Med anledning av motioner om vissa arbetsmiljöfrågor
SoU 1975/76:40
Socialutskottets betänkande 1975/76: 40
med anledning av motioner om vissa arbetsmiljöfrågor Motionerna
I motionen 1975/76:312 av herr Karlehagen m. fl. (c, m, fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas för att skapa en enhetlig utbildning för yrkeshygieniker och att kompetenskrav för yrkeshygieniker fastställs (yrkandet 2).
Ett i motionen framställt yrkande (yrkandet 1) om ett program för utbyggnad av den yrkesmedicinska verksamheten behandlas av utskottet i betänkandet SoU 1975/76:42.
I motionen 1975/76:357 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begären samlad översyn av frågan om en utvidgad utbildningsverksamhet inom arbetsmiljöområdet och att åtgärder vidtas för att tillgodose aktuella forskningsbehov samt därvid uttalar:
1. att initiativ tas i syfte att i arbetarskyddsstyrelsens regi såväl centralt som regionalt flerveckors- och flermånaderskurser för skyddsombud anordnas, varvid arbetsköparna svarar för utbildningskostnaderna,
2. att arbetarskyddsstyrelsen bör ges erforderliga resurser och tjänster för att snabbast möjligt kunna tredubbla utbildningskapaciteten för företagshälsovårdens personalkategorier,
3. att yrkesmedicinska kliniker med såväl medicinsk som teknisk del inrättas vid regionsjukhusen i Umeå, Linköping och Uppsala, såvitt möjligt före 1976 års utgång,
4. att utbildningsmöjligheter tillskapas så att yrkesmedicinska mottagningar med såväl medicinsk som teknisk del kan upprättas på varje länssjukhus före 1985,
5. att en utredning tillsätts för att samordna och klassificera den utbildning som bedrivs vid olika grenar av högskolan och arbetarskyddsstyrelsen och att därvid förslag även upprättas om innehållet i en flerårig yrkeshygienikerutbildning med såväl biologisk som teknisk inriktning på högskolenivå,
6. att arbetarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning ges utökade resurser för anvisningsarbete, så att de erfarenheter och forskningsresultat som vinns snabbt kan resultera i åtgärder på arbetsplatserna,
7. att all information inom företag och myndigheter som behövs för arbetsmiljöstudier skall vara tillgänglig för de arbetande, fackföreningarna och offentliga organ samt utredare som de arbetande, fackföreningarna eller de offentliga organen önskar använda sig av.
I motionen 1975/76:474 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
1 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 40
SoU 1975/76:40
1. hos regeringen begär kompletterande utredningsdirektiv för företagshälsovårdens utbyggnad enligt principen att den underställs landstingens huvudmannaskap samt ställs under de anställdas insyn och kontroll,
2. uttalar att i de föreslagna kompletterande utredningsdirektiven skall anges ett utbyggnads- och utbildningsprogram för full företagshälsovård enligt i motionen angivna siffernormer fram till år 1985,
3. uttalar att de grundläggande kostnaderna för företagshälsovården skall tas ut via avgifter från arbetsköparna.
I motionen 1975/76:564 av herr Hallgren m. fl. (vpk) hemställs
1. att riksdagen uttalar som sin mening att det i arbetarskyddslagen införs bestämmelser som förbjuder enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodståg,
2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag om erforderlig ändring i arbetarskyddslagen skyndsamt utarbetas och föreläggs riksdagen.
I motionen 1975/76:754 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändringar i arbetarskyddslagen och att arbetarskyddsstyrelsen ges i uppdrag att initiera kompletterande tillämpningsanvisningar, innebärande
1. att bestämmelser införs i syfte att minska arbetshets och utslagning genom bl. a. stadgande om 10-minuterspauser jämte andra åtgärder som i motionen föreslagits beträffande löpandebandsarbeten m. m.,
2. att lokal fackorganisation äger rätt att förbjuda ackord och andra prestationslöner vilka utgör en fara för arbetsmiljön,
3. att, beträffande personalstyrkornas storlek, den lokala fackorganisationen tillerkänns förhandlingsrätt samt vid behov vetorätt i fall där överenskommelse ej kunnat träffas,
4. att lokal fackorganisation skall äga rätt att stoppa prestationsuppdrivande tidmätning eller motsvarande rationaliseringsmetoder.
I motionen 1975/76:755 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar
1. att uttala sig för att i lag förbjuda import av asbest och asbesthaltigt material samt användning av sådant material och att sådan lag förses med bestämmelser om ytterligt restriktiva dispensmöjligheter enligt vad i motionen anförts,
2. att frågan om ersättningsskyldighet till dem som konstateras ha drabbats av asbestbetingad cancer eller lungfunktionsnedsättning fastställs i sådan lagstiftning,
3. att hos regeringen begära att förordade förslag utarbetas och föreläggs riksmötet.
I motionen 1975/76:1234 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs
1. att riksdagen uttalar att de psykosociala arbetsmiljöproblemen ägnas ökad uppmärksamhet bl. a. genom forskningsprojekt inom ramen för ar -
SoU 1975/76:40
betarskyddsfondens verksamhet,
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om ändring av gällande statsbidragsregler för företagshälsovården i syfte att stimulera företagen till en ökad satsning på en fullständig företagshälsovård omfattande även den tekniska delen,
3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om inrättande av en arbetsmiljöfond, finansierad av näringslivet och staten, för att möjliggöra viktiga arbetsmiljöförbättringar i äldre företag i enlighet med vad som har anförts i motionen.
I motionen 1975/76:1243 av herr Hallgren m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar anta ändringar i arbetarskyddslagen (1949:1) enligt följande:
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
40 i:
På arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsättas, skall bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på annat arbetsställe, om arbetsförhållandena påkallar det. För skyddsombud bör ersättare utses.
Skyddsombud utses av lokal facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finnes ej sådan organisation, utses skyddsombud av arbetstagarna.
För arbetsställe där skyddskommitté ej tillsatts äger yrkesinspektionen, om förhållandena påkallar det, medgiva att lokal avdelning av sådan organisation, som är att anse som huvudorganisation enligt lagen
På arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsättas, skall bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på annat arbetsställe, om arbetsförhållandena påkallar det. För skyddsombud bör ersättare utses.
Skyddsombud utses dels av lokal facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren och dels av lokal facklig organisation som företräder minst en femtedel av arbetstagarna på arbetsstället.
Fördelningen av skyddsombuden, då mer än en arbetstagarorganisation enligt andra stycket är berättigade utse skyddsombud, sker i förhållande till antalet arbetstagare som respektive organisation företräder, dock att den kollektivavtalsslutande organisationen erhåller minst ett skyddsombud.
För arbetsställe där skyddskommitté ej tillsatts äger yrkesinspektionen, om förhållandena påkallar det, medgiva att lokal avdelning av sådana organisationer, som är att anse som dels huvudorganisation enligt
SoU 1975/76:40
4 Nuvarande lydelse
(1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt, utser skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare.
Finns vid arbetsställe mer än ett skyddsombud, skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.
41 Vid arbetsställe, där minst femtio arbetstagare regelbundet sysselsättas, skall finnas skyddskommitté, sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och arbetstagarna. Skyddskommitté skall tillsättas även vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare, om det begäres av arbetstagarna.
Företrädare för de anställda utses bland arbetstagarna av lokal facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns ej sådan organisation, utses företrädare av arbetstagarna.
Föreslagen lydelse
lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt och dels annan facklig huvudorganisation som enligt stadgarna har till uppgift att tillvarataga arbetstagarnas intressen rörande förhållande till arbetsgivaren, utser skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare.
Finns vid arbetsställe mer än ett skyddsombud, skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.
Lokal facklig organisation som är bunden av kollektivavtal iförhållande till arbetsgivaren utser huvudskyddsombud om organisationen företräder en tredjedel eller mer av arbetstagarna på arbetsstället. I annat fall utses huvudskyddsombudet av annan lokal facklig organisation som företräder mer än två tredjedelar av arbetstagarna pä arbetsstället.
S
Vid arbetsställe, där minst femtio arbetstagare regelbundet sysselsättas, skall finnas skyddskommitté, sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och arbetstagarna. Skyddskommitté skall tillsättas även vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare, om det begäres av arbetstagarna.
Företrädare för de anställda utses dels bland arbetstagarna av lokal facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal om organisationen företräder minst en tredjedel av arbetstagarna pä arbetsstället och dels av annan lokal facklig organisation som företräder två tredjedelar av arbetstagarna på arbetsstället.
Soli 1975/76:40
5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Fördelningen av de anställdas företrädare dä mer än en arbetstagarorganisation enligt andra stycket är berättigade utse företrädare, sker i förhållande till antalet arbetstagare som respektive organisation företräder, dock att den kollektivavtalsslutande organisationen erhåller minst en företrädare. Finns ej sådana organisationer som sägs i andra stycket, utses företrädare av arbetstagarna.
I motionen 1975/76:1247 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att polismän, åklagare och domare utbildas och får som särskild uppgift att handlägga samtliga arbetsolycksfall och fall av yrkessjukdomar inom vart och ett av yrkesinspektionens 19 distrikt och att riktlinjer och planläggning för en härför erforderlig informationsverksamhet skyndsamt planeras.
I motionen 1975/76:1249 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär
1. att förslag snarast framläggs om rätt för lokal fackförening att - i avvaktan på sådana tekniska lösningar som avlägsnar riskmoment - avbryta ett arbete när överskridande av ett hygieniskt gränsvärde skett,
2. att initiativ tas till att före 1976 års utgång framta dokumentation för stipulerade hygieniska gränsvärden med motiveringar till de satta nivåerna,
3. att förteckningen över ämnen för vilka hygieniska gränsvärden åsatts kompletteras, så att den kommer att uppta 500 av de vanligaste sådana ämnena i svensk industri mot de f. n. ca 120 registrerade ämnena,
4. att jämväl initiativ tas till motsvarande gränsvärden avseende fysikaliska risker, typ värme-kyla, buller, vibrationer, belysning etc.,
5. att initiativ tas i syfte att en utvärdering sker av uppgifter om sambandet cancer och yttre kemiska orsaker, att en kostnadsberäkning sker av de totala utgifterna för cancervård och forskning per år i Sverige och att det utreds vilken fem- respektive 10-årsöverlevnad som därvid uppnås för respektive cancerformer,
6. att alla ämnen som är eller starkt misstänks vara cancerframkallande åsätts det hygieniska gränsvärdet 0 (noll) före år 1980 och att erforderliga tillämpningsanvisningar blir utarbetade.
I motionen 1975/76:1262 av herr Johansson i Malmö m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförs i motionen angående ökad facklig representation i yrkesinspektionsnämnderna och vid tillsättandet av nya yrkesinspektörer.
SoU 1975/76:40
1 motionen 1975/76:1276 av herrar Lövenborg (vpk) och Hallgren (vpk) hemställs
1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lag i syfte att förbjuda dieseldrift under jord,
2. att riksdagen hos regeringen anhåller om att åtgärder vidtas för att i övrigt begränsa användningen av dieseldrift på arbetsplatser.
1 motionen 1975/76:1289 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen uttalar sig för att i arbetarskyddslagen införs en bestämmelse om förbud mot användning av epoxiprodukter på rörliga arbetsplatser samt hos regeringen begär förslag härtill.
1 motionen 1975/76:1292 av herr Pettersson i Västerås m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär
1. dels att flerspråkiga, branschvis tillämpliga informationer om arbetarskyddsbestämmelser utarbetas och tillställs företagen, dels att riksdagen jämväl uttalar att företagen åläggs att utarbeta och tillhandahålla motsvarande lokalt aktuella upplysningar om säkerhets- och arbetsmiljöbestämmelser,
2. att frågan om språkutbildning av skyddsombuden skyndsamt upptas till prövning.
I motionen 1975/76:1296 av herrar Sellgren (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär skärpning av asbestanvisningarna i enlighet med vad som sägs i motionen.
I motionen 1975/76:2064 av herr Ahlmark m. fl. (fp) hemställs
1. att riksdagen uttalar att en kommande arbetsmiljölag ges en sådan utformning att de anställda blir jämställda med arbetsgivaren i vad avser det reella inflytandet över arbetsmiljön i vid mening,
2. att riksdagen begär att regeringen förelägger riksdagen förslag om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård.
Allmän bakgrund
År 1970 tillsattes en utredning (S 1970:35) - arbetsmiljöutredningen - för att verkställa en översyn av arbetarskyddslagstiftningen med sikte på en helt ny lag som svarar mot en breddad målsättning för arbetarskyddet. Utredningen har i januari i år överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag.
Till betänkandet har fogats tre bilagor, nämligen (SOU 1976:2) Bakgrund till förslag om arbetsmiljö, (SOU 1976:3) Rapporter i psykosociala frågor samt (SOU 1976:4) Internationella konventioner inom arbetarskyddet.
I den nya arbetsmiljölag som föreslås anges de grundläggande krav som skall kunna ställas på förhållandena i arbetslivet. Inom dess ram ryms åtgärder mot alla slag av hälso- och säkerhetsrisker som anknyter till arbetsmiljön. I förhållande till annan lagstiftning är den föreslagna arbets -
SoU 1975/76:40
miljölagen i dessa avseenden övergripande.
Lagstiftningen syftar till att skydda mot hälsofaror och olycksrisker. Målsättningen är emellertid inte begränsad till att enbart ge skydd mot vissa negativa företeelser som innebär risker för hälsa och säkerhet. Utifrån den vidgade synen på arbetsmiljöns betydelse syftar lagförslaget också till att åstadkomma arbetsförhållanden där arbetet av den enskilde kan upplevas som en meningsfylld och berikande del av tillvaron.
I arbetsmiljölagen anges i grova drag medlen för att nå målet. Ansvarsförhållandena regleras, skyldigheter och rättigheter slås fast.
Ett viktigt avsnitt utgör det som behandlar samverkan mellan parterna. Där finns bestämmelser om hur skyddsverksamheten ute i företagen skall vara organiserad. De anställdas medverkan i utformningen av sin arbetsmiljö är starkt framhävd. Samtidigt betonas emellertid myndigheternas roll att ge vägledning och ingripa där det behövs för att lagstiftningens intentioner skall infrias. Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens möjligheter att ge föreskrifter, kontrollera och göra direkta ingripanden stärks väsentligt.
I delbetänkandet (SOU 1972:86) Bättre arbetsmiljö föreslog utredningen bl. a. nya bestämmelser med syfte att förstärka de anställdas inflytande över sin arbetsmiljö. Vidare framlades förslag om förhandsprövning av arbetslokaler m. m. och det offentliga arbetarskyddets organisation.
Förslagen ledde till en kraftig utbyggnad av arbetarskyddsstyrelsens resurser fr. o. m. den 1 juli 1973 för att öka kapaciteten för utarbetande av arbetarskyddsanvisningar och för att leda och samordna yrkesinspektionens verksamhet. Vidare inrättades en arbetsmedicinsk filial i Umeå samt skedde en kraftig förstärkning och utbyggnad av yrkesinspektionens resurser fr. o. m. den 1 januari 1974 (prop. 1973:1 bilaga 7, SoU 1973:5 s. 73). Förslagen ledde också till att - genom bestämmelser som trädde i kraft den 1 januari 1974 - de anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna ökades väsentligt genom att bl. a. skyddsombudens och skyddskommittéernas ställning stärktes. Reglerna om förhandsprövning av nya eller ändrade arbetslokaler m. m. skärptes. Sanktionsbestämmelserna effektiviserades och utbildningen för bl. a. skyddsombud byggdes ut kraftigt. Antalet yrkesinspektionsdistrikt ökades och den offentliga tillsynsorganisationen förstärktes vidare genom effektivisering av den kommunala tillsynen av mindre arbetsställen (prop. 1973:130, SoU 1973:25 s. 34).
De bestämmelser som fördes in i arbetarskyddslagen fr. o. m. den 1 januari 1974 har förts över i huvudsak oförändrade till den nya lagen. Vissa ändringar och utvidgningar har dock skett mot bakgrunden av de erfarenheter som gjorts. 1 övrigt innebär lagförslaget i väsentliga stycken en helt ny reglering jämfört med vad som nu gäller.
Den föreslagna arbetsmiljölagen är en utpräglad ramlag. Detta innebär att det materiella innehållet i reglerna om arbetsmiljöns beskaffenhet och de kontrollåtgärder som skall kunna sättas in i hög grad bestäms av de tillämpningsföreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen skall kunna utfärda. 1
SoU 1975/76:40
lagen och den därtill knutna arbetsmiljöförordningen finns en rad stadganden som ger styrelsen befogenheter att i nära samverkan med parterna på arbetsmarknaden meddela detaljerade föreskrifter i olika hänseenden.
Inom ramen för den nya lagen skall en vidareutveckling av kraven på arbetsmiljön kunna ske i takt med utvecklingen i samhället i socialt och tekniskt hänseende. Allteftersom styrelsen ger ut föreskrifter kan en mera ingående precisering ske och säkrare underlag skapas för skyddsarbetet. I stor utsträckning har straffsanktioner knutits till brott mot sådana föreskrifter. I övrigt bygger sanktionssystemet vidare på de nuvarande reglerna om föreläggande och förbud mot försumliga arbetsgivare.
Den nya lagstiftningen kommer att ställa anspråk på betydligt ökade resurser för arbetarskyddsmyndigheterna. Utredningen uttalar sig också för en fortsatt kraftig upprustning av resurserna.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1978.
Bl. a. mot bakgrund av de ökade krav på arbetarskyddsverket som en ny lagstiftning om arbetsmiljön kan väntas medföra föreslås i årets budgetproposition inrättandet av 43 nya tjänster vid arbetarskyddsstyrelsen och 37 nya tjänster vid yrkesinspektionen. Riksdagen har godkänt förslagen (SoU 1975/76:31, rskr 1975/76:247).
Av betydelse för arbetsmiljön är även den av riksdagen år 1974 antagna lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond samt de av riksdagen förra året godkända stimulansåtgärderna för arbetsmiljöförbättringar, innebärande att staten tecknar garanti för lån som skall användas för att finansiera förbättringar av arbetsmiljön, i första hand i mindre och medelstora företag. För såväl utnyttjandet av fonden som lånemöjligheten krävs tillstyrkan av de anställdas företrädare i skyddsfrågor.
Arbetsmiljön i vid mening påverkas också av propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m. m. Genom de till propositionen fogade förslagen till lag om medbestämmande i arbetslivet och lag om offentlig anställning blir det möjligt för arbetstagarna att kunna göra sitt inflytande gällande i alla frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Av betydelse för arbetsmiljön är också förslagen i propositionen 1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m. m. Förslagen innebär bl. a. att arbetarskyddsfonden får vidgade uppgifter samt att ett institut inrättas för forskning och utvecklingsarbete kring problem bl. a. rörande individer och grupper i arbetslivet.
Vissa bestämmelser m. m.
I detta avsnitt lämnas bl. a. en redogörelse för vissa bestämmelser i arbetarskyddslagstiftningen m. m. med anknytning till de mera speciella frågor inom arbetsmiljöområdet som tagits upp i motionerna. Beträffande en mera allmän översikt över innehållet i arbetsskyddsförfattningarna hänvisas till
SoU 1975/76:40
den redogörelse som lämnas i arbetsmiljöutredningens slutbetänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag (s. 59-70). Då det gäller detaljbestämmelser som rör skilda arbetsmiljöfrågor hänvisar utskottet till bilaga 1 (SOU 1976:2) till betänkandet.
Företagshälsovård
Principer och riktlinjer för företagshälsovården finns intagna i olika partsöverenskommelser på området. Den av LO och SAF år 1967 ingångna överenskommelsen om riktlinjer för företagshälsovård och lokalt samråd på företagshälsovårdens område har ersatts av ett mellan SAF, LO och PTK nyligen träffat avtal om allmänna regler för arbetsmiljöverksamheten i företagen och om rekommendationer för partssamarbete i företagshälsovårdscentraler (arbetsmiljöavtalet) samt en överenskommelse om riktlinjer för företagshälsovården. Avtalet ger de anställda ett - i förhållande till nu rådande ordning - väsentligt ökat inflytande över företagshälsovården. Enligt överenskommelsen om riktlinjer för företagshälsovården bör en utbyggnad till alla arbetsplatser ske inom ramen för frivilliga överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. År 1975 träffades nytt avtal om kommunal och landstingskommunal företagshälsovård. I avtalet anges att företagshälsovården skall ha en teknisk och medicinsk funktion men också vara psykosocialt förebyggande. Frågor om företagshälsovård för statstjänstemän är fr. o. m. den 1 januari 1974 avtalstillåtna. I årets budgetproposition (bilaga 2 s. 10) föreslås åtgärder för utbyggnad av den statliga företagshälsovården. Åtgärderna bör samordnas på regional nivå, varvid regionindelningen bör sammanfalla med den som statens personalnämnd tillämpar i sin verksamhet. Särskilda hälsoråd föreslås bli inrättade i varje region och till sig få delegerad beslutanderätten i frågor som gäller planeringen av den statliga företagshälsovårdens utbyggnad inom regionen. I varje region bör under hälsorådet inrättas en särskild företagshälsocentral. Riksdagen har godkänt förslagen (InU 1975/76:34, rskr 168).
De anställdas inflytande över företagshälsovården är också befäst i lagstiftningen. En bestämmelse härom finns i 41 a § arbetarskyddslagen enligt vilken bl. a. frågor om företagshälsovård skall behandlas i skyddskommitté. Ett särskilt kontakt- och samrådsorgan - företagshälsovårdsdelegationen - är knuten till arbetarskyddsstyrelsen. I dess uppgifter ingår bl. a. att vara ett centralt kontaktorgan för samråd, samverkan och information för företagshälsovårdens utveckling och att åstadkomma en ändamålsenlig användning av resurserna för företagshälsovård och att svara för samordning och samverkan med samhällets sjukvård. I delegationen finns företrädare för bl. a. myndigheter samt arbetsmarknadens parter.
Enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring är sjukvårdsförmånerna - frånsett dem som utgår i samband med havandeskap - begränsade till att avse ersättning vid sjukdom. Reglerna innebär att ersättning för utgifter
SoU 1975/76:40
vid hälsokontroll inte utgår till försäkrad. Enligt en särskild undantagsbestämmelse kan emellertid arbetsgivare få ersättning för hälsovårdande åtgärder som kommit hans arbetstagare till godo. Enligt bestämmelsen kan försäkringskassa med arbetsgivare som anordnar läkarvård eller vidtar andra sjukvårdande åtgärder, så att kassans utgifter för sjukvårdsersättning kan antas minska, träffa överenskommelse om skälig gottgörelse för arbetsgivarens kostnader. Bland åtgärder av hälsovårdande natur som kan ersättas är t. ex. undersökningar för erhållande av arbetsanställning, kontrollundersökningar, yrkeshygienisk verksamhet o. d. Enligt särskilda tillämpningsföreskrifter får kassan förbinda sig att gottgöra arbetsgivaren högst hälften av hans nettokostnad för sjukvårdande åtgärder. Har arbetsgivaren vidtagit även hälsovårdande åtgärder, får gottgörelsen bestämmas till högst hälften av de sammanlagda kostnaderna för sjuk- och hälsovård under förutsättning att minst hälften av dessa kan antas belöpa på de sjukvårdande åtgärderna. Överenskommelsen skall fastställas av riksförsäkringsverket för att bli gällande.
Utbildning, information och forskning
I fråga om utbildning i arbetarskyddsfrågor intar den till arbetarskyddsstyrelsen knutna utbildningsdelegationen för arbetarskyddsfrågor en central plats. Delegationen skall vara ett organ för samråd och samverkan i utbildningsfrågor på arbetarskyddsområdet och därvid fortlöpande följa behovet av utbildning i arbetarskyddsfrågor för dem som är verksamma i arbetslivet och verka för att sådan utbildning kommer till stånd samt att samordning sker av utbildningsverksamheten på området. Delegationen skall vidare ange riktlinjer för arbetarskyddsutbildningens innehåll och omfattning m. m. för olika kategorier. I delegationen ingår bl. a. företrädare för arbetsmarknadens parter. För en allmän översikt beträffande utbildning och information på arbetsmiljöområdet hänvisas till bilaga 1 (SOU 1976:2 s. 389) till arbetsmiljöutredningens slutbetänkande.
Utbildning a\ företagshälsovårdens funktionärer sker bl. a. inom arbetarskyddsstyrelsen. Arbetarskyddsstyrelsen har de senaste budgetåren årligen anordnat kurser för skyddsingenjörer, företagsläkare, företagssköterskor och dammprovare. I utbildningen av skyddsingenjörer utgör yrkeshygien ett dominerande inslag. Styrelsen räknar med att 90 skyddsingenjörer, 90 företagsläkare, 120 företagssköterskor och 40 dammprovare kommer att genomgå utbildning under budgetåret 1975/76.
Arbetarskyddsstyrelsen arrangerar också sedan ett par år tillbaka fortbildning för förutvarande deltagare i kurser för företagsläkare, skyddsingenjörer och företagssköterskor i form av s. k. arbetsmedicinska kontaktdagar, i vilka flera hundra personer deltar. Styrelsen har också påbörjat en försöksverksamhet med utbildning i arbetsmiljöfrågor för vissa särskilt kvalificerade skyddsombud och annan i skyddsarbetet engagerad, kvalificerad personal.
SoU 1975/76: 40
11 Arbetarskyddsstyrelsen svarar också för utbildningen av den inspekterande personalen inom yrkesinspektionen.
För utbildning av skyddsombud svarar enligt 40 a § arbetarskyddslagen arbetstagare och arbetsgivare gemensamt. SAF, LO och PTK har den 30 maj 1974 träffat en överenskommelse om utbildning i arbetsmiljöfrågor, som avser såväl grundutbildning som vidareutbildning av skyddsombud, arbetsledare och de anställdas representanter i skyddskommitté. Vidareutbildning kan omfatta såväl fördjupade kunskaper inom de ämnesområden vilka ingår i grundutbildningen som specialkurs.
Till utbildning av skyddsombud och vissa andra personalkategorier kan bidrag utgå från arbetarskyddsfonden. Med medel från arbetarskyddsfonden har arbetarskyddsnämnden, som är SAF:s och LO:s gemensamma organ på arbetarskyddsområdet, utarbetat ett gemensamt grundutbildningsmaterial, Bättre arbetsmiljö. Materialet förelåg färdigt i augusti 1974. Hitintills beräknas omkring 175 000 skyddsombud, arbetsledare m. fl. ha läst grundkursen i studiecirklar och på internatkurser. Kompletterande avsnitt till grundkursen har utarbetats eller påbörjats för att anpassa grundkursen till olika områdens och branschers speciella förhållanden och skyddsproblem.
Arbetarskyddsnämnden har vidare inlett ett arbete med att utarbeta material för vidareutbildning beträffande buller, belysning, kemiska hälsorisker, planering och projektering av arbetslokaler, den lokala skyddsverksamheten samt ergonomi. Materialet beträffande buller och belysning är färdigt. En omfattande utbildning och fortbildning i arbetsmiljöfrågor sker även vid ett flertal andra myndigheter och organisationer (se SOU 1976:2 s. 393). RÅ har påbörjat utbildning av åklagare i ämnet brott på arbetslivets område.
Vad gäller utbildningen inom UKÄ-området kan nämnas att en arbetsgrupp, som tillsatts av UKÄ för att stödja och samordna det lokala planeringsarbetet på det arbetsvetenskapliga området, i sin slutrapport (UKÄrapport 1975:3) ger förslag till uppbyggnad av arbetsvetenskap!ig utbildning och forskning inom universitetsorganisationen. UKÄ har till utbildningsdepartementet redovisat ett program för utbyggnad av den arbetsvetenskapliga verksamheten vid universitet och högskolor. I årets budgetproposition (bilaga 10 s. 334) har föreslagits inrättande av en professur i sociologi, särskilt arbetsmarknadssociologi, i Göteborg och en professur i tillämpad psykologi med inriktning på ergonomisk forskning i Umeå. Riksdagen har godkänt förslagen (UbU 1975/76:20 s. 27). Bemyndigande har tidigare lämnats för en professur i arbetslivets socialpsykologi i Luleå.
Med anledning av önskemålet i motionen 1975/76:1234 om ökad forskning beträffande de psykosociala arbetsmiljöproblemen kan nämnas att anslagen från arbetarskyddsfonden fortlöpande ökar. Utskottet gav förra året en redogörelse för olika forskningsprojekt avseende sådana problem, till vilken här hänvisas (SoU 1975:4 s. 30). Flera projekt har därefter påbörjats med stöd från fonden. Av dessa kan nämnas ett projekt rörande tjänstemännens arbetsmiljöer. Inom ramen för projektet skall undersökas i vilken
SoU 1975/76:40
utsträckning olika tjänstemannagrupper upplever påfrestning och stress i arbetet.
Arbetarskyddsstyrelsen bedriver också en omfattande informationsverksamhet.
Med anledning av yrkandet i motionen 1975/76:1292 om information m. m. till invandrare kan nämnas att arbetarskyddsstyrelsen har utarbetat ett meddelande (1972:16) som behandlar invandrare och arbetarskydd. I meddelandet framhålls nödvändigheten av att ta hänsyn till språksvårigheterna och ovanan vid svenska arbetsförhållanden för att invandrare verkligen skall kunna förstå information om riskerna i arbetet. Ifrån denna utgångspunkt ges råd om vilka åtgärder som bör vidtas. Arbetarskyddsstyrelsen har översatt vissa av sina anvisningar till andra språk, främst finska och serbokroatiska. Genom förfrågningar till yrkesinspektionsdistrikten hämtar styrelsen upplysningar om vilka anvisningar som i första hand bör översättas.
På förslag av invandrarutredningen har också genomförts åtgärder som är ägnade att främja invandrarnas anpassning i arbetslivet. Ett exempel härpå är lagen (1972:650) om rätt till ledighet och lön vid deltagande i svenskundervisning för invandrare. Mellan arbetsmarknadens parter har träffats överenskommelser om företagsintroduktion av invandrare. SAF, LO och invandrarverket har år 1975 gemensamt utarbetat en handledning beträffande invandrarfrågor i företag. Regeringen har i oktober 1975 inrättat invandrarrådet. Invandrarrådet är knutet till arbetsmarknadsdepartementet. I rådet ingår bl. a. företrädare för invandrarorganisationer samt för arbetsmarknadens parter.
Gränsvärden m. m.
Arbetarskyddsstyrelsen har år 1974 utfärdat anvisningar (nr 100) om hygieniska gränsvärden för luftföroreningar. I anvisningarna, som trätt i kraft den 1 januari 1975, finns dels föreskrifter om gränsvärdenas innebörd och användning, dels en förteckning över gränsvärden för ett antal ämnen med särskilt angivande av bl. a. huruvida ämnena har cancerframkallande egenskaper, dels ock en särskild förteckning över vissa cancerframkallande ämnen, som inte får användas i arbetslivet eller som endast får användas efter anvisningar av yrkesinspektionen eller som har gränsvärde enligt gränsvärdelistan. Enligt anvisningarna har som underlag för värdena framför allt använts dokumentation som utgivits av National Institute for Occupational Safety and Health (NIOSH), Occupational Safety and Health Administration (OSHA) och American National Standards Institute (ANSI), av Arbeitsstoffkommission der Deutschen Forschungsgemeinschaft i Tyska Förbundsrepubliken (BRD) och av den tjeckiska gränsvärdeskommittén. Vidare har information i löpande facklitteratur och svenska erfarenheter samt tillgängliga publikationer från internationella arbetsbyrån i Genéve (ILO) utnyttjats.
SoU 1975/76:40
13 Vid sidan av arbetarskyddslagstiftningen gäller bestämmelserna i lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor. Lagen medger en skärpt produktkontroll över varor som med hänsyn till sina kemiska eller fysikaliskkemiska egenskaper och hantering kan befaras medföra skada på människor eller i miljön. Om det är av särskild betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt kan regeringen föreskriva att lagen även skall tillämpas på annan vara. Lagen innehåller grundläggande bestämmelser om tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga varor samt bemyndigar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att ingripa mot olika kemiska varor bl. a. genom föreskrift att viss vara får hanteras eller importeras endast efter särskilt tillstånd eller under särskilt villkor. Även totalförbud mot viss vara kan meddelas.
1 detta sammanhang bör också nämnas att statsmakterna år 1974 beslutat om utveckling av ett informationssystem för miljövården (prop. 1974:46, JoU 1974:20). Syftet med systemet är att med hjälp av bl. a. ADB-teknik ge myndigheter, organisationer och enskilda tillgång till för reformarbetet på miljöområdet erforderliga data. I miljövårdens informationssystem skall bl. a. ingå information om hälso- och miljöfarliga varor samt information av betydelse från arbetsmiljösynpunkt. Systemet skall utvecklas successivt under anpassning till aktuella krav. Ansvaret för utvecklingsarbetet ankommer på en särskild miljödatanämnd, som bl. a. har till uppgift att lämna förslag till det närmare innehållet i informationssystemet. Statskontoret som medverkar i miljödatanämndens projekt har i januari i år lagt fram ett förslag om försöksverksamhet avseende användningen av ADB för information om arbetsmiljön.
Inom produktkontrollnämndens kansli har påbörjats arbete med att förbereda en fullständig och fortlöpande kartläggning av kemiska ämnen och beredningar med avseende på bl. a. varornas sammansättning och omsättning. Avsikten är att årliga rapporter från tillverkare och importörer skall ligga till grund för produktregistret.
Arbetarskyddsstyrelsen har i september 1975 utfärdat nya anvisningar om asbest (nr 52) vilka innebär en väsentlig skärpning i förhållande till vad som tidigare gällt. I anvisningarna föreskrivs bl. a. att asbest och asbesthaltigt material som ger upphov till asbesthaltigt damm om möjligt inte skall användas i arbetslivet utan skall ersättas med mindre hälsofarligt ämne. Genom särskilda meddelanden därefter har användningen av asbest ytterligare begränsats. Av dessa kan nämnas följande.
Arbetsgivare som använder asbest eller asbesthaltigt material har uppmanats att anmäla detta till yrkesinspektionen och skyddsombud, som är osäkra om anmälan gjorts, att själva göra anmälan (meddelande 1975:24).
S. k. blå asbest, som tidigare fick användas efter anvisningar från yrkesinspektionen, får numera inte användas i arbetslivet (meddelande 1975:24). Asbest får efter utgången av juni 1976 inte användas vid arbete med framställning av färg, lim, spackel, fogmaterial och liknande produkter. Produkter
SoU 1975/76:40
av angivet slag, som innehåller asbest, får inte användas i arbetslivet efter utgången av 1976 (meddelande 1976:7). Arbetstagare får efter utgången av juni 1976 inte sysselsättas i arbeten med nyinstallation av asbestcementprodukter. Redan utförda installationer av asbestcementprodukter får efter utgången av juni 1976 underhållas eller kompletteras med asbestcementprodukter endast om detta är nödvändigt för att den ursprungliga installationen skall kunna användas. Vissa sådana produkter får dock användas intill utgången av 1977, nämligen skivor av asbestcement för isolering mot brand i byggnader, skivor av asbestcement för beklädnad av yttertak samt rör av asbestcement för användning som vatten- och avloppsrör eller i fjärrvärmekulvertar (meddelande 1976:8). Nivågränsvärdet för asbest (utom krokidolit) som nu är bestämt till 2 fiber/ml skall efter juni månad 1976 vara 1 fiber/ml (meddelande 1976:9). Arbetarskyddsstyreisen har tillsatt en särskild arbetsgrupp, vari ingår företrädare för bl. a. styrelsen och arbetsmarknadens parter, som skall kartlägga användningen av asbest i arbetslivet. Syftet med gruppens arbete är att få fram underlag för ställningstaganden till i vilka fall asbest och asbesthaltigt material kan få hanteras i fortsättningen.
Med hänsyn till i gruvor och bergbyggen förekommande dieselavgaser finns särskilda anvisningar i arbetarskyddsstyrelsens Berganvisningar (nr 67). De nivåer som där anges ligger under de gränsvärden som i övrigt är tillåtna för gaser enligt styrelsens anvisningar om hygieniska gränsvärden (nr 100). Anvisningarna reviderades senast i september 1974.
Lokalt skyddsarbete och medinflytandefrågor i övrigt
Enligt 40 § arbetarskyddslagen skall på arbetsställe där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsätts bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses också på annat arbetsställe om arbetsförhållandena påkallar det. Skyddsombud utses av lokal facklig organisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns ej sådan organisation utses skyddsombud av arbetstagarna. För arbetsställe där skyddsombud ej tillsatts äger yrkesinspektionen, om förhållandena påkallar det, medge att lokal avdelning av sådan organisation, som är att anse som huvudorganisation enligt lagen (1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt, utser skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare (regionalt skyddsombud). Om mer än ett skyddsombud finns på visst arbetsställe skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet. I lagen finns också bestämmelserom skyddsombuds rättigheter och befogenheter. Sålunda föreskrivs i 40 b § att, om visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa och rättelse inte genast kan uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren, skyddsombud kan bestämma att arbetet skall avbrytas i avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen.
SoU 1975/76:40
15 I 41 § ges vissa regler om skyddskommitté. Skyddskommitté skall finnas vid arbetsställe där minst 50 arbetstagare regelbundet sysselsätts och vara sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och arbetstagarna. Skyddskommitté skall tillsättas även vid arbetsställe med mindre antal arbetstagare om det begärs av arbetstagarna. Företrädare för de anställda utses av lokal facklig organisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns ej sådan organisation utses företrädare av arbetstagarna.
Med anledning av yrkandet i motionen 1975/76:1262 beträffande arbetstagarnas representation i yrkesinspektionsnämnderna kan nämnas följande. Yrkesinspektionsnämnd finns i vart och ett av distrikten inom yrkesinspektionen. Enligt instruktionen för yrkesinspektionen (SFS 1973:847) skall nämnden bestå av chefen för distriktet, som är ordförande, samt åtta ledamöter som utses av regeringen efter förslag av parterna. LO föreslår två, TCO en, SACO/SR en, SAF två, statens avtalsverk en samt Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet gemensamt en av ledamöterna.
Vissa utvärderings- och ersättningsfrågor
Olika former av statistik och register kan tjäna som underlag för utvärdering av det eventuella sambandet mellan sjukdom eller ohälsa och arbetsmiljön.
Den officiella yrkesskadestatistiken utarbetas av riksförsäkringsverket och publiceras i Sveriges officiella statistik, där den sedan år 1955 har titeln Yrkesskador. Statistiken redovisas i 24 tabeller efter olika indelningsgrunder och skiljer på arbetsolycksfall, färdolycksfall och yrkessjukdomar. Skadorna fördelas bl. a. efter företagens näringsgren och storleksklass, efter orsak, händelseförlopp och svårighetsgrad. Förutom den officiella yrkesskadestatistiken görs en mängd interna statistiska sammanställningar inom statliga verk, branschorganisationer och företag. Arbetarskyddsverket har en yrkesskadestatistik som huvudsakligen tillkommit för att ge underlag för det förebyggande arbetarskyddet. Materialet för statistiken utgörs främst av yrkesskadeanmälningar. Utöver yrkesskadestatistiken finns en lång rad register eller statistiska produkter som kan vara av värde när det gäller att belysa sambandet mellan ohälsa och arbetsmiljön. Ett av dessa är socialstyrelsens cancerregister. Alla cancerfall som diagnostiseras på sjukhus eller av patolog i Sverige skall anmälas till registret. Antalet anmälningar uppgår till omkring 28 000 per år. Registret har förts sedan 1958.
F. n. utgår ersättning vid skada i arbetet enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Förslag om en helt ny lagstiftning beträffande ersättning vid skada i arbetet läggs fram i propositionen 1975/76:197 med förslag till lag om arbetsskadeförsäkring.
SoU 1975/76:40
16 Arbetspauser samt ensamarbete
En bestämmelse om arbetspauser är intagen i 18 § arbetarskyddslagen. Enligt bestämmelsen skall under arbetstiden erforderligt antal lämpligt avpassade och förlagda arbetspauser beredas arbetstagaren om arbetet på grund av samband med mekaniskt driven arbetsprocess eller till följd av annat förhållande kräver ihållande anspänning eller eljest är särskilt påfrestande. Arbetspaus är ett på förhand bestämt kortvarigt uppehåll för att bereda arbetstagaren avkoppling från arbetet och är inte att anse som rast.
Däremot finns inte i gällande arbetarskyddslag några bestämmelser om ensamarbete. Genom 4 § arbetarskyddskungörelsen fästs emellertid uppmärksamheten på det behov av skyddsåtgärder som kan finnas vid olika slag av ensamarbete med hänsyn till föreliggande olycksfallsrisk. Därutöver finns en rad anvisningar från arbetarskyddsstyrelsen med föreskrifter rörande vissa former av ensamarbete.
Tidigare riksdagsbehandling
Merparten av de frågor som tas upp i de i betänkandet behandlade motionerna har vid flera tidigare tillfällen varit föremål för riksdagens bedömning. Åtskilliga behandlades förra året i utskottets betänkande SoU 1975:4. Detta gäller följande yrkanden. Utredning om företagshälsovårdens utbyggnad m. m. (motionen 1975/76:474), statsbidrag till företagshälsovården (motionen 1975/76:1234), obligatorisk företagshälsovård (motionen 1975/76: 2064), översyn av utbildningsverksamheten inom arbetsmiljöområdet (motionen 1975/76:357), de anställdas inflytande över arbetsmiljön (motionen 1975/76:2064), utseendet av skyddsombud och skyddskommittéer (motionen 1975/76:1243), forskning rörande psykosociala arbetsmiljöproblem (motionen 1975/76:1234), möjligheter till pauser i arbetet m. m. (motionen 1975/76:754), ensamarbete (motionen 1975/76:564) samt frågor om hygieniska gränsvärden (motionen 1975/76:1249). Utskottet avstyrkte yrkandena och utskottets hemställan bifölls av riksdagen. Beträffande motiveringarna till utskottets ställningstaganden hänvisas till betänkandet.
Frågor gällande dieseldrift liknande dem i motionen 1975/76:1276 behandlades av utskottet senast 1974 (SoU 1974:4) och frågan om en arbetsmiljöfond, som förs fram i motionen 1975/76:1234, har utskottet tagit ställning till i sitt betänkande SoU 1975:16. I betänkandet SoU 1975/76:4 belyste utskottet utförligt frågor rörande epoxi, som har samband med kraven i motionen 1975/76:1289. Även i dessa fall har utskottet hemställt att motionsyrkandena skulle avslås, vilket bifallits av riksdagen. Beträffande motiveringarna hänvisas till respektive betänkande.
Beslut beträffande fråga huruvida utskottet med stöd av 3 kap. 7 § riksdagsordningen skulle väcka förslag hos riksdagen till lagstiftning som innebär bl. a. förbud mot import och användning av asbest och asbesthaltiga material fattades av utskottet i december 1975. Den i ärendet avsedda lag -
SoU 1975/76:40
stiftningen överensstämmer med den lagstiftning som krävs i motionen 1975/76:765. Utskottet beslöt att inte väcka sådant förslag (SoU:s protokoll 1975-02-12).
Pågående översyn m. m.
Tidigare i betänkandet har givits en allmän översikt av förslagen i arbetsmiljöutredningens slutbetänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag. Där nämns också propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform och vidare förslagen i propositionen 1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m. m.
Av andra nyligen överlämnade förslag kan nämnas yrkesskadestatistikkommitténs betänkande (SOU 1976:17) Skador i arbetet. Förslaget har betydelse bl. a. för det förebyggande arbetarskyddet. Utredningen föreslår ett informationssystem om yrkesskador som dels möjliggör statistiska bearbetningar, dels medger framtagning av enskilda skadeanmälningar eller skadeanmälningar för grupper av skadefall som kan vara av intresse för ytterligare analyser. Ett uppdrag som utredningen haft att - förutom uppgifter om yrkesskador - använda annan tillgänglig information, som kan belysa samband mellan sjukdom eller ohälsa och arbetet, föreslås bli föremål för fortsatt utredningsarbete.
Arbetsmiljöutredningen har föreslagit att företagshälsovården och frågor
1 nära anknytning därtill belyses i ytterligare undersökningar. Efter regeringens bemyndigande har därefter arbetsmarknadsministern tillsatt en utredning för företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. Enligt sina direktiv skall utredningen ge förslag om utbyggnadstakt, personalbehov och kompetenskrav för personalen inom företagshälsovården. Målet för utbyggnaden skall vara att alla löntagare skall ha tillgång till företagshälsovård. Takten för att uppnå målet skall bestämmas av arbetsmarknadens parter. En särskild fråga för utredningen blir att bedöma lämplig organisation av företagshälsovården i små och geografiskt spridda företag. Utredningen skall också pröva lämpliga vägar inom utbildningsväsendet som bas för specialutbildningen i företagshälsovård samt behandla andra utbildningsfrågor. En uppgift därvid blir att utreda behovet av olika miljötekniker i arbetslivet. I direktiven betonas vikten av att en samlad bedömning av såväl den medicinska som den tekniska delen av företagshälsovården kommer till stånd. Det finns anledning räkna med att ett avtal om inriktningen av företagshälsovården på det statliga området kommer att ingås inom den närmaste tiden mellan avtalsverket och de anställdas huvudorganisationer.
I den nämnda propositionen 1975/76:105 anför föredragande statsrådet att det under remissbehandlingen av arbetsrättskommitténs förslag, som ligger till grund för propositionen, ställts krav om bl. a. facklig vetorätt och självbestämmanderätt i vissa frågor, såsom arbetsmiljön, personalpolitiken,
2 Riksdagen 1975/76. 12 sami Nr 40
SoU 1975/76:40
arbetstidens förläggning och löneformen. Dessa frågor kommer att behandlas av en ny utredning som kan väntas bli tillsatt senare i år.
Frågor rörande arbetsmiljön behandlas f. n. av flera internationella organisationer. ILO har på dagordningen för årets arbets konferens vissa sådana frågor.
Utskottet
Inledning
Under senare år har ett omfattande reformarbete på arbetsmiljöns område pågått och väsentliga förbättringar uppnåtts. Arbetsmiljöutredningen har i sitt i början av året avgivna slutbetänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag föreslagit en helt ny lagstiftning för området. Tidigare har på grundval av utredningens förslag betydelsefulla förändringar genomförts i arbetarskyddslagstiftningen. Genom bestämmelser, som trädde i kraft den 1 januari 1974, gavs den lokala skyddsorganisationen på arbetsplatserna en stärkt ställning. Bland andra reformer som bidragit till att främja arbetsmiljön i vid mening kan nämnas lagarna om anställningsskydd och lagen om facklig förtroendemans ställning. För arbetarskyddsstyrelsens del har reformverksamheten inneburit dels förändringar av organisatorisk art, dels ett stort tillskott av personal. Härigenom har styrelsen kunnat intensifiera bl. a. arbetet med att ta fram nya arbetarskyddsföreskrifter. Här kan också erinras om att en arbetsmedicinsk filial har inrättats i Umeå. Även yrkesinspektionen har tillförts avsevärda personalförstärkningar. Samtidigt har yrkesinspektionen tilldelats vidgade arbetsuppgifter och fått en delvis ny organisation. Genom beslut av 1971 års riksdag inrättades arbetarskyddsfonden, som finansieras med en arbetsgivaravgift. Fonden ger bidrag till forskning, utbildning och upplysning på arbetsmiljöns område.
Av avgörande betydelse för hur förhållandena på arbetsmiljöområdet skall utvecklas under överskådlig framtid blir det ovan nämnda förslaget till ny arbetsmiljölagstiftning och de förslag i övrigt som utredningen lagt fram. Den av utredningen föreslagna arbetsmiljölagen har fått formen av en ramlag, vilket innebär att det materiella innehållet i reglerna i stor utsträckning kommer att bestämmas av de tillämpningsföreskrifter som arbetarskyddsstyrelsen i nära samverkan med parterna på arbetsmarknaden skall kunna utfärda. Arbetsmilöutredningens förslag remissbehandlas f. n. Det är regeringens avsikt att proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen under riksmötet 1976/77.
Ett annat bidrag till insatserna för att åstadkomma en god arbetsmiljö är yrkesskadestatistikkommitténs betänkande (SOU 1976:17) Skador i arbetet. Förslagen i betänkandet syftar till att åstadkomma en arbetarskyddsanpassad yrkesskadestatistik, som kan användas som underlag i det förebyggande arbetet inom arbetarskyddet. Möjligheterna att, utöver uppgifter om yrkesskador, använda annan information för att belysa sambandet mellan
SoU 1975/76:40
sjukdom eller ohälsa och arbete bör enligt utredningen bli föremål för fortsatt utredningsarbete.
Arbetsmiljöutredningens betänkande innehåller inget slutligt förslag i fråga om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. Dessa för arbetsmiljön väsentliga frågor kommer att behandlas av en av arbetsmarknadsministern nyligen tillsatt utredning.
Av betydelse för arbetsmiljön i vid bemärkelse är den nyligen framlagda propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m. m. Förslagen omfattar en lag om medbestämmande i arbetslivet och en lag om offentlig anställning. Förslagen bygger på principen att arbetstagarinflytandet skall kunna göras gällande i alla frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. En betydelse för arbetsmiljön i vid bemärkelse kan också tilläggas det institut för forskning kring arbetslivsfrågor som föreslås i propositionen 1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m. m. Förslagen medför för arbetarskyddsfondens del vidgade arbetsuppgifter, innebärande att fonden får ett programansvar för sådan forskning som avser bl. a. individens problem i arbetslivet. Slutligen kan nämnas att SAF, LO och PTK i dagarna träffat dels ett avtal om allmänna regler för arbetsmiljöverksamheten i företagen och om rekommendationer för partssamarbete i företagshälsovårdscentraler (arbetsmiljöavtalet), dels en överenskommelse om riktlinjer för företagshälsovården. De båda överenskommelserna träder i kraft den 1 maj 1976.
Utskottet behandlar i de följande avsnitten tillhopa 16 motioner som avser arbetsmiljöfrågor. Åtskilliga av motionsyrkandena har tidigare behandlats av utskottet, i många fall så sent som år 1975. När utskottet i det följande hänvisar till sitt ställningstagande nämnda år utan att ange visst betänkande avses betänkandet SoU 1975:4.
Företagshälsovård
I december 1975 utfärdade socialministern direktiv till en utredning om ny lagstiftning för hälso- och sjukvården. Direktiven innehåller bl. a. ett uppdrag till utredningen att uppmärksamma frågan om företagshälsovården.
I motionen 1975/76:474 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs om kompletterande direktiv till utredningen för utbyggnaden av företagshälsovården. Motionärerna vill att landstingen skall vara huvudmän för företagshälsovården, som skall ställas under de anställdas insyn och kontroll. Vidare hemställs att det i de begärda direktiven skall anges ett i motionen preciserat utbyggnads- och utbildningsprogram som skall leda till företagshälsovård för alla senast år 1985 samt att de grundläggande kostnaderna för företagshälsovården skall täckas genom arbetsgivaravgifter. Motionärerna anför vidare att endast ca en fjärdedel av landets arbetstagare har tillgång till företagshälsovård och att utbildningen av personal härför försummats. Företagshälsovården måste enligt motionärerna samordnas med övriga häl -
SoU 1975/76:40
so- och sjukvårdsresurser för vilka landstingen är huvudmän, varigenom det bl. a. blir möjligt att ge de mindre arbetsställena tillgång till företagshälsovård.
I motionen 1975/76:2064 (yrkandet 2) av herr Ahlmark m. fl. (fp) yrkas att riksdagen skall föreläggas förslag om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård. Ett sådant förslag kan enligt motionärerna lämpligen läggas fram i propositionen med anledning av arbetsmiljöutredningens slutbetänkande.
Som utskottet angett i inledningen har nyligen tillsatts en utredning om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. Målet för utbyggnaden av företagshälsovården skall enligt direktiven vara att alla löntagare skall ha tillgång till företagshälsovård. Utbyggnaden av företagshälsovården skall, liksom nu, ske på frivillighetens väg, och frågor om företagshälsovårdens innehåll m. m. regleras genom avtal och överenskommelser mellan parterna. Takten för målets förverkligande skall bestämmas av arbetsmarknadens parter under hänsynstagande till de resurser som kan ställas till förfogande. Härvid åsyftas såväl direkta resurser avsatta genom avtal mellan parterna som tillgången till personal etc. Delar av arbetsmarknaden omfattas inte av avtal om företagshälsovård. Om utredningen finner att en utbyggnad beträffande dessa områden inte är att förutse, bör utredningen överväga alternativa vägar att åstadkomma en sådan utbyggnad. Direktiven innehåller också ett uppdrag att pröva frågan om en ändamålsenlig fördelning och planering av läkarresurserna inom företagshälsovården. Utredningen skall också ta upp frågor rörande utbildning av företaghälsovårdens personal. En särskild uppgift för utredningen blir att göra en allmän bedömning av hur företagshälsovården vid små och geografiskt spridda företag skall läggas upp. I direktiven understryks också att såväl nu gällande arbetarskyddslagstiftning som den av arbetsmiljöutredningen föreslagna arbetsmiljölagen utgår från att arbetsgivarna skall tillhandahålla de resurser som behövs för de anställda från säkerhets- och hälsosynpunkt. Häri ingår företagshälsovården som en viktig del. Av den redovisning som här lämnats för vissa av de uppgifter som tilldelats utredningen om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten framgår att utredningen kommer att behandla sådana frågor som tas upp i motionen 1975/76:474. Beträffande den särskilda frågan om huvudmannaskap kan nämnas att, enligt de principer som råder nu, företagshälsovården kan vara inbyggd i företagen, om dessa är tillräckligt stora för att ha egen företagshälsovård. För övriga arbetsplatser är det vanligt att företagshälsovården ordnas genom olika former av samverkan, t. ex. genom företagshälsovårdscentraler som är gemensamma för flera företag. Möjligheterna till samarbete med samhällets hälso- och sjukvård är här av särskild betydelse. Organisationsmodellerna har sin utgångspunkt i de riktlinjer för företagshälsovård som antogs av SAF och LO år 1967. Som inledningsvis angetts har i dagarna ett arbetsmiljöavtal träffats mellan SAF, LO och PTK. Avtalet ger de an -
SoU 1975/76:40
ställda ett väsentligt ökat inflytande över bl. a. företagshälsovården. Då det gäller det statliga området finns det anledning räkna med att ett avtal om riktlinjer för företagshälsovården kommer att ingås inom kort. För kommunal och landstingskommunal företagshälsovård gäller ett avtal från 1975.
Under hänvisning till den lämnade redovisningen avstyrker utskottet motionen 1975/76:474.
Utskottet framhöll förra året vid behandlingen av ett motionsyrkande som var likartat med det här behandlade yrkandet i motionen 1975/76:2064 (yrkandet 2), att ett uttalande om obligatorisk företagshälsovård inte skulle påskynda utbyggnaden av företagshälsovården. Utskottet har inte ändrat sin inställning i frågan. Utskottet anser i stället att man bör pröva en utbyggnad av företagshälsovården i enlighet med de principer och de praktiska lösningar som anges i direktiven för utredningen om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. Utskottet som också hänvisar till de ovan angivna överenskommelserna på arbetsmarknaden om företagshälsovård avstyrker sålunda motionsyrkandet.
Utskottet behandlar i detta sammanhang också motionen 1975/76:1234 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt däri yrkas en utredning om statsbidrag till företagshälsovården i syfte att stimulera företagen till en ökad satsning på en fullständig företagshälsovård omfattande även den tekniska delen härav.
Enligt lagen om allmän försäkring är sjukvårdsförmånerna i princip begränsade till att avse ersättning vid sjukvård. Utgifter vid hälsokontroll kan i allmänhet inte ersättas. Däremot kan enligt särskild bestämmelse arbetsgivare få ersättning för hälsovårdande åtgärder som kommit hans arbetstagare till godo. Om arbetsgivare anordnar läkarvård eller vidtar andra sjukvårdande åtgärder så att försäkringskassas utgifter för sjukvårdsersättning kan antas minska, kan kassan med arbetsgivaren träffa överenskommelse om skälig gottgörelse för dennes kostnader.
Som utskottet anförde förra året vid behandlingen av ett liknande motionsyrkande har socialstyrelsen regeringens uppdrag att verkställa en utredning om utvecklingen av hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård (hälsokontrollundersökningen) samt att därvid undersöka hur denna verksamhet kan författningsmässigt och organisatoriskt inordnas i det system som gäller för den av samhället bedrivna sjukvården. Enligt direktiven till utredningen om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten bör utredningen i sitt arbete beakta de överväganden som kan väntas från socialstyrelsens utredning. 1 direktiven för den nya företagshälsovårdsutredningen anges också att det i sammanhanget bör uppmärksammas bl. a. att riksförsäkringsverket och socialstyrelsen har i uppdrag att se över den allmänna försäkringens ersättningsregler för sjukvården inom bl. a. företagshälsovården. Resultatet av socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets utredningsverksamhet kan väntas föreligga senare i år. Utredningarnas arbete bör inte föregripas. Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:1234, såvitt här är i fråga.
SoU 1975/76:40
22 Utbildning, information och forskning
1 flera motioner tas upp frågor rörande utbildning och i anknytning därtill också frågor rörande information och forskning. I motionen 1975/76:357 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen tar initiativ till en samlad översyn för att få till stånd en utvidgad utbildningsverksamhet inom arbetsmiljöområdet samt åtgärder för att tillgodose aktuella forskningsbehov. I sju punkter preciseras de områden den begärda översynen bör behandla. Häri ingår bl. a. frågor om utbildning av skyddsombud och personal inom företagshälsovården samt utbyggnaden av den yrkesmedicinska verksamheten. En särskild utredning bör tilldelas uppgiften att samordna den utbildning som bedrivs inom högskolan och vid arbetarskyddsstyrelsen och i samband därmed ge förslag till en kvalificerad utbildning för yrkeshygieniker. I övrigt berörs behovet av resurser vid arbetarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning samt tillgången till för arbetsmiljöstudier nödvändig information som företag och myndigheter förfogar över.
Motionsyrkanden av likartad innebörd som det nu föreliggande behandlades senast förra året av utskottet. Utskottet anförde därvid bl. a. att ökad uppmärksamhet i vad gäller utbildningsfrågorna är av väsentlig betydelse när det gäller åtgärder för att komma till rätta med dåliga arbetsmiljöer. Utskottet avstyrkte emellertid i sitt av riksdagen godkända betänkande yrkandet med hänvisning till de initiativ för en utvidgad utbildning i arbetsmiljöfrågor, som tagits bl. a. av arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadens parter samt universitetskanslersämbetet (UKÄ). Utskottet vill beträffande frågor, som skulle omfattas av en sådan samlad översyn som ovan angivits, framhålla följande. De sakkunniga som tillkallats för att utreda företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten behandlar vissa övergripande utbildningsfrågor. De skall bl. a. pröva vilka utbildningsvägar inom utbildningsväsendet som lämpar sig som bas för specialutbildning i företagshälsovård. Ett annat exempel är utredningens uppdrag att överväga i vilken utsträckning företagsläkarutbildningen kan samordnas med den reguljära vidareutbildningen av läkare. Vidare kan nämnas det arbete som nu slutförts av en samrådsgrupp för arbetsvetenskapi ig utbildning och forskning som tillsattes av UKÄ 1973. Arbetsgruppen hade i uppdrag att stödja och samordna det lokala planeringsarbetet på det arbetsvetenskapliga området. 1 sin slutrapport (UKÄ-rapport 1975:3) ger gruppen förslag till uppbyggnad av arbetsvetenskaplig utbildning och forskning inom universitetsorganisationen. Förslagen gäller i första hand de områden av arbetsvetenskapen som är av gemensamt intresse för flera fakulteter. UKÄ har härefter till utbildningsdepartementet redovisat ett program för utbyggnad av den arbetsvetenskapliga verksamheten vid universitet och högskolor. Som ett led i strävandena att förstärka den arbetsvetenskapliga forskningen har i årets budgetproposition (bilaga 10) föreslagits inrättandet av vissa professurer. Förslagen har godkänts av riksdagen (UbU 1975/76:20, s. 27). En professur i sociologi, särskilt arbetsmarknadssociologi, inrättas i Göteborg,och en professur i tillämpad psykologi
SoU 1975/76: 40
med inriktning mot ergonomisk forskning tillkommer i Umeå. Bemyndigande har tidigare lämnats för inrättande av en professur i arbetslivets socialpsykologi i Luleå. Det är i sammanhanget väsentligt att också nämna att innehavare av tjänst som professor eller laborator vid arbetarskyddsstyrelsen har skyldighet att meddela undervisning inom universitetsorganisation. En central roll i sammanhanget harden till arbetarskyddsstyrelsen knutna utbildningsdelegationen för arbetarskyddsfrågor. Denna delegation är ett organ för samråd och samverkan i utbildningsfrågor mellan arbetsmarknadens parter, arbetarskyddsstyrelsen och arbetarskyddsfonden och skall arbeta med arbetslivets behov av utbildning i arbetsmiljöfrågor, främst med tanke på skyddsombud och arbetsledare.
Här bör också nämnas att förslagen i den nyligen framlagda propositionen 1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmanderätt i arbetslivet m. m. står i överensstämmelse med vad som anförs i motionen om inriktningen av forskningen på arbetsmiljöns område. I propositionen föreslås bl. a. att arbetarskyddsfonden skall få vidgade uppgifter och att ett särskilt forskningsinstitut skall inrättas med huvudsaklig inriktning på bl. a. problem som rör individer och grupper i arbetslivet. 1 propositionen understryks att verksamheten vid institutet skall ha en praktisk problemlösande inriktning. Slutligen bör nämnas att arbetsmiljöutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag betonar behovet av fördjupad undervisning inom hela undervisningsområdet och en anpassning av undervisningsmaterialet till den nya lagstiftningen.
Den lämnade redovisningen visar att flera initiativ tagits för att fl till stånd en utveckling och samordning av utbildningsverksamheten inom arbetsmiljöns område. Behovet av forskning har därvid också beaktats. Åtgärderna ligger i linje med motionens huvudyrkande. Under hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1975/76:357. De särskilda frågor som tas upp i olika punkter under motionens yrkande påkallar enligt utskottets mening inte heller någon riksdagens åtgärd. Beträffande dessa frågor må - utan att fullständighet åsyftas - utöver det ovan anförda nämnas följande. Då det gäller utbyggnaden av yrkesmedicinska kliniker hänvisar utskottet även till utskottets betänkande SoU 1975/76:42 med anledning av motioner om vissa medicinska specialiteter m. m. För grundutbildning av skyddsombud finns ett studiematerial, benämnt Bättre arbetsmiljö, som sammanställts av arbetarskyddsnämnden med bidrag från arbetarskyddsfonden och lagts upp i studiecirkelform. Ca 175 000 skyddsombud, arbetsledare m. fl. beräknas hitintills ha genomgått grundutbildningen. Studiematerial för vidareutbildning av dem som erhållit grundutbildning tas nu fram bl. a. av arbetarskyddsnämnden. Studiematerialet gäller ämnesområdena planering och projektering av arbetslokaler, ergonomi, kemiska hälsorisker samt den lokala skyddsverksamheten. Studiematerial om buller och om belysning föreligger redan. Därutöver framställer flera huvudorganisationer studiematerial för vidareutbildning på arbetsmiljöom rådet. Arbetarskyddsstyrelsen har försöks -
SoU 1975/76: 40
vis anordnat en kurs för vidareutbildning av kvalificerade skyddsombud. Avsikten är att dessa skyddsombud i sin tur skall verka som utbildare. När erfarenheterna från försöksverksamheten utvärderats kommer ställning att tas till fortsatt kursverksamhet av denna typ. Arbetsmiljöutredningens förslag kan också väntas tillföra utbildningen för skyddsombuden ytterligare innehåll. 1 anledning av vad som anförs i motionen om resursbehovet vid arbetarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning vill utskottet framhålla att tillsynsavdelningen kontinuerligt under de senaste åren tillförts resurser, bl. a. i form av nya tjänster, och för nästa budgetår erhåller ett tillskott av 24 tjänster. I motionen framhålls också vikten av tillgång till för arbetsmiljöstudier nödvändig information från företag och myndigheter. Skyddsombuden har i dag enligt 40 a § arbetarskyddslagen rätt att få den information de behöver för sitt arbete. Arbetsmiljöutredningen har velat förstärka denna rätt och föreslår att det skall bli en skyldighet för arbetsgivaren att underrätta skyddsombudet om förändringar av betydelse för skyddsförhållanden inom hans område. Slutligen kan nämnas att ett genomförande av förslagen i propositionen 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m. m. kommer att ytterligare stärka arbetstagarnas möjligheter till information. Föredragande statsrådet anför i propositionen i det avsnitt som rör rätt till information, att riktpunkten bör vara att det inte skall finnas några begränsningar i rätten till insyn i arbetsgivarens verksamhet och till information om sådana förhållanden som är av betydelse för arbetstagarna.
I motionen 1975/76:312 (yrkandet 2) av herr Karlehagen m. fl. (c, m, fp) yrkas att det vidtas åtgärder för att en enhetlig utbildning för yrkeshygieniker skall skapas och för att kompetenskrav för yrkeshygieniker skall bli fastställda. Samma fråga berörs även i den i det föregående behandlade motionen 1975/76:357.
Yrkeshygieniker finns i dag vid de yrkesmedicinska klinikerna samt vid samtliga yrkesinspektionsdistrikt. Riksdagen har nyligen på hemställan av utskottet (SoU 1975/76:31) anvisat medel för inrättande av fem nya tjänster för yrkeshygieniker, så att yrkesinspektionens kapacitet när det gäller kvalificerade uppgifter för bedömning av de kemiska hälsoriskerna kan förstärkas.
Yrkeshygien ingår i kursplanerna för arbetarskyddsstyrelsens utbildning av företagshälsovårdens personal. Den mest omfattande utbildningen i ämnet erhåller skyddsingenjörerna. Motionärerna vill emellertid ha en mera kvalificerad yrkeshygienisk utbildning än den som nu finns. Motionärernas krav vinner stöd genom vad som anförs av arbetsmiljöutredningen. I avsnittet Frågor rörande gränsvärden m. m. i detta betänkande redogör utskottet i korthet för arbetsmiljöutredningens syn på behovet av gränsvärden och de komplicerade mätningar som krävs för att man skall kunna tillämpa fastställda gränsvärden. För detta fordras enligt utredningen kvalificerade specialister. Detta behov uppmärksammas i direktiven till utredningen om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. Där under -
SoU 1975/76: 40
stryks att den tekniska utvecklingen och de alltmer komplicerade kemiska och fysikaliska frågorna medför att den tekniska delen av företagshälsovården får allt större tyngd. Det kommer i stor utsträckning att krävas specialister på olika områden av yrkeshygien, mätteknik, ergonomi m. m. Utredningen skall därför undersöka behovet av olika miljötekniker.
Mot bakgrund av det anförda och med hänvisning till vad direktiven i övrigt innehåller anser sig utskottet kunna räkna med att utredningen kommer att ingående överväga de frågor som motionärerna tagit upp. Nämnas kan också att, enligt vad utskottet inhämtat, arbetarskyddsstyrelsen har kommit långt i förberedelserna på att få till stånd en kvalificerad yrkeshygienisk utbildning. Frågan behandlas även inom en arbetsgrupp för arbetsmedicin och arbetshygien under nordiska ministerrådets ämbetsmannakommitté för arbetsmiljöfrågor. Vad utskottet sålunda anfört leder till slutsatsen att något riksdagens initiativ med anledning av motionen 1975/76:312 i här aktuell del (yrkandet 2) inte är erforderligt.
I motionen 1975/76:1247 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att vissa polismän, åklagare och domare efter specialutbildning skall avdelas för att handlägga arbetsolycksfall och fall av yrkessjukdomar inom de olika yrkesinspektionsdistrikten.
Arbetsmiljöutredningen understryker i samband med att utredningen behandlar sanktionssystemet i arbetsmiljölagstiftningen vikten av att man inom polis- och åklagarväsendet har tillräckliga kunskaper om innehållet i lagstiftningen och dess tillämpning. Enligt vad utskottet inhämtat inleder riksåklagaren innevarande månad en serie kurser för åklagare i ämnet brott på arbetslivets område. Deltagarna rekryteras så att det, när serien är genomförd 1977, bör finnas i vart fall en åklagare i varje åklagardistrikt som genomgått utbildningen. Det finns enligt utskottets mening anledning räkna med att i samband med den nya arbetsmiljölagstiftningens tillkomst frågan om fortbildning på arbetslivets område även för poliser och domare kommer att ägnas uppmärksamhet. Någon särskild riksdagens åtgärd med anledning av motionen är inte påkallad. Utskottet avstyrker motionen 1975/76:1247.
Utskottet avstyrker också motionen 1975/76:1292 av herr Pettersson i Västerås m. fl. (vpk), såvitt i motionen behandlas frågan om språkutbildning för skyddsombuden (yrkandet 2). Arbetsmiljöutredningen har ägnat ett särskilt avsnitt i sitt slutbetänkande åt invandrarfrågor. Behovet av att utbilda tvåspråkiga skyddsombud understryks särskilt. De största svårigheterna i detta avseende föreligger enligt utredningen på mindre arbetsplatser. Utredningen pekar på möjligheten för regionalt skyddsombud att få anlita arbetsplatstolk. Denna fråga bör enligt utredningen närmare undersökas. Utskottet förutsätter att frågan tas upp till överväganden i samband med utformningen av direktiven till den förutskickade utredningen om vissa arbetsrättsliga frågor (prop. 1975/76:105, bilaga 1 s. 203).
Utskottet behandlar här också den nämnda motionen 1975/76:1292, såvitt där begärs initiativ till flerspråkig, branschvis tillämplig information om
SoU 1975/76: 40
arbetarskyddsbestämmelser och i anslutning därtill ett uttalande från riksdagen i syfte att ålägga företagen att utarbeta och tillhandahålla motsvarande upplysningar om lokala säkerhets- och arbetsmiljöbestämmelser (yrkandet 1). Arbetarskyddsstyrelsen har låtit framställa visst informationsmaterial på invandrarspråk. Arbetsmarknadens parter samt invandrarverket har vidtagit åtgärder för att förbättra informationen om och till invandrarna. I det nämnda avsnittet om invandrarfrågor tar arbetsmiljöutredningen också upp sådana frågor som motionen avser i denna del. Utredningen understryker den lokala skyddsorganisationens ansvar när det gäller invandrarnas anpassning i arbetet och på arbetsplatsen. Förslag läggs fram om ett brett upplagt introduktionsförfarande tillsammans med flera andra åtgärder för att stärka det förebyggande skyddet mot yrkesrisker, som är framträdande för den som ännu inte förstår svenska och är främmande för olika förhållanden i svenskt arbetsliv. Utskottet delar motionärernas mening att information till invandrare, särskilt vid nyanställning, har stor betydelse. Frågan kan väntas bli behandlad i den kommande propositionen om arbetsmiljön. Utskottet avstyrker motionen 1975/76:1292 även i denna del.
1 detta sammanhang behandlar utskottet också motionen 1975/76:1234 av herr Fälldin m. fl. (c), såvitt däri föreslås att riksdagen skall uttala att de psykosociala arbetsmiljöproblemen ägnas ökad uppmärksamhet bl. a. genom forskningsprojekt inom ramen för arbetarskyddsfondens verksamhet (yrkandet 1).
1 samband med att utskottet förra året behandlade ett liknande motionsyrkande lämnade utskottet en redogörelse för olika pågående forskningsprojekt rörande de psykosociala arbetsmiljöproblemen som fått anslag från arbetarskyddsfonden samt andra insatser som direkt eller indirekt syftar till att förbättra den psykosociala arbetsmiljön. Utskottet hänvisar till denna redovisning (SoU 1975:4 s. 30). Flera nya projekt inom området har därefter påbörjats med stöd från fonden. Ett sådant är TCO:s undersökning om tjänstemännens arbetsmiljöer. Av betydelse för motionens syfte är också det tidigare nämnda förslaget om inrättandet av ett forskningsinstitut, som läggs fram i propositionen 1975/76:182 om information, utbildning och forskning rörande medbestämmande i arbetslivet m. m. Man kan också räkna med att de psykosociala arbetsmiljöproblemen kommer att ägnas ökad uppmärksamhet som en följd av arbetsmiljöutredningens förslag. Utredningen framhåller att arbetsmiljön skall vara så bra som möjligt från såväl fysisk som psykisk och social synpunkt. Denna uppfattning kommer också till uttryck i en av lagförslagets grundläggande bestämmelser (2 kap. 1 § andra stycket lagförslaget). I direktiven för utredningen om företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten anknyts tili den åsyftade bestämmelsen. Det anförs att en utveckling i riktning mot att en psykosocial funktion blir en särskild del av företagshälsovården kan bli aktuell. Utredningen bör belysa denna fråga närmare. Genom vad som här anförts torde motionens syfte komma att tillgodoses. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:1234 i här aktuell del.
SoU1975/76:40
27 Frågor rörande gränsvärden m. m.
I motionen 1975/76:1249 (yrkandena 2-4 och 6) av herr Hermansson m. fl. (vpk) yrkas att arbetarskyddsstyrelsens anvisningar om hygieniska gränsvärden för luftföroreningar på arbetsplatsen (nr 100) kompletteras till att omfatta ca 500 ämnen mot som nu ca 120 ämnen. Gränsvärden bör också tillämpas på fysikaliska hälsorisker, såsom värme, kyla, buller, vibrationer och belysning. Ämnen som är eller misstänks vara cancerframkallande skall före år 1980 åsättas gränsvärdet noll. Vidare yrkas att den dokumentation som tjänat som underlag för de fastställda gränsvärdena skall presenteras tillsammans med motiveringar för de angivna nivåerna.
Yrkanden liknande dem som nu tas upp i motionen 1975/76:1249 behandlades senast förra året av utskottet. Utskottet avstyrkte yrkandena under hänvisning till arbetsmiljöutredningens uppdrag. Beträffande de nu aktuella yrkandena får utskottet anföra följande. Arbetarskyddsstyrelsens anvisningar om hygieniska gränsvärden (nr 100) trädde i kraft den 1 januari 1975. Styrelsen har emellertid redan påbörjat ett arbete för att revidera gränsvärdeslistan. Ett förslag till nya anvisningar har utarbetats. I förslaget har vissa ändringar och tillägg gjorts i såväl gränsvärdeslistan som i den särskilda förteckningen över vissa cancerframkallande ämnen. I sistnämnda förteckning upptas i särskilda avdelningar dels ämnen som över huvud taget inte får tillverkas eller användas i arbetslivet, dels ämnen som får tillverkas eller användas efter anvisningar från yrkesinspektionen. I förteckningen har också införts en ny lista över ämnen under särskild observation. Vidare upptar förslaget under en särskild rubrik uppgifter om vissa ämnen med i övrigt stark hälsopåverkan. Förslaget remissbehandlas f. n. Enligt vad utskottet inhämtat finns det anledning att räkna med att de nya anvisningarna kommer att utfärdas senare i år. Utskottet vill också hänvisa till vad arbetsmiljöutredningen anför beträffande gränsvärdesfrågorna(SOU 1976:1 s. 115). Utredningen diskuterar därvid bl. a. behovet av gränsvärden, utgångspunkterna vid fastställande av hygieniska gränsvärden, frågor om mätning och gränsvärdenas ställning i lagstiftningen. Utredningen anser att ett system med gränsvärden är ett oumbärligt hjälpmedel för att komma till rätta med bl. a. de kemiska riskerna i arbetet. Gränsvärdessystemet bör efter hand utsträckas till ytterligare kemiska och fysikaliska faktorer i arbetsmiljön. För att i framtiden öka effekten av gränsvärden är det lämpligt, anför utredningen, att de förankras i den nya lagstiftningen om arbetsmiljön. Utredningen understryker att gränsvärdena är minimikrav. Därför bör det enligt utredningens åsikt finnas möjligheter för parterna och tillsynsmyndigheterna att - då de tekniska förutsättningarna är för handen - vara verksamma även för att få till stånd förbättringar, som går ut på att värden under gränsvärdena skall uppnås. Beträffande frågor om mätning m. m. framhåller utredningen att en effektiviserad kontroll av arbetsmiljön med hjälp av hygieniska gränsvärden ställer stora krav på tillgång till resurser för mätning
SoU 1975/76: 40
ute på arbetsplatserna samt för analys och utvärdering. Utredningen framhåller att företagshälsovården är en tillgång när det gäller mät- och analysverksamhet. Inom företagshälsovården pågår redan nu en omfattande sådan verksamhet som det gäller att utveckla.
Arbetsmiljöutredningens förslag innebär en samordning av arbetsmiljölagstiftningen och lagen om hälso- och miljöfarliga ämnen. Syftet med utredningens förslag i detta hänseende har varit att tillsynen över de kemiska hälsoriskerna i arbetslivet skall effektiviseras.
De synpunkter som utredningen lägger på frågor om fastställande av gränsvärden gäller enligt utredningen inte bara luftföroreningar. De kan också tillämpas på gränsvärden för buller, vibrationer, klimat, belysning och strålning. I vad gäller det krav på dokumentation som förs fram i motionen kan nämnas att arbetsmiljöutredningen understryker att det är grundläggande för arbetet med gränsvärden att tillsynsmyndigheten har ett dokumentationssystem som fungerar väl. Utredningen nämner kortfattat hur sådan dokumentation bör insamlas och vad den skall omfatta. I frågan kan vidare tilläggas att arbetarskyddsstyrelsens anvisningar om hygieniska gränsvärden innehåller en redogörelse för den dokumentation som använts som underlag för värdena. Vidare gäller i fråga om arbetarskyddsstyrelsens handlingar rörande gränsvärden samma regler som för allmänna handlingar hos andra myndigheter, vilket innebär att var och en äger rätt att få del av handlingarnas innehåll såvida inte ett utlämnande står i strid mot sekretesslagens regler.
Det framgår av den lämnade redovisningen att arbetarskyddsstyrelsen inom en nära framtid kommer att utge en reviderad gränsvärdeslista, samt att arbetsmiljöutredningen behandlat de olika problem som tas upp i motionen. De nya anvisningarna samt de förslag från regeringen som kan väntas med anledning av arbetsmiljöutredningens förslag bör inte föregripas. Utskottet avstyrker därför motionen i här behandlade delar.
Utskottet tar härefter upp två motioner som rör asbest. Motionen 1975/76:755 (yrkandet 1 och yrkandet 3 delvis) av herr Hermansson m. fl. (vpk) behandlar skadeverkningar, förorsakade av asbesthaltigt damm i samband med hantering av asbest och asbesthaltigt material. Motionärerna yrkar på ett i lag fastställt förbud mot import och användning av asbest och asbesthaltigt material. Förslag härom bör skyndsamt föreläggas riksdagen. Särskilda spörsmål i anslutning till arbetarskyddsstyrelsens asbestanvisningar (nr 52) tas upp i motionen 1975/76:1296 av herr Sellgren (fp) och herr Jonsson i Alingsås (fp). Motionärerna yrkar på en skärpning av anvisningarna dels beträffande ordvalet i anvisningarna, dels beträffande vad som sägs i de nämnda anvisningarna om att rökning, särskilt cigarrettrökning, utgör en faktor som kraftigt ökar den risk för uppkomst av lungcancer som kan föreligga vid lång tids exposition för asbesthaltigt damm.
Samma frågor som tas upp i motionen 1975/76:755 behandlades av utskottet i slutet av förra året i samband med att fråga uppkom huruvida
SoU1975/76: 40
utskottet med stöd av 3 kap. 7 § riksdagsordningen skulle väcka förslag hos riksdagen till lagstiftning om bl. a. förbud mot import och användning av asbest och asbetshaltigt material med ytterligt restriktiva dispensmöjligheter. I sitt beslut (bil. 2 till prot. 1975/76:9) utvecklade utskottet utförligt sin syn på hälsoriskerna i samband med användningen av asbest och asbesthaltigt material. Utskottet ansåg att mycket långtgående åtgärder är befogade för att motverka hälsoriskerna. Målet för åtgärderna bör vara att asbest och asbestprodukter skall försvinna från arbetslivet.
När det gäller att förebygga hälsorisker på grund av asbest står valet mellan å ena sidan ett generellt förbud i lag mot användning av asbest med dispensmöjligheter och å andra sidan stränga arbetarskyddsföreskrifter - med anvisningar om att asbest inte får användas då ersättningsmaterial finns - i förening med omfattande kontroll från tillsynsorganen när asbest hanteras. Utskottet ansåg att det av olika skäl är mindre lämpligt med en förbudslagstiftning av angivet slag. Bl. a. anförde utskottet att ett förbud kan medföra att man går över till andra material som inte kontrollerats från arbetarskyddssynpunkt och som i framtiden kan komma att visa sig vara förknippade med lika allvarliga eller ännu större hälsorisker än vad fallet är beträffande asbest. Utskottet ansåg att hälsoriskerna vid asbesthanteringen nu främst bör mötas genom åtgärder inom ramen för gällande arbetarskyddslagstiftning.
Arbetarskyddsstyrelsen har fortsatt sitt arbete på att genom skärpta anvisningar starkt begränsa användningen av asbest. Flera anvisningar är direkt ägnade att medverka till att asbest och asbestcementprodukter skall försvinna ur arbetslivet. Anvisningar i arbetarskyddsstyrelsens meddelanden 1976:8 innebär att arbetstagare efter utgången av juni 1976 inte får sysselsättas i arbeten med ny installation av asbestcementprodukter. Vissa sådana produkter får dock användas intill utgången av 1977, nämligen skivor av asbestcement för isolering mot brand i byggnader, skivor av asbestcement för beklädnad av yttertak samt rör av asbestcement för användning som vatten- och avloppsrör eller i fjärrvärmekulvertar. Enligt anvisningar i styrelsens meddelande 1976:7 får asbest efter utgången av juni 1976 inte användas vid arbete med framställning av färg, lim, spackel, fogmaterial och liknande produkter. Produkter av angivet slag, som innehåller asbest, får inte användas i arbetslivet efter utgången av 1976. Nivågränsvärdet för asbest (utom krokidolit) som nu är bestämt till 2 fiber/ml skall enligt anvisningar i meddelande 1976:9 efter juni månad vara 1 fiber/ml.
Arbetsmiljöutredningen har i sitt slutbetänkande utförligt behandlat åtskilliga frågor som har direkt samband med möjligheterna att motverka hälsorisker föranledda av asbesthantering. Ovan har utredningens synpunkter och förslag rörande gränsvärdesfrågor redovisats. Vidare bör nämnas de förslag utredningen lägger fram om bemyndigande för arbetarskyddsstyrelsen att meddela direkt straffsanktionerade föreskrifter om olika slag av förhandsbedömning. Med hänvisning till vad som här anförts beträffande
SoU 1975/76: 40
utskottets tidigare ställningstagande i frågan, arbetarskyddsstyrelsens anvisningsarbete samt arbetsmiljöutredningens förslag avstyrker utskottet motionen 1975/76:755, såvitt här är i fråga.
De frågor som tas upp i motionen 1975/76:1296 behandlades också av utskottet i samband med det tidigare nämnda beslutet, vilket motionärerna hänvisar till. Utskottet framhöll den gången beträffande ordalagen i asbestanvisningarna att dessa enligt utskottets mening på vissa punkter kunde ge upphov till tolkningssvårigheter. Det är därför en angelägen uppgift för arbetarskyddsstyrelsen att närmare överväga om ytterligare preciseringar kan ske, anförde utskottet. Utskottet anförde emellertid också att det inte framkommit något som gav utskottet anledning anta att de nya anvisningarna inte tillämpats på rätt sätt. Skulle det emellertid visa sig att de inte följs eller inte tillämpas rätt, anförde utskottet vidare, bör självfallet arbetarskyddsstyrelsen skärpa eller förtydliga anvisningarna i erforderlig utsträckning. Utskottet har inte ändrat sin inställning i frågan. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen i denna del är enligt utskottets mening inte erforderlig. Beträffande den större risken för rökare att få lungcancer vid asbestarbete i jämförelse med icke-rökare menade utskottet att i asbestanvisningarna bör avrådas från tobaksrökning såväl i som utom arbetet. Tobaksrökningen som hälsorisk har sedan utskottet fattade sitt beslut ytterligare uppmärksammats. Av övergripande betydelse för frågan är förslagen i propositionen 1975/76:142 om upplysning i alkohol- och tobaksfrågorna och om anslag till hälsovårdsupplysning, m. m. Utskottet har tillstyrkt förslagen i här aktuell del (SoU 1975/76:39). Det betonas i propositionen att en viktig del av tobaksupplysningen måste vara att nå sådana personer som kan föra information och attityder vidare. Bland de personer som är särskilt viktiga för en sådan uppgift nämns funktionärer hos de fackliga organisationerna. Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning har förberett en informationsverksamhet i tobaksfrågan med den i propositionen angivna inriktningen. I anknytning till denna informationsverksamhet planerar nämnden tillsammans med arbetarskyddsstyrelsen flera olika åtgärder för information om rökningens roll i samband med asbest. I sammanhanget kan ockå nämnas att arbetsmiljöutredningen i sitt slutbetänkande gett synpunkter på tobaksrökning i samband med arbete. I specialmotiveringen till 2 kap. 3 § andra stycket förslaget till arbetsmiljölag anförs, att det är en viktig uppgift för företagshälsovården att upplysa de anställda om rökningens speciella risker med hänsyn till arbetsförhållandena (SOU 1976:1 s. 395). För forskningen är det en angelägen uppgift att klarlägga de samband som kan finnas mellan skadlig påverkan och rökning i kombination med andra miljöfaktorer. Lagstiftningen syftar emellertid inte till förbud för arbetstagare att röka i sådana fall.
Av det anförda framgår att en omfattande och faktainriktad information förbereds om riskerna av tobaksrökning dels generellt dels i samband med vissa arbetsmiljöfaktorer, bland dem asbest. Motionsyrkandets syfte blir där -
Soll 1975/76: 40
med enligt utskottets mening tillgodosett, och något riksdagens initiativ därutöver är enligt utskottets mening f. n. inte erforderligt med anledning av motionen 1975/76:1296.
Frågor om luftföroreningar tas slutligen upp i motionen 1975/76:1276 av herr Lövenborg (vpk) och herr Hallgren (vpk). Motionärerna föreslår att dieseldrift under jord skall förbjudas i lag samt att åtgärder skall vidtas för att begränsa användningen i övrigt av dieseldrift på arbetsplatser.
Utskottet behandlade senast 1974 (SoU 1974:4 s. 25) motionsyrkanden, som bl. a. rörde dieseldrift underjord. Yrkandena avstyrktes den gången med hänvisning till pågående forsknings- och utvecklingsarbete samt till arbetarskyddsstyrelsens berganvisningar (nr 67).
Bedömningen av halter av gaser som innebär hälsofara skall göras med ledning av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar om hygieniska gränsvärden (nr 100). När det gäller dieselavgaser i gruvor och bergbyggen är arbetarskyddsstyrelsens berganvisningar (nr 67) tillämpliga. Berganvisningarna reviderades senast i september 1974. I anvisningarna anges riktvärden för ämnen i dieselavgaser, vilka värden har skärpts i förhållande till anvisningarna nr 100. Vidare ges där regler om fortlöpande avgaskontroll för dieseldriven utrustning samt om luftkontroll då det gäller skadliga avgaser och syrebrist. I anvisningarna sägs vidare att motor bör vara eldriven då så ske kan. Den pågående översynen av anvisningarna nr 100 kan antas leda till ytterligare kontroll beträffande ämnen som ingår i dieselavgaser.
Utskottet vill vidare anföra följande. Det är viktigt att man söker finna lämpliga alternativ till konventionell dieseldrift underjord. Omfattande försök pågår i syfte att ersätta diesel med annan energikälla. Ett alternativ är eldrift. Även eldrift kan emellertid innebära risker och t. ex. vid fall av kabelbrott orsaka oavsiktlig tändning av sprängsalvor. Även vissa praktiska svårigheter begränsar användandet av eldrivna fordon och maskiner. De nämnda riskerna försöker man nu eliminera genom ett brett utvecklingsarbete. Samtidigt härmed görs stora ansträngningar att begränsa dieseldriftens nackdelar. Ett exempel härpå är ett forskningsprojekt som med stöd från Norrlandsfonden drivs av den forskningsorganisation, som är gemensam för gruvorna, i samarbete med tekniska högskolan i Luleå. Projektet innebär bl. a. försök i ett av LKAB uppbyggt provrum med utvärdering av olika motortyper, bränsletyper samt gasreningsanordningar.
Med hänvisning till vad i det föregående anförts påkallar motionen 1975/76:1276 enligt utskottets mening inte någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker således motionen. Tilläggas kan att arbetsmiljöutredningens ovan redovisade förslag beträffande gränsvärden samt de regler för förhandsbedömning som utredningen också föreslår kommer att ha betydelse även för detta område.
SoU 1975/76: 40
32 Lokalt skyddsarbete samt medinflytandefrågor i övrigt
I motionen 1975/76:1243 av herr Hallgren m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen skall anta vissa ändringar i de lagrum i arbetarskyddslagen som innehåller bestämmelser om utseende av skyddsombud och skyddskommitté (40 och 41 §§). De nämnda bestämmelserna innebär i huvudsak att skyddsombud och skyddskommitté utses av lokal facklig organisation som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Yrkandet går ut på att skyddsombud skall utses dels av kollektivavtalsbunden facklig organisation, dels av annan facklig organisation som företräder minst en femtedel av arbetstagarna på arbetsstället. Vidare skall de anställdas företrädare i skyddskommitté utses dels av kollektivavtalsbunden organisation som företräder minst en tredjedel av arbetstagarna på arbetsstället, dels av annan lokal facklig organisation som företräder två tredjedelar av arbetstagarna. Motionsförslaget innehåller slutligen vissa regler om fördelning av skyddsombud och arbetstagarrepresentanter i skyddskommitté mellan flera organisationer och om utseende av huvudskyddsombud.
Ett likalydande motionsyrkande behandlades av utskottet förra året (SoU 1975:4 s. 37). Utskottet anförde därvid att det enligt utskottets mening är naturligt att organisationer som är bärare av kollektivavtal på en arbetsplats och därmed tagit på sig ansvaret för utvecklingen i olika avseenden även har ansvaret för arbetarskyddsfrågor.
Utskottet redogjorde också för vad inrikesutskottet anfört vid behandlingen av lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (InU 1975:15 s. 29). Inrikesutskottet framhöll att kopplingen till kollektivavtalsslutande organisation är uttryck för en princip som tillämpas i det pågående arbetsrättsliga reformarbetet och att det är naturligt att organisationer som har det allmänna ansvaret för kollektivavtal också får svara för de nya uppgifter som tillkommer genom lagstiftning. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet.
De nuvarande reglerna för utseende av skyddsombud och skyddskommitté har tagits in i arbetsmiljöutredningens förslag till arbetsmiljölag. Vidare kan nämnas att även i förslaget till lag om medbestämmande i arbetslivet, som lagts fram i propositionen 1975/76:105, den principen gäller att rätt till inflytande knyts till det etablerade förhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagarorganisationer med vilka han slutit kollektivavtal. Av vad som här redovisats framgår att det sedan förra året tillkommit skäl som befäster utskottet i den då intagna ståndpunkten i här aktuellt avseende. Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:1243.
1 motionen 1975/76:1249 (yrkandet 1) av herr Hermansson m. fl. (vpk) krävs att förslag snarast föreläggs riksdagen om rätt för lokal fackförening att avbryta ett arbete när fastställt hygieniskt gränsvärde överskridits.
Enligt en bestämmelse i 40 b § arbetarskyddslagen har skyddsombud befogenhet att ingripa i vissa fall, då omedelbar och allvarlig fara hotar vid visst arbete på grund av bristfälliga skyddsförhållanden. Det gäller sådana
SoU 1975/76: 40
situationer när rättelse inte kan ske den normala vägen på grund av att faran är överhängande. Skyddsombud kan då besluta att avbryta arbetet i avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen. Denna rättighet har överförts till arbetsmiljöutredningens förslag till arbetsmiljölag. I förslaget till lagen har vidare införts en rätt för skyddsombud att, när det är påkallat från skyddssynpunkt, avbryta s. k. ensamarbete.
Utskottet hänvisar i detta sammanhang till vad arbetsmiljöutredningen i sitt slutbetänkande anför beträffande gränsvärdesfrågor (se s. 124). Enligt utredningens mening är det framför allt viktigt att man nu får tillgång till resurser för mätning ute på arbetsplatserna samt för analys och utvärdering.
Arbetsmiljöutredningen har också behandlat frågan om skyddsombudens roll när det gäller att kontrollera att föreskrifter om gränsvärden följs. Det måste enligt utredningens åsikt slås fast att det är arbetsgivaren som har att svara för att mätningar och provtagningar samt analys och utvärdering kommer till stånd i tillräcklig omfattning och med den noggrannhet som erfordras. Utredningen understryker emellertid att skyddsombuden alltid skall hållas informerade om mätningar och mätmetoder m. m. för att kunna påverka undersökningarnas inriktning och följa undersökningarna samt att de skall få del av resultaten av mätningarna.
Utredningens förslag remissbehandlas f. n. De synpunkter som därvid kan komma att läggas på här behandlade frågor både i vad gäller mätningar och därmed sammanhängande problem och skyddsombudets roll härvidlag får förutsättas bli redovisade i arbetsmiljöpropositionen. Propositionen bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:1249, såvitt här är i fråga.
1 en annan motion - 1975/76:754 av herr Hermansson m. fl. (vpk) - krävs ändringar i arbetarskyddslagen samt kompletterande tillämpningsanvisningar, innebärande att lokal facklig organisation skall tå rätt att förbjuda ackord och andra prestationslöner som utgör en fara för arbetsmiljön. Sådan organisation skall också fä förhandlingsrätt eller vid behov vetorätt beträffande personalstyrkornas storlek. Vidare skall sådan organisation få rätt att stoppa bl. a. prestationsuppdrivande tidmätning (yrkandena 2 - 4). En sådan rätt skulle enligt motionärerna verksamt bidra till en säker och bra arbetsmiljö.
Arbetsmiljöutredningens förslag till arbetsmiljölag upptar i 2 kap. 2 $ en regel innebärande att arbetet skall planläggas och anordnas så att det kan utföras i en sund och säker arbetsmiljö. I anslutning till att utredningen behandlar de situationer, där ingripande mot risker i arbetslivet med stöd av denna bestämmelse kan vara motiverat anför utredningen, att lönesystemet visat sig viktigt för många sidor av förhållandena på arbetsplatsen. Lönesystmet är en fråga som främst avgörs av parterna i förhandlingar. Det är emellertid uppenbart, framhåller utredningen, att vissa former av prestationslön skall undvikas i arbeten med hög säkerhetsrisk för arbetstagaren. Detsamma kan gälla vid arbeten som har betydelse för annans
3 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 40
SoU 1975/76: 40
säkerhet. I sådana fall kan olämpliga ackordssystem ge arbetarskyddsmyndigheterna anledning att med stöd av den nämnda regeln ingripa i arbetets uppläggning för att få till stånd säkra arbetsförhållanden. Av betydelse för kraven i motionen är också den tidigare nämnda propositionen 1975/76:105 med förslag till lag om medbestämmande i arbetslivet. Arbetsmarknadsministern anför att förslagets ambitionsnivå är, att arbetstagarinflytandet skall kunna göras gällande i alla frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. I propositionen anges emellertid också att det under remissbehandlingen av arbetsrättskommitténs förslag, som ligger till grund för propositionen, förts fram krav om facklig vetorätt och självbestämmanderätt i vissa frågor, såsom personalpolitiken, arbetsmiljön, arbetstidens förläggning och löneformen. Härigenom aktualiserades emellertid - enligt propositionen - en rad frågor om bl. a. behörighet att fatta beslut och fördelning av ansvaret för besluten som kräver ändringar i annan civilrättslig lagstiftning. Frågorna om facklig vetorätt och självbestämmanderätt för de anställda får därför övervägas ytterligare i en ny utredning. Enligt vad utskottet inhämtat kommer inom den närmaste tiden direktiv att utfärdas för en sådan utredning. Med anledning av vad här anförts avstyrker utskottet motionen 1975/76:754, såvitt här är i fråga.
Med hänvisning till förslaget till lag om medbestämmanderätt i arbetslivet avstyrker utskottet också motionen 1975/76:2064 av herr Ahlmark m. fl. (fp) i vad avser yrkandet att en kommande arbetsmiljölag skall ges en sådan utformning att de anställda blir jämställda med arbetsgivaren då det gäller det reella inflytandet över arbetsmiljön i vid mening. Förslagets ambitionsnivå är att arbetstagarinflytandet skall kunna göras gällande i alla frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Lagförslaget ger uttryck för principen att kollektivavtal bör träffas om medbestämmanderätt för de anställda. Denna möjlighet byggs ut med en s. k. kvarlevande stridsrätt. Rätten innebär att arbetstagarorganisationen får rätt att använda stridsåtgärder för att få till stånd ett sådant avtal, även om avtal har träffats om löner och andra anställningsförmåner. Också arbetsmiljöutredningens förslag till arbetsmiljölag ger de anställda ett ökat inflytande över arbetsmiljön genom att skyddsombudens befogenheter stärks. Här kan också erinras om det mellan SAF, LO och PTK i dagarna träffade arbetsmiljöavtalet enligt vilket de anställda får ett väsentligt ökat inflytande över arbetsmiljön. På grund av det anförda anser utskottet att motionsyrkandets syfte kommer att tillgodoses utan något riksdagens initiativ.
I detta sammanhang behandlar utskottet också motionen 1975/76:1262 av herr Johansson i Malmö m. fl. (s). i motionen förordas en ökad facklig representation i yrkesinspektionsnämndema och vid tillsättandet av yrkesinspektörer. Motionärerna menar att löntagarna genom sina organisationer bör ha majoritet i yrkesinspektionsnämndema. LO bör besätta flera platser än nu. Skälet härtill är att de sämsta arbetsmiljöerna finns i branscher där de anställda är medlemmar i LO. Vidare påtalas behovet av ett större in -
SoU 1975/76:40
flytande från arbetstagarna vid tillsättning av tjänst som yrkesinspektör.
1 vart och ett av de 19 yrkesinspektionsdistrikten finns en yrkesinspektionsnämnd. Enligt instruktionen för yrkesinspektionen (SFS 1973:847) skall nämnden bestå av chefen för distriktet, som är ordförande, samt åtta ledamöter, som utses av regeringen efter förslag av parterna. LO föreslår därvid två, TCO en, SACO/SR en, SAF två, statens avtalsverk en samt Landstinget och Svenska kommunförbundet gemensamt en av ledamöterna. Till yrkesinspektionsnämndens uppgifter hör att avgöra viktigare frågor om planering och inriktning av arbetarskyddsverksamheten inom distriktet, i den mån handläggningen av dessa frågor inte ankommer på arbetarskyddsstyrelsen. Till nämndens uppgifter hör vidare bl. a. att avgöra frågor som är av särskilt intresse för arbetsmarknadens parter eller annan fråga av allmän större vikt, frågor om meddelanden av föreläggande, förbud eller föreskrift enligt arbetarskyddslagstiftningen eller lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor, frågor om åtalsanmälan och frågor om framställning till arbetarskyddsstyrelsen om utnyttjande av tvångsmedel som står till styrelsens förfogande.
Av redovisningen framgår att de avgöranden som träffas av yrkesinspektionsnämnden har en mycket stor betydelse när det gäller att motverka hälsorisker för arbetstagarna och missförhållanden i övrigt i arbetsmiljön. Den samlade erfarenhet som finns representerad i nämnden skall vara en garanti för att de frågor som nämnden har att ta ställning till får en bedömning, som grundar sig på en allsidig och grundlig kännedom om arbetstagarnas förhållanden. Enligt utskottet bör därför stor vikt läggas vid att nämnden får en sådan sammansättning att dessa önskemål kan tillgodoses. Med hänsyn till den kortvariga erfarenhet som finns av yrkesinspektionsnämndernas nuvarande arbete anser utskottet någon åtgärd nu inte påkallad. Då det gäller rekrytering och utseende av yrkesinspektörer vill utskottet understryka att särskild vikt läggs vid de sökandes erfarenhet av praktiskt skyddsarbete och annat fackligt arbete. De svårigheter som redovisas i motionen bör, om de ovan angivna synpunkterna beaktas, kunna motverkas. Något riksdagens initiativ med anledning av motionen är enligt utskottets mening inte påkallat.
Vissa utvärderings- och ersättningsfrågor
I motionen 1975/76:1249 (yrkandet 5) av herr Flermansson m. fl. (vpk) föreslås att initiativ tas till utvärdering av uppgifter om sambandet mellan cancer och yttre kemiska orsaker. En beräkning bör göras av utgifterna för vård av cancersjuka samt för forskning på området. Vidare föreslås att en utredning görs om överlevandetiderna vid olika cancerformer.
Arbetsmiljöutredningen anför att det i regel är förenat med betydande svårigheter att påvisa sambandet mellan yrke och av arbete betingad sjukdom (SOU 1975:1 s. 270). En rätt upplagd registrering av misstänkt eller konsta -
SoU 1975/76: 40
terad översjuklighet hos vissa yrkesgrupper i relation till deras arbetsmiljö är ett viktigt led härvid. Exempel på yrkesgrupper av angivet slag utgör sådana grupper, som i sitt arbete kommer i beröring med cancerframkallande ämnen. Yrkesskadestatistikutredningen har nyligen avlämnat betänkandet (SOU 1976:17) Skador i arbetet. I betänkandet anges att målet för utredningens arbete har varit att åstadkomma en arbetarskyddsanpassad yrkesskadestatistik, eftersom uppgifter om förhållanden kring inträffade yrkesskador utgör en viktig del av det underlag arbetarskyddet har för sitt förebyggande arbete. Utredningen föreslår därför ett informationssystem för yrkesskador som dels medger statistiska bearbetningar, dels medger framtagning av enskilda skadeanmälningar eller skadeanmälningar för grupper av skadefall som kan vara av intresse för ytterligare analyser. Utredningen har i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att undersöka i vilken utsträckning det är möjligt att utöver uppgifter om yrkesskador använda annan tillgänglig information för att belysa samband mellan sjukdom eller ohälsa och arbetet. Detta uppdrag har utredningen av tidsskäl inte kunnat fullfölja utan föreslår att uppgiften blir föremål för fortsatt utredningsarbete. Emellertid har utredningen i en bilaga (Ds A 1976:3) redogjort för olika befintliga register, som innehåller uppgifter om individers hälsotillstånd samt register om exponering. Arbetsmarknadsministern har tillsammans med arbetarskyddsfonden och arbetarskyddsstyrelsen inbjudit till en konferens i början av maj månad 1976 för att belysa hur underlaget för det förebyggande arbetarskyddet kan förbättras genom användandet av olika register och ökade epidemiologiska insatser. Till konferensen har inbjudits bl. a. myndigheter, institutioner samt företrädare för arbetsmarknadens parter.
De regeringsförslag som kan väntas med anledning av betänkandena från arbetsmiljöutredningen och yrkesskadestatistikkommittén och det fortsatta arbetet på området kommer att ha stor betydelse också för den form av yrkesbetingad ohälsa som behandlas i motionen. Redan i dag pågår emellertid undersökningar för att söka eventuella samband mellan cancer och expositionsförhållanden på arbetsplatserna. Grundmaterialet utgörs därvid bl. a. av socialstyrelsens cancerregister. Alla fall av cancer som registreras på sjukhus eller av patolog i Sverige skall anmälas till registret. Vid socialstyrelsen pågår nu med bidrag från arbetarskyddsfonden ett arbete som syftar till att öka registrets användning för undersökningar av den art som avses i motionen. Det kan också nämnas att arbetarskyddsstyrelsen och socialstyrelsen diskuterar utformningen av hälsoundersökningsprogram för personer som varit exponerade för asbest.
Av den gjorda redovisningen framgår att flera initiativ tagits till bl. a. sådana undersökningar som avses i motionen. Någon åtgärd från riksdagen är inte påkallad. Utskottet avstyrker således motionen i här aktuell del.
I en annan motion - motionen 1975/76:755 (yrkandet 2 och yrkandet 3 delvis) - av herr Hermansson m. fl. (vpk) krävs att i lag fastställs rätt till ersättning till dem som drabbas av asbestbetingad cancer eller lungfunktionsned sättning.
SoU 1975/76: 40
37 Regeringen har nyligen lagt fram propositionen 1975/76:197 med förslag till lag om arbetsskadeersättning. 1 propositionen föreslås en helt ny lagstiftning beträffande ersättning vid skada i arbetet som skall ersätta nuvarande lag om yrkesskadeförsäkring. Den nya lagen innebär i princip rätt till full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. Enligt en annan grundläggande regel skall alla skador och sjukdomar som har uppstått på grund av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet anses som arbetsskada. Den nu gällande förteckningen över ersättningsgrundande yrkessjukdomar ersätts av denna regel. Den nya lagstiftningen har fått formen av en renodlad socialförsäkring. Utgående livränta knyts till basbeloppet och blir därigenom värdebeständig.
Det i propositionen framlagda lagförslaget, som riksdagen inom kort skall ta ställning till, tillgodoser enligt utskottets mening motionens syfte i här behandlad del. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:755, såvitt här är i fråga.
Särskilda arbetsmiljöproblem, m. m.
I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden om åtgärder på områden av arbetslivet, där speciella problem föreligger för arbetstagarna.
I motionen 1975/76:754 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att i arbetarskyddslagen skall införas bestämmelser, kompletterande med anvisningar från arbetarskyddsstyreisen, som syftar till att minska arbetshets och utslagningar. Motionärerna vill bl. a. ha 10 minuters pauser på betald arbetstid, fler avbytare och ökad bemanning vid löpande band (yrkandet 1).
Utskottet avstyrkte förra året ett motionsyrkande av samma innebörd som det nu aktuella under hänvisning bl. a. till arbetsmiljöutredningens uppdrag. I arbetsmiljöutredningens slutbetänkande behandlas begreppen raster och pauser utförligt. Enligt gällande pausbestämmelser i arbetarskyddslagen (18 S) skall erforderligt antal lämpligt avpassade och förlagda arbetspauser beredas arbetstagare som är sysselsatt i arbete, vilket på grund av samband med mekaniskt driven arbetsprocess eller till följd av annat förhållande kräver ihållande anspänning eller eljest är särskilt påfrestande. Arbetsmiljöutredningen anser att bestämmelsen har en alltför snäv räckvidd.
Utredningen framhåller att det i alla sysslor finns behov av tillfällig avkoppling genom kortare avbrott då och då under arbetsdagen. Ofta finns möjligheter till naturliga pauser eller annan omväxling i arbetet. Det kommer emellertid, anför utredningen, att för överskådlig tid framöver finnas åtskilliga slag av arbeten där möjligheterna till omväxling saknas eller är starkt begränsade. Utredningen avser därmed arbeten som innebär längre perioder av anspänning av såväl fysisk som psykisk art. En ny regel har därför tagits in i 4 kap. 3 § förslaget till arbetsmiljölag. Enligt denna är det arbetsförhållandena som skall vara avgörande för om och när särskilda pauser skall anordnas. Det anges också att pauserna skall inräknas i arbetstiden. Den
SoU 1975/76: 40
närmare bestämningen av när särskilt paussystem skall tillämpas samt pausernas längd och antal bör enligt utredningen bestämmas avtalsvägen. Liksom hittills kan det för vissa grupper bli aktuellt att meddela generella tillämpningsföreskrifter.
Utredningens förslag ligger i linje med vad som yrkas i motionen. Propositionen med anlening av utredningens förslag bör avvaktas. Motionen påkallar därför enligt utskottets mening inte någon riksdagens åtgärd, såvitt här är i fråga.
Arbetsmiljöutredningen har i sitt slutbetänkande utförligt behandlat ensamarbete. En särskild aspekt av sådant arbete tas upp i motionen 1975/76:564 av herr Hallgren m. fl. (vpk). Motionärerna föreslår att det i arbetarskyddslagen införs förbud mot enmansbetjäning på normalgodståg och expresståg och att riksdagen skyndsamt föreläggs förslag härom. Utskottet har senast 1975 avslagit liknande motionsyrkanden under hänvisning till arbetsmiljöutredningens uppdrag.
I arbetsmiljöutredningens förslag till arbetsmiljölag har flera bestämmelser med anknytning till ensamarbete tagits in. Den grundläggande regeln finns i 2 kap. 1 § andra stycket enligt vilken arbetet skall anpassas efter människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. 1 3 kap. 3 § andra stycket sägs att arbetsgivare skall beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att arbetstagare utför arbete ensam. Arbetsmiljöutredningen har vidare ansett att skyddsombud bör ha särskilda möjligheter att ingripa mot ensamarbete, som för den anställde innebär risk från skyddssynpunkt.
Av den lämnade redovisningen framgår att arbetsmiljöutredningen har föreslagit regler beträffande ensamarbete som är tillämpliga på allt sådant arbete. 1 avvaktan på propositionen med anledning av utredningens betänkande bör något initiativ i frågan inte tas av riksdagen. Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:564.
1 motionen 1975/76:1289 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk)föreslås att det i arbetarskyddslagen införs förbud mot användning av epoxiprodukter på rörliga arbetsplatser. Motionärerna hänvisar till förslag till anvisningar beträffande användning av epoxiprodukter som arbetarskyddsstyrelsen utarbetat. Enligt motionärernas åsikt är den användning av epoxiprodukter som medges i anvisningsförslaget alltför vittgående. Vidare anför motionärerna att det samråd som skall äga rum med arbetstagarparten redan på planeringsstadiet i de fall epoxiprodukter skall användas kan vara svårt att genomföra när det gäller rörliga arbetsplatser, såsom byggarbetsplatser.
Utskottet behandlade i oktober 1975 ett motionsyrkande, innebärande krav på förbud att använda epoximaterial, när ofarligt ersättningsmaterial finns.
1 sitt av riksdagen godkända betänkande (SOU 1975/76:4) avstyrkte utskottet motionen bl. a. med hänvisning till det ovan angivna förslaget till anvisningar om epoxi, som utarbetats inom arbetarskyddsstyrelsen. Utskottet underströk därvid bl. a. vikten av att anvisningsarbetet fullföljdes så snabbt som möjligt. Utskottet har inhämtat att remissbehandlingen av anvisnings -
SoU1975/76:40
förslaget nu har avslutats. Förslaget överarbetas f. n. på grundval av vad som framkommit vid remissbehandlingen. Utskottet finner inte skäl att ändra sitt ställningstagande från i höstas. Med hänvisning till vad utskottet då anförde (s. 13 i nämnda betänkande) anser utskottet att det inte är påkallat med någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen 1975/76:1289. Utskottet vill emellertid även i detta sammanhang understryka vikten av att det pågående anvisningsarbetet fullföljs så snabbt som möjligt.
Staten har åtagit sig att till ett belopp av 200 milj. kr. under åren 1975 och 1976 teckna garanti för lån som skall användas för att finansiera förbättringar av arbetsmiljön, i första hand i mindre och medelstora företag. Lånen löper på sju år med de två första åren ränte- och amorteringsfria. Kostnaderna för räntebefrielsen och andra kostnader i samband med lånemöjligheten täcks genom en höjning av arbetarskyddsavgiften för åren 1976 och 1977 (prop. 1975:66, SoU 1975:16).
1 motionen 1975/76:1234 (yrkandet 3) av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen skall begära en utredning om inrättande av en arbetsmiljöfond, finansierad av näringslivet och staten. Fonden skall syfta till förbättringar av arbetsmiljön i äldre företag. Enligt motionärernas åsikt tillgodoses inte de mindre bärkraftiga företagens behov av arbetsmiljöförbättringar genom den möjlighet till statlig kreditgaranti som i enlighet med det anförda nu finns.
En grundläggande princip som upprepade gånger under senare år lagts fast är att kostnaderna för arbetsmiljön skall bäras av produktionen. Utskottet har anslutit sig till den principen bl. a. vid behandlingen av den redovisade lånemöjligheten. Utskottet avstyrkte då en motion om att statsbidrag skulle kunna utgå för arbetsmiljöförbättringar i äldre företag med dålig lönsamhet. Utskottet har inte ändrat sin inställning i huvudfrågan. Utskottet avstyrker därför motionen 1975/76:1234, såvitt avser kravet på en utredning rörande en arbetsmiljöfond.
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande företagshälsovårdens utbyggnad m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:474,
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård att riksdagen avslår motionen 1975/76:2064 yrkandet 2,
3. beträffande en utredning om statsbidragsregler för företagshälsovård att riksdagen avslår motionen 1975/76:1234 yrkandet 2,
4. beträffande en samlad översyn av utbildningsverksamheten inom arbetsmiljöområdet m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:357,
5. beträffande åtgärder för utbildning av yrkeshygieniker att riks -
SoU 1975/76: 40
dagen avslår motionen 1975/76:312 yrkandet 2,
6. beträffande utbildning av polismän, åklagare och domare i arbetsmiljöfrågor m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1247,
7. beträffande språkutbildning av skyddsombud samt flerspråkig information om bestämmelser på arbetarskyddets område m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1292,
8. beträffande psykosociala arbetsmiljöproblem att riksdagen avslår motionen 1975/76:1234 yrkandet 1,
9. beträffande hygieniska gränsvärden m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1249 yrkandena 2, 3, 4 och 6,
10. beträffande förbud mot import av asbest att riksdagen avslår motionen 1975/76:755 yrkandet 1 och yrkandet 3 delvis,
11. beträffande skärpning av asbestanvisningama att riksdagen avslår motionen 1975/76:1296,
12. beträffande förbud mot dieseldrift underjord m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1276,
13. beträffande utseende av skyddsombud och skyddskommittéer m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1243,
14. beträffande lokal facklig organisations rätt att avbryta arbete m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1249 yrkandet 1 och motionen 1975/76:754 yrkandena 2, 3 och 4,
15. beträffande arbetstagarnas medinflytande i arbetsmiljöfrågor att riksdagen avslår motionen 1975/76:2064 yrkandet 1,
16. beträffande arbetstagarnas representanter i yrkesinspektionsnämnderna m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1262,
17. beträffande utvärdering av sambandet mellan cancer och yttre kemiska orsaker m. m. att riksdagen avslår motionen 1975/76:1249 yrkandet 5,
18. beträffande ersättning i samband med asbestbetingad cancer att riksdagen avslår motionen 1975/76:755 yrkandet 2 och yrkandet 3 delvis,
19. beträffande åtgärder för att minska arbetsintensiteten att riksdagen avslår motionen 1975/76:754 yrkandet 1,
20. beträffande enmansbetjäning på normal- och expressgodståg att riksdagen avslår motionen 1975/76:564,
21. beträffande förbud mot användandet av epoxiprodukter på rörliga arbetsplatser att riksdagen avslår motionen 1975/76:1289,
22. beträffande utredning om en arbetsmiljöfond att riksdagen avslår motionen 1975/76:1234 yrkandet 3.
Stockholm den 27 april 1976
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON
SoU 1975/76: 40
41 Vid behandlingen av ärendet i dess helhet har närvarit herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s), Carlshamre (m), Romanus (fp), Johnsson i Blentarp (s), Nordberg (s), Åkerlind (m), Nilsson i Växjö (s), fröken Andersson (c), fru Wigenfeldt (c), herrar Karlehagen (c) och Hagberg i Borlänge (vpk).
Därjämte har närvarit, vid behandlingen av ärendet såvitt gäller utbildning av yrkeshygieniker herrar Gustavsson i Alvesta (c), Dahlberg (s), och fru Lagergren (s) samt vid behandlingen av ärendet i övrigt fru Skantz (s)*, herrar Andreasson i Östra Ljungby (c)* och Alftin (s)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservationer
1. beträffande företagshälsovårdens utbyggnad m. m. (moment 1 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 20 med ”Sorn utskottet” och slutar på s. 21 med ”motionen 1975/76:474” bort ha följande lydelse:
Enbart ca en fjärdedel av de ungefär 4 miljoner arbetande i Sverige omfattas av företagshälsovård. Mot denna bakgrund måste en konkret målsättning och ett program utformas för företagshälsovårdens utbyggnad i Sverige. I motionen 1975/76:474 (vpk) erinras om 10 år gamla normer för beräkning av behovet av företagsläkare, skyddsingenjörer och företagssköterskor. Räknat med dessa minimisiffror skulle i dag behövas 2 500 företagsläkare och skyddsingenjörer samt 4 000 företagssköterskor. Motionen ställer som uppgift att man skall uppnå dessa normer tili 1985.
Sedan motionen väcktes har en särskild utredning tillsatts beträffande företagshälsovården och den yrkesmedicinska verksamheten. Direktiven för denna utredning tillgodoser emellertid inte utskottets önskemål. Utskottet förordar därför att det i tilläggsdirektiv anges att företagshälsovården byggs ut i enlighet med de normer som anges i motionen och enligt principen att landstingen skall vara huvudman för företagshälsovården som skall ställas under de anställdas insyn och kontroll. Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:474.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande företagshälsovårdens utbyggnad m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:474 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande en utredning ont statsbidragsregler för företagshälsovård (moment 3 i hemställan) av herr Andreasson i Östra Ljungby (c), fröken Andersson (c), fru Wigenfeldt (c) och herr Karlehagen (c) som anser
4 Riksdagen 1975/76. 12 sami. Nr 40
SoU 1975/76: 40
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 21 som börjar med ”Sorn utskottet” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:
Som utskottet (= utskottet) bl. a. företagshälsovården.
Som framhålls av motionärerna är det företagshälsovårdens uppgift att anpassa människa, arbetsuppgift och arbetsmiljö till varandra och därigenom bidra till en ökad arbetstillfredsställelse, hälsa och effektivitet i arbetet samt till en högre grad av trygghet för arbetstagarna. Företagshälsovården bör vidare ägna uppmärksamhet åt förhållanden som kan påverka de anställdas hälsotillstånd och arbetsanpassning samt ge de råd till arbetsledare och arbetstagare som kan anses motiverade för att förbättra miljön på arbetsplatsen. Som framgår av det anförda är huvuduppgiften för företagshälsovården av förebyggande natur, soni i hög grad måste initieras genom samråd mellan läkare, teknisk personal, skyddsombud och arbetstagare exempelvis vid skyddsronderoch i anpassningsgrupper. En väl fungerande företagshälsovård måste enligt utskottets mening innefatta såväl en medicinsk som en social och teknisk del.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna att det finns anledning att genomföra sådana ändringar av statsbidragsreglema för företagshälsovården att också företagshälsovårdens tekniska del ingår bland de kostnader som kan ersättas av försäkringskassa. En sådan utvidgning av ersättningsrätten skulle enligt utskottets mening vara ägnad att stimulera företagen till att ordna den tekniska delen av företagshälsovården på ett mera tillfredsställande sätt.
En lämplig avvägning av statsbidraget för att få en sådan stimulans kan vara att i enlighet med förslaget i motionen bidrag utgår med 40 % av den totala kostnaden för den medicinska och den tekniska delen av företagshälsovården och att bidrag endast lämnas om verksamheten är utbyggd med både den tekniska och den sjukvårdande delen. I annat fall bör bidrag utgå med exempelvis 30 % av kostnaderna. Bidragsregeln om att minst 50 % skall utgöra sjukvård bör slopas.
Utskottet tillstyrker således det i motionen 1975/76:1234 framställda yrkandet om en utredning beträffande ändring av ifrågavarande statsbidragsregler. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande en utredning om statsbidragsregler för företagshälsovård att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1234 yrkandet 2 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande en samlad översyn av utbildningsverksamheten inom arbetsmiljöområdet m. m. (moment 4 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 22 med ”1
SoU 1975/76: 40
flera” och slutar på s. 24 med ”för arbetstagarna” bort ha följande lydelse:
Frågor rörande utbildning och i anknytning därtill också frågor rörande information och forskning tas upp i flera motioner.
I motionen 1975/76:357 av herr Hermansson m. fl. (vpk) tas upp krav på en samlad översyn för att få till stånd en utvidgad utbildning och forskning inom arbetsmiljöområdet samt en utbyggd yrkesmedicinsk verksamhet. Kraven kan sammanfattas i följande punktprogram:
1. att initiativ tas i syfte att i arbetarskyddsstyrelsens regi såväl centralt som regionalt flerveckors- och flermånaderskurser för skyddsombud anordnas varvid arbetsköpama svarar för utbildningskostnaderna;
2. att arbetarskyddsstyrelsen bör ges erforderliga resurser och tjänster för att snabbast möjligt kunna tredubbla utbildningskapaciteten för företagshälsovårdens personalkategorier;
3. att yrkesmedicinska kliniker med såväl medicinsk som teknisk del inrättas vid regionsjukhusen i Umeå, Linköping och Uppsala, såvitt möjligt före 1976 års utgång;
4. att utbildningsmöjligheter tillskapas så att yrkesmedicinska mottagningar med såväl medicinsk som teknisk del kan upprättas på varje länssjukhus före år 1985;
5. attén utredning tillsätts för att samordna och klassificera den utbildning som bedrivs vid olika grenar av högskolan och arbetarskyddsstyrelsen och att därvid förslag även upprättas om innehållet i en flerårig yrkeshygienikerutbildning med såväl biologisk som teknisk inriktning på högskolenivå;
6. att arbetarskyddsstyrelsens tillsynsavdelning ges utökade resurser för anvisningsarbete, så att de erfarenheter och forskningsresultat som vinns snabbt kan resultera i åtgärder på arbetsplatserna;
7. att all information inom företag och myndigheter som behövs för arbetsmiljöstudier skall vara tillgänglig för de arbetande, fackföreningarna och offentliga organ samt utredare som de arbetande, fackföreningarna eller de offentliga organen önskar använda sig av.
Utskottet förordar att riksdagen ansluter sig till det föreslagna punktprogrammet och tillstyrker således motionen 1975/76:357.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande en samlad översyn av utbildningsverksamheten inom arbetsmiljöområdet m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:357 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande utbildning av polismän, åklagare och domare i arbetsmiljöfrågor m. m. (moment 6 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 25 som börjar med ”Arbetsmiljöutredningen understryker” och slutar med ”motionen 1975/76:1247” bort ha följande lydelse:
SoU1975/76:40
44 Arbetsmiljöutredningen understryker (= utskottet) ägnas uppmärksamhet.
Remissförfarandet och utarbetandet av en proposition kan emellertid beräknas ta ett å två år i anspråk. Enligt utskottets mening bör sådan informationsverksamhet på bred basis som kan göra polis-och åklagarväsendet skickat att handlägga en striktare lagstiftning i ansvarsfrågorna på arbetsmiljöområdet snarast komma till stånd. Sådana organisatoriska åtgärder bör vidare vidtas att polismän, domare och åklagare som är särskilt utbildade då det gäller brott på arbetslivets område företrädesvis kommer att handlägga ärenden rörande arbetsolycksfall och yrkessjukdomsfall. Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:1247.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande utbildning av polismän, åklagare och domare i arbetsmiljöfrågor m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1247 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande språkutbildning av skyddsombud samt flerspråkig information om bestämmelser på arbetarskyddets område m. m. (moment 7 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 25 med ”Utskottet avstyrker” och slutar på s. 26 med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker också motionen 1975/76:1292 av herr Pettersson i Västerås m. fl. (vpk), såvitt i motionen behandlas frågan om språkutbildning för skyddsombuden (yrkandet 2). Arbetsmiljöutredningen har (= utskottet) närmare undersökas. Utskottet anser emellertid att frågan om
sådan språkutbildning som motionen syftar till bör prövas särskilt så snart som möjligt.
Utskottet behandlar (= utskottet) stor betydelse. Det förhållandet att frågan kan väntas bli behandlad i den kommande propositionen om arbetsmiljön bör inte hindra att initiativ tas redan nu i enlighet med yrkandet i motionen. Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:1292 även i denna del.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande språkutbildning av skyddsombud samt flerspråkig information om bestämmelser på arbetarskyddets område m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1292 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande psykosociala arbetsmiljöproblem (moment 8 i hemställan) av herr Andreasson i Östra Ljungby (c), fröken Andersson (c), fru Wigenfeldt (c) och herr Karlehagen (c) som anser
SoU 1975/76:40
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 26 som börjar med ”1 samband” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
I samband (= utskottet) fråga närmare.
Enligt utskottets mening är emellertid de insatser som vidtagits inte tillräckliga för att man skall komma till rätta med de omfattande och svårbemästrade problem som dåliga psykosociala arbetsmiljöer skapar. Olika undersökningar har visat att många människor upplever sitt arbete som stressande och arbetsförhållandena är en dominerande orsak till psykisk ohälsa. Sjukfrånvaron i arbetslivet ökar oroväckande och en mycket stor del av sjukdomar föranleds av skadlig stress och psykisk otrygghet som också bidrar till att många i förtid slås ut från arbetslivet. Denna negativa utveckling har flera orsaker. Arbetsmiljöerna har ofta konstruerats med utgångspunkt i rent tekniska överväganden och utan tillräckligt hänsynstagande till psykologiska och medicinska förhållanden. Mekaniseringen har ofta fått en utformning som alltför mycket frestar det mänskliga psyket. Dessa och andra omständigheter gör att många arbetar under psykisk press som innebär hårda påfrestningar på människan. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att det från sociala utgångspunkter är angeläget att bemästra de psykosociala arbetsmiljöproblemen. Också ekonomiska synpunkter talar för en ökad uppmärksamhet på sådana problem.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att de psykosociala arbetsmiljöproblemen måste ges större utrymme inom det forsknings- och utvecklingsarbete som pågår på arbetsmiljöområdet. Detta bör lämpligen ske bl. a. genom projekt till vilka arbetarskyddsfonden lämnar bidrag. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande psykosociala arbetsmiljöproblem att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1234 yrkandet 1 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande hygieniska gränsvärden m. m. (moment 9 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 28 som börjar med "Det framgår” och slutar med "behandlade delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill emellertid framhålla att dokumentationen bakom de gränsvärden som f. n. tillämpas är svag och att säkerhetsmarginalerna är otillräckliga. Därför är det nödvändigt att sänka flertalet av nu tillämpade åttatimmarsvärden med en fjärdedel. Gränsvärden måste fastställas för en lång rad ämnen, som f. n. inte omfattas av arbetarskyddsstyrelsens anvisningar. Det borde också vara en självklarhet att alla ämnen som är eller misstänks vara cancerframkallande elimineras så långt som möjligt. Det bör vara möjligt att före år 1980 tillämpa gränsvärdet noll på sådana ämnen.
SoU 1975/76:40
46 Lika viktigt är det att gränsvärden tillämpas på fysikaliska risker. Slutligen är det utskottets mening att arbetarskyddsstyrelsen bör åläggas att före utgången av år 1976 presentera den dokumentation som ligger till grund för varje enskilt värde i anvisningarna samt motiven för styrelsens ställningstagande i de fall ett lägre gränsvärde tillämpas utomlands. Utskottet ansluter sig således till motionärernas krav såvitt här är i fråga. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande hygieniska gränsvärden m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1249 yrkandena 2, 3, 4 och 6 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. beträffande förbud mot import av asbest och asbesthaltigt material m. m. (moment 10 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 29 med ”Arbetarskyddsstyrelsen har” och slutar på s. 30 med ”i fråga” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att det redan år 1972 var uppenbart att det endast är genom en förbudslagstiftning som man drastiskt och snabbt kan få ner asbesthanteringen. I en interpellation till arbetsmarknadsministern i november 1975 (1975/76:33) lämnades också uppgifter som visar att ett straffsanktionerat förbud i lag med ytterligt begränsade dispensmöjligheter är starkt motiverat när det gäller att komma till rätta med de hälsorisker som är förenade med användningen av asbest i arbetslivet. I första hand måste ett sådant förbud riktas mot import av asbest och asbesthaltigt material eftersom det vore meningslöst att ”förbjuda” den asbest som redan finns i väggar och isolering m. m. När det gäller rivnings- och reparationsarbeten torde arbetarskyddsstyrelsens asbestanvisningar (nr 52) ge tillfredsställande skydd under förutsättning att de följs och kontrolleras samt löpande utvärderas.
Ett visst dispensförfarande är sannolikt nödvändigt under de närmaste åren, t. ex. för viss personlig skyddsutrustning, men dispensreglerna bör vara ytterst restriktiva. Dispens bör endast lämnas för varje importerat parti, där detaljerade beskrivningar på hanteringen skall lämnas av importören och godkännas såväl av berörd fackförening som av yrkesinspektionen. En stor del av de nya asbestanvisningarna kan användas vid dessa dispensarbeten.
Av det anförda framgår att utskottet ansluter sig till yrkandena i motionen 1975/76:755, såvitt här är i fråga.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande förbud mot import av asbest att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:755 yrkandet 1 och yrkandet 3 delvis ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
SoU 1975/76:40
9. beträffande förbud mot dieseldrift under jord m. m. (moment 12 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 31 som börjar med ”Utskottet behandlade” och slutar med ”detta område” bort ha följande lydelse:
När utskottet år 1974 behandlade ett motionsyrkande rörande dieseldriften vid gruvdrift underjord anfördes i en reservation att det i syfte att förbättra gruvarbetarnas arbetsmiljö var angeläget att genomföra bl. a. ett omedelbart stopp för all utbyggnad av dieseldriften vid gruvdrift under jord och få till stånd direktiv för en gradvis nedtrappning av dieseldriften.
Användningen av dieseldrift blir en allt vanligare företeelse. Man vet klart att dieseldriften är en starkt luftförsämrande faktor på många arbetsplatser, att den är ohälsosam och att den i kombination med andra ämnen betraktas som cancerframkallande. Allt detta borde vara nog för att man på ansvarigt håll aktualiserar frågan om en begränsad användning av dieseldrivna truckar, arbetsmaskiner osv.
Dieseldriften är inte oersättlig överallt. Eldriften vid gruvdrift under jord var tidigare den helt dominerande. I vissa svenska gruvor använder man sig fortfarande av eldrift, vilken ju från miljö- och hälsosynpunkt är helt överlägsen. Det var det strikta och hänsynslösa lönsamhetstänkandet som drev fram utvecklingen mot dieseldrift även i ett så klart olämpligt sammanhang som vid gruvdrift under jord.
Även i andra sammanhang finns det alternativ till dieseldriften. Eldrivna truckar och maskiner kan i stor omfattning användas i många av de sammanhang där dieseldriften nu är helt dominerande.
Utskottet anser att man måste gå längre än att enbart stoppa den fortsatta utbyggnaden av dieseldrift vid gruvdrift under jord. Dieseldriften bör vid sådan gruvdrift helt förbjudas och användningen av dieseldrift på arbetsplatser i övrigt begränsas.
Det anförda innebär att utskottet instämmer i vad som yrkas i motionen 1975/76:1276.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande förbud mot dieseldrift underjord m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1276 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. beträffande utseende av skyddsombud och skyddskommittéer m. m. (moment 13 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 32 som börjar med ”Ett likalydande” och slutar med ”motionen 1975/76:1243” bort ha följande lydelse:
Arbetarskyddslagens utformning innebär att endast kollektivavtalsslutande part har rätt att utse skyddsombud och representanter i skyddskommitté.
SoU1975/76:40
48 Förhållandena på flera av våra arbetsplatser är dock sådana att icke kollektivavtalsslutande förening har en stor del eller de flesta arbetare organiserade. Innebörden av lagstiftningen blir att dessa arbetare ställs utanför skyddsarbetet, vilket innebär att säkerhetsfrågorna blir lidande.
Arbetarskyddslagen bör därför ändras så att lokal facklig organisation, som företräder en betydande del av arbetarna på ett arbetsställe, också skall ha möjlighet att utse såväl skyddsombud som representanter till skyddskommittéer. Om en annan lokal facklig organisation än den kollektivavtalsslutande företräder exempelvis en femtedel av de anställda, motiverar det att organisationens medlemmar får möjlighet att utse skyddsombud. Det kan anses skäligt, oavsett styrkeförhållandena mellan de fackliga organisationerna, att den kollektivavtalsslutande organisationen alltid får utse minst ett skyddsombud och alltid blir representerad i skyddskommitté.
Mera långtgående krav bör dock ställas på lokal facklig organisation, som inte är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsköparna, när det gäller representation i skyddskommittéer. Det är skäligt att sådan organisation vilken företräder två tredjedelar eller mer av de anställda också blir representerad i skyddskommittéer,
Samma krav bör ställas på organisationer i vad gäller tillsättande av huvudskyddsombud. Här bör den kollektivavtalsbundna organisationen ha en viss favör jämfört med annan lokal facklig organisation. Men företräder den icke kollektivavtalsbundna organisationen mer än två tredjedelar av de anställda på ett arbetsställe, bör den organisationen också utse huvudskyddsombud.
Förslag om erforderliga ändringar i arbetarskyddslagen bör snarast föreläggas riksdagen. De i motionen upptagna ändringsförslagen bör därvid i allt väsentligt kunna läggas tili grund för en ändrad lagstiftning på området. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen 1975/76:1243 bör ges regeringen till känna.
dets att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande utseende av skyddsombud och skyddskommittéer m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1243 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. beträffande lokal facklig organisations rätt att avbryta arbete m. m. (moment 14 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 33 med ”Utskottet hänvisar" och slutar på s. 34 med "i fråga” bort ha följande lydelse:
Bestämmelsen i 40 b § arbetarskyddslagen är alltför vag för att hävda gränsvärdeslistans juridiska status. Utskottet anser därför att den lokala fackföreningen bör ges rätt att omedelbart avbryta ett arbete om de fastställda värdena överträds. Arbetet skall sedan inte kunna upptas förrän riskmo -
SoU1975/76:40
mentet avlägsnats. Härigenom görs gränsvärdeslistan tvingande för arbetsköparen.
Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:1249 i här aktuell del.
1 en (= utskottet) bra arbetsmiljö.
Utskottet anser att förbud mot ackord och andra prestationslöner skulle vara ett verksamt bidrag till en säker och bra arbetsmiljö. 1 arbetarskyddslagen bör det därför föreskrivas att lokala fackföreningar har rätt att förbjuda användandet av alla ackord och prestationslöner, när de själva anser dessa vara ett hot mot en bra fysisk och psykisk arbetsmiljö.
I arbetarskyddslagen bör även ingå en bestämmelse innebärande att fackförening skall ha rätt att förhandla om personalstyrkans storlek i förhållande till arbetsuppgifterna. Fackföreningen skall även tillförsäkras vetorätt när förhandlingarna inte ger ett tillfredsställande resultat. Detta skulle främst stärka de arbetande inom vård-, service- och trafiksektorn. Även vissa tjänstemannagrupper skulle kunna tillgodogöra sig ett sådant stadgande.
För att minska utsvettningen anser utskottet att lokal facklig organisation skall ha rätt att stoppa tidmätnings-, produktions- och rationaliseringsmetoder. Denna vetorätt skulle på ett tidigt stadium hindra produktionsförhållanden som är arbetarfientliga. Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:754 såvitt här är i fråga.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande lokal facklig organisations rätt att avbryta arbete m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1249 yrkandet 1 och motionen 1975/76:754 yrkandena 2, 3 och 4 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. beträffande utvärdering av sambandet mellan cancer och yttre kemiska orsaker m. m. (moment 17 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 35 med "Arbetsmiljöutredningen anför" och slutar på s. 36 med "aktuell del” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i kravet i motionen 1975/76:1249 om att en utvärdering görs av uppgifter om sambandet mellan cancer och yttre kemiska orsaker.
Det satsas i dag 100-tals miljoner på cancerbehandling och cancerforskning med mycket magert resultat. Endast ett fåtal cancerformer kan radikalopereras (så att alla cancerceller tas bort och ingen återväxt sker) och övrig behandling har endast livsuppehållande karaktär.
Utskottet instämmer i motionens krav på en kostnadsberäkning av de totala utgifterna för cancervård och forskning på området per år i Sverige och vilken 5- respektive 10-årsöverlevnad som därvid uppnås för respektive
SoU 1975/76:40
cancerformer. Detta skulle kunna blixtbelysa den kolossala nytta som ett avlägsnande av cancerframkallande ämnen skulle fl - sällsynt effektiva åtgärder skulle sannolikt åstadkommas. Framför allt människoliv och lidande skulle sparas men även pengar. Då krävs emellertid hårda restriktioner för hanterande av cancerframkallande ämnen med i princip endast inkapslade processer.
Utskottet tillstyrker därför motionen 1975/76:1249 yrkandet 5.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande utvärdering av sambandet mellan cancer och yttre kemiska orsaker m. m. att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1249 yrkandet 5 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. beträffande åtgärder för att minska arbetsintensiteten (moment 19 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 37 med ”Utskottet avstyrkte” och slutar på s. 38 med ”i fråga” bort ha följande lydelse:
För att förbättra den psykiska arbetsmiljön och arbetsmiljön i övrigt krävs att arbetarnas egna organisationer, dvs. fackföreningarna - grupperna, klubbarna och avdelningarna - har avgörande maktbefogenheter. Dessa maktbefogenheter skall kunna utnyttjas till att tvinga fram miljöförbättringar, t. ex. lägre arbetstakt. Arbetarna och arbetsköparna har motstridiga intressen. Med kapitalisterna som ägare till produktionsmedlen är arbetarnas medbestämmande- och beslutanderätt endast på arbetsköparnas villkor. Samarbets- och samförståndspolitiken måste därför helt avvisas. Vad som under kapitalism kan ge någon makt till arbetarna är att fackföreningen för en aktiv kamp och använder sig av de maktmedel som står till arbetarklassens förfogande. En lagstiftning för att minska arbetsintensiteten och därmed förhindra utslagning och utsortering måste utgå från att stödja arbetarnas kamp och intressen.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att regler måste införas i arbetarskyddslagstiftningen som syftar till att minska arbetsintensiteten. Det gäller främst vid löpande bandsarbeten och liknande tvångsstyrda arbetsprocesser. Regelbundna pauser om 10 minuter ingående i den ordinarie arbetstiden, fler avbytare, ökad bemanning och fasta reservstyrkor vid sjukdom och liknande är mycket viktiga krav. Av reglerna bör framgå att det är lokal facklig organisation som har att avgöra när regelbundna pauser skall inskrivas i den ordinarie arbetstiden. Utskottet tillstyrker motionen 1975/76:754 yrkandet 1.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande åtgärder för att minska arbetsintensiteten att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:754 yrkandet 1 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
SoU 1975/76:40
14. beträffande enmansbetjäning pä normal- och expressgodståg (moment 20 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottet betänkande på s. 38 som börjar med ”1 arbetsmiljöutredningens” och slutar med ”motionen 1975/76:564” bort ha följande lydelse:
Statensjärnvägar framtvingade i oktober 1972 enmansbetjäning på godståg. Enda undantaget är malmtågen, där de tidigare bemanningsbestämmelserna gäller. Det står utom allt tvivel att införandet av enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodståg innebär en väsentlig försämring av lokpersonalens arbetsmiljö och är ett allvarligt avsteg från gängse skyddsregler och föreskrifter.
Utskottet instämmer därför i kravet i motionen 1975/76:564 om införande i arbetarskyddslagen av förbud mot enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodståg. Förslag till erforderliga lagändringar bör snarast föreläggas riksdagen. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dets att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande enmansbetjäning på normal- och expressgodståg att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:564 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande.rörbud mot användandet av epoxiprodukter på rörliga arbetsplatser (moment 21 i hemställan) av herr Hagberg i Borlänge (vpk) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 38 med ”Utskottet behandlade” och slutar på s. 39 med ”sorn möjligt” bort ha följande lydelse:
Hitintills vunna erfarenheter av användandet av epoxiprodukter på exempelvis byggnadsarbetsplatser talar enligt utskottets mening för att ett förbud mot användning av materialet på rörliga arbetsplatser måste utfärdas.
Enligt arbetarskyddsstyrelsens förslag till nya anvisningar får epoxiprodukter inte användas om tillfredsställande resultat kan uppnås med mindre hälsofarlig produkt. Avsikten med de nya anvisningarna torde bl. a. vara att söka begränsa användningsområdet för epoxiprodukter. Dock har i det sammanhanget angetts att man kan tänka sig en användning av epoxi på hårt belastade golv, t. ex. i slakterier, storkök eller liknande. Enligt utskottets mening återspeglar detta resonemang en alltför inbjudande attityd till användandet av epoxi på områden där det i dag redan finns acceptabla ersättningsprodukter.
I förslaget till anvisningar anges vidare att samråd skall äga rum med arbetstagarparten redan på planeringsstadiet i de fall epoxiprodukter eventuellt skall användas. Det bör emellertid påpekas att när det gäller rörliga arbetsplatser, t. ex. byggnadsarbetsplatser, förhållandet ofta är det att de som
SoU 1975/76:40
skall utföra arbetet inte ännu är anställda i företaget vid planeringen av arbetsplatserna.
Det anförda leder utskottet till uppfattningen att långtgående åtgärder måste vidtas för att skydda arbetstagarna. Utskottet instämmer i motionärernas yrkande om förbud mot användning av epoxiprodukter på rörliga arbetsplatser. Förslag till en bestämmelse härom i arbetarskyddslagen bör snarast utarbetas av regeringen. Utskottet vill samtidigt påpeka att ett sådant förbud kan innebära behov av dispens i vissa fall.
Sådan dispens måste emellertid tillämpas med största restriktivitet. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande förbud mot användandet av epoxiprodukter på rörliga arbetsplatser att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1289 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. beträffande utredning om en arbetsmiljöfond (moment 22 i hemställan) av herr Andreasson i Östra Ljungby (c), fröken Andersson (c), fru Wigenfeldt (c) och herr Karlehagen (c) som anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 39 som börjar med ”En grundläggande” och slutar med ”en arbetsmiljöfond" bort ha följande lydelse: Utskottet
delar motionärernas uppfattning om nödvändigheten av att finna former för finansiering av arbetsmiljöförbättringar i mindre bärkraftiga företag. Om inte detta sker kommer följden att bli att många små företag måste lägga ner sin verksamhet eftersom de inte kan klara de nya miljökraven. I vissa fall kanske verksamheten kan fortsätta, men endast till priset av en dålig arbetsmiljö.
Båda dessa alternativ är oacceptabla såväl ur mänsklig som ur samhällsekonomisk synvinkel.
En långsiktig lösning av dessa problem förutsätter enligt utskottets mening att kostnaderna för arbetsmiljöförbättringar till viss del fördelas mellan olika företag med hänsyn tagen till ekonomisk bärkraft. Detta kan exempelvis ske, som motionärerna föreslagit, genom någon form av allmän arbetsmiljöfond, ur vilken medel för arbetsmiljöförbättringar sedan kan fördelas på ett sådant sätt att det möjliggör skapande av goda arbetsmiljöer för alla anställda, oavsett i vilket företag de arbetar. Huvudregeln bör givetvis vara att varje företag för sig står för sina miljökostnader. När det gäller företag som har etablerats under helt andra betingelser på miljöområdet än de som numera gäller kan det dock vara motiverat att näringslivet kollektivt bekostar vissa insatser eller att staten träder emellan på samma sätt som tidigare skett beträffande vissa kostnader för vatten- och luftreningsanläggningar. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionen såvitt här är i fråga.
SoU 1975/76:40
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande utredning om en arbetsmiljöfond att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:1234 yrkandet 3 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. beträffande utseende av skyddsombud och skyddskommittéer (betänkandet s. 32) av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anför:
Det är angeläget att reformsträvandena inom arbetslivet inriktas mot en ökning av den enskildes rörelsefrihet och ett större personligt ansvarstagande. En utveckling som leder till att den anställde får medinflytande, medansvar och ökad trivsel i sin arbetssituation är en förutsättning för ett framgångsrikt näringsliv samtidigt som en sådan utveckling ger den anställde möjligheter att använda sina kunskaper och utnyttja sin arbetsförmåga och sina personliga erfarenheter. Mot denna bakgrund är det angeläget att varje arbetstagare får möjlighet att vara med och påverka uppläggningen av det egna arbetet och andra förhållanden som rör hans arbetssituation. Ett väsentligt område där ett sålunda förstärkt arbetstagarinflytande kan anses angeläget är skyddsarbetet. Före 1973 års arbetsmiljöreform föreskrevs i arbetarskyddslagen att skyddsombud och medlem i skyddskommitté skulle utses genom val av de berörda arbetstagarna eller, efter framställning från dessa, av lokal facklig organisation.
Enligt vår mening innebar den tidigare ordningen ett större direktinflytande för arbetstagarna. Om en ändring vad beträffar formerna för utseende av skyddsombud och skyddskommittéer skall göras så bör en återgång ske till tidigare regler att dessa personer i första hand skall utses genom val av de berörda arbetstagarna.
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård (betänkandet s. 21), skärpning av asbestanvisningarna (betänkandet s. 30) och de anställdas inflytande över arbetsmiljön (betänkandet s. 34) av herr Romanus (fp) som anför:
I år, liksom flera tidigare år, har folkpartiet i en motion om arbetsmiljön lagt fram förslag som syftar till att ge alla anställda rätt till företagshälsovård, att frågor om arbetsmiljö skall göras förhandlingsbara och att ett partssammansatt organ skall bli huvudman för företagshälsovården.
Sedan motionen väcktes har regeringens förslag till reform av arbetsrätten lagts fram. Enligt detta blir frågor om arbetsmiljö förhandlingsbara. Vidare har en utredning tillsatts om företagshälsovården. Enligt direktiven skall utredningen föreslå sådana åtgärder att alla löntagare får tillgång till företagshälsovård. Slutligen har avtal träffats mellan Landsorganisationen, Pri -
SoU1975/76:40
vattjänstemannakartellen och Svenska arbetsgivareföreningen om arbetsmiljöverksamheten. Enligt avtalet skall skyddskommittén vara huvudman för företagshälsovården. Till fristående företagshälsovårdscentral skall knytas en särskild företagshälsovårdskommitté. I båda dessa organ skall arbetstagarna ha majoritet.
Dessa händelser innebär stora framgångar för de krav som folkpartiet länge framfört. Med hänsyn till det inträffade, och till vad utskottet anför i sitt yttrande, erfordras inte nu något beslut av riksdagen. Det finns dock anledning att följa tillämpningen av det nya avtalet med uppmärksamhet. Jag vill särskilt peka på att i vissa fall fordras enhälliga beslut i skyddskommittén för att besluten skall vara bindande. Erfarenheten får visa om denna princip kommer att fungera. Det är angeläget att utredningen om företagshälsovården arbetar snabbt, så att principerna för företagshälsvården kan tas in i arbetsmiljölagstiftningen.
När utskottet i höstas behandlade asbestfrågan, fann utskottet att något initiativ inte erfordrades. Utskottet gjorde dock vissa uttalanden i sitt protokoll vid behandlingen av frågan, bl. a. om behovet av mer entydiga formuleringar av asbestanvisningarna, och av åtgärder för att klargöra sambandet mellan rökning och asbestskador. Dessa synpunkter tas upp i motionen 1975/76:1296 av herrar Sellgren (fp) och Jonsson i Alingsås (fp). Även i detta fall har åtgärder vidtagits sedan motionen väcktes. Arbetarskyddsstyrelsen har väsentligt skärpt sin hållning till asbest över huvud taget, och en kraftigt utvidgad information om sambandet mellan rökning och arbetsmiljörisker utlovas. Vi kommer att följa utvecklingen på detta område med stor uppmärksamhet och återkommer med förslag om det blir nödvändigt. Utöver vad utskottet anfört vill jag framhålla att företagen bör medverka till minskade skador genom att erbjuda anställda, som har svårt att sluta röka, arbeten där de inte utsätts för sådana ämnen som är särskilt farliga för rökare.
SoU 1975/76:40
55 Bilaga
Register över motionerna
Motion nr
Behandlas på s. i betän- kandet
Behandlas i utskottets hemställan under moment
Omfattas av
reservation
nr
1975/76:312 (c, m, fp) yrkandet 2
(utbildning av yrkeshygie- niker)
24, 25
-
1975/76:357 (vpk)
22-24
(översyn av arbetsmiljöutbildningen) 1975/76:474
(vpk) 19-21
(kompletterande utredningsdirektiv för företagshälsovården) 1975/76:564
(vpk) 38
(enmansbetjäning på normal- och expressgodståg)
1975/76:754 (vpk) yrkandet 1 37, 38
(åtgärder för att minska arbetshets) yrkandena
2, 3 och 4 33, 34
(rätt för lokal fackorganisation att förbjuda ackord m. m.)
1975/76:755 (vpk) yrkandet 1 och yrkandet 3 delvis 28-30
(förbud mot import av asbest m. m.)
yrkandet 2 och yrkandet 3 delvis 36, 37
(ersättning i samband med asbetsbetingad cancer)
1975/76:1234 (c) yrkandet 1 26
(psykosociala arbetsmiljöproblem) yrkandet
2 21
(statsbidragsregler för företagshälsovård) yrkandet
3 39
(utredning om arbetsmiljöfond) -
16 SoU1975/76:40
56 Motion nr
Behandlas på s. i betän- kandet
Behandlas i utskottets hemställan under moment
Omfattas av
reservation
nr
1975/76:1243 (vpk)
(utseende av skyddsombud m. m.)
32*
1975/76:1247 (vpk) (utbildning av polismän, åklagare och domare)
1975/76:1249 (vpk) yrkandet 1
(rätt för lokal fackförening att avbryta arbete)
32, 33
yrkandena 2, 3, 4 och 6 (hygieniska gränsvärden)
27. 28
yrkandet 5
(utvärdering av sambandet cancer och yttre kemiska orsaker m. m.)
35, 36
1975/76:1262 (s)
(ökad facklig representation i yrkesinspektionsnämn- derna)
34. 35
1975/76:1276 (vpk)
(förbud mot dieseldrift un- der jord m. m.)
1975/76:1289 (vpk)
(förbud mot viss använd- ning av epoxiprodukter m. m.)
38, 39
1975/76:1292 (vpk) (språkutbildning av skydds- ombud m. m.)
25, 26
1975/76:1296 (fp)
(skärpning av asbestanvis- ningarna)
30, 31**
1975/76:2064 (fp) yrkandet 1
(de anställdas medinflytan- de i arbetsmiljöfrågor)
34**
-
yrkandet 2
(obligatorisk företagshälso- vård)
21**
*se särskilt yttrande nr 1 **se särskilt yttrande nr 2
GOTAB 51767 Stockholm 1976