Med anledning av motioner om krigsmaterielindustri

Näringsutskottets betänkande 1975/76:26

med anledning av motioner om krigsmaterielindustri Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1975:613 av herr Berndtson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hemställer hos regeringen att en utredning tillsätts med uppdrag att skyndsamt utarbeta ett program för civilt utnyttjande av de resurser som kan frigöras genom en nedskärning av krigsmaterielproduktionen,

1975:1679 av fru Theorin m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär utfärdandet av instruktioner så att samtliga militära produktions- och upphandlingsplaner åtföljs av en redovisning av alternativa användningar av resurserna,

2. hos regeringen begär att alternativa produktionsplaner ständigt hålls i beredskap,

1975:1680 av fru Theorin m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning till svenska förhållanden av Myrdalgruppens arbete genom studier av konsekvenserna för sysselsättning, råvaruåtgång, forskning och utveckling etc. av en selektiv nedrustningsåtgärd genom ett kvantitativt stopp för vidareutveckling av vissa vapen, för överförande till den civila sektorn.

Vid studiebesök hos AB Bofors och hos Saab-Scania AB i Linköping har utskottet inhämtat upplysningar i ärendet.

Motionerna

1 motionen 1975:613 erinras om att frågan om ett civilt utnyttjande av krigsmaterielindustrins resurser har debatterats vid upprepade tillfällen. Detta problem får, anser motionärerna, särskild tyngd till följd av att den militära produktionen är koncentrerad till stora företag i några få regioner. De anför att de problem som motiverar krav på särskilda åtgärder i fråga om övergång från militär till civil produktion har förstärkts men att några steg i syfte att främja en sådan övergång inte har tagits. Tvärtom finns det enligt motionärerna oroande inslag i utvecklingen som tyder på fortsatt militär satsning i stället för strävan efter civila alternativ.

I motionen kritiseras vidare de ansträngningar som ledningen för SaabScania gjort för att aktivt försälja Viggenplanen till ett antal NATO-länder. Satsningen på export av Viggenplanen och i synnerhet de omfattande planerna på investeringar i sysselsättning i andra länder motverkar enligt mo -

1 Riksdagen 1975/76. 17 sami. Nr 26

NU 1975/76:26

tionärernas mening strävandena att skapa civila alternativ till den nuvarande militära produktionen. En fortsatt inriktning på militär produktion motverkar, säger motionärerna, en utveckling där de väldiga resurserna inom krigsmaterielindustrin skulle kunna utnyttjas för angelägna civila uppgifter. Motionärerna åberopar en promemoria som utarbetats av länsstyrelsen i Östergötlands län. I denna promemoria redovisas att 10 300 personer i Östergötlands län är försvarssysselsatta, varav 9 200 i Linköpings kommun. Detta motsvarar 20 % av hela sysselsättningen i kommunen och cirka 40 % av industrisysselsättningen. Det är enligt motionärerna uppenbart att en sysselsättning så ensidigt inriktad på militär verksamhet skapar särskilda problem. Behovet av en handlingslinje för att främja övergången till civil produktion kan inte anses tillgodosedd genom att en arbetsgrupp har tillsatts för att studera sysselsättningsfrågorna i Linköping.

1 motionen 1975:1679 - som innehåller motivering även för yrkandet i motionen 1975:1680-understryks betydelsen aven planering för alternativ användning av krigsmaterielindustrins resurser. Motionärerna uttalar att de internationella rustningarna befinner sig på orimligt hög nivå och att utgifterna för dem sammantagna motsvarar den totala inkomsten för den fattigare delen av mänskligheten. Enligt de uppgifter som det internationella fredsforskningsinstitutet i Stockholm, SIPRI, har publicerat i sin årsbok för 1974 uppgick världens totala utgifter för militära ändamål under 1973 till ca 207 miljarder dollar, vilket motsvarar 6 % av världens samlade bruttonationalprodukt. Motionärerna erinrar om att FN har uppmärksammat frågan hur resurser som frigörs vid en nedtrappning av försvarsberedskapen i olika länder skall kunna utnyttjas för fredliga utvecklingssyften. Flera expertutredningar har i FN:s regi studerat denna fråga. En av dessa utredningar - vars ordförande var Alva Myrdal - hade till uppgift att studera sambandet mellan nedrustning å ena sidan och utvecklingen å den andra. I motionerna refereras vissa slutsatser som expertgruppen har lagt fram i sin rapport Disarmament and Development (United Nations, New York 1972). Gruppen påpekar att även den schematiskt förenklade lösning som ofta föreslagits, nämligen att över lag skära ned försvarets budgetposter med en för alla länder enhetlig procentsats, skulle kräva ingående analys av allokeringsproblem. Gruppen finner vidare att om de friställda resurserna till övervägande del används till nationella ändamål detta automatiskt skulle omedelbart öka välståndsklyftan mellan de rika och de fattiga länderna. I rapporten redovisas en amerikansk undersökning av beräknade sysselsättningseffekter i olika industrier vid en antagen nedskärning av militärkostnaderna med 20 %. Utifrån denna undersökning gör gruppen sannolikt att, om militär produktion ersattes av bistånd till u-länder i form av kapitalvaror, detta skulle innebära en obetydlig rubbning för i-ländernas industrier.

Huvudintresset i rapporten inriktas på en diskussion av ett alternativ.

NU 1975/76:26

enligt vilket i stället en omdirigering av resurserna skulle ske till följd av specifika nedrustningsöverenskommelser, t. ex. ett fullständigt provstopp eller totalt slut på tillverkning av kemiska stridsmedel. Konsekvenserna skall enligt gruppen studeras närmast med hänsyn till de materiella resurser som berörs, t. ex. av råvaror, men även med hänsyn till produktionskapacitet, forskningskapacitet etc. I samband härmed understryks i rapporten att de omdirigeringar av forskningsresurserna som kan göras vid en frysning av en viss vapenproduktion, dvs. ett stopp för vidareutveckling av nya generationer vapen, skulle vara speciellt effektiva. Dessa skulle med stor fördel direkt kunna sättas in på fredliga uppgifter för utveckling och framsteg på olika fält. Inte minst skulle en internationalisering av forsknings- och utvecklingsarbetet vara av värde för u-länderna. Att omställningsplaner görs upp omedelbart tillmäter gruppen stor betydelse. I rapporten föreslås att samtliga militära produktions- och även upphandlingsplaner skall åtföljas av en redovisning av alternativa användningar av resurserna. För själva materielproduktionen skulle detta kräva att alternativa produktionsplaner ständigt hålls i beredskap för att säkra utnyttjandet av såväl industriernas materiella resurser som deras arbetskraftsresurser.

Motionärerna tycker sig finna att hittillsvarande utredningar har inriktat sig mer på den totala krigsproduktionen än på studiet av konsekvenserna av partiella nedskärningar och framför allt av selektiva nedrustningsåtgärder. De erinrar om att den förut nämnda expertgruppen har understrukit vikten av att omedelbara omställningsplaner görs upp. Då huvuddelen av den svenska försvarsindustrin synes ha goda ekonomiska och planeringsmässiga resurser och då planering av produktion och sysselsättning i första hand åvilar företagen inom svensk industri bör det, anför motionärerna, i första hand ankomma på industrin att redovisa alternativa produktionsplaner.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Aktuella utredningar

Vid sin behandling år 1974 av motioner i samma ämne redovisade näringsutskottet (NU 1974:24) uppgifter som krigsmaterielexportutredningen lämnat i sitt betänkande (SOU 1970:63) Svensk krigsmaterielexport om storleken av denna export och om dess betydelse från försvarspolitisk och arbetsmarknadspolitisk synpunkt. Vidare redogjorde utskottet för de slutsatser som en arbetsgrupp inom försvarets materielverk kommit fram till rörande konsekvenserna för den svenska försvarsindustrin av 1972 års försvarsbeslut. Denna arbetsgrupp, som i januari 1974 redovisade resultatet av sitt utredningsarbete, påpekade att materielverkets årliga inköp av varor och tjänster uppgick till ett värde av närmare 2,5 miljarder kr. Inköpen gjordes till 90 % hos svensk industri. Ca en halv miljard kr. av de årliga inköpen gick till forskning och utveckling i industrin. Upphandlingen motsvarade

NU 1975/76:26

5-6 % av saluvärdet av hela verkstadsindustrins produktion. Till de delbranscher där andelen var större hörde elektronikindustrin. Försvarets upphandling hade haft betydelse för utveckling av civila produkter på åtskilliga områden. Arbetsgruppen definierade företag eller delar av företag där 20 % eller mer av den totala personalinsatsen gällde leveranser till försvaret som sysselsättningskänsliga. De sysselsättningskänsliga företagen var ett 40-tal företag eller företagsenheter i stort sett koncentrerade till ca 35 orter. Inom denna grupp fanns 15 industriföretag som tillsammans hade en personalinsats för försvaret på ca 20 000 manår. Dessa senare företag utgjorde enligt utredningens uppfattning den egentliga försvarsindustrin.

Utredningen anförde vidare att den reella köpkraftsminskning hos medel för materielanskaffning som förutsågs under programplaneperioden 1973/74-1977/78 till följd av försvarsbeslutet 1972 torde minska behovet inom industrin av personal engagerad i beställningar för försvaret. Förändringar i storleken av denna personal kunde dessutom väntas till följd av andra faktorer - ökad kapitalintensitet, förbättrad teknik, arbetstidsförkortningar etc. Utredningen ansåg sig kunna konstatera att neddragningen av personalinsatser för försvarsbeställningar inte skulle komma att ske drastiskt i något företag. Utredningen påpekade dock att den framtida utvecklingen inom företagens civila verksamhet och den allmänna konjunkturutvecklingen skulle bli av avgörande betydelse.

Näringsutskottet lämnade i samma betänkande även en redovisning av 1969 års försvarsforskningsutrednings delbetänkande (SOU 1970:54) Forskning för försvarssektorn. I detta betänkande ges en översiktlig beskrivning av försvarsforskningens roll i den totala forskningsbilden. Det konstateras att i ett stort antal länder, däribland Sverige, försvaret svarar för mellan en femtedel och hälften av de totala nationella forsknings- och utvecklingsinsatserna. Av den enkät som utredningen hade genomfört beträffande omfattningen av och finansierings vägarna för totalförsvarsinriktad forskning och utveckling i Sverige budgetåret 1967/68 framgår följande. Den totala omfattningen av statligt finansierad forsknings- och utvecklingsverksamhet för totalförsvarsändamål uppgick till ca 580 milj. kr., varav ca 115 milj. kr. avsåg icke objektbunden verksamhet. Av den senare svarade försvarets forskningsanstalt (FOA) för närmare 70 %. Av de totala försvarsforskningsinsatserna utfördes 24 % av myndigheter och organ inom försvarssektorn, vilket motsvarade 99 % av dessa myndigheters totala forsknings- och utvecklingsverksamhet. 74 % av försvarsforskningen utfördes vid industrin, medan universitet och högskolor svarade för ca 1,5 96.

En projektgrupp vid försvarsdepartementets planerings- och budgetsekretariat har i november 1975 lagt fram en rapport, Försvarsindustriella problem.

I rapporten lämnas följande uppgifter rörande anslagen för materielanskaffning. De totala anslagen till försvarsgrenarna för materielanskaffning uppgår budgetåret 1975/76 till 2 719 milj. kr. i prisläge februari 1974. Av

NU 1975/76:26

anslagen för materielanskaffning svarar flygvapnet för mer än hälften eller drygt 56 96 i genomsnitt under perioden 1972/73-1975/76. Flygmaterielen utgör dessutom den tekniskt mest avancerade inom försvaret. Av anslagen för objektbunden forskning och utveckling avser drygt fyra femtedelar flygmateriel. Den genomsnittliga andelen forskning och utveckling (FoU) i flygmaterielen är mer än tre gånger så stor som i armé- och marindelen.

Beträffande de större försvarsmaterielleverantörema uppges att antalet leverantörer till försvarets materielverk är stort, ca 2 000. Huvuddelen av upphandlingen sker emellertid från ett relativt litet antal företag. Av de totala utbetalningarna 1973/74 om nära 3 000 milj. kr. gick tre fjärdedelar till de 15 största leverantörerna. I rapporten redovisas dessa utbetalningar enligt följande tabell. Tabellen avser endast leverantörer utanför försvaret. 1 de totala utbetalningarna är dock även leverantörer inom försvaret medräknade.

Företag

Armé-

Marin-

Flyg-

Orderstock

materiel

materiel

materiel

Summa

1/7 1974

Saab-Scania

1 355'

Volvo

460 Förenade fabriks-

verken (FFV)

414 Bofors

383 LM Ericsson

139 Svenska Radio AB

87 Hägglund & Söner

71 Svenska Philips

115 Karlskronavarvet

139 Telub

55 Kockums

81 Stansaab

2 Teleplan

16 AGA

67 Marindiesel

15 största leverantörerna

1 400

2 178

3 407

Övriga

1 042

Totalt

1 656

2 983

4 449

Andel 15 största

av totalt

63 %

51 %

85 %

74 %

77 %

1 inklusive Stansaab

2 ingår i Saab-Scania

Av tabellen framgår att fem företag intar en mycket dominerande position med en försäljning till materielverket på mer än 200 milj. kr. vartdera. Till -

NU 1975/76:26

sammans svarar dessa fem företag för drygt 60 % av leveranserna. I rapporten påpekas att leverantörskoncentrationen är särskilt markant vad gäller flygmateriel. 80 % av utbetalningarna från huvudavdelningen för flygmateriel gick 1973/74 till endast fem företag.

Projektgruppen har även gjort vissa beräkningar av de tretton viktigaste försvarsindustriernas beroende av försvarets beställningar. Dessa företag svarar för mer än hälften av försvarsbeställningarnas totala sysselsättningseffekt i industrin. Beräkningarna innehåller på vissa punkter betydande osäkerheter, påpekas det. De avser inte detaljbeskrivningar utan snarare att i grova termer karakterisera företagens känslighet för förändringar i försvarets beställningsvolym. I följande tabell har de tretton företagen rangordnats i ”problemordning” mot bakgrund av förutsedd beställningsvolym från försvaret.

De viktigaste försvarsindustriernas beroende av försvarets beställningsvolym

Rang- Företag

Omsättning för

Beräknad omsättning

Beräknad förändring

ord-

försvaret i

för försvaret i ge-

i omsättning för

ning

förhållande till

genomsnitt 73/78 i

försvaret i förhål-

total omsättning

förhållande till om-

lande till företa-

1972.

sättningen 1972.

gets totala omsättnin

Procentuell andel

Procentuell andel

1972. Procent

1. Karlskronavarvet AB

-33

2. Stansaab Elektronik AB 43

-28

3. Philips Teleindustri AB1

1 60

-22

4. AB Hägglund & Sönei

- 15

5. Telub AB

-13

6. Svenska Radio AB

-11

7. Standard Radio & Tele-

fon AB

- 4

8. AB Bofors

- 3

9. Förenade fabriksverken

- 2

10. AGA AB

- 1

11. Telefon AB LM Ericsson 2

- 0,3

12. Saab-Scania AB

+ 0,7

13. Volvo Flygmotor AB

+ 31

Totalt samtliga

- 0,7

1 Numera Philips Elektronikindustrier AB

Tabellen avslöjar relativt väl, anser projektgruppen, vilka företag som kan bedömas fä vissa omställningsproblem på grund av minskade försvarsbeställningar. Överslagsmässigt skulle kunna antas att de företag (6 st.), där minskade försvarsbeställningar slår igenom med mer än 10 % på den totala omsättningen, åtminstone på kort sikt får problem att kompensera bortfallet med civila beställningar. Självfallet krävs en analys av marknadsförhållanden m. m. för varje enskilt företag för att mer specifika uttalanden om problemens vidd skall kunna göras. Projektgruppen påpekar att en in -

NU 1975/76:26

tressant iakttagelse som kan göras i tabellen är att de förutsebara problemen för vissa företag i mindre grad betingas av den antagna minskningen i fast pris i försvarets totala beställningsvolym och i högre grad av omfördelningar av beställningsvolymen till fördel för ett par storleverantörer. Främst vid Volvo Flygmotor AB men även vid Saab-Scania AB planeras enligt försvarets materielverks industriutredning avsevärda beställningsökningar. Dessa ökningar skärper på sikt problemet att vidmakthålla tillskapad FoU- och produktionskapacitet. Beställningsökningen vid dessa företag innebär ju nämligen att ökade FoU- och produktionskapaciteter avdelas för försvarsproduktionen, vilken i sin tur kräver successivt allt större beställningsvolymer för att vidmakthållas.

De kortsiktiga försvarsindustriella och sysselsättningspolitiska konsekvenser som orsakas av förändringar i beställningsvolymen under en programplaneperiod är, konstaterar projektgruppen, inte av avgörande betydelse. Med några undantag kan den förändrade beställningsvolymen antas falla inom ramen för normala omsättningsfluktuationer hos företaget. Sysselsättningseffekterna inryms med något enstaka undantag inom naturlig avgång.

Intresset bör i stället, anser projektgruppen, fokuseras på de långsiktiga strukturella problem som bl. a. betingas av att den inhemska marknaden tenderar att bli otillräckligt stor för att till rimlig kostnad upprätthålla utvecklings- och produktionskapacitet på alla system- och teknikområden.

I rapporten påpekas vidare att beroendeförhållandet mellan försvar och försvarsindustri likaväl som möjligheterna för den senare att ställa om sig till andra marknader är beroende bl. a. på hur specifikt försvarsanknuten den är i sin utformning och tillämpning. Det är inte bara produkterna som är i olika grad specialiserade, påpekas i rapporten. Ett mellanled i utvecklingen utgörs av det stadium då företagets styrka ligger i att det behärskar en viss produktionsteknik. Denna kan sedan användas för att framställa både civila och militära produkter. I stora delar av försvarsindustrin är, anför projektgruppen, i dag största delen av materielen speciellt anpassad för militärt bruk och framställd vid speciellt utformade produktionsställen. Att i ett sådant läge söka genomföra en produktionsomställning som ersätter militär produktion med civil kan vara mycket svårt. I detta sammanhang diskuteras olika förändringsstrategier varigenom försvarsindustrin skulle kunna minska sitt beroende av militära beställningar. Hit hör bl. a. en marknadsutveckling, som kan innebära att företaget söker civila köpare för produkter som tidigare har avyttrats till försvaret, och en diversifiering, som innebär att företaget söker utveckla nya produkter för andra marknader än det traditionellt har bearbetat. Särskilt diversifieringen är företagsekonomiskt sett riskfylld.

Projektgruppen påpekar vidare att beroendeförhållandet mellan försvaret och försvarsindustrin understryks av att antalet kontrakt när det gäller både utvecklings- och produktionsarbeten är litet i förhållande till den totala ordersumman. Den civila marknadens situation med varierande marknads -

NU 1975/76:26

andelar för konkurrerande foretag föreligger sällan. I stället är förhållandet ett antingen-eller, som tillsammans med de stora ordersummorna kan ge en svårhanterlig ryckighet i företagens planering. Förhållandet leder mycket lätt till ett starkt omsättningstänkande hos både kund och säljare. En fortlöpande förfining av etablerade vapenidéer, vilken eftersom den lägger tyngdpunkten vid den kostsamma utvecklingsfasen är en mycket dyrbar förbättringsstrategi, tar därvid lätt överhanden, och den ståtlige köparen med sin känslighet för sysselsättningsaspekter etc. kan lämnas utan reell möjlighet att satsa på nya, mera okonventionella tekniska lösningar. Ryckigheten accentueras av att produktionen av specialiserad försvarsmateriel så gott som uteslutande sker mot order. Möjligheten att jämna ut beläggningen på produktionsapparaten genom tillverkning mot lager finns därför ytterst sällan.

Möjligheterna att utnyttja försvarsindustrins teknologiska bas tas även upp i rapporten. I detta sammanhang kommenteras den i motionerna 1975:1679 och 1975:1680 åberopade FN-rapporten om nedrustning och utveckling. Projektgruppen anför bl. a. följande.

Rapporten innehåller en omfattande förteckning av möjligheter till överföring av teknologiskt kunnande. Man menar att merparten av de resurser som frigörs genom nedrustning - och främst då arbetskraft, transportkapacitet, anläggningar - kan transformeras över i annan användning. Ekonomisk-politiska åtgärder för att öka civil efterfrågan anses tillräckliga för omställning av frigjorda resurser endera till investerings- eller till konsumtionsändamål. Samtidigt framhålls emellertid att vissa resurser, exemplifierade med flyg- och robotindustri, kan vara svårare att omställa.

I rapporten fästs speciell uppmärksamhet på de militära FoU-resurserna. Man noterar att dessa resurser skulle ha en väldig utvecklingseffekt om de överflyttades till civila områden. 1 detta sammanhang anförs:

Det förtjänar emellertid att kraftigt understrykas att FN-rapportens behandling av omställningsproblematiken begränsas till framförande av önskemål om alternativa användningar av försvarsindustriella resurser. Man har däremot inte behandlat frågan om möjligheten att uppnå rationella omställningar. De problem som omger en sådan omställning har inte nämnvärt berörts.

I rapporten påstås att ”det inte skulle vara några oöverstigliga tekniska svårigheter att säkerställa omställning av frigjorda resurser till fredlig användning”. Litteraturen saknar dock exempel på försök till sådana överföringar som syftar till att byta huvudavnämare för en någorlunda betydande del av ett lands eller ett företags försvarsforskningsresurser.

Stora delar av framför allt utvecklingsdelen med dess instrumentutrustning etc. och personal speciellt utbildad för sådan verksamhet kan förmodas sakna mera direkta kontaktytor med civil forskning. Likheterna finns i stället i de mera grundläggande forskningsdelarna och framför allt då hos den däri sysselsatta personalen.

Under 1960-talet gjordes i USA ett flertal studier som sökte klarlägga spridningen av tekniska rön gjorda inom flyg- och rymdindustrin. Av dem

NU 1975/76:26

framgår klart att de största bidragen till den civila sektorn kommer i form av stimulerad forskning och utveckling av nya processer och tekniker medan bidraget i form av konkreta produkter är mera blygsamt.

Vad beträffar statens roll i företagens diversifieringsförsök påpekar projektgruppen att företagen för att lyckas bör söka sig till en verksamhet som ligger så nära den traditionella som möjligt. För försvarsindustrin skulle detta innebära att man i första hand bör söka omställningsmöjligheter inom den civila, offentliga marknaden. Där kan också tillräckligt tekniskt avancerade och systemliknande projekt tänkas förekomma.

Projektgruppen anför att vapensystemtillverkarna dock lika litet som sker inom den militära sektorn kan förväntas på eget initiativ starta och själva finansiera utvecklingsarbete på sådana projekt. Den stora osäkerheten gör att företagen med sitt sätt att bedöma risker hellre satsar sina tillgängliga fonder på säkrare men potentiellt mindre lönsamma projekt. Även en rad andra faktorer bidrar till att minska benägenheten för FoU-insatser i företagens egen regi. Ett sådant bristande intresse från företagen innebär dock ingalunda att behovet av FoU-insatser skulle vara litet. Det skall snarare ses som ett exempel på marknadsekonomins begränsningar, eftersom det samhällsekonomiska ufoytet i många fall kan vara fullt tillfredsställande, samtidigt som den företagsekonomiska lönsamheten är låg. I sådana situationer måste, menar projektgruppen, offentliga organ vara beredda att stå för en stor del av finansieringen om utvecklings- och produktionsarbete som förbättrar företagens effektivitet skall kunna komma till stånd.

Projektgruppen anser att det är en viktig uppgift att söka kartlägga vilka samhällssektorer som på ett meningsfullt sätt skulle kunna tillgodogöra sig en ökad FoU-insats och därmed fylla en roll motsvarande den som försvaret hittills fyllt gentemot försvarsindustrin.

1974 årsförsvarsutredning (Fö 1974:04; ordförande: statssekreterare Anders Thunborg) har i januari 1976 avlämnat ett delbetänkande (SOU 1976:5) Säkerhetspolitik och totalförsvar. 1 detta redovisar utredningen sin analys av utvecklingen i omvärlden och de hot som kan uppkomma mot vår frihet och vårt oberoende. Vidare redovisas bedömningen av det fredstida samhällets utveckling och dess påverkan på våra försvarsåtgärder. Utredningen lämnar förslag beträffande inriktningen av svensk säkerhetspolitik och de olika totalförsvarsgrenarnas uppgifter i stort och principiella inriktning på längre sikt. Utredningen erinrar om att den svenska säkerhetspolitiken traditionellt setts och fortfarande måste ses i samband med öst-väst-problematiken. I och med avspänningspolitikens utveckling har också andra internationella problem blivit föremål för ökad uppmärksamhet. Försvarsutredningen bedömer att trots strävan efter avspänning risken för krig i Europa inte kan uteslutas. Ej heller kan sådana aggressiva påtryckningar som utgår från hot om krig uteslutas. Vårt lands möjligheter att stå utanför krig och allvarligare konflikter med bibehållen frihet bedöms även i framtiden bäst

NU 1975/76:26

främjas genom den alliansfria politiken inriktad på neutralitet i krig. Den svenska säkerhetspolitiken bör enligt utredningens mening formas genom en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken.

För att Sveriges alliansfria politik skall respekteras och landets oberoende i längden bevaras, anför utredningen, erfordras stöd av en aktiv utrikespolitik och ett starkt och allsidigt totalförsvar. Vid en konflikt i Eurropa mellan stormaktsblocken skall genom försvarets styrka, sammansättning och beredskap ett angrepp mot Sverige inte av någon kunna bedömas som lönsamt. Därigenom har totalförsvaret den avsedda fredsbevarande förmågan.

Det 1972 fastställda målet för totalförsvaret bör, anser utredningen, alltjämt gälla. Beträffande icke-militärt motstånd, s. k. civilmotstånd, har utredningen övervägt vilken roll detta skulle kunna tilldelas inom vår säkerhetspolitik. Utredningen har funnit att denna motståndsform inte utgör något alternativ till militärt motstånd. Försvarsutredningen anser att stor betydelse måste tillmätas möjligheterna att inom landet disponera kapacitet för utveckling och tillverkning av försvarsmateriel. Om dessa möjligheter skall behållas fordras en kontinuerlig och stabil beställningsverksamhet. Utredningen är dock medveten om att det av olika skäl kan vara svårt att behålla den nuvarande bredden på utvecklingskapaciteten inom främst flygplans-, robot - och elektronikindustrin.

Utredningen påpekar att förförsvarets utveckling erfordras handlingsfrihet att kunna ändra försvarets sammansättning, inriktning och styrka. Handlingsfriheten är därför av flera slag. Den avser möjligheterna att utbilda personal och bygga ut krigsorganisationen samt att anskaffa materiel, anläggningar och förnödenheter. Långsiktig beredskap och handlingsfrihet bör prioriteras.

Vårt försvar skall vara så utformat att det inte kan uppfattas som ett hot mot någon, uttalar utredningen.

Kostnaderna för försvarsmateriel har, framhåller försvarsutredningen, under senare år ökat starkt. Kostnadsutvecklingen bör enligt dess mening mötas genom att förbandens materiella kvalitet differentieras. Vissa förbands utrustning bör således förbättras i takt med utvecklingen i omvärlden, medan andra utrustas med mindre kostnadskrävande vapensystem.

Beträffande försvarets utrustning förordar utredningen bl. a. att en vidareutveckling av JA 37 Viggen - flygplan A 20 genomförs. Vidare har utredningen funnit att möjligheterna att utveckla och tillverka ubåtar inom landet bör behållas samt att anskaffning av sjörobot bör genomföras. Beträffande luftförsvarsförband anför försvarsutredningen att ställningstagande till frågan om utveckling av ersättning för JA 37 Viggen ännu inte är förestående. Anskaffning av jaktflygplan (jaktattackflygplan) för 1990-talets behov kan grundas på egen utveckling, licenstillverkning av i utlandet konstruerat flygplan eller direktköp av utländskt flygplan. Möjligheterna att under 1980-talet inom landet påbörja utveckling av jaktflygplan påverkas

NU 1975/76:26

av ställningstaganden beträffande anskaffning av attackflygplan och skolflygplan. Utredningen finnér att ett kompletterande underlag rörande luftförsvarets framtida utformning erfordras. Detta underlag bör översiktligt belysa de anskaffningsmöjligheter för jaktflygplan för behoven under 1990- talet som föreligger. De fördelar som ligger i anskaffning grundad på egen utveckling bör ingå i underlaget. Beträffande jaktflygplan bör alternativet licenstillverkning i Sverige av ett i utlandet konstruerat flygplan belysas särskilt.

Försvarsutredningen har bedömt att den tekniska utvecklingen i framtiden ger allt större möjligheter att till rimliga kostnader utveckla robotar och andra vapen med hög precision och verkan. Utredningen har av detta dragit slutsatsen att det är av stor betydelse att vi inom landet i framtiden har tillgång till utvecklingskapacitet för olika typer av robotar och andra precisionsstyrda vapen. I detta sammanhang är utredningen angelägen att understryka betydelsen av att utvecklingen av robotar mycket noga samordnas. Utredningen finner det även angeläget att robotars och andra vapens roll och plats i det framtida luftförsvaret klarläggs. Denna fråga bör ses mot bakgrund av övervägandena rörande eventuell anskaffning av nytt jaktflygplan efter JA 37 Viggen samt mot bakgrund av utveckling och anskaffning av robotsystem för andra ändamål inom försvaret.

Reservationer har fogats till betänkandet av två av de parlamentariker som är ledamöter i utredningen, nämligen dels herr Petersson i Gäddvik (m), dels fru Theorin (s). Fru Theorin vänder sig i sin reservation mot utredningens ställningstagande till olika funktioner i dagens försvar. Beträffande flygplan A 20 reserverar sig fru Theorin mot beslut om vidareutveckling av JA 37 Viggen innan flygplansfrågan har belysts i sin helhet och innan andra alternativ som enklare version, licenstillverkning, inköp, modifierad SK 60 med robotar och robotutveckling belysts. Beslutet låser nu i hög grad utredningens möjligheter till omavvägningar inom totalförsvaret och inom det militära försvaret. Fru Theorin påpekar vidare att rapporten Försvarsindustriella problem bekräftar att sysselsättningen inte är det stora problemet. För att förändringar skall mötas måste planering ske i god tid och aktiva stödåtgärder sättas in tidigt. En kartläggning av var ökad forskning och utveckling kan tas till vara bör innefatta områden som exemplifierats i den s. k. Myrdalgruppens arbete. Aktiva svenska insatser vid överföring från krigsmaterielsektorn till forskning och utveckling för viktiga överlevnadsproblem för de fattiga länderna överensstämmer med Sveriges och Mexikos förslag i FN.

Svar på interpellation om övergång från militär till civil produktion inom flygvapenindustrin Chefen

för industridepartementet statsrådet Johansson besvarade den 9 december 1974 (RD 1974:138 s. 56) en interpellation av fru Theorin (s).

NU 1975/76:26

12 Interpellanten hade begärt en redogörelse för de initiativ som tagits för en planerad övergång från militär till civil produktion. Vidare hade hon frågat vilka civila sysselsättningar som enligt industriministerns bedömning skulle vara möjliga att placera i Linköping och vilka styrmedel som han ansåg skulle kunna användas för att uppnå en planerad övergång till civil produktion.

Industriministern påpekade i sitt svar att redan det gällande beslutet om försvarets inriktning och omfattning ledde till att beställningarna av försvarsmateriel minskade. Han erinrade om att den undersökning av sysselsättningen som försvarets materielverk utfört visade att särskilt vissa företag inom elektronikindustrin fick en minskad orderingång och sysselsättning. På längre sikt, anförde industriministern, skulle givetvis riksdagens nästa försvarsbeslut bli avgörande. Såvitt man kunde bedöma var dock en fortsatt nedgång i beställningsvolymen, mätt i antal sysselsatta i svensk försvarsmaterielindustri, oundviklig.

Industriministern påpekade vidare att planering av produktion och sysselsättning inom svensk industri åvilar i första hand företagen. Det är självklart att företagen har huvudansvaret för sina anställdas trygghet. Han erinrade vidare om att i de företag som tillverkar försvarsmateriel denna tillverkning utgör endast en mindre del av deras totala verksamhet. För exempelvis Saab-Scania utgör försvarsmateriel leveranserna ca 15 % av omsättningen. Saab-Scania hade i sammanhanget inte heller anmält några särskilda svårigheter.

I sitt svar berörde industriministern även att de fackliga organisationerna - särskilt Svenska metallindustriarbetareförbundet - och företrädare för länsmyndigheterna dock hade uttryckt oro för den industriella utvecklingen i Linköping på längre sikt och även hänvisat till att annan industri i regionen påverkades av minskade försvarsbeställningar. Särskilt borde, enligt industriministern, uppmärksammas att de mindre företag som utför legoarbeten åt Saab-Scania kunde drabbas av en minskad sysselsättning.

I detta sammanhang erinrade han om en arbetsgrupp som tillsatts i maj 1974 och i vilken lokala myndigheter och fackliga organisationer samt försvars-, arbetsmarknads- och industridepartementen är representerade. Denna grupp har, påpekade industriministern, till uppgift att följa utvecklingen i Linköpingsområdet och föreslå de åtgärder på kort och lång sikt som den anser påkallade. Gruppens arbetsuppgifter och sammansättning torde, sade statsrådet, vara i linje med näringsutskottets uttalande med anledning av fru Theorins m. fl. motion i frågan samma år (se s. 13). Utskottet underströk där vikten av ökade insatser för en mer långsiktig och samordnad planering.

Industriministern uttalade vidare att det kan vara påkallat att samhället går in och stöder expansion och nyetablering av industrier i Linköpingsområdet. Han sade sig räkna med att den nyssnämnda arbetsgruppen skulle undersöka vilka behov som finns i detta avseende.

NU 1975/76:26

13 I övrigt framhöll industriministern att regeringen under flera år noggrant hade följt Saab-Scanias planering för utveckling av civila flygplan. En sådan utveckling måste ske inom ramen för ett internationellt samarbete. Marknadssituationen för det civila flyget är dock för närvarande inte sådan att konkreta planer kan utarbetas, sades det avslutningsvis i interpellationssvaret.

Tidigare riksdagsbehandling av liknande motioner

Motionsyrkanden med samma innebörd som det i motionen 1975:613 har tidigare behandlats av 1972, 1973 och 1974 års riksdagar (NU 1972:43, 1973:11,1974:24). När ämnet senast behandlades hänvisade näringsutskottet till sina uttalanden tidigare år och framhöll ånyo att det primära ansvaret för företagens produktionsinriktning måste åvila företagen själva. Från samhällets sida kan det dock, anförde utskottet, vara motiverat att delta i en planering och eventuellt i vissa fall bidra till att underlätta övergången till civil produktion. Utskottet erinrade om den planerings- och utredningsverksamhet på detta område som bedrivs inom berörda departement. Utskottet avstyrkte härmed motionen, som avslogs av riksdagen.

1 samma betänkande behandlade utskottet även motioner med i huvudsak samma syfte som motionerna 1975:1679 och 1975:1680. Utskottet framhöll bl. a. att ökningar och minskningar i försvarsutgifterna ytterst bestäms av säkerhetspolitiska bedömningar. Nedskärningar vilkas omfattning bestäms av andra faktorer än säkerhetspolitiska kan - om inte hänsyn tas härtill - komma att strida mot de ställningstaganden genom vilka statsmakterna lagt fast den svenska utrikes- och försvarspolitiken, sade utskottet. Det uttalades vidare att den statliga planeringen för alternativt utnyttjande av resurser syntes i första hand vara inriktad på att undersöka och lösa problemen på kort sikt. Utskottet underströk därför vikten av ökade insatser för en mer långsiktig och samordnad planering.

Vänsterpartiet kommunisternas representant i utskottet reserverade sig till förmån för en utredning rörande civilt utnyttjande av krigsmaterielindustrins resurser. Riksdagen avslog motionerna.

Utskottet

Förslag som syftar till att skapa en handlingsberedskap inom försvarsindustrin för omställning från militär till civil produktion har tidigare förts fram vid 1972-1974 års riksdagar. Yrkandena i de nu aktuella motionerna överensstämmer i huvudsak med dessa förslag. I motionen 1975:613 föreslås att en utredning skall tillsättas för att utarbeta ett program för civilt utnyttjande av de resurser som frigörs vid en nedskärning av krigsmaterielproduktionen. Hemställan i motionen 1975:1679 går ut på dels att instruktioner skall utfärdas om att samtliga militära produktions- och upphand -

NU 1975/76:26

lingsplaner skall åtföljas av en redovisning av hur resurserna alternativt kan användas, dels att alternativa produktionsplaner ständigt skall hållas i beredskap. I motionen 1975:1680 önskas att det arbete som den s. k. Myrdalgruppen har utfört inom Förenta Nationernas ram skall följas upp för Sveriges del genom studier av vilka konsekvenser det får för sysselsättning, råvaruåtgång, forskning och utveckling etc. om Sverige vidtar en selektiv nedrustningsåtgärd genom ett kvantitativt stopp för vidareutveckling av vissa vapen, för överförande till den civila sektorn.

Liksom när i huvudsak likartade motioner behandlades år 1974 vill utskottet framhålla att det är synnerligen väsentliga frågor som aktualiseras. För vissa företag inom försvarsindustrin har 1972 års riksdagsbeslut om försvarets fortsatta inriktning medfört minskade beställningar. Konsekvenserna härav har utretts inom försvarets materielverk. För att följa utvecklingen i Linköpingsområdet har, som framgår av den redogörelse som har lämnats i det föregående, en särskild arbetsgrupp tillsatts. I denna ingår representanter för lokala myndigheter och fackliga organisationer samt för försvars-, arbetsmarknads-och industridepartementen. Gruppen skall föreslå de åtgärder på kort och lång sikt som anses påkallade. En projektgrupp inom försvarsdepartementet har utarbetat en rapport Försvarsindustriella problem. I denna hävdas att de kortsiktiga försvarsindustriella och sysselsättningspolitiska konsekvenser som orsakas av förändringar i beställningsvolymen under en programplaneperiod inte är av avgörande betydelse. 1 de flesta fall kan den förändrade beställningsvolymen antas falla inom ramen för normala omsättningsfluktuationer hos företaget. Intresset bör i stället, anser projektgruppen, inriktas på de långsiktiga strukturella problem som betingas bl. a. av att den inhemska marknaden tenderar att bli för liten för att utvecklings- och produktionskapacitet på alla system- och teknikområden skall kunna upprätthållas till rimlig kostnad.

Kravet i motionen 1975:613 på ett program för övergång från militär till civil produktion är främst sysselsättningspolitiskt motiverat. Motionärerna påpekar att den militära produktionen är koncentrerad till vissa företag och regioner; som exempel nämns Saab-Scania AB i Linköping. Dessa skulle bli särskilt hårt drabbade vid driftsinskränkning till följd av minskade försvars beställningar.

Liksom tidigare vill utskottet framhålla att det primära ansvaret för företagens produktionsinriktning måste åvila företagen själva. Företagen har under senare år genom statsmakternas beslut fått ett ökat ansvar för sina anställdas trygghet. Med hänsyn bl. a. tili de sysselsättningspolitiska problem som förändringar i försvarets beställningar kan orsaka är det motiverat att samhället deltar i en planering för eventuella omställningar och i vissa fall bidrar till att underlätta övergången till civil produktion. Som framgår av vad ovan anförts följer berörda myndigheter den allmänna utvecklingen inom de aktuella industrigrenarna och överväger vilka åtgärder som kan bli nödvändiga för att underlätta en omställningsprocess. Motionärernas för -

NU 1975/76:26

slag om en särskild utredning finner utskottet därför inte skäl att tillstyrka.

Motionerna 1975:1679 och 1975:1680 bygger i allt väsentligt på förslag som lagts fram i den studie om nedrustning och utveckling (Disarmament and Development. Report of the group of experts on the economic and social consequences of disarmament. United Nations, New York 1972) som utarbetats av en expertgrupp tillsatt av Förenta nationernas generalsekreterare. I studien hävdas bl. a. att de omdirigeringar av forskningsresurserna som kan göras om vidareutveckling av en viss vapenproduktion stoppas skulle vara speciellt effektiva. De forskningsresurser som frigörs skulle kunna sättas in direkt på fredliga uppgifter för utveckling och framsteg på olika fält. Expertgruppen anser också att det är viktigt att planer för omställning från militär till civil produktion omedelbart utformas.

Vad beträffar yrkandena i motionen 1975:1679 vill utskottet ånyo uttala att ansvaret för planering av produktionsinriktningen i första hand åvilar företagen. Försvarsindustrins möjligheter att genomföra en omställning av sin produktion från militär till civil tillverkning behandlas i rapporten Försvarsindustriella problem. Där påpekas att inom stora delar av försvarsindustrin materielen i regel är speciellt anpassad för militärt bruk och framställd vid speciellt utformade produktionsställen. Att i ett sådant läge söka genomföra en produktionsomställning som ersätter militär produktion med civil kan, konstateras i rapporten, vara mycket svårt. Detta förhållande gör enligt utskottets mening en statlig planering för alternativt utnyttjande av resurser mycket angelägen. Sådan planeringsverksamhet förekommer också. Den synes dock hittills i första hand vara inriktad på att behandla problemen på kort sikt. Utskottet delar den mening som industriministern gav uttryck för i en interpellationsdebatt i ämnet i december 1974, nämligen att det är nödvändigt att full handlingsfrihet bibehålls även på det arbetsmarknadspolitiska området, så att sysselsättning kan skapas för dem som berörs av försvarsbesluten. För att säkerställa denna handlingsfrihet krävs ökade insatser för en mer långsiktig och samordnad planering. I denna planering bör frågan om behovet av och möjligheterna att göra upp alternativa produktionsplaner och redovisa alternativa användningar av resurserna beaktas. Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här anfört.

Med anledning av yrkandet i motionen 1975:1680 vill utskottet framhålla att ökningar och minskningar i försvarsutgiftema ytterst bestäms av säkerhetspolitiska bedömningar. Frågan om det svenska försvarets dimensionering och inriktning utreds f. n. av 1974 års försvarsutredning. Utskottet förutsätter att utredningen, om den skulle komma att föreslå att statligt stöd till vidareutveckling av en vapentyp ej skall utgå, ingående kommer att belysa konsekvenserna härav. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet anser sig utskottet inte böra föreslå riksdagen att nu göra en särskild framställning till regeringen.

NU 1975/76:26

16 Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975:613,

2. att riksdagen med anledning av motionen 1975:1679 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en långsiktig, samordnad planering för alternativt utnyttjande av försvarsindustrins resurser,

3. att riksdagen avslår motionen 1975:1680.

Stockholm den 10 februari 1976

På näringsutskottets vägnar

INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c). Bengtsson i Landskrona (s), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c). Andersson i Örebro (fp), Blomkvist (s), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Pettersson i Helsingborg (s). Siegbahn (m), fru Jordan (s) och herr Pettersson i Västerås (vpk).

Reservation

av herr Pettersson i Västerås (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”Liksom tidigare” och slutar på s. 15 med ”att tillstyrka” bort ha följande lydelse:

Av den ovan nämnda rapporten framgåratt krigsmaterielindustrin är koncentrerad till ett fåtal företag och regioner. Denna koncentration kan komma att leda till svåra sysselsättningsproblem vid minskade försvarsbeställningar. Då detta problem i första hand bör lösas genom sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska åtgärder är det främst staten och inte de enskilda företagen som har ansvaret för att en planering kommer till stånd. Den planeringsverksamhet som nu förekommer är i huvudsak inriktad på att behandla problemen på kort sikt. Utskottet delar motionärernas mening att en långsiktig handlingslinje som bygger på en genomtänkt och översiktlig prioritering av alternativ resursanvändning erfordras. Ett program för övergång från militär till civil produktion bör utarbetas. Utskottet anser att en utredning med uppdrag att utforma ett sådant program snarast bör komma till stånd. I utredningens uppdrag bör även ingå att undersöka vilka åtgärder som är nödvändiga för en framtida omstrukturering av försvarsindustrin. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1975:613.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1975:613 hos regeringen hemställer om utredning rörande civilt utnyttjande av krigsmaterielindustrins resurser i enlighet med vad utskottet anfört.

GOTAB 51253 Stockholm 1976