Med anledning av motioner om vissa frågor vid kapitalbeskattningen
SkU 1975/76:8
Skatteutskottets betänkande 1975/76:8
med anledning av motioner om vissa frågor vid kapitalbeskattningen Motionerna 1
detta betänkande behandlas motionerna
1975:131 av herr Helén m. fl. (fp) - punkten A 3 - vari hemställs att
riksdagen hos regeringen anhåller om utredning i syfte att befria de fria
samfunden - innefattande även deras regionala och lokala organisationer - från skyldigheten att erlägga arvsskatt;
1975:198 av herr Wachtmeister i Staffanstorp m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att det skattefria gåvobeloppet höjs från 2 000 kr. per kalenderår till 4 000 kr. per kalenderår;
1975:239 av fru Sundberg (m) och fru Troedsson (m) vari hemställs att
riksdagen antar följande
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas, att 1 $ lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Till staten
Angående taxeringsmyndigheter - Vid taxeringen till förmögenhetsskatt skola bestämmelserna i 3 och 4 64 S 2 mom. och 65 8 kommu nalskattelagen
(1928:370) äga motsvarande tillämpning. Beskattningsår är dock alltid det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret. I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna lag meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser äga tillämpning vid taxeringen
Föreslagen lydelse
givna bestämmelser.
Vid taxeringen till förmögenhetsskatt skola bestämmelserna i 3 och 4 88,64 8 2 mom. och 65 8 kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning, dock all med barn avses endast egna barn och styvbarn. Beskattningsår är dock alltid det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret. 1 den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna lag meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likar -
1 Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 8
SkU 1975/76:8
2 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till förmögenhetsskatt, skola likale- tade bestämmelser äga tillämpning
des anvisningarna till kommunal- vid taxeringen till förmögenhets skattelagen
i motsvarande delar län- skatt, skola likaledes anvisningarna
da till efterrättelse. till kommunalskattelagen i motsva rande
delar lända till efterrättelse.
1975:1038 av herr Bergqvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om
1. att i den personliga förmögenhetsbeskattningen fä med de allra största privata samlingarna av konst och dylikt,
2. att få en samordnad förmögenhetsbeskattning av smycken och konst,
3. att utsträcka femårsperioden för realisationsvinstbeskattning vid försäljning av konst och dylikt,
4. att registrera stora köp av konst och dylikt,
5. åtgärder för att komma till rätta med sådan kapitalflykt till utlandet vilken sker via handel med konst;
1975:1045 av herr Eriksson i Arvika (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt ändras så att de fria trossamfunden inkl. deras distriktsorganisationer och lokala församlingar samt andra organisationer, som gör en samhällsnyttig insats, befrias från arvsskatt;
1975:1088 av fru Troedsson m. fl. (m) vari hemställs
1. att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om tilläggsdirektiv till 1972 års skatteutredning om en plan för en successiv avveckling av sambeskattningens orättvisor inom förmögenhetsbeskattningen i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen i avvaktan därpå beslutar att skattepliktsgränsen för makars förmögenhet höjs till 300 000 kr.
Punkten A 1 i motionen 1975:131 har behandlats i bet. SkU 1975:11 och punkten A 2 i bet. SkU 1975/76:7.
Frågornas tidigare behandling m. m.
Trossamfundens ställning vid arvsbeskattningen
Svenska kyrkan i dess egenskap av statligt organ liksom stiftelser och sammanslutningar, som främjar vissa i särskilt hög grad allmännyttiga ändamål, är befriade från såväl arvsskatt som gåvoskatt, medan de fria trossamfunden och andra allmännyttiga organisationer är befriade endast från gåvoskatt.
Motionsyrkanden som syftar till att befria de fria trossamfunden från arvsskatt har vid upprepade tillfällen avvisats av riksdagen. Vid 1973 års riksdag erinrade skatteutskottet (SkU 1973:15) om att beredningen om stat
SkU 1975/76:8
och kyrka i sitt slutbetänkande Samhälle och trossamfund (SOU 1972:36) framhållit, att beskattningsreglerna borde ses över från materiell likformighetssynpunkt som en följd av den av beredningen förordade ändringen av relationerna mellan staten och svenska kyrkan. Beredningen, som inte tog ställning till denna fråga, förutsatte att föreningsskatteutredningen (Fi 1971:06), som hade i uppdrag att verkställa en översyn av gällande beskattningsregler rörande ideella föreningar, fick i uppdrag att överväga hur denna likformighet bör utformas. Skatteutskottet, som tidigare framhållit att det kunde finnas skäl att vid arvs- och gåvobeskattningen anlägga olika betraktelsesätt på gåvor och på testamentariska förordnanden, anslöt sig i princip till den uppfattningen som beredningen om stat och kyrka gett uttryck för. Mot bakgrund härav och vad som anförts i direktiven för företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) rörande en skärpning av villkoren för stiftelsernas skatteförmåner var utskottet för sin del inte övertygat om att den eftersträvade jämställdheten mellan svenska kyrkan och de fria trossamfunden vid arvs- och gåvobeskattningen borde lösas efter de riktlinjer, som angavs i de då aktuella motionerna. 1 avvaktan på resultatet av pågående utredningar avstyrkte utskottet bifall till desamma. Sju reservanter ansåg däremot att riksdagen borde begära en utredning om befrielse för religiösa trossamfund - innefattande deras regionala och lokala organisationer - från att erlägga arvsskatt. Riksdagen godtog emellertid utskottets betänkande.
Vid 1974 års riksdag konstaterade skatteutskottet (SkU 1974:38) att inget förslag var att vänta från regeringen angående förhållandet mellan stat och kyrka. Frågan hade därför kommit i ett annat läge och olikheterna mellan Svenska kyrkan och de fria trossamfunden kunde beräknas kvarstå relativt lång tid framåt. Utskottet anförde:
Det ligger nära till hands att i dagsläget göra jämförelser mellan de fria trossamfunden och övriga ideella organisationer. Såväl trossamfundens som övriga ideella organisationers beskattningsregler är f. n. föremål för översyn inom 1971 års föreningsskatteutredning. Av direktiven för denna utredning framgår inte klart om kapitalskattefrågorna också skall utredas, men utskottet förutsätter att frågor rörande arvsskatter ändå blir föremål för prövning antingen hos utredningen eller hos Kungl. Maj:t när föreningsskatteutredningens resultat föreligger och proposition på grund härav övervägs.
Med anledning av det anförda fann utskottet enhälligt att skäl inte förelåg att biträda yrkandet i föreliggande motioner att tillsätta en särskild utredning i frågan och avstyrkte således bifall till motionerna.
Det gåvoskattefria bottenbeloppet
Vid 1970 års riksdag ändrades det skattefria gränsbelopp om 2 000 kr., som dittills gällt vid gåvobeskattningen, till ett grundavdrag på samma belopp. 1 samband därmed anförde bevillningsutskottet (BeU 1970:41) att någon höjning av beloppets storlek, såsom yrkats i vissa motioner, inte var motiverad.
1* Riksdagen 1975/76. 6 sami. Nr 8
SkU 1975/76:8
4 Sambeskattningen av förmögenhet
Vid taxeringen till statlig förmögenhetsskatt beräknas den beskattningsbara förmögenheten gemensamt för makar. Föräldrar beskattas för hemmavarande omyndigt barns förmögenhet, om barnet inte har till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst. Hemmavarande omyndigt barn, som taxeras till statlig inkomstskatt för en beskattningsbar inkomst överstigande 100 kr., sambeskattas vid förmögenhetstaxeringen med föräldrarna. År 1970 jämställdes fosterbarn med egna barn i syfte att ge fosterföräldrarna samma förmåner vid inkomstbeskattningen som andra föräldrar. För det fall att fosterbarnet har förmögenhet medför de nya reglerna givetvis också sambeskattning av förmögenhetsinnehavet med fosterföräldrarnas förmögenhet i enlighet med de allmänna regler som gäller för föräldrar och barn.
I utredningsdirektiven till 1972 års skatteutredning har utredningen ålagts att också se över förmögenhetsbeskattningen. Vid tidigare års behandling av motionsyrkanden angående sambeskattningen av förmögenhet har skatteutskottet (senast SkU 1974:38) anfört att dessa frågor ej är av sådan karaktär att utredningens pågående arbete härmed bör föregripas. Vad angår fosterbarn framhöll utskottet i nämnda betänkande att de år 1970 införda reglerna inte gäller tillfälliga placeringar i fosterhem. Reglerna gäller endast under förutsättning att barnet skall anses hemmavarande hos fosterföräldrarna, och enligt de uttalanden som gjordes i förarbetena till lagstiftningen avser lagstiftningen i första hand barn som vistas hos fosterföräldrar under sådana omständigheter som grundar mantalsskrivning hos fosterföräldrarna. Även om utskottet var medvetet om att en sambeskattning med fosterbarn endast i sällsynta fall kunde anses motiverad hade motionärerna enligt utskottets uppfattning inte påvisat sådana olägenheter att skatteutredningens arbete borde föregripas genom en specialreglering av denna begränsade fråga.
Riksdagen godtog utskottets förslag att avslå motionerna.
Beskattning av konst m. m.
Vid förmögenhetsbeskattningen skall enligt gällande regler inte redovisas möbler, husgeråd eller andra inre lösören, som är avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga bruk. Detsamma gäller konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar. Yttre inventarier såsom bilar och båtar är däremot skattepliktiga, och detsamma gäller smycken. En förutsättning är dock att det sammanlagda värdet av dessa tillgångar överstiger 1 000 kr.
Vid gåvobeskattningen har skattefrihet tidigare åtnjutits för gåvor av möbler, husgeråd och andra s. k. inre lösören för personligt bruk. År 1974 ändrades dessa regler (prop. 1974:98, SkU 38) så att skattefriheten numera omfattar även gåva av annat lösöre av mera privat och personlig än ekonomisk natur. Samtidigt begränsades skattefriheten till gåvor vilkas värde uppgår till högst 10 000 kr. under ett kalenderår.
SkU 1975/76:8
5 I fråga om realisationsvinster inkomstbeskattas vinst vid icke yrkesmässig avyttring av annan lös egendom än aktier och vissa andelar endast om den avyttrade egendomen ägts mindre än fem år. Beskattningen sker då enligt en fallande skala efter innehavstidens längd, så att vinsten beskattas till 100 % om innehavstiden är mindre än två år och till 25 % om den är fyra år men mindre än fem år.
Vid 1974 års riksdag behandlade skatteutskottet ett motionsvis framställt utredningsyrkande som syftade till att få med det inre lösöret i kapitalbeskattningen. Utskottet (SkU 1974:38) avstyrkte motionen och anförde följande: Kapitalskatteberedningen
har vid sin behandling av denna fråga funnit att starka rättviseskäl talar för att förmögenhet som är nedlagd t. ex. i konstsamlingar och dylikt blir förmögenhetsbeskattad. Beredningen har å andra sidan funnit att frågan är svår att bemästra rent tekniskt, eftersom beskattningen bör träffa de av ekonomiska motiv tillkomna samlingarna, medan hemmen - även välutrustade sådana - under alla förhållanden bör lämnas utanför.
Motionärerna anser att de tekniska svårigheter kapitalskatteberedningen åberopat mot förmögenhetsbeskattning av lösa inventarier inte bör överdrivas och anför att det inte bör vara omöjligt att finna en tillfredsställande lösning av detta skatteproblem.
Enligt utskottets uppfattning torde de ökade skatteintäkter, som en ändring på denna punkt kan medföra, inte antas stå i rimlig proportion till de administrativa svårigheter och andra olägenheter som förslaget kan antas innebära. Frågan har nyligen utrettts av kapitalskatteberedningen och enligt utskottets mening är problemet inte av sådan vikt att frågan åter bör tas upp till förnyade överväganden.
Riksdagen godkände betänkandet.
Realisationsvinstkommittén har i sitt betänkande Beskattning av realisationsvinster (SOU 1975:53) föreslagit en skärpning av realisationsvinstreglerna när det gäller lösöre i form av konst, antikviteter, frimärken etc. Enligt kommitténs förslag skall - när försäljningen sker två år eller mer efter förvärvet - beskattas enligt den schablonregel, som för närvarande gäller vid försäljning av aktier och liknande tillgångar som innehafts fem år eller mer, dvs. att vinsten i princip tas upp till 10 % av försäljningspriset. Från den schablonmässigt beräknade vinsten skall ett belopp av 1 000 kr. undantas från beskattning. Sker försäljning inom två år efter förvärvet beskattas hela vinsten.
Mot en sådan skärpning av realisationsvinstreglerna kan enligt kommittén anföras, att beskattningsmyndigheterna inte har möjlighet att kontrollera när försäljning skett av dylika tillgångar. När det gäller aktier och fastigheter framgår bl. a. av förmögenhetsbilagan, när dylika tillgångar försäljs. Tanken på att förmögenhetsbeskatta tillgångar såsom konst och antikviteter etc. har emellertid hittills avvisats med hänsyn till de stora värderingssvårigheter
SkU 1975/76:8
som skulle uppkomma. Kommittén anser emellertid inte att kontrollsvårigheterna bör ses som ett avgörande hinder mot att infora en i tiden obegränsad realisationsvinstbeskattning. Vissa kontrollmöjligheter torde finnas t. ex. genom att inhämta uppgifter från s. k. kvalitetsauktioner. Mera betydande försäljningar kan också medföra ökning av deklarerad förmögenhet, som inte kan förklaras med mindre uppgift om försäljningen lämnas.
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet olika motioner angående kapitalbeskattningen, dvs. arvs- och gåvobeskattningen och förmögenhetsbeskattningen, och vissa därmed sammanhängande frågor. Gemensamt för motionerna är att motsvarande yrkanden, som nu framförs, redan tidigare prövats av riksdagen eller sammanhänger med frågor som aktualiserats i utredningssammanhang.
Fria trossamfund och andra samhällsnyttiga organisationer
I motionerna 1975:131 punkten A 3 och 1975:1045 yrkas utredning resp. lagändring av innebörd att fria trossamfund och deras lokala organisationer befrias från arvsskatt. Bakgrunden härtill är bl. a. att svenska kyrkan - i motsats till de lokala församlingarna och de fria trossamfunden och deras lokalorganisationer - icke är skyldiga att erlägga sådan skatt. Yrkandet i den sistnämnda motionen omfattar även andra sammanslutningar med allmännyttigt ändamål.
Vid tidigare års behandling av denna fråga har skilda uppfattningar rått om hur man skall uppnå den eftersträvade jämställdheten i arvsskattehänseende mellan svenska kyrkan och de fria trossamfunden. Under 1974 års riksdag nåddes emellertid enighet om att frågan borde anstå i avvaktan på ställningstagandena till föreningsskatteutredningens (Fi 1971:06) kommande förslag. Skatteutskottet (SkU 1974:38) fann att det låg nära till hands att göra jämförelser mellan de fria trossamfunden och övriga ideella organisationer. Såväl trossamfundens som övriga ideella organisationers beskattningsregler var föremål för översyn inom föreningsskatteutredningen, och utskottet förutsatte att frågor rörande arvsskatten skulle prövas antingen av utredningen eller av regeringen när utredningens resultat förelåg. Med anledning härav fann utskottet enhälligt att en särskild utredning inte borde tillsättas i frågan. Enligt vad utskottet inhämtat avser föreningsskatteutredningen att avsluta sitt arbete i år.
Eftersom några omständigheter, som bör föranleda annai ställningstagande i denna fråga än förra året, inte föreligger avstyrker utskottet motionerna 1975:131 punkten A 3 och 1975:1045.
SkU 1975/76:8
7 Det gdvoskattefria bottenbeloppet
I motionen 1975:198 yrkas att det gåvoskattefria bottenbeloppet höjs från 2 000 till 4 000 kr. Som skäl härför anför motionärerna att beloppet varit oförändrat sedan 1958 och att det arvsskattefria beloppet höjts.
Med anledning av vad som anförts i motionen bör påpekas att reglerna om skattefrihet för gåva ändrats väsentligt på senare tid. Det skattefria beloppet 2 000 kr. konstruerades fr. o. m. 1971 om till ett skattefritt grundavdrag, så att gåvor beskattas endast till den del de överstiger detta belopp. Tidigare beskattades gåvan i sin helhet om värdet översteg 2 000 kr. År 1974 utvidgades också gåvoskattefriheten för lösöre till att omfatta inte enbart s. k. inre lösöre utan även annat lösöre, samtidigt som en beloppsgräns infördes på 10 000 kr.
Bakgrunden till att tidigare förslag om ytterligare lättnader i gåvobeskattningen tillbakavisats är bl. a. att gåva till makar eller från makar inte behandlas såsom en gåva enligt vad kapitalskatteberedningen föreslagit, utan liksom tidigare medför rätt till två eller flera grundavdrag. Med hänsyn härtill och till gåvoskattens syfte att utgöra en spärr mot kringgående av arvsbeskattningen och mot uppdelning av skattskyldigheten för en förmögenhet på flera händer för att uppnå lättnader vid beskattningen avstyrker utskottet motionen 1975:198.
Sambeskattningen av förmögenhet
Förmögenhetsskatt utgår för skattepliktig förmögenhet vars värde överstiger 200 000 kr. Den skattepliktiga förmögenheten beräknas gemensamt för makar och för föräldrar och hemmavarande barn. Med barn avses inte endast egna barn utan också styvbarn och - efter en lagändring 1970 - fosterbarn.
I motionen 1975:1088 yrkas att 1972 års skatteutredning får tilläggsdirektiv att utarbeta en plan för en successiv avveckling av denna sambeskattning och att skattepliktsgränsen för makars förmögenhet i avvaktan härpå höjs till 300 000 kr. Vidare yrkas i motionen 1975:239 att sambeskattningen av fosterföräldrar och fosterbarn i förmögenhetshänseende slopas.
Utskottet har vid sin behandling av motsvarande yrkanden tidigare år konstaterat att frågan om sambeskattningen av förmögenhet ingår i 1972 års skatteutrednings uppdrag och ansett att de nu åter aktualiserade frågorna ej varit av sådan karaktär att utredningens pågående arbete härmed bort föregripas. Vad särskilt angår fosterbarnen har utskottet framhållit att lagstiftningen i första hand avser barn som bör mantalsskrivas hos fosterföräldrarna. Utskottet är liksom tidigare medvetet om att en sambeskattning med fosterbarn endast i sällsynta fall kan anses motiverad. Motionärerna har emellertid enligt utskottets uppfattning inte påvisat att sambeskattningen, när den blir aktuell i dessa fall, medför sådana olägenheter att omedelbar lagstiftning bör tillgripas på denna punkt.
SkU 1975/76:8
8 Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1975:239 och 1975:1088.
Konst m. m.
Värdet av möbler, husgeråd och annat s. k. inre lösöre tas inte upp vid förmögenhetsbeskattningen. Även bok-, konst- och liknande samlingar är skattefria, medan däremot sådant lösöre som bilar och båtar samt smycken förmögenhetsbeskattas om värdet sammanlagt överstiger 1 000 kr.
1 motionen 1975:1038 yrkas utredning i syfte att få in stora privata samlingar av konst o. d. under förmögenhetsbeskattningen och att samordna förmögenhetsbeskattningen av smycken och konst. Försäljning av konstverk, som innehafts mer än fem år, går enligt gällande regler fri från realisationsvinstbeskattning, och utredningsyrkandet avser också att få till stånd en utsträckning av denna tidsgräns. Motionärerna anser vidare att stora köp av konst o. d. bör registreras och att åtgärder bör vidtas för att komma till rätta med sådan kapitalflykt till utlandet som sker via handel med konst.
Vid sin behandling förra året av motsvarande yrkande rörande förmögenhetsbeskattningen åberopade utskottet att frågan nyligen utretts av kapitalskatteberedningen och att utredningen visserligen funnit, att starka rättviseskäl talade för att förmögenhet som är nedlagd t. ex. i konstsamlingar och dylikt blev beskattad, men avvisat frågan med hänvisning främst till olika tekniska svårigheter. Enligt utskottets mening var problemet inte av sådan vikt att frågan åter borde tas upp till förnyade överväganden.
Som framgår av den tidigare redogörelsen har emellertid realisationsvinstkommittén numera föreslagit en skärpning av realisationsvinstreglerna när det gäller lösöre i form av konst, antikviteter, frimärken etc., och det är möjligt att frågan om förmögenhetsbeskattning av konst m. m. därmed kan komma i annat läge. Utskottet utgår från att samtliga de frågor som berörs i motionen kommer att uppmärksammas i samband med ställningstagandena till realisationsvinstkommitténs förslag. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet de i motionen 1975:1038 framställda utredningsyrkandena.
Utskottet hemställer
1. beträffande trossamfund och andra samhällsnyttiga organisationer att riksdagen avslår
a. motionen 1975:131 punkten A 3,
b. motionen 1975:1045;
2. beträffande det gdvoskattefria bottenbeloppet att riksdagen avslår motionen 1975:198;
3. beträffande sambeskattningen av förmögenhet att riksdagen avslår
a. motionen 1975:239,
b. motionen 1975:1088;
SkU 1975/76:8
4. beträffande konst m. m.
att riksdagen avslår motionen 1975:1038.
Stockholm den 7 oktober 1975
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred* (c), Josefson (c), Wikner (s), Sundkvist (c), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö (c), Lundgren (s). Träff (m), Boström (s), Hörberg (fp), Marcusson (s) och fru Troedsson (m).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservationer
1. av herr Träff (m) och fru Troedsson (m) som
dels anfort följande:
I motionen 1975:239 yrkas att sambeskattningen av fosterföräldrar och fosterbarn i förmögenhetshänseende slopas. Utskottet har vid sin behandling av motsvarande yrkande tidigare år framhållit att lagstiftningen i första hand avser barn som bör mantalskrivas hos fosterföräldrarna. Utskottet är liksom tidigare medvetet om att en sambeskattning med fosterbarn endast i sällsynta fall kan anses motiverad men har avstyrkt motionen med hänvisning till 1972 års skatteutredningens uppdrag att utreda bl. a. sambeskattningsfrågorna.
Den begränsade frågan om fosterbarnens ställning vid förmögenhetsbeskattningen kan emellertid enligt vår uppfattning bedömas utan närmare utredning och påverkar inte heller förutsättningarna för utredningens arbete. Motionärerna har enligt vår uppfattning klart påvisat att sambeskattningen, när den blir aktuell i dessa fall, kan medföra sådana olägenheter att omedelbar lagstiftning bör tillgripas på denna punkt.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker vi motionen 1975:239.
dels ansett att utskottet under punkten 3 a bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1975:239 antar följande
SkU 1975/76:8
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
Härigenom förordnas att 1 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till staten
Angående taxeringsmyndigheter Vid taxeringen till förmögenhetsskatt skola bestämmelserna i 3 och 4 §§, 64 § 2 mom. och 65 § kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning. Beskattningsår är dock alltid det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret. 1 den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna lag meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser äga tillämpning vid taxeringen till förmögenhetsskatt, skola likaledes anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efterrättelse.
§
givna bestämmelser.
Vid taxeringen till förmögenhetsskatt skola bestämmelserna i 3 och 4 §§, 64 § 2 mom. och 65 § kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning, dock au med barn avses endast egna barn och styvbarn. Beskattningsår är dock alltid det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret. I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna lag meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser äga tillämpning vid taxeringen till förmögenhetsskatt, skola likaledes anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efterrättelse.
2. av herr Träff (m) och fru Troedsson (m) som dels anfört följande:
I motionen 1975:1088 yrkas bl. a. att 1972 års skatteutredning får tillläggsdirektiv att utarbeta en plan för en successiv avveckling av sambeskattningen av makar och föräldrar och barn i förmögenhetshänseende. I motsats till den gamla sambeskattningen av inkomster, som både innebar dubbelt ortsavdrag för makar och en gynnsammare skatteskala vid beskattningen av den sammanlagda inkomsten, sker vid beräkningen av förmögenhetsskatten inget hänsynstagande till skatteförmågan. Skatten på en viss förmögenhet blir därigenom högre, om den innehas av någon vars make eller barn också har förmögenhet, än om den innehas av en som är ensamstående.
Kravet på likformighet och rättvisa vid beskattningen blir därigenom inte tillgodosett. Inte bara rättviseskäl utan också kravet på neutralitet från sam -
SkU 1975/76:8
hällets sida talar enligt vår mening för att förmögenhetsbeskattningen så långt möjligt utformas så, att äktenskapet inte missgynnas i förhållande till andra samlevnadsformer. Likaså bör tillkomsten av barn, med ty åtföljande lägre skatteförmåga, inte medföra en kraftig skärpning av förmögenhetsskatten hos icke gifta par, i de fall deras sammanlagda förmögenhet överstiger 200 000 kr. I sammanhanget kan också framhållas att beskattningen av kapitalinkomster - som framgår av vår reservation till skatteutskottets betänkande SkU 1975/76:2 - på senare tid skärpts väsentligt för makar.
Vi instämmer i motionens yrkande om ökad hänsyn till kraven på likformighet och rättvisa också vid förmögenhetsbeskattningen och anser att den bör överlämnas till 1972 års skatteutredning för beaktande.
dels ansett att utskottet under punkten 3 b bort hemställa
att riksdagen hos regeringen begär att motionen 1975:1088 överlämnas till 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02) för beaktande.
Särskilt yttrande
av herr Hörberg (fp):
Som framgår av detta betänkande enades skatteutskottet 1974 (SkU 1974:38) om att den sittande föreningsskatteutredningens betänkande borde avvaktas innan ställning tas till frågan om de fria samfundens ställning vid arvsbeskattningen. Utskottet förutsatte att frågan om arvsskatten antingen prövades av utredningen eller hos regeringen, när utredningens resultat förelåg. Eftersom föreningsskatteutredningen avser att lämna sitt betänkande i år, nöjer utskottet sig med att upprepa sitt ställningstagande från föregående år.
Folkpartiet har under en följd av år i riksdagen påtalat det orimliga i att olika skattebehandling tillämpas för testamentariska gåvor till å ena sidan svenska kyrkan och å andra sidan de fria trossamfunden. Många exempel kan nämnas, vilka visar de ojämlika följder, som arvsskatten medför för de fria trossamfundens del, när de utövar en verksamhet, som är likartad med svenska kyrkans. Eftersom frågan kommer att prövas i anslutning till föreningsskatteutredningens kommande betänkande, saknas anledning att nu framställa särskilt yrkande.