Skatteutskottets betänkande med anledning av motioner om hundskatten
Skatteutskottets betänkande nr 9
SkU 1975:9
Nr 9
Skatteutskottets betänkande med anledning av motioner om hundskatten -
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1975:73 av fru Troedsson (m) vari hemställs att riksdagen beslutar följande ändring av 4 § förordningen angående skatt för hundar (1923:116):
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§. Skatten skall av kommunen 4 §. Skatten skall av kommunen bestämmas till eli för varje hund lika för varje hund bestämmas till lägst
belopp, lägst tio högst etthundra kro- tio högst etthundra kronor för kanor för kalenderår. lenderår. Skatten får vid behov diffe rentieras
med hänsyn till olika områden inom kommunen eller för olika grupper av hundinnehavare.
I fall kommun.
1975:132 av herr Nilsson i Agnäs (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till sådan författningsändring att djuruppfödare i viss utsträckning kan befrias från erläggande av hundskatt;
1975:195 av fru Karlsson (c) och fru Ekelund (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att kommunen skall äga rätt att själv fritt bestämma grunderna för uttag av hundskatt i enlighet med vad som har anförts i motionen;
1975:426 av herr Börjesson i Falköping (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om utredning angående differentiering av hundskatten inom en och samma kommun, varvid lindrigare skatt bör införas i glesbygdsområden med hänsyn till de lägre kostnader hundinnehavet medför för kommunen inom dessa områden;
1975:692 av herrar Johansson i Skärstad (c) och Johansson i Holmgården (c) vari hemställs att regeringen beslutar hänföra kennelhundarna till kategorin skattebefriade hundar samt att lagen om hundskatt kompletteras med bestämmelse härom.
1 Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 9
SkU 1975:9
2 Frågornas bakgrund
Enligt förordningen (1923:116) angående skatt för hundar skall kommunen ta ut hundskatt för varje hund inom kommunen. Kommunen skall bestämma skatten till ett för varje hund lika belopp, lägst 10 och högst 100 kr. per kalenderår. Kommunen för inte differentiera skatten med hänsyn till olika områden inom kommunen eller för olika slag av hundar eller grupper av hundinnehavare.
Från skatteplikt har undantagits
a) hund som ej uppnått en ålder av tre månader,
b) hundar som lapparna använder för renskötseln,
c) staten tillhörig tjänstehund inom krigsmakten, polisväsendet eller tullverket eller enskild person tillhörig hund så länge densamma, efter godkänd tjänstedressyr, på grund av särskild förbindelse skall hållas till krigsmaktens, polisväsendets eller tullverkets förfogande,
d) hund, som enligt 12 § lagen om djurskydd används för vetenskapligt eller därmed jämförligt ändamål,
e) utbildad ledarhund, avsedd att betjäna blind, samt
0 hund, som tillhör tjänsteman vid främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat.
För hund, som föds under andra hälften av ett kalenderår, skall hundskatt erläggas först fr. o. m. påföljande år. Om hundskatt erlagts i en kommun och skatteplikt för hunden därefter inträder i annan kommun, skall skatt för samma år erläggas till den andra kommunen endast i den mån skatten där är högre än i den första kommunen.
Beskattningsreglerna syftar till att få en kontroll över hundbeståndet och är förenade med ett registreringsförfarande. Den som innehar skattepliktig hund skall under januari varje år anmäla detta till den kommunala uppbördsmyndigheten med uppgift om hundens ras, ålder, kön m. m. Om skatteplikt inträder under året skall anmälan göras inom 30 dagar därefter. Anmälningsplikt föreligger också beträffande sådana skattefria hundar som anges under e) och 0 ovan, dvs. blindhundar och hundar som tillhör personal vid utländsk beskickning.
År 1969 begärde bevillningsutskottet (BeU 1969:65) med anledning av prop. 1969:135 och vissa motioner en förutsättningslös översyn av hela hundskattefrågan. Förutom förutsättningarna för det nuvarande systemet borde utredningen enligt utskottets mening pröva bl. a. aktualiserade frågor rörande olika slag av differentiering.
Hundskatteutredningen föreslår i sitt betänkande Hundavgift (SOU 1972:89) att man av flera skäl skall behålla en registrering av hundinnehavet och att hundinnehavarna i konsekvens härmed liksom hittills skall svara för de kostnader som förorsakas kommunerna genom registreringsförfarandet. Det belopp, som bör tas ut, kan enligt utredningens uppfattning knappast ses som en skatt i gängse mening utan snarare som en registreringsavgift.
SkU 1975:9
3 Utredningen föreslår att denna registreringsavgift betecknas som hundavgift och bestäms till ett enhetligt belopp av 75 kr. per hund och år för hela landet. Vidare föreslås vissa förenklingar och andra ändringar av företrädesvis teknisk och administrativ karaktär.
I fråga om ytterligare undantag från skatteplikt borde medges anförde utredningen bl. a. följande beträffande kennelhundar.
Bl. a. skulle skattelindring för kennelhundar innebära ett avsteg från principen om hundavgiftens enhetlighet. Enligt vår mening förekommer otvivelaktigt andra former av hundinnehav, där behovet av avgiftsbefrielse eller nedsättning av avgiften gör sig gällande med samma styrka som i fråga om innehav av hund i kennel. Sådana behov kan, som förut nämnts, vara betingade av t. ex. sociala eller medicinska skäl. Vi anser sålunda inte att kennlama i avgiftshänseende bör inta någon särställning. En viss lättnad medges dock beträffande kennlarna, eftersom - vilket vi återkommer till i det följande - den nuvarande skattepliktsgränsen vid tre månaders ålder föreslås höjd till sex månader. Ytterligare lättnader för kennlarna i skattehänseende utgör de redan nu medgivna möjligheterna till avdrag vid inkomstbeskattningen av rörelse. Vidare får man förutsätta att kennelägarna väger in erlagd hundavgift i försäljningspriset. I vissa fall utgår bidrag från rikspolisstyrelsen i samband med avelsfrämjande verksamhet.
Med anledning av motion till 1973 års riksdag om skattebefrielse för kennelhundar anförde skatteutskottet (SkU 1973:56) bl. a. följande.
Som framhållits vid tidigare års riksdagsbehandling av hundskattefrågan bör emellertid undantag medges i mycket begränsad omfattning. Denna inställning har också delats av hundskatteutredningen. Mot de omständigheter som kan anses motivera en reducerad beskattning av kennelhundar har utredningen åberopat invändningar av såväl praktisk som principiell natur. En differentiering till förmån för kennelhundar skulle enligt utredningen medföra kontrollsvårigheter och inte önskvärda administrativa konsekvenser samt leda till krav på befrielse eller nedsättning även beträffande annat hundinnehav, krav som t. ex. av sociala eller medicinska skäl kan göras gällande med samma styrka som i fråga om kennelhundar.
Utskottet vill för sin del understryka att de invändningar av praktisk och administrativ natur, som talar mot en sådan differentiering, har särskild tyngd när det gäller en skatt av så förhållandevis liten ekonomisk betydelse som hundskatten. Även om vissa kennelägare kan ha att erlägga hundskatt med belopp som i och för sig kan anses betydande, bör beaktas att hundskatten är avdragsgill vid beräkning av inkomst av hunduppfödning och att skatten dessutom torde kunna vägas in i priset vid försäljning av hundar. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.
SkU 1975:9
4 Utskottet
I motionerna 73 och 195 framförs lagstiftningsyrkanden om rätt för kommun att differentiera hundskatten såväl regionalt som med hänsyn till olika hundägarkategorier, medan i motionen 426 ställs ett motsvarande skrivelseyrkande. I de två övriga här behandlade motionerna begärs lättnader i beskattningen av kennelhundar. Motionärerna i motionen 692 yrkar att sådana hundar helt skall befrias från hundskatt, under det att i motionen 132 begärs mera begränsade skattelättnader för kennelägare.
Frågan om hundskattens konstruktion har vid olika tillfällen varit föremål för riksdagens prövning. Med anledning av bl. a. motioner om rätt till kommunal differentiering av hundskatten begärde 1969 års riksdag en utredning beträffande hundskatten. Den i enlighet härmed tillkallade hundskatteutredningen, som i slutet av 1972 avgav betänkandet Hundavgift (SOU 1972:89), föreslog emellertid i stället för kommunal differentieringen enhetlig hundavgift med 75 kr. per hund och kalenderår samt vissa nya bestämmelser rörande registreringen av hundar. Meningarna var delade bland remissmyndigheterna om lämpligheten av en enhetlig avgift, och det kan förutsättas att Kommunförbundets avstyrkande av en sådan avgift har bidragit till att någon proposition på grundval av utredningens förslag inte lagts fram.
Hundskatten är en i många avseenden unik skatteform vars bibehållande det finns anledning att ifrågasätta. Hundskatteutredningen har understrukit skattens rent marginella betydelse för kommunernas ekonomi, men motionärerna har framhållit att den framstår som betungande och delvis orättvis för vissa hundägare. I detta sammanhang har särskilt åberopats de skatteskärpningar som uppstått på grund av att kommuner med låg tätortsgrad och låg hundskatt genom kommunindelningsreformen slagits samman med större kommuner med hög tätortsgrad som haft väsentligt högre hundskatt, vilken ofta blivit gällande för hela storkommunen enligt bestämmelsen om enhetlig hundskattesats.
Mot denna bakgrund finner utskottet skäl förorda att de gällande reglerna om hundskatt omprövas. Utskottet, som finner en fortsatt registrering av hundbeståndet erforderlig, anser att registreringsbestämmelserna därför bör bibehållas och att kommunerna följaktligen måste fö ersättning för kostnaderna härför liksom för de övriga kostnader som hundarna förorsakar kommunerna.
Beträffande formerna för sådana kommunala hundavgifter kan olika lösningar övervägas. Den enklaste lösningen skulle vara att föra in rambestämmelser om hundregistrering i lagen (1943:459) om tillsyn över hundar. Lagen skulle då kompletteras med en av regeringen utfärdad förordning om registreringens omfattning och finansiering. Utskottet förutsätter att varje kommun därvid inom fastställda gränser skall fö bestämma hundavgiftens storlek och om skäl föreligger även differentiera avgiften med hänsyn till t. ex. tätortsgrad. En annan möjlighet är att omarbeta den nuvarande hund -
SkU 1975:9
skatteförordningen till en avgiftslag enligt vilken kommunerna på motsvarande sätt inom fastställda ramar får fastställa avgiftens storlek. Genom de här föreslagna åtgärderna kan yrkandena i motionerna 73, 195 och 426 anses bli i huvudsak tillgodosedda.
Utskottet kan däremot inte biträda yrkandena i motionerna 132 och 692 om särskilda lättnader för kennelhundar, vilket också skulle innebära befrielse från registrering. Utskottet anser att registreringen bör omfatta hela hundbeståndet. Någon avgift för nu skattebefriade hundar synes dock inte böra utgå. Genom vad utskottet ovan förordat om rätt för kommun att differentiera avgifterna kan emellertid de i motionerna framställda yrkandena i viss mån bli tillgodosedda.
Den av utskottet förordade åtgärden att ersätta hundskatten med en hundavgift bör självfallet genomföras efter samråd med företrädare för kommunerna.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med anledning av motionerna 1975:73, 1975:195 och 1975:426 i skrivelse till regeringen begär förslag om införande av hundavgift i överensstämmelse med vad utskottet anfört i detta betänkande,
2. att riksdagen avslår
1. motionen 1975:132,
2. motionen 1975:692,
i den mån motionerna inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet hemställt under punkten 1.
Stockholm den 4 mars 1975
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: herrar Wärnberg (s). Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Johansson i Jönköping* (s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s), Nilsson
i Trobro* (m), Westberg i Hofors (s), Olsson i Järvsö* (c), fru Normark (s), herrar Hallenius (c), Boström (s), fru Troedsson (m) och herr Carlström*
(fp).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
'
■
.
GOTAB 75 9003 S Stockholm 1975