför att fortsatta frampressledet tidningsproduktionen utredningen har varit viktigare för tidningsföretagen än teknisk gångar på marknaden som sådan. Tidningens kvalitet och redaktionella utformrationalisering 4 än ökad effektivitet i framställningen. ning bedöms ofta vara viktigare Beträffande teknisk i tryckeriledet framhåller utredsamproduktion att åstadkomma lägre produktionskostnader med ningen att det inte går helt oförändrade Den av två eller flera tidningar som pressläggningstider. i en betydande marknadsför-

gemensam anläggning trycks senare får en

del. Eftersom teknisk samverkan ligger närmast till hands på konkurrensorter är detta särskilt viktigt. _ _ Trots att teknisk samverkan kan medföra ett förbättrat kostnadsläge inte realiserats i för deltagande företag har samverkan enligt utredningen omfattning. Tidningsföretagen har prioriterat de marknågon nämnvärd effekterna, dvs. fördelen med fria pressläggningstider. Den nadsmässiga svagare parten har inte velat försvaga sin konkurrensställning ytterligare, på marknaden. och den starkare parten har inte velat äventyra sitt försteg Ett annat hinder är enligt utredningen att presumtiva samverkansparter har olika ekonomiska förutsättningar. De med sämre resurser befinner Ett annat viktigt hinder mot samverkan är sig i ett förhandlingsunderläge. att investeringsbehoven ofta är i otakt.

Utvecklingsstöd 183

Femte pressutredningen anför sammanfattningsvis att staten har underskattat hö gtäckningstidningamas ekonomiska bärkraft och lågtäckningstidningarnas intresse av bästa De förra behömöjliga presslåggningstider. ver inte dela sina investeringskostnader med någon annan och de senare har satt sina uppgifter på marknaden främst. Den statliga samverkanspolitiken är därför orealistisk. drar slutsatsen Utredningen att staten inte med ytterligare stödinsatser kan åstadkomma samverkan i tekniken. Att forcera fram samverkan vore att äventyra konkurrensen och mångfalden inom dagspressen. Samverkansbidraget bör avvecklas. De rationaliseringsmöjligheter som finns enligt utredningen ligger i företagens egeninvesteringar i ny teknik med sikte på en successiv effektivisering av framställningen. Det gäller både små och stora tidningar. Till detta skall läggas de möjligheter som finns till intern rationalisering företagsvis eller inom de koncerner många och kedjor som finns inom dagspressen, där en eventuell rationaliseringsvinst stannar inom gruppen.

13.13 Internationella förhållanden

Dagstidningskommittén har undersökt förekomsten och av inriktningen teknisk förnyelse och samproduktion i både och utlandet. Sverige Kommittén har gjort studieresor till Finland, Storbritannien och Förenta Staterna och i övrigt inhämtat uppgifter om förhållanden i flera andra länder. I om införande fråga av ny teknik i förpressledet gäller att dagstidningsbranschen i de tre nämnda länderna har kommit långt, även om det finns stora olikheter mellan olika tidningskategorier, olika ägargrupperingar samt också regionalt. Allmänt gäller att de kostnadsmässiga effekterna varit positiva. I Storbritannien och Förenta Staterna kan detta delvis hänföras till en koncentrerad, genomgripande omläggning under kort tid, vilket minskar och ger en starkare kontrasteffekt övergångskostnadema mellan gammalt och nytt. När det gäller teknisk samproduktion är vissa förhållanden av särskilt intresse. Generellt förekommer samverkan inom och koncerner i kedjor ungefär de former som femte och av motsvapressutredningen förordat, rande skäl. Av större betydelse i sammanhanget är dock samverkan som etablerats mellan konkurrerande och sådana som har i stort sett företag samma målgrupper och trycktider.

Finland

I Finland har den tekniska kommit Flera utvecklingen långt. företag har under senare år moderniserat sin förpressproduktion genom övergång till direktinskrivning och olika datasystem för I takt med processtyming. utvecklingen har intresset väckts för en samordning av fortsatta rationaliseringar. Detta har uttryckts bl.a. genom att ett antal större tidningar gått samman i ett gemensamt det s.k. utvecklingsprojekt, SISU-projektet, under ledning av professorn i grafisk teknik Nils Enlund, som år verksam i både Finland och Sverige.

“ 184 U tvecklingsstöd

Bakgrunden är att en antal tidningar i Finland upplevt den tekniska övergången från maskinsättning och blyteknik samt högtryck till datorbaserad sidproduktion och offsettryck som svår och påkostande. Brist på förberedelser och planlösningar medförde att processen allmänt sett blev dyr och krånglig och alltför mycket präglad av trial and error. Tidningsföretagen var övertygade om att nittiotalets omställning till helelektronisk sidframställning, med därav följande krav på ändrad organisation och produktstyming, skulle bli ännu svårare än tryckeriomläggningen. Det s.k. SISU-projektet startades som ett gemensamt förarbete till teknisk modernisering i förpressledet. Målet var att skapa en samordnad kunskapsbas, minska riskerna för enskilda felsatsningar samt undvika onödiga omvägar i fömyelseprocessen. Inom projektet har de olika leden i förpressframställningen renodlats och analyserats med avseende på de tekniska behoven. Utgångspunkten har varit att alla förpressavdelningar, all information och sidframställningens alla funktioner kommer att kunna integreras totalt. Detta kräver i sin tur ett klart redaktionellt ansvar och förbättrad styrning och uppföljning. Frågan om en lämpligt utformad och avpassad organisation ställs i fokus. Projektet har bedrivits utifrån icke-tekniska utgångspunkter. Förutsättningarna har varit företagens önskemål och ambitioner rörande resp. tidnings utformning och redaktionella uppläggning. Tekniken har behandlats som ett arbetsredskap för att uppnå den redaktionella målsättningen. SISU-projektet är ett anslående exempel på hur tidningsföretag, oavsett konkurrens- och ägarförhållanden, med gemensamma satsningar och gemensam framförhållning kan verka för en genomtänkt och kostnadseffektiv produktionsrationalisering, samtidigt som det gemensamma projektet lämnar utrymme för varje deltagande tidnings enskilda villkor och önskemål. En grundtanke är att frågor om teknisk produktion kan lösas gemensamt, utan att detta behöver inkräkta på redaktionella ambitioner eller konkurrens på läsarrnarknaden.

Storbritannien Under åttiotalet har dagspressbranschen i Storbritannien genomgått vad som kallats en teknisk revolution. För tio år sedan var flertalet tidningsföretag kraftigt nedgångna och tekniskt föråldrade. Endast med hjälp av återkommande, omfattande kapitaltillskott från starka finansiärer kunde en rad ansedda tidningar överleva. Förutsättningar för förändringar skapades dels genom en ny central lagstiftning som bl.a. stärkte ägarens beslutsrätt, dels genom ett forcerat produktionsgenombrott av i första hand de två i Storbritannien dominerande ägarna Murdoch och Maxwell, som båda har stora tidningar med riksspridda upplagor som i mitten av sjuttiotalet var särskilt drabbade av branschens generella problem. Båda dessa grupper har inom några få år uppfört stora tidningsfabriker för en modemiserad, gemensam tryckning och distribution inom resp.

Utvecklingsszöd 185

grupp, och har infört direktinskrivning på skärm och annan datoriserad

teknik i förpressledet. Den omedelbara effekten är högre effektivitet i produktionen och en drastisk reduktion av de fasta kostnaderna. Tidningama kan gå med vinst och för första gången på decennier attrahera kapital.

Den avgörande förutsättningen för ekonomisk framgång var dels att

läsarmarknaden var stark och i stort sett oförändrad och dels att åtgärderna inriktades på kostnadsreduktioner. En relativt stabil intåktssida gjorde det möjligt att motivera radikala förändringar och beräkna resultatbalan-

ser.

Utvecklingen skapade en helt ny kostnadsbild för tidningsproduktion och startade en snabb kedjereaktion genom hela branschen. Den nya tekniken i termer av lägre och investeringsbehov utgivningskostnader väckte också intresset för nyetableringar.

Förebilden här var inledningsvis den riksspridda Today, som med hög kvalitet (fyrfárgstryck m.m.), begränsad bemarming, datastyrd legotryckning på en rad olika orter m.m. bildade skola för det produktionstekniska nytänkandet. Modellen övertogs och av The linslipades Independent, en helt .ny stor morgontidning, som till rimliga kostnader lyckats nå en upp-

laga på för närvarande inemot 400 000 exemplar.

Den nya tekniken och den nya verksamhetssynen har gjort det praktiskt och förtagsekonomiskt intressant att förlägga tryckningen utanför redaktionen på distributionsmässigt lämpliga orter. En större rörlighet på trycksidan har bl.a. lett till ökad efterfrågan på redan befintlig tryckkapacitet.

Ett exempel är Portsmouth/Havant, där ett väletablerat tidningshus sedan länge givit ut en egen kvällstidning The News och ett antal till företaget anknuma lokaltidningar. The News trycker nu även bl.a. Inde- i pendents och Guardians upplagor i södra England. av dessa Upphandling och andra har lett till att tryckningsuppdrag företagets pressar nu går nitton av dygnets timmar. The News har tjugofyra kraftigt höjt avkastningen på investerat kapital och Independent och Guardian har fått en prisvärd tryckning. Motsvarande produktionsmodeller utvecklas på andra orter.

Den kanske viktigaste aspekten på utvecklingen är att den bygger på en större rörlighet och valfrihet ifråga om produktionens olika led och delmoment.

Möjligheterna att starta eller upprätthålla tidningsutgivning i

form av olika kombinationsmodeller inom branschen som helhet har lett

till större elasticitet i verksamheten, bättre kapacitetsutnyttjande, högre avkastning på investerat kapital samt genomgående ett bättre kostnadsläge. Den centrala faktorn i processen har varit en friare syn på utgivningsstrukturen. I den brittiska utvecklingen har utgivarintresset koncentrerats på den redaktionella produkten. Den tekniska produktionen och distributionen ses i allt större som utsträckning entreprenörstjänster med en egen marknad. Praktiska och relationsmässiga problem underordnas ekonomis-

Utvecklingsstöd

ka hänsyn. Det kan Lex. noteras att både Independent och Guardian trycker hos The News, trots att de konkurrerar på samma marknad och i princip har samma pressläggningstider. I ett bredare kan det sägas att utvecklingen i Storbritannien perspektiv handlar om en teknisk revolution i branschen än om en ytterst sett mindre kostnadsrevolution. Ny teknik, ny organisation och en ny verksamhetstill att skapa fömtsättningar för en helt annan kostnadssyn samverkar stmktur inom tidningsutgivningen och därmed till en förbättrad lönsamhet inom branschen. Allt detta sker vid sidan av en oförändrat intensiv konkurrens på läsarmarknaden.

Förenta Staterna Konkurrens mellan likstora dagstidningar på ungefär samma villkor som i Sverige finns i endast 26 av Förenta Statemas ca 1 500 städer. I ytterligare 21 städer finns det två konkurrerande dagstidningar endast till följd av att statligt godkända samverkansavtal, s.k. Joint Operating Agreements, har förhindrat nedläggning av en av tidningarna. Dessa samverkansavtal utgör undantag från den generellt restriktiva antitrustlagstiftningen och ger samverkande tidningar möjligheter att vara lönsamma på gemensam basis. Ordningen har varit föremål för kritik och bl.a. beskrivits som lukrativa storrnonopol och ett hot mot den fria konkurrensen. Förespråkarna har å andra sidan hävdat att systemet räddar i opinionsbildningen och tjänar läsarintresset. mångfalden Systemet tillåter konkurrerande tidningar på samma marknad att gå samman beträffande administration, produktion, distribution och annonsmedan däremot all redaktionell verksamhet skall hållas isär. försäljning, Det är också möjligt att avtalsmässigt bestämma fördelningen av intäkter, men gäller i så fall som en del av huvudavtalet och får inte fördelningen ändras. I de fall ett samverkansavtal frångåtts av någon part har det i allmänhet med en inledningsvis avtalad fördelning av ingällt missnöje täktema. Det finns stora skillnader i det tjugotalet samverkansavtal som för närvarande existerar. Det gäller såväl giltighetstiden som fördelning av intäkter och av olika praktiska moment. I vissa fall inrättas uppdelning separata organ för de gemensamma momenten, i andra förläggs dessa till en av tidningarna. I ett antal fall där avtalen fömyats har samtidigt fördelningen av intäkterna omförhandlatstill följd av förändringar på läsarmarknaden. Ibland har avtalen inneburit att den ena tidningen blir moroch den andra kvällstidning. Ordningen är elastisk och anpasgontidning sas efter de olika villkor som kan gälla på olika marknader. Poängen med systemet är att två tidningar gemensamt kan nedbringa sina kostnader genom förenklingar, sammanslagningar och höjt kapacii produktionen. Produktionsapparaten behöver inte bygtetsutnyttjande gas upp med hänsyn till olika konkurrensfunktioner, utan kan anpassas till de verkliga, operativa behoven.

U tvecklingsstöd 187

Skälet till att Förenta Statemas efter tvekan kongress åtskillig godkände samverkansavtalen var den framväxande insikten att effektivitet på marknaden för varor och tjänster inte alltid är med förenligt tillräcklig mångfald på marknaden för åsikter och idéer. Frågan kopplades alltså till åsikts- och informationsfriheten och dagspressens betydelse för den demokratiska processen. Den fria konkurrensen vägdes mot allmänhetens intresse av mångfald i informationen. De flesta samverkansavtal sägs ha fungerat väl i praktiken. Långtgående samarbete anses inte ha medfört ett statiskt konkurrensförhållande på läsarmarknaden. En rad studier har lett till slutsatsen att samverkande tidningar vanligen agerar mer som konkurrerande tidningar än som en enda samverkande har fortsatt monopoltidning. tidningar att energiskt konkurrera med upplagan, och i ett antal fall har skett som förskjutningar föranlett omförhandling av gällande avtal eller ett upphörande av samarbetet. Amerikanska forskare och andra bedömare drar slutsatsen att det ytterst är läsarna - och därmed redaktionella tidningarnas kvalitet som avgör tidningarnas framtid, och att produktionsforrnema är av underordnad betydelse så länge inte dessa är knutna till finansiella förhållanden som i sig att överleva. avgör tidningarnas förmåga Även om statliga samverkansavtal i Förenta Staterna på principiella grunder som uppfattas ett tveksamt i en inslag samhällsordning som hyllar fri konkurrens anses värdet av mångfald i och nyhetsrapportering opinionsbildning vara värt priset av ett avsteg från annars grundläggande konstitutionella principer.

13.1.4 Svenska förhållanden

I Sverige har den tekniska av fömyelsen förpressproduktionen gått stegvis. Möjligheterna att med s.k. ny teknik rationalisera och effektivisera tidningsframställningen var kända ganska tidigt. Av olika skäl har förnyelseprocessen blivit tämligen utdragen inom branschen som helhet och kommit olika långt i olika företag. En bidragande orsak kan sägas ha varit att en helhetssyn på systemomläggningen inte kunnat utarbetas innan olika moment modemiserats, eftersom modemiseringen med den länge gick parallellt teknologiska utvecklingen. Många företag har fått pröva sig fram utifrån egna villkor och fömyelsen har ofta haft karaktären av Det har inte pionjärarbete. förekommit någon egentlig samordning av inhämtade erfarenheter eller samlad diskussion av tänkbara modeller. Rationaliseringsansträngningarna har ofta fått förenas med systemutveckling hos producenter och leverantörer av teknisk utrustning, främst då dataindustrin. Kommittén har genom särskild expertis låtit genomföra undersökningar av dagstidningsföretagens ekonomi, med i utgångspunkt empiriska studier av åtta Studien flerdagarstidningar. pekar på betydande rationaliseringsmöjligheter genom införande av ny teknik, särskilt datorisering i form av direktinskrivning, lagring och användning av typografiska standardkomponenter och integrering av skilda produktionsmoment. Ge-

188 U tvecklingsstöd

nom den snabba tekniska utvecklingen sjunker priserna på ny utrustning i takt dels med prisutvecklingen inom datorområdet i övrigt, dels med standardiseringen av användbara system. Det innebär bl.a. att den nya tekniken blir tillgänglig även för mindre och medelstora tidningar. I studien framhålls att rationaliseringar i förpressproduktionen inte alltid medför kosmadssänkningar för företagen, eftersom ett uppkommet ekonomiskt utrymme kan tas i anspråk för t.ex. nya redaktionella satsningar. Studien visar också på möjliga rationaliseringar inom administrationen. I flera fall sågs tidningar ha svagt utvecklade system för ekonomisk styrning och betydande utrymme för förbättringar. Det gäller t.ex. områden som budgetering och budgetuppföljning/rapportering som instrument för delegering och kontroll av ansvar samt användning i av kalkyler som beslutsunderlag. Vidare påpekas i studien att det finns goda möjligheter att effektivisera systemen för produktionsstyming. Problem med t.ex. stopptider och buffertbemanning för att utjämna belastningsvariationer kan lösas genom förbättrade planeringsunderlag för produktionen. Annonsvolymen och därmed antalet sidor i en tidning varierar t.ex. cykliskt med olika veckodagar, delar av månaderna och med hänsyn till hur helger och semesterperioder infaller etc. Kartläggningar av dessa variationer med styrning av stopptider, resurser och produktion på basis av informationen utgör en stor rationaliseringspotential. De möjligheter till förbättringar som tas upp i studien sammanfaller i dessa delar väl med de idéer och systemmodeller som förespråkas i Nordisk Avisteknisk Samarbetsnåmnds s.k. EET-rapport (Helintegrerad elektronisk tidningsframställning, 1985) och med den inriktning på tänkbara förbättringar som utvecklats inom t.ex. SISU-projektet i Finland. De återspeglar också vad som i många stycken redan genomförs internationellt. Till de praktiska och strukturella svårigheter som ofta hör ihop med ny systemutveckling och pionjärarbete har även kommit problem av facklig karaktär. Oklarheter om utvecklingens inriktning och arbetsmässiga effekter på längre sikt har medfört att fackliga organisationer ofta förhållit sig avvaktande till införande av ny teknik. Det har i första hand gällt direktinskrivning och även ombrytning av redaktionellt material på skärm, vilket inneburit förändrade relationer mellan journalister och grafiker. Under de senaste åren har dock flera praktiska och principiella frågor kunnat klarläggas. Arbetstagare och arbetsgivare inom branschen har genom främst förnyade teknik- och samarbetsavtal t.ex. öppnat möjligheter för långtgående teknisk rationalisering i förpressledet. I 1986 års teknik- och samarbetsavtal mellan Tidningarnas arbetsgivareförening och Grafiska fackförbundet fastställs t.ex. inledningsvis att företagen måste stå helt öppna för att tillägna sig nya tekniska förfaranden i partemas gemensamma intresse att verka för att skapa arbetstillfällen och trygghet åt de anställda samt att starka företagens ställning. Parterna är medvetna om att personalförändringar kan bli aktuella, och frå- V gor om erforderlig utbildning och omskolning framhävs.

Utvecklingsstöd 189

Avtalet är till stor del inriktat om på frågan lämplig arbetsorganisation för grafisk produktion med ny teknik. I avtalet avgränsas olika ar-

betsuppgifter och fördelas inom ett tänkt, modemiserat produktionssystem. Ett underliggande motiv är att den förnyelse ifråga om teknisk utrustning som hittills genomförts inte alltid anses ha fått genomslag i organisationen, som i vissa fall i betydande utsträckning förblivit den-

samma som under blyteknikstiden trots att de tekniska förutsättningarna radikalt förändrats. Följden har i sådana fall blivit ökade materialkostnader samtidigt som formerna för administration och produktion kommit i otakt. Berörda parter anges ha ett gemensamt intresse av att arbetsformer

och kommer i fas med de tekniska arbetsfördelning förutsättningarna för en konkurrenskraftig och lönsam produktion.

Utvecklingen inom datatekniken under senare år har gjort det möjligt att diskutera i termer av elektroniska helhetssystem för förpressledet i

tidningsframställningen, från inskrivning av text fram till tryckningsmo-

mentet. Nordisk Avisteknisk Samarbetsnämnd har Lex. i den nämnda s.k. ET-rapporten utvecklat de praktiska

förutsättningarna och presenterat oli-

ka modeller för den tekniska systemuppbyggnaden för sådan produktion. Liknande helhetssystem har diskuterats inom det nämnda SISU-projektet i Finland.

Med bakgrund i bl.a. sådant modelltänkande har nya system för en

dagstidnings hela förpressproduktion, inkl. moment såsom annonsbok-

ning/produktionsstyming, budget och ekonomi, nyligen presenterats. Inom

området desktop publishing har system lanserats kommersiellt som kan

användas i dagstidningsproduktionen. Den dataindustriella utvecklingen har i allt snabbare takt anpassats till dagstidningsbranschens spcxiftka behov. *

Denna utveckling har redan fått praktiska konsekvenser. I Stockholm

ges t.ex. sedan en tid en stadsdelstidning ut där hela förpressproduktionen bygger på ett system med hopkopplade persondatorer med i stort sett

standardprogramvara. Fem journalister svarar för hela det redaktionella

arbetet och, tillsammans med två grafiker, för hela framställningen av nyhetssidor fram till tryckning. Modellen har blivit en teknisk framgång. De ansvariga för verksamheten anser inte att det finns några praktiska hinder för att använda den valda tekniken även för produktion av större

dagstidningar. .

Sammanfatmingsvis gäller beträffande förpressproduktionen att systemtänkandet under senare år nått långt. I dag finns modeller för helintegrerad elektronisk som i stort sett är

sidframställning färdiga att omsättas i

praktiken. Även den dataindustriella utvecklingen kan nu sägas vara i fas med olika olika önskemål. tidningsföretags Den arbetsmässiga regleringen anvisar möjligheter till en långtgående förnyelse. När _det gäller rationalisering genom samproduktion i tryckeriledet har utvecklingen inte kommit så som långt riksdagen, regeringen och olika utredningar under en av år följd angivit som önskvärt. På ett antal orter förekommer samtryck av det slag som är lättare att realisera, dvs.

190 Utvecklingsstöd

mellan morgon- och kvållstidningar. I de flesta fall har sådan samtryck-

ning etablerats utan statliga bidrag. Ett undantag utgör den projekterade tryckerianläggningen för Aftonbladet och Svenska Dagbla-

gemensamma

det, där riksdagen godtagit att presstödsnämnden under en treårsperiod

medger lån ur pressens lånefond till ett totalt belopp av 175 milj .kr. Båda har dessutom fått samverkansbidrag. Anläggningen beräknas företagen tas i bmk sommaren 1990. med likartade

I fråga om samtryckning mellan tidningar utgivnings-

villkor har sådant samarbete åstadkommits med statlig hjälp. I Skara

trycker sex våstgötatidningar gemensamt inom Skaraborgs Press AB, som

till stor del finansierats med fönnånliga statliga lån. Alla tidningar är men med i viss mån olika delmarknader. Frågan om

morgontidningar, trycktider har lösts genom avtal och utgör enligt uppgift inget störande

hinder. I Visby trycker sedan något år de två konkurrerande tidningarna på samma pressar, som liksom i Skara ägs av ett särkilt upprättat bolag.

Trots den ganska intensiva konkurrensen på Gotland fungerar samarbetet väl och uppfattas av deltagande tidningar som ekonomiskt och praktiskt fördelaktigt. Liksom i Skara betraktas inte trycktiderna som något avgörande sedan frågan bestämts avtal. I praktiken vet inte problem genom

företagen från dag till dag vilken tidning som trycks först, utan arbetet inlämningstider. Enligt uppgift har en bestyrs helt av överenskomna också haft effekter ar-

stämd inlåmningstid positiva på det redaktionella

betet. . . Intresset för förefaller nu vara växande. På olika håll

trycksamverkan i landet förekommer att pröva praktiska och ekonomiska förutplaner på

sättningar för samtryck. Motivet är i förekommande fall ett känt behov

av att minska de fasta kostnadema, rationalisera produktionen och anpassa investeringarna till vad som i själva verket behövs för att framställa

produkten.

13.2 Kommitténs överväganden

Även om mycket i den internationella utvecklingen inte kan tillämpas på eller med svenska förhållanden finns det vissa beröringspunk-

jämföras

ter. Liksom i t.ex. Storbritannien har dagspressen i Sverige en stark ställ- Låsannarknaden är stabil. Även tidningar i Sverining i mediesamhället. ge med sedan länge kännbara ekonomiska problem har - med några - kunnat stabila Också små tidning-

undantag peka på ganska upplagor. ar kan ofta visa på ett troget läsarunderlag. Liksom i utlandet är dagspressens problem i Sverige ofta ett kostnads-

Sedan infördes har motivet för det - och kraven

problem. presstödet

- formulerats så att det gäller att balansera från berörda tidningsgrupper

av höga och stigande kostnader för verksamheten med högre intäkter. Detta har t.o.m. lett till krav indexerade produktionsbidrag i takt med på kosmadsutvecklingen.

Utvecklingsstöd 191

De åtgärder som lett till framgång för dagspressen utomlands har genomgående varit inriktade på att reducera kostnaderna i förhållande till intäkterna. Detta har till stor del skett genom teknisk förnyelse och utbyggd samverkan i olika fonner. I Sverige har däremot varit inriktningen att höja intäkterna i förhållande till kostnadema. har Produktionsbidraget betraktats som för uteblivna kompensation annonsintäkter och har höjts i takt med kostnadsutvecklingen. i Som nämnts i det föregående har till teknisk möjligheterna samverkan inom dagspressen tills vidare tilldragit sig ett begränsat intresse i Sverige. I realiteten har flertalet flerdagarstidningar byggt upp en egen komplett teknisk produktion. Med de krav på pressar m.m. som måste ställas av t.ex. en innebär flerdagarstidning det att många företag har investerat i överkapacitet. Tidningar med svag ekonomi har fått göra investeringar som egentligen i många fall är både för dyra och för omfattande för behovet. Såväl fjärde som femte pressutredningen har anfört praktiska hinder för en utvecklad teknisk samverkan. Det gäller främst problem med pressläggningstider och svårigheter med olika investeringsfaser. Kommittén anser inte att om är ett ofrågan pressläggningstidema överstigligt hinder. I de fall samverkan etablerats, t.ex. i Skara och Visby, har dessa frågor kunnat lösas tillfredsställande genom avtal. I Visby vet t.ex. inte de från deltagande tidningarna dag till dag vilken som trycks först. Samverkan har i dessa fall varit framgångsrik, och har inte medfört påtagliga nackdelar för det redaktionella arbetet. Kommitténs undersökningar av olika företag visar att den allmänna är inställningen att frågan om stopptider skulle kunna lösas. Det har för övrigt i stor utsträckning skett under liknande förutsättningar i t.ex. Förenta Staterna i och Storbritannien. Kostnadsutvecklingen i branschen är för närvarande sådan att det för många tidningar, som måste klara allt större investeringar, i en framtid kan bli frågan om att välja mellan en något tidigare pressläggning och att överhuvudtaget kunna komma ut som Kommittén självständig tidning. har erfarit att vissa idag vinstgivande tidningar, som redan dominerar på sina resp. marknader, bedömer.att vinsterna måste ökas avsevärt för att nödvändiga nyinvesteringar i främst tryckpressar skall kunna klaras av utan extraordinär finansiering. I ett sådan perspektiv framstår ennågot framflyttad pressläggning eller en något minskad frihet att välja trycktid som ett mindre problem. Samma sak kan i princip anses gälla om ifråga investeringsfasema. Om valet står mellan å ena sidan en mycket kostsam egeninvestering vid en viss tidpunkt och å den andra en ekonomiskt fördelaktigare nyinvestering genom samverkan vid en annan tidpunkt, torde tidpunkten kunna ses som underordnad de styrande ekonomiska förutsättningarna i de båda alternativen. Fjärde och femte pressutredningarna har också anfört att den allmänna attityden i branschen till teknisk samverkan sedan länge varit awisan-

192 U tvecklingsstöd

de. En förklaring kan i någon mån vara att teknisk samverkan ofta uppfattas som ett relationsproblem snarare än som en rent ekonomisk fråga. Detta illustreras av kommitténs egna undersökningar genom särskild ekonomisk av förhållandena på vissa konkurrensorter. I ett fall noteexpertis ras i rapporteringen beträffande produktionsteknisk samverkan att *båda tidningarna på en konkurrensort inser det närmast absurda i förhållandet att två tryckpressar, belägna på ca 50 meters avstånd, utnyttjas endast ett par timmar varje natt. i Företag som skulle vara ekonomiskt betjänta av- att lägga ut sin tryckning till annat företag drar sig ofta för att göra det med argumentet att man inte vill bli beroende, förlora sin handlingsfrihet eller pris- och konkurrensmässigt hamna i underläge gentemot det företag som kan ta tryckningen. Företag som skulle tjäna på att sälja teknisk överkapacitet drar sig å sin sida för att ge ett annat företag ekonomiska och därmed konkurrensmässiga fördelar av den egna stora tryckeriinvesteringen och samtidigt befria konkurrenten från den tunga investering man själv har genomfört Den ena parten slår vakt om sin självständighet och den andra parten slår vakt om en konkurrensfördel. I en förutsättningslös analys förlorar båda på sin inställning. Den enskilda tidningsrörelsen belastas med teknisk och kostnader som inte i strikt ekonomiska termer är överkapacitet nödvändiga för verksamheten. Kommitténs undersökningar visar att åtskilligt kan uppnås genom teknisk förnyelse och sarnproduktion. Både svenska och internationella exempel ger vid handen att teknisk samverkan kan medföra ett väsentligt förbättrat kostnadsläge för samarbetande tidningar, utan att för den skull den redaktionella självständigheten eller konkurrensen på läsarmarknaden behöver äventyras. Tvärtom kan en minskad kostnadspress sägas skapa förutsättningar för förbättrad redaktionell kvalitet och ett ökat redaktionellt oberoende. Rent allmänt av en

gäller att det är den redaktionella utformningen

tidning som är viktig, inte primärt i vilka former den produceras. Tidningens kvalitet och redaktionella halt avgör. dess betydelse för allmänheten och läsarna. De presspolitiska motiven för statens stöd till dagspressen tar sikte på nyhetsförmedling och opinionsbildning. Såväl i ett föresom presspolitiskt perspektiv är den tekniska produktiotagsekonomiskt nen snarast att se som en i och för sig nödvändig men trots allt kompletterande verksamhet. . För en utgivare som vill göra en bra och prisvärd redaktionell produkt torde det vara naturligt att sträva efter så praktiskt och ekonomiskt fördelaktiga produktionstekniska lösningar som möjligt. Valet av organisation, placering m.m. av den tekniska produktionen borde med ett sådant synsätt styras av priset, spridningsrationaliteten osv. för den redaktionella i produkten. En parallell kan f.ö. i detta avseende dras med distributionen, som genom samdistributionen har avförts som konkurrensmedel utan att detta

U tvecklingsstöd 193

påverkat den redaktionella kvaliteten eller konkurrensen om läsarna. På liknande sätt torde det kunna hävdas att branschen har ett gemensamt intresse av en effektiv och prisvärd teknisk produktion.

Målmedvetna försök att nå rationella produktionstekniska lösningar skulle kunna få två huvudeffekter. För det första kan det medföra ekono-

miska lättnader för dagspressen, bl.a. genom bättre totalt kapacitetsumyttjande, samt fler produktionsaltemativ för tidningarna. Vidare skulle det

kunna skapa utrymme för nyetableringar genom sänkt, totalt kostnadsläge och större möjligheter att gå in på marknaden.

Presspolitiken i form av stöd till dagspressen i olika led värnar om konkurrens och mångfald i och

nyhetsförrnedling opinionsbildning. Det

samhällspolitiskt viktiga i

tidningsutgivningen är den redaktionella pro-

dukten. En tidningsutgivare som får presstöd bör i praktiken se det som ett bidrag till förverkligande av sina redaktionella ambitioner. Mot denna bakgrund är det rimligt att presstödet utformas så att det

kan främja en mot större

utveckling rörlighet och valfrihet i den tekniska

produktionen i syfte att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för tid-

ningsutgivning. Målet bör vara att stärka och underlätta utgivningsvillkoren för svagare dagstidningar och sådana som är beroende av årligt driftsstöd samt skapa för vissa utrymme nyetableringar. Målet i ett vidare perspektiv är att minska det rådande kostnadstrycket och förbättra förutsättningarna för lönsamhet inom branschen i stort.

13.3 Kommitténs

förslag

Kommitténs inkl. undersökningar, internationella jämförelser, har visat att det är fullt möjligt att framställa dagstidningar med oförändrat hög kvalitet i enklare tekniska former än vad som nu ofta förekommer, t.ex. genom introduktion och fullt utnyttjande av datoriserade framställnings-

system och olika modeller för samtryck. Vid fullt genomslag kan sådana åtgärder föra med sig lägre overhead-kostnader, minskade personal- och lokalbehov m.m. och i bättre övrigt skapa korrespondens mellan produktionsapparaten och den marknadsförda produkten.

Liksom hittills bör därför det årliga driftsstödet kombineras med möjligheter till bidrag för mer långsiktiga åtgärder, främst rationaliseringar och omstruktureringar. Det styrande antagandet är att åtskilliga tidningar borde tekniskt och organisatoriskt -- och därmed ekonomiskt bättre kunna anpassas efter utgivningens omfattning och inriktning, så att de kan minska sitt relativa behov av externt stöd och kanske t.o.m. visa lön-

samhet, även om de inte är dominerande på sina resp. marknader.

Kommittén föreslår att ett särskilt utvecklingsstöd inrättas inom pressstödet vid sidan av driftsstödet. Driftsstödet bör ge stabilitet åt den löpande verksamheten och ekonomin medan utvecklingsstödet bör stimulera till och underlätta större, nödvändiga investeringar. Samma grundtanke återfinns i det nuvarande stödsystemet, men där har utvecklingsdelen endast i vissa särskilda fall fått den åsyftade effekten.

x 194 Utvecklingsstöd

Utvecklingsstödet bör utformas så att det verkligen skapar incitament både och ekonomiskt. Stödet bör därför rationaliseringar, systemmässigt effekter och det bör för inriktas på åtgärder som ger positiva långsiktiga vara ekonomiskt attraktivt för tidningsföretagen. På båda dessa punkter

kan det nuvarande stödsystemet sägas vara otillräckligt. och investeringar i å ena Utvecklingsstödet bör avse rationaliseringar och å den andra I det förra fallet riktas sidan förpressledet tryckeriledet. det till enskilda företag och i det senare till samverkansprojekt. Utvecklingsstödet bör inriktas på dagstidningar som har svag ekonomi och därmed svårt att finansiera nödvändiga investeringar. I fråga om starka samverkansprojekt bör dock stödet kunna ges även till ekonomiskt Samverkan mellan enbart tidningar med god ekonomi bör i tidningar. princip inte ses som stödberättigade projekt.

133.1 Förpressinvesteringar

Allmänna som önskar rationalisera sin förpressproduknyhetstidningar tion bör kunna ansöka om utvecklingsstöd. Ansökan inlämnas till Den bör innefatta en fullpresstödsnärnnden. av den inkl. kostständig beskrivning planerade förpressinvesteringen för olika delmoment. Kalkylema bör vara helnadskalkyler projektets och omfatta kostnader för konsultinsatser, vissa avtäckande planering, vecklingskostnader m.m., så att bidragstilldelningen kan anpassas till pro-

jektet i dess helhet. skall att investeringen med- Ansökan med bifogad projektplan påvisa för ekonomiska fördelar för företaget. Det får förutsättas att de ekonomiska fördelarna faller ut först sikt, och att företaget därför behöver på statligt stöd initialt på liknande sätt som för närvarande gäller i fråga om lån ur pressens lånefond för angelägna investeringar. Presstödsnämnden inlämnade ansökningar. Om projektet beprövar döms vara presspolitiskt och företagsekonomiskt befogat, dvs. bidra till fortlevnad och förbättrat kosmadsläge för en tidning i konkurrensmässigt nämnden utbetalning av utvecklingsstöd för ändamåunderläge, beviljar let. Under 1986 investerade svenska dagstidningar anslutna till TU ca 56 i teknisk för (redaktion, annonsavmilj.kr. utrustning förpressproduktion sätteri och Normalt kostar ett helt systembyte för en delning, repro). medelfrekvent nyhetstidning med ca 30 000 exemplar i upplaga mellan för motca 5 och ca 10 milj.kr. För en lågfrekvent tidning kan kostnaden svarande åtgärd beräknas till ca 0,5 milj.kr. Kostnader av denna storleksordning för en genomgripande förnyelse av förpressproduktionen är i presstödsperspektivet ganska begränsade. Med de förordade nivåerna på det årliga driftsstödet kan de totala kostnaför ett i förpressledet för t.ex. en medelfrekvent nyhets-

derna systembyte

tidning bli lägre än det belopp samma tidning kan erhålla i löpande, årligt driftsstöd. g Kommittén föreslår därför att utvecklingsstödet i denna del bör utgå

U tvecklingsstöd 195

som ett rent bidrag. Bidraget bör uppgå till högst 75% av de vid ansökningstillfallet beräknade totala kostnaderna för projektet, dock högst 7,5 miljkr. per projekt. Stödberättigade projekt bör inte uteslutande avse totala systembyten. Även åtgärdsprogram för till kompletteringar gjorda investeringar eller samordning av redan modemiserade delsystem bör kunna få stöd. Allmänt bör dock ansökningar om projektbidrag, oavsett omfattningen av de konkreta åtgärderna, sikta på största möjliga av de olika mointegrering menten i förpressproduktionen. Kommittén anser att de satsningar i som på systembyten förpressledet redan gjorts av vissa företag inte alltid tyder på att planeringen varit klart målinriktad eller klart definierad. målsättningen I vissa fall har delsystem introducerats på olika plan som senare inte utan vidare kunnat samordnas. I andra fall har en omstmkturering på ett delområde genomförts utan att systemkonsekvensema på andra delområden beaktats eller påverkat omläggningen. Ibland har den fulla rationaliseringseffekten inte tagits ut, t.ex. genom brist på förberedelser och personalutbildning. För att underlätta och effektivisera projekteringen av systembyten i förpressledet bör utvecklingsstödet i denna del innefatta krav på särskilda konsultinsatser. Ansökande ramen företag bör inom för sin projektbeskrivning även ha med en konsultdel, som främst kan tjäna som en avstämning mot kända modeller och redan genomförda

investeringar hos

andra jämförbara företag. Företagen bör i sin planering och utformning av ändamålsenliga systembyten i förpressproduktionen kunna påräkna visst biträde av t.ex. Nordisk Avisteknisk Samarbetsnärnnd och institutionen för grafisk teknik vid Kungliga tekniska högskolan, antingen direkt eller genom förmedling till lämplig konsult, ifråga om tänkbara och modeller. Som lämpliga nämnts i det föregående har området utvecklingen på gått så snabbt att det är - idag möjligt t.ex. genom kontakt med nämnda organ att pröva redan framtagna systemidéer. Särskild uppmärksamhet bör i sammanhanget ägnas organisatoriska frågor och administrationen av den nya verksamhetsformen. Efter ett antal år bör betydande erfarenheter kunna ha samlats hos presstödsnärnnden. Nämnden bör således i ett senare skede kunna assistera ansökande företag i om konsultdelen och även i bidra fråga övrigt med rådgivning i sakfrågan. Bidragsgivningen bör även innefatta krav på efterkalkyler, där en tidning redovisar eventuellt uppkomna skillnader mot kalkylen. Denna del är främst ägnad att bygga upp kunskaperna och erfarenheterna hos presstödsnärnnden, men bör även undantagsvis kunna användas för efterprövning av tilläggsbidrag om projektet trots. noggrann visar planering sig bli kostsarnmare än beräknat. Tillläggsbidrag bör inte lämnas till företag som redan fått stöd om maximalt 7,5 milj.kr., och i övrigt inte lämnas med högre belopp än att totalt medel för ändamålet beviljade uppgår till högst 75% av de totala kostnaderna eller högst 7,5 milj.kr.

196 Utvecklingsstöd

Huvudregeln bör vara att en tidning med årligt driftsstöd är berättigad att söka utvecklingsstöd för förpressinvesteringar. Stöd bör även kunna lämnas till en tidning som inte har driftsstöd, men vars marknads- och konkurrenssituation gör det presspolitiskt motiverat med en särskild insats. Det kan t.ex. gälla små och medelstora tidningar som opererar på lokalt begränsade marknader och är trängda av större region- eller överspridda tidningar. Om en tidning utan driftsstöd söker utvecklingsstöd för rationaliseringar i förpressledet bör ansökan relateras till en full redovisning av företagets ekonomiska ställning. Om ansökande tidning på denna grund bedöms ha otillräckliga egna resurser för att genomföra en på sikt ekonomiskt fördelaktig investering i förpressledet bör presstödsnämnden kunna besluta om bidrag på gängse villkor. Utvecklingsstödet i denna del borde enligt kommittén kunna bidra till den produktionstekniskt och ekonomiskt motiverade fömyelseprocessen i dagspressens förpressproduktion och samtidigt, genom den föreslagna utfominingen, bidra till ökade kunskaper och större samordning av utvecklingen på området.

13.3. 2 Samverkan: gemensamma investeringar Investeringar i gemensamma tryckerianläggningar har varit den modell

det nuvarande sarnverkansbidraget och lånemöjlighetema i pressens låne-

fond tar sikte på. Samtryckningen i Skara och Visby och i Stockholm mellan Aftonbladet och Svenska Dagbladet har delfinansierats över pressstödet. Jämfört med totalramen har statens del i finansieringen av nämnda projekt varit begränsad. Pressens lånefond har under större delen av åttiotalet haft en årlig medelsanvisning på 25 milj.kr., och samverkansbidraget har legat mellan 10 och för närvarande 5 milj.kr. per år. Rent teoretiskt avses dessa nivåer täcka behoven inom den stödberåttigade dagspressen under ett år. En investering i nya pressar kan idag för en medelfrekvent nyhetstidning uppgå till väsentligt högre belopp. Om ett par tidningar söker statligt stöd för ändamålet under samma år räcker disponibla medel endast till en marginell del av finansieringen för var och en. Kommitténs undersökningar visar att den erforderliga stimulansen för produktionssamverkan till betydande del kan vara en nivåfråga och att nuvarande nivåer är för låga för att ge de avsedda effekterna. För att

stimulera till samtryck i fonn av gemensamma nysatsningar bör stödet

enligt kommittén göras mer ekonomiskt vägande och systemtekniskt enklare. Det allmänna låneläget är för närvarande gynnsamt. Tidningsföretagen borde ha goda möjligheter att låna för större investeringar på den allmänna kreditmarknaden. Ett hinder som åberopats är att kapitalkostnadema för sådan upplåning är för dryga, särskilt med hänsyn till att nya tryckerianläggningar måste uppföras och lrimmas in samtidigt som man fortsätter att utnyttja de befintliga pressama. I fallet Aftonbladet och g

Utvecklingsstöd 197

Svenska Dagbladet har det bl.a. hävdats att det just var perioden av

dubbelköming som skulle bli ekonomiskt betungande och i viss mån avgörande för frågan om nyinvesteringen. Kommittén anser att bör kunna få tidningsföretag utvecklingsstöd för gemensamma tryckeriinvesteringar i form av räntesubventioner förlån som förutsätts tas på den allmänna kreditrnarknaden. Med en sådan modell kan de nämnda tröskelsvårighetema undanröjas, genom att staten kan gå in och ta på sig kapitalkostnadema eller en del av dem under en

viss tidsperiod. Uppläggningen föreslås bli följande.

Företag som planerar en gemensam tryckeriinvestering får ansöka om

utvecklingsstöd för ändamålet hos presstödsnämnden. Till ansökan fogas en med projektplan fullständiga ekonomiska kalkyler, inkl. en redogörelse för tänkta kreditvillkor i den planerade upplåningen på marknaden,

etc. Av bör projektplanen framgå att den gemensamma medsatsningen för märkbara ekonomiska fördelar för deltagande tidningar när investeringen har genomförts och att statligt stöd behövs för att uppnå de ekonomiska målen.

Presstödsnämnden behandlar och bedömer ansökningarna huruvida anmälda projekt är presspolitiskt och företagsekonomiskt motiverade, dvs. kan bidra till mångfalden inom dagspressen genom att medföra tryggad fortlevnad eller förbättrat kostnadsläge för i första hand föredeltagande tag med svag ekonomi.

Därutöver prövar nämnden de tänkta lånevillkoren för projektet. Nämnden har sedan många år bland sina ledamöter personer med särskild ekonomisk sakkunskap och bankerfarenhet, vilka främst i beslut deltagit angående lån ur pressens lånefond för större investeringar. I sådana frå-

gor äger nämnden enligt gällande regler rätt att bestämma om bl.a. låne-

tid, räntehuvudsakliga och amorteringsvillkor, säkerheter, frågor om

försäkring av intecknad egendom och dröjsmålsränta, m.m. samt även att

på vissa angivna grunder säga upp lån till Det finns därför betalning. inom nämnden både för och erfarenheter kompetens av rent bankmässiga

bedömningar.

Presstödsnämndens av ett behandling samtryckningsprojekt är i detta led av granskande och rådgivande karaktär och bör utrnynna i en preliminär

förhandsbedömning angående möjligheterna att för

utvecklingsstöd ändamålet skall kunna beviljas. Efter presstödsnämndens inledande av behandling samtryckningsprojektet bör berörda företag söka

lånefinansiering på den allmänna kredit-

marknaden. Om en bank el. dyl. beslutar att helt eller delvis finansiera

projektet under förutsättning att staten står för vissa räntekostnader åter-

går ärendet till presstödsnärnnden för slutlig prövning och beslut om utvecklingsstöd.

Stödet får avse den totala räntekostnaden under lånetidens fem första

år för företag som söker utvecklingsstöd för gemensam tryckeriinvestering. Om samverkande eller tidningar, någon enskild tidning som är parti ett med samverkansprojekt, hänvisning till en full redovisning av resp.

198 Utvecklingsstöd

ekonomiska kan att en räntesubvention under tidnings ställning, påvisa ekonomisk för medverkan i en tid av fem år inte utgör tillräcklig trygghet bör kunna pröva huruvida subventionen bör projektet, presstödsnämnden vad som medgivits förlängas något eller några år, dock högst tre utöver vid huvudprövningen. Härutöver bör presstödsnämnden kunna besluta om en statlig lånegakan underlätta för ranti för del av det tagna lånet. En sådan garanti banker och kreditinstitut att in i ett investeringsprojekt och kan för gå övrigt ha en subventionseffekt genom att långivaren med en sådan garanti kan överväga en lägre räntesats på det tagna lånet. Formerna för stöd till statliga kreditgarantier har näringslivet genom behandlats av statsmakterna i anslutning till propositionen om renyligen viderad ñnansplan 1988, den s.k. kompletteringspropositionen (prop. 1987/ 88150). Regeringen föreslog här en långtgående samordning av reglerna för sådana garantier till olika branscher, och riksdagen anslöt sig till detta

förslag. Enligt beslutet bör rent generellt statliga lånegarantier tjäna som ett till de som den allmänna kreditkomplement finansieringsmöjligheter marknaden kan erbjuda och i princip endast lämnas om ett finansieringsbehov inte kan tillgodoses av sökanden själv eller av någon bank eller annat kreditinstitut. Garanti bör i allmänhet lämnas endast om verksamheten bedöms vara eller kunna bli lönsam från företagsekonomisk synför lån får normalt omfatta högst 75 % av krediten jämte punkt. Garanti ränta till och med kreditens förfallodag. Garantigivningen bör avgiftsbeför administration och för förlusläggas för täckning av statens kostnader bör vara avgiftsskyldig. ter på beviljade garantier. Längivaren Kommittén anser att om statliga lånegarantier till näriksdagsbeslutet sammanfaller väl med de av kommittén förordade ambitionerringslivet na med utvecklingsstödet, bl.a. i fråga om kreditmarknadens roll och de ekonomiska målen. Kommittén föreslår därför att utformningen och tilav den statliga inom utvecklingsstödet bör relämpningen lånegarantin bör således admigleras i enlighet med detta beslut. Presstödsnämnden nistrera garantidelen enligt förordningen (1988:764) om statligt stöd till

näringslivet. Kommittén att ett utvecklingsstöd i form av räntegör bedömningen subventioner och innebär ett substantiellt statlånegaranti sammantaget i gemensamma Viligt stöd för stora investeringar tryckerianläggningar. dare bedömer kommittén att garantidelen inte i nämnvärd utsträckning bör påverka de föreslagna resursramama för utvecklingsstöd. - Huvudregeln för beviljande av utvecklingsstöd till gemensamma trycki eriinvesteringar bör vara att minst en av de deltagande tidningarna har årligt driftsstöd.- Om en tidning med driftsstöd planerar projektet med en eller flera högtäckningstidningar utan driftsstöd samtryckning villkor bör den dessutom ges ut på likartade stödtagande tidningen t.ex. ha redaktionella ambitioner eller ungefär samma periodijämförbara - som sina samverkansparter för att den gemensamcitet eller upplaga

Utvecklingsstäd

ma investeringen skall anses Motivet är att ekonomiskt stödberättigad. starka tidningar som planerar samtryckning inte bör kunna över lägga investeringskostnader på staten genom att t.ex. knyta en enstaka lågfrekvent tidning med driftsstöd till projektet. Om däremot ett samverkansprojekt t.ex. omfattar en högtäckningstidning utan årligt driftsstöd och flera lågfrekventa tidningar med driftsstöd, och utgivningsvillkoren således är olika, bör likväl samverkansprojektet anses stödberättigat. Motivet är att den samlade samverkansfördelen för stödtagande tidningar från presspolitiska utgångspunkter i ett sådant fall kan sägas uppväga den obalans huvudregeln avser förhindra. Om såväl en tidning med driftsstöd som en eller flera årligt tidningar utan årligt driftsstöd i ett anmält har samma samverkansprojekt ägare, eller direkt eller indirekt kontrolleras av samma affärsinuessen, bör projektet inte anses vara stödberättigat. Denna bedömning bör avse Lex. kedjor och koncerner eller andra associationer med uppenbara affärsmässiga bindningar. Motivet är att ägare av tidningar och/eller andra företag, där flera enheter är lönsamma, bör kunna klara angelägna investeringar inom sin totala verksamhet utan statlig hjälp. Utvecklingsstödet för gemensamma tryckeriinvesteringar är avsett att främja samverkan. De riktlinjer som nu angivits bör därför inte hårdras eller tillämpas mekaniskt. Varje samverkansprojekt bör prövas på egna meriter. Om ett projekt vid en samlad bedömning framstår som presspolitiskt värdefullt och företagsekonomiskt bör stöd kunna lämnas befogat även om projektet inte utan vidare sammanfaller med de tänkbara modeller som nu skisserats. I den mån en gemensam tryckeriinvestering mellan två eller flera tidningar presenteras i namn av annan juridisk person än de som företag avser att samtrycka, bör utvecklingsstöd kunna lämnas till sådant företag om samproduktionen i övrigt motsvarar stödets syfte. Enligt gällande regler för lån ur pressens lånefond skall lån företrädesvis ges för projekt som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsföretag. Lån för investeringar på orter, där teknisk samverkan mellan tidningsföretag bedöms får inte till möjlig, beviljas projekt som inte avser sådan samverkan, såvida inte berörda tidningsföretag allvarligt har prövat förutsättningarna för samverkan men inte kunnat enas om formerna för denna. Presstödsnämnden har hittills tolkat dessa regler så, att ett samverkansprojekt bör omfatta så många tidningsföretag som möjligt som har praktiska, främst då geografiska, förutsättningar att delta. Med denna infallsvinkel har nämnden i samband med vissa om lån för inansökningar vesteringar begärt samverkansutredningar av sökande företag. Bl.a. ålades Aftonbladet och Svenska Dagbladet att pröva för förutsättningarna ett gemensamt tryckeri innefattande även Dagens Nyheter och Expressen, innan nämnden beslutade bevilja lån för det ursprungligen anmälda projektet. Erfarenheterna i detta avseende belyser en fråga av principiellt intres-

200 Utvecklingsstöd

se, nämligen huruvida det går att med statligt stöd åstadkomma en teknisk samverkan som är så rationell och långtgående som möjligt. Frågan kan bli praktiskt svår om tidningar som förbereder samtryckning av olika skäl håller undan något eller några företag som aktivt önskar komma med iprojektet. Kommittén har övervägt om det finns skäl för en regel med innebörden att statligt stöd för gemensamma tryckeriinvesteringar bör lämnas för

ett visst projekt först sedan tänkbara, bredare modeller har prövats. Kommittén kan dock för sin del konstatera att de försök som gjorts att bredda

samverkansbasen i samband med stödprövningen hittills inte givit positi-

va resultat. I praktiken torde anmälda samverkansprojekt få förutsättas återspegla vad som är ekonomiskt och praktiskt gynnsamt i det enskilda

fallet. Någon särskild regel bör därför inte formuleras. Kommittén förut-

sätter dock att presstödsnämnden i sin presspolitiska prövning av anmälda projekt beaktar de nu nämnda aspekterna, och i samband med ett preliminärt förhandsbesked om utvecklingsstöd tar särskild hänsyn till

om något annat företag anmält ett aktivt intresse av att delta i projektet.

Kommittén föreslår således att presstödsnämndens långivning upp-

hör. Förslaget innebär att staten inte längre uppträder som direkt motpart

till tidningsföretag som önskar låneñnansiera större investeringar.

13.33 Samverkan: legotryck Samverkan i tryckeriledet kan också genomföras på så sätt att en tidning

köper sina trycktjänster hos en annan tidning, s.k. legotryckning. Som

nämnts i det föregående kan en sådan modell innebära märkbara ekono-

miska fördelar för båda parter därigenom att den säljande tidningen höjer avkastningen på investerat kapital och den köpande tidningen slipper

driva ett eget tryckeri.

Denna modell har på senare år utvecklats mycket snabbt intematio-

nellt och har medfört avsevärda kostnadslättnader för berörda företag och

ett effektivare totalt kapacitetsutnyttjande på tryckerisidan. I princip finns förutsättningar för en sådan utveckling även i Sverige. Vissa tidningsföretag, främst sådana utan statligt stöd, har mer än tidigare börjat köpa

tekniska eller tjänster utifrån, ifråga om koncerner och kedjor --

samordna delar av den tekniska produktionen med motsvarande effekt. Kommittén anser det befogat med ett statligt stöd för att stimulera till rationaliseringar och kostnadsbesparande åtgärder genom ökad legotryck-

ning. För att motverka ibland åberopade tveksamheter angående förändrade konkurrensvillkor och ensidigt beroende, måste ett sådant stöd enligt kommittén innehålla vissa fördelar för den säljande parten och vara ekonomiskt betryggande för den köpande parten för att kunna få en positiv effekt. Samdisuibutionsrabatten kan härvid tjäna som lämplig förebild. Systemet innebär i praktiken att svagare tidningar får gå med i starkare

tidningars distributionsapparat. Lågtäckningstidningarna slipper bygga upp

egna distributionssystem och högtäckningstidningama får rabatt av staten

Utvecklingsstöd 201

för att in andra släppa tidningar i den egna distributionen. Det centrala är att svagare tidningar kommer in i starkare med vissa tidningars systern, ekonomiska fördelar för båda, och att systemet i sin helhet bedrivs rationellt och kostnadseffektivt.

Kommittén anser att ett särskilt samtryckningsbidrag bör lämnas inom ramen för utvecklingsstödet för samtryckning i fonn av legoproduktion av dagstidningar. Stödet i denna del bör bidra till minskade tryckkostnader för både den säljande och den köpande parten.

Samtryckningsbidraget bör på lämpligt sätt relateras till kostnaderna

för av en allmän tryckning nyhetstidning. Att med någon större säkerhet bestämma eller generalisera särkostnadema för

tidningstryckning kan ofta

vara svårt. Det går t.ex. inte utan vidare att särfördela kapacitetskostnadema för tryckning på de olika produkter och arbetsuppgifter som kan ingå i den totala verksamheten i olika tryckerier. Det kan gälla både löner, maskinell utrustning och materiel. Vidare beror kostnaderna dels av den köpta tjänstens karaktär, dvs. om uppdraget innefattar tex. montage, rastrering m.m. eller startar direkt med

plåtframställning av färdiga

sidoriginal, dels av kundens önskemål angående tex. färgsättning. En mätbar faktor i är emellertid sammanhanget papperskostnaden. Både förbrukningen och är kända. priset Kommitténs analyser visar att papperskostnaden för en medelfrekvent nyhetstidning i dag kan beräknas till ca 55 å 65 öre per exemplar. För storstadstidningar kan papperskostnaden uppgå till det dubbla. Kostnadsvariationerna av format betingas och omfång.

Kommitténs undersökningar, bl.a. genom särskild ekonomisk expertis, antyder att övriga tryckkostnader räknat per tidningsexemplar i grova drag kan skattas till ungefär lika mycket som kosmadema för papperet. Trots de som redovisats svårigheter angående säkerheten i en sådan bedömning anser kommittén att en sådan bör kunna skatming tjäna som riktvärde för dimensioneringen av ett samtryckningsbidrag. Beräkningstekniskt bör bidraget relateras till antalet

schablonmässigt

tidningsexemplar i den legotryckta upplagan. Kommittén föreslår att 12 öre per tryckt och betalat exemplar utgår i bidrag till vart och ett av de

samverkande

tidningsföretagen. Den föreslagna nivån innebär att tryck-

kostnadema kan beräknas minska med ca 10 % för köparen och medföra en i kronor räknat lika stor för intäktsökning säljaren. Kommittén föreslår vidare att bidraget bör lämnas för högst tio miljoner tryckta och betalade tidningsexemplar per år.

Samtryckningsbidraget

uppgår således till totalt högst 1,2 milj.kr. per år och företag. Enligt kommittén är det tveksamt om med större tidningar årsvolymer för närvarande har naturliga förutsättningar att legotrycka. För sådana företag torde det vara av större intresse att rationalisera tryckningen genom inves-

teringar i nya tryckerianläggningar i samverkan med andra. Kommittén föreslår att slutligen samtryckningsbidrag bör lämnas till samma företag under en tid av högst sju år. En sådan tid bör medge berörda företag att utvärdera goda möjligheter samarbetet och överväga

202 U tvecklingsstöd

för fortsättningen. Med hänsyn till den normala livslängden för åtgärder tryckpressar m.m. anser kommittén en sådan tidsperiod ganska väl avpassad till den fortlöpande investeringsplaneringen rent generellt inom dagspressen. Huvudregeln för tilldelning av samtryckningsbidrag för legotryckning bör vara att båda parter är tidningsföretag som ger ut en allmän nyhetstidning, varav minst den ena har årligt driftsstöd. Motivet är att bidraget främst till ett effektivt utnyttjande av den samlade tryckerikapacisyftar teten inom dagspressen. får även beviljas företag som ägs gemensamt av Samtryckningsbidrag två eller flera och som producerar allmänna nyhetstidtidningsföretag ningar genom samverkan. I den mån gemensamt uppförda tidningstryckerier har någon överkapacitet att sälja, bör t.ex. lågfrekventa nyhetstidtill båda parter ges möjligheter till ningar genom Samtryckningsbidrag köp av trycktjänster i sådana företag. bör inte lämnas för legotryckning mellan parter Samtryckningsbidrag kontrolleras av samsom har samma ägare eller som direkt eller indirekt ma affärsintressen, t.ex. i form av kedjor och koncerner. I sådant fall får betraktas som en intern rationalisering, där vinsten stanlegotryckningen nar hos ägaren eller företagsgruppen. Om säljaren av är ett rent tryckeriföretag, vars hela trycktjänsten verksamhet omfattar tryckning av olika publikationer, bör samtryckningsbidrag i princip endast lämnas till den nyhetstidning som köper tjänsten. kan uppkomma om t.ex. ett civiltryckeri utveck- Bedömningssvårigheter lats inom ramen för tidningsutgivning, men sedan av olika skäl fått en och/eller juridiskt självständig status. Presstödsnämnden organisatoriskt får i förekommande fall bedöma vad som är presspolitiskt skäligt. Som huvudprincip vid sådana bedömningar bör gälla att samtryckningsbidrag lämnas för tryckning hos ett tryckeri som har ställning av kompletterande verksamhet till tidningsutgivning, i enlighet med stödfonnens huvudsyfte att främja ökad samtryckning mellan tidningsföretag. Liksom i om investeringar i förpressproduktion bör en ansökan fråga om Samtryckningsbidrag åtföljas av en projektplan med en redovisning av aktuella och ekonomiska kalkyler för den företagens tryckkostnader Denna del är främst ägnad att bygga upp planerade legotryckningen. kunskaper och erfarenheter av samverkansformen och i första hand dess ekonomiska effekter. för innebär en långt- Den föreslagna modellen Samtryckningsbidrag i hela den nya presstödsmodellen. Såväl driftsgående systemkonsekvens stödet som samdistributionsrabatten och samtryckningsbi- (veckovolym) draget blir då exemplarbaserade. Samtryckningsbidraget i föreslagen utformning kan sägas innebära vissa tillkommande kostnader för staten. Men om legotryckningen utvecklas kan det också enligt kommittén inträffa att de tidigare nämnda ekonomiska fördelarna för båda eller alla deltagande parter blir mer uppenbara, på samma sätt som skett internationellt. Det kan då också hända

Utvecklingsstöd 203

att senare nyinvesteringar dimensioneras efter ett annat kundunderlag och en annan marknadssituation. Om utvecklingen skulle gå åtdetta håll skulle samtryckningsbidraget på längre sikt kanske kunna avvaras. I ett sådant perspektiv skulle bidraget närmast ha funktionen att initiera och stimulera en företagsekonomiskt motiverad process. Tills vidare gäller dock att bidraget har funktionen att främja ett effektivare och mer rationellt kapacitetsutnyttjande på tryckerisidan.

133.4 Övriga investeringar

Kommittén har i det föregående föreslagit statligt stöd för investeringar i teknisk produktion på några väl definierade områden. Det är kommitténs uppfattning att det statliga presstödet i första hand på dessa områden kan få betydande strukturella och ekonomiska effekter som kan bidra till ett förbättrat kostnadsläge för tidningsföretag med svag eller ansträngd ekonomi. Det är icke desto mindre möjligt att vissa företag kan rationaliuppnå seringar och produktionsförbättringar i andra former än de nu förordade, och med delvis andra åtgärder. Kommittén föreslår att utvecklingsstöd även bör kunna lämnas för särskilda rationaliseringsprojekt som ar avsedda att på längre sikt förbättra ett tidningsföretags ekonomi. Sådant stöd får lämnas med utgångspunkt i en bedömning av en till ansökan fogad projektplan, där sökande företag dels medelst en full redovisning av sin ekonomiska sitt behov ställning styrker av statligt stöd, dels också påvisar att det planerade projektet medför långsiktigt positiva ekonomiska effekter. Stödet bör kunna lämnas till en tidning som har årligt driftsstöd men däremot inte utvecklingsstöd i annan ordning. Stöd bör även kunna lämnas till en tidning som varken har driftsstöd eller men utvecklingsstöd, vars marknads- och konkurrenssituation gör det presspolitiskt befogat med en särskild insats. Det kan t.ex. gälla små och medelstora tidningar som opererar på lokalt begränsade marknader och år trängda av större i region- eller överspridda tidningar. Stödet bör avse sådana rationaliseringsåtgärder som inte faller under huvudreglema för utvecklingsstöd. Ett tidningsföretag bör kunna få stödet endast en gång. Stödet bör utgöra högst 1 milj.kr. för lågfrekventa tidningar och högst 2 milj.kr. för hög- och medelfrekventa tidningar.

13.3.5 Allmänna bestämmelser och Övergångsbestämmelser En ansökan om bör alltid baseras en med utvecklingsstöd på projektplan heltäckande ekonomiska kalkyler. Projektbeskrivningen bör innefatta en redovisning av rådande ekonomiska och produktionstekniska förhållanden, planerade åtgärder samt beräknade effekter. Av projektplanen bör det att de leder till framgå planerade åtgärderna långsiktiga ekonomiska förbättringar för företaget samt att stöd statligt

204 Utvecklingsstöd

behövs för att uppnå de ekonomiska målen. Den ekonomiska redovisningen bör göras på sådant sätt att den enskilda tidningsrörelsens ekonomiska villkor framgår klart och entydigt. Kommittén återkommer till denna särskilda fråga i kapitel 16. Presstödsnåmnden bör ha rätt att från företag som ansöker om utvecklingsstöd begära in de uppgifter och upplysningar som nämnden anser sig behöva för sin prövning av ärendet. Utvecklingsstöd bör ifråga om förpressinvesteringar och investeringar

i gemensamma tryckerianläggningar betalas ut i takt med

investeringarnas genomförande och den ordning presstödsnämnden finner lämpligt i det enskilda fallet. Samtryckningsbidrag bör betalas ut en gång om året och med ett belopp som motsvarar den stödberättigade verksamheten under hela detta år. Beträffande lågfrekventa tidningar kan utvecklingsstöd utgå till grupp av tidningar på grundval av gemensamt redovisade projektplaner. Det föreslagna utvecklingsstödet för olika slags i tidinvesteringar ningsproduktionen ersätter nuvarande utvecklingsbidrag, samverkansbidrag och lån ur pressens lånefond. De medel som anvisas under nämnda stödfonner förs över till det nya utvecklingsstödet. Regelverket anpassas i enlighet med de nu redovisade förslagen. Den nya ordningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1989. För tidningsföretag som beviljats samverkansbidrag enligt hittills gällande och som inte vid denna regler, tidpunkt mottagit det beviljade bidraget fullt ut, gäller de tidigare reglerna oförändrade tills dess utbetalning och eventuella motprestationer enligt presstödsnämndens bidragsbeslut har slutförts. Eventuellt resterande bokförs under ututbetalningar vecklingsstödet För som tidningsföretag beviljats lån ur pressens lånefond före samma tidpunkt gåller oförändrat den och de allmänna villkor uppläggning som presstödsnämnden angivit i lånebeslutet, Presstödsnämnden får även fortsättningsvis handlägga ett sådant låneärende i enlighet med de regler som gällde vid tiden för lånebeslutet, t.ex. i fråga om återbetalningsplan, ytterligare räntefrihet, dröjsmålsränta och uppsägning till betalning. Kostnads- och intäktseffekter bokförs under utvecklingsstödet, utom i fråga om lånet till Aftonbladet och Svenska Dagbladet som redovisas separat i enlighet med riksdagens särskilda medelsanvisning för ändamålet. Om ett tidningsföretag med lån ur pressens lånefond önskar sätta om lånet till ett utvecklingsstöd enligt de nu förordade, nya formerna bör presstödsnämnden kunna pröva frågan som ett nytt ansökningsärende. I samband med sakprövningen får nämnden bestämma former och villkor för en eventuell omläggning till det nya systemet. Inom ramen för föreslås utvecklingsstödet också vissa åtgärder på utbildningssidan. Kommittén övergår nu till att behandla dessa frågor.

tvecklirtgsstöd

U 205

Utbildningsfrågor

Utvecklingen på massmedieomrâdet och inom aktualiserar dagspressen också frågan om i vilken utsträckning utbildningen på området motsvarar de behov och önskemål som är förknippade med branschens nuvarande och kommande struktur och konkurrenskraft och dagspressens roll som förmedlare av nyhetsinformation och opinionsbildning i den demokratiska processen.

13.4.1 Journalistik

Högskoleutbildning i journalistik bedrivs vid joumalisthögskoloma i Stockholm och Göteborg. Utbildningens utformning och inriktning har varit föremål för åtskilliga utredningar. I augusti 1987 lämnade utredningen om högskolans

joumalistutbildning sitt betänkande (SOU 1987:50) Hög-

skolans

joumalistutbildning.

Utredningen föreslår en tvåårig grundläggande

joumalistutbildning

inom högskolan. Praktiktenninen föreslås ersatt med en veckas miljöpraktik och sex veckors praktik i nyhetsjoumalistik och reportage. De tretton veckor som frigörs genom förkortning av praktiken föreslås ägnas åt studier i samhällsvetenskap, journalistiska ämnen och svenska språket.

Grundutbildningen föreslås indelas i ett samhällsvetenskapligt, ett jour-

nalistiskt samt ett medieinriktat block med kurser i dagspress, annan press, radio samt TV. Antagningen för hela utbildningsprogiammet bör sänkas från 120 till 100 elever, vartill kommer särskild med annan rekrytering kunskapsbas till delar av utbildningen. Antagningen av elever föreslås på nytt ske efter urvalsprov motsvarande dem som gällde innan joumalisthögskoloma blev institutioner inom högskolan.

Utredningen har funnit ett stort behov av fortbildning. Joumalisthögskolorna och Institutionen för fortbildning av journalister i Kalmar bör ha ett

vidareutbildningsutbud som sammantaget motsvarar en termins stu-

dier. Vidare bör en

forskningsförberedande påbyggnadsutbildning i jour-

nalistik om 20 poäng startas.

Särskilda adjungerade professurer i Lex. nyhetsjoumalistik och research samt reportage och intervju bör inrättas och besättas med fram-

stående yrkesverksamma journalister, som föreslås undervisa på deltid vid sidan av sina ordinarie Professurema befattningar. bör byta innehavare vartannat år.

Joumalistlinjens nuvarande uppdrag att utbilda även för informationsuppgifter inom offentliga och enskilda och organisationer företag bör upphävas. Journalister och informatörer har enligt utredningen olika yrken och utbildningen bör i enlighet härmed åtskiljas inom högskolan.

Utredningen påpekar att det totala utbudet av kurser och tillgängliga

utbildningsmöjligheter blir alltmer och föreslår

oöverskådligt att ett samarbetsorgan för all inrättas.

joumalistutbildning

Avslutningsvis anser utredningen att joumalisthögskoloma i Stock-

Utvecklingsstöd

investera i redaktionella datorsystem så att

holm och Göteborg måste få

eleverna med den teknik de möter ute under utbildningen görs förtrogna › på arbetsplatserna. Betänkandet har remissbehandlats. Remissopinionen är till väsentliga delar kritisk. Flera instanser påpekar att ambitionerna med förslagen framhäver nödvändigheten av en treårig utbildning. Förkortningen av praktiinte överlag, och några instanser framhåller att det alltken accepteras råder oklarheter huruvida joumalistutbildningen är en yrkesutbildjämt I vissa fall anmärks på bristen på samning eller en högskoleutbildning. ordning mellan fackämnen och journalistik. Universitets- och högskoleämbetet har hemställt att regeringen ger ämbetet i uppdrag att göra en ny utredning som syftar till en treårig utbildning. framtida utformning bereds för när- Frågan om joumalistutbildningens varande i regeringskansliet. Det ingår inte i dagstidningskommitténs uppdrag att diskutera frågor om Kommittén kan dock på allmänna grunder unjoumalistutbildningen. det i att utbildningen ges en sådan inriktning och derstryka angelägna kvalitet och redaktionella att dagspressens samhällsroll dagstidningarnas standard befrämjas. Med hänsyn bl.a. till dagspressens starka ställning i det allmänna medvetandet och till en eventuellt ökad konkurrens från andra medier bör alla möjligheter att förbättra och vidareutveckla joumalistutbildningen noggrant uppmärksammas. På en bestämd punkt vill emellertid kommittén framföra sin mening. Kommittén anser att det måste vara att högskolans utbildning i självklart har till ett fullgott redaktionellt datorsystem. I annat journalistik tillgång fall kan det bli svårt för utexaminerade journalister att rent praktiskt utöva sitt och utbildningen av joumalisyrke på dagstidningsredaktioner, ter kan komma i allvarlig otakt med de konkreta förutsättningarna på tilltänkta arbetsplatser.

13.4.2 Grafisk teknik

i teknik bedrivs Vid Utbildning grafisk på olika plan och i olika former. finns en tvåårig utbildning i grafisk teknolohögskolan iFalun/Borlänge gi. Grafiska institutet har en tvåårsutbildning för personer som gått ut men saknar yrkeserfarenheter. Det finns ett femtontal yrkesgymnasiet skolor det området. Utbildför ungdomar som avser arbeta på grafiska ningen omfattar två års teori och ett års inskolning på ett företag. Grafiska yrkesnämnden har olika utbildningsprogram i grafisk teknik,

som ofta är ortsförlagda och

t.ex. användning av s.k. desktop publishing, bedrivs i samarbete med lokala AMU-center. Vid Yrkestekniska Högskofinns ett för fortbildning av grafiker med _ lan (YTH) utbildningsutbud fem års Dessutom utbildningsinsatser i olika yrkeserfarenhet. görs olika företag internt i arbetsgivarnas regi. I takt med den snabba tekniska utvecklingen på det grafiska området har behovet acav utbildning anpassad till nya tekniska förutsättningar centuerats. 1986 års teknik- och samarbetsavtal mellan Grafiska fackför-

Utvecklingsstäd

bundet och bl.a. Grafiska arbetsgivareförbundet och arbets- Tidningamas givareförening handlar till väsentlig del om och arorganisationsfrågor betsfördelning för framställning av tryckta publikationer medelst ny teknik. I samband härmed frarnhävs i avtalet behovet av och utbildning omskolning av berörd personal. Sådan och skall utbildning omskolning enligt avtalet planeras så att den kan äga rum i takt med att ny teknik introduceras. I linje med det växande intresset för en utvecklad grafisk utbildning har nyligen en studieinriktning för grafisk teknik inrättats under Institutionen för inom Maskinsektionen tillverkningssystem vid Kungliga tekniska högskolan. Utbildning och forskning i ämnet förestås av professor Nils Enlund, som arbetat med och forskat kring ny teknik i särskilt tidningsframställning både i Finland och internationellt. Den nya utbildningen är i stor utsträckning inriktad på den nya teknikens möjligheter inom den grafiska produktionen, Lex. i dagspressen. Ca femton personer har hittills utexaminerats. Forskarutbildningen i ämnet är också knuten till Grafiska laboratoriet för informations- och GLIMT är ett koordinemediateknologi (GLIMT). rande organ för KTH:s forskningsverksamhet inom området Grafisk teknik och mediateknik. Arbetet bedrivs i samverkan med en referensgrupp bestående av representanter för den grafiska industrin och leverantörsindustrin. Forskningen avser bl.a. metoder, teknik och kvalitet vid visuell informationsbehandling och studier i produktionsstyming och tryckkvalitet. Laboratoriets resurser och används också för kunskaper forskningsoch utredningsarbete på uppdrag av industri och organisationer. Forskningsresultat publiceras i en enhetlig publikationsserie. _ I anslutning till vad som sägs i teknik- och samarbetsavtalet angående utbildning och omskolning har Grafiska fackförbundet genomfört en särskild undersökning av och vid ett utbildningsläget utbildningsbehovet nittiotal dagstidningar och andra På basis av resultaten tidningsföretag. av undersökningen har förbundet tagit ett förnyat utbildningsinitiativ. Utgångspunkten är att införande av ny teknik inte kan medföra en mer rationell produktion, såvida det inte förenas med adekvata kunskaper i hanteringen. Förbundet har funnit att det i ett stort antal saknas företag yrkesutbildning för ny teknik, även på tryckerisidan. Det finns för närvarande inte heller någon central för utbildning tryckare. Förbundet har därför presenterat planer på ett särskilt utbildningscenter för kontinuerlig av teknisk fortbildning personal, såväl tidningsarbetare som arbetsledare och personal på annonsavdelningar. Utbildningen inriktas på att befintliga skall kunna överföras yrkesutövare till nya system och en ökad förståelse för sambandet på i hela processkedjan. Generellt anser förbundet att de nya tekniska kräver förutsättningama en annan arbetsorganisation, med större rörlighet för personalen mellan olika och delvis nya arbetsuppgifter. Den organisationsmodell som ursprungligen byggdes upp kring blytekniken har enligt förbundet i stora drag behållits, trots att den nya tekniken medfört en radikalt förändrad

208 U tvecklingsstöd

situation. Förbundet vill istället se organisationsmodeller som bygger på de tre förutsättningarna ny teknik, utbildning och rörlighet Med ett utbildningscenter med föreslagen inriktning anser förbundet att förutsättningar kan skapas för en mer samordnad och målmedveten förnyelse av den tekniska produktionen i t.ex. dagstidningsframställningen. En sådan utveckling skulle i sin tur enligt förbundet kunna underlätta övergången till en mer av produktionen och ändamålsenlig organisation till väsentliga rationaliseringar i övrigt.

13.43 Ekonomi och tidningsledning

För närvarande finns ingen utbildning med specialinriktning på tidningsekonomi och tidningsledning. Bl.a. i Stockholm och handelshögskoloma Göteborg och institutioner företagsekonomiska inom högskolan erbjuder ett brett utbildningsutbud för studier och i ekonomi med allforskning män företagsinriktning. Därtill kommer olika slags kurser och särskild fortbildning, t.ex. inom näringslivet, som behandlar ekonomisk verksamhet i olika former. Inom branschens berörs egen utbildningsverksamhet från skilda infallsvinklar olika aspekter på tidningsledning. Tidningsföretag kan i vissa väsentliga avseenden sägas skilja sig från andra typer av affärsföretag. Detta hänger dels samman med att produktionen är löpande och intensiv och att den bedrivs under kontinuerlig tidspress. Dels beror det på den speciella karaktären på ett tidningsföretag. Ett sådant företag utgör i realiteten en kombination av å ena sidan en i avsevärd oberoende redaktionell verksamhet utsträckning med ett specifikt informationsansvar och å andra sidan en verksamhet för administration och ekonomi. Bl.a. kännedomen om dessa förhållanden har gjort att tanken på särskild utbildning i tidningsekonomi eller har väckts vid tidningsledning olika tillfällen. För ca tio är sedan utarbetade Lex. företagsekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet i samarbete med bl.a. Svenska tidningsutgivareföreningen ett förslag till en tjugopoängskurs i tidningsekonomi, som tänktes förlagd till den nämnda institutionen. Tyngdpunkten i den kursen planerade låg inom ämnena företagsekonomi och statsvetenskap. Kursen avsåg personer i arbetsledande ställning inom redaktions-, ekonomi-, distributions- och vid tidsäljavdelningar ningsföretag, dvs. praktiskt verksamma personer. Kursen skulle indelas i fyra likstora delkurser, nämligen dagspressens struktur och funktion, företagsadministration, ekonomisk analys och bedömning samt marknadsföring. Deltagarna skulle arbeta med branschanknutna praktikfall. Inom delkursen förbereddes bl.a. företagsadministration studier av ny teknik, grundläggande ADB-orientering, systemutfonnning inom branschen, genomförandestrategier samt grafisk forskning. Delkursen ekonomisk analys och inriktades bl.a. lönsamhets- och bedömning på investeringsbedömning. Av ekonomiska skäl ansåg sig universitetet i Göteborg inte ha möjligheter att starta den planerade kursen, som således aldrig har realiserats.

U tvecklingsstöd 209

Tidningarnas arbetsgivareförening har i olika sammanhang betonat att tidningsutgivningens specifika i förutsättningar helhetsperspektivet måste vara väl kända på alla nivåer och inom alla sektorer av verksamheten. Anställda på såväl den ekonomiska och administrativa sidan som på den redaktionella, den tekniska och på annonssidan måste utveckla en bred förståelse för ömsesidiga villkor för att utgivningen skall kunna bedrivas på ett effektivt och sammanhållet sätt. Sedan 1973 finns bl.a. ett för nordiska ledarutvecklingsprogram tidningsledare (det s.k. Nordic Management Programme), som består av intematkurser i förening med studieresor. år i huvudsak Undervisningen inriktad på fallstudier av utifrån tidningsledning material som presenteras av deltagarna eller insamlas under studieresoma. Antalet platser i programmet är begränsat, liksom och utbildningens längd omfattning. Sedan 1973 har ca 200 personer med olika chefsuppgifter genomgått programmet. På programmet för år 1988 står bl.a. frågor om orproduktutveckling, ganisationsutveckling, nya ledningsprinciper samt strategisk I ledning. samband diskuteras t.ex.

härmed frågor om ny managementstil, olika exempel på affärsidéer, organisationsförändringar med särskild

hänsyn till ledarutveckling, hur man får med sig personalen för nödvändiga förändringar samt hur man kan implementera nya strategier i organisationen. Programmet är uppdelat på fyra veckokurser. 25-30 praktiskt verksamma tidningsledare, konsulter och akademiska lärare föreläser och medverkar bl.a. i olika grupparbeten. Internationellt har frågor om och tidningsledning tidningsekonomi på olika håll omsatts i utbildningsprogram. Kommittén har i detta sammanhang särskilt uppmärksammat de senaste årens i utveckling på området Förenta Staterna.

Ledning av tidningsföretag anses i Förenta Staterna vara en av dagspressens viktigaste framtidsfrågor. Uppmärksamheten har resulterat i en omfattande utbildning i tidningsledning (newspaper management). Utbildningen bedrivs i olika former, från kortare seminarier till universitetsprogram för Masters- och doktorsexamen, av olika huvudmän såsom branschorganisationer, bransch- eller stiftelser företagsanknutna samt privata och delstatliga universitet. Ämnet har också gett upphov till en omfattande litteratur. Det huvudsakliga motivet bakom denna utveckling är att marknadsekonomin och en ökande konkurrens från andra medier anses kräva professionell företagsledning också av tidningsföretag. Dagspressens konkurrensmöjligheter hänger samtidigt ihop med tidningarnas förmåga att erbjuda en jämn och hög journalistisk kvalitet samt att på bästa sätt fullgöra sina public service-funktioner. Därför anses det önskvärt att ledare för tidningsföretag är grundligt skolade både i fråga om denna dagspressens särskiljande roll och karaktäristiska egenskaper och beträffande de marknadsmässiga och företagsekonomiska villkoren. Utbildningen är således genomgående inriktad på att uppnå en för-

210 Utvecklingsstöd

ening av ekonomisk, redaktionell och annan vägande kompetens i ett samlat ledningsperspektiv. synsättet medför också att rekryteringen till utbildningen ofta medvetet görs ur olika personalkategorier inom företagen som sedan systematiskt och enligt olika rotationsprinciper i kursutbudet utbildas i verksamhetens olika delmoment. En sådan breddning och samordning av den totala kunskapsbasen inom ett tidningsföretag betraktas som en nödvändig förutsättning för en framgångsrik strategisk framförhållning och fortsatt konkurrenskraft på den totala mediemarknaden. Intensifieringen av tidningsutbildningen i Förenta Staterna är delvis historiskt betingad. Fram till början av 1970-talet utövades tidningsledningen ofta mer eller mindre slentrianmässigt utan någon långsiktig strategisk planering. Produktutvecklingen avstannade och utrymme skapades för konkurrens från andra medier. På lokala marknader skedde en snabb framväxt av bl.a. fådagarstidningar. Tidigare dominerande lokala flerdagarstidningar förlorade marknadsandelar till både andra tidningar och andra medier. Utvecklingen ledde till att branschen vaknade till insikt om behovet av förnyelse och nya grepp, bl.a. i form av stora satsningar på utbildning. Tidningskedjor och koncerner har drivit på utvecklingen och ställt omfattande egna resurser till förfogande. Följden har blivit att relevant och målinriktad utbildning sker dels internt i företagen, dels vid branschens egna utbildningsanstalter, dels slutligen i vid universiteten i form av grundoch vidareutbildning. Det breda utbudet medför att utbildning i tidningsledning kan ges

både inom grundutbildningen i journalistik och företagsekonomi samt

som fortbildning till tidningspersonal senare i karriären. Branschens och utbildningsväsendets högst väsentliga satsningar på området har inte bara skapat en omfattande och växande vetenskap och forskning på området, utan också en ständigt pågående överströmning av kunniga lärare mellan företagen och utbildningsprogrammen. Företagen hämtar numera ofta blivande chefer ur alla yrkesgrupper knutna till tidningsframställningen, med tonvikt på joumalistkåren. Allmänt anses journalister ha goda förutsättningar att förena sina insikter om tidningens publicistiska roll med kunskaper i företagsledning ochmarknadsföring, dvs. att företräda ett s.k. total newspaper concept. Oavsett varifrån tidningsledama hämtas leder den brett upplagda, målinriktade utbildningen i riktning mot att de traditionella murarna mellan olika delverksamheter inom tidningsutgivningen i allt större utsträckning bryts . ner. a.. m, .H .. 114.4 Kommitténs överväganden ... .. ,_ Kommittén anser att de initiativ som tagits på utbildningsområdet i olika . sammanhang tillsammantaget illustrerar betydelsen av en ändamålsenlig utbildning för personer verksamma inom tidningsutgivningen. Kommittén kan vidare konstatera att den på senare år ökande känslan

21 1 Utvecklingsstöd

för utbildningens betydelse i stor utsträckning år kopplad till utvecklingen på det tekniska området. Såväl den nya studieinriktningen i grafisk teknik vid Kungliga tekniska inom Norhögskolan som kursprogrammen dic Management Prograrnmme och Grafiska fackförbundets förslag till utbildningscenter handlar i väsentliga delar om ökade i - och kunskaper ett förbättrat utnyttjande av - den nya tekniken inom tidningsproduktionen. Utredningen om högskolans joumalistutbildning framhåller vikten av att journalister redan under sin högskoleutbildning görs förtrogna med den tekniska som de kan komma apparatur att arbeta med i sin yrkesutövning. En annan klar tendens i det kursutbud m.m. som för närvarande förekommer för personer verksamma inom år att om ordagspressen frågor ganisation och rörlighet mellan olika delområden inom verksamheten blivit allt mer framträdande. Beträffande organisationsformer ges även dessa en direkt anknytning till de nya tekniska förutsättningarna i tidningsproduktionen, vilket illustreras av den senaste utvecklingen inom den grafiska och utbildningen framgår av NATS bedömningar i ET -rapporten och det finländska SISUprojektet. Behovet av rörlighet mellan olika delområden och funktioner framhålls särskilt på grafikersidan, men är även klart antytt i de teknik- och samarbetsavtal som för närvarande mellan arbetsmarknadens gäller parter inom branschen. Behovet av ökad rörlighet får en särskild i belysning de utbildningsprogram som under senare år utvecklats i Förenta Staterna. Kommittén delar för sin del att är av avuppfattningen utbildningen görande betydelse för att och strukturrationaliseringar förnyelse av produktionsförloppet inom tidningsutgivningen skall få › påtagligt positiva effekter. Introduktion av ny teknik och nya uppgifter blir knappast verkom inte personal på olika nivåer skolas i enlighet med de nya ningsfullt förutsättningarna. På samma sätt är det naturligt att med särskilda utbildningsinsatser verka för den flexibilitet och rörlighet i organisation och produktion som den nya tekniken lämnar utrymme för. I Detsamma gäller i relation till det statliga presstödet. För att statliga satsningar på utveckling och strukturomvandling inom branschen skall kunna få ett krävs att som strävar verkligt genomslag, företag i denna riktning kan inhämta den kompetens och de kunskaper som behövs för att tänkbara skall kunna omsättas rationaliseringsmodeller i praktiken i den löpande verksamheten. Detta innebär också att staten har ett direkt intresse av att främja utbildning och ökade och att utbildkunskaper, ningsfrågoma i det presspolitiska perspektivet är av stor vikt vid sidan av olika materiella insatser. Samtliga de nu berörda aspekterna, dvs. ny teknik, organisation och rörlighet, har i sin tur ett direkt samband med frågan om tidningsledning. Även om detta område på olika sätt och i olika sammanhang figurerar i befintliga kurser och utbildningsseminarier, har denna funktion tills vidare inte uppmärksammats i särskild ordning inom utbildningen.

212 Utvecklingsstöd

Tidningsföretagens ledningskompetens är enligt kommittén en nyckelfaktor när det gäller att nå effekt av statens stödinsatser för att uppnå och vidmakthålla de presspolitiska målen. Tidningsledningens kunnande

och strategiska förmåga både vid företagsledning och i publicistiska frå-

gor avgör i hög grad om tidningsföretaget skall kunna tillgodogöra sig

stödinsatser till långsiktig nytta. Kommittén anser det därför angeläget att en lämplig utbildning i tidningsledning utvecklas och etableras. En sådan utbildning bör samlat ge goda kunskaper i såväl företagsledning, innefattande administration, ekonomi och produktionsmodeller, som i dagspressens specifika miljö och

villkor samt publicistiska och samhälleliga roll. I exempelvis ett högskoleperspektiv skulle ämnesområden som företagsekonomi, statsvetenskap, journalistik och grafisk teknik kunna beröras.

Rentteoretiskt skulle en sådan utbildning kunna utformas enligt olika modeller. Den skulle Lex. kunna förläggas till en företagsekonomisk institution inom högskolan, som sedan i samverkan med andra enheter

inom högskolan skulle kunna utarbeta ett program ungefär i enlighet med

den idéskiss som för drygt tio år sedan presenterades av företagsekono-

miska institutionen vid Göteborgs universitet. Utbildningen skulle med motsvarande förutsättningar även kunna förläggas till Lex. Kungliga tek-

niska högskolan, där den nuvarande studieirtriktningen för grafisk teknik

redan till dels rör olika ledningsfrågor, eller till någon av jomalisthögskolorna med deras kompetens i fråga om de redaktionella och publicistiska

aspekterna. Oavsett vilken modell som i sådant fall skulle kunna väljas har alla det gemensamt att det skulle bli fråga om högskoleutbildning med tvärvetenskaplig inriktning. I samtliga fall skulle det krävas ett omsorgsfullt

planeringsarbete på samverkansbasis, inkl. frågor om bl.a. resurser, rek-

› rytering och lokalisering.

En annan möjlighet vore att utbildningen i tidningsledning utvecklas och administreras av tidningsbranschen själv. Den utbildning som för f närvarande förekommer på tidningsområdet, och de förnyade initiativ

som tagits, har sitt upphov i branschen. Denna är huvudintressent för den tänkta utbildningen och står för den samlade sakkunskap som utbildningen bör relateras till. På andra håll, Lex. i Förenta Staterna, har branschen spelat en huvudroll i utvecklingen av nya målinriktade utbildningsinsatser. Branschens engagemang och intresse i olika utbildningsfrågor är be-

tydande. Som framgår av det föregående har såväl arbetsgivar- som arbetstagarorganisationer på olika sätt uttryckt ett klart intresse. I fråga om förslag till nya professurer i journalistik har för övrigt Tidningamas ar-

betsgivareförenings styrelse uttalat att föreningen, när det gäller finansie-

ringen, finner det naturligt att branschen, åtminstone inledningsvis, läm-

nar bidrag. Huruvida ett utbildningsprogram i tidningsledning bör administreras

av högskolan eller av branschen är i princip en fråga om utbildningens

tvecklingsstöd

U 213

mål och bredd. Förläggs huvudansvaret till branschen får det anses inne-g bära att utbildningen betraktas som en utvecklingsfråga för yrkesverksamma inom dagspressen mer specifikt. Förläggs det till högskolan får det ses som en viljeyttring att utöver en målinriktadbranschutveckling även initiera en i viss mån mer förutsättningslös vetenskap och forskning på området. Med det senare alternativet följer en delvis annan utbildningsbas, t.ex. i fråga om rekrytering.

Enligt kommitténs mening är det centrala i frågan att utbildningen

blir kvalitativt högtstående och effektiv som ett instrument för utvecklingen inom dagspressen. Oavsett var utbildningen slutligen kan komma att förläggas organisatoriskt, är enligt kommittén en nödvändig förutsättning för att utbildningen skall få avsedd verkan att och utplaneringen formningen av ett lämpligt program sker i intimt samarbete mellan högskolan och branschen genom bl.a. en sammanvågning av teoretiska och praktiska förutsättningar.

l3.4.5 Kommitténs förslag

Kommittén anser att frågan om en utvecklad och förbättrad i utbildning främst tidningsledning är av avgörande betydelse för dagspressens utveckling, för de direkta statliga stödinsatsemas effektivitet samt för de presspolitiska målen om konkurrens och mångfald inom dagspressen. Kommittén anser det därför motiverat att en viss del av det statliga presstödet i rådande läge avsätts för utbildningsinsatser som en integrerad del av statens åtgärder på området. En sådan insats bör främst inriktas på att bidra till utvecklingen av utbildningsfrågorna. Kommittén föreslår för budgetåret 1989/90 att 5 milj.kr. anvisas för ändamålet inom ramen för utvecklingsstödet.

Kommittén har genom kontakter med olika företrädare för dagspressbranschen erfarit att inställningen till nya utbildningsinitiativ är positiv. Den naturliga infallsvinkeln för att utforma en lämplig utbildningsmodell och lösa olika praktiska och principiella frågor är enligt kommittén att branschens företrädare, t.ex. TU, TA, SJF, GF och HTF, i nära samarbete med universitets- och högskoleämbetet och genom ämbetet berörda enheter inom högskolan gemensamt utarbetar en konkret kostplan inkl. nadsberäkningar för en utbildning med förordad inriktning. Kommittén noterar i att universitets- och sammanhanget högskoleämbetet i sitt remissvar på utredningen om högskolans joumalistutbildning hemställt att regeringen ger ämbetet i uppdrag att på grundval av bl.a. synpunkter och förslag som framförts i av betänkanremissbehandlingen det göra en egen, ny utredning i frågan med sikte på en treårig journalistutbildning. I den mån ämbetet får ett uppdrag med sådan innebörd kan enligt kommittén en prövning av för en i förutsättningarna utbildning tidningsledning lämpligen genomföras i anslutning till detta På så sätt uppdrag. skulle både joumalistikens roll i tidningsutgivningen och de olika tvärve-

214 U tveciklingsstöd

_tenskapliga aspekter som gäller för båda utbildningsformema kunna be-

handlas i ett sammanhang, liksom även frågan om balansen mellan högskoleutbildning och yrkesutbildning. Det vore av stort värde om den förordade undersökningen kunde genomföras med beaktande av vad som anförts i det föregående angåen› de syfte, inriktning, placering m.m. av utbildningen med särskild hänsyn till de tre faktorerna ny teknik, rörlighet och organisation. Även interna-

tionella erfarenheter borde om möjligt beaktas.

Enligt kommittén bör ett statligt bidrag lämnas för en sådan inledande undersökning. Kommittén föreslår att 2 milj.kr. beviljas för ändamålet. I ett senare skede, när det blir aktuellt med ett ställningstagande till ett konkret förslag om utbildning i tidningsledning och arbetsorganisationsfrågor över huvud taget, måste bl.a. frågan om den fortsatta finansieringen lösas. Kommittén vill på denna punkt anföra följande. Om förslaget skulle innebära att utbildningen placeras och administreras inom branschen, finner kommittén det i princip naturligt att dagspressen av eget intresse genom sina organisationer finansierar utbildningen i tidningsledning. Om det däremot skulle föreslås att utbildningen förläggs till högskolan, bör finansieringen på samma principiella grunder

ske över statsbudgeten inom ramen för högskoleanslagen. I eventuella

kombinationsfonner får det förutsättas att branschen bidrar till finansieringen, t.ex. genom överföring av medel som för närvarande används för kurser, seminarier m.m. till en permanent utbildning. Kommittén vill emellertid hävda att frågan om en framtida finansiering av en utbildning i tidningsledning inte bör behandlas isolerat såsom enbart en ren utbildningsfråga. Kommittén har klargjort som sin uppfattning att utbildningen är en ytterst viktig förutsättning för branschens möjligheter att förbättra de allmänna utgivningsvillkoren och dänned ytterst sett sitt kostnadsläge. Detta gäller främst ekonomiskt svaga tidning- _ar och tidningar i konkurrensmässigt underläge, dvs. tidningar som får årligt statligt driftsstöd. I detta perspektiv bör statliga satsningar på utbildning inom området ses som en åtgärd för att motverka en situation där det kan bli nödvändigt med fortsatta höjningar av det direkta presstödet. En sådan situation kan uppkomma om angelägna strukturomläggningar inte kan genomföras, eller av olika skäl inte ger förväntat resultat, samtidigt som de presspolitiska målen motiverar att presskollektivet hålls kvar på rådande nivå. Från statliga utgångspunkter bör således ett eventuellt nytt resursbehov på t.ex. högskoleområdet vägas mot de tänkta positiva effekterna när det gäller utvecklingen av presstödet I ett sådant övergripande perspektiv är finansieringen av en ny utbildning på dagspressområdet reellt sett en fråga om omfördelning av statliga resurser och om effekterna av olika . .. Den utveckling i riktning mot en utbildning i tidningsledning som nu skisserats kräver en viss tid innan någon utbildning kan realiseras. I avvaktan på att verksamheten kommer igång anser kommittén att särskil-

1-:mmcøuaaaømu›-mz.u..›øm.l_.._._m_“,.

Utvecklingsstöd 215

da utbildningsinsatser avsedda att höja kunskapsnivän inom branschen bör kunna få statligt bidrag inom utvecklingsstödet. Bidrag bör lämnas för utbildningsprojekt av generell betydelse för branschutvecklingen. Det kan gälla kurser, seminarier, forskning, framtagning av statistik m.m. som har det gemensamt att de syftar till en höjd kunskapsnivå inom tidningsproduktionen. Bidrag får inte lämnas till projekt som har en permanent prägel. Ansökningar om sådana bidrag bör lämnas till presstödsnämnden, som får göra de bedömningar och prioriteringar mellan anmälda projekt som anses påkallade. Som huvudprincip vid sådana bedömningar bör gälla att bidrag lämnas till projekt som ligger i linje med de intentioner som uttryckts av kommittén i det föregående, eller i övrigt bedöms bidra till den förordade bör utvecklingen. Bidraget uppgå till högst 300 000 kr. för varje anmält projekt. Av det 5 kr. för föreslagna totalbeloppet milj. utbildningsinsatser föreslås högst 3 milj. kr. få disponeras för det här avsedda särskilda ändamålet.. Denna bidragsform bör ses som tillfällig och gälla intill dess ställning tas till en permanent utbildning i tidningsledning.

sou 1988:48 Samdistributionsrabatt 217

14 Samdistributionsrabatt

14.1 Allmänt om rabattsystemet

14.1.1 Huvudlinjerna Av de medel som staten ställer till för det direkta stödet till förfogande dagstidningar disponeras f.n. ungefär 13 % för den s.k. samdistributionsrabatten. Under budgetåret 1987/88 togs sammanlagt 58,4 i anmi1j.kr. språk för detta ändamål. Stödformen har funnits sedan 1969. Dess andel i förhållande till statens totala kostnader för direkta pressstödjande åtgärder har dock successivt minskat alltsedan slutet av 1970-talet. Rabattsystemet är konstruerat så att staten genom presstödsnämnden ersätter en mindre del av tidningsföretagens kostnader för distributionen till abonnentema i den mån denna är organiserad i vissa från övergripande ekonomisk synpunkt rationella former. Stödets syfte är ytterst att gynna ekonomiskt mindre konkurrensldaftiga som har den dagstidningar, största nyttan relativt sett av att det praktiska distributionsarbetet samordnas med en eller flera andra tidningar. Samdistributionsrabatten är emellertid till sin karaktär en generell stödfonn, dvs. alla till systemet anslutna tidningar får sina kostnader rabatterade enligt enhetliga normer oavsett företagens storlek och ekonomi. Normema är visserligen med hjälp av en regressiv skala utformade så, att tidningar med lägre upplagevolymer kan tillgodoräkna sig en större rabatt per exemplar räknat än de med större upplaga. Men när systemet infördes fick det fullt avsiktligt en sådan uppläggning att även de starkare tidningarna skulle få ett icke oväsentligt bidrag till täckande av sina distributionskostnader. Därigenom kunde större tidningsföretag väntas bli motiverade att verkligen delta i och med sin större volym grundlägga bärkraften i ett samordnat distributionsförfarande. Om någon rabattering inte skulle komma dessa företag till godo, skulle något incitament till gemensamt engagemang inte finnas för de starka tidningarna och någon samdistribution i större skala knappast komma till stånd.

14.1.2 Villkor för systemets tillämpning Rabatt lämnas för varje abonnerat tidningsexemplar som samdistribueras

med andra tidningstitlar genom något av de företag som bildats särskilt

- -- eller genom postverför denna verksamhet samdistributionsföretag kets lantbrevbäring, under förutsättning att priset för distributionstjänsten sätts efter samma grunder för alla deltagande oavsett deras tidningar upplaga. Rabatten betalas ut av presstödsnämnden till samdistributionsföretaget resp. postverket, och dessa mottagare fördelar i sin tur beloppet på deltagande tidningar. De bestämmelser som gäller beträffande samdistributionsrabatten återfinns i presstödsförordningens 37-45 §§. Där stadgas bl.a. vissa villkor

218 Samdistributionsrabatt

som skall vara uppfyllda från dels tidningsföretagens, dels vederbörande samdistributionsföretags sida för att rabattsystemet skall tillämpas. För att få rabatt krävs av tidningsföretaget att det förbinder sig att avstå från egen distribution i alla områden där rabatterad samdistribution förekommer. Vidare måste tidningen överlämna hela sitt distributionsarbete inom de områden där den deltar i rabatterad samdistribution. För att få förmedla rabatten krävs av samdistributionsföretaget att det förbinder sig att organisera sarndistribution överallt i sitt verksamhetsområde där förutsättningarna medger det. Samdistributionen skall i princip vara öppen för alla tidningar på orten. Fr.o.m. 1985 är samdistributionsföretagen dock befriade från skyldighet att ta med även endagstidningar i

samdistributionen till lika pris per utdelat exemplar. När detta undantag

infördes framhöll riksdagen att samdistributionssystemets övergripande effekt var av så stor betydelse att risken för en kvalitetsförsämring måste motverkas även om på enstaka orter någon lågperiodicitetstidning inte kunde beredas plats i systemet. Det påpekades emellertid att den nya regeln inte avsåg att förhindra att endagstidningar där det är möjligt får delta i samdistributionen på samma villkor som övriga tidningar. När ett distributionsföretag lämnar anbud om samdistribution måste detta delges samtliga berörda dagstidningar vid en och samma tidpunkt. Vidare får i systemet endast tas med sådana tidningar vars upplaga är i huvudsak betald och som säljs till gängse abonnemangspris. Ett samdistributionsföretag får anlita underentreprenör, Lex. tidningsföretag eller företag som ingår i koncern med tidningsföretag, om pressstödsnämnden medger det. I så fall krävs att de tidningar som deltar i samdistributionen godtar detta och att de på begäran får sådana uppgifter som behövs för att bedöma kostnader och kostnadsfördelning avseende samdistributionen. En grundläggande princip för samdistributionsrabatten är som nämnts att lika pris skall debiteras av distributionsföretaget för alla tidningar som bärs ut inom samma område. Olika distributionspriser inom ett och samma område skall enligt beståmmelsens ordalydelse endast få förekomma l) Härutöver ombesörjer om det blir väsentliga kostnadsskillnader på grund av olika vikt hos de po stverket -- inom ramen deltagande tidningarna. Dock har i praktiken godtagits en sådan definiför sin reguljära verksamhet och över hela landet - tion av begreppet område att också olika periodicitet i viss mån får utgöbefordran av b1.a. dagstid- ra grund för prisdifferentiering. Prissättningen kan sålunda anpassas på ningar tillsammans med så sätt att tidningar med avvikande periodicitet och större vikt bär de andra typer av försändelmerkostnader som olikhetema medför. ser, varvid ett särskilt debiteringssystem, den_ s.k. posttaxan. tillämpas. Aven 14.1.3 Verksamma distributionsföretag denna del av postens tidningsdistribution är till viss

Fyra samdistributionsföretag är, utöver postverket, f.n. verksamma

del subventionerad av inom ramen för rabatteringssystemet. Konkurrensen dem emellan har statsmedel, men den berörs dock inte av systemet tagit sig det uttrycket att all samdistribution inom en viss region i allmänförsamdistributionsrabatt. het administreras av ett och samma serföretag. Glesbygdsabonnentemas Kommittén har behandlat vice tillgodoses över hela landet huvudsakligen lantbrevfrågan om posttaxan i genom postens kapitel 7. bäringsturerf

Samdistributionsrabatt 219

Tvâ av de fyra bedriver - i likhet specialföretagen med posten verksamhet över hela landet. Det gäller PS Distributions AB - dotterbolag till Pressens Samdistribution AB - och AB - dotter- Tidningstjänst bolag till det av postverket helägda Postbolagen AB. Dessa båda företag svarar i stort sett för var sin tredjedel av den totala samdistributionen. Av återstoden hänför sig i stort sett lika delar till posten och de regionalt verksamma distributionsföretagen Pressens Morgontjänst AB (Storstockholmsregionen) och Tidningsbärama KB (Skåne). Omfattningen av de olika distributöremas verksamhet framgår mera i i avsnitt l4.2.2. detalj

14.1.4 Aktuella öresnivåer

Samdistributionsrabatten utbetalas av presstödsnämnden direkt till de berörda distributionsföretagen sedan dessa månadsvis antalet specificerat hanterade exemplar av varje rabattberättigad Rabatten tidning. utgör f.n. 7 öre per exemplar för en tidnings första 10 milj. samdistribuerade exemplar av en årgång, 5 öre per exemplar för den del av volymen som ligger mellan 10 milj. och 21 milj. exemplar och 4 öre per exemplar för den del som överstiger 21 milj. exemplar. De angivna öresnivåema har tillämpats oförändrade sedan den l juli 1981. Under fyra år dessförinnan var rabatten 1 öre högre per exemplar inom vart och ett av de tre intervallen, dvs. 8, 6 respektive 5 öre per exemplar. Det är uppenbart att ett bidrag som i nominella termer varit oförändrat under en period av 8-9 år samtidigt minskat kraftigt i värde realt sett till följd av pris- och Kommittén redovisar i bilakosmadsutvecklingen. ga 4 sina beräkningar av hur rabattens realvärde förändrats år för år under 1980-talet och belyser därvid också de skillnader som föreligger när det gäller rabattens relativa värde i olika regioner.

14.2 Utbetalade

belopp

14.2.1 Statens kostnader för stödformen

Som nämnts statens kostnader för samdistribuinledningsvis uppgick tionsrabatten till 58,4 milj.kr. budgetåret 1987/88. Detta belopp fördelades på sammanlagt 146 tidningar och hänförde sig till de 985 milj. abonnerade exemplar som dessa tillsammans distribuerade tidningar under budgetåret. Av tabell 14.1 framgår utvecklingen hittills unbudgetårsvis der 1980-talet när det gäller statens kosmader för denna stödform samt antal deltagande tidningar och den totala distributionsvolymen. Som framgår av har statens kostnader för samdissammanställningen tributionsrabatten hållit sig tämligen konstant runt 56 ä 58 under milj.kr. varje budgetår efter 1980/81. Sistnämnda år låg kostnaden på en klart högre nivå trots att antalet var det rabattberättigade tidningsexemplar lägsta under hela perioden. Detta sammanhänger emellertid med att rabatten per exemplar då var 1 öre högre än under resten av perioden.

g

22O Samdistributionsrabrztt

Tabell 14.1 Samdistrlbutlonsrabatten: kostnader och omfattning 1980-88

Budgetår Statens kostnader för Antal Antal samdistrisamdistributionsrabatt berörda buerade ex. (milj.) Alternativa av

editioner (mil j.kr.) tidningar

fölrgicllâaâmmabattânllcâlnlcnyg-

wsom ms m

1981/82 569 151 950 lerats separathariderma

pansen mellan 1935/86 57-1 156 955 för budgetåret 1987/88 redovisade 1986/87 516 154 969 uppgiften 1987/88 - 58A 149 985 och det i texten angivna lägre antalet. Totalantalet samdistribuerade tidningsexemplar varierade i viss utsträckning även räknat fr.o.m. 1981/82. Under denna sjuårsperiod var detta

antal som lägst 929 milj. exemplar budgetåret 1982/83 och som högst

985 milj. exemplar det Senaste budgetåret. Att statens totala kostnader för rabatten fr.o.m. 1981/82 inte varierat i samma mån som distribuerade

antalet tidningsexemplar sammanhänger

med en förskjutning inbördes mellan de tre rabattklassema. Hela den ökning av totalvolymen som ägt rum fr.o.m. 1983/84 motsvaras sålunda

av abonnemangstillväxten hos de största tidningarna och avser därmed exemplar i den lägsta rabattklassen, 4-öresnivån. Däremot minskade dist-

ributionsvolym under samma tid i fråga om exemplar för vilka rabatten 7

resp. 5 öre tillämpas.

14.2.2 Fördelningen via distributionsorganen

Även fördelningen av de utbetalade rabattbeloppen på de fem distribu-

tionsorganen var i stort sett jämn under hela den aktuella perioden. Två av distributionsföretagen, Tidningstjänst och PS Distribution, förmedlade

i runt tal var sin av medan

tredjedel totalbeloppet, de tre övriga distributörerna Tidningsbärarna, Pressens Morgontjänst och postverket förmedlade i stort sett lika delar av återstående belopp. Tidningstjänst hade t.o.m. 1984 en obetydligt större andel av verksamheten än PS Distribu-

tion, men fr.o.m. 1985 administrerar det sistnämnda företaget en något större andel. Budgetåret 1987/88 fönnedlades följande belopp av de olika distributörerna (tkr.):

14.2.3 Fördelningen på tidningar budgetåret 1987/88

I bilaga 5 redovisas detaljerade uppgifter om hur det under budgetåret 1987/88 utbetalade rabattbeloppet 58,4 milj.kr. fördelades på de 146 tid-

Samdistributionsrabatt 221

ningar* som deltog i samdistribution. Av bilagan framgår att stödbelop- ” Antalet blir _149 om två pen varierade i storlek mellan 534 kr. editioner vardera av Ar- (Uppsala-Demokraten) och drygt betet, Bergslagsposten- 5,6 mil j.kr. (Dagens Nyheter) Bergslagemas Tidning För elva tidningar uppgick 1987/88 det utbetalade till resp. Folket räknas var rabattbeloppet mer än 1 för sig. milj .kr. Detta gällde Dagens Nyheter (5,6 milj.kr.), Göteborgs- Posten (4,1 milj.kr.), Svenska Dagbladet (3,2), Arbetet (2,1), Sydsvenska Dagbladet (1,9), Nerikes Allehanda (1,2), Nya Wermlands-Tidningen (1,2),

Borås Tidning (1,2), Östgöta

Correspondenten (1,2), Upsala Nya Tidning (1,1) och Helsingborgs Dagblad (1,0 milj .kr.). Tillsammans erhöll de ovannämnda elva största rabattmottagama 23,8 milj.kr. i samdistributionsrabatt, vilket motsvarar 41 % av statens sammanlagda kostnad för denna stödforrn. För den övervägande majoriteten eller 122 st av de tidningar som budgetåret 1987/88 mottog samdistributionsrabatt var det utbetalade beloppet lägre än 700 000 kr. Eftersom den högsta rabatten per exemplar, 7 öre, tillämpas för volymer upp till 10 milj. exemplar per årgång, anger antalet 122 också hur många tidningar som inte nådde upp till denna intervallgräns utan fick hela sin samdistributionsrabatt beräknad efter den förmånligaste rabattklassen. 19 tidningar erhöll samma år ett rabattbelopp på mellan 700 ()()0 kr. och 1,25 milj.kr. Med hänsyn till den regressiva rabattskalans utformning innebär detta att årgångsvolymen för dessa inom intervallet tidningar låg 10 Den utbetalade milj.-21 milj. exemplar. rabatten var för denna grupp till större delen beräknad efter normen 7 öre per men för den exemplar del av beloppet som översteg 700 000 kr. efter den närmast lägre rabattnivån 5 öre per exemplar. Beträffande de fem tidningar som fick mer än 1,25 i samdismilj.kr. tributionsrabatt gäller att den distribuerade volymen för var och en översteg 21 milj. exemplar. Rabatmivån 4 öre per exemplar hade legat till grund för beräkningen såvitt gäller den del av rabattbeloppet som översteg 1,25 milj.kr. medan de båda högre nivåerna 5 resp. 7 öre tillämpats för den övriga delen - 7-öresnivån för de första 700 000kr. av totalbe- loppet. I tabell 14.2 återges en som visar vilka sammanställning tidningar som budgetåret 1987/88 nådde en inom samdistributiouppplagevolym nen på över 10 milj. årsexemplar och som därmed fick distributionsrabatten delvis beräknad efter lägre nivå än 7 öre per exemplar. De i tabellen förtecknade 24 största mottagarna av samdistributionsrabatt budgetåret 1987/88 erhöll ett sammanlagt rabattbelopp om 34 675 tkr. eller 59,4 % av det totalt utbetalade beloppet avseende denna stödform. Av dessa 34 675 tkr. var 17 312 kr., dvs. hälften, beräknade efter den högsta rabattnivån medan 7 159 tkr. beräknats efter S-öresnivån och 10 204 tkr. efter 4-öresnivån.

222 Samdistributiansrabatt

Tabell 14.2 Samdistributionsrabatt 1987/88 till tidningar med högre rabattbelopp än 700 000 kr

Tidning Mottaget belopp. tkr.

Totalt Därav berälmat efter

) Därav 512 tkr. för editionen Arbetet Väst.

14.3 Rabattens relativa andel av det totala

presstödet

Samdistributionsrabattens andel av de totala presstödjande insatserna har under de senaste åren varit tämligen konstant, ca 13 %. Sett över en

längre period har emellertid stödformens relativa betydelse i förhållande

till övriga presstödsátgärder successivt minskat. Detta belyses i tabell

14.3, där distributionsrabattens procentuella andel av det totala stödbe-

loppet redovisas för vart och ett av budgetåren fr.o.m. 1978/79.

rabeu 143 Samdistrlbutlonsrabatten i relation till det totala presstödet

.

d...

...

rmv,::.ç4

Samdistribuzionsrabatt 223

Om jämförelsen bakåt i tiden utsträcks till kan budgetåret 1978/79

alltså konstateras att rabattens andel relativt det totala presstödet numera

endast är ungefär hälften så stor som vid tioårsperiodens början. Utvecklingen sedan 1978/79 av statens kostnader för samdistribu-

tionsrabatt i förhållande till de totala presstödskostnadema visas i

grafiskt diagram 14.1 och 14.2.

Diagram 14.1 Samdistributionsrabatt och annat direkt presstöd. Värdet per budgetår under den senaste tloårsperloden (löpande priser).

500 450 400 350 300 vlkI 250 200 150 100 50

1978/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 Annat direkt presslöd E Sam distrrabatt

Diagram 14.2 Samdlstrlbutlonsrabattens andel l procent av det totala presstödet. Utvecklingen under tio år.

1978/79 79/80 80/81 81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88

224 Samdistributionsrabátt sou 1988:48

14.4 Skrivelse från Svenska tidningsutgivareföreningen

Svenska tidningsutgivareföreningen (TU) har i en skrivelse till dagstidningskommittén den 6 maj 1986 tagit upp vissa frågor rörande tidningsdistributionen. När det gäller distribution av abonnerade exemplar konstaterar TU att den statliga samdistributionsrabatten medfört att utbärningskostnadema för alla medverkande tidningar kunnat hållas nere. Organisationen erinrar om att distributionen i stort sett avförts som konkurrensmedel mellan dagstidningar till följd av det samordnade förfarande som möjliggörs genom den statliga rabatten. Likaprisprincipen har enligt TU kunnat upprätthållas genom att rabattsystemet erbjudit fördelar även åt högtäckningstidningar. TU säger sig emellertid efter överläggningar med de fyra samdisuibutionsföretagen ha erfarit att sänkningen av rabatten 1981 och utvecklingen av distributionskostnadema medfört att rabatten fått en allt mindre betydelse för tidningarnas distributionsekonomi. Rabatten utgjorde enligt TU i 1985 års kostnadsniva endast 6-8 % av utbämingskostnadema. Enligt skrivelsen har samdistributionsföretagen framhållit att en inom sitt utgivningsomrâde dominerande tidning kan få ett bättre ekonomiskt utfall genom att upphöra med samdistributionen enligt de statliga villkoren, avstå från rabatten och själv inbjuda till samdistribution men till högre pris för de upplagemässigt mindre tidningarna. En sådan utveckling skulle enligt TU i många fall reducera effekten av det statliga pressstödet. TU illustrerar sitt resonemang med ett räkneexempel som utgår från ett distributionsomrade där en högtäckningstidning med 49 000 ex. i abonnerad upplaga samdistribueras med en lågtäckningstidning med 21000 ex. Distributionskostnaden i utgångsläget är för den större tidningen ca 11 milj.kr. per år och för den mindre ca 4,7 milj.kr. Att gå över fran det nuvarande systemet, som bygger på likapris för distributionen och ger rätt till den statliga rabatten, till samdistribution i högtäckningstidningens egen regi skulle enligt exemplet medföra en kostnadssänkning för högtäckningstidningen på nära 2 milj.kr. per år medan lågtäckningsi tidningens kostnader skulle öka med över 3 milj.kr. årligen. Statens kostnader för sarndistributionsrabatt i det aktuella distributionsområdet skulle enligt exemplet minska med 1,3 milj.kr. per år vid övergång till det nya förfarandet. Enligt TU:s uppfattning bör dagstidningskommittén pröva om samdislributionsrabatten behöver höjas för att säkerställa likapris vid distribution av abonnerade dagstidningar. En höjning kan enligt TU eventuellt behöva genomföras redan innan kommitténs arbete i dess helhet hunnit slutföras.

14.5 Kommitténs

överväganden

Samdistributionsrabatten måste betraktas som en synnerligen viktig komi det samlade för statligt stöd till dagspressen. Stödfor- e ponent systemet

a;

Samdistributionsrabatt 225

men har alltsedan tillkomsten för inemot 20 år sedan haft en sådan konstruktion och praktisk tillämpning att man kunnat avläsa direkta positiva effekter, och detta på flera plan. Dess i grundläggande betydelse ligger att den stimulerat till införandet över hela landet av organiserad samordnad utbärning av alla inom ett visst område spridda, abonnerade dagstidningar. Härigenom har distributionen kunnat neutraliseras som konkurrensmedel tidningarna emellan och i större utmedborgarnas tidningsval sträckning kunnat företas med utgångspunkt från de enskilda tidningarnas framtoning och redaktionella innehåll. Både den principiella uppbyggnaden av rabatteringssystemet och den tekniska utformningen har i allt väsentligt mött positivt gensvar inom hela tidningsbranschen. De för samdistributionens praktiska genomförande särskilt bildade som i inbördes företagen, konkurrens skall erbjuda sina tjänster åt tidningarna, inrättades helt i enlighet med statsmaktemas intentioner och har såvitt kommittén kan bedöma fullgjort sina uppgifter på det sätt som avsågs. Att systemet uppfattas som funktionellt och i hög grad värt att slå vakt om är för övrigt något som kommittén fått bekräftat vid talrika kontakter med företrädare för större och mindre tidningsföre-

tag, branschens intressesammanslutningar och berörda fackliga

organisationer. Ett av många uttryck för denna inställning är den skrivelse från

Tidningsutgivareföreningen som refererades i föregående avsnitt.

Från såväl presspolitisk som samhällsekonomisk synpunkt ter det sig angeläget att de gynnsamma effekter som den organiserade samdistributionen medfört blir bestående även i fortsättningen. Det primära skälet härför är självfallet att den områdesvis samordnade utbämingen avkastat odiskutabla praktiska och ekonomiska fördelar särskilt för de svagare tidningarna, att den därigenom medverkat till att upprätthålla en eftersträvad mångfald inom dagspressen och vid bibehållen sammanhållning i systemet kan väntas göra så även i framtiden. En väl fungerande samverkan på distributionsområdet mellan i och för sig konkurrerande tidningar erbjuder vidare ett exempel, som kan åberopas till stöd för samarbetsåtgärder även av annat slag. Kommittén tänker då särskilt på sådan tryckeriteknisk samverkan mellan redaktionellt fristående som behandlas tidningar i kapitel 13. Exemplet från distributionsområdet visar, om systemet fortsätter att fungera väl, att arbetsuppgifter av manuell eller teknisk natur genom samordning mellan flera företag kan skötas på ett sätt som ger vinster både samhällsekonomiskt och företagsekonomiskt, utan att den redaktionella integriteten på något sätt påverkas negativt. Kommittén har mot denna bakgrund med en viss oro noterat antydningar om att det i vissa områden finns risk för att den på rabattsystemet baserade samdistributionen kan komma att upphöra, därför att rabattens reella värde efter hand blivit urholkat. Det skulle kraftigt enligt dessa uppgifter här och var i landet finnas planer i denna riktning från sådana ledande tidningsföretags sida som inte timer rabatten längre tillräckligt intressant från företagsekonomisk synpunkt.

226 Samdistribuzionsrabatt

Tidningsutgivareföreningen har som nämnts redan 1986 i en skrivelse till kommittén varnat för en sådan utveckling. Genom ett räkneexempel har föreningen också sökt illustrera de ekonomiska konsekvenserna för dels en högtäckningstidning, dels en lågtäckningstidning på samma ort av en tänkt åtgärd av detta slag. Kommittén har inte möjlighet att i detalj bedöma hållbarheten i den kalkyl som återges i TU:s skrivelse. Den synes dock i princip realistisk och kan sålunda i stora drag belysa vilka ekonomiska och andra konsekvenser som i ett enskilt fall skulle kunna värdet av samdistributionsrabatten uppkomma genom att det ekonomiska påtagligt urholkats. En eventuell upplösning av existerande samdistribution inom ett enstaka område kan vidare tänkas medföra följdverkningar av motsvarande slag även på andra håll. Man bör därför överväga åtgärder i syfte att systemets fortbestånd. Tendenser till upplösning bör motverkas garantera även om de yppar sig endast i något enstaka distrikt. Kommittén redovisar i bilaga 4 sina utförliga beräkningar av hur stora som värdet av samdistributionsrabatten undergått realt förändringar sett sedan början av 1980-talet till följd av att ingen anpassning efter pengenomförts under hela denna tid. Det framgår ningvärdesförsämringen där att förändringarna är betydande. Genom exempel visas också att rabattens värde i stora drag kan anses ha reducerats lika mycket vare sig man räknar efter rabattnivåema uttryckta i öre per tidningsexemplar eller i förhållande till de faktiska En som procentsatser distributionsprisema. bör då reservation visserligen göras med hänsyn till att prissättningen och därmed rabattsatsema uttryckta i procent varierar mellan olika distributionsområden och att förskjutningar när det gäller prisrelationen mellan olika områden gör att även rabattens faktiska värde reducerats olika mycket på skilda håll. Kommittén timer det emellertid inte meningsfullt att eftersträva en heltäckande, exakt beräkning av hur rabattens realvärde förändrats i varje eller individuellt för de enskilda tidningarna. Rabattsystemet inneregion fattar i sig en viss schablonisering som tar sig uttryck i att rabatten utgår med bestämda öresbelopp oavsett skillnader i de priser som rabatteras. Det finns inte skäl att föreslå någon förändring av denna principiella Modellen är enkel att tillämpa och bör därför behållas. uppläggning. Däremot kan diskuteras om rabattskalans tekniska konstruktion med en indelning i tre klasser är idealisk eller om en ytterligare differentiering till exempelvis fyra eller fem klasser skulle vara lämplig.

14.6 Kommitténs förslag

Mot av det som här redovisats finner kommittén att en höjning bakgrund av samdistributionsrabattens öresbelopp nu bör genomföras. Beträffande storleken av denna höjning har kommittén fört ingående diskussioner. Våra beräkningar visar i och för sig att det skulle krävas en fördubbling eller något mer av de nu gällande öresbeloppen om man skulle vilja

Samdistributionsrabazt 227

återge rabatten det värde för som stödfonnen tidningsföretagen hade 1980 och en med 55 ä 60 % för att återställa höjning 1981 års nivå. Kommittén är emellertid med tanke på kostnadskonsekvensema inte beredd att föreslå en så kraftig höjning. Av de åtta alternativ till ny rabattskala som redovisas i bilaga 4 har kommitten i stället stannat för att föreslå det alternativ som medför den lägsta kostnadsökningen för staten, nämligen en ökning med ungefär en tredjedel av det belopp som utbetalades under senaste budgetår. Den föreslagna rabattskalan, i bilagan betecknad alternativ 4, är indelad i fyra klasser och innebär att följande belopp skall utgå i samdistributionsrabatt, nämligen 10 öre per exemplar för de första 7 000 0()O rabattberättigade exemplaren, 8 öre per exemplar för volymer mellan 7 000 000 och 14 000 000 exemplar, 6 öre per exemplar mellan 14 000 O()O och 21 000 000 exemplar och 5 öre per exemplar ovanför denna volymgräns.

I och med ökningen av antalet rabattnivåer, med den förläggning av

gränserna mellan rabattskikten och den av som avvägning öresbeloppen förordas får kommitténs enligt mening stödinsatsen totalt sett en rimligare profil än om den tregradiga skalan skulle behållas och endast öresni-

våema justeras. Rabattbeloppet till de allra största tidningarna ökar exempelvis med denna mindre uppläggning betydligt procentuellt räknat än beloppet till övriga tidningar. Statens kostnader för samdistributionsrabatt beräknas med denna rabattskala komma att till ca 78,9 belöpa sig milj.kr., vilket innebär en ökning i förhållande till budgetåret 1987/88 med 20,5 milj.kr. eller 35 %. Denna beräkning utgår från oförändrade

upplagevolymer jämfört med

1987/88, men det har förutsätts att kvalifikationskriterierrta marginellt justeras enligt kommitténs förslag i kapitel 10. En jämförelse för tidning tidning av å ena sidan de 1987/88 utbetalade rabattbeloppen och å andra sidan det utfall som den föreslagna nya rabattskalan skulle ge vid motsvarande upplagor redovisas i bilaga 5. Även om den föreslagna rabatmivån sålunda inte medför att realvärdet hos denna stödform kommer att fullt ut dess värde i motsvara början av 1980-talet, ger den dock en så pass betydande förbättring för tidningsföretagen att distributionssystemets fortbestånd rimligen måste anses säkrat. En av 35-procentig höjning rabatteringen bör enligt kommitténs mening av alla berörda uppfattas som en stark att man från stamarkering tens sida fáster betydande vikt vid att samdistributionen även i fortsätt-

ningen skall fungera på avsett sätt. Skulle mot förmodan likväl inte bibehållas systemet intakt bör enligt kommitténs mening andra åtgärder än en ytterligare rabattökning övervägas av statsmaktema i syfte att kompensera de tidningsföretag som skulle drabbas ekonomiskt om de inte längre kunde dra fördel av denna samverkan. Det bör i första hand tillhöra presstödsnämndens ansvar att löpande följa utvecklingen på sarndistributionsområdet och till regeringen snarast rapportera om finns till inskridande anledning i någon form.

Stödinsatserna i ett tioårsperspektiv 229

15 Stödinsatsema i ett

tioårsperspektiv

Principiell inriktning

Det nuvarande stödsystemet har väl i den fungerat meningen att det förhindrat tidningsnedläggningar och säkrat konkurrens och mångfald inom dagspressen. Utan skulle statlig hjälp ett betydande antal tidningar ha tvingats upphöra eller på olika sätt begränsa sin utgivning. Det grund-

läggande målet med presstödet har dänned uppnåtts.

Konstruktionen av presstödet har emellertid medfört två huvudproblem, vid sidan av olika detaljfrågor. Stödet har inte kommit att fungera som den hjälp till Självhjälp som ursprungligen var ett av huvudmotiven

för de statliga stödåtgärdema i fastlagd utformning. Det kan inte sägas ha

varit effektivt som ett medel att eller bidra till främja stmkturomvandling och förbättrad ekonomi hos de stödtagande som har blivit i tidningarna, stort sett permanent beroende av statligt stöd.

Det förhållandet att presstödet inte lett till förbättrade ekonomiska eller konkurrensmässiga villkor för lågtäckningstidningama har i sin tur medfört att de statliga stödåtgärderna i praktiken kommit att avse ett i ston sett oförändrat dagstidningskollektiv och en i stora drag given och i

någon mån statisk struktur inom dagspressbranschen.

Kommitténs genomgång av visar att orsakerna presstödskomplexet till dessa förhållanden kan sökas i både regelutformningen och nivåerna i det nuvarande - både systemtekniskt, presstödet. Så länge tyngdpunkten

ekonomiskt och i fråga om antalet berörda tidningar mycket markant ligger på ett löpande bidrag avsett att täcka ett underskott årligt är det knappast realistiskt att räkna med att presstödet skall kunna få verkligt

positiva ekonomiska och strukturella effekter eller en i främja djupare mening förstärkt konkurrens inom dagspressen. Den viktigaste förutsättningen för att kunna komma ifrån den nämnda dubbla låsningen är därför kommittén enligt att hela presstödssystemet

ges en mer dynamisk utformning med sikte på att kunna bidra verkligen till förbättrade villkor för

lågtäckningstidningarna. Huvudinrikmingen bör

vara att stödet kan bidra till och utveckling uppbyggnad av en produktionsapparat som i rationella och former motsvarar ändamålsenliga olika tidningars redaktionella ambitioner och aktuella förutsättningar på marknaden.

Det nu redovisade övergripande och de dämr fonnulerade synsättet ambitionerna gör det motiverat att det nya presstödet- åtminstone under - till stor del inriktas på angelägna eller en viss tidsperiod nödvändiga utvecklingsinsatser för att den dynamiska effekten skall kunna

uppnås.

Kommitténs förslag till är utformade utvecklingsstöd för att kunna utgöra incitament till en större rörlighet i att utvecklingen genom främja bl.a. företagsekonomiskt motiverade omläggningar och organisatoriskt nytänk-

230 Stödinsatserna i ett tioårsperspektivy

ande. En sådan.utveckling torde vara en nödvändig förutsättning för ett förbättrat kostnadsläge i ett längre perspektiv. I enlighet med detta synsätt bör enligt våra förslag det årliga driftsstödet mer uttalat än för närvarande få karaktären av uppehållande rörelsebidrag, b1.a. genom att rensas från fiktiva kopplingar till pappersförbrukning, vissa teoretiska anknytningar till annonsintäkter, direkta konkurrensjärnförelser m.m. Bl.a. mot denna bakgrund har vi föreslagit en övergång till upplagebaserat driftsstöd och en rad förenklingar i regelverket.

15.2 Medelsbehovet på sikt

Den sedan drygt femton år kända utvecklingen gör det i hög grad sannolikt att ett oförändrat presstödssystem skulle medföra fortsatt betydande kostnader för staten, utan att stödet för den skull leder till positiva strukturella förändringar. Det är f.ö. denna insikt som till stor del ligger bakom riksdagens och regeringens beslut att tillsätta dagstidningskommittén. Detta talar för att inte bara regelverket utan även dimensioneringen av stödinsatsema, såväl rörande relationerna mellan de föreslagna stödformema som över tid, inriktas på att bryta en statisk utveckling genom att framhäva möjligheter till rationaliseringar och strukturella förändringar. Statens kostnader för det årliga produktionsbidraget har i reala termer varit oförändrade och till och med minskat något under den senaste tioårsför perioden. Av diagram 15.1 framgår att kostnaderna produktionsbidraget mätt i löpande priser har stigit med 88 % mellan 1979 och 1988, 1 har ökat med 102 % under samma tid! Detta Kpi-förändringen medan konsumentprisindex beräknats med utinnebär att kostnadema mätt i fast penningvärde nu ligger 7 % under gångspunkt i medelvärdet för år 1979 och kosmadema år 1979. indextalet för augusti Kostnaderna för det totala, direkta har - omräknat i fast presstödet 1988. penningvärde -- sjunkit med ca 21 % under samma period. Att kostnadssänkningen här är större torde främst bero på att besparingar gjorts på de stödformema och att samdistributionsrabatten sedan 1981 behovsprövade varit nominellt oförändrad. De uppskrivningar som gjorts under perioden har avsett produktionsbidraget. Kommitténs förslag i fraga om årligt driftsstöd innebär en viss kostnadsminskning för staten såvitt gäller denna stödform. Detta slår igenom fullt ut efter en treårig avtrappningsperiod. Vi anser vidare att de av oss inte bör ökas realt under de första tio åren föreslagna bidragsnivåema efter övergången till ett nytt regelsystem. Driftsstödet bör i detta perspektiv sålunda betraktas som en grundläggande garanti för fortsatt utgivning. Härmed markeras det dynamiska synsättet i det nya presstödet, som innebär att de statliga stödåtgärdema särskilt bör inriktas på ekonomiskt betungande rationaliseringar och nyinvesteringar inom dagstidningsutgivningen med sikte på ett förbättrat kostnadsläge.

stödinsatserna i ett

tioårsperspektiv 231

Diagram 15.1 Kostnaderna för produktlonsbldrag 1979-1988 l jämförelse med den allmänna prlsutveckllngen

450 : 110

êsel?

\s*°... 2

400 L* / ,. Z *.,s**. __. r- 70 350 ._ 60 Mkr - 50 9a * 300 . _ 40 s_ --

.,s“..,

- 20 250 I:

04.../

6/ L_ 0 200

150 i i i i i i i i i 1979 80 81 82 83 84 85 86 87 88

- “v Produktionsbidrag Konsumentprisindex

Diagrammet visar hur statens kostnader för produktionsbidrag utvecklats under perioden 1979-1988 (heldragen kurva) i jämförelse med den allmänna pris- och kostnadsutvecklingen mätt enligt konsumentprisindex (kpi, streckad kurva). Som framgår ökade bidragskostnadema något mindre än den allmärma prisutvecklingen under de tre första åren av perioden men däremot något mer mellan 1982 och 1985. Under de tre senaste åren har åter bidragskostrtadema ökat i något långsammare takt än kpi. För perioden som helhet gäller att statens kostnader för produktionsbidrag ökat med 88 %, medan kpi t.o.m. augusti 1988 höjts med 102 %.

För de nu gällande stödfomiema -

behovsprövade utvecklingsbidrag, samverkansbidrag och lån ur pressens lånefond - riksdauppgår gens medelsanvisning för innevarande budgetår till 98,3 Vi anser milj.kr.

att en motsvarande medelsram bör anvisas för riktade

utvecklingsinsatser i enlighet med vad vi förordat angående utvecklingsstöd.

För att utvecklingsstödet skall kunna bli effektivt krävs dock

enligt vår bedömning att en viss över så att stödmedlen anpassning görs tid,

dels kan sättas in när de bäst behövs, dels också ger maximal strukturell

effekt. I det nämnda tioårsperspektivet vill vi anföra

på denna punkt följande. För att skall kunna

tidningsföretag söka utvecklingsstöd i föreslagna

former år det naturligt att det behövs tid för och förarbeten.

planering

Även om förberedelserna kan ta olika tid för olika är det

lång företag, troligt att det totala medelsbehovet för under de första utvecklingsstöd

åren efter en blir

systemomläggning lägre än senare. Vi föreslår därför att

232 Stödinsatserna i ett tioårsperspektiv

medelsramen byggs upp gradvis under tre år, från totalt 60 mi1j.kr. år l, 80 mi1j.kr. år 2 till 100 mi1j.kr. år 3. Vidare är det vår mening angeläget att möjligheterna till utenligt vecklingsstöd verkligen stimulerar företagen att genomföra långsiktigt inriktade och företagsekonomiskt väl underbyggda strukturomläggningar. Av detta skäl anser vi att den totala medelsanvisningen bör ligga som högst under åren 3 till 6, för att därefter åter stegvis sjunka så att den år 10 är nere på samma nivå som är l. För detta talar också att koncentrerade insatser under en viss tid får förväntas medföra ett sänkt, allmänt rationaliseringsbehov på sikt. Med den förordade uppläggningen skulle enligt kommitténs förslag det totala medelsbehovet för utvecklingsstöd under tioårsperioden uppgå till ca 820 kr. i 1988 års penningvärde. Utslaget på de tio åren milj. innebär detta att medelsramen för varje år blir något lägre än vad som för närvarande gäller för nu befintliga behovsprövade stödformer. Därmed blir de tillgängliga resurserna totalt för driftsstöd och utvecklingsstöd enligt det nu föreslagna systemet inte större än för produktionsbidraget och de behovsprövade stödfonnema enligt hittills gällande ordning. - Kommittén har gjort en nuvärdesanalys med antagande av 12 % årlig ränta - av medelsanvisningen enligt resp. system över tioårsperioden. Nuvärdet enligt kommitténs förslag blir med denna beräkning 3 016 milj. kr. och enligt det gällande systemet 3 199 milj. kr. Den föreslagna modellen i sin helhet framgår av tabell 15.1. Det måste understrykas att uppställningen inte kan användas för direkta kostnadsmâssiga jämförelser. Dels innefattar det nuvarande systemet långivning och det föreslagna systemet lånegarantier, dels är det enligt kommittén svårt att mera exakt bedöma de årliga kostnadema för utvecklingsstödet med dess förordade uppläggning. De angivna nivåerna för utvecklingsstöd bör ses som kommitténs förslag till viljeyttring från statsmaktemas sida i fråga om utvecklingsstöd, och som rekommenderade maximibelopp för ändamålet. Kommittén förutsätter att riksdagen - inom de föreslagna ramarna - fortlöpande preciserar de årliga medelsanvisningama efter vad som bedöms vara ändamålsenligt på grundval av inhämtade erfarenheter. Den förordade ordningen innebär konkret att tidningsföretag i konkurrensmässigt underläge kan bli föremål för en totalt sett omfattande statlig stödinsats under ett antal år för att kunna åstadkomma nödvändiga rationaliseringar m.m. och därmed skapa förutsättningar för ett förbättrat kostnadsläge längre fram. Genom effektivitetsvinster till följd av satsningen på utvecklingsstöd torde i det längre perspektivet ytterligare besparingar kunna göras på driftsstödet därigenom att vissa mottagare av sådant stöd inte längre blir lika beroende av löpande tillskott. Vi räknar med att fr.o.m. det femte året efter de nya reglemas genomförande medelsbehovet vad gäller driftsstöd kommer att minska till en årlig nivå motsvarande 350 mi1j.kr. i 1988 års penningvärde.

Stödinsatserna i ett tioårsperspektiv 233

Tabell 15.1 Medelsbehovet för presstöd l olika former, mllj.kr. (1988 års

pennlngvårde)

m. A. w. u. r H.

»simma

Fb:

HOHFH musa

vnomcrmozmumaawn

vwmcamam

n. E.

Cåoorzunmvmnwøm

mäüxøwåaw

mwäfwurnamrmmnøm

m.:

...simma

CB

møsmwiucaozmaøuø:

_wzomønaoa

Eämnwsmm

a:

§13.

ccmmmøwnoo

car :vä 32m

22:3:

mâzmrm va...?

må

wzmnmäo»

m... ...b

namnen..

Hmmm?

än.:

Uømâmmm»

w

w n. m. .

ömse...

szmävmm

?§2

lamm...

anwa:

m

3:a.:

olølmwmømswmn.

mwäønmøääø

»awnramsmwvmmnmm

51333.*

å..

cnazmamsmmmømmnmon. Cröormzmmmaaø

mamman_

møaamaamasaoä.

35k...

msåmoølsmmn

ânunommwnâomaø.

rcmwoüaon

32_

=ê:%m=mm-

va.. d.

:amma rain-

:omr:

en:

m.. man..- .f

maa.. Homme..

me.

m.: _

än...

.w än mo...

lrmmømøz.

nEroBBo..

woøøäxámbw

»Sh

m

mur_ .Eb

ä..

w..

mack

w

änüøm

_

So

.Gb . man...

o:

s:

amma» .»

28h

So

.Eb man...

:9

E5355.”

m

ämm

mwmømä.

mä

,ab

:ö

m

mmh

Smb

se

a

.Eb

ä..

3:._..w... møimsmsm

more

8 q

...mb

ä..

un..

mo.:

mo_

ccmmøøwn

m

ämm .Bb

w 8 ä..

E:

m:

.Emm

8 m

ä..

E..

...mmm

8 än. S

49m

234 Stödinsatserna i ett tioårsperspektiv

Den lägre kostnadsnivån kan väntas uppkomma dels därigenom att vissa tidigare stödberoende tidningar når en marknadsposition och ekonomisk stabilitet som bl.a. avspeglas i en hushållståckning över gällande gränsvärden för driftsstöd, dels därigenom att en allmänt sett effektivare i branschen - stimulerad produktionsstruktur genom utvecklingsstödet - i driftsstödet. kan göra det möjligt att något reducera bidragssatsema Förslagen om utvecklingsstöd innebär att flera olika ändamål inryms under en enda anslagspost. Kommittén anser det inte för närvarande ändamålsenligt att den föreslagna medelsanvisningen differentieras på de olika ändamålen, utom i fråga om utbildningsinsatser. Inledningsvis bör presstödsnämnden ha möjligheter att disponera medlen på ett med hänsyn till inkomna ansökningar praktiskt och rationellt sätt. När konkreta

erfarenheter inhämtats bör presstödsnämnden, om det bedöms fördelak-

tigt, kunna föreslå regeringen en i förväg bestämd fördelning av medlen till olika huvudändamål. Kommittén gör bedömningen att det enda naturliga alternativet till det nu föreslagna systemet är att det nuvarande får gälla även fortsättningsvis. Vi anser dock att en sådan ordning skulle innebära att staten för överskådlig framtid lägger fast att presstödet väsentligen handlar om löpande förlusttäckningsbidrag. Staten skulle i så fall binda sig för återkommande bidragsuppskrivningar och en kostnad på ca en halv miljard kronor om året, utan några ambitioner att bidra till i egentlig mening förbättrade för den del av utgivningsvillkor tidningskollektivet låg- - vars fortlevnad är om konkurrens och täclmingstidningama nödvändig

mångfald inom dagspressen skall upprätthållas även i framtiden.

Frågor om m.m. 235 faktaunderlag, uppföljning

faktaunderlag;

16 om

Frågor uppföljning m.m._

16.1 Presstödsnämnden

Det statliga presstödet administreras av presstödsnämnden, som är parlamentariskt sammansatt. Ledamöter och suppleanter förordnas av regeringen för en tid av högst tre år. Nämndens huvuduppgift är att fördela det statliga stödet till dagspressen och därutöver fullgöra vissa uppgifter enligt kungörandeförordningen. Dessutom åligger det nämnden att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen för olika tidningsgrupper och övriga väsentliga förändringar inom dagspressen, rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärderna, rapportera förändringar inom tidningsägandet samt bevaka att lån ur pressens lånefond inte leder till förlust för statsverket. Det löpande arbetet leds av en kanslichef, med biträde av fyra tjänstemän. För vissa uppgifter anlitas särskild expertis. Det gäller framför allt undersökningar och analyser av olika utvecklingstendenser på pressomrädet. Kammarkollegiet sköter på nämndens uppdrag den löpande administrationen av lån ur pressens lånefond. Merparten av fördelningsbesluten tas samlat i samband med budgetårsskiftet. Särskilda ärenden i fråga om och beslut om produktionsbidrag samverkansbidrag, utvecklingsbidrag och lån ur pressens lånefond behandlas löpande. dels inom ramen för de Bevakningsuppdragen fullgörs årliga anslagsframställningarna och dels genom utgivning av särskilda rapporter. Kommittén anser att nämndens sammansättning och organisationen av arbetet är väl lämpad för de uppgifter som ett delvis nytt presstödssystem kräver. Fördelningen av årligt driftsstöd föreslås även fortsättningsvis ske utifrån generella regler. för samdistributionsrabatten Principerna föreslås vara oförändrade. I dessa avseenden medför inte kommitténs förslag några särskilda konsekvenser för stödets administration. När det gäller det nya utvecklingsstödet innebär kommitténs förslag en enskild prövning som i vissa stycken kan vara tämligen ingående och bl.a. innefatta Som vi konstaterat bankmässiga bedömningar. i kapitel 13 finns redan erfarenheter i nämndens verksamhet av en sådan ärendehandläggning i samband med beslut om utvecklingsbidrag, samverkansbidrag och lån ur pressens lånefond. Den ekonomiska och bankmässiga kompetens som enligt förslagen krävs för av finns tilldelning utvecklingsstöd redan i nämnden. Kommittén gör bedömningen att i denna del förslagen knappast behöver dra med ändrade ärendemtiner sig i någon avgörande omfattning.

236 Frågor om faktaunderlag, uppföljning m.m.

“

16.2 Insamling av uppgifter och faktaunderlag

I samband med sin prövning av ansökningar om presstöd liksom inom

ramen för sina översikter om utvecklingen inom dagspressen infordrar

presstödsnämnden vissa sakuppgifter, bl.a. angående ekonomiska förhål-

landen. Enligt praxis hämtas erforderliga uppgifter ur företagens bokslut, som varje år inlämnas till nämnden. Nämnden har utvecklat vissa nyckeltal m.m. för att underlätta komparativa analyser, i huvudsak enligt mo-

deller som utarbetades av fjärde pressutredningen. i Kommitténs särskild ekonomisk expertis* vi-

Dagstidningsföreta- undersökningar genom

gens ekonomi och press- sar att den ekonomiska utvecklingen och ställningen är viktiga uttryck

stödet. Rapport på upp-

för företagens effektivitet och därmed deras konkurrensförmåga och ut-

drag av dagstidnings-

kommittén, EinarHäck- vecklingspotential. Analysema har dock inte uteslutande kunnat baseras

ner 1987-06-01. Fi u-

på tidningarnas externa räkenskaper, eftersom det finns betydande olik-

rema l, 2 och 3 i det öl-

heter i fråga om t.ex. valda värderingsprinciper, avgränsningar mellan in-

jande är hämtade ur rap-

porten, resp. S42, 47 och vesteringar och löpande underhåll, m.m.

49.

För att få en rättvisande uppfattning om resultatutveckling och skapa möjligheter till relevanta jämförelser mellan olika företag har man vid dessa analyser fått lägga ned ett omfattande arbete med grundmaterialet, som i sin tur lett till bearbetningar av årsredovisningarna på ett flertal punkter. Bearbetningama gav stora skillnader mot de officiella räkenskapema. Som exempel nämns i ett fall att för redovisat resultat före koncembidrag, bokslutsdispositioner och skatt var skillnaderna i genomsnitt

över 100%. Det medför stora differenser när det gäller att bestämma

avkastningen på det totala kapitalet.

Den ekonomiska expertisen drar slutsatsen att det det inte är möjligt att ge en rättvisande bild av tidningarnas ekonomiska ställning och utveckling om analyserna endast grundas på de externa räkenskapema. Det finns stora möjligheter att förbättra redovisningspraxis. Med hänsyn till

omfattningen av det totala stödet frän samhällets sida är det enligt denna

undersökning välmotiverat att begära att företagen anpassar sin extemre-

dovisning så att det utan omfattande arbete gär att följa den ekonomiska utvecklingen för de enskilda företagen i branschen.

16.3 Prövade analysmodeller

I särskilda rapporter till kommittén har inom ramen för dessa under-

sökningar olika modeller och analysscheman använts för att anvisa möj-

ligheter till en klarare uppfattning av företagens ekonomiska utveckling. Räkenskapsanalysema har inriktats på de ekonomiska konsekvenserna av den löpande verksamheten. Det innebär att poster av extraordinär karaktär som bokslutsdispositioner, skatter och statligt stöd lämnats utanför. Imikmingen har varit att visa den lönsamhet som tidningarna åstadkommit av egen kraft. De använda analysmodellema kan med hjälp av olika nyckeltal och beskriva t.ex. tillväxt, finansiell balans och lönsamhet, vilket i parametrar

Frågor om m.m. 237

faktaunderlag, uppföljning

sin tur kan relateras till avkastningen på det egna bl.a. kapitalet genom bestämning av-den s.k. överskottsgraden och tillgångarnas omsättningshastighet Den i den ekonomiska undersökningen inledande tillämpade, analyskedjan illustreras i figur 16.1.

Figur 16.1 Den s.k. duPont-modellen

Förråd . . Laga_ Försäljning

_ . _ 4 Kapitalet: om- “md” W Fordringar :inningen-sugna

müâf”

Totalt invesplus Kuu tera! kapital Bank Anläwlinsstillgångar _ _ Avkastning på mulupltoerad med invald hpim

Tillverkning:- Fönilinins osmader minu, vinn

Försäljning* ]› Vinnie» av

fm- jm j_ u Å

M4 försäljning

Miministz. _ _ , omkostnader Fbnihnmg

Uppgifter som tas fram enligt denna modell kan den ekonomiska enligt

utredningen läggas till grund för mer utvecklade resultatjämförelser i

fråga om tidningarnas kostnads/intäktsstruktur. Hur sådana jämförelser

kan falla ut i praktiken illustreras i ñgurema 16.2 och 3.

Figur 16.2 Intäkts/kostnadsstrukturen l en medeltldnlng

Medeltidning Intäkter 100

_- Potula kostn. 60 . f ? i O.. -D j ? Mkr. a _ _ _. 40

O

0 20 40 60 80 100

Volym (Mkr.) För att utröna kostnadsstrukturens betydelse för resultat har

tidningarnas den analyserats i diagramforrn för ett antal ñngerade tidningar. Fyra olika

situationer beskrivs:

238 Frågor om faktaunderlag. uppföljning m.m.

- kostnader (45%)

Höga fasta kostnader (43 Mkr) och höga rörliga

-

Höga fasta kostnader (43 Mkr) och låga rörliga kostnader (24 %)

- fasta kostnader höga rörliga kostnader (45 %)

Låga (24 Mkr) och

- (24%) Låga fasta kostnader (24 Mkr) och låga rörliga kostnader

I diagrammet anges med lodräta linjer en teoretisk volym för en tänkt

mindre tidning (omsättning = 20 Nllcr), för en tänkt medeltidning (omsättning = 50 Mkr) samt för en tänkt stor tidning (omsättning = 70 Nlkr).

Intäkterna är lika med omsättningen i varje diagram. För medeltidningen antas de fasta kosmadema vara 35 Mkr och de rörliga kostnaderna antas utgöra 33% av omsättningen. Enligt figuren kommer i teorin en tidning med en volym (= omsättning) på 50 Mkr att få ett negativt resultat. Den kritiska punkten ligger strax över 50 Mkr. En stor tidning (med en omsättning på 70 Mkr) kommer att få ett överskott på ca 12 Mkr. En liten tidning (med en

omsättning på 20 Mkr) får däremot ett underskott på över 20 Mkr.

Figur 16.3 Konsekvenser av varierande kostnadsstruktur

u ›- H 093 OC 9 ru ma aRk Hoga Fk och hoga Rk 100 oo .

,.-1 ao 80

_Åe-“ø

e _ ø _.- - * _ , . 60 50 ______ , _,ø _. _ _ _ .. . . _ . _.:. . _ . _ . _ . _ . _n_ -pL.:.__._.-_.-Ä - - - - - - - - - - --- -.:: 49 40

20 20

0 O . 0 20 40 60 so 100 80 ,oo o 20 40 60

VoIym(Mkr.) volymümkn)

Låga Fk ochlåga Rk Låga Fk och höga Rk ,oo _ 100

80 ao . l . ,, 60 60

Jur/z, d

k f øø . _ ø 40 40 ___- ,,_{. øø, . . _ . _ . - . _ ._ .ts ___ .f._.:.ø_a._._ . _ . _ . . . . _ . _ . ...

20 án-...s I

0 0 eo so 100 0 20 40 60 80 100. 0 20 ao

Volym (Mkr.) (Mkt) V_°vm

Fk = Fasta kostnader, Rk = Rorluga kostnader

. . . . . . . . . = tntakter = Totala kosln- _ . .. . _ = Fasta WW

Frågor om mim.

faktaunderlag, uppföljning 239

Analysmodellema ger enligt den ekonomiska utredningen en möjlighet att teoretiskt bestämma vid vilken punkt i en given kostnads/intäktsstruktur ett företag kan uppnå lönsamhet. Modellerna lämnar också utrymme för komparativa analyser av lönsamheten hos olika företag som arbetar under jämförbara yttre betingelser. Förbättrade inblickar i tidningsföretagens ekonomiska struktur kan - om analyserna genomförs brett och systematiskt ge vissa anvisningar om på vilka punkter åtgärder kan sättas in för att förbättra lönsamheten, Lex. genom att olika på sätt påverka kostnadsstrukturen.

16.4 Internationella ekonomiska

analyser

Ansatsen i den på kommitténs uppdrag genomförda ekonomiska undersökningen leder till slutsatser och rekommendationer som i väsentliga delar påminner om vad som prövats och satts i system i Förenta Staterna. Ihe Inland Daily Press Association har i en brett upplagd s.k. Inland Study från flertalet amerikanska tidningsföretag samlat de detaljerade uppgifter som krävs för en genomförd av i stort kostnads/mtäktsanalys sett beskrivet slag. Uppgifterna har sedan bearbetats och sammanställts centralt och bl.a. använts för fördjupad företagsekonomisk forskning och utveckling på dagstidningsområdet. Behovet av projektet har främst förklarats med att de allra flesta amerikanska tidningsföretag arbetar på lokala monopolmarknader. Den fortlöpande anpassning och avstämning som normalt av en konkurrens följer på samma marknad ersätts med jämförelser mellan likvärdiga tidningar på olika delmarknader. Genom the Inland Study simuleras konkurrenssituationer som kan leda till åtgärder och slutsatser som i andra sammanhang växer fram ur en reell marknadskonkurrens. Resultaten har fått en avsevärd

praktisk betydelse..Sammanställning-

arna redovisas visserligen med Lex. i tillvederbörlig sekretesshänsyn, räckligt allmängiltiga ekonomiska poster och utan angivande av företagens namn och utgivningsort, men deltagande företag vet sin i placering materialet. Om ett företag är intresserat av att diskutera sina egna villkor med i sammanställningama kan direkta jämförbara företag kontakter klareras centralt via kansliet för the Inland Study. Många företag har på detta sätt genom aktivt utbyte av egna erfarenheter kunnat precisera svagheter i verksamheten och fått till uppslag förbättringar. Verksamheten har bidragit till väsentligt förbättrade insikter i tidningsutgivningens villkor och har kunnat användas för att öka lönsamheten i branschen rent generellt. betraktas Projektet idag som mycket värdefullt av tidningsutgivama och har också väckt uppmärksamhet i angränsande länder. Tidningsutgivare från Mexico och vissa latinamerikanska länder har t.ex. vänt sig till the Inland Study för att på konsultbasis få hjälp att organisera en motsvarande verksamhet.

om m.m. -

240 Frågor faktaunderlag, uppföljning

16.5 Kommitténs överväganden och förslag

Som nämnts i det föregående skall presstödsnämnden enligt sina instruktioner bl.a. följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom dagspressen och rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärderna. Kommitténs undersökningar visar möjligheter till förbättringar i fråga om insamling och analys av uppgifter om tidningsföretagens ekonomiska

och strukturella förhållanden. Med en mer infonnativ uppgiftsbas än vad som kan erhållas genom de externa räkenskapema skulle enligt vår be-

dömning ställningen och utvecklingen i tidningsföretagen kunna avläsas

bättre. Det är enligt kommittén av stor vikt att bedömningar av t.ex. ekonomiska och strukturella förhållanden inom dagspressen kan göras på basis

av ett så informativt och relevant material som möjligt. Ett bra grundma-

terial är också en förutsättning för en smidig administration av det nya

utvecklingsstödet och för de uppgifter som kommittén närmare utvecklat i avsnitt l2.5.l. Ytterst är också statens möjligheter till en verkningsfull

utformning och dimensionering av presstödet beroende av att de presspo-

litiska bedömningama kan bygga på en kvalificerad analys av aktuella sakförhållanden. i Kommittén anser därför att ett arbete bör påbörjas hos presstöds-

nämnden i riktning mot en förbättring och systematisering i fråga om insamlingen av relevanta uppgifter. Uppgifterna bör läggas in i en för än-

damålet upprättad databas hos nämnden som kan uppdateras fortlöpande och användas för den i instruktionen stadgade rapporteringen av utvecklingen inom dagspressen. Inom ramen för detta arbete bör nämnden även kunna utveckla former för ekonomisk redovisning, som kan användas i samband med ansökningar om presstöd, enligt ungefär de riktlinjer som anvisats i den på kommitténs uppdrag genomförda ekonomiska undersökningen. Uppläggningen av detta arbete bör ges den inriktningen att materialet

kan få ett direkt intresse för tidningsföretagen i det löpande utvecklings-

arbetet. På längre sikt bör nämnden även kunna anlitas av enskilda före-

tag för att på konsultbasis och mot ersättning medverka till en fördjupad analys av ekonomiska och strukturella förhållanden hos företagen. Kommittén föreslår att regeringen ger presstödsnämnden i uppdrag

att planera och utforma ett arbete med förordad inriktning. Arbetet bör bedrivas med beaktande av vad som anförts i det föregående. Nämnden

bör för ändamålet kunna samverka med t.ex. Svenska tidningsutgivareföreningen, som sedan en tid överlåtit den fortlöpande bevakningen av den ekonomiska utveckligen i branschen till presstödsnämnden.

Reservationer/särskilt 241 yttrande

Reservationer

och särskilt

yttrande

242 Reservationer/särskilt yttrande

. Reservationer/särskilt yttrande 243

Reservationer och särskilt

yttrande

l. Reservation av ledamoten Anders

Björck

Moderata Samlingspartiet har under en av år i följd riksdagen yrkat på en neddragning av produktionsbidxagen. Bland skälen för detta märks såväl statsñnansiella överväganden som uppfattningen att systemet med produktionsbidrag baserade på kan leda till slöseri och pappersförbrukning ovilja att vidta nödvändiga rationaliseringsåtgärder. Det nuvarande systemet har lett till stora orättvisor, vilket klarast framgår vid ett studium av

hur produktionsbidragen har fördelats mellan olika pressgrupper. Stödet per exemplar till olika tidningar visar stora skillnader som i vissa fall måste betraktas som helt orimliga. Det finns sålunda anledning att också framledes söka minska produktionsbidragens storlek. Moderata har i Samlingspartiet riksdagen yrkat på en neddragning med vilket tjugo procent, också borde ha blivit utredningens förslag. Jag anser vidare att de nuvarande reglerna för till produktionsbidrag editioner bör bibehållas.

2. Reservation av Anders

ledamöterna Björck och Per-

Olof Hanson

Tanken att ersätta det nuvarande utvecklingsbidraget, samverkansbidraget och pressens lånefond med ett enhetligt utvecklingsstöd, omfattande

förpressinvesteringar, investeringar i gemensamma

tryckerianläggningar, samtryckningsbidrag och utbildningsinsatser bygger på förhoppningar att kunna dra presstödet från dess konserverande verkningar och att uppnå en mer dynamisk utveckling som varaktigt förbättrar lågtåckningstidningamas ekonomiska läge så att de på sikt blir mindre beroende av löpande presstöd, och i gynnsamma fall helt oberoende. . Huvudavsikten sägs vara att stödet skall bidra till utveckling och uppbyggnad av en produktionsapparat som i rationella former motsvarar olika tidningars redaktionella ambitioner och aktuella förutsättningar på marknaden. i För att uppnå denna mera dynamiska utveckling föreslås ett utveck-

lingsstöd som över en längre tidsperiod skulle incitament utgöra till en större rörlighet i utvecklingen, bl.a. genom att främja företagsekonomiskt motiverade omläggningar och organisatoriskt nytänkande. Presstödsreglerna innehåller emellertid sedan .år många inslag i syfte att få till stånd vidgad teknisk samverkan i tryckerianläggningar. Främst framträder detta i presslånens villkor och genom möjligheter till samver-

kansbidrag. I dagstidningskommitténs betänkande föreslås ytterligare åt-

.

244 Reservationer/särskilt yttrande

av samtryckningsbidrag, en stödgärder i samma syfte genom införande form som vi tillstyrker.

Att de enskilda tidningarna endast i begränsad omfattning använt sig av hittills möjligheter för att kostnadsbesparingar och ra-

gällande uppnå

tionaliseringar är bl.a. ett uttryck för de enskilda tidningarnas vilja att bevara sitt oberoende.

Det förslag som kommittémajoriteten nu framlägger för det nya ut-

innebär -- inte lån - villkoras med långtvecklingsstödet att bidragen

varvid framför allt förutsätts spela en gående kontroll presstödsnämnden framträdande roll såväl vid som genomförandet av de olika planeringen och organisationsförändringarna. Innebörden av detta är i investeringarna att det skulle utvecklas en omfattande myndighetskontroll över de olika

- som ter främmande för

tidningarnas dispositioner något sig mycket

den fria svenska pressens traditioner.

Att så markerat slå in på en sådan väg innebär att den svenska press-

att arbeta

stödspolitiken i viktiga avseenden skulle frångå grundprincipen med generella regler för att därigenom i görligaste mån undvika beslut in hindra t.ex. färgade manipulationer i casu och därigenom partipolitiskt

kan vi inte medverka till. Det bör enskilda fall. En sådan utveckling finnas för de stödberoende tidandra vägar för att uppnå bättre villkor ningarna.

En naturligare väg är att pressenslånefond kan användas för att un-

inte anser derlätta investeringar i de fall där den gängse kreditmarknaden

bör kunna spela en viktig roll. sig kunna ställa upp. Kreditgarantier

Vad för inom så-

gäller de viktiga utbildningsfrågoma tidningsledare

väl det redaktionella som ekonomiska fältet finner vi det knappast befo-

till förfogande. Detta är uppenbart en uppgift

gat att ställa skattemedel för och branschens olika grupper, t.ex. A-pres-

tidningsbranschen själv

liksom Marknadsinformation AB. Ett betydande i sen, FLT, Dagspressens

utbildningsarbete pågår redan. i

Vi avvisar sålunda det föreslagna utvecklingsstödet och det särskilda

bidraget till utbildning. I stället förordar vi ett antal utvecklingsfrämjande åtgärder som innebär en lånefond, samverkansbidrag och samtryckningsbidrag.

I stället under en för de lösa antaganden om en önskvärd utveckling tioårsperiod med det föreslagna utvecklingsstödet på ca 820 mkr. i dag-

ens penningvärde föreslår vi alltså ett stöd om sammanlagt 30 mkr. per år

som förutsätts rymma de nu nämnda elementen.

De antaganden som utredningsmajoriteten gör rörande möjligheterna

förbättra den f.n. att genom det föreslagna utvecklingsstödet varaktigt stödberoende pressens läge så att presstödet efterhand skulle kunna trap-

förefaller löst grundade och är föga mer än en optimistisk giss-

pas ned ning. - även efter en period Risken är stor att de stödberoende tidningarna - och trots statsbidrag, som kan

av statligt förmyndarskap betydande

med krav på neutralitet, kommer att

visa sig .svårt att fördela nöjaktiga

Reservationer/särskilt yttrande 245

vara beroende av statsstöd i helt annan än vad det omfattning föreslagna utvecklingsstödets förespråkare gissar.

3. Reservation av ledamoten Per-Olof Hanson

Driftsstödet

Nivåema för driftsstödet bör läggas något lägre än vad kommitténs majoritet ansett. Jag förordar tillämpande av bidragssatsen 160 000 kr. som beräkningsgrund för de högfrekventa storstadstidningama och 120 0()0 kr. för övriga tlerdagarstidningar samt för ett maximibestorstadstidningama lopp på 40 mkr. och för de övriga ett maximibelopp på 9 mkr. För gruppen storstadstidningar dvs. Svenska Dagbladet, Arbetet Skåne, Arbetet Väst samt för Skånska Dagbladet innebär mitt en förslag reducering av det vid årets vårriksdag höjda maximibeloppet på 47,37 mkr. för SvD och Arbetet Skåne. Eftersom Arbetet Västs stöd samtidigt höjdes från 34,69 mkr. till 38,84 mkr. innebär detta att Arbetets båda editioner tillsammans skulle få 86,21 mkr. Skånska stöd Dagbladets höjdes från 36,075 till 41,21 mlcr. Detta innebär att för såväl Arbetet Väst som i synnerhet SkD produktionsbidraget per utgivet ex. vida överstiger prenumeranternas bidrag till tidningen. För de medelfrekventa förordar landsortstidningama jag att likaså satsen 120 0()0 kr. tillämpas med maximibelopp på 9 mkr. Beräkningsmåssigt innebär detta vad gäller driftstödet .för en stor del av de aktuella tidningarna något lägre stöd än 1987 års produktionsbidrag, som för många uppgick till 9,16 mkr. För flera innebär mitt tidningar förslag någon ökning i förhållande till 1987 års stödbelopp. Jag återkommer längre fram till den andra formen av löpande stöd, nämligen samdistributionsrabatten. Den goda tidningskonjunkturen under senare år, återspeglad i t.ex. Apressens bokslut för 1987, belyser att 1988 års tioprocentiga generella höjning av produktionsbidraget inte var motiverad. rimligt För de lågfrekventa tidningarna bör nivån läggas lägre än kommittén föreslagit. ett Jag förordar belopp på 1,25 milj.kr. i stället för 1,4 milj.kr. till huvudgruppen och motsvarande lägre nivå för de övriga. Sammantaget innebär mitt förslag i denna del en uppräkning av 1987 års nivå med ca 3,5 mkr. till ca 60,4 mkr. mot kommitténs dryga 67 mkr. Vad gäller de lågfrekventa tidningarna av rikskaraktär bör de nuvarande stödreglema, som kan ge mycket drastiska förändringar av stödbeloppen vid gränsen 10 0()O i upplaga mjukas upp. Jag ansluter mig sålunda till de föreslagna reglerna om en trappa av innebörden att minskas stödbeloppet med 0,3 mkr. för varje tusental varmed upplagan minskas under 10 0()0 ex. ned till en nivå på 7 000 ex. Motsvarande regel bör gälla även tvådagarstidningar.

246 Reservationer/särskilt yttrande

Samdistributionsrabatten

Samdisttibutionsrabatten har funnits sedan 1969. Årskostnaden för denna stödfonn har under en följd av år uppgått till ca 57 mkr. och har varit

oförändrad sedan 1981. Rabattens andel av det direkta presstödet har minskat kraftigt genom åren och uppgår nu till ca 12 procent av det direkta stödet. Till följd av att rabatten kraftigt minskat i relation till distributionskostnadema - mer

än en halvering mellan 1980 och 1987 - utgjorde rabatten enligt Tidningsutgivareföreningen år 1985 endast 6 å 8 procent av utbämingskost-

naderna. Hela systemet, som hittills omfattar hela dagstidningskollektivet, har genom denna utveckling råkat i fara, vilket skulle kunna medföra att distributionskostnadema skulle återkomma som verksamt konkurrensmedel

till förfång framför allt för de mindre tidningarna. För att förebygga en sådan utveckling har dagstidningskommittén, gjort

bedömningen att rabatten måste höjas. Om rabattens reala värde skulle återställas till den som gällde vid dess införande för 20 år sedan skulle den i stort behöva fördubblas.

Den höjning från nuvarande 57,6 mkr. till 78,9 mkr. som kommittén föreslår är emellertid enligt min bedömning inte tillräcklig för att undanröja hotet mot distributionssystemet.

Jag förordar därför en ökning av rabattens volym till något över 90

mkr. med den struktur som förordas i alt. 5, vilket innebär att antalet

nivåer ökas och att utfallet för de olika tidningarna får en starkare regressiv karaktär till de mindre tidningarnas förmån. Rörande en förändring av i princip denna karaktär är kommittén enig. Med tillämpning av det av mig förordade alternativet fullt ut skulle den största tidningen Dagens Nyheter få en ökning av sin rabatt med 34 procent med ett totalbelopp på ca 7,5 mkr. medan t.ex. tidningen Dagen skulle få sin rabatt höjd med 86 procent till ett totalbelopp på ca 642 000

kr. › -

Jag förordar på sätt som används i flera olika sammanhang i pressstödet - att ett tak sätts på totalbeloppet för samdistributionsrabatten och att högsta beloppet för enskild tidning sätts vid 4 mkr. De tidningar vars rabattbelopp påverkas av detta tak är de tre största storstadstidning-

ama Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet. Samtli-

ga dessa tidningar har den helt övervägande delen av sin upplaga i kon-

centrerade spridningsområden vilket medför lägre distributionskostnader per ex. Vidare har de betydande fördel av distributionsrabatten och sam-

distributionen för de s.k. överspridda delarna av sin upplaga. Dessutom

har de ofta en större pappersvolym än de med dem samdistribuerade tidningarna. För samdistributionens totalbelopp torde detta tak innebära en kostnadsreduktion på ca 5,7 mkr. till 91,3 mkr. en ökning av totalbeloppet

på ca 33 mkr.

Med den av mig förordade ökningen av samdistributionsrabatten skul-

Reservationer/särskilt

yttrande

le även tidningar som skulle få en något lägre nivå på driftsstödet enligt mitt förslag få ett något bättre stöd än 1987 års nivå. enligt

4. Särskilt av ledamoten Per-Olof

yttrande Hanson

Kommitténs överläggningar om regler för att bromsa annonsbladsutgivning som kunde skada dagspress som tar ett joumalistiskt informationsansvar skapade inte full klarhet i sakfrågan. Kommittén nöjde sig med att fastslå att presstödsnämnden skulle få ansvar att vaksamt och kritiskt följa utvecklingen på detta område. Jag vill understryka vikten av att en sådan bevakning sker. Vad gäller frågan om editioner konstaterades att förutsättningarna för editioner skulle komma väsentligen att ändras genom övergången till ett presstöd baserat på upplagan i stället för pappersåtgången. Bakom ställningstagandet från kommitténs sida med dess strikta villkor låg bedömningen att några nya editioner utöver de tre hittillsvarande dvs. tidningar-

na Arbetet, Folketoch Bergslags-Posten knappast skulle tillkomma. Med

hänsyn till det nya läget fann kommittén det inte nödvändigt att fastslå något direkt förbud mot nya editioneringar. var emeller- Förutsättningen tid att nya editioner i syfte att öka sitt presstöd inte skulle vara möjliga. Ett antal tidningar får kommitténs enligt förslag en gradvis nedskärning av sitt hittills medgivna produktionsstöd och mister alltså sikt sitt på stöd. Som strävan att reducera presstödets kostnader är detta godtagbart. Men det är ändock sett i sitt sammanhang anmärkningsvärt att dessa re-

duceringsåtgärder i huvudsak drabbar som utanför

tidningsföretag ligger A-pressräjongen. Tre tidningar Eskilstuna-Kuriren, Falu-Kuriren och Gefle Dagblad har sedan förra hälften av 1980-talet fått ett bidrag på 1,05 mkr. årligen vardera för att i någon mån det omfattande kompensera presstödet som de socialdemokratiska konkurrenttidningarna orten fått (för 1987 9,16 på mkr. och nu genom 1988 års riksdagsbeslut höjt med ytterligare 10 %). Jag motsätter mig inte att det sedan många år stödet utgående på 1,05 mkr. upphör men kan inte acceptera att samtidigt dessa konkurrenttidningar tilldelas ytterligare stöd. Konkurrensen orterna som på de berörda var motivet för det särskilda stödet finns fortfarande kvar och skärps nu ytterligare även om de icke stödmottagande tidningarna kunnat förbättra sitt ekonomiska läge. Sammantaget innebär mina förslag en reducering på ca 24 mkr. av driftsstödet jämfört med kostnaden år 1987. Samdistributionsrabatten ökas samtidigt med ca 33 mkr. Eftersom jag avvisar det men förordar föreslagna utvecklingsstödet andra utvecklingsfrämjande för vilka åtgärder jag för närmaste år vill reservera 30 mkr. innebär mitt en

förslag kostnadsbesparing på 30 mkr.

för år l och på längre sikt betydligt ökade skillnader mellan anslagskraven. Kommitténs prognos för till 820 mkr. i dautvecklingsstöd uppgår gens penningvärde över en tioårsperiod.

Bilaga 1 249

Bilagor

Kommitténs direktiv

Utredning om det statliga stödet till dagstidningar Dir. 1985:52 Beslut vid regeringssammanträde 1985-11-07 Statsrådet Göransson anför.

Mitt förslag

En kommitté bör tillkallas för att göra en övergripande prövning av det statliga stödet till dagspressen.

Utgångspunkten bör vara en utvärdering i vidaste bemärkelse av ef-

fekter och erfarenheter av det nuvarande stödet. Prövningen bör omfatta alla former av utgående stöd, dvs. även indirekta subventioner såsom förmånlig skattebehandling och distributionsstöd. Dagspressens roll i mediesamhället bör analyseras. Kommittén bör belysa utvecklingen i stort på medieområdet och särskilt undersöka dagspressens möjligheter att även i framtiden hävda sin starka ställning. Dagspressens positioner på den framtida reklammarknaden bör klargöras. Den tekniska utvecklingen bör undersökas, både generellt mellan olika medier och och mer inom

branscher specifikt dagstidningsframställningen.

På grundval av sina slutsatser i dessa delar bör kommittén pröva ändamålsenligheten i det nuvarande presstödet och lägga fram förslag till sådana förändringar som bedöms erforderliga. Syftet bör vara att finna lämpliga och effektiva former för statens engagemang i strävandena att leva upp till det presspolitiska målet om bredd och mångfald i dagspressens nyhetsförmedling och opinionsbildning. Kommittén bör också klargöra den ekonomiska betydelsen för dagspressen av samhällsinformations- och kungörandeannonseringen och sårskilt belysa ekonomiska effekter av de förslag i frågan som nyligen lagts fram av informationsdelegationen.

250 Bilaga]

Den

statliga presspolitiken

Den statliga politiken på medieområdet syftar till att värna om grundläggande demokratiska friheter, främst informations-, åsikts- och yttrandefriheten. Genom regler i regeringsfonnen garanteras friheten att på olika sätt meddela upplysningar eller uttrycka tankar, åsikter och känslor samt att ta del av andras meningar eller att inhämta och ta emot upplysningar. Inskränkningar i dessa friheter får bara göras om vissa särskilt viktiga skäl föreligger. Massmedierna måste också ha reella förutsättningar att ge uttryck för den mångfald av åsikter och meningsriktningar som finns i samhället. Den statliga mediepolitiken syftar till att åstadkomma bredd och mångfald i informations- och åsiktsbildningen. Bland massmedierna spelar dagspressen en framträdande roll. Dagstidningama svarar för nyhetsförmedling och opinionsbildning, de kommenterar självständigt eller som språkrör för organiserade intressen samhällsutvecklingen, de granskar och kontrollerar i allmänhetens intresse de ledande i samhället samt främjar kommunikation inom och mellan olika

grupper i samhället.

Under efterkrigstiden försvagades mångfalden i dagspressen. Utvecklingen gick mot en ökning av antalet tidningsnedläggningar, allt fler tidningsmonopol på alltfler utgivningsorter och en ökad ägarkoncentration. Under 1960-talet väcktes därför tanken på ett direkt statligt stöd till dagspressen. Huvudsyftet var att vända utvecklingen och slå vakt om konkurrens och mångfald i dagspressens nyhetsförmedling och opinionsbildning. Dagspressens funktioner i den demokratiska processen skulle därmed kunna vidmakthållas. Idén om ett direkt presstöd mötte i början blandade reaktioner. Staten hade visserligen sedan länge stött dagspressen, men åtgärderna var av generell karaktär. Stödet utgjordes av förmånlig skattebehandling i olika avseenden och subventionerade posttaxor. Stödet var indirekt och branschinriktat och kom i stort sett hela dagspressen till godo. Generella åtgärder har visat sig främst gynna de stora marknadsstarka tidningarna. Det nya med det direkta presstödet var att det var selektivt och lämnades till tidningar i konkurrensmässigt underläge. Detta väckte inledningsvis vissa farhågor i fråga om ekonomiska konkurrensvillkor inom branschen och statlig inblandning i tidningsutgivningen. Genom sin utformning vann dock presstödet ganska snart allmänt politiskt erkännande som ett funktionellt medel att uppnå de presspolitiska målen utan att staten genom stödet påverkar tidningarnas innehåll.

Det direkta, selektiva presstödet infördes år 1971 när produktionsbi-

draget inrättades. På grundval av förslag från 1972 års pressutredning utvecklades år 1976 presstödet till att även omfatta etableringsstöd, utvecklingsbidrag och bidrag till olika former av samverkan. Systemet har i sina huvuddrag legat fast sedan dess, även om både stödregler och beloppsgränser ändrats vid ett flertal tillfällen.

Bilaga I 251

Den parlamentariska uppslutningen bakom presstödet har varit stor, både i fråga om syfte och utformning. Själva stödtanken har inte rubbats av regeringsskiften och ändringar i riksdagens sedan sammansättning stödet infördes.

Presstödet har varit föremål för och uppföljningar uwärderingar i syfte att fortlöpande pröva stödsystemets Efter ändamålsenlighet. år 1976 har två statliga utredningar behandlat pressfrågoma.

Dagspresskommittén (B 1978:1) tillsattes år 1978 med uppdrag att göra en allmän översyn över gällande bestämmelser för statligt stöd till dagspressen. Kommittén avgav ett antal och slutbeforskningsrapponer tänkandet (SOU 1980:32) Stödet till dagspressen. Dagspresskommitten fann inga presspolitiska eller pressekonomiska skäl till att ändra stödets inriktning eller allmänna men förorutformning, dade bl.a. vissa regeljusteringar. Förslagen låg till grund för en särskild proposition år 1981 om stödet till dagspressen (prop. 1980/81: 137, KU 19 och 23, rskr 289). Femte pressutredningen (U tillkallades i mars 1983 och ñcki 1983:1) uppdrag att undersöka förhållandet mellan annonsbladen och dagspressen samt lägga fram förslag till eventuella i ändringar förordningen (1981:409) om statligt stöd till dagstidningar. Uppdraget avsåg även en undersök-

ning av förutsättningarna för ökad samverkan, främst teknisk, inom dagspressen (Dir. 1983:17). Till följd av fick riksdagsbeslut utredningen år 1984 tilläggsuppdraget att se över reglerna för reducerat produktionsbidrag (Dir. 1984:38). I till en

anslutning fortlöpande utvärdering har regering och riksdag

på eget initiativ beslutat om ändringar i presstödet, i regel inom ramen för budgetprocessen. Sådana ändringar har till övervägande del avsett beloppsnivåer och beloppsgränser och preciseringar av detaljer i regelverket. Presstödsnämndens erfarenheter av stödet i praktisk tillämpning har härvid varit av betydelse.

Utredningsinitiativen och de företagna ändringarna i presstödet illustrerar den betydelse statsmakterna i förekomsten lägger av en vital och mångsidig dagspress i samhällslivet För att presstödet på bästa sätt skall

tjäna sitt syfte inom ramen för branschutvecklingen är det att det

viktigt diskuteras så att nödvändiga ändringar fortlöpande kan genomföras. I samband med av behandlingen budgetpropositionen 1984 (prop. l983/84:1OO bil. 10) uttalade sig riksdagens konstitutionsutskott för att en parlamentariskt sammansatt utredning borde tillsättas sedan massme-

diekommittén (U 1982:07) och femte pressutredningen fullgjort sitt arbete. Riksdagen godtog förslaget (KU 1983/84:17, rskr 163). Massmediekommittén avslutade sitt uppdrag i juli 1984 genom att till regeringen överlämna betänkandet (SOU Via satellit 1984:65) och kabel. I april 1985 slutförde femte pressutredningen sitt arbete, när betänkandet (Ds U 1985:2) Effektivare presstöd avlämnades. Den diskussion som hittills har förts, och de ändringar som gjorts i stödet, har till övervägande del avsett detaljändringar i det system som

252 1 Bilaga

lades fast år 1976. l enlighet med vad riksdagen förordat är det nu lämpligt att göra en övergripande prövning av det statliga presstödet med utgångspunkt i erfarenheterna av stödets nuvarande utformning. Syftet bör vara att undersöka lämpliga och effektiva former för statens engagemang i strävandena att uppnå det presspolitiska målet om bredd och mångfald i tidningsutbudet.

Bakgrund

Stödets utformning De presstödjande åtgärderna bestod till en början av indirekta subventioner. Dagstidningarna har Lex. i flera decennnier åtnjutit särskilt fördelaktiga taxor för postdistribution, genom att postens tidningsrörelse får visst bidrag från anslag på statsbudgeten för sina kostnader. Enligt riksdagens beslut (prop. 1975/76:127, TU 22, rskr 301) avvecklas anslaget successivt fram till år 1991, då tidningstaxoma beräknas motsvara full särkostnadstäckning. När en särskild pappersskatt infördes i slutet av 1940-talet i syfte att främja den svenska pappersexporten undantogs tidningspapper från denna. När en omsättningsskatt infördes år 1960 tillämpades inte beskattningen på dagstidningar och dagstidningsverksamhet. Dagstidningar är alltjämt befriade från mervärdeskatt på upplageintäkter, vilket innebär en betydande årlig statlig subventionering av branschen. Med införandet av en allmän reklamskatt år 1971 tillfördes dagspressen ytterligare en omfattande subventionering, dels genom att skatten infördes för att finansiera nya, direkta stödåtgärder till dagstidningar, dels genom att dagstidningar åsattes en väsentligt lägre taxa än övriga publikationer. Enligt förordningen (1981:977) om information genom dagspressannonsering skall sådan information rörande rättigheter och skyldigheter som är avsedd att nå alla medborgare annonseras i samtliga dagstidningar enligt den s.k. totalitetsprincipen. Enligt lagen (1977:654) om kungöranden i mål och ärenden hos myndighet m.m. skall en kungörelse i regel föras in i de tidningar på en utgivningson som har en hushållstäckning på minst fem procent, den s.k. breda principen. Bestämmelserna innebär att dagspressen tilförs väsentliga intäkter från annonsering av offentlig karaktär. I slutet av 1960-talet infördes en särskild statlig rabatt för sådan distribution av dagstidningar som bedrivs gemensamt av olika tidningsföretag och till lika pris per utdelat tidningsexemplar. Samtidigt fick dagstidningsföretag möjligheter att erhålla statliga lån på förmånliga villkor ur pressens lånefond. År 1971 infördes det direkta, selektiva presstödet för dagstidningar i konkurrensmässigt underläge på en utgivningsort. Den viktigaste stödforrnen i det direkta presstödet är produktionsbi-

Bilaga 1 253

draget. Det utgår för att stärka lågtäckningstidningar. Stöd utgår till från varandra fristående publikationer. Det konkreta målet år att upprätthålla och helst utöka antalet utgivningsorter med två eller flera dagstidningar,

för att därmed skapa en publicistisk mångfald. Etableringsstödet och utvecklingsbidraget utgör i egentlig mening

komplement till produktionsbidraget. En nyetablerad dagstidning kan få

etableringsstöd om det år troligt att tidningen efter ett år kommer att

kunna uppfylla villkoren för produktionsbidrag. Utvecklingsbidrag utgår till tidning i tillfälliga ekonomiska svårigheter. Tidning med fullt produktionsbidrag kan i vissa fall erhålla utvecklingsbidrag.

Inom ramen för mångfaldsmålet har stödet även det specifika syftet att främja samverkan mellan dagstidningsföretag, både i fråga om pro-

duktion och distribution. Samverkansbidrag utgår för teknisk samverkan, annonssamverkan, samverkan i större branschprojekt samt samverkans-

utredningar. Lån ur pressens lånefond skall företrädesvis ges för projekt

som syftar till kostnadsbesparingar genom samverkan mellan tidningsfö- › retag. Regering och riksdag har vid upprepade tillfällen framhållit vikten av

samverkan som ett medel att nedbringa tidningsföretagens produktions-

kostnader och dämpa den snabba kostnadsutvecklingen i branschen. Det

centrala i femte pressutredningens nyligen slutförda uppdrag har varit att

undersöka förutsättningarna för ökad samverkan mellan tidningsföretag.

Utredningen har prövat frågan och presenterat slutsatser och förslag. Jag återkommer till sarnverkansdiskussionen i det följande.

Samdistributionsrabatt utgår för varje abonnerat exemplar av en dagstidning som distribueras till lika pris per utdelat exemplar genom samdistributionsföretag eller av postverket i lantbrevbäringsturer. Det totala, direkta presstödet har stigit varje år sedan år 1976 och har

under perioden nästan tredubblats. För budgetåret 1985/86 uppgår ansla-

get till drygt 484 milj.kr., vartill kommer 25 milj.kr. för lån ur pressens

lånefond. Riksdagen har vid flera tillfällen ökat stödet utöver vad rege-

ringen har föreslagit.

Stödets ändamålsenlighet

Det selektiva presstödet syftar till att garantera mångfald i tidningsutgivningen. Avsikten är att förhindra att tidningar i underläge - på grund av

annonsmarknadens sätt att fungera -mister ytterligare konkurrenskraft

och dänned kommer i ännu svårare underläge. Vidare syftar stödet till att motverka monopol eller stark marknadsdominans av enstaka tidningar genom att stimulera nyetableringar av konkurrenttidningar. Presstödet synes ha varit effektivt i fråga om huvudsyftet att säkra

konkurrens och mångfald i nyhetsfönnedling och opinionsbildning inom

dagspressen. Sedan stödet infördes har tidningsnedläggningama varit få.

Antalet tidningar har i stallet ökat, främst genom nyetableringar av fådagarstidningar och editioneringar av befintliga tidningar. statistiskt sett har antalet utgivningsorter och antalet konkurrensorter också ökat.

254 Bilaga I

Stödet synes också ha befrämjat ett redaktionellt och produktionstekniskt nytänkande inom dagspressen. Dagstidningsföretag har tillförts resurser som möjliggjort och marknyinvesteringar, produktförbättringar nadssatsningar. Genom att stärka konkurrenskraft lågtäckningstidningarnas har stödet indirekt framkallat och utveckling förnyelse även av högtäckningstidningarna. Stödet har bidragit till inom modemiseringsprocessen hela branschen. Genom den statliga samdistributionsrabatten har samdistributionen fått en mycket stor omfattning. Praktiskt taget samtliga abonnerade dagstidningar deltar. Samdistributionen ger många distributionstidningsföretag möjligheter i en utsträckning som flera av dem knappast skulle ha resurser att bygga upp på egen hand. Genom en mycket långt gången samdistribution har distributionen i stort sett avförts som konkurrensmedel mellan dagstidningar. Det har gynnat men också lågtäckningstidningar, högi områden täckningstidningar där dessa är glest spridda. Särskild betydelse har systemet haft för storstadstidningamas möjligheter att nå utanför sina utgivningsområden. Avgörande härför har varit som likaprisprincipen gjort distributionskostnaden per exemplar oberoende av storleken på en tidnings upplaga i ett distributionsområde. De presstödjande åtgärder som införts för att åstadkomma publicistisk mångfald har påverkat ekonomin och konkurrensen på tidningsmarknaden. Genom presstödet har flertalet lågtäckningstidningars ekonomi förstärkts. Sådana tidningar har fått större resurser än vad som avspeglas i deras ställning på armons- och läsarmarknaden. Ett problem med denna utveckling är att presstödet har visserligen räddat ett betydande antal från tidningar nedläggning och möjliggjort nyetableringar, men inte har kunnat bidra till att dessa breddat tidningar sinegentliga marknadsbas annat än i undantagsfall. Därför har ett fortsatt stöd varit nödvändigt för sådana utsikter att fortleva. tidningars Till följd härav har presstödet dels kommit att knytas till den bestående presstrukturen, dels kommit att styras av kostnadsutvecklingen i branschen. Eftersom produktionsbidraget har karaktären av uppehållande stöd drar den ekonomiska utvecklingen med sig höjda bidrag. De återkommande motiven för höjningar är antingen vikande annonsmarknad eller kostnadsstegringar. Ambitionen att förhindra nedläggningar och bevara uppnådda resultat har krävt en kontinuerlig av stödet i takt med uppräkning prisutvecklingen. Utan statligt stöd skulle flera tidningar tvingas upphöra och koncentrationsprocessen skulle skjuta ny fart. Presstödet förhindrar en sådan utveckling. , Presstödet har i sammanhanget kritiserats för att ha framkallat en konstlad utveckling och anpassning. for- Nyetableringar, editioneringar, matutveckling o.d. påstås vara betingade av möjligheterna att få presstöd eller högre stöd, samtidigt som stödet sägs vara kostnadsdrivande genom att leda till pressad marknadsföring och framtvingade konkurrensåtgårder. Bedömningsgrunder och kriterier för av stöd har tilldelning ifrågasatts. -

Bilaga I 255

Erfarenheterna har visat att det är ett svårlöst problem i presspolitiken

att å ena sidan skapa och upprätthålla konkurrens och

mångfald på tidningsmarknaden och å andra sidan undvika att fortsatta stödinsatser blir direkt beroende av i branschen kosmadsutvecklingen eller bidrar till denna utveckling. I samband med anslagshöjningar har och regering riksdag under senare år uttryckt oro för en som kostnadsutveckling gjort det nödvändigt med betydande och återkommande höjningar av presstödet.

Frågan om samverkan

De ekonomiskt-strukturella effekterna av det direkta presstödet och problemet med kostnadsutvecklingen stadium. uppmärksammades på ett tidigt 1972 års pressutredning ansåg att de totala branschkostnadema för ökad konkurrens och mångfald borde kunna dämpas genom utbyggd produktionssamverkan mellan tidningsföretag. Utredningen föreslog att presstödet skulle innefatta till samverkansstimulerande bidrag åtgärder, främst för teknisk samverkan. och Regering riksdag anslöt sig till utredningens förslag och betonade vikten av ökad produktionssamverkan och andra kostnadsbesparingar genom samverkan (prop. 1975/76:131, KU 46, rskr 254). Samverkansbidraget infördes. Samverkansmålet har senare vid upprepade tillfällen. framhållits av regering och riksdag. Det presspolitiska för samverkan har argumentet varit att det är oekonomiskt att enskilda i tidningar konkurrenssyfte bygger egna kostsamma produktionsanläggningar. När tillsättningen av dagspresskommittén aviserades ibudgetpropositionen 1978 (prop. 1977f78:100 bil. 11 s. 7) angavs som ett huvudmotiv vikten att belysa möjligheterna till ökad produktionssamverkan och andra kostnadsbesparingar genom samverkan. När femte pressutredningen tillsattes år 1983 var åter huvuduppgiften att pröva samverkansfrågoma. Femte pressutredningen har penetrerat samverkansfrågoma. Utredningen noterar att produktionssamverkan har etablerats i vissa fall. Det gäller då främst mellan morgon- och kvällstidningar i storstäderna eller mellan rikstidning och i landsorten. Sex lokaltidning lokaltidningar samtrycker i Skaraborgs län. av Merparten fådagarstidningamas upplaga legoproduceras inom dagspressen. Exemplen illustrerar enligt utredningen förhållandet att de bästa för förutsätmingama kostnadsbesparande teknisk samverkan föreligger när samverkan avser som inte konkurretidningar rar om samma marknad. De nu nämnda exemplen på teknisk samverkan är i det större branschsammanhanget av begränsad ekonomisk betydelse. För att få ett märkbart ekonomiskt genomslag måste samverkan etableras enligt utredningen mellan konkurrenttidningar på samma eller närliggande utgivningsorter. De diskussioner om trycksamverkan som förts mellan ett antal konkurrenttidningar har inte lett till att samverkan realiserats. - Huvudproblemet är enligt utredningen att det inte att åstadkomma går lägre produktionskostnader med helt oförändrade pressläggningstider.

1 256 Bilaga

Kostnadsbesparingen vid trycksamverkan uppkommer genom att sam-

Den

verkande tidningar trycks efter varandra på en och samma press.

tidning som trycks senare får en betydande marknadsfördel. Detta är ett

betydande hinder för samverkan på konkurrensorter.

Nackdelen med en tidigare pressläggningstid har hittills inte accepterats av någon tidning som annars kunnat ha ett intresse av produktions-

samverkan. En svagare tidning har inte ytterligare velat försvaga sin konkurrensställning, och en starkare tidning har inte velat äventyra sitt försteg på marknaden. Samverkan har därför inte etablerats. Ett annat

skäl är att investeringsbehoven i olika företag ofta är i otakt.

Utredningen menar att de samverkansvinster som framdeles kan göras hänför sig till intern rationalisering, företagsvis eller inom de många koncerner som finns inom dagspressen. Sådant arbete har redan påbörjats och gäller inte bara teknisk utan även i viss mån administrativ och redaktionell sarnverkan. Vinstema i de senare avseendena kan bli så betydande

att de uppväger nackdelen med skilda pressläggningstider för berörda tid-

ningar, särskilt som hela rationaliseringsvinsten stannar inom samma koncem. Utredningen drar slutsatsen att det under rådande förhållanden inte är

möjligt att genom ytterligare insatser från statsmaktemas sida åstadkomma samverkan om tekniken. Att söka förmå lågtäckningstidningarna att ge avkall på sina krav på oförändrade pressläggningstider vore att sätta målet om konkurrens och mångfald inom dagspressen på spel.

3.4 Dagspressen i mediesamhället

När presstödet infördes var dagstidningarna det dominerande mediet för

infonnation. Under senare tid har utvecklingen av Lex.

åsiktsproñlerad närradio, lokalradio, regional-TV, organisations- och intressepress samt

andra former av lokal informationsverksamhet lett till att nyhets- och

åsiktsförrnedlingen fått en betydligt vidare omfattning än tidigare. Breddningen av inforrnationsverksamheten hänger samman med den tekniska

utvecklingen, som har vidgat möjligheterna att sprida nyheter och information i nya former.

Utvecklingen innebär att dagspressen fått ökad konkurrens. Det gäller

dels i fråga om intresse från allmänhet och annonsörer, dels i fråga om tekniska och ekonomiska förutsättningar för framställning och förmedling av nyheter och information.

Läsarmarknaden Dagspressens ställning i det allmänna medvetandet är oförändrat stark. Under de senaste decennierna har dagspressens totala upplaga i förhållande till folkmängden varit mycket hög, även i jämförelse med erkänt tidningsstarka industriländer som t.ex. Japan. Upprepade läsarundersök-

ningar visar att nio personer av tio regelbundet läser en dagstidning ca en

halv timme varje dag.

Bilaga 1 257

Utvecklingen av främst nya etermedier har hittills inte nämnvärt rubbat dagspressens positioner på läsarmarlcnaden. Dagspressens starka ställ-

ning illustreras av att tidningarnas abonnemangspriser kunnat höjas mer än konsumentprisindex utan att upplagoma i ston har påverkats. Det är särskilt anmärkningsvärt mot bakgnmd av att anses tidningsmarknaden vara i stort sett mättad. För att en skall prishöjning slå igenom ekonomiskt måste således nästan hela prenumerantstocken följa med, vilket den hittills också har gjort.

Utvecklingen av ny medieverksamhet fortsätter att gå framåt. Nyligen har riksdagen beslutat att närradioverksamheten skall pennanentas och bestämt former för lokala kabelsändningar av ljudradio- och TV- program till allmänheten. Kabelverksamheten avser både vidaresändningar av programkanaler från satelliter i fast trafik och s.k. egensändningar (prop. 1984/852199, KU 37, rskr 398). Utvecklingen synes gå mot en fortlöpande ökning av infonnation via ljudsändningar och av sändningar rörliga bilder. Med utvecklingen också en tendens följer till ökning av det vilket åsiktsprofilerade stoffet, länge i stor utsträckning varit förbehållet dagspressen. Dagspressen kan således få räkna med fortsatt ökad konkurrens från andra medier, både på riks- och och både i lokalplanet form av allmäninformation och mer åsikts- eller intrcsseorienterat material samt, inte minst, underhållning. Dagspressens roll i mediesamhället kan komma att bli en annan än vid tiden för presstödets införande.

Annonsmarknaden och ekonomi dagspressens

Dagspressen är traditionellt till största delen annonsfmansierad. Morgontidningarna hämtar ca 2/3 av sina intäkter från av annonser. försäljning Ställningen på annonsmarknaden bestämmer en tidnings ekonomiska bärkraft. Bortsett från de som har ett tidningsföretag marknadsmässigt underläge och som erhåller produktionsbidrag har den svenska dagspressen en god ekonomi. Den fomien viktigaste av presstödet produktionsbidraget - betraktas presspolitiskt som kompensation för uteblivna intäkter på annonsmarknaden. Omfattningen av dagspressens totala framannonsförsäljning går av jämförelsen att totalt under åren 1980-1983 produktionsbidragen motsvarade ca 9-10 % av branschens totala annonsintäkter per år. Oavsett om man mäter det mot statliga presstödet tidningsbranschens totala kostnader eller totala intäkter förstärker stödet dagspressens ekonomiska resurser med ca 6 %. Stödets ekonomiska betydelse för dagstidningar i marknadsmässigt underläge är dock större än de redovisade

branschgenomsnitten. Andelen av utgivningskostnadema ligger för fådagarstidningar mellan 22 och 54 % och för mellan 10 flerdagarstidningar och 44 %. Presstödet är därmed av avgörande betydelse för berörda dagstidningars ekonomi. Dagspressen har fått erfara en ökad annonskonkurrens från direktreklamen och från fristående annonsfinansierade s.k. annonsgratistidningar, blad. Konkurrensen från annonsbladen har särskilt undersökts av 1972

258 1 Bilaga

års pressutredning, dagspresskommittén och femte pressutredningen. Huvudfrågan har varit i vilken mån annonsbladen tar annonsintäkter från dagstidningarna och därmed försvagar dagspressens ekonomiska bas för nyhetsfönnedling och opinionsbildning. En annan fråga har gällt huruvida dagstidningar som i egen regi ger ut annonsblad för att bredda sin annonsmarknad skall få produktionsbidrag. Enligt nuvarande regler, som tillkom år 1981, får en dagstidning inte produktionsbidrag om tidningen ges ut av ett företag som ger ut annonsblad i en i förhållande till tidningsutgivningen betydande omfattning. Enligt femte pressutredningen har annonsbladsexpansionen avtagit sedan slutet av 1970-talet. Däremot har etablering av dagstidningsägda armonsblad ökat sedan år 1980, till stor del på grund av att dagstidningar engagerat sig offensivt för att förhindra etablering av fristående annonsblad eller för att hålla tillbaka sådana annonsblad. Utvecklingen har medfört att dagspressen svarar för ca hälften av armonsbladsbranschens upplageökning från år 1977 till år 1983 och ungefär lika mycket av intäktsökningen. Om dagstidningamas engagemang ökar kan detta enligt utredningen motverka presstödets syfte. Utredningen har föreslagit att en dagstidning skall förverka sin rätt till presstöd om företagets annonsintäkter belastade med full reklamskatt uppgår till mer än 25 % av samma företags annonsintäkter belastade med reducerad annonsskatt. Utredningens förslag till åtgärder begränsas till dagstidningar som får direkt presstöd. Annonsbladen och den lokala direktreklamen har hittills inte medfört något påtagligt avbräck för dagspressens annonsförsäljning, även om konkurrensen i vissa geografiskt avgränsade områden är kännbar. Dagspressen har t.v. kunnat behålla sin ledande ställning på annonsmarknaden. Återkommande annonsprishöjningar har inte heller påverkat annonsvolymema, som i stället har ökat fortlöpande. Under de senaste åren har annonskonjunkturen varit särskilt gynnsam. Om konkurrensen skulle skärpas och konjunkturen vända neråt kan dock läget bli ett annat. Av särskild vikt i sammanhanget är den pågående diskussionen om reklam i radio och TV. Det gällande reklamförbudet betingas väsentligen av bedömningen att reklam i radio och TV skulle minska dagspressens annonsintäkter och därmed ytterligare försvaga de ekonomiska förutsättningarna för konkurrens och mångfald inom dagspressen. En utredning, TV-reklam-effektutredningen (U 1985:03), har nyligen tillsatts (Dir. 1985:15) för att bedöma vilka effekter reklam i företrädesvis TV kan förväntas få för ekonomin i andra medier och andra reklamintäktsberoende verksamheter samt för förhållandena i näringslivet. Bedömningama skall i första hand inriktas på effekterna på dagspressen och näringslivet. Utredningen kommer att redovisa resultatet av sitt arbete under år 1985. Om utvecklingen skulle gå mot en öppning av etennediema för kommersiell reklatn kan detta, i synnerhet om det sker vid sidan av annan ökad reklamkonkurrens, få betydande konsekvenser för dagspressens ställning på den kommersiella marknaden.

1 Bilaga 259

Den tekniska utvecklingen

Den tekniska utvecklingen på medieområdet år av betydelse för dagspressen både i yttre och inre bemärkelse. Dels skapas för förutsättningar effektiv och ekonomisk spridning av nyheter och information i nya former, främst inom elektroniken. Denna och eventuella

utveckling dess

konkurrenseffekter på dagspressen har behandlat i det jag föregående. Dels erbjuder den tekniska till utvecklingen möjligheter rationalisering och förnyelse av själva tidningsframställningen. Femte pressutredningen påpekar att de flesta nu har tidningsföretag genomfört en omläggning av från till tryckningen högtrycks- offsetpressar. Endast ett begränsat antal fortfarande en tidningsföretag utnyttjar äldre teknik, men då i modemiserad form. till Omläggningen nya pressar har lagt en gnmd för högre effektivitet i och tidningsframställningen samtidigt skapat förutsättningar för ökad säkerhet och kvalitet. I övrigt är det enligt utredningen svårt att bedöma vilken rationaliseringseffekt den tekniska hittills har haft och också den fakutvecklingen tiska rationaliseringspotentialen. beror Svårighetema på komplexiteten i teknikplanering, systemutveckling, produktionsintegrering och omorganisation. Säkerhet och kvalitet har varit för enligt utredningen viktigare tidningsföretagens ekonomi än teknisk rationalisering som sådan. Stabila leveranstider, hög leveranssäkerhet till

och möjligheter varierade produk-

ter beräknas ge bättre i konkurrensen förutsättningar om läsare och annonsörer. Ur dagstidningsföretagens synvinkel är, menar utredningen, det mest betydelsefulla med en att det interna rationalisering fullfölja effektiviseringsarbete som investeringarna hittills erbjuder. Den interna tekniska fömyelsen har gått stegvis. Genom utveckling av bildskärmar för och nya former för direktinskrivning ombrytning, layout m.m. finns tekniska förutsättningar för en förkortning av produktionskedjan och en förenklingav vissa arbetsmoment. Berörda arbetsmarknadsparter reglerar genom avtal omfatmingen av sådan av tidrationalisering ningsproduktionen. Ett redan år 1974 träffat teknikavtal mellan Tidningamas arbetsgivareförening och Grafiska fackförbundet innehåller för vad som riktlinjer skall iakttas vid införandet av sådan teknik som gör det möjligt att integrera arbetsuppgifter på redaktion, och teknisk avdelannonsavdelning ning. Avtalet är en del av det fredsavtal som gäller mellan parterna för perioden 1980-1986. Enligt avtalet kan bl.a. upp till 30 % av en totala redaktioneltidnings la text (exkl. visst material av skrivas in direkt tabellkaraktär) i det grafiska produktionssystemet av textens eller av sådana telefonupphovsman mottagare som bearbetar meddelanden som kommer till redaktionen. l avtal mellan Tidningamas och Svenska arbetsgivareförening joumalistförbundet konstateras dels att de traditionella gränserna för joumalistiska arbetsuppgifter inte förändras av ny teknik eller nya tekniska hjälp-

260 Bilaga J

medel, dels att ingen journalist får sägas upp till följd av införande av ny teknik. Ett avtal med i huvudsak liknande innehåll finns mellan Tidning-

amas arbetsgivareförening och Handelstjänstemannaförbundet.

I fortlöpande diskussioner mellan de olika parterna diskuteras villkor

och förutsättningar för att successivt anpassa tidningsframställningen till

de rationaliserlngsmöjligheter som den nya tekniken erbjuder. Gränsdragningsproblemen mellan skilda yrkesgrupper på tidningarna, främst mellan grañker och journalister, försvårar denna utveckling. Vissa tidningsföretag har nyligen i samband med internt rationaliseringsarbete anhållit om och även erhållit dispens från vissa avtalade bestämmelser i

dessa avseenden. Gemensamma ansträngningar görs för att i acceptabla former utnyttja rationaliseringspotentialen i den nya tekniken.

Samhällsinformation m.m.

Frågan om samhällsinformationens inriktning, organisation och omfattning har under senare år varit föremål för statsmaktemas överväganden vid flera tillfällen och har nyligen tagits upp av riksdagens konstitutions-

utskott (KU 1984/85:4). Som jag nämnt i det föregående berör bestämmelsema om samhällsinformationen även dagspressens ekonomiska villkor. Enligt förordningen (1981:977) om information genom dagspressan-

nonsering åligger det statliga myndigheter eller andra statliga organ, som

använder dagspressannonsering för sådan infonnation rörande rättigheter och skyldigheter som är avsedd att nå alla medborgare, att annonsera i . Om informationen

samtliga dagstidningar. avser endast medborgarna inom ett visst område skall annonseringen ske i samtliga dagstidningar som har spridning av någon betydelse inom området. Dessa regler för dagspressannonsering brukar kallas totalitetsprincipen.

Bestämmelser om dagspressannonsering finns också i lagen (1977:654)

om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. (kungörandela-

gen). I lagen regleras bl.a. omfattningen av myndigheters kungörande när

myndigheten skall tillämpa bestämmelser i särskilda författningar som

föreskriver att ett beslut eller annan åtgärd skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar eller i ortstidning. Till skillnad från samhällsinformationen riktar sig kungörandet i dessa fall i allmänhet till endast någon enskild eller till en grupp av enskilda. Bestämmelserna innebär i huvud-

sak att kungörelsen skall föras in i de tidningar inom orten som har en

hushållstäckning på minst fem procent Denna omfattning av annonseringen brukar kallas den breda principen. Enligt kommunallagen (1977:179) skall kungörelse om fullmäktiges sammanträden i kommuner och landsting föras in i en eller flera ortstidningar. Fullmäktige avgör för ett år i taget vilken eller vilka ortstidningar som skall användas. Informationsdelegationen (B 1982:01) har i sitt betänkande (SOU 1984: 68) Samordnad samhällsinformation Stat-landsting-kommun behandlat hithörande frågor. Betänkandet har remissbehandlats.

1 261 Bilaga

Delegationen konstaterar att förutsättningarna för myndigheternas annonsering har förändrats sedan den s.k. infördes. Kosttotalitetsprincipen naderna för annonseringen har ökat i sådan att centrala omfattning myndigheter ofta väljer att avstå från annonsering. Det förekommer vidare att vissa myndigheter minskar annonsemas format och därmed läsbarheten. Enligt delegationen skulle medborgarnas intresse av information om rättigheter och skyldigheter främjas bäst, om myndigheterna inom ramen för resurser tillgängliga får frihet att välja de medier som har störst möjlighet att nå avsedda målgmpper. Delegationen anser därför att totalitetsprincipen bör ändras så att det oavvisliga kravet på total dagspressannonsering modifieras till en rekommendation och att begreppet rättigheter och skyldigheter konkretiseras. När det gäller kungörandeannonseringen föreslår delegationen att regeringen uppdrar åt justitiedepartementet att utreda om reglerna kan förenklas att man t.ex. inför genom regler liknande dem som gäller för kungörelser om fullmäktiges sammanträden i kommuner och landsting. Delegationens förslag beträffande samhällsinformations- och kungörandeannonsering har tillstyrkts av de flesta remissinstanser som tagit upp frågan. I sitt betänkande (KU 1984/85:4) med av motioner rörande anledning samhällsinformation m.m. erinrar konstitutionsutskottet om delegationens förslag om översyn av reglerna för samhällsinformations- och kungörandeannonsering och anser för sin del att det kan finnas skäl att göra en översyn av dessa frågor i en parlamentariskt sammansatt kommitté. Utskottet anser vidare att det kan vara lämpligt att uppdraget i så fall ges till den kommitté. som avses tillsättas för av utredning pressstödsfrågor. Frågan om utformningen av samhällsannonseringen bör lösas från informationstekniska utgångspunkter. En sådan översyn faller utanför ramen för den utredning jag nu förordar skall tillsättas för att se över det statliga presstödet. Samtidigt står det klart att samhällsannonseringen även berör de ekonomiska förutsättningama för dagspressen. Av informationsdelegationens betänkande framgår att kostnadema för år 1982 samhällsannonseringen uppgick till 78 Även om milj.kr. uppgiften får anses vara något osäker, visar den att dagspressen erhåller betydande intäkter från denna verksamhet. Mot denna bakgrund bör enligt min mening de ekonomiska konsekvenserna för dagspressen av eventuella i ändringar samhällsannonseringenutredas närmare innan informationsdelegationens förslag läggs till grund för ytterligare åtgärder. Ett uppdrag av sådan innebörd kan med fördel läggas till den nu förordade kommittén. Jag har i denna fråga samrått med cheferna för justitie- och civildepartementen.

262 Bilaga 1

Uppdraget

Grundtanken i den statliga presstödspolitiken är att främja och stimulera nyhetsförmedling och opinionsbildning som ett viktigt led i den demokratiska processen. Ju större bredden är i åsikts- och informationsflödet, desto fler alternativ och möjligheter erbjuds allmänheten, samtidigt som många språkrör och kanaler motverkar koncentration och likriktning av åsiktsbildningen. Det politiska motivet för ett statligt presstöd har alltid varit att värna om konkurrens och mångfald i tidningsutbudet. Huvudförutsättningen för kommitténs arbete är att den statliga presspolitiken ligger fast. Statliga stödinsatser till dagspressen skall även fortsättningsvis syfta till att bevara mångfalden i nyhetsfönnedling och opinionsbildning för att därmed stärka och slå vakt om dagspressens stora betydelse för medborgare i ett demokratiskt samhälle. Utgångspunkten för arbetet bör vara en utvärdering av effekter och erfarenheter av det nuvarande presstödet. Utvecklingen över tid bör beaktas liksom synpunkter och bedömningar som framförts i tidigare utredningsarbeten och i andra målinriktade sammanhang. Femte pressutredningen lämnade sitt betänkande (Ds U 1985:2) Effektivare presstöd till regeringen i april 1985. Betänkandet har remissbehandlats. Ett flertal betydande remissinstanser har föreslagit att utredningens förslag inte nu läggs till grund för förslag från regeringen utan överlämnas i sin helhet till den nu förordade kommittén för att prövas inom ramen för en total översyn av presstödet. Jag ansluter mig till denna uppfattning. Kommittén bör således i sitt arbete väga in de överväganden och förslag som förts fram av femte pressutredningen. Inom ramen för analysen av stödet och stödets utveckling bör kommittén särskilt pröva giltigheten i vad som har påståtts vara mindre tilltalande effekter av presstödet. Jag syftar främst på vad jag har anfört i det föregående angående stödets relativa betydelse för tidningsutgivningen, stödets samband med kostnadsutvecklingen inom branschen och frågor om i form av fonnatutbyggnad, editioneringar, förändregelanpassning ring av spridningsområden o.d. Hit hör också frågor om lämpliga kriterier och bedömningsgrunder för olika stödformer, de olika stödformemas målinriktning och frågan om automatiken i stödtillväxten. Utvärderingen av hittills gjorda erfarenheter bör kompletteras med en förnyad och uppdaterad analys av dagspressens roll i mediesamhället. Kommittén bör undersöka om dagspressens roll kan komma att förändras till av en fortsatt utveckling av andra medier, främst olika följd lokala verksamheter inom radio- och TV-området, och eventuellt nya tendenser eller förändringar i mediekonsumtionen. Huvudfrågan bör gälla om dagstidningama i framtiden kommer att kunna hävda sin starka ställning bland massmedierna i fråga om nyhetsförmedling och opinionsin bildning och i vad mån den situation som rådde när presstödet infördes kan komma att förändras. Eventuella konsekvenser rörande presstödets mål och inriktning bör belysas.

I Bilaga 263

Annonsmarknaden bör analyseras noggrant med särskild inrikming på överskådliga effekter av en möjlig för reklam i radio och TV öppning eller ökad annonskonkurrens i andra och nya former. TV-reklam-effektut-

redningens analyser och slutsatser bör beaktas. Kommittén bör undersöka den tekniska utvecklingens roll, både generellt mellan dagspress och övriga medier och mer specifikt inom dagstidningsframställningen och därvid pröva förutsättningar för effektivisering och ekonomisk rationalisering. Utredningen bör klargöra i vilken mån ny teknik och nya tekniska produktionssystem kan påverka branschutvecklingen i ekonomiskt gynnsam riktning. Mot bakgrund av sina resultat och analyser i denna del bör kommittén pröva ändamålsenligheten i det nuvarande presstödet i förhållande till de presspolitiska ambitionerna och utvecklingen inom branschen. Prövningen bör innefatta alla former av utgående stöd, dvs. även distributionsstöd och indirekta subventioner såsom förmånlig skattebehandling. Den förordade uppläggningen av innebär att kornutredningsarbetet mittén ingående bör för- och nackdelar med det klarlägga befintliga systemet och diskutera alternativa möjligheter.

Övervägandena bör leda till

konkreta förslag om stödets framtida och En ordutformning inriktning. bör eftersträvas ning som tjänar det presspolitiska syftet i lämpliga och effektiva former. bör prövas som kan en Lösningar skapa rimlig balans mellan tidningars marknadsförankring och behov av stöd. statligt Kommittén bör noggrant analysera de ekonomiska konseklångsiktiga venserna av sina förslag så att statens framtida stödinsatser blir möjliga att överblicka och kan hållas inom nuvarande totalnivå. Möjligheterna att undvika konstruktioner med en alltför fast automatik och stödutveckling bör i detta avseende särskilt undersökas liksom möjligheterna att samordna olika direkta och indirekta främst då stödinsatser, på distributionssidan. Enligt vad jag anfört i det bör kommittén också föregående klargöra den ekonomiska betydelsen för dagspressen av samhällsinformations- och

kungörandeannonseringen och särskilt belysa ekonomiska effekter av de minsknings- och förenklingsförslag som presenterats av informationsdelegationen. Frågan bör behandlas i det större intäkts- och stödsammanhang som faller under kommitténs huvuduppdrag. I det övergripande perspektivet bör utredningen också undersöka behovet av att kompensera ett eventuellt intäktsbortfall till följd av de i bestämmelserna ändringar för samhällsinformations- och som informationskungörandeannonsering delegationen har föreslagit.

Utredningsuppdragets förordade inriktning lämnar stora möjligheter för kommittén att undersöka olika alternativ och metoder att i lämpliga och effektiva former Det förverkliga mångfaldsmålet. viktigaste är att försöka anpassa presstödet till rådande förhållanden och ekonomiska för-

utsättningar så att det på bästa sätt kan tjäna sitt presspolitiska syfte. En tänkbar infallsvinkel för en öppen prövning av presstödet kan t.ex. vara frågan om tidningars ställning på annonsmarknaden. Presstödet är

1 264 Bilaga

f.n. inriktat på att uppväga obalansen mellan starka och svaga tidningar

på annonsmarknaden. Produktionsbidraget får betraktas som kompensa-

tion för uteblivna annonsintäkter. Denna konstruktion kan möjligen dis-

kuteras.

Dagstidningar med 50 % eller mer av en annonsmarknad har visat sig i realiteten dominera marknaden. En egentlig marknadskonkurrens kräver likartade marknadsmässiga förutsättningar, dvs. jämförlig periodici-

tet, spridning och hushållstäckning. Endast sådana likvärdiga tidningar kan betraktas som verkliga alternativ för läsare och annonsörer. Drygt hälften av de dagstidningar som får produktionsbidrag utgörs

av fådagarstidningar, varav de flesta är endagstidningar. Sådana tidningar kan inte på jämförliga villkor konkurrera med flerdagarstidningar. De har genom själva arten av sin utgivning ställning av komplement till flerdagarstidningarna och har därför knappast någon naturlig anknytning till

annonsmarknaden och kan inte förväntas få det. Deras betydelse för mång-

falden i pressutbudet består i att de står för viktiga inslag i sarnhällsde-

hatten. Skillnaden mellan konkurrent- och komplementtidningar i detta avt seende innebär att publicistisk mångfald möjligen skulle kunna bygga på

andra förutsättningar än en genomgående ekonomisk och publicistisk

konkurrens på både läsar- och annonsmarknaden. Mångfaldsbegreppet skulle möjligen kunna ses i andra termer och gälla annat än yttre mångfald i bemärkelsen antal självständiga tidningsföretag. Med ett sådant synsätt skulle mångfaldsbegreppet kunna relateras till

alternativa utgivningsformer och en delvis annan inriktning av presstödet

diskuteras. Så bör Lex. kunna övervägas om presstödet i framtiden kan konstrueras så att det används för att subventionera tidningar som inte kan eller som släpper ambitionen att konkurrera på annonsmarknaden. Detta skulle kunna ske genom att stödet används för att låta sådana - i redaktionellt helt former --

tidningar självständiga köpa in sig hos marknadsstarka tidningar med goda utgivningsresurser och komma ut i

form av bilagor, säreditioner e.d. inom ramen för värdtidningens utgivningsverksamhet.

En sådan lösning torde göra det nödvändigt att på något sätt stimulera marknadsstarka tidningar att medverka till en utveckling av skisserat slag

i utbyte mot att de i den tänkta modellen får en säker ställning på annonsmarknaden, större prisinflytande och starkare marknadsförankring. Modellen borde kunna innehålla vissa inslag som är ekonomiskt tilltalande även för högtäckningstidningar, vilkas roll för mångfalden illustreras av de indirekta statliga subventionema i form av momsbefrielse och reducerad annonsskatt. Vad jag nu har anfört bör i första hand ses som ett exempel på en av

de många möjligheter att behandla presstödet som en genomgripande prövning av hela frågekomplexet kan erbjuda. Det är av stor vikt att kommittén följer en bred uppläggning och presenterar olika alternativ

I 265 Bilaga

och modeller

så att en sammanvägning inför kommande beslut av rege-

ring och riksdag kan göras utifrån ett fylligt och heltäckande underlag.

5 Arbetets

uppläggning

Utredningsarbetet bör bedrivas i nära kontakt med företrädare för tidningsbranschen och andra berörda parter med utnyttjande av dessas erfarenheter och sakkunskaper på området. Med utgångspunkt i resultaten av sina analyser bör kommittén diskutera ändringar i reglerna för det statliga presstödet och framlägga erforderliga förslag. Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Slutsatser och förslag bör lämnas till regeringen senast vid utgången av år 1987. Kommittén bör beakta vad som har anförts i direktiv regeringens (Dir. 1984:5) angående utredningsförslagens inriktning.

6 Hemställan Med hänvisning till vad nu har anfört hemställer jag jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om stöd till dagspress och tidskrifter att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att göra en övergripande prövning av det statliga stödet till dagspressen, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredningen.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnadema skall belasta åttonde huvudtitelns kommittéanslag.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

2 267 Bilaga

Konkurrensen från annonsbladen

Bakgrund

l slutet på 1960-talet skedde en snabb ökning av utgivning av annonsblad, dvs. tidningar som nästan enbart innehåller annonser och som delas ut till hushåll gratis eller till ett obetydligt pris. Detta ledde till reaktioner inom dagspressen. Annonsbladen sågs som ett hot mot dagstidningamas möjligheter att med annonsintäkter finansiera nyhets- och opinionsförmedling och därmed som ett hot mot tidningarnas viktiga samhälleliga roll. Tredje pressutredningen behandlade frågan. Under utredningsarbetet deklarerade Svenska_tidningsutgivareföreningen (TU) och Svenska journalistförbundet (SJF) att man avsåg att rekommendera sina resp. medlemmar stor återhållsamhet ifråga om samröre med annonsblad eller annonsbladsutgivning. Med stöd härav bedömde i sitt betänkande tredje pressutredningen (SOU 1975:79 s. 334) Svensk press att särskilda statliga för att åtgärder

skydda dagstidningamas annonsfmansiering av den redaktionella verk-

samheten inte var befogade. Om emellertid dagspressen fortsättningsvis skulle tappa väsentliga annonsmarknadsandelar till annonsblad förutsatte utredningen att staten skulle vidta nödvändiga åtgärder. Fjärde pressutredningen följde i sitt arbete upp konkurrensen från annonsbladen. Medan arbetet pågick anmälde presstödsnämnden att man ansåg det principiellt stötande att regelverket tillät produktionsbidrag till tidningsföretag med omfattande Nämnden föreannonsbladsutgivning. slog en ändring som skulle förhindra att stöd utgick till tidningsföretag som i en i förhållande till tidningsutgivningen betydande omfattning utger annonsblad eller som står i nära förhållande till företag som utger annonsblad i sådan omfattning. I en skrivelse till stödde TU regeringen förslaget. I budgetpropositionen 1980 1979/80:10O bil. 12 s. 99 f.) föror- (prop. dade regeringen ett regeltillägg med denna innebörd. Begreppet betydande omfattning preciserades av regeringen till att gälla om ett företags verkliga intäkter av annonsbladsutgivning var större än intäkterna av tidningsutgivningen. Bestämmelsen om nära förhållande till annat företag infördes för att förhindra att överlåtelse m.m. regeln kringgicks genom Riksdagen godtog förslaget (KU 1979/80:41, rskr 229). I sitt slutbetänkande (SOU 1980:32) Stödet till dagspressen framhöll fjärde pressutredningen att TU, SJF och vissa stora intresseorganisationer uppmanat huvudmän och medlemmar att iaktta stor restriktivitet ifråga om engagemang och annonsering i annonsblad för att inte försvaga dagstidningarnas ställning. Mot denna bakgrund drog utredningen slutsatsen att dagspressen genom egna initiativ kunde förväntas tackla konkurren-

268 Bilaga 2

sen från annonsbladen. Den införda spärregeln borde därför kunna avva-

ras. I propositionen (1980/812137 s. 9) om stödet till dagspressen uttalade regeringen att ett borttagande av spärregeln skulle kunna stimulera annonsblad att etablera sig på dagstidningsmarknaden därmed försämra

och

villkoren för den övriga dagspressen. På längre sikt skulle effekten kunna bli ett nytt konkurrensmönster, där vissa dagstidningar med annonsbladsutgivning skulle få ett konstlat ekonomiskt övertag genom kombinationen av presstöd och annonsbladsutgivning. Spärregeln föreslogs kvarstå, vilket också godkändes av riksdagen (KU 1980/81: 19 och 23, rskr 289). I maj 1982 beslutade TU att låta sina medlemmar offensivt ge sig in på annonsbladsmarknaden för att bemöta konkurrensen från annonsblad och direktreklam. Vissa tidningsföretag vände sig till presstödsnämnden och frågade om sådana åtgärder från deras sida skulle medföra att de i enlighet med spärregeln skulle förverka sin rått till produktionsbidrag. I en skrivelse till regeringen samma år påpekade presstödsnämnden att den nya utvecklingen kunde påverka de ekonomiska förutsättningarna för dagspressen och därmed för presstödet. Om en högtäckningstidning börjar ge ut annonsblad, framhöll nämnden, kan trycket på en konkurre-

rande lågtäckningstidning öka så att den kan behöva mer presstöd. Om

en lågtäckningstidning ger ut annonsblad är inte längre hushållstäckningstalet en korrekt mätare på tidningens ställning på marknaden. I båda fallen kan det skapas ett nytt konkurrensmönster som kan medföra att det statliga stödet måste ändras mycket radikalt. Mot denna bakgrund tillsatte regeringen i februari 1983 femte pressutredningen, med uppdraget (Dir. 1983:17) att bl.a. göra en förutsättningslös analys av annonsbladssituationen, överväga eventuella åtgärder och särskilt pröva huruvida det även fortsättningsvis var berättigat med . en speciell spårregel. En delrapport avseende dagstidningarnas utgivning av egna annonsblad lämnades i oktober 1983. Utredningens slutsats så långt var att reglerna för produktionsbidrag inte behövde ändras för år 1984 på grund av vissa dagstidningars utgivning av annonsfinansierade gratistidningar. I april 1985 lämnade femte pressutredningen sitt slutbetänkande. Utredningens överväganden och förslag ledde inte omedelbart till ställningstaganden av regering av riksdag. I stället överfördes frågekomplexet till dagstidningskommittén för att prövas inom ramen för en total översyn av presstödet (Dir. 1985:52 s. 15).

Femte pressutredningen

I sitt betänkande (Ds U 1985:2) Effektivare presstöd definierar utred-

ningen annonsblad som en publikation som kan utnyttjas av konkurrerande annonsörer och som sprids regelbundet och gratis till samtliga hushåll inom ett bestämt område. Utgivningsfrekvensen skall vara minst fyra nummer per år.

2 269 Bilaga

Enligt utredningen utvecklades annonsbladsutgivning snabbt fram till slutet av 1970-talet. 1977 fanns ca 200 annonsblad och intäkterna uppgick till ca 90 milj. kr. Därefter har tillväxten avtagit. 1983 fanns det ca 230 annonsblad. Däremot har och totalintäktema fördubbtotalupplagan lats under samma tid, främst beroende på en ökad utgivning i stockholmsområdet. Annonsbladsbranschen beskrivs som mycket rörlig. Merparten av annonsbladen ges enligt utredningen ut på orter utan i egen dagstidning. Typiska etableringsoner är befolkningsmässigt små kommuner i ytterkantema av dagstidningars spridningsområden, dvs. där det ekonomiska underlaget för i allmänhet är otilldagstidningsutgivning räckligt. När det gäller utgivning på orter med dagstidning finns det klara kopplingar till dagstidningsutgivningen. Sedan slutet av 1970-talet har dagstidningsföretag i växande omfattning börjat engagera sig i annonsbladsutgivning. under

Ökningen början

av 1980-talet beror till en i tredjedel på etablering dagstidningars regi, varav flera hade statligt presstöd vid etableringstillfället. Den stora förändringen kom när i Stockholm och dagstidningarna Malmö gav sig in på annonsbladsmarknaden 1982 och 1983. Därmed har dagspressen totalt sett svarat för ca hälften av armonsbladsbranschens upplageökning från 1977 till 1983 och ungefär lika mycket av intäktsök- Ett flertal ningen. dagstidningar är också engagerade på så sätt att de legotrycker annnonsblad. 1985 gav enligt utredningen 21 dagstidningsföretag ut armonsblad. För samtliga utom en uppgick annonsintäktema _av verksamheten till högst 20% av annonsintäktema i Medianvärdet tidningsrörelsen. för hela gruppen låg på 4%. Utredningen anser liksom tidigare pressutredningar att dagspressbranschen bör kunna hantera konkurrensen från annonsbladen utan statliga ingrepp. Dagstidningamas ökade engagemang får i stort sett ses som försvarsåtgärder eller i några fall som offensiv framförhållning. Det finns inget allmänt intresse inom dagspressen för annonsbladsutgivning. Om utvecklingen mot växande fortsätter kan dagstidningsengagemang det enligt utredningen motverka presstödets syfte. Utredningen föreslår därför som beredskapsåtgärd att den gällande spärregeln i stödförordningen skärps och ges följande innehåll: Tidningsföretag förverkar sin rätt till produktionsbidrag, utvecklingsbidrag och etableringsstöd varje år som företaget med närstående företag under det närmast- föregående kalenderåret redovisar annonsintäkter belastade med reklamskatt [f.n. 11%] vilka uppgår till mer än 25% av samma företags annonsintäkter belastade med annonsskatt [f.n. 4%]. Genom att bedöma annonsbladsverksamhetens utifrån anomfattning nons- och reklamskatteunderlaget behövs enligt utredningen ingen sårskild definition i stödförordningen på annonsblad och annonsbladsliknande alster.

270 Bilaga 2

Rernissbehandlingen

Förslaget om skärpt spärregel väckte vissa principiella invändningar. Pressstödsnämnden noterade att förslaget skulle slå hårdast mot annonssvaga

tidningar, eftersom den föreslagna gränsen blir mindre betydelsefull ju större annonsintäkter ett företag har i sin tidningsrörelse. Riksskatteverket (RSV) efterlyste preciseringar ifråga om underlaget, annars skulle förslaget få icke beaktade konsekvenser rörande t.ex. fack- och populär-

press samt vissa bilagor till publikationer. RSV visade också på skattetekniska problem i samband med avgränsningar, redovisning m.m.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) ansåg det knappast befogat med några särskilda statliga åtgärder. NO kunde inte inse att dagspressen hade

något intresse av att få sina konkurrensmöjligheter beskuma genom att

annonsbladsutgivning reserverades för företag utanför dagstidningsbranschen. Förslaget skulle enligt NO kunna hindra nyetableringar av dagstidningar, eftersom dessa skulle kunna utvecklas ur annonsblad.

Aktuella

jämförelser

Den växande konkurrensen från annonsblad år känd och kännbar även internationellt. Kommittén har översiktligt kartlagt utvecklingen i några

länder och därvid funnit bl.a. följande.

IDanmark har det länge funnits annonsblad, s.k. distriktsblad. Till en

början var omfattningenbegränsad. Utgivningen bedrevs av småföretag, t.ex. enskilda tryckerier. Under den danska tidningsdöden, som ägde rum ungefär samtidigt med den svenska, tog utvecklingen fart. Annonsbladen

kom att fylla uppkomna luckor på marknaden.

Så småningom reagerade tidningsutgivama och började lansera egna

annonsblad för att bredda eller trygga sin annonsmarknadsbas. I detta skede började annonsbladsutgivningen bli verkligt omfattande. På många håll utvecklades en hård konkurrens. F.n. finns det ca 350 annonsblad i dvs. i

Danmark, betydligt fler än i Sverige.

Annonsbladens framväxt förklaras av danska bedömare b1.a. med att

de har utvecklats som undervegetation i tidningsspridningsomrâden som

blivit för stora. Det har gjort att konkurrensen kommit att gälla inte bara annonsmarknaden utan även läsarmarlmaden. Många annonsblad har gradvis ökat andelen redaktionell text, som ofta utgör 25-30% av fonnatet. De styrande förutsättningarna illustreras av att det redaktionella innehållet i annonsblad i områden med svaga, överspridda dagstidningar oftast är mest lokalt, medan det i annonsblad i områden med starka, lokala dagstidningar oftast är regionalt eller mera allmänt. Den danska utvecklingen antyder att en bred och livskraftig dagspress lämnar sämre förutsättningar för annonsblad på både annons- och läsarmarknaden. Annonsbladen kan ta annonsmarknadsandelar och utveckla

redaktionella ambitioner på delmarknader som inte fullt ut tillgodoses

genom befintliga dagstidningar. Om konkurrensen blir hård och utdragen

i

2 271

Bilaga

kan det också ske en så att det till sist kan bli svårt ömsesidig anpassning, för allmänheten att se skillnader mellan några avgörande dagstidningar och annonsblad. I Förbundsrepubliken Tyskland utvecklas annonsbladen mycket snabbt. Enligt uppgift har antalet titlar sedan 1975 ökat från 250 till knappt 1000 och totalupplagan från 11,5 till ca 51 ex. år 1987. milj. Totalupplagan uppges för närvarande vara dubbelt så stor som den sålda för upplagan dagspressen, räknat per utgåva. Utvecklingen beror bl.a. av en stark tendens mot ökad kundanpassning och specialisering inom pressen som helhet. Dagspressen har reagerat genom att dels ge sig in på annonsbladsmarknaden, dels också försöka bryta in på nya marknader. Så t.ex. har dagstidningsföretag i växande utsträckning börjat ge ut gratisdistribuerade supplement. Dessa satsningar har varit särskilt framgångsrika gentemot traditionella och tv-tidningar tidskrifter, som under senare år tappat marknadsandelar. I processen har dagspressen genomgått betydande strukturförändringar innebärande bl.a. och riktade insatser produktdifferentiering på nya delmarknader. Den hårdnande konkurrensen på den totala reklammarknaden har därigenom i Förbundsrepubliken kommit att tolkas Tyskland mindre som en ren konkurrens mellan olika medier, Lex. mellan egentliga dagstidningar och andra publikationer, än som en kamp mellan företag som opererar på olika delmarknader med skiftande förutsättningar. Även i Storbritannien har annonsbladen utvecklats starkt. Under de senaste tio åren har ca 800 lokala annonsblad etablerats. 1981 svarade dagspressen för 57% av de totala reklammarknadsintäktema mot 15% för annonsbladen. 1986 var motsvarande siffror 49 resp. 29%. Konkurrensen ,om annonsörerna har ytterligare ökats genom framväxten av mer eller mindre specialiserade gratistidningar och Också i Storbrikundtidningar. tannien har dagstidningama att starta eller vidtagit motåtgärder genom

köpa egna annonsblad och ge ut egna tidskriftsliknande magasin.

Utvecklingen har lett till att man inom dagspressen börjat pröva frågan om det är möjligt att driva dagstidningar endast med annonsintäkter. Utgångspunkten är att annonsblad kunnat startas och hävda sig även på marknader med väl etablerade dagstidningar. Idén har prövats med framgång i Birmingham. Där finns sedan länge två dominerande dagstidningar, en med morgon- och en med kvällsutgivning. 1986 startades The Daily News, en annonsfmanfemdagarsutgiven sierad nyhetstidning. Satsningen byggde på heltäckande och morgontidig distribution och s.k. modem redaktionell uppläggning, dvs. mer om konsumtionsvaror, nöjen och resor än om råttsprocesser och kommunalpolitik. Med denna inriktning har satsningen blivit en oväntat stor framgång. Med sin morgontidiga News till allt fler totaltäclcrting drog Daily sig annonsörer, och med den nya redaktionella inriktningen ett stort antal nya läsare. Idag har tidningen en upplaga på ca 300 000 på en marknad som för några år sedan allmänt ansågs vara mättad. Tidningen är nu så

272 Bilaga 2

väletablerad att 17 000 personer utanför det valda distributionsområdet

förklarat sig beredda att betala för att få tidningen, vilket gör att tidningsledningen överväger att på sikt införa generellt abonnemang.

Exemplet Birmingham har av brittiska bedömare tolkats som det nya

sättet att starta dagstidningar. Nyckelfaktorema är låga produktionskostnader, högeffektiv distribution, marknadsanpassad redaktionell utformning samt en inkömingsperiod som gratistidning. Intresset är stort hos tidningsutgivarna att pröva modellen i andra städer, särskilt sådana med

en sedan länge statisk tidningsmarknad.

I Förenta Staterna är situationen ungefär densamma som i Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien. Den senaste tioarsperioden har

sett en snabb utveckling av annonsblad och olika typer av gratistidningar,

och dagspressen har svarat med diversiñering och produktanpassning.

I ett väsentligt avseende är likheterna med Storbritannien av särskilt

intresse; Även i Förenta Staterna har annonsblad och gratistidningar använts som en språngbräda för att etablera en dagstidning. l flera fall har

innehav och utveckling av ett eller flera annonsblad medfört en gradvis redaktionell tills dess annonsbladet - eller det mest strateutbyggnad

giskt välplacerade annonsbladet i en grupp - övergått till att bli en

allmän nyhetstidning. Detta förklaras ofta i enkla marknadstermer. Med

en betydande annonsmarknad följer naturligt en potentiellt betydande

läsarrnarknad.

Svenska förhållanden

Annonsbladsmarknaden undersöktes grundligt av både fjärde och femte

pressutredningen. Konkurrensmönstret har under den senaste tioarsperioden varit i stort sett oförändrat, men antalet nyetableringar sjönk under

början av l980-talet. Den viktigaste förändringen har varit att dagstidningar börjat engagera sig genom utgivning eller Övertagande av annonsblad, vilket i och för sig lett till att totalupplagan för annonsblad har ökat men däremot inte i allmänhet visat sig särskilt lönsamt för berörda dags-

tidningar. Dagstidningamas engagemang har i första hand haft effekten att hejda utvecklingen av fristående annonsblad. Konkurrensmässigt har dags-

pressen stått sig väl mot annonsbladen, som pa det hela taget inte kunnat

rubba dagstidningamas ställning på annonsmarknaden. Dagspressen har

istället i väsentlig utsträckning kunnat tillgodogöra sig effekterna av en

sedan 1985 obruten högkonjunktur pa området.

Att dagspressen i Sverige inte tappat annonsmarknadsandelar till annonsblad i samma omfattning som i vissa andra länder kan delvis förklaras stIukturellL Mångfalden inom dagspressen med bl.a. en bättre och tätare lokal förankring än i andra länder har gjort det svårare för annons-

blad att hitta öppningar för etablering och expansion. Det är alltjämt så

att annonsbladen är starkast i utkantema av dagstidningars spridningsområden.

Bilaga 2 273

Andra förklaringar som nämts är bl.a. att kunnat håldagstidningarna la en prissättning på annonser som inte tillräckligt skiljer sig från vad annonsblad kan erbjuda för att skapa naturliga förutsättningar för nya alternativ och marknadsförskjutningar. Vidare har stardagstidningarnas ka ställning i det allmänna medvetandet bidragit till fortsatt trohet från annonsörer. Frånvaron av vidare kan också ses som en marknadsförutsättningar förklaring till att annonsbladen endast i begränsad omfattning utvecklat det redaktionella materialet. De flesta har numera även nyhetsinformation, men varken i fråga om eller kvalitet kan inriktning jämförelser göras med konkurrerande dagstidningar. Av särskilt intresse i den senaste utveckligen är, i storstockholmsområdet, att flera förortstidningar med vissa redaktionella ambitioner har börjat spridas gratis till samtliga hushåll i sina utgivningsområden. Motivet är att genom ökad täckning öka intresset hos annonsörerna och därmed annonsintäktema, så långt att dessa skulle kunna räcka för att tidningarna med sina låga produktionskosmader skulle kunna bära sig med enbart annonsintäkter. Om sådana och satsningar genomförs lyckas skulle det kunna ses som en direkt parallell till den tidigare nämnda Daily News i Birmingham, i den meningen att en som till sin tidning utformning i allt väsentligt är en allmän nyhetstidning blir helt och hållet annonsfmansierad. Dock kan projektet medföra vissa problem, Lex. i om reklamskattesatsen. fråga Enligt gällande bestämmelser i reklamskattelagen skall en allmän nyhetstidning, för att få rätt till reducerad reklamskatt, bl.a. tillhandahållas mot vederlag. Utvecklingen aktualiserar de m.m. melavgränsningsproblem lan olika typer av tidningar och publikationer som framhållits av riks-

skatteverket och som diskuterats i avsnitten 6.2.2 och 6.2.3.

Slutsatser

Ända sedan

tredje pressutredningen påbörjade sitt arbete 1972 har an-

nonsbladen setts som ett potentiellt hot mot dagstidningamas annonsñnansiering av stora delar av verksamheten och därmed ytterst mot tidningarnas viktiga samhälleliga roll. Under hela perioden har emellertid dagspressen i stort sett kunnat hålla sina positioner gentemot annonsbladen. Under senare år har kunna öka sina totala annonsintäkdagspressen ter väsentligt . Denna slutsats påverkas inte av den förändrade som inställning signalerades av Svenska

tidningsutgivareföreningen 1982, när föreningen över-

gav sina tidigare rekommendationer om stor restriktivtet i fråga om dagstidningsföretags samröre med annonsblad. De initiativ som tagits av dagstidningar i fråga om förvärv eller av annonsblad har inte lett etablering till några påtagligt negativa ekonomiska eller konkurrensmässiga förskjutningar inom dagspressen. , Mot denna bakgrund får det anses att den redan tidigt intagna princip-

274_ Bilaga 2

iella grundinställningen i frågan fortfarande är den mest naturliga. Dagspressens eventuella problem med konkurrens från annonsblad hanteras bäst av dagspressen själv. Från allmänna utgångspunkter finns det knappast någon anledning att överväga särskilda statliga åtgärder. När det gäller den nu gällande spärregeln i presstödsförordningen, och den av femte pressutredningen förordade skärpta utformningen, kan följande anföras. Regeln innebär att en dagstidning med produktionsbidrag löper risk att förlora detta om tidningen engagerar sig i annonsbladsutgivning. Det innebär att en högtäckningstidning fritt kan ge ut annonsblad, men att en konkurrerande lågtäckningstidning inte kan vidta motåtgärder utan att riskera att mista produktionsbidraget. På liknande sätt förhindras en lågtäckningstidning att vidta motåtgärder mot framväxt av fristående annonsblad. Eftersom presspolitiken ytterst syftar till att stödja dagstidningar med svag ekonomi, i förhållande till såväl konkurrerande starka dagstidningar som andra medier, kan övergripande presspolitiska skäl åberopas för ett slopande av regeln. För en sådan bedömning talar också att utgivning av annonsblad i gynnsamma fall kan utvecklas till dagstidningsutgivning. Det är i allmänhet annonsblad på orter med svag tidningstäckning som utvecklar redaktionella ambitioner och försöker fånga upp det allmänna informationsintresse som traditionellt är förknippat med annonsläsning. En sådan utveckling kan bedömas ligga närmare till hands om annonsbladet ägs av ett dagstidningsföretag. Såvida inte ytterligare konkreta erfarenheter visar på helt andra konsekvenser bör inte möjligheterna till en sådan utveckling blockeras. Inom ramen för sin i instruktionen föreskrivna bevakning av vissa utvecklingstendenser inom dagspressen får det dock anses vara angeläget att presstödsnämnden med uppmärksamhet följer utvecklingen på annonsbladsmarknaden. Vidare kan förvärv eller utgivning av annonsblad i vissa fall fungera som ekonomiska stödverksamheter för tidningsutgivningen. Om en dagstidning genom t.ex. annonsbladsutgivning kan öka sina annonsintäkter och därmed trygga eller utveckla sina redaktionella ambitioner finns det knappast några presspolitiska skäl att förhindra sådana försök. Om de praktiska konsekvenserna av kommitténs förslag i denna del på sikt kan påvisas ha medfört negativa strukturella och ekonomiska effekter för dagspressen förutsätter kommittén att staten vidtar sådana åtgärder som kan bedömas vara nödvändiga. Oavsett vad den fortsatta utvecklingen kan komma att utvisa i fråga om relationerna mellan dagstidningar och annonsblad får det anses vara befogat att de skattetekniska problem med avgränsningar m.m. som riksskatteverket -- och som kommittén närmare diskuterar i påvisat kapitel 6 - blir föremål för en samlad prövning. Detta kan lämpligen ske i samband med den fortsatta beredningen av reklamskatteutredningens övervä- i l l ganden och förslag. Slutligen kan erinras om att dagstidningskommittén diskuterar den från presstödssynpunkt relevanta avgränsningen av tidningsbegreppet i kapitel 10.

Bilaga 3 275

Produktionsbidrag per tidning år 1988 jämfört med det teore-

tiska utfallet av kommitténs till driftsstöd

förslag

Beräkningen i det följande av hur kommitténs till förslag driftsstödsregler skulle utfalla i praktiken för varje enskilda tidning skall ses som ett räkneexempel. Den är teoretisk bl.a. såtillvida som den grundas på tidningarnas upplagevolym 1987, medan de föreslagna reglerna kan nya komma att tillämpas 1989. tidigast Beräkningsmetoden har emellertid valts i syfte att renodla de systemberoende effekterna av övergången till nya regler och göra jämförelsen med utfallet av tidigare regler mer relevant. Upplageförskjutningar efter 1987 kommer givetvis att påverka det faktiska utfallet, liksom även i förändringar fråga om täckningsgrad etc. kan leda till att resultatet i verkligheten blir ett annat än som här. återges

Tidning Upplaga 1987 Produktions- Teoretiskt utfall av (tusen ex.) bidrag 1988 förslaget till driftsn (milj.kr.) stöd (milj.kr.) HOGFREKVENTA

36,90 (år 1)

- - 32,22 (år 3) ÖVRIGA ICKE LÄG- FREKVENTA TIDNINGAR

10,0 -

Oskarshamns Nyheterna 10,1

276 Bilaga 3

Tidning Upplaga 1987 Produktions- Teoretiskt utfall av

(tusen ex.) bidrag 1988 förslaget till drifts-

(milj.kr.) stöd (milj.kr.)

Schablonbelopp för Gotlands

Tidningar 14,3 0,9 0,9

vissa högtäckningstid- Gotlands Allehanda 11,6 0,9 0,9 ningar enligt föreslagen särbestänunelse. Ölandsbladet 7,1 0 0,9

vissa högtäckningstid- Gefle Dagblad 34,1 1,05” 0 ningar enligt särbestämmelse som föreslås upp- Eskilstuna-Kuriren 32,5 1,05” 0 höra. LÅGFREKVENTA TIDNINGAR

lagan, som här avgör

storlek, Blekinge-Posten 5,0 1,1 1 1,40

stödbeloppets

Kronobergaren och

Karlstads-Tidningen 3,1 1,1 1 1,40 Västgöta-Demokraten

får för 1988 nedtrappat Kronobergaren 8,4 4,294 1,40

bidrag på gnmd av att

Kungsbacka Tidning 4,8 0,83 1,40

tidningarna tidigare utkommit flera dagar i Liberacion 1,1 1 1,40

2,4

veckan. Läns-Posten 9,0 1,1 1 1,40

Bilaga 3 277

Tidning Upplaga 1987 Produktions- Teoretiskt utfall av (tusen ex.) bidrag 1988 förslaget till drifts- (milj.kr.) stöd (milj.kr.) Länstidningen

1,40 Kristdemokraten

sou 1988:48 4 279

Bilaga

Samdistributionsrabattens

utveckling

under 1980-talet.

Alternativ till nya

rabattskalor

Rabattens konstruktion

Samdistributionsrabatten för en tidutgår f.n. med 7 öre per exemplar nings första 10 milj. samdistribuerade exemplar av en årgång, med 5 öre per exemplar för den del av som mellan

årgångsvolymen ligger 10 milj.

och 21 milj. exemplar och med 4 öre per exemplar för den del som

överstiger 21 milj. exemplar. De angivna öresnivåema har tillämpats

oförändrade sedan den 1 juli 1981. Under fyra år dessförinnan var rabatten 1 öre högre per exemplar inom vart och ett av de tre intervallen, dvs. 8, 6 respektive 5 öre per exemplar.

Utvecklingen realt under 1980-talet mätt efter öresnivåema

Oavsett om man som bas för jämförelsen använder 1980 eller 1981 års nivå kan konstateras att samdistributionsrabatten under 1980-talet realt sett minskat kraftigt i värde. Med från

utgångspunkt konsumentprisemas utveckling under motsvarande period kan minskningen fram till och med maj 1988 anges till 36,3 % av realvärdet om man jämför med läget år 1981. Görs jämförelsen i stället med 1980 års rabattnivå, kan den reala

minskningen anges till resp. 50,3, 52,7 och 54,4 % för de tre rabattklasserna, varvid utöver penningvärdesförändringen även beaktats den nominella sänkning med 1 öre inom var och en av klasserna som genomfördes

1981. Ett annat sätt att kvantifiera samdistributionsrabattens är

utveckling

att beräkna hur stor som f.n., skulle krävas för att rabatten

ökning återge

samma realvärde som den hade i av 1980-talet.

början Utgår man från läget i juli 1981 och tar hänsyn till konsumentprisindex ökning t.o.m. maj 1988, blir resultatet att rabatten nominellt behöver höjas med 56,8 % för

att motsvara värdet vid periodens början. Med från 1980

utgångspunkt

års rabattnivå skulle krävas en i förhållande till sistnämnda års

ökning

nominella värden med 75,8 %, vilket i sin tur med hänsyn till ettöressänkningen 1981 skulle motsvara en nominell höjning av nu utgående rabatter med 100,9 % såvitt gäller 7-öresnivån, 111,0 % beträffande 5öresnivån och 119,8 % på 4-öresnivån. W

Längre fram i bilagan redovisas med ett antal räkneexempel vilka örestal, uttryckta i penningvärdet maj 1988, som en mekanisk uppräkning

av de vid 1980-talets början aktuella rabattnivåema skulle resultera i.

280 4 Bilaga

De rabattsatsemas förändring

procentuella

Alla hittills återgivna beräkningar har baserats på samdistributionsrabattens storlek i absoluta tal, dvs. de i presstödsförordningen stadgade tre öresnivåema, f.n. 7 öre, 5 öre och 4 öre. Stödfonnens värdemässiga utveckling bör om möjligt också beskrivas med utgångspunkt från vilken rabattsats, uttryckt i procent av de vid varje tillfälle tillämpade distributionsavgiftema, som motsvaras av de ifrågavarande örestalen. En beräkning med detta syfte skulle bli tämligen komplicerad och svåröverskådlig, om den i detalj skulle redovisa de årliga förändringarna av relationstal avseende var och en av de områdesvis och kategorivis differentierade avgiftsnivåer som tillämpats av de olika distributionsföretagen. Av tillgängligt statistiskt material hos presstödsnämnden kan för övrigt inte underlag erhållas för så detaljerade beräkningar. En ansats med så hög ambitionsnivå skulle kräva en omfattande uppgiftsinsamling och statistisk bearbetning. Kommittén har inte ansett det nödvändigt att för detta ändamål genomföra en tidskrävande insamling och bearbetning av primärmaterial från berörda distributionsföretag och tidningar. För att ge en tillräckligt relevant, översiktlig bild får det anses tillfyllest att redovisa ett antal exempel på avgiftsutvecklingen när det gäller de dominerande tidningskategorierna inom ett antal regioner i olika delar av landet och sådana genomsnittsvärden som löpande räknas fram av distributionsföretagen. Kommittén har inhämtat sådana uppgifter från de fyra samdistributions- -företag som - jämte postverket är engagerade i den här aktuella verksamheten. I det följande redovisas dels sammanställningar av dessa uppgifter, dels beräkningar av rabattemas relativa storlek i förhållande till de angivna avgiftsnivåema och av de förändringar som de procentuella rabattsatsema undergått från början av 1980-talet. Av följande tabell framgår vilka priser som tillämpades av Tidningstjänst AB i genomsnitt för samtliga områden och tidningskategorier under vart och ett av åren 1980-1988. Vid sidan av det för varje år noterade genomsnittspriset anges vidare den rabattsats, uttryckt i procent, som motsvaras av de tre rabattnivåema (8, 6 resp. 5 öre år 1980 samt 7, 5 resp. 4 öre därefter).

Priser och rabattsatser inom tldnlngsdlstrlbutionen

Bilaga 4 281

De i procenttal uttryckta rabattsatsema - framräknade med det från

Tidningstjänst AB redovisade materialet - har som av tabellen framgår kontinuerligt minskat under hela perioden 1980-88.

Exempelvis har den rabattsats som enligt kolumn 3 i tabellen år 1980 på 8-öresnivån uppgick till 13,8 % och 1988 på 7-öresnivån till 6,9 % reducerats med 6,9 procentenheter, relativt

vilket sett utgör en minskning

med 50 %. Räknat från år 1981 har den i samma exempel angivna relativa storleken hos 7-öresrabatten minskat med (11,2 % - 6,9 %) = 4,3 procentenheter eller med 38,4 %. På mellannivån (kolumn 4) har rabattsatsen mellan 1980 och 1988 reducerats från 10,3 till 4,9 %, dvs. med 5,4 procentenheter eller 52,4 % och mellan 1981 och 1988 från 8,0 till 4,9 %, dvs. med 3,1 procentenheter eller 38,8 %. På den lägsta nivån (kolumn 5) uppgick

minskningen

1980-1988 till (8,6 - 3,9 %) = 4,7 procentenheter eller 54,7 % och räknat från 1981 till (6,4 - 3,9 %) = 2,5 procentenheter eller 39,1 %. Hur samdistributionsrabattens värde förändrats under l980-ta1eti förhållande till de av AB

Tidningstjänst tillämpade distributionsprisema illustreras grafiskt i diagram l.

Diagram 1. Samdistributlonsrabattens relativa

värde, mätt I förhållande till Tidnlngstjänst AB:s genomsnittsprlser 1980-88

1980 81 82 83 84 85 86 87 88 För 1980 avses nivåerna 8, 6 resp. 5 öre

7-öresnivå E S-öresnivå 4-öresnivå

I det

föregående har visats att samdistributionsrabatten, uttryckt i absolu-

ta tal, minskade i värde med 36,3 % från 1981 t.o.m. 1988. Om

juli maj man i stället som nyss gjorts utgår från rabattsatsema uttryckta i procent av de vid varje tidpunkt gällande blir distributionsprisema, minskningen som framgått

några procentenheter större eller 38 ä 39 % räknat på ge-

nomsnittsuppgiftema från Tidningstjänst AB.

282 Bilaga 4

Börjar man jämförelsen ett år tidigare, så att den omfattar perioden

förutom av kostnadsutvecklingen även

1980-1988, påverkas beräkningen

- från början 8, 6 resp. av den omständigheten att samtliga rabattnivåer 5 öre - 1981 sänktes med ett öre. Den förändringen av

procentuella

rabattens värde blir därmed varierande i de olika rabattklassema.

något

av den inledande redovisningen kan värdeminskningen Som framgått

den högsta rabattklassen, 52,7 % för mel-

anges till 50,3 % såvitt gäller lanklassen och 54,4 % för den lägsta klassen. Om rabatten relateras till

de vid aktuella distributionsprisema finner man

ifrågavarande tidpunkter som nyss nämnts att värdeminskningen uppgått till 50,0 % i den högsta

rabattklassen och till 52,4 resp. 54,7 % i de båda övriga. När det gäller denna blir sålunda resultatet för var och en av de

längre järnförelseperiod

vare sig man beräknar för-

tre rabattklassema praktiskt taget detsamma,

av rabattens realvärde endast basis av beloppen i absoluta

ändringen på

tal eller från rabattsatsema uttryckta i relation till de vid resp.

utgår tillfälle aktuella distributionsprisema.

att de från Tidningstjänst AB som

Det bör understrykas prisuppgifter i för de hittills redovisade beräkningarna avser genomsnitt ligger till grund för ett stort antal distributionsområden och tidningskategorier. Beräki den mån spridningen ningar av detta slag har sin givna begränsning är stor. Att distributionsprisema och därmed kring genomsnittsvärdena rabattens faktiska värde kan variera rätt påtagligt mellan olika verkligen områden och tidningskategorier framgår av de exempel som skall lämnas

i det Materialet är där hämtat dels från det andra riksomfattande

följande.

samdistributionsföretaget PS Distributions AB, dels från det i Skåne verk-

samma företaget Tidningsbärama KB.

under åren 1980-1988 i åtta av sina

PS Distributions AB tillämpade distributionsområden - och för den helt delen av sin distri-

övervägande

inom dessa - de som redovisas i följande tabell

butionsvolym priser

(öre per ex.).

Priser för tldningsdistributlon l vissa områden, öre per ex.

1 2 3 4 5 6 7 8 År Umeå Umeå Sunds- Söder- Upp- Kalmar Krono- Örebro tätort omland vall hamn sala tätort berg 1980 53,52 72,30 55,95 63,21 64,88 52,24 54,79 56,28 1981 60,03 70,99 59,33 66,74 70,65 56,20 58,20 60,52 Uppgifterna för år 1988 berälma- 1982 63,23 81,27 70,72 72,41 77,29 61,53 63,75 65,24 är preliminärt 1983 68,09 88,35 76,96 78,62 81,91 66,34 69,64 70,40 de. Den i vissa distrikt 1984 71,50 88,65 81,15 85,86 85,62 69,82 73,29 75,25 relativt storaprisölcning- 1985 77,30 104,62 85,28 85,53 91,38 73,43 79,41 84,21 en mellan 1987 och 1988 1986 82,86 104,84 92,23 93,28 99,52 80,25 92,30 97,90 förklaras av företaget 1987 ^ 89,10 107,38 99,51 98,57 106,48 87,26 104,28 110,54 med förändrad organi- 1988 94,46 112,75 107,35 105,23 113,30 103,80 118,49 119,35 sation och utbyggd glesbygdsservice.

Som av tabellen var under alla år under l980-talet spridningen framgår

relativt stor mellan PS Distributions AB:s i skilda områden. Därav

priser

bestämd exem- s

följer att en till viss öresnivå rabattering per distribuerat

områdena. Vilka rabatt- 3 faktiskt värde i de olika plar haft ett varierande

I

s

Bilaga 4 283

satser uttryckta i procent som motsvaras av de tre aktuella rabattnivåema

när dessa relateras till ifrågavarande priser, visas i det följande.

Den samdistxibutionsrabatt

som för volymer upp till 10 milj. års-

till 8 öre per ex. 1980 och därefter till 7 öre per ex. exemplar uppgick

motsvarade i resp. områden för vart och ett av åren den procentsats som

framgår av följande tabell.

Samdlstrlbutionsrabatt, högsta rabattklassen, % av priset

Område Å: 1 2 3 4 5 6 7 8 1980 14,9 11,1 14,3 12,7 12,3 15,3 14,6 14.2 1981 11,7 9,9 11,8 10,5 9.9 12,5 12,0 11,6 1982 11,1 8,6 9,9 9,7 9,1 11,4 11,0 10,7 1983 10,3 7,9 9,1 8,9 8,5 10,6 10,1 9,9

6,2 6,7 5,9 5,9

Den samdistributionsrabatt som inom intervallet 10-21

milj. ârsexemplar

uppgick till 6 öre 1980 och därefter till 5 öre per ex. motsvarade

följande

procentsatser. ›

Samdistributionsrabatt, mellanklassen, % av priset

Område År 1 2 3 4_ 5 6 7 8 1980 11,2 8,3 10,7 9,5 9,2 11,5 11,0 10,7

4,4 4,8 4,2 4,2

I relation till de av PS Distribution

tillämpade priserna motsvarade den lägsta rabattnivån, 5 öre per ex. 1980 och 4 öre per ex. därefter, följande

procentsatser.

Samdistrlbutionsrabatt, lägsta rabattklassen, % av priset Område

3,5 3,9 3,4 3,4

Varje rabattnivå, ett bestämt öresbelopp per exemplar, har som framgår

av tabellerna i olika områden motsvarat procentuella rabattsatser som

284 Bilaga 4

inbördes varierat relativt mycket. Exempelvis motsvarade den högsta nivån år 1980 drygt 15 % rabatt i Kalmar (område 6) men endast ca 11 % i trakten runt Umeå (område 2). 1988 motsvarar den högsta rabattnivån en

rabattsats på knappt 6 % i exempelvis Örebro (område 8) mot närmare

7,5 % iUmeå (område 1). Tabellema visar också att rabattsatsema kontinuerligt minskade under här berörda områhela perioden 1980-88 i samtliga av PS Distributions den. Detta gäller i fråga om alla tre rabattklassema. Hur stor minskningen var relativt sett framgår av tabell. Beräkningarna avser där två

följande perioder, 1980-88 samt 1981-88, och redovisar förändringarna separat

för var och en av de tre rabattklassema.

hittills under 1980-talet av samdistributionsrabattens relativa Minskningen »värde i förhållande till debiterade dlstributionsprlser inom åtta av PS Distributions AB:s områden, % I. Högsta rabattklassen (8 öre år 1980, därefter 7 öre) Period Område 1 2 3 4 5 6 7 8 1980-1988 50,3 44,1 54,5 47.2 49,6 56.2 59,6 58,5 1981-1988 36,8 37,4 44,9 36,2 37,4 46,4 50,8 49,1 II. Mellanklassen (6 öre år 1980, därefter 5 öre) Period Område l 2 3 4 5 6 7 8 1980-1988 52.7 47,0 56,1 49,5 52,2 58,3 61,8 60,7 1981-1988 36.1 37,1 44,0 36,0 42,9 50,0 51,2 49,4 III. Lägsta rabattklassen (5 öre 1980, därefter 4 öre) Period Område 1 2 3 4 5 6 7 8 1980-1988 54,8 49,3 58,4 51,9 54,5 59,4 62.6 61,8 1981-1988 37,3 37,5 44,8 36,7 38,6 45,1 50,7 48,5

i denna tabell visar alltså hur mycket rabattsatserna realt

Procenttalen

förändrats t.o.m. 1988 i förhållande till deras värde i början av resp. period. Förändringen var som framgår olika stor i olika områden. Under

den kortare perioden 1981-1988 reducerades värdet inom ett visst områ-

de i stort sett lika mycket i alla rabattklassema. Räknat från 1980 var

reduktionen däremot i varje område 4 å 5 procentenheter större i den

lägsta rabattklassen än i den högsta. De regionala skillnaderna kan exempliñeras med att rabattens värde -i rabattklasser -

samtliga under perioden 1981-1988 sjönk med 36 å

37 % i Umeå tätort och Söderhamn (område 1 och 4) men med omkring

50 % i Kronobergs- och Örebroområdena (7 och 8).

Tidningsbärarna KB har för kommittén uppgivit att man under perio-

den 1980-1988 debiterat berörda tidningsföretag distributionskostnader

med de genomsnittliga belopp per exemplar som för vardera av två kund-

kategorier redovisas i följande tabell. Av tabellen framgår även vilken rabattsats, uttryckt i procent, som samdistributionsrabattens tre nivåer motsvarar i förhållande till de angivna bruttobeloppen.

t

i

i

sou 1988:48

Bilaga 4 285

A. Distrlbutionskostnader m.m., kundkategorl sjudagarstidnlngar (Arbetet, Skånska Dagbladet, Sydsvenska Nordvästra Dagbladet, Skånes Tidningar)

m.m., kundkategorl övriga tidningar

(Kristianstadsbladet, Norra Skåne, Trelleborgs Allehanda, Ystads Allehanda, 1980-1985 även Mellersta Skåne)

År Debiterad kostnad, öre Samdistributionsrabattens relativa

Med utgångspunkt från de på föregående sida och ovan redovisade pro-

centtalen kan den av

minskning samdisuibutionsrabattens relativa värde

som inträffat för Tidningbärarnas båda kvantifieras kundkategorier enligt följande.

Reduktlon av det relativa % av värdet värdet, i utgångsläget

Högsta Mellan- Lägsta Period rabattklassen klassen rabattklassen Kundkategori A

Av siffermaterialet från PS Distributions AB och Tidningsbärama KB

samt de beräkningar som gjorts i härtill anslutning kan två slutsatser dras.

För det första framgår att samdistributionsrabatten även om den utgår

med enhetliga över hela landet öresbelopp representerar ett varierande

värde för tidningar i olika områden i så måtto som den procentuellt

räknat motsvarar olika stora rabattsatser. För det andra visar våra beräk-

286 Bilaga 4

1980-talet förändrats olika mycket i olika ningar att detta värde under

regioner. Det ställer mot denna svårt att ange ett generellt mått på sig bakgrund

vilken höjning av nuvarande rabattnivåer som skulle krävas för att återställa det realvårde rabatten för berörda tidningar exem-

representerade

1980 eller 1981. Så länge rabatteringen sker efter en skala med

pelvis bestämda öresbelopp och inte procentsatser torde eventuella korrigeringar av rabattnivåerna i första hand få relateras till jämförelser på totalnivå, dvs. den genomsnittliga pris- och kosmadsutvecklingen. l det följande

skall redovisas ett underlag för kommitténs bedömningar i detta avseende samt ett antal kostnadsberäknade alternativ till eventuella nya rabattskalor.

av alternativa rabattnivåer och kostnader

Beräkning

Konsumentprisindex för maj månad 1988 har av statistiska centralbyrån till 175,8. Indexserien är konstruerad så att 1980 års genomsnittangivits liga av indexvärdet 100. För att i penningvärdet prisnivå representeras

hos samdistributionsrabattens tre öresnivåer maj 1988 uttrycka realvärdet år 1980 behöver de sistnämnda år gällande nominella värdena multiplice-

ras med faktorn 1,758, vilket ger följande resultat, nämligen

för 8-öresnivån (8 x 1,758) = 14,06 öre 6-öresnivån (6 x 1,758) = 10,55 öre S-öresnivån (5 x 1,758) = 8,79 öre. sätt i aktuellt realvär-

För att på motsvarande penningvärde uttrycka

det hos rabatten i sänkning med 1 öre som då

juli 1981, dvs. efter den skall multipliceras med faktorn 1,568, vilgenomfördes, ingångsvärdena

ket ger för 7-öresnivån (7 x 1,568) = 10,98 öre S-öresnivån (5 x 1,568) = 7,84 öre 4-öresnivån (4 x 1,568) = 6,27 öre. Vid en eventuell förändring av sarndistributionsrabattens storlek per böra undvika att bestämma densamma till

exemplar synes man emellertid

brutna örestal. Om man sålunda, liksom hittills, kvantifierar var och en av rabattnivåema hela örestal kommer i förhållande

genom justeringen till utgångsläget inte att kunna bli lika stor i alla rabattklassema.

Om de örestal som ligger närmast de ovan redovisade brutna talen kommer denna att få endera av de läggs till grund för en ny rabattskala två alternativa utformningar som återges i det följande och som komplet-

teras med om vilken procentuell höjning som i de olika rabattuppgifter

klassema blivit följden av vidtagna avrundningar.

Bilaga 4 287

Alt. l med 1980 års värden som utgångspunkt

Ny nivå Nominell höjning Nominell höjning under hela pe- i förhållande till rioden, % i 1988 års nivå, % högsta

Alt. 2 - med 1981 års värden som utgångspunkt Ny nivå Nominell höjning, % högsta

Vilken ökning av statens kostnader för samdistributionsrabatten som skulle uppkomma om de höjda rabattsatserna i de nyss återgivna räkneexemplen genomföres, kan i stora drag beräknas med från utgångspunkt dels kostnaderna under senaste budgetår, dels av detta befördelningen lopp på de tre olika rabattklassema. Av totalbeloppet 58 419 tkr. för budgetåret 1987/88 hänförde sig 41 056 tkr. till 7-öresklassen, 7 159 tkr. till 5-öresklassen och 10 204 tkr. till 4-öresklassen. Detta motsvarar tidningsvolymer på 586,5 milj., 143,2 milj. resp. 255,1 milj. exemplar. Vid en tänkt höjning enligt alternativ 1 ovan skulle med detta beräkningssätt kostnaden iden högsta rabattklassen öka med 0,07 x 586,5 milj. = 41,1 milj.kr. i mellanklassen öka med 0,06 x 143,2 milj. = 8,6 milj.kr. i den lägsta rabattklassen öka med 0,05 x 255,1 = 12,8

milj. milj.kr.

Statens kostnader för samdistributionsrabatten skulle med detta alternativ således öka med sammanlagt ca 62,5 milj.kr. eller 107 % och komma att uppgå till ca 121 milj.kr. Vid en höjning enligt alternativ 2 skulle i stället kostnadsökningen belöpa sig till iden högsta rabattklassen 0,04 x 586,5 = 23,5 milj. milj.kr. i mellanklassen 0,03 x 143,2 milj. = 4,3 milj.kr. iden lägsta rabattklassen 0,02 x 255,1 milj. = 5,1 milj.kr. Statens kostnader skulle med detta alternativ öka med sammanlagt 32,9 milj.kr. eller 56 % och komma att uppgå till ca 91 milj.kr. Vid utformningen av de hittills redovisade alternativa rabattskaloma har förutsatts att dessa liksom hittills delas in i tre nivåer och att gränserna mellan de tre rabattskikten får kvar vid 10 ligga årsvolymema milj.

resp. 21 milj. exemplar. Öresbeloppen i de tre rabattklassema har som

framgått avvägts så, att realvärdet i princip skulle komma att motsvara förhållandet år 1980 (alt. 1) resp. 1981 (alt. 2). Det är givetvis möjligt att justera rabattens ekonomiska värde för mottagarna inte enbart genom att andra Öresbeloppen utan även genom att t.ex. förskjuta gränserna mellan rabattskikten och genom att öka eller

288 Bilaga 4

_

minska antalet skikt. I det följande redovisas ytterligare ett antal altemativ till ny rabattskala vilka bygger på att antalet rabattnivåer ökas från tre

till fyra resp. fem. Öresbeloppen har härvid avvägts så, att statens kostna-

der vid ett av alternativen skulle bli klart lägre än enligt såväl alt 1 som - alt. 2 och i ett par fall ungefär likvärdiga med det lägsta av dessa. För ett , av de resterande alternativen har beloppen avvägts så att totalkostnaden

skulle komma att ligga ungefär mitt emellan alt. l och 2, medan för de

båda återstående eftersträvats en kostnad mera i nivå med det högsta av

dessa, dock något under i det ena fallet och något över i det andra.

Det första av alternativen med utbyggd rabattskala, alternativ 3, omfattar fyra rabattklasser och kan ses som en modifiering av alternativ 2 såtillvida som de båda lägsta rabattnivåema även här förutsätts vara 6

resp. 8 öre medan ll-öresnivån ersätts med en nivå på 10 öre och en på

12 öre. Skiktgränsen mellan ö-öresnivån och S-öresnivån ligger i altemativ 3 kvar vid 21 milj. årsexemplar medan gränserna i övrigt flyttats så att varje öresnivå motsvarar ett intervall på 7 milj. exemplar. Även alternativ 4 omfattar fyra rabattklasser, och skiktgränsema för-

utsätts ligga vid samma volymnivåer som i alternativ 3. Öresbeloppen

har emellertid satts lägre, nämligen till resp. 5, 6, 8 och 10 öre.

Rabattskalorna enligt alternativen 3 och 4 har sålunda följande ut-

seende. Rabattnlvå, öre/ex. Tillämpas for upplagevolymer för helår inom nedanstående intervall Alt. 3 Alt. 4 12 10 7 milj.ex. 10 8 7 milj. _- 14 milj.ex. 8 6 14 milj.- 21 milj.ex. 6 5 21 milj.ex.

Med samma beräkningssätt som tidigare kan statens kostnader för samdistributionsrabatt vid tillämpning av alternativ 3 väntas öka med 38,3

milj.kr. och uppgå till sammanlagt 96,7 milj.kr. Med alternativ 4 blir ökningen 21,2 milj.kr. och den sammanlagda kostnaden för rabatten 79,6

milj.kr.

I de resterande fyra alternativen till ny rabattskala har antalet rabattklasser ökats till fem. Den volymgräns där den lägsta rabattnivån börjar tillämpas har förskjutits något nedåt till 20 milj. årsexemplar, och gränsen mellan övriga skikt har förlagts till jämna femmiljonersintervall. Öres-

nivåema i dessa alternativ 5-8 framgår av följande tablå.

Rabattnivå,öre/ex. Tllläm as för upplagevolymer för hel r inom nedanstående in tervall Alt. 5 Alt. 6 Alt. 7 Alt. 8 13 14 15 16 5 milj.ex. 11 12 13 14 5 - 10 milj.ex.

Statens kostnader kan vid tillämpning av alternativ 5-8 beräknas öka med

Bilaga 4 289

mellan

ca 39 och ca 68 mi1j.kr. Ökningens storlek och den sammanlagda

kostnaden för samdistributionsrabatt vid vart och ett av dessa alternativ

kan utläsas av följande tabell där motsvarande uppgifter även återges beträffande alt. 1-4.

Alternativ Ökning, milj.kr. Totalkostnad

för samdistnrabatt, milj.kr.

126,5 Om man grupperar kostnadema för de olika alternativen i storleksord-

ning och kompletterar med uppgifter om den procentuella ökningens

79,6

Av tabellen kan utläsas att alternativ 4 medför den klart lägsta kostnadsökningen för staten - 36 % - och alternativ 8 den högsta 117 %. Alternativen 3 och 5 är kostnadsmässigt likvärdiga och skiljer sig också relativt litet från alternativ 2. Alternativ 7 innebär en fördubbling av kostnaden under senaste budgetår och är därmed det alternativ som kost-

nadsmässigt ligger närmast om man skulle vilja återställa 1980 års reala

nivå.

En bild av öresnivåema översiktlig i de rabattskalor som tillämpats 1978-80 och 1981-87 samt i de här presenterade alternativa skalorna ges i diagram 2, där även kostnaden för de olika alternativen jämförs grafiskt dels inbördes, dels med 1980 och 1987 års faktiskt utbetalade belopp. Hur en tillämpning av de olika alternativen skulle utfalla för varje

enskildtidning kan i stora drag beräknas med utgångspunkt från tidning-

arnas upplagevolymer under det senaste budgetåret. En sådan beräkning tidning för tidning har genomförts av kommittén men återges inte här av utrymmesskäl.

Det bör slutligen understrykas att

kostnadsförändringarna här beräk-

nats med det enda syftet att renodla effekten av ändrade rabattskalor.

Eventuella förändringar i det rabattberättigade tidningskollektivet har inom ramen för denna bilaga inte beaktats.

_ 290 Bilaga 4

2 Samdlstributlonsrabattens öresnlvåer och motsvarande total- Diagram kostnader dels enligt de under senaste tloårsperiod tillämpade rabattskalorna, dels enligt alternativa skalor

Öresnivåer Milj. kr. 16 14 12 10 8 6 4 2 0 0 20 40 60 80 100 120 140 x

120,9

116,7

126,5_

A -- Tillämpad skala 1 978-J 980, faktisk kostnad 1980 B - skala 1981 -1988, faktisk kostnad 1988

Tillämpad

1 , 2 etc. -Alternativ enligt den numrering som används i bilagans text

Bilaga 5 291

Samdistxibutionsrabatt

per tidning 1987/88 jämfört med det

teoretiska utfallet av kommitténs

förslag

Tidning Antal rabatt- Utbetalad ra- Teoretiskt Beräknad berättigade batt 1987/88. utfall av höjn., % ex 1987/88 kr Vförslaget, kr Beloppen och procenttalen anger hur stor ra-

292 5

Bilaga

Tidning Antal rabatt- Utbetalad ra- Teoretiskt Beräknad berätti ade batt 1987/88, utfall av höjn., % ex 198 /88 kr förslaget, kr

Bilaga 5 293

Statens

offentliga

utredningar

Kronologisk förteckning

Översyn av utlänningslagsstiftningen. A. 39. Mål och resultat - nya principer för det statliga Kortare väntanA. stödet till föreningslivet. C.

*WW*

Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbrott? A 40. Föräldrar som förmyndare, m.m. Ju. Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. 41. Tidig och samordnad rehabilitering - samverkans- UD. metoder och rehabiliteringsinriktad ersättning Sameratt och sameting. Ju. m.m. S. Provning och kontroll i internationell samverkan. I. Statens roll vid finansiering av export. UD. Frihet frän ansvar. Ju. Folk- och bostadsräkningari framtiden. C. En ny skyddslag. Fö. Kontroll av kemiska produkter och varor. ME

§F§§F5P$°FP9

Sverigeinformation och kultursamarbete. UD. Vissa internationella skattefrågor. Fi. Rätt adress. Fi. Tillfällig handel. Fi. öppenhet och minne. U. Kommunalt stöd till de politiska partierna. C. Civil personal i försvaret. Fö. Reformerat presstbd. U. Handel med optioner och terminer. Fi. Översyn av bostadsrättslagen. Bo. Medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport. SB. få? SÄPO-Säkerhetspolisens inriktning och organisation. Ju. Reklamskatten. Fi.

570.5 Rapport av den parlamentariska kommissionen

med anledning av mordet pâ Olof Palme. Ju. U-lands- och biständsinfonnation. UD.

8:3 En förändrad ansvarsfördelning och styrning på

skolområdet. U. N . Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del l. Fi

Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2.

Fi SllESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. UD. Lotteri i radio och TV. U. Förnyelse och utveckling. C. Frikommunförsöket. C. Lönegarantin och förmánsrättsordningen - om lönegarantins betydelse för det ökade antalet företagskonkurser. A. Videovâld Il - förslag till åtgärder. U. Förnyelse av kreditmarknaden. Fi. Arbetsdomstolen. A. Översyn av upphovsrättslagstifmingen. Delbetänkande 4. Ju. Läge för vindkraft. Bo. Släpp kopioma fria. Fi. Dalälven - en miljösatsning. ME. Offentlig lönestatistik. Behov och produktions» former. Fi. Effektiv statlig lokalförsörjning. Fi. Statens ansvar för spridning och visning av värdefull frlm. U. Ägande och inflytande i svenskt näringsliv. l.

Statens 1988

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen En förändrad ansvarsfördelning och styrning på skolcnm- g

rådet. [20] Medborgarkommissionens rapport om svensk vapen- Lotteri i radio och TV. [ZA] export. [15] Videoväld Il - förslag till åtgärder. [28] Statens ansvar för spridning och visning av värdefull

Justitiedepartementet film. [37]

Sarnerätt och sameting. [5] Reforrnerat presstöd. [48]

Frihet från ansvar. [7]

SAPO-Säkerhetspolisens inriktning och organisation.

[16] Arbetsmarknadsdepartementet

Rapport av den parlamentariska kommissionen med Översyn av utlänningslagstifmingen. [l] anledning av mordet på Olof Palme. [18] Kortare väntan. [2] Översyn av upphovsrättslagstifmingen. Delbetänkande 4. Arbetsolycka - olycka eller arbetsmiljöbrott?[3] [31] Lönegarantin och förmånsrättsordningen - om löne- Föräldrar förmyndare. m.m. [40]

som garantins betydelse för det ökade antalet företagskom-

kurser. [27]

Utrikesdepartementet Arbetsdomstolen. [30]

Kunskapsöverföring genom företagsutveckling. [4] Sverigeinfonnation och kultursamarbete. [9]

Bostadsdepartementet

U-lands- och biständsinformation. [19] Översyn av bostadsräuslagen m.m. [14] . SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av Läge för vindkraft. [32] miljöriktig teknik. [23] Statens roll vid finansiering av export. [42]

Industridepartementet

Försvarsdepartementet ljrovning och kontroll i internationell samverkan. [6]]

En ny skyddslag. [8] Agande och inflytande i svenskt näringsliv. [38] Civil personal i försvaret. [12]

Civildepartementet Socialdepartementet Förnyelse och utveckling. [25]

Tidig och samordnad rehabilitering - Samverkansme- Frikommunförsöket. [26] toder och rehabiliteringsinriktad ersättning m.m. [41] Mal och resultat - nya principer för statens stöd till föreningslivet. [39]

Finansdepartementet Folk- och bostadsräkningar i framtiden. [43]

Kommunalt stöd till de politiska partierna. [47] Rätt adress. [10] Handel med optioner och terminer. [13]

Reklamskatten. [17] Miljö- och Energidepartementet

Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del l. [21] Dalälven - en miljösatsning. [34] Ny taxeringslag - Reformerad skatteprocess. Del 2. [22] Kontroll av kemiska produkter och varor. [44] Förnyelse av heditmarknaden. [29] Släpp kopiorna fria_ [33] Offentlig lönestatistik. Behov och produktionsfonner. [35] Effektiv statlig lokalförsörjning. [36] Vissa internationella skattefrågor. [45] Tillfällig handel. [46]

Utbildningsdepartementet

Öppenhet och minne. [1 l]

l988 -12- 1B

STOCKHOLM

ALLMÄNNA FÖRLAGET ISBN 91-38-10226-9 ISSN 0375-250X