Med anledning av propositionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation jämte motioner

KU 1975/76:55

Konstitutionsutskottets betänkande 1975/76: 55

med anledning av propositionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation jämte motioner

I detta betänkande behandlas propositionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation samt motionerna 1975/76:2443, 2507, 2508 och 2509 vilka väckts med anledning av propositionen. Dessutom tas upp de under den allmänna motionstiden väckta motionerna 1975/76:524,664,688,877,917,1980 yrkandet 12 samt den från föregående riksmöte uppskjutna motionen 1975:1018. Motionerna 1975/76:664 och 877 har överlämnats från civilutskottet. Civilutskottet har avgivit yttrande över propositionen och motionerna.

Propositionen

I propositionen redovisas regeringens ställningstagande till de förslag som lagts fram av den 1970 tillkallade lagberedningen i betänkandet (SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan.

I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna vissa riktlinjer i fråga om länsförvaltningens uppgifter och organisation. Riktlinjerna innebär bl. a. att huvudmannaskapet för den samordnande regionala samhällsplaneringen även fortsättningsvis skall ligga på länsstyrelsen. Enligt propositionen skall dock föreskrifter för samråd mellan länsstyrelsen och landstinget införas i länsstyrelseinstruktionen. Enligt dessa skall länsstyrelsen varje år för landstinget och länets kommuner redovisa aktuella frågor i anslutning till länsplaneringen.

Det förordas att länsstyrelsens styrelse utökas till, förutom landshövdingen, fjorton särskilt utsedda ledamöter. Av dessa skall tio representera de politiska partierna och nomineras av dessa. Antalet platser för varje parti skall stå i proportion till partiernas röstetal i länet vid riksdagsvalet. De fyra återstående ledamöterna skall ha erfarenheter från näringslivet och arbetsmarknaden i länet. Samtliga ledamöter skall förordnas av regeringen. För varje ledamot skall en suppleant utses i samma ordning.

Enligt propositionen skall en särskild utredning tillsättas för att överväga frågan om de tre förvaltningsdomstolarna på länsnivå - länsskatterätten, länsrätten och fastighetstaxeringsrätten kan slås samman till en länsrätt. 1 samband därmed skall utredas frågan om en ytterligare vidgning av målområdet för dessa domstolar. Däremot skall enligt propositionen frågan om en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelsen inte övervägas av utredningen.

1 Riksdagen 1975/76. 4 samt. Nr 55

KU 1975/76: 55

2 Motionerna

Den regionala samordnande länsplaneringen

I motionen 1975/76:524 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs ”att riksdagen

2. hos regeringen hemställer att länsstyrelseinstruktionen kompletteras

med regler som stärker landstingens ställning som remissorgan i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i motionen om fortsatt arbete för att skapa en verklig länsdemokrati”.

Enligt motionärerna innebär de förslag som länsberedningen utarbetat en etapplösning på vägen mot en fullt utvecklad länsdemokrati. Nästa steg måste bli en väsenlig utbyggnad av självstyrelsen på regional nivå. Riksdagen bör därför enligt motionen uttala sig för ett långsiktigt program innebärande att den regionalpolitiska länsplaneringen överförs till landstingskommunalt huvudmannaskap. Den trafikpolitiska utredningens arbete bör inriktas på ett landstingskommunalt ansvar för den regionala trafikplaneringen. Vidare bör lahdstingen ges vidgade uppgifter inom den regionala fysiska planeringen. Decentraliseringsutredningen bör genom vidgade direktiv ges möjlighet att pröva decentralisering av statlig verksamhet till landsting och primärkommuner. Slutligen föreslås i motionen att regeringen skall ta initiativ till att landstingen blir obligatoriska remissorgan i alla väsentliga länsplaneringsfrågor och får rätt att höras vid en meningsfull tidpunkt.

I motionen 1975/76:917 av herr Wennerfors m. fl. (m) hemställs ”1. att riksdagen beslutar att beslutsuppgifter som avser den direkta samhällsplaneringen skall överföras från det statliga förvaltningsorganet, länsstyrelsen, till det i politiska val utsedda landstinget.”

Enligt motionen är de tendenser som finns att centralisera samhällsverksamheten ett direkt hot mot den lokala självstyrelsen. Samhällsarbete i decentraliserade former, med besluten lagda närmare bygd och människor, kan återge den kommunala demokratin dess innehåll cch rädda den kommunala självstyrelsen. En av de viktigaste åtgärderna i denna politik är enligt motionärerna att förverkliga en vidgad länsdemokrati.

I motionen 1975/76:1980 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs ”att riksdagen 12. vid behandlingen av proposition med anledning av

länsberedningens betänkande beaktar vad i motionen 1979 anförts”.

I motionen 1975/76:1979 anförs att ansvarsfördelningen mellan landstinget och länsstyrelsen bör ändras så att beslutsuppgifter som avser den direkta samhällsplaneringen överförs från det statliga förvaltningsorganet länsstyrelsen till det i politiska val utsedda landstinget. Därigenom ges länets invånare enligt motionärerna en möjlighet att genom sin valhandling utkräva politiskt ansvar för länets utveckling.

I motionen 1975/76:2443 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs ”att riksdagen med avslag på propositionen 1975/76:168 i vad avser den regionala samhällsplaneringen beslutar 1. att uppgifter som avser den översiktliga

KU 1975/76: 55

regionala samhällsplaneringen skall överföras från länsstyrelsen till landstinget”.

Enligt motionärerna måste en så väsentlig fråga som den framtida samhällsplaneringen vara underkastad en direkt kontroll från väljarnas sida. På så sätt åstadkommes enligt motionen en aktivare demokrati och utvecklingen i respektive län anpassas efter invånarnas önskemål.

1 motionen 1975/76:2507 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs ”1. att riksdagen måtte avslå proposition nr 168 vad gäller huvudmannaskapet för den regionala samhällsplaneringen; 2. att riksdagen begär att regeringen låter utarbeta ett länsdemokratiskt alternativ; ”

1 motionen anförs att det är otillfredsställande att länsberedningen i sitt betänkande endast presenterat ett alternativ för den framtida organisationen av samhällsverksamheten på regional nivå. Enligt motionärerna skall riksdagen vid sitt beslut kunna välja mellan ett länsbyråkratiskt och ett länsdemokratiskt alternativ. Regeringens proposition tillgodoser inte detta krav. Motionärernas principiella inställning är att den regionala samhällsplaneringen skall ha landstingen som huvudman.

Förvaltningsdomstolarnas ställning

1 motionen 1975/76:664 av herrar Enlund (fp) och Ångström (fp) hemställs ”att riksdagen i princip uttalar sig för att fristående regionala förvaltningsdomstolar inrättas”.

Enligt motionärerna kan den nuvarande organisationen ge upphov till en viss misstro eftersom i t. ex. en skatteprocess det dömande organet har sitt kansli inom samma myndighet som den fiskala parten i skattemålet.

I motionen 1975/76:877 av herr Winberg och fru Lindquist (m) hemställs ”att riksdagen uttalar att länsrätterna i framtiden bör vara organisatoriskt fristående från länsstyrelserna”.

I motionen anförs att kritik riktats mot länsrätterna för att de - för att kunna bemästra ett synnerligen stort antal mål - i åtskilliga fall endast hunnit ägna en mycket kort handläggningstid åt varje mål. Det har vidare enligt motionärerna gjorts gällande att taxeringsintendenten alltjämt har en alltför dominerande ställning i skatteprocessen och att en del beslut reellt, om än icke formellt, fattas på domstolens kansli och icke efter domstolens förhandling.

I motionen 1975/76:2507 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs ”4. att riksdagen uttalar att den aviserade utredningen om länsdomstolarna bör inriktas på att ge dessa domstolar ställning av fristående regionala förvaltningsdomstolar”.

Enligt motionärerna är det inte rimligt med den nuvarande nära anknytningen mellan förvaltningsorgan som företräder staten som part vid skattetvister och domstol som skall avgöra sådana tvister mellan staten och den enskilde. Den enskildes rättssäkerhet måste här förstärkas genom en

1* Riksdagen 1975/76. 4 sami Nr 55

KU 1975/76: 55

klar bodelning mellan förvaltning och rättskipning.

I motionen 1975/76:2509 av herr Jonnergård (c) hemställs ”att riksdagen hemställer hos regeringen om en utredning om länsdomstolarnas utbrytning ur länsstyrelserna”.

I motionen anförs förutom de principiella problem som tagits upp i övriga motioner att en allvarlig nackdel med den nuvarande ordningen är att den hindrar en nödvändig integration mellan förvaltningsdomstolarna själva. Kammarrätterna och regeringsrätten har en samordnad karriär, medan länsdomstolama i stort sett står utanför denna och i stället bygger sin rekrytering på länsstyrelserna. Enligt motionären är det en första förutsättning för att få en förnuftigt ordnad utbildningsgång och ett vettigt befordringssystem inom förvaltningsrättskipningen att länsdomstolama frikopplas från sitt nuvarande beroende av länsstyrelserna. Enligt motionen beror vidare möjligheterna att vidga länsdomstolarnas kompetensområde på om de får en självständig ställning.

Förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen

I motionen 1975:1018 av herr Winberg m. fl. (m) hemställs ”att riksdagen uttalar att antalet ledamöter i länsstyrelserna skall vara tolv och antalet suppleanter tolv samt att respektive landsting skall genom proportionella val välja samtliga ledamöter och suppleanter.”

Motionärerna anför att därmed kommer den regionala partistrukturen och majoritetsförhållandena i länen att avgöra valet. Genom att antalet valda ledamöter blir tolv kan även relativt små partier få sin representant i lekmannastyrelsen och proportionaliteten mellan partierna kan motsvara väljarnas åsikter.

I motionen 1975/76:524 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs ”att riksdagen 1. beslutar om ändrad sammansättning av länsstyrelserna i enlighet med vad som anförs i motionen samt hemställer hos regeringen om härav föranledd ändring av länsstyrelseinstruktionen”.

Enligt motionärerna är frågan om länsstyrelsernas sammansättning avgörande för om länsberedningens förslag skall kunna ses som ett etappmål på vägen mot verklig länsdemokrati. Enligt motionen bör landstingen utse samtliga ledamöter i länsstyrelsen utom landshövdningen. Valproceduren måste utformas så att det verkliga ansvaret för valen ligger hos partierna. För att få en bred representation för skilda meningsriktningar och intressen är 14 eller 12 (förutom landshövdningen) ett lämpligt antal. För dessa bör enligt motionen finnas lika många suppleanter, som inte bör vara personliga.

I motionen 1975/76:688 av herr Enlund m. fl. (fp) hemställs ”att riksdagen beslutar ändra bestämmelserna för val av ledamöter i länsstyrelserna så att landstingen utser samtliga ledamöter”.

Enligt motionärerna gäller en av demokratins viktigaste principer medborgarnas rätt att genom allmänna och fria val avsätta eller behålla makt -

KU 1975/76: 55

havama. Något undantag från denna regel bör inte finnas för dem som har ansvaret för den viktiga samordnings- och planeringsverksamheten på regional nivå. Enligt motionärerna bör därför ett landstingsval få ett direkt genomslag beträffande länsstyrelsens sammansättning.

I motionen 1975/76:917 av herr Wennerfors m. fl. (m) hemställs ”2. att riksdagen beslutar att ledamöter i länsstyrelserna skall utses av landstingen och att därvid lagen om proportionella val skall äga tillämpning”.

I motionen förordas att länsstyrelserna skall få 12 ledamöter, utöver landshövdingen, och att landstingen skall utse dessa ledamöter.

1 motionen 1975/76:1979 av herr Bohman m. fl. (m) tas upp även frågan om länsstyrelsernas sammansättning. Enligt motionen bör landstinget i respektive län utse länsstyrelsens ledamöter. Regeringens handläggning av dessa frågor under senare år har enligt motionen fått orimliga konsekvenser och lett till en sammansättning av de enskilda länsstyrelserna som inte överensstämmer med länets politiska struktur.

1 motionen 1975/76:2443 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs ”att riksdagen med avslag på propositionen 1975/76:168 i vad avser den regionala

samhällsplaneringen beslutar 2. att länsstyrelsens förtroendemanna styrelse

utses genom proportionella val av landstinget och att antalet ledamöter och suppleanter fastställes till tolv.”

1 motionen anförs att det med tanke på förtroendemannastyrelsens arbetsuppgifter kan ifrågasättas om det är lämpligt att utöka antalet ledamöter så mycket som i propositionens förslag.

I motionen 1975/76:2507 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs ”3. att riksdagen i avvaktan påen länsdemokratisk reform beslutar att länsstyrelsens förtroendemannastyrelse utöver landshövdingen skall bestå av tio ledamöter, samtliga proportionellt utsedda av landstinget”.

I motionen 1975/76:2508 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs ”att riksdagen, med godkännande av propositionens förslag i övrigt, beslutar att de särskilda representanterna för det privata näringslivet i länsstyrelserna skall utgå och partirepresentation i motsvarande mån utökas”.

1 motionen anförs att det är stötande att näringslivet ges ett slags paritetisk representation med löntagarna bland de ledamöter som skall utses av regeringen. 1 övrigt innebär regeringens förslag i denna del enligt motionärerna en förbättring i förhållande till länsberedningens förslag.

Frågornas tidigare behandling

Länsplaneringen och förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen (vidgad länsdemokrati)

Frågan om den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation har övervägts i olika sammanhang sedan mitten av 1960-talet. Vid 1963 års riksdag begärdes i två likalydande motioner (1:416 och 11:499 -

KU 1975/76: 55

båda c) att frågan om en parlamentariskt baserad länsförvaltning och på grundval därav decentralisering av statliga förvaltningsuppgiftertill länsplanet skulle tas upp till prövning. Riksdagen avslog motionsyrkandena med hänvisning till länsförvaltningsutredningens arbete. 1964 begärde dock riksdagen med anledning av tre motioner (1:456 och 11:543 - båda c - samt 11:62—s) att en utredning skulle tillsättas för att bl. a. överväga dessa frågor. Med anledning härav tillsattes under hösten 1964den parlamentariskt sammansatta länsdemokratiutredningen. Utredningen avlämnade i oktober 1968 sitt slutbetänkande (SOU 1968:47) med förslag som bl. a. innebar en omfattande överflyttning av uppgifter från statliga länsorgan till landstingskommunerna.

Länsdemokratiutredningens förslag remissbehandlades gemensamt med de förslag som lagts fram av länsförvaltningsutredningen (SOU 1967:20-21) om en omorganisation av den statliga länsförvaltningen, landskontorsutredningen (SOU 1967:22) rörande skatteförvaltningen samt länsindelningsutredningen (SOU 1967:23) om en ny länsindelning.

1970 beslöt statsmakterna mot bakgrund av remissutfallet att genomföra en partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen (prop. 1970:103, KU 34, rskr 248). Samtidigt beslöts att de tidigare utredningarnas förslag skulle sammanfattas och kompletteras av en ny utredning innan de slutligt prövades av statsmakterna. Konstitutionsutskottet behandlade i samband därmed flera motionsyrkanden (c, fp, vpk) i vilka begärdes riksdagens ställningstagande till det fortsatta beredningsarbetet rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. Utskottet anförde bl. a.

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner vissa riktlinjer för en partiell reform av den statliga länsförvaltningen. En utgångspunkt för förslaget är att ett definitivt ställningstagande till frågan om den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organsiation - en fråga som också berör uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun - först skall ske efter sammanfattning och komplettering genom en parlamentarisk beredning av det föreliggande omfattande utredningsmaterialet i dessa frågor. Med hänsyn härtill anges som en viktig förutsättning för organisationsändringar i detta läge att statsmakternas framtida ställningstaganden inte därigenom föregrips eller avsevärt försvåras. Detta innebär enligt departementschefen bl. a. att principerna för uppgiftsfördelningen mellan statliga länsorgan och landstingskommunerna inte bör rubbas i detta sammanhang.

Utskottet kan helt ansluta sig till departementschefens bedömning att definitivt ställningstagande till frågan om den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation inte bör ske nu utan först efter ytterligare utredningsarbete. Utskottet noterar också med tillfredsställelse att den i propositionen omnämnda beredningen med parlamentarisk sammansättning numera tillkallats för att göra en sammanfattande bedömning av dessa frågor. Så länge beredningen av frågan pågår bör - som departementschefen framhållit -statsmakternas framtida ställningstaganden inte föregripas eller avsevärt försvåras. En konsekvens härav är att principerna för ansvarsfördelningen mellan den statliga länsförvaltningen, å ena sidan, samt kommunerna och landstingskommunerna, å den andra sidan, nu inte bör rubbas. Utskottet konstaterar att propositionens förslag om en partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen inte innebär någon ändring härvidlag.

KU 1975/76: 55

7 Såvitt gäller den till utskottet hänvisade frågan om ansvarsfördelning mellan stat och kommun har utskottet därför ingen erinran mot propositionens förslag och avstyrker sålunda det i motionerna 1:1200 och 11:1403 framställda avslagsyrkandet.

I förevarande sammanhang har utskottet också att behandla yrkanden i motionerna 1:645 och 11:764, 1:1194 och 11:1402 samt 1:1200 och 11:1403, vari med olika formuleringar begärs riksdagens ställningstagande för länsdemokratiutredningens förslag. Utskottet erinrar om att en av den parlamentariska beredningens huvuduppgifter är att bedöma detta utredningsförslag i samband med förslag av annan principiell innebörd. Ett ställningstagande nu från riksdagens sida i fråga om länsdemokratiutredningens förslag skulle såkunda innebära ett väsentligt föregripande av den parlamentariska beredningens arbete. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande motionsyrkanden.

Jämväl det i motionerna 1:1197 och 11: 1404 framställda yrkandet att den parlamentariska beredningen särskilt må överväga möjligheterna till samarbete och samverkan mellan landsting och primärkommuner är uppbyggt på ställningstagande för länsdemokratiutredningens förslag. Som utskottet nyss anfört bör ett ställningstagande i denna del från riksdagens sida nu inte komma i fråga. Därtill kommer att direktiven för den parlamentariska beredningen särskilt aktualiserar frågan om organisatoriska förändringar i syfte att nå bästa möjliga samordning av primär- och sekundärkommunal verksamhet. Bl. a. i detta sammanhang torde beredningen utan ytterligare direktiv fä anledning att uppta frågan om samarbete och samverkan mellan kommuner och landstingskommuner. Utskottet avstyrker på anförda skäl förevarande motioner.

1 motionerna 1:1195 och 11:1401 begärs att till grund för den parlamentariska beredningens arbete skall ligga strävan till vidgat och fördjupat inflytande över samhällsplaneringen för primär- och landstingskommuner. De frågor som i detta sammanhang aktualiseras i motionerna faller helt inom den parlamentariska beredningens uppdrag och kommer sålunda att övervägas av denna utan att något särskilt initiativ behöver tas. Även i detta fall skulle ett bifall till motionsyrkandet innebära ett föregripande av den parlamentariska beredningens arbete, som utskottet inte kan tillstyrka. Utskottet avstyrker motionerna, såvitt nu är i fråga.

Sju ledamöter (4 fp + 3 c) ansåg i en reservation att riksdagen skulle anhålla hos Kungl. Maj:t att länsberedningens arbete skulle inriktas på vidgat och fördjupat inflytande över samhällsplaneringen för primär- och landstingskommuner, vidgad och fördjupad länsdemokrati samt förbättrade möjligheter att utveckla samarbetet mellan landsting och primärkommuner. I motiveringen ansåg de att utskottet borde ha uttalat bl. a. följande:

De utredningar, som under 1960-talet utförts rörande den regionala samhällsförvaltningen, har klargjort, att den nuvarande ordningen är otillfredsställande. Huvuddelen av samhällsuppgifterna på länsplanet handhas av den statliga länsförvaltningen och ställs därmed i stort sett utanför väljarnas politiska kontroll.

Från demokratins synpunkt är det angeläget, att medborgarnas valda representanter får ökat inflytande över den regionala samhällsplaneringen och samhällsförvaltningen, i former som gör det möjligt för väljarna att av dessa representanter utkräva ett direkt politiskt ansvar. Det praktiska förverk -

KU 1975/76: 55

ligandet av denna målsättning sker enligt utskottets mening lämpligast genom att landstinget i omfattande utsträckning får överta uppgifter, som nu handhas av statliga länsorgan, och i viss mån även uppgifter från centrala ämbetsverk. Landstinget bör sålunda utvecklas till en verklig länskommun med uppgifter över ett brett fält, på samma sätt som primärkommunen. Den reform av länsförvaltningen, som framstår som allt nödvändigare, måste sålunda inriktas på att överföra ansvaret för den regionala samhällsplaneringen i huvudsak på landstinget samt även i övrigt innebära en omfattande överflyttning av uppgifter från statliga organ till landstingskommunen.

En vidgad och fördjupad länsdemokrati bör öppna nya möjligheter för samverkan och samarbete mellan landsting och primärkommuner, varigenom den kommunala demokratin kan stärkas även på det primärkommunala planet. Såsom framhållits i motionerna kan man räkna med att primärkommunerna får ökade uppgifter, bl. a. genom överföring från statliga länsorgan. Primärkommunernas inflytande bör också stärkas genom en väsentlig minskning av den statliga detalj kontrollen.

Ett definitivt ställningstagande till frågan om den regionala samhällsförvaltningen kan ske först sedan den nya beredningen fullgjort sitt arbete. Av det anförda framgår emellertid, att utskottet delar motionärernas uppfattning, att beredningsarbetet måste syfta till vidgat och fördjupat inflytande över samhällsplaneringen för primär- och landstingskommuner, vidgad och fördjupad länsdemokrati samt förbättrade möjligheter att utveckla samarbete mellan landsting och primärkommuner.

Tre ledamöter (m) avgav blank reservation.

Riksdagen följde utskottet.

Motionskraven (c, fp), som syftade till ett riksdagsuttalande till förmån för länsdemokratiutredningens förslag, återkom även vid 1971 års riksdag. Konstitutionsutskottet (KU 1971:26) avstyrkte motionerna med hänvisning till att länsberedningens arbete icke borde föregripas. I en reservation (c och fp) hemställdes att riksdagen skulle begära att utredningsarbetet inom länsberedningen inriktades på en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala samhällsplaneringen.

Riksdagen följde utskottet.

Frågan om inriktningen av länsberedningens arbete togs ånyo upp vid 1972 års riksdag med anledning av motionsyrkanden (c och fp). 1 sitt betänkande (KU 1972:8) anförde konstitutionsutskottet:

Förevarande motioner aktualiserar ånyo spörsmålet om ett omedelbart ställningstagande från riksdagens sida till frågor som övervägs av länsberedningen. I motionen 1972:166 begärs sålunda att länsberedningens arbete skall inriktas på en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. samhällsplaneringen. Yrkandet i motionen 1972:70 avser ett uttryckligt uppdrag till länsberedningen att "även” utarbeta ett länsdemokratiskt alternativ och genomföra därför erforderliga specialutredningar, bl. a. om förhållandet mellan primärkommuner och landsting i ett sådant alternativ. Bakgrunden till sistnämnda yrkande är enligt motionärerna det angelägna i att positiva åtgärder vidtas för att stärka den folkliga självstyrelsen som ett led i en strävan mot ett decentraliserat samhälle.

KU 1975/76: 55

9 Som utskottet uttalade förra året är hithörande frågor av sådan vikt och svårighetsgrad att de bör noggrant övervägas innan beslut fattas. Ett väsentligt led häri är länsberedningens utredning och bedömning. Ett bifall till yrkandet i motionen 1972:166 att länsberedningens arbete inriktas på en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan skulle innebära att beredningens arbete i allt väsentligt föregrips. Detta kan utskottet inte heller i år tillstyrka. Även yrkandet i motionen 1972:70 är i motiveringen uppbyggt på ställningstagande till förmån för den ena av de två huvudlinjer som skall utredas vidare genom länsberedningens försorg, nämligen länsdemokratiutredningens förslag. Med hänsyn härtill synes också ett bifall till denna motion innefatta ett föregripande och en bindning av länsberedningens arbete, som utskottet inte är berett att förorda. På grund av det anförda avstyrker utskottet förevarande båda motionsyrkanden.

I en reservation (3 c, 2 fp, 2 m) hemställdes att riksdagen med anledning av motionerna skulle begära hos Kungl. Maj:t att länsberedningen får i uppdrag att inrikta utredningsarbetet på en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala samhällsplaneringen. Tili stöd forsin hemställan anförde reservanterna bl. a. följande:

Samhällsverksamheten på länsplanet har under senare år fått allt större omfattning, och det är tydligt att denna utveckling kommer att fortsätta. Huvudparten av de nytillkomna uppgifterna åvilar emellertid statliga förvaltningsorgan, främst länsstyrelserna. Detta är enligt utskottets mening ingen tillfredsställande ordning. Det framstår som alltmer angeläget att säkerställa ett mera omfattande folkligt inflytande över de viktiga frågorna som numera måste lösas på regional nivå.

De nuvarande folkvalda organen på länsnivå, landstingen, har redan nu viktiga men begränsade uppgifter. Det är naturligt att bygga vidare på den tradition av folklig självstyrelse som landstingen representerar. Landstingen bör således utvecklas till regionala självstyrelseorgan, vilka i omfattande utsträckning får överta uppgifter som nu handhas av länsstyrelserna. Till landstingen bör också kunna decentraliseras uppgifter från de centrala ämbetsverken.

Med landstingen som dominerande styrelseorgan på den regionala nivån uppnår man, att regionen får en mera enhetlig ledning, att de viktiga planeringsfunktionerna kan samordnas och att de avgörande besluten kommer att fattas av folkvalda lekmän, som är direkt ansvariga inför regionens befolkning. Det är således ur olika aspekter synnerligen angeläget, att kravet på en vidgad länsdemokrati realiseras och att det pågående utredningsarbetet inriktas på att få fram förslag som möjliggör detta.

Riksdagen biföll reservationen. Med anledning av riksdagens beslut avlät Kungl. Maj:t följande skrivelse till länsberedningen:

I skrivelse den 8 mars 1972 har riksdagen anmält att den i anledning av vissa motioner om vidgad länsdemokrati beslutat hemställa hos Kungl. Maj:t att länsberedningen får i uppdrag att inrikta utredningsarbetet på en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala samhällsplaneringen.

Av handlingarna framgår att beslutet grundas på de förslag som

KU 1975/76: 55

länsdemokratiutredningen avgivit i sitt betänkande "Förvaltning och folkstyre” (SOU 1968:47).

Under erinran om att länsberedningen enligt sina direktiv har att pröva de principförslag som länsdemokratiutredningen framlagt, överlämnar Kungl. Maj:t riksdagens skrivelse till beredningen.

Frågor om länsdemokratin aktualiserades vid 1972 års riksdag även i samband med behandlingen av propositionen 1972:111 angående regional utveckling och hushållning med mark och vatten. I motionen 1972:1812 (c) hemställdes bl. a. att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte uttala att den regionala utvecklingsplaneringen skall handhas av Iänskommunalt organ samt hemställa hos Kungl. Maj:t om att i bl. a. detta syfte förslag till länsdemokratireform snarast möjligt föreläggs riksdagen. Utskottet (CU 1972:35) hemställde att riksdagen skulle avslå motionen.

I en reservation (3 c, 2 fp, 2 m) yrkades att riksdagen med anledning av motionen 1972:1812 skulle ge Kungl Maj:t till känna att det var viktigt att länsberedningens arbete i detta avseende sker skyndsamt för att förslag om länsdemokrati snarast skall kunna föreläggas riksdagen.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Frågan om regeringens handläggning av riksdagens skrivelse om utredningens direktiv togs upp av konstitutionsutskottet i betänkandet 1973:20 med anledning av granskning av statsrådens ämbetsutövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet erinrade i sitt yttrande om att Kungl. Maj:t överlämnat riksdagsskrivelsen till länsberedningen under erinran om att beredningen enligt sina direktiv hade att pröva de principförslag som länsdemokratiutredningen framlagt samt anförde:

Detta innebär enligt utskottet att den av riksdagen aktualiserade frågan blir föremål för en förutsättningslös prövning i samband med utredningens överväganden angående arbetsfördelningen mellan staten och kommunerna. Det har emellertid gjorts gällande att Kungl. Maj:t genom att ej uttryckligen uppdra åt länsberedningen att ge sitt arbete den inriktning riksdagen begärt skulle ha åsidosatt en viktig princip i det parlamentariska systemet.

1 denna del vill utskottet till en början erinra om att utskottet i flera sammanhang framhållit vikten av att Kungl Maj:t respekterar riksdagens viljeyttringar och i möjligaste mån effektuerar utredningsönskemål från riksdagen.

Arbetet inom offentliga utredningar betraktas traditionellt som ett led i beredandet av regeringsärendena. Ett utredningsbetänkande syftar som regel till att efter remissbehandling utgöra underlag för en proposition till riksdagen. Den slutliga prövningen i sådana ärenden är således en uppgift för riksdagen. På regeringen ankommer att under parlamentariskt ansvar bereda ärendet i den utsträckning som erfordras. Riksdagsuttalanden om viss inriktning av arbetet i en pågående utredning får därför enligt utskottet självfallet inte leda till att de frågor regeringen anser bör prövas inte blir utredda. Följaktligen måste alltid regeringen ha möjlighet att låta utredningen pröva alla de synpunkter som regeringen själv bedömer som nödvändiga för att kunna bedriva sitt propositionsarbete.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet att de i den nu aktuella

KU 1975/76: 55

riksdagsskrivelsen uttryckta önskemålen från riksdagens sida blivit tillbörligen beaktade genom de åtgärder som vidtagits av regeringen.

I en reservation (3 c, 2 fp, 2 m) anfördes följande:

Det är enligt utskottets mening angeläget att riksdagens viljeyttringar blir vederbörligen beaktade av regeringen. Detta gäller även riksdagsbeslut som innebär krav på utredning av angivna frågor eller krav på ändrad inriktning av sittande utredningars arbete.

Den 8 mars 1972 beslöt riksdagen hemställa hos Kungl. Majit att länsberedningens arbete skulle inriktas på ”en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala samhällsplaneringen”. Detta beslut innebar krav på en betydelsefull precisering av länsberedningens arbetsuppgifter.

Av regeringens skrivelse till länsberedningen den 5 maj 1972 och av civilminister Svante Lundkvists svar på enkla frågor i riksdagen den 9 november 1972 framgår, att regeringen inte ansett sig böra efterkomma riksdagens beslut i den här berörda frågan. Utskottet ger riksdagen detta till känna och vill samtidigt understryka det principiellt betydelsefulla i att regeringen i en demokratisk och parlamentarisk stat alltid söker handla så att folkrepresentationens önskemål förverkligas.

Riksdagen godkände utskottets yttrande.

Frågan om ett fortsatt utredningsarbete har därefter tagits upp i motioner åren 1973 (c), 1974 (c) och 1975 (c och fp). Konstitutionsutskottet (KU 1974:45, 1974:30 samt 62, 1975:8) har avstyrkt motionerna med hänvisning till att resultatet av länsberedningens arbete borde avvaktas. I reservationer (c, m fp) har kravet på en inriktning av arbetet mot en fördjupad länsdemokrati vidhållits.

Riksdagen har beslutat i enlighet med utskottets förslag.

Under hösten 1974 presenterade länsberedningen sitt betänkande (SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan.

Vid 1975 års riksmöte hemställdes i en reservation (4 c, 2 m, 1 fp) till konstitutionsutskottet att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna att utredningsarbetet rörande den regionala samhällsförvaltningens organisation bör fullföljas särskilt med inriktningen att ge landstingen huvudansvaret för den övergripande regionala planeringen.

I motiveringen anförde reservanterna att länsberedningens förslag endast var att betrakta som en första etapp på vägen mot en fullt utbyggd länsdemokrati. Enligt reservationen kräver en så djupgående reform som den länsdemokratiseringen syftar till en lång omställningsperiod för både landstingen och den statliga förvaltningen. Därför får utredningsarbetet enligt reservanterna inte avstanna utan måste drivas vidare skyndsamt.

De regionala förvaltningsdomstolarnas organisatoriska ställning

I civilutskottets yttrande (bilaga) redogörs utförligt för tidigare riksdagsbehandling av frågan om de regionala förvaltningsdomstolarnas organisa 1

* * Riksdagen 1975/76.4 sami. Nr 55

KU 1975/76: 55

toriska ställning. I denna del hänvisas till yttrandet.

Vid 1975 års riksmöte togs frågan upp i motionen 1975:1775 (m). Civilutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande motionen och anförde därvid.

I fråga om den regionala förvaltningsrättsskipningens organisatoriska ställning torde enighet fortfarande föreligga om att någon ändring nu inte bör påkallas. Det i motionen 1975:1775 (m) framförda förslaget om en översyn innefattar inte heller krav på en omedelbar utbrytning av länsrätterna från länsstyrelserna. Motionärerna synes ansluta sig till ett vid länsberedningens betänkande fogat särskilt yttrande där en framtida omorganisation av länsförvaltningen väntas av andra skäl och där det påpekas att en sådan omorganisation automatiskt skulle inverka även på förvaltningsrättsskipningens regionala organisation. Det torde inte heller råda skilda uppfattningar om att principiella skäl kan anföras för en helt fristående förvaltningsrättsskipning. skäl som också påverkat utformningen av nuvarande organisation. Den begärda översynen har även enligt motionärernas uppfattning ett samband med den allmänna bedömningen av den statliga regionala organisationen. Denna fråga bör lämpligen inte aktualiseras i detta sammanhang.

En eventuell ytterligare prövning får-som sägs även i motionen - komma till stånd vid lämpligt tillfälle. Ett i motionen föreslaget uttalande bör därför inte nu göras av riksdagen.

Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01)

Under våren 1975 tillkallades Decentraliseringsuti;edningen (Kn 1975:01) med uppgift att pröva decentraliseringsfrågan över hela det statliga förvaltningsområdet med undantag av domstolarna, utrikesförvaltningen, det militära försvaret samt de affärsdrivande verken. I utredningens direktiv anförs bl. a.:

För att de sakkunniga skall få ett underlag för sin bedömning av möjlig ytterligare decentralisering inom förvaltningen bör de inledningsvis göra en detaljerad genomgång av alla de författningar och bestämmelser som reglerar uppgiftsfördelningen mellan centrala, regionala och lokala organ inom det statliga verksamhetsområdet. I samband därmed bör de sakkunniga också ta del av det material som länsberedningen tagit fram i detta avseende.

Den genomgång av länsorganens arbetsuppgifter som behövs för att förslag om decentralisering dit från centrala myndigheter skall kunna läggas fram, bör också användas som underlag för bedömningar huruvida vissa uppgifter som länsorgan nu har lämpligen bör decentraliseras till t. ex. kommunerna.

De sakkunniga bör i grova drag ange förslagens inverkan på såväl de centrala som de regionala och lokala myndigheternas personalbehov. Det bör däremot inte ankomma på de sakkunniga att redovisa mera konkreta förslag till organisationsstruktur. Härvid bör också övervägas en vidgad förtroendemannamedverkan i de regionala myndigheternas verksamhet.

De sakkunniga bör redovisa förslag till sådana författningsändringar som föranleds av deras förslag.

Utöver vad jag nu har anfört bör de sakkunniga vara oförhindrade att ta upp andra frågor som aktualiseras under utredningsuppdraget och som har nära samband med detta.

De sakkunniga bör hålla sig underrättade om arbetet i andra utredningar

KU 1975/76: 55

som berör här aktuella frågor och samråda med dessa utredningar.

De sakkunniga bör överväga om förslagen beträffande visst sakområde lämpligen bör redovisas separat så snart arbetet med detta sakområde har avslutats.

Utredningen har hittills avgivit delbetänkandet (Ds Kn 1975:4) om decentralisering av beslut om regionalpolitisk! stöd samt delbetänkandet (Ds K.n 1976:5). Decentralisering av beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder inom byggnadsverksamheten. Utredningen arbetar f. n. bl. a. med frågan om förutsättningarna för en ökad decentralisering av vägplaneringen. Enligt propositionen 1975/76:168 s. 63 framstår det som naturligt att utredningen i anslutning till behandlingen av denna fråga även överväger på vad sätt en närmare samordning av verksamheten kan ske mellan länsstyrelsen och vägverkets regionala organ.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet propositionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation samt motioner med anknytning till de frågor som tas upp i propositionen. Över propositionen och motionerna har civilutskottet avgivit yttrande.

Den regionala samordnande samhällsplaneringen

I propositionen redovisas regeringens ställningstagande till de förslag som den år 1970 tillsatta länsberedningen lagt fram i betänkandet (SOU 1974:84) Stat och kommun i samverkan. I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna vissa riktlinjer i fråga om länsförvaltningens uppgifter och organisation. Riktlinjerna innebär bl. a. att huvudmannaskapet för den samordnande regionala samhällsplaneringen även i fortsättningen skall ligga på länsstyrelsen.

Frågan om huvudmannaskapet för den regionala samhällsplaneringen tas upp i motionerna 1975/76:524 (c), 917 (m), 1980 (m), 2443 (m) och 2507 (fp). I motionerna 917, 1980 och 2443 begärs att riksdagen skall besluta om en överflyttning av ansvaret för den regionala samhällsplaneringen till landstinget. I motionen 2507 hemställs att riksdagen skall avslå propositionens förslag i denna del. I motionerna 524 och 2507 hemställs om en utredning med inriktning påen reform av detta slag. Var huvudmannaskapet för den regionala samhällsplaneringen skall ligga i avvaktan på utredningens arbete vid ett bifall till motionen 2507 synes oklart.

I propositionen framhålls att stat och kommun samverkar nära med varandra inom samhällsplaneringen. Den regionala utvecklingsplaneringen och den översiktliga fysiska planeringen förutsätter en samordning av samhällets insatser på en rad olika områden. Utskottet delar den uppfattning som fram -

KU 1975/76: 55

förs i propositionen att det finns en risk för att den samordning som är nödvändig t. ex. för att åstadkomma en större regional utjämning, skulle gå förlorad om ansvaret förden regionala samhällsplaneringen lades på landstingen. Att överflytta de planeringsfunktioner som nu utövas av de statliga länsorganen till landstingen utan att statsmakternas nödvändiga samordningsmöjligheter minskar synes enligt utskottet inte kunna ske utan antingen en inskränkning av den kommunala självstyrelsen eller en centralisering av den statliga förvaltningen. Båda dessa alternativ innebär enligt utskottets mening en olycklig utveckling. Därför bör, som även en enig länsberedning föreslog, huvudmannaskapet för den samordnande regionala samhällsplaneringen liksom hittills vara statligt och ankomma på länsstyrelserna. Utskottet ser ett stort värde i att statsmakterna genom en administration som är knuten till länen kan arbeta med en decentraliserad förvaltning. Därigenom vinnes att även de statliga besluten kan fattas så nära de berörda medborgarna som möjligt.

Länsstyrelsens planeringsarbete är av stor betydelse för medborgarna. Det är, som framhålls i propositionen, viktigt att detta bedrivs i nära samråd med bl. a. landstingskommunen och kommunerna i länet. I propositionen föreslås att landstinget och kommunernas beslutande församlingar regelmässigt bör få yttra sig i frågor av större regionalpolitiskt intresse t. ex. länsprogram, fysisk riksplanering och regional trafikplanering. I länsstyrelsernas samrådsskyldighet skall också ingå att varje år för landstingskommunen och länets kommuner redovisa aktuella frågor i anslutning till länsplaneringen. Företrädare för länsstyrelsen skall därvid stå till förfogande och lämna information. Föreskrifter om sådant samråd skall tas in i länsstyrelseinstruktionen (1971:460).

Utskottet tillstyrker propositionens förslag även i dessa delar. Genom det samrådsförfarande som föreslås i propositionen skapas goda möjligheter för landstingen och primärkommunerna att följa och påverka den regionalpolitiska planeringen. Förutsättningar skapas för en debatt om dessa frågor i landstingen och kommunernas beslutande församlingar. Därigenom förbättras möjligheterna för medborgarna att påverka även sådana frågor som både är av avgörande betydelse för utvecklingen inom länet och som måste avgöras med beaktande av behovet av en balanserad samhällsutveckling, som ger mera likvärdiga levnadsbetingelser i olika delar av landet.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionernas förslag angående en omedelbar överflyttning av länsplaneringsfrågorna till landstingen. Beträffande frågan om ytterligare utredning av dessa frågor är det utskottets mening att den nu föreslagna reformen bör genomföras och omsättas i praktiken innan nya överväganden görs på detta område. Utskottet avstyrker motionsyrkandena även i denna del.

KU 1975/76: 55

15 Förvaltningsrätlskipningen på regional nivå

Vid den partiella omorganisationen av länsförvaltningen år 1971 knöts två förvaltningsdomstolar, länsskatterätten och länsrätten, till länsstyrelsen. Länsskatterätterna, som ersatte prövningsnämnderna, handlägger bl. a. besvär över taxeringsnämnds beslut om taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt. I länsrätterna prövas bl. a. mål om återkallelse av körkort och mål enligt nykterhetsvårdslagen (1954:579) och barnavårdslagen (1960:97). Besvär över taxeringsnämnds beslut prövas numera av fastighetstaxeringsrätterna vilka inrättades den 1 juli 1975. Även fastighetstaxeringsrätten är knuten till länsstyrelsen. De tre förvaltningsdomstolarna består av ordförande och nämndemän. 1 fastighetstaxeringsrätts avgörande deltar också värderingstekniska ledamöter. För samtliga dessa domstolar gäller att bl. a. vissa enklare mål kan avgöras av ordföranden ensam. Ordföranden skall vara jurist. Han är tjänsteman vid länsstyrelsen och i regel chef för förvaltningsavdelningen, rättsenheten eller allmänna enheten. Tjänst som ordförande tillsätts av regeringen efter förslag av länsstyrelsen. Rättsenhetens uppgift är att vara kansli för länsskatterätten och fastighetstaxeringsrätten, medan allmänna enheten är kansli för länsrätten. Vid allmänna enheten handläggs också andra ärenden än sådana som skall prövas av länsrätten.

I den dömande verksamheten intar de tre domstolarna en självständig ställning i förhållande till länsstyrelsen. Denna självständiga ställning garanteras dels av föreskriften i 11 kap. 2 § regeringsformen att ingen myndighet får bestämma hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall, dels av vissa föreskrifter i länsstyrelseinstruktionen. För handläggningen i domstolarna gäller förvaltningsprocesslagen (1971:291).

1 propositionen föreslås att länsrätternas organisatoriska ställning skall bli föremål för utredning. Därvid skall övervägas om de tre länsrätterna kan slås samman till en.

Vidare skall också prövas om målområdet för domstolarna kan vidgas. Någon utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna skall däremot enligt propositionen inte övervägas i detta sammanhang.

De regionala förvaltningsdomstolarnas ställning tas upp i flera motioner. I motionerna 1975/76:664 (fp) och 877 (m) hemställs att riksdagen skall uttala att dessa domstolar i framtiden bör vara organisatoriskt fristående från länsstyrelserna. I motionerna 2507 (fp) 2509 (c) begärs att domstolarnas ställning skall utredas med sikte på att de skall ges ställning av fristående regionala förvaltningsdomstolar. Frågan om de regionala förvaltningsdomstolarnas ställning tas också upp i motionen 893 (c) vilken kommer att behandlas av utskottet under 1976/77 års riksmöte.

Frågan om de regionala förvaltningsdomstolarnas ställning har behandlats av civilutskottet vid 1970, 1971 och 1975 års riksdagar. Civilutskottet har inte funnit anledning att överväga någon annan ordning än den nuvarande.

KU 1975/76: 55

16 Även i sitt yttrande i den nu aktuella frågan har civilutskottet avstyrkt en förändring av länsdomstolarnas organisatoriska ställning. I propositionen framhåller departementschefen att erfarenheterna av länsdomstolarnas verksamhet i allt väsentligt är mycket goda. Det har inte från något håll ifrågasatts att länsdomstolarna inte skulle fungera helt självständigt vid handläggningen av de mål som ankommer på dem. Organisatoriskt råder en klar åtskillnad mellan domstolarnas verksamhet och skatteförvaltningen. Enligt propositionen skulle en utbrytning av domstolarna - i varje fall i de mindre länen - kunna leda till svårigheter när det gäller att skapa en effektiv och säker organisation.

Vid den avvägning som måste göras mellan olika önskemål vid avgöranden om de regionala förvaltningsdomstolarnas ställning har utskottet kommit till samma slutsats som i propositionen. De organisatoriska nackdelar som skulle uppstå vid en utbrytning motiverar enligt utskottets mening att domstolarna även framdeles ingår i länsstyrelsen. Av avgörande betydelse för detta ställningstagande har också varit att domstolarna i sin dömande verksamhet redan nu arbetar helt självständigt och oberoende samt att någon seriös kritik mot deras hittillsvarande arbete inte framförts. Att skapa en effektiv organisation för dessa domstolar om de bryts ut från länsstyrelserna skulle sannolikt leda till att deras arbetsområden måste göras större än många av de nuvarande länen, något som skulle motverka strävan att även på detta område lägga beslutsfattandet så nära de berörda medborgarna som möjligt. Utskottet tillstyrker med hänsyn härtill propositionens förslag i denna del och avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.

Förtroendemannasty reisen i länsstyrelsen

Vid den partiella reformen av länsförvaltningen år 1971 infördes en fortroendemannastyrelse i länsstyrelsen. Styrelsen består enligt gällande ordning av landshövdingen samt tio ledamöter av vilka landstinget väljer fem och regeringen utser fem. I propositionen föreslås att styrelsen skall ökas till 14 ledamöter förutom landshövdingen. Av dessa skall 10 ledamöter nomineras av de politiska partierna. Partiernas röstsiffror i länet vid riksdagsvalet skall vara avgörande för fördelningen. De personer som föreslås av partierna skall förordnas av regeringen. Härutöver skall regeringen som ledamöter i styrelsen utse fyra ledamöter med erfarenheter från länets näringsliv och arbetsmarknad. Av dessa bör två företräda erfarenheter från foretagarsidan och två erfarenheter från arbetstagarsidan.

Förtroendemannastyrelsens storlek och sammansättning tas upp i flera motioner. I motionerna 1975:1018 (m), 1975/76:917 (m), 2443 (m) hemställs att antalet ledamöter skall fastställas till tolv. I motionen 524 (c) föreslås att antalet skall fastställas till 14 eller 12 och i motionen 2507 (fp) föreslås 10 ledamöter förutom landshövdingen. I samtliga dessa motioner och i motionen 688 (fp) föreslås att landstingen genom val skall utse samtliga le -

KU 1975/76: 55

damöter förutom landshövdingen. I motionen 2508 (vpk) tillstyrks propositionens förslag med den ändringen att de två ledamöterna med anknytning till näringslivet i länet skall ersättas av ytterligare två landstingsvalda ledamöter.

Frågan om förtroendemannastyrelsens sammansättning i länsstyrelsen har diskuterats både inom länsberedningen och i olika riksdagsmotioner under senare år. Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen att den förtroendemannastyrelse som funnits vid länsstyrelsen efter omorganisationen år 1971 inneburit en klar förstärkning. Det ligger ett stort värde i att länets invånare genom utsedda representanter kan ta del i ledningen av länsstyrelsernas verksamhet och i beslut i viktiga frågor för länet och dess utveckling. När det gäller att avgöra hur ledamöterna i länsstyrelsen skall utses är det enligt utskottets mening viktigt att beakta att de arbetsuppgifter som ankommer på länsstyrelsen är statliga uppgifter. Med hänsyn härtill bör det ankomma på regeringen att utse ledamöterna i länsstyrelsens styrelse. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att landstingen och primärkommunerna i fortsättningen obligatoriskt blir remissinstanser i alla viktigare länsplaneringsfrågor.

Utskottet tillstyrker också propositionens förslag att tio av ledamöterna i länsstyrelsen skall nomineras av de politiska partierna i proportion till deras röstsiffror i länet vid senaste riksdagsval. Därigenom garanteras länets invånare en rättvis och kompetent representation i styrelsen. Som framhålls i propositionen visar erfarenheterna från de nuvarande länsstyrelserna och de centrala ämbetsverken att den kunskap och de synpunkter som företrädare för olika intresseorganisationer kan tillföra beslutsfattandet är av mycket stor betydelse. Det är med hänsyn härtill värdefullt att styrelsen utöver de partinominerade ledamöterna, som föreslås i propositionen, kompletteras med ledamöter som har erfarenheter från länets näringsliv och arbetsmarknad. Utskottet tillstyrker propositionens förslag i dessa delar och avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.

Propositionens förslag i övrigt

I propositionen tas också upp frågor rörande uppgiftsfördelningen mellan kommuner och landstingskommuner, länsindelningen, de av länsberedningen föreslagna samverkansområdena samt skatteförvaltningen m. m. Propositionens förslag beträffande dessa frågor har inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker propositionens förslag i dessa delar.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. såvitt avser den regionala samordnande samhällsplaneringen med bifall till propositionen 1975/76:168 godkänner propositionens förslag i denna del samt avslår motionerna 1975/76:524 yrkandet 2,

KU 1975/76: 55

1975/76:917 yrkandet 1,

1975/76:1980 yrkandet 12,

1975/76:2443 yrkandet 1,

1975/76:2507 yrkandet 1,

2. såvitt avser en utredning med inriktning på en vidgad länsdemokrati avslår motionerna

1975/76:524 yrkandet 3,

1975/76:2507 yrkandet 2,

3. såvitt avser de regionala förvaltningsdomstolarnas organisatoriska ställning bifaller propositionen 1975/76:168 i denna del och avslår motionerna

1975/76:664,

1975/76:877,

1975/76:2507 yrkandet 4,

1975/76:2509,

4. såvitt avser förtroendemannastyreisen i länsstyrelsen bifaller propositionen 1975/76:168 i denna del och avslår motionerna 1975:1018,

1975/76:524 yrkandet 1,

1975/76:688,

1975/76:917 yrkandet 2,

1975/76:2443 yrkandet 2,

1975/76:2507 yrkandet 3,

1975/76:2508,

5. såvitt avser propositionens förslag i övrigt bifaller propositionen 1975/76:168 i dessa delar.

Stockholm den 18 maj 1976

På konstitutionsutskottets vägnar HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Boo (c), fru Thunvall (s), herrar Werner i Malmö (m), Mossberg (s), Fiskesjö (c), Molin (fp), Svensson i Eskilstuna (s), Jonnergård (c), Bergqvist (s), Björck i Nässjö (m). Karlsson i Malung (s), Nordin (c), Olsson i Edane (s) och Berndtson (vpk).

Reservationer

1. av herrar Boo (c), Werner i Malmö (m), Fiskesjö (c). Molin (fp), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m) och Nordin (c) vilka beträffande den regionala samordnande länsplaneringen

KU 1975/76: 55

dels ansett att utskottets yttrande under rubriken ”Den regionala samhällsplaneringen” bort ha följande lydelse:

Frågor om den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation har varit föremål för överväganden i olika sammanhang sedan mitten av 1960-talet. Vid 1963 års riksdag begärdes i motionsyrkanden (c) att frågan om en parlamentariskt baserad länsförvaltning och på grundval därav decentralisering av statliga förvaltningsuppgifter till länsplanet skulle tas upp till prövning. 1964 beslöt riksdagen att begära utredning av frågan om en vidgad länsdemokrati. Detta beslut var enigt, och detta gällde också om det huvudbetänkande (SOU 1968:47) som den begärda utredningen, länsdemokratiutredningen, presenterade under 1968. Länsdemokratiutredningen skisserade ett principförslag som bl. a. innebar att landstingen och inte länsstyrelserna skulle svara för samhällsplaneringen på regional nivå. Länsdemokratiutredningens förslag förutsatte ytterligare utredningar.

Länsdemokratiutredningens förslag blev föremål för remissbehandling tillsammans med de förslag som lagts fram av länsförvaltningsutredningen (SOU 1967:20-21) om en omorganisation av den statliga länsförvaltningen, landskontorsutredningen (SOU 1967:22) rörande skatteförvaltningen samt länsindelningsutredningen (SOU 1967:23) om en ny länsindelning. 1970 beslöt statsmakterna att genomföra en partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen. Samtidigt beslöts att de tidigare nämnda utredningarnas förslag skulle sammanfattas och kompletteras av en ny utredning innan de slutligt prövades av statsmakterna.

Den nya utredning som tillsattes för det fortsatta utredningsarbetet - länsberedningen - fick sådana direktiv att den inte kunde arbeta vidare med det länsdemokratiska förslag som länsdemokratiutredningen skisserat. Delvis som en reaktion mot de begränsade direktiven för länsberedningen beslöt riksdagen år 1972 att bifalla en reservation i konstitutionsutskottet som innebar att länsberedningen skulle få nya direktiv. Länsberedningens arbete skulle enligt riksdagsbeslutet inriktas på att presentera en modell för en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan med ansvar för den regionala samhällsplaneringen. Detta riksdagsbeslut förverkligades emellertid inte. Regeringen gav inte länsberedningen några nya direktiv. Länsberedningens arbete kom därför att inriktas på utformningen av ett länsbyråkratiskt alternativ. I länsberedningens betänkande anförde ledamöterna från centerpartiet, moderata samlingspartiet och folkpartiet att beredningens förslag inte kunde uppfattas annat än som ett begränsat steg i utvecklingen mot en fullt utvecklad länsdemokrati.

I propositionen 1975/76:168 redovisas regeringens ställningstagande till länsberedningens förslag. Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna vissa riktlinjer i fråga om länsförvaltningens uppgifter och organisation. Riktlinjerna innebär bl. a. att huvudmannaskapet för den samordnande regionala samhällsplaneringen även i fortsättningen skall ligga på länsstyrelsen. Länsstyrelsernas planeringsarbete skall bedrivas i samråd med lands -

KU 1975/76: 55

tingskommunen och kommunerna i länet. 1 frågor av större regionalpolitisk intresse som t. ex. länsprogram, fysisk riksplanering och regional trafikplanering bör enligt propositionen landstinget och kommunernas beslutande församlingar få yttra sig. I propositionen framhålls vidare att det i länsstyrelsernas samrådsskyldighet bör ingå att för landstingskommunen och länets kommuner varje år redovisa aktuella frågor i anslutning till länsplaneringen. Företrädare för länsstyrelsen bör därvid stå till förfogande och lämna information.

Frågan om huvudmannaskapet för den regionala samhällsplaneringen tas upp i motionerna 1975/76:524 (c), 917 (m), 1980 (m), 2443 (m) och 2507 (fp) i vilka begärs att riksdagen skall uttala att utredningsarbetet mot en fullt utvecklad länsdemokrati måste fortsätta. Utskottet delar denna uppfattning. Det förslag som framläggs i propositionen medför inget ökat inflytande för länets invånare över den regionala samhällsplaneringen. Under förutsättning att länsstyrelserna på sätt som föreslås i propositionen arbetar i nära samarbete med landstingskommunen och länets kommuner när det gäller den regionala samhällsplaneringen kan den föreslagna reformen dock ses som en etapp på vägen mot en fullt utbyggd länsdemokrati. Utskottet tillstyrker med hänsyn härtill regeringens förslag som en provisorisk lösning på detta område.

Utskottets ställningstagande i denna fråga är i dag det enda möjliga eftersom något länsdemokratiskt alternativ trots tidigare riksdagsbeslut ännu inte finns utarbetat. Detta är djupt otillfredsställande. Om regeringen följt riksdagens beslut år 1972 hade det i dag varit möjligt för riksdagen att välja mellan två lika väl genomarbetade förslag: ett länsdemokratiskt och ett länsbyråkratiskt. Enligt utskottets mening är det fortfarande av central betydelse för det svenska folkstyret att reformarbetet rörande den regionala samhällsförvaltningen drivs vidare med sikte på en fullt utbyggd länsdemokrati. Det fortsatta utredningsarbetet måste starta omedelbart och bedrivas med skyndsamhet. Bland de frågor som bör överföras till landstingen hör t. ex. ansvaret för den regionala trafikplaneringen. Landstingen bör vidare ges vidgade uppgifter inom den regionala fysiska planeringen osv.

Vad utskottet anfört beträffande en fortsatt utredning av länsdemokratifrågorna bör ges regeringen till känna.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten 2 bort ha följande lydelse:

2. såvitt avser en utredning med inriktning på en vidgad länsdemokrati med bifall till motionerna 1975/76:524, yrkandet 3, och 1975/76:2507 yrkandet 2 ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande en fortsatt utredning av länsdemokratifrågorna,

KU 1975/76: 55

2. av herrar Boo (c), Werner i Malmö (m), Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m) och Nordin (c), vilka beträffande de regionala förvaltningsdomstolarnas organisatoriska ställning

dels ansett att utskottets yttrande under rubriken ”Förvaltningsrättskipningen på regional nivå” bort ha följande lydelse:

Vid den partiella 1976/77 års riksmöte.

Som anförs i en avvikande mening (c, m, fp) i civilutskottets yttrande finns starka skäl för att som föreslås i motionerna nu fatta principbeslut om fristående regionala förvaltningsdomstolar. Den av kommunministern föreslagna utredningen om de regionala förvaltningsdomstolarna bör inriktas härpå. Som skäl för detta kan bl. a. anföras att allmänhetens tilltro till länsrätternas oberoende ställning därvid ökas. Som anförts i några av motionerna finns en risk för att många medborgare inte uppfattar de regionala förvaltningsdomstolarna som fristående utan som en del av länsstyrelsernas verksamhet som förvaltningsrättslig myndighet. Enligt utskottets mening talar starka principiella skäl emot en ordning som innebär att det dömande organet i t. ex. en skatteprocess har sitt kansli inom samma myndighet som den fiskala parten i skattemålet. Det är uppenbart att domstolarnas oberoende och jävsfria ställning förstärks om det organisatoriska sambandet med länsstyrelsen upphör.

Den nuvarande ordningen skapar också svårigheter av praktisk natur. Den hindrar en nödvändig integration mellan de regionala förvaltningsdomstolarna och kammarrätterna och regeringsrätten. En utbrytning av länsdomstolarna kan möjliggöra en organisatorisk uppbyggnad av rättskipningen på detta område som i huvudsak stämmer överens med vad som gäller för de allmänna domstolarna. Beträffande domarutbildning och domarkarriär skulle en sådan ordning innebära en klar fördel.

Med hänvisning till vad utskottet anfört i denna del bör den utredning som aviseras i propositionen ges sådana direktiv att den kan inrikta sitt arbete på att länsdomstolarna skall brytas ut ur länsstyrelsen och ges en organisatoriskt fristående ställning. Detta bör ges regeringen till känna.

dels ansett att utskottets hemställan under punkten 3 bort ha följande lydelse:

3. såvitt avser de regionala förvaltningsdomstolarnas organisatoriska ställning avslår propositionen 1975/76:168 i denna del och med bifall till motionerna 1975/76:664, 1975/76:877, 1975/76:2507 yrkandet 4 samt 1975/76:2509 ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande länsdomstolarnas organisatoriska ställning:

3. av herrar Boo (c), Werner i Malmö (m), Fiskesjö (c), Molin (fp), Jonnergård (c), Björck i Nässjö (m) och Nordin (c), beträffande fortroendemannastyrelsen i länsstyrelsen

KU 1975/76: 55

dels ansett att utskottets yttrande under rubriken ”Förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen” bort ha följande lydelse:

Vid den partiella reformen två landstingsvalda ledamöter.

Frågan om förtroendemannastyrelsens sammansättning i länsstyrelserna har med anledning av motioner behandlats i riksdagen vid flera tillfällen under senare år. Så länge huvudmannaskapet för den regionala samhällsplaneringen ligger kvar på länsstyrelsen är det enligt utskottets mening av avgörande betydelse att landstinget ges rätt att direkt välja dessa ledamöter. Som framhålls i motionerna bygger vår demokrati på de politiska partierna. Ansvaret för valet av ledamöter måste ligga hos de politiska partierna i respektive län. Det kan förutsättas att partierna här, som alltid, kommer att tillvarata skilda intressen. Därigenom bör landstingen och primärkommunerna, näringslivet och arbetstagarorganisationerna etc. komma att bli representerade. Enligt utskottets mening är det folkvalda landstinget den naturliga valkorporationen. Att låta regeringen utse ledamöterna (eller en del därav) står i strid mot principen om ett nära samband mellan väljare och valda på länsnivå. Utskottet avstyrker således propositionens förslag i denna del och tillstyrker motionernas förslag att länsstyrelserna i sin helhet med undantag av landshövdingen skall utses av landstingen.

Beträffande frågan om antalet ledamöter i styrelsen tillstyrker utskottet propositionens förslag. Genom att antalet ledamöter blir så stort som 14 skapas förutsättningar för en bred representation för skilda meningsriktningar och även mindre politiska partier garanteras en rättvis representation i länsstyrelsernas förtroendemannastyrelse.

dets ansett att utskottets hemställan under punkten 4 bort ha följande lydelse:

4. såvitt avser förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen avslår propositionen 1975/76:168 i denna del och motionen 1975/76:2508 samt med bifall till motionen 1975/76:524 yrkandet 1 och med anledning av motionerna 1975:1018,1975/76:688,917 yrkandet 2, 2443 yrkandet 2 samt 2507 yrkandet 3 uttalar att länsstyrelsen bör bestå av förutom landshövdingen 14 ledamöter och 14 suppleanter, samtliga valda av respektive landsting.

4. av herr Berndtson (vpk) vilken beträffande förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen

dels ansett att utskottets yttrande under rubriken ”Förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen” bort ha följande lydelse:

Vid den partiella två landstingsvalda ledamöter.

Sverige har två olika regionala förvaltningssystem. Vart och ett av dem sköter viktiga delar av samhällsplaneringen. Samordningen dem emellan lämnar åtskilligt övrigt att önska.

KU 1975/76: 55

23 Enligt utskottet bör man tillvarata den anknytning till den lokala väljaropinionen, som landstingen representerar. I ett längre perspektiv bör det ske i en mer organiserad form, detta både av demokratiska och av planen ngsmässiga skäl. Två förvaltningar och två planeringssystem är i många sammanhang en nackdel. De bör få ett mer organiskt samband.

Svensk samhällsplanering är i dag en s. k. anpassningsplanering, inte en styrande planering. Dess grundsatser utgår väsentligen från den kapitalistiska ekonomins principer. Man får inte göra sig illusioner om att denna anpassningsplanering i grunden kan förändras, så länge kapitalism råder. Men detta hindrar inte, att man utformar sin syn på den regionala förvaltningen i nuet utifrån de framtidsperspektiv man vill se förverkligade. Det hindrar heller inte att man också i nuet söker främja progressiva strömningar och tankegångar inom ramen för rådande samhällsstruktur.

Önskar man en regional och social utjämning förutsätter detta i ett land med Sveriges struktur och storlek en väl sammanhållen, medveten nationell politik med utjämningen som ett uttalat mål och med ambitionen att förskaffa sig de styrmedel, som utjämningen kräver. I den svenska situationen förutsätter detta enligt utskottets mening en statlig länsförvaltning som huvudman för samhällelig planering.

Tar man ställning för en statlig länsförvaltning som den lämpligaste instansen för regional planering, slipper man dock inte ifrån frågan hur länsstyrelser och landsting skall förhålla sig till varandra. Landstingen har tunga planeringssektorer om hand. Den dubbla regionala förvaltningen kan inte gärna bestå för all framtid. En organisatorisk lösning på detta problem blir förr eller senare nödvändig. Både i nuet och för framtiden talar mycket för att man söker ta vara på den kanal för opinion och inflytande nerifrån, som landstingen i egenskap av valda församlingar utgör.

Dessa förhållanden bör beaktas vid länsstyrelsernas sammansättning.

Propositionens förslag innebär en förbättring i förhållande till nuvarande ordning. Styrelsens majoritet skall nomineras från de politiska partierna i länet efter proportionella regler. Den föreslagna ordningen är både ur representativitetssynpunkt och ur ansvarssynpunkt bättre än den nuvarande och klart bättre än den i diskussionen framförda tankten att tredela styrelsen - korporationsrepresentanter, landstingsvalda, primärkommunalt valda representanter. Det förhållandet att landstingens och kommunernas beslutande församlingar blir forum för regionalpolitiska debatter ser utskottet som värdefullt i sammanhanget.

Enligt utskottets mening är det dock stötande, att "näringslivet” (dvs. kapitalägarna) skall ha ett slags paritetisk representation med löntagarna bland de regeringsutseddda. Kapitalintressena ges här en orimlig överrepresentation. Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda propositionens förslag i denna del med den ändringen att representanterna för det privata näringslivet bör utgå och ersättas med partirepresentanter.

Vad utskottet ai.fört i denna del bör ges regeringen till känna.

KU 1975/76: 55

dets ansett att utskottets hemställan under punkten 4 bort ha följande lydelse:

4. såvitt avser förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen med bifall till motionen 1975/76:2508 och med anledning av propositionen 1975/76:168 i denna del samt med avslag på motionerna 1975:1018, 1975/76:524 yrkandet 1, 1975/76:688, 1975/76:917 yrkandet 2, 1975/76:2443 yrkandet 2 samt 1975/76:2507 yrkandet 3 ger regeringen till känna vad utskottet anfort beträffande förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen.

KU 1975/76: 55

25 Bilaga

Civilutskottets yttrande 1975/76: 6y

över propositionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation jämte motioner

Till konstitutionsutskottet Propositionen och motionerna

Konstitutionsutskottet har den 29 april 1976 beslutat inhämta yttrande från civilutskottet över dets propositionen 1975/76:168 om vissa frågor rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation, dets motionerna 1975:1018, 1975/76:524, 688, 917 och 1980, yrkandet 12, samt följdmotioner, allt såvitt avser frågor med anknytning till civilutskottets verksamhetsområde.

I propositionen 1975/76:168 föreslås riksdagen godkänna av kommunministern förordade riktlinjer för länsförvaltningens uppgifter och organisation.

Riktlinjerna innebär bl. a. att huvudmannaskapet för den samordnande regionala samhällsplaneringen även i fortsättningen skall ligga på länsstyrelsen. Det förordas att länsstyrelsens styrelse utökas till, förutom landshövdingen, fjorton särskilt utsedda ledamöter. Av dessa skall tio representera de politiska partierna och nomineras av partierna. Antalet platser för varje parti skall stå i proportion till partiernas röstetal i länet vid riksdagsvalet. De fyra återstående ledamöterna skall ha erfarenheter från näringslivet och arbetsmarknaden i länet. Samtliga ledamöter skall förordnas av regeringen. För varje ledamot utses en suppleant i samma ordning.

Begäran om yttrande omfattar följande till konstitutionsutskottet hänvisade motioner, nämligen

dels den under allmänna motionstiden 1975 väckta motionen 1975:

1018 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att antalet ledamöter i länsstyrelserna skall vara tolv och antalet suppleanter tolv samt att resp. landsting skall genom proportionella val välja samtliga ledamöter och suppleanter,

dels de under allmänna motionstiden 1976 väckta motionerna 1975/76:

524 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen

1. beslutar om ändrad sammansättning av länsstyrelserna i enlighet med vad som anförts i motionen samt hemställer hos regeringen om härav föranledd ändring av länsstyrelseinstruktionen,

KU 1975/76:55

2. hos regeringen hemställer att länsstyrelseinstruktionen kompletteras med regler som stärker landstingens ställning som remissorgan i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i motionen om fortsatt arbete för att skapa en verklig länsdemokrati,

688 av herr Enlund m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen beslutar ändra bestämmelserna för val av ledamöter i länsstyrelserna så att landstingen utser samtliga ledamöter,

917 av herr Wennerfors m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar att beslutsuppgifter som avser den direkta samhällsplaneringen skall överföras från det statliga förvaltningsorganet, länsstyrelsen, till det i politiska val utsedda landsting,

2. att riksdagen beslutar att ledamöter i länsstyrelserna skall utses av landstingen och att därvid lagen om proportionella val skall äga tillämpning,

1980 av herr Bohman m. fl. (m) vari såvitt nu är i fråga (yrkandet 12) hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition med anledning av länsberedningens betänkande beaktar vad i motionen 1979 anförts,

dels de med anledning av propositionen 1975/76:168 väckta motionerna

1975/76:

2410 av herr Persson i Karlstad m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om en översyn av nu gällande bestämmelser för ersättning åt suppleanter i regionala statliga organ,

2443 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen med avslag på proposition 1975/76:168 i vad avser den regionala samhällsplaneringen beslutar

1. att uppgifter som avser den översiktliga regionala samhällsplaneringen skall överföras från länsstyrelsen till landstinget,

2. att länsstyrelsens förtroendemannastyrelse utses genom proportionella val av landstinget och att antalet ledamöter och suppleanter fastställs till

tolv,

2507 av herr Ahlmark m. fl. (fp) vari hemställs

1. att riksdagen måtte avslå regeringens proposition 168 i vad gäller huvudmannaskapet för den regionala samhällsplaneringen,

2. att riksdagen begär att regeringen låter utarbeta ett länsdemokratiskt alternativ,

3. att riksdagen i avvaktan på en länsdemokratisk reform beslutar att länsstyrelsens förtroendemannastyrelse utöver landshövdingen skall bestå

KU 1975/76:55

av tio ledamöter, samtliga proportionellt utsedda av landstinget,

4. att riksdagen uttalar att den aviserade utredningen om länsdomstolarna bör inriktas på att ge dessa domstolar ställning av fristående regionala förvaltningsdomstolar,

2508 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen, med godkännande av propositionens förslag i övrigt, beslutar att de särskilda representanterna för det privata näringslivet i länsstyrelserna skall utgå och partirepresentationen i motsvarande mån utökas,

2509 av herr Jonnergård (c) vari hemställs att riksdagen hemställer hos regeringen om en utredning om länsdomstolarnas utbrytning ur länsstyrelserna.

Utskottet noterar vidare att i den under allmänna motionstiden väckta motionen 1975/76:893 (c) behandlas bl. a. förvaltningsrättskipningen på regional nivå i anslutning till yrkande om en allmän översyn av möjliga åtgärder för att stärka de enskildas rättsskydd inom förvaltningen. Motionen kommer att behandlas under hösten av konstitutionsutskottet.

I yttrandet behandlas också de under allmänna motionstiden väckta och till civilutskottet hänvisade motionerna 1975/76:

664 av herrar Enlund (fp) och Ångström (fp) vari hemställs att riksdagen i princip uttalar sig för att fristående regionala förvaltningsdomstolar inrättas,

877 av herr Winberg (m) och fru Lindquist (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att länsrätterna i framtiden bör vara organisatoriskt fristående från länsstyrelserna.

Utskottet

Behandlings/råga

Civilutskottet har att bereda ärenden om bl. a. bostadspolitiken, bebyggelseplanläggning, byggnads väsen, fysisk planering, fastighetsbildning, lantmäteri väsendet, länsförvaltningen med lokala skattemyndigheter och exekutionsväsendet samt sådana kommunfrågor som inte tillhör konstitutionsutskottets beredning. Inrikesutskottet skall bereda ärenden om bl. a. regional utveckling medan trafikutskottet har att bereda ärenden om bl. a. järnvägar, vägar och luftfart.

Konstitutionsutskottet har begärt civilutskottets yttrande såvitt rör frågor med anknytning till civilutskottets verksamhetsområde. Civilutskoltet har därför i huvudsak gått ut ifrån de frågor som utskottet har att bereda men - med hänsyn till betoningen av den samordnande regionala samhällspla -

KU 1975/76:55

neringen - även berört synpunkter på den regionalpolitiska planeringen samt trafikplaneringen i den mån samordningsaspekterna gör sig särskilt starkt gällande.

Begränsningen av det följande yttrandet till vissa av de väckta frågorna utgår från vad ovan anförts.

Star och kommun i samverkan

Propositionen utgår från länsberedningens uppfattning att statsmakterna i första hand bör ta ställning till principerna för uppgiftsfördelningen mellan staten och kommunerna. Bl. a. slås fast att kommunerna bör ha en central roll i framtidens samhälle och att staten måste ha det övergripande ansvaret för samhällsutvecklingen. Vidare erinras om decentraliseringsutredningens arbete.

Vad kommunministern anfört - och som torde vara allmänt omfattat - innebär bl. a. att beslut som rör de enskilda människorna bör fattas på minsta möjliga avstånd från dem. Detta har inte föranlett civilutskottet till något ställningstagande i detta sammanhang.

Huvudmannaskapei för den samordnande samhällsplaneringen på regional nivå

Genom propositionen föreslås riksdagen godkänna bl. a. riktlinjen att huvudmannaskapet för den samordnande regionala samhällsplaneringen även i fortsättningen skall ligga på länsstyrelsen.

Förslaget i motionen 1975/76:2508 (vpk) innebär i denna del anslutning till regeringens förslag.

Häremot har ställts förslag i motionen 1975/76:2507 (fp), yrkandena 1 och 2, att riksdagen inte godkänner de nämnda riktlinjerna i denna del och begär ett förslag till ett länsdemokratiskt alternativ. Motionärerna hävdar att riksdagen skall kunna välja mellan ett ”länsbyråkratiskt” och ett ”länsdemokratiskt” alternativ. Man hävdar den principiella inställningen att den regionala samhällsplaneringen skall ha landstingen som huvudman. Härtill knyter an förslaget i den tidigare väckta motionen 1975/76:524 (c), yrkandet 3, vari riksdagen föreslås uttala sig för ett fortsatt arbete för att skapa en verklig länsdemokrati. Motionärerna ansåg att länsberedningens förslag bör ses som en etapp som kan genomföras men att förberedelse bör ske för en nästa etapp där landstingen blir huvudmän för länsplaneringen och den regionala trafikplaneringen samt att landstingen ges vidgade uppgifter inom den regionala fysiska planeringen.

1 en annan grupp mtoioner föreslås direkta beslut om överflyttning av uppgifter. Sålunda föreslås i motionen 1975/76:2443 (m), yrkandet 1, att riksdagen med avslag på propositionen i denna del (6.3) beslutar att uppgifter som avser den översiktliga regionala samhällsplaneringen skall överföras från länsstyrelsen till landstinget. Motsvarande hemställan förs också fram

KU 1975/76:55

i den tidigare väckta motionen 1975/76:917 (m), yrkandet 1. Genom motionen 1975/76:1980, yrkandet 12 delvis, föreslogs riksdagen att i detta sammanhang beakta att en angiven överföring av beslutsuppgifter borde ske.

Riksdagen ställs genom de refererade förslagen inför tre huvudalternativ: att godta propositionens riktlinje att den samordnande regionala samhällsplaneringen även i fortsättningen skall ligga kvar på länsstyrelserna (s, vpk), att så får ske endast som en temporär lösning i avvaktan på ett mer konkret utarbetat alternativ vilket samtidigt påkallas (c, fp) samt ett direkt principbeslut om överförande av vissa, inte helt preciserade uppgifter från länsstyrelserna till landstingen (m).

Enligt utskottets mening är det inte möjligt eller meningsfullt att nu fatta ett definitivt principbeslut om att överföra vissa inte specificerade planeringsuppgifter till landstingen. Inom länsberedningen förelåg total enighet om att ett överförande av alla samordnande uppgifter på länsplanet till landstingen skulle förutsätta vissa styrningsinstrument av ekonomisk och administrativ art.

Utskottet vill i detta sammanhang något beröra vissa överväganden i övrigt som inte endast formellt utan även från de allmänna synpunkter som här anläggs kan påverka bedömningarna.

Inom civilutskottets område fallerbl. a. den fysiska planeringen enligt byggnadslagstiftningen. Denna verksamhet utgår från huvudprincipen att primärkommunerna har att själva svara för markanvändningsbedöminingarna och bebyggelsens anordnande med beaktande av lagstiftningens krav. Länsstyrelserna har det närmaste ansvaret för att lagstiftningens intentioner fullföljs i den kommunala planeringen. Inom ramen för den fysiska riksplaneringen har riksdagen bl. a. preciserat vissa intressen i fråga om hushållningen med mark och vatten som sträcker sig även utanför det primärkommunala intresseområdet - intressen som kan vara regionalt begränsade eller s. k. riksintressen. Länsstyrelserna har här att dels samordna olika sektoriella riksintressen inbördes, dels att i samråd med primärkommunerna söka komma fram till en precisering av dessa intressen som får uttryck i den primärkommunala översiktliga planeringen.

När det gäller den fysiska planeringen uttryckte länsdemokratiutredningen behov av att vissa fastställelsefunktioner fördes över till landstinget. Fastställelse av kommunal plan skulle bl. a. prövas mot en formell länsplanering, konstruerad utifrån de funktionella och rättsliga egenskaper som kännetecknar regionplaneinstitutet enligt byggnadslagen. Denna länsplan skulle inte endast avse rumsliga aspekter utan också i hög grad ge uttryck för sociala, ekonomiska och kulturella målsättningar. Utskottet erinrar i detta sammanhang om att regionplaner av tidigare avsedd typ inte fatt någon större utbredning. Bygglagutredningen fann övervägande skäl tala för att någon särskild regionplan inte upprättas. Erforderliga regionala hänsyn får tas i samband med den återkommande kommunplanläggningen. Länsstyrel -

KU 1975/76:55

sen skulle ha att initiera erforderligt samarbete mellan kommunerna om de inte själva tagit sådana initiativ. Ett fortsatt arbete med en ny markanvändnings- och byggnadslagstiftning pågår inom bostadsdepartementet. Det är inte lämpligt att här binda sig för en generell landstingskommunal regionplanering eller planprövning.

Den fysiska riksplaneringen utgår som antytts från att vissa övergripande markanvändningsfrågor skall lösas efter riktlinjer som riksdagen fastställt. Det har här fallit sig naturligt att statens organ och ytterst regeringen har att bevaka de frågor som berör inte endast en kommuns invånare utan även hushållningen med dessa resurser från hela landets synpunkt. Byggnadslagstiftningen har kompletterats med särskilda regler för att dessa intressen inom en begränsad ram skall kunna hävdas även mot kommunens vilja. Det pågående arbetet visar emellertid att dessa intressen kunnat preciseras i den primärkommunala översiktliga fysiska planeringen efter samråd mellan länsstyrelserna och primärkommunerna.

I detta sammanhang bör också nämnas den prövning av tillkomsten och lokaliseringen av viss industri som regeringen har att göra enligt byggnadslagen och miljöskyddslagen. Här har kommunen getts en vetorätt.

Fastighetsbildningens organisation har efter länsdemokratiutredningens betänkande lösts genom beslut av riksdagen.

På bostadssektorn kommer byggadministrationsutredningen inom kort att avlämna sitt betänkande. Däri kommer att behanlas frågor om samordning av fysisk planering och bostadsbyggnadsplanering m. m. Ett i detta sammanhang centralt alternativ innebär att ett stort antal uppgifter överförs till primärkommunerna medan planeringsuppgifter på regional nivå läggs till länsstyrelserna. Länsbostadsnämnderna skulle vid genomförande av detta alternativ upphöra.

En i det nu aktuella sammanhanget särskilt väsentlig uppgift är planeringen för regional utveckling - en fråga som bereds av inrikesutskottet. Riksdagen har antagit ett regionalpolitisk! handlingsprogram. Detta utgår från vissa regionalpolitiska mål och leder fram till bl. a. befolkningsramar för länen och en plan för utveckling av den regionala strukturen. Bakom detta låg en försöksplanering - länsplanering 1967 och länsprogram 1970. Efter ett beslut att länsplaneringen skulle utvecklas till en rullande planering fick länsstyrelserna i uppdrag att genomföra en fortsatt regional utvecklingsplanering - länsplanering 1974. I arbetet har deltagit bl. a. samtliga rikets kommuner och landsting. Förslag om utvecklingsplaneringens framtida utformning kommer att inom kort föreläggas riksdagen.

Vidare har initierats en regional trafikplanering - en fråga som bereds av trafikutskottet. Länsstyrelserna har fått uppdraget att utarbeta förslag till regionala planer. Den specifika vägplaneringen har utretts med tyngdpunkt på att förbättra anpassningen av denna till den övriga samhällsplaneringen. Även på dessa punkter kommer riksdagen att senare få ta ställning.

Inför de beslut rörande regionalpolitisk planering (länsplanering), fysisk

KU 1975/76:55

riksplanering och regional trafikplanering som skulle tas på kommunal nivå under år 1974 genomfördes en brett upplagd informationsverksamhet - Samhällsplanering i samverkan. Syftet var att skapa underlag för en debatt och ställningstaganden som kunde föras vidare till de kommunala förtroendemännen. Genom en breddad medborgerlig aktivitet skulle planeringen bättre kunna anpassas till människornas behov och önskningar. En fortsatt aktiverande information är under alla förhållanden nödvändig.

Det anförda visar enligt utskottets mening att det inom de centrala delarna av samhällsplaneringen har utbildats system för en väl fungerande, samordnad planering på länsnivå. På den fysiska planeringens område är det inte lämpligt att uttala sig forén allmän landstingskommunal regional fysisk planering som skulle överta en del av de primärkommunala funktionerna.

I övrigt ansluter sig utskottet till vad som anförts i propositionen. Slutsatsen blir därför att riksdagen i denna del bör godkänna propositionsförslaget om att samordningsfunktionerna bör ligga kvar hos länsstyrelsen. Det ligger i sakens natur att planeringsbelut med regional räckvidd bör politiskt förankras på bästa sätt bland regionens invånare.

1 en situation där samordningen av den regionala planeringen ligger hos länsstyrelserna bör självfallet gälla att i större frågor såväl landstinget som kommunernas beslutande församlingar får yttra sig. Det bör också, som enligt propositionen, ingå i länsstyrelsernas samrådsskyldighet att årligen för landstinget och kommunerna redovisa aktuella frågor i anslutning till länsplaneringen. Yrkandet 2 i motionen 1975/76:524 (c) får därmed anses tillgodosett.

Organisation av samhällsverksamheten pä regional nivå

Vad i propositionen anförts om att skatteavdelningen även i fortsättningen bör ingå i länsstyrelsen biträds av utskottet.

Utskottet noterar som positivt att kommunministern ämnar föreslå regeringen att en organisationsundersökning görs beträffande planeringsavdelningen.

Förvaltningsrättskipningen på regional nivå utövas huvudsakligen av de till länsstyrelserna knutna förvaltningsdomstolarna: länsskatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. Länsskatterätterna handlägger bl. a. besvär över taxeringsnämnds beslut om taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt. I länsrätterna prövas bl. a. mål om återkallelse av körkort och mål enligt nykterhetsvårdslagen och barnavårdslagen. Fastighetstaxeringsrätterna prövar besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut. De tre förvaltningsdomstolarna består av ordförande och nämndemän, i fastighetstaxeringsrätten deltar även värderingstekniska ledamöter. Ordföranden, som skall vara jurist, är tjänsteman vid länsstyrelsen och i regel chef för förvaltningsavdelningen, rättsenheten eller allmänna enheten. Rättsenheten är kansli för länsskatterätten och fastighetstaxeringsrätten medan allmänna

KU 1975/76:55

enheten har samma funktion beträffande länsrätten. Vid allmänna enheten handläggs också andra ärenden än sådana som skall prövas av länsrätten. I den dömande verksamheten intar domstolarna en självständig ställning i förhållande till länsstyrelsen, en ställning som garanteras av föreskriften i 11 kap. 2 § regeringsformen att ingen myndighet får bestämma hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall. Vidare finns vissa föreskrifter i länsstyrelseinstruktionen om domstolarnas ställning.

Mot bakgrund av att länsrättens kompetensområde är ganska snävt anser departementschefen i likhet med länsberedningen att frågan om vidgning av målområdet bör utredas. Vidare anser departementschefen övervägande skäl tala för att de tre länsdomstolarna slås samman till en. Innan emellertid beslut härom fattas bör vissa organisatoriska frågor undersökas. Kommunministern ämnar föreslå regeringen att en utredning tillsätts för att överväga de ovan berörda frågorna.

Riksdagen behandlade såväl år 1970 som år 1971 frågan om fristående förvaltningsrättskipning (prop. 1970:103, SU 132,prop. 1971:14, CU 1971:9). Vid 1971 års riksdag anförde utskottet att principiella skäl kunde anföras för att förvaltningsrättskipning på länsnivå organisatoriskt bryts ut från länsstyrelserna. Eftersom enligt den föreslagna organisationen de rättskipande organen skulle få en i praktiken oberoende och jävsfri ställning fann utskottet inte skäl tillstyrka yrkandena i motioner (fp) om förslag till fristående regionala förvaltningsdomstolar eller uttalande om att den föreslagna organisationen kunde godtas endast som ett provisorium.

Mot bakgrund bl. a. av domstolarnas opartiska och jävsfria ställning fann länsberedningens majoritet inte skäl föreslå någon förändring av länsdomstolarnas organisatoriska anknytning till länsstyrelserna. Till länsberedningens förslag i denna del anslöt sig bl. a. 17 länsstyrelser, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund och Kommunförbundet. Sex länsstyrelser samt bl. a. statskontoret och riksrevisionsverket anser att frågan om utbrytning av länsdomstolarna bör utredas ytterligare medan bl. a. justitiekanslern, kammarrätterna och några länsstyrelser beklagar att länsberedningen inge ägnat frågan ytterligare uppmärksamhet.

Kommunministern anser att erfarenheterna av länsdomstolarnas verksamhet i allt väsentligt är mycket goda. Det har inte ifrågasatts att länsdomstolarna inte skulle fungera helt självständigt vid handläggning av mål som ankommer på dem. En stor del av den verksamhet som ligger på förvaltningsavdelningarna är enligt departementschefen inte av den karaktären att det är lämpligt att den överförs till fristående förvaltningsdomstolar. Verksamheten vid förvaltningsavdelningen har inte heller något större samband med övrig verksamhet som ankommer på länsstyrelserna. En utbrytning av domstolarna skulle - särskilt i förening med en vidgning av målområdet - leda till svårigheter när det gäller att skapa effektiv och säker organisation för förvaltningsavdelningarna. Mot bakgrund av det anförda

KU 1975/76:55

anser departementschefen anledning saknas att låta utreda frågan om en utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna.

I de med anledning av propositionen väckta och till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna 1975/76:2507 (fp), yrkandet 4, samt 2509 (c) behandlas frågan om fristående regionala förvaltningsdomstolar. Frågan behandlas även i de under allmänna motionstiden väckta och till civilutskottet hänvisade motionerna 1975/76:664 (fp) och 877 (m). Eftersom en samlad behandling av motionsförslagen bör ske, har civilutskottet beslutat att överlämna de båda sistnämnda motionerna till konstitutionsutskottet, varför nu förevarande yttrande omfattar även dessa motioner. I motionerna 664 (fp) och 877 (m) föreslås riksdagen uttala sig för att fristående regionala förvaltningsdomstolar inrättas. I motionen 2507 (fp), yrkandet 4, begärs ett riksdagens uttalande om att den aviserade utredningen om länsdomstolarna bör inriktas på att ge dessa en fristående ställning. I motionen 2509 (c) slutligen yrkas att en utredning tillsätts om länsdomstolarnas utbrytning ur länsstyrelserna.

Förslagen i motionerna innebär att riksdagen bör uttala sig för att fristående regionala förvaltningsdomstolar inrättas. Vidare föreslås i vissa motioner att den i propositionen aviserade utredningen om länsdomstolarna även bör omfatta frågan om dessa domstolar skall ges en fristående ställning. Frågan om fristående förvaltningsdomstolar togs även upp i ett särskilt yttrande till lagberedningen. I såväl motionerna som i det särskilda yttrandet framhålls att principiella skäl talar för att ett organ med allmänna förvaltningsuppgifter bör vara åtskilt från ett dömande organ.

Civilutskottet hade år 1971 att ta ställning till motionsförslag med i sak samma yrkande som de i detta yttrande behandlade. Som framgått ovan garanterar regeringsformen att länsdomstolarna som dömande organ får en oberoende ställning. Bl. a. detta förhållande medverkade till att cilvutskottet år 1971 ansåg sig kunna acceptera att förvaltningsrättskipningen på regional nivå organisatoriskt knöts till länsstyrelserna. Vad i propositionen anförts om domstolarnas hittillsvarande verksamhet, om verksamheten i övrigt på förvaltningsavdelningarna samt om nackdelarna med fristående förvaltningsdomstolar har fått civilutskottet att vidhålla sin år 1971 intagna ståndpunkt i frågan. Någon förändring av länsdomstolarnas organisatoriska ställning bör alltså inte förordas i detta sammanhang. Förslagen i motionerna 1975/76:664 (fp), 877 (m), 2507 (fp), yrkandet 4, samt 2509 (c) bör därför avstyrkas.

Förtroendemannastyrelsen i länsstyrelsen

Värdet av en förtroendemannamedverkan i förvaltningen är helt obestritt. När det gäller samordnande planeringsfunktioner på regional nivå är enligt civilutskottets mening kraven påen väl fungerande lekmannastyrelse särskilt starka. Också denna fas i planeringsprocessern måste ses mot bakgrund av ett allmänt önskemål om ett vidgat medborgarinflytande över planeringen.

KU 1975/76:55

34 Frågan om antalet ledamöter i länsstyrelsens styrelse och om sättet för att utse dessa är emellertid starkt kopplad till även andra överväganden utanför civilutskottets ämnesområde. Utskottet har därför avstått från att göra några bedömningar av de i detta sammanhang framförda förslagen.

Stockholm den 11 maj 1976

På civilutskottets vägnar ELVY OLSSON

Närvarande: fru Olsson i Hölö (c), herrar Bergman i Göteborg (s), Petersson i Nybro (s), Wennerfors (m), Lindkvist (s), Henrikson (s), Strömberg i Botkyrka (fp), Mattsson i Skee (c), Jadestig (s), Olof Johansson i Stockholm (c). Claeson (vpk), fru Landberg (s), herrar Persson i Karlstad (s), Danell (m) och fru Andersson i Hjärtum (c).

Avvikande meningar

av fru Olsson i Hölö (c), herrar Wennerfors (m), Strömberg i Botkyrka (fp), Mattsson i Skee (c), Olof Johansson i Stockholm (c), Danell (m) och fru Andersson i Hjärtum (c) som anser att

1. beträffande huvudmannaskapet för den samordnade samhällsplaneringen på regional nivå, m. m.

dels efter det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som slutar ”till landstingen (m)” bort införas ett stycke av följande lydelse:

Som bakgrund till bedömningarna anser utskottet att det bör läggas ett klart uttalande angående en utveckling mot vidgad och förstärkt länsdemokrati - ett uttalande som innebär ett klart avståndstagande från centralisering och för att de beslut som rör de enskilda människorna fattas på minsta möjliga avstånd från väljarna och i så stor utsträckning som möjligt av folkvalda organ.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som börjar ”Det anförda” och slutar ”regionens invånare” bort ha följande lydelse:

Det anförda visar enligt utskottets mening att ett direkt beslut om att överföra vissa planeringsuppgifterfrån länsstyrelserna till landstinget inte nu är möjligt. På den fysiska planeringens område skulle en ny kommunal planeringsnivå som övertar en del av de statliga funktionerna kräva särskilda överväganden.

När det gäller planering för regional utveckling och en trafikplanering i vid mening är det däremot uppenbarligen möjligt och önskvärt att få till stånd en direkt i landstingen förankrad bedömning. Detta är också det centrala syftet bakom motionerna 1975/76:524 (c), yrkandet 3, och 2507 (fp),

KU 1975/76:55

yrkandena 1 och 2. Enligt civilutskottets mening bör konstitutionsutskottet redan på här redovisade grunder föreslå riksdagen att begära ett fortsatt utredningsarbete eller andra överväganden som utmynnar i ett preciserat länsdemokratiskt alternativ när det gäller den regionala samhällsplaneringen. Övervägandena skulle närmast syfta till en överarbetning av länsdemokratiutredningens förslag i dessa delar. Denna begäran bör förenas med ett klart uttalande för syftet att uppnå en förstärkt länsdemokrati.

Det nu framlagda förslaget att riksdagen godkänner att huvudmannaskapet för den regionala planeringen skall ligga hos länsstyrelserna godtas därmed endast för tid fram till att ett konkret förslag till länsdemokratiskt alternativ kunnat läggas fram. Det har då förutsatts att begärda kompletterande överväganden görs skyndsamt.

dets efter det stycke i utskottets yttrande på s. 7 som slutar ”beträffande planeringsavdelningen” bort införas ett stycke av följande lydelse:

En sådan undersökning kan på ett naturligt sätt anknyta till de av utskottet ovan förordade övervägandena om ett klart länsdemokratiskt alternativ i fråga om huvudmannaskapet förden regionala samordnande samhällsplaneringen.

2. beträffande förvaltningsrättskipningen

det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar ”Civilutskottet hade” och slutar ”därför avstyrkas” bort ha följande lydelse:

Starka skäl finns för att som föreslås i motionerna nu fatta principbeslut om fristående regionala förvaltningsdomstolar. Den av kommunministern föreslagna utredningen om de regionala förvaltningsdomstolarna bör inriktas härpå. Som skäl för detta kan bl. a. anföras att även om regler finns som garanterar domstolarnas fria och oberoende ställning det finns starka skäl att vidta förändringar som kan öka allmänhetens tilltro till länsrätternas oberoende ställning. Som anförts i vissa av motionerna förefaller det som om många medborgare inte uppfattar de regionala förvaltningsdomstolarna som oberoende utan som en del av länsstyrelsernas verksamhet som förvaltningsrättslig myndighet. 1 exempelvis en skatteprocess har det dömande organet sitt kansli inom samma myndighet som den fiskala parten i ett skattemål. Sammanfattningsvis skulle alltså domstolarnas oberoende och jävsfria ställning förstärkas om det organisatoriska samarbetet med länsstyrelsen upphörde.

Vid sidan av de principiella skälen finns praktiska fördelar med en utbrytning. Om länsdomstolarna görs fristående skulle de i administrativt hänseende komma att knytas till den administrativa organisationen - fr. o. m. 1975-07-01 domstolsverket - som betjänar kammarrätterna och regeringsrätten - länsdomstolarnas överinstanser. Kammarrätten i Göteborg har givit uttryck för dessa synpunkter i sitt remissyttrande över länsberedningens förslag. Utskottet finner kammarrättens synpunkter bärande. Vidare skulle en utbrytning av länsdomstolarna och närmande av dem till domstolsväsendet i övrigt innebära en organisatorisk uppbyggnad som huvudsakligen

KU 1975/76:55

skulle överensstämma med vad som gäller för de allmänna domstolarna. Beträffande domarutbildning och domarkarriär skulle en sådan ordning innebära en klar fördel.

Som ovan anförts finns starka skäl att från både principiella och praktiska utgångspunkter låta den kommande utredningen omfatta även frågan om en organisatorisk utbrytning av länsdomstolarna från länsstyrelserna. Civilutskottet anser att konstitutionsutskottet med anledning av motionerna 1975/76:644 (fp), 877 (m), 2507 (fp), yrkandet 4, och 2509 (c) bör föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad ovan anförts.

Särskilt yttrande

beträffande den regionala samhällsplaneringen på regional nivå av herr Claeson (vpk) som anför:

Som framförts i motionen 1975/76:2508 (vpk) bör samhällsplaneringen ligga kvar på länsstyrelserna även i fortsättningen. Ett sådant ställningstagande innebär inte att den nuvarande planeringens innehåll kan godtas. Det som i dag kännetecknar svensk samhällsplanering är att den är en s. k. anpassningsplanering och inte en styrande planering. De nu rådande planeringsprinciperna utgår väsentligen från den kapitalistiska ekonomins. Så länge kapitalism råder kommer anpassningsplaneringar att vara förhärskande. Emellertid bör man i ett framtidsperspektiv utforma planeringar från i grunden andra värderingar - värderingar som bygger på planmässighet i samhällsbyggandet. Denna planering måste bl. a. utgå från en bred demokratisk diskussion. En självklar målsättning bör vara att med en medveten styrande planering åstadkomma regional och klassmässig utjämning i samhället. De frågor som behandlats i detta särskilda yttrande och som alltså bygger på värderingarna i motionen 1975/76:2508 (vpk) finns det anledning att återkomma till i andra sammanhang.

GOTAB 51990 Slockholm 1976