Med anledning av motion om anslagen tili den frivilliga skytterörelsen

KrU 1975/76: 19

Kulturutskottets betänkande 1975/76:19

med anledning av motion om anslagen tili den frivilliga skytterörelsen Motionen I

motionen 1975:1314, vars behandling på förslag av kulturutskottet i betänkandet 1975:14 uppskjutits till 1975/76 års riksmöte, har herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c, m, fp) hemställt att riksdagen hos regeringen begär att frågan om den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet blir föremål för prövning.

I motionen erinras om att statens bidrag till den frivilliga skytterörelsen tidigare anvisades från ett särskilt anslag under fjärde huvudtiteln (försvarsdepartementet). Genom beslut av 1970 års riksdag samordnades medelsanvisningen med stödet till idrotten, vilket stöd numera utgår från två anslag som anvisas under nionde huvudtiteln (jordbruksdepartementet). Det ena av de båda anslagen avser bidrag till idrottsrörelsens organisationer m. m., det andra anläggningsstöd m. m.

Det finns enligt motionen skäl som talar för en omprövning av frågan om den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet. Skytterörelsen är - framhåller motionärerna - i grunden en frivillig försvarsorganisation, vilket också betonas i gällande grundstadgar. Man är inom skytterörelsen för sin verksamhet och för att kunna fullgöra sin uppgift i avgörande grad beroende av ett direkt och omfattande samarbete med försvaret. Motionärerna ger en rad exempel på det kontaktbehov som föreligger.

Inom den frivilliga skytterörelsen är man enligt motionärerna angelägen om att fl en ändring till stånd. Från skytterörelsens sida har man vid skilda tillfällen och senast vid 1974 års skytteriksdag framhållit vikten av att skytterörelsen som en fullvärdig, frivillig försvarsrörelse inordnas under försvarsdepartementet.

Yttrande över motionen

Kulturutskottet har inhämtat yttrande från försvarsutskottet över motionen 1975:1314.

Efter remiss från försvarsutskottet har yttranden över motionen inkommit från överbefälhavaren, Sveriges riksidrottsförbund. Svenska sportskytteförbundet. Svenska pistolskytteförbundet och Skytteförbundens överstyrelse.

Försvarsutskottets yttrande, som även innefattar en redogörelse för innehållet i remissyttrandena, har fogats som bilaga till detta betänkande.

1 Riksdagen 1975/76. 13 sami. Nr 19

KrU 1975/76:19

2 Utskottet

Försvarsutskottet har i sitt yttrande (FöU 1975/76:1 y) framhållit att den frivilliga skytterörelsen, som är den största och äldsta av landets skytteorganisationer, har ett nära samarbete med det militära försvaret, inte minst hemvärnet. Den anser sig ha ett mycket gott samarbete med försvarets myndigheter, medan kontakterna och behovet av praktiskt samarbete med idrottsföreningar och idrottens företrädare är mindre. Organisationens betydelse för skjutskickligheten inom försvaret är enligt försvarsutskottet utan tvekan stor. Mot den bakgrunden har försvarsutskottet funnit att den frivilliga skytterörelsens verksamhet och behov rätteligen bör prövas inom totalförsvarets ram och förordat att organisationens departementstillhörighet blir föremål för prövning.

Med hänsyn till det material som redovisas i bilagda yttrande och till vad försvarsutskottet för egen del anfört tillstyrker kulturutskottet att riksdagen, såsom yrkas i motionen 1975:1314, uttalar sig för att frågan om den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet prövas.

Utskottet hemställer

att riksdagen bifaller motionen 1975:1314.

Stockholm den 25 november 1975

På kulturutskottets vägnar LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Andersson i Lycksele (s). Nilsson i Agnäs (m), fröken Sandell (s), herr Leander (s), fru Fraenkel (fp), herrar Green (s). Sörenson (s). Norrby (c), fru Ryding (vpk), fröken Eliasson (c), fru Göthberg (c), fru Rönnung (s), herr Nisser (m) och fru Andersson i Täby (c).

KrU1975/76:19

3 Bilaga

Försvarsutskottets yttrande 1975/76:ly

över motionen 1975:1314 om anslagen till den frivilliga skytterörelsen Till

kulturutskottet

Kulturutskottet har den 20 februari 1975 beslutat inhämta försvarsutskottets yttrande över motionen 1975:1314 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. 11. (c, m, fp) om anslagen till den frivilliga skytterörelsen.

Efter remiss från försvarsutskottet har yttranden över motionen inkommit från överbefälhavaren, Sveriges riksidrottsförbund. Svenska sportskytteförbundet. Svenska pistolskytteförbundet och Skytteförbundens överstyrelse.

Utskottet lämnar i det följande en kort redogörelse för nuläget, motionen och inkomna yttranden samt redovisar därefter sin syn på frågan om den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet.

Nuvarande förhållanden

Frivilliga skytterörelsen är en sammanfattande benämning på den verksamhet som bedrivs av vissa skytteföreningar och skytteförbund. Den fick fast organisation år 1889, då Centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar bildades. Centralstyrelsen ersattes år 1903 av Skytteförbundens överstyrelse.

Den frivilliga skytterörelsen har till huvudsaklig uppgift att främja skjutskickligheten hos det svenska folket, att utveckla och höja dess försvarsvilja samt att väcka och underhålla ett levande intresse för rikets försvar. Från början fanns 225 föreningar med 16 125 aktiva medlemmar. Antalet skytteföreningar är i dag ca 1 650 och antalet aktiva skyttar ca 212 000.

Under de senaste 30 åren har antalet aktiva skyttar varierat mellan 215 000 och 240 000. Alla dessa är inte att betrakta som "tävlingsskyttar" i egentlig mening. Flertalet är skyttar som tillhör hemvärnet, befälsutbildningsföreningar eller andra frivilligorganisationer. Vidare förekommer värnpliktiga och annan personal vid de militära förbanden, skolungdomar, korporationsskyttar, personal vid olika statliga och kommunala verk och inrättningar samt många andra som - genom att årligen skjuta sina stipulationsserier - vill aktivt ansluta sig till denna frivilliga försvarsrörelse.

Verksamheten är regionalt fördelad på 27 skytteförbund. Varje förbund omfattar i regel skytteföreningarna inom ett län. Stockholms kommun bildar ett särskilt förbund. Kalmar och Älvsborgs län är uppdelade på vartdera två förbund.

Den centrala ledningen av frivilliga skytterörelsen utövas av Skytteförbundens överstyrelse. I överstyrelsen ingår en ledamot från varje förbund.

1* Riksdagen 1975/76. 15 samt. Nr 19

KrU 1975/76:19

4 Överstyrelsen sammanträder en gång årligen till ordinarie årsmöte - skytteriksdagen. Årsmötet utser ett verkställande utskott som svarar för den löpande verksamheten.

Det finns vid sidan om den frivilliga skytterörelsen två andra frivilliga försvarsorganisationer som bedriver renodlad skytteverksamhet, nämligen Svenska pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet. De är båda i förhållande till Skytteförbundens överstyrelse fristående organisationer. Så är också fallet med Sveriges militära idrottsförbund och Svenska jägareförbundet, vilka delvis bedriver skytteverksamhet.

Svenska pistolskytteförbundet bildades år 1936 och har, som namnet anger, skjutning med pistol på sitt program. Förbundets verksamhet är särskilt inriktad på skjutning med tjänstevapen. Därutöver söker förbundet stimulera till skjutning även med andra enhandsvapen. En av de vanligast förekommande tävlingsformerna är fältskjutning.

Pistolskytteförbundet har 26 kretsar med 667 föreningar och ca 52 000 medlemmar, varav ca 19 000 är aktiva skyttar.

Svenska sportskytteförbundet, som bildades år 1943, har som en av sina främsta uppgifter att administrera svenskt sportskytte och representera Sverige i olympiska spel, världs- och Europamästerskapstävlingar samt andra internationella tävlingar. Verksamheten omspänner fyra huvudgrenar, nämligen skytte med gevär och pistol samt skjutning mot lerduvor och löpande viltmål. Förbundet är representerat i Sveriges olympiska kommitté och även i vissa utländska organisationer på området.

Sportskytteförbundet, som är ett specialförbund inom Sveriges riksidrottsförbund, har 795 föreningar med ca 110 000 medlemmar, varav hälften är aktiva skyttar. Regionalt är verksamheten fördelad på 23 distriktsförbund.

Av de tre skytteorganisationerna är det endast Sportskytteförbundet som tillhör Riksidrottsförbundet. De båda andra är s. k. utanförstående organisationer. Mellan de tre skytteorganisationerna förekommer emellertid ett visst samarbete. De är också representerade i varandras styrelser.

Det frivilliga skytteväsendet finansieras delvis genom statliga bidrag. Stödet utgick tidigare från försvarshuvudtiteln. På förslag av idrottsutredningen i dess betänkande Idrott åt alla (SOU 1969:29) samordnades medelsanvisningen år 1970 (prop. 1970:79, SU 1970:122, JoU 1970:33, rskr 1970:239 och 291) med stödet till idrotten.

Stödet till idrotten utgår numera från två anslag, som båda anvisas under nionde huvudtiteln (jordbruksdepartementet). Det ena anslaget används för bidrag till idrottsrörelsens organisationer m. m., det andra för anläggningsstöd m. m. För budgetåret 1975/76 har idrottsrörelsen över dessa anslag tillförts sammanlagt 100,5 milj. kr., varav 75,9 milj. kr. utgör organisationsstöd och 24,6 milj. kr. anläggningsstöd.

Av organisationsstödet, som disponeras av Riksidrottsförbundet, har Sportskytteförbundet i ordinarie bidrag fått 710 000 kr. för sin verksamhet under budgetåret 1975/76. Skytteförbundens överstyrelse har för samma tid fått 4 800 000 kr. och Pistolskytteförbundet 270 000 kr.

KrU 1975/76: 19

5 Motionen

Det finns enligt motionen 1975:1314 skäl som talar för en omprövning av frågan om den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet. Skytterörelsen är - framhåller motionärerna - i grunden en frivillig försvarsorganisation, vilket också betonas i gällande grundstadgar. Man är inom skytterörelsen för sin verksamhet och för att kunna fullgöra sin uppgift i avgörande grad beroende av ett direkt och omfattande samarbete med försvaret. Motionärerna ger en rad exempel på det kontaktbehov som föreligger.

Inom den frivilliga skytterörelsen är man enligt motionärerna angelägen om att få en ändring till stånd. Från skytterörelsens sida har man vid skilda tillfällen och senast vid 1974 års skytteriksdag framhållit vikten av att skytterörelsen som en fullvärdig, frivillig försvarsrörelse inordnas under försvarsdepartementet.

Remissyttrandena

Samarbetet mellan den frivilliga skytterörelsen och försvarsmakten - inklusive hemvärnet, som har särskilt nära kontakter med skytterörelsen - bör underlättas, framhåller överbefälhavaren. Han räknar med att försvarsmaktens behov av skytterörelsens tjänster kommer att öka i framtiden i samma mån som utbildningstillfällena för försvarsmaktens personal minskar. Av denna anledning finner han det angeläget att den frivilliga skytterörelsen erhåller största möjliga stöd och att detta stöd blir så effektivt som möjligt. Det sker enligt överbefälhavaren bäst om skytterörelsen i likhet med övriga frivilligorganisationer får anslag via försvarshuvudtiteln.

Enligt Sveriges riksidrottsforbund fungerar den nuvarande ordningen, som gällt i ungefär fem år, tillfredsställande. Förbundet finner inte att något nytt förhållande tillkommit under denna tid som kan ge anledning till omprövning av frågan om den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet.

All frivillig idrottsverksamhet, både sådan med och sådan utan vapen, måste enligt Svenska sportskytteförbundet förutsättas vara lill nytta för vårt försvar. Detta är - menar förbundet - i och för sig inte skäl för en ändring av departementstillhörigheten. Som specialförbund inom Riksidrottsförbundet kan Sportskytteförbundet för egen del inte rimligen tänka sig en sådan förändring.

Sportskytteförbundet erinrar om strävandena att åstadkomma ett närmare samarbete - eventuellt samgående - inom ramen för t. ex. Riksidrottsförbundet mellan de tre skytteorganisationerna. Tanken på en sådan samordning har bl. a. framförts av idrottsutredningen i dess betänkande Idrott åt alla (SOU 1969:29) och kom även till uttryck i samband med 1970 års omläggning av stödet till idrotten. Sonderingar som förekommit mellan de tre skytteorganisationerna har emellertid hittills inte gett något resultat.

KrU1975/76:19

6 Enligt Sportskytteförbundet skulle ett enda inom Riksidrottsförbundet organiserat skytteförbund tjäna inte enbart de olika organisationernas utan framfor allt den enskilde idrottsutövarens intressen, som f. n. - enligt förbundet - på ett mindre rationellt sätt tas till vara av flera med varandra konkurrerande organisationer.

Svenska pistolskytteförbundet är - framhåller förbundet - för utbildnings-, tränings- och tävlingsverksamhet i flera avseenden beroende av ett nära samarbete med försvarsmakten. Förbundets uppgift, arbetsbetingelser och skjutprogram företer sålunda stora likheter med den frivilliga skytterörelsen. Från dessa utgångspunkter är det enligt förbundet naturligt om båda organisationerna sorterar under försvarsdepartementet.

Även Pistolskytteförbundet tar upp frågan om en samordning av den frivilliga skytteverksamheten. Förbundet anser att det från flera synpunkter skulle vara önskvärt att föra samman de olika skytteorganisationerna i en gemensam organisation. Förbundet anför vidare:

Svenska Pistolskytteförbundet ser som en av sina f. n. viktigaste uppgifter att söka medverka till att en sådan omorganisation kommer till stånd. Med hänsyn härtill anser förbundet det vara väsentligt att frågor t. ex. rörande ändrad departementstillhörighet inte avgörs utan att vederbörliga hänsyn tas till förändringens eventuella inverkan på möjligheterna till en framtida omorganisation.

Med hänsyn till att den frivilliga skytterörelsen och Svenska Pistolskytteförbundet som ovan framhållits f. n. är två av varandra helt oberoende organisationer ser Pistolskytteförbundet ingen anledning att söka påverka den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet. De erfarenheter som förbundet haft av nuvarande ordning har emellertid inte varit av sådan art att förbundet för egen del påyrkar en förändring.

Pistolskytteförbundet motsätter sig inte en återgång till försvarsdepartementet om en sådan skulle aktualiseras. Förbundet tar i detta sammanhang upp frågan om användningen av benämningen "den frivilliga skytterörelsen”, en fråga som på sätt och vis också aktualiseras i Sportskytteförbundets yttrande. Benämningen bör - framhåller Pistolskytteförbundet - förbehållas det frivilliga skyttet i dess helhet.

Det är enligt Skytteförbundens överstyrelse av synnerligen stor vikt för skytterörelsen - inte minst från organisatorisk synpunkt - att återföras till försvarsdepartementet för att skytterörelsen skall kunna utöva sin verksamhet så effektivt som möjligt när det gäller skyttet som motions- och friluftshobby, som nationell tävlingssport och som frivillig försvarsrörelse. Överstyrelsen redogör för samhörigheten med försvaret och försvarsdepartementet och konstaterar att skytterörelsen och dess verksamhet i helt dominerande grad fortfarande är direkt beroende av anknytning till och samarbete med försvaret. Motionärernas förslag tillstyrks därförav överstyrelsen, som vitsordar riktigheten av de i motionen angivna uppgifterna.

Överstyrelsen tar också upp samordningen inom skytterörelsen och pekar på det samarbete som förekommer med sportskytte- och pistolskytteför -

KrU 1975/76:19

bunden. Det har enligt överstyrelsen fungerat utmärkt. En ytterligare förstärkning av det nu rådande sambandet skulle enligt överstyrelsen inte vålla organisatoriska svårigheter och i varje fall inte vara beroende av den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet.

Utskottet

Frivilligförsvaret omfattar en rad organisationer som finns uppräknade i kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet. Försvarsverksamheten inom en frivillig försvarsorganisation skall enligt kungörelsen tjäna totalförsvaret och omfatta försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivillig personal. Grundstadgar för frivillig försvarsorganisation fastställs av regeringen.

Inom skytteväsendet är tre organisationer hänförda till frivilligförsvaret, nämligen den frivilliga skytterörelsen, Svenska pistolskytteförbundet och • Svenska sportskytteförbundet. Den frivilliga skytterörelsen administreras centralt av Skytteförbundens överstyrelse och har till huvudsaklig uppgift att främja skjutskickligheten hos det svenska folket, att utveckla och höja dess försvarsvilja samt att väcka och underhålla ett levande intresse för rikets försvar. Pistolskytteförbundet skall verka för att - till gagn för rikets försvar - höja skjutskickligheten med pistol (och revolver) av för totalförsvaret fastställda modeller. Sportskytteförbundet administrerar och främjar svenskt sportskytte.

Den frivilliga skytterörelsen är regionalt organiserad på 27 skytteförbund och omfattar ca 1 650 skytteföreningar med sammanlagt ca 212 000 aktiva skyttar. Pistolskytteförbundet omfattar 26 kretsar med 667 föreningar och ca 52 000 medlemmar, varav ca 19 000 är aktiva skyttar. Sportskytteförbundet har 795 föreningar med ca 110 000 medlemmar, varav hälften är aktiva skyttar.

Inom den frivilliga skytterörelsen är ett stort antal medlemmar skyttar som också tillhör hemvärnet eller befälsutbildningsföreningar eller andra frivilligorganisationer. Som medlemmar räknas vidare vissa värnpliktiga m. fl. vid de militära förbanden, skolungdomar och korporationsskyttar m. fl. Åtskilliga skytteföreningar är anknutna till mer än en skytteorganisation och det föreligger därför en inte obetydlig dubbelredovisning av föreningar och skyttar. Redovisningen av antalet aktiva skyttar inom frivilliga skytterörelsen bygger dock på en årlig protokollföring av skott som skjutits med vapen som omfattas av organisationens verksamhet.

1970 års riksdag hade att behandla två propositioner som var för sig innehöll förslag av genomgripande betydelse för det frivilliga skytteväsendet. Den ena avsåg stödet till idrotten. Den andra innehöll förslag om ökat statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet. Ut -

KrU1975/76:19

skottet skall i korthet redogöra för de förändringar som då beslutades i fråga om det frivilliga skytteväsendets departementstillhörighet m. m.

Statens bidrag till Skytteförbundens överstyrelse - liksom till Svenska pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet - anvisades t. o. m. budgetåret 1969/70 från ett särskilt anslag under fjärde huvudtiteln (försvarsdepartementet). Genom beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970:79, SU 1970:122, JoU 1970:33, rskr 1970:239 och 291) genomfördes en samordning av stödet till idrotten, vilken bl. a. fick till följd att bidragen till de frivilliga skytteorganisationerna fr. o. m. den 1 juli 1970 fördes över till ett anslag för stöd till idrottens organisationer under tionde huvudtiteln (handelsdepartementet). Anslaget har sedermera förts över till nionde huvudtiteln (jordbruksdepartementet), som - förutom organisationsstödet - också har ett anslag för anläggningsstöd till idrotten.

Tanken på en anslagsmässig samordning av stödet till idrotten hade förts fram av idrottsutredningen i dess betänkande Idrott åt alla (SOU 1969:29). Förslaget tillstyrktes när det gällde skytteväsendet av Skytteförbundens överstyrelse med reservation dock för den fördelning av anslagsmedlen som utredningen hade tänkt sig. Enligt överstyrelsen borde skyttet kunna påräkna minst samma anslagsökningar som den egentliga idrottsrörelsen.

Idrottsutredningen uttalade sig också för en längre gående organisatorisk samordning inom idrotten. Enligt utredningen var det önskvärt med en nära samverkan mellan Riksidrottsförbundet och övriga huvudorganisationer. Den mest rationella lösningen ansåg utredningen vara att Korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet samt Skytteförbundens överstyrelse anslöt sig som specialförbund till Riksidrottsförbundet. Av de båda andra skytteorganisationerna var Svenska sportskytteförbundet redan anslutet till Riksidrottsförbundet.

Utredningens motiv för en samordning av idrottsrörelsen inom Riksidrottsförbundets ram redovisas i propositionen 1970:79 (s. 23) på följande sätt:

Det är givetvis korporationsidrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet samt Skytteförbundens överstyrelse som själva äger att besluta i organisatoriska frågor av detta slag. Men nämnda organisationer bedriver en med specialförbund inom riksidrottsförbundet i princip likartad verksamhet som till övervägande del finansieras med statliga och kommunala medel. Med hänsyn till dessa omständigheter är det rimligt att man från statens och kommunernas sida kräver att verksamheten organiseras på mest rationella sätt. Ett på angivet sätt utbyggt riksidrottsförbund utgör den bästa lösningen och det mest positiva gensvaret från de anslagstagande organisationernas sida på de krav som stat och kommun med rätt kan ställa.

Utredningens undersökningar visar att ökad effektivitet kan uppnås genom en organisatorisk samverkan i den form systemet med specialförbund erbjuder. Därigenom vinnes att de betydande allmänna medel som satsas på idrotten ger bästa möjliga resultat. Utredningen vill för egen del se ett mycket nära samband mellan de kraftigt ökade anslag utredningen föreslår och den organisatoriska rationalisering som en anslutning av korporations -

KrU1975/76:19

idrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet och det frivilliga skytteväsendet såsom specialförbund till riksidrottsförbundet skulle utgöra.

En ledamot i utredningen reserverade sig mot förslaget. Han förordade i stället att ett neutralt organ - ett råd - skulle bildas för att ta hand om anslagsfrågor och andra gemensamma angelägenheter. Skytteförbundens överstyrelse anslöt sig vid remissbehandlingen till reservantens förslag.

Propositionen knöt emellertid an till utredningens förslag också i denna del. Departementschefen förordade ett samgående i en gemensam organisation för de olika huvudorganisationerna. I likhet med utredningen underströk han dock att det var de berörda organisationerna själva som måste ta ställning i organisationsfrågan.

Samtidigt som det frivilliga skytteväsendet i anslagshänseende fördes över från fjärde till tionde huvudtiteln genomfördes en betydande höjning av stödet till frivilligorganisationerna (prop. 1970:18, SU 1970:87, rskr 1970:194). Förbättringarna hade föreslagits av 1966 års värnpliktskommitté i betänkandet Frivilligförsvaret I (SOU 1968:54), som lämnades i november 1968. Genom sin ändrade departementstillhörighet fick skytteorganisationerna inte del av anslagshöjningarna för frivilligförsvaret.

Beträffande det frivilliga skyttet konstaterade värnpliktskommittén i sitt betänkande att man borde sträva efter en ökad samordning mellan skytteorganisationerna, bl. a. av verksamheten på det lokala planet, för att tillgängliga resurser skulle kunna utnyttjas bättre. En samordning skulle enligt kommitténs mening underlättas genom ett närmare organisatoriskt samgående mellan de tre skytteorganisationerna. Kommittén ansåg att det fanns skäl överväga, om inte de tre skytteorganisationerna på central, regional och lokal nivå borde inordnas under en gemensam styrelse.

Utskottet övergår så till att behandla den genom motionen 1975:1314 aktualiserade frågan om den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet.

Motionärerna påpekar att skytterörelsen i grunden är en frivillig försvarsorganisation och som sådan beroende av ett direkt och omfattande samarbete med försvaret. 1 motionen erinras också om att man inom hemvärnet och annan frivillig försvarsverksamhet vidmakthåller skjutskicklighet med eldhandvapen inom skytteföreningarna och att skytterörelsens program är inriktat på att tillgodose detta. Av dessa och andra skäl anser motionärerna det vara angeläget att frågan om den frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet omprövas.

Av remissinstanserna anser överbefälhavaren, liksom Skytteförbundens överstyrelse, att den frivilliga skytterörelsen i anslagshänseende hör hemma under försvarshuvudtiteln. Sveriges riksidrottsförbund och Svenska sportskytteförbundet finner inte skäl till en ändring av frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet. En medlande hållning intar Svenska pistolskytteförbundet, som för egen del inte påyrkar en förändring men inte heller

KrU1975/76:19

motsätter sig en återgång till försvarsdepartementet, om en sådan skulle aktualiseras.

Utskottet vill först erinra om att den år 1970 beslutade ordningen för det statliga stödet till idrotten inte endast avsåg själva anslagsstrukturen. Det var också fråga om en organisatorisk samordning, som - när det gällde det frivilliga skyttet - ytterst syftade till att de frivilliga skytteorganisationerna skulle gå samman och bli ett specialförbund inom Riksidrottsförbundet. Varken frivilliga skytterörelsen eller Pistolskytteförbundet har emellertid funnit anledning att ingå i Riksidrottsförbundet. Båda organisationerna får med gällande ordning statsbidrag genom Riksidrottsförbundet i egenskap av utanförstående organisationer. För bådas del kompliceras ett eventuellt ingående i Riksidrottsförbundet bl. a. av de skillnader som föreligger beträffande möjligheter till medlemskap för utländska medborgare.

Vad samhörigheten med försvaret beträffar vitsordar man från försvarets sida gärna den stora betydelse som den frivilliga skytterörelsen har för våra försvarsansträngningar, särskilt när man inom värnpliktsutbildningen måste inskränka på tiden för skjutträning. Hemvärnet och skytterörelsen betecknas ibland som två grenar på samma träd.

Skytteförbundens överstyrelse hävdar, att skytterörelsen inte har fått sin andel av de anslagshöjningar som skett sedan år 1970. Man avser härvid i första hand Riksidrottsförbundets fördelning av stödet till idrotten. Man jämför emellertid också med anslagsutvecklingen för de frivilliga försvarsorganisationerna. I nedanstående tabell redovisar utskottet det statliga stöd (i 1 000-tal kronor), som utgått till idrottens organisationer och till frivilligorganisationerna under budgetåren 1970/71-1975/76. Skytterörelsens andel av idrottsstödet anges särskilt.

Budgetår

Idrottens organisationsstöd

Stöd till de frivilliga försvarsorga- nisationerna

Anslag

Därav till

Skytteförb.

överstyrelse

1970/71

40 450

14 339

1971/72

45 400

3 510

16 717

1972/73

50 900

3 810

17 405

1973/74

57 200

4 000

18 350

1974/75

65 600

4 300

19 340

1975/76

75 900

4 800

23 140

Idrottsanslaget har enligt tabellen ökat med (75 900 000-40 450 000) 35 450 000 kr., vilket motsvarar drygt 87 %. För Skytteförbundens överstyrelse uppgår ökningen till (4 800 000 - 3 210 000) 1590 000 kr. eller 49,5 96. Under samma tid har det statliga stödet till frivilligorganisationerna ökat med (23 140 000- 14 339 000) 8 801 000 kr. eller med i runt tal 61 96.

KrU1975/76:19

11 Av siffermaterialet framgår att det statliga stödet till Skytteförbundens överstyrelse (frivilliga skytterörelsen) har ökat men inte i samma takt som anslagen till idrotten och till de frivilliga försvarsorganisationer som får bidrag via försvarsdepartementet. Av detta kan man emellertid inte dra några slutsatser för framtiden, särskilt som det finns en rad faktorer som styr ekonomin för berörda organisationer. Som exempel kan nämnas att frivilliga skytterörelsen genom överföringen till idrottsanslaget anser sig ha gått miste om vissa särskilda bidrag till sin ungdomsorganisation.

Motionen och den utredning som föreligger i ärendet ger utskottet anledning att lämna följande yttrande.

Motionen aktualiserar en komplicerad fråga med många aspekter. Departementsanknytningen är inte betydelselös för den statliga bidragsgivningen eftersom den i någon mån avgör hur skytterörelsen sätts in i sitt sammanhang vid de bedömningar som ligger till grund för det statliga stödet. Man kan i detta sammanhang inte heller bortse från att departementsanknytningen - mot bakgrund av skytterörelsens syfte och framväxt - onekligen har en viss psykologisk betydelse. Ingen ifrågasätter skyttets betydelse för vårt försvar och de tre närmast aktuella skytteorganisationerna är alla frivilliga försvarsorganisationer enligt frivilligkungörelsen.

Till helhetsbilden hör att vissa terminologiska förhållanden ter sig egenartade men förklaras av att Sportskytteförbundet och Pistolskytteförbundet har bildats genom utbrytning ur frivilliga skytterörelsen, som har behållit sitt namn. Det kan också ligga nära till hands att ifrågasätta om inte de tre organisationerna åter borde gå samman i någon form. Såvitt utskottet kunnat finna finns det emellertid stora skillnader när det gäller inriktningen av organisationernas verksamhet och man bör från statens sida knappast gå längre än att rekommendera ett vidgat samarbete i övergripande frågor. F. n. finns i varje organisations styrelse en ledamot med suppleant från vardera av de båda andra skytteorganisationerna.

Det är av betydelse i sammanhanget att särskilt den frivilliga skytterörelsen anser sig ha ett mycket gott samarbete med försvarets myndigheter, såväl lokalt som regionalt och centralt, medan kontakterna och behovet av praktiskt samarbete med idrottsföreningar och idrottens företrädare är mindre.

Den största och äldsta av landets skytteorganisationer - frivilliga skytterörelsen - har främst skjutning med gevär, kulsprutepistol och automatkarbin på sitt program. Den har ett nära samarbete med det militära försvaret, inte minst hemvärnet. Organisationens betydelse för skjutskickligheten inom försvaret är utan tvekan stor. Utskottet finner mot denna bakgrund att dess verksamhet och behov rätteligen bör prövas inom totalför -

KrU1975/76:19

svarets ram. Det finns därför skäl för utskottet att för sin del förorda att riksdagen uttalar sig för att frivilliga skytterörelsens departementstillhörighet blir föremål för prövning.

Stockholm den 4 november 1975

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m). Gustavsson i Eskilstuna (s), Gustafsson i Stenkyrka (c), Glimnér (c), fru Sundström (s), herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp), Brännström (s), Pettersson i Örebro (c), Gustavsson i Nässjö (s), herr andre vice talmannen Virgin (m), herrar Olsson i Asarum (s), Hedberg (s), Björk i Gävle (c) och Konradsson (s).

GOTAB 75 10367 S Stockholm 1975