Rapport i psykosociala frågor : bilaga 2 till Arbetsmiljöutredningens betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

.u lnunohl u: ua en

0 n

Rapporteripsykosoiala

frågor

W; ,day/I J IL(L›./ f r» f ./

Statens offentliga utredningar

?få % 1976:3

lä?? Arbetsmarknadsdepartementet

i

Rapport psykosociala

frågor

Bilaga 2 till arbetsmiljöutredningens

betänkande Stockholm 1976

Omslagsarrangemang: Bertil Delin ISBN 91-38-02696-l Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1976

SOU l976:3

Förord

l arbetsmiljöutredningens slutbetänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag har presenterats den arbetsgrupp som knutits till utredningssekretariatet for att ge material och synpunkter i arbetspsykologiska och arbetssociologiska frågor. Som ett resultat av arbetsgruppens arbete har kommit fram ett antal uppsatser. Psykolog Kun Baneryd, Arbetarskyddsstyrelsen, har skrivit om psykosociala effekter av fysisk arbetsmiljö och skyddsforhållanden i arbetet. Frågor om strukturförändringar, arbetsmiljö och utslagning har behandlats av docent Hans Berglind, Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Vissa metoder och användningsområden lör upplevelsemätning har redovisats av docent Birgitta Berglund, Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, docent Ulf Berglund, Tekniska högskolan i Stockholm, och docent Thomas Lindvall, Omgivningshygieniska avdelningen vid statens naturvårdsverk. Synpunkter på hälsa, sjukdom och psykisk arbetsmiljö har lämnats av överläkare Ricardo Edström, Arbetarskyddsstyrelsen. Docent Bertil Gardell, Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, har i en uppsats behandlat psykosociala problem sammanhängande med industriella produktionsprocesser. Vidare har docent Lennart Levi, Laboratoriet för stressforskning, Stockholm, redovisat resultat av experimentell och epidemiologisk stressforskning på arbetslivets område. Uppsatserna har samlats i denna bilaga till betänkandet. I de lämnade bidragen ger de olika författarna utifrån sina intresseområden sin syn på hur psykosociala aspekter av arbetsmiljön kan speglas i en arbetsmiljölagstiftning. Uppsatserna ger en överblick av väsentliga aktiviteter och synsätt på det psykosociala området. Avsikten är däremot inte att med dessa uppsatser på något systematiskt sätt täcka alla frågor inom arbetsmiljön med psykologisk eller sociologisk anknytning. De olika författarnas bidrag får mera betraktas som ett tvärsnitt av synpunkter utifrån skilda infallsvinklar på ett mycket brett och svårtillgängligt område. De nämnda uppsatserna behandlar psykosociala frågor i arbetsmiljön främst från hälsosynpunkt. Arbetsmiljöutredningen har ansett det vara av värde att som komplettering få en sammanställning av forskningen rörande arbetsolycksfall. På utredningens uppdrag har en sådan sammanställning gjorts av amanuens Carin Hultin, Arbetarskyddsfonden, och fil. kand. Elisabeth Lagerlöf, Arbetarskyddsstyrelsen. Även denna ingår i föreliggande bilaga.

4 Förord Innehållet i uppsatserna skall i sin helhet uppfattas som varje författares egna synpunkter och uppfattningar. Vad gäller arbelsmiljöutredningens överväganden hänvisas till tidigare nämnda betänkande. Stockholm i december 1975

Gunnar Danielson

/Hans Gul/berg

Innehån

Förord

Psykosociala effekter av fysisk arbetsmiljö och skyddslörhållanden i arbetet . Av Kurt Baneiyd

Strukturförândringar, arbetsmiljö och utslagning. 27 Av Hans Berglind

Upplevelsemätning av miljöfaktorer i arbetslivet 43 Av Birgitta Berg/und, Ulf Berglund och Thomas Lindvall

Hälsa, sjukdom och psykisk arbetsmiljö 55 Av Ricardo Edström

Psykosociala problem sammanhängande med industriella produk- 67 tionsprocesser . Av Bertil Gardell

Psykosociala förhållanden i arbetsmiljön: inverkan på hälsa och väl- 87 befinnande . Av Lennart Levi

Forskning kring arbetsolycksfall. 119 Av Elisabeth Lagerlöf och Carin Hultin

Psykosociala effekter av fysisk

arbetsmiljö

och i arbetet

skyddsförhållanden

Av Kurt Baneryd

1 Begreppet arbetsmiljö

Ett uttryck som i allt större omfattning kommit att dominera den allmänna debatten under senare år är ”miljö”. Användningen av miljöbegreppet inom snart sagt alla områden har nödvändiggjort en definition av vad som menas därmed, och vad den enskilde uttolkaren lägger in i begreppet. Man talar t.ex. om yttre miljö, social miljö, arbetsmiljö etc. När det gäller arbetsmiljön har begreppet ursprungligen avsett sådana förhållanden i arbetet som direkt varit knutna till människans liv och hälsa. Till en början inriktades uppmärksamheten och ansträngningarna enbart på att undanröja och förebygga faktorer i miljön som var riskfyllda och som kunde leda till olycksfall eller yrkessjukdomar. Successivt har begreppet vidgats till att avse faktorer som sammanhänger med arbetets anpassning till människans fysiologiska och anatomiska förutsättningar, i_syfte att finna vägar att undvika förslitningar och obehagsupplevelser. Den upplevelsemåssiga sidan av miljön var därvid sekundär, och en följdeffekt av den fysiologiska anpassningen. Först på senare år har mera allmänt accepterats att de psykologiska och sociala aspekterna på miljön har ett egenvärde och att miljön har en direkt påverkan på individens upplevelser uttryckta i termer av missnöje, tillfredsställelse, arbetsglädje och behov av påverkan och inflytande. Miljöfaktorerna kan naturligtvis också indelas på en rad olika sätt beroende på deras karaktär och innehåll. MdGrath (1970) anför följande tre aspekter på den omgivande miljön: l. Faktorer som har att göra med ett input av fysikalisk energi. 2. Faktorer som har att göra med den psykosociala sidan av miljön såsom informationsöverförande och värderingar. 3. Faktorer som innebär en kombination av de två första, utgörande en teknologisk-organisatorisk aspekt av miljön. Till den första typen av faktorer förs då den objektiva fysikaliska energi som omger individen i arbetssituationen. Den andra aspekten utgörs i huvudsak av människorna i miljön, mellanmänskliga relationer, gruppsammansättning, anda, regler etc. Den tredje aspekten är kombinationen av dessa två, vilken utgör en förutsättning för produktion och måluppfyllelse i organisationen. Den forsta

8 Psykosociala effekter. . .

aspekten kommer därvid att vara en förutsättning för den andra, dvs. den fysiska miljön utgör ramen for den sociala, och kan därmed innebära begränsningar för hur den sociala miljön utvecklas. Samtidigt sker en påverkan av den fysiska miljön genom den sociala via värderingar, krav och anspråk som finns hos dem som arbetar i miljön. Den tredje aspekten blir därvid helt beroende av smidigheten och effektiviteten i det samspel som sker mellan de två första. Dessa miljöfaktorer kan i sin tur påverka det mänskliga beteendet på tre sätt: l. Miljöfaktorerna kan kräva eller tvinga fram ett visst beteende hos individen (kravfunktion). 2. Miljön kan inskränka eller utesluta vissa beteenden hos individen (begränsande funktion). 3. Miljön kan tillåta men inte kräva ett visst beteende hos individen (möjlighetsfunktion). Miljön har alltså en direkt påverkan på människans beteende genom att den dels kräver vissa beteenden i olika situationer, den omöjliggör eller inskränker handlandet i andra, samt ger ibland spelrum for olika handlingsalternativ och möjligheter. Man har också ofta dragit en skiljelinje mellan arbetsmiljö och yttre miljö. Denna gränsdragning är emellertid svår att göra, vilket bl. a. har påtalats av Bolinder m. fl. (1972): Detta gäller i hög grad den hygieniska aspekten där man mer och mer tvingas att se expositionsförhållanden i arbetsmiljön i dess sammanhang med totala expositionsförhållanden. Det gäller också i hög grad for de psykiska aspekterna på arbetsmiljön där man mer och mer börjat uppmärksamma arbetets och arbetsforhållandenas betydelse for utbyte och engagemang i den mer totala livssituationen.” En åtskillnad måste självfallet också göras mellan makro- och mikronivåerna i sättet att betrakta miljön. Med mikronivån av arbetsmiljön avses här den omedelbara miljön som de enskilda individerna omges av i arbetet. I det Följande skall i huvudsak behandlas den fysiska arbetsmiljön på mikronivå. Då denna genomgång har ett huvudsakligen beteendevetenskapligt perspektiv kommer utgångspunkten att vara den enskilda människans värderande upplevelse av den objektiva miljön, som omger henne i arbetssituationen. Denna miljö kan därvid vara fysikalisk, kemisk eller teknisk-organisatorisk. Upplevelsen av miljön kan ta sig uttryck i vantrivsel eller tillfredsställelse, känslor av trygghet eller otrygghet och risker, upplevelser av bekymmerslöshet eller besvär, oro och ängslan. inför dessa forhållanden kan individen reagera med passivt accepterande eller aktiv strävan efter förändring.

2 Den fysiska arbetsmiljön kontra arbetets psykologiska

innehåll

Under hela 1960-talet har förts en omfattande forskningsdebatt om arbetstillfredsställelsebegreppet och vad som konstituerar tillfredsställelse med ar-

Psykosociala . . 9 effekter.

betet. Därvid har stor uppmärksamhet inriktats på betydelsen av olika förhållanden i arbetet och arbetsmiljön för den totala arbetstillfredsställelsen. I anslutning till LO-kongressen 1966 sammanställde Dahlström m. fl. en rapport som bl. a. kom att penetrera dessa frågor: “Vid analys av tillfredsställelse i arbetet har vi att hålla isär å ena sidan de olika slags behov och den vikt dessa behov har för individen, å andra sidan aspekter hos eller områden i arbetsmiljön och utbyte! för individen inom varje sådant område” (Dahlström 1966, s. 28). Det finns anledning att då man studerar arbetstillfredsställelse dela in arbetet och arbetsmiljön i olika områden såsom arbetets art, yttre arbetsförhållanden, lön, arbetsledning etc. Individen kan tillmäta dessa områden olika vikt för tillfredsställelse. lnom varje område har individen en viss anspråksnivå och en viss grad av tillfredsställelse. Dahlström anger att man teoretiskt kan tänka sig arbetstillfredsställelse som ett enkelt summationsförhållande enligt en multiplikativ modell utvecklad utifrån en modell föreslagen av Vroom (1964). Uttryckt i ett blockdiagram ser denna teori för arbetstillfredsställelse ut på följande sätt:

+ + + Utbyte Upplevt Områdes- Allmän arbets- = ê 7 utbyte tillfreds- tillfredsställelse ställelse

_ + Ansprâks- Områdesnivå vikt

Teckenförklaring J» inverkan på + när x ökar så ökar y när x ökar så minskar y lur Dahlström 1966, sid 33)

En central faktor som är av betydelse för individens anspråk och områdesvikter är bl. a. individens föreställning om vad han kan uppnå eller förvänta sig inom ett område. Vid försämringar eller besvikelse inom ett område kan detta leda till en sänkning av anspråk och värderingar beträffande detta omrâde. Förbättringar innebär på kort sikt ökat utbyte inom ett område och därmed ökad tillfredsställelse. Förbättringarna tenderar emellertid att höja ansprâksnivån och därmed kommer det förhöjda utbytet att minska och även på lång sikt tillfredsställelsen med området i fråga. De kategorier eller grupper som individen jämför sig med eller tillhör är av stor betydelse för hur individen avpassar sin ansprâksnivå. Genom t. ex. medlemskap i arbetsgrupper och inlärande av normer eller roller i arbetet utvecklar individen föreställningar om vad han bör förvänta sig i olika arbetssituationer. För en viss roll finns ofta ”erkända” regler för vad rollinnehavaren skall få i utbyte i spelet, dvs. individens anspråksnivå på-

10 Psykosoc/a/a effekter. . . sou 1976:3

verkas genom införlivandet av existerande normer för vad rollen kräver. Detta gäller självklart också förhållanden som har att göra med den yttre fysiska arbetsmiljön. Vilken arbetsmiljö individen är beredd att acceptera är delvis anhängigt de normer och regler som utvecklats inom arbetsgruppen och som han är delaktig i. På så sätt har utvecklats skilda normer inom olika yrkeskollektiv och branscher vilket kan ha bidragit till att miljöforbättrande åtgärder släpat efter på många håll, medan man på andra områden mycket snabbt har genomfört förbättringsåtgärder. När det gäller den yttre fysiska miljön är det emellertid inte bara en fråga om normer och värderingar i relation till andra individer och grupper. Utformningen av arbetet och arbetsmiljön har en direkt återverkan på grundläggande behov hos individen (Maslow 1954). Människan har en rad grundläggande behov av fysiologisk karaktär. Dessa sammanhänger med hennes möjlighet att överleva och det är naturligt att arbetsmiljön inte fär konfliktera med dessa. Näraliggande behov av psykologisk natur är emellertid behovet av trygghet och säkerhet. Människan har ett behov av trygghet till liv och hälsa. Arbetet måste vara någorlunda riskfritt och ej leda till ohälsa. Konflikterar miljön mot dessa behov, leder det till att människor drabbas av olycksfall, ohälsa och förslitning, men också att det utbreder sig känslor av oro, ängslan och otrygghet. I trygghetsbehovet ligger också ett behov av att ha en fast punkt i tillvaron och behov av att kunna orientera sig. Den fysiska miljön är av betydelse även här då den rent faktiskt utgör ramar för denna orientering och ofta på olika sätt begränsar möjligheten till en sådan orientering. Slutligen har den fysiska miljön betydelse för och kan inverka begränsande på behovet av gemenskap och tillhörighet. Den fysiska miljöns konkreta påverkan på tillfredsställandet av dessa behov av främst psykologisk art kommer att närmare behandlas i det avsnitt som berör specifika miljöfaktorer. Den forskning rörande arbetstillfredsställelse som hittills bedrivits har emellertid kunnat påvisa att de faktorer som sammanhänger med den fysiska arbetsmiljön har relativt liten betydelse för upplevelsen av tillfredsställelse i arbetet. Mycket av utgångspunkterna för denna forskning har hämtats från de teorier som framlagts av Herzberg (1959, 1966). Denne menar, utifrån resultaten av sina undersökningar, att det finns anledning att skilja mellan å ena sidan en grupp faktorer som är av betydelse

för att förhindra uppkomsten av vantrivsel men samtidigt är av mindre

betydelse för upplevelsen av tillfredsställelsei arbetet, och å andra sidan en grupp faktorer som mera direkt är relaterade till individens upplevelse av tillfredsställelse och utbyte av arbetet. Samtidigt anknyter dessa båda grupper av arbetsfaktorer till skilda typer av behov hos individen. Den första gruppen av faktorer, som brukar benämnas hygienfaktorer, sammanhänger enligt denna teori främst med fysiologiska behov och individens behov av trygghet och säkerhet. Den andra gruppen av faktorer, motivationsfaktorer, har att göra med behov anknutna till individens jagupplevelse, såsom självkänsla och självuppskattning. Till hygienfaktorerna räknas bl. a. lön, kontaktrelationer, arbetsledning, anställningstrygghet samt förhållanden i den fysiska arbetsmiljön. Motivationsfaktorerna innefattar avancemang till mer stimulerande arbetsuppgifter, erkänsla för ett utfört arbete, slutförande av en uppgift, ansvar, ar-

Psykosociala effekter. . . 11

betsuppgiften i sig etc. Som framgår av det ovan sagda utgörs hygienfaktorerna av olika aspekter av miljön och omgivningsförhållanden i arbetet, medan motivationsfaktorerna har att göra med olika aspekter av arbetets psykologiska innehåll, direkt kopplade till den enskilde individens upplevelse av sig själv i relation till omgivningen. För hygienfaktorerna gäller att de måste uppfylla vissa krav för att otillfredsställelse och vantrivsel ej skall uppstå, men sedan väl dessa krav är uppfyllda har ytterligare förbättringar endast föga effekt på tillfredsställelsen. l den mån förbättringen leder till ökad tillfredsställelse, är denna relativt kortvarig, och tenderar att snabbt klinga av, beroende på att anspråk och krav snabbt anpassas till den uppnådda tillfredsställelsenivån. För motivationsfaktorerna gäller att de har ett positivt inflytande på individens engagemang och upplevelse av tillfredsställelse med arbetet. Mera omtvistat är huruvida avsaknaden av positiva förhållanden i dessa avseenden leder till vantrivsel och otillfredsställelse eller ej. Enligt Herzberg skulle detta inte vara fallet. Det förefaller vara en större enighet rörande påståendet att väl tillgodosedda motivationsfaktorer delvis, och i alla fall under kortare tidsperioder, kan kompensera for brister med avseende på de hygienfaktorerna. Med utgångspunkt från dessa teorier kan alltså konstateras brister i den fysiska miljön såsom buller, klimat, ljus, layout etc. snarast har inverkan på frånvaron av tillfredsställelse med arbetet, samtidigt som ett beaktande av dessa faktorer kan ha betydelse för att undanröja negativa upplevelser såsom vantrivsel, ängslan osv. Det är också föga utrett i hur stor utsträckning förhållanden som har att göra med motivationsfaktorerna kan kompensera brister i den yttre miljön. Här brukar ofta åberopas förhållanden som gäller för extrema grupper, såsom fria yrkesutövare med arbetsuppgifter av skapande natur. Andra extrema grupper är t. ex. polarforskare. astronauter etc. De förhållanden som gäller för dessa grupper torde man emellertid helt kunna bortse ifrån när det gäller större grupper av människor eller förhållanden i det vanliga arbetslivet. Framför allt gäller här mycket speciella selektionsmekanismer, samt ett frivilligt utsättande för de villkor under vilket arbetet bedrivs. Någon sådan frivillighet beträffande arbetsvillkoren är knappast rådande för de flesta människorna på dagens arbetsmarknad. En slutsats som man torde kunna dra av den forskning som hittills bedrivits rörande mekanismerna bakom arbetstillfredsställelsen är emellertid att man genom åtgärdande av förhållanden i den fysiska arbetsmiljön ej kan förvänta sig någon långvarig effekt på tillfredsställelse i arbetet med mindre än att man samtidigt beaktar de innehållsmässiga aspekterna, vilka har att göra med arbetets uppläggning och organisation.

3 Den och dess på attityder och

fysiska miljön påverkan

besvärsupplevelser

När det gäller den fysiska arbetsmiljöns påverkan på människan är kunskapsmassan tämligen omfattande. Den forskning som har bedrivits inom

12 Psykosocia/a effekter. . .

ramen för arbetsmedicin, arbetsfysiologi, yrkeshygien och ergonomi har ingående utrett hur den mänskliga organismen reagerar på yttre påfrestningar, ljus, buller, kemiska ämnen etc. Man har här i stor utsträckning genom objektiva mätningar, sökt fastställa gränser för olika faktorer i miljön. Om dessa överskrids kan organismen komma till skada. Dessa gränsvärden har hittills endast kommit att omfatta sådana faktorer som kan ha inverkan på människan från fysiologisk synpunkt. Till följd av den snabba utvecklingen och förändringen inom den moderna industrin, särskilt med avseende på tillkomsten av nya kemiska ämnen, måste denna forskning ständigt uppdateras och nya försök genomföras. Vad avser den fysiska miljöns inverkan på de psykiska funktionerna hos människan är forskningen mer begränsad. Inom ramen for den perceptionspsykologiska och experimentalpsykologiska forskningen har nedlagts mycket arbete på att studera hur informationsöverforingen från miljö till människa går till, hur olika instrument skall utformas så att informationen överfores till människan på effektivaste sätt, samt hur knappar och reglage skall utformas för att individen bäst skall kunna effektuera informationen från de stimuli som miljön ger. Vidare har mycket arbete lagts ned på att studera hur olika miljöfaktorer påverkar människans prestationer, syftande till att skapa sådana yttre omständigheter att bästa utbyte kan ernås av människans kapacitet och förmåga. Den differentiella psykologin har inriktat sig på att ñnna metoder att kunna välja ut de individer som bäst uppfyller krav ställda från miljön, eller sortera bort individer som ej uppfyller dessa krav. l samband härmed har utarbetats metoder för att kunna analysera arbetskraven i olika typer av arbeten. Härvid har ofta skett ett intimt samarbete med medicinska funktionärer i syfte att åstadkomma en så allsidig bedömning av arbetskraven som möjligt, tyvärr alltför ofta främst syftande till att vid nyanställningar sortera bort olämpliga individer, och i mindre utsträckning för att ändra arbetsbetingelserna. När det gäller förståelsen av den fysiska arbetsmiljöns betydelse från psykosocial synpunkt är kunskapsunderlaget emellertid litet. Viss forskning har förekommit rörande olika miljöfaktorers påverkan på attityder och välbefinnande, men en samlad analys av hur olika fysiska miljöfaktorer interagerar i detta avseende, hur normer och värderingar av betydelse för upplevelsen av olika miljöfaktorer spelar in, torde ännu saknas. De undersökningar som har gjorts har ofta gällt grupper som på olika sätt är utsatta för extrema arbetssituationer och där man genom detta söker renodla effekten av någon eller några På samma sätt har man studerat

miljöfaktorer.

grupper som arbetar i polarområdena, ubåtsbesättningar, besättningar på rymdskepp, människor i skyddsrum etc. Det är emellertid svårt att utifrån dessa studier uttala sig om de psykosociala effekterna av den fysiska miljön under mera normala arbetsbetingelser. Som tidigare påpekats är det först på senare tid man mera allmänt börjat ägna uppmärksamhet åt de psykologiska aspekterna på arbetsmiljön. Man har inte heller ännu kunnat fastställa några gränser inom vilka den fysiska miljön måste hållas för att skadliga effekter av psykologisk och social natur ej skall uppstå. I stället har en stor del av resurserna inom det psykologiska

. . 13 Psykosociala effekter.

och sociala verksamhetsfáltet kommit att inriktas på att hjälpa eller rehabilitera människor som fått psykiska skador delvis till följd av den miljö och de arbetsförhållanden de tvingats verka i, åt att lindra eller bota psykiska Iidanden till vilka arbetsmiljön sannolikt varit en starkt bidragande orsak. Endast en ringa del av dessa resurser har ägnats åt att påverka utformningen av miljön, i syfte att Förebygga att dessa skador uppkommer. En kunskap om den fysiska miljöns betydelse från psykosocial synpunkt har emellertid successivt börjat byggas upp. Nämnas bör de undersökningar som utförts av Gardell (1971), som relaterar faktorer som har att göra med arbetets uppläggning och organisation. men även med den fysiska miljön, till individernas upplevelse av främlingskap kontra arbetsglädje. Han konstaterar att sådana förhållanden i arbetsmiljön som verkar inskränkande på individens frihet och möjlighet till självständigt handlande har djupgående effekter inte bara på tillfredsställelsen med arbetet utan också på den allmänna livstillfredsställelsen och den psykiska hälsan. Ett annat sådant arbete utförs vid laboratoriet för klinisk stressforskning där man studerat samband mellan psykiska påfrestningar i arbetsmiljön och deras återverkningar på utsöndringen av stresshormoner i kroppen. Man har därvid funnit samband mellan ökad stress och olika förhållanden i arbetsmiljön. t. ex. buller, ackord, Skiftarbete, samt med olika socialpsykologiska förhållanden i arbetet. Bland de mera uppmärksammade undersökningarna är också de enkätundersökningar som LO gjort bland sina medlemmar rörande arbetsplatsens hälsorisker (Bolinder, Magnusson & Nyrén 1970) och de psykiska påfrestningarna i arbetsmiljön (Bolinder & Ohlström 1971). I den första under» sökningen studerades den subjektiva upplevelsen av olika miljöförhållanden i relation till hälsoförhållanden. Där framkom att de mest frekvent upplevda problemen i miljön var arbetstyngd och fysisk belastning, buller, drag, temperaturförhållanden samt risk för eksem. l den andra undersökningen hade deltagarna att ta ställning till hur olika arbetsförhållanden påverkade deras känsla av stress eller olust inför arbetet. Bland dessa faktorer nämndes som mest psykiskt påfrestande: hårt uppskruvad arbetstakt, drag, rök och luftföroreningar, buller, fysiskt påfrestande arbete samt förtjänstproblem. Olycksfallsrisker i arbetet upplevdes också i tämligen stor utsträckning som en psykisk påfrestning. Beträffande tjänstemännens arbetsmiljö har Bradley m. fl. (1974) gjort en sammanställning av de problem som framkommit för denna grupp. Vad gäller de fysiska och rumsliga aspekterna av miljön sägs bl. a.: Flera tjänstemannagrupper har stora fysiska arbetsmiljöproblem (t. ex. buller, dålig belysning, kraftigt varierande temperaturer). Företeelser att uppmärksamma på kontorssidan är t. ex. de ergonomiska rörande arbetsställningar, arbetsmöblernas utformning etc.” Tämligen omfattande undersökningar av kontorsmiljön och attityder till olika fysiska arbetsmiljöfaktorer i denna har gjorts i den s. k. kontorsmiljöutredningen (Wolgers 1968, 1969, Wolgers & Wiedling 1970, Wiedling & Wolgers 1971 a och b). Denna utredning gjordes med anledning av omorganisationen av många cellkontor till storrumskontor eller kontorslandskap. Bland de problem som framkom i dessa undersökningar var upplevelsen av besvär och koncentrationsstörningar p. g. a. buller och dåliga

14 Psykosocia/a effekter. . .

luftförhållanden. l samband med överflyttningen till storrumskontor upplevde också många problem med att man kände sig övervakad och iakttagen i den nya kontorsmiljön. De ovan anförda exemplen på den forskning som bedrivs i Sverige med anknytning till den fysiska arbetsmiljön och dess upplevelsemässiga aspekter ger vid handen att det i vårt land hos stora grupper av människor finns en stor oro infor olika förhållanden i arbetsmiljön och de konsekvenser dessa har för de enskilda individerna. Detta understryker vikten av att kunna identifiera toleransgränserna för olika miljöfaktorer med avseende på deras effekt på såväl somatiska som psykologiska och sociala reaktioner och forhållanden. Möjlighet till kommunikation och överförande av information mellan människor tillhör de viktigaste faktorerna när det gäller hur individen från psykosocial synpunkt upplever sin miljö. Människan kommunicerar med sin omgivning genom rörelser, gester, miner och tal och effekten av dessa budskap speglas sedan i mottagarens reaktioner. Den psykosociala närmiljön utformas genom ett samspel, där individen växelvis fungerar som mottagare och sändare. Det viktigaste kommunikationsmedlet är därvid talet. Utformningen av den fysiska arbetsmiljön innebär ofta begränsningar i möjligheten till en sådan kommunikation. Från den omgivande miljön utsänds också ständigt signaler som individen skall reagera på. Genom inflödet av signaler påverkas och anpassas vakenhetsgraden hos det centrala nervsystemet. Blir detta inflöde alltför begränsat sänks vakenhetsgraden till följd av understimulering. Arbetsmiljöer med ett litet signalflöde, med repetitiva och monotona uppgifter, hög ljudnivå, isolering etc. kan ge upphov till sådana reaktioner. Om antalet intryck som strömmar in blir så stort att individen inte orkar ta emot och hantera inflödet blir han överstimulerad. l och med den teknologiska utvecklingen har människans arbetssituation, från att ha ställt krav på styrka och fysisk arbetsförmåga, kommit att alltmer kräva ett hanterande av en växande informationsmängd, där den mentala förmågan är accentuerad. Av betydelse för uppkomsten av överstimulering är inte bara kvantiteten, intensiteten och varaktigheten hos de stimuli som kommer in, utan också i hög grad den psykologiska innebörden av den information som mottages. Nya, främmande eller tvetydiga element i miljön har en starkt aktiverande effekt, särskilt om de kräver någon typ av beslut eller handling hos den som utsätts för dem. När det gäller den psykiska effektiviteten och prestationsförmågan gäller att effektiviteten ökar med ökad vakenhetsgrad och når ett maximum vid (optimal) stimulering för att därefter minska vid ytterligare stimumåttlig lering. Detta innebär att den psykiska prestationsförmågan är dålig. såväl vid ett understimulerat som ett överstimulerat tillstånd. Allt talar för att brister i miljön ledande till understimulering också leder till hämningar i förmågan till känslomässigt varm kontakt mellan medlemmar i en grupp. Också när det gäller överstimulering ligger problemen på det emotionella planet. Människan vänjer sig vid att på olika sätt hantera eller värja sig mot överstimulering. När hon utsätts för alltför många, alltför starka eller ofta upprepade intryck kommer den fysiologiska apparaten efter hand att reagera allt svagare. Därmed avtar också känslorna av olust och

Psykosociala effekter. . . 15

obehag. Samtidigt försvinner emellertid känslor som engagemang och med-

kännande och förmåga till hänsyn och inlevelse. Överstimuleringen kan

därför bidra till en alltmer tilltagande passivisering hos dem som utsätts för den. (Se t.ex. Franken/Iaeziser 1974.) De psykologiska reaktionerna på arbetsmiljön tar sig emellertid inte bara uttryck i negativa attityder, bristande engagemang, vantrivsel eller främlingskap. Många kroppsliga sjukdomssymtom kan i stor utsträckning återföras på psykiska störningar och reaktioner. Matsmältningsrubbningar, magsår och ihållande trötthet är symtom som i varierande grad sammanhänger med psykisk ohälsa. Det föreligger också skillnader mellan olika gruppers sätt att reagera på den fysiska arbetsmiljön. Det finns en tendens till att kvinnor lägger något större vikt vid de yttre arbetsförhållandena vid jämförelse av stora grupper män och kvinnor. Det kan finnas flera orsaker till detta. Dels har kvinnorna en lägre fysisk arbetsförmåga än männen, vilket kan leda till att de yttre förhållandena rent faktiskt har en större betydelse för dem. Dels kan detta vara en följd av den diskriminering av kvinnorna som ännu är mycket

utbredd i dagens industri, vilken leder till att kvinnorhi större utsträckning

än män placeras i okvalificerade, repetitiva arbeten med låg förtjänst. Detta i kombination med att många kvinnor ännu betraktar sin yrkesroll som sekundär till hemmarollen kan leda till att man väljer att lägga vikten vid de yttre faktorerna i arbetet. Detta måste uppfylla kraven på att vara någorlunda säkert och riskfritt, de hygieniska förhållandena skall vara tillfredsställande. Däremot så nedvärderar man de innehållsmässiga aspekterna av arbetet. I stället söker man av tradition hämta sin tillfredsställelse och självkänsla ur hemmarollen, som maka och mor. Mannen har däremot i princip ingen alternativ roll utan hämtar sina normer och värderingar ur yrkeskollektivet. Han är därför i stor utsträckning hänvisad till att bygga sin självkänsla och jagupplevelse på yrkesrollen och innehållet i arbetet. En annan observation är att äldre i större utsträckning än yngre anger att förhållanden i den fysiska miljön inverkar negativt på deras möjligheter till kontakt och relationer med arbetskamraterna. Kanske sammanhänger detta med att de yngre i stor utsträckning tillfredsställer sina kontaktbehov på fritiden medan de äldre oftare är hänvisade till arbetssituationen när det gäller kontakt och umgänge, varför de hinder för kontakt som olika förhållanden i den fysiska miljön uppställer är mer besvärande för denna STUPP-

4 Upplevelsen av specifika

fysiska miljöfaktorer

De skilda fysiska miljöfaktorerna och deras effekter på den mänskliga organismen är eller har varit föremål för åtskilliga studier. Detta gäller särskilt påverkan på de fysiologiska processerna och effekterna på komfort och välbefinnande samt på den fysiska och psykiska prestationsförmågan. I mindre utsträckning har uppmärksammats att olika fysiska arbetsmiljöfaktorer även har konsekvenser för och kan verka begränsande på de psykosociala förhållandena på arbetsplatsen.

16 Psykosociala effekter. . .

l olika arbetsmiljöer har också lagts olika stor vikt vid att komma tillrätta med den fysiska miljön, självfallet i stor utsträckning beroende på vilken det är fråga om. När det gäller kontorsmiljön har t. ex. typ av verksamhet lanserats begreppet 4 L-kvalitet, det vill säga miljön skall uppfylla vissa krav beträffande ljus, luft, ljud och layout.

4.1 Utrymme De utrymmesmässiga aspekterna omfattar såväl rymd och storlek på lokalen eller det geografiska området inom vilket arbetet bedrivs som det omedelbara arbetsutrymmet, dvs. det utrymme inom vilket den enskilde arbetaren har

att röra sig för att utföra sin arbetsuppgift. Utrymmet är det som upple-

velsemässigt utgör arbetarens geografiska “värld” under arbetet. Utrymmet på arbetsplatsen bestäms av den verksamhet som skall bedrivas där. Detta får i allmänhet direkta psykosociala konsekvenser. Möjligheten att kommunicera med arbetskamraterna begränsas av det geografiska avståndet eller de väggar som omger arbetslokalen. Beroende på utformningen av produktionsprocessen får detta olika verkningar. l vissa arbeten är det stora geografiska avstånd mellan arbetarna. Detta förhindrar effektivt möjligheterna till kontakt och kommunikation, särskilt om tekniska kommunikationsmedel saknas. I förening med monotona repetitiva arbetsuppgifter är risken för understimulering stor i en sådan situation samtidigt som gemenskaps- och trygghetsbehovet hotas. Detta bör vara mest påtagligt vid ensamarbete då det sannolikt är stor risk för att känslor av anonymitet och övergivenhet kan utbreda sig samtidigt som individen är helt utlämnad åt sig själv om något oförutsett skulle inträffa, t. ex. ett olycksfall eller en komplicerad och oväntad händelse. Lazarus (1966) har myntat begreppet social deprivation” som betecknande for det tillstånd som utbreder sig om de sociala kontakterna helt skärs av eller begränsas alltför starkt. Särskilt pressande för individen är ensamarbetet vid nattlig tjänstgöring. För individens identitetsupplevelse är det också viktigt att få visa upp för andra vad man gör, eller genomföra uppgifter tillsammans med andra. Samtidigt kan ensamarbetet innebära en viss frihet att råda över sig själv och sin egen situation, särskilt om det är förenat med självständiga arbetsuppgifter. Det är emellertid nödvändigt att de som arbetar ensamma eller på geografiskt stort avstånd från andra människor har tillgång till tekniska kommunikationsmedel samt att sådana rutiner införs att någon annan människa regelbundet besöker vederbörande. Det förekommer också till ensamarbetet helt motsatta situationer, nämligen när många människor tvingas samman mycket nära varandra på ett begränsat område. Denna situation innebär att det ej går att fly undan eventuella konflikter som kan uppkomma. Legitima behov av att ibland få gå undan, gömma sig eller vara ifred kommer därvid att hotas. I en undersökning av ca 700 sågverksarbetare bedömdes deras möjligheter till kontakt på nedanstående sätt:

sou 1976:3 Psykosociala effekter. . . 17

Kontakttagande (möjligheter till kontakt med andra) % l. Har praktiskt taget ingen kontakt med andra människor under arbetet 5 2. Har ögonkontakt, men kan endast meddela sig genom tecken 15 3. Har kontakt med andra i huvudsak genom lokaltelefon eller andra tekniska hjälpmedel 5 4. Har ibland (vid vissa arbetsuppgifter) möjlighet till direkta samtal med arbetskamraterna 37 5. Hariallmänhet möjlighet tilldirekta samtal med arbetskamraterna 38

100 Av tabellen framgår att l/4 av de undersökta arbetarna hade avsevärda kontaktbegränsningar, p. g. a. lokalernas utformning i förening med bundenhet vid produktionen. Ofta underlåter man helt slentrianmässigt att ta hänsyn till kontaktbehovet vid utformningen av lokaler och utrymmen. Inom sågverksindustrin har man på grund av att produktionen sker utomhus eller i hög bullernivå ofta valt att bygga in operatörerna i hytter. Inte sällan förekommer därvid att man bygger flera enmanshytter bredvid eller mitt emot varandra trots att det med ganska små medel hade varit möjligt att sätta flera operatörer i samma hytt, och att på så sätt skapa bättre kontaktförhållanden, ofta t. o. m. till en lägre kostnad. Detta understryker behovet av att redan på planeringsstadiet ta hänsyn även till de psykosociala aspekterna av arbetet.

4.2 Ljus, belysning och synkrav De flesta arbetsuppgifter kan inte utföras utan synens medverkan. Det är därför viktigt att informationen till ögat utformas med hänsyn till den mänskliga synapparatens förmåga. Ljuset är också avgörande för den rumsliga uppfattningen i arbetet, och för orienteringen, eftersom huvuddelen av människans orientering i omgivningen sker genom tolkning av synintryck. Som besvärande kan upplevas såväl en alltför svag belysning som en stark belysning med bländning. De första tecknen på överansträngning av synen är huvudvärk, svindel,

sömnsvårigheterfolustkänslor och trötthet. Dålig belysning leder emellertid

nästan aldrig direkt till bestående synskador, men kan indirekt bidra till andra skador genom olycksfall. Variationerna i hur man upplever belysningen, hur man uppskattar komforten i de rådande ljusförhållandena är mycket större än Variationerna i de reaktioner som man kan möta hos den fysiologiska apparaten. Den belysningsstyrka som föredras för ett och samma arbete kan också variera mycket mellan olika individer. Känt är att med stigande ålder krävs en ökad belysningsstyrka. Det är emellertid påfallande i hur liten utsträckning dåliga ljusförhållanden leder till negativa reaktioner hos dem som utsättes för dem. Ljusnivåer som ligger långt under de rekommenderade upplevs sällan som något problem i arbetet. I undersökningen av sågverksarbetarnas arbetsmiljö upp-

18 Psykosociala ezfekter. . .

mättes sådana värden att ca 95 % av arbetarna hade ljusförhållanden som kunde klassificeras som dåliga eller mycket dåliga. Samtidigt uppgav endast ca 20 % av de tillfrågade arbetarna att de ansåg att belysningen var dålig. Frågan om Fönster på industrilokaler har debatterats. Från upplevclsesynpunkt torde det stå helt klan att frånvaron av Fönster kan ha negativa konsekvenser. Det är emellertid vanligt att fonsterramper placeras i eller på väggen strax under taket, i syfte att utnyttja dagsljuset som belysning. Detta kan leda till såväl bländnings- och värmeproblem som svårigheter med ljussättningen, samtidigt som dessa fönster torde ha relativt litet värde från psykologisk synpunkt. Ett Fönster skall vara placerat så att man kan se ut på omgivningen och få intryck av vad som händer i yttervärlden, utanför den lokal där man ofta är instängd åtta timmar per dag. Först mej en sådan placering kan fönstret ge möjlighet till en geografisk och tidsmissig orientering. Mot ett sådant arrangemang har framförts att det som händer utanför fönstret kan dra arbetarens uppmärksamhet från arbetsuppgiften, med olycksfall eller produktivitetsminskning som följd. På detta torde svaret kunna bli att det i dessa fall är fel på arbetsuppgiften, och inte på närvaron av fönster.

4.3 Luft och klimat

När det gäller klimatförhållandena så är kraven på dessa mycket olika beroende på vilken typ av arbete som skall utföras. För olika arbeten finns olika komfortzoner, vilka är beroende av en interaktion mellan luftfuktighet, luftrörelse och temperatur. Drag och temperatur kom på tredje och fjärde plats bland subjektivt upplevda miljöproblem i LO:s undersökning av arbetsplatsens hälsorisker. l “Stress på svenska arbetsplatser kommer drag, rök och luftföroreningar” på andra plats bland angivna orsaker till psykiska påfrestningar i arbetet. Detta tyder på att dessa faktorer har stor betydelse för uppkomsten av besvärsupplevelser och olustkänslor. Samtidigt är förhållanden som gäller temperaturgränser, luftfuktighetsförhållanden och ventilation tekniskt mycket svårbemästrade. Vetskapen eller misstanken om förekomsten av skadliga ämnen i luften, leder hos stora grupper arbetare till oro och ängslan över hälsorisker vid långvarig exponering, särskilt som dessa förhållanden alltmera kommit att uppmärksammas och debatteras under senare tid. Det är också känt, att oron över att man är utsatt för hälsorisker p. g. a. skadliga ämnen tenderar att finnas kvar under lång tid, även sedan åtgärder mot missförhållandena har vidtagits. Samtidigt tvingar ofta dåliga tekniska lösningar arbetarna att i stor utsträckning arbeta med olika typer av andningsskydd, vilka, Förutom att de är besvärande och obekväma från komfortsynpunkt. verlar effektivt hämmande på möjligheterna till verbal kommunikation mellan människor.

4.4 Buller Bullret är ett av de stora problemen inom dagens industri. LO:s undersökningar har visat att buller kommer på andra plats bland upplevda miljöproblem. Likaså uppgavs buller som den näst främsta källan till psykiska

Psykosociala ejTe/cter. . . 19

påfrestningar i arbetet för grupper med ofria arbeten, som alltså var låsta hela dagen i den bullriga miljön. De negativa effekterna av bullret i miljön utgör en hel katalog. En hög bullernivå leder således till:

Hörselnedsättning Distraktion Sömnpåverkan Sänkt reaktionstid Sänkt prestationsförmåga Trötthet Oförmåga att upptäcka olika signaler i miljön Sänkt känsloläge Allmänt obehag Kommunikationsbegränsningar Negativ påverkan på mellanmänsklig kontakt och gruppgemenskap Ökade olycksfallsrisker Stressreaktioner För buller gäller också enligt Grandjean (1971) följande beträffande arbetsstörningen: 1. Ett oväntat eller intermittent buller verkar betydligt mera störande än ett oavbrutet. 2. Buller med övervägande höga frekvenser är mera störande än buller med övervägande låga. 3. Särskilt bullerkänsliga” är sådana sysselsättningar som kräver oavbruten uppmärksamhet under längre tid. 4. Sysselsättningar som ännu befinner sig på inlärningsstadiet blir betydligt mera störda genom buller än rutinmässigt utförda arbeten. Eftersom den främsta kommunikationskanalen mellan människor är det talade ordet kommer en hög bullernivå att få förödande konsekvenser på de psykosociala förhållandena på arbetsplatsen. I sågverksundersökningen kunde konstateras en mycket hög grad av bullerstörning (Ager m. fl. 1973). Bullrets störning av möjligheterna till samtal angavs i form av den andel av arbetstiden som individen ej kunde föra ett samtal med någon på en meters avstånd med något förhöjd röst. Den kritiska bullernivån för detta sattes till 75 dB (A). Fördelningen av de ca 700 sågverksarbetarna framgår nedan:

Andel av arbetstiden som samtal störs p. g. a. buller

Procent 30 % 3060 % 60-90 % 90 % Av tiden

Andel individer 26 16 28 30 = 100 %

Av tabellen framgår att 1/ 3 av sågverksarbetarna var förhindrade att över huvud taget kunna samtala med varandra under arbetsdagen p. g. a. bullernivån. Det kunde i undersökningen också konstateras att 70 % av arbetarna var utsatta för hörselskadligt buller. För att lösa bullerproblemet har man i stor utsträckning tillgripit personlig

20 Psykosocia/a effekter. . .

skyddsutrustning i form av vadd, proppar eller kåpor. Dessa utestänger delvis bullret, men de utestänger samtidigt alla andra intryck. Här kan hänvisas till det som tidigare sagts om understimulering, med understrykande av att risken för uppkomsten av sådan kanske t. 0. m. är större med än utan personlig skyddsutrustning. Som en intäkt för detta kan tagas att många av de yngre arbetarna skaffar kåpor med inbyggd radio. Här skall inte göras någon värdering av effekten av ett kontinuerligt melodiradioskval, men för att radion skall höras över bullret måste volymen sättas så högt att det ljud som åstadkommes inne i kåpan möjligen är lika hörselskadligt som det som finns utanför.

4.5 Behovspâverkan

Som framgår av ovanstående diskussion av några av de faktorer i den fysiska miljön som omger individen i arbetssituationen förefinns det en direkt återverkan från dessa på centrala behov hos individen. Flera faktorer som t. ex. värme eller luftföroreningar innehåller rent fysiologiska gränser för överlevnad och samtliga miljöfaktorer inverkar på olika sätt på trygghetsbehoven. Faktorer som geografiskt avstånd och buller inverkar dessutom på behovet av gemenskap och samhörighet, då de innebär direkta hinder för kommunikation och utbyte av information mellan individer.

5 Kumulativa effekter av den fysiska miljön

En fråga är, huruvida effekten av olika negativa förhållanden i den fysiska miljön summerar sin påverkan på upplevelsen av arbetsmiljön totalt och på individens reaktioner gentemot denna. Mycket talar för att så skulle vara fallet, och den modell av Dahlström som tidigare presenterats antyder också ett summationsförhållande. Forskningsresultat som klart utvisar detta, eller som behandlar interaktionens effekt på organismen är emellertid sparsamma. Vissa försök har gjorts att mäta påverkan på prestationen hos t. ex. flygare som samtidigt utsättes för flera stressorer. Någon omedelbar påverkan på prestationen har i dessa försök ej kunnat urskiljas. Andra undersökningar av t.ex. bullerpåverkan på prestationer har kommit fram till att arbetets kvalitet försämras, men att effekten blir märkbar först efter det att störningen har upphört.

Detta torde sammanhänga med att människan har en förmåga att under

akut svåra situationer mobilisera resurser som hjälper henne att klara kraven från omgivningen. Förr eller senare får hon emellertid betala denna skuld i form av sänkt prestation, trötthet. olust eller olika reaktioner från den fysiologiska apparaten som så småningom kan utvecklas till akuta eller permanenta sjukdomstillstånd. Hela den tidigare förda diskussionen om över- resp. understimulering talar för att långvariga eller frekventa belastningar av receptororganen kan ha en förslitande effekt. Det kan röra sig om kumulativa effekter av ofta upprepade påfrestningar som var och en för sig passerar obemärkt, men

Psykosociala effekter. . . 21

där den samlade effekten plötsligt når en kritisk nivå. LO-undersökningen av de psykiska påfrestningarna i arbetsmiljön påvisar också att det finns samband mellan olika negativa faktorer i miljön. Man fann ett samband mellan ofrihet i arbetet och upplevelse av psykiska påfrestningar. Detta innebär att arbeten som är ensidiga och monotona samtidigt i stor utsträckning är behäftade med hög bullernivå, stor förekomst av rök, damm eller luftföroreningar, hårt uppskruvad arbetstakt och stora fysiska påfrestningar. Liknande samband fann man beträffande det psykologiska klimatet på arbetsplatsen, så att en psykiskt påfrestande miljö är förenad med allmän brist på jämlikhet på arbetsplatsen. Man fann också att psykiskt påfrestande arbete var förenat med en större andel psykosomatiska symtom, samt en större andel besvär av bl.a. buller, luftföroreningar och fysiskt påfrestande arbete hos personen med hög sjukfrånvaro. I sågverksundersökningen kan också påvisas en korrelation mellan å ena sidan olika negativa förhållanden i miljön, studerade via objektiva mätningar och expertbedömningar, och å andra sidan dessa objektiva data och personalens subjektiva upplevelse. En annan fråga i detta sammanhang är huruvida en negativ attityd till arbetsmiljön kan vara en reaktion mot andra förhållanden i arbetet, som individen har svårt att förstå. Reaktioner, som egentligen är en följd av t. ex. monotona, ointressanta arbetsuppgifter eller bristande inflytande projiceras in på den fysiska miljön. Individen tillgriper konkreta, yttre förhållanden som skäl för sin vantrivsel, därför att dessa är lättare för honom själv att förstå. Reaktioner av denna typ förekommer obestridligen, men hur vanliga de är torde ännu vara helt okänt.

6 Psykosociala synpunkter på skyddsförhållanden och

skyddsåtgärder i arbetet

Tidigare har omnämnts att varje individ har ett grundläggande behov av trygghet, vilket i arbetslivet tar sig uttryck i önskan att få arbete under någorlunda trygga och säkra förhållanden. Det sätt på vilket man i dag ofta organiserar arbetarskyddet och utformar säkerhetssystemen riskerar emellertid att komma i konflikt med andra mänskliga behov, såsom behov av medinllytande, möjlighet att på olika sätt kunna påverka sin egen arbetssituation och sina egna arbetsförhållanden. Att bygga en helt säker produktionsapparat är knappast möjligt, framför allt p. g. a. de lönsamhets- och avkastningskrav som är förhärskande. I stället blir den risk som är inbyggd i systemet en kompromiss mellan lönsamhetskrav och säkerhetskrav (Kronlund & Jensen 1974). Ofta söker man lösa säkerhetskravet genom att fjärma den enskilde arbetaren så mycket som möjligt från den farliga processen, och sätter upp olika hinder för att operatören ej skall komma i kontakt med t. ex. rörliga delar i den bearbetningsmaskin han har att hantera. Sådana åtgärder bidrar till att undanhålla operatören också från kunskap om hur maskinen fungerar, särskilt om underhålls- och bearbetningsfunktionerna är skilda åt och ligger på olika personer. En förutsättning för säkerheten hos maskinen är att denna inte manipuleras på ett sådant sätt

22 Psykosocia/a effekter. . .

att skydden sätts ur spel. Samtidigt innebär skyddsåtgärderna ofta att arbetstakten hämmas eller blir mer tvångsstyrd, därför att man från säkerhetssynpunkt vill minska individens kontakt med maskinen så mycket som möjligt under bearbetningsoperationen. I de fall (de flesta) då arbetet utförs med ackordslön är operatörens enda möjlighet att öka förtjänsten en ökning av matningshastigheten. Det finns åtskilliga exempel på hur operatörer har satt skyddsgrindar och andra skyddsdetaljer ur spel för att kunna öka matningshastigheten och därmed förtjänsten. Operatören väger risken for att skadas mot möjligheten att öka sin förtjänst. Lönesystemet premierar i detta fall chanstagningar och ett riskfyllt beteende hos individen. Det sätt på vilket belöningen for en prestation är utformad står i dag ofta i konflikt med kraven på säkerhet i arbetet. Det finns också en risk att ett “idiotsäkerf” system konllikterar med behovet av inflytande och påverkan. Detta gäller t. ex. de fall då olika bearbetningsled är helt mekaniserade, och individens uppgifter reduceras till enkla övervakande eller inspekterande moment. I de fall man genom tekniska åtgärder ej kan lösa säkerhetsproblemen har man sökt andra vägar att åtgärda detta: Den risk som finns i systemet söker man kompensera genom organisatoriska åtgärder som skyddsorganisation och skyddsutrustning, regler för arbetstid, bestämmelser för hur arbetet skall utföras etc. De effekter som skyddssystemet får för arbetarna är förutom ökad säkerhet också ökad ansträngning: det är arbetsamt att arbeta i full skyddsutrustning etc.” (Kronlund & Jensen 1974 sid. 6). Vilken effekt dessa åtgärder kommer att få är beroende av huruvida arbetaren accepterar åtgärderna och den ökade ansträngning som det innebär att använda skyddsutrustning, att gå de omvägar skyddsforeskrifterna anbefaller osv. Ett sådant accepterande är i stor utsträckning beroende av i hur stor utsträckning andra behov konflikterar med säkerhetsbehovet, såsom behov av kontakt och gemenskap, av en rimlig förtjänst och av inflytande på den egna arbetssituationen. Det ovan sagda antyder att man vid utformningen av skyddssystemet också måste ta hänsyn till psykosociala faktorer, dvs. när säkerhetssystemet utformas får inte individen betraktas som en störande faktor vars påverkan på systemet det gäller att eliminera. I stället måste systemet konstrueras med hänsyn tagen till att människan är en aktivt handlande varelse, som har krav på att kunna påverka och utöva inflytande på sin arbetssituation och sina arbetsförhållanden. En säker arbetsmiljö skall inte konlliktera med dessa krav.

7 Några synpunkter på lagstiftningsåtgärder

Det är självfallet ej möjligt att göra någon klar åtskillnad mellan fysiska och psykosociala faktorer i arbetsmiljön. De utgör tillsammans olika delar av det totala sammanhang i vilket arbetet bedrivs. Man kan inte heller klart skilja på fysiska aspekter och tekniskt-organisatoriska aspekter på miljön när det gäller den upplevelsemässiga vär-

sou 1976:3 Psykosociala effekter. . . 23

deringen av arbetet. Det är i stället kombinationen av alla dessa faktorer som tillsammans utgör helheten som påverkar människans fysiska och psykiska reaktioner på sin arbetssituation. Vi vet i dag att en kombination av dåliga fysiska miljöfaktorer såsom skadliga ämnen, hög ljudnivå, dåligt klimat, dålig belysning, obekväma och bundna arbetsställningar, och teknisk-organisatoriska faktorer som hög arbetstakt, korta arbetscykler, krav på ytlig uppmärksamhet, bristande möjligheter för individen att själv bestämma arbetstakt och arbetsrytm, arbete som i ringa utsträckning förmår tillvarata individens kunskaper och färdigheter, Skiftarbete etc. tillsammans kan få förödande konsekvenser för många arbetande människor med avseende på såväl fysisk som psykisk hälsa. Vi vet att kombinationer av dessa förhållanden ingalunda är ovanliga i dagens arbetsliv. Vi vet också att en ogynnsam fysisk miljö liksom arbetsfördelningen med ökad specialisering i kombination med effektivt styrande lönesystem bidrar till att många människor ställs utanför den öppna arbetsmarknaden. När det gäller möjligheterna att lagstifta och ge anvisningar rörande utformningen av arbetsmiljön ur psykologisk synvinkel kan man tänka sig att man angriper problemen på tre olika nivåer:

l. Gränsvärden av olika slag vilka ej får överskridas. 2. Riktvärden (komfortvärden) eller bindande anvisningar av mer kvalitativ karaktär. 3. Allmänna anvisningar, mer eller mindre bindande rekommendationer. När det gäller gränsvärden torde dessa i allmänhet kräva medicinska kriterier, där en skadlig påverkan på organismen på olika sätt kan mätas. Med nyare psykologiska mätmetoder torde det emellertid vara möjligt att i större omfattning kunna tillämpa även psykologiska kriterier. Beträffande riktvärden för olika belastningsfaktorer i arbetsmiljön vilka ej skall överskridas, främst av skäl som sammanhänger med komfort, men även med fysisk eller psykisk forslitning på längre sikt, kan sägas att sådana ofta med fördel borde kunna fastställas utifrån upplevelsemässiga kriterier. I vissa fall kan på denna nivå mer kvalitativa psykosociala kriterier användas, som t. ex. för buller, där gränser vid vilka muntlig kommunikation är möjlig kan fastställas, eller för ensamarbete där periodens längd kan fastställas utifrån psykosociala överväganden. Sådana överväganden torde redan nu vara gjorda när det gäller t. ex. arbetstidens längd och förläggning. Till den tredje nivån är att hänföra förhållanden där några absoluta gränser eller nivåer ej kan fastslås och där det i stor utsträckning är kvalitativa överväganden som måste göras. Flertalet psykosociala faktorer i arbetsmiljön synes endast gå att behandla på denna nivå. Det gäller särskilt de organisatoriska aspekterna på arbetet. Mer eller mindre bindande allmänna rekommendationer torde gå att utforma beträffande arbetstakt, arbetscykelns längd, monotoni, kommunikationsmöjligheter, möjligheter till egen styrning, inflytande, beslutsfattande etc. Självfallet är det nödvändigt att alternativa lösningar och organisationsformer kan anvisas. Som konkreta alternativ kan här anges t. ex. arbetsväxling, arbetsvidgning eller olika tekniska lösningar syftande till att ta bon monotoni och stressupplevelser och skapa mer innehållsrika arbetsuppgifter. Det viktiga är emellertid att den övervakahde myndigheten beträffande

24 Psykosociala effekter. . .

dessa förhållanden inkläder sig en servicefunktion (vilket i dag redan i stor utsträckning är fallet när det gäller den tekniska sidan), något som torde komma att kräva avsevärt utökade resurser.

8 Slutord

De lagar, förordningar och anvisningar som i dag finns på arbetsmiljöns område omfattar huvudsakligen snävt tekniska och/eller medicinska och hygieniska Förhållanden på arbetsplatsen. Då syftet nu är att försöka att i större utsträckning ta hänsyn till de psykologiska faktorerna är det viktigt att understryka att endast en total bedömning av arbetsmiljön kan skapa förhållanden som är acceptabla för de flesta människor. Erfarenheterna har visat att människorna ofta inte reagerar på det sätt som är förväntat utifrån de regler och föreskrifter som har satts upp. Människan ingår i ett socialt system som påverkar hennes upplevelse av arbetsmiljön och hennes sätt att handla. När det gäller den fysiska miljön sätter denna på många sätt upp hinder eller gränser för upplevelser och handlingar. Det gäller att lagstiftningsvägen finna sådana uttryck att miljön tvingas utformas så att den i så liten utsträckning som möjligt konflikterar med människans psykologiska behov. Jag vill härmed till sist ge tre konkreta exempel som jag, utifrån de resonemang som tidigare förts, önskar skulle kunna utgöra riktlinjer för en lagstiftning inom detta område: - Bullret skall inte vara sådant att det hindrar på arbetsplatsen muntlig kommunikation. - En människa skall inte behöva arbeta helt isolerad under en längre sammanhängande period än en timme, och hon skall under denna period ha möjlighet till teknisk kommunikation med omvärlden. - skall inte vara så utformat att människan frestas sätta sitt Lönesystemet liv eller sin säkerhet på spel för att uppnå en högre förtjänst.

Referenser

Ager, B. m. fl. (1973): Arbetsmiljön i sågverk. Projektet Sågverksergønomi - en/örsta resultatredøvisning. Rapport från Svenska träforskningsinstitutet 252 (35). Bolinder, E., Magnusson, E. & Nyrén, L. (1970): Risker ijobbet: LO-enkäten. Lund: LO/ Prisma. Bolinder, E. & Ohlström, B. (1970): Stress på svenska arbetsplatser. Lund: LO/ Prisma. Bolinder, E. m. fl. (1972): Arbetsmiljö -E/jfarenheter, tendenser,_ñamtidspr0blem. Stockholm: Aldus. Bradley, G., Börjesson, K. & Lundgren, M. (1974): Arbetsmiljö och tjänstemän. Rapport från TCO. Dahlström, E. m. fl. (1966): Tekniskforändring och arbetsanpassning. Stockholm: Prisma. Frankenhaeuser, M. (1974): Överstimulans - ett hot mot vår Iivskva/ilet. Forskning och framsteg nr 2/74, s. 13-19.

Psykosociala effekter. . . 25

Gardell, B. (1971): Produktionsreknik och arbetsglädje. Stockholm: Personaladministrativa rådet. Grandjean, E. (1971): Ezgønømi. Stockholm: Läromedelslörlagen. Herzberg, F. (l966): Work and the nalure of man. Cleveland and New York: The World Publishing Company. Herzberg, F., Mausner, B. & Snyderman, B. B. (1959): The motivation ro work. New York: Wiley. Kronlund, J. & Jensen, l.-L. (1974): Löneførm och olycksfall. Ekonomiska institutionen vid Linköpings högskola. Forskningsrapport nr 8. lazarus, R. S. (1966): Psychological srress and the Coping process. New York: Mc Graw - Hill. Maslow, A. (1954): Motivation and personal/ry. New York: Harper. Mc Grath, J. E. (1970): Social and psycho/ogical/ác/ors in slress. New York: Holt, Rinehart and Winston, Inc. Wiedling, K. & Wolgers, B. (1971 a): Konraismiljöznrødningen II. Stockholm: Personaladministrativa rådet. Wiedling, K. & Wolgers. B. (1971 b): Kønrorsmi/jöziiredningen III. Stockholm: Personaladministrativa rådet. Wolgers, B. (1968): Konrorslandskap. Stockholm: Personaladministrativa rådet. Wolgers, B. (1969): Replikarion av en rysk undersökning vid/yra svenska kontots/ondskan. Stockholm: Personaladministrativa rådet. Wolgers, B. & Wiedling, K. (1970): Koniorsmiijöulredningen I. Stockholm: Personaladministrativa rådet. Vroom, V. H. (1964): Work and motivation. New York: Wiley.

Strukturförändringar, arbetsmiljö och

utslagningJ

Av Hans Berglind

l

Inledning

Arbetslivets problem har på senare år kommit alltmer i förgrunden såväl i den allmänna debatten som i det politiska beslutsfattandet. Det är framförallt tre problemområden som dominerat intresset i Sverige, nämligen problem som gäller sysselsättning, medinflytande på arbetsplatserna och arbetsmiljö. Dessa områden kan inte diskuteras helt isolerade från varandra, även om vi i det följande kommer att lägga tyngdpunkten på arbetsmiljöproblemen. Oavsett i vad mån det stegrade intresset för arbetsmiljöfrågorna beror på att problemen ökat eller på att anspråks- ambitionsnivån stigit, så har det lett till en rad politiska åtgärder på senare tid. Inrättandet fr. o. m. 1974 av ett arbetsmarknadsdepartement, som bl. a. ska handlägga arbetsmiljöfrågor, är endast ett exempel härpå. Andra aktuella exempel är vidgade befogenheter för skyddsombud, höjning av arbetarskyddsavgiften för att finansiera utbildning och forskning rörande arbetarskydd, satsning på an- Syftet med denna uppsats är att sätta in arbetspassningsgrupper ute på de lokala arbetsplatserna samt lagstiftning om ”an- i ett makmiljöproblemen ställningsskydd och vissa anställningsfrämjande åtgärder”. roperspektiv lör att därigenom ge en bakgrund Perspektivet på arbetsmiljöproblemen tycks samtidigt ha vidgats något. till den diskussion av ar- Tidigare har intresset i arbetarskyddsfrågor koncentrerats kring skadliga för- betsplatsens miljöprohållanden i den fysiska arbetsmiljön och hur dessa förhållanden ska undan- blem som förs i övriga bidrag. Vissa data och röjas. Den vidgade synen innebär att till arbetsmiljön räknas ”också de synpunkter är hämtade förhållanden i övrigt på arbetsplatserna som har betydelse för den enskildes från forskningsprojektet arbetssituation och trivsel i arbetet, bl. a. anpassningen av arbetsplatsen och “Utslagningen på arbetsmarknaden som finan-

produktionsprocess till arbetstagarnas forutsättningarTz Att fastställa vilka sierats av Riksbankens

dessa “andra” faktorer är och vilka negativa effekter de har är en aktuell Jubileumsfond. Wolfgang Rüdel och Magnus fråga. Samtidigt ter sig dessa faktorer, som ibland benämns ”psyko-sociala”, Tunevall har medverkat svårbestämbara på ett helt annat sätt än mer traditionella miljöstömingar vid insamlingen av statistik. som buller, damm och påfrestande arbetsställningar. En mycket enkel modell för beskrivning 2 av arbetsmiljöproblem, kan for- Bilaga l3 till statsverksmuleras i termer av stimulus - så här: respons ungefär propositionen 1974.

28 Struktuiñrändrirtgar, och utslagning arbetsmiljö

S R Dålig üfbelSmll/Ö leder till negativa effekter i form av bl.a. 3- fYSiSk yrkesskador yrkessjukdomar b. “psyke-social” utslagning missanpassning vantrivsel alienation

Modellen, som återger en förenklad uppfattning om hur arbetsmiljön fungerar, är naturligtvis ganska problematisk. För det första är det oklart vilka miljöfaktorer som ska med, för det andra är det tveksamt vilka effekter som ska beaktas, och för det tredje vilka individer som modellen avser. Jag bortser då från semantiska problem som sammanhänger med att sådana begrepp som “alienation” m. fl. är både vaga och mångtydiga. Jag ska här i inledningen nöja mig med att diskutera frågan om vilka individer som

rimligen bör beaktas när vi diskuterar arbetsmiljöfrågorna. Övriga frågor

finns anledning återkomma till längre fram. Frågan om vilka individer som avses är intressant av flera skäl. Den förenklade modellen förutsätter att alla reagerar på samma sätt på en viss miljö, vilket är ett ohållbart antagande om man inte vill begränsa sig till mycket enkla fysiska faktorer med allmänmänskliga konsekvenser. Ska vi ta hänsyn till ett bredare miljöspektrum får vi istället formulera frågan: Vilka miljöfaktorer har vilka negativa (och ev. positiva) effekter på vilka individer under vilka betingelser? Låt oss ett ögonblick anta att vi lyckats kartlägga några psyko-sociala faktorer som har icke önskvärda effekter på ett flertal individer under tämligen invarianta betingelser. innebär då detta att lösningen är att avlägsna dessa faktorer? Det är ju inte säkert. Det skulle faktiskt kunna vara så att den for vissa individer negativa miljön har en positiv effekt för andra människor. Att söka placera “rätt man på rätt plats kunde vara en bättre strategi i dylika fall, om man kunde förutsäga vilka som riskerar att drabbas av de negativa effekterna, något som ofta är svårt? 3 Eftersom människor Det förhållandet att människor reagerar olika på en viss miljö kan ge reagerar olika inte minst Man brukar mellan upphov till en rad olika strategier. ju skilja anpasspå ”psyke-sociala” förhållanden, och eftersom ningsåtgärder som söker ändra på miljön, i den mån denna är olämplig, dessa förhållanden är eller välja ut individer/miljöer ändra på individen (t. ex. genom utbildning) svåra att mäta, så finns så de passar ihop. Alla dessa strategier har sina begränsningar. Att man det risk för att man struntar i praktiska åtgär- väljer ut individer som passar till en given miljö kan innebära att man der och nöjer sig med ”löser” som fyller arbetsmiljöproblemen genom att skapa en arbetsmiljö allmänna deklarationer om dessa faktorers vikt. högt ställda krav på säkerhet och komfort för en noga utvald elitarbetskraft. Det är naturligtvis olyck- Men är det rimligt att bortse från att en arbetsmiljö kan utestänga en mängd ligt. Ambitionen borde människor bl. a. genom att ställa alltför stora krav på deras förmåga? Det istället vara att öka människors möjligheter att finns mycket som tyder på att utvecklingen börjat gå i den riktningen. säga nej till miljöförhål- Jag har med dessa påpekanden velat varna för en alltför begränsad syn landen som strider mot på arbetsmiljöproblemen. Det är inte bara en fråga om att undanröja sådana deras egna upplevda förutsättningar. miljöfaktorer som är fysiskt eller psykiskt skadliga. I en tid då ansträng-

Strukttuförändringar, arbetsmiljö och Lltslagning 29

ningarna inriktas på att hålla sysselsättningen uppe och “skapa nya jobb” gäller det också att anpassa arbetsmiljön till människors varierande förutsättningar, så att inte många utestängs från den välansade miljön. En ytterligare komplikation, som vi bör ha i åtanke, är att arbetsmiljön är stadd i ständig Förändring delvis oberoende av de åtgärder som vidtas för att anpassa den till människors förutsättningar och behov. Sedda i ett något längre tidsperspektiv är de föränringar som ägt rum enorma. Det innebär att vissa typer av miljöer med sina speciella problem minskar i antal eller Försvinner helt, medan andra arbetsmiljöer med andra problem ökar i antal. Det finns anledning besinna i vilken riktning dessa förändringar går, så att vi kan rusta oss att möta de problem som förväntas bli vanligare eller om möjligt förebygga dem. 1 linje med vad som sagts tidigare ska jag vidga den diskusionen till att omfatta inte bara hur förändringarna på-

verkat arbetsmiljön utan också människors sysselsättningsmöjligheten

2 Strukturförändringar i det svenska näringslivet

Det är inte mer än drygt hundra år sedan Sverige på allvar började industrialiseras. Förvandlingen frånjordbruks- till modernt industriland skildras i tabell 1. _ Utvecklingen kan sägas omfatta två faser: en egentlig industrialiseringsfas, som varar fram till en bit på sextiotalet, och vad som kan betecknas som en postindustriell fas. Under båda dessa faser minskar andelen sysselsatta inom jordbruk med binäringar, och denna utveckling fortsätter även efter

1970. Sysselsättningen inom tillverkningsindustrin m. m. ökar under den

första fasen, men stagnerar eller minskar därefter. I gengäld expanderar offentliga och privata tjänster. Att andelen sysselsatta minskar behöver naturligtvis inte innebära att även antalet minskar. Det finns därför anledning att även uppehålla sig något vid antalssiffrornaf Dessa visar att jordbruk och skogsbruk minskat En viss översikt av de mycket kraftigt även antalsmässigt (från ca 600 tusen år 1960 till knappt förändringar som ägt rum ges i bilaga 4 till ar- 300 tusen år 1973). Tillverkningsindustrin sysselsatte ungefär lika många betsmiljöutredningens första betänkande (SOU 1972:86). Där konstaterades att det empiriska underlaget för en be- Tabell! Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning på näringsgrenar skrivning av arbetsmil- 1870-1970 enligt folkräkningarna (avrundade procenttal). jöns förändringar är magert. Detta konstaterande 1870 1900 1960 1970 gäller fortfarande och har 1930 till följd att en diskussion av förändringarna Jordbruk med bitvis blir spekulativ. binäringar 72 55 32 14 8 Gruvor. tillverk- 5 Siffrorna bygger på data ningsindustri 15 28 34 45 41 sammanställda av Statis- Handel, samfárdsel 5 10 18 21 20 tiska Centralbyrån i Offentliga och Trender och prognoser privata tjänster 8 7 16 20 31 1974. Information i prognosfrågor (SCB) 1974:8 Summa 100 100 100 100 100 samt årsmedeltal för AKU.

30 Struktu/j/örändringar, arbetsmiljö och mslagning

år 1973 som år 1960 (1,1 milj), efter en viss uppgång fram till mitten av sextiotalet. Byggnadsindustrin ökade i fråga om antal sysselsatta mellan 1960 och 1970 för att därefter gå ned till den nivå som rådde i sextiotalets början (ca 330 tusen år 1973). Samfzirdsel, varuhandel och privata tjänster visar svaga uppgångar åren 1960-73 medan sektorn offentlig förvaltning och andra tjänster mer än fördubblats (från ca 430 till nära 900 tusen). Nedgången av industrisysselsättningen under 60-talet gäller främst vissa branscher, såsom textil- och beklädnadsindustri, livsmedelsindustri samt massa- och pappersindustri. Detta balanseras av en viss uppgång inom verkstads- och elektroindustri, vilket gör att det totala antalet industrisysselsatta stagnerat. Den mest anmärkningsvärda förändringen under sextiotalet är dock expansionen av offentliga tjänster och förvaltning. Den kraftigaste ökningen inom denna sektor har skett ifråga om sjukvård, undervisning och forskning samt socialvård. Genom det kommunala skattestoppet i början av sjuttiotalet har denna expansion saktat av, i varje fall tillfálligtvis. En av de sysselsättningspolitiska huvudfrågorna just nu (1974) är i vad mån en fortsatt expansion av den offentliga sektorn kan och bör äga rum för att hålla sysselsättningen uppe under en tid av minskande eller stagnerande efterfrågan på arbetskraft från industrins sida. Förskjutningar mellan näringsgrenar i riktning mot servicenäringarna motsvaras av en förskjutning även i yrkesstrukturen. Vi bör komma ihåg att näringsgren och yrke inte sammanfaller. Att en person arbetar inom tillverkningsindustrin innebär ju inte att denne nödvändigtvis sysslar med tillverkningsarbete, även om detta vanligen är fallet. Om man vill veta mer om arbetsmiljöförändringar finns det därför anledning att betrakta även förändringar i yrkesstrukturen. Uppgifter härom återfinns i figur 1. Under sextiotalet har yrken som sysslar med varuproduktion (inkl. jordbruk m. m.) minskat från ca 60 till ca 40 procent, medan serviceproducerande” yrken ökat i motsvarande grad. Den förskjutning från varuproduktion till service- eller tjänsteproduktion, som framförallt kännetecknat sextio- och början av sjuttiotalet, väntas fortsätta. ° Liksom tillverkningsindustrins expansion förutsatte en höjd produktivitet För sifferbelägg se bl. a. två statliga utredningar inom jordbruket, så har servicenäringarnas expansion gått hand i hand med

(SOU 1970:71 och SOU en fortgående produktivitetshöjning av tillverkningsarbeteU Denna produk-

1973:21) tivitetshöjning har skett inte minst genom en mycket snabb struktu.rra- 7 Den amerikanske fors- tionalisering under sextiotalet. karen Daniel Bell, är från varu- till tjänsteproduktion har under senare år gett Förskjutningen kanske den internatioupphov till en debatt om det ”postindustriella” samhällets mer eller mindre nellt mest kände företrädaren för detta synsätt. oundvikliga framväxt. Ett sådant samhälle skulle kännetecknas av en tför- Hans bok The coming of skjutning från varu- till tjänsteproduktion på det sätt som ägt rum i Sverige post-industrial society (London 1974) skildrar i likhet med en rad andra högt industrialiserade länder. En dylik samhäillsden utvecklingen. I Sve- förändring antas åtföljas av (om också ej direkt orsaka) en rad andra iförrige har framför allt Ru- som ställer oss inför

ändringar nya problem

dolf Meidner framför liknande tankegångar. Jag Att en utveckling i “postindustriell” riktning ägt rum i Sverige är o›vehänvisar till hans Fackdersägligt. Vi kan jämföra den med vad som hänt i ett par andra länder, _löreningsröre/sen och den vilka befinner sig på olika industrialiseringsnivå nämligen USA och Spaniien. oñenr/iga sektorn (LO 1974). Uppdelningen har här gjorts på primär sektor (dominerad av jordbruk), se-

StrlIkruiförändringar, arbersmiljö och LIIs/agning 3]

1000-tal 1000-tai

I

Tillverkningsarbete m m ____0 --» 1200 1200

1000 1000 Tekniskt, sjukvårdsg pedagogiskt arbete m m 800 2 800

600 ;/ 600 Servicearbete

a,

500 * 50? 500

Lantbru ks- och

sk §KOntorsarbete -øék-;jr

-. . 400 ...J 400 Kommersiellt arbete

300 Transportarbete e

206 200

100 100 Administrativt arbete

Figur] Arberskrafren/är- / delad på större yrkesgrupper 1963-1973. Logarir- 50 50 misk skala. Källa: Trender och pro-

T ? gnoser 1974. Information

19631 1965 1970 1973 i P°3°5“åg° (SCB)

1974:8. s. 119.

SOL 1976:3 32 StruktLirförändringar, arbetsmiljö och utsiagning TabeIlZ Sektorförskjutning i USA, Sverige och Spanien 1962-71

Källa: Labour Force Statistics 1960-1971, Paris 1973 (OECD). Här återgiven efter Meidner (a. a.. s. 30).

kundär av tillverkningsindustri) samt tertiär (dominerad av ser- (dominerad

vicenäringar).

Enligt dessa siffror befinner sig Spanien ännu i en industraliser:ngsfas, där den sekundära sektorn medan detta inte längre är fallet expanderar, med vare sig Sverige eller USA. Om utvecklingen i Sverige fortsätter som hittills (de officiella prognoserna tyder på detta) så kan vi förväntas bli mer lika USA med avseende på den tertiära sektorns omfattning. Häremot kan givetvis invändas att det inte finns något “naturnödvändigt” i en dylik utveckling. Om den huvudsakligen offentliga tjänstesektorn ska expandera eller ej, är ju till stor del en konsekvens av vilka politiska beslut som fattas.

Dagens politiska debatt tyder dock inte på att man skulle söka hålla tillbaka en sådan expansion. Snarare ses den som nödvändig för att vidmakthålla en hög sysselsättning. Problemen sammanhänger snarast med hur denna utveckling ska finansieras i den svenska ekonomin som ju kännetecknas

av ett internationellt sett högt skattetryck.”

3 Förändringar i arbetsmiljön

3.1 Konsekvenser av ändrad yrkesstruktur

De strukturförändringar i det svenska näringslivet. som skildrats i föavsnitt, har självklart haft konsekvenser för arbetsmiljön. De har regående också haft konsekvenser för sysselsättningen i olika kategorier av befolk- Dessa senare förändringar ska vi återkomma till i nästa avsnitt. ningen. oss vid hur förändrats dels genom de I .. Här ska vi uppehålla arbetsmiljön På grund av smarre och yrkesstruktur dels i någon påpekade förskjutningarna i näringsgrensolikheter i fråga om deftså stämmer mån de förändringar som ägt rum inom de olika yrkesområdena. nitionen, genom inte siffrorna för Sverige Vi har sett att tunga och fysiskt krävande yrken såsom lantbruks- skogshelt överens med näroch ftskeriarbeten minskat såväl absolut som relativt sedan en längre tid. mast motsvarande i förehar stagnerat antalsmässigt under sextiotalet, med en gående tabeller. Tillverkningsarbetena viss under senare år, men har minskat i betydelse relativt sett. nedgång För sifferdata hänvisas således på det hela taget ha gått från fysiskt tunga till till Revenue Statistics of Utvecklingen tycks OECD Member Countries lättare arbeten. För männens del innebär detta en förskjutning från arbetar- 1968-70”. Paris 1972. Se innebär sannolikt en förändring till tjänstemannayrken. Denna förskjutning även Meidner (a. a., mot där det i gengäld ställs högre krav på utbildning och psykisk tab. 8). yrken

SrrukrLu/örändringar, arbetsmiljö och utslagning 33

anpassningsförmåga. Denna förskjutning betyder inte nödvändigtvis att det är vanligt med byten från varu- till tjänstesektorn för de enskilda individerna. Det är ju inte samma individer som jämförs vid de olika tidpunkterna. l nästa avsnitt ska vi se närmare hur utvecklingen kan tänkas ha gått till. För kvinnornas del har sextiotalet kännetecknats av en starkt ökad sysselsättning totalt sett. Kvinnorna har traditionellt en stark ställning inom varuhandeln samt tjänstesektorn, och den kvinnliga sysselsättningsexpansionen har huvudsakligen skett inom dessa traditionellt kvinnliga näringsgrenar. Häri ingår dock fysiskt krävande yrkesområden, inte minst inom vårdsektorn, vilket inte får förbises vid en genomgång av arbetsmiljöproblemen. Att det skett en förskjutning från fysiskt tyngre till lättare arbeten behöver inte betyda att miljöproblemen minskat i betydelse även om de sannolikt ändrat karaktär. Det behöver inte heller betyda att den industriella miljön skulle ha blivit ointressantare eller oviktigare från miljösynpunkt. Även om vi absolut eller relativt sett får färre tillverkningsarbeten, så kan miljöproblemen inom dessa arbetsområden vara mycket större eller mer utbredda än inom andra områden. Vi får akta oss för att bagatellisera industrins arbetsmiljöproblem under hänvisning till att de minskar i takt med andelen industrisysselsatta. Det finns emellertid anledning att i större grad än hittills kartlägga vilka miljöproblem som kännetecknar expanderande yrken och näringsgrenar utanför den egentliga industrin. En närmare granskning av den officiella yrkesskadestatistiken ger vid handen att antalet yrkesskador per 1000 anställda kan sjunka totalt sett samtidigt som frekvensen i vissa yrkesgrupper stiger eller är konstant. Antalet skadefall per 1000 anställda minskade sålunda mellan 1960 och 1965 från 41,9 till 39,6. Denna nedgång beror på att yrkesområden med förhållandevis låg yrkesskadefrekvens ökat i fråga om antalet anställda. Yrken med speciellt hög yrkesskadefrekvens, såsom lantbruks-, skogs- och ñskeriarbete liksom gruv- och stenbrytningsarbete minskade i fråga om antal anställda samtidigt som skadefrekvenserna inom dessa yrken ökade något. Oavsett vad dessa förändringar beror på, så visar exemplet att en förskjutning av yrkesstrukturen kan medföra att yrkesskadefrekvensen minskar totalt, samtidigt som vissa områden förblir (minst) lika “farliga” från yrkesskadesynpunkt som tidigare. Genom att jämföra uppgifter för samma personer vid folkräkningstill- m Sifferbelägget återfinns fallena 1965 och 1970 har vi kunnat studera bl. a. vilka skillnader som fö- i A. L. Lindquists kapitel om yrkesskador i UIreligger mellan olika yrkesområden med avseende påavgâng ur förvärvslivet. s/agningen pa arbetsmark- Det visar sig därvid att avgången är relativt låg från typiska tjänstemanna- naden av Berglind-Lindyrken och förhållandevis hög från jordbruk med binäringar, industriyrken quist, Lund 1972. Där diskuteras närmare de m. fl. samt s. k. serviceyrken (städning, restaurangarbeten m. fl.). En del brister som vidlåder den av dessa skillnader sammanhänger med att yrkesutövarna har olika sam- officiella yrkesskadestamed avseende på kön, ålder, civilstånd och utbildning. Om tistiken. Se även bilaga 3 mansättning till arbetsmiljöutredningman konstanthåller dessa skillnader försvinner således en del av skillnaderna ens betänkande (SOU i avgång mellan yrkena. Kvar står dock att “manschettyrkena” har en för- 1972:86). hållandevis låg avgång och de nämnda serviceyrkena en hög avgång. Där- Resultaten redovisas i emot försvinner exempelvis skillnaden i avgång ur förvärvslivet mellan rapporten Avgång från

tunga och lätta industriyrkenfnär man håller kön, ålder och utbildning förvärvsarbete” av Berg-

konstanta. lind-Rüdel (1975).

SOU 97613 34 Strukrur/örändringar, arbetsmiljö och Lzlslagning

Resultaten från denna studie tyder således på att man har klart iögre från vissa yrken, men att sådana skillnader til stor avgång ur förvärvslivet del beror på att personer som är äldre, lågutbildade och ogifta êlnhqTdS i dessa yrken. För männens del visar sig speciellt civilstånd ha samband med förvärvsarbetets Ogifta (inkl. tidigare gifta) upphör forvirvsupphörande. arbeta i större utsträckning än övriga. Det är förmodligen så att den ifiera avseenden minst konkurrensdugliga arbetskraften hamnar i yrken tmd låg status, osäkra anställningsforhållanden och dålig zirbetsmiljö,

3.2 Övriga arbeISmII/Of/Öráindringar

Som redan påpekats finns det mycket få data för att systematiskt slildra hur arbetsmiljön förändrats på svenska arbetsplatser. Utöver mer detaljerade uppgifter för vissa branscher så finns för näringslivet i stort enbart data om sådana kännetecken som arbetsplatsens storlek, arbetstidens längc och förläggning samt löneform, vilka utgör mycket grova indikatorer på tomponenter i arbetsmiljön. Dylika uppgifter ger åtminstone någon uppfatzning om arbetsmiljön och vi ger därför en kortfattad översikt av utvecklingen framför allt inom industrin. En fråga av intresse är naturligtvis om dagens arbetare är verksam på större arbetsplatser än vad som var fallet förr. Med tanke på talet om ökad geografisk och ekonomisk koncentration inom näringslivet kan vi fråga oss om detta medfört att också själva arbetsplatserna blivit större än tidigare. Vissa data härom redovisas i tabell 3. Statistiken omfattar arbetsställen inom tillverknings- och gruvindustrin. Byggnads- och anläggningsverksamhet samt el-, gas och vattenverk är däremot exkluderade. Arbetsställe definieras i industristatistiken “som en :otalt fristående produktionsenhet, vid vilken inom ramen för ett enda företag bedrives ett anda slag av verksamhet inom i regel en enda definierad bransch eller vissa definierade kombinationer av skilda verksamheter”. Tyvärr är uppgifterna från industristatistiken för de olika åren som redovisats, ej helt jämförbara. Detta sammanhänger med att näringsgrensindelningarna ej gjorts på samma sätt under hela den här aktuella perioden. Dessutom gjordes 1954 en komplettering av industristatistiken mot det centrala företagsregistret vilket i första hand innebär en komplettering av de

Tabell3a Industriarbetares relativa fördelning (%) på arbetsställen av olika storlek

andra konsekvenser av vissa nedan behandlade 1965 5,9 21,9 12,0 13,7 17,9 11,4 17,1 miljöfaktorer hänvisas till 1970 5,1 19,5 12,4 13,8 18,3 12,0 18,9 Lennart Levis uppsats i 1971 5,1 19,3 11,9 13,7 18,7 11.4 20.0 denna volym.

Strukrtnjfdrändringar, arbetsmiljö och urslagning 35

Tabell3b Antal arbetsställen inom industrin samt antal anställda vid dessa 1930-1971

År 1930 1940 1950 1960 1965 1970 1971

Antal :arbetsställen inom hela industrin (tusental) 14 18 16 15 17 16 15 Antal anställda totalt inom hela industrin (tusental) 497 625 793 885 989 972 953 Förvaltn. personalens andel (%) av antal anställda inom industrin 9.9 12,7 18,1 23,0 24,8 26,5 27,1 Genomsnittligt antal anställda per *arbetsställe inom hela industrin 36 35 49 59 58 62 62

Kä/ltl. SOS Industri för resp. år.

minsta storleksgrupperna. Den senaste viktiga förändringen av industristatistiken skedde med 1968 års omläggning till en ny näringsgrensindelning (SNI) som innebär att drygt 2000 arbetsställen med ca 50000 anställda hänfördes till andra näringsgrenar än tillverknings- och gruvindustri. Dessa arbetsställen, som 1968 överfördes till undergrupperna Byggnadshantverk och Bilreparationsverkstäder, har inkluderats i uppgifterna för 1970 och 1971 i tabell 3 b. Om motsvarande komplettering av tabell 3 a varit möjlig, skulle denna främst resulterat i en förskjutning från de största till de minsta stor- Ieksgrupperna av arbetsställen. Som framgår av tabell 3a och kommentarerna ovan, så har förändringarna av industriarbetsplatsernas storleksmönster varit relativt måttliga under senare år. Det genomsnittliga antalet anställda per arbetsställe har dock ökat något under de senaste åren - en ökning som delvis kan förklaras med den något större andelen sysselsatta på de största arbetsplatserna. Att de största arbetsställena inte blivit ännu fler beror antagligen till en del på att den nya tekniken verkar arbetskraftsbesparande. Det finns skäl anta att den fortsatta utvecklingen medför att allt fler kommer att arbeta i en miljö kännetecknad av en hög mekaniseringsgrad och sannolikt också mer av formaliserade kontakter. Även med ökad satsning på personaladministrativa åtgärder kan den nya miljön innebära ökade krav på personalens kvalifikationer och medföra att den ”udda” arbetskraften får svårt att göra sig gällande. En påtaglig förändring har däremot ägt rum i fråga om förvaltningspersonalens andel av de industrisysselsatta, vilket motsvaras av naturligtvis en minskad andel arbetare. Siffrorna för senare år (tab, 3 b) ger antagligen en något överdriven bild av ökningen i fråga om andelen förvaltningspersonal. Det beror på att bilverkstäder och andra mindre arbetsställen, vilka som nämnts uteslöts ur industristatistiken år 1968, torde ha en större arbetarandel än de större arbetsplatserna. Det är emellertid knappast något tvivel om att det även skett en faktisk av andelen (och även minskning antalet) industrianställda arbetare också i början av 1970-talet. Arbetsmarknadsstatistiken innehåller vissa uppgifter om antalet arbetstimmar inom industrin fördelade på dagarbete respektive olika slag av skift-

36 Strukturförändrirrgar, arbetsmiljö och Lus/agrzing

arbete. Andelen arbetade timmar i Skiftarbete uppgick år 1971 totalt till ca 19 % (för männens del till ca 20 % och for kvinnorna till ca 14 %). För år 1964 finns data som dock inte är helt jämförbara. 1963 års arbetstidskommitté beräknade att andelen anställda i Skiftarbete då uppgick till mellan ca 14 96 och 18 %. Det tyder på att en viss Ökning av Skiftarbete kan ha skett. Således ökade andelen treskiftsarbete något i slutet av sextiotalet. Den största utbredningen har det kontinuerliga 3-skiftet inom massa och pappersindustri, järn- och metallverk, kemisk och kemiskteknisk industri samt gruvindustrin. Det är inom dessa högmekaniserade områden ökningen har varit störst och även väntas fortsätta. l och med att datorer kommer till allt större användning får man räkna med ökad förekomst av Skiftarbete även på kontorssidan. En annan aspekt på arbetssituationen är Iöneformen, speciellt förekomsten av ackordsarbete. Enligt SAF:s lönestatistik har ackordsvolymen för arbetare inom den egentliga industrin varit relativt konstant under efterkrigstiden och fram till mitten av sextiotalet (mellan 60 och 66 procent). Därefter har ackordsvolymen sjunkit något för att 1972 uppgå till 56 %. Nedgången i ackordsvolymen under senare hälften av sextiotalet har naturligtvis inte varit likformig. utan varierar med bransch. En särskild kraftig nedgång kan noteras för gruvindustrin: från 55,5 % år 1965 till 20 % år 1970.” en av SAF år 1973 utförd Iöneformsundersökning så fortsätter Enligt utvecklingen på arbetarsidan att gå mot fastare Iöneformer medan de rena

ackorden fortsätter att minska. särskilt inom de minsta företagen. Pre-

mielönen har blivit vanligare, samtidigt som utvecklingen går mot högre fasta Iönedelar vid premielön. Det framgår också att prestationslönetimmarna i ökad utsträckning baseras på grupplöneformer i stället för individuella Iöneformer. De senare är dock fortfarande något vanligare. 3 förekommer så baseras dessa allt oftare på arbets- Se närmare SOS lö- När prestationslöner ner” för resp. år. studerade underlag, samtidigt som allt fler företag tillämpar arbetsvärdering. Att lönesättningen grundas på systematiska arbetsstudier och arbetsvärde- För en diskussion av ju större företaget är. Arbetsstuderade underlag svarade skiftarbetets medicinska ring är vanligare således för 80 % av prestationslönetimmarna i företag med mer än 1000 problem se Bolinder (1966), s. 30 ff. För ytter- arbetare, samtidigt som 67 96 av företagen i denna storleksklass tillämpade ligare uppgifter om ar- systematisk arbetsvärdering. Motsvarande siffror för företag i den minsta betstider se “Oregel- 23 %. undersökta storleksgruppen (51-100 arbetare) var 69 % respektive bundna och obekväma Det är svårt att ge de här redovisade förändringarna av löneformerna arbetstider (Statistiska för arbetare någon enhetlig tolkning. Att ackordsvolymen minskat kan bero Centralbyråns utredningsinstitut, 1974). arbetet ökat i omfattning, att arbetaryrkena fått på att det maskinstyrda “ mer av ”tjänstemannakaraktär” eller att opinionen svängt så att ackordslön Enligt uppgifter i Dakommit att framstå som en allt mindre acceptabel löneform. Sannolikt har gens Nyheter 30/9 1973 (S. Nycander). alla dessa förklaringar en viss giltighet. “ Att de allra minsta arbetsplatserna blivit färre medan de medelstora och Löner (sos) 1965, stora blivit vanligare, kan ha inneburit att okvalificerade arbeten av mass- Del 11 och 1970. Del ll. produktionskaraktär också blivit vanligare. Samtidigt kan en ökning av fram- H Lönefarmsundersök- förallt de stora arbetsplatserna med högmekaniserat arbete av processkaraktär ning. arbetare 1973 Rapha medfört att kvalificerade uppgifter för maskinkontroll samt omställningsport från Tekn. Avd. SAF. och justeringsarbeten har ökat. Ett visst stöd för att utvecklingen inneburit

Sirizkturförändringar, arbetsmiljö och urslagning 37

såväl en ökning av lågkvaliñcerztdc arbetsuppgifter (monteringsarbeten, löpandebandztrbeteit etc.) som av kvalificerade kontrolluppgifter 0. dyl.. ger Metalls branschutredning. som skildrar utvecklingen fram till mitten av sextiotalet.” De förändringar som vi här kunnat belägga med empiriska data tyder således på en utveckling i riktning

1. mot en något ökad andel stora arbetsplatser, 2. mot en något större andel Skiftarbete särskilt inom kapitalintensiva näringsgrenar, 3. från ackordsarbete mot fastare löneformer med visst inslag av premielön samt mot systematisk arbetsvärdering, 4. mot ökad mekanisering och “automation” vilket inneburit att såväl hårt styrda arbetsuppgifter som mer kvalificerade kontrollfunktioner blivit vanligare. Det senare finns åtminstone belagt för metallsektorn.

Vi har redan tidigare påpekat att dessa förändringar sannolikt inneburit att betingat arbetsföra personer, bland vilka den äldre arbetskraften dominerar, har fått det svårare att erhålla lämpliga uppgifter inom det industriella arbetet.

Sysselsättningsförändringar

Strukturomvandling av det svenska näringslivet har varit mycket snabb, inte minst under senare delen av sextiotalet. Denna omvandling återspeglas i den tidigare diskuterade förskjutningen mellan näringsgrenar. som innebär att den primära sektorn minskar ytterligare, den sekundära visar tendenser till minskning, samtidigt som den tertiära tjänste- eller servicesektorn expanderar kraftigt. Ett annat tecken på den snabba omvandlingen är den mycket kraftiga ökningen av antalet varsel om driftsinskränkningar och nedläggningar som ägt rum inte minst sedan sextiotalets mitt. Under perioden 1960-64 berördes årligen 6 697 personer av dylika varsel jämfört med 17 936 personer under perioden 1965-72. Dessa antal motsvarar 0,6 respektive 1,5 % av det totala antalet sysselsatta inom industrin.” Brister och förändringar i varselstatistiken kan inte förklara denna ökning. Driftomläggningar brukar inte sällan följa på fusioner av företag. Dessa har likaså ökat kraftigt under senare år. Totalt skedde l 727 samgåenden (fusioner och samarbetsavtal) under Almgren, H., De rekniska _förändringarnas kaperioden 1946-69. Av dessa inträffade nära hälften under periodens sista raktär och konsekvenser fem år. inom metall- och verk- Dessa strukturförändringar sradsindusrrin. Svenska har haft påtagliga effekter på sysselsättningen metallindustriarbetareföri landet. Det år ju framförallt “typiskt manliga sektorer av näringslivet bundet 1966. Diskuteras som krympt, dvs. jord- och skogsbruk samt byggnads- och tillverknings- av Bolinder, a. a. (1966). industri. lnom dessa uppgår andelen man till över 75 % av totala antalet l, Beräkningarna har sysselsatta. Inom den expansiva tjänstesektorn är däremot kvinnorna i ma- gjorts av Kupferberg joritet. Om nu sysselsättningen i landet stagnerar totalt sett, samtidigt som (1973) på grundval av AMS varselstatistik. könsproportionerna inom näringsgrenar förblir ungefär oförändrade, så kan ”

man vänta en minskad sysselsättning bland män och en ökad bland kvinnor. Rydén, 1971.

38 SOU l976z3 Struktutfirändringar, arbetsmiljö och utslagning

Detta är också vad som skett sedan mitten på sextiotalet. Under perioden 1965-72 minskade andelen sysselsatta bland män i åldrarna 16-74 år med 0,8 % om året, medan den steg med ca 0,7 % om året för kvinnornas vidkommande. Nedgången för männen utmärker alla ålderskategorier, men är störst i åldrarna under 25 och över 55 år. Bland kvinnorna år det enbart de gifta som ökat sysselsättningsandel och mest i åldrarna 30-49 år. Det finns mycket som tyder på att den förändrade strukturen på efterfrågan av arbetskraft medfört en ökad utslagning i synnerhet bland män i högre åldrar. Att dessa personer är utslagna“ innebär att de har mycket små eller obefintliga möjligheter att få (eller behålla) ett arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Strukturomvandlingen innebär att de blir “friställda“. Eftersom många är äldre och vanligen saknar utbildning är de svåra att slussa över till en expansiv tjänstesektor. Miljöförändringarna inom industrin tycks, som vi i någon mån visat, samtidigt ha gått i en riktning som innebär att dessa personer blir svåra att sysselsätta även inom industrisektorn. Hårt bundna arbeten med krav på snabbhet passar dem illa, liksom de saknar utbildning och kanske även andra förutsättningar för att klara mer krävande uppgifter av en art som blir vanligare vid högautomatiserat arbete. De nu nämnda svårigheterna kommer naturligtvis att accentueras om den totala efterfrågan på arbetskraft är låg, vilket den som bekant varit i slutet av 1960- och början av 70-talet. Det bör dock understrykas att en hög total efterfrågan visserligen är ett nödvändigt men dock inget tillräckligt villkor för att den svårplacerade arbetskraften ska kunna beredas sysselsättning. Härför fordras även att efterfrågan är av ett slag som någorlunda svarar mot kvalifikationerna hos den tillgängliga arbetskraften. Detta är anledningen till att vi nu återvänder till ett inledningsvis berört problem, nämligen hur man ska kunna anpassa arbetsmiljön så att den öppnar möjligheter för personer som eljest inte efterfrågas, dvs. är ”utslagna”.

n För utförligare data hänvisas till en artikel av

Berglind i Socioløgisk 5 och

Arbetsmiljö utslagning

Forskning 1974:3 samt till Berglind-Rundblad. Arbetsmarknaden i Sverige Det finns två huvudaspekter på förhållandet mellan arbetsmiljö och ut- (1975). Dels kan förhållanden slagning. i arbetsmiljön vara orsak till att människor n och eventuellt också arbetsmarknaden, dels kan Såvida man inte genom slås ut från arbetsplatsen omplacering kan åstad- sådana förhållanden uppträda som hinder, vilka utestänger människor från komma att lämpliga be- arbetslivet. fattningar blir lediga. Orsaker till utslagning är sådana faktorer i arbetsmiljön vilka gör att in- IJ . Att yrkesanpassningen dividens värde som arbetskraft avsevärt minskar. Hit hör naturligtvis hela försämras med stigande som framkallar raden av fysiska miljöfaktorer olycksfall, yrkessjukdomar ålder har påvisats i en av Lund- eller en mer långsam förslitning. Hit hör också prestationsnedsättande eller undersökning gren som refereras av Bo- eljest skadliga varianter av vad som i inledningen benämndes psyko-sociala linder (1966). Betr. olika faktorer och vilka i varje fall hittills varit svåra att precisera och lokalisera. funktionsnedsättningars samband med åldern se Individens värde som arbetskraft kan dock påverkas i negativ riktning även ett flertal uppsatser i av annat än ”fel” i arbetsmiljön. Orsakerna kan vara tillñnnandes i händelser Pensionering och sysselsättutanför arbetslivet, exempelvis trafikolycksfall, sjukdomar utan samband ning (Y. Zotterman, red.), Stockholm 1973. med arbetet eller helt enkelt i normalt åldrande.”

Srrukruiyförändringar, arbetsmiljö och utslagning 39

Att avgöra i vad mån utslagningen beror på” dessa olika faktorer och framförallt vilken roll dålig arbetsmiljö spelar i detta sammanhang, är en utomordentligt svår uppgift. Det vore dock fel att göra utslagningens orsaker enbart till en arbetsmiljöfråga. Att det finns ett samband är klart men vi vet inte hur starkt det är.

Arbetsmiljöfaktorerna kommer emellertid in även på ett annat plan. Antingen individen förlorat ett arbete på grund av bristande anpassning till arbetsmiljön eller på grund av att arbetet upphört, t.ex. genom en nedläggning, så ställs denne inför en kritisk prövning vid försök att återvända till arbetslivet. Detsamma gäller naturligtvis den som söker sig ut på marknaden utan att dessförinnan ha varit anställd. Prövningen gäller i vad mån individen fyller de krav (faktiska eller förmodade) som det speciella arbetet ställer på sin utövare.” En första förutsättning för att en person ska vinna anställning är (helt självklart) att det finns vakanser som behöver fyllas. I den mån det finns färre lediga platser än sökande kommer det att ske en utmönstring av sökande. Det kännetecknande för vårt rationella samhälle är att urvalet görs på gmndval av lämplighet, eller “förtjänst och skicklighet som det brukar heta n i fråga om statliga tjänster. l en pågående under- Denna utgångspunkt är naturligtvis central på en arbetsmarknad. Att vid sökning av arbetsvårdens roll i svensk arbetsmarkett givet pris på arbetskraften välja den mindre lämpade av två sökande nadspolitik försöker A-L. vore i varje fall en företagsekonomisk dumhet. Under senare år har samhället Lindquist att belysa olika som bekant vidtagit åtgärder för att göra den svårsysselsatta arbetskraften faktorers betydelse för uppkomsten av arbetsmer attraktiv. Hit hör bl. a. ekonomiska bidrag till företag som inrättar s. k. vårdsbehov. halvskyddad sysselsättning. u Man får naturligtvis akta sig för att överdriva rationaliteten i urvalsbe- Termen arbete” är mångtydig. Det är precisluten. Dessa styrs dels av formella regler, som inte alltid behöver vara sare att tala om “befattsärskilt välgrundade, men också av mer eller mindre välgrundade föreställ- ningskrav för att ange dels de yrkeskrav som är ningar hos dem som fattar anställningsbesluten. De tumregler personalförbundna med till yrket anställare går efter har säkert ofta betydande brister såväl ifråga om reliabilitet hörande arbetsuppgifter, som validitet. dels de speciella krav Hindren som är förbundna med för anställning kan vara av flera olika slag. För en och samma att befattningen är placeindivid kan det vid ett visst tillfälle samtidigt föreligga fler än ett hinder. rad på en bestämd ar- Även om vi kan undanröja ett av dessa, så är det därför inte säkert att betsplats med sina särskilda miljökrav. vägen är fri från andra hinder. Vi kan definiera ”hinder” att omfatta varje 26 . förhållande som måste undanröjas för att individen ska kunna få, ta och En alternativ regel vore att fördela arbeten efter klara ett jobb. Undanröjandet av ett visst hinder är då ett nödvändigt villkor behov. Detta är väl prinför att individen ska fungera i arbetsrollen. Det är däremot inger tillräckligt cipen vid fordelning av vil/kor. Eventuellt återstående hinder måste också bort, liksom påtagliga arbeten genom AMS. l brister i arbetslivet den nya grundlagen föremåste avhjälpas. Med påtagliga brister” avses då sådana slås tjänstetillsättning förhållanden i arbetsmiljön som visserligen inte direkt hindrar en anställning enbart på sakliga grunmen på längre sikt kan leda till utslagning eller andra anpassningsbrister. der, såsom förtjänst och skicklighet”. l debatten Hit hör bl. a. generellt negativa miljöfaktorer i ”mindre doser” men också har det sagts att man frustrering av mer individuella behov. som saklig grund även skulle kunna beakta be- För att det ska vara möjligt att med framgång behålla eller återföra till hovsaspekter dvs. arbetsarbetslivet personer som är svårsysselsatta, måste således en rad villkor vara marknads- och lokaliseuppfyllda. De viktigaste av dessa är att det finns tillräckligt antal lediga ringspolitiska skäl. Anddärnäst ringen har som bekant befattningar, att de tillgängliga befattningarna ställer sådana krav kritiserats.

40 Srrukruifirändringar, arbetsmiljö och utslagning SlOU l976:3

på prestationer etc. som den tillgängliga arbetskraften uppfyller. I den mån så inte är fallet, måste det tydligen ske någon form av anpassning: antingen så att individen genom utbildning etc. anpassas till befattningskraven och/eller så att befattningskraven anpassas till individens förutsättningar. Detta är i och för sig allmänt accepterade påpekanden. Vad som inte är lika uppmärksammat är att man, för att kunna undanröja hindren. måste kunna lokalisera dem. Vi vet idag ganska litet om vilka förhållanden på arbetsplatsen som uppträder som hinder och som bör undanröjas för att möjliggöra en arbetsplacering av svårsysselsatta. Med tanke på den tekniska utvecklingen finns det dock skäl tro att fysiska arbetshinder minskat i betydelse,

samtidigt som psykiska och sociala hinder blivit vanligare. För närvarande

pågår vid statens arbetsklinik arbete på att utveckla en metodik med vars hjälp man ska kunna lokalisera hindren utifrån de svårplacerades förut-

sättningar.

6 Slutsatser

Den fortlöpande strukturrationaliseringen av näringslivet medför att arbetsmiljön ändrar karaktär. Dagens arbetsmiljöproblem är inte desamma som vare sig gårdagens eller morgondagens. Vad strukturförändringarna och den fortlöpande mekaniseringen har haft för konsekvenser för människornas arbetsmiljö är inte lätt att belägga i avsaknad av empiriskt underlag. Mycket tyder dock på att samtidigt som arbetet blivit lättare rent fysiskt, så har kraven på andra områden ökat. Förskjutningen av sysselsättningen mot tjänstesektorn har säkert i många fall inneburit större krav på utbildning, psykisk prestationsförmåga och anpassning till förändringar. Att de små arbetsplatserna minskar i antal medan de medelstora och stora ökar har sannolikt för industrins vidkommande medfört dels att maskinbundna arbeten ökat men också att mer krävande kontrolluppgifter etc. har ökat. På grund av större kapitalintensitet medför detta behov av bättre utnyttjande av maskinparken, med en ökad förekomst av Skiftarbete som följd. Genom att strukturrationaliseringen gått synnerligen snabbt, särskilt sedan sextiotalets mitt, har speciellt den äldre manliga arbetskraften kommit i kläm. Den kvinnliga arbetskraften har däremot gynnats av en hög och växande efterfrågan på arbetskraft inom service- och tjänstesektorn och sålunda kunnat öka sin sysselsättningsnivâ. Anledningen till att framförallt den äldre manliga oskolade arbetskraften 27 Med reservation för de inte kunnat bibehålla sysselsättningsnivån, är den bristande överensstämbrister som vidlåder melsen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. För att kunna återföra AMS arbetsvårdsstatistik, så ger den dock ett visst de svårsysselsatta (utslagna) till arbetslivet fordras dels att det finns tillstöd för en dylik uppfatt- räckligt med lediga platser, men därutöver att man undanröjer de hinder ning. Jfr Skydda! arbete, för sysselsättning som finns i arbetslivet. SOU 1972:54, s. 42. Arbetsmiljödebatten är i stor utsträckning inriktad på hur man ska kunna I Resultatet av en preli- som kan vålla olycksfall eller annan fysisk undanröja negativa miljöfaktorer minär kartläggning beeller psykisk skada. På senare tid har man även uppmärksammat att det räknas föreligga vid årsskiftet 1975-76. inte bara är en fråga om att avskaffa negativa miljöförhållanden utan också

Sirizkrtlrfärändringar, arbetsmiljö och urs/agning 41

om att tillföra positiva aspekter som kan ge individerna ökade möjligheter att utveckla sig själva genom arbetet. Sådana åtgärder kan givetvis bidra till att undanröja en del av orsakerna till Utslagningen från arbetsplats och arbetsmarknad. Så långt går strävandena parallellt. l det föregående harjag emellertid velat peka på det otillräckliga i en sådan ansats. Det är i och för sig tänkbart att åstadkomma en någorlunda olycksfri och stimulerande arbetsmiljö samtidigt som denna välansade miljö endast passar en elit bland arbetskraften. Vid anpassning av arbetsmiljön bör man därför beakta att det även gäller att anpassa miljön till förutsättningarna hos den ökande skaran av utslagna eller svårsysselsatta.

Referenser

Bell, D.. The coming of post-industrial society. London 1974. Berglind, H.. Sysselsättningsproblem och strukturförändringar. (Sociologisk Forskning 1974:3). Berglind. H. & Lindquist. A-L., Utslagningen på arbetsmarknaden. Lund 1972. Berglind. H. & Rundblad, B., Arbetsmarknaden i Sverige. Stockholm l975. Berglind, H. & Rüdel, W.. Avgång från förvärvsarbete. Stockholm 1975. (Stencil). Bolinder, E.. individen och den industriella miljön. Stockholm 1966. Bradley, G., Börjesson, K. & Lundgren, M., Arbetsmiljö och tjänstemän. (TCO). Stockholm 1974. Bättre arbetsmiljö. Arbetsmiljöutredningens betänkande. (SOU 1972:86). Stockholm 1972. Kupferberg. F.. långtidsarbetslöshet och utslagning. (Institutet för social forskning). Stockholm 1974. (Stencil). Labour Force Statistics 1960-1971. (OECD) Paris 1973. Meidner. R.. Facklöreningsrörelsen och den offentliga sektorn. (LO). Stockholm 1974. Oregelbundna och obekväma arbetstider. En undersökning av svenska folkets arbetstidsforläggning med speciell tonvikt på oregelbunden och obekväm arbetstid (Statistiska centralbyrån. utredningsinstitutet). Stockholm 1974. Pensionering och sysselsättning (Y. Zotterman, red.). Stockholm 1973. Skyddat arbete. (Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen SOU 1972:54.) Stockholm 1972. Rydén, B.. Fusioner i svensk industri. Stockholm l97l. Svensk ekonomi l97l-l975 med utblick mot 1990. (1970 års långtidsutredning SOU 1970:71) Stockholm l97l. - Svensk ekonomi fram till 1977. (D20. SOU l973z2l.) Stockholm 1973. Trender och prognoser 1974 - befolkning, utbildning och arbetsmarknad. information i prognosfrågor (SCB) 1974:8.

miljöfaktorer

av

Upplevelsemätning

i arbetslivet

Av och Thomas Lindvall

Birgitta Berg/und, Ulf Beig/zmd

Störande buller, drag, dålig lukt, och komfort är aktuella aspekter på arbetsmiljön. Det är här ytterst fråga om människors upplevelser: Vi har dessvärre endast begränsade möjligheter att mäta dessa upplevelser med tekniska instrument. lstället är vi oftast hänvisade till att mäta miljöupplevelserna direkt med psykologiska metoder, upplevelsemätning. Upplevelsemetoderna utgår från att människan själv bäst värderar sin egen situation och metoderna försöker ge henne ett verktyg med vilket hon kan uttrycka sina upplevelser. Det kan röra sig om hur människan upplever enstaka miljöfaktorer såsom maskinbuller, men även hur hon upplever komplexa miljöer. t.ex. klimatkomfort. Mätmetoder for upplevelser har sedan början av 50-talet kommit till stor användning och förbättrat kunskaperna avsevärt inom den del av psykologin som sysslar med varseblivning, dvs. hur vi med våra sinnen upplever ljud, etc. Flera metoder for upplevelsemätning finns utvecklade För ljust lukt. laboratoriebruk och några har redan fått praktisk användning (for bullerse t. ex. ISO-standard R532). Praktisk erfarenhet av dessa metoder mätning finns också när det gäller den yttre miljön och bostadsförhållanden, om än i begränsad omfattning. Metoder ñnns alltså tillgängliga som borde kunna överföras till problem i arbetsmiljön. praktiska delproblem, som inte behandlas vidare i denna PM. Viktiga är naturligtvis vilka människor som skall göra miljöbedömningar, hur bedömningarna skall jämföras mellan olika arbetsplatser och hur bedömningarna är relaterade till olika komponenter i arbetsmiljön. Sådana problem är inte unika for upplevelsemätningar utan gäller även mätningar av andra på människa, t. ex. kemiska hälsorisker. Konkret formulerat miljöeffekter är det frågan om riskgruppsdefinition, kalibreringar av mätmetoder och orsakssamband mellan dos och effekt. Dessa problem behandlas inte här eftersom området är dåligt utrett; stora forskningsinsatser är därför angelägna. Än så länge passar de metoder for upplevelsemätning som diskuteras här bäst for tillämpad forskning och specialutredningar. Exempel på tilllämpbarheten av metoderna for den yttre miljön ges senare i denna PM liksom forslag till användning i arbetsmiljön. Denna PM är inte avsedd som ett underlag for lagstiftning om gränsvärden för komfort. trivsel eller andra totala miljöupplevelser. Vi begränsar oss till att visa att om man vill beakta miljöupplevelser, dvs. ej enbart undersöka

44 Upplevelsemäming av IniI/â/áktorer i arbets/iver

och övervaka arbetsmiljön utifrån det tekniskt mätbara, skulle detta kunna göras på ett mer invändningsfritt sätt genom direkta upplevelsemätningar.

Vad är upplevelsemätning?

Ett viktigt moment inom all forskning och utveckling är olika slag av mätning. De mått som erhålls genom dessa mätningar används bl. a. för att fastställa lagbundenheter och principer av betydelse för praktiska beslut, t. ex. som bedömningsunderlag i miljövârdsfrågor. Även för beslutsfattaren är det då av största betydelse att veta hur tillförlitliga de erhållna måtten är. lnom teknologi är mätning ofta okomplicerad eftersom det vanligtvis finns en väl utvecklad och Standardiserad mätutrustning att tillgå baserad på kända mätprinciper. I de fall då psykologiska faktorer skall mätas är förhållandena mer komplicerade och förutsättningarna for mätningen är ofta okända. Då är det särskilt viktigt att undersökaren klargör principerna för mätningen, uttryckligen redogör för antagandena bakom mätningen och beskriver hur mätningen gått till. En i de flesta sammanhang användbar definition på begreppet mätning är att efter någon regel tillordna tal till en mängd objekt. lnom fysiken utgörs denna regel oftast av någon fysikalisk princip i kombination med en definition av mätenheten, ibland också av skalans nollpunkt. Ett exempel är principen att utnyttja kvicksilvers värmeutvidgning för att mäta temperatur. Den därvid ofta använda Celsiusskalan bygger på en fast mätenhet, dvs. en hundrade] av temperaturskillnaden mellan vattnets fryspunkt och kokpunkt. Nollpunkten för Celsiusskalan är definierad men inte absolut; vi kan härjämföra med Kelvingrader som utgår från den av naturen givna, absoluta nollpunkten. lnom beteendevetenskap är våra kunskaper bristfälliga om de lagar som gäller för upplevelser och beteenden. Därför har den del av psykologin som - - till en större medvetenhet sysslar med mätning psykometri tvingats om mätteoretiska problem jämfört med många andra vetenskaper. Vid psykologisk mätning är mätenheten och nollpunkten ofta godtyckligt vallda och definierade på ett situationsberoende sätt. Till detta kommer att människans upplevelser och sätt att uttrycka sina upplevelser kan påverkas av många förhållanden t. ex. attityder, ibland även av ovidkommande faktorer t. ex. propaganda eller annan manipulation. Därmed ställs stora krav på själva utförandet av den psykologiska mätningen och på tolkningen av mätiresultaten. lnom arbetsmiljön sträcker sig de mätbara psykologiska faktorerna från relativt enkla till mycket komplexa begrepp. Exempel på sådana fakto›rer är upplevd ljudstyrka av maskinbuller, dragkänsla i en fabrikshall. luktbeswär i ett massatvätteri och graden av arbetstillfredsställelse vid ett löpande band. Alla dessa upplevelser kan mätas, men de mätmetoder som kommer i fråga i de enskilda fallen ger varierande grad av information. De psykologiska metoder som hittills använts inom arbetsmiljöforskningen ger vanligen dtata på rangordningsnivå. Med rangordningar kan man dock endast konstattera skillnader mellan miljöfaktorer av typen “mindre än eller större äm”.

Upplevelsemätning av miüäfáktorer i arbetslivet 45

Om mätningen istället utförs på en intervallskala, dvs. en skala med likstora är mellan olika milskalsteg, kan man yttra sig om hur stora skillnaderna jöfaktorer på en arbetsplats. Exempel på skalor med intervallegenskaper är från fysiken Celsius temperaturskala och från skolpsykologin vissa intelligenstest. Mest användbar blir mätningen om den kan ske på en s. k. kvotskala som förutom likstora skalsteg också har en absolut nollpunkt. Ett välkänt exempel från psykologin är Stevens sone-skala för ljudstyrkeupplevelser. För att psykologiska mätmetoder skall kunna användas i praktiskt bruk är det i de flesta fall nödvändigt att de erhållna måtten kalibreras. En av Förutsättningarna för meningsfulla kalibreringar är att mätningen har skett på en intervall- eller kvotskala.

Behov och relevans av i arbetsmiljön

upplevelsemätning

Förutom rena hälsorisker i arbetsmiljön bör man ägna uppmärksamhet åt de hosviirsreaktii»ier som kan uppstå till följd av miljöstörningar. Från medicinsk och psykologisk synpunkt omfattar begreppet störning inte enbart faktorer utan också andra negativa förhållanden av sjukdomsframkallande och välbefinnande. Gränslinjen mellan sjukdom och betydelse för komfort välbefinnande är inte distinkt utan påverkas av samhällets värderingar och sociala mönster. Detta synsätt har sedan länge hävdats av WHO som definierar hälsa som “ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte enbart frånvaron av sjukdomar eller svaghet” (Yearbook of International Organizations 1968-69). Man kan också våga hävda att inriktningen bör vara mot optimala trivsellösningar inom arbetsmiljön. Vilken utgångspunkt man än väljer för att förbättra trivseln på arbetsplatserna måste man förr eller senare utgå ifrån individens upplevelser av sin egen situation, vilket innebär att psykologiska mätmetoder måste användas. För att sedan kunna genomföra adekvata förbättringar krävs att upplevelserna kan relateras till den fysiska och sociala miljön. Inom arbetsmiljövård kan upplevelsemätning också vara relevant på annat sätt. Människan kan nämligen ersätta eller komplettera teknisk mätutrustning när sådan inte är utvecklad eller inte är tillräckligt känslig. Exempel på detta är sensorisk mätning av illaluktande ämnen och svaga ljud. Sådana undersökningar med försökspersoner äger redan idag rum i lukt- och bullerlaboratorier världen över. Människans överlägsenhet framför tekniska mätmetoder i sådana undersökningar kan illustreras av att hon t. ex. kan “filtrera bort en bullerkälla från en annan i en sammansatt bullrig miljö eller väga samman flera klimatfaktorer till en “dragupplevelsei På lång sikt behöver det inte vara nödvändigt att alla arbetshygieniska gränsvärden är fysikaliskt definierade; de borde i vissa fall kunna definieras i psykologiska mått. Från psykologisk synpunkt kan man tänka sig olika strasådana gränsvärden i en framtid. Dels skulle man tegier för att fastställa kunna tänka sig psykologiska gränsvärden för upplevelser av enskilda mildels skulle man kunna ge gränsvärden för avvikelser från önskjöstörningar. värd totalkomfort i en komplex arbetsmiljö. En kombination av dessa två strategier bör kunna ge flexibilitet för tekniska och sociala lösningar.

46 SOU 197613

Upplevelsemäming av miljä/aktorez i arbetslivet

Mätmodeller

l arbetsmiljövård måste det vara viktigt att kunna relatera störningsupplevelser till fysiska och sociala Förhållanden på arbetsplatsen. Först då har man möjlighet att utveckla ett prognossystem som beskriver vilken verkan förändringar i miljön medför. Prognossystemet behöver inte vara ett forklarande system utan det räcker om de matematiska sambanden kan skrivas i en form som medger förutsägelser. I det följande nämns några av de mätmodeller som skulle kunna komma ifråga för praktiskt bruk.

-Samband mellan en fysisk faktor och en psykologisk faktor. Detta är den enklaste mätmodellen och därför den som oftast använts i miljöpsykologiska undersökningar i laboratorium och i fält. Exempel är bestämningar av luktstyrkan hos enskilda luktämnen relaterade till ämnenas koncentration (Berglund et al., l97l) eller av hur ljudstyrkeupplevelsen påverkas av ljudnivån hos flygplan (Berglund, Berglund & Lindvall, l975a). Denna enkla typ av information är värdefull särskilt i sådana arbetssituationer som domineras av en enda fysisk störning. - Samband mellan/lera ,özsiska faktorer och en psykølogiskfaktor. Samband av denna typ har visat sig vara användbara inom omgivningshygienen. Som exempel kan nämnas att man med framgång har mätt luktstyrkan hos avgaser från forbränningsanläggningar och sulfatmassafabriker där avblandningar av luktämnen (Lindvall & Svensgasen utgjorts av komplexa son, 1974; Berglund. Berglund & Lindvall, 1973). Vidare har man ijärnverk studerat dragkänslans beroende av den samlade effekten av bl. a. luftens hastighet, temperatur och fuktighet (Lindström, 1974). -Samband mellan en rota/miljö och komplexa llSvko/ogiska begrepp. Denna modell svarar mot den komplexa situation man kan möta på många arbetsplatser. Det är här frågan om totalupplevelser av totalmiljöer där människan i vissa fall är i stånd att urskilja olika psykologiska delkomponenter, i andra fall inte. Modellen representerar således olika grader av integration mellan fysiska, sociala och psykologiska faktorer. Som exempel på problem av denna typ kan nämnas termisk komfort som funktion av luftens hastighet, temperatur och fuktighet, beklädnad, etc., samt arbetstillfredsställelse som funktion av den fysiska och psyko-sociala miljön. För de flesta miljöaspekter är den tredje modellen fortfarande outforskad, inte minst när det gäller dosbeskrivningen. Det är därför idag oftast inte möjligt att fastställa dos-effektsamband. Som tidigare framhållits hindrar detta inte att psykologisk mätning skulle kunna användas for att uppskatta totala miljöupplevelser. Olika miljöpsykologiska problem i arbetslivet kräver att man använder olika typer av mätmodeller. Valet av mätmetod kommer att i forsta hand bestämmas av vilken mätmodell som är aktuell. Det finns idag olika metoder for att mäta upplevelser som borde kunna användas i arbetsmiljösammanhang (Stevens, 1966; Lindvall, 1974). Med några undantag har emellertid metoderna inte utprovats så långt att man kan tala om färdiga mätinstrument for arbetsmiljöområdet.

Upplevelsemärning av mi/jäfakrorer i arbets/iver 47

Metoder för upplevelsemätning

Mot bakgrund av de presenterade mätmodellerna kan man urskilja två grupper av mätmetoder för upplevelser som borde vara relevanta lör arbetsmiljöområdet: endimensionella och lierdimensionella metoder.

Endimensionel/a metoder

De endimensionella mätmetoderna används för att mäta styrkan av en upplevelse t. ex. upplevd ljudstyrka hos buller eller graden av upplevd arbetstillfredsställelse. Från teoretisk synpunkt kan metoderna användas lör kvantiñering av upplevelser i samband med illld de tre presenterade mätmodcllerna. Till de endimensionella metoderna hör bl. a. kvorskarrningsmetodema med vars hjälp observatören ger en direkt uppskattning av hur stark hans upplevelse är. Metodernas teori är att människan kan uppskatta relationen mellan två upplevelser i siffror. eller genomföra någon form av lika-upplevelseinställning på ett instrument (Stevens, 1971; Berglund, Berglund & Lindvall, 1973; Ekman & Lundberg, 1971). Kvotskattningsmetoderna bör vara lämpade lör både forskning och utredning inom arbetsmiljöområdet. De har i andra miljösammanhang använts lör undersökningar bl. a. av hur långt gödsellukt sprids (Fig. l), hur väl köksfläktar fungerar (Fig. 2) och hur störande olika flygbuller är (Fig. 3). Andra metoder, ofta kallade indirekta ska/metoder. utnyttjar spridningen i observatörernas bedömningar för att i efterhand konstruera en upplevelseskala (Torgerson, 1958; Berglund, Berglund & Lindvall, 1974). Med de indirekta metoderna kan bedömningarna vara mycket enkla t. ex. ja-nej svar. De data som insamlas är därmed av samma slag som i opinionsundersökningar. De indirekta metoderna kräver att vissa basantaganden

LO I I I l

g 30 |_ Z* 2 Yrspridning .X 3 20 “ U Fig. l. Uibredningen av

g lukt kring ett gödslat fält

a där gödseln sprid/Is med rva a _ olika Iekniker. Lukrsryrkan 3 1 0 _ _ har mäns med en kvot- Nermyllnlng skattningsmerød därförsökspersoner _iämförr sina upplevelser av gödsel/uk! “ 0 mot en Standardiserad 100 200 300 400 500 Iukrreferens. (Från Lindvall, Norén & Thyselius. Distans i meter 1973).

48 Upp/evelsemätning av miljö/aktorez i arbetslivet

40 u u

- m 30 f lmkanal

z 2 x Fig. 2. Luktstvrkan i ett - e kök under och eller .Sie/v 3 20

:ting av lök. Två olika U

ltzktborttagrtingssvsrem un- Koll/Iterfläkt dersöktes, vanlig inrkanal å O. resp. .spis/läkt med kol/il- D 10 ler. Luktstvrke/ör/øppet har bestämts i en mob/II /irkt/aboratorium stekning av lök kopplat

kvøtskattningstnetod (jfr. Fig. I). (Från Hørowitz & L/ttdva/l. 1974.) Tid iminuter

är uppfyllda bl. a. avseende svarsfördelningarnas utseende och stabilitet. Kompletterande bearbetning och kontroll av bedömningarnas säkerhet är alltid nödvändig. Det är således inte tillräckligt att enbart använda procent ja resp. nej svar som mått på upplevelser; gör man det är det istället fråga om opinionsmätning. De indirekta metoderna har fördelen att man kan mäta omfattningen av en opinion mot en miljöstörning och samtidigt få en uppfattning om styrkan i den bakomliggande störningsupplevelsen. Fig. 4 visar resultat från en opinionsmätning av samhällsbuller där även en indirekt skalningsteknik användes. Andra endimensionella metoder är rangordningstekniker i olika former. Hit hör många kategoriskalningsmetoder och Likert- och Guttmanskalor.

T I I 1 I - . v i! Ui III * 2.00

Fig. 3. Störningszipplevel- E O ser av /lvgbztller vid ensta- 19 ka äverflvgningar som lll - .. _funktion av ljudnivån. U5 Fönsökspersoner har i Ia- O boraloriunz med en kvot- .J skaltningsmetod bedömt - - 1.00 stärningsupp/evelse av oli- 1 J 1 1 I ka inspelade /lvgbu/ler gentemot en standardise- 60 70 60 90 100 rad bullerreferens. (Från Berg/und, Berg/und &

Ljudnivå. dB(A)max

Lindvall. 1975:2).

Upplevelsemätning av mil/offaktorer i arbetslivet 49

f 75 r Område l

Fig. 4. Stärningsuppleve/se Flygbuller A i en befolkning gentemot - Trafik 50

z

Referensljud .IIygbu/Ier, tra/ikbuller och ett referens/frid Ltppmätta pa en kalibrerad störningsska/a. Data insam- Iades i en intervjuundersökning och behandlades 25 därefter med en indirekt mätmetod i kombination med ett ka/ibrerings/Yirfarande. Figuren visar inte opinioner utan den I 1=* . J 0 _ genomsnittliga störnings- 25 50 75 100 125 graden för de olika bullren. (Från Berglund. Beig- Störningsgrad. kalibrerad skala lund & Lindvall. 1974).

Här kan kommenteras att det ofta förekommande uttrycket “parvisa jämförelser” inte avser en mätmetod utan en teknik för datainsamling.

F lerdimensionella metoder

Flertalet flerdimensionella metoder har karaktären av kvalitativa analysmetoder och är därför mest lämpade för forskning kring den tredje mätmodellen i vilken man försöker relatera totalmiljö till totalupplevelse. Metoderna är avsedda att användas främst då de fysiska eller psykologiska orsakerna bak-

om en komplex upplevelse är okända. De insamlade data består ofta av

jämförande bedömningar av t. ex. en stor mängd miljöfaktorer. I ett andra steg analyserar man dessa bedömningar med matematisk-statistiska metoder (faktoranalys är ett exempel) och erhåller som resultat ett mönster av komponenter som i olika grad bidrar till upplevelseinnehållet. Med dessa metoder borde det kunna vara möjligt att analysera en miljösituation och beskriva hur de olika miljöfaktorema bidrar till totalupplevelsen. ”Livskvalitet” är exempel på ett begrepp som skulle kunna undersökas på detta sätt. Från teoretisk synpunkt kan man urskilja två grupper av flerdimensionella metoder: dels metoder som förutsätter att lagbundenheten i det psykofysiska sambandet ser ut på ett visst sätt, dels metoder där lagbundenheten kan ges alternativa utformningar och där de olika alternativens relevans kan prövas. Exempel på den förstnämnda typen är multipel regressionsanalys och faktoranalys; nyare metoder med större flexibilitet är de s. k. ickemetriska analysmetoderna (TORSCA, MDSCAL, POLYCON) och Ekmans flerdimensionella metriska analysmetod (Ekman & Sjöberg, 1965). Den andra gruppen av flerdimensionella metoder använder i förväg kända miljövariabler och undersöker deras relativa betydelse för totalupplevelsen. Detta sker genom att pröva olika sammanvägningsmodeller för variablerna (conjoint scaling; se Krantz & Tversky, 1971). Den praktiska användningen av de flerdimensionella metoderna har ofta

50 i arbetslivet SOU 197613 Upplevelsemärning av mi/jä/áktorer

gällt marknadsanalyser och produktutveckling. De har däremot inte prövats i miljövårdssammanhang.

Märnivâ Som tidigare berörts ger psykologiska och tekniska mätmetoder skalor med olika mätnivå och därmed också olika grad av information. Den enklaste formen av mätning resulterar i en rangordningsskala (ordinalska/a). Som framgår av benämningen ger sådana skalor endast information om att vissa miljöfaktorer skiljer sig åt och i vilken riktning skillnaden går. Man erhåller ingen information om storleken på skillnaderna. Därav följer att det inte är meningsfullt att utföra matematiska beräkningar på siffertalen i en rangordningsskala. En bra typ av skala i miljösammanhang är interva/Iskalan. Den kännetecknas av inte bara rangordning mellan miljöfaktorer utan också av att storleken på skillnaderna längs skalan har mening. Skalan har dock en godtyckligt vald nollpunkt. På grund av detta kan man endast göra relativa jämförelser av skillnader mellan mätvärden. Den bästa skaltypen är kvorska/an på vilken nollpunkten är absolut. Samtliga mättal längs skalan är definierade så att relationerna mellan talen har mening. Mättalen på en kvotskala kan alltså omvandlas på ett meningsfullt sätt genom multiplikation eller division, t. ex. centimeterskalan kan genom en enkel multiplikation omvandlas till en tumskala. Som underlag för lagstiftning om arbetsmiljö bör man där så år möjligt sträva efter att beskriva både doser och effekter på kvotskalor. I många sammanhang måste man emellertid nöja sig med att använda intervallskalor men man bör observera att själva mätproceduren då kan bli komplicerad och tidskrävande. Rangordninga: bör i de flesta fall vara ointressanta från lagstiftarens synpunkt. Detta belyses av följande: om drag är den mest störande miljöfaktorn på arbetsplats A och är den 3:e mest störande faktorn på arbetsplats B så kan arbetsplats B ändå ha ett betydligt mer besvärande drag än arbetsplats A. Sådan mätinformation är inte användbar för normerande lagstiftning.

Kalibrering I fysisk mätning innebär en kalibrering att man justerar de olika mätinstrumenten så att de ger samma utslag för samma sak. Vid psykologisk mätning finns samma behov av kalibrering men detta har hittills inte uppmärksammats i någon större utsträckning. Kalibrerade upplevelsemätningar skulle medge att t.ex. dragupplevelser vid två olika arbetsplatser direkt kunde jämföras. Idag saknas praktisk erfarenhet om hur kalibrering av psykologiska mätningar skall gå till. Intelligenstest har i viss mening kalibrerats, dvs standardiserats för användning på speciella grupper av människor. När det gäller upplevelsemätningar i arbetsmiljön skulle man kunna tänka sig kalibreringar man är intresserad på följande sätt: Först specificeras den grupp av människor av (t. ex. arbetare inom en viss bransch eller partiellt arbetsföra astmatiker). sedan konstruerar man en referensskala som utgörs av denna grupps upp-

Upp/eve/semäming av miljbfaktorer i arbetslivet 51

levelser av väldefinierade stimuli (t. ex. bandinspelade verkstadsljud). När sedan en speciell arbetsplats skall undersökas kalibreras arbetsplatsens mätvärden för referenserna mot den standardiserade referensskalan. Därvid erhålls de omräkningsfaktorer som krävs för att kunna uttrycka upplevelsen av miljöfaktorer vid den speciella arbetsplatsen i samma måttenhet som den standardiserade referensskalan. Genom ett sådant förfarande bör jämförbarhet kunna erhållas mellan arbetsplatser. Kalibrering av denna typ har prövats i samband med en flygbullerundersökning (Berglund, Berglund & Lindvall, 1974) och vid en kartläggning av luktbeläggningen runt en sulfatmassafabrik (Berglund, Berglund, Jonsson & Lindvall, 1975). Vid båda undersökningarna framkom att miljöpsykologiska kalibreringar är möjliga och att den därmed förbättrade mätningen också bör kunna ta större hänsyn till olika befolkningsgruppers bedömningsunderlag.

Upplevelsemätningars användningsområden

I omgivningshygieniska sammanhang har psykologiska mätmetoder använts sedan mitten av 60-talet för att mäta förhållanden i den fysiska miljön. Exempel på detta är de undersökningar, numera ibland av rutinkaraktär, som utförs i Sverige av luktande luftföroreningar från sulfatmassaindustrier, mineralullsfabriker, motorfordon etc. (Lindvall, 1970, 1974). Många av de psykologiska mätproblem som från början förelåg är lösta idag. Arbetsmiljöundersökningar borde i vissa avseenden rent praktiskt vara lättare att genomföra än omgivningshygieniska mätningar, eftersom miljöerna ofta är bättre avgränsade och den exponerade gruppen mer homogen. Vi vill avsluta med att ge några förslag på hur upplevelsemätningar skulle kunna användas för att förbättra arbetsmiljön. Problemkartläggningar och bästa teknikjämförelser bör kunna utföras redan med dagens psykometriska tekniker. - Problemkartläggningar. En viktig fråga i många arbetsmiljöer är vilka miljöfaktorer som måste åtgärdas först från komfortsynpunkt. Problemkartläggning är ett till synes självklart första steg vid en miljösanering, men förbises ofta. Problemkartläggningar inom ett företag eller en bransch ställer jämförelsevis måttliga krav på de mätmetoder som behöver användas. -Bästa teknikjämförelser. Vid en miljösanering står ofta valet mellan flera tekniska miljövårdslösningar. Det kan t. ex. gälla att avgöra vilken maskin som är att föredra från kombinerad buller- och arbetstillgänglighetssynpunkt. vilket ventilationssystem som ger den bästa komforten, etc. Ofta vill man också beräkna vilken ekonomisk insats som behövs för en viss miljöförbättring. I omgivningshygieniska sammanhang är bästa teknikjämförelser med psykologiska mätmetoder relativt vanliga (Horowitz & Lindvall, 1974; Egebäck & Lindvall, 1974). -Kriterieunderlagjör normer och administrativa beslut. Det är sannolikt att störningsupplevelser i framtiden kommer att få större betydelse som kritisk parameter vid gränsvärdesbestämningar. Eftersom total frånvaro av lukt, buller, och andra miljöstörningar kan vara svår att uppnå kommer metoder för gradering av störningsupplevelser att efterfrågas.

52 Upplevelsemäming av miljä/lzktorer i arbetslivet SOIU 1976:3

Ett stort problem är hur man ska kunna utvärdera effekten av flera samtidiga miljöstörningar som var och en störningsmässigt inte motiverar ett ingripande. Den sammantagna effekten av sådana subkritiska miljöstörningar kan ändå tänkas påverka komfortupplevelsen på arbetsplatsen på ett oacceptabelt sätt. Psykologiska metoder skulle därvid kunna användas för att söka utreda miljöforhållandena. - Psykologisk mätning/ör miüöövervakning. Vi är f. n. långt ifrån den situation då psykologisk mätning kan medverka i den kontinuerliga miljöövervakningen. Psykologiska detektionsmetoder svarar dock redan nu for väsentliga punktinsatser inom omgivningshygienen. 1 ett längre tidsperspektiv bör även upplevelsemätningar kunna komma till användning i övervakningen av tekniskt svårmätbara miljöstörningar.

Referenser

Berglund, B., Berglund, U., Ekman, G., and Engen, T. Individual psychophysical functions for 28 odorants. Perception & Psychophysics, 1971, 9, 379-384. Berglund, B., Berglund, U., Jonsson, E., and Lindvall, T. On the scaling of annoyance to environmental factors. Reports from the Department of Psychology. University of Stockholm, 1975, No. 451. Berglund, B., Berglund, U., and Lindvall, T. Perceptual interaction of odors from a pulp miII. ln Proc. 3rd lnternat. Clean Air Congr., Düsseldorf, October 8-12, 1973. Düsseldorf: Verein Deutscher lngenieure, 1973, pp. A40-A43. Berglund, B., Berglund, U., and Lindvall, T. Scaling of annoyance in epidemiological studies. 1n Proceedings of the Symposium Recent Advances in the Assessment of the Health Effects of Environmental Pollution. Paris, June 24-28, 1974, in press. Berglund, B., Berglund, U., and Lindvall, T. Scaling loudness, noisiness and annoyance ofaircraft noise. Journal ofthe Acoustical Society ofAmerica, 1975, 57, 930-934121) Berglund, B., Berglund, U., and Lindvall,T. A study of response criteria in populations exposed to aircraft noise. Journal of Sound and Vibration, 1975, 41, 33-39. (b) Egebäck, K.E., och Lindvall, T. Lukt från bensin- och dieselbilar med och utan avgasreningssystem. Manuskript, Hygieniska institutionen, Karolinska institutet, 1974. Ekman, G., and Lundberg, U. Emotional reaction to past and future events as a function of temporal distance. Acta Psychologica, 1971, 35. 430-441. Ekman, G., and Sjöberg, L. Scaling. Annual Review of Psychology, 1965, I6, 451-474. Horowitz, A., och Lindvall, T. Luktreducerande anordningar i kök. Manuskript, Konsumentverket och Hygieniska institutionen. Karolinska institutet, 1974. Krantz, D.H., and Tversky, A. Conjoint-measurement analysis of composition rules in psychology. Psychological Review, 1971, 78, 151-169. Lindström, B. Fysisk arbetsmiljö vid ett svenskt stålverk med särskild tonvikt på dragupplevelse. Psykologexamensuppsats, Psykologiska institutionen. Stockholms universitet, 1974. Lindvall, T. On sensory evaluation of odorous air pollutant intensities. Nordisk Hygienisk Tidskrift, 1970, suppl. 2, 1-181. Lindvall, T. Monitoring odorous air pollution in the field with human observers. Annals of the New York Academy of Sciences, 1974, 237, 247-260. Lindvall, T., Norén, 0., and Thyselius, L. On the abatement of animal manure odors. ln 3rd lnternat. Clean Air Congr., Düsseldorf, October 8-12, 1973. Düsseldorf:

Upp/eve/semäming av miüäfakrorer i arbets/iver 53

Verein Deutscher lngenieure, 1973, pp. E 120-123. Lindvall, T., and Svensson, L.T. Equal-unpleasantness matching of malodorous substances in the community. Journal of Applied Psychology, 1974, 59, 264-269. Stevens, S.S. A metric for the social consensus. Methods of sensory psychophysics have been used to gauge the intensity of opinions and attitudes. Science, 1966, 151, 530-541. Stevens, S.S. Issues in psychophysical measurement. Psychological Review, 1971, 78. 426-450. Torgerson. W.S. Theory and Methods of Scaling. New York: Wiley, 1958.

arbetsmiljö

Hälsa, sjukdom och psykisk

Av Ricardo Edström

Målet for arbetsmiljöarbetet skall inte bara vara att begränsa olycksfallsrisker och andra hälsorisker i arbetet. Arbetsmiljöutredningen har markerat att man vill se människan i hennes totala arbetssituation, med dess stress, dess sociala och psykologiska påfrestningsfaktorer, likaväl som de fysiska. Ett statsrådsord: “Det gäller att åt arbetet ge värde och värdighet”. Arbetet får inte vara ett nödvändigt ont, det kan ha, och bör ha, ett värde i sig som nyckel till självförverkligande och fullvärdigt liv. Dessa målsättningar är man överens om politiska partier emellan och mellan arbetsmarknadens parter. Det ankommer nu på experterna att anvisa vägarna till målet. Hälsa och sjukdom har sedan länge ansetts vara begrepp som faller inom läkarnas arbetsområde. Man kan säga att definitionen på en läkare är en person som fått särskild utbildning i fárdigheten att upptäcka och tolka tecken på sjukdom och att kunna undanröja eller lindra dessa tecken, och i bästa fall dess orsaker, och därmed återställa hälsa. Sett i ett större perspektiv kan sägas att livet har sina minuspoänger och sina pluspoänger. Läkarna är utbildade till att handskas med minuspoängerna; de ser döden och dess närmaste orsaker, de ser lidandet och försöker avvärja dess orsaker. För att uppnå de nyss formulerade målen kanske pluspoängerna betyder mycket mer, men där kommer gängse läkarutbildning till korta. Genom att läkarexpertisens utlåtanden tillmäts stor vikt i hälsofrågor kan de t. o. m. leda arbetet vilse. Att ägna sitt liv åt att undvika att bli fet, undvika könssjukdomar, undvika ansträngning och söka sig till “lättare arbete, torde inte leda till den fulla hälsan. Varje dylikt råd kan dock i och för sig vara fullt logiskt och medicinsk motiverat. World Health Organization (WHO) har i sin definition på hälsa även understrukit att det måste finnas något utöver frihet från sjukdom och lyte för att tillståndet skall betecknas som hälsa. Man har misslyckats med att definiera denna positiva komponent. WHO talar om ”välbefinnande”. Det

torde vara tveksamt om det går att uppnå ett tillstånd av permanent väl-

befinnande i en föränderlig värld. Det kan rentav ifrågasättas om ett sådant tillstånd är önskvärt annat än tillfalligtvis. I hälsobegreppet måste istället finnas komponenter som stresstolerans, konfiiktlösningsförmåga, realism, att våga vara sig själv och inte skämmas for att man är den man är, att kunna försvara det man sätter högt och håller kärt etc. JC. Eller som Freud

56 Hälsa, och psykisk arbetsmiljö sjukdom

uttryckte det: att kunna arbeta och kunna älska. Uppenbarligen har hälsa något att göra med själva vitaliteten, viljan att leva helt och fullt, motivationen till arbete, till självförverkligande, till skapande, till utveckling mot en egen identitet, egenart, personlighet. Arbetet blir därmed både ett kriterium på hälsa och ett instrument för uppnående av hälsa. Eftersom begreppen hälsa och sjukdom uppenbarligen är av så central betydelse for arbetsmiljöarbetet, och for hur olika expertgruppers utsagor skall inpassas i ett större perspektiv, finns anledning till närmare analys.

Läkarvetenskapens sjukdomsbegrepp

Sjukdom är för läkarvetenskapen en samling symptom och tecken (på engelska ”symptoms and signs“) hos en människa, som utvecklas i lagbunden ordningsfoljd, och som därför kan forutsägas. Känner man inte den lagbundna tidsmässiga utvecklingsprocessen, talar läkarna istället om - till skillnad symptomgrupper eller s. k. syndrom mot sjukdom. Framtidsperspektivet bör sålunda vara någorlunda känt, for att läkarna

skall tala om sjukdom. Däremot behöver inte orsakerna alltid vara kända.

Det är dock ett axiom att orsaker finns till sjukdomsprocess, och

varje

att orsakerna förhoppningsvis skall bli kända om de inte redan är det. l svenska språket skiljer man inte lika noga mellan symptom och tecken _som i engelska, symptoms and signs. Symptomet är emellertid upplevelsen att något inte är som det skall vara, eller brukar vara. Tecken (signs) är läkarnas utifrån gjorda iakttagelser av fel i kroppens funktion, dess vävnader eller “avvikelser” i vederbörandes beteende. Detta “fel“, denna avvikelse från det normala, kan vålla vissa svårigheter att definiera. Genom utbildning och erfarenhet har läkarna vissa mallar for vad som anses normalt och vad som anses som ”fel” eller ”avvikande”. När det gäller beteendeavvikelser finns här ett påtagligt osäkerhetsmoment där personliga värderingar kan spela in. Läkarnas arbete går i stor utsträckning ut på att samla symptom och tecken for att få ett underlag för en sjukdomsdiagnos, som sedan i sin tur ger anledning till vidare åtgärder till bot, lindring och förebyggande. Det finns anledning att understryka vissa konsekvenser av läkanas yrkesmetod. Man kan tänka sig att ett givet tillstånd hos en person är en följd av en lång rad samtidiga orsaker t. ex. arbetsförhållanden, familjeförhållanden, politiska förhållanden, ärftlighet, rökvanor, osäkerhet on egen roll, det går att räkna upp fler Läkaren kommer genom sin utbildning att skärma av sådant som inte har med individen själv att göra, eller i varje fall koncentrera sig på att samla tecken på ”fel” hos individen för att få underlag för en dagnos. Denna “felfmnerimetod” leder ofta till att individen framstår som detfekt. Steget är sedan inte långt till att denna “defekt” anförs som fördatring till svårigheterna på arbetsplatsen, familjeproblemen, rättshaverierna osv. Diagnosen, “sjukförklaringen“, kan visserligen medföra en sorts förlåtelse, och rentav öppna möjligheter till ekonomiska och andra förmåner av typ

Hälsa, sjukdom och psykisk arbetsmiljö 57

pension, omskolningsbidrag, befrielse från värnplikt, från försäkringspremier, från ansvar i olika avseenden. ”Patienten” - för nu har man blivit en sådan - kan bli föremål för omsorger, lättare arbete, särskilda hänsyn. Dessa s. k. sekundära sjukdomsvinster står dock i vägen för egentlig hälsa - dvs. eget ansvarstagande, utveckling, självförverkligande osv. Den läkare som har forsatt sin patient i ett sådant läge har inte handlat fel, han har handlat enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Men ändå är det något fel i metoden! Ett av flera tänkbara fel är att läkarens arbetsmetod försätter patienten i ett underläge. Endast läkaren vet något om sjukdomen, endast han kan göra något åt den. Patienten är dömd till att passivt följa de råd och uppmaningar läkaren ger, vare sig de är begripliga eller inte. Också om läkaren aldrig hittar någon orsak till svårigheterna är patienten dömd att vänta på läkaren - till dess att sjukdomsorsaken upptäckts, och av läkaren avhjälpts. Först därefter kan patienten ta vid igen och börja förverkliga sina livsmål. Denna väntan kan dock bli farlig; under den hinner passiviseringsprocessen komma igång och de sekundära sjukdomsvinsterna bli etablerade. Visst finns det läkare som undviker dessa effekter. De utövar då ”läkekonst” snarare än läkarvetenskap. Det ligger i utbildningstraditionen och läkarvetenskapen som naturvetenskap att man skall söka en diagnos först och främst, och redan där kan det - i ett större perspektiv gå snett.

Patientens sjukdomsbegrepp

Öm man sålunda har anledning att ifrågasätta användbarheten av läkar-

vetenskapens sjukdomsbegrepp i det förebyggande hälsovårdsarbetet på ar- - - då betsplatserna i varje fall när det gäller psykiska hälsovårdsarbetet frågar man sig naturligen var man skall finna ett bättre eller åtminstone mer användbart sjukdomsbegrepp. Folk i allmänhet har en ganska gemensam föreställning av vad man menar med sjukdom. Det är att vara svag. Att ha förlorat kraften att arbeta. att delta i familje- och fritidsliv. Att inte kunna leva upp till förväntningar, egna och andras. Det är på något vis mindervärdigt att vara sjuk.

Åtskilligt som läkaren kan sätta diagnos på, som alltså ingår i läkarens

sjukdomsbegrepp, är inte “sjukdom” i vanliga människors ögon. Att vara fet, att ha högt blodtryck, att ha brutit armen, att höra dåligt. osv. har inte sjukdomskvalitet för vanliga människor. Visserligen kanske man måste sjukskriva sig om man brutit en viktig arm, men man känner sig inte sjuk för det. Först när allmäntillståndet blir påverkat, när kraften att arbeta och leva med de andra nedsatts, känner man sig sjuk. Ett illamående som läkaren kan bagatellisera som “sjösjuka” kan för den drabbade vara en enorm sjukdomsupplevelse. _, Redan i ordet “drabbad” ligger en upplevelseaspekt. Man har råkat ut för något, en sorts ”hemsökelse” är centralt i sjukdomsupplevelsen. Det finns många som har dåligt samvete när de är sjuka. Inte bara för att de undandrar arbetsgivaren sina arbetsinsatser och ligger försäkringskassan till

last - fast sådana anledningar brukar anföras. Men även hos högt begåvade

58 Hälsa, .sjukdom och psykisk arbetsmiljö sou 1975; 3

och belästa personer kan man finna en primitiv, halvt medveten, föreställning om sjukdom som ett sorts straff, rättvist eller orättvist. l vissa fall kan en sådan upplevelse göras begriplig, t. ex. när det gäller könssjukdomar eller alkoholkomplikationer. Men även utan sådana inslag av självförvållande kan sjukdom upplevas som ett sorts straff och helt orimligt leda till ytterligare bördor för den drabbade i form av depression. Den här problematiken om “skuld” till sjukdom och invaliditet kan ta sig särskilt intensiva former när det kan ifrågasättas om inte ett verkligt skuldforhållande föreligger, den drabbades eller någon annans. Det kan gälla t. ex. trafikolyckor där frågan om skuld kan bli mer invalidiserande än de fysiska skadorna. Det kan också gälla ohälsa ådragen på arbetsplatsen där frågan om arbetsgivarens eller den anställdes resp. andelar i skulden“ kan bli oerhört laddad.

När man är sjuk är man utlämnad åt krafter man inte rår på. Ångest

finns med i nästan varje allvarlig sjukdomsupplevelse, oftast i form av en känsla av hjälplöshet och hjälpbehov. Denna sjukdomssyn leder. liksom läkarnas, till en passivisering, ett uppgivande av de egna försöken att bemästra situationen och ett vädjande till starkare instanser.

Diskrepans mellan sjukdomsbegreppen

Öe sjukdomsbegrepp som här ha skildrats stämmer dåligt med varann.

Detta kan illustreras på flera sätt. Om folk som går i fullt arbete och känner sig “friska” blir föremål för s. k. hälsoundersökning, visar det sig att fyra personer av fem kan åsättas en medicinsk diagnos, dvs. har en sjukdom i medicinsk mening. Å andra sidan lär många av de patienter som söker en allmänpraktiker ha svårigheter som inte kan inrymmas i medicinska diagnoser. (I militärläkarmottagningarna lär procenten ”medicinskt friska” vara ännu högre.) Erfarenheterna från arbete med rehabilitering av svårt invalidiserade patienter kan bidraga till en förklaring av dessa diskrepanser. I rehabiliteringsarbetet kan man inte alltid eliminera alla ”fel”. Man måste ofta lära patienterna att leva vidare med de hälsodefekter de har kvar, trots handikappet. Rehabilitering betyder egentligen att återställa aktningen. Erfarenhetsmässigt är det första som måste áterställas själva självaktningen. Många av de känslor som ovan beskrivits, av mindervärde. av hjälplöshet, av egen oförmåga etc. måste övervinnas. Viljan att själv åter ta ansvar för sitt liv måste väckas. Gränsen mellan sjukdom och hälsa kan dras den dag detta arbete lyckas, dvs. då viljan vaknar.

Ett -

nyare hälsobegrepp livsviljan

Hälsan har sålunda endast indirekt med graden av invaliditet att göra. Däremellan kommer något man skulle kunna kalla den dimension man ger sin hälsodefekt”. Ger man den dimension av arbetshinder eller hinder för

Hälsa. sjukdom och psykisk arbetsmiljö 59

självförverkligande - då är man fortfarande sjuk. En svårt invalidiserad t. ex. rullstolsbunden person som börjar vilja leva så fullt det är henne möjligt, är enligt denna definition frisk. Erfarenheterna från psykiatri och psykoterapi bekräftar detta. En människa kan vara helt invalidiserad utan att den medicinska undersökningsarsenalen kan finna ett enda objektivt påtagligt fel - det finns tusentals sådana på våra mentalsjukhus. Ändå är de allvarligt rentav livsfarligt sjuka. Det dör fler människor i självmord i Sverige än som blir dödsoffer i trafiken. lnvalidiserande skador utan dödlig utgång torde vara minst lika vanligt på det psykiska området som på det fysiska. Med eller utan psykoterapi kan somliga av dessa skadade börja vilja leva igen, börja förverkliga de glömda livsmålen, ta vid igen där de blev avbrutna i försöken att bli fullvärdiga samhällsmedborgare, arbetslagsmedlemmar eller familjefáder osv. Den dagen de tar vid igen i denna avbrutna strävan, den dagen är de friska. Också om emotionella kantigheter, stelheter eller överkänsligheter kan kvarstå.

Livssituationen

Vad är det då for mystiska krafter som styr denna vilja till att leva,

att arbeta, att älska - att vara frisk? Vad är det for faktorer som avgör vilken dimension man ger sina hälsodefekter? Om man ger dem dimension av arbetshinder eller om man bagatelliserar dem till irritationskällor? Det beror på hur hälsodefekten kommer in i livssituationen. Alltifrån barndomen drivs människan till ställningstaganden av olika slag, oftast omedvetet. och oftast har ställningstagandet form av en aktivitet. Aktiviteten är ägnad att undvika obehag, t. ex. hunger, törst, ensamhet, kyla etc. När barnet blivit mer rörligt kan det mer aktivt gå in for att tillgodose sina behov av uppskattning, självständighet och utveckling. Hon röner uppmuntran, konkurrens och fordömanden. Hon måste lära sig att lägga band på impulser och drifter och välja tillfällen när dessa kan få utlopp. I samspelet med de närmaste grundläggs ett visst mönster for beteendet, styrt av normer, värderingar och konventioner, lika mycket som av fysiologiska krafter. Så småningom börjar behovet av självständighet och egenart att ta överhanden över behovet att få föräldrarnas och andras uppskattning. Frigörelseprocessen kan vara konfliktfylld och lämna bestående attityder till auktoriteters och samhällets krav. Så söker man sig ett “bra jobb” som i bästa fall kan ge möjlighet att bygga vidare på behovet att vara någon att räkna med, ge stöd för självkänsla genom egna prestationer, och ge möjlighet till utveckling mot en egen personlighet, en identitet. Tyvärr gör inte många jobb det. Man måste ge avkall på en del av ambitionerna, och kanske försöka ñnna andra vägar att tillgodose behoven. Spänningar kan uppstå genom att man väljer kortsiktiga, kanske orealistiska, vägar att anpassa sig till situationen. Spänningar kan uppstå även av helt yttre anledningar inom en arbetsplats eller av skäl som ligger utanforjobbet,

i konjunkturerna osv. Äktenskapet, foräldrarollen, grannarna, den sociala

grupp man tillhör kan också vara spänningskällor. Umgängesgruppen står

60 Hälsa, sjukdom och psykisk arbetsmiljö SOL? 1976:3

i sin tur under tryck och påverkan från större grupper i samhället. P)litiska och ekonomiska Förändringar inträffar som man måste anpassa sig till eller bekämpa. Livet är en ständig koniliktlösningsprocess, både på det inre och på det yttre planet. Man måste välja olika vägar att uppnå harmoni med sig själv, med sina närmaste och med samhället, utan att behöva ge alltför nycket avkall på de egna behoven och önskningarna. Det är livssituationen. l denna kan påfrestningarna bli så stora så att sjukdomar uppstå: t. ex. neuroser, depression, alkoholberoende eller störningar i kroppens funtioner rentav med förstörelse av kroppsvävnader som följd t. ex. magsår eller hjärtinfarkt. Mot bakgrunden av livssituationen får även tillfálligtvis tillkommande olyckshändelser eller infektionssjukdomar sin dimension av sjukdtm. arbetshinder, invaliditet- eller alternativt förargliga störningar som man snabbast vill komma förbi och bagatellisera. Behöver man en ursäkt för att träda bort från t. ex. arbetsmiljön ett slag så blir man sjuk. Själva konfliktlösningsförsöken kan få karaktär av sjukdom: omdönieslösa överdådigheter eller handlingsförlamande dysterhet. Försök att tilskriva andra skulden för den bristande framgången kan ta sig sjukliga fomer oftare är det effekterna av den inre kampen som tar sig uttryck i förslitningssymptom. En medicinsk diagnos kan i livssituationen komma in :ndera som ursäkt, som en llyktmöjlighet, som en käpp i hjulet eller som en ointressant irritationskälla - beroende på om livet annars upplevs lockande och stimulerande eller inte.

Partiellt arbetsföra

Handikappade eller partiellt arbetsföra är enligt gängse vedertagen definition personer som p. g. a. fysiskt eller psykiskt arbetshinder eller social belastning har svårare än andra att erhålla eller behålla ett förvärvsirbete. Det är en bra deñnition. Den gör sig inte beroende av medicinsla diagnosnomenklaturen för insatser i hjälpande syfte. Tyvärr tillämpas dendock i praktiken ofta så att krav på läkarintyg ställs upp som förutsättning för liälpåtgärd. Detta ställer ibland läkarna inför orimliga uppgifter. Läkaren tvingas gå utöver de områden han egentligen blivit utbildad för och yttra sig ifrågor som snarast hör hemma i hanteringen av livssituationen. Ett önskemål ifråga om lagstiftning vore att alla krav på läkarintyg itöver konstaterande av förekomst av objektivt påtagliga fel skulle rensas ut. Vilken dimension felen ges i livssituationen kan mycket få läkare bedömt rimligheten av. Många sociologer, psykologer och socionomer skulle, genom specialutbildning och praktiskt erfarenhet, ha större förutsättningar at yttra sig i sådana frågor. Egentligen är frågan om partiell arbetsförhet en gradfråga. inte :n kategorifråga. Graden av svårighet att finna en arbetsuppgift som kan klaras trots hälsodefekten (”felet“) är avgörande. Här kommer arbetsmarznadskonjunkturer in i bilden. likaväl som livsviljan hos den av en hälsoiefekt

Hälsa, sjukdom och psykisk arbetsmiljö 61

drabbade. Envar kan ju fråga sig hur svårt det skulle vara att finna ett annat jobb om han måste sluta med det han nu har för händer. Svaret visar att vi alla är mer eller mindre partiellt arbetsföra. Och vi blir alltmer partiellt arbetsforaju mer vi specialutbildar oss på vår uppgift, skaffar oss pretentioner och ortsband genom bostäder, skolanknytning, föreningsliv och andra kontakter. Mycket få människor klarar kraven på t. ex. en stridsllygarutbildning. Antalet arbetsuppgifter som med åren blir stängda for oss är ett annat mått på vår partiella arbetsförhet. Å andra sidan finns arbeten som blinda och döva kan klara bättre än vanliga människor, genom uppträning av kompensatorisk känslighet hos

andra sinnesorgan. Bara man kan finna jobbet t. ex. som dykare eller som

kontrollant av ytstrukturer, åt denna typ av handikappade, är de inte bara 100 % arbetsföra utan 120 % eller mer jämfört med en elitidrottsman. De partiellt arbetsföras problem är sålunda bristande arbetsplaceringsmöjligheter. Det gäller att skapa bättre metoder att finna, eller skapa, arbetsuppgifter åt människor som på olika sätt är avvikande från genomsnittet. Därutöver är det en fråga om att skapa nya attityder, värderingsnormer, så att de blir välkomna och respekteras där. Sistnämnda är något alla behöver. l båda dessa uppgifter kan lagstiftning möjligen vara till en hjälp. Allas rätt till arbete, oberoende av egenskapsproftl, måste hävdas gentemot ekonomiska värderingar och genomföras utan diskriminerande inslag.

Mål för hälsovård i arbetslivet

förebyggande psykisk

Mentalhygienens mål måste vara att lära människorna att handskas med sina livssituationen Att förbättra konfliktlösningsförmågan. Dvs. att finna slutgiltigare lösningar på sina problem. Att bättre kunna tillgodose sina långsiktiga intressen. Att öka inslaget av realism i konflikthanteringen. För arbetsmiljöarbetet gäller samma mål, om än med huvudsaklig tonvikt på den delen av livssituationen som hör arbetsmiljön till. Det sagda måste kanske exemplifteras för att bli riktigt begripligt. Det har redan antytts att t. ex. uppbrottet från föräldraberoendet kan vara en smärtsam och känslig period som kan lämna bestående attityder till auktoriteter och samhälle. Med det menas att själva frigörelsekampen för många ungdomar är en verklig kamp på flera fronter. De flesta föräldrar vill egentligen att deras barn skall bli fria och självständiga, men samtidigt föreligger ofta ett behov av att få fortsätta att vara auktoritet, att få ha kvar sin betydelsefulla roll i sin egen livssituation. Tonåringen känner detta och vill inte göra sina föräldrar illa, samtidigt skulle en sådan eftergift leda till absurda situationer. Ett exempel: en ung grabb vars far var kemist kunde inte klara kemiämnet i skolan trots höga betyg i andra ämnen. En förklaring visade sig vara att han i kemin fått lära sig en massa nytt som fadern inte begrep och han vågade inte på detta sätt detronisera sin far. Detta är också ett exempel på hur man inte löser ett problem slutgiltigt. Problemet sopas under mattan istället. Och fortsätter att göra sig påmint

62 Hälsa, sjukdom och psykisk arbetsmiljö

därifrån. Frigörelsekampen har ett inslag av aggression som gör den särskilt svårhanterlig. Vi är alla sedan barnsben uppfostrade att vara snälla. att lägga band på vår aggression. Själva aggressionen som sådan har blivit något fult, något ofta skuldbelagt, helt oberoende av aggressionens ev. berättigande. Denna uppfostringstradition är givetvis missriktad. Istället borde barnen läras att med frimodighet försvara vad de anser rätt och vad de håller kärt. Den här uppfostrartraditionen gör att många människor, även om de provoceras hårt, inte vågar ens uppleva att de blir arga. De upplever skuldkänslorna direkt istället. Eller ångest - vilket sista hänger samman med att man inte har situationen under kontroll. V Frigörelseprocessen under tonåren rymmer många möjligheter till fellösningar och sådana här känsloladdade läsningar i reaktionsformer som återkommer. lstället för att man får axla sitt livsansvar med självklarhet stödd av föräldrarnas välgångsönskningar, går många ut i livet med en grumlig attityd till auktoriteter. Det kan ta sig uttryck i ett behov av att hålla med överheten alldeles onödigt mycket, eller i ett behov av att säga emot och hävda en avvikande åsikt delvis oberoende av fakta. l auktoritetens närvaro kan man glömma sina argument, man blir spänd, konstlad - man har svårt att vara självklar och spontan. Detta kan illustrera hur problem som inte lösts slutgiltigt kan hänga kvar och återkomma, delvis i annan skepnad. Den invanda reaktionsbenägenheten leder till beteenden som kan vara helt inadekvata till den aktuella situationen, realismen grumlas och verkligheten omtolkas. Sådant har vi för oss allihop, ideligen, vare sig vi vill erkänna det eller inte. Mentalhygienens mål måste därför vara att trots denna benägenhet för människor att handskas med livssituationens konflikter göra det möjligt på ett mer realistiskt sätt, underlätta möjligheten att finna slutliga lösningar med tillgodoseende av långsiktiga intressen. Härvid kommer till användning metoder som syftar till ökad medvetenhet - att medvetandegöra halvt eller helt omedvetna fördomar, normer, attityder, reaktionsbenägenheter. Att medvetandegöra spänningar och friktionsanledningar. Att skapa insikt om hur känslostyrd människan egentligen är, och hur känslorna kan spela spratt med oss. Att bringa till insikt benägenheten att försöka finna förklaringar på olustupplevelser i termer av fysisk, mekanisk, teknisk eller ekonomisk natur - hellre än att erkänna sin oförmåga att kunna förklara varför man känner olust. av det här slaget har legat bakom utvecklingen av sensi- Tankegångar tivitetsträning och andra metoder ägnade att utveckla medvetenhet och insikt. Dessa metoder skiljer sig från andra utbildningstekniker framför allt därigenom att man arbetar med upplevelsen som det viktigaste pedagogiska Det är en stor skillnad mellan att läsa om att en skuldkänsla kan inslaget. brytas genom att dess orealistiska karaktär avslöjas - och att själv få uppleva just detta. Ett annat viktigt inslag i dessa insiktsskapande tekniker är att de bygger på målgruppens egna aktiviteter. De är själva experter på sin egen livssituation, endast de kan tala om var skon klämmer, och endast de kan finna en lösning som passar deras egna normer. Därmed belyses även en annan viktig fråga: vad är realism? Vad är verk-

Hälsa, sjukdom och psykisk arbetsmiljö 63

lighet? Vad är sanning? Ingen expert torde besitta ”de vises sten. De värderingar en viss grupp håller for sannare än andra får vara deras sanning. Det är ändå de som skall leva vidare med sina egna normer. För att ta ett belysande exempel: Det är knappast någon idé att i en kyrklig arbetsmiljö börja diskutera Guds existens. Gruppen får själv försöka komma fram till hur man skall hantera ev. tvivelsmål om den saken, så att de blir uthärdliga.

Personliga problem och gruppvisa

ll föregående avsnitt angavs målet för mentalhygieniska insatser i arbets-

miljöerna vara att lära människorna handskas med sina livssituationer, när-

mare bestämt arbetssituationen. Åtgärder i syfe att lösa enskilda människors

personliga problem får dock jämställas med sjukvård, och faller därmed utanför det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Vad som istället kommer i fokus för intresset är samspelet mellan arbetsorganisationen och de i organisationen arbetande människorna. Varje organisation har ett mål, en uppgift, ett krav som skall tillgodoses och detta av en sådan storleksordning att Hera människor måste hjälpas åt for att lösa uppgiften. Organisationens mål och de enskilda människornas behov och Förutsättningar är inte alltid sammanfallande. Detta ger anledning till påfrestningar, friktioner och stress, där vissa grupper kan bli särskilt utsatta. Att identifiera sådana grupper och att stimulera deras vilja att ta ansvar för sin arbetssituation, och att ge dem möjligheter att kunna bättre anpassa arbetsvillkoren till sina förutsättningar är en huvuduppgift för arbetsmiljöarbetet. De friktioner som finns i samspelet mellan en organisation och dess anställda kommer till konkret uttryck i relationen mellan chef och närmast underställd personal, detta gäller på alla nivåer. Denna relation, arbetsledarrollen och medarbetarrollen, är därför av särskilt intresse från mentalhygienisk synpunkt. Det är i dessa relationer som det känslomässiga klimatet skapas. Det är också här som problemlösningarna kan bli mer eller mindre öppna, realistiska och långsiktiga eller tvärtom nedtystade, förtigna, bortträngda, förnekade. Det är här det kan skapas skymningszoner av verklighetsförfalskning som kan bli mer påfrestande att uthärda än den egentliga arbetsuppgiften. Mycken uppmärksamhet har ägnats åt medvetna påfrestningar: ansvar, tidspress, ekonomisk press, monotoni, ofrihet etc. Allt för liten uppmärksamhet har ägnats åt de omedvetna “stressorerna”: skuldkänslor, ångest. otrygghet och andra bortträngda känslor som uppstår eller återuppväckes i relationen mellan anställda och deras närmaste chefer. Delvis kan denna underlåtenhet sammanhänga med att arbetsmetoderna för att bemästra omedvetna grupproblem är outvecklade. Det är också lättare att identifiera grupper med gemensamma medvetna problem. Svensk arbetslivsforskning har särskilt ägnat uppmärksamhet åt industriarbetarnas situation med ofta monotona, maskinstyrda arbetsformer och upprepade rörelsescheman m. m. Mindre uppmärksamhet har ägnats åt olika tjänstemannagruppers problematik. Här kan ges blott några exempliñeringar:

SOIU 1976:3

64 Hälsa, sjukdom och psykisk arbetsmiljö

Läkarna har en från psykisk påfrestningssynpunkt särskilt utsatt siittution. Katedermiljön ställer stora krav på psykisk balans och ev. brister idessa egenskaper upptäcks och förstärks ofta i klassrummet. Reträttmöjlighcterna från katedern till andra arbetsmiljöer är också starkt begränsade. Genom sin långa utbildning för sin specialuppgift, och genom dessa svårigheter att kunna omplacera lärare som ej klarar katedersituationen, har många lärare hamnat i ett nästan hopplöst läge. insatser borde göras för att utveckla möjligheterna att fungera såsom lärare utanför skolkatedern. t. ex. genom korrespondensundervisning, vuxenutbildning, radio- och TV-undervisning. Lokalvårdare, dvs. Städpersonal, är också en utsatt grupp. Detta återspeglas bl. a. genom omfattande personalomsättning inom denna yrkeskår. Själva arbetet ärtungt,sker på obekväm tid,ger sällan tillfälle till gruppsamhönghet. Av ekonomiska skäl har man på många håll dessutom brutit samhörigheten mellan städaren och de lokaler som blir föremål för vård. Genom att skapa stora städorganisationer t. ex. på universitetsområdet har man kunnat sätta behov, vilket berövat in personalen på olika arbetsplatser allt efter tillfälliga möjligheter att känna stolthet över slutprodukten av sitt arbete. personalens På andra håll, där man infört dagstädning i fasta städområden har i stället en personlig relation kunnat etablerats mellan de personalgrupper som får städhjälp och den där verksamme lokalvårdaren. En allmän övergång till dagstädning med fasta arbetsområden skulle dock beröva många nu verksamma yrkesutövare möjligheten att förena yrkesarbete med hushållsarbete. Polisernas arbetssituation är av särskilt mentalhygieniskt intresse, eftersom den kan illustrera hur en attitydförändring i samhället kan påverka en yrkeskårs möjligheter till arbetsanpassning. De polisiära uppgifterna åtnjöt i en tidigare generation en helt annan respekt än idag, i stället ifrågasätts numera, i ideologisk debatt och i konkreta polisiära arbetssituationer, polisens uppgifter och metoder. Utvecklingen ställer stora krav på medvetenhet och psykologisk insikt hos envar polisman. En mycket stor tjänstemannakategori har chefsansvar av något slag. Som redan tidigare berörts är arbetsledarrollen fylld med känsloladdade problem, varav många omedvetna. Även de medvetna problemen kan emellertid vara mycket påfrestande särskilt som mellanställningen mellan över- och underordnade kan innebära lojalitetskonflikter, krav på behärskad aggressionsutövning m. m. Exemplen kan blott ge en antydan om problemen, berörda grupper själva torde, om det skapades forum för interna diskussioner, kunna utveckla problematiken.

Metodologi i arbetsmiljöarbetet

En viktig metod för mentalhygieniskt arbetsmiljöarbete är just att skapa forum för interna diskussioner av arbetsförhållandena. Syftet är att gruppens medlemmar skall hjälpa varann att se klarare, få in mer verklighet, realism i diskussionerna, och därmed ett bättre beslutsunderlag för åtgärder. Man kan rensa ut sådant som - utan att vara nödvändigt for produktionen hindrar att få sina livsmål i areller begränsar möjligheterna tillgodosedda

Hälsa, sjukdom och psykisk arbetsmiljö 65

betssituationen. Man kan bygga in i arbetsorganisationen ökade möjligheter att få stöd för självkänsla och utveckla en egenart, vinna framgång, känna stolthet över sin prestation etc. Erfarenheten visar att sådana här gruppsamtal, om de verkligen skall fylla sitt syfte att öka realismen och konllikthanteringsförmågan, måste vara strukturerade. Därmed menas att de måste utgå från konkreta frågor, t. ex. varför man har en hög personalomsättning, hög sjukfrånvaro eller sjunkande effektivitet, och syfta till någon form av åtgärd. Och de bör - om det skall komma något reellt ut av det hela - planeras in som en del av en större verksamhetsplanering. En från mentalhygienisk synpunkt viktig och intressant utveckling av administrativt arbete går under namnet ”organisationsutveckling. En viktig punkt i organisationsutvecklingsarbetet ärjust att återföra de informationer som insamlats om ett företag till de anställda själva och deras chefer för vidare intern bearbetning. Experterna själva löser inte problemet, de kan bara skapa forum för diskussion, problemidentiñkation och lösningsförsök samt åtgärdsplanering. l allt arbetsmiljöarbete gäller det att berörda personer själva bör aktiveras till ansvar för sin situation, och vilja att göra någonting åt den, samt beredas möjligheter att också kunna vidta förbättringar. Denna regel gäller i särskilt hög grad på det mentalhygieniska området. Ett steg i rätt riktning har därför tagits i den ändring av arbetarskyddslagen som trädde i kraft l januari 1974 där skyddskommittéer och skyddsombud ges större befogenheter och skyldigheter att diskutera förändringar i arbetsmetoder, lokaler och redskap. Det finns från mentalhygienisk synpunkt anledning att ta ytterligare steg på denna väg, att skapa ytterligare forum för diskussion av här beskrivna problem, samt reell möjlighet att förändra arbetssituationen i humanitär riktning. Tendenser idenna riktning föreligger dess bättre redan av allmänpolitiska skäl.

Psykosociala problem sammanhängande

med industriella

produktionsprocesser

Av Bert/I Gardell

l Avgränsningsproblem

Den psykosociala problematiken i arbetslivet kan struktureras på många olika sätt beroende på syftet med analysen. individens utbyten, och insatskostnader i arbetslivet påverkas givetvis av en rad olika förhållanden berörande samhällets och arbetslivets makroaspekter, ledarskapssystemets utformning. sociala och fysiska mikroaspekter i arbetsmiljön liksom förhållanden utanför arbetet. Avsikten med här föreliggande uppsats är inte att ge en heltäckande bild av hela denna problematik utan uppmärksamheten kommer att begränsas till produktionstekniken, såsom denna konkretiseras i arbetets organisation och innehåll, och dess inverkan på människan från psykosocial synpunkt. Denna avgränsning motiveras främst utifrån den kunskap som den beteendevetenskapliga forskningen ger och som understryker den centrala betydelse den industriella produktionstekniken har, både för de institutioner och den livsföring som industrisamhället erbjuder, och för de mera omedelbara arbetsvillkor som är förbundna med industriell tillverkning i stor skala. Det bör observeras att principer hämtade från varuproduktionens område i dag också tillämpas både inom administrativt arbete och vårdarbete. lndustrisystemet uppvisar stora likheter i länder som i övrigt skiljer sig åt kulturellt och politiskt och forskningen om människans villkor vid industriellt arbete visar att människans problem och påfrestningar vid industriell tillverkning är mycket likartade från land till land. Detta betyder emellertid inte att man behöver hemfalla åt någon teknologisk determinism, innebärande att den tekniska utvecklingen så att säga automatiskt skulle ge vissa arbetsmiljöförhållanden, utan snarare visar existerande förhållanden på nödvändigheten av att tekniskt/ekonomiska värderingar underställs en social målsättning, där hänsyn tas till de kunskaper vi har om människan som biologisk och social varelse. Ytterligare ett motiv för den begränsning av diskussionen som här ges, bygger således på uppfattningen att produktionstekniken inte bara är en av huvudfrågorna i arbetsmiljön utan också att denna kan påverkas utifrån sociala och humanistiska värderingar och den kunskap som forskning, förankrad i dessa värderingar, kan ge. Det blir då synnerligen viktigt att i sökandet efter kunskaper så långt som möjligt renodla produktionsteknikens effekter på människan och på samhället, därför att härigenom ges ett underlag för konkreta diskussioner om hur teknologin skall utformas och organiseras med hänsyn till andra värden än den kortsiktiga effektiviteten. Att också andra förhållanden spelar roll för

68 . . . Psykosociala problem

människans situation i arbetet är givet, men detta får inte dra bort uppmärksamheten från själva arbetet, dess organisation och innehåll och den betydelse detta har for människans villkor i industrisamhället.

2 Arbetets och innehåll: en samman-

organisation

fattande översikt

Den psykologiska forskningen rörande människans villkor i arbetet har under de senaste årtiondena i stor utsträckning ägnat uppmärksamhet åt arbetets och innehåll och betydelsen därav för olika aspekter av inorganisation dividens ställning, utbyten och insatskostnader i det moderna, högindustrialiserade industriarbetet. Kriterievariablerna (de beroende variablerna) hämtar denna forskning från många olika håll såsom socialpsykologi, klinisk psykologi, medicin och psykiatri, fysiologisk psykologi och familje- och politisk sociologi. De experimentella (de oberoende) variablerna utgörs av olika mått och beskrivningar på arbetets art, villkor och organisation. Ett stort intresse har riktats mot de psykosociala konsekvenserna av en av arbetet och en styrning av arbetstakt och långt gången fragmentering arbetsmetoder genom en detaljerad förplanering och genom maskinsystemet. Sambandet mellan arbetsförhållanden av detta slag och upplevelser av monotoni, social isolering, ofrihet, jäkt och psykisk trötthet har uppmärksammats. Sambanden mellan dessa upplevelser och individens beteende på arbetsmarknaden (frånvaro, rörlighet) hälsa, participationsbenägenhet och utnyttjande av den fria tiden har också studerats men i mindre från åsyftade undersökningar lämnas i avsnitt 3 och omfattning. (Exempel 4.) Teoretiskt utgår en stor del av forskningen från antaganden om generella behovsstrukturer hos individen och deras inbördes samband, och analysen har i stor utsträckning gällt det mekaniserade och byråkratiserade arbetslivets individens behov och anspråk. är förutsättningar att tillgodose Självfallet denna forskning medveten om att människor är olika, men anser att ett perspektiv som ser till likheterna mellan människor snarare än till olikheterna är bättre kunskap som behövs för en disägnad att ge den generaliserade kussion om produktionsteknikens effekter på den arbetande människan. Särskilt har man i denna forskning betonat vikten av att - utöver existens - sådana eller organisaoch trygghetsfrågor uppmärksamma teknologiska toriska förhållanden i arbetet som är av central betydelse för de enskilda människornas - i arbetslivet över arbetstakt och arinflytande och självbestämmande betsmetoder, - av överblick och mening i arbetet och upplevelse - samarbete och gemenskap med andra människor.

Dessa tre förhållanden är alla av central betydelse för möjligheterna att arbetsglädje. Brister i behovstillfredsställelsen beskrivs ofta i termer uppleva av främlingskap (monotoni, social isolering, tillbakahållande av mänskliga resurser) eller i termer av jäktupplevelser, trötthet samt fysisk och psykisk

Psykosocial:) problem. . . 69

ohälsa. l debatt och forskning om den industriella demokratin har också inverkan från dessa arbetsupplevelser på individens intresse för deltagande i arbetsplatsens beslutsprocesser kommit att uppmärksammas. En del av problematiken rörande arbetets organisation och innehåll kan också betraktas utifrån begreppen över- och understimulering, t. ex. frågan om hur repetitiva och ensidiga arbeten eller mekaniskt styrd arbetstakt påverkar individen. Socialpsykologin har visat att dessa arbeten tenderar att upplevas monotona och förenade med jäkt och psykisk press, men man vet inte om dessa arbetsegenskaper också leder till fysiologiska stressreaktioner och om sålunda subjektiva och objektiva reaktioner förekommer samtidigt som effekter av en viss situation. Den psykologiska stressforskningen har emellertid under laboratoriebetingelser visat att effektivitet och välbefinnande är maximala vid måttliga stimulationsmängder och avtar både i extremt stimulansfattiga miljöer och vid excessiv stimulering. Man har ocksâ visat att den subjektiva tolkningen av situationen är av kritisk betydelse för de fysiologiska stressreaktionerna och att denna tolkning kan påverkas t. ex. genom ökad egenkontroll över arbetssituationen. Denna experimentella laboratorieforskning knyter därmed nära an till den mera praktiskt inriktade diskussionen om arbetets utformning. Det önskvärda i att öka individens inflytande över arbetets uppläggning och utförande motiveras främst av allmänna ideologiska och sociologiska förhållanden men kan genom denna forskning dessutom ges en medicinsk motivering. I olika industriländer har undersökningar utförts i syfte att klarlägga så exakt som möjligt vilka egenskaper i arbetets organisation och utformning som beskriver centrala förutsättningar för tillgodoseende av ego-relevanta behov i arbetslivet, och som kan tänkas förklara de upplevelser av monotoni, jäkt, likgiltighet inför arbetet osv., som så många människor i industrisamhället uppvisar. Om man ser till hela det internationella fältet kan man sammanfattningsvis hävda att den psykologiska och sociologiska forskningen givit belägg för att följande förhållanden icke är förenliga med sunda och värdiga arbetsvillkor: för det första auktoritärt och detaljerat ledarskap; för det andra arbetsuppgifter som kännetecknas av allvarliga inskränkningar med avseende på människans möjligheter att allsidigt utnyttja sina resurser; för det tredje arbetsförhållanden som innebär att produktionssystemet ställer ringa krav på den enskilde individen att bidra med kunskaper, ansvar och initiativ; för det fjärde arbetsförhållanden som ger ringa möjlighet för den enskilde till inflytande över arbetets planering och uppläggning; för det femte arbetsuppgifter som förhindrar den enskildes självbestämmande över arbetstakt och arbetsmetoder, samt for det sjätte arbetsuppgifter som ger få eller inga mänskliga kontakter under arbetet. Resultat med denna innebörd har erhållits i många undersökningar, utförda med olika metoder och under skilda politiska och ekonomiska förutsättningar i det omgivande samhället. l den mån forskning finns tillgänglig från industriländer med socialistiskt styrelseskick och ekonomi tycks denna

70 Psykosociala problem. . .

visa att problematiken vid industriellt arbete i stor skala är ungefär densamma som i västvärlden. Resultaten har vidare visats gälla för grupper med olika ålder, kön, utbildning och inkomst, även om helt naturligt kritiken är starkast bland unga och bland de med god utbildning. Effekterna av dessa arbetsförhållanden varierar givetvis med metodik och med de grupper som studerats. Vanliga effekter som konstaterats är för det första upplevelser hos individen, t. ex. av monotoni,social isoering, jäkt, trötthet, vanmakt, apati; för det andra aktiva beteenden såsom klagomål, irritation. förslag tll forändringar, personalomsättning och i vissa fall också masknings- och strejkaktioner; för det tredje passiva beteenden av typ resignation, ointresse, likgiltighet för produktkvalitet, frånvaro från arbetet; för det fjärde sociala överspridningseffekter, t. ex. lägre livstillfredsställelse, lägre politisk och kulturell aktivitet; för det femte ârerverkningar pâ individens hälsa och välbefinnande, t. ex. i form av lägre självförtroende, ökad andel symtom på ångest och oro och större benägenhet för psykosomatiska störningar.

Givetvis är dessa resultat att förstå som dominerande tendenser i naterialet och icke obetydliga individuella skillnader i reaktionen på en viss miljö föreligger alltid. Dessutom har vi att räkna med inverkan från olika typer av selektionsmekanismer. Innebörden av dessa är emellertid oklar och kan i många fall vara, att effekterna av en viss miljö på individen maskeras snarare än förklaras av dessa selektionsmekanismer. Det är emellertid viktigt att dessa selektionsförhållanden liksom de individuella undantagen inte får skymma sikten för de huvudresultat som alla dessa undersökningar givit, nämligen att vissa, klart identifrerbara egenskaper i arbetets utformning, hos de flesta människor ger upphov till vissa typer av reaktioner som inte är gynnsamma för individen som biologisk och social varelse och som sålunda har en djupgående betydelse för den enskilda människan lisom för hela det industrialiserade samhället.

3 Arbetets organisation och innehåll: exemplifrerande

undersökningsresultat avseende psykosociala effekter av

arbetets organisation och innehåll

För att understödja den sammanfattande översikt som givits i föregående avsnitt skall här exempel ges på undersökningsresultat som är typiska för den forskning som avses. Företrädesvis kommer svenska undersöknngar att nämnas. En av de mest välkända socialpsykologiska undersökningar över nånniskans arbetsförhållanden som gjorts, utfördes i slutet av 40-talet av Wrlker

och Guest ien amerikansk bilindustri ldenna undersökning påvisas franför 1Walker, C. R. och

allt hur det löpande bandet - med sin mekaniska arbetstakt och sina hårt Guest R. H. Man on the söndersplittrade arbetsuppgifter - leder till gravt missnöje. stress och lämassembly line. Harvard University Press, 1952. lingskap hos arbetarna. De som kunde anpassa sig till denna form av abete

Psykosociala problem. . . 71

uppges vara en minoritet på ca 10 %. Ett högt löneläge band arbetarna till arbetsplatserna men bidrog inte till en acceptabel psykologisk anpassning. Undersökningen har refererats i flera svenska arbeten och behöver därför ej beskrivas närmare här.: Det kan dock vara av intresse att nämna att de riktlinjer för förändring av arbetet i form av arbetsutvidgning, ökat självbestämmande osv., som nu diskuteras så livligt i de flesta industriländer, finns fullt utvecklade i en studie som publicerades för snart 25 år sedan! En av författarna, Robert Guest, har dessutom gjort en förnyad studie drygt 20 år senare, i vilken han konstaterar att inga väsentliga Förändringar skett i arbetets uppläggning eller i arbetarnas reaktioner? Möjligtvis har kritiken blivit än mer accentuerad särskilt bland de yngre arbetarna, vilket framför allt har tagit sig uttryck i hög frånvaro och hög avgång. Av övriga kända utländska undersökningar kan nämnas Kornhauser A., ”Mental Health of the Industrial Worker och Blauner R., Alienation and Freedom”. Kornhausers undersökningar visar att olika tecken på nedsatt psykisk hälsa var systematiskt mer utbredda bland arbetare i utpräglade repetitivarbeten med ensidiga eller låga kvalifikationskrav. En omfattande kontroll av individens bakgrund och uppväxtförhållanden leder Kornhauser till slutsatsen att utpräglade repetitivarbeten tenderar att direkt påverka människans psykiska hälsa i ogynnsam riktning. Blauners undersökning påvisar framför allt den betydelse produktionstekniken har för individens upplevelse av främlingskap i arbete och samhälle. Framför allt är det massproduktionstekniken med dess söndersplittrade och ensidiga arbetsuppgifter som leder till dessa förhållanden. Hänvisning till dessa undersökningar kommer att göras på olika ställen i texten. Bland de mer omfattande svenska undersökningarna över sambandet mellan arbetets utformning och individens upplevelse av arbetet kan nämnas de studier som utfördes under 1960-talet av Gardell med medarbetare. Projektet, som finansierats av riksbankens jubileumsfond, har avsatt ett antal rapporter och artiklar under åren 1964-1971. Huvudskriften ”Produktionsteknik och arbetsglädje” som sammanfattar hela projektet, publicerades 1971. Undersökningarna visar bl.a. följande resultat: 9 zGardell, B. Arbetsanpassning och teknologisk miljö. Ur Luthman, Åberg, Lundgren. Handbok i ergonomi. Almqvist & Wiksell, 1966, s. 549-555. 3Guest, R. H. The man on the assembly line; A generation later. Tuck To-day. Dartsmouth College, 1973.

*Projektet “Teknologisk miljö och arbetsanpassning” har avsatt i huvudsak följande

rapporter och artiklar: Gardell, B. och Dahlström, E. Arbetsanpassning och teknologisk struktur. Ur Dahlström, E. m. fl.: Teknisk förändring och arbetsanpassning. Prisma 1966 och 1970. Gardell. B. Missnöjes- och tillfredsställelsefaktorer i arbetssituationen. Sociologisk Forskning, 1967, s. 57-68. Gardell, B. Upplevelse av arbetet. Ur Samarbete och arbete. Folksam, 1967, s. 84-122. Gardell, B. Undersökningsresultat - starka krav på ökat inflytande från de anställda. Fackföreningsrörelsen nr 11, LO, 1967. Gardell, B. och Westlander, G. Om industriarbete och mental hälsa. PA-rådet, 1968 (monografi). Gardell, B. m. f1. Arbetsupplevelse och könsroller. PA-rådet, 1968 (monografi). Gardell, B. Skogsarbetares arbetsanpassning. PA-rådet, 1969 (monograli). Gardell, B. Anpassningsproblem i det moderna arbetslivet. Ur IVA-meddelande nr 158, 1969, s.21-26. Gardell, B. Produktionsteknik och arbetsglädje. En socialpsykologisk studie av industriellt arbete. PA-râdet, 1971 (monografi).

72 Psykosociala problem. . .

. Upplevelse av monotoni, psykisk påfrestning och social isolering är betydligt vanligare vid arbetsuppgifter som kännetecknas av allvarliga inskränkningar vad avser autonomi, kvalifikationskrav och kontaktmöjligheter. Dessa resultat kvarstår i huvudsak sedan hänsyn tagits till ålder, kön, utbildning, inkomst, typ av arbetsledning och tillfredsställelse med förtjänsten. Särskilt tydliga är dessa resultat i verkstadsindustrin. l processindustrin föreligger en viss ambivalens, nämligen genom att de mer kvalificerade och självständiga arbetena upplevs samtidigt mer intressanta och mer psykiskt påfrestande jämfört med de mindre kvalificerade arbetsuppgifterna. Dessa huvudresultat överensstämmer väl med bland andra de omnämnda studierna av Blauner, Kornhauser samt Walker och Guest. . Betydande spridningar i upplevelsen av ett objektivt likartat arbete förekommer. Ca 1/4 inom gruppen med ensidiga arbeten och låga kvalifikationskrav upplever arbetet tillräckligt intressant. Dessa grupper är i båda industrityperna starkt överrepresenterade med avseende på personer över 50 år. l verkstadsindustrin förekommer i denna grupp också en viss överrepresentation av kvinnor. . Uppdelning på ålder visar att monotoni- och ofrihetsupplevelser inför ensidiga och tvångsstyrda arbeten är särskilt uttalade bland yngre. Yngre upplever också arbetet som mer psykiskt påfrestande än äldre. Om den yngre arbetskraften däremot är placerad i kvalificerade arbeten med hög grad av självbestämmande tenderar dessa skillnader mellan yngre och äldre att försvinna. Denna reaktion hos den yngre arbetskraften mot ensidiga arbetsuppgifter har också påtalats i flera utländska undersök- . 5 ningar. . I undersökningsmaterialet föreligger en markerad könsselektion till olika typer av arbeten, innebärande en relativt större andel kvinnor i repe- 53e t. ex. Sheppard, H. Where have all the ro- titivarbeten med låga förtjänster. Vid könsjämförelsen har därför arbetets bots gone? Free Press, art och innehåll hållits under kontroll. Därvid visas att skillnaden mellan 1971, som ägnar ett sär- och frånvaro tenderar män och kvinnor, både vad avser arbetsengagemang skilt avsnitt åt frågan om att försvinna när både män och kvinnor är placerade i jämbördiga arbeten ungdomens inställning till repetitivarbete. med höga kvalifikationskrav och hög autonomi; De kvinnliga arbetarna i denna typ av arbeten uppvisar också högre anspråk och större själv-

eGardell, B. Produktions-

teknik och arbetsglädje. förtroende. Jämförelser av män och kvinnor i likvärdiga arbeten med PA-rådet, 1971, s. låga kvalifikationskrav ger en oenhetlig bild, men visari regel att kvinnor 139-140; 170-172. Se är mindre kritiska mot repetitivarbeten än män. Detta tolkas som en även Gardell, B. m. fl. Arbetsupplevelse och funktion av lägre anspråk hos kvinnorna sammanhängande med en svakönsroller. PA-rådet, gare ställning på arbetsmarknaden.° 1968, och Baneryd, K. Om könsroller och arbetstillfredsställelse. PA- . En betydande skillnad föreligger mel/an obefordrade tjänstemän och arrådet, 1970. betare i den allmänna attityden till arbetet, där tjänstemännen i mindre

utsträckning än arbetarna betraktar arbetet endast från förtjänstsynpunkU

7Gardell, B. Produktions-

Tjänstemännen upplever också arbetet i väsentligt mindre utsträckning teknik och arbetsglädje. PA-rådet, 1971, s. 180. som monotont, psykiskt påfrestande och isolerat från arbetskamraterna? Beträffande skillnader inom tjänstemannagruppen är dessa desamma som aGardell, B. Upplevelse av arbetet. Ur Samarbete inom arbetargrupperna dvs. ju lägre grad av autonomi och ju lägre kvaoch arbete. Folksam, lifikationskrav i arbetet, desto mer upplevs arbetet enformigt ochjäktigt. 1967, s. 95; 104-109. Detta gäller i olika åldersgrupper och för både män och kvinnor. Liknande

problem . . . 73

Psykosocia/a

resultat har också erhållits av Bradley9 i en studie av kvinnliga bankanställda, liksom i utländska studier. Det bör alltså observeras att när tjänstemännens arbete organiseras efter samma principer som industriarbetet kommer också upplevelsen av arbetet att likna industriarbetarens. f. Kombinationen av “auktoritär” arbetsledare och ensidigt arbete är förenad med utpräglade monotoni-, stress- och ofrihetsupplevelser i båda industrityperna. l verkstadsindustrin är detta också den vanligaste kombinationen. Å andra sidan förefaller närmaste arbetsledare i sitt uppträdande ha avsevärda möjligheter att kompensera for de inskränkningar i frihetsförhållande och kvaliñcerat handlande som skapas genom produktionstekniken.” . g. En samtidig uppdelning på arbetsinnehåll och inkomst visar att monotonioch stressupplevelser inte påverkas av inkomstens storlek. Detta betyder givetvis inte att inkomsten är oväsentlig för värderingen av ett arbete men inkomstskillnader tycks inte kunna förklara de skillnader i monotoni och psykisk påfrestning i arbetet som råder i arbeten med olika innehåll G. Arbetsatti-

sBradley,

och utformning. tyder och befordringsin-

h. Sambanden mellan arbetets sociotekniska och ekonomiska villkor och tresse hos kvinnliga bankanställda. PA-rådet, olika kriterier på hälsa och välbefinnande visar att personer med ensidiga 1970. arbeten resp. låga inkomster uppvisar en genomgående lägre livstillfredsställelse och lägre självkänsla, och de rapporterar också i högre grad olika wGardell, B. Produkpsykiska och somatiska besvär. Om samtidigt hänsyn tas till arbetsupp- tionsteknik och arbetslevelsen framkommer i de svenska studierna vidare att det i första hand glädje. PA-rådet, l97l. s. 146-151. är de alienerade arbetarna som också uppvisar lägre självförtroende och sämre allmänt välbefinnande. [en specialstudie visas att arbetstillfreds- 1 Gardell, B. Produkställelse och olika kriterier på psykiskt välbefinnande har samband med tionsteknik och arbetsav läkare diagnosticerade symtom från huvud och rygg samt med besvär glädje. PA-rådet, l97l, s. 140-141.

från mag-tarmsystemet.” l en senare undersökning från sågverksindu-

strin visas att de arbetare vilkas arbeten samtidigt utmärks av extremt i Gardell, B. Produkkorta arbetscykler, maskinstyrd arbetstakt och höga krav på kvalificerade tionsteknik och arbetsbedömningar, rapporterar monotoni- och stressupplevelser i väsentligt glädje. PA-rådet, l97l, s. 243-251. högre grad än andra arbetare och de har också i väsentligt högre grad psyko-somatiska symtom såsom nervösa besvär, sömnsvårigheter och 13 Gardell, B. Skogsarbebesvär från mag-tarmsystemet. I vissa fall förekommer även transanade, tares arbetsanpassning. “psykedeliska” reaktioner av liknande slag som de man funnit i ex- PA-rådet, 1969. periment med extremt ensidig stimulering eller vid isoleringsexperiu ment. Nilsson, Carina. Sågverksarbetarnas arbetsförhållanden i ett socialt De iakttagelser som gjorts i ovan refererade arbeten stöds också av de och psykologiskt perresultat som framkommit i vissa större survey-undersökningar. Svenska spektiv. Ur Ager m. ll.: LO och senare också danska LO har låtit utföra enkätundersökningar bland Arbetsmiljön i Sågverk. representativa stickprov av medlemmar. Båda dessa studier visar att upplevd Arbetarskyddsstyrelsen, AM 191/75. stress i arbetet och psykosomatisk ohälsa är starkt korrelerade. I den svenska undersökningen visas också att avsevärda psykosomatiska symtom är be-

sBolinden E. Ohlström,

tydligt mer utbredda bland arbetare med ensidiga, bundna, isolerade och B. Stress på svenska arackordsavlönade arbeten.” betsplatser. LO/Prisma, l97l. Arbejdsmiljögrup- Låginkomstutredningen skiljer på psykiskt tungt och lätt arbete och visar pen: Rapport No 3. Aratt personer med psykiskt tungt arbete i väsentligt större utsträckning lider bejdsmiljö.

74 Psykosociala problem . . .

av allmän trötthet och överansträngning, magbesvär, nervösa besvär. depression och sömnlöshet. Låginkomstutredningen anför på samma sätt som görs i denna PM att de selektionsprocesser som föreligger snarare döljer än förklararde funna sambanden och att inverkan från arbetet påden psykiska hälsan underskattas i tvärsnittsstudier f förmodligen av detta slag.

4 Exempel på undersökningar som berör arbetets över-

spridningseffekter på förhållanden utanför arbetet

Undersökningar som mera direkt studerar sambandet mellan kvalitativa aspekter av arbetet och individens förhållanden utanför arbetet är mycket sällsynta. I de svenska undersökningar som ovan refererats visas att arbeten med lågt självbestämmande och låga kvalifikationskrav generellt sett har ett lågt behovstillfredsställande värde för individen. Detta förhållande åtföljs av lägre självförtroende, lägre allmän livstillfredsställelse och ett ökat antal nervösa besvär. l en del amerikanska studier har dessutom visats att individer med starkt främlingskap inför sitt eget arbete generellt sett visar en lägre politisk aktivitet, dvs. de deltar i mindre utsträckning i sådana aktiviteter och handlingar som skulle kunna påverka deras egna livsvillkor. l de svenska undersökningarna fann man att anspråk på utökat arbetstagarinflytande på företagets skötsel var sämst utvecklade hos de arbetare som ansåg sig ha ringa inflytande i arbetet och svag facklig representation. Låginkomstutredningen har visat på en del i sammanhanget intressanta resultat. För det första visas att det föreligger ett samband mellan lön och möjligheter att utnyttja fritiden på ett utvecklande och kompenserande sätt. Andelen i arbetskraften med sommarstuga, båt, bil och som gör semesterresor avtar markant med sjunkande lön. Det är alltså uppenbart att bristande materiella tillgångar för många fortfarande utgör hinder för ett berikande fritidsliv. För det andra visas att personer med fysiska handikapp av olika slag, såsom nedsatt syn, hörsel och rörelseförmåga, deltar i fritidsaktiviteter i lägre utsträckning än de utan dessa fysiska handikapp. Detsamma gäller även för de grupper som ansetts ha kraftigt nedsatt psykiskt välbefinnande. Samtliga dessa grupper är också isolerade från släkt och väns ner i större utsträckning än personer utan handikapp, och isolering i sin Sundbom, Lars. De tur visar samband med lägre fritidsaktiviteter. För det tredje visas att de förvärvsarbetandes arbetsplatsförhållanden. arbetstagare som har tunga och tröttande arbeten deltar i en rad olika fri- Låginkomstutredningen. tidsaktiviteter i väsentligt lägre omfattning än de som inte har tunga och Allmänna Förlaget, 1971. tröttandejobb. Särskilt kan detta sägas gälla för kulturella och intellektuella aktiviteter av olika slag, som ställer krav på aktivt deltagande och kom-

Sheppard, H. Where

munikation med omvärlden. have all the robots gone? Free Press, 1971, 1 en kanadensisk undersökning utgick man från tanken att arbetets ors. 86-93. ganisation och utformning skapar förutsättningar eller hinder för individen a att utveckla och vidmakthålla kunskaper och färdigheter av betydelse för Lundahl, Agneta. Frisåväl initiativförmåga, aktiva ställningstaganden och beslut som för de sotid och rekreation. Låg- All- ciala relationerna. När handlingsfriheten inskränks genom rumsliga, tidsinkomstutredningen. männa Förlaget. 1971. mässiga eller tekniska restriktioner inbyggda i arbetsprocessen. kommer

Psykosocia/a problem . . . 75

individens förmåga till självständigt och aktivt handlande under sin fria tid att minska.” Dessa undersökningar visar att personer vilkas arbeten uppvisar allvarliga inskränkningar med avseende på autonomi och kvalifikationskrav och/eller i sitt arbete har ringa direktkontakt med andra människor, i väsentligt lägre utsträckning deltar i organiserade och målinriktade aktiviteter med höga krav på planering och på samarbete med andra människor, såsom fackligt/politiskt arbete, föreningsaktivitet, icke yrkesinriktad utbildning o. dyl., dvs. i sådana aktiviteter som vanligtvis betraktas som uttryck för människors integration i det omgivande samhället. Utbildning för fritiden ses av många som en central fråga. Tanken är att det rimligtvis borde vara lättare för personer med längre utbildning att finna en aktiv och självutvecklande relation till sin omvärld på fritiden, även om de har ett förhållandevis rutinbetonat arbete med låga krav på initiativ, samarbete och beslutsfattande, jämfört med personer i samma typ av arbete som har ett mindre mått av skolning. Engelska undersökningar har emellertid visat att arbetets karaktär tenderar att “slå ihjäl” effekterna av utbildningen, dvs. arbetets karaktär bestämmer mer av fritidens karaktär än vad utbildningen gör. Denna relation synes gälla både för lågutbildade

och för högutbildade personer.

Den slutsats som dessa undersökningar leder fram till är att arbetsförhållandena inte bara påverkar individens utbyten och insatskostnader i arbetet utan också att dess effekter på individen sprider över till individens aktiviteter och relationer utanför arbetet. Påfrestningar och anpassningskostnader i arbetet påverkar individens deltagande och aktivitet på fritiden i begränsande riktning. Om arbetslivets organisation och arbetsuppgifternas innehåll framtvingar passivitet och tillbakahållande av resurser i arbetet tenderar individen att påverkas i passiviserande riktning också vad gäller den fria tidens innehåll. Tanken att påfrestningar och bristande innehåll i arbetet skall kunna fullt ut kompenseras på fritiden, bara denna är tillräckligt omfattande, förefaller starkt överförenklad. Snarare stöder dessa undersökningar synsättet att människan är hel och odelbar och att sålunda det moderna industrisamhällets uppsplittring i skilda sektorer och livsområden är främmande för människan som biologisk och social varelse. Det förefaller följaktligen inte vara möjligt att uppnå önskade förhållanden med mindre än att villkoren inom olika samhällssektorer påverkas och utifrån samtidigt en helhetssyn på människan som samhällsvarelse, där egeninflytande och gemenskap med andra människor är centrala värden. De redovisade undersökningarna kan sålunda ses som ytterligare argument för en förändring av arbetets organisation och innehåll, innebärande ökat inflytande för den enskilde och arbetsuppgifter som ställer krav på och stimulerar både in- s Meissner, Martin. The tellektuella, sociala och manuella resurser hos den enskilde. long arm of the job. A study of work and leisure, Industrial Relation, 1971. Vol. 10, No 3, s. 238-260. 5 Löneform mParker, Stanley. The future of work and leisu- En central fråga är om stresseffekter och upplevelser av jäkt och tidspress re. Paladin, 1972, kan sättas i samband med olika former av ackordslöner och om dessa re- s. 108-109.

76 . . . Psykosociala problem

aktioner också kan tänkas ha samband med långvariga trötthetstillstånd och med ohälsa. Att stresseffekter kan erhållas vid ackordslön har visats

i svenska experimentella undersökningar? men den vetenskapliga grunden

för att bedöma om liknande effekter förekommer vid faktiskt existerande ackordsarbeten på den svenska arbetsmarknaden är dålig. Inte heller känner man till eventuella långtidseffekter av ackordsarbete på olika biokemiska anpassningsfunktioner eller om för vissa individer uppkomsten av ohälsa kan sättas i samband med långvarigt ackordsarbete. Man rör sig här med en synnerligen komplicerad verklighet och det är mycket svårt att isolera effekterna av ackordsarbete från andra faktorer som samtidigt påverkar individens upplevelser och anpassning. Så till exempel är arbetsinnehåll och löneform intimt förbundna med varandra och det är i huvudsak arbeten, där olika moment och tidsåtgången för dessa går att mäta, som också är ackordsatta. I svårstuderade och komplicerade arbeten, t. ex. av administrativt slag, förekommer knappast ackord. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att införande av fastare löneformer i många fall kan komma att innebära att andra former av administrativa styrmedel införes, t. ex. centraliserad ökad kontroll från arsociala gruppnormer, detaljplanering, o. dyl, vars betydelse från stressynpunkt är okända. Studier betsledningen från byggnadsindustrin visar emellertid att gruppackord kan vara förenat med stora påfrestningar på individen och leder också till utstötning av med-

lemmar som inte klarar gruppens prestationskrav.

LO- De tidigare omnämnda undersökningarna på svenska och danska medlemmar visar att ett samband föreligger mellan lönesystem, upplevd stress i arbetet och psykosomatisk ohälsa. l båda undersökningarna var det framför allt det tidsstuderade, raka ackordet som var förknippat med starka stressymtom men inte heller dessa studier tar hänsyn till andra faktorer z Levi, bennan. Stress i arbetet som samtidigt stress och ohälsa. påverkar and Distress in Response och Försök har gjorts att studera skillnaderna i upplevelse av monotoni to Psychosocial Stimuli. mellan ackordsavlönade och tidsavlönade arbetare när Supplementum 528. Acta psykisk påfrestning Medica Scandinavica, samtidigt arbetsinnehållet, arbetets art och inkomstnivån hölls konstanta. 1972, s. 106-118. visar dels att ackordet i sig är en stressfaktor dels Dessa undersökningar ” och psykiskt påfrestande Åstrand, l., Gardell, B., att repetitiva arbetsuppgifter upplevs mer monotona om de samtidigt är ackordsatta. inkomstnivån påverkar inte dessa förhål- Paulsson, G., Frisk, E. Arbetsanpassning hos landen. Dessa resultat kan tolkas så att om man vill komma åt stressbyggnadsarbetare. Ar- vid industriellt arbete, måste man angripa frågan om löneform problematiken betsfysiologiska Instituoch arbetsutformning parallellt. tet, Byggnadsindustrins Ett eventuellt samband mellan löneform och olycksfall har diskuterats arbetsforskningsstiftelse, 1966, s. 40-50. mycket men den vetenskapliga dokumentationen är också i denna fråga En intressant observation gjordes emellertid i LKAB i samband bristfällig. nGardell, B. Produkmed övergången från ackord till fast månadslön, nämligen att de svåra tionsteknik och arbetsolycksfallen minskade medan de lättare ökade. Författarna tolkade detta glädje. PA-rådet. 1971, s. 188-206. så att arbetarna vid månadslön kunde avstå från att ta risker som den tidigare ackordslöneformen stimulerat till, samtidigt som man vid månadslön också “Kronlund m. fl. Demokunde låta se om småskador i större utsträckning då detta inte längre hade krati utan makt. Prisma, 1974. någon inverkan på förtjänsten.

Psykosociala problem. . . 77

6 Psykosociala aspekter av den tekniska utvecklingen

En starkt verksam förändringsfaktor vad gäller arbetets organisation och innehåll är den tekniska utvecklingen. Som tidigare visats har man i dag en betydande och förhållandevis entydig kunskap om den psykologiska innebörden av hittillsvarande rationaliserings- och mekaniseringsutveckling, en utveckling som kan karakteriseras som steget från låg till medel mekaniseringsnivå. Den psykologiska innebörden av arbetsuppgifter vid anläggningar med hög mekaniseringsgrad är däremot mycket ofullständigt belyst trots att ”automationen” och dess sociala konsekvenser tilldragit sig stor uppmärksamhet. Internationellt finns en väl utvecklad psykologisk forskning inriktad på perceptions- och inlärningsproblem, uppmärksamhetsproblem o. dyl., vilken också kommit till viss användning vid utformandet av kontrollrum och instrumentering. Däremot är stressproblematiken och olika socialpsykologiska Förhållanden, såsom relations- och inflytandefrågor, social isolering, trötthet och anspänning, monotoni och arbetstillfredsställelse sämre belysta. De undersökningar som finns ger dessutom en ganska motsägelsefull bild.

Olika sammanfattningar av denna forskning finns gjorda.”

Den psykologiska innebörden av mekanisering har i flera undersökningar diskuterats utgående från antagandet om ett U-format samband mellan me-

kaniseringsgrad och arbetstillfredsställelsenMotiveringen för detta antagan-

de är att såväl frihetsförhållanden som kvalifikationskrav, som kan betraktas som relaterade till centrala mänskliga behov, vid hög mekaniseringsgrad kommer att återställas till värden liknande dem som förekommer vid hantverksbetonade produktionsformer trots att arbetsuppgifterna i övrigt är av mycket olika karaktär, kunskapsinnehåll och manuella färdigheter skiljer sig starkt åt etc. Ur psykologisk synvinkel kan man anta att dessa uppenbara skillnader mellan hantverksbetonade produktionsformer och arbeten vid högautomatiserade processer är av mindre betydelse och att det som är viktigt är att förutsättningarna for ett fritt och kvalificerat handlande är förhållandevis likartade. I dessa senare avseenden är alltså hantverksbetonade produktionsformer (låg mekaniseringsgrad) och övervakningsarbeten vid automatiserade processer (hög mekaniseringsgrad) relativt likartade och skiljer sig starkt från arbeten i halvautomatiserade tillverkningsformer, där inskränkning i frihet och kvalificerat handlande är mycket påtaglig. Av bedömningar utförda av tekniska experter inom ramen för de svenska undersökningarna framgår att en rad olika, psykologiskt relevanta arbetskrav EIVA. Automationen ur genomlöper denna U-formade kurva, dvs. de teknologiska förutsättningarna teknisk och social synför arbetstillfredsställelsen är relativt höga vid både hantverksbetonade ar- punkt. Meddelande Nr 130. Stockholm 1961. beten och vid övervakning av högautomatiserade processanläggningar. Des- Sadler, P. Social Research sa egenskaper hos arbetet åtföljs också av högre arbetstillfredsställelse och on Automation. Social bättre psykiskt välbefinnande. Resultaten visar emellertid också att vissa Science Research Counegenskaper i arbetsutformningen fortfarande är psykologiskt ogynnsamma cil. Heinemann, 1968. vid hög mekaniseringsgrad och i vissa fall har t. o. m. en försämring inträtt äGardell, B. Produki förhållande till tempoarbeten. En viktig iakttagelse är att vid högautomationsteknik och arbetstiserade processer egenkontrollen över arbetets utförande kan vara låg, samglädje. PA-rådet, 1971, tidigt som krav på ansvar, uppmärksamhet, förståelse av produktionssam- s. 282-292.

78 Psykosocia/a problem. . .

band osv. är höga och i vissa fall större än vid arbeten med lägre mekaniseringsgrad. Den psykologiska innebörden av denna ambivalens framgår inte med den översiktliga frågeteknik som använts i dessa undersökningar, men bl. a. av Studier där jämförelse gjorts mellan anläggningar med olika mekaniseringsgrad, framgår att denna ambivalens vid de högmekaniserade anläggningarna kan förorsaka ängslan och hög anspänning inför arbetet hos vissa individer. Ambivalens i arbetsrollen har i andra undersökningar visat sig vara en viktig stressfaktor. Beträffande frihet till sociala kontakter kan den tekniska utvecklingen komma att innebära avsevärda förbättringar, vilket bekräftas i flera un-

dersökningar.” Samtidigt förefaller den mindre budenheten vid själva ar-

betsprocessen utnyttjas olika vid olika företag, bl. a. beroende på företagsoch arbetsledningens inställning i relations- och samarbetsfrågor. Personalpolitiska mål tycks kunna ges ett förhållandevis stort spelrum vid organisationsutformningen i denna typ av arbeten, vilket bör observeras mot bakgrund av de förändringar som idag kan förutses inom svensk arbetsrättslagstiftning innebärande att de anställda kommer att ges Större möjligheter att påverka förhållandena på arbetsplatsen. Denna ökade möjlighet innebär då att större ansvar åläggs de anställda och deras organisationer att tillse att sociala och psykologiska kriterier ställs upp vid sidan av de tekniskt/ekonomiska och tillåts påverka den konkreta utformningen av våra framtida produktionssystem. En speciell problematik i samband med den tekniska utvecklingen är att den ökade kapitalinsatsen leder till ökade krav på att utnyttja anläggnMann, F. C., Hoffman, ningarna över hela dygnet. Skiftarbete kan från psykologisk och social syn- L. R. A Study of Social punkt vara förenat med betydande nackdelar, då det Som regel förstärker Change in Power Plants. svårigheterna att sammanjämka arbetsrollen med övriga livsroller. Vissa New York, 1960. att Skiftarbete undersökningar understryker för många innebär en konti-

mKahn, Robert L. Kon- nuerlig konfliktsituation, utan möjligheter till anpassning.” I en Större ame-

flict, Ambiguity and rikansk studie av manliga skiftarbetare fann man att särskilt roterande skift- Overload: Three Ele- gång - vilket är det vanligaste Skiftsystemet i Sverige - medförde konflikter ments in Job Stress. Ococh problem för familjelivet, både i relation till hustrun och till barnen. cupational Mental Beträffande de sociala relationerna i övrigt och deltagandet i Samhällsarbetet Health. Volume 3. Number l. 1973. s. 2-9. fann man att de informella relationerna Såsom umgänge med vänner och bekanta inte påverkades av Skiftgången medan däremot deltagandet iför- BBlauner. R. Alienation enings/iver och andrajbrmer av samhällsarbete blev Starkt lidande genom denand Freedom. Chicago na form av Skiftarbete. University Press, 1964. Weddenburn. Dorothe. L0:s undersökning “Stress på svenska arbetsplatser visar att personer Workers” Attitudes and med Skiftarbete eller andra former av avvikande arbetstider upplevde vä- Technology. Cambridge sentligt mer stress i arbetet än personer med annan arbetstidsförläggning University Press, 1972. och de var också korttidsfrånvarande i Större utsträckning. Undersökningen viSar dessutom att de som upplevde Skiftarbete som besvärande också hade mChadwik-Jones. Automation and Behaviour. väsentligt nedsatt psykosomatisk hälsa. Trots dessa undersökningsresultat John Wiley & Sons Ltd. måste understrykas att problematiken omkring Skiftarbete är Synnerligen 1969. och mångfasetterad och beträffande de sociala aspekterna dessutom komplex 3 undersökt endast i begränsad omfattning. I Sverige föreligger överhuvud- Mott, P. E. et al. Shift taget inte någon större undersökning som tar upp sociala och psykologiska Work. University of Miproblem vid Skiftarbete och det krävs mer intensifierad forskning på detta chigan Press, 1965.

. . 79 Psykosociala problem.

område innan det är möjligt att från forskningssynpunkt närmare behandla dessa spekter. Forskning över dessa problem har emellertid nyligen igångsatts av arbetarskyddsfonden.

7 Slutsatser angående

arbetsutformning

Den hittillsvarande forskningen lämnar enligt mitt förmenande tillräckligt omfattande och entydigt underlag för slutsatsen att vissa egenskaper hos det industriella arbetet är förenade med så allvarliga psykosociala problem att de i framtiden bör undvikas. Dessa egenskaper är framför allt följande: - mekaniskt styrd arbetstakt; standardiserade rörelsemönster; i detalj förutbestämda arbetsmetoder och arbetsredskap; ständig upprepning av kortcykliga arbetsmoment; höga krav på ytlig uppmärksamhet, särskilt i kombination med systemstyrd arbetstakt; utnyttjande av enbart eller i huvudsak motoriska funktioner hos individen; - kombination av ovanstående arbetsegenskaper med prestationslön; - bristande möjligheter till social kontakt under arbetet; - auktoritära arbetsledningsförhålIanden.

Flera undersökningar har också påvisat att dessa arbetsegenskaper ofta är positivt korrelerade, dvs. de uppträder tillsammans. Särskilt bör uppmärksammas de svåra arbetsvillkor som uppstår vid kombination av repetitiva och maskinstyrda arbetsuppgifter med krav på hög uppmärksamhet, kvalificerade bedömningar 0. dyl. Påvisade problem berör upplevelsen av monotoni, tidspress och andra tecken på låg arbetsglädje som i sig själva är oönskade effekter av produktionstekniken, men som också visat sig ha samband med fysisk och psykisk ohälsa. Dessutom tycks människans anpassning till det maskinstyrda repetitivarbetet mycket ofta innebära ett tillbakahållande av mänskliga resurser, vilket bl. a. tar sig uttryck i lågt intresse för deltagande i de demokratiska processerna i och utanför arbetet. Det förhållandet att vissa människor inte uppvisar vantrivsel eller ohälsa vid arbeten med dessa egenskaper kan svårligen tas som intäkt för att dessa arbetsegenskaper från psykosocial synpunkt skulle vara acceptabla. För det första är dessa grupper som regel små jämfört med dem som uppvisar olika tecken på vantrivsel eller ohälsa.” För det andra finns det inga klara belägg

”Se bl. a. Walker och Guest (s. 5-6) som anser att endast ca 10 % av de anställda

kunde anses ha en psykologiskt acceptabel anpassning till det löpande bandet. l mina egna undersökningar uppgav 20-25 % av de personer som hade utpräglade repetitivarbeten att de upplevde arbetet tillräckligt intressant och fritt från jäkt och stress. Dessa personer uppvisade heller inte några symtom på sänkt psykiskt välbefinnande. l denna grupp. som utgjorde ca 8 % av hela populationen, var personer över 50 år starkt överrepresenterade. Detta kan tolkas dels som en funktion av resignation och sänkta anspråk över tid, dels som en funktion av selektion, innebärande att de som vantrivts starkast sökt sig till andra arbeten. l kapitel lX i Produktionsteknik och arbetsglädje diskuteras hela denna problematik avseende individuella differenser och selektionsmekanismer relativt utförligt och en redogörelse ges också för vissa

80 Psykosociala problem. . .

för vad det är som gör att även arbetsuppgifter med dessa egenskaper kan accepteras av vissa människor. Några tydliga - i prognossammanhang - användbara beskrivningar av de människor som trivs med denna typ av arbetsförhållanden föreligger inte, trots omfattande försök att åstadkomma sådana med tillhjälp av psykologiska test o. dyl. För det tredje föreligger inga som helst indikationer på att människor, annat än undantagsvis och på kort sikt, skulle få en försvårad anpassning om nämnda egenskaper hos arbetsuppgiften togs bort. individualiserad jobdesign kan ses om ett ideal, men det förefaller i dag orealistiskt annat än för vissa grupper av t. ex. Ett alltför starkt betonande av individuella behov äldre och handikappade. och olikheter kan lätt få till följd att man inte ser det större problemet, innebärande att stora delar av de anställda i dag har arbetsvillkor som icke är acceptabla från psykosocial synpunkt. Någon principiell motsättning mellan strävan att erhålla en gynnsammare psykosocial miljö för det stora flertalet genom generella ingrepp i arbetets organisation och ett mera individualiserat synsätt inriktat på vissa grupper med särskilda behov föreligger dock inte. Det bör i sammanhanget också påpekas att ovan kritiserade principer för arbetets organisation och uppläggning inte representerar en värderingsfri eller nödvändig produktionsteknisk utveckling, utan i hög grad speglar värderingar och människouppfattning inom produktionslivet. De är snarare att förstå som en del i en mer omfattande “organisati0nsideologi som präglas av tilltro till effektiviteten i ett auktoritärt och hierarkiskt uppbyggt ledarskapssystem, och tilltro till den ekonomiska överlägsenheten i ett produktionssystem baserat på specialisering, mekanisering och stordrift.” Den grundläggande motivationsteorin bygger på föreställningen att människor i allmänhet är ointresserade av att arbeta och gör det i huvudsak av ekonomiska skäl. Som en konsekvens av denna föreställning följer att man måste bygga en produktionsapparat som ger en säker och förutsägbar produktion oberoende av människors engagemang och intresse för sitt arbete. Detta leder då till fragmentering av arbetsuppgifterna och systemkontroll över arbetsmetoder och arbetstakt och ett system där människor är snabbt och billigt utbytbara. Reaktionen på detta system blir mycket riktigt ointresse, instrumentell attityd till arbetet och ett tillbakahållande av mänskliga resurser, vilket tas som bevis för de ursprungliga teoriernas riktighet. Det hela får karaktären av en självuppfyllande profetia. Med den kunskap vi i dag har om människan och om de krav och anspråk som ställs i det högt utvecklade industrisamhället - inte minst av den unga arbetskraften - förefaller det nödvändigt att utgå från en annan människosyn, som bygger på föreställningar om människan som en skapande och aktiv varelse, intresserad av inflytande, utnyttjande av sina resurser, ansvar och gemenskap. En organisation av produktionslivet utifrån dessa föreställningar om människans natur skulle ge en helt annan arbetssituation, som dels förefaller bättre både från psykologisk-medicinsk synpunkt och dels vara i bättre överensstämmelse med sociala mål i det omgivande samhället. Ett

av de praktiska experiment med arbetsutvidgning och självstyrande grupper som finns redovisade fram till 1971. l allt väsentligt understödjer denna dokumentation de slutsatser som framförs i här föreliggande text. 33Se Dahlström mil. Teknisk förändring och arbetsanpassning, s. 137-138.

Psykosocia/a problem. . . 81

sådant synsätt leder till att arbetena bör utformas så att de främjar människans .självbestämmande och yrkesmässiga ansvar och zirveck/ing i arbetet, vilket i sin tur innebär att arbetstagarna själva måste engageras i planering och uppläggning av arbetets organisation och i styrningen av teknikens tilllämpningar i arbetslivet. Olika Försök med omorganisation av arbetet efter dessa riktlinjer har visat att sådana principer för arbetsutformning - i varje fall inte hittills -lett till ett sämre ekonomiskt resultat, om också kostnader För frånvaro, personalavgång och låg produktkvalitet räknas in. l Följande avsnitt skall kortfattat redogöras För några av dessa försök och de resultat de givit.

8 Redovisning För olika försök med autonoma grupper

och sociotekniskt baserad arbetsutformning

Den kritik mot det industriella produktionssystemet som framförts bl. a. genom den samhällsvetenskapliga forskningen har i vissa delar fångats upp både av arbetstagarnas organisationer och av arbetsgivarna. LO-kongressen 1966 diskuterade hela problematiken om den tekniska utvecklingens sociala, psykologiska och medicinska konsekvenser och risker utifrån en rad olika utredningar och specialundersökningar. Företagen, som under 60-talet kunnat iaktta successivt ökade problem med ökad frånvaro, ökad rörlighet, ökade kassationer och ökade rekryteringssvårigheter, började själva tolka dessa reaktioner hos arbetskraften som konsekvenser av arbetsmiljöförhållanden speciellt vad avser monotoni, stress och ringa inflytande över arbetets utförande. Båda parter förefaller ha varit överens om att Förändringar i arbetets organisation i riktning mot utökat inflytande och mer varierade och sammansatta arbetsuppgifter var nödvändiga. Även om intressena vad avser de anställdas inflytande i Företagen gick isär, lyckades man ena sig om ett förändringsarbete syftande både till ökad produktivitet och ökad arbetstillfredsställelse. Pâ den grunden blev det möjligt att bilda det s. k. utvecklingsrådet För samarbetsfrågor och i dess regi driva en del forskningsbaserat utvecklingsarbete vad gäller arbetets organisation och uppläggning. Motsvarande organ hade också bildats på förvaltningssidan (DEFF) och for utvecklingen inom de statliga Företagen (Företagsdemokratidelegationen). Både LO och TCO betonade emellertid de företagsdemokratiska aspekterna och såg utvecklingen av självbestämmandet i arbetet främst som ett led i strävan att öka inflytandet på olika nivåer i företagen”. De centrala organisationernas intresse for dessa Försök synes också ha minskat efter hand som man blev klar över att Företagen inte var beredda att utsträcka arbetstagarinflytandet till högre liggande ledningsfunktioner. Organisationernas intresse synes därefter i huvudsak ha inriktats mot en ny arbetsrättslagstiftning dvs. de frågor som behandlats inom den s. k. §-32 utredningen, bl. a. därför att en Förändring av arbetstagarnas ställning i svenskt arbetsliv sågs som en Förutsättning För ett reellt inflytande i frågor rörande arbetets organisation och uppläggning. Företagen däremot såg en möjlighet att genom en annorlunda arbetsutformning kunna göra arbetena mer intressanta och engagerande och därigenom erbjuda arbetsuppgifter, som var anpassade till de krav, som ställdes av människor med högre levnadsstandard och längre

82 Psykosocia/a problem. . . sou 19753

utbildning. Härigenom hoppades man att en socialpsykologiskt mera rimlig arbetsutformning skulle kunna bidra till ökad produktivitet bl. a. genom bättre produktkvalitet och genom sänkta kostnader för frånvaro och rörlighet. lntresset hos företagen för att komma till rätta med repetitivarbetets ekonomiska nackdelar synes ha ökat undan för undan och från SAF har i oktober 1974 rapporterats om försök med nya arbetsformer från fem hundra

företag. Det övervägande antalet sådana försök ligger utanför den verk-

samhet som bedrivs av de etablerade samrådsorganen. Som regel är de från psykosocial synpunkt tämligen marginella men några av de ansträngningar, som initierats av företagen själva, synes ha medfört ett relativt djupgående ingrepp i tänkandet vad avser traditionell produktionsteknik och rationaliseringsfilosofi. I dessa senare fall tycks förändringarna också ha inneburit väsentliga fördelar från en mer allmän psykosocial synpunkt. Bland de mer kända exemplen kan nämnas SAAB och Volvo, som vid nybyggda fabriker för motortillverkning (SAAB-Södertälje) respektive sammansättning av bilar (Volvo-Kalmar) har övergivit det klassiska löpande bandet till förmån för ett gruppbaserat arbete kännetecknat av hög autonomi för arbetsgrupperna, varierande arbetsuppgifter, höga krav på samarbete med arbetskamrater och goda kommunikationsmöjligheter. I båda dessa fall har konstruktörerna arbetat med explicita kriterier av socialpsykologisk natur, som ställts upp vid sidan av de tekniskt/ekonomiska kriterierna? Dessvärre är dessa försök upplagda så, att det är svårt att bilda sig någon mer preciserad uppfattning om vad man vunnit respektive förlorat med den nya arbetsuppläggningen. Dessutom har - speciellt vad gäller Volvo-Kalmar - ännu inte tillräckligt lång tid förflutit för att man skall kunna bilda sig en säker uppfattning av effekterna. Volvo-Kalmar rapporterade emellertid i september 1974 en frånvaroprocent på ca 5 %, jämfört med ca 12-15 % för det lokala arbetsmarknadsområdet i övrigt. l vilken utsträckning detta förhållande kan tillskrivas den annorlunda arbetsuppläggningen för montering av bilar är emellertid oklart. SAAB-Södertälje och Volvo-Kalmar har i sina fabriker också anställt personer, som inte har någon erfarenhet av traditionell löpandebanduppläggning och därför har svårt att göra direkta egna jämförelser. SAAB har i huvudsak anställt gifta kvinnor från det lokala arbetsmarknadsområdet och Volvo har lokaliserat sig i ett område med överskott på arbetskraft och som inte har den valfrihet på arbetsmarknaden som t. ex. arbetarna vid Torslandaverken i Göteborg. Alla dessa förhållanden bidrar till att det är svårt att dra några slutsatser. Även med dessa begränsningar i försökens uppläggning kan man emel-

”Svenska Arbetsgivareföreningen. Nya arbetsformer. Rapport från 500 försök. SAF 1974. 35För Volvo-Kalmar uppställdes i följande mål: Utan att minska effektiviteten skall arbetsuppläggningen möjliggöra för de anställda att - arbeta i lag - växla mellan olika arbetsuppgifter själv reglera arbetstakten under dagen - identifiera sig med produkten och känna ansvar for arbetets kvalité ha inflytande på sin egen arbetsmiljö - fritt kommunicera under arbetet med arbetskamraterna Dessutom skall fabrikens utformning underlätta att i en stor arbetsplats bygga in den lilla arbetsplatsens fördelar.

Psykosociala problem. . . 83

lertid ändå våga dra några försiktiga slutsatser. Den första är att de nya arbetsformerna tycks, t. ex. inom bilindustrin, ha inneburit väsentliga fördelar från de anställdas synpunkt vad avser upplevelsen av arbetet som intressant och vad avser den sociala gemenskapen på arbetsplatsen. Jäkt och stress synes också ha minskat, vilket framförallt sammanhänger med att bandet tagits bort och man i stället fördelat arbetsuppgifterna inom en grupp, där såväl gruppen som de enskilda medlemmarnas autonomi är förhållandevis hög. Arbetet är också mer varierande och ger möjlighet till ett mer allsidigt utnyttjande av individens resurser. Den andra slutsatsen - och här stödjer jag mig framför allt på den anförda SAF-rapporten - är att dessa “nya fabriker” inte är mindre lönsamma än en mer traditionell uppläggning och att således några ekonomiska hinder för att åstadkomma en psykosocialt väsentligt bättre arbetsmiljö inte tycks föreligga, i varje fall inte där man står inför en nybyggnad eller större omläggning. Däremot förefaller det klan att existerande byggnader och existerande teknologi kan utgöra allvarliga restriktioner på möjligheterna att åstadkomma psykosocialt förbättrad arbetsmiljö.

9 Arbetsväxling och arbetsutvidgning

Även om man genom en långtgående arbetsmiljölagstiftning eller på andra sätt kan få till stånd en utveckling innebärande allsidigare arbetsutformning och utökat inflytande för den enskilde över arbetets uppläggning och utförande, måste man sannolikt räkna med att avsevärda fysiska, teknologiska och ekonomiska hinder försvårar en sådan utveckling på redan existerande arbetsplatser. I sådana situationer bör ökat självbestämmande och ökat yrkesmässigt ansvar kunna åstadkommas genom bl. a. självstyrande arbetsgrupper, arbetsutvidgning, mer sammansatta arbetsuppgifter och genom arbetsrotation. Sådana insatser för att skapa förbättrade arbetsförhållanden är på intet sätt nya åtgärder utan har tillämpats inom industrin under relativt lång tid. Gynnsamma resultat av sådana arbetsorganisatoriska förändringar har noterats bl. a. i de norska försöken med självstyrande grupper, av företagsdemokratidelegationen vid försöken på tobaksfabriken i Arvika och vid pappersmassefabriken i Väröbacka, av Volvo och SAAB m. fl. Icke desto mindre har man i många företag gjort den erfarenheten att sådana åtgärder av arbetarna möts med misstro och vägran att medverka. Detta förhållande har ofta sin grund i konflikter med ekonomiska intressen, t. ex. vid gruppackord, där den samlade förtjänsten kan bli lägre. Arbetsrotation kan också innebära en växling mellan i och för sig lika enahanda arbetsuppgifter. I många fall har också försök med förändrad arbetsorganisation företagits på ledningens initiativ utan tillräcklig information och tillräckligt samarbete med de anställda. I samband med den undersökning av arbetsmiljöförhållanden inom sågverken som tidigare omnämnts, har visst studium kunnat företas av arbetsväxling. Erfarenheterna från detta projekt, liksom från många andra, är att arbetsväxling ofta tenderar att införas mellan två ”i rummet” näraliggande arbeten, som lönemässigt ligger på samma nivå. Med sådana utgångspunkter för arbetsväxling förefaller inte så stora vinster för

84 . . Psykosocial/a problem.

arbetarna kunna erhållas, t. ex. i fråga om kroppslig belastning. Trots detta anser i detta fall de som ingår i arbetsrotationssystem att växling av arbetsuppgift innebär en klar fördel framför att bara ha ett arbete. Arbetsväxling skulle emellertid kunna bli en betydligt effektivare åtgärd om den infördes mer planlagt och med utgångspunkt i en kartläggning av fysiologiska och psykologiska krav i arbetsuppgifterna. Härigenom skulle arbetsrotation inte bara allmänt ge omväxling utan även fysiskt och psykiskt kunna ge den arbetande minskade påfrestningar med avseende på bl. a. ensidighet i motorisk och sensorisk belastning. l naturliga arbetslag t. ex. inom vissa hantverksyrken eller ombord på lisketrålare etc. sker denna variation spontant.” l storskalig. industriell produktion måste särskilda åtgärder vidtas, men också här bör minskad fysisk belastning kunna åstadkommas genom att växling företas mellan arbeten med varierande krav på fysisk ansträngning och rörlighet och genom att rörelsemönstret for arbetsuppgifterna varierar. På motsvarande sätt kan psykisk påfrestning i arbetet ”varieras” och allsidigt utnyttjande av individens resurser underlättas att kraven i fråga om arbetstakt, uppmärksamhet, kvalifikationsgenom förhållanden m. m. tillåts bli mera varierade och sammansatta. Härigenom borde också förståelse av och överblicken över produktionen inom det egna företaget underlättas. För att åstadkomma detta fordras att växlingen sker mellan olika produktionsavdelningar inom ett företag. Helst bör växlingen också läggas upp så att den bildar naturliga helheter i produktionsförloppet omfattande både planerande, verkställande och kontrollerande arbetsuppgifter. Av både norska och svenska försök med ökat självbestämmande och ökat yrkesmässigt ansvar framgår att det kan vara lättare att uppnå åsyftat resultat om man skiftar fokus från individ till grupp. Närbesläktade uppgifter kan föras samman till en organisatorisk enhet eller underhållsuppgifter kan tillföras en produktionsgrupp. Gruppen kan då också få bestämma över om den vill vara ledarlös eller inte. vilka som skall anställas i gruppen, arbetstakten, hur arbetsuppgifterna skall fördelas och roteras inom gruppen osv. - Genom att arbetsväxling - individuellt eller inom ramen för en grupp kräver upplärning i flera arbetsuppgifter bör ökad möjlighet till ökad rörlighet inom företaget kunna bli en positiv följd av arbetsväxling. Ett vidare ökar även anställningstryggheten. För att åstadkomma en yrkeskunnande satsning på arbetsorganisatoriska åtgärder inom företagen borde granskning av arbetsorganisationen för eventuellt införande av arbetsväxling (och även °° som möjligt) vara en åtgärd Rodahl, K. m. n. Cir- för att möjliggöra så “utvidgade” arbetsuppgifter culatory Strain, Estima- som parterna skulle vara skyldiga att diskutera vid varje nystartad proted Energy Output and duktionsenhet eller produktionsomläggning. Underlaget för den arbetsor- Catecholamine Btcretion bör kunna ganisatoriska uppläggningen tas fram av företagshälsovården in Norwegian Ccastal och/eller annan expertis i samarbete med de anställda, men det bör återigen Fishermen. Ergonomics, att de anställda själva måste tillförsäkras ett avgörande in- 1974, Vol. 17, No 5 understrykas p. 585-602. flytande på lösningarna i de enskilda fallen.

Psykosociala problem. . . 85

10 Synpunkter på lagstiftning vad gäller psykosociala

aspekter av produktionssystemet

Jag har i denna PM sökt visa att det industriella produktionssystemet kan organiseras på ett sätt som inte är förenligt med innebörden av ett utvidgat arbetarskyddsbegrepp. Två huvudaspekter av detta begrepp har framförts som tillämpliga vad gäller den psykosociala problematiken. För derfdrsta innebär vissa produktionssystem eller egenskaper i arbetets organisation och uppläggning att människan reagerar med stress i psykologisk och fysiologisk mening och med olika tecken på ohälsa. Givetvis påverkas denna symtombild av individuella faktorer liksom av individens övriga livsomständigheter, men jag anser det tillräckligt klarlagt, att åsyftade arbetsförhållanden också har direkt samband med olika tecken på stress, nedsatt funktion och ohälsa. Särskilt kritiska egenskaper i arbetets organisation och innehåll har anförts på sid 79. För det andra utvecklar människan mekanismer för anpassning till dessa kritiska arbetsvillkor som kännetecknas av passivitet, icke-deltagande och ett tillbakahållande av mänskliga resurser. Dessa anpassningsmekanismer kan vara Förenade med symtom på ohälsa, men behöver inte vara det. Däremot synes de stå i strid med önskade värden i samhället berörande ett aktivt deltagande i de demokratiska processerna både i och utanför arbetet. Jag har också helt kort försökt antyda att dessa reaktioner hos människan mot vissa förhållanden i det högrationaliserade produktionslivet, av företagen i ökande utsträckning uppfattats ha ogynnsamma ekonomiska konsekvenser. Speciellt gäller detta kanske reaktioner av typen frånvaro, rörlighet, rekryteringssvårigheter och ointresse för arbetet. I vissa företag har detta lett till ansträngningar att försöka åstadkomma produktionssystem som är bättre anpassade till människans krav och funktionssätt. Även om vissa företag gått långt i ett produktionstekniskt nytänkande och också till synes lyckats åstadkomma goda resultat, kan det inte vara tillfredsställande att förankra den nödvändiga förändringsprocessen enbart i de ekonomiska bedömningar, som görs inom företagen. Jag föreställer mig därför att det vore önskvärt att införa vissa lagbestämmelser, anvisningar eller föreskrifter som generellt skall tillämpas vid produktionsuppläggningen och utformning av arbetsuppgifterna. Dessa bestämmelser skulle då kunna innehålla olika kriterier av socialpsykologisk natur, som anger från människans synpunkt gemensammaförutsättningar för arbetets organisation och för produktionsuppläggningen. Dessa kriterier bör ges en ganska allmän formulering av typen: arbetet bör vara omväxlande, ge goda möjligheter för den enskilde att själv bestämma över arbetstakt och arbetssätt, tillåta fri kommunikation med andra under arbetet, ge möjligheter till samarbete och till deltagande i planering och produktionskontroll osv. Denna typ av allmänna kriterier bör då kunna fungera som stöd för det samråd och de förhandlingar om arbetsförhållandena på det lokala planet, som i en framtid kan förutses bli en vanlig ordning. Dessa kriterier kan också - om än grovt uttryckas i bedömningsinstrument och åsättas kvantitativa värden och användas dels vid avvägningar mellan ekonomisk/produktionstekniska krav och psykosociala dels vid utvärdering av existerande anläggningar från psykosocial synpunkt. Givetvis bör kriterier av detta slag också användas av

86 Psykosociala problem. . .

konstruktörer i samband med den tekniska utvecklingen. Utöver anvisningar om sådana allmänna kriterier bör det vara möjligt att införa vissa, mera preciserade föreskrifter, där vissa miniminivåer på vad som kan accepteras fastställes. Syftet med dessa skulle då vara att säkerställa att i varje fall de mest extremt negativa situationerna i framtiden kunde undvikas. Denna miniminivå bör tillämpas endast i de fall där uppenbara ekonomiska risker eller tekniska restriktioner lägger hinder i vägen för mer genomgripande förändringar. 1 de fall sådana miniminivåer tillämpas bör också någon form av arbetsväxling införas, syftande till att införa ökat yrkesmässigt ansvar, men variation och mindre ensidig belastning på den enskilde individen. Som exempel på vad sådana föreskrifter kan uttala sig om kan nämnas arbetscykelns längd, maskinstyrd arbetstakt och borttagande under arbetet. av hinder för mänskliga kontakter Arbetscykelns längd om variation inom arbetscyklerna kompletterad med uppgifter ger på ett enkelt sätt uttryck för en rad sinsemellan sammanhängande negativa psykosociala aspekter på arbetets organisation, såsom ensidighet-variation, fysisk bundenhet, stymingsförhållanden, kvalifikationskrav m. m. Det skulle förmodligen vara mycket betydelsefulltom man inte tillät att arbetsuppgifterna bröts ned till kortare cykler än t. ex. 3 minuter. En detaljerad specilikation av arbetstakt och rörelsemönster genom maskinsystemet liksom avskärmning från mänskliga kontakter under arbetet borde också vara möjliga att förhindra genom preciserade föreskrifter av det slag som här åsyftas. Tillsammantagna borde dessa två slag av åtgärder - dvs. allmänna psykosociala rekommendationer och preciserade föreskrifter - kunna utgöra en god grund för att åstadkomma från psykosocial synpunkt väsentligt förbättrade arbetsförhållanden. Bestämmelser om de anställdas rätt till förhandsgranskning av ritningar och annat underlag i samband med nyinvesteringar bör kunna utvidgas till en skyldighet for företagen att också redovisa en detaljerad bemanningsplanering. där arbetsuppgifternas krav på individen från fysisk och psykosocial synpunkt kan bedömas. Det ankommer sedan på de lokala parterna att utnyttja dessa allmänna anvisningar och föreskrifter på sätt som de själva finner bäst. Självfallet täcks inte mer än en del av den psykosociala problematiken av sådana åtgärder. men enligt mitt förmenande utgör de förhållanden som här berörts synnerligen väsentliga delar av arbetsmiljön.

Psykosociala förhållanden i arbetsmiljön: inverkan på hälsa och välbefinnande

Av Lennart Levi

lArbetslivets huvudmål: utveckling,

välbefinnande,

livskvalitet

WHO har definierat hälsa inte bara som ”frånvaro av sjukdom eller lyte utan också som “ett tillstånd av kroppsligt, psykiskt och socialt välbefinnande” (The Preparatory Committee of the International Health Conference, ECOSOC, F/H/PC/WZ, den 2] mars 1946). Att främja hälsa i denna vida bemärkelse (man kan lika gärna kalla det “livskvalitet”) måste vara ett huvudmål för all samhällsverksamhet, centralt såväl som lokalt. Detta övergripande mål får heller aldrig förloras ur sikte vid en diskussion av den viktiga sektor av tillvaron, som utgörs av arbetslivet och dess betingelser. Visserligen syftar arbetslivet också till att ge inkomster och producera varor och tjänster. Dessa utgör emellertid inte mål i sig utan får bara vara medel för att a°t största mofiligaj/Ierta/ ge ett optimalt kroppsligt, psykiskt och socialt itälbe/imtattde och att fia/nja personlighetsutveck/ing och självförverkligande. Det är angeläget att inte förväxla medel och mål.

2 Några avgränsningsfrâgor; med denna syftet översikt

l den psykosociala arbetsmedicinens intresseområde ingår dels de betingelser i arbetslivet av fysisk-teknisk, kemisk eller social natur som kan medföra sådana hälsostörande effekter, som vanligtvis brukar benämnas psykiska eller psykosomatiska och där påfrestningarna helt eller delvis förmedlas av individens upplevelse av arbetslivsbetingelserna, dels psykiska och sociala reaktioner av icke önskat slag (t. ex. nervösa störningar, psykosomatisk ohälsa, tillbakahållande av mänskliga resurser, bristande arbetsglädje). vilka framkallats av påverkningar från arbetsmiljön. Attjjzsika/iska och kemiska faktorer i arbetsmiljön kan påverka hälsa och välbefinnande är allmänt känt. Motsvarande roll för de psykosociala faktorerna har varit svårare att dokumentera på ett vetenskapligt invändningsfritt sätt. Tillgängliga sammanställningar avser oftast icke-svenska förhållanden och/eller bygger på allmänna intryck och erfarenheter men endast i mindre grad på hypotesprövande forskning. Föreliggande sammanställning och utvärdering av data om psykosociala faktorers hälsoeffekter utgör ett

88 . . sou 1976:3

Psykosocia/a.förhållanden.

försök till en översiktlig och sammanfattande dokumentation av de psykosociala faktorernas roll för hälsa och välbefinnande. Den innefattar en redogörelse för det ekologiska system som utgörs av “människan i arbetslivet” och för hälsopåverkande psykosociala komponenter i detta system, alltså sådana som man vet eller förmodar skadar (resp. främjar) hälsa och välbefinnande. Effekterna betingas vanligen inte enbart av miljöns egenskaper utan av ett samspel mellan dessa och individens egenskaper (sårbarhet och motståndskraft, generellt ellerspecifikt). Detta medför att en miljökomponent kan vara skadlig (resp. nyttig) för en individ eller grupp av individer men inte för en annan. Av det sagda följer att vi behöver identifiera inte bara /iögriskmiljöer utan också högriskindivider (och högriskgrupper), eller rättare högriskkombinationer av individer och miljöer, även om vårt huvudintresse av praktiska skäl måste gälla sådana miljökomponenter som är ogynnsamma (resp. gynnsamma) för det stora .flertalet individer. Givetvis är den arbetande människan utsatt även for andra miljöer än arbetslivets. Avgörande för hälsa och välbefinnande blir den tara/a miljöns samspel med individen. Därför kommer i det följande kortfattat även att beröras inverkan av olika miljöfaktorer av icke arbetsmiljöanknuten natur, bl.a. i familjelivet, och i samhället i stort. Som ett sista steg kommer därefter att diskuteras hur arbetslivet bör utformas för att motverka sjukdom och vantrivsel och främja hälsa och välvälbefinnande. Socialpolitiska åtgärder med denna målsättning kan avse mikran/vän (dvs. den enskilda individen) såväl som makronivân (dvs. större eller mindre Föreliggande redogörelse avser i första grupper av individer). hand makronivån. Det tar även upp några områden. som bedöms som tänkbara för framtida psykosocial arberars/(vddsløgsri/ining och andra samhällsåtgärder.

3 Stressbegreppet

Studier och åtgärder med ovan beskriven inriktning brukar ofta sägas avse “stress i arbetslivet”. Detta motiverar en definition av vad man menar med begreppet stress. I de teknologiska vetenskaperna menas med stress “en kraft som deformerar kroppar”. Översatt till vardagsspråk är sådan stress alltså detsamma som en ”påfrestning”. I biologin används stressbegreppet emellertid ofta i en annan betydelse, nämligen som beteckning på stereotypa fysiologiska reaktioner i organismen (Selye, 1971; Levi, 1972) när denna exponeras för olika stressorer, for förändringar i eller påfrestningar och anpassningskrav från miljön. Dessa reaktioner är genetiskt programmerade, dvs. har sina rötter i vår arvsmassa, och människan har dem gemensamt med stora delar av djurriket. l stenåldersgrottorna hjälpte dessa reaktioner individen och arten att överleva i kampen för tillvaron. Påskyndad andhämtning och hjärtverksamhet, ökat blodllöde till muskulaturen, ökad energimobilisering ur kroppens kolhydrat- och fettdepåer, ökad levringsbenägenhet hos blodet- alla dessa stressreakrioner var ändamålsenliga vid stenåldersmannens konfrontation med en flock vargar. Urvalstrycket gynnade överlevnaden och fortplantningen

Psykosociala_förhâllanden. . . 89

för individer som hade detta reaktionsmönster i välutvecklad form. De som saknade det gick under. Eftersom väsentliga Förändringar i människosläktets arvsmassa tar hundratusentals år, karakteriseras vi _fortfarande av detta sätt att reagera, trots att urvalstrycket numera är ett helt annat. Vi Förbereder oss alltså fortfarande för kroppslig aktivitet, for muskelarbete, när vi utsätts för förändringar i och därmed anpassningskrav från miljön. Vår miljö har emellertid förändrats drastiskt genom århundraden och årtusenden. Anpassningskraven har ändrat karaktär, medan våra arvsanlag förblivit närmast oförändrade. Detta har medfört en diskrepans mellan den moderna miljöns (t. ex. arbetsmiljöns) krav och individens förhistoriska reaktionsmodeller för anpassning till dessa krav. Vid en anställds konfrontation med en olämpligt utformad psykosocial arbetsmiljö (t. ex. hög bullernivå, extremt kortcykligt momentarbete eller oklar ansvarsfördelning) är det knappast ändamålsenligt med en ökad produktion av stresshormoner som en förberedelse för kroppslig kamp eller flykt. Som vi skall se av det följande finns det hållpunkter för att sådana ständiga eller ofta återkommande förberedelser - under vissa betingelser och hos vissa individer - kan skada hälsa och välbefinnande. Enligt detta sätt att se är stress en potentiellt sjukdomsframkallande mekanism. l vardagssprâket brukar med “stress åsyftas de påfrestningar individen är utsatt för och/eller de obehagliga och eventuellt skadliga reaktionerna på dessa påfrestningar. Begreppet “stress” används sålunda i flera helt olika betydelser. Det är därför angeläget att klargöra vilket av dessa olika stressbegrepp man syftar på. l föreliggande redogörelse menas med stress “stereotypin i organismens fysiologiska reaktioner som svar på miljökrav och miljöpåverkningar” (Selye 1971, Levi 1972).

4 Arbetslivets ekologi- samspelet mellan den arbetande

människan och arbetsmiljön

Som redan framhållits kräver ett systematiskt studium av arbetslivets ekologi en tvärvetenskaplig registrering av människans och miljöns egenskaper och av människans växelspel med miljön. När detta är känt, blir foljdfrågan om - och hur - gynnsamma reaktioner ska främjas och ogynnsamma motverkas. I centrum för vårt intresse står arbetsmiljön, med allt som karakteriserar den. I denna miljö ingår arbetstider, lönesystem, informations- och arbetsledningssystem, annan interaktion mellan människor, arbetsuppgifter, arbetsmängd, buller, kyla och värme, industrigifter-kort sagt allt som påverkar individen på arbetsplatsen, innefattande såväl de fysikaliska och kemiska påverkningarna som de psykosociala. Vissa av alla dessa miljöfaktorer får effekt genom att - och beroende på hur - vi upp/ever dem. De framkallar psykosociala stimuli. Som redan framhållits beror reaktionerna i viss miljö dels på expositionen för olika

en

miljöstimuli, dels på individanknutna_faktore/n Dessa betingas av våra arvsanlag och av tidigare miljöpåverkningar. Summan av dessa faktorer avgör

90 Psykosøciala_lörhällanden. . .

om och i så fall hur vi reagerar på en viss miljö. Man kan här tala om en psykobiologisk “programmering” analog med programmeringen för en dator. Bränt barn skyr elden, och fororättad arbetare skyr kanske den han eller hon blivit förorättad av. I båda exemplen rör det sig om en miljöbetingad programmering. Till de individanknutna faktorerna hör också mera “handfasta” karakteristika som t. ex. ålder, kön, hälsotillstånd etc. Det är alltså samspelet mellan individens egenskaper och arbetsmiljöns, som i stor utsträckning avgör, om och hur den enskilda människan kommer att reagera. Reagerar hon med glädje eller sorg, ångest eller vrede, med intresse eller liknöjdhet? Ledsagas dessa psykiska reaktioner av funktionsförändringar i organismens nervösa och hormonella system, och sekundärt av funktionsändringar i hjärta och kärl, luftvägar, magtarmkanal etc? Ett visst mått av stress -av “gaspådrag” -finns emellertid alltid i organismen. I vissa situationer är även ganska intensiva stressreaktioner gynnsamma för organismen. Vid fysisk fara t. ex. kan de hjälpa oss att anpassa oss till situationen, att vända den till vår fördel, att överleva, just genom att öka förmågan till muskelarbete, t. ex. kamp eller flykt. I andra situationer är de ogynnsamma, t. ex. genom att medföra obehag och lidande, prestationsnedsättning och t. o. m. sjukdom. Av stor betydelse för slutresultatet i fråga om hälsa och välbefinnande är vidare en rad miljöfaktorer som ligger utan/ör arbetsmiljön. Det kan gälla förhållandena i familjelivet, matvanor, rök- eller alkoholvanor, allmän social och ekonomisk situation, förekomst eller frånvaro av muskelarbete osv. Vissa av dessa faktorer kan vara gynnsamma och i sådana fall motverka och förebygga sjukdomsframkallande processer. Omvänt kan andra - ogynnsamma - faktorer bidraga till sådana processer, t. ex. om man har en svår arbetssituation, är olyckligt gift, har ekonomiska bekymmer och missbrukar tobak och alkohol. Vad vi med utgångspunkt från detta sätt att se vill/örebygga och motverka är dels de egentliga sjukdomarna, dels dessas förstadier och de psykiska och fysiologiska reaktioner som förmodas ha sjukdomsframkallande betydelse och/eller är obehagliga och/eller funktionsstörande. Därutöver vill vi främja reaktioner som är gynnsamma för hälsan och/eller angenäma och/eller funktionsförbättrande. Ett sätt att åstadkomma detta är att förbättra arbetsmiljön.

5 - stressfaktorer i

Risksituationer psykosociala arbets-

-

miljön och andra miljöer några generella aspekter

5.1 Allmänt När det gäller att utpeka förmodat stress- och sjukdomsframkallande faktorer i arbetsmiljön kan man inte utan vidare ange förhållanden som ackordslön, Skiftarbete, löpande-bandsarbete, högautomatiserat arbete etc. Riktigare är att i stället analysera olika komponenter i eller övergripande aspekter av dessa och andra arbetslivssituationer. Gör man det, finner man att i detta sammanhang intressanta arbetslivssituationer karakteriseras av ett eller flera av följande generella stressframkallande förhållanden.

Psykosociala.förhållanden. . . 91

5.2 Över- och unde/stimulering Mycket ofta framkallas stress (och på lång sikt Förmodligen också sjukdom) av olika slags över- och understimtt/ering. Här gäller sålunda satsen att för mycket och för litet skämmer allt. Detta kan gälla t. ex. sysselsättningsgraden. Att drunkna i arbete och att vara helt sysslolös - båda situationerna kan vara stressframkallande. Samma sak kan gälla graden av förändring. Ett arbete där “allting flyter”, där ingenting förblir sig likt, kan vara stressframkallande, liksom ett som präglas av monotoni och oföränderlighet.

5.3 M il/öns passform Som redan framhållits har olika människor sinsemellan olika förmåga och behov i en lång rad avseenden, sammanhängande med såväl genetiska faktorer som tidigare påverkan från miljön. Bidragande till om en situation i arbetslivet är stress- och på sikt kanske sjukdomsframkallande är därför graden av överensstämmelse, av kongruens (eller inkongruens) mellan å ena sidan individens _förmâga och behov och å andra sidan miljöns krav och möjligheter: Att utsättas for betydande överkrav är naturligt nog stressframkallande. Att aldrig få visa vad man duger till, att aldrig få utnyttja mer än en liten bråkdel av sin förmåga (t. ex. i extremt kortcykliga momentarbeten) kan också vara det.

5.4 Förväntningar och upplevd verklighet En annan klass av generellt stressframkallande faktorer har sina rötter i en inkongruens mellan å ena sidan vår anspråksnivå, våra _fölväntningar i olika avseenden och å andra sidan vår upplevda verklighet i just dessa avseenden, alltså om den upplevda verkligheten inte motsvarar förväntningarna. Om vi t. ex. väntar oss en viss lönenivå men får en något högre. upplever vi detta vanligen som något positivt. Om vi emellertid i stället får en väsentligt högre lön än i förstnämnda fall men väntat oss en ännu högre, kan resultatet bli stress, och detta trots att lönen i det senare exemplet alltså faktiskt ligger väsentligt högre än i förstnämnda. Det avgörande är inte nivån som sa°dan utan skillnaden mellan den upplevda nivån och den förväntade. Det bör observeras att det avgörande inte är det objektiva utfallet utan det subjektiva, dvs. vad vi själva upplever oss få och vad vi anser om detta.

5.5 Miljöns format

En ytterligare faktor - sannolikt mer kontroversiell - utgörs av formatet i den mänskliga miljön. Samarbetet i grupp med andra individer av samma art hjälpte våra ociviliserade förfäder att överleva i kampen for tillvaron. De gemensamma ansträngningarna likaväl som en viss arbetsfördelning i en “lagom” dimensionerad flock gynnade såväl jakten på villebråd som samlande av föda, barnuppfostran och skydd mot gemensamma yttre faror. Det har förmodats att urvalstrycket sålunda sorterade fram individer, vilkas arvsmassa gynnade just denna typ och detta format av samlevnad och samarbete. Den snabba tekniska och sociala utvecklingen på senare tid har emellertid på många håll i världen drivit samman människosläktet

92 Psykosocia/a_förhällanden. . .

i vida större grupper (jfr. Levi och Andersson, 1974). Formatet har blivit utomordentligt mycket större såväl vad beträffar arbetsplatser som boendeområden. På andra håll, i glesbygderna, har skett en motsvarande uttunning. Det har hävdats att båda dessa fenomen kan medföra en stressframkallande diskrepans mellan å ena sidan vår av arvsmassan givna gamla biologiska ”programmering” och å andra sidan kraven från vår nya sociala och teknologiska miljö.

5.6 ROI/konflikter En sista klass av faktorer avser rollkonflikter. Alla människor har många olika samtidiga roller. Vi är chefer, och har chefer över oss. Vi är barn. föräldrar, makar, vänner, medlemmar i föreningar eller fackförbund. Mellan rollerna kan iätt uppstå konflikter. Dessa är ofta stressframkallande. T. ex. när en konflikt uppstår mellan kraven från arbetsplatsen och kraven från en sjuk förälder eller ett sjukt barn.

-

6 Riskgrupper (individanknutna egenskaper) några

allmänna synpunkter

One man”s meat is another man”s poison. Vad som för den ene är en stimulans och en välkommen utmaning är för den andre kanske ett trauma med negativ inverkan på hälsa och välbefinnande. Sårbarheten för miljöpåverkningar i arbetslivet och andra miljöer och förmågan att hantera dem varierar inom vida gränser. Stora grupper uppvisar ökad känslighet. Generellt - och nästan delinitionsmässigt gäller detta de psykiskt, fysiskt och/eller socialt handikappade. Exempel på andra grupper i arbetslivet som behöver uppmärksammas speciellt är dubbelarbetande småbarnsföräldrar, särskilt om de är ensamstående, immigranter och äldre. Av detta följer givetvis inte att alla individer inom var och en av dessa grupper har samma (förhöjda) känslighet eller samma typ av problem. Att varje individ är unik hindrar dock inte att många har mycket gemensamt, och att en viss kategorisering sålunda kan ske, t. ex. som underlag för socialpolitiska åtgärder i arbetslivet. En diskussion av olika specialgruppers anpassning till olika arbetsmiljöer faller av praktiska skäl utanför ramen för denna översikt. Några av de problem det här gäller finns belysta i Levi (1961 och 1966), Carlestam och Levi (1971). Levi (1971), Bronner och Levi (1973) samt Levi och Andersson (1974).

7 Riskmiljöer, riskgrupper, sjukdom och arbetsfrånvaro

en litteraturöversikt 7.1 Stigande sjukfrånvaro Ett visserligen grovt men förhållandevis lättillgängligt mått på hälsa och välbefinnande utgör antalet av försäkringskassorna registrerade sjukpenningdagar. En stor del av dessa sammanhänger med sjukdom i ordets försäkringstekniska bemärkelse. En ytterligare del sammanhänger tämligen säkert med mera måttliga brister i individens kroppsliga, psykiska och/eller sociala

Psykosociala.förhållanden. . . 93

välbefinnande, alltså brister som formellt sannolikt inte uppfyller de försäkringstekniska sjukdomsskriterierna (jfr dock WHO:s definition av hälsa”). Enligt Riksförsäkringsverkets statistik registrerades kalenderåret 1963 sammanlagt 64 miljoner sjukdagar. 1966 hade antalet stigit till 74 miljoner. Under de närmast följande åren steg antalet sjukdagar till resp. 80, 87 och 96 miljoner. Den mest aktuella uppskattningen är drygt 100 miljoner sjukdagar per år. Enligt samma statistik steg antalet sjukpenningdagar per sjukpenningförsäkrad kontinuerligt från 13,7 år 1963 till 19.9 år 1968, dvs. med

ca 45 % över en period av sex år, Ökningen har sålunda varit betydande.

Oavsett hur man tolkar dessa nivåer och denna utveckling och vilken attityd man intar till den står det klart. att de speglar mycket betydande medicinska, sociala, humanitära. produktionstekniska och/eller ekonomiska problem. En stor andel av dessa problem har rimligen direkta effekter på människans funktion i och anpassning till arbetsmiljön, som i sin tur är av stor betydelse för arbetstagarnas hälsa, säkerhet. arbetsanpassning och arbetstillfredsställelse och därigenom direkt och indirekt även för arbetsfrånvaron. Även inom den statliga sektorn har arbetsfrånvaron bedömts utgöra ett betydande problem. Av Postverkets resp. Televerkets sjukfrånvarostatistik för år 1969 framgår att antalet sjukdagar per tjänsteman var 18.6 resp. 14.7 (män) och 24,6 resp. 31,2 (kvinnor). I sin kommentar till denna och besläktad statistik anför Riksdagens revisorer att frånvaron från arbetet för myndigheterna ofta kan “innebära svårigheter att organisera en jämnt flytande rationell produktion av tjänster eller varor. - Frånvaron får emellertid inte betraktas enbart som ett ekonomiskt problem utan kan tas även som ett tecken på att arbetsmiljön i vid bemärkelse bjuder på anpassningsproblem. - Både från ekonomisk och från mänsklig synpunkt måste det vara av största intresse att försöka fastställa den påverkbara frånvarons bakomliggande orsaker i syfte att nedbringa denna frånvaro.” 1 remissyttrandena till revisorerna påpekades att denna typ av frånvaro “i första hand bör angripas genom olika former av personalvård, såsom en aktivare hälso- och sjukvård, allmänna åtgärder för bättre förhållanden på arbetsplatsen och individuell hjälp till återanpassning.” Revisorerna anslöt sig till denna uppfattning.

7.2 Sjukfrånvaro och psykosociala _faklorer Föreliggande översikt behandlar i första hand de psykosociala faktorernas roll for hälsa och välbefinnande. Betydelsen av dessa faktorer har betonats speciellt av TCO. Den har även framhållits i enkätsvaren från några av LO-förbunden på en nyligen gjord enkät rörande arbetsfrånvaro, genomförd av Laboratoriet för klinisk stressforskning i samarbete med Bertil Gardells forskargrupp (Nilsson. 1972). Även uppgifteri den internationella litteraturen och klinisk erfarenhet kan anföras som stöd för uppfattningen att inte bara fysikaliska och kemiska utan även och kanske framför allt psykosociala faktorer såväl i arbetsmiljön som i andra samhällsmiljöer kan framkalla sjukdom och därmed frånvaro av en typ. i vars uppkomst srressreakrionezförmodas spela en viktig roll. Av intresse i sammanhanget är förändringar i sjukdomspanoramat sådant det framgår av officiella statistiska data från Department of Health and Social Security, London. En jämförelse mellan antalet registrerade sjukdomar under perioderna 1954-55 och 1967-68, omräknat till oförändrat befolkningstal. visar en ökning för diagnosgruppen

94 Psykosociala förhållanden. . . SOU 1916:3

nervositet, kraftlöshet och huvudvärk med 189 resp. 122 % (för män resp. kvinnor) och för “psykoneuroser” och “psykoser” med 152 resp. 302 %. Betydande ökningar Föreligger såväl for antal sjukdagar som för antal sjuktilllällen. Det bör noteras att dessa två (tyvärr mycket grova) diagnostiska

grupper hör till de mycket fåtaliga, som uppvisat_ någon väsentlig ökning

under denna tidsperiod. Hypoteser föreligger med innebörden att negativa påverkningar i arbetsmiljön och i annan miljö. innan de framkallar sjukdom först framkallar negativa attityder, olustreaktioner och diffusa organsensationer, som var för sig eller sammantagna också kan påverka benägenheten till arbetsfránvaro. Betydelsen av sådana, icke i traditionell mening medicinska faktorer framgår av Taylors (1968) data från en jämförelse mellan fyra grupper: de “ofta” sjuka, de långvarigt sjuka, de aldrig sjuka och en kontrollgrupp. Social bakgrund och hemforhållanden visade sig vara ogynnsammare hos de ofta sjuka. En differentierande faktor mellan grupperna var vidare arbetstillfredsställelsen. Av de “aldrig” sjuka trivdes 96 % med arbetet mot 46 % av de “ofta” sjuka. Motsvarande siffror för vantrivsel var 2 resp. 18 % Även Waters and Roach (1971) och Österman (1971) demonstrerade ett negativt samband mellan arbetstillfredsställelse och frånvaro. Ås (1962) och Gadourek (1965) rapporterar emellertid data möjligen talande for ett positivt samband mellan arbetstillfredsställelse och frånvaro, dvs. hög allmän tillfredsställelse var associerad med hög frånvaro. Ås framhåller att en allmänt positiv attityd till företaget i kombination med en negativ attityd till vissa faktorer i ens konkreta arbetssituation kunde leda till denna paradox. Personer med hög frånvaro trivdes alltså inte med sin specifika arbetssituation men kände sig trygga gentemot sin arbetsgivare och “vågade” därför vara frånvarande i högre omfattning än personer som inte kände denna trygghet. Hackman och Lawler (1971) och Lundquist (1958) demonstrerar att positiva attityder till olika element i arbetet ledsagas av låg korttidsfrånvaro. Om arbetet upplevs som omväxlande och självständigt och med positiv återkoppling, var benägenheten för korttidsfrånvaro lägre. Även om sådana resultat kan sägas stödja förmodandet att ”psykosocialt arbetarskydd” lönar sig humanitärt såväl som ekonomiskt, skulle man önska en regelrätt, experimentell prövning av hypoteser rörande sådana samband. Med andra ord - om arbetsmiljön i ordets vidaste bemärkelse påverkas i förmodat gynnsam riktning i en kontrollerad studie borde, förutom att en rad andra gynnsamma effekter uppkom,hälsan förbättras och korttidsfrånvaron minska. En lång rad undersökningar har visat samband mellan individanknutna karakteristika (t. ex. kön, ålder och civilstånd) och korttidsfrånvaro. Sådana samband säger emellertid foga om orsaker och mekanismer i skeendena och om sambandets tillgänglighet for preventiva åtgärder. Ingen forskare har sett sig i stånd att kunna ange den relativa betydelsen av var och en av de olika individ- resp. miljöanknutna faktorerna. Vanligen har projekten oavsett endast en enda faktor eller ett fåtal. Undersökningarna har vanligen varit av tvärsnittstyp. De har inte tillåtit slutsatser om 0rsakssambandet mellan uppräknade faktorer samt hälsa och frånvaro utan bara möjliggjort studium av statistiska samband, av associationer. I den mån olika grupper jämförts med varandra har initiala olikheter förelegat inte bara mellan grupperna utan också mellan flera olika faktorer i deras ar-

sou 19763 Psykosociala_förhâllanden. . . 95

betsmiljöer och övriga levnadsförhållanden. Att i det läget bedöma om det avgörande för t. ex. frånvaron från arbetet varit en eller flera miljöfaktorer inom respektive utanför arbetslivet eller individanknutna faktorer har inte varit möjligt. Froggatts (l970a, b, c) ambitiösa försök till analys av en rad bakgrundsfaktorer utmynnar i konstaterandet att den enda säkra prediktorn av hög framtida korttidsfrånvaro tycks vara konstaterad hög korttidsfrånvaro i individens förflutna. Enligt denna författare finns det alltså individer med hög benägen/rer for frånvaro från arbete (absence proneness). Även Hinkle och Plummer (1972) kunde konstatera en anmärkningsvärd intraindividuell konstans i antalet frånvarodagar från år till år. Grupper med höga frånvarosiffror under det första anställningsåret befanns ha fortsatt hög frånvaro även under kommande år. Fulton (1952), Behrend (1951), Lindén (1967) och Thurlow (1971) drar liknande slutsatser av sina resultat. Av intresse i sammanhanget är också Bascos etal. (1972) data som demonstrerar besläktade resultat for skolbarns frånvaro från skolarbetet. Man kan inte utifrån dessa data bedöma, i vad mån frånvarobenägenhet t. ex. utgör ett ”personlighetsdrag”. beror på vacklande hälsa eller har att göra med en över lång tid pågående kontinuerlig “utslagning” av i olika avseenden underprivilegierade personer. Det är därutöver troligt att ev. samband är mycket komplexa och eventuellt kan ha s. k. positiv återkoppling. För detta talar uppfoljningsstudier av socialt missanpassade barn- och ungdomsgrupper (Robin, 1966; Jonsson, 1967), enligt vilka ogynnsamma miljöförhållanden under uppväxtåren kan skapa en frånvarobenägenhet, som i sin tur på sikt effektivt bidrar till att skapa en circulus vitiosus med social utslagning som slutresultat. Det har redan framhållits att en strikt gränsdragning mellan hälsa och sjukdom är svår att göra. Enligt WHO:s mycket vida hälsodefinition kan en individs hälsotillstånd vara klart otillfredsställande och sjukfrånvarobeteende föreligga utan att försäkringskassornas sjukdomskriterier uppfyllts. Hithörande problem ifråga om den psykiska hälsan diskuteras mycket ingående av Lohmann (1972). En ytterligare, ofta förbisedd aspekt avser foljande förhållande.

7.3 Organsensarioner som sjukdomssymptom I varje organism förekommer ett impulsllöde från dess periferi till högre nervösa centra. Dessa s. k. proprioceptiva impulser bildar hos flertalet människor det bakgrundsbrus, mot vilket av olika miljöstimuli eller funktionsförändringar framkallade reaktioner upplevs och om vilket de knappt ens är medvetna. Hos en del människor finns emellertid en benägenhet att “känna efter” och att tolka dessa i och för sig helt normala impulser (organsensationer) som sjukdomssymptom. En individ kan sålunda uppleva tryckfornimmelseri hjässan, besväras av ”hjärtklappning”. känna spänningar eller “sugningari magen” eller ha svårigheter att få luft” trots en objektivt sett normal funktion och struktur i respektive organ. I vissa fall upplevs besvären som så markanta att de orsakar arbetsfrånvaro/sjukfrånvaro. Benägenheten for sådana upplevelser kan vara individberoende. Den kan emel- Iertid också sammanhänga med arbetsmiljöproblem. Det är exempelvis tänkbart att understimulering i arbetslivet medför att dessa proprioceptiva impulser lättare når medvetandet. nämligen i brist på konkurrens från signaler från den omgivande arbetsmiljön.

96 . . SOU l96:3

Psykosociala_förhâ/landen.

7.4 Stressreakrioner som sjukdomssymprom I andra fall Föreligger förhållandevis lindriga, tillfälliga stressreaktioner i organismen, vilka heller knappast kan rubriceras som sjukdomssymptom i egentlig mening. Eftersom de dock ofta ledsagas av obehag, t. ex. sådana som orsakas av ihållande och därför smärtsam muskelspänning, påskyndad andhämtning (hyperventilation ledande till en ändring i organismens surhetsgrad, s. k. respiratorisk alkalos) eller måttligt störd tarmmotorik, upplevs och beskrivs fenomenen av många människor som “sjukdom” och leder till sjukfrånvaro. På motsvarande sätt kan en “sjukdomsetikett” sättas på episoder av ångest, oro och nedstämdhet. Sådana psykiska och/eller kroppsliga fenomen är synnerligen vanliga och spelar troligen en betydande roll som orsakfaktorer till arbetsfrånvaro. De kan utgöra en mekanism bland många för sambandet mellan psykosocial arbetsmiljö och hälsa. Om de varar länge kan funktionsstörningarna efter hand bli av allvarligare natur. Slutsteget kan bli ett magsår, en hjärtinfarkt, en svår depression eller ett självmord. Sammanfattningsvis kan här alltså konstateras, att psykosociala Faktorer i och utanför arbetsmiljön utan tvivel kan påverka hälsa och välbefinnande positivt såväl som negativt,effekter som kommertill uttryck bl. a. i frånvaron från arbetet.

studier av element i olika

8 Epidemiologiska specifika

arbetsmiljöer

8.1 Några allmänna påpekanden

Med epidemiologi menas läran om (inte bara smittosamma utan alla slags) sjukdomars förekomst hos grupper. Grupperna kan avse t. ex. olika kön, åldrar, personlighetstyper och nationaliteter men även t. ex. anställda i olika branscher, på olika arbetsplatser, i olika arbetsmiljöer, med olika grader av vantrivsel och alienation etc. I det Följande lämnas en litteraturöversikt över epidemiologiska studier avseende sambandet mellan hälsa och olika psykosociala miljöfaktorer i arbetslivet. Antalet faktorer av denna typ är givetvis synnerligen stort. Av skäl måste redogörelsen begränsas till ett fåtal förhållanden, nämpraktiska dels studerats någorlunda ligen till sådana som dels är ofta förekommande, i förhållande till hälsa och välbefinnande. Sådana förhållanden ingående och (c) buller. l denna i arbetsmiljön är (a) Skiftarbete, (b) ackordsarbete översikt har inte medtagits resultat från förfzs och hans medarbetares egna eftersom dessa redovisas i det följande i särskild ordning undersökningar, (under punkt 9).

8.2 Skiftarbete och hälsa

8.2.1 Skiftarbete, sjukfrånvaro och dödlighet Ett betydande antal undersökningar har ägnats frågeställningen huruvida Skiftarbete medför risk för ohälsa. Vissa författare (t. ex. Wyatt och Marriott, 1953) menar att så är fallet, medan andra (Vernon, 1940; Raffle, 1967) lika bestämt är av motsatt uppfattning.

Psykosociala förhållanden. . . 97

Ett sätt att belysa ev. sjukdomsframkallande effekter är att på ovan angivet sätt studera sjukfrånvaron hos skiftarbetande och ständigt dagarbetande. Ett problem i sammanhanget är att inte all arbetsfrånvaro beror på sjukdom (ens i WHO:s bemärkelse) och att många av undersökningarna underlåtit att skilja mellan sjukfrånvaro och annan frånvaro. Detta är troligen en av många faktorer som kan ha bidragit till att ingen klar bild erhållits av här aktuella samband (jfr. Mayeda et. al., 1969). l vissa studier har man funnit högre frånvaro hos skiftarbetande (Smith och Vernon, 1928; Wyatt, 1945a; Jardillier, 1962; Brandt, 1969) i andra lägre (Wade, 1955; Aanonsen, 1964; Taylor, 1967; Taylor et. al., 1972). Sistnämnda data tolkas vanligen inte som argument för att Skiftarbete skall vara hälsofrämjande utan förmodas spegla en selektiv rekrytering till och en utslagning från denna typ av arbete. l de fall valfrihet föreligger undviker enligt denna tolkning personer med vacklande hälsa att söka befattningar innebärande skiftarbete. På motsvarande sätt förmodas anställda försöka lämna skiftarbetet och välja ständigt dagarbete, om ohälsa uppkommer under skiftarbetets gång och valmöjlighet föreligger. En jämförelse mellan sjukfrånvaron hos ständigt nattarbetande och ständigt dagarbetande visar högre frånvarosiffror hos de förstnämnda i fråga om alla diagnosgrupper (Walker och de la Mare, 1971). trots att man kunde vänta sig selektionseffekter av ovannämnda typ även i detta fall. l två undersökningar harjämförts dödligheten hos skiftarbetande och icke skiftarbetande. Thiis-Evensen (1949) fann att anställda som skiftarbetat i tio år eller mera snarast levde längre än ständigt dagarbetande. Taylor et. al. (1972) fann inga sådana skillnader, varken generellt eller efter en uppdelning i olika ålders- och diagnosgrupper. Även detta mått påverkas sannolikt av selektionsfenomen, och resultaten är därför mycket svåra att tolka (för en diskussion, se Åkerstedt och Fröberg, 1974).

8.2.2 Skiftarbete och mag-tarrnbesvär Ett antal undersökningar har ägnats specifika sjukdomar och symptom. Flertalet av dessa studier har avsett mag-rarmâkommor. Flertalet författare rapporterar att sådana besvär inklusive magsår är vanligare hos de skiftarbetande (Bruusgaard, 1949; Bonnevier, 1952; Wyatt och Marriott, 1953;

Thiis-Evensen, 1953; Andlauer, 1960; Åndersen.1960; Ensing, 1969;-West

seldijk, 1961; Brandt, 1969; Lesniok et al., 1970; Andersen, 1970). l en av dessa undersökningar (T hiis-Evensen, 1953) konstateras dock att flertalet haft magbesvären redan innan de började arbeta i skift, och i andra studier har inga skillnader i magsårsfrekvens kunnat påvisas mellan dag- och skiftarbetare (Loskant, 1957; Graf et al., 1958; Marliere, 1961). Ytterligare andra forskare har rapporterat en högre förekomst av magsår hos skiftarbetare med 2-skift jämfört med natt- eller roterande skift (Mott et al., 1965; Jörgensen, 1969).

8.2.3 Skiftarbete och nervösa besvär Nervösa besvär uppges i flera undersökningar (Bruusgaard, 1949; Bolinder et al., 1969; Andersen, 1970) förekomma i högre frekvens hos skiftarbetare

98 Psykosociala_lörhällanden. . . SO›U l976:3

än hos ständigt dagarbetande. En annan undersökning (Aanonsen, l°64) anger däremot ingen skillnad i frekvens mellan de båda grupperna. Ern svensk undersökning (Bolinder och Ohlström, 1971) demonstrerar högre mivåer av sjä/vskanad Stress i arbetet” vid arbete i 2- och 3-skift samt vid arbete på oregelbundna tider än vid ständigt dagarbete. Personer som ansåg att Skiftarbete var “stressframkallande” rapporterade också en högre föurekonst av psykosomatiska symptom än sådana som inte var av denna uppfattn.ng.

8.2.4 Tolkningssvårigheter p. g. a. Selektionsfenomen Sambandet mellan arbetstidens förläggning och förekomst av ohälsa har alltså inte blivit tillfredsställande belyst. Trots motsägande uppgifter föreligger dock visst Stöd för antagandet att besvär speciellt i mag-tarmkanalen är vanligare vid arbete i skift. Därav följer inte automatiskt att dessa besvär direkt eller indirekt/ramka/Iars av sådant arbete. även om detta självfallet är möjligt. Tolkningen försvåras av att vissa arbetsförhållanden attraherar respektive stöter bort och/eller Slår ut personer med anlag för, eller förekomst av. ohälsa. Bilden grumlas ytterligare av att hälsodata i ovan refererade undersökningar i vissa fall varit av ”objektiv natur, i andra fall utgått från den tillfrågades egna uppgifter och bedömningar. Dessa klasser av data kan inte utan vidare likställas. vilket ytterligare kan ha bidragit till de mot- Stridiga undersökningsresultaten.

8.2.5 Mellanliggande variabler; circadiana rytmer En betydande svaghet i det stora flertalet av alla tillgängliga Studier har varit att olika indikatorer på ohälsa direkt relaterats till förekomst respektive frånvaro av Skiftarbete uran att mellanliggande mekanismer registrerats (t. ex. störd produktion av gastrin och magsaft som förstadium till magsår: ökad binjurehormon- och fetthalt i blodet som förstadium till vissa hjärtsjukdomar). Påvisande av förekomsten av sådana reaktioner med känd eller förmodad relevans för olika sjukdomars patogenes (uppkomstmekanism) vid exposition för Skiftarbete Skulle givetvis vara ett Starkt indicium på att ett orsakssamband verkligen föreligger. Ett sådant samband kan vara direkt men också indirekt, dvs. sammanhänga med till Skiftarbete kopplade sekundära förändringar i livsföringen. En stor del av diskussionen på hithörande område har ägnats tänkbar störande inverkan av Skiftarbete på biologiska och psykosociala dygnsryrmer. En lång rad fysiologiska och psykologiska funktioner uppvisar mer eller mindre markerade, regelbundna variationer över dygnets timmar. Dessa circadiana (av circa dies = ungefär ett dygn) variationer står i god överensstämmelse med de flesta människors dygnsvanor. dvs. vanligen att arbeta på dagtid och sova på natten. Frågan har nu varit - vilken inverkan Skiftarbete m. m. har på dessa rytmer, innefattande vilka rytmer som påverkas resp. inte påverkas, hur mycket och när, samt - vilka effekter detta sekundärt kan leda till vad beträffar hälsa och välbefmnande. Det bör här framhållas att eventuella inverkningar av Skiftarbete på cir-

Psykosociala jörhâllanden. . . 99

cadiana rytmer saknar intresse i här aktuella sammanhang i den mån dessa effekter inte utgör mekanismer - eller prediktorer - för uppkomst av störningar i hälsa, välbefinnande eller social funktion. Det räcker sålunda inte med att visa att den circadiana rytmen för en eller annan funktion påverkas. Den avgörande frågan är om denna påverkan i sin tur har nâgra skadliga, obøhzlg/Lqa eller i andra avseenden oönskade (ft/akter. Sistnämnda led i resonemanget har varit föremål för många spekulationer, men såvitt bekant har inga data hittills kunnat anföras utvisande att sådana effekter verkligen förekommer. Flertalet undersökningar har koncentrerat sig på den första länken i nyssnämnda resonemang, alltså huruvida Skiftarbete påverkar olika funktioners circadiana rytm. Härtill kommer att flertalet av dessa studier ägnats en för mätning visserligen lätt tillgänglig men från mekanismsynpunkt mindre intressant variabel, nämligen kroppstemperaturen. Inte heller ifråga om denna föreligger entydiga resultat. Vissa forskare har rapporterat tendenser till en inverterad temperaturrytm vid övergång till nattarbete, dvs. den ”normalt” inträdande temperatursänkningen nattetid inträffari stället under dygnets ljusa timmar (Gibson, 1905; Toulouse och Pieron, 1907; Sharp, 1961). Andra forskare finner endast en svag tendens till fasförskjutning (Teleky, 1943; Bonjer, 1960), en utflackning av dygnsrytmkurvan (Van Loon, 1963), en partiell anpassning (Colquhoun et al., 1969) eller ingen förändring alls (Rutenfranz, 1967; Rutenfranz et al., 1969; Pawlowska-Skyba et al., 1968; Migeon et al., 1956). Data rörande inverkan av Skiftarbete på andra kroppsfunktioner är ännu mer knapphändiga. Vid ständigt nattarbete uppkommer en klar fasförskjutning i binjurebarksfunktionen i förhållande till vad man finner vid dagarbete. Vid roterande skift med månatliga byten konstaterades däremot ingen förändring och i vissa fall ingen signifikant dygnsrytm allas (Conroy et al., 1970). Ett ytterligare problem har att göra med vilka av de skiftberoende miljöfaktorerna som är av särskild betydelse som “tidgivare”. Tänkbart är att de fysiologiska dygnsrytmerna kunde hållas tämligen konstanta även om bara någon eller några av dessa ”tidgivare” konstanthölls trots att skiftbyte ägt rum. Det är troligt att vissa kroppsfunktioner snabbt anpassar sig till de nya tidmiljökraven vid ett skiftbyte, medan andra kroppsfunktioners dygnsrytm förblir oförändrad eller först efter en längre tid synkroniseras med de förstnämndas. Teoretiskt kunde effekten härav tänkas bli att kroppens olika funktioner dyssynkroniseras, alltså rubbas i sin inbördes samordning och balans, eventuellt med sjukdomsframkallande eller andra ogynnsamma effekter som följd.

8.2.6 Föränderlighet, anpassningskrav och hälsa

Det är vidare tänkbart att Skiftarbete skulle vara stress- och därmed sjukdomsframkallande på grund av att varje ski/time exponerar organismen för ett anpassningskrav, på vilket organismen reagerar enligt sitt tidigare beskrivna fylogenetiskt gamla fysiologiska mönster, nämligen med stress. Detta kan förmodas medföra en påskyndad förslitning i organismen och därmed på sikt en ökning av sjukligheten i olika sjukdomar (se nedan).

100 . .

Psykosocialajförhâllanden.

Det bör dock betonas att bådahär nämnda hypoteser ännu så länge ingenting annat är än just hypoteser. Såväl den inledande allmänna diskussionen rörande stressframkallande som sistnämnda hypoteser om tänkbara effekter av de miljöförändringar ständigt återkommande skiftbytena bygger på sannolikheten av

- aktiverar att varje miljöforändring organismens stereotypa fysiologiska anpassningsreaktioner, nämligen stress, samt - och på sikt blir att organismen har en begränsad anpassningskapacitet utsatt för ”forslitning”.

En konsekvens av ett sådant samband borde vara att grupper som utsatts för en hög föränderligher i miljön (inkl. arbetsmiljön) borde uppvisa högre sjuklighet än grupper med stabilare miljöförhållanden. Detta visar sig stämma med empiriska data. Med hjälp av en skattningsskala (life change unit scale) har på senare år i ett flertal undersökningar kunnat kvantiñeras föri olika gruppers livssituation (en kritisk översikt lämnas av änderligheten Cleary, 1974). 1 såväl retro- som prospektiva studier har kunnat vtisas en hos i livssituationen, där-

ökad sjuklighet grupper med hög foränderlighet

ibland i arbetssituationen (jfr. Theorell, 1970; Theorell och Rahe. 1971; Rahe och Paasikivi, 1971; Rahe och Lind, 1971; Rahe, 1972 och 1974). Dessa utgör underlag för medicinska argument till förmån undersökningsresultat for en ”lagom” förändringstakt t. ex. i arbetsmiljön (men får givetvis vägas mot argument av annat slag, som kan tala för en bibehållen snabb eller t. o. m. ytterligare påskyndad förändringstakt). De är därutöver av intresse som stöd för ovan nämnda hypotes om Skiftarbete, förslitning och sjuklighet.

8.2.7 Skiftarbete och sömnstörningar

Frågan om sömn och sömnbrist vid Skiftarbete har anknytning såväl till dygnsrytmproblematiken som - eventuellt - till skiftarbetets möjliga hälsoskadande effekter. Den forsta frågan i detta sammanhang är i vad mån och i så fall på vad sätt olika slags Skiftarbete medför sömnstörningar av kvantitativ och/eller kvalitativ natur. Den logiska följdfrågan är i vad mån Sådana Störningar, om de kan påvisas, är av betydelse för individens hälsa. Föga är nämligen känt om effekterna av en partie/l, ackumu/erad sömnbrist på prestationsförmåga och hälsa. Huvuddelen av den experimentella forskningen över sömnbrist har begränsad relevans, eftersom den gäller total, akut sömnbrist (jfr. Levi, l966b och 1972) och inte partiell, långvarig Sådan. Även om sömnbristen inte skulle visa sig ha direkt hälsoskadande effekter (via Sjukdomsframkallande fysiologiska mekanismer och/eller genom ökad risk for olycksfall), förtjänar den att uppmärksammas i här aktuellt sammanhang, emedan den av flertalet människorju upplevs som klart obehaglig. Brist på sömn eller dålig sömnkvalitet vid Skiftarbete kan bl. a. tänkas bero på (a) svårigheter med synkronisering av dygnsrytmer i olika funktioner och deras anpassning till miljökraven, (b) exposition för störande ljud eller ljus, och (c) att familjeliv eller andra aktiviteter får gå före sömnen (Jörgenson, 1969; Wedderburn, 1972). I ett flertal studier har klagomål betr. sömnproblem framkommit och framstår som ett av de viktigaste skälen för de tillfrågade att vilja sluta med Skiftarbete (Bruusgaard, 1949; Aanonsen, 1964). Mängden sömn per dygn efter nattskift har i ett flertal undersökningar visat sig ligga

. . Psykosociala förhållanden. 101

kring i medeltal 6 timmar eller mindre och svårigheten att få tillräcklig sömn är ett av huvudresultaten i ett avsevärt antal undersökningar över effekterna av Skiftarbete (Wyatt, 1945b; Wyatt och Marriott, 1953; Cook, 1954; Aanonsen, 1964; Gavrilescu et al., 1966; Foret och Lantin, 1972; Häkkinen, 1969; Mott et al., 1965; Bolinder et al., 1969; Ulich, 1957; Mann och Hoffman, 1960; Andersen, 1970; Moriaka, 1969; Walker, 1966; Coillot, 1959).

8.2.8 Skiftarbete och sociala aktiviteter Som redan framhållits kan arbete i skift teoretiskt tänkas leda till en konflikt mellan miljöns krav och organismens fömiåga att till dessa krav anpassa sina biologiska dygnsrytmer. På motsvarande sätt kan Skiftarbete tänkas leda till konflikter mellan individens behov i olika avseenden och av skiftarbetet föranledda sociala dygnsrytmer. Chadwick-Jones (1967) påvisade i sin undersökning av ett företag som övergick från en traditionell produktion till automatiserad tillverkning med kontinuerlig drift att kontinuerligt Skiftarbete gav upphov till betydande och besvärande förändringar i det sociala mönstret. Således klagade de anställda över att det nya systemet interfererade med deras sociala aktiviteter utanför arbetet, speciellt kontakter med arbetskamrater och tillfälle till föreningsliv. Även Mott et al. (1965) kunde konstatera att Skiftarbete klart påverkar sociala roller och aktiviteter. Sålunda fann de att arbete i eftemiiddagsskift gav upphov till svårigheter i fadeisrollen och med deltagande i hushållsarbetet. Arbete i nattskift medförde å andra sidan störningar i sexuella relationer, och roterande Skiftarbete gav ökade problem med alla här nämnda roller och aktiviteter. En dansk undersökning (Andersen, l970)visar att treskiftarbetares hustrur genomgående var otillfredsställda med de av makarnas arbetstider föranledda oregelbundenheterna i hushållsarbetet, med tvånget att ta hänsyn till mannens dagsömn under nattskiftsveckan och med de ökade svårigheterna till kontakt med maken. Veckan med eftermiddagsskift vållade det största avbräcket i familjelivet. Fritidsaktiviteter missgynnades och måste ofta uppges p. g. a. skiftarbetet. Liknande resultat rapporteras av Brown (1959) från omfattande intervjuer med skift- och nattarbetande.

8.3 Ackordslön Ackord och prestationslön är inga homogena begrepp. Det finns många slags prestationslöner. Skillnaden är stor mellan å ena sidan ett rakt eller progressivt ackord och å andra sidan en premielön, vars huvuddel är fast och vars rörliga del är liten och dessutom flackar av vid högre prestationsnivåer. Föga är känt om inverkan av olika slags prestationslöneformer på hälsa och välbefinnande (jfr. Levi, 1964 och 1972). Prestationslön har hävdats öka arbetsmotivationen, och på denna punkt föreligger en rikhaltig dokumentation. Mindre uppmärksammad är möjligheten att arbetsmotivationen på detta sätt kan pressas upp till en för individens hälsa och välbefinnande

102 . .

Psykosociala/örhâl/anden.

skadlig nivå. Lusten - eller tvånget - att tjäna mera pengar kan tillfälligt eller långvarigt förleda individen att arbeta hårdare än organismen tål och att ignorera psykiska och kroppsliga varningssignaler - t. ex. känsla av trötthet. nervösa besvär, funktionsrubbningar i olika organ och organsystem etc. (jfr Yoder, 1947; Marriott, 1957; Levi, 1972). En ytterligare effekt kan vara att den anställde för att öka produktionen och därmed förtjänsten överträder gällande säkerhetsbestämmelser och därmed ökar risken för yrkessjukdomar och olycksfall såväl för sig själv som för andra (t. ex. yrkeschaulförer som kör på ackord). Äldre eller handikappade arbetare med gruppackord kan vidare utsättas för ett socialt tryck från arbetskamraterna, och anställda med individuella ackord kan tänkas bli mindre benägna att hjälpa varandra. På dessa eller andra sätt har prestationslön angivits kunna leda till en av välbefinnandet och en motsvarande uppgång i “upplevd stress” nedgång (Guttormson och Smith, 1971; Ohlström, 1970; Bolinder och Ohlström, 1971). Industriarbetare med prestationslön, låg inkomstnivå och okvalificerade arbetsuppgifter, uppvisar relativt låg “mental hälsa” (Gardell, 1971). Det är dock oklart vilken roll just prestationslönen spelat i sammanhanget.

8.4 Bill/er Med buller menas allt icke önskvärt ljud. Dess betydelse som irritationsoch störningsframkallande faktor i arbetslivet är väl dokumenterad. Likaså är mycket känt om bullrets hörselskadande inverkan. Betydligt mindre är bekant om bullrets samband med kroppslig och psykisk hälsa (utöver vad som avser hörselfunktionen). l det följande lämnas en litteraturöversikt över sådana samband. Ett mycket stort antal undersökningar har klan demonstrerat inverkan av buller på olika nervösa och hormonella funktioner. Reaktioner i dessa leder i sin tur sekundärt till reaktioner i ett stort antal organ och organsystem. Effekterna beror dels på en direkt reflektorisk stimulation av hypothalamushypofyssystemet via hörselnerverna, dels utgör de (indirekta) fysiologiska ledsagefenomen till av bullret framkallade emotionella reaktioner. Förstnämnda slag av effekter uppkommer alltså även då den bullerexponerade inte känner sig störd eller ens är medveten om bullret (t. ex. vid sömn). Mera osäkert är underlaget för det påstådda sambandet mellan buller och sjukdom. I djurförsök har buller visserligen visats kunna framkalla mer eller mindre bestående rubbningar i olika kroppsfunktioner, se t. ex. Medoff och (1945), Yeakel et al. (1948), Rothlin et al. (1953). Bul- Bongiovanni lernivåerna i sådana studier har emellertid ofta varit extremt höga, och olika djurarters känslighet för buller skiljer sig därtill ganska mycket från människans. Visst stöd för att sjukdomsframkallande effekter faktiskt förekommer finner vi i epidemiologiska studier. Cohen (1973) jämförde sjukledigheten under 5 år hos två grupper arbetare om 500 personer i varje, den ena med arbete i mycket bullrig miljö, den andra i mindre bullrig. De bullerexponerade arbetarna uppvisade en högre allmän sjuklighet, sjukfrånvaro och olycksfallsfrekvens. Den ökade sjukligheten avsåg bl. a. muskelsymptom samt störningar i hjärt-kärl- och mag-tarmsystemet. Ratner et al. (1963) kom

Psykosociala förhållanden. . . 103

till liknande resultat och rapporterar bl. a. en ökad förekomst av högt blodtryck hos de bullerexponerade. Liknande slutsatser av sina resp. undersökningar drar även Mjasnikov (1960) samt Andriukin (1961). Sistnämnda forskargrupp framhåller dock att tydliga effekter uppkommer först efter 8 års bullerexposition, med en fortsatt ökning intill 13 års expositionstid. Funktionella hjärtbesvär med bl. a. rytmrubbningar uppges vara vanligare hos anställda i bullriga miljöer (Jansen, 1962; Shatalov et al., 1962). Resultaten bestyrks av Andrukovich (1965), Strakhov (1966) och Jerkova och Kremarova (1965), vilka dessutom även rapporterar högre förekomst av magsår. Vad beträffar psykiatriska sjukdomar tycks ett positivt samband föreligga mellan bullerexposition och mer eller mindre diffusa “neurotiska” besvär, se t. ex. Davis (1958), Dumkina (1970) och Abey-Wickrama et. al. (1969). 1 sin diskussion av dessa och andra studier anför Lader (1971) att långvarig exposition för relativt kraftigt buller kan försämra den psykiska hälsan hos redan ijörväg ångestfyllda och neurotiska personer men knappast hos andra. En ytterligare aspekt på problematiken ges av Jansen (1959), som förutom funktionsstörningar i organismen hos bullerexponerade arbetare även rapporterar en högre frekvens av sociala konflikter, se vidare Nitschkoff och

Kriwizkaja(l968),Kryter(1970).Borsky(1971).Welch och Welch(1970),Glass

och Singer(1972)och Carlestam et al. (1974). Alla dessa resultat måste dock tolkas med försiktighet. Arbetsmiljöer med hög bullernivå kan mycket väl ha andra negativa karakteristika, och även för här aktuella grupper av anställda kan föreligga olika selektionsfenomen.

8.5 Sammanfattande synpunkter pá arbetsmiljö och sjukdom

Relativt litet är känt om orsakerna till psykiatriska och psykosomatiska sjukdomar. Det förefaller dock klart att ett och samma sjukdomstillstånd kan ha flera olika orsaker, som dessutom kan samverka i varierande kombinationer (plurikausalitet). Att i varje enskilt fall identifiera de specifika psykosociala potentiellt sjukdomsframkallande arbetsmiljöfaktorerna är vanligen ogörligt. Detta hindrar inte att det förefaller som mycket sannolikt,

att befattningshavare i yrken, i vilka de anställda ofta utsätts för psykiska

påfrestningar, t. ex. med alltför stort ansvar och ofta återkommande konflikter. uppvisar en högre sjuklighet, t. ex. i högt blodtryck -jämför Rozwadowska-Dowzenko et al. (1956). Mjasnikov (1961), Hamr (1956) och Aleksandrow (1967). En diskussion av problematiken återfinns i Levi och Kagan (1971). Levi (1971 och 1972). Bronner och Levi (1973). Kagan och Levi (1974). och Levi (1975b).

9 studier -

Egna av stress i arbetslivet en översikt

9.1 Målsättning och metoder

Sedan 1959 har vid Karolinska institutets laboratorium för klinisk stressforskning (sedan dec. 1973 även WHO:s psykosociala forskningscentrum) genomförts studier av den mänskliga organismens reaktioner på psykosociala stimuli. Huvudintresset har ägnats sådana reaktioner om vilka man vet

104 Psykosocialaförhâllanden. . .

eller förmodar att de kan utgöra sjukdomsframkallande mekanismer vid uppkomsten av olika - främst psykosomatiska sjukdomstillstånd. l studierna från första hälften av 60-talet har olika arbetsmiljöförhållanden och arbetsuppgifter som regel simulerats i laboratoriemiljö. På senare år har studierna i stället såvitt möjligt genomförts i den faktiska, verkliga arbetssituationen, dvs. på arbetsplatserna. Studierna har bl. a. avsett den mänskliga organismens reaktioner på olika slags arbete under tidstryck och störningar, i 3-skift, med prestationslön, vid line eller löpande band, eller i kontorslandskap. Forskningsstrategin har inneburit att målinriktad forskning kombinerats med grundforskning. Samtidigt som för arbetsmarknadens parter väsentligt kunskapsstoff framtagits, har i samma undersökningar även studerats olika grundvetenskapliga frågeställningar rörande vilka kroppsfunktioner (t. ex. endokrina och immunologiska) som påverkas vid olika miljöexpositioner och vilken betydelse detta mer generellt kan ha för organismens hälsa och välbefinnande.

9.2 Medicinska och psykojysiologiska aspekter l serier av undersökningar har påvisats att ”stresshormonerna” adrenalin och noradrenalin frigörs och utsöndras i ökad mängd redan vid relativt kortvariga och vardagliga påfrestningar av psykosocial natur (se översikt i Levi, 1972). l-los vissa individer blir ökningarna av dessa biologiskt mycket aktiva hormoner mycket betydande. Om expositionen fortsätter. inträder en fortlöpande ökning av utsöndringsnivån. Det är bekant att nämnda hormoner ingriper i praktiskt taget alla skeenden i organismen. Bl. a. förbereder de organismen för muskelarbete, t. ex. kamp eller flykt (jfr. tidigare resonemang om stressbegreppet). Noradrenalinet har som en av sina funktioner att reglera utilödet ur en av organismens ”bränsletankar, nämligen fettväven. En serie studier har därför inriktats på fettomsättningen vid exposition för simulerat arbete (Carlson et al. 1968 och 1972). l överensstämmelse med uppställda hypoteser kunde visas att halten i blodet av fria fettsyror steg nästan momentant, följt av en sekundär stegring av triglycerider och kolesterol. Medverkande i dessa skeenden är även binjurebarkens och sköIdkörte/ns hormoner. Även dessa har visats stiga vid exposition for stimulerat arbete. l vissa fall var ökningarna mycket betydande till nivåer klart ovanför övre normalgränsen (Levi, 1966b; Johansson et al. 1970; Levi, 1972). Reaktionerna var av övergående natur. Även EK G-jörändringar - markanta men av övergående natur - och iförändringar i de mekanismer som styr blodets Ievringsbenägenhet inträffade (Levi och Kagan, 1971). I nyligen genomförda studier konstaterades reaktioner i immunologiska mekanismer, alltså i skeenden som möjligen har betydelse för organismens infektionsförsvar (Palmblad et al., 1973 och 1974). I såväl psykiska som kroppsliga funktioner kunde påvisas utpräglzade dygnstytmer (circadiana rytmer). Psykiska och fysiologiska funktioner upp-

visade en samvariation. l vissa fall förelåg en fasförskjutning mellan olika

funktioners dygnsrytmer. Även i psykiska och fysiologiska reaktioner på psykosociala stimuli kunde signifikanta psykofysiologiska samband påvisas. Sammanfattningsvis kan konstateras att en lång rad kroppsfunktioner viisat

Psykosociala/örhâllanden. . . 105

sig vara påverkbara av förhållandevis vardagliga psykosociala och/ eller sammansatta miljöstimuli av ett slag, som karakteriserar många arbetsmiljöer. Av etiska skäl har det givetvis varit uteslutet att driva expositionerna ens tillnärmelsevis så långt att sjukdom framkallats hos försökspersonerna. Emellertid kan de konstaterade reaktionerna sammanställas med data från djurexperimentella studier, med dagens vetande om olika sjukdomars uppkomstmekanismer samt med vad som framkommit i epidemiologiska studier av sjukdomars förekomst i olika yrken och miljöer. Denna sammantagna information talar starkt för att psykosociala faktorer i arbetsmiljön verkligen kan verka sjukdomsframkallande, speciellt under inflytande av andra interagerande negativa miljöfaktorer och hos personer med för sjuklighet disponerande arvsanlag. Omvänt kan gynnsamma miljöfaktorer av här aktuellt

slag förmodligen verka hälsofrämjande och med säkerhet förbättrande på

individens livskvalitet (jfr Levi och Andersson, 1974).

9.3 Praktiska arbetslivsaspekter Som exempel på Mai/inriktade forskningsresultat från samma studier kan nämnas följande. Akut införande av starkt progressiv ackordslön (Levi, 1964 och 1972) visade sig i kontidsförsök medföra en markant ökning av mängden utfört arbete utan att felprocenten påverkades nämnvän. Prestationsökningen ledsagades emellertid också av en klar ökning i psykiska och kroppsliga obehagsreaktioner och av betydande ökningar i utsöndringen av “stresshormonerna” adrenalin och noradrenalin. I en därpå följande undersökning, i vilken expositions- och observationstiderna var mycket längre och prestationslönen av premielönetyp (vars rörliga del var liten och flackade av vid högre prestationsnivåer), var “stresseffekterna” däremot relativt obetydliga. Även om sådana data givetvis inte kan anföras som bevis på ackordslönens skadlighet eller oskadlighet, har de bidragit med nytt stoff till och stimulerat debatten om prestationslön. l en annan undersökning (Fröberg et al., 1971) kunde visas, att byte av arbetsmiljö från cellkontor till kontorslandskap (men inte i motsatt riktning) ledsagades av ökade trötthetsskattningar och högre adrenalinutsöndringsnivåer. Sistnämnda reaktion fanns kvar en vecka men inte åtta veckor efter miljöbytet, då en tillvänjning uppenbarligen hunnit ske. De förhöjda trötthetsskattningarna kvarstod dock. 1 en undersökningsserie (se bl. a. Levi, 1972; Fröberg, 1974) visades att nattarbete hos personer, som är vana vid arbete på dagtid, ledsagades av markanta nedgångar i prestationsnivå och adrenalinutsöndring timmarna strax efter midnatt (Fröberg et. al. 1972). Vid skifrarbete konstaterades vid skiftbyte från förmiddags- till nattskift (3-skiftarbete) en begynnande anpassning under loppet av skiftveckan av den ”biologiska klockan” till de ändrade arbetstidsförhållandena. En skiftvecka visade sig dock vara en alltför kort tid för att anpassningen skulle hinna bli komplett, dvs. medförande en 8-timmars fasförskjutning av de psykiska och fysiologiska dygnsrytmerna. l en nyligen genomförd experimentell 8-veckors fáltstudie av kroppsliga,

psykiska och sociala effekter av ändringar i arbetstidens förläggning (Åker-

106 . .

Psykosocia/a_förhâllanden.

stedt och Fröberg, 1974) undersöktes ständigt dagarbetande banreparatörer, som under tre av dessa veckor fick sin arbetstid ändrad till ständigt nattarbete. Hittills framkomna resultat visar bl. a. att inverteringen i social dygnsrytm markant påverkade dygnsrytmerna ifråga om adrenalinutsöndring, muntemperatur och vakenhetsskattningar, dock utan att invertering inträdde även i dessa och därmed full anpassning mellan sociala och biologiska dygnsrytmer. I relation till kraven från de sociala dygnsrytmerna (krav på vakenhet nattetid, sömn dagtid) förblev dagvärdena förhöjda (sömnstörningar?) och nattvärdena sänkta (nedsatt vakenhet? ökad olycksfallsrisk?), övergången från dag- till nattarbete ledsagades av en signifikant ökning av adrenalinutsöndring per dygn samt höjningar i halten i blodet av kolesterol, glykos och urinsyra (ökad stress?), medan övergång från natt- till dagarbete resulterade i sänkningar i samma variabler. Dessa resultat har bidragit till ett ifrågasättande av nuvarande 3-skiftsystem samt till fortsatta praktiska prov och forskning rörande nya skiftmodeller. Exposition för betydande bul/ernivâermpp till 94-dB-C) under en arbetsdag visade sig ha endast obetydliga effekter på självskattade obehag och utsöndring av ”stresshormoner” (Carlestam et al., 1974). Resultaten illustrerar sannolikt att det avgörande för sådana reaktioner är den Iota/a situationen på arbetsplatsen (som i detta fall var mycket positiv), i vilken bullret i detta fall bara varen liten del med ringa penetrans. Mycket väl genomförda undersökningar med besläktade resultat har rapporterats av en experimentalpsykologisk forskargrupp vid Stockholms universitet under ledning av professor Marianne Frankenhaeuser. Dessa och andra i detta sammanhang relevanta resultat finns redovisade bl.a. i en serie symposievolymer (Levi 1971, 1975a och b). Ovannämnda studier ha visat att arbetslivets psykosociala problem kan studeras under kontrollerade förhållanden och med en kombination av fysiologisk, psykologisk och sociologisk metodik, och att resultaten talar för att psykosociala faktorer i arbetsmiljön markant kan påverka kroppsliga, psykiska och sociala funktioner med störningar i hälsa och välbeñnnande som följd.

-

10 Att bota och förebygga på olika plan

10.1 A tr åtgärda symptomen

Dagens medicinska handlande har sin huvudinriktning på ingrepp i sjukdomsframkallande mekanismer (dvs. “högriskreaktioner”), vanligen först sedan funktionsrubbningar eller strukturskador redan uppkommit. Om arbetssituationen t.ex. framkallat magkatarr eller magsår, ingriper vi med saltsyraneutraliserande medel och med farmaka, som hämmar det ökade impulsflödet från hjärnan till magsäck och tolvñngertarm. Om rädslan för att bli ”friställd” framkallar attacker av hjärtklappning. blockerar vi impulsflödet från hjärnan till hjärtat med s. k. adrenerga beta-receptorüockare,

Psykosocia/a förhållanden. . . 107

eller vi ingriper i hjärnprocesserna med ångestmotverkande farmaka. Dessa metoder på mekanismplanet är svåra att undvara och skall på intet sätt nedvärderas, speciellt när en funktionsrubbning redan föreligger. Viktigt är emellertid att inte bara terapeutiska utan även profylaktiska (förebyggande) åtgärder sätts in, och det inte bara på mekanismplanet utan även på andra plan.

10.2 Att åtgärda orsakerna

Kan man t. ex. förändra (dvs. förbättra) vår totala arbetsmiljö? Kan man ändra vår upplevelse av denna miljö i positiv riktning t. ex. genom att ge oss mer realistiska förväntningar? Kan det ”psykobiologiska programmet” påverkas i gynnsam riktning så att den sjukdomsframkallande reaktionsbenägenheten avtar, t. ex. kanske med fysisk träning, olika avspänningstekniker, sunda kost- och sömnvanor etc? lngreppen i mekanismerna med farmaka har redan nämnts. Kanske dessa kunde kompletteras med psykoterapi? Rådgivning? Hjälp till Självhjälp med konfliktlösning och problemhantering (coping)? Tillfälle att tala ut med någon, som ger sig tid att lyssna? Vore det inte värt att söka stämma i bäcken i stället för i ån, dvs. att spåra upp och på ett tidigt stadium behandla olika sjukdomars förstadier? Kan man, genom att göra miljön utanför arbetslivet mer optimal, öka motståndskraften mot eller på annat sätt kompensera sådana påfrestningar i arbetslivet, som trots allt inte kan undvikas? Kan man skona de speciellt känsliga, genom att försöka få “rätt man på rätt plats” även ur stressynpunkt?

10.3 Fyra huvudprinciper för en optimal miljö- och människovârd En optimal miljö- och människovârd, terapeutisk såväl som profylaktisk, utgår från - man tar ilika mån till och en helhetssyn på människan, dvs. hänsyn väger samman kroppsliga, psykiska, sociala och ekonomiska aspekter; - en ekologisk ett hänsynstagande till hela individen i hela strategLaIltså miljön (fysikalisk, kemisk, psykosocial), och till interaktionerna och dynamiken i det komplicerade systemet; - av effekterna en cybernetisk strategi, med kontinuerlig utvärdering (kroppsligt, psykiskt, socialt och ekonomiskt) av olika arbetsmiljöer och av ändringar i dessa, och med en kontinuerlig omgestaltning av arbetsmiljön utifrån dessa erfarenheter; - en demokratisk strategi, som ger den enskilda individen största möjliga inflytande över den egna situationen och direkta, välfungerande kommunikationskanaler till resp. beslutsfattare.

11 Psykosocialt arbetarskydd redan nu?

11.1 Räcker det med mera f0rskning?

Som framgår av det redan sagda är dagens kunnande fortfarande klart otillräckligt för en vetenskapligt grundad psykosocial profylax, bl. a. med inriktning på arbetslivet och dess olika miljöer. Vi har svårt att med rimlig

108 Psykosociala förhållanden. . . SOU 196:3

grad av säkerhet förutsäga vilka miljöpåverkningar av psykosocial natur som kommer att skada hälsan, vilka ”biverkningar” välmenta men oprövade socialpolitiska reformer kan få, vilka individer som kommer att drabbas. och på vad sätt (jfr Levi, 1974). En logisk följd av vad som sagts kan förefalla att vara att vi kunde nöja oss med att kräva ”mera forskning”. Uppenbart är dock att politikerna/beslutsfattarna inte kan och inte kommer att vänta på sådan forskning, hur befogad den än må vara. De måste fatta sina beslut ändå. Arbetslivet kommer Förmodligen också i framtiden att genomgå en allt snabbare förändring, som bara delvis kommer att följa beslutsfattarnas planritningar. Läkarnas och beteendevetamas synpunkter på utformningen av arbetsmiljön och arbetsprocesserna och på deras anpassning till den mänskliga organismens biologiska och psykologiska förmåga och behov kommer förmodligen också i framtiden att pareras med lönsamhetsresonemang eller med påpekanden om att dessa storheter fortfarande är svåra att definiera och ännu svårare att precisera, mäta och åtgärda i det enskilda fallet.

11.2 Koppling mellan forskning och socialpolitik: ett självkorrigerande system Betyder detta att psykosocialt arbetarskydd måste förbli en utopi? Svaret är trots allt nej. Strategin kunde nämligen vara att kombinera varje mer betydande socialpolitisk åtgärd, varje väsentlig ändring i arbetsmiljö eller arbetsprocesser, varje nytt handlingprogram i personalpolitiken, som alltså ända kommer till stånd, med utvärderande, tvärvetenskaplig, longi- _ tudinell forskning. Detta skulle göra det möjligt för oss att lära av misstag såväl som av positiva utfall. Detta skulle göra det möjligt att väga samman gynnsamma utfall, t. ex. ekonomiska, med ogynnsamma, t. ex. medicinska och/eller psykologiska. Beslutsfattarna skulle förses med en bättre idébank och ett bättre beslutsunderlag jör nästa åtgärd, och hela systemet skulle fungera mer optimalt, nämligen cybernetiskt, självkorrigerande. Detta får givetvis aldrig utgå bara från exklusivt medicinska överväganden. Om det t. ex. skulle visa sig att Skiftarbete framkallar sömnstömingar och magbesvär, kan vi för den skull inte utan vidare eliminera allt Skiftarbete. Vi måste fråga oss om nämnda effekter uppkommer hos alla eller bara hos högriskgrupper. Vi måste fråga oss om vi är beredda att betala för ökad hälsa för en kategori med sämre service åt andra kategorier och eventuellt sänkt välstånd för kollektivet. Svaret kan mycket väl vara ja, men detta är politiska frågor, värde- och avvägningsfrågor i vilka ingår en betydande medicinsk komponent. Den måste dock konkurrera med psykologiska, sociala och ekonomiska komponenter. Låt oss ta en analogi. Vi vet exempelvis en hel del om tobakens och alkoholens medicinska skadeverkningar. Trots detta tvekar de flesta av oss att införa ett generellt förbud mot tobaks- och alkoholkonsumtion, eftersom detta skulle medföra negativa effekter utifrån andra värdenormer. Avgörandena måste alltså ske genom politiska beslut. Men forskningen kan förse beslutsfattarna med ett bättre beslutsunderlag.

. .

Psykosociala/örhâllanden. 109

11.3 En procent till utvärdering

När försvaret utvecklar ett nytt vapensystem, ägnas vanligen en rimlig andel av utvecklingskostnaderna en utvärdering av människans funktion i detta system. Kunde man inte, utan några jämförelser i övrigt, på motsvarande sätt anslå någon liten procent av social- och arbetsmiljöbudgeten åt utvärderande forskning rörande social- och arbetsmarknadspolitiska åtgärders inverkan på olika individers och gruppers hälsa och välbefinnande, och att låta samhällsförändring och forskning verka hand i hand? Vore det inte mödan värt att på detta sätt utvärdera exempelvis följande tänkbara åtgärder för en bättre arbetsmiljö, bättre trivsel och bättre hälsa: - Ändrad av/örtingsform (från rakt eller progressivt ackord till tid- eller premielön), ändrad _förläggning av arbetstid (dag, natt, olika skift, skiftcykelns längd) -- flexibilitet i fråga om arbetstidens förläggning, - förbättrad i arbetslivet inkl. bättre information feed-back, job ettlangetnent och job rotation (gynnsamt for understimulerade människor men kanske ogynnsamt for redan överstimulerade?) fördjupad /öretagsdemokrati (speciellt vad beträffar inflytande över den egna närmiljön och arbetssituationen), - mindre enheter med eget produktionsansvar, - förbättrad social service (t. ex. vad beträffar barnpassning, närbutiker, social rådgivning), - förbättrad medicinsk service (riktade hälsokontroller. foretagsläkaren som “familjedoktor), w förbättrad rolldefinition på arbetsplatsen, kompletterande roller för bättre och/eller alternativ behovstillfredsställelse, ökad trygghet, inkl. bättre anpassning mellan arbetsmiljöns och individens förmåga och behov, ökat medbotgarengagemang i människovården, med decentralisering ned till gräsrotsnivån av de enklaste hjälpinsatserna (t. ex. kvarterssamariter, psykosociala och medicinska “barf0taläkare efter kinesisk modell, och utbyggnad av distrikts- och företagssköterskeorganisationen).

Ingen av dessa åtgärder (eller av några andra) innebär en patentlösning på problemen. Patentlösningar existerar över huvud taget inte. Vad som är bra i ett avseende för en individ behöver inte vara det i ett annat avseende och/eller for en annan. Det saken gäller är att finna ut vad som är bra (och dåligt) för vem, på vilket sätt, när, och under vilka förhållanden. Givetvis knyts sedan en del av intresset till faktorer, som är mer eller mindre generellt verksamma. Underlaget for de politiska kurskorrigeringama“ kunde komma dels från hälso- och sjukstatistiken, centralt och lokalt, dels från återkommande enkäter till representativa populationer, och slutligen genom en ständig registrering av psykosociala och fysikaliska riskfaktorer i miljön. Detta skulle ge oss det “early warning system” som skulle göra det möjligt att företa

nödvändiga ”kurskorrigeringaf” redan innan väsentliga skadeverkningar

uppstått.

110 . .

Psykosocia/a_förhâllanden.

12 Tänkbara områden för psykosocial arbetar-

skyddslagstiftning

12.1 Allmänt

Mycket av vad som anförts i det föregående lämpar sig inte for samhällelig

detaljreglering och/eller lagstiftning. Åtskilligt åtgärdas bättre i Förhandlingar

mellan arbetsmarknadens parter. centralt och/eller lokalt. Tänkbara områden för samhällsåtgärder finns dock också och anförs här som diskussionsunderlag.

1 2.2 Obligatorisk arbersledarurbildning För skötsel och vård av en maskinpark krävs idag en grundläggande teknisk utbildning och fortbildning. Motsvarande krav på kompetens är vida ovanligare för skötseln av det mänskliga materialet (utöver de rent personaladministrativa och effektivitetsaspekterna). Förslag: lagstiftning om obligatorisk grundläggande arbetsledarutbildning innefattande elementa ifråga om arbetsmiljö, skyddsfrågor, företagshälsovård samt arbetspsykologi och arbetssociologi för blivande arbetsledare på samtliga nivåer.

12.3 Arbetsmiljö och hälsosraristik För att kunna dra slutsatser om ogynnsamma - och gynnsamma - effekter av olika arbetsmiljöer krävs enhetligt utformat statistiskt underlag från olika branscher och större företag m. m. Statistiken bör innefatta dels olika fysikaliska, kemiska och psykosociala komponenter i arbetsmiljön, dels sjukligheten i olika psykiatriska. “psykosomatiska” och andra sjukdomar, men om möjligt även “positiv hälsa” och livskvalitet. Detta ger underlag för ett “early warning system, för en utvärdering av vidtagna åtgärder och för effektiva och tidiga motåtgärder mot negativa skeenden. Förslag: utarbetande av en enhetlig terminologi och nomenklatur. komplettering av den offentliga statistiken enligt ovan och sammanställning av arbetsmiljödata med hälsodata (jfr Key et al., 1973).

12.4 Speciella problem En rad miljöfaktorer av psykosocial natur kan åtgärdas i särskild ordning. Förslag: arbetarskyddslagstiftning avseende exempelvis mathållning och sömnmöjligheter för skiftarbetare. utformning av dessas arbetstidsschemata så att trötthet p. g. a. långvarigt arbete och p. g. a. tiden på dygnet inte inträffar samtidigt (t. ex. för Iångtradarchaufförer). social service och förkortad arbetstid för dubbelarbetande föräldrar, förbud mot ackordslön i yrken med hög olycksfallsrisk. Motsvarande åtgärder för andra kategorier. Goda modeller för åtgärder utgör förslagen om flexibel pensionsålder och möjlighet till mjuk övergång till pensionärstillvaron (pensionering på halvtid).

Psykosociala förhållanden. . . lll

12.5 lnrcgraz/(m mel/an skyz/dsverksa/n/wl, _/i›rerags/7ä/50vârd 00/1 facklig verksam/ler

En integrering bör ske mellan arbetarskyddsorganisationen, företagshälsovården och de Fackliga organisationerna. Skyddsombuden skall ha rätt att påfordra förhandlingar och/eller forskning rörande alla komponenter i arbetsmiljön. inklusive de psykosociala. Arbetsmiljöfonderna kan redan i dagsläget användas till förbättringar av den psykosociala arbetsmiljön. Detta bör framhållas tydligare - och exemplifieras - i kommande bestämmelser av motsvarande natur.

12.6 Forskning och utbildning i psykosocial arbetsmedicin

Utbildningsplanerna för blivande läkare, psykologer, sociologer och ergonomer kompletteras att innefatta psykosocial arbetsmedicin (förutom givetvis även de mer traditionella arbetarskyddsfrågorna). Forskarrekrytering och forskning med sådan närwrezrs/cap/Lq inriktning ges ökat stöd, bl. a. genom inrättande av högre forsknings- och undervisningstjänster _1:e/nensanzma /örjløra _lákulreter och ökad samundervisning. Ökad satsning bör även ske på nordiskt och internationellt forsknings- och utbildningssamarbete på här aktuella och besläktade områden, i överensstämmelse med Nordiska rådets rekommendation nr 5/1974, rekommendationer antagna vid de s. k. tekniska diskussionerna vid WHO:s 27:e generalförsamling (World Health Assembly, maj 1974) samt samma generalförsamlings enhälliga resolution om psykosociala faktorer och hälsa (WHA 27.53). I denna PM ingående litteraturgenomgång har gjorts i samarbete med psykologerna Jan Fröberg och Torbjörn Åkerstedt (Skiftarbete) byrådirektör Christer Sahlin (arbetsfrånvaro) samt 1:e forskningsingenjör Claes-Göran Karlsson (buller). Redovisad forskning vid Laboratoriet för klinisk stressforskning har utförts med stöd från bl.a. Arbetarskyddsfonden, Statens medicinska forskningsråd, Socialstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen. SIF. SAF och Metall. -

Referenser

Aanonsen, A.: Shift work and health. Oslo: Norwegian Monographs on Medical Science, 1964. Abey-Wickrama, I., Brook, M. F., Gattoni, F. E., and Herridge, C. F.: Mental-hospital admissions and aircraft noise. Lancet 1275-1 277, 1969. Aleksandrow, D.: Studies on the epidemiology of hypertension in Poland, in Stamler, J.. Stamler, R., and Pullman, l. N. (Eds.): The Epidemiology of Hypertension, Proceedings of an International Symposium, New York, p. 82, 1967. Andersen, J. E.: Følgeme of skifteholdsarbejde. Nordisk Medicin, 63:754-756, 1960. Andersen, J. E.: Treskiftsarbejde. Copenhagen: Socialforskningsinstituttet, 1970. Andlauer, F.: The effect of shift working on the worker”s health. European Productivity Agency. TU Information Bulletin, 29, 1960. Andriukin. A. A.: Influence ofsound stimulation on the development ofhypertension. Clinical and experimental results. Cor Vassa 32285-293, l96l.

112 . .

Psykosociala förhållanden.

Andrukovich, A. l.: Effect of industrial noise in winding and weaving factories on the arterial pressure in Operators of the machines. Gig.Tr.Zab0l. 9239-42, 1965. Basco, D.. Eyres, S., Glasser, J. and Roberts. D.: Epidemiologic analysis in school populations as a basis for change in school-nursing practice - Report of the second phase of a longitudinal study. Am. J. Public Health, 622491-497, 1972. University of Birmingham, 1951. Behrend, H.: Absence under full employment. Bolinder, E., Magnusson, E., Nyrén, L.: LO-medlemmamas subjektiva uppfattning om arbetsplatsens hälsorisker. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige, 1969. Bolinder, E. och Ohlström, B.: Stress på svenska arbetsplatser. Stockholm: Prisma. 1971. Bonjer, F. H.: Physiological aspects of shiftwork. Proc. lntern. Congr. Occup. Health, l3z848-849. 1960. Bonnevier, P.: Gesundheitliche Schäden durch Nachtarbeit. Ergebnisse einer dänischen Untersuchung. Ãrztl. Prax. 5:46:10, 1953. Borsky, P. N.: Theoretical framework of factors influencing human annoyance and complaint reactions to environmental noise. Working papers for the Fourth Karolinska Institute Symposium on Environmental Health, Stockholm, 1971. Brandt, A.: On the influence of various shift systems on the health of the workers. XVI lntern. Congr. on Occup. Health, 1969. Bronner, K. och Levi, L.: Stress i arbetslivet. Medicinska och psykologiska synpunkter på arbetslivets stress. Personaladministrativa rådet och Svenska lndustritjänstemannaförbundet, Stockholm, 1969, 1973 (andra upplagan). Brown, H. G.: Some effects of shift work on social and domestic life. Yorkshire Bulletin of Economic and Social Research Occasional Paper, 2, 1959. Bruusgaard. A.: Shiftworkers: recommendations on the shortening of working hours in certain occupations. Oslo: Ministry of Local Government and Labour, 1949. Caillot, R.: Consequences sociales du travail á feu continu. Economic et Humanisme, 122:62-72, 1959. Carlestam, G. and Levi, L.: Urban Conglomerates as Psychosocial Human Stressors. General Aspects, Swedish Trends, and Psychological and Medical lmplications. A contribution to the United Nations Conference on the Human Environment. Royal Ministries for Foreign Affairs and Agriculture, Stockholm 1971. 74 pp. Carlestam, G., Karlsson, C.-G. and Levi, L.: Stress and disease in response to exposure to noise - a review. ln Proceedings of the International Congress on Noise as a Public Health Problem, Dubrovnik, Yugoslavia, May 13-18, 1973, pp. 479-486. U. S. Government Printing Office, Washington, 1974. Carlson, L. A., Levi, L., and Orö, L.: Plasma lipids and urinary excretion of catecholamines in man during experimentally induced emotional stress, And their modification by nicotinic acid. Report No. l from the Laboratory for Clinical Stress Research, November 1967, Stockholm. Also published in: J. clin. Invest. 47:l795-1805, 1968. Carlson, L. A., Levi, L., and Orö, L.: Stressor-induced changes in plasma lipids, and urinary excretion of catecholamines, and their modiñcation by nicotinic acid. ln: Levi, L. (ed): Stress and Distress in Response to Psychosocial Stimuli. Laboratory and Real Life Studies on Sympatho-adrenomedullary and Related Reactions. Acta Med. Scand. Suppl. 528, 1972, pp. 91-105. Also published by Pergamm Press, Oxford, 1972 (international Series of Monographs in Experimental Psjrchology, volume 17). J.: Shift-working: Physiological effects and social behavbur. Brit. Chadwick-Jones, J. Ind. Relations, 5:237-243, 1967. Cleary, P. J.: Life events and disease: a review of methodology and findings. Report No. 37 from the Laboratory for Clinical Stress Research, Stockholm, November, 1974.

Psykosociala förhållanden. . . 113

Cohen, A.: Industrial noise and medical absence. and accident record data on exposed workers. Proceedings of the lnt. Congress on Noise as a Public Problem, Dubrovnic, Yugoslavia, May 13-18, 1973, pp. 441-453. Colquhoun, W. P., Blake, M. J. F., and Edwards. R. S.: Experimental studies ofshiftwork 11: Stabilized 12-hour shift systems. Ergonomics, l2:6:865-882, 1969. Conroy, R. l. W. L., Elliott, A. L., and Mills, J. N.: Circadian excretory rhythms in night workers. Brit. J. Ind. Med., 27:356-363, 1970. Conroy, R. l. W. L., Elliott. A. L.. and Mills, J. N.: Circadian rhythms in plasma concentration of ll-hydroxycorticosteroids in men working on night shift and in permanent night workers. Brit. J. lnd. Med., 272170-174, 1970. Cook. F. P.: Shiftwork, London: Institute of Personnel Management, 1954. Davis. H.: Auditory and non-auditory effects of high intensity noise. Project Anchin. Final Report. Joint Project 130199 Subtask 1. Report No. 7. Central Institute for the Deaf and U. S. Naval School of Aviation Medicine, Pensacola. Florida, 1958. Dumkina. G. Z.: Some clinico-physiological investigations made in workers exposed to the effects of stable noise. ln: Welch and Welch (eds.): Physiological Effects of Noise, Plenum Press, New York-London, p. 346, 1970. Ensing, H.: Occupational aspects of peptic ulcer. T. Soc. Geneesk., 47:6:78-86, 1969. Foret, J. and Lantin, G.: The sleep of train drivers: An example of the effects of irregular work schedules on sleep. 1n:Colquhoun (ed): Aspects of Human Effciency. London: English Universities Press, 1972. Froggatt, P.: Short-term absence from industry. 11. Tempral variation and inter-association with other recorded factors. Brit. J. lndustr. Med., 272211-224, l970a. Frogatt, P.: Short-tenn absence from industry. I. Literature, deñnitions, data, and the effect of age and length of service. Brit. J. lndustr. Med., 272199-210, l970b. Froggatt, P.: Short-term absence from industry. lll. The inference of proneness and search for causes. Brit. J. lndustr. Med., 272297-312, l970c. Fröberg. J.. Karlsson, C.-G.. Levi, L.. Lidberg, L.. och Seeman, K.: Psykologiska och fysiologiska reaktioner vid byte av kontorsmiljö (Konventionellt kontor och storrumskontor). 1.: Wiedling, K., och Wolgers, B. (red): Kontorsmiljöutredningen 11. Rapport från Personaladministrativa Rådet nr 36, Stockholm, 1971. Fröberg. J.. Karlsson. C.-G.. and Levi. L.: Shift work: catecholamine excretion. selfratings, and attitudes. Paper presented at Second international Symposium on Night and Shift Work, Slanchev Bryag, Bulgaria, September 1971. Studia Laboris et Salutis, No. ll, 1972, pp. 10-20. Fröberg J. E.: Circadian rhythms in catecholamine excretion. performance and selfratings. Report No. 36 from the Laboratory for Clinical Stress Research, Stockholm, April 1974. Fulton, W. J.: How human relation problems are dealt with by medical directors, physicians and nurses. Ind. Med. Surg., 212381-389, 1952. Gadourek, I.: Absences and well-being of workers. Assen, The Netherlands: Royal Van Carcum, 1965. Gardell. B.: “Alienation and mental health in the modem industrial environment? in Levi, L. (Ed.): Society, Stress and Disease-The Psychosocial Environment and Psychosomatic Diseases, London, New York, Toronto: Oxford University Press, pp. 164-166, 1971. Gavrilescu, N. et al.: Control board shiftwork turning every two days. Proc. XVth Intern. Cong. Occup. Health, 1966. Gibson, R. B.: The effects of transposition of the daily routine on the rhythm of temperature variation. Amer. J. med. Sci., 129:1.048-l.O59, 1905. Glass, D. C., and Singer, J. E.: Urban Stress. Academic Press, Inc., New York, 1972.

114 Psykosociala_lörhâllanden. . .

Graf, O.. Pietkien, R., Rutenfranz. .l. und Ulich, E.: Nervöse Belastung im Betrieb. l. Teil: Nachtarbeit und nervöse Belastung. Forschungsbereichte d. Wirtschaftsu. Verkehrsministeriums Nordrhein-Westfalen, 5301-51, 1958. Guttormson, U. och Smith, R.: Attityder till premielön inom Postbanken. Rapport till Statstjänstemannaförbundet, Stockholm, juni 1971. Hackman, R., and Lawler, E.: Employee reactions to job Characteristics. J. appl. Psychol. Monograph, 1971. Hamr, V.: Hypertense u zeleznicaru (Hypertension in railway personnel), Pracov Lek, 8:126, 1956. Hinkle, L. E. Jr., and Plummer, N.: Life stress and industrial absenteeism. Ind. Med., 212363-375, 1972. Häkkinen, S.: Adaptability to shift work. Studia Laboris et Solutis, Arb. med. lnst., 4268-80, 1969. Jansen, G.: Zur Entstehung vegetativer Funktionsstörungen durch Lärmeinwirkung. Arch. Gewebepath, 17; 238-261, 1959. Jansen, G.: Ergebnisse der medizinischen Lärmforschung. Z. Arbeitswiss. 1, F 1-12, 1962. Jardillier, P.: Etude de 14 Facteurs inlluant sur Pabsentéisme industriel. Le Travail Humain, 352107-116, 1962. Jerkova, H., and Kremarova, B.: Observation of the effect of noise on the general health of workers in large engineering factones; attempt at evoluation. Pracovni bekarstui 172147-148, 1965. Johansson, S., Levi, L., and Lindstedt, S.: Stress and the thyroid gland: a review of clinical and experimental studies, and a report of own data on experimentally induced PBI reactions in man. Report No. 17 from the Laboratory for Clinical Stress Research, Stockholm, November, 1970. Jonsson, G.: Delinquent boys, their parents and grandparents. Munksgaard, Köpenhamn, 1967. Jörgenson, H.: Hälsoproblem vid skiftgång och ackordsarbete. En undersökning bland gruvarbetare i LKAB, Kiruna. Socialmedicinsk tidskrift, 426:7-8, 1969. Kagan. A. R.,and Levi, L.: Health and environment- psychosocial stimuli. A review. Report No. 27 from the Laboratory for Clinical Stress Research, Stockholm, December, 1971. Also published in: Soc. Sci. & Med. 8:225-241, 1974. Key, M. M., Levi, L., Nofer. J., Schilling, R. S. F., Batawi, M. A. E1. et al.: Environmental and health monitoring in Occupational health. Report of a WHO Expert Committee. World Health Organization techn. Rep. Ser. No. 535, 1973, 48 pp. Kryter, K. D.: The Effects of Noise on Man. Acad. Press, New York and London, 1970. Lader, M. H.: Responses to repetetive stimulation. ln: Levi, L. (Ed.): Society, Stress and Disease: The Psychosocial Environment and Psychosomatic Diseases, London, New York, Toronto: Oxford Univ. Press, pp. 425-429, 1971. Lesniok. A., Bajdur. M. and Sosnierz, D.: Etiopathogenetic factors in gastric and duodenal peptic ulcer in miners. Med. Pracy, 2lz2z202-208, 1970. Levi, L.: Arbetsvård i funktion. En Socialmedicinsk efterundersökning av ett svårbedömt och svårplacerat arbetsvårdsklientel i Stockholm. Svenska Läkartidningen 5823508 (No. 48) och 3600 (No. 49). 1961. 41 pp. Levi, L.: The stress of everyday work as rellected in productiveness, subjective feelings, and urinary output of adrenaline and noradrenaline under salaried and piece-work conditions, J. Psychosom. Res. 8:199, 1964. Levi, L.: Från sjuksäng till arbetsbänk. En introduktion i medicinsk rehabilitering och arbetsvård. Personaladministrativa rådet, Stockholm, 1966, 168 pp. Levi, L.: Physical and mental stress reactions during experimental conditions simulating combat. Försvarsmedicin 2:3, 1966b.

Psykosocia/a.förhållanden. . . 115

Levi, L. (ed.): Society, Stress and Disease, Volume l. The Psychosocial Environment and Psychosomatic Diseases. Oxford University Press, London, New York, Toronto, 1971. Levi, L., and Kagan, A. R.: A synopsis of ecology and psychiatry-some theoretical and psychosomatic considerations, review of some studies and discussion of preventive aspects. Report No. 30 from the Laboratory for Clinical Stress Research, Stockholm, November, 1972. Excerpta Medica international Congress Series No. 274, pp. 369-379, 1971. Levi, L. (ed.): Stress and Distress in Response to Psychosocial Stimuli. Supplement No. 528 to Acta Medica Scandinavica, vol. 191, Stockholm 1972. Also published as vol. 17 in the International Series of Monographs in Experimental Psychology, Pergamon Press, Oxford 1972. Levi, L.: Att förebygga stress i arbetslivet- synpunkter på forskning och socialpolitik. Socialmedicinsk Tidskrift 51248-252, 1974. Levi, L. (ed.): Emotions - Their Parameters and Measurement. Raven Press, New York. l975b, 790 pp. Levi, L. (ed.): Society, Stress and Disease, Volume ll: Childhood and Adolescence. Oxford University Press, London, New York, Toronto, l975a, 550 pp. Levi, L., and Andersson. L.: Population, Environment and Quality of Life. A Contribution to the United Nations World Population Conference. Royal Ministry for Foreign Affairs, Stockholm, 1974. Expanded version Psychosocial Stress- - Population. Environment and Quality of Life published by Spectrum Publications, Holliswood, N. Y., 1975, 142 pp. Lindén, V.: Absence from work and work capacity. The National Health Insurance, Local Office of Bergen, 1967. Lohmann, H.: Psykisk hälsa och mänsklig miljö. Socialstyrelsen redovisar, nr 30. Allmänna Förlaget, Stockholm, 1972. Loskant, H.: Erfahrungen über den gesundheitlichen Einfluss verschiedener Schichtfomien in einem Werk der chemischen lndustrie. Proc. XII Intern. Cong. Occup. Health, 1957. Lundquist, A.: Absenteeism and job turnover as a consequence of unfavourable job adjustment. Acta Sociologica, 3:119-.131, 1958. Mann, F. C. and Hoffman, L. R.: Automation and the Worker, a Study of Social Change in Power Plants. New York, 1960. Marliere, A.: lncidences sur la santé du travail en équipes et de la fréquences des changements de poste. These, Lille, 1961. Marriott, R.: lncentive Payment Systems: A Review of Research and Opinion, London: Staples Press, 1957. Mayeda, K. et al.: Analysis ofindustrial sickness absence in relation to the assessment of health. Proc. XVI Intern. Cong. Occup. Health, 1969. Medoff, H. S. and A. M. Bongiovanni: Blood pressure in rats subjected to audiogenic stimulation. Am. J. of Physiology 1432300-305, 1945. Migeon. C. J., Tyler. F. H.. Mahoney, J. P., Florentin, A. A., Castle, H.,Bliss. E. L.. and Samuels, L. T.: The diumal variation of plasma levels and urinary excretion of l7-hydroxy-corticosteroids in normal Subjects, night workers and blind subjects. J. Clin. Endocrin. l6:1:622-633, 1956. Mjasnikov, A. L.: The pathogenesis of essential hypertension. Proceedings of the Prague Symposium pp. 153-162, 1960. Mjasnikov. A. L.: Discussion. in Proceedings of the Joint WHO-Czechoslovak Cardiological Society Symposium on the Pathogenesis of Essential Hypertension, Prague, 1961. Morioka, M.: Physiological burden to shift workers, a study on their sleeping hours. XVI Int. Cong. Occup. Health, 101-104, 1969.

116 Psykosocia/a/örhâllanden. . .

Mott, P. E., Mann, F. C., McLoughlin, O., and Warwick, D. P.: Shift work. - The social, psychological consequences. Michigan: University of Michigan Press. 1965. Nilsson, C.: Sjukfrånvaro inom arbetslivet. Stockholm: Arbetarskyddsstyrelsen, 1972. Nitschkoff, S. and Kriwizkaja, G.: lármbelastung, akustischer Reiz und neurovegetative Störungen. Georg Thieme Verlag, Leipzig, 1968. Ohlström, B.: Kockumsrapporten. Om orsaker till missnöje bland varvsarbetare, Stockholm: Prisma-LO, l970. Palmblad, J., Fröberg, J., Granström, M., Karlsson, C.-G., Levi, L., and Unger, P.: Stress and the human granulocyte: Phagocytosis and tumover. Report No. 34 from the Laboratory for Clinical Stress Research, Stockholm, December, 1973. Palmblad, J., Cantell, K., Strander, H., Fröberg, J., Karlsson, C.-G., and Levi, L.: Stressor exposure and human interferon production. Report No. 35 from the Laboratory for Clinical Stress Research, Stockholm, April, 1974. Pawlowska-Skyba, K. et al.: Night work and shiftwork lll: Effect of three-shift work system on the body physiological activity. Medycyna Pracy, l9z4z32l-332, 1968. Rame, P. A. B.: Automation-another change in working environment. Abstracts of World Med., 4l:9:657-670, 1967. Rahe, R. H., and Lind, E.: Psychosocial Factors and Sudden Cardiac Death: A Pilot Study. J. Psychosom. Res., 15:19-24, 1971. Rahe, R. H.. and Paasikivi. J. Psychosocial Factors and Myocardial lnfarction-ll. An Outpatient Study in Sweden. J. Psychosom. Res., 15:33-39, 1971. Rahe, R. H.: Subjects” Recent Life Changes and Their Near-Future lllness Reports, A Review. Navy Medical Neuropsychiatric Research Unit, 72-31, 1972. Rahe, R. H.: Life change and subsequent illness reports. ln: Gunderson, E. K. E. and Rahe, R. H. (Eds.): Life Stress and lllness. Springfield, Illinois: Charles C. Thomas. Pp. 58-78, 1974. Ratner, M. V., Medved, R. A., Filin, A. P., Skok, W. l., Rodenkow, W. F., und Makarenkow, N. A.: Thesen des Berichtes der allunionswissenschaftlichen Tagung über methodische Probleme der Lärmwirkung auf den Organismus. lnstitut fur Arbeitshygiene und Berufskrankheiten, AMW, UdSSR, 1963. Robin: Deviant children grown-up. Williams and Wilkins, Baltimore, 1966. Rothlin, E., Emmenegger, H., and Celetti, A.: Versuche zur Eneugung audiogener Hypertonie in Ratten. Helvet. phys. et pharm. acta 11:25. 1953. Rozwadowska-Dowzenko, M. Kotlarska. H., and Zawadskj, M.: Nadcisrienie tetnicze samoistne a wykonywany zawod (Essential hypertension and profession). Pol. Arch. Med. wewnet, 261497, 1956. Rutenfranz, J.: Arbeitsphysiologische Aspekte der Nacht- und Schichtarbeit. Arbeitsmedizin-Socialmedizin-Arbeitshygiene, 2:1:l7-23, 1967. Rutenfranz, J., Mann, H. und Aschoff, J.: Circadianrhythmik physischer und psychischer Funktionen bei 4-ständigem Wachwechsel auf einem Schiff. Studia Laboris et Salutis, 4231-41, 1969. Selye, H.: “The evolution of the stress concept - stress and cardiovascular disease, in Levi, L. (Ed.): Society, Stress and Disease - The Psychosocial Envzronment and Psychosomatic Diseases, London. New Y0rk,T0ronto: Oxford University Prress. 1971, pp. 299-311. Sharp, G. W. G.: Reversal of diurnal temperature rhythms in man. Nature, London, l90:146-148, 1961. Shatalov, N. N., Saitanov, A. O., and Glatova, K. V.: On the State ofthe cardiovascular System under conditions of exposure to continuous noise. Report T-4111-R, N65-l5577. Defense Research Board, Toronto. Canada, 1962. Smith, M. and Vernon, M. D.: A study of the two shift system in certain factories. _Londonz lFRB, 47, HMSO. 1928.

. 117 Psykosocialajörhâllanden.

Strakhov, A. B.: Some questions of the mechanism of the action of noise on an organism. Report N 67-11 646, Joint Publication Research Service, Washington, D. C., 1966. Taylor, P. J.: Shift and day work: A comparison of sickness absence, lateness, and other absence behaviour at an oil refinery from 1962 to 1965. Brit. J. lnd. Med., 24:2:93-102, 1967. Taylor, P. J.: Personal factors associated with sickness absence. Brit. J. lnd. Med., 252106, 1968. Taylor, P. J., Pocock, S. J. and Sergean, R.. Absenteeism of shift and day workers: a study of six types of shift system in 29 organizations. Brit. J. of lnd. Med., 29: 208-213, 1972. Teleky, L.: Problems of night work. Influences on health and efficiency. lndustr. Med., lndustr. Health, Occup. Diseases and Traumatic Surgery, 122758, 1943. Theorell, T.: Psychosocial Factors in Relations to the Onset of Myocardial lnfarction and to Some Metabolic Variables - A Pilot Study. Doctoral Thesis Department of Medicine, Seraphimer Hospital. Stockholm, 1970. Theorell, T., and Rahe. R. H.: Psychological Factors and Myocardial lnfarction. l. An lnpatient Study in Sweden. J. Psychosomatic Research, l2z25-3l, 1971. Thiis-Evensen, E.: Skiftarbeid og helse. Porsgrunn, Norge. Eidanger Salpeterfabriker, 1949. Thiis-Evensen, E.: Skiftarbeid og magsärsykdom. Ulcussykdom hos dag- og skiftarbeidere. Nordisk hygiejnisk Tidskrift.69-77, 1953. Thurlow, J. H.: lllness in relation to life situation and sick-role tendency. J. Psychosom. Res., 15273-88, 1971. Toulouse. E. et Pieron. H.: Le méchanisme de Pinversion chez Phomme du rhythme nycthéméral de la temperature. J. Physiol. Path. gén., 9:425-440, 1907. Ulich. E.: Zur frage der Belastung des arbeitenden Menschen durch Nacht- und Schichtarbeit. Psychol. Rundsch.,8:42, 1957. Van Loon, J. H.: Diumal body temperature curves in shift workers. Ergonomics, 6:267-273, 1963. Vernon, H. M.: Sickness and accidents amongst munition workers. lnd. Welf. Pers. Manag., 1940. Wade, L.: Arch. lnd. Health, 121592, 1955. Walker, J.: Frequent alternation of shifts in continuous work. Occup. Psychol., 401215-225, 1966. Walker. J..and de la Mare. G.: Absence from work in relation to length and distribution of shift hours. Brit. J. lnd. Med. 28.1:36-44, 1971. Waters, L. K., and Roach, D.: Relationship between job attitudes and two fonns of Withdrawal from the work situation. J. appl. Psychol. 55/1, 1971. Wedderburn, A. A. l.: Man the scientific shiftworker: An evaluation of the methodology of self-recording of body temperature by industrial shiftworkers. Studia Laboris et Salutis, 11:96-100, 1972. Welch. B. L., and Welch. A. S.: Physiological Effects of Noise. Plenum Press, New York and London, 1970. Wesseldijk, A. T. G.: The influence of shiftwork on health, Ergonomics, 4z28l-282, 1961. Wyatt, S.: A study of certified sickness absence among women in industry. lnd. Health Res. Board. 86, HMSO, London. 1945a. Wyatt, S.: A study of women on war work in fluor factories. lnd. Health Res. Board, London, 1945b. Wyatt, S. and Marriott, R.: Night work and shift changes. Brit. J. lnd. Med., lO:l64-172. 1953.

118 . .

Psykosociala/örhållanden.

Yeakel. E. H., Shenkin, H. A., Rothballer. A. B., and McCann, S. M.: Blood pressure of rats subjected to auditory stimulation. Am. J. ot Physiology 1552118-127, 1948. Yoder, D.: Personell Management and Industrial Relations, New York: Prentice Hall, p. 380, 1947. Åkerstedt, l. and Fröberg. J. E.: Work hours and 24 h temporal patterns in sympathetic-adrenal medullary activity and selfrated activation. Paper presented at the 3rd International Symposium on Night and Shift Work, Dortmund, 1974. (Proceedings in press, 1975.) Ås. D.: Absenteeism - a social fact in need ofa theory. Acta Sociol., 6, Nr. 6. sid. 278-286. 1962. Österman, S.. Anpassningsreaktioner hos individer. arbetstillfredsställelse och avgång. kap. 17, PA-rådet, Stockholm, 1971.

sou 1976:3 119

Forskning kring arbetsolycksfall

Av Elisabeth Lagerlöf och Carin Hultin

1 Bakgrund

Varje år rapporteras i Sverige ca 125 000 olycksfall. Av dessa utgörs ca 85 % av arbetsolycksfall. l-2 % av yrkessjukdomar och 12-14 % av fardolycksfall på väg till eller från arbetet. År 1972 inträffade 107 220 arbetsolycksfall, varav 238 ledde till döden (enligt Sveriges officiella statistik Yrkesskador 1972). Antalet sjukersättningsdagar på grund av olycksfall var samma år nära 2,5 miljoner. Under de senaste 15 åren har antalet olycksfall i Sverige i stort varit konstant. Å andra sidan har antalet döds- och invaliditetsfall minskat. Samtidigt har emellertid en strukturförändring i näringslivet skett, vilket har inneburit en övergång av arbetskraften från arbeten med stora risker (t. ex. skogs- och jordbruk) till arbeten med färre risker (t.ex. servicenäringar). När det gäller att försöka utvärdera skadeutvecklingen är också andra faktorer av betydelse, såsom förändringar i lag- och försäkringssystemet samt be-

nägenheten att anmäla skadorna. Detta gör generella utvärderingsförsök

mycket svåra. En viss uppfattning av den genom åren förändrade skadebilden framgår av nedanstående tabell.

Tabell] Yrkesskadefrekvensa inom olika huvudgrupper av näringsgrenar 1962-1972

Näringsgren 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Jordbruk, skogsbruk 37,8 36,8 38,9 36,6 34,2 45,9 44,3 50,7 51,6 49,2 43,5 Gruv- och stenbrytn. industri 46,8 45,6 46,7 44,8 41,4 45,2 53,0 52,7 48,4 47,2 44,3 Förädlingsindustri 24,8 23,9 25,9 25,8 25,0 28,6 29,7 30,8 30,7 29,0 29,3 Byggnadsindustri 34.9 34,1 34,5 33,4 31,7 36,6 37,6 33,8 33,2 31,4 30,9 El-, gas-, värme-, vatteno. renhålln. verk 24,8 25,0 23,4 23,0 20,7 21,5 21,0 33,6 28,9 28,4 25,8 Handel 10,5 10,6 10,8 10,8 10,3 11,0 11.3 11,1 10,6 9,4 10,0 Samfárdsel m. m. 27,9 28,5 28,4 27,0 26,6 28,0 27,7 27,9 25,8 23,9 22,8 Förvaltning 0. tjänster 8,3 8,1 8,1 7,6 7 6 7 8 8 1 8 2 7,2 6,7 6 5

Samtliga 21,1 20.5 21,3 20,5 19:6 21:9 22:2 22:0 21,1 19,5 18:9

a Antalet skadefall per en miljon arbetstimmar.

Forskning kring arbersoljøcks/á/I

- mot ett

2 Olycksfallsforskning en utveckling

vidgat arbetssätt

Olycksfall har blivit kallade nittonhundratalets farsot. Såväl i Sverige som i andra länder är olycksfall den främsta orsaken till dödsfall i åldrarna l till 35 år. Totalt ligger dödsfall på grund av olycksfall på tredje plats efter cancer och hjärt-kärl-sjukdomar. Av totala antalet dödsfall på grund av olycksfall i Sverige 1970 (4 542) inträffade l 564 i trafiken och 272 i arbetet. En kanadensisk undersökning av liknande slag uppgav att 45,2 % av olyckorna inträffade i trafiken. 20.1 % i hemmet och 6 % i arbetet. Om man däremot baserade dessa siffror på lika expositionstid blev dödsfallsfrekvensen i hemmet ca hälften av arbetsdödsfallsfrekvensen. En grov uppskattning av trafikolycksfrekvensen visade sig vara många gånger högre än dödsfallsfrekvensen i arbetet och hemmet. Vad gäller trafikolycksfallsforskningen finner man ett ganska omfattande forskningsfält medan däremot ett närmare studium av arbetsolycksfallsforskning visar att kunskapen där ingalunda är djup eller omfattande. Det förefaller som om det finns en rad faktorer som endast i ringa omfattning är klarlagda och där vår kunskap i dag är mycket bristfällig. Framför allt finns en brist på generella teorier som gör det möjligt att överföra resultaten till praktiska åtgärder för att förhindra olycksfallens uppkomst. Indelningen i olika vetenskapsgrenar eller forskningsmodeller har till viss del verkat hämmande inom många forskningsområden - inte minst gäller detta forskningen rörande olycksfall och säkerhet. Forskningen inom detta område var under lång tid starkt individdominerad. Enkla orsakssamband mellan individfaktorer och inträffade olyckor utgjorde till en början merparten av utförda undersökningar. där olycksfallen betraktades helt isolerade från den omgivning i vilka de inträffade. En större förståelse för olycksfallens komplicerade orsaksmönster kom till stånd när man inom olycksfallsforskningen började använda de epidemiologiska och systemanalytiska angreppssätten. Det epidemiologiska liksom det systemanalytiska angreppssättet kommer att närmare beröras i senare avsnitt. I och med att dessa angreppssätt började vinna terräng kom olycksfallen att betraktas i ett allt större perspektiv. Ledtrådarna till mekanismerna bakom inträffade olyckor kom i ökad utsträckning att fokusera sig i människa-miljö-systemet som helhet. I ett senare skede har detta inom arbetsmiljön bl. a. tagit sig uttryck i en systemergonomisk såväl som socioteknisk analys av produktionsprocessen (se senare avsnitt). Således kan konstateras att det är först under senare år som förklaringar till olycksfall inte närmast söks i den mänskliga faktorn” utan snarare i samspelet mellan människan och miljön. I det följande kommer en närmare presentation att ske av den ovan skisserade utvecklingen mot ett alltmer vidgat angreppssätt och därvid tillämpade forskningsmodeller. De första studierna inom området utfördes i England på l920-talet. Man då att studera enkla samband mellan å ena sidan olycksfall och började å andra sidan bl. a. ålder. erfarenhet och frånvaro (Osborne et al 1922: Vernon 1919, 1920; Vernon et al 1928). Man studerade också olycksfallens samband

Forskning kring 121

arbetsolycksfall

med arbetstidens förläggning och olika veckodagar. Emellertid kom dessa studier att leda till att man i allt större utsträckning började intressera sig för individfaktorers eventuella samband med inträffade olyckor.

2.1 .Stud/w rörande olycksfäglar (accidenr proneness) 2.1.1 Allmänt

Farmers och Chambers myntade 1926 begreppet olycksfåglar (accident proneness“). Med detta menade de en speciell personlighetstyp som predisponerar individen till ett högt antal olyckor. Fortfarande efter femtio år forskar man intensivt på detta område. De resultat man finner är ofta motsägande och man måste fråga sig varför intresset för denna fråga fortfarande är så stort. Några förklaringar till detta kan antydas. För det första förefaller det som

om varje människa anser sig känna till s. k. olycksfåglar. Detta har lett

till att begreppet blivit alltför lätt accepterat, trots att man inte i någon större utsträckning funnit vetenskapliga bevis för att olycksfåglar existerar. Man kan dock inte samtidigt bortse ifrån att anledningen till att så få verifierbara data framkommit antingen kan bero på att forskarna inom området använt icke adekvata angreppssätt eller helt enkelt att begreppet feltolkats. Det statistiska underlaget for olycksfågelteorin bygger på att man jämför en teoretisk fördelning med det verkliga utfallet av olyckor inom en viss grupp. Man kan då utgå från olika antaganden vad gäller den teoretiska fördelningen. Den första statistiska analysen av begreppet gjordes av Greenwood och Yale (1920). Vid analysen testades två hypoteser rörande benägenheten att råka ut för ett olycksfall, där den första bygger på antagandet att benägenheten att råka ut för ett olycksfall är lika för alla (Poisson-fördelning). Studier av mycket homogena grupper som t. ex. inom flyget har gett visst stöd för denna hypotes. Lager (1974) redovisar i sin avhandling ”Pilot reliability” att man kan signifikant urskilja en liten grupp (ca 5 %) som råkar ut för ett upprepat antal olycksfall. Greenwood och Yale som inte undersökte en så homogen grupp finner emellertid inget stöd för denna hypotes. En utveckling av denna hypotes är att man utgår från att benägenheten från början är lika for alla men att den efter ett olycksfall kan öka (beroende på t. ex. mer stress eller oro) eller å andra sidan minska (dvs. att man är mer vaksam efter en olycka)_. Detta sätt att se på olycksfågelsproblematiken avviker från det ovan definierade, dvs. att det skulle vara fråga om en stabil egenskap över tid och rum. Att olycksfallsbenägenheten skulle öka har bl. a. påvisats av Faverge och Lager. Lager menar att individen efter en olycka drabbas av en olycksfallschock som innebär att risken för en ny olycka ökar med 96 % hos den olycksfallsdrabbade piloten jämfört med hans vid 0-olycksfallsnivån matchade kamrat. Den andra hypotesen som Greenwood och Yale prövade är att möjligheten att råka ut för olycksfall inte är homogen inom gruppen. De fann att deras resultat väl överensstämde med denna hypotes. Senare undersökningar av Farmers och Chambers (1925) liksom Newbold (1926) bekräftade detta an-

Forskning kring arbelsolycks/áll

tagande. Senare kritiska studier av olycksfågelbegreppet har dock visat på at: de statistiska slutsatser som drogs av de ovannämnda materialen var dåligt underbyggda och därmed också de slutsatser man kom fram till (ArboLs & Kovick l95l).

2.1.2 Olycksfallsteorin som underlag for åtgärdsinriktad forskning

Nyttan av en teori beror naturligtvis på i vilken utsträckning man kan använda den som underlag för åtgärder på arbetsplatsen, dvs. om man med kan förutsäga vilka personer som i en situation kommer olycksfågelteorin att bli “olycksfåglar“. Två olika angreppssätt har använts nämligen dels att följa olycksdrabbade personer över tid för att se om de råkar ut för fler olyckor, dels att med hjälp av test söka urskilja den personlighetstyp som skulle vara olycksfallsbenägen. Inget av dessa två angreppssätt har emellertid givit resultat som med säkerhet kan sägas bekräfta olycksfågelteorins användbarhet. Kritiska studier av begreppet accident proneness har över lag starkt ifrågasatt många av de slutsatser som dras i utförda studier inom området att få såväl utom-individuella faktorer som inompå grund av svårigheten individuella faktorer homogena. I det verkliga livet är det näst intill omöjligt att utom i mycket hårt kontrollerade Iaboratoriestudier dels hålla individgruppen homogen såväl fysiskt som psykiskt, dels hålla alla faktorer utanför individen jämförbara. Kay (1971) tar upp olika orsaker till varför man har nått så olika resultat inom detta område. Han menar att antingen existerar inte begreppet olycksfågel eller så har man misslyckas med att isolera detta. Detta kan i så fall bero på att: accident är inget oföränderligt tillstånd hos ina) Begreppet proneness dividen, utan snarare ett attribut som påverkas av såväl konstitutionella som omgivande faktorer och som varierar från en period till en annan. Det fluktuerar med personens ålder, hans ändrade färdigheter och psyko- Denna tolkning av olycksfågelbegreppet förefaller riktig logiska utveckling. men är svår såväl att bevisa som att avvisa rent vetenskapligt, dvs. varje försök till förutsägelse blir både svår och av tvivelaktigt värde. Detta sätt att tolka olycksfågelbegreppet kan visas av t.ex. Lagers avhandling. Han finner där att vissa flygare i vissa situationer fungerar som riskfaktorer, vilket till stor del beror på att de inte förmår analysera den information som behövs för att klara av den uppkomna isksituamängd tionen. Detta innebär dock inte att individen kommer att utgöra en riskfaktor i en annan typ av arbete, där han inte styrs av systemet i samma utsträckning som inom flygvapnet och där inte misstag av ovannämnda slag har samma betydelse för uppkomsten av olyckor. b) Olycksfallsstatistik har stora begränsningar vad gäller dess an/ändning för analys. Olycksfallsdatas användbarhet som hjälpmedel för a;t kunna måste ifrågasättas. Felaktiga slutsatser få belägg för teorin om olycksfåglar om en individs benägenhet att råka ut fören olycka dras lätt då konsekvensen av individens beteende är utgångspunkt för undersökningar i stället för in-

Forskning

kring arberso/ycksfall 123

dividens beteende i sig eller de händelser som skulle ha kunnat leda till en olycka. För att råda bot på detta får man söka sig till system där ett felagerande med stor sannolikhet leder till en olycka, t. ex. vid flyget där slumpens inverkan är begränsad (se Lager 1955, 1974). Samtidigt arbetar man i dessa system med så väl utvalda grupper att de resultat som erhålls saknar generaliserbarhet. Vi kommer även i framtiden att finna en rad studier vad gäller olycksfågelbegreppet. Teorins användbarhet för att komma till rätta med olycksfallen på arbetsplatsen kommer dock jämfört med andra angreppssätt att ha mindre betydelse - för att citera Surry (1968). “Olycksfåglar - om de existerar - år väldigt fåjämfört med alla dem som av andra anledningar råkar ut for ett flertal olyckor. Troligen är de av fjärde rangens betydelse då de flesta med upprepade olycksfall råkar ut för detta p. g. a. slumpen; andra arbetar i en miljö med stora olycksfallsrisker; medan några har olika stor benägenhet att råka ut för olyckor p. g. a. personfaktorer. t. ex. de mycket unga eller gamla. de ovana osv. Först därefter kan man tänka sig en speciell personlighetstyp som skulle vara förutbestämd att råka ut för olyckor.”

2.2 Psykodynamiska teorier

2.2.1 Allmänt

De psykodynamiska teorierna utgör ett sätt att förklara individens roll för olycksfallens uppkomst som utslag av mer djupgående personlighetsförändringar. Freud (1914) ansåg att varje olycka i själva verket är ett sätt att lösa inre konflikter. Menninger (1937) har utvecklat dessa tankar vidare och han hävdar att individen hellre utsätter sig för risken att råka ut för en olyckshändelse, vid vilken man åtminstone har en chans att klara sig, än att råka ut för en total personlighetsmässig destruktion, även om den senare bara kan inträffa i individens inbillning eller undermedvetande. Adler (1941) menar att individer använder olyckor som ett sätt att lösa existerande kon? flikter, dvs. som en flykt från redan hotande situationer, t. ex. minskade inkomster på grund av hög ålder, kommande förtidspensionering osv. Det finns en rad olika studier speciellt i Amerika som behandlar detta angreppssätt inom olycksfallsforskningen.

2.2.2 Psykodynamiska teorier som underlag för åtgärdsinriktad

olycksfallsforskning

Vad gäller applicerandet av de psykoanalytiska teorierna på uppkomsten av olycksfall finner man att de allra flesta studierna baseras på patologiska fall. Dessutom har flertalet undersökningar haft andra allvarliga vetenskapliga brister såsom brist på kontroller och data-validering, favorisering av psykoanalytiska förklaringar m. m. Dessa förhållanden undergräver studiernas förklaringsvärde. Samtidigt skall här ej förnekas att somliga olyckor kan initieras av psykodynamiska faktorer liksom att teorierna i sig skulle vara felaktiga. Teoriernas användbarhet for ett praktiskt åtgärdsprogram mot olycksfallen måste dock anses vara mycket begränsad.

Forskning kring arbetsolycks/áll

2.3 Studier rörande risktagande Ett begrepp man ständigt återkommer till i fråga om uppkomstmekanismer för olycksfall är den enskilda individens risktagande. l detta ligger underförstått att om en person tar stora risker råkar han också ut for fler olycksfall. En genomgång av beteendevetenskapliga undersökningar inom området visar att de flesta behandlar personlighetens inverkan på risktagandet. Dessa undersökningar har utförts under rent laboratoriemässiga förhållanden, där man sökt isolera personliga variabler och deras betydelse för risktagande. Man har här oftast behandlat risktagande vid olika typer av spelsituationer där frivillighet råder. Vissa studier belyser dock beteendet. Cohen m. fl. ( 1956) undersökte bussförares benägenhet att ta risker och fann att erfarna förare i mindre grad än nybörjare tog risker när de skulle utföra ett prov. Han studerade också personers beteende vid övergångsställe och fann då bl. a. att kvinnor tog mindre risker än män och att män över 30 år tog mindre risker än yngre män. Edward (1954) studerade beslut av individer under olika grad av säkerhet. Han fann då att resultaten var mindre influerade av belöning än av individuell chanstagning. Senare undersökningar har dock erhållit resultat som pekari motsatt riktning. Rockwell (1962) fann vid studier av individers beteende vid risksimulator följande: En persons bedömning av en risk är ej direkt relaterad till den verkliga risk han tar om hänsyn tas till hans verkliga förmåga; utbildade arbetare tar färre risker än icke utbildade; yngre personer tenderar att ta större risker; kvinnor tar betydligt färre risker än män. Ett antal studier har undersökt effekten av grupptryck på individuellt risktagande. Schachter (1957) liksom Cartwright och Zander (1969) fann stöd for åsikten att beslut i grupp representerar ett medeltal av de olika individernas beslut fore diskussionen. En annan åsikt foreträddes av Whyte (1956) som finner att användandet av kommittéer leder till en minskning av risktagandet när ett gruppval måste göras mellan en mer eller mindre riskfylld väg. Osborne (1956) framhåller däremot att gruppens samspel leder till djärva och radikala beslut. Wallach et al (1962) instämmer då de fann att gruppbeslut uppvisar en tendens till högre risktagande än de beslut som fattas av de enskilda individerna före gruppdiskussionen. Wallach och Kogan (1967) fann också att inte bara gruppbeslut blir mer riskfyllda utan också att individens beslut efter en gruppdiskussion blir mer riskfyllda. De antar att detta gruppfenomen representerar en kulttrellt betingad värdering, som gör att individen beslutar sig för att välja ett högre risktagande för sin egen del än för sina kamrater (se Brown, 1955; Teger och Pruitt, 1967). Wallach och Wing (1968) finner även stöd för denna åsikt. Emellertid är problemen stora när man vill generalisera dessa resultat till situationer i arbetslivet. Kogan och Wallach (1971) granskade inom den beteendeveterskapüiga laboratorieforskningen studier över dels personlighetfaktorerst des situationsfaktorers betydelse för risktagande. 1 deras sammanfattning famhålls bl.a. att personlighetsvariabler som ålder och kön inte spelar näon roll vid risktagande i testsituation. Det enda personlighetskorrelat sorn spelar roll är motivationsstörning”. med vilket avses testängslan, dvs. den g;rad

Forskning kring arbelsoUcksfa/I 125

av ängslan och oro som en testsituation i sig skapar hos en människa (jfr examensrädsla och dylikt). Problemen när det gäller att generalisera dessa resultat till arbetsmiljön är stora eftersom man behandlar risktagandet som en spelsituation. där frivillighet råder. Man ser alltså i stort enbart till individens agerande i situationen. Däremot har man i en arbetssituation en både ekonomisk och social bundenhet vilket gör att det är mycket svårt att dra några generella slutsatser när det gäller att söka överföra resultaten från dessa studier till arbetssituationen. Alla dessa ovan nämnda studier förutsätter att individen kan uppskatta risken utifrån sin kunskap om denna. Detta är en felsyn när det gäller överförandet till arbetsmiljön. Det är inte bara så enkelt att vissa personer tar större risker än andra, utan snarare så att den enskilda individen ofta har en felaktig riskuppfattning. Detta bekräftas i en rad undersökningar. Detta beror bl. a. på att olyckor trots allt inträffar så sällan att den enskilde individen inte får någon riktig kunskap om risken. Om en person ofta har utfört ett arbete på ett visst sätt och undvikit olycksfall är den subjektiva upplevelsen av sannolikheten att råka ut för olycksfall låg för den arbetande trots det faktum att det kan bevisas via officiell statistik att en rad svåra skador har inträffat i liknande situationer. Resultat från flera undersökningar inom kol- och stålunionen (CECArapporten) visar också att individen snabbt glömmer bort inträffade olycksfall. Man fann t. ex. att arbetare med ett olycksfall under de senaste åren kom ihåg det i 53 % av fallen, de med 2 i 28 % och de med 3 i 36 % av fallen. Olyckans svårhet visade sig emellertid ha stor betydelse för hågkomsten: olycksfall med sjukskrivning under 8 dagar kom man ihåg i bara 31 % av fallen. Olycksfall med frånvaro mellan 9 till 29 dagar kom man ihåg i 42 % av fallen och olycksfall med mer än 30 dagars frånvaro i 75 % av fallen. Faverge ( 1967) fann att äldre arbetare bättre kunde skatta den reella olycksfallsfrekvensen. Sambandet var positivt mellan de verkliga och de uppskattade värdena. (Måtten var 0.16 för arbetare med högst ett års anställning och 0,49 för arbetare med ett till fem års anställningstid samt 0,56 för arbetare med ännu längre anställningstid). Samtidigt kunde man dock konstatera att de mest erfarna arbetarna bedömde riskernas relativa storlek på ett bättre sätt men samtidigt tillmätte dem mindre betydelse än vad de mindre erfarna arbetarna gjorde.

l och med att individens riskuppfattning inte överensstämmer med den

verkliga risksituationen ökar också sannolikheten för att en olycka skall inträffa. Dunn (1972) har t. ex. visat att skogsarbetare har med varandra väl överensstämmande riskuppfattningar men att dessa inte överensstämmer med den verkliga risken mätt via den officiella olycksfallsstatistiken. Han menar att det är viktigt att undervisning om risken bör sättas in där den största skillnaden finns mellan den subjektivt upplevda och den objektiva risken. Undervisning och instruktion angående förebyggande av olycksfall bygger ju ofta på att man förutsätter att individen har kunskap och vetskap om var de största riskerna finns. Detta är uppenbarligen inget som man kan ta för självklart. Man bör alltså börja med att påpeka vilka risker som

126 Forskning kring arbersolycksfall

finns i ett arbete. Detta får dock inte ske på ett ångestskapande sätt (se t. ex. avsnitt 2.1.1 om olycksfalischock), eftersom det leder till att individen söker tränga bort sådan information. i stället bör denna information om olyckor sammankopplas med en anvisning om vilka åtgärder som skall vidtas för att undvika olyckan. Gustafsson och Lagerlöf (1974) har också visat att individen ofta har en felaktig uppfattning om hur man skall undvika risken. Detta hänger samman med att det i undervisning ofta saknas träning för att undvika olycksfall när en risk har utlösts. Denna träning kan man få via tillbudsrapportering samtidigt som rapporteringen kan ge individen en riktigare riskuppfattning. Nästa fråga är naturligtvis om individen väljer att ta en viss risk eller ej. Detta beror - bortsett från personlighetstypen - dels på om hans rzskuppfattning är den riktiga. dels av olika tekniska och organisatoriska faktorer i arbetsmiljön. Här måste vi alltså vidga angreppssättet och ta med ett vidare problemkomplex vid orsaksanalysen. individens roll vid olycksfall i arbetssom ett isolerat angreppssätt ger inte tillräcklig information för ett miljön åtgärdsinriktat arbetarskydd. Man måste ställa ökade krav när det gäller att belysa komplexiteten i ett olycksfallsskeende - krav som det epidemiologiska och det systemanalytiska angreppssättet sökt tillgodose. Som en konsekvens av detta har den kunskapsmässiga bakgrunden breddats och forskningen har i ökad utsträckning börjat tillämpa ett mer tvärvetenskapligt angrepp.

2.4 Epidemiologiska mode/ler 2.4.1 Allmänt De erfarenheter som gjorts inom forskning rörande olycksfall pekar på ett komplicerat orsaksmönster till olycksfallen. Förklaringar står huvudsakligen

inte att finna i mänskligt beteende, ”den mänskliga faktorn”, utan i ett

samspel mellan människa och miljö. Om de utmärkande dragen för den olycksdrabbade och den omgivande miljön kunde beskrivas i detalj. borde större förståelse för olycksfallsproblemen åstadkommas än om endast en eller två bakomliggande faktorer studeras. Ett olycksfall bör därför betraktas som en växelverkan mellan dessa variabler, och olycksfallet kan inte ”förklaras” om hänsyn tas till endast vissa av variablerna (Mc Fariand et al, 1965). Med detta avses det epidemiologiska angreppssättet. Detta angreppssätt kan ses både som en förklaringsmodeli och som en metodik att angripa olycksfallen. Gordon (1948) var den förste inom olycksfallsområdet som anslöt sig till detta angreppssätt. Han framhåller att “olycksfallens epidemiologi” är de aspekter av den mänskliga miljön vilka speciellt sammanhänger med upprädande av olycksfall i den mänskliga populationen. Statistiska analyser av olycksfall, vid vilka man har tillgång till er mängd bakomliggande faktorer, är utgångspunkt for det epidemiologiska angreppssättet. Beskrivningen kan innehålla uppgifter om den skadade som ålder. kön. kroppsbyggnad, ekonomi, intelligens m. m. samt miljöfaktoer som kan ha haft betydelse för skadans uppkomst, temperatur, buller, socialt klimat osv.

Forskning kring arbetsolycksfa/I 127

En av de mer citerade undersökningarna i Sverige, den s. k. Sandvikenundersökningen (Hagberg 1960), har med framgång tillämpat detta angreppssätt. Vid undersökningen, som utfördes vid Sandvikens Jernverk,jämförde man i efterhand skadade personers arbetssituation med slumpvis icke skadades. Samtliga personer, såväl de som råkat ut för en olyckshändelse som de som icke råkat ut för någon, genomgick läkarundersökning samt en rad psykologiska test. Vid faktoranalys fick man på detta sätt bl. a. fram en lista på 32 olika faktorer som skilde de olika arbetssituationerna. Det epidemiologiska angreppssättet har även tillämpats senare bl. a. i två svenska undersökningar utförda av en forskargrupp i Lund dels i studien Fall i trappor, dels i en senare undersökning “Olycksfall i arbetsmiljön (Svanström m.il. 1974). Vad som är väsentligt i Hagbergs undersökning är att man med utgångspunkt i själva händelsen, inte skadan, jämförde olycksfallssituationer med olycksfallsfria situationer. Den senare forskningen i Sverige har i stor utsträckning styrts av Hagbergs undersökning. l flertalet av dessa studier har man emellertid lagt huvudvikten på studier av olycksfallsliknande händelser, dvs. tillbud eller störningar i arbete (se bl. a. Analys av olyckstillbud i samband med huggning” Gustavsson, Lagerlöf, Petterson, 1970). Ett epidemiologiskt angreppssätt kräver vanligtvis samarbete mellan forskare från flera områden, och sådant lagarbete har varit av betydelse för framsteg inom olycksfallsområdet.

2.4.2 Det epidemiologiska angreppssättet som underlag för åtgärdsinriktad forskning Detta angreppssätt avviker i och för sig inte från de klassiska försöken att finna orsaker till olycksfall. Vad som är fördelen med denna metod är att den söker efter flera orsaker till olycksfallen. Problemet är emellertid att angreppssättet ofta ger så generella och tidigare kända resultat att det bara leder till liten förståelse för uppkomsten av olycksfall. Suchman (1964) understryker detta då han påpekar att den epidemiologiska modellen ofta ger svar på vad som händer men inte vazj/ör en olycka händer. Det epidemiologiska angreppssättet har emellertid stor betydelse som en första utgångspunkt, “screeningsundersökning, vid en undersökning. När det senare gäller att gå djupare in i orsaksmönstret måste man se på hur olika orsaker samspelar. Detta kan man göra på två olika sätt, vilket framgår av nästa avsnitt.

2.5 S_ vsremmodellei 2.5.1 Allmänt Man bör skilja på två olika skolor eller angreppssätt vad gäller systemmodeller for att uppnå förståelse för olycksfallen och deras orsaker. Båda dessa angreppssätt är i motsats till det epidemiologiska starkt åtgärdsinriktade, medan sättet att angripa problemen är olika. Det ena är teknisk-ergonomiskt inriktat där huvudtanken är att eftersom fel och misstag alltid återfinns i allt mänskligt beteend; skall man tekniskt

128 Forskning kring arbersolycksfall sou 1975; 3

planera för att omöjliggöra dessa fel. Om det trots allt inträffar felhandlingar skall de snarare återföras till den som konstruerat systemet än till operatören. Säkerheten betraktas alltså som ett effektivitetsproblem (Singleton 1972). Man har utarbetat en rad olika tekniker för att identifiera fel i systemet,

somlomfattar det tekniska systemet som t. ex. felträdsanalys och Fail-

några ure Mode and Effect-Analysis”, andra som behandlar den mänskliga faktorn i systemet. Med utgångspunkt i olika databanker där uppgifter om sannolikheten för olika fels uppträdande finns samlade söker man uppskatta den totala risken i systemet. Med utgångspunkt i detta skall man beakta följande faktorer vid arbetets uppläggning (Singleton 1972):

a) Fördelning av funktioner mellan människa och maskin b) utformning och design av instrumentbräda och andra informationssignaler c) urval och träning av personal d) överkvaliñcerad personal e) övervakning och arbetsledning f) planering för oförutsedda händelser g) övervakning baserad på människa och maskin h) arbetstider och andra faktorer i miljön.

2.5.2 Riskanalyser som utgångspunkt för en åtgärdsinriktad forskning Detta angreppssätt tillämpas framför allt i mycket tekniskt utvecklade system, t. ex. flygning, eller där ett eventuellt misstag kan vara speciellt katastrofalt som t. ex. i kärnkraftverk och kommersiellt flygbolag. Den låga olycksfallsfrekvensen i civilt flyg är även ett exempel på att man kan nå mycket fina praktiska resultat med hjälp av detta angreppssätt. Man finner emellertid mycket få exempel pâ tillämpning av detta angrepssätt utanför tekniskt utvecklade system. Ett speciellt problem när det gäller att utvärdera detta angreppssätt är att huvudparten av de systemergonomiska studierna oftast är hemliga. då speciellt de som utförts inom amerikanska flygvapnet. Att säkerheten betraktas som en effektivitetsaspekt medför emellertid en rad nackdelar för individens del. Ett mycket säkert system kan inkräkta på t.ex. behovet av inflytande - då individens uppgifter i dessa system blir reducerade till enkla övervakande eller inspekterande moment. Detta leder till en understimulering av individen. Gardell m. fl. (1971) har bl. a. visat att den tekniska och organisatoriska utvecklingen har lett till en ökande alienation hos arbetarna i den svenska industrin. Denna utveckling påverkar inte bara upplevelsen av arbetet, utan leder också till ett minskat engtgemiang vad gäller säkerheten. Det finns också en rad studier som pekar på att individen medvetet introducerar fel i mycket tekniskt avancerade system och sedan korrigerar dem (Lager 1974). Andra studier pekar på att hdividen tar mindre och mindre hänsyn till kontroller i mycket säkra system (Siva-don & Fernandy). En utgångspunkt för ett åtgärdsarbete är naturligtvis att göra systemet så säkert som möjligt. Men det system man tar fram måste betraktas i det större sammanhang i vilket det uppträder. Säkerheten kan adrig ses

SOU 197613

Forskning kring arbetsoücksfa/I 129

som en isolerad del av arbetsmiljön. Detta leder oss därför till det andra angreppssättet.

2.5.3 Organisationsteoretiskt angreppssätt Utgångspunkten för ett organisationsteoretiskt angreppssätt är att människan själv kan stå för sina handlingar och därmed de fel hon begår. Det gäller därför att finna varfor individen handlar som hon göri vissa situationer och hur detta

påverkas av den tekniska och organisatoriska miljön. Åtgärderna skall därför

om fatta hela systemet. Faverge (1968) menar att man måste analysera det totala produktionssystemet när man avser att angripa olycksfallsproblem eftersom risker för olycksfall inte ärjämnt fördelade i ett system. Man måste studera systemets pålitlighet (fiabilité), då pålitligheten är av grundläggande betydelse för produktiviteten men också för arbetarnas säkerhet. För att beräkna ett systems pålitlighet måste man ta reda på sannolikheten för alla typer av driftstopp inom systemet. Man bör då inte begränsa sig till olyckor eller tillbud av en bestämd typ utan även ta hänsyn till störningar eller oordning i systemet. När man studerar pålitligheten i systemet människa-arbetssituation bör man skilja mellan faktorer bundna till arbetssituationen och faktorer bundna till människan. Vad gäller faktorer bundna till arbetssituationen bör man undersöka var riskerna är störst och förbättra systemet där. Vad gäller faktorer bundna till individen skiljer man på två kategorier. nämligen utbildning-erfarenhet och attityder. Produktionen kommer, beroende på det sätt den är upplagd, att inverka på dessa, vilket i sin tur leder till att människan blir mer eller mindre pålitlig i sin roll i systemet. Detta angreppssätt skiljer sig från de mer traditionella metoderna genom att man här inte söker förklara individens benägenhet för olycksfall som en följd av enskilda personlighetsfaktorer, eller genom att studera individens pålitlighet i laboratorieförsök, där en motiverad individ arbetar på en lörenklad arbetsuppgift (t. ex. enkla reaktionstidsförsök etc.). l stället försöker man belysa de faktorer vilka påverkar individen i allmänhet samt bygga erfarenheten på studier gjorda ute i arbetslivet. Cazamien har utvecklat en teori som utgår från Croziers strukturella teori om makten. Varje grupp strävar efter att utöka den osäkerhetskänsla den skapar hos andra grupper, så att dess makt blir större. Olyckan och driftstoppet betraktas som en “naturligt” inbyggd del av systemet. Risken utgör en kompromiss mellan lönsamhetskrav och säkerhetskrav. Det finns enligt Cazamien ett pris att betala för säkerheten. Antingen betalar arbetsgivaren med ökade resurser på säkerhetssidan i det tekniska systemet eller också betalar arbetaren med ökad ansträngning. Vad arbetaren är villig att acceptera i fråga om ansträngning och risker bestäms av flera faktorer som har sin skärningspunkt i lönen. Cazamien (1969) har bl. a. visat i en undersökning från gruvarbete att när individen skall organisera sitt arbete väger han kraven på produktivitet och minsta ansträngning mot kraven på pålitlighet och säkerhet. Kronlund och Jensen har ytterligare utvecklat denna teori när det gäller att studera bl. a. sambandet produktionsstyrning - olycksfall (1974). För-

130 Forskning kring arberso/ycksfall SOU 19“6:3

fattarna utgår från att den tekniska miljön innehåller riskeri mer eller mindre hög grad. Den sociala delen består i princip av arbetsledningen och arbetarna. Arbetsledningens uppgift är att tillse att arbetarna utför största möjliga arbetsprestation inom de säkerhetsföreskrifter och säkerhetsgränser som finns. Arbetsledningsorganisationen och skyddsorganisationen kan alltså ha delvis motsatta mål. Arbetsbeteendet blir därför en kompromiss mellan de två systemen. Om t. ex. lönesystemet premierar hög arbetstakt blir det svårt att i beteendet ge avkall på denna av säkerhetsskäl. l en studie angående löneformens betydelse framgår att införandet av fast månadslön medförde en sänkning av de svåra och medelsvåra olycksfallen (Kronlund m. fl. 1972). Liknande resultat har nåtts också av Olivier som i en undersökning i en belgisk kolgruva konstaterade att införandet av ackord hade som konsekvens att arbetarna valde mindre säkra arbetsmetoder. Gustafsson och Lagerlöf(l974) fann också att Skogshuggare i högsta inkomstklassen angav signifikant högre antal tillbud per tidsenhet än huggare med lägre inkomst. Löneform är naturligtvis endast ett exempel på produktionsstyrningen. l andra typer av arbeten än de ovannämnda, där ju individen själv har stor möjlighet att påverka arbetsmetoderna och arbetstakten, kan också andra slag av styrmekanisker innebära ett svårt problem för säkerheten. Detta kan exemplifieras med en undersökning av fállning vid skogsarbete (Sundström-Frisk och Lindström 1974). Av undersökningen, som bygger på en studie av 600 Skogshuggare. framgår att fallningsmomentet vid huggningsarbete utgjorde 10 % av totala arbetstiden men stod för 25 % av olyckor samt att 2/3 av undersökta Skogshuggare använde sig av förbjudna metoder vid nedtagning av fastfällda träd. De faktorer som enligt denna undersökning i första hand påverkar metodvalet i riskfyllda arbetssituationer var lönesystemets uppbyggnad (tidsvinst), arbetsledningens agerande, möjligheter att undvika fysisk ansträngning och praktisk arbetsplatsorganisation.

2.5.4 Organisationsteoretiska angreppssätt som underlag for åtgärdsinriktad forskning Det finns än så länge ganska få åtgärdsinriktade studier på detta område. Ett exempel är dock en studie om tillbud i skogsarbete (Gustafsson & Lagerlöf). Genom att låta arbetarna själva rapportera sina tillbud uppnåddes V en ökad kunskap om risken och vetskapen om hur man skall undvika faran. Men detta är naturligtvis inte tillräckligt för att kunna undvika olyckorna. Genom att återföra resultaten till de arbetande via arbetsplatsträffar fick arbetarna ett material med utgångspunkt i vilket man kunde ställa krav på förbättrade tekniska och organisatoriska åtgärder. I samråd med arbetsledningen beslöt man om olika åtgärder. Detta visade sig leda till ett ökat engagemang i skyddsfrågor för samtliga medverkande och till ett lägre antal olycksfall.

Forskning kring arbetsøücksjá/I 131

Referenser

Acers, A.: The twentieth century desease. Canadian Journal of Public Health 2, 22l (1964). Adler, A.: Psychology of repeated accidents in industry. American Journal of Psychiatry, 99-101, l94l. Arbous, A. G. & Kerreick, J. E.: Accident statistics and the concept of accident proneness. Biometrics l; 370-432, l95l. Brown, R.: Social psychology. New York: Free Press of Blencoe, 1965. Canwright, D. & Zander, A.: Group dynamics. Second edition. (Evanston, lll.: Row, Peterson, 1960.) Cazamian, P.: Les Facteurs Sociaux et Ergonomie, Ergonomics, Vo. l3, Nr. 3, 329-336, 1970. . CECA Haute Autorité: Etudes de Physiologie et de Psychologie du Travail No. l. Les Factures Humains et la Sécurité. S. 1973-177. Luxembourg. 1967 CECA Haute Autorité: Etudes de Physiologie et de Psychologie du Travail No. 2. Les Factures Humains et Ia Sécurite dans les Mines et la Sidérurgie, Luxembourg, l967. Gogan, N. & Wallach, M. A.: Risktagning. Wahlström & Widstrand. Almaserien nr, 18, Stockholm, l97l. Cohen, J., Dearnaley E. & Hansel, C.E.M.: Risk and hazard. Operational Research Quanerly, Vo. 73: 67-82, 1956. Dunn, J. G.: Skills Analyses for Outdoor Work involving Mobile Powered Tools. Applied Psychology Department, University of Aston, Birmingham, l97l. Farmer E. & Chambers, E. G.: A psychological study of individual differences in accident rates. Brit. lnd. Fat. Res. Board, No. 38, l926. Faverge, J-M.: Psychosociologie des Accidents du Travail. Presses Universitaires de France, l967. Faverge, J-M.: LHomme Agent dlnliabilité et de Fiabilité. Ergonomics, vol.. l3 no. 3, 301-327, 1970. Freud, S.: Psychopathology of everyday life. London: Ernest Ben Ltd., l9l4. Gardell, B.: Produktionsteknik och arbetsglädje. PA-rådets Medd. nr 63, l97l. Gordon. J. E.: The epidemiology of accidents. American Journal Public Health Vo. 39:504›-5l5, 1949. Greenwood, M. & Yale, C. V.: ln inquiry into the nature of frequency distributions of repeated accidents. Journal of the Royal Statistical Society, 83, p. 255, l920. Gustafsson, L., Lagerlöf, E. & Pettersson, B.: Analys av olyckstillbud vid huggning. institutionen for skogsteknik. Skogshögskolan. Rapport 37, 1970. Gustafsson, L. & Lagerlöf E.: Att förbättra skyddsarbetet genom tillbudsrapponering. Personlig kontakt, 1974. Haddon, W. Jr, Suchman, E. A. & Klein, D. A.: Accident research. lts methods and approaches. Harper and Row, New York 1964. Hagberg, A.: Olycksfall, individ, arbete och arbetsmiljö. PA-rådets Meddelanden nr. 23, Stockholm 1960. Kay, H., Accidents. Some factors and theories. ln psychology at Work. (Edited by P. B. Warr). London l97l. Kerr, W. A.: Accident proneness in factory departments. Journal of Applied Psychology, 342167-170, 1950. Kronlund, J., Carlsson, J., Jensen, l-L. & Sundström-Frisk, C.: LKAB efter strejken. Byggforskningsgruppen. PTl, Stockholm 1972. Kronlund, J. E. & Jensen, l-L.: Löneform och olycksfall. En teoretisk referensram och undersökningsdesign. Forskningsrapport nr. 8. Linköpings Universitet. Department of Economics and Management, 1974.

132 SOU 197613

Forskning kring arbelsofvcks/a/I

Lager, K.: “Pilot Reliability. Tekniska högskolan. Stockholm 1974. Mc Farland, R. A.: The epidemiology ofindustrial accidents. Harvard School of Public Health. 1965. Menninger, K.: Man against himself. New York: Harcourt Brace Publication Company, 1937. NllP 1972. 2 000 accidents. A shop floor study oftheir causes. Repon no. 21. London l97l Osborne. E. G. & Bernon, H. M.: The influence of temperature and other conditions of the frequency of industrial accidents. Industrial Fatigue Research Board, Report No. l9, 1922. Osborne, E. G.: Two combinations to the study of accident causation. industrial Fatigue Research Board. No. l9. London 1922. Quenalt. S. W.: Driver-behaviour - safe and unsafe drivers. Ministry of Transport. Road Research Laboratory, Report LR 70, 1967. Quenalt, S. W.: Driver-behaviour - safe and unsafe drivers ll. Ministry of Transpon. Road Research Laboratory. Repon LR 146, l968. Quenalt, S. W.: Development of the method of Systematic observation of driver behaviour. Ministry of Transport. Report LR 213. l968. Rockwell, T.H.: Some exploratory research on risk acceptance in man-machine setting. Amer. Soc. Safety Engnr., 1962. Schachter. S.: Deviation, rejection and communication. Journal of Abnorm Psychol., 46: 190-207. l95l. Singleton, W. T.: Techniques for determining the causes of error. Applied Ergonomics 3. 3, l26-l3l. 1972. Sivadon et Fernandy: ln Faverge in Ergonomics. vol. l3. no. 3. 1970. Surry, J.: industrial Accident Research. A Human Engineering Approach. University of Toronto, 1969. Svanström. L.: Fall i trappor. En epidemiologisk studie. Malmö. Teger, A. l. & Pruitt. D. G.: Components ofgroup risk-taking. Journal of Experimental Social Psychology. 3: 189-205. 1967. Wallach, M. A., Kogan. N. & Bern. D. J.: Group influence on individual risk taking. Journal of Abnormal and Social Psychology. Vol. 65. No. 2. 75-86. 1962.

Wallach, M. A., Kogan. N. & Burt. R. B.: Group risk-taking and field dependance

- independance of group members. Sociometry. 30: 323-338. 1967. Wallach. M. A. & Wing. C. W. Jr: ls risk of value? Journal of Personality and Social Psychology. Vol. 9, No. I, l0l-l06. l968. Vernon, H. M.: The influence of hours of work and of ventilation on output in steel manufacturing. Industrial Fatigue Research Board, l, 1919. Vernon, H. M.: Fatigue and efficiency in the iron and steel industry. Report nr. 5. 1920. Vernon, H. M., Beford. T. & Warner. C. G.: A study of absenteeism in a group of ten collieries. l. H. R. B., Repon No. 51, 1929. Whyte, W. H.: The organization man. New York: Simon and Schuster. 1956. Yrkesskador, 1972. Sveriges officiella statistik. 1975.

Statens offentliga 1976 utredningar

Kronologisk förteckning

1. Arbetsmuljölag, A. 2. Bakgrund tull förslag om arbelsmiljölag. A. 3. Rapport i psykosociala frågor. A

Statens offentliga utredningar 1976

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmiljöutredningen. 1. Arbelsmiljölag. [il 2. Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag. i2l 3. Rapport i psykosociaia frågor, l3l

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar uen-uu. , förteckningen

utredn

i munen_ BIBL.

i 3 FE91976

sTOcKHOLh4