Med anledning av regeringens i propositionen 1976/77:150 gjorda framställning rörande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för budgetregleringen m. m. jämte motioner

FiU 1976/77:30

Finansutskottets betänkande 1976/77:30

med anledning av regeringens i propositionen 1976/77:150 gjorda framställning rörande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för budgetregleringen m. m. jämte motioner

I propositionen 1976/77:150 (kompletteringspropositionen) har regeringen

i

bilaga I (ekonomidepartementet) föreslagit riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen.

Vid bilaga 1, Reviderad finansplan 1977, har som bilaga fogats Reviderad nationalbudget 1977.

I propositionen har regeringen vidare i

bilaga 2 (budgetdepartementet)

dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i propositionen,

2. till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1977/78 anvisa vissa i propositionen angivna förslagsanslag,

3. till Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1977/78 anvisa vissa i propositionen angivna reservationsanslag,

4. godkänna i propositionen framlagd beräkning av förändringarna i anslagsbehållningarna för budgetåret 1977/78,

5. godkänna i propositionen framlagd beräkning av förändringarna i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1977/78,

6. antaga vid propositionen fogat förslag till lag om storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1977/78,

7. godkänna beräkning av driftbudgetens inkomster för budgetåret 1977/78 enligt en vid propositionen fogad specifikation,

8. godkänna förslaget till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1977/78,

9. på kapitalbudgeten beräkna den mot investeringsplanen svarande inkomsttiteln Lånemedel till 6 207 039 000 kr.,

10. med ändring av förslag i prop. 1976/77:100 bil. 19 till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 5 000 000 000 kr. att stå till regeringens förfogande för de ändamål och på de villkor som förordats i propositionen,

dels givit riksdagen till känna vad i propositionen anförts om tidpunkten för riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen.

1 Riksdagen 1976177. 5 sami. Nr 30

FiU1976/77:30

2 Vid bilaga 2, Reviderat budgetförslag 1977/78, har fogats som Bilagal: Långtidsbudget för perioden 1977/78-1981/82 Bilaga 2: Riksrevisionsverkets approximativa beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1976/77 Bilaga 3: Riksrevisionsverkets förnyade inkomstberäkning för budgetåret 1977/78

Bilaga 4: Specifikation av inkomsterna på driftbudgeten för budgetåret 1977/78

Bilaga 5: Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetpropositionen för budgetåret 1977/78 Bilaga 6: Förslag till investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1977/78

Bilaga 7: Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1977/78 sedan budgetpropositionen Bilaga 8: Lagförslag

Vidare har regeringen i

bilaga 3 (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1977:154) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

dels till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln utöver tidigare anvisat förslagsanslag anvisa ytterligare 270 000 000 kr.,

2. dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel,

dels godkänna vad i propositionen anförts om ändrade regler för tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor och barn,

3. godkänna vad i propositionen anförts om ändrade riktlinjer för finansieringen av den statliga läkemedelskontrollen,

bilaga 4 (kommunikationsdepartementet) föreslagit riksdagen att godkänna de ändringar i transportstödet för Norrland som förordats i propositionen,

bilaga 5 (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen att

1. dels godkänna den ändring av investeringsramens storlek som förordats i propositionen,

dels till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 222 000 000 kr.

2. godkänna vad i propositionen förordats beträffande kommunal vuxenutbildning,

3. godkänna vad i propositionen förordats om statsbidrag för studiecirklar.

FiU 1976/77:30

4. dels antaga vid propositionen fogat förslag till ändring i lagen om ändring i studiestödslagen (1973:349),

dels till Studiebidrag m. m. för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln utöver tidigare anvisat förslagsanslag anvisa ytterligare 41 000 000 kr.,

bilaga 6 (bostadsdepartementet) föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att ta ut och bestämma storleken av en särskild administrationsavgift vid statlig bostadslångivning i enlighet med vad som förordats i propositionen,

bilaga 7 (industridepartementet)

dels givit riksdagen till känna vad som anförts i propositionen om planeringen av kärnkraftblocket Forsmark 3,

dets föreslagit riksdagen att medge att det för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln uppförda investeringsanslaget Kraftstationer m. m. intill ett belopp av 163 000 000 kr. får disponeras i enlighet med vad som anförts i propositionen.

Propositionen har såvitt avser bilaga 2, Reviderat budgetförslag 1977, moment 6 i hemställan (förslag till lag om storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1977/78) hänvisats till skatteutskottet och i övrigt till finansutskottet.

Finansutskottet kommer att behandla bilaga 2, Reviderat budgetförslag 1977/78, i vad avser hemställan under momenten 2 och 3 i sitt betänkande med anledning av regeringens förslag om anslag för budgetåret 1977/78 till avskrivning av nya kapitalinvesteringar (FiU 1976/77:33), momenten 4, 5 och 7 i sitt betänkande angående inkomster på statsbudgeten för budgetåret 1977/78 (FiU 1976/77:36), momenten 8 och 9 i sitt betänkande angående investeringsplan och investeringsstater för budgetåret 1977/78 (FiU 1976/77:35) och moment 10 i sitt betänkande med anledning av regeringens förslag till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1977/78 (FiU 1976/77:34).

Utskottet behandlar i detta betänkande

under avsnitt A. Ekonomidepartementet

dels bilaga 1, Reviderad finansplan 1977,

dels den under allmänna motionstiden väckta motionen 1976/77:599 av herr Karlsson i Ronneby m. fl. (s) om en ökad kommunal upplåning för finansiering av arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

FiU 1976/77:30

dels de med anledning av propositionen 1976/77:150 väckta motionerna 1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt avser hemställan under

1, 8, 9, 11 och 15,

1976/77:1662 av herr Hörberg (fp),

1976/77:1665 av herr Palme m. fl. (s) såvitt avser hemställan under 1

och

1976/77:1668 av herrar Hagel (-) och Lövenborg (-), under avsnitt B. Budgetdepartementet

dels bilaga 2, Reviderat budgetförslag 1977/78, i vad avser de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen samt vad regeringen givit riksdagen till känna om tidpunkten för riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen,

dels följande motioner 1976/77:1640 av herr Palm (s),

1976/77:1641 av herr Adamsson m. fl. (s),

1976/77:1642 av herr Norrby m. fl. (c),

1976/77:1643 av herr Romanus (fp),

1976/77:1645 av herr Ingemund Bengtsson i Varberg m. fl. (s), 1976/77:1648 av herr Alsén m. fl. (s),

1976/77:1649 av herr Nilsson i Norrköping (s),

1976/77:1651 av fru Gradin m. fl. (s),

1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt avser hemställan under

2, 6, 12, 13, 14 och 16,

1976/77:1654 av herr Bergman m. fl. (s),

1976/77:1657 av herr Feldt m. fl. (s),

1976/77:1658 av herr Norrby m. fl. (c, m, fp),

1976/77:1660 av herr Pettersson i Malmö (s),

1976/77:1663 av herr Blomkvist (s),

1976/77:1664 av herr Green (s),

1976/77:1665 av herr Palme m. fl. (s) såvitt avser hemställan under 2, 3 och 4 samt

1976/77:1669 av fröken Hörlén m. fl. (fp, c, m).

under avsnitt C. Socialdepartementet

dels bilaga 3, Socialdepartementet, dels följande motioner

1976/77:1646 av herr Börjesson i Falköping (c),

1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt avser hemställan under 3 och 4 samt

1976/77:1656 av herr Aspling m. fl. (s),

FiU 1976/77:30

under avsnitt D. Kommunikationsdepartementet

dels bilaga 4, Kommunikationsdepartementet,

dels motionen 1976/77:1650 av herr Mellqvist m. fl. ts),

under avsnitt E. Bostadsdepartementet

dels bilaga 6, Bostadsdepartementet, dels följande motioner

1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) såvitt avser hemställan under

5,

1976/77:1655 av herr Bergman m. fl. (s) och

1976/77:1666 av herr Palme m. fl. (s),

under avsnitt F. Utbildningsdepartementet

dels bilaga 5, Utbildningsdepartementet

dels följande motioner

1976/77:1653 av herr Alemyr m. fl. (s) och

1976/77:1667 av herr Palme m. fl. (s),

under avsnitt G. Industridepartementet

dels bilaga 7, Industridepartementet,

dels motionen 1976/77:1659 av herr Palme m fl. (s).

Yttranden över bilaga 2, den del av de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen som avser besparingsåtgärder rörande statsbudgeten samt vad i propositionen anförts om tidpunkten för riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen, har, såvitt ankommer på resp. utskott, avgivits av konstitutionsutskottet, justitieutskottet, utrikesutskottet, försvarsutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, utbildningsutskottet, trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet och civilutskottet.

Därutöver har yttranden avgivits av skatteutskottet över bilaga 6, socialförsäkringsutskottet över bilaga 3, punkten 2, och bilaga 5, punkten 4, socialutskottet över bilaga 3, punkterna 1 och 3, utbildningsutskottet över bilaga 5, punkterna 1-3, trafikutskottet över bilaga 4, näringsutskottet över bilaga 7 och civilutskottet över bilaga 6, jämte motioner.

Dessa yttranden återfinns i slutet av detta betänkande som bilagor.

FiU 1976/77:30

6 A. EKONOMIDEPARTEMENTET Den reviderade Finansplanen 1977

I propositionen 150 bilaga 1 (ekonomidepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Bohman föreslagit riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet

dels den under allmänna motionstiden väckta motionen 1976/77:599 av herr Karlsson i Ronneby m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa att vidta lämpliga åtgärder för att öka kommunernas möjligheter till lån för finansiering av arbetsmarknadspolitiska åtgärder,

dels de med anledning av propositionen 150 väckta motionerna

1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen beslutar

1. att avslå de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som förordas i den reviderade finansplanen,

2. att godkänna den politik för skärpt restriktivitet mot kapitalexport och stopp för industriutflyttning som förordas i motionen (moment 8),

3. att utala sig för en alternativ sysselsättningspolitik i enlighet med motionen och hos regeringen hemställa om förslag i enlighet härmed (moment 9),

4. att prisregleringslagen skall få en sådan tillämpning att prisstopp på alla dagligvaror skall gälla i första hand under hela 1977 och att i övrigt uttala sig för de riktlinjer för åtgärder mot inflationen som finns angivna i motionen (moment 11),

5. att i övrigt uttala sig för den allmänna inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i motionen (moment 15),

1976/77:1662 av herr Hörberg (fp) vari hemställs att riksdagen gör ett uttalande med ungefär följande innehåll

att den ekonomiska politiken inför 80-talet bl. a. bör inriktas på att genom beskattning, avgifter, bidrag och andra stimulansåtgärder

- strängare hushålla med råvaror och energi,

- underlätta arbetskraftsintensiv produktion och

- sprida investeringsvilja och -kapital till allt fler medborgare,

1976/77:1665 av herr Palme m. fl. (s) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i motionen,

1976/77:1668 av herrar Hagel (-) och Lövenborg (-) vari hemställs att riksdagen beslutar

FiU 1976/77:30

1. att avslå regeringens hemställan i bilaga 1 i propositionen 150,

2. att med anledning av propositionen i övrigt som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Vid beredning av ärendet har utskottet, förutom sedvanligt hörande av representanter för ekonomidepartementet och för konjunkturinstitutet, m. m., i särskilda föredragningar tagit del av de bedömningar som gjorts om Industrikonjunkturen våren 1977 vid Sveriges industriförbunds ekonomisk-politiska avdelning samt om Ekonomiska utsikter våren 1977 vid Landsorganisationens utredningsavdelning.

Propositionen

I fråga om den internationella utvecklingen konstaterar föredraganden, statsrådet Bohman, att den ekonomiska politiken i de tongivande industriländerna under de senaste åren har haft inflationsbekämpningen som främsta mål. Under 1976 tog sig detta uttryck i en omläggning av politiken i restriktiv riktning. Denna tidiga återgång till en försiktig finans- och penningpolitik torde vara speciellt kännetecknande för denna konjunkturuppgång.

Den bedömning av den internationella konjunkturutvecklingen för 1977 som gjordes i årets finansplan står sig i allt väsentligt, anser föredraganden. En liten justering i optimistisk riktning torde dock vara befogad. Konjunkturkurvan ser ut att peka något kraftigare uppåt mot slutet av året. Sedan finansplanen skrevs har regeringarna i Förenta staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland föreslagit åtgärder för att befästa och förstärka konjunkturuppgången. Åtgärderna torde dock få en begränsad effekt på utvecklingen under 1977. Konjunkturuppgången förväntas bli starkast i Förenta staterna och Japan där BNP-tillväxten torde bli ca 5,5 96. I Västeuropa beräknas uppgången däremot bli åtskilligt svagare. För OECD-området i dess helhet förutses en produktionsökning 1977 med inemot 4,5 96.

Den ojämna konjunkturutvecklingen under de senaste åren har lett till extremt kraftiga fluktuationer i världshandeln och till stora förskjutningar i bytesbalanserna. OECD-ländernas bytesbalansunderskott, som förra året uppgick till 25 miljarder dollar, beräknas bli endast ett par miljarder mindre i år. Gentemot de icke-oljeproducerande u-länderna har OECD-länderna f. n. ett överskott på i runt tal 15 miljarder dollar. Underskottet gentemot OPEC-länderna är däremot mer än 35 miljarder dollar. OECD-länderna och de oljeimporterande u-länderna har inga reella möjligheter att på kort sikt eliminera det stora underskott som blivit en följd av de höjda oljepriserna. De måste leva med underskottet en lång tid framöver. Till skillnad från de studier som gjordes för ett par år sedan visar de senaste uppskattningarna från OECD-sekretariatet att OPEC-ländernas överskott kommer att ligga kvar på en hög nivå åtskilliga år framöver.

FiU1976/77:30

8 Den ojämna fördelningen av över- och underskott mellan OECD-länderna inbördes gör bördan av oljeunderskottet extra tung för ett stort antal länder. Bland underskottsländerna återfinns de flesta små OECD-länderna som haft stora underskott sedan 1974.

För att inte låta det internationella banksystemet få en alltför stor finansieringsbörda övervägs f. n. möjligheterna att öka IMF:s andel av kapitalöverföringen genom särskilda upplåningsarrangemang med ett antal valutastarka länder, redovisar föredraganden.

I sin summering av konjunkturer och ekonomisk politik 1976 konstaterar föredraganden bl. a. att Sveriges konkurrensläge försämrades kraftigt under 1975 och 1976. Att vår export inte bara drabbats av den försvagning av den internationella handeln som lågkonjunkturen utomlands lett till utan också tappat andelar på världsmarknaden är enligt föredraganden ostridigt. Konjunkturinstitutets fördjupade undersökningar visar att marknadsandelsförlusterna endast i begränsad utsträckning kan förklaras av vår exports speciella länder- och varusammansättning. 1 allt väsentligt ligger förklaringen i den svenska pris- och kostnadsutvecklingen.

I avsnittet Den ekonomiska politikens mål och inriktning erinrar föredraganden i fråga om de allmänna förutsättningarna om att det redan i 1977 års finansplan slogs fast att Sverige befinner sig i ett allvarligt ekonomiskt läge. Utgångspunkten för bedömningen var den utveckling under 1976 som då kunde avläsas. När utfallssiffror för 1976 nu föreligger understryks den bedömning som gjordes i finansplanen. Konsumtionen ökade snabbare, exportökningen blev lägre, lageruppbyggnaden större och utrikesbalansen sämre än de preliminära kalkylerna för 1976 utvisade. Utvecklingen under första kvartalet i år har ytterligare försämrat läget. Handelsbalansen uppvisade under första kvartalet ett sammanlagt underskott på omkring 1,6 miljarder kr. Detta motsvarar drygt hälften av det underskott som i finansplanen förutsades för hela 1977.

Den svenska exportutvecklingen är mycket svag. Om inte Sverige väsentligt kan öka sin export så att den växer någorlunda i takt med den internationella marknaden föreligger risk att vi genom det höga kostnadsläget inte i full utsträckning kan tillgodogöra oss konjunkturuppgången. Den yttre balansen skulle i ett sådant läge fortsätta att försämras.

Sverige måste enligt föredraganden redan nu boija anpassa sina ekonomisk-politiska åtgärder till den väntade internationella utvecklingen så att vi är väl rustade att tillgodogöra oss den internationella konjunkturuppgången. Åtstramningsåtgärder får erfarenhetsmässigt effekt först efter avsevärd fördröjning. Den åtstramning av privat och offentlig konsumtion

FiU1976/77:30

som regeringen presenterade i början av april 1977 är därför tidsmässigt väl avpassad med hänsyn till den väntade internationella konjunkturutvecklingen.

En fortsatt hög inhemsk efterfrågan under ett år då den internationella konjunkturen kan förutses bli relativt god skulle minska möjligheten att öka exportvolymen och föra över resurser till den konkurrensutsatta sektorn. De växande bytesbalansunderskotten har beskurit Sveriges ekonomisk-politiska handlingsfrihet varför ytterligare uppskov med åtstramningsåtgärder inte är möjligt. Föredraganden understryker att om sysselsättningsläget allvarligt skulle försvagas kommer regeringen att vidta kraftfulla arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Att återställa jämvikten i bytesbalansen kommer att vara den avgörande uppgiften förden ekonomiska politiken under de kommande åren, framhåller föredraganden. Mot denna bakgrund måste kraven på ökad privat konsumtion och i och för sig angelägna men kostnadskrävande reformer dämpas. Den ekonomiska politiken står således inför två huvudproblem. Det första är att stärka den svenska industrins internationella konkurrenskraft och att öka industriinvesteringarna. Det andra är att minska expansionstakten för den privata och den offentliga konsumtionen. Den vidtagna växelkursjusteringen innebär inte att försämringen i svensk industris relativa kostnadsläge helt undanröjts. Den avgörande kostnadsanpassningen måste således ske genom interna åtgärder, anför föredraganden, som i sammanhanget uttalar att han ser det som angeläget att svensk industri utnyttjar det utrymme som växelkursjusteringen inneburit och sänker sina priser i förhållande till utländska konkurrenter för att bromsa förlusten av marknadsandelar.

Konjunkturinstitutet har i sina beräkningar utgått från att företagen sänker sina relativa exportpriser på bearbetade varor med 3 96. Detta beräknas redan 1977 ge ett visst positivt bidrag till exporten i förening med en viss dämpning av importen.

Exporten beräknas nu öka med 7 96 1977 och importen med 2,5 96. Jämfört med den preliminära nationalbudgeten har import prognosen reviderats ned kraftigt. Konjunkturinstitutet har gjort kalkyler över effekten av åtstramningspaketet. Nedskrivningen av den svenska kronan beräknas ge en exportvolymökning på 1 96 och en importvolymminskning på 0,8 96. Momshöjningen och en snabbare neddragning av lagerinvesteringarna än tidigare beräknat förklarar större delen av den lägre importökningen. Genom växelkursförändringen stiger dock importpriserna med ca 3,5 96. Åtstramningspaketets nettoeffekter på bytesbalansen blir en förbättring med sannolikt bortåt 0,5 miljard kr. i år. Under 1978 blir den positiva inverkan på bytesbalansen större.

Vi har, anför föredraganden, tagit ut en del av de närmaste årens standardstegring i förskott. Den privata konsumtionen har vuxit med 3,5 96 i genomsnitt per år de senaste två åren. Den möjliga ökningen i den privata

FiU 1976/77:30

konsumtionen 1975-1980 torde knappast överstiga 2 96 per år. Utrymmet för att under de närmaste åren öka den privata konsumtionen är därför starkt begränsat. Höjningen av mervärdeskatten med ca 3 procentenheter (av varans pris exkl. mervärdeskatt) är ett nödvändigt steg för att successivt dra ned den privata konsumtionstillväxten. Höjningen av mervärdeskatten betyder att momspliktiga varors (inkl. mervärdeskatt) pris stiger med i genomsnitt 2,5 96. Omkring 2/3 av den privata konsumtionen är momsbelagd. Totalt sett blir därför ökningen av konsumentprisindex av storleksordningen 1,7 96. Räknat mellan helåren 1976 och 1977 blir den genomsnittliga prisökningen ungefär 0,9 96 som följd av momshöjningen.

Växelkursjusteringen beräknas ge en direkt effekt på prisnivån i storleksordningen 1 96. Jämfört med finansplanen 1977 har prisprognosen därutöver reviderats upp med drygt 1 procentenhet som följd av en något snabbare internationell prisuppgång än som tidigare förutsågs och till följd av ett högre lönekostnadsantagande. I den reviderade finansplanens kalkyler har lönekostnaderna antagits öka med 10 96 från 1976 till 1977 jämfört med 8 96 i finansplanen.

Sammantaget kommer enligt konjunkturinstitutets kalkyler med detta antagande prisnivån att stiga med ca 10 96 mellan 1976 och 1977. Ökningen av hushållens reala disponibla inkomster beräknas i detta alternativ bli 0,7 96. Samtidigt får man räkna med en viss nedgång i hushållens sparande. Enligt konjunkturinstitutets bedömning kommer därvid den privata konsumtionen att stiga med 1,7 96.

Eftersom mervärdeskatten av tekniska skäl inte kan höjas förrän den 1 juni finns risk för prishöjningar som förekommer momshöjningen, anför föredraganden. Det införda allmänna prisstoppet kommer i samband med att momshöjningens åtstramande verkningar gör sig gällande att ersättas med en intensifierad prisövervakning.

För att minska resursanspråken från den statliga sidan föreslår regeringen en rad besparingsåtgärder. Tillsammans torde åtgärderna minska statsutgifterna med i storleksordningen 700 milj. kr. för budgetåret 1977/78. Huvuddelen av besparingarna får effekt först under 1978. Den ekonomiska åtstramningen kräver vidare att en rad åtgärder och förslag som eljest förefallit angelägna måste senareläggas för att genomföras i den takt som det ekonomiska utrymmet medger.

Sammantaget minskar statsbudgetens underskott för budgetåret 1977/78 med ca 1,8 miljarder kr. jämfört med det.som presenterades i budgetpropositionen. Det beräknas nu uppgå till 13,9 miljarder kr., varvid ca 5 miljarder kr. har reserverats för oförutsedda utgifter. Den kommunala utgiftsexpansionen är f. n. snabbare än vad som är förenligt med ett återställande av samhällsekonomisk balans. De kommunala utgiftsplanerna pekar på en expansionstakt om ca 4 96 under de närmaste åren. Enligt långtidsutredningens kalkyler skulle den kommunala utgiftsexpansionen behöva nedbringas till ca 2,5 å 3 96 per år under perioden 1975-1980. Under de två första åren

FiU 1976/77:30

av femårsperioden har dessa siffror väsentligen överskridits. För 1978 förutses en mycket kraftig ökning av skatteinkomsterna vid oförändrad kommunal-utdebitering. För 1979 och 1980 kan en väsentligt svagare inkomstutveckling redan nu förutses. Detta skulle för dessa år leda till mycket betydande höjningar av kommunalskatten.

Mot denna bakgrund måste kommunerna redan nu börja begränsa sin utgiftsexpansion, anför föredraganden. Regeringen kommer, i samband med de överläggningar med kommun- och landstingsförbunden som påbörjades den 27 april, att aktualisera frågan om vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att begränsa den kommunala utgiftsexpansionen.

Inom ramen för det totalt sett begränsade utrymme som kan tillåtas för kommunala utgiftsökningar bör barnomsorgen och åldringsvården prioriteras.

Beräkningarna i den reviderade finansplanen av den offentliga sektorns samlade effekt på BNP 1977 ger vid handen att den statliga finanspolitikens expansiva effekt reduceras från i finansplanen beräknade 2,7 % till ca 2,4 % enligt de nya kalkylerna. Kommunerna får däremot en inte fullt lika stark åtstramande effekt som tidigare beräknades.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna förstärktes under senare delen av 1976 och början av 1977, framhåller föredraganden. Tack vare dessa intensifierade åtgärder har man kunnat uppnå både att många av de varsel om avskedanden och permitteringar som lades under hösten och vintern inte utlösts och att antalet nya varsel begränsats.

Prognoserna för den svenska ekonomin 1977 tyder på att arbetskraftsefterfrågan från näringslivet blir fortsatt svag under resten av året. Ökningen av arbetskraftsutbudet väntas bli ungefär lika stor som under 1976, dvs. ca 15 000-20 000 personer. Den produktivitetsreserv som finns uppbyggd inom företagen på grund av den sysselsättningsstödjande politiken innebär att produktionen kan expandera relativt kraftigt utan att sysselsättningen ökar. För de varuproducerande näringsgrenarna väntas en sysselsättningsminskning med närmare 50 000 personer, varav industrin svarar för 40 000 personer. Denna minskning kompenseras av en sysselsättningsökning på 50 000 personer inom tjänstenäringarna. Av denna ökning väntas drygt 40 000 falla på landsting och kommuner.

Det åtstramningspaket som regeringen lade fram i början av april väntas enligt vad som anförs i propositionen inte få några mer betydande effekter för sysselsättningsläget på totalnivå. Den föreslagna mervärdeskattehöjningen väntas bromsa upp konsumtionsökningen. De eventuella negativa effekter som detta kan ha på sysselsättningen motverkas av växelkursförändringen som, i kombination med den uppåtgående utlandskonjunkturen, bör innebära ökade exportmöjligheter och därmed ökad produktion.

Den olikartade utvecklingen av arbetskraftsefterfrågan som de ovan redovisade prognoserna indikerar kan komma att medföra sysselsättningsproblem framförallt inom industrin och övriga varuproducerande branscher.

FiU1976/77:30

12 Regeringen kommer om så visar sig nödvändigt att vidtaga ytterligare åtgärder för att hävda sysselsättningen. 1 sammanhanget understryker föredraganden vikten av att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna nu också inriktas på att öka arbetskraftens yrkesmässiga rörlighet så att personer nu sysselsatta i t. ex. beredskapsarbete och omskolningskurs kan få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden när konjunkturen vänder uppåt.

Industriinvesteringarna väntas sjunka med mellan 5 och 10 % 1977. Industriinvesteringarnas utveckling bestäms i huvudsak av kapacitetsutnyttjande och förväntad försäljning samt av tillgången på ackumulerade vinstmedel. En förbättring av investeringsutvecklingen kan inte beräknas komma till stånd förrän företagen blir mer allmänt övertygade om att den internationella konjunkturuppgången fortsätter och det sker en markant förbättring i vinstläget. Det är nödvändigt att industrin på sikt kan öka investeringstakten väsentligt.

1 propositionen redovisas de ytterligare åtgärder regeringen föreslagit i syfte att stödja industrins investeringar. Föredraganden konstaterar sammanfattningsvis att det är förenat med stora svårigheter att åstadkomma en allmän höjning av investeringstakten så länge de grundläggande förutsättningarna inte är uppfyllda. Investeringar i dag betyder för många företag att de skulle skaffa sig ökad kapacitet relativt lång tid innan den kunde tas i anspråk. Enda möjligheten att åstadkomma detta är en generellt hög subvention av investeringar. Detta rymmer dock betydande risker för felinvesteringar varför regeringen inte anser att åtgärder av det slaget i nuvarande läge är motiverade.

Utfallet av Sveriges betalningsbalans för 1976 och prognoserna för 1977, som pekar på ett ytterligare ökat underskott i bytesbalansen, motiverar enligt föredraganden en fortsatt restriktiv kreditpolitik under 1977.

På kapitalmarknaden är politiken inriktad på att bereda ytterligare något ökat utrymme för långsiktig industrifinansiering, varvid särskild hänsyn skall tas till företag som inte har tillgång till de internationella kapitalmarknaderna. Inom ramen för den allmänna målsättningen att främja den konkurrensutsatta sektorns utbyggnad bör även jord- och skogsbrukets nyinvesteringsbehov tillgodoses.

Utblick mot 1978 och 1979. I allmänhet redovisas inte i finansplanen och nationalbudgeten någon utblick bortom det innevarande året. Det kan dock i det läge som nu råder finnas anledning att göra en något vidare utblick, anför föredraganden.

I den reviderade nationalbudgetens sammanfattningskapitel har redovisats vissa kalkyler över den ekonomiska utvecklingen i Sverige under 1978 och 1979. Det måste understrykas, anför föredraganden, att vad som där redovisas är endast en av flera möjliga utvecklingsvägar. Avsikten har i första hand varit att bedöma de krav på den ekonomiska politiken som en förbättring i bytesbalansen ställer. De finansiella konsekvenserna har inte när -

FiU 1976/77:30

mare preciserats.

Till grund för kalkylen har lagts vissa bedömningar av den internationella konjunkturutvecklingen. Tillväxttakten i OECD-länderna har antagits öka till 5 % 1978 för att 1979 åter försvagas något. Vidare har förutsatts att svensk industri kan utnyttja den ackumulerade produktivitetsreserven och genom en återhållsam inhemsk kostnadsutveckling successivt sänka de relativa exportpriserna på bearbetade varor med 3 % 1978 och 2 % 1979. Detta skulle möjliggöra en förhållandevis stark exportutveckling samtidigt som importen hålls tillbaka. Exporten beräknas öka med ca 12,5 % 1978 och ca 10 % 1979 medan importtillväxten beräknas kunna begränsas till 4 resp. 5 %. Avvecklingen av överlagren har förutsatts ske under 1978 och 1979 så att lagerstocken vid slutet av 1979 återigen står i en rimlig relation till produktionsnivån. Arbetskraftsutbudet bedöms växa med 25 000 ä 30 000 personer per år. I timmar sjunker dock arbetskraftsutbudet med ungefär

1,5 % 1978 som följd av införandet av den femte semesterveckan. 1979 blir utbudet ungefär oförändrat eller ökar något.

Under förutsättning av en trendmässig ökning av produktiviteten inom industrin på 4 % per år skulle produktivitetsreserven vid utgången av 1977 vara omkring 6 %. Denna reserv har antagits komma att tas i anspråk under 1978-1979 genom en ökning av industrins produktivitet med ca 7 % per år. Industriproduktionen beräknas öka med 5 % 1978 och upp emot 10 % 1979. Även under 1978 förutses således att kapaciteten inte är fullt utnyttjad i svensk industri. Industrisysselsättningen antas fortsätta att sjunka i början av 1978 för att fram emot mitten av året vända uppåt. Sysselsättningsökningen inom industrin mellan 1978 och 1979 har beräknats uppgå till ca 30 000 personer.

Tillskottet av arbetskraft för den privata och offentliga servicesektorn beräknas uppgå till ca 20 000 personer i genomsnitt per år 1978-1979 varav större delen förutses gå till den kommunala sektorn. 1 detta ligger en beräknad reduktion av antalet personer i arbetsmarknadsutbildning med i runt tal 20 000 personer. Hur stort det faktiska behovet av arbetskraft blir beror i hög grad på i vilken utsträckning som den längre semestern kompenseras med fler sysselsatta. Utan neddragningen av den offentliga sektorns tillväxttakt kommer det inte att gå att föra över tillräckliga resurser till industrin.

Den möjliga ökningen av den privata och offentliga konsumtionen blir enligt dessa kalkyler mycket begränsad. Den privata konsumtionen kan inte öka med mer än 1 å 1,5 % per år 1978-1979 förutsatt att den offentliga konsumtionstillväxten begränsas till 2 % per år i genomsnitt. Sker inte detta kommer höjningar av kommunala och statliga skatter att tvinga fram en för breda grupper knappast godtagbar sänkning av den privata standarden. Hur det begränsade expansionsutrymmet fördelas på staten och kommunerna har inte närmare angivits.

I förutsättningarna ligger också ett antagande att den förbättrade konjunkturen skall vända den negativa investeringsutvecklingen i industrin.

FiU 1976/77:30

14 En investeringsökning på 4 resp. 6 % 1978 och 1979 har satts in i kalkylen.

Bytesbalansunderskottet skulle under de givna förutsättningarna sjunka från 12,5 miljarder kr. 1977 till 6,5 ä 7 miljarder kr. 1979. Detta visar, anför föredraganden, att, även med de enligt hans mening ganska optimistiska antaganden som gjorts i nationalbudgetens räkneexempel, vägen tillbaka till balans kommer att ta lång tid. Sverige måste således fortsätta att låna stora belopp utomlands. Ett avgörande antagande bakom kalkylen är att svensk industri måste höja sina priser i långsammare takt än den internationella prisstegringen varigenom en relativprisförändring om sammanlagt 8 % 1977-1979 uppnås.

Föredraganden understryker att beräkningarna inte får betraktas som en prognos för de kommande årens utveckling. De redovisade bedömningarna anger dock ramar för en ekonomisk politik som syftar till att återvinna balans. Det tillgängliga expansionsutrymmet på ekonomins olika områden är inte ett uttryck för någon av regeringen nu bestämd prioritering mellan olika ändamål. Genom en stram politik och en bred uppslutning kring kraven på återhållsamhet bör det dock vara möjligt att redan under de kommande två åren reducera underskotten till hälften och att lägga en god grund för att nå bytesbalansmålet under de första åren av 1980-talet.

Partimotionerna

I motionen 1652 av herr Werner m. fl. (vpk) anförs att nästan varje regeringsdokument och förslag om den ekonomiska politiken under en rad år har påståtts vägledas av några allmänna målsättningar för den ekonomiska politiken. Dessa är: ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, prisstabilitet, rättvis inkomstfördelning, regional balans och balans i de utrikes affärerna. Den ekonomiska utveckling som ägt rum - inte minst under det senaste årtiondet - har gjort dessa målsättningar alltmer avlägsna.

Regeringen påstår att den inte kan nå alla målen därför att den måste ge prioritet åt ”vår yttre balans”, anför motionärerna. Men ”yttre balans” kan åstadkommas på olika sätt. Obalansen mot omvärlden som präglat svensk ekonomi under de senaste åren har grundlagts av kapitalägarna. Det är importörerna, de stora grossistföretagen, de som från utlandet köper maskiner och andra produktionsmedel som utövar det bestämmande inflytandet på importens storlek, inte de arbetande i egenskap av konsumenter. Normalt anpassar sig konsumenter till det varusortiment som finns. Den stora kapitalexporten har ytterligare ökat underskottet i valutareserv och bytesbalans. Det är storfinansen och i sin mån statsledningen som bär ansvaret för den stora utlandsupplåningen. Kapitalägarna bär huvudansvaret för den svenska ekonomins yttre obalans. Men regeringen vill försöka lösa problemet genom att minska de arbetandes konsumtion, genom ökade indirekta skatter, uppluckrat prisstopp på dagligvaror och devalvering. Kapitalets framfart har skapat den yttre obalansen. Arbetare och tjänstemän

FiU 1976/77:30

får betala den. Detta går också ut över den produktion som riktar sig till den inhemska marknaden.

Kapitalägarna däremot får ostört fortsätta att styra Sveriges utrikesaffärer, anför motionärerna. De blir t. o. m. stärkta i sin spekulation. Regeringen angriper inte dem som förorsakat den yttre obalansen och inte heller dess egentliga orsaker. Den angriper i stället de arbetande och sysselsättningen i hemmamarknadsindustrin. Regeringen säger i den reviderade finansplanen att dess åtgärder för den yttre balansen ”kommer att få full effekt först under loppet av 1978”. Bevare oss väll, utropar motionärerna.

Hela förslaget till reviderad finansplan och budget är enligt motionärerna uttryck för borgerlig klasspolitik. Det talas mycket om åtstramning. Men det kan vara intressant, heter det, att se för vem man ”stramar åt” och för vilka man inte gör det. Motionärerna räknar upp en rad åtgärder från regeringens stimulanspaket och sammanfattar innebörden som att en rad förmåner ges åt kapitalägarna, medan regeringen bidrar till en sänkning av arbetarnas och de lägre tjänstemännens levnadsstandard. Sådant är åtstramningens klassinnehåil. Den riktar sig ensidigt mot dem som redan tidigare ofta har det knapert, anför man.

Samma linje går enligt motionärerna igen i det reviderade budgetförslagets prioriteringar. Där föreslås en fördyring av receptanvisad medicin från 20 till 25 kronor för att spara 75 miljoner kronor- men däremot tas inte förslagen om ökade anslag till Världsbanken tillbaka. Några egentliga sociala reformer kommer att dröja - men regeringen har råd med en kraftig ökning av militärutgifterna och ”beredskapsbudgeten för totalförsvaret”. Borgarna sviker givna löften mot det svenska folket, men de har råd till ökade bidrag till kapitalägarna och till ökade militära rustningar.

Den borgerliga regeringen väljer vad den anser sig ha råd med efter sina klassintressen. Den företräder en ekonomisk politik som går ut på förstärkta positioner åt kapitalägarna och att de, vilkas spekulations- och vinstintressen lett den svenska ekonomin snett, skall få fortsätta att spela med människors arbete och liv. Bördorna av den kris kapitalägarna förorsakar lägger regeringen på de arbetande. Regeringens ekonomiska politik måste i sin helhet tillbakavisas.

Enligt motionärerna måste huvudmålet för en ekonomisk politik vara att öka möjligheterna för en övergripande styrning efter samhälleliga mål - till de arbetandes förmån. Den måste därför angripa kapitalägarnas viktigaste maktställningar.

I motionen aktualiseras följande krav:

1. Importskatt på lyxvaror.

2. Skärpt restriktivitet mot kapitalexport - stopp för industriutflyttning.

3. En alternativ sysselsättningspolitik. En alternativ sysselsättningspolitik måste vara offensiv. Direkta ingrepp måste göras i ekonomin för att det skall vara möjlig! att förbättra sysselsättningen och minska arbetslösheten.

FiU 1976/77:30

16 AP-fonderna bör användas för utbyggnad av statliga industrier under lönarbetarnas kontroll. Stålindustrin och storvarven bör förstatligas. Facklig vetorätt måste gälla mot avskedanden och permitteringar. Full lön skall utbetalas om permitteringar ändå genomförs. Arbetshetsen måste stoppas och sju timmars arbetsdag med full lönekompensation genomföras i år.

4. En fördelnings- och skattepolitik i de arbetandes intresse. Nödvändiga åtgärder nu är att beslutet om höjning av mervärdeskatten upphävs, att momsen på livsmedel slopas, att barnbidragen indexregleras, att skatten på kapital- och spekulationsvinster skärps, bl. a. genom införande av omsättningsskatt på börsen, att gåvo- och subventionspolitiken gentemot företagen avvecklas.

5. Åtgärder mot inflationen. Kravet om prisstopp på alla dagligvaror framstår nu som alltmera angeläget. Ett effektivt hyresstopp bör likaså införas - som ett första steg mot en bostads- och hyrespolitik som sänker hyrorna. Övergång till lågräntepolitik skulle bl. a. kunna stödja en sådan hyrespolitik. En skärpt antimonopolistisk lagstiftning måste införas.

6. Ökat bostadsbyggande. Ett ökat bostadsbyggande måste genomföras. Härvid bör särskild stimulans ges åt byggandet av flerfamiljshus som ger ökade möjligheter till kollektiva boendeformer och kollektiv service. Förslagen i den reviderade budgeten om att dels minska bostadsstyrelsens ram för lån till kommunala markförvärv och dels införa en särskild låneavgift för bostadslån bör avslås. Flyttningen av riksdagen från nuvarande plats till ett ombyggt riksdagshus på Helgeandsholmen bör inte äga rum enligt motionärernas mening. Den är ett rent slöseri med skattemedel. Nuvarande lokaler är fullt ändamålsenliga.

7. Minskade militärutgifter - förstärkning av statsbudgeten. Ett reviderat budgetförslag borde i nuvarande statsekonomiska läge (och säkerhetspolitiska situation) upphäva anslagsökningar till ”beredskapsbudget för totalförsvaret”. Samtidigt bör utgifterna över försvarshuvudtiteln kunna nedbringas med minst 2 030 123 000 kronor, en summa som motsvarar ”prisregleringen” för det militära försvaret.

I motionen 1665 av herr Palme m. fl. (s) framhålls, såvitt avser riktlinjerna för den ekonomiska politiken, att den internationella ekonomiska utvecklingen hittills under 1977 i allt väsentligt anslutit sig till den bild som tecknades i den socialdemokratiska partimotionen om den ekonomiska politiken från början av detta år. Motionärerna anser, mot bakgrund av de ekonomiskpolitiska åtgärder som vidtagits i de större OECD-länderna, att en ökning av hela OECD-områdets tillväxt med inemot 5 % synes vara möjlig att uppnå för 1977. Världshandeln skulle också komma att öka i relativt snabb takt och med en acceleration under senare delen av 1977.

Motionärerna understryker att utvecklingen inom ramen för denna totalt sett relativt positiva bild är starkt splittrad. Uppgången förväntas bli kraftig i USA men svagare i de stora EG-länderna och bland de senare variera

FiU1976/77:30

produktion och en förbättrad utrikeshandelsbalans. Denna politik har man enligt motionärerna fullföljt även i oppositionsställning. Detta fick sitt första uttryck i den motion (1976/77:25) som lades fram med anledning av regeringens proposition (1976/77:42) om skatteomläggningen 1977.1 motionen 25 anfördes att den av regeringen föreslagna skatteomläggningen rubbade en känslig fördelningspolitisk balans som fanns i den socialdemokratiska regeringens tidigare förslag. Detta skulle tvinga de fackliga företrädarna att avtalsvägen kompensera sina medlemmar för denna förändring, vilket i sin tur skulle medföra att kostnadsstegringen skulle bli större för ekonomin i dess helhet än vad som skulle följa av det socialdemokratiska förslaget. Dessutom framhölls att den bristande finansieringen av omläggningen skulle leda till en kraftigare ökning av den inhemska köpkraften i ett läge, då den borde dämpas, vilket skulle framtvinga en senare höjning av de indirekta skatterna.

I motionen 1294 om den ekonomiska politiken tog socialdemokraterna avstånd från den borgerliga regeringens politik som måste leda till en kraftig ökning av vår internationella skuldsättning. I stället för att ålägga sig själv en nödvändig finanspolitisk restriktivitet lade enligt motionärerna regeringen i finansplanen ansvaret förden ekonomiska utvecklingen på lönekostnaderna och alltså därigenom på löntagarna och deras organisationer. I motionen föreslogs en åtstramning av finanspolitiken, vilket ansågs nödvändigt för att bytesbalansens underskott skulle kunna reduceras och styrkan i den svenska ekonomin bevaras. De olika förslagen till inkomstförstärkningar och besparingar i statens budget skulle minska budgetunderskottet med ca 5 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag. Såväl den allmänna inriktningen av politiken som alla de enskilda förslagen har emellertid konsekvent avvisats av den borgerliga majoriteten i riksdagen, framhåller motionärerna.

Motionärerna anser att genom att den borgerliga regeringen redan från början förlorade greppet om den ekonomiska utvecklingen befinner vi oss nu i en situation där stora löntagargrupper kommer att få sänkt standard samtidigt som vår utrikeshandel försvagas och priserna skjuter i höjden. Den osäkerhet som nu skapats i avtalsrörelsen har fått konsekvenser för både utrikeshandel och investeringsverksamhet hävdar motionärerna och anser att regeringen bär ett betydande ansvar för detta genom sitt skatteförslag i höstas.

I fråga om det reviderade budgetförslaget anför motionärerna att regeringens s. k. åtstramningspaket representerar en nästan unik brist på konsekvens i det politiska handlandet genom att det lades fram mindre än en månad efter det att man i riksdagen drivit igenom ett ekonomiskt-politiskt ställningstagande som innebar en kraftigt expansionistisk ekonomisk politik och detta utan att några nya omständigheter tillkommit.

Enligt motionärerna är det två egenskaper som först och främst utmärker

FiU 1976/77:30

regeringens nya inriktning av den ekonomiska politiken, nämligen för det forsta att man arbetar med en accelererad inflation som ett viktigt ekonomiskt-politiskt medel, för det andra att man vid utformningen av sin restriktiva ekonomiska politik bortser från de fördelningspolitiska konsekvenserna. Motionärerna anser att det i första hand är regeringens allmänt inflationistiska politik med stora budgetunderskott och en stark likviditetsuppladdning som gett upphov till den ökande inflationen. Eftersom inga nya avtal slutits om lönerna för 1977 och några väsentliga ändringar inte inträffat på det internationella prisområdet leder inflationen enligt motionärerna till en inkomstöverföring från löntagarna och hushållen till företagen. Regeringens nya ekonomisk-politiska åtgärder kommer att leda till en ytterligare acceleration av inflationen, anför motionärerna och räknar med att prisnivån kommer att stiga med 11 å 12% mellan 1976 och 1977, dvs. nära nog dubbelt så snabbt som regeringen angav i sin finansplan.

Den snabba prisstegringen kommer enligt motionärerna att få en betydande kontraktiv effekt på hushållens köpkraft, vilket medför en klar risk för en kraftig nedgång av den privata konsumtionen under senare delen av detta år. Detta skulle i så fall inträffa innan man ännu hunnit få några mera påtagliga ökningar av arbetskraftsefterfrågan från exportindustrierna. Innebörden av regeringens nya ekonomiska politik är således, hävdar motionärerna, att den med stor sannolikhet kommer att ieda till en ökad arbetslöshet under senare delen av 1977.

Samtidigt har enligt motionärerna devalveringen bidragit till en ytterligare försämring av den svenska utrikeshandelsbalansen, eftersom den leder till att kostnaderna för importen ökar och intäkterna från exporten sjunker. En förutsättning för att devalveringen skall få avsedd effekt - att öka det svenska näringslivets konkurrenskraft - är att exportföretagen verkligen utnyttjar de möjligheter som devalveringen ger dem att sänka priserna. Motionärerna hänvisar här till en undersökning utförd av statens pris- och kartellnämnd enligt vilken de svenska exportföretagen på något undantag när valt att ligga kvar med sina tidigare priser. Därmed får devalveringen enligt motionärerna i första hand en inkomstomfördeiande effekt. De ökade importpriserna får bäras av hushållen samtidigt som exportföretagen kan ta hem ökade vinster från sin försäljning.

Beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken diskuterar motionärerna först föredragande statsrådets resonemang om bl. a. de fördelningspolitiska effekterna av en höjning av arbetsgivaravgifterna i jämförelse med en höjning av mervärdeskatten. Enligt motionärerna är de hypotetiska räkneexempel som redovisas i propositionen vilseledande. De tar inte hänsyn till att de höjningar av arbetsgivaravgiften som genomförts under senare år har varit kopplade till en omläggning av den direkta skatten, som haft en för de lägre inkomsttagarna mycket gynnsam fördeiningspolitisk profil. Inte heller har föredraganden enligt motionärerna beaktat att de senare årens

FiU 1976/77:30

höjning av arbetsgivaravgifterna kunnat läggas till grund för avtalsarbetet i motsats till den av regeringen föreslagna mervärdeskattehöjningen. Motionärerna vidhåller sin uppfattning att arbetsgivaravgifterna i dagens läge är ett bättre medel att förstärka finanspolitiken än mervärdeskatten.

Eftersom löneförhandlingarna för 1977 nu hunnit föras så långt att en höjning av arbetsgivaravgiften för detta år inte längre kan vägas in föreslår motionärerna att den träder i kraft först fr. o. m. den 1 januari 1978. Motionärerna anför att om man avstår från mervärdeskattehöjningen och i stället höjer arbetsgivaravgifterna per den 1 januari 1978 blir finanspolitiken bättre anpassad till den konjunkturutveckling som nu kan förutses, eftersom dämpningen av den samlade efterfrågan annars blir så kraftig att en ökad arbetslöshet inte kan undvikas under senare delen av 1977.

Motionärerna framhåller att enligt deras mening förslaget om indexreglering av skatteskalorna icke bör genomföras och hänvisar i det sammanhanget till vad regeringen anfört under anslaget Oförutsedda utgifter. De fördelningspolitiska effekterna av en indexreglering blir enligt motionärerna särskilt utmanande om den finansieras genom höjning av mervärdeskatten. Sett över en längre period framstår den av regeringen föreslagna mervärdeskattehöjningen som ett sätt att tillföra statskassan de medel som ofrånkomligen krävs för att genomföra indexregleringen, menar motionärerna, som vidare anser att en annan del av finansieringen med stor sannolikhet kommer att tas ut under 1978 och då också i form av en höjning av de indirekta skatterna. Det samlade resultatet av dessa olika omläggningar kan enligt motionärerna ändå inte döljas: det blir en kraftig och snabb överflyttning av skattebördan från höginkomsttagare till låg- och medelinkomsttagare.

De olika förslagen i motionärernas budgetförslag (som översiktligt redovisas under avsnitt B), leder till att man redovisar ett budgetunderskott för 1977/78 som är inemot 2 miljarder kronor lägre än det regeringen föreslagit. Detta innebär en längre gående åtstramning av den inhemska efterfrågan än vad regeringen föreslagit. Huvuddelen av denna åtstramning sätts dock in först under första delen av 1978. Då har man enligt motionärerna anledning att räkna med att den internationella högkonjunkturen har börjat få genomslag på den svenska exportindustrins arbetskraftsefterfrågan. Härigenom beräknas en bättre balanserad utvecklingsbild kunna åstadkommas än vad som följer av regeringens förslag, med lägre prisstegring och en fortsatt väl hävdad sysselsättning.

Den bild över den ekonomiska utvecklingen under 1977 som regeringen nu presenterar är enligt motionärerna i väsentliga delar sämre än den som redovisades i januari. En väsentlig förklaring till denna försämring anser motionärerna den accelererande inflationen vara. Den drar ned hushållens disponibla inkomster i en utsträckning som gjort det nödvändigt för regeringen att förutsätta en minskning av sparkvoten för att den redovisade ökningen

FiU 1976/77:30

på 1,7 % i privat konsumtion skulle komma till stånd. Med hänvisning bl. a. till att hushållen 1971 - i en liknande avtalssituation som den nuvarande - kraftigt ökade sin sparkvot ställer sig motionärerna tvivlande till antagandet i propositionen om sparbenägenhetens utveckling. Motionärerna pekar vidare på att det endast behövs att regeringens sannolikt för låga prisprognos överträffas med ett par procent för att uppgången i privat konsumtion skall förbytas i en nedgång. Det är mot denna bakgrund motionärerna ansett regeringens förslag om en höjning av mervärdeskatten fr. o. m. den 1 juni 1977 vara stabiliseringspolitiskt olämpligt. Med den åtstramande effekten förlagd till första halvåret 1978 får man enligt motionärerna mindre påfrestningar på arbetsmarknaden, lägre prisstegring och högre real disponibel inkomst än den regeringen har förutsatt.

Enligt motionärerna presenterar regeringen fortfarande en alltför optimistisk bild av den kommunala verksamhetens utveckling under 1977, framför allt genom att man räknat med för låga kostnads- och löneökningar. Sammantaget synes regeringen enligt motionärerna ha överskattat kommunernas finansiella sparande med 1 miljard kronor. Motionärerna uppmärksammar också att regeringen i sitt budgetförslag inte inräknat några särskilda medel för en förstärkning av den kommunala sektorns ekonomi trots det utsatta läge som vissa kommuner befinner sig i.

Utvecklingen på investeringsområdet anser motionärerna vara oroande och noterar att regeringen inte föreslår några åtgärder för att motverka den negativa utvecklingen av industri- och bostadsinvesteringarna. Enligt motionärerna har regeringen bidragit till denna utveckling, bl. a. på grund av att den genom att frammana bilden av en ekonomikris skapat pessimistiska stämningar inom näringslivet och att den skapat oklarhet i frågan om det svenska näringslivets framtida energiförsörjning.

På industriinvesteringarnas område upprepar motionärerna sina förslag från i januari att en särskild strukturfond inrättas och att Investeringsbanken ges förbättrade möjligheter att bistå industrin i lösningen av dess finansieringsproblem.

Beträffande byggnadsinvesteringarna anför motionärerna att bl. a. den nuvarande snabba byggnadskostnadsstegringen orsakat ett alltför svagt bostadsbyggande. Detta tillsammans med förslagen om höjd mervärdeskatt och särskild avgift på oprioriterat byggande, hotet om arbetslöshet för byggnadsarbetare sysselsatta vid kärnkrafts- och vattenkraftsbyggen samt regeringens avsikt att dra ned byggnadsinvesteringarna inom den offentliga sektorn förstärker enligt motionärerna farhågorna om ökad arbetslöshet i byggsektorn under den närmaste vintern. Detta är enligt motionärerna bakgrunden till att man gått emot förslaget om investeringsavgift och krävt särskilda åtgärder för att öka bostadsbyggandet.

Om motionärernas förslag genomförs beräknar man att de samlade bruttoinvesteringarna kan öka med 2 å 3 % mellan 1976 och 1977. Motionärerna redovisar en mera optimistisk bedömning av exportutvecklingen än rege -

FiU 1976/77:30

ringen beroende på att man har en annan syn på hur våra marknadsandelar kommer att utvecklas.

Ett förverkligande av motionärernas alternativ för den ekonomiska politiken kommer, hävdar man, att leda till en bättre produktionsutveckling, en fortsatt väl hävdad sysselsättning, en lägre prisökningstakt och en bättre bytesbalans än vad som följer av regeringens politik. Motionärerna räknar med att BNP i så fall kan öka med inemot 2 % och prisstegringen begränsas till under 10 % att jämföra med de 11 å 12 % som blir en konsekvens av regeringens politik.

I motionen 1668 av herrar Hagel (-) och Lövenborg (-) anförs att den borgerliga regeringens ekonomiska politik inrymmer ett samordnat angrepp mot den arbetande befolkningen. Det är enligt regeringens synsätt de breda massorna som bär skulden till kostnadskriser, hög inflationstakt och växande arbetslöshet. I regeringspropositionen talas det allmänt om återhållsamhet, konsumtionsbegränsande åtgärder osv. Men de borgerliga har aldrig predikat återhållsamhet för de kapitalägande, anför motionärerna.

Under 70-talet i allmänhet och åren 72/74 har de svenska monopolen kraftigt ökat sina profiter, anförs det i motionen. I synnerhet de svenska råvarubaserade exportföretagen hade en blomstrande utveckling under dessa år. Monopolprissättningen har blivit alltmer utpräglad bland de svenska monopolen. Under åren 1975-76 med minskad export både absolut och relativt, vilket den borgerliga regeringen och SAF försökt göra löntagarna skyldiga till, har orsaken till att den svenska exportindustrin har förlorat marknadsandelar varit att de svenska monopolens prissättning har överskridit världsmarknadens takt.

Arbetarpartiet Kommunisternas uppgift sägs i motionen vara att inför de arbetande massorna avslöja den åtstramningslinje som bl. a. kommer till uttryck i kompletteringspropositionen. Det måste klargöras att den ekonomiska politiken i de arbetandes intressen endast kan lösas genom att monopolens makt angrips.

Massarbetslöshet är nu en realitet, hävdar motionärerna. Den borgerliga regeringens politik innebär standardsänkning. Man uppger att arbetslösheten skall bekämpas genom åtgärder för att begränsa den privata konsumtionen. Men politiken att göra allting dyrare, att strypa åt den offentliga sektorn och begränsa byggnadsverksamheten skapar inga nya jobb. I motionen refereras bedömningar som pekar mot en ökad arbetslöshet framöver.

Motionärerna efterlyser förberedelser för att bygga upp nya statsindustrier. Järn och stål är en av förutsättningarna för all industriell expansion, anför de, och menar att det på sikt finns en växande marknad både i Sverige och utomlands. Kraven på förstatligande, ett definitivt slut på den kapitalistiska misskötseln av denna viktiga industrisektor, växer nu också bland de arbetande.

Den borgerliga regeringens ekonomiska politik är enligt motionärerna ett

FiU 1976/77:30

uttryck för högeroffensiven i det svenska samhället. Det är en ny etapp i utvecklingen av den svenska statsmonopolistiska utvecklingen. Alla de åtgärder som föreslås är led i ansträngningarna att övervältra den kapitalistiska krisens verkningar på det arbetande folket.

Det krävs enligt motionärerna en helt ny politik, i strid mot storfinansen och de borgerliga partierna, bl. a. innehållande följande punkter:

1. Den växande kampfronten mellan arbetare och tjänstemän måste användas för att ständigt öka de arbetandes andel av produktionens resultat.

2. Arbetslösheten måste bekämpas genom nationalisering av viktiga industribranscher, banker och försäkringsbolag. Nya statliga basindustrier byggs upp med medel bl. a. ur AP-fonderna. I första hand bör järn- och stålbranschen nationaliseras och Stålverk 80 byggas enligt den ursprungliga planen.

3. Kapitalexporten skapar arbetslöshet i Sverige och bör stoppas.

4. Avtalsrörelsens resultat tryggas genom införandet av ett effektivt prisstopp som räcker under hela avtalsperioden. Hyrorna måste ner. Momsen slopas helt och ett nytt demokratiskt skattesystem utarbetas med målsättningen att beskatta produktionen i stället för konsumtionen.

5. Handeln med den socialistiska gemenskapens länder och de progressiva u-länderna måste ökas. Ökad handel med dessa länder skapar fler arbetstillfällen och är därmed till nytta för arbetarklassen.

6. De militära rustningarna skärs ner till hälften och resurserna överförs för att skapa ny statlig sysselsättning.

Utskottet

Finansutskottet har redan tagit ställning till vissa huvudlinjer i den ekonomiska politik som förordas i den reviderade finansplanen. I yttrande till skatteutskottet över förslagen i propositionen 1976/77:144 om höjning av mervärdeskatt, m. m.,jämte motioner(FiU 1976/77:3 y,se SkU 1976/77:48) anförde finansutskottet bl. a. följande:

Det dilemma som den svenska ekonomiska politiken stått inför under åren 1976-1977 har varit att rätt avväga tidpunkten för en åtstramning i samhällsekonomin. Medvetet har vi i vårt land ökat konsumtionen och hållit uppe sysselsättningen när industrivärlden i övrigt genomlevt en svår produktions- och sysselsättningskris. Vi har varit beredda att acceptera stora underskott i vår bytesbalans i detta syfte. Samtidigt har vi varit medvetna om att vi inte i längden kan förbruka mer än vad vi själva producerar.

Svårigheten att göra den rätta avvägningen har särskilt berott på det förhållandet att den internationella konjunkturutvecklingen denna gång visar ett avvikande mönster från vad vi varit vana vid från tidigare. De flesta konjunkturbedömare är numera ense om att man inte bör vänta sig en snabb och intensiv konjunkturuppgång framöver. Konjunkturåterhämtningen i Förenta staterna, Japan och Västeuropa har pågått en längre tid och redan år 1976 registrerades relativt höga tillväxttal för produktionen i OECDområdet. Återhämtningen började emellertid från en mycket djup produk -

FiU 1976/77:30

tionssvacka och utrymmet upp till en ny topp måste alltjämt bedömas vara betydande. I de större, ledande industriländerna för man en relativt försiktig ekonomisk politik för att värna om prisstabiliteten. Uppgången bedöms därför komma att fortsätta, men i långsammare tempo än i tidigare konjunkturuppgångar.

I den reviderade finansplanen görs nu en liten justering i optimistisk riktning av den bedömning av den internationella konjunkturutvecklingen som gjordes i årets finansplan. Konjunkturkurvan ser ut att peka något kraftigare uppåt mot slutet av året, bl. a. som följd av åtgärder för att befästa och förstärka konjunkturuppgången i Förenta staterna. Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Åtgärderna torde dock få en begränsad effekt på utvecklingen under 1977, anför föredraganden.

Den rätta tidpunkten för när en omläggning av den ekonomiska politiken bör ske beror i första hand på bedömningen av den internationella konjunkturen, men också på perspektiven för svensk ekonomi under åren framöver. Redan i 1975 års långtidsutredning klargjordes att utrymmet för inhemsk konsumtion skulle komma att stramas åt kraftigt under återstoden av 70-talet om man ville uppnå extern balans omkring 1980. Att vi nu under perioden 1975-1977 hållit uppe konsumtionen på en hög nivå och till en del fått finansiera expansionen genom upplåning utomlands innebär att vi ytterligare har begränsat utrymmet för privat och offentlig konsumtion under kommande år. I den utblick mot 1978 och 1979 som återfinns i den reviderade finansplanen framstår med skärpa hur begränsat utrymmet för privat konsumtion blir under kommande år även med en kraftig neddragning av den offentliga konsumtionen. Vidare konstateras att vägen tillbaka till utrikes balans kommer att ta lång tid, även om vi når en snabb tillväxt i ekonomin under kommande år och förmår att länka över de erforderliga resurserna till exportnäringarna.

Det var också i ett sådant perspektiv finansutskottet vid bedömningen av finansplanen i februari i år (FiU 1976/77:10) anförde att politiken så snart sig göra lät måste läggas om i riktning mot en begränsning av den inhemska efterfrågan och en kraftfull satsning på att räta upp bytesbalansen.

Utskottet kunde göra sin bedömning bl. a. utifrån de då tillgängliga siffrorna för utrikeshandeln under år 1976 som innebar ett kraftigt ökat underskott jämfört med tidigare kalkyler. Utvecklingen under första kvartalet i år har ytterligare försämrat läget, konstaterar nu föredraganden i den reviderade finansplanen. Handelsbalansen för första kvartalet uppvisar ett underskott om ca 1,6 miljarder kronor., dvs. mer än halva det underskott som i finansplanen förutsades för hela år 1977.

Denna ytterligare försvagning av vår handelsbalans, liksom den fortsatta förlusten av marknadsandelar för svensk industri såväl på exportmarknaderna som här hemma har strukit under allvaret i vårt lands ekonomiska situation och aktualiserat behovet av åtstramning. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse det åtstramningsprogram som regeringen lade fram i april månad och som nu underställs riksdagens prövning. Även om man fortfarande kan känna viss osäkerhet i fråga om den internationella konjunkturutvecklingen bör vi inte skjuta upp avgörandet utan vidta erforderliga åtgärder nu.

I det sammanhanget är det av största betydelse att notera att åtgärder som syftar till att strama åt den inhemska konsumtionen erfarenhetsmässigt tar lång tid innan de ger åsyftad effekt. Vill man nå full effekt 1978 måste åtgärder vidtas redan nu. Vi kan nu - med större säkerhet än då finansplanen

FiU 1976/77:30

utarbetades - våga göra den bedömningen att det blir en relativt kraftig tillväxt av OECD-ländernas produktion och av världshandeln mot slutet av år 1977 och under år 1978. Det finns då inte anledning att dröja med den nödvändiga omläggningen av den ekonomiska politiken. Den internationella konjunkturuppgången har nu pågått tillräckligt länge för att man skall kunna vänta att efterfrågan i allt högre grad riktas mot stapelvaror och investeringsvaror som väger tungt i den svenska exporten. Det är då angeläget att hålla tillbaka den privata konsumtionen för att ge erforderligt resursutrymme för en ökning av exporten. Om man väntar för länge med en omläggning riskerar man att ha passerat den tidpunkt då dragkraften från den internationella konjunkturuppgången kan lösa av efterfrågestimulansen från en hög privat konsumtion.

Finansutskottet strök i yttrandet till skatteutskottet under vikten av att riksdagen vid sin prövning av propositionen 144 såg de där framförda förslagen om höjning av mervärdeskatten, m. m. mot den ekonomisk-politiska bakgrund som skildras i den reviderade finansplanen. Finansutskottet ställde sig bakom den uppbromsning av den privata konsumtionen som förordades där och tillstyrkte för sin del att åtstramningen till en betydande del kom till stånd genom att mervärdeskatten höjdes. Utskottet pekade på att höjningens storlek måste bedömas utifrån att även andra åtstramningsåtgärder skulle verka samtidigt. Utskottet tillstyrkte den föreslagna höjningen.

Utskottet tillstyrkte från sina utgångspunkter också den föreslagna investeringsavgiften på s. k. oprioriterat byggande.

Riksdagen har den 18 maj fattat beslut i ärendet. Investeringsavgift om 15 % har sålunda införts på s. k. oprioriterat byggande. Fr. o. m. den 1 juni höjs vidare mervärdeskatten från 15 till 17,1 % räknat på varans pris inkl. mervärdeskatt. Det innebär att momsbelagda varor stiger i pris med ca

2,5 %.

De besparingar m. m. som i åtstramande syfte föreslås på statsbudgeten behandlas under avsnitten B-G i detta betänkande.

I det följande tar utskottet upp de ytterligare synpunkter, frågor och problem som utskottet anser behöver diskuteras vid avvägningen av den ekonomiska politiken under 1977. Vidare behandlas de yrkanden om en alternativ inriktning av politiken som väckts i anledning av den reviderade finansplanen. Slutligen berörs perspektiven för svensk ekonomi åren 1978 och 1979 i anslutning till vad som anförs därom i propositionen.

Den internationella utvecklingen

Regeringen gör i den reviderade finansplanen en liten justering i optimistisk riktning av den bedömning i fråga om den internationella utvecklingen som gjordes vid årsskiftet. Utskottet anser denna revidering befogad. Visserligen råder fortfarande viss osäkerhet om takten i den fortsatta konjunkturuppgången. Strävandena att motverka prisstegringstendenserna gör att man i de länder som skulle kunna gå i spetsen när det gäller att dra upp takten i den internationella ekonomiska expansionen, främst Förenta

FiU 1976/77:30

27 Staterna och Förbundsrepubliken Tyskland, Tören relativt försiktig politik. Den faktiska utvecklingen under våren pekar emellertid uppåt i dessa båda stater. Åtgärder för att stödja konjunkturuppgången har också presenterats i de ekonomiskt ledande industriländerna under våren. Vid toppmötet i London i början av maj mellan stats- och regeringscheferna i de större, ledande industriländerna inom OECD lovade man också att fortlöpande ompröva sin ekonomiska politik och att vidta nya åtgärder om det finns risk för att de uppsatta tillväxtmålen inte nås. Detta uttalande får tas som uttryck för att de större industriländerna i OECD förhoppningsvis är medvetna om det ansvar som vilar på dem för att ge konjunkturuppgången växtkraft framöver.

Utskottet vill i detta sammanhang stryka under betydelsen även sett ur svensk synvinkel av de överläggningar som nu pågår inom Internationella valutafonden om fastare former för överföring av kapital från länder med överskott till länder med underskott i det internationella bytet av varor och tjänster. Balansproblemen är, främst till följd av de höjda oljepriserna, mycket stora. De oljeproducerande ländernas sammantagna överskott gentemot OECD-länderna är f. n. ca 35 miljarder dollar samtidigt som OECD-länderna sammantaget har ett överskott gentemot de icke oljeproducerande u-länderna om ca 15 miljarder dollar. I propositionen åberopas de senaste uppskattningarna från OECD-sekretariatet, där man konstaterar att OECD-länderna sett som grupp inte har några reella möjligheter att på kort sikt jämna ut de stora betalningsbalansunderskotten, i synnerhet som underskotten är mycket ojämnt fördelade också mellan OECD-länderna. Även Sveriges möjligheter att snabbt arbeta bort sitt underskott måste ses mot den nu redovisade bakgrunden.

Den ekonomiska åtstramningen

I vissa situationer är en skuldsättning till utlandet både oundviklig och önskvärd. Om exempelvis industriländerna i gemen vid oljekrisen hösten 1973 hade slagit till bromsarna i stället för att acceptera underskott i handelsutbytet skulle effekten ha blivit förödande för världsekonomin. Det är också rimligt att låna pengar utomlands för att hålla produktionen i gång vid en kraftig internationell konjunkturnedgång som den som drabbade industriländerna 1974-75, under förutsättning att man därefter tar sig tillbaka till ett jämviktsläge när konjunkturen förbättras. Med detta vill utskottet ha sagt att även om den finansiella obalansen mellan industriländerna och de oljeproducerande länderna nu bedöms komma att bestå under relativt lång tid måste vi snarast försöka arbeta bort den del av underskottet i den svenska bytesbalansen som har direkt samband med att vi stimulerat den inhemska efterfrågan under den internationella konjunktursvackan 1974-1976. Utskottet strök starkt under detta i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 10 i mars månad i år. Den politik som nu inletts

FiU 1976/77:30

och som presenteras i den reviderade finansplanen har också utformats i det syftet. Grundtanken i politiken är att redan under innevarande år begränsa importen genom att strama åt den privata konsumtionen och samtidigt genom justering av den svenska kronkursen och en rad näringspolitiska åtgärder bereda väg för den nödvändiga ökningen av exporten. Utskottet ställer sig som redan framgått av det anförda helt bakom den inledda åtstramningen. Den är nödvändig sedd mot bakgrund av hur perspektiven för svensk ekonomi eljest skulle te sig under kommande år. Den bör heller inte skjutas upp längre än nödvändigt, eftersom vi då skulle riskera att inte kunna utnyttja de möjligheter till ökad export som den uppåtgående internationella konjunkturen erbjuder.

Socialdemokraterna för i motionen 1665 fram alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken till dem som redovisas i propositionen. Man vidimerar därvid, vilket man f. ö. gjorde redan i motioner i anslutning till budgetpropositionen och propositionen om mervärdeskatt m. m., behovet av ekonomisk åtstramning och utrymme för ökad export och förbättrad utrikeshandelsbalans. Det är därför med förvåning utskottet konstaterar att motionärerna likväl avvisar de tyngst vägande av de åtgärder och förslag som regeringen fört fram i syfte att strama åt konsumtionen och på sikt räta upp handelsoch bytesbalanserna. Den neddragning av den privata konsumtionen som socialdemokraterna i januari ville åstadkomma via höjda arbetsgivaravgifter från den 1 april 1977 - och som skulle beaktas i avtalsförhandlingarna - vill man nu skjuta upp till 1978, trots att konjunkturutvecklingen enligt vad man anför i motionen följt det mönster man förutsåg i januari och trots att handelsbalansens utveckling under första kvartalet i år rimligen måste ha ytterligare strukit under behovet av åtstramning. Utskottet finner ingen konsekvens i den av motionärerna företrädda alternativa politiken och beklagar att sådan oenighet uppstått om medlen att åstadkomma den för vår långsiktiga ekonomiska utveckling så nödvändiga omläggningen av politiken när nu enighet råder om det faktiska behovet av åtstramning.

Sammanfattningsvis innebär den i motionen 1665 redovisade alternativa politiken att åtstramningsåtgärderna inte skall sättas in nu utan skjutas på till 1978. Det skulle leda till att värdefull tid ginge förlorad och innebära ökad risk att vi inte skulle få del av de möjligheter som den fortsatta konjunkturuppgången erbjuder. Utskottet vill vidare åberopa de invändningar utskottet rest mot att höja arbetsgivaravgifterna när företagens lönsamhet är hårt pressad och den internationella konkurrenskraften behöver stärkas (FiU 1976/77:10 s. 46 ff). Utskottet avstyrker sålunda de riktlinjer för den ekonomiska politiken som förs fram i motionen 1665.

I motionen 1652 från vänsterpartiet kommunisterna hävdar man att storfinansen och i sin mån statsledningen bär ansvaret för den stora utlandsupplåningen. Man betraktar det som ett angrepp på de arbetande att regeringen vill försöka lösa bytesbalansproblemet ”genom att minska de arbetandes konsumtion".

FiU 1976/77:30

29 Även i motionen 1668 av herrar Hagel och Lövenborg vill man betrakta regeringens ekonomiska politik som ”ett samordnat angrepp mot den arbetande befolkningen”.

Den grundton som genomsyrar de båda motionerna tyder på att man önskar ställa sig vid sidan vid utformningen av de praktiska vägarna att lösa de problem svensk ekonomi har. Utskottet har tidigare i vår (FiU 1976/77:10) i sammanfattande form sökt åskådliggöra betydelsen för de breda folkgrupperna av att bedriva en ekonomisk politik som går mot de stora internationella konjunkturvågorna. Sysselsättningen har under perioden 1975-1977 kunnat hållas uppe i vårt land i en utsträckning som saknar motsvarighet i de allra flesta västliga industriländer. Det har bl. a. kunnat ske därför att vi hållit uppe efterfrågan genom en medvetet hög konsumtion trots en nästan stillastående industriproduktion. Men om man, som vi gjort de båda åren 1975-1976, tar ut en konsumtionsstegring om sammanlagt ca 1 % samtidigt som mängden varor vi själva producerar är nästan oförändrad, så faller det av sig självt att vi måste hålla tillbaka den privata konsumtionen åren därefter om den inhemska förbrukningen återskall komma i takt med våra faktiska resurser. De förskott av en kommande produktionsökning vi beviljat oss och som yttrat sig i ett kraftigt vidgat underskott i den utrikes balansen måste betalas tillbaka. Att karakterisera en anticyklisk, arbetslöshetsbekämpande politik av det slaget som angrepp på den stora majoriteten arbetare och tjänstemän finnér utskottet vara vilseledande. Den åtstramning som nu sker är uttryck för att vi - sett över en längre period - måste med vår egen produktion betala vår konsumtion, och åtstramningen är nödvändig om vi långsiktigt skall kunna bevara vår ekonomiska och politiska handlingsfrihet.

Utskottet avstyrker med det anförda de i motionerna 1652 och 1668 skisserade allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Den ekonomiska utvecklingen 1977

Utskottet vill i likhet med föredraganden betona att de positiva effekterna på handels- och bytesbalansen av de vidtagna åtgärderna, inberäknat devalveringen, uppkommer med betydande eftersläpning. På kort sikt försämras snarast det finansiella utbytet av handeln om nämligen priserna på exportvaror nu sänks, som avsikten är, samtidigt som vi får betala mer för samma mängd importvaror. För 1977 blir verkningarna på handelsbalansen av de ändrade prisrelationerna begränsade även med hänsyn till att handelsströmmarna i stor utsträckning redan är bestämda genom utlagda order. Enligt den prognos som läggs fram i den reviderade finansplanen dröjer underskottet i handelsbalansen för 1977 kvar vid ca 3,5 miljarder kronor och bytesbalansens underskott beräknas bli 12,5 miljarder kronor, dvs. större än vad som beräknades i finansplanen (se tabell 1). Nedjusteringen av den svenska kronkursen vid månadsskiftet mars-april är enligt utskottets

FiU 1976/77:30

mening ett viktigt och nödvändigt led i strävandena att förbättra industrins konkurrenskraft och återvinna marknadsandelar för svensk industri.

Tabell 1. Bytesbalans för 1975-1977 enligt den reviderade finansplanen

Milj. kr., löpande priser

1977 Export, varor

72 012

89 300

Import, varor

74 000

84 000

93 000

Handelsbalans

-1 988

-3 783

-3 610

Korrigering av handelsstatistiken

-316

-179

-210

Sjöfartsnetto

2 940

3 133

3 350

Resevaluta

-2 542

-3 050

— 3 675

Övriga tjänster, netto

-2 254

-3 028

-3 400

Transfereringar, netto

-3 400

-4 355

-5 775

Korrigeringspost

800 Bytesbalans

-6 760

-10 462

-12 520

Det bör noteras att nedskrivningen av kronan i förhållande till övriga valutor hittills inte fått fullt genomslag. Den svenska kronkursen justerades i förhållande till D-marken med 6 96 men genom kursförskjutningar inom den s. k. ormen har nedskrivningen gentemot D-marken hittills stannat vid ca 5 96. I förhållande till samtliga valutor stannar den faktiska nedskrivningen vid uppskattningsvis 4 96.

De beräkningar av den svenska exportens och importens utveckling under 1977 och följande år som redovisas i nationalbudgeten tar sin utgångspunkt i att devalveringen inte utnyttjas för att höja vinstmarginalerna utan till sänkta exportpriser i jämförelse med konkurrenterna. I ett inledande skede påverkas därvid i första hand exportens volym, efter hand också exportföretagens intäkter via en sådan ökning av volymen. Även på den svenska marknaden förutses konkurrenskraften bli förbättrad genom att importen blir relativt sett dyrare än om kronkursen varit oförändrad.

I den reviderade finansplanen stryker föredraganden under det angelägna i att svensk industri utnyttjar det utrymme som växelkursjusteringen inneburit och sänker sina priser i förhållande till utländska konkurrenter för att bromsa förlusten av marknadsandelar. På kort sikt kan detta i och för sig innebära att många företag får fortsätta med låga vinstmarginaler. Sett på något eller några års sikt innebär det emellertid möjligheter till återvinnande av marknadsandelar och större intäktsökningar genom högre produktionsvolym, påpekar föredraganden.

Pris- och kartellnämnden har undersökt i vilken utsträckning större marknadspåverkande företag på några för exporten viktiga varuområden en månad efter devalveringen har förändrat sina priser. Det bör därvid anmärkas att

FiU 1976/77:30

för vissa råvaror och stapelvaror priset i huvudsak bestäms på världsmarknaden och i internationell valuta.

På pappersmassa noteras exportpriserna vanligen i dollar. Prissänkningar synes inte ha genomförts efter devalveringen, vilket innebär att priserna räknat i svenska kronor höjts. På sågade och hyvlade trävaror har enligt pris- och kartellnämndens undersökning - med åberopande av devalveringen - företagen höjt sina priser i svenska kronor med 2-3 96 vid affärer som gjorts upp efter devalveringen. För verkstadsindustrin görs den iakttagelsen för några stora exportörer att man i huvudsak behållit exportpriset vid samma nivå sett från mottagarlandets synpunkt, vilket innebär ett höjt pris räknat i svensk valuta. När priserna noteras i svensk valuta har priserna höjts något.

Resultatet av den företagna snabbundersökningen skulle kunna tolkas som att företagen nu bedömer att efterfrågan ökar på de internationella marknaderna och att man framöver kommer att kunna konkurrera effektivt även om priserna ligger stilla räknat i utländsk valuta. Det kan också vara så att många företag ser sin lönsamhet så hårt pressad att man ser sig nödsakad att först stärka sin ekonomiska ställning innan man vågar satsa på en volymmässig expansion. Det bör i sammanhanget erinras om att marknadsbildningen ständigt förändras, bl. a. som följd av att konkurrenterna ändrar sin prissättning. Några mer definitiva slutsatser bör därför inte dras nu i fråga om hur företagen på sikt utnyttjar de möjligheter som nedskrivningen av kronan ger, i synnerhet så länge den faktiska kursjusteringen är begränsad.

Utskottet vill emellertid i sammanhanget stryka under att om svensk industri framöver skall kunna återvinna marknader som förlorats måste prissättningen anpassas till marknadsförutsättningarna, även om detta i det korta perspektivet medför fortsatt låga vinstmarginaler. Den nödvändiga åtstramningen i det svenska folkhushållet måste bäras solidariskt av alla. Vad som nu erfordras är intensiva säljansträngningar för att ta till vara de möjligheter som konjunkturuppgången och den internationella marknadstillväxten erbjuder.

Vad som i sammanhanget talar för att de svenska företagen intensifierar sina exportansträngningar framöver är inte minst att efterfrågan från hemmamarknaden blir svagare under återstoden av år 1977 och under år 1978. Det finns också anledning tro att den försämrade likviditeten hos företagen liksom lagerstödets avveckling innebär en press på företagen att i ökad grad omsätta sina lager i likvida tillgångar. Sammantaget delar utskottet bedömningen att exporten under de nya förutsättningarna bör kunna öka i volym med 6-8 96 och att importökningen begränsas till 2-3 96.

FiU 1976/77:30

32 Försörjningsbalansen

Den åtstramning i den svenska ekonomin som nu inletts är kraftig. Enligt bedömningarna i den reviderade finansplanen reduceras efterfrågeökningen jämfört med finansplanens kalkyler från 2,7 till 1,2 %. I tabell 2 ställs komponenterna i försörjningsbalansen enligt bedömningarna i den reviderade finansplanen samman med de bedömningar som gjordes i finansplanen. Även det faktiska utfallet för år 1976 har tagits med som jämförelse.

Tabell 2. Försörjningsbalans för år 1976 samt för år 1977 enligt prognoserna i finansplan och reviderad finansplan

Förändring (%) Förändring till år 1977 %

1975-1976 Mrd kr 1976 Finansplanen Reviderade

finansplanen

Tillgång

Bruttonationalprodukten

1,5

323,4

1,7

0,9

Import

7,2

84,0

6,7

2,7

Summa tillgång

2,7

1,2

Efterfrågan

Bruttoinvestering

-1,6

66,3

3,6

1,3

Näringsliv

0,7

33,4

3,9

-0,7

därav: industrin

15,8

2,0

-6,4

Statl. mynd. och affärsverk

-0,5

7,9

0,9

0,9

Kommuner

-0,4

12,1

8,8

9,1

Bostäder

-8,3

12,9

-0,3

-0,6

Lagerinvesteringar

-0,4'

8,6

(-1,4)'

(-2,1)'

Privat konsumtion

4,1

171,4

2,5

1,7

Offentlig konsumtion

2,9

83,6

3,5

3,2

Statlig

0,9

28,0

3,0

2,8

Kommunal

4,0

55,6

3,7

3,4

Tjänstenetto

(-0,3)1

-2,7

(0)'

Expon

5,8

80,2

7,4

6,9

Summa efterfrågan

1 Förändring i procent av föregående års bruttonationalprodukt

De resurser stat och kommun beräknas ta i anspråk förändras endast obetydligt i jämförelse med bedömningarna i finansplanen. Den offentliga konsumtionen beräknas alltjämt öka med 3 å 3,5 96. De kommunala investeringarna beräknas nu hamna ännu något högre än vad tidigare bedömningar givit vid handen, eller få en ökning om 9 %.

Nedgången i jämförelse med finansplanens bedömningar av den totala efterfrågan faller helt på näringslivet och på den privata konsumtionen. Den lageravveckling som i finansplanen bedömdes komma att äga rum beräknas nu bli avsevärt mer omfattande och drar ned efterfrågetillväxten i vår eko -

FiU 1976/77:30

nomi med drygt 2 %. Vidare bedöms näringslivets fasta investeringar nu komma att minska något jämfört med en beräknad ökning om 4 % i finansplanen. Bakom denna revidering ligger dels den nedgång i industrins investeringar som utskottet redan i februari bedömde som sannolik (FiU 1976/77:10 s. 29), dels effekterna av investeringsavgiften på investeringar inom handel m. m. Ökningen av den privata konsumtionen slutligen beräknas nu reduceras från tidigare beräknade 2,5 till 1,7 96. Neddragningen jämfört med 1976 års siffra om drygt 4 % är sålunda betydande.

Den privata konsumtionen väger mycket tungt i försörjningsbalansen och svarar för nära hälften av den totala efterfrågan. Även relativt små avvikelser i kalkylerna för den privata konsumtionens utveckling får därmed stor effekt på efterfrågan. Det är en självklarhet att en ekonomisk politik som syftar till att begränsa importen och stärka exporten måste innefatta en åtstramning av den privata konsumtionen. Det är det som nu sker. Det är oundvikligt att en sådan åtstramning kan upplevas som påfrestande för konsumenterna, särskilt i jämförelse med den snabba ökning av konsumtionen vi har bakom oss de senaste åren.

Som utskottet redan snuddat vid i samband med att utskottet yttrade sig till skatteutskottet om den samhällsekonomiska bakgrunden till förslaget om höjd mervärdeskatt (FiU 1976/77:3 y) är det svårt att i nuläget mer exakt bedöma åtstramningens effekter på den privata konsumtionen. Läget på avtalsmarknaden är i skrivande stund mycket komplicerat, vilket erfarenhetsmässigt kan kraftigt påverka konsumenternas handlingsmönster. Betydande osäkerhet finns också i fråga om den prisstegring som via importen når den svenska ekonomin. Enligt konjunkturinstitutets kalkyler som ligger till grund för den reviderade finansplanens bedömning skulle prisnivån sammantaget stiga med 10 % mellan 1976 och 1977. Med de löneantaganden som görs skulle hushållens disponibla inkomster för år 1977 öka med 0,7 % i jämförelse med år 1976. Den privata konsumtionen beräknas likväl stiga med 1,7 % utifrån bedömningen att konsumenterna inte accepterar en så kraftig åtstramning utan i ett övergångsskede tar av sitt sparande för att vidmakthålla den uppnådda konsumtionsnivån. Det kan i sammanhanget noteras att gruppen pensionärer ensam tar i anspråk ungefär 1 procentenhet av den totala konsumtionsökning som beräknas äga rum under 1977. En ytterligare faktorsom påverkar utvecklingen är att retroaktiva löner för förra delen av år 1977 inte torde komma att utgå, i vart fall inte på de områden som regleras av avtal mellan SAF-LO och SAF-PTK. Det kan få verkningar på konsumtionsinriktningen under år 1977 liksom på efterfrågeutvecklingen under loppet av året. Sammantaget kan man enligt utskottets bedömning inte utesluta att åtstramningen av den privata konsumtionen kan bli något kraftigare än vad beräkningarna i den reviderade nationalbudgeten och bedömningarna i den reviderade finansplanen ger vid handen.

3 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

34 Sysselsättningsutvecklingen

Det ligger i sakens natur att en omläggning av den ekonomiska politiken av det slag som nu sker får vissa verkningar på arbetsmarknaden. Några viktiga faktorer i efterfrågeutvecklingen är som utskottet redovisat svåra att mäta in med tillräcklig noggrannhet, bl. a. är betydelsen av ett ändrat stämningsläge och ändrade förväntningar svåra att omsätta i siffror. Vidare kan det inte nog tydligt understrykas att mycket stora skillnader finns mellan industribranscherna och mellan enskilda företag i fråga om internationell konkurrenskraft, marknadsutsikter, lagerhållning, produktivitetsreserver och produktionsplaner. De branschmässiga och regionala problem som även normalt föreligger kan väntas bli än mer påtagliga i ett strukturellt omdaningsskedesom det vi nu befinner oss i. I den reviderade nationalbudgeten och den reviderade finansplanen beräknas sysselsättningen inom de varuproducerande näringarna under år 1977 sammantaget minska med ca 50 000 personer samtidigt som sysselsättningen inom tjänstesektorerna skulle öka ungefär lika mycket. Genom att nya grupper successivt söker sig till arbetsmarknaden pekar den reviderade nationalbudgetens kalkyler mot en viss ökning av arbetslösheten under loppet av år 1977.

För sysselsättningsutvecklingen under år 1978 blir den via exporten kommande efterfrågan av allra största betydelse. Man kan därvid vänta sig att företag som under konjunkturavmattningen gjort stora ansträngningar att hålla kvar sin personal i avvaktan på att efterfrågan utifrån förstärks håller fast vid den politiken när nu perspektiven för ökad svensk export ter sig ljusare. Det kan också förtjäna understrykas att det inom den kommunala sektorn finns ett mycket stort antal vakanser inom exempelvis sjukvården och barnomsorgen som hittills inte kunnat fyllas.

Arbetslösheten är f. n. mycket låg i Sverige, både om man jämför med tidigare situationer i vårt land och om man jämför med andra länder. Om sysselsättningen framöver utsätts för påfrestningar av det slag som utskottet antytt i det föregående bör man också kunna lita på att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna numera har hög verkningsgrad. Inte minst under den gångna vintern och våren har åtgärdsarsenalen kunnat byggas ut och prövas i en omfattning som aldrig tidigare. Varsel om avskedanden och permitteringar har kunnat motverkas inte minst genom de nya formerna av internutbildning. Utskottet förutsätter med det anförda att såväl den ekonomiska politiken som i synnerhet arbetsmarknadspolitiken även framöver visar stor följsamhet och har hög beredskap.

I den vid riksdagens början väckta motionen 599 begärs åtgärder för att öka kommunernas möjligheter till lån för finansiering av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Motionärerna erinrar om att statsbidrag utgår med 33-75 % av kostnaden, medan den övriga delen finansieras av kommunerna.

I kommunernas ekonomiska långtidsplanering tar man normalt inte upp kostnader för beredskapsarbeten under planeringsperioden, inte heller i de

FiU 1976/77:30

mellan 4 å 5 och 1 å 2 % i BNP-tillväxt. Bland de nordiska länderna väntas en stark uppgång i Norge och en väsentligt svagare i Danmark. Totalt förutses BNP-ökningen i Europa stanna på ca 3 %. Motionärerna anser dock att det finns anledning att räkna med att konjunkturuppgången i USA alltmer kommer att påverka utvecklingen i Japan och Västeuropa. Detta skulle kunna få en välgörande effekt på den ekonomiska politiken i en rad länder i Västeuropa. Denna politik lades om i en markant restriktiv riktning under loppet av 1976. Motiven för denna omläggning var varierande och inbegrep betalningsbalansproblem och rädsla för en förnyad inflationsvåg. Politiken är nu inriktad på att låta den kommande uppgången bli ”exportledd” och inte skapas genom en inhemsk expansiv politik. Den kraftiga och säkerställda uppgången i USA bör enligt motionärerna leda till att en del länder frigörs från de ekonomisk-politiska blockeringar som nu gör sig gällande.

I motionen uppmärksammas att fördelningen av bytesbalansunderskotten inom OECD-området är mycket ojämn. Detta är enligt motionärerna i betydande utsträckning en återspegling av att vissa länder har fört en mera expansiv, sysselsättningsskapande politik än andra. Vid ett möte inom OECD antogs förra året en gemensam tillväxtstrategi för den ekonomiska utvecklingen fram till 1980. Man kan enligt motionärerna inte utesluta tolkningen att bakom OECD-strategin ligger en värdering innebärande att inflationsbekämpningen har satts före skapandet av full sysselsättning. Enligt motionärerna bör det, med en inriktning av politiken mot full sysselsättning där de selektiva och arbetsmarknadspolitiska åtgärderna spelar en stor roll, vara möjligt att förena en dämpning av inflationen med en eliminering av arbetslösheten. Om dessa mål spelas ut mot varandra skapar man sociala spänningar och försvårar möjligheterna att förverkliga en lugn och stabil samhällsutveckling. Det bör enligt motionärerna ankomma på vårt lands representanter i alla de internationella fora där vi medverkar att understryka vikten av att den fulla sysselsättningen snarast återupprättas och att detta sker med medel som undviker att driva på inflationen.

Beträffande utvecklingen under 1976 framhåller motionärerna att utvecklingen under en stor del av 1976 följde de prognoser som presenterades i den reviderade finansplanen våren 1976. Under de allra sista månaderna av året försämrades emellertid den ekonomiska utvecklingen snabbt. Konsumentpriserna steg kraftigt, utrikesbalansen försvagades och den påbörjade åtstramningen av statsfinanserna under första delen av 1976 svängde hastigt om så att upplåningsbehovet växte.

Det var enligt motionärerna under dessa månader som den borgerliga regeringen tappade greppet om den ekonomiska utvecklingen i Sverige. I stället för att snabbt ingripa mot den försämrade utrikeshandelsbalansen och den accelererande inflationen försvagade man redan i november samhällets möjligheter att bedriva en effektiv stabiliseringspolitik genom de förslag till en skatteomläggning för 1977 som man då framlade.

2 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

18 Enligt motionärerna försöker regeringen lägga skulden för den uppkomna situationen på löneökningarna under senare år, genom att hävda att dessa lett till en kraftig försämring av vårt konkurrensläge. Motionärerna hävdar att regeringens analys av utvecklingen av marknadsandelar, relativa priser och lönekostnader i väsentliga delar är missledande och alltför ensidigt inriktad på lönekostnadernas roll. Det finns ett stabilt samband mellan den svenska industrins marknadsutveckling och industriproduktionens utveckling inom OECD-området, anför motionärerna. Vi har regelmässigt med en viss tidsförskjutning förlorat marknadsandelar under perioder med en vikande konjunkturutveckling - förluster som dock återtagits under konjunkturens uppgångsfas. Detta beror bl. a. på att efterfrågan på investeringsvaror - där den svenska industrin har en relativt stark position - börjar accelerera först under ett sent stadium av konjunkturuppgången.

Under rubriken Politik för en stark ekonomi anför motionärerna att för socialdemokratin är den ekonomiska politikens grundläggande mål att skapa arbete och trygghet åt alla. Socialdemokraternas politik i regeringsställning och valprogram inför 1976 års val präglades av insikten att ett förverkligande av detta mål kräver en stark ekonomi. Den kraftiga internationella lågkonjunkturen under senare år har utsatt vårt land för stora påfrestningar, framhåller motionärerna. Genom en kraftfull ekonomisk politik kunde dock dess genomslag på vår ekonomi motverkas. Denna expansiva politik, som det förelåg ett brett stöd för i riksdagen, nödvändiggjorde emellertid en begränsad internationell upplåning. En annan inriktning av den ekonomiska politiken hade lett till ökad arbetslöshet, en lägre takt i produktion och inkomstbildning samt till att landet stått sämre rustat inför framtiden. Motionärerna understryker att den internationella upplåningen under 1974 och 1975, som i allt väsentligt skedde genom företagssektorn, till en betydande del hade en motsvarighet i en lageruppbyggnad och i en kapacitetsförstärkning inom exportnäringarna.

Återhämtningen av den internationella konjunkturen föranledde den socialdemokratiska regeringen att successivt under loppet av 1976 lägga om den ekonomiska politiken i en alltmer restriktiv riktning. Enligt motionärerna ville de borgerliga partierna inte ansluta sig till denna uppläggning utan arbetade under vårriksdagen 1976 med överbud i storleksordningen 7-10 miljarder kronor i jämförelse med den socialdemokratiska regeringens alternativ. Motionärerna anser sig nu i efterhand kunna konstatera att ett genomförande av de förslag som den dåvarande oppositionen lade fram skulle fått katastrofala verkningar för den svenska ekonomins utveckling.

Även under valrörelsen drev enligt motionärerna de borgerliga partierna en rad krav på t. ex. skattepolitikens och familjepolitikens område, som inte var förenliga med en bibehållen stark ekonomi för vårt land. Socialdemokraterna försökte framhålla att politiken i stället borde inriktas på att med bibehållen full sysselsättning skapa utrymme för en ökad export -

FiU 1976/77:30

årliga budgetarna. Om kommunerna likväl fullföljer beredskapsarbeten föreligger enligt motionärerna risk att andra planerade arbetsuppgifter i stället skjuts upp, varvid den åsyftade sysselsättningseffekten inte uppnås.

Det är ett viktigt problem motionärerna tar upp. Teoretiskt sett bör det normalt finnas kreditmarknadsmässigt utrymme för att låna till den egendel kommunerna svarar för i lägen med otillräcklig efterfrågan och stort behov av beredskapsarbeten. Verkligheten är emellertid inte alltid sådan. Inte sällan medför regionala skillnader i sysselsättningen behov av omfattande kommunala beredskapsarbeten när kreditmarknadsläget samtidigt är mycket stramt och kommunerna har svårt att låna pengar. Det är då av stor vikt att finansiella hinder inte möter för kommunernas medverkan i strävandena att hålla sysselsättningen uppe. Utskottet vill i sammanhanget påpeka att en god kommunal planering självklart bör innefatta medel i reserv för insatser av detta slag. Utskottet inskränker sig i nu förevarande sammanhang till dessa kortfattade synpunkter och konstaterar att frågan ryms i de mycket vidsträckta direktiv som givits sysselsättningsutredningen (A 1974:02) samt även hör hemma inom ramen för den kommunalekonomiska utredningens arbete (Fi 1971:08). Något riksdagens initiativ i frågan erfordras mot denna bakgrund inte.

I motionen 1652 påstås den borgerliga sysselsättningspolitiken bara gå ut på uppehållande manövrer i väntan på bättre konjunkturer. Motionärerna begär att riksdagen uttalar sig för en alternativ sysselsättningspolitik (moment 9). Den politiken måste, menar motionärerna, innefatta direkta ingrepp i ekonomin. Bland konkreta åtgärder nämns i motionen utbyggnad av statliga industrier under lönarbetarnas kontroll och förstatligande av stålindustrin och storvarven. Motionärerna begär också att sju timmars arbetsdag med full lönekompensation genomförs i år.

Motionen sammanfattar som framgår av det anförda krav som vänsterpartiet kommunisterna fört fram i riksdagen i år och som riksdagen redan avvisat (se bl. a. AU 1976/77:21 samt NU 1976/77:42 m. fl.). Utskottet finner inte anledning att i detta sammanhang upprepa de motiveringar varpå riksdagen grundat sina beslut. I fråga om kravet att sju timmars arbetsdag med full lönekompensation införs redan i år noterar utskottet att yrkande härom framförts av vpk i särskild motion (1976/77:141) och att socialutskottet i betänkandet SoU 1976/77:30 avstyrkt bifall till den. Socialutskottet erinrar i yttrandet bl. a. om bedömningarna i 1975 års långtidsutredning som visade att redan en allmän förkortning av veckoarbetstiden till 37,5 timmar under perioden 1975-1980 inte skulle kunna genomföras utan standardsänkningar i andra avseenden. Socialutskottet finner, med hänsyn tagen även till vad som anförs i kompletteringspropositionen, det uppenbart att en så resurskrävande reform inte kan genomföras inom de närmaste åren utan att det blir en fråga på betydligt längre sikt. Finansutskottet är helt av samma mening som socialutskottet. Akuta reformkrav av så långtgående räckvidd som det nu aktuella ter sig främmande i ett läge när alla krafter och resursförstärkningar måste inriktas på att uppfylla redan gjorda åta -

FiU 1976/77:30

ganden och att nå jämvikt i våra utrikes affärer. Utskottet avstyrker sålunda bifall till det aktuella yrkandet i motionen 1652 (moment 9).

Utblick mot 1978 och 1979

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att tidsperspektiven i den reviderade finansplanen dragits ut något längre än vad som varit vanligt. Det är uppenbart att det i vissa lägen blir relativt ofruktbart att diskutera den ekonomiska politikens inriktning om perspektivet är endast 1/2-1 år. Alldeles särskilt önskvärt är det att anlägga ett vidare perspektiv i en situation som den nuvarande när politiken läggs om för att uppfylla långsiktiga mål i vår ekonomi. Utskottet finner det angeläget att ett medellångt perspektiv av detta slag om möjligt skisseras varje år i den reviderade finansplanen.

Av naturliga skäl minskar graden av exakthet i de kalkyler som läggs fram i det längre perspektivet. Rörelseriktningen blir viktigare än de exakta talen. Några huvuddrag i utvecklingen framträder emellertid klart. Ett är att vi även med en mycket kraftig ökning av industriproduktion och export kommer att ha lång väg kvar till jämvikt i bytesbalansen. I den reviderade finansplanen uttrycks detta på (oljande sätt: "Genom en stram politik och en bred uppslutning kring kraven på återhållsamhet bör det dock vara möjligt att redan under de kommande två åren reducera underskotten till hälften och att lägga en god grund för att nå bytesbalansmålet under de forsta åren av 1980-talet.” Ett annat härmed sammanhängande huvuddrag är att utrymmet för såväl privat som offentlig konsumtion blir mycket begränsat framöver. Den privata konsumtionen kan enligt kalkylerna inte öka med mer än 1 å 1,5 % per år 1978-1979 om samtidigt den offentliga konsumtionstillväxten begränsas till 2 % per år. Till bilden hör då att den årliga konsumtionstillväxt som ställts i utsikt till pensionärerna uppgår till nära 1 procentenhet och att de antagna planerna för den kommunala konsumtionsökningen avsevärt överstiger 2%.

Enligt utskottets mening torde den i den reviderade finansplanen tecknade bilden ge en i huvudsak realistisk bild av de ekonomiska perspektiven under närmast kommande år och den grad av stramhet som måste prägla politiken. Löften om kommande stora reformer eller andra inteckningar av resurser har inte sin plats i denna bild. För medborgarna blir utrymmet för fortsatt ökning av den privata konsumtionen mycket smalt. Det är ytterst angeläget att förväntningarna om kommande kraftiga välståndsökningar snarast bringas ned till realistiska proportioner.

Övriga motionsyrkanden

1 motionen 1652 begärs att riksdagen godkänner den politik för skärpt restriktivitet mot kapitalexport och stopp för industriutflyttning som förordas i motionen (moment 8). Ett yrkande av motsvarande innebörd har helt

FiU 1976/77:30

nyligen avvisats av riksdagen på grundval av finansutskottets betänkande 1976/77:24 rörande fortsatt valutareglering m. m. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionsyrkandet.

I motionen 1652 begärs vidare en sådan tillämpning av prisregleringslagen att prisstopp på alla dagligvaror skall gälla i första hand under hela år 1977 samt att riksdagen i övrigt uttalar sig för de riktlinjer för åtgärder mot inflationen som finns angivna i motionen (moment 11). Vad först gäller frågan om fortsatt prisstopp vill utskottet upprepa vad det för kort tid sedan anförde i sitt yttrande till skatteutskottet (FiU 1976/77:3y s. 12) i anledning av ett likartat motionsyrkande: ”Det är utskottets mening att allmänt prisstopp bör förbehållas speciella situationer, som t. ex. den nu rådande. Särskilt om regleringarna blir långvariga finns, som utskottet tidigare hävdat (se t. ex. FiU 1976/77:4), även nackdelar med regleringar av detta slag. Prisreglerande åtgärder kan inte ersätta de mer traditionella stabiliseringspolitiska medlen. Det bör tillfogas att en mycket omfattande dispensgivning från ett prisstopp under alla omständigheter skulle bli nödvändig om anställda inom t. ex. handel och service skall kunna få löneökningar som andra löntagare.” Utskottet avstyrkte med det anförda bifall till det då aktuella motionsyrkandet och gör så även i nu förevarande sammanhang. Utskottet vill tillfoga att det som hittills bör ankomma på regeringen att i varje given situation bedöma läget och välja den form för prisingripande och prispåverkan som den finner vara lämplig. De i motionen i övrigt åberopade riktlinjerna för åtgärder mot inflationen är krav om hyresstopp, lågräntepolitik och skärpt monopolistisk lagstiftning. Utskottet vill göra den kommentaren, att lågräntepolitik - om därmed menas avsevärt lägre diskonto än det nu tillämpade - enligt utskottets mening knappast skulle utgöra ett bidrag till att hålla tillbaka inflationen. Dessutom skulle ett kraftigt sänkt diskonto uppenbarligen kunna medföra ytterligare problem i våra utrikesbetalningar. Yrkandet om hyresstopp har redan avvisats av riksdagen i annat sammanhang (CU 1976/77:19). Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motionen 1652 i vad avser moment 11.

1 motionen 1662 begärs att riksdagen gör ett uttalande med det ungefärliga innehållet att den ekonomiska politiken inför 80-talet bl. a. inriktas på att genom beskattning, avgifter, bidrag och andra stimulansåtgärder strängare hushålla med råvaror och energi, underlätta arbetskraftsintensiv produktion samt sprida investeringsvilja och investeringskapital till allt fler medborgare. Motionären menar att man genom ett system av skatter och avgifter på olja, oljeprodukter och annan energikonsumtion liksom på alkohol och tobak och genom samtidig subventionering av inhemsk turism och avveckling av arbetsgivaravgifterna skulle kunna uppnå en årlig förbättring av bytesbalansen med 1,5 miljarder kr. och en minskning av budgetunderskottet med 5,5 miljarder kr. Motionären anför att de flesta skisserade åtgärderna kan och bör genomföras stegvis men att början måste göras 1978-01-01

FiU 1976/77:30

och de sista stegen tas 1979-01-01.

I motionen har frågan om en bättre hushållning med energi stor plats. Näringsutskottet har i sitt yttrande (NU 1976/77:4 y) pekat på den rad av åtgärder som vidtagits såväl av statsmakterna som av näringslivet för att nedbringa energiförbrukningen inom industrin. Utskottet erinrar också om att energikommissionen har i uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder som medför en effektiv energianvändning. Till de väsentliga frågor som enligt direktiven bör belysas hör inverkan av olika prisnivåer och olika prissystem. Näringsutskottet anser ett uttalande av det slag motionären begär obehövligt.

Motionen är enligt finansutskottet att betrakta som en idéskiss. Det faller utanför ramen för den uppgift finansutskottet har i samband med kompletteringspropositionen - som är att utarbeta slutligt underlag för riksdagens fastställande av statsbudget - att gå in på motionens alla enskildheter och ta ställning till så relativt allmänt formulerade synpunkter och riktlinjer som de som återfinns i motionen.

Utskottet hemställer med hänvisning till det anförda och till vad näringsutskottet anfört i sitt yttrande att riksdagen avstår från att göra ett

uttalande med ”ungefär det innehåll” motionären föreslår.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken att riksdagen

a. avslår motionen 1976/77:1652 momenten 1 och 15,

b. avslår motionen 1976/77:1665 moment 1,

c. avslår motionen 1976/77:1668,

d. med godkännande av vad som förordats i propositionen 1976/77:150 bilaga 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande kommunernas länemöjligheter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder att riksdagen avslår motionen 1976/77:599,

3. beträffande åtgärder mot kapitalexport och industriutflyttning att riksdagen avslår motionen 1976/77:1652 moment 8,

4. beträffande uttalande om alternativ sysselsättningspolitik att riksdagen avslår motionen 1976/77:1652 moment 9,

5. beträffande prisstopp på dagligvaror m. m. att riksdagen avslår motionen 1976/77:1652 moment 11,

6. beträffande uttalande om den ekonomiska politiken inför 80-talet att riksdagen avslår motionen 1976/77:1662.

FiU 1976/77:30

39 B. BUDGETDEPARTEMENTET Reviderat budgetförslag 1977/78

I propositionen 150 bilaga 2 (budgetdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Mundebo såvitt nu är i fråga

dels föreslagit riksdagen att godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i propositionen,

dels givit riksdagen till känna vad som anförts i propositionen om tidpunkten för riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen.

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner:

1976/77:1640 av herr Palm (s) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå propositionen i den del som avser ett senareläggande av byggande av Sollentuna rättscentrum,

1976/77:1641 av herr Adamsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen måtte som sin mening ge regeringen till känna att nybyggnaden för länsstyrelsen i Malmöhus län m. fl. i kvarteret Nora i Malmö bör påbörjas under budgetåret 1977/78,

1976/77:1642 av herr Norrby m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att den planerade idrottshallen vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm uppförs enligt tidigare uppgjorda planer i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77:1643 av herr Romanus (fp) vari hemställs att riksdagen uttalar att nybyggnaden av ett rättscentrum i Sollentuna inte skall uppskjutas utan förverkligas snarast möjligt i enlighet med föreliggande planer,

1976 / 77:1645 av herr Ingemund Bengtsson i Varberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga,

1976/77:1648 av herr Alsén m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar uttala att idrottshallsbygget vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm skall genomföras i enlighet med tidigare fattat beslut samt att erforderliga medel för ändamålet anvisas under utbildningsdepartementets huvudtitel, anslaget Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

1976/77:1649 av herr Nilsson i Norrköping (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om de icke laborativa institutionerna vid universitetet i Linköping,

FiU 1976/77:30

1976/77:1651 av fru Gradin m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att senarelägga den planerade om- och nybyggnaden inom Frescatiområdet för universitetet i Stockholm,

1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen beslutar

1. att avslå de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordas i det reviderade budgetförslaget (moment 2),

2. att uttala sig mot tanken att minska ramen för lån till kommunala markförvärv (moment 6),

4. att riksdagen icke skall återflytta till Helgeandsholmen (moment 13),

5. att hos regeringen hemställa om förslag till minskning av militär- och beredskapsutgifterna i enlighet med motionens riktlinjer (moment 14),

6. att i övrigt uttala sig för den allmänna inriktning av budgetregleringen som förordas i motionen (moment 16),

1976/77:1654 av herr Bergman m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att marklånefondens utlåningskapacitet inte bör sänkas,

1976/77:1657 av herr Feldt m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om särskilda avgifter på statliga lån i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77:1658 av herr Norrby m. fl. (c, m, fp) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

a. att för budgetåret 1977/78 under trettonde huvudtiteln till Bidrag till översiktlig planering m. m. anvisat reservationsanslag oavkortat bör ställas till förfogande för avsedda ändamål,

b. att riksdagen medger att medelsförbrukningen under anslaget Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1977/78 begränsas med 2 milj. kr. i förhållande till anvisat anslag,

1976/77:1660 av herr Pettersson i Malmö (s) vari hemställs att riksdagen uttalar att Sveriges turistråd för budgetåret 1977/78 erhåller ett anslag å 23 miljoner kronor,

1976/77:1663 av herr Blomkvist (s) vari hemställs att riksdagen avslår propositionen 150 vad avser anslag till konsumentverket,

1976/77:1664 av herr Green (s) vari hemställs att riksdagen avslår propositionen 150 vad gäller bostadsdepartementets reservationsanslag Bidrag till översiktlig planering m. m„

1976/77:1665 av herr Palme m. fl. (s) vari såvitt nu är i fråga hemställs

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i motionen (moment 2),

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att riksrevisionsverket får i upp -

FiU 1976/77:30

drag att noga följa erfarenheterna av en begränsning i fråga om utnyttjandet av anvisade medel under maximerade anslagsposter samt att regeringen senast i 1979 års budgetproposition redovisar dessa erfarenheter (moment 3),

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande finansiering av statistiska centralbyråns partisympatiundersökningar (moment 4),

1976/77:1669 av fröken Hörlén m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att den planerade idrottshallen vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm bör prioriteras i förhållande till andra byggnadsobjekt.

Propositionen

Budgetens samhällsekonomiska bakgrund

1 bilaga 2, Reviderat budgetförslag 1977/78, framhåller föredraganden, statsrådet Mundebo, att regeringen, mot bakgrund av de besvärliga problem den svenska ekonomin dras med, har förelagt riksdagen förslag om stora ekonomiska insatser för att trygga sysselsättningen och för att stärka näringslivets konkurrenskraft på längre sikt. Sammanlagt anslås under innevarande och nästa budgetår ca 15 miljarder kr. för sådana åtgärder. Därtill kommer kreditgarantiramar och avskrivningar av lån om sammanlagt 13 miljarder kr. Genom dessa och andra åtgärder har det varit möjligt att hålla uppe sysselsättningen. Samtidigt har emellertid obalansen i ekonomin i andra avseenden skärpts. Handelsbalansen uppvisade under första kvartalet 1977 ett underskott på ca 1,5 miljarder kr. Tendenser har också funnits till snabbare prisstegringstakt.

För att uppnå jämvikt i bytesbalansen krävs enligt föredraganden inte endast att vår internationella konkurrenskraft förbättras utan även att vi styr över resurser från inhemsk konsumtion, såväl privat som offentlig, till investeringar och export. Det åtgärdspaket som regeringen presenterade i början av april innebär dels att de utlandskonkurrerande näringarnas konkurrenskraft förbättras genom att kronans kurs nedjusterades, dels att utrymme för ökande export och investeringar skapas genom att privat och offentlig konsumtion hålls tillbaka.

1 syfte att begränsa den privata konsumtionsökningen har regeringen föreslagit (prop. 1976/77:144) att mervärdeskatten skall höjas från 15 till 17,1 96 fr. o. m. den 1 juni 1977. Växelkursförändringen får också en åtstramande effekt genom att priserna på importerade varor kan väntas stiga. Samtidigt har regeringen sett det som angeläget att utforma åtstramningen så att pensionärer och barnfamiljer i möjligaste mån skyddas. För pensionärer sker detta genom att pensionerna är indexreglerade,och för barnfamiljerna föreslår

FiU 1976/77:30

regeringen att den i budgetpropositionen föreslagna höjningen av barnbidragen tidigareläggs.

Föredraganden framhåller att det knappast råder någon oenighet om att det i princip är nödvändigt att dämpa den privata konsumtionens ökningstakt men att regeringens metod - en höjning av mervärdeskatten - har kritiserats. Mot bakgrund härav görs en jämförelse av effekterna av en höjning av mervärdeskatten resp. av arbetsgivaravgifterna.

Vid denna jämförelse anförs att för att nå samma köpkraftsindragning krävs en förhållandevis större höjning av arbetsgivaravgifternas uttagsprocent än av mervärdeskattens.

I fråga om de fördelningspolitiska effekterna anför föredraganden att båda åtstramningsmetoderna visar en profil där den relativa belastningen avtar vid stigande inkomst men att skillnaderna mellan olika inkomstnivåer är avgjort mindre vid höjning av mervärdeskatten än de som kan beräknas för arbetsgivaravgiftshöjningen. Vidare framhålls att en arbetsgivaravgiftshöjning endast träffar arbetsinkomster, varför hushåll med större andel kapitalinkomster drabbas i förhållandevis lägre grad. Sammantaget kan man enligt föredragandens mening inte hävda att de fördelningspolitiska effekterna av en höjning av arbetsgivaravgifterna i och för sig skulle vara gynnsammare än av en höjning av mervärdeskatten.

Föreliggande kommunala utgiftsplaner pekar på en expansionstakt på ca 4 % per år under de närmaste åren. Ett förverkligande av dessa planer kan enligt föredraganden inte bedömas vara förenligt med en återställd samhällsekonomisk balans.

Som en ytterligare del av åtstramningspaketet har regeringen föreslagit att en investeringsavgift på 15 % införs på oprioriterade byggen som påbörjas under perioden den 15 maj 1977 - den 1 juli 1978. Syftet är att hålla tillbaka de inhemska anspråken på produktionsresurser inom byggnadssektorn och dämpa den snabba kostnadsutvecklingen inom denna sektor. Avgiften kommer enligt föredraganden också att underlätta kreditmarknadens uppgift att prioritera nödvändiga investeringar i den utlandskonkurrerande sektorn.

Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m, m.

I syfte att förstärka statsbudgeten såväl under budgetåret 1977/78 som under kommande budgetår föreslår regeringen en rad besparingar och andra åtgärder. En del av dessa kan regeringen själv besluta om. För andra krävs riksdagsbeslut.

Bland de beslut regeringen själv kan fatta återfinns senareläggning av vissa statliga byggen. Föredraganden redovisar här olika projekt inom justitie-, kommunikations-, budget-, utbildnings- och jordbruksdepartementens verksamhetsområden.

I bilaga5 (utbildningsdepartementet) föreslås att skolbyggnadsramen sänks

FiU 1976/77:30

med 60 milj. kr. från i budgetpropositionen angivet belopp om 660 milj. kr.

Totalt beräknas senareläggningen av statliga byggen och minskningen av skolbyggnadsramen ge en besparingseffekt på statsbudgeten för 1977/78 av 180 milj. kr. Härutöver redovisas att investeringsramen för sjukvårdsbyggnader för 1977 bör kunna minskas med 50 milj. kr. Föredraganden anför också att som ett led i stabiliseringsprogrammet är det önskvärt att även riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen senareläggs.

Föredraganden redovisar vidare en rad övriga besparingsåtgärder som beslutas av regeringen. De största enskilda punkterna här är en minskning av medelsförbrukningen för det militära försvaret under 1977/78 med 150 milj. kr. jämfört med vad som anges i prop. 1976/77:74 och en senareläggning av investeringar inom statens vattenfallsverk med 100 milj. kr.

Utöver de särskilt redovisade besparingarna bör enligt föredraganden vissa ytterligare begränsningar göras som i princip bör beröra samtliga myndigheter utom affärsverken och myndigheterna inom det militära försvarets område. Regeringen avser därför att i regleringsbreven för budgetåret 1977/78 begränsa utnyttjandet av anvisade medel under maximerade anslagsposter (t. ex. för lönekostnader, expenser och reseersättningar) med i normalfallet 1 %. Besparingsåtgärderna bör enligt regeringens uppfattning ligga i linje med strävandena att förenkla och effektivisera myndigheternas interna administration, medan den mot allmänheten vända delen av serviceverksamheten i möjligaste mån bör lämnas intakt.

Totalt beräknas de besparingsåtgärder, utöver senareläggningar av byggnadsinvesteringar, som beslutats av regeringen ge en besparingseffekt 1977/78 med 430 milj. kr.

Vissa av de besparingsåtgärder regeringen önskar vidta kräver beslut av riksdagen. Förslag till riksdagen i sådana frågor lämnas i särskilda bilagor.

De nuvarande ersättningsreglerna vid läkemedelsinköp gäller sedan den 1 januari 1976. Rabatt utgår från sjukförsäkringen med 50 % av den del av kostnaden som överstiger 5 kr. och med hela den kostnad som överstiger 35 kr. Maximiavgiften per inköp är alltså 20 kr. I bilaga 3 föreslås dessa gränser justeras fr. o. m. den 1 januari 1978 så att prisnedsättningen ändras till att gälla hälften av kostnaden mellan 10 och 40 kr. och hela kostnaden över 40 kr. Det innebär att den maximala kostnaden kommer att uppgå till 25 kr. vid varje inköp. Härigenom begränsas sjukförsäkringens kostnader med 75 milj. kr. för helt år, vilket medför en förstärkning av statsbudgeten i motsvarande mån.

Socialstyrelsen har föreslagit vissa förändringar beträffande kostnadsfria läkemedel till kvinnor och barn. Samtidigt med detta bör enligt förslag i bilaga 3 reglerna för tillhandahållande av vissa skyddsläkemedel fr. o. m. den 1 januari 1978 närmare anknytas till vad som gäller för läkemedel i övrigt. Kostnaderna överförs därmed från statsbudgeten till sjukförsäkringen, vilket innebär att 5 milj. kr. kan sparas på budgeten, räknat på helt

FiU 1976/77:30

år. Samtidigt uppstår en kostnadsökning inom försäkringen på 1 milj. kr.

Beträffande transportstödet för Norrland m. m. föreslås i bilaga 4 att fraktbidraget för vissa pappersprodukter slopas fr. o. m. den 1 januari 1978. Besparingseffekten till följd härav kan uppskattas till ca 12 milj. kr. för helt budgetår.

I bilaga 5 föreslås vissa förändringar dels i syfte att åstadkomma en rationellare och mindre kostnadskrävande organisation av den kommunala vuxenutbildningen, dels för att minska skolöverstyrelsens administrativa börda i samband med statsbidragsgivning till studiecirkelverksamhet och kanalisera statsbidragsgivningen genom studieförbunden.

Totalt beräknas besparingseffekterna av de förslag som föreläggs riksdagen uppgå till 90 milj. kr. under budgetåret 1977/78.

Sett på något längre sikt torde enligt föredraganden ytterligare utgiftsbegränsningar kunna åstadkommas. I propositionen redovisas regeringens avsikt att skyndsamt inreda en rad sådana besparingsmöjligheter.

Föredraganden anför vidare att flera faktorer, bl. a. kostnadsutvecklingen, har medfört att vissa taxor och avgifter som tas ut i olika statliga verksamheter inte ger avsedd full kostnadstäckning. I flera fall bör också övervägas om subventionering av taxor alltjämt är motiverad. Regeringen har därför uppdragit åt riksrevisionsverket att göra en översyn av taxor och avgifter som tas ut av vissa myndigheter. Därutöver redovisar föredraganden flera verksamheter där taxor och avgifter skall utredas i särskild ordning.

Även i fråga om taxor och avgifter föreläggs riksdagen vissa förslag. I bilaga 3 framläggs förslag om full kostnadstäckning i den statliga läkemedelskontrollen. I bilaga 6 föreslås att ersättning tas ut för bostadslånemyndigheternas kostnader för lånehanteringen vid ny upplåning och övertagande av lån som kan förenas med räntebidrag.

Sammanfattningsvis beräknar föredraganden att de redovisade besparingsåtgärderna rörande statsbudgeten minskar statsutgifterna för budgetåret 1977/78 med 700 milj. kr. Då har hänsyn inte tagits till effekterna av ändrade taxor och avgifter.

Statsfmansiella perspektiv pä längre sikt

Med utgångspunkt i den långtidsbudget som redovisas som bilaga till det reviderade budgetförslaget görs en analys av de statsfmansiella perspektiven på längre sikt. Som bakgrund till denna analys görs en återblick på 1975 års långtidsutrednings bedömningar och riksdagens ställningstagande till dessa. Därvid konstateras att utvecklingen under de första åren av långtidsutredningens beräkningsperiod i viktiga avseenden blivit en annan än den av långtidsutredningen kalkylerade. Privat och offentlig konsumtion har legat väsentligt högre än beräknat, samtidigt som investeringar och produktion haft en långsammare ökningstakt än förutsett. Detta har också lett till en försämring av bytesbalansen i stället för den förutsedda förbättringen.

FiU 1976/77:30

45 Den framlagda långtidsbudgeten omfattar perioden 1977/78-1981/82. Med långtidsbudgetens utgångspunkt om oförändrade skatteregler och med de antaganden som gjorts om den totala lönesummans och bruttonationalproduktens tillväxt skulle de totala statsinkomsterna komma att öka med

7,2 % årligen under perioden. Den snabbaste ökningstakten redovisas under inkomstskattetiteln, som beräknas öka med 9,3 % om året. Härvid har antagits att inkomstskatteskalan och grundavdraget fr. o. m. beskattningsåret 1978 kommer att anpassas till prisutvecklingen så att inte inflationen medför skatteskärpning på inkomstökningar som är rent nominella. Lönesumman har i långtidsbudgeten schablonmässigt antagits stiga med 7 % årligen och BNP med 3 % i volym. För år 1978 och framåt har antagits en prisstegringstakt om 4 96 per år. Statsinkomsternas utveckling 1971/72-1981/82 i löpande priser med dessa antaganden framgår av tabell 3.

Tabell 3. Statsinkomsternas utveckling 1971/72-1981/82 i löpande priser

(Milj. kr.»

Genom- snittlig procen- tuell för- ändring 1971/72— 1975/76

1977/78

Förändring

till

Genom- snittlig procen- tuell för- ändring 1977/78— 1981/82

1978/79

1979*80

1981/82

Inkomstskatt

+ 19,7

45 365

+ 370

-1- 7 585

-t- 6 875

+4 475

+9,3

Mervärdeskatt Allmän arbetsgivar-

+ 11,9

27 750

+ 3 650

+ 2 300

- 2 400

+2 500

+ 8,6

avgift

+ 24.7

7 292

+ 428

+ 540

+ 618

+6,7

Övriga inkomster

+ 11,4

34 136

+ 1 120

+ 1 075

+ 1 122

+1 209

+3,2

Summa

-H6.0

114 543

+5 568

-Hl 500

10 975

- 8 802

+7,2

Inkomstskattetitelns tillväxt är lägre under budgetåret 1978/79 än under perioden i övrigt främst till följd av stora utbetalningar av kommunalskattemedel under detta budgetår. Inkomsterna av mervärdeskatt och arbetsgivaravgifter beräknas öka i stort sett i samma takt som lönesumman. Volymskatter och övriga skatter beräknas öka ungefär i takt med den totala produktionen.

I tabell 4 visas utvecklingen av statsutgifterna 1971/72-1981/82 i fasta priser.

FiU 1976/77:30

46 Tabell 4 Utgiftsutvecklingen 1971/72-1981/82

(Milj. kr., fasta priser)

Genom- Anslag Anslagsförändring till

snittlig procentuell förändring1971/72—1975/76 -

1977/78

1978/79 1979/80 1980/81 1981/82

Genomsnittligprocentuell förändring1977/78—1981/82 -

1.

Folkpensioner m. m.

-r 7,0

23 019

+ 1 328

+ 595

|

+

+

3,0

Utbildning och forskning

+ 0,1

17 293

+ 1 072

+ 103

+

+

+

1,9

3.

Totalföl svar

+ 0,5

12 964

+ 149

+ 223

+

+

+

0,9

4.

Stöd till barnfamiljer

+ 7,3

8 401

+ 410

+ 333

+

+

_j_

3,9

5,

Arbetsmarknad och regio- nalpolitik

+ 6,8

7 117

- 184

+ 144

+

+

+

0,8

6.

Kommunikationer

+ 1,7

6 953

- 11

+ 81

+

+

+

0,6

7.

Statsskuldräntor

+ 13,3

6 400

+ 1 200

+ 1 400

+ 1 300

+ 1 100

+ 15,6

8.

Bostadspolitik

+ 1,2

6 049

+ 1 349

+ 240

+

+

+

7,2

9.

Skattebidrag till kommuner

+ 9,3

5 818

- 24

+ 75

+

+

+

1,6

10.

Hälso-, sjuk- och socialvård

+ 3,6

4 686

+ 90

+ 4

+

+

+

0,8

II.

Rätts- och polisväsende

+ 5,0

4 654

+ 61

+ 44

+

+

-j-

0,8

12.

Internationellt utvecklings- bistånd m. m.

+ 22,6

3 807

+ 105

+ 28

+

+

2,3

13.

Energiförsörjning

+ 3,9

- 284

- 60

+

+

2,3

14.

Övrigt

+ 18,4

18 959

-2 538

+ 562

+

+

5,6

Totalt

+ 5.4

128 433

+2 723

- 2 648

+3 511

+ 2 751

•

2,2

De totala statsutgifterna beräknas i fasta priser öka med i genomsnitt

2,2 96 årligen under långtidsbudgetperioden. Liksom under den gångna perioden svarar utgifterna för folkpensioner m. m. och för stöd till barnfamiljer för en dominerande del av de framtida ökningarna. Den i särklass snabbaste ökningstakten utvisar emellertid utgifterna för statsskuldräntorna.

En analys i reala termer visar att transfereringarna svarar för en dominerande del av statsutgifternas ökning. Under långtidsbudgetperioden ökar de med 4,4 96 årligen i volym. Till en del förklaras detta av att statsskuldräntorna ingår i denna utgiftsgrupp. Även inkomstöverföringarna till hushållen, som utgör den dominerande delen av transfereringarna, ökar dock relativt snabbt eller med 2,3 96 per år. De utgiftsbindningar för framtiden som långtidsbudgeten anger vad gäller den statliga konsumtionen stannar vid en årlig ökningstakt om 1 96. Genom att de statliga driftbidragen till kommunal konsumtion beräknas öka med 2,8 96 om året i volym blir emellertid den sammanlagda ökningstakten för konsumtionsutgifterna över statsbudgeten 1,8 96 årligen i fasta priser. Utgifterna för såväl statliga investeringar som för investeringsbidrag till kommunerna beräknas minska under perioden.

Vid en omräkning av utgifterna till löpande priser erhålls en genomsnittlig ökning med 6,1 96 per år. Utöver löner och omkostnader stiger vid en sådan omräkning framför allt anslag som är direkt knutna till något pris- eller löneindex, såsom försvarsutgifterna och folkpensionerna.

FiU1976/77:30

47 Den saldoutveckling som framkommer vid en sammanställning av långtidsbudgetens utgifts- och inkomstkalkyler i löpande priser visas i tabell 5.

Tabell 5. Budgetsaldots utveckling 1976/77-1981/82

(Milj. kr., löpande priser)

1976/77

1977/78

1978/79

1979/80

1980'81

1981/82

Inkomster

103 438

114 543

120 lil

131 611

142 586

151 388

Utgifter

117 122

128 433

138 102

146 059

154 883

163 343

Saldo

-13 684

-13 890

-17 991

-14 448

12 297

-11 955

Som framgår av tabellen uppvisar budgetsaldot en betydande ökning till budgetåret 1978/79. Även under de efterföljande budgetåren är underskotten mycket höga.

För att fortsatta stora statliga budgetunderskott skulle kunna vara förenliga med målet om återvunnen jämvikt i bytesbalansen krävs, framhåller föredraganden, att andra inhemska sektorer skulle kunna bereda staten det kreditmarknadsutrymme som behövs. Långtidsutredningen fann i sin analys av den finansiella utvecklingen att ett sådant utrymme inte kunde erbjudas och att man därför i allt väsentligt Fick lägga på statsbudgeten uppgiften att åstadkomma den totala sparökning som krävdes För att täcka såväl bytesbalansens underskott som förutsedda sparminskningar inom andra inhemska sektorer. Utgångspunkterna För placering av statliga budgetunderskott torde snarast ha försämrats något under den tid som gått sedan utredningen lades fram, anför Föredraganden. Han Finnér det därmed uppenbart att budgetunderskott av den storleksordning som långtidsbudgeten utvisar inte kan accepteras under de kommande åren, vilket kommer att ställa hårda krav på Finanspolitiken. Föredraganden framhåller att om budgetunderskotten i framtiden skall kunna nedbringas till en rimlig nivå genom åtgärder avseende statsbudgetens inkomstsida torde det krävas att det samlade uttaget av skatter och avgifter mätt som andel av BNP höjs utöver vad som följer av långtidsbudgetkalkylen.

Föredraganden framhåller vidare att situationens allvar framträder än mer vid en närmare granskning av långtidsbudgetens utgiftssida. Långtidsbudgetens tekniska beräkningsmetodik innebär bl. a. att krontalsbestämda inkomstöverföringar i princip beräknas ligga stilla även i långtidsbudgetens kalkyl i löpande priser. Ett faktiskt genomförande av långtidsbudgetens utgiftsprogram skulle innebära en successiv urholkning av det samhälleliga stödet till åtskilliga grupper i samhället. Föredraganden understryker emellertid att långtidsbudgeten inte är ett handlingsprogram för framtiden. Utgiftsberäkningen kommer till vissa delar inte att infrias och till vissa delar att överskridas.

Åtagandena vad gäller pensionärernas standard, äldreomsorgen, barnom -

FiU 1976/77:30

sorgen och stödet till barnfamiljerna står fast, framhåller föredraganden. En aktiv sysselsättningspolitik kommer även i fortsättningen att kräva resurser, liksom utgifterna för det sociala trygghetssystemet.

För budgetåret 1978/79 visar emellertid långtidsbudgeten enligt föredraganden klart att några nya utgiftsåtaganden knappast är möjliga. Budgetarbetet inför detta budgetår måste präglas av mycket stor restriktivitet. Den framlagda långtidsbudgeten ger enligt föredraganden entydigt vid handen att de närmaste åren måste inriktas på en strävan att återvinna balansen mellan resursutveckling och utgiftsambitioner. Den fortsatta reformpolitiken måste föras i detta perspektiv.

Del reviderade budgetförslaget

I budgetförslaget beräknades totalbudgeten uppvisa ett underskott om ca 14,4 miljarder kr. för budgetåret 1976/77 och drygt 15,7 miljarder kr. för budgetåret 1977/78. De beräkningar som nu gjorts med beaktande av de redovisade ekonomisk-politiska åtgärderna innefattar en rad förändringar på såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten för dessa båda budgetår.

När det gäller statsinkomsternas utveckling spelar de antaganden som görs om den allmänna inkomstutvecklingen i samhället en avgörande roll. För 1976 räknas med att lönesumman ökade med 13,6 96. För 1977 utgår föredraganden från det lägre av de två alternativ som riksrevisionsverket redovisat eller knappt 7 96. Detta innebär en viss uppjustering jämfört med budgetförslaget. För 1978 görs en schablonmässig framskrivning av lönesumman med 7 96. Med dessa antaganden och med hänsyn tagen till skatteoch avgiftshöjningar som beslutats eller föreslagits sedan budgetförslaget lades fram beräknar föredraganden statsinkomsterna till 103 438 milj. kr. för budgetåret 1976/77 och 114 543 milj. kr. för budgetåret 1977/78. Detta innebär en inkomstökning jämfört med budgetförslaget med närmare 5,3 miljarder kr.

Även på utgiftssidan innebär de nya beräkningarna uppjusteringar i förhållande till vad som redovisades i budgetförslaget. För 1976/77 beräknas en ökning med ca 850 milj. kr. För 1977/78 beräknas utgifterna bli drygt 3,4 miljarder kr. större än vad som angavs i budgetförslaget. De största utgiftsökningarna hänför sig till stödåtgärderna för varvs- och rederinäringarna och till stöd till energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet. Anslaget till oförutsedda utgifter har vidare räknats upp med 1 miljard kr. Vid utgiftsberäkningen har också beaktats effekten av de redovisade besparingsåtgärderna.

Totalbudgeten för 1976/77 och 1977/78 redovisas i tabell 6.

FiU 1976/77:30

Tabell 6. Totalbudgeten 1976/77-1977/78 (milj. kr.)

1976/77 1977/78

Budgetprop. Ny berak- Budgetprop. Ny beräk 1976

ning 1977 ning

Inkomster 101 874 103 438 109 254 114 543

Utgifter 116 269 117 122 125 002 128 433

Saldo -14 395 -13 684 -15 748 -13 890

Budgetunderskottet för 1976/77 förutses nu bli ca 13,7 miljarder kr. vilket arén förbättring med ca 700 milj. kr. i förhållande till budgetpropositionens beräkningar. För nästa budgetår skulle underskottet bli ungefär oförändrat, vilket är en förbättring med närmare 2 miljarder kr. jämfört med budgetförslaget.

Föredraganden framhåller att statsbudgetens stimulerande effekt på samhällsekonomin under år 1977 gör sig gällande särskilt under första halvåret, medan en förändring i åtstramande riktning sker under andra halvåret. Finanspolitiken är således anpassad till den väntade konjunkturutvecklingen.

Partimotionerna

I motionen 1652 av herr Werner m. fl. (vpk) anförs, såvitt gäller riktlinjerna för budgetregleringen, att det reviderade budgetförslagets prioriteringar följer samma linje som den ekonomiska politiken i stort: förmåner ges åt kapitalägarna medan regeringen bidrar till en sänkning av arbetarnas och de lägre tjänstemännens levnadsstandard. Åtstramningen riktar sig ensidigt mot dem som redan tidigare ofta har det knapert. Enligt motionärerna sviker de borgerliga partierna givna löften till det svenska folket men de har råd till ökade bidrag till kapitalägarna och till ökade militära rustningar.

Motionärerna ställer bl. a. kraven att barnbidragen skall indexregleras och att bostadsbyggandet skall öka. Man tar avstånd från regeringens avsikt att minska medelsförbrukningen under Lånefonden för kommunala markförvärv, eftersom detta kan försämra kommunernas möjligheter att bedriva en aktiv markpolitik. Motionärerna yrkar vidare avslag på regeringens förslag om införande av en särskild låneavgift för bostadslån. En sådan avgift är enligt motionärerna inte motiverad av kostnadsskäl och kan nära nog betecknas som en skatt.

Motionärerna anser också att riksdagens flyttning till ett ombyggt riksdagshus på Helgeandsholmen innebär ett slöseri med skattemedel och inte bör äga rum.

Beträffande utgifter för försvaret anför motionärerna dels att anslagsökningarna till beredskapsbudget för totalförsvaret bör upphävas, dels också

4 Riksdagen 1976171. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

att utgifterna under försvarshuvudtiteln bör kunna nedbringas med minst 2 030 123 000 kr., en summa motsvarande ”prisregleringen” för det militära försvaret.

Motionärerna anser att om en statsfinansiell åtstramning måste åstadkommas skall den drabba sådana anslag som icke kommer folkflertalet till fromma.

I motionen 1665 av herr Palme m. fl. (s) anförs, såvitt avser riktlinjerna för budgetregleringen, att den försämring av utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1976177 som inträffat mellan beräkningarna i maj 1976 resp. januari 1977 — då budgetunderskotten beräknades till 11,9 resp. 14,4 miljarder kr. - i huvudsak förklaras av den skatteomläggning som den borgerliga regeringen föreslog riksdagen under hösten 1976.

Beträffande statsbudgeten för budgetåret 1977/78 hänvisar motionärerna till den socialdemokratiska partimotionen (1976/77:1294) om den ekonomiska politiken som väcktes i januari. I denna presenterades ett budgetalternativ som enligt motionärerna innebar att underskottet i regeringens budgetförslag kunde reduceras med i runt tal 5 miljarder kr. Detta åstadkoms främst genom inkomstförstärkningar med 4,3 miljarder kr. Motionärerna anför att trots att deras förslag då på varje punkt avvisades av de borgerliga partierna i riksdagen innebar regeringens i april presenterade åtstramningspaket ett erkännande av riktigheten i de principer som präglat socialdemokraternas alternativ från i januari. Regeringens åtstramningsprogram kännetecknas dock av att det i huvudsak drabbar familjer med låga och medelstora inkomster och i synnerhet barnfamiljer. Utifrån sociala rättviseskäl kan motionärerna inte acceptera en sådan politik och avvisar därför höjningen av momsen och planerna på att införa ett indexreglerat skattesystem. Motionärerna diskuterar beträffande inriktningen av den ekonomiska politiken först föredragande statsrådets resonemang om bl. a. de fördelningspolitiska effekterna av en höjning av arbetsgivaravgifterna i jämförelse med en höjning av mervärdeskatten. Enligt motionärerna är de hypotetiska räkneexempel som redovisas i propositionen vilseledande. De tar inte hänsyn till att de höjningar av arbetsgivaravgiften som genomförts under senare år har varit kopplade till en omläggning av den direkta skatten som haft en för de lägre inkomsttagarna mycket gynnsam fördelningspolitisk profil. Inte heller har föredraganden enligt motionärerna beaktat att de senare årens höjning av arbetsgivaravgifterna kunnat läggas till grund för avtalsarbetet i motsats till den av regeringen föreslagna mervärdeskattehöjningen. Motionärerna vidhåller sin uppfattning att arbetsgivaravgifterna i dagens läge är ett bättre medel att förstärka finanspolitiken än mervärdeskatten.

Mot denna bakgrund och med tanke på behovet av en ytterligare statsfinansiell åtstramning framlägger motionärerna ett reviderat alternativ till statsbudget för 1977/78. Innebörden av detta är att underskottet reduceras med inemot 2 miljarder kr. jämfört med regeringens reviderade budget -

FiU 1976/77:30

förslag. Det reviderade alternativ som motionärerna presenterar grundas på förslagen i motionen 1294. I motionen 1665 redovisas de ändringar i förhållande till motionen 1294 som nu föreslås. Innebörden av motionen 1665 är således att förslagen i motionen 1294 förs fram på nytt i den mån de inte uttryckligen ändras i den nu aktuella motionen. Motionen 1294 har behandlats i utskottets betänkande 1976/77:10.

Motionärernas reviderade förslag innebär att socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen bör höjas med 1,5 % fr. o. m. den 1 januari 1978 och inte under 1977 som tidigare föreslogs. Detta beräknas ge en inkomstförstärkning under 1977/78 med 1 350 milj. kr. Beträffande vägtrafikskatten föreslås nu att denna höjs med 40 % fr. o. m. den 1 juli 1977 för lastbilar, bussar, trafiktraktorer och släpvagnar. Merinkomsterna beräknas till 300 milj. kr. Statsinkomsterna minskar däremot i motionärernas alternativ med 3 600 milj. kr. jämfört med regeringens förslag på grund av att man inte accepterar höjningen av mervärdeskatten.

På utgiftssidan innebär motionärernas alternativ en sänkt kostnadsnivå i fråga om militärt och ekonomiskt försvar med 362 milj. kr. jämfört med regeringens förslag. Genom att motionärerna motsätter sig höjningen av mervärdeskatten reduceras också prisstegringen vilket reducerar anslagsbehovet för folkpensioner, studiemedel m. m. Vidare påverkas belastningen på bostadslånefonden och på en rad olika omkostnadsanslag i den statliga verksamheten. De sammanlagda effekterna av detta beräknas för budgetåret 1977/78 till åtminstone 300 milj. kr.

En väsentlig förstärkning i förhållande till regeringens förslag erhålls genom att motionärerna motsätter sig planerna på en indexreglering av skatten. Effekten för 1977/78 beräknar motionärerna till drygt 2 miljarder kr.

Beträffande besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. anför motionärerna att ett genomförande av de åtgärder som regeringen presenterar som ett besparingspaket på ca 700 milj. kr. skulle ge egentliga och varaktiga besparingar 1977/78 jämfört med tidigare förslag på endast ca 200 milj. kr. Den huvudsakliga effekten uppnås enligt motionärerna genom att utgifter på sammanlagt ca 450 milj. kr. övervältras från 1977/78 till 1978/79 och budgetåren därefter.

1 motionen framförs synpunkter på vissa av regeringens besparingsförslag.

Under senareläggning av byggnadsinvesteringar framhålls beträffande skolbyggnadsramen att utbildningsutskottet i sitt betänkande 1976/77:18 anförde att regeringen borde bemyndigas att utöka investeringsramen i förhållande till budgetförslaget i takt med kostnadsutvecklingen och att en enig riksdag i mars beslutat enligt utskottets förslag. Motionärerna motsätter sig mot bakgrund härav en minskning av skolbyggnadsramen jämfört med budgetförslaget.

Beträffande byggnadsarbeten vid jordbrukets högskolor noterar motionärerna att regeringens förslag överensstämmer med vad socialdemokraterna tidigare föreslagit i motionen 1323. Detta förslag avvisades av regerings -

FiU 1976/77:30

partierna och betecknades vid debatten i kammaren den 25 mars som en rent fiktiv besparing.

I fråga om besparingsåtgärder som beslutas av regeringen anförs i motionen bl. a. att den av regeringen förutskickade minskade medelsförbrukningen på försvarets område under 1977/78 inte utgör någon egentlig besparing eftersom ett underutnyttjande av utgiftsramen på 2 % får tillgodoräknas kommande budgetår. Motionärerna går vidare emot besparingen på 10 milj. kr. under lånefonden för kommunala markförvärv.

Motionärerna ställer sig tveksamma till förslaget att begränsa utnyttjandet av anvisade medel under maximerade anslagsposter med 1 %. Besparingar av administrationsanslag bör ske efter en saklig prövning i varje enskilt fall, anför motionärerna. Vidare framhålls att erfarenheterna visar att myndigheter i sin planering ofta har vissa säkerhetsmarginaler vilket innebär att maximerade anslagsposter inte kan utnyttjas till absolut 100 %. Bl. a. detta gör att motionärerna tinner det svårt att bedöma innebörden i och konsekvenserna av regeringens idé och man utesluter inte att metoden i många fall inte leder till några som helst spareffekter medan i andra fall viktiga verksamheter kan drabbas på ett sätt som riksdagen i dag inte har någon kännedom om. Eftersom regeringen förklarat sig beredd att godta anslagsöverskridanden i de fall sådana är motiverade vill motionärerna inte motsätta sig åtgärden men föreslår att riksrevisionsverket får i uppdrag att göra en uppföljning av densamma, vars resultat bör redovisas för riksdagen senast i samband med budgetpropositionen 1979.

I fråga om den föreslagna särskilda administrationsavgiften vid statlig bostadslångivning anför motionärerna att man, mot bakgrund av behovet att öka samhällets inkomster, trots tveksamhet inte vill motsätta sig denna, under förutsättning att motsvarande arrangemang görs även på andra former av statlig långivning. Som exempel nämns bl. a. lån och bidrag i regionalpolitiken, industrikreditgarantilån och lån, bidrag och kreditgarantier till jordbruket.

Under besparingsåtgärder som beslutas av riksdagen anför motionärerna beträffande ersättningsregler vid läkemedelsinköp att socialdemokraterna i socialförsäkringsutskottet i särskild motion föreslår att socialpolitiska samordningsutredningen skall få i uppdrag att snabbt lägga fram ett förslag om s. k. högkostnadsskydd för läkemedel. Beträffande transportstödet för Norrland anförs att regeringens förslag om inskränkningar för vissa pappersprodukter också bör kompletteras med kisel.

Motionärerna tar också upp frågan om att statistiska centralbyrån (SCB) skall få i uppdrag att lägga fram förslag till överföring av de s. k. partisympatiundersökningarna från anslags- till uppdragsfinansiering och föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att SCB:s partisympatiundersökningar alltfort bör finansieras med statsbudgetmedel.

Vidare anförs att regeringen inte bör få använda outnyttjade belopp på ramen för 1976/77 för energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet

FiU 1976/77:30

m. m. för beslut nästa budgetår.

Avslutningsvis anför motionärerna att därest riksdagen skulle godkänna de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetregleringen som angivits i motionen bör det ankomma på vederbörande utskott att utifrån de specificerade förslag som presenterats i motionerna 1665 och 1295 och till dessa knutna motioner utarbeta de konkreta ändringar som föranleds härav vid den statliga budgetregleringen.

Utskottet

Budgetens samhällsekonomiska bakgrund

Som framhålls i det reviderade budgetförslaget, och som utskottet redan berört i det föregående vid sin behandling av riktlinjerna för den ekonomiska politiken, framstår den bristande balansen i våra utrikes betalningar alltmer som det dominerande ekonomisk-politiska problemet. Nödvändigheten av att uppnå jämvikt i bytesbalansen kräver dels att de utlandskonkurrerande näringarnas konkurrenskraft förstärks, dels att vi styr över resurser från inhemsk konsumtion till investeringar och export.

Behovet att förbättra vår internationella konkurrenskraft ligger bakom den växelkursjustering som företogs i april och påverkar också valet av medel för att begränsa den privata konsumtionsökningen. Utskottet framhöll redan i sitt betänkande 1976/77:10 att staten har ett ansvar för att inte genom ytterligare pålagor på företagen förvärra kostnadsutvecklingen. De skattehöjningar som krävs för att begränsa den privata konsumtionen borde därför enligt utskottet riktas direkt mot konsumtionen. I det reviderade budgetförslaget utvecklar föredraganden ytterligare fördelarna med att höja mervärdeskatten framför att höja arbetsgivaravgifterna i det läge vi nu befinner oss.

I den socialdemokratiska partimotionen 1665 redovisas en annan uppfattning i denna fråga. Trots att riksdagen redan fattat beslut om höjning av mervärdeskatten fr. o. m. den 1 juni 1977 vill utskottet ändå ytterligare något kommentera valet av finanspolitiska medel.

Gentemot synpunkten att höjning av arbetsgivaravgifter påverkar vår utlandskonkurrerande industris konkurrensläge på ett oförmånligt sätt anför motionärerna att avgiftshöjningarna skulle komma att avräknas från de lönehöjningar som annars skulle vara möjliga, varför den totala lönekostnadsökningen för företagen skulle förbli densamma. Utskottet vill då först påpeka att både för år 1977 och för år 1978 har en del av utrymmet för löneökningar redan utnyttjats för höjda arbetsgivaravgifter. Den bedömning av den möjliga ekonomiska utvecklingen åren 1978-1979 som redovisas i den reviderade finansplanen visar också klart att utrymmet för löneökningar är begränsat även vid en förhållandevis snabb produktivitetsutveckling om balans i våra utrikes betalningar skall kunna nås inom rimlig tid. Om ytter -

FiU 1976/77:30

ligare en del av detta utrymme skulle tas i anspråk för avgiftshöjningar, innebär det att det skulle finnas mycket litet kvar att förhandla om.

Även när det gäller de fördelningspolitiska aspekterna framhåller motionärerna som en avgörande fördel med avgiftshöjningar att dessa kan beaktas i avtalsrörelsen. Utskottet vill här understryka att den nu beslutade mervärdeskattehöjningen aviserades vid en tidpunkt då inga avtal ännu hade slutits. Vidare bör uppmärksammas att det i propositionen klart kunnat visas att båda de aktuella åtstramningsmetoderna visserligen har en profil, där den relativa belastningen avtar vid stigande inkomst, men att skillnaderna mellan olika inkomstnivåer är avgjort mindre vid höjning av mervärdeskatten än de som kan beräknas för arbetsgivaravgiftshöjningen. Detta innebär att om löntagarorganisationerna i avtalsförhandlingar vill söka korrigera de oförmånliga fördelningspolitiska effekter som följer såväl vid en avgiftshöjning som vid en mervärdeskattehöjning, så tas en förhållandevis större andel av det tillgängliga utrymmet för löneökningar i anspråk vid en avgiftshöjning än vid en höjning av mervärdeskatten. Till detta förhållande bidrar i hög grad att, som visas i propositionen, det krävs en relativt sett större höjning av arbetsgivaravgiften räknat i uttagsprocent än av mervärdeskatten för att nå samma köpkraftsindragning. I fråga om de fördelningspolitiska aspekterna har föredraganden också framhållit att en arbetsgivaravgiftshöjning endast träffar arbetsinkomster, varför hushåll med större andel kapitalinkomster drabbas i förhållandevis lägre grad. Sammantaget innebär detta att man inte kan hävda att de fördelningspolitiska effekterna av en höjning av arbetsgivaravgifterna i och för sig skulle vara gynnsammare än av en höjning av mervärdeskatten. Denna bedömning förändras enligt utskottets mening inte om man som motionärerna tar hänsyn till att avgiftshöjningarna under senare år ofta varit kopplade till en omläggning av den direkta skatten som varit gynnsam för lägre inkomsttagare.

Vad gäller tidpunkten för att påbörja den nödvändiga åtstramningen har utskottet redan under avsnitt A i det föregående pekat på det egendomliga i att socialdemokraterna i en och samma motion dels kritiserar regeringen för att ha dröjt för länge genom att inte sätta in åtstramningen redan från den 1 januari 1977, dels hävdar att den nu beslutade höjningen av mervärdeskatten kan vara en alltför kraftig åtgärd och nu vill skjuta upp åtstramningen till den 1 januari 1978. Till bilden hör att motionärerna säger sig stå kvar vid den bedömning av den internationella ekonomiska utvecklingen under 1977 som man hade i januari månad.

Det är inte bara den privata konsumtionsökningen som behöver begränsas. Den offentliga sektorns resursanspråk kan inte heller tillåtas öka i samma takt som under de senaste åren. Särskilt gäller detta den kommunala konsumtionen som under 1975 och 1976 ökade med 4,6 % per år. Den kommunala sektorn har under en längre tid expanderat snabbare än den statliga och är nu ungefär dubbelt så stor som denna. Detta innebär enligt utskottets mening att den statliga sektorn omöjligt kan svara för hela den nödvändiga

FiU 1976/77:30

neddragningen av ökningstakten för den offentliga sektorn. De kommunala utgiftsplanerna pekar på en expansionstakt om ca 4 % per år under de närmaste åren. Utskottet delar föredragandens uppfattning att ett förverkligande av dessa planer inte är förenligt med en återställd samhällsekonomisk balans. Enligt utskottets mening måste den kommunala sektorns resursanspråk dämpas. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att regeringen med kommunförbunden tagit upp frågan om vilka åtgärder som kan vidtas för att begränsa den kommunala utgiftsexpansionen.

Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. tn.

I syfte att förstärka statsbudgeten såväl under 1977/78 som under kommande budgetår föreslår regeringen en rad åtgärder som syftar till besparingar och utgiftsbegränsningar. Dessa åtgärder redovisas under tre rubriker: senareläggning av byggnadsinvesteringar m. m., övriga besparingsåtgärder som beslutas av regeringen samt förslag till riksdagen. Totalt beräknas de redovisade åtgärderna minska statsutgifterna för budgetåret 1977/78 med ett belopp i storleksordningen 700 milj. kr. Som framhålls i propositionen är beräkningarna av faktiska besparingar osäkra. Utskottets granskning tyder på att senareläggningen av byggnadsinvesteringar samt förslagen som underställs riksdagen kommer att ge en något lägre besparingseffekt än vad som har beräknats i propositionen. Samtidigt bör övriga besparingsåtgärder, särskilt begränsningen i utnyttjandet av anvisade medel under maximerade anslagsposter, kunna ge ett högre belopp än beräknat. Sammantaget bedömer därför även utskottet effekten av aviserade och föreslagna åtgärder bli en minskning av utgifterna med ca 700 milj. kr.

En besparing i denna storleksordning är också enligt utskottets mening synnerligen angelägen. Även om 700 milj. kr. inte utgör mer än drygt en halv procent av de samlade statsutgifterna är begränsningen en viktig markering av den ökade återhållsamhet som blir nödvändig under åren framöver. Det innebär en inte oväsentlig neddragning när det gäller ökningstakten i statsutgifterna och en sådan rörelseriktning får på sikt stor betydelse.

I motionen 1665 hävdas att ett genomförande av de av regeringen föreslagna besparingarna om tillsammans ca 700 milj. kr. endast skulle ge egentliga och varaktiga besparingar på ca 200 milj. kr. och att resterande del av besparingsprogrammet endast innebär att utgifter vältras över från budgetåret 1977/78 till 1978/79 och åren därefter. Utskottet vill gentemot detta invända att uttrycket ”senareläggning” inte kan ges den tolkning motionärerna gör. Motionärerna tycks förutsätta att budgetarbetet inför 1978/79 kommer att bedrivas som om inga senareläggningar gjorts. Därefter skulle enligt denna tankegång de senarelagda utgifterna adderas till utgifterna för 1978/79. Så sker dock inte. I varje budgetarbete görs en bedömning av vilket utrymme som finns tillgängligt för nya åtaganden. Om man, såsom nu är fallet, har senarelagt utgifter från ett tidigare budgetår måste följden

FiU 1976/77:30

bli att detta tillgängliga utrymme reduceras i motsvarande mån. Om de ”senarelagda” utgifterna bereds plats i den nya budgeten så skjuts i stället andra på framtiden. Betraktat på detta sätt blir samtliga besparingar egentliga och varaktiga.

Till bilden hör att ytterligare utgiftsbegränsningar på lite sikt bör kunna åstadkommas när resultaten föreligger av de utredningar om framtida besparingsmöjligheter som förutskickas i propositionen. Vidare kan en förstärkning av statsbudgeten åstadkommas genom en översyn av olika taxor och avgifter på det sätt som föredraganden redovisar.

Med anledning av det besparingsprogram som presenterats i propositionen har ett antal motioner väckts, där man begär att den ena eller andra besparingen inte skall genomföras. Innan utskottet går över till en diskussion av dessa enskilda punkter, vill utskottet framhålla att vad som anförts i det föregående om det angelägna i att åstadkomma besparingar av föreslagen omfattning innebär att det måste föreligga mycket starka skäl för att riksdagen skall inta en annan ståndpunkt än regeringen vad gäller enskildheter i besparingsprogrammet. Om föreslagna besparingar inte skall genomföras bör i princip andra besparingsmöjligheter påvisas.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet, i enlighet med yttrande från justitieutskottet (JuU 1976/77:1 y), motionerna 1640 och 1643 angående byggande av rättscentrum i Sollentuna. Utskottet avstyrker vidare motionen 1641 angående nybyggnad för länsstyrelsen i Malmöhus län. I enlighet med yttrande från utbildningsutskottet (UbU 1976/77:2 y) avstyrks motionerna 1649 angående de icke laborativa institutionerna vid universitetet i Linköping och 1651 angående om- och nybyggnad för universitetet i Stockholm.

Näringsutskottet har i sitt yttrande (NU 1976/77:4 y) avstyrkt bifall till motionerna 1660 angående anslag till Sveriges turistråd och 1663 angående anslag till konsumentverket. Finansutskottet har ingen annan mening och avstyrker följaktligen de båda motionerna. I enlighet med yttrande från arbetsmarknadsutskottet (AU 1976/77:5 y) avstyrker finansutskottet motionen 1645 som rör antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga.

I motionerna 1642, 1648 och 1669 behandlas frågan om nybyggnad av idrottshall m. m. vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm (GIH). Utbildningsutskottet har i sitt yttrande över motionerna (UbU 1976/77 2y) bl. a. anfört att om utbildningen vid GIH skall kunna bedrivas på ett fullgott sätt fordras tillgång till en idrottshall. Idrottshallen vid GIH bör enligt utbildningsutskottets mening prioriteras i förhållande till övriga tre byggnadsprojekt inom högskoleområdet som berörs av besparingsprogrammet så att byggstart om möjligt kan ske enligt den i propositionen 1976/77:79 redovisade tidsplanen. Finansutskottet saknar anledning att göra annan bedömning än utbildningsutskottet i frågan. Denna uppfattning bör ges regeringen till känna.

FiU 1976/77:30

57 Motionerna 1658 och 1664 tar upp anslaget Bidrag till översiktlig planering m. m.'Civilutskottet har i sitt yttrande (CU 1976/77:3 y) bl. a. anfort att bidrag för översiktlig kommunal planering för nästa budgetår har sökts för planeringsföretag vilkas totala kostnad uppgår till ca 32 milj. kr. Den planering det här är fråga om har i allt väsentligt föranletts av krav från statsmakternas sida på att kommunerna i översiktlig fysisk planering skall precisera bl. a. inverkan av statliga riktlinjer för den fysiska planeringen. I många fall torde kommunerna redan ha bundit sig för kostnaderna. Civilutskottet ansluter sig till motionärernas mening och förordar att finansutskottet föreslår riksdagen att uttala sig för att anvisade medel oavkortat skall användas för avsett ändamål.

I motionen 1658 yrkas vidare att den uteblivna besparing som blir en följd om anslaget Bidrag till översiktlig planering utnyttjas till fullo i stället åstadkommes genom att anslaget till Lånefonden för kommunala markförvärv begränsas med 2 milj. kr. i förhållande till det anvisade anslaget om 100 milj. kr. 1 motionerna 1652 moment 6 och 1654 föreslås att riksdagen uttalar sig mot den av regeringen aviserade neddragningen med 10 milj. kr. av ramen för beslut om lån för kommunala markförvärv. Civilutskottet har i sitt yttrande bl. a. anfört att den av riksdagen godtagna beslutsramen för nästa budgetår innebär lika stor utlåningskapacitet som under innevarande budgetår - 220 milj. kr. Inneliggande, ej behandlade ansökningar om lån per den 18 maj 1977 avsåg ett belopp om ca 125 milj. kr. Civilutskottet avstyrker för sin del bifall till motionerna 1652 moment 6 och 1654 och godtar sålunda en neddragning av ramen med de 10 milj. kr. som aviseras

1 propositionen. Inte heller en begränsning av medelsförbrukningen med

2 milj. kr. skulle enligt civilutskottet få några negativa effekter och civilutskottet tillstyrker därför motionen 1658, moment b.

Finansutskottet finnér civilutskottets motivering för att inte i det aktuella skedet begränsa bidragen till översiktlig planering vara så bärande att anvisade medel bör kunna utnyttjas i enlighet med det beslut riksdagen tidigare fattat. Denna utskottets uppfattning bör ges regeringen till känna.

Även enligt finansutskottets mening bör det i propositionen förordade lägre utnyttjandet av ramen för beslut om lån för kommunala markförvärv komma till stånd. Motionerna 1652 (moment 6) och 1654 avstyrks sålunda.

Med hänsyn till angelägenheten av att den i propositionen planerade besparingen kommer till stånd i sin helhet förordar finansutskottet med utgångspunkt i motionen 1658 och i vad civilutskottet anfört i sitt yttrande att en ytterligare besparing görs på markförvärvsfonden för att kompensera den uteblivna besparingen beträffande bidragen till översiktlig planering. För att besparingen skall bli reell börden emellertid knytas till beslutsramen och inte till anslaget, eftersom anslagsbelastningen enbart utgör en konsekvens av fattade beslut om nya lån. Utskottet förordar sålunda att utnyttjandet av låneramen i detta syfte begränsas ytterligare, i jämförelse med regeringens förslag, ned till 208 milj. kr. Detta bör ges regeringen till känna.

FiU 1976/77:30

58 I propositionen anförs att flera skäl talar för att de planerade byggnadsarbetena i Södra Klara m. m. inte bör utföras med den forcering som den nuvarande planeringen innebär (jfr prop. 1976/77:100, bil. 11, och 101, FiU 1976/77:8 och 13). För regeringskansliets del bör enligt föredraganden i första hand vissa av de byggnadsarbeten senareläggas som inte behöver tas i anspråk för att evakuera det nuvarande kanslihuset. Föredraganden anför vidare att det som ett led i stabiliseringsprogrammet är önskvärt att även riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen senareläggs. Föredraganden erinrar i sammanhanget om att riksdagen (KU 1976/77:41) synes ha ställt sig bakom tanken att den, om den beslutar sig för att återflytta till Helgeandsholmen, kommer att vara installerad där år 1983.

1 motionen 1652 moment 13 yrkas att riksdagen skall besluta att inte flytta tillbaka till Helgeandsholmen. Konstitutionsutskottet har i sitt yttrande (KU 1976/77:4 y) framhållit att riksdagen under hösten 1977 får möjlighet att ta ställning till närmare utarbetade och analyserade förslags funktionsduglighet liksom till framtida kostnader och anslagsbehov. Genom att riksdagen på det sätt som skett (KU 1975/76:53 och 1976/77:41) har ställt medel till förfogande för det fortsatta utredningsarbetet har enligt konstitutionsutskottet den nödvändiga grunden lagts för riksdagens kommande prövning av ärendet samtidigt som en forcering av projekteringsoch även evakueringsfrågorna kan undvikas. Det tillkännagivande som regeringen gör i kompletteringspropositionen anser konstitutionsutskottet vara väl förenligt därmed. Konstitutionsutskottet anser mot bakgrund av det anförda att motionen 1652, såvitt nu är i fråga, bör avslås.

Finansutskottet vill för sin del instämma i konstitutionsutskottets uppfattning att riksdagens prövning av riksdagens lokalfrågor på längre sikt bör ske först hösten 1977 då ytterligare beslutsunderlag finns utarbetat. Motionen 1652 moment 13 avstyrks sålunda. Enligt finansutskottets mening utgör kvarteret Rosenbad den del av Södra Klara-projektet som blir styrande för tidsplaneringen för hela projektet och även för tidpunkten för riksdagens eventuella återflyttning till Helgeandsholmen. Innan ombyggnaden av kv. Rosenbad kan påbörjas måste riksgäldskontorets nya lokaler i kv. Loen 4 och 5 färdigställas. Kv. Rosenbad behövs i sin tur för evakueringen av det nuvarande kanslihuset. Kvarteret måste alltså färdigställas innan den för riksdagens flyttning nödvändiga ombyggnaden av kanslihuset kan påbörjas. Vad utskottet nu beskrivit visar tydligt att om tidpunkten för riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen inte framflyttas uppkommer behov av en stark forcering av delar av Södra Klara-projektet. Utskottet anser i likhet med föredraganden att flera skäl talar mot en sådan forcering. Enligt utskottets mening bör regeringen därför i fråga om hela Södra Klara-projektet kunna arbeta med den förutsättningen att arbetena inte bör forceras, bi. a. med hänsyn till risken för kostnadsfördyringar och till behovet av erforderligt samråd med berörd personal. Detta innebär att riksdagens eventuella återflyttning till Helgeandsholmen kommer att behöva senareläggas jämfört

FiU 1976/77:30

med 1975 års beslut. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Vad gäller övriga delar av besparingsprogrammet som utskottet behandlar under detta avsnitt har de utskott, som avgivit yttranden, i princip inte haft något att erinra. Vissa synpunkter bör emellertid redovisas.

Försvarsutskottet tar i sitt yttrande (FöU 1976/77:2 y) upp den minskade medelsförbrukningen med 150 milj. kr. under 1977/78 för det militära försvaret som regeringen förutskickat. Enligt försvarsutskottet innebär dessa besparingsåtgärder ingen avsevärd nackdel för den planering och verksamhet för totalförsvaret som utskottet har förutsatt enligt sitt betänkande (FöU 1976/77:13) med anledning av prop. 1976/77:74 om totalförsvarets fortsatta utveckling. Försvarsutskottet framhåller emellertid att resurser för återtagning av inbesparade medel bör tillföras med prisomräknade belopp. Samma synpunkt framförs beträffande övriga besparingar inom totalförsvaret.

I motionen 1652 yrkas (moment 14) att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskning av militär- och beredskapsutgifterna i enlighet med motionens riktlinjer. Försvarsutskottet anför i sitt yttrande att yrkandet beträffande utgifterna för det militära försvaret är ett upprepande av ett av yrkandena i motionen 1976/77:249. Försvarsutskottet har i sitt betänkande nr 13 avstyrkt bifall till nämnda yrkande och vidhåller nu detta ställningstagande. Såvitt gäller beredskapsbudgeten för totalförsvaret är yrkandet enligt försvarsutskottet inte meningsfullt. Finansutskottet delar försvarsutskottets uppfattning och avstyrker motionen 1652 moment 14.

Utbildningsutskottet har i sitt yttrande uppmärksammat att det av propositionen 150 bilaga 2 framgår att skolöverstyrelsen fått i uppdrag att komma in med förslag om allmän övergång till s. k. särskild samordnad gymnasieskola i de gymnasieregioner som har mindre än 500 16-åringar. Utbildningsutskottet förutsätter att den komplettering av försökstimplanen som skall ske blir av sådan art att nuvarande utbildningsmöjligheter i berörda gymnasieregioner inte försämras. Förslag till kompletterad timplan samt om vilka gymnasieregioner som skall komma i fråga bör enligt utbildningsutskottets uppfattning redovisas för riksdagen innan beslut i ärendet fattas. Finansutskottet har ingen annan uppfattning än den utbildningsutskottet redovisar och förordar att riksdagen som sin mening ger regeringen denna uppfattning till känna.

Beträffande förslaget om en reducering av de medel som ställs till statens pris- och kartellnämnds (SPK) förfogande påpekas i motionen 1665 att av summan 500 000 kr. ett belopp av 424 000 kr. avser ett projekt som har beställts av utredningen om läromedelsmarknaden. Medel för projektet utgår från utbildningsdepartementets kommittéanslag. En ändring av anslaget till SPK kommer inte att påverka projektverksamheten, anför motionärerna. Desäger sig utgå från att finansutskottet gör erforderliga korrigeringar. Enligt näringsutskottets yttrande (NU 1976/77:4 y)överensstämmer motionärernas påpekande med sakläget. Näringsutskottet redovisar att utskottet under hand har inhämtat från handelsdepartementet att avsikten nu är att SPK:s anslag

FiU 1976/77:30

i stället skall begränsas med 300000 kr. Detta kan ske bl. a. genom att den allmänna upplysningsverksamheten dras ned. Näringsutskottet konstaterar att syftet med motionen därmed blir tillgodosett. Den minskning av SPK:s medel som nu aviseras föranleder ingen erinran från näringsutskottets sida.

Inte heller finansutskottet har något att erinra mot att besparingen på SPK:s anslag sker på det sätt som redovisas i näringsutskottets yttrande.

Civilutskottet har i sitt yttrande anmält att vid bifall till prop. 1976/77:138 om genomförandet av den nya taxeringsorganisationen minskar medelsbehovet för 1977/78 för det under femtonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget (Bl) Länsstyrelserna med drygt 3 milj. kr. Skatteutskottet har tillstyrkt propositionen (SkU 1976/77:49).

Utöver de besparingar som särskilt redovisas i propositionen anmäler föredraganden att vissa ytterligare begränsningar enligt hans mening bör göras av de statliga myndigheternas utgifter. Vid i princip samtliga myndigheter avses i detta syfte maximerade anslagsposter inom av riksdagen anvisade anslag komma att begränsas med 1 96. Det gäller bl. a. lönekostnader, expenser och reseersättningar. Affärsverken och myndigheterna inom det militära försvarets område berörs inte av åtgärden.

I motionen 1665 ställer man sig principiellt tveksam till ett förslag av denna innebörd. Besparingar på administrationsanslagen bör enligt motionärerna ske efter en saklig prövning i varje enskilt fall, där motiv och konsekvenser redovisas. 1 många fall blir det inga spareffekter, i andra fall kan viktigare verksamheter drabbas på ett sätt som riksdagen i dag inte har någon kännedom om. Eftersom regeringen förklarat sig beredd att godta anslagsöverskridanden i de fall sådana är motiverade vill motionärerna emellertid inte motsätta sig åtgärden. Man begär dock att riksrevisionsverket får i uppdrag att noga följa erfarenheterna av åtgärden och redovisa besparingseffekter samt konskvenser för myndigheternas verksamhet och planering.

Utskottet finner det självklart att regeringen noga kommer att följa effekterna av denna särskilda budgetåtstramning. Redan i den normala budgetuppföljning som åvilar regeringen och riksrevisionsverket förs en ständig dialog med myndigheterna om problem som uppkommer under budgetåret till följd av oväntade kostnadsfördyringar, problem i samband med anslagsutnyttjandet m. m. Det är att vänta att denna dialog blir intensivare när myndigheterna på detta sätt åläggs en särskild begränsning i fråga om vissa anslagsposter. Med tanke på det intresse regeringen själv har av frågan och de myndighetsuppgifter riksrevisionsverket har kan det enligt utskottets mening inte vara behövligt med någon särskild hemställan till regeringen i frågan. Yrkandet härom avstyrks.

1 propositionen anmäls att chefen för ekonomidepartementet - med utgångspunkt i en uttalad strävan till ökad inriktning på självfinansierad upp -

FiU 1976/77:30

dragsverksamhet inom statistikproduktionen - avser att ge statistiska centralbyrån i uppdrag att lägga fram förslag till överföring av partisympatiundersökningarna från anslags- till uppdragsfinansiering.

I motionen 1665 begärs att nuvarande ordning skall fortsätta. Motionärerna erinrar om att budgetfinansieringen av partisympatiundersökningarna har tillkommit för att tillhandahålla alla som medverkar i det svenska politiska livet likvärdig information om partisympatiernas utveckling mellan valen. En övergång till uppdragsfinansiering utgör ett hot mot möjligheterna att upprätthålla denna princip.

Utskottet konstaterar att det är av stort värde att de politiska partierna har likvärdiga möjligheter att följa hur partisympatierna utvecklas mellan valen. Statistiska centralbyrån har fått i uppdrag att pröva en eventuell uppdragsfinansiering av ifrågavarande undersökningar. En sådan ökad uppdragsverksamhet kan emellertid få genomslag först under budgetåret 1978/79. Riksdagen får därmed tillfälle att pröva frågan på nytt i samband med 1978 års budgetproposition. Något tillkännagivande av det slag som föreslås i motionen 1665 är därför inte nödvändigt. Yrkandet avstyrks.

I motionen 1657, som väckts med anledning av den i propositionen bilaga 6 föreslagna särskilda administrationsavgiften vid statlig bostadslångivning, anförs att det i och för sig finns skäl att ställa sig tveksam till att på det sätt som förordas i propositionen ytterligare belasta de låntagare som får bostadslån. Mot detta står emellertid behovet av att på olika sätt öka samhällets inkomster. Mot den bakgrunden är motionärerna beredda att acceptera de ökade avgifterna på bostadslångivningen under förutsättning att motsvarande arrangemang införs även i fråga om andra former av statlig utlåning, som ju också innehåller olika moment av stöd och subventioner. Motionärerna nämner som exempel lån och bidrag i regionalpolitiken, industrikreditgarantilån, lån från statens utvecklingsfond och styrelsen för teknisk utveckling samt lån, bidrag och kreditgarantier till jordbruket. Enligt motionärernas uppfattning är det väsentligt att samtliga dessa låneformer vad gäller principen om en särskild administrationsavgift behandlas på ett likartat sätt. Mot den bakgrunden bör enligt motionärerna riksdagen hemställa hos regeringen att den utarbetar förslag om införande av särskild avgift även för sådana lån som utgår till företag och jordbruk.

Jordbruksutskottet har i sitt yttrande anfört att utskottet i och för sig hyser betänkligheter mot införandet av en administrationsavgift av här förordad natur. Jordbruksutskottet understryker dock i sitt yttrande angelägenheten av en likformig behandling av olika former av statlig utlåning m. m. i nu förevarande avseende.

Finansutskottet behandlar frågan om en särskild administrationsavgift för statlig bostadslångivning under avsnitt E i detta betänkande. I den här aktuella frågan ansluter sig finansutskottet till jordbruksutskottets uppfattning att det är angeläget att man får en likformig behandling av olika former

FiU 1976/77:30

av statlig utlåning m. m. i nu förevarande avseende. Mot denna bakgrund anser utskottet det lämpligt att regeringen, i anslutning till den allmänna översyn av taxor och avgifter som skall genomföras, också undersöker möjligheten att införa avgifter på de områden som motionärerna tar upp. Detta bör ges regeringen till känna.

I den socialdemokratiska partimotionen 1665 hänvisas till det budgetalternativ motionärerna presenterade i den under den allmänna motionstiden väckta motionen 1294. I motionen 1665 presenteras ett reviderat budgetalternativ för 1977/78 som grundas i förslaget i motionen 1294. I den nu aktuella motionen redovisas endast förändringar i förhållande till motionärernas ursprungliga budgetalternativ. Innebörden av motionen 1665, såvitt gäller budgetregleringen, är således att motionärerna upprepar de krav som ställdes i motionen 1294 och motioner i anslutning härtill, i den mån inte annat framgår av motionen 1665. Motionärerna har dock inte framställt nya yrkanden på samtliga punkter som berörs utan anför att om riksdagen skulle godkänna de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetregleringen som angivits i motionen bör det ankomma på vederbörande utskott att utifrån de specificerade förslag som presenterats i motionerna 1294 och 1665 och till dessa knutna motioner utarbeta de konkreta ändringar som behövs för den slutliga budgetregleringen.

Utskottet har gjort en beräkning av den inkomst- och utgiftsmässiga innebörden av det budgetalternativ som presenteras i motionen 1665. Denna beräkning presenteras i tabell 7.

1 de yttranden från andra utskott som inkommit till finansutskottet berörs endast i ett fall sådana motionskrav som socialdemokraterna fört fram tidigare under riksmötet och som redan behandlats av riksdagen. Jordbruksutskottet har i sitt yttrande anfört att i motionen 1665 framlagt förslag till allmänna riktlinjer för budgetregleringen, såvitt berör anslag inom utskottets beredningsområde, inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Finansutskottet tolkar yttrandena från övriga utskott så att inte heller de funnit anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden även om de ifrågavarande motionskraven inneburit besparingar jämfört med regeringens förslag. Som framgår av tabellen är det också främst vad gäller budgetens inkomstsida som det socialdemokratiska alternativet avviker från regeringens förslag, om man till inkomstsidan också för effekten av inflationsskyddade skatteskalor som nu beräkningstekniskt förts upp på utgiftssidan under Oförutsedda utgifter. Den dominerande posten på utgiftssidan gäller totalförsvaret. På denna punkt fattas beslut först i dagarna på grundval av försvarsutskottets betänkande (FöU 1976/77:13). Mot den bakgrund som här redovisats finner utskottet ingen anledning att här gå närmare in på olika detaljer i det socialdemokratiska budgetalternativet. Alternativets allmänna uppläggning och dess inkomstsida återkommer utskottet till senare under detta avsnitt.

Fili 1976/77:30

63 Tabell 7. I motionen 1665 redovisat budgetalternativ i förhållande till regeringens reviderade budgetförslag

(Milj. kr.)

Typ av åtgärd

Förändring i förhållande till det reviderade budgetförslaget -

Inkomstökningar

varav

Höjning av socialförsäkringsavgiften till fol kpensioneri ngen

Övriga förändringar avseende sociala försäkringsavgifter och arbetsgivaravgifter m. m.

Höjning av vägtrafikskatten för lastbilar, bussar, trafiktraktorer och släpvagnar

Höjning av energiskatten på bensin och höjning av energiskatten på elkraft vad avser industrin

Höjda telemarkeringsavgifter

Utebliven mervärdeskattehöjning

Utgiftsminskningar

varav

Oförutsedda utgifter (ej indexreglerade skatteskalor)

Totalförsvaret

Lägre prisstegring genom utebliven mervärdeskattehöjning Utgiftsökningar varav Statsbidrag

för att underlätta landstingens utbyggnad av långtidssjukvård och hemsjukvård

Totalt

Förstärkning av totalbudgeten

613 + 1 350 + 327

+ 300

+ 330

+ 600

- 3 600

- 2 845

-2 100

- 362

- 300

+ 475

+ 250

+ 1 757

Det reviderade budgetförslaget

I budgetpropositionen räknades med ett budgetunderskott för budgetåret 1977/78 på drygt 15,7 miljarder kr. De ekonomisk-politiska åtgärder som regeringen genomfört resp. föreslagit medför omfattande förändringar på såväl budgetens inkomstsida som dess utgiftssida.

FiU 1976/77:30

64 Statsinkomsterna för 1977/78 beräknas nu till 114 543 milj. kr., vilket är en ökning jämfört med budgetförslaget på 5 289 milj. kr. Till en del beror detta på en viss höjning av antagandena för lönesummans tillväxt. Större delen eller ca 3,6 miljarder kr. sammanhänger dock med höjningen av mervärdeskatten.

Avgörande för hur stora inkomsterna blir är i första hand lönesummans utveckling. En förändring av lönesumman med 1 % betyder ca 850 milj. kr. i inkomster enbart på inkomstskattetiteln. Samtidigt förändras dock flera andra inkomstposter, främst inkomsten av mervärdeskatt som ju i första hand beror av hur den privata konsumtionen utvecklas i löpande priser. I propositionen räknas med det lägre av de båda alternativ riksrevisionsverket (RRV) presenterat. Detta synes relativt väl överensstämma med de senaste medlingsbud som lagts i avtalsförhandlingarna för den privata sektorn. Utskottet vill dock notera att RRV och föredraganden har räknat med att retroaktiva löner för första halvåret 1977 skall utbetalas under årets andra halvår. Enligt föreliggande medlingsbud utgår retroaktiva löner inte för tiden före 15 maj. Någon större oenighet på denna punkt tycks inte råda i avtalsförhandlingarna. Mot bakgrund av den osäkerhet som alltid vidlåder inkomstberäkningar och av att regeringens beräkning i sig är relativt försiktig finner utskottet dock inga motiv för att av det nu nämnda skälet företa någon annan beräkning än den som görs i det reviderade budgetförslaget.

Utskottet behandlar inkomstberäkningarna mera i detalj i särskilt betänkande. Sammanfattningsvis finner utskottet för sin del inte anledning att göra andra antaganden än de som gjorts i propositionen och beräknar därför inkomsterna på statsbudgeten till de belopp som framgår av det reviderade budgetförslaget.

Statsutgifterna för 1977/78 ökar enligt föredragandens beräkningar i det reviderade budgetförslaget med drygt 3,4 miljarder kr. jämfört med budgetpropositionen. De största utgiftsökningarna hänför sig till stödåtgärder för varvs- och rederinäringarna och till stöd till energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet. Anslaget till oförutsedda utgifter har räknats upp med 1 000 milj. kr. till 5 000 milj. kr. Härvid har hänsyn tagits till att ytterligare statliga insatser kan bli erforderliga för vissa industribranschinsatser och att antagandena för pris- och löneökningar ligger något högre än i budgetpropositionen, vilket framför allt påverkar statens löneutgifter. Vidare har medel avsatts med tanke på att inkomstskatteskalorna skall kunna inflationsskyddas fr. o. m. år 1978. Förslagen i kompletteringspropositionen rörande bl. a. en tidigareläggning av höjningen av barnbidraget innebär en anslagsökning med 300 milj. kr. Samtidigt vidtas olika åtgärder som beräknas ge en besparing med 700 milj. kr. Effekten av dessa besparingar liksom av att betydande delar av anslagen till stödåtgärder för varvsnäringen inte beräknas komma att förbrukas under budgetåret 1977/78 leder till att föredraganden räknar med att anslagsbehållningarna kommer att öka med ca 1 200 milj. kr. under 1977/78. 1 budgetpropositionen räknades med en

FiU 1976/77:30

förbrukning av reservationsmedel om 300 milj. kr. Denna omsvängning från reservationsmedelsförbrukning till reservationsmedelsuppbyggnad reducerar budgetunderskottet med 1,5 miljarder kr.

Totalt leder förändringarna på inkomst- resp. utgiftssidan enligt sammanställningen i propositionen till att budgetunderskottet för 1977/78 minskar till 13,9 miljarder kr. jämfört med 15,7 miljarder kr. enligt beräkningarna i budgetpropositionen.

Riksdagens budgetbehandling har enligt utskottets beräkningar lett till att anslag på statsbudgeten för 1977/78 anvisats med ett belopp som är närmare 140 milj. kr. lägre än vad som redovisas i kompletteringspropositionen. Detta förklaras i huvudsak av att underskottet på riksgäldsfonden räknats ner med 150 milj. kr.

Utskottet har vid sin beredning av det reviderade budgetförslaget uppmärksammat att vissa utgifter som med stor sannolikhet kommer att belasta budgeten inte har medräknats.

Inom socialförsäkringssystemet torde, som redovisas i propositionerna 116 och 117, uppkomma ökade statsutgifter med tillsammans ca 125 milj. kr. Anslagen har inte justerats med hänsyn härtill (SfU 1976/77:27 och 28), varför merbelastningen ej framträder i budgetsammanställningen.

I fråga om anslaget till folkpensioner bör noteras att pensionärerna kompenseras för prishöjningar genom att pensionerna är indexreglerade. Det högre prisantagandet i det reviderade budgetförslaget i jämförelse med det preliminära leder följaktligen till betydande förändringar i den förväntade anslagsbelastningen. En förskjutning med 1 % i konsumentpriserna påverkar t. ex. anslaget med ett belopp i storleksordningen 150-200 milj. kr. Justering av anslaget har inte skett, vilket normalt heller inte brukar göras.

Det är angeläget att statsbudgeten så långt möjligt återspeglar de faktiskt förväntade inkomsterna och utgifterna under budgetåret. Detta bör självfallet i första hand ske genom att olika utgiftsanslag i möjligaste mån anvisas med såvitt känt rättvisande belopp och att inkomsterna beräknas enligt samma princip. Utskottet vill dock betona att inkomstberäkningarna i betydande utsträckning måste styras av antaganden om den kommande utvecklingen. Detta gäller även i viss mån utgiftsberäkningarna, bl. a., som föredraganden framhåller, beräkningarna av anslagsbehållningarnas utveckling, där utgifterna regelmässigt brukar överskattas. Å andra sidan finns det, som utskottet påpekat, anledning att anta att vissa utgiftsanslag för budgetåret 1977/78 kommer att belastas mera än enligt de anvisade anslagsbeloppen. I sammanhanget bör nämnas att regeringen redovisar budgeteffekten av den föreslagna besparingen på 700 milj. kr. under posten Förändringar i anslagsbehållningarna.

För att fånga upp kommande utgiftsanspråk som vid det aktuella tillfället inte närmare kan preciseras används sedan ett par år tillbaka anslaget Oförutsedda utgifter. Detta anslag har, i motsats till vad som tidigare varit fallet, räknats upp i det reviderade budgetförslaget, närmare bestämt med 1 miljard

5 Riksdagen 1976/77. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

kr. från de 4 miljarder kr. som angavs i budgetpropositionen, trots att en del av de utgiftsändamål anslaget var avsett att täcka nu förelagts riksdagen i särskilda propositioner. Härigenom skapas en reserv för att bl. a. täcka in de ökade utgifter som orsakas av att löner och priser nu beräknas öka i något högre grad än vad som förutsattes i budgetpropositionen.

Vid en samlad bedömning av det reviderade budgetförslaget finner utskottet inte skäl frångå föredragandens beräkning av totalbudgeten.

I motionen 1665 läggs - mot bakgrund av behovet av en ytterligare statsfinansiell åtstramning samt av att man avvisar mervärdeskattehöjningen och planerna på en indexreglering av skatteskalan - fram ett reviderat alternativ till statsbudget för 1977/78. Utskottet har i tabell gjort en sammanställning av detta alternativ, så långt utskottet kunnat beräkna det.

Motionärerna anser att underskottet i statsbudgeten bör reduceras med inemot 2 miljarder kr. i förhållande till regeringens reviderade budgetförslag. Enligt utskottets mening får motionärernas förslag inte ett sådant resultat. Motionärernas största besparing åstadkoms genom att man beräknar anslaget Oförutsedda utgifter till ett belopp som är 2,1 miljarder kr. lägre än vad regeringen föreslagit. Detta avser effekten av att man tar avstånd från planerna på inflationsskyddade skatteskalor. Nedräkningen görs emellertid med ett belopp som med ca 1 miljard kr. överstiger vad regeringen har beräknat för detta ändamål. Detta finner utskottet vara en icke hållbar beräkningsmetod. Hälften av motionärernas budgetförstärkning jämfört med regeringens förslag åstadkommes alltså genom en enligt utskottets mening fiktiv utgiftsminskning.

När det gäller den av motionärerna föreslagna höjningen av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen med 1,5 % fr. o. m. den 1 januari 1978 vill utskottet erinra om vad utskottet anfört redan i sitt betänkande 1976/77:10 och tidigare under denna punkt. Den socialdemokratiska linjen på detta område bygger på att avgiftshöjningen avräknas mot det tillgängliga löneutrymmet. Om så sker minskar emellertid kontantlöneökningarna i motsvarande mån, vilket leder till lägre inbetalningar av statlig liksom kommunal inkomstskatt. Även statens inkomster av bl. a. mervärdeskatt påverkas. Budgetförstärkningen blir därmed i realiteten endast ca tredjedelen av vad motionärerna räknat med. Detta innebär en ytterligare försvagning av det socialdemokratiska alternativet med ca 900 milj. kr. Därmed skulle alternativet hamna på ett budgetunderskott i samma storleksordning som vad regeringens förslag innebär. Någon statsfinansiell åtstramning i jämförelse med regeringens reviderade budgetförslag åstadkommes alltså enligt utskottets mening inte genom de i motionen upptagna åtgärderna. Utskottet noterar dessutom att motionärerna inte räknar med någon budgeteffekt för en skatteomläggning 1978.

Den närmare analysen av det socialdemokratiska budgetalternativet visar enligt utskottets mening mycket klart på vissa av de svårigheter det innebär att åstadkomma en statsfinansiell åtstramning med hjälp av arbetsgivaravgifter.

FiU 1976/77:30

67 Eftersom skillnaden mellan regeringens reviderade budgetförslag och motionärernas alternativ i realiteten endast är en skillnad i synen på olika finanspolitiska medel vill utskottet hänvisa till vad som anfördes i utskottets betänkande nr 10 om det angelägna i att staten inte genom ytterligare pålagor på företagen förvärrar kostnadsutvecklingen. Vidare hänvisas till vad utskottet under detta avsnitt inledningsvis anfört om effekterna av att höja arbetsgivaravgifter resp. mervärdeskatten. För övrigt erinrar utskottet om att riksdagen redan beslutat om en höjning av mervärdeskatten.

I motionen 1652 från vänsterpartiet kommunisterna ställs vissa krav som direkt berör riktlinjerna för budgetregleringen. Dessa krav avvisas i alla delar av utskottet under detta och följande avsnitt i betänkandet.

Med det anförda tillstyrker utskottet de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordas i propositionen. Motionerna 1652, momenten 2 och 16 samt 1665 moment 2 avstyrks.

Statsfinansiella perspektiv på längre sikt

1 propositionen analyseras de statsfinansiella perspektiven på längre sikt med utgångspunkt i den långtidsbudget som fogats till det reviderade budgetförslaget som bilaga 1.

Långtidsbudgetens syfte är att kartlägga de statsfinansiella konsekvenserna på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden. Det innebär att utgiftssidan utgörs av en kalkyl över storleken av de finansiella och reala resurser som behövs för att av statsmakterna uppställda mål skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. På inkomstsidan har förutsatts att inkomstskatten anpassas till prisutvecklingen så att inte inflationen medför skatteskärpningar på inkomstökningar som är rent nominella. I övrigt har antagits oförändrade skatte- och avgiftssatser i den mån inte höjningar har beslutats eller aviserats.

Med dessa förutsättningar visar långtidsbudgeten en genomsnittlig ökning av statsutgifterna med 2,2 % per år under perioden 1977/78-1981/82 räknat i fasta priser.

Långtidsbudgetens realekonomiska analys visar en ökning av de statliga konsumtionsutgifterna med 1,0% per år. Till konsumtionsutgifter förs i långtidsbudgeten driftbidragen till kommunerna. Eftersom dessa beräknas öka med 2,8 % per år blir den totala ökningen av konsumtionsutgifter i statsbudgeten i genomsnitt 1,8 % per år. Transfereringarna ökar väsentligt snabbare eller med 4,4 % i genomsnitt per år. Häri ingår statsskuldräntorna, som är den utgiftspost som ökar snabbast och som därför drar upp siffrorna för transfereringarna totalt sett. Även transfereringarna lill hushållen ökar dock snabbare än de statliga konsumtionsutgifterna, lnvesteringsutgifterna på budgeten beräknas minska, vilket dock är en konsekvens av den metodik som används vid utarbetandet av långtidsbudgeten.

FiU 1976/77:30

68 Med antagandena att lönesumman fr. o. m. 1978 stiger med 7 % årligen, BNP med 3 % och priserna med 4 96 visar långtidsbudgeten en ökning av statsutgifterna med 6,1 % i genomsnitt per år. Samtidigt skulle inkomsterna öka med 7,2 % per år. Mellan 1977/78 och 1978/79 får man en svag inkomstutveckling beroende dels på stora utbetalningar av kommunalskattemedel till kommunerna, dels på den tekniska konstruktion för att inflationsskydda skatteskalorna som antagits. Den senare innebär att skatteskalorna för 1978 justeras med hänsyn till inflationen under 1977. Med en antagen prisstegringstakt under 1977 på 10 % och ett schablonmässigt antagande att lönesumman stiger med 7 % mellan 1977 och 1978 innebär detta självfallet en svag utveckling på inkomstskattetiteln.

Eftersom inkomsterna utvecklas långsamt mellan 1977/78 och 1978/79 och utgifterna stiger snabbare mellan dessa budgetår än vad som motsvarar genomsnittet för långtidsbudgetperioden, får man till resultat att budgetunderskottet skulle öka med ca 4 miljarder kr. till 1978/79. Detta sker trots att man enbart tagit hänsyn till redan gjorda åtaganden. I själva verket skulle, som föredraganden framhåller, ett faktiskt genomförande av långtidsbudgetens utgiftsprogram innebära en successiv urholkning av det samhälleliga stödet till åtskilliga grupper. Detta innebär att långtidsbudgetens utgiftsberäkning till vissa delar kommer att överskridas. Som föredraganden framhåller måste åtgärderna vad gäller pensionärernas standard, äldreomsorgen, barnomsorgen och stödet till barnfamiljerna stå fast. En aktiv sysselsättningspolitik kommeräven i fortsättningen att kräva resurser, liksom utgifterna fördet sociala trygghetssystemet. Utskottet vill starkt understryka att detta innebär att budgetarbetet inför budgetåret 1978/79 måste präglas av mycket stor restriktivitet beträffande nya åtaganden.

Den jämförelse som föredraganden gör i propositionen melian den framlagda långtidsbudgeten och 1975 års långtidsutredning visar att den offentliga sektorn expanderat snabbare än t. o. m. det av långtidsutredningens alternativ därden offentliga konsumtionen prioriterades. Samtidigt har produktionen utvecklats långsammare än vad långtidsutredningen förutsatte. Föredraganden erinrar vidareom att långtidsutredningensanalysvisadeatt det ökade finansiella sparandet som krävs för att uppnå samhällsekonomisk balans i stort sett helt måste åstadkommas inom den offentliga, främst den statliga, sektorn. Sett mot denna bakgrund leder den bild av den framtida utvecklingen som långtidsbudgeten visar upp till slutsatsen att det kommer att ställas mycket stora krav på finanspolitiken underde närmaste åren. I propositionen konstateras ocksåatt om budgetunderskotten i framtiden genom åtgärder avseende statsbudgetens inkomstsida skall kunna nedbringas till en rimlig nivå torde det krävas att det samlade uttaget av skatter och avgifter mätt som andel av bruttonationalprodukten höjs utöver vad som följer av långtidsbudgetkalkylen. Utskottet delar denna bedömning.

Om en kraftig höjning av skatte- och avgiftsuttaget skall kunna undvikas krävs också enligt utskottets mening att utrymme för nya utgiftsåtaganden

FiU 1976/77:30

i första hand skapas genom omprövning av pågående aktiviteter. Det påbörjade besparingsprogrammet måste fullföljas med all kraft och alla möjligheter att höja effektiviteten inom statlig och kommunal verksamhet måste tas till vara.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för b 11 dg e Iregleringen att riksdagen

a. avslår motionen 1976/77:1652 momenten 2 och 16,

b. avslår motionen 1976/77:1665 moment 2,

c. med godkännande av vad som förordats i propositionen 1976/77:150 bilaga 2 moment 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande byggande av rättscentrum i Sollentuna att riksdagen avslår motionerna 1976/77:1640 och 1976/77:1643,

3. beträffande nybyggnad för länsstyrelsen i Malmöhus län att riksdagen avslår motionen 1976/77:1641,

4. beträffande de icke laborativa institutionerna vid universitetet i Linköping att riksdagen avslår motionen 1976/77:1649.

5. beträffande om- och nybyggnad för universitetet i Stockholm att riksdagen avslår motionen 1976/77:1651,

6. beträffande anslag till Sveriges turistråd att riksdagen avslår motionen 1976/77:1660,

7. beträffande anslag till konsumentverket att riksdagen avslår motionen 1976/77:1663,

8. beträffande antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga att riksdagen avslår motionen 1976/77:1645,

9. beträffande byggande av idrottshall vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm att riksdagen med anledning av motionerna 1976/77:1642, 1976/77:1648 och 1976/77:1669 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande anslaget Bidrag till översiktlig planering m. m. att riksdagen med anledning av motionerna 1976/77:1658 moment a och 1976/77:1664 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. beträffande anslaget Lånefonden för kommunala markförvärv att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1658 moment b och med avslag på motionerna 1976/77:1652 moment 6 och 1976/77:1654 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. beträffande riksdagens återflyttning till Helgeandsholmen att riksdagen med anledning av vad som anförts i propositionen

FiU 1976/77:30

1976/77:150 bilaga 2 och med avslag på motionen 1976/77:1652 moment 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande minskning av militär- och beredskapsutgifterna att riksdagen avslår motionen 1976/77:1652 moment 14,

14. beträffande särskild samordnad gymnasieskola att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

15. beträffande uppdrag till riksrevisionsverket att riksdagen avslår motionen 1976/77:1665 moment 3,

16. beträffande finansiering av SCB.s partisympatiundersökningar att riksdagen avslår motionen 1976/77:1665 moment 4,

17. beträffande avgiftsbeläggning av statliga lån att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1657 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort.

C. SOCIALDEPARTEMENTET

1. Tidigareläggning av höjning av allmänna barnbidrag. 1 propositionen 1976/77:150 bilaga 3 (socialdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Gustavsson under punkten 1 (s. 1) föreslagit riksdagen att {/e/santaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring ilagent 1977:154) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, dels till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln utöver tidigare anvisat förslagsanslag anvisa ytterligare 270 000 000 kr.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen beslutar att de allmänna barnbidragen skall vara indexreglerade (moment 4).

Utskottet

Riksdagen har efter förslag i årets budgetproposit ion (prop. 1976/77:100, bil. 8, p. C 1 )beslutat om en höjning av det allmänna barnbidraget från 1 800 kr. till 2 100 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1978(SoU 1976/77:25, p. 4, rskr 1976/77:200). I kompletteringspropositionen föreslås mot bakgrund av det åtstramningsprogram som regeringen har lagt fram att höjningen får genomföras redan den 1 juli 1977. Den sålunda föreslagna tidigareläggningen av bidragshöjningen beräknas innebära att anslagsbelastningen för budgetåret 1977/78 ökar med 270 milj. kr.

Socialutskottet biträder i sitt yttrande (SoU 1976/77:7 y) regeringens förslag.

FiU 1976/77:30

71 Beträffande yrkandet 4 i motionen 1652 att de allmänna barnbidragen skall indexregleras anför socialutskottet att utskottet i samband med sin behandling tidigare i år av frågan om höjning av de allmänna barnbidragen med anledning av motionsyrkanden om indexreglering av bidragen uttalade att utskottet anslöt sig till uppfattningen att barnbidragen ej bör tillåtas urholkas av prishöjningar. Med hänsyn till den höjning av barnbidragen som riksdagen fattat beslut om och till den tidigareläggning av bidragshöjningen som nu föreslås och som socialutskottet tillstyrker erfordras det f. n. inte något uttalande av riksdagen i fråga om värdesäkring av barnbidragen. Socialutskottet avstyrker därför motionen 1976/77:1652 i här aktuell del (moment 4).

Med hänvisning till vad socialutskottet anfört hemställer finansutskottet att riksdagen

1. avslår motionen 1976/77:1652 moment 4,

2. antar vid propositionen som bilaga A till Bilaga 3 fogat förslag till lag om ändring i lagen (1977:154) om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

3. till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1977/78 under femte huvudtiteln utöver tidigare anvisat förslagsanslag anvisar ytterligare 270 000 000 kr.

2. Ändrade regler för läkemedelsrabattering. Under punkten 2 (s. 1-3) har regeringen efter föredragning av statsrådet Gustavsson föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel,

dels godkänna vad som anförts i propositionen om ändrade regler för tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor och barn.

I detta sammanhang behandlar utskottet följande motioner:

1976/77:1646 av herr Börjesson i Falköping (c) vari hemställs att riksdagen måtte ge regeringen till känna vikten av att frågan om en övre kostnadsgräns för personer som av läkare ordineras läkemedel löses,

1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen beslutar att avslå förslagen till höjda läkemedelspriser som finns i kompletteringspropositionens tredje bilaga under 2 (ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel och ändrade regler för tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor och barn) (moment 3),

1976/77:1656 av herr Aspling m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen.

FiU 1976/77:30

72 Propositionen

1 förmånerna från sjukförsäkringen ingår bl. a. att denna ersätter halva kostnaden mellan 5 och 35 kr. och hela kostnaden över 35 kr. för läkemedel som ordinerats av läkare vid sjukdom. Högsta kostnaden för den försäkrade blir härigenom 20 kr. vid varje inköpstillfälle.

I vissa fall kan den försäkrade få läkemedel helt utan kostnad. Detta gäller bl. a. skyddsläkemedel som lämnas till kvinnor och barn i anslutning till mödra- och barn- eller skolhälsovård samt läkemedel för kvinnor med havandeskapssjukdomar. Kostnaderna för sådana läkemedel belastar inte sjukförsäkringen utan bestrids från socialhuvudtitelns anslag Läkemedel åt vissa kvinnor och barn.

1 propositionen föreslås att beloppsgränserna för läkemedelsrabatteringen ändras fr. o. m. den 1 januari 1978 så att försäkringen svarar för halva läkemedelskostnaden mellan 10 och 40 kr. och hela kostnaden över 40 kr. Den försäkrades högsta avgift blir härigenom 25 kr. per inköpstillfälle. Genom förslaget uppkommer enligt propositionen en besparing för sjukförsäkringen om ca 75 milj. kr. per år eller för budgetåret 1977/78 hälften av samma belopp. Vidare föreslås i propositionen att nuvarande bestämmelser om kostnadsfritt tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor med havandeskapssjukdomar, liksom särregleringen när det gäller skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn, slopas. För att undvika att omläggningen av reglerna beträffande skyddsläkemedlen får ekonomiska effekter som nu inte kan förutses föreslås att i lagen angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel tas in en bestämmelse som ger regeringen möjlighet att förordna att skyddsläkemedel i vissa fall skall tillhandahållas kostnadsfritt. Anslaget Läkemedel åt vissa kvinnor och barn, till vilket riksdagen anvisat medel för budgetåret 1977/78 med 5 milj. kr., kommer genom omläggningen att belastas endast med halv årskostnad. Sjukförsäkringens kostnader för samma budgetår beräknas öka med 0,5 milj. kr.

Motionerna

I motionen 1652 av herr Werner m. fl. hemställs att riksdagen avslår propositionens förslag i nu nämnda hänseenden. Herr Aspling m. fl. framhåller i motionen 1656 att ett sammanlagt avgiftsbelopp för läkararvode, resekostnader och ordinerad medicin med 55 kr. kan bli särskilt betungande för dem som har ett väsentligt större sjukvårdsbehov än normalt och att det därför är nödvändigt att på nytt aktualisera frågan om ett förstärkt högkostnadsskydd vid läkemedelsinköp. Motionärerna vill att den socialpolitiska samordningsutredningen, som på riksdagens begäran prövar denna fråga, skall få i uppdrag att behandla den med förtur så att ett förslag kan föreläggas riksdagen till hösten. 1 utredningsarbetet bör därvid enligt motionärerna beaktas de effekter på patienternas medicinkostnader som kan

FiU 1976/77:30

uppkomma om ett större antal läkemedel framdeles görs receptfria och därigenom inte kommer att omfattas av rabatteringsreglerna. Motionärerna hemställer att vad i motionen anförs ges regeringen till känna. Frågan om en begränsning av medicinkostnaderna tas också upp i motionen 1646 av herr Börjesson i Falköping. Han begär att riksdagen hos regeringen understryker vikten av att frågan om en övre kostnadsgräns för läkemedelsinköp får en snar lösning.

Utskottet

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU 1976/77:2 y) anfört att de av regeringen föreslagna ändringarna i reglerna för läkemedelsrabatteringen enligt utskottets mening innebär en rimlig höjning av de försäkrades läkemedelskostnader. Socialförsäkringsutskottet biträder propositionens förslag i denna del.

Socialförsäkringsutskottet har vidare anfört att förslaget till ändringar i reglerna för skyddsläkemedel åt kvinnor och barn grundar sig på en skrivelse från socialstyrelsen i maj 1975 där styrelsen bl. a. föreslagit att förteckningen över sådana kostnadsfria läkemedel i fortsättningen endast skulle uppta järnpreparat åt havande och ammande kvinnor och AD-vitaminpreparat åt barn. Regeringen har emellertid föreslagit att alla skyddsläkemedel skall inordnas i sjukförsäkringens regler för läkemedelsrabattering, dock med det förbehållet att regeringen ges möjlighet att förordna att skyddsläkemedel i vissa fall skall tillhandahållas fritt. Med hänsyn till detta förbehåll anser sig utskottet böra tillstyrka förslaget i denna del men vill samtidigt starkt understryka angelägenheten av att regeringen noga följer upp de effekter som kan följa av förslaget. Utskottet kan även biträda förslaget om slopande av bestämmelserna om kostnadsfritt tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor med havandeskapssjukdomar.

Det anförda innebär att socialförsäkringsutskottet avstyrker bifall till motionen 1652, yrkandet 3.

De nuvarande läkemedelsförmånerna ger enligt socialförsäkringsutskottet ett högkostnadsskydd för dem som har stort behov av läkemedel genom maximeringen av kostnaderna vid varje inköp till 20 kr. och genom att läkemedel lämnas kostnadsfritt vid allvarliga och långvariga sjukdomar. 1 anledning av motioner vid 1975/76 års riksmöte, vilka syftade till att införa avgiftstak för en försäkrads årliga läkemedelskostnader och att utvidga rätten till kostnadsfria läkemedel, fann utskottet - efter remissbehandling - att det kunde finnas anledning utreda frågan om i vad mån det nuvarande högkostnadsskyddet borde ytterligare förstärkas (SfU 1975/76:42, rskr 378). Den socialpolitiska samordningsutredningen fick därefter i uppdrag att utreda frågan. Enligt vad socialförsäkringsutskottet erfarit avser utredningen att redan i början av nästa år lägga fram ett delbetänkande, vari utredningen behandlar frågan om ett högkostnadsskydd. Med hänsyn härtill anser so -

FiU 1976/77:30

cialförsäkringsutskottet, som förutsätter att frågan om ett sådant skydd får en snar lösning, någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna 1646 och 1656 inte erforderlig.

Socialförsäkringsutskottet erinrar i anslutning till vad som anförts i den senare motionen om att socialutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1976/77:10 förutsatt att utredningen vid uppdragets genomförande överväger möjligheterna att utforma rabatteringsreglerna på ett sådant sätt att onödig förskrivning av läkemedel motverkas.

Med hänvisning till vad socialförsäkringsutskottet anfört hemställer finansutskottet att

riksdagen

1. avslår motionen 1976/77:1646,

2. avslår motionen 1976/77:1656,

3. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:1652 moment 3

a. antar vid propositionen som bilaga B till Bilaga 3 fogat förslag till lag om ändring i lagen (1954:519) om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel,

b. godkänner vad som anförts i propositionen om ändrade regler för tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor och barn.

3. Avgifterna för den statliga läkemedelskontrollen. Under punkten 3 (s. 3—4) har regeringen efter föredragning av statsrådet Troedsson föreslagit riksdagen att godkänna vad som anförts i propositionen om ändrade riktlinjer för finansieringen av den statliga läkemedelskontrollen.

Utskottet

Enligt gällande principer för den statliga läkemedelskontrollens verksamhet (prop. 1970:74, SU 1970:98, rskr 1970:223) skall 80 96 av kostnaderna för läkemedelskontrollen täckas genom avgifter från läkemedelsföretagen. Avgifterna, som bestäms av regeringen, tas ut i form av registrerings- och årsavgifter för farmacevtiska specialiteter. Föredraganden förordar i propositionen att samtliga kostnader för läkemedelskontrollen fr. o. m. den 1 januari 1978 bör täckas med inflytande registrerings- och årsavgifter. Det föreslås att riksdagen skall godkänna dessa förordade ändrade riktlinjer för finansiering av den statliga läkemedelskontrollen.

Socialutskottet har inte haft något att erinra mot regeringens förslag.

Med hänvisning till vad socialutskottet anfört hemställer finansutskottet att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om ändrade riktlinjer för finansieringen av den statliga läkemedelskontrollen.

FiU 1976/77:30

75 D. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

SJÄTTE HUVUDTITELN

Transportstöd för Norrland m. m. I propositionen 1976/77:150 bilaga 4 (kommunikationsdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Turesson (s. 9-10) föreslagit riksdagen att godkänna de ändringar i transportstödet tor Norrland som angetts i propositionen.

Föredraganden anser att fraktbidraget för vissa pappersprodukter såsom tidnings- och journalpapper, korrugeringspapper för wellpapp (fluting), kraftpapper och kraftpapp kan slopas fr. o. m. den 1 januari 1978. Besparingseffekten till följd härav beräknas till ca 12 milj. kr. för helt budgetår.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1976/77:1650 av herr Mellqvist m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 150 bilaga 4 beslutar att i skrivelse till regeringen hemställa att kisel i bidragsförfattningen undantas från transportstöd.

Utskottet

Transportstödet till det norrländska näringslivet enligt kungörelsen (1973:895) om statligt regionalpolitisk! transportstöd omfattar fraktbidrag för transporter med järnväg och lastbil i yrkesmässig trafik från och till ort inom stödområdet - utom Gotland och Öland - på sträckor över 250 km. Av regional- och näringspolitiska skäl har stödet inriktats på transporter av helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat inom och ut från stödområdet. Malmer, metaller, ringa bearbetade halvfabrikat inom järn- och stålsektorn, trävaror och pappersmassa samt oljor och bensin undantas. Transportstöd utgår även för transporter av vissa råvaror och halvfabrikat till orter inom stödområdet.

I budgetpropositionen beräknades behovet av bidragsmedel för budgetåret 1977/78 uppgå till 123 milj. kr. Riksdagen har anslagit medel för ändamålet (TU 1976/77:17).

Trafikutskottet häri sitt yttrande (TU 1976/77:2 y) funnit sig kunna godta förslaget i propositionen med hänsyn till syftet att åstadkomma besparingar i statsbudgeten.

Trafikutskottet är i sitt yttrande inte berett tillstyrka motionsyrkandet om att kisel bör undantas från transportstöd. Utskottet hänvisar till att transportstödet för kisel tillkommit på begäran av riksdagen så sent som år 1975.

Finansutskottet biträder trafikutskottets uppfattning i ärendet. Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:1650 godkänner de ändringar i transportstödet för Norrland som angivits i propositionen.

FiU 1976/77:30

76 E. BOSTADSDEPARTEMENTET DRIFTBUDGETEN TRETTONDE HUVUDTITELN

1. Länsbostadsnämnderna. I propositionen 1976/77:150 bilaga 6 (bostadsdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Friggebo (s. 17-19) föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att ta ut och bestämma storleken av en särskild administrationsavgift vid statlig bostadslångivning i enlighet med vad som förordats i propositionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) vari såvitt nu är i fråga hemställs att riksdagen beslutar att avslå förslaget i kompletteringspropositionens bilaga 6 om särskild administrationsavgift vid statlig bostadslångivning (moment 5).

Propositionen

Regeringen föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att ta ut och bestämma storleksordningen av en särskild administrationsavgift vid statlig bostadslångivning i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollet. Bemyndigandet anges (s. 18) avse rätten att i samband med uppläggning och övertagande av lån ta ut en engångsavgift i fråga om beslut som meddelas efter 1978-01-01. För riksdagens information redovisas (s. 18-19) vissa uppgifter om hur regeringen avsett utnyttja ett bemyndigande. Därav framgår bl. a. att avgiften avsetts gälla inte endast vid beslut om statliga bostadslån utan även energisparlån. Avgiften vid medgivande att överta lån har avsetts gälla förutom bostadslån enligt bostadsfmansieringsförordningen samt 1967 och 1962 års bostadslånek ungörelser också äldre egnahemslån och tertiärlån liksom energisparlån. Avsikten är vidare att bestämma avgiftens storlek med hänsyn till de motsvarande avgifter som gäller för lånemarknaden i övrigt, vilket anges nu motsvara en avgift om 150 kr. per låneärende.

De i propositionen angivna motiven för förslaget om en avgift är följande. Den statliga bostadslåneräntan - som gäller också för bl. a. energisparlån - bestäms bl. a. så att 0,25 procentenheter tas ut för att täcka statens administrationskostnader för utlåning. Detta skulle svara mot inkomster som med ca 15 milj. kr. per år överstiger kostnaderna för verksamheten vid bostadssstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Den totala räntan inklusive administrationsersättningen subventioneras emellertid delvis genom räntebidrag. Därför finns, enligt propositionen, skäl att på annat sätt ta ut ersättning för åtminstone en del av statens administrationskostnader för räntebidrag. Som ett ytterligare motiv anges att det inte finns skäl att tillhandahålla statliga krediter på kostnadsmässigt sett fördelaktigare villkor än krediter i övrigt.

FiU 1976/77:30

77 Motionen

I motionen 1976/77:1652 moment 5 yrkas avslag på förslaget i propositionen. Avslagsyrkandet motiveras med att avgiften till stor del skulle drabba energisparlånen och i praktiken innebära mindre subventioner till bostadsbyggandet i ett läge där dessa i stället bör ökas. Det anförs också att kostnaderna för bostadsadministrationen mer än väl är täckta och att avgiften nära nog kan betecknas som en ny skatt.

Utskottet

Skatteutskottet har i sitt yttrande (SkU 1976/77:6 y) anfört att utskottet saknar skäl att gå in på frågan om lämpligheten av den föreslagna avgiften. Beträffande skattetekniska konsekvenser av förslaget anför skatteutskottet att en administrationsavgift som tas ut i samband med låneansökan inte kan betraktas som en avdragsgill ränteutgift vid beräkning av inkomst av schablontaxerade fastigheter och inte heller kan anses avdragsgill vid beräkning av realisationsvinst.

Civilutskottet har i sitt yttrande (CU 1976/77:3 y) anfört att utgångspunkten för regeringens förslag är att staten reellt skall få kompensation för sina kostnader inom denna sektor. Denna utgångspunkt kan civilutskottet acceptera. Den avsedda avgiftsnivån möter inte heller någon erinran från civilutskottets sida. Enligt utskottets mening bör kostnadsersättningarna och räntesubventionerna i detta sammanhang ses som en enhet. Regeringen bör därför lämnas det föreslagna bemyndigandet, vilket sålunda bör innefatta befogenhet att överväga och genomföra de tekniska lösningar som anses mest lämpliga med hänsyn såväl till huvudsyftet som till administrativa bedömningar. Utskottet har inte ansett sig i detta sammanhang böra ta ställning till närmare angivelser av sättet för avgifternas uttagande. Civilutskottet förordar att finansutskottet föreslår riksdagen att lämna regeringen ett sådant bemyndigande och sålunda avslå motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 5.

Finansutskottet ansluter sig till civilutskottets uppfattning. Utskottet vill tillägga att frågan om den här aktuella avgiften även behandlas i motionen 1657. Motionärerna förklarar sig där beredda att acceptera avgiften under förutsättning att motsvarande arrangemang görs även för vissa andra former av statlig långivning. Utskottet har behandlat motionen under avsnitt B. Vad utskottet där anfört torde tillgodose motionärernas syften.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:1652 moment 5 bemyndigar regeringen att ta ut och bestämma storleken av en särskild administrationsavgift vid statlig bostadslångivning i enlighet med vad som förordats i propositionen.

FiU 1976/77:30

2. Motion om ökat bostadsbyggande. I motionen 1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk) hemställs under moment 12 att riksdagen beslutar att uttala sig för ett ökat bostadsbyggande i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen och hemställa hos regeringen om förslag till åtgärder som riktlinjerna förutsätter.

I motionen anförs att ett ökat bostadsbyggande måste genomföras. Härvid bör enligt motionärerna särskild stimulans ges åt byggandet av flerfamiljshus som ger ökade möjligheter till kollektiva boendeformer och kollektiv service.

Utskottet

Civilutskottet har i sitt yttrande (CU 1976/77:3y) lämnat vissa uppgifter om bostadsbyggandets omfattning. Civilutskottet har vidare redovisat att riksdagen (CU 1976/77:18) uttalat sig för en bostadsbyggnadsplan som ger utrymme under år 1977 för byggande av närmare 73 000 lägenheter. Bostadsbyggnadsplanen för åren 1978 och 1979 har samma omfattning. Utskottet hänvisar också till att regeringen den 18 maj 1977 beslutat om en höjning med 6 % av tidskoefficienten vid vissa beslut om bostadslån för flerfamiljshus och småhus samt om en höjning av grundbeloppet i låneunderlaget för flerfamiljshus med ca 4 96. Farhågor om ett i första hand på grund av kostnadsutvecklingen minskat byggande har tagits upp i betänkandet CU 1976/77:40. Civilutskottet har där enhälligt konstaterat bl. a. att regeringens ovan nämnda beslut tillgodoser rimliga krav på en anpassning av belåningsvärdena till kostnadsutvecklingen.

Förslaget i motionen 1976/77:1652 (moment 12) - att riksdagen uttalar sig om bostadsbyggnadsvolymen - har enligt civilutskottet i motionen inte underbyggts med några utvecklade motiv. Uttalandets allmänna syfte är från bostadspolitiska synpunkter helt obestritt. Riksdagens bedömning av den lämpliga ambitionsnivån framgår redan av dess enhälliga beslut i fråga om bostadsbyggnadsplan och ramar. Civilutskottet har, som angetts, enhälligt ställt sig bakom de förbättringar som nu beslutats i fråga om belåningen. Bostadsstyrelsen har anmält att den överväger vissa ytterligare förbättringar vid sanering. Enligt civilutskottets mening finns nu inte anledning att göra ett i motionen föreslaget uttalande. Utskottet förordar sålunda att finansutskottet avstyrker motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 12.

Finansutskottet ansluter sig till civilutskottets bedömning och hemställer att riksdagen avslår motionen 1976/77:1652 moment 12.

FiU 1976/77:30

3. Motion om ändrad ram för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet.

I motionen 1976/77:1655 av herr Bergman m. fl. (s) hemställs att riksdagen, med ändring av tidigare beslut, begränsar beslutsramen för bidrag och lån för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m. för budgetåret 1977/78 till av regeringen i propositionen 1976/77:107 föreslagna 429 000 000 kr.

Motionärerna vänder sig mot att riksdagen (CU 1976/77:32) - utöver regeringens förslag till ram - medgett att eventuellt outnyttjat belopp av motsvarande beslutsram för innevarande budgetår får utnyttjas för beslut under budgetåret 1977/78. Motionärerna framhåller att förslaget inte innebär att de generellt ställer sig avvisande till stödformen utan att de önskar att tillfälle skall ges till mer underbyggda överväganden.

Utskottet

Civilutskottet har i sitt yttrande (CU 1976/77:3y) angivit att det ifrågavarande outnyttjade beloppet kan komma att ligga i storleksordningen 40-50 milj. kr.

Civilutskottet noterar statsmakternas tidigare eniga bedömningar (prop. 1976/77:107 s. 32, CU 1976/77:32 s. 12) att det ekonomiska stödet för energibesparande åtgärder i byggnader m. m. skall fortsätta och utökas i den takt som är tekniskt möjlig och motiverad och som ligger inom ramen för de samhällsekonomiska resurser som kan skapas för ändamålet. De ekonomiska stödåtgärderna kan till stor del också betraktas som förberedelser för att möjliggöra en anpassning till högre ambitionsnivå. Utskottet noterar också att tekniken med att föra över behållningar på motsvarande ramar till ett följande budgetår använts också tidigare.

Åtgärderna på energisparområdet skall, enligt civilutskottets mening, ses som ett sätt att på något längre sikt åstadkomma besparingar. Insatser på detta område ligger sålunda väl i linje med de allmänna besparingssträvanden som kompletteringspropositionen ger uttryck för. Mot denna bakgrund har utskottet inte heller nu funnit anledning ställa sig bakom motionsförslaget. Civilutskottet förordar sålunda att finansutskottet avstyrker motionen 1976/77:1655 (s).

Finansutskottet har ingen annan mening än civilutskottet. Utskottet hemställer att

riksdagen avslår motionen 1976/77:1655.

4. Motion om statligt bostadsbidrag till barnfamiljer. I motionen 1976/77:1666 av herr Palme m. fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar att statligt bostadsbidrag till barnfamiljer fr. o. m. den 1 januari 1978 skall utgå med 1 200 kr. per barn och år.

FiU 1976/77:30

80 I motionen anförs att den borgerliga regeringens ekonomiska politik leder till att vi nu befinner oss i en situation där stora löntagargrupper får sänkt standard. För socialdemokratin är en sådan utveckling oacceptabel, anför motionärerna. För att i görligaste mån motverka följderna av regeringens politik för barnfamiljer med låga eller måttliga inkomster behöver enligt motionärerna särskilda åtgärder vidtas. Motionärerna föreslår därför att maximibeloppet för det statliga bostadsbidraget till barnfamiljer, som utgår till familjer med barn under 17 år, höjs från 900 kr. per år och barn till 1 200 kr. Höjningen bör genomföras vid kommande kalenderårsskifte. Helårskostnaden beräknas till ca 330 milj. kr.

På motsvarande sätt bör enligt motionärerna det inkomstprövade tillägget i studiehjälpen höjas vid budgetårsskiftet med 25 kr. i månaden. Yrkande om detta framläggs i motionen 1667. Denna motion behandlar utskottet under avsnitt F punkt 4.

Utskottet

Civilutskottet har i sitt yttrande (CU 1976/77:3y) anfört att motionärerna enligt utskottets mening inte, med hänsyn till de samhällsekonomiska möjligheterna, anfört tillräckligt vägande skäl för en förbättring av de statliga bostadsbidragen. Civilutskottet noterar också att motionärerna inte fört fram förslag om ökat anslag för nästa budgetår. Tidigareläggning till 1977-07-01 enligt förslag i propositionen av höjningen av de allmänna barnbidragen, vilken kompenserar barnfamiljerna för bl. a. kostnadsökningar, accepteras av motionärerna och innebär en ökad anslagsbelastning för nästa budgetår med 270 milj. kr. Civilutskottet förordar sålunda att finansutskottet avstyrker motionen 1976/77:1666 (s).

Finansutskottet delar civilutskottets uppfattning och hemställer att riksdagen avslår motionen 1976/77:1666.

FiU 1976/77:30

81 F. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

DRIFTBUDGETEN

NIONDE HUVUDTITELN

1. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. I propositionen 1976/77:150 bilaga 5 (utbildningsdepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Mogård under punkten 1 (s. 11) föreslagit riksdagen att

1. godkänna den ändring av investeringsramens storlek som förordats i propositionen,

2. till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 222 000 000 kr.

I propositionen anför föredraganden att vissa senareläggningar av byggnadsinvesteringar inom skolväsendet har bedömts möjliga som ett led i ett allmänt åtstramningsprogram. Föredraganden föreslår därför att investeringsramen för skolbyggnader sänks med 60 milj. kr. från i budgetpropositionen angivet belopp om 660 milj. kr.

Föredraganden redovisar att hon avser att i annat sammanhang meddela riktlinjer om vilka objekt som i första hand bör komma till stånd inom den angivna investeringsramen.

1 detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1976/77:1653 av herr Alemyr m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen avslår regeringens förslag att till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 222 000 000 kr.

Utskottet

Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU 1976/77:2 y) om att riksdagen under våren (UbU 1976/77:18) dels beslutat om ett förslagsanslag av 232 milj. kr. för budgetåret 1977/78 till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m., dels bemyndigat regeringen att anpassa den i budgetpropositionen föreslagna investeringsramen om 660 milj. kr. till det av skolöverstyrelsen redovisade behovet, dvs. 750 milj. kr.

Utbildningsutskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att vissa byggnadsinvesteringar inom skolväsendet bör kunna senareläggas, eftersom förslaget i propositionen får ses som ett led i ett allmänt åtstramningsprogram. Med hänvisning till det statsfinansiella läget anser utskottet därför att motionen 1976/77:1653 inte bör bifallas.

Finansutskottet ansluter sig till utbildningsutskottets bedömningar och hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:1653

6 Riksdagen 1976/77. 5 sami Nr 30

FiU 1976/77:30

1. godkänner den ändring av investeringsramens storlek som förordats i propositionen,

2. med ändring av tidigare beslut till Bidrag lill byggnadsarbeten inom skolväsendel m. m. för budgetåret 1977/78 anvisare» förslagsanslag av 222 000 000 kr.

2. Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m. Under punkten 2 (s. 11-13) har regeringen efter föredragning av statsrådet Wikström föreslagit riksdagen att godkänna vad som förordats i propositionen beträffande kommunal vuxenutbildning.

I förevarande avsnitt av propositionen föreslås dels att kommuner som varaktigt har kommunal vuxenutbildning om lägst 25 poäng skall vara skyldiga att senast den 1 juli 1978 inrätta en eller flera särskilda skolenheter för kommunal vuxenutbildning, dels att i sådan kommun senast vid nämnda tidpunkt all kommunal vuxenutbildning skall hänföras till sådan särskild enhet.

Utskottet

Utbildningsutskottet har enligt vad utskottet redovisar i sitt yttrande (UbU 1976/77:2 y) erfarit att avsikten med förslaget bl. a. är att elever i viss kurs inom kommunal vuxenutbildning så långt detta är möjligt skall föras till en och samma utbildningsenhet inom kommunen så att antalet parallellkurser med lågt deltagarantal begränsas.

Utbildningsutskottet har inte något att erinra mot förslaget om skyldighet för kommun att inrätta särskild skolenhet för kommunal vuxenutbildning. Denna skyldighet bör, enligt utskottet, på grund av poängsystemets intervaller i vad gäller kommunal vuxenutbildning inträda när den kommunala vuxenutbildningen i kommunen beräknas uppgå till lägst 25,5 poäng. Enligt utskottets mening bör dispens från denna skyldighet kunna medges om kommunen kan åberopa särskilda skäl härför, t. ex. att avsedda besparingseffekter ej uppnås.

I fråga om förslaget i propositionen att nuvarande möjlighet att anordna utbildning inom kommunal vuxenutbildning enligt de statsbidragsbestämmelser som gäller för studiecirkel skall upphöra genom ändring i vuxenutbildningsförordningen anför utbildningsutskottet följande.

”Folkbildningsutredningen har i uppdrag att föreslå regler för gränsdragning mellan kommunal vuxenutbildning och studieförbund och att utreda om annan organisation än studieförbund skall kunna få statsbidrag för studiecirkel. Även om det i en sådan situation hade varit naturligt att avvakta utredningsförslaget, vill utskottet inte motsätta sig att vuxenutbildnings -

FiU 1976/77:30

förordningen tillfälligtvis ändras på sätt som förordats.”

Slutlig ställning till frågan om kommun i vissa fall skall kunna svara för studiecirkel bör emellertid enligt utbildningsutskottets mening tas vid behandlingen av folkbildningsutredningens förslag.

Finansutskottet har ingen från utbildningsutskottet avvikande mening utan hemställer

att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen beträffande kommunal vuxenutbildning.

3. Bidrag till studiecirkelverksamhet. Under punkten 3 (s. 13-14) har regeringen efter föredragning av statsrådet Wikström föreslagit riksdagen att godkänna vad som förordats i propositionen om statsbidrag för studiecirklar.

I propositionen föreslås att 16 § i förordningen (1963:463) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet skall upphävas. Enligt denna utgår statsbidrag även för studiecirklar som anordnas av annan än lokalavdelning eller annat lokalt organ av studieförbund. Som skäl för ändringen anförs bl. a. att skolöverstyrelsens personalresurser inte är anpassade för handläggning av denna typ av ärenden.

Utskottet

Utbildningsutskottet har i sitt yttrande (UbU 1976/77:2 y) intet att erinra mot att paragrafen i fråga nu upphävs men tillägger att frågan om s. k. fristående studiecirklar bör kunna prövas på nytt om det vid beredningen av folkbildningsutredningens förslag visar sig föreligga behov av att i vissa fall anordna sådana cirklar.

Med hänvisning till vad utbildningsutskottet anfört hemställer finansutskottet att

riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen om statsbidrag för studiecirklar.

4. Studiebidrag m. m. Under punkten 4 (s. 14) har regeringen efter föredragning av statsrådet Wikström föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till ändring i lagen om ändring i studiestödslagen (1973:349),

dels till Studiebidrag m. m. för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln utöver tidigare anvisat förslagsanslag anvisa ytterligare 41 000 000 kr.

I propositionen hänvisas till den föreslagna höjningen av det allmänna barnbidraget från 1 800 kr. till 2 100 kr. per år fr. o. m. den 1 juli 1977. Studiebidraget och det förlängda barnbidraget utgår f. n. med samma belopp som det allmänna barnbidraget. I konsekvens härmed bör enligt föredraganden nyssnämnda studiesociala förmåner höjas till 175 kr. per månad fr. o. m. höstterminen 1977.

FiU 1976/77:30

84 För höjningen av studiebidraget och det förlängda barnbidraget beräknar föredraganden det totala medelsbehovet för budgetåret till 41,5 milj. kr.

Den föreslagna höjningen av de studiesociala förmånerna kräver en ändring i övergångsbestämmelserna till lagen (1977:146) om ändring i studiestödslagen (1973:349). Förslag till denna förändring har fogats som bilaga till propositionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1976/77:1667 av herr Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att inkomstprövat tillägg i studiehjälpen fr. o. m. den 1 juli 1977 skall utgå med 100 kr. i månaden. Yrkandet skall ses mot bakgrund av att samma motionärer i motionen 1666 har yrkat att det statliga bostadsbidraget till barnfamiljer höjs från 900 till 1 200 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1978.

Utskottet

Socialförsäkringsutskottet biträder i sitt yttrande (SfU 1976/77:2 y) förslaget om att studiebidraget och det förlängda barnbidraget skall höjas vid samma tidpunkt som det allmänna barnbidraget.

Finansutskottet har samma mening som socialförsäkringsutskottet och tillstyrker bifall till propositionen.

Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt ovan nämnda yttrande om att utskottet i sitt betänkande 1976/77:18 avstyrkt bifall till ett motionsyrkande om en höjning av det inkomstprövade tillägget vilket också blev riksdagens beslut. Utskottet uttalade därvid att sambandet mellan det inkomstprövade tillägget och det statliga bostadstillägget till barnfamiljerna bör bibehållas. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till yrkandet i motionen 1667.

Finansutskottet biträder socialförsäkringsutskottets uppfattning att sambandet mellan det inkomstprövade tillägget och det statliga bostadstillägget bör bibehållas. Utskottet har under avsnitt E punkt 4 avstyrkt motionen 1666 om höjning av det statliga bostadsbidraget till barnfamiljer.

Med hänvisning härtill avstyrks även motionen 1667. Utskottet hemställer

att riksdagen

1. avslår motionen 1976/77:1667,

2. antar vid propositionen som Bilaga till Bilaga 5 fogat förslag till lag om ändring i lagen (1977:146) om ändring i studiestödslagen (1973:349),

3. till Studiebidrag m. m. för budgetåret 1977/78 under nionde huvudtiteln utöver tidigare anvisat förslagsanslag anvisar ytterligare 41 000 000 kr.

FiU 1976/77:30

85 G. INDUSTRIDEPARTEMENTET KAPITALBUDGETEN STATENS AFFÄRSVERKSFONDER Statens vattenfallsverk

Kraftstationer m. m. I propositionen 1976/77:150 bilaga 7 (industridepartementet) har regeringen efter föredragning av statsrådet Johansson (s. 21-22)

dels givit riksdagen till känna vad som anförts i propositionen om planeringen av kärnkraftblocket Forsmark 3,

dels föreslagit riksdagen att medge att det för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln uppförda investeringsanslaget Kraftstationer m. m. intill ett belopp av 163 000 000 kr. får disponeras i enlighet med vad som anförts i propositionen.

I detta sammanhang behandlar utskottet motionen 1976/77:1659 av herr Palme m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen i fråga om planeringen av kärnkraftutbyggnaden,

2. att riksdagen avslår regeringens hemställan om ändrad disposition av investeringsanslaget Kraftstationer m. m.

Propositionen

Föredragande statsrådet erinrar i propositionen om att regeringens arbete är inriktat på att riksdagen under hösten 1978 skall föreläggas förslag om den framtida inriktningen av energipolitiken, varvid bl. a. omfattningen av kärnkraftprogrammet kommer att fastläggas. I avvaktan härpå avser föredraganden att inom kort föreslå regeringen att statens vattenfallsverk får i uppdrag att dels ta upp förhandlingar med medintressenten i Forsmarks Kraftgrupp AB - Mellansvensk Kraftgrupp AB - om en sådan ändring av planeringen för kärnkraftblocket Forsmark 3 att handlingsfrihet föreligger att avbryta eller fullfölja projektet efter ett energipolitiskt beslut av riksdagen hösten 1978, dels kartlägga konsekvenserna i olika avseenden av en sådan ändring i planeringen.

På grundval av resultatet av dessa förhandlingar och övrigt material som vattenfallsverket redovisar avser föredraganden att under hösten 1977 föreslå regeringen att lägga fram de förslag till åtgärder som kan behövas för att uppnå det angivna syftet och för att underlätta en omställning. Mot denna bakgrund bör, anför föredraganden, de anslagsmedel som har beräknats i prop. 1976/77:100 för finansieringen av utbyggnaden av kärnkraftblocket Forsmark 3 kunna disponeras även för täckande av kostnader för åtgärder som bl. a. staten kan behöva vidta till följd av den ändrade planeringen för nämnda block. Hur stort det totala behovet av medel blir under budgetåret

FiU 1976/77:30

1977/78 kan bedömas först när resultatet av tidigare nämnda förhandlingar och kartläggning föreligger.

Motionen

I motionen kritiseras dessa uttalanden och förslag. De förhandlingar om en ändrad planering av Forsmark 3-projektet som aviseras i propositionen torde innebära att aggregatet Forsmark 3 byggs vidare i långsammare takt. Osäkerheten och oklarheten i regeringens energipolitik kommer att medföra en rad negativa konsekvenser, säger motionärerna. De pekar bl. a. på att en ryckighet i planeringen innebär risker för störningar i energiförsörjningen. Vidare kommer kostnaderna för de kärnkraftblock som byggs i långsammare takt än planerat att öka. Det finns risk för att den tekniska kvaliteten för de aggregat som fördröjs blir lidande. En ryckig planering skapar också helt oacceptabla problem för sysselsättningen. Motionärerna anser att ett bifall till regeringens förslag om ändrad disposition av anslaget till Kraftstationer m. m. skulle innebära att riksdagen frånhänder sig kontrollen över den fortsatta planeringen av kärnkraftblocket Forsmark 3. Om regeringen vill ändra på den planering som är en följd av riksdagens energipolitiska beslut år 1975 bör regeringen underställa riksdagen konkreta förslag med redovisning av dessas konsekvenser i olika hänseenden.

Motionärerna hemställer att riksdagen dels som sin mening skall ge till känna vad som anförs i motionen, dels avslå regeringens förslag om ändrad disposition av investeringsanslaget Kraftstationer m. m.

Utskottet

Näringsutskottet (NU 1976/77:4 y) erinrar om att utskottet tidigare i år har ställt sig bakom regeringens förslag rörande energipolitikens långsiktiga utformning (NU 1976/77:23, 1976/77:24). Det är enligt näringsutskottets mening viktigt att statsmakterna bibehåller full handlingsfrihet när det gäller om projektet Forsmark 3 skall avbrytas eller fullföljas efter ett energipolitiskt beslut av riksdagen hösten 1978. Det framgår klart av propositionen att riksdagen i det förslag som kommer att läggas fram skall få en redovisning av följderna av en ändrad planering, anför utskottet. Näringsutskottet tillstyrker förslagen i propositionen och avstyrker motionen.

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning i förevarande fråga och hemställer

att riksdagen

1. avslår motionen 1976/77:1659 moment 1,

2. med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1976/77:1659 moment 2 medger att det för budgetåret 1977/78

FiU 1976/77:30

under statens affärsverksfonder uppförda investeringsanslaget Kraftstationer m. m. intill ett belopp av 163 000 000 kr. får disponeras i enlighet med vad som anförts i propositionen.

Stockholm den 26 maj 1977

På finansutskottets vägnar BJÖRN MOLIN

Närvarande: herrar Molin (fp), Feldt (s), Kristiansson (c), af Ugglas (m), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd (s), Wachtmeister i Staffanstorp (m), Nilsson i Visby (s), Fågelsbo (c), herr tredje vice talmannen Eriksson (fp), herr Olsson i Sösdala (c), fru Nilsson i Kristianstad (c) och fru Flodström (s).

FiU 1976/77:30

88 Reservationer

Herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd (s), Nilsson i Visby (s) och fru Flodström (s) har reserverat sig mot betänkandet

vid avsnitt A EKONOMIDEPARTEMENTET den reviderade Finansplanen

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken där reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Finansutskottet har" och på s. 28 slutar med "motionen 1665” bort ha följande lydelse:

Till följd av regeringens tillvägagångssätt att presentera förslaget om en höjning av mervärdeskatten m. m. i en särskild proposition (1976/77:144) har utskottet redan behandlat vissa frågor om den ekonomiska politiken i sitt yttrande till skatteutskottet (FiU 1976/77:3 y) om denna proposition. I detta yttrande anför herr Feldt (s) m. fl. att

"den socialdemokratiska riksdagsgruppen framlade i januari en alternativ budget som kännetecknades av en i jämförelse med regeringsförslaget betydligt större restriktivitet. Denna var nödvändig för att underskottet i bytesbalansen skulle kunna reduceras och för att vi skulle undvika att hamna i en situation med alltför snabba prisstegringar. Men den borgerliga riksdagsmajoriteten tog ingen hänsyn till dessa förslag utan fullföljde sin med hänsyn till det ekonomiska läget lättsinniga ekonomiska politik.

Kompletteringspropositionen och regeringens nya bedömning av de ekonomiska utsikterna bekräftar att våra varningar var befogade och att en mera restriktiv politik borde ha valts långt tidigare. I januari angavs prisstegringen 1977 till 6 procent. Nu sägs den bli "i storleksordningen" 10 procent. Jämfört med januari har utrikesbalansen försämrats ytterligare och beräknas nu ge ett underskott på 12,5 miljarder kr. Samtidigt stagnerar produktionen och industriinvesteringarna minskar i en oroväckande omfattning. Den ekonomiska utvecklingen har i väsentliga avseenden råkat ur kontroll.

Det brådstörtade sätt varmed regeringen nu, när följderna av dess tidigare politik blivit bara alltför uppenbara, vill genomföra en åtstramning av den inhemska efterfrågan tyder på brister i planeringen av den ekonomiska politiken som inger oro. Den avgörande invändningen är emellertid att såväl momshöjningen som den i början av april företagna devalveringen hade varit onödiga, om regeringen i höstas valt den inriktning av den ekonomiska politiken som den socialdemokratiska oppositionen förordade. Utskottet måste således avvisa den föreslagna momshöjningen av det skälet att den är resultatet av en felaktig politik, som genomdrivits trots de varningar och de alternativa förslag som framförts från oppositionens sida.

I det läge vari regeringens ansvarslösa politik försatt landet, kvarstår emellertid behovet av en åtstramning av finanspolitiken. Det visar bl. a. inflationstrycket och den försämrade balansen gentemot utlandet. Men den föreslagna momshöjningen är i förhandenvarande läge klart olämplig som metod att förbättra den inre och yttre balansen. Den förvärrar en redan

FiU 1976/77:30

farligt inflationistisk situation som på någon sikt kan visa sig innebära risker för arbetslöshet.

Momshöjningen kan inte heller accepteras ur rättvisesynpunkt mot bakgrunden av de betydande lättnader för höginkomsttagare och företagare som riksdagsmajoriteten redan fattat beslut om. Den ekonomiska politiken kommer ånyo upp till debatt i samband med behandlingen av kompletteringspropositionen. Genom att bryta ut frågan om momshöjningen ur kompletteringspropositionen har regeringen gjort det omöjligt att sätta in detta förslag i det ekonomisk-politiska sammanhang, som beskrivs i kompletteringspropositionen. Man har även gjort det omöjligt att se momshöjningen i relation till den statsfinansiella utvecklingen och till långtidsbudgeten.

Enligt utskottets mening är det även anmärkningsvärt att regeringen lagt ett förslag om införande av en investeringsavgift på oprioriterat byggande utan att ha satt in detta förslag i den övergripande bild över den ekonomiska utvecklingen som kompletteringspropositionen ger.

Den förnyade granskning av regeringsförslaget om en momshöjning och en avgift på s. k. oprioriterat byggande som utskottet nu kunnat göra - mot bakgrund av bl. a. materialet i kompletteringspropositionen - har bekräftat utskottets tidigare redovisade uppfattning att dessa åtgärder i förhandenvarande läge är klart olämpliga som medel att förbättra den inre och yttre balansen.

Utskottet vill nu redovisa en bredare analys av den ekonomiska politikens utformning och de åtgärder som är nödvändiga.

Den internationella utvecklingen

Den internationella ekonomiska utvecklingen under hittills passerade delar av 1977 har i allt väsentligt anslutit sig till den bild som tecknades i den socialdemokratiska reservationen till finansutskottets betänkande 1976/77:10 med anledning av i propositionen 1976/77:100 framlagda finansplan och budgetförslag. I jämförelse med bedömningarna i regeringens finansplan och i utskottsmajoritetens yttrande var reservationen något mera optimistisk om styrkan i den internationella konjunkturuppgången. Man kan nu konstatera att regeringen i sin reviderade finansplan ändrat sin inställning från i januari och nu närmast anslutit sig till den uppfattning som företräddes i reservationen.

Grunden för denna något mera optimistiska syn på den ekonomiska utvecklingen varatt det bedömdes som sannolikt att den ekonomiska politiken i en del av de tongivande länderna skulle läggas om i en mera expansiv riktning. Sedan januari har också sådana åtgärder vidtagits i främst Förenta Staterna, Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. En ökning av hela OECD-områdets tillväxt med inemot fem procent synes vara möjlig att uppnå för 1977. Världshandeln skulle också komma att öka i relativt snabb takt och med en profil som i stort sett överensstämmer med den som redovisades i reservationen i början på året nämligen med en acceleration under senare delen av 1977.

FiU 1976/77:30

90 Utvecklingen är dock relativt splittrad. Det framgår om man jämför utvecklingen av hela OECD-områdets förväntade BNP-ökning med den för Europa. Samtidigt som OECD-områdets totala ökning kan ligga uppemot 5 procent kommer ökningen i Europa att stanna på ungefär 3. Man kan fråga sig vad denna splittrade bild beror på. Den konjunkturutveckling som vi observerat under första hälften av sjuttiotalet har snarast pekat på en tilltagande parallellitet i utvecklingen. Såväl uppgången 1972-73 som den därefter följande kraftiga nedgången var i stort sett likartad i hela länderområdet. Den ökande internationella handeln och en alltmera långtgående, ekonomisk integration är nära till hands liggande förklaringar till denna ökade likhet i utvecklingen. Genom att kapacitetsutnyttjandet nu kommit ner på en mycket låg nivå har emellertid spridningseffekterna av en konjunkturuppgång inom OECD-området kommit att bli mindre. Den konjunkturuppgång som vi nu kan observera i Förenta Staterna och som sannolikt kommer att förstärkas under loppet av 1977 kommer därför förmodligen inte förrän relativt sent att få ett genomslag på utvecklingen i Västeuropa. Bredden och styrkan i den fortsatta uppgången tillsammans med de kvarvarande delarna av stimulansprogrammen talar emellertid klart för att den amerikanska utvecklingen kommer att utöva ett stimulerande inflytande på den ekonomiska aktiviteten inom OECD-området.

Detta kan få en välgörande effekt på den ekonomiska politiken i en rad länder i Västeuropa. Denna politik lades om i en markant restriktiv riktning under loppet av 1976. Motiven härför var olika i de olika länderna. I vissa länder hade betalningsbalansproblemen blivit så akuta att en restriktiv - i vissa fall t. o. m. arbetslöshetsskapande - politik hade blivit nödvändig.

I andra länder hade rädslan för en förnyad inflationsvåg motiverat omläggningen. Man kan inte utesluta att en betydande del av den uppbromsning i konjunkturuppgången som kunnat observeras under senare delen av 1976 sammanhänger med denna omläggning av den ekonomiska politiken. Gemensamt för länder både med och utan betalningsbalansproblem är att man vill låta den kommande uppgången bli ”exportledd”, dvs. de expansiva tendenserna bör komma utifrån och inte skapas genom en inhemsk, expansiv politik. Med hänsyn till den stategiska roll som USA har i det ekonomiska förloppet inom OECD-området finns det anledning att räkna med att den kraftiga och alltmera säkerställda uppgången i USA kommer att frigöra en del länder från de ekonomisk-politiska blockeringar som nu gör sig gällande. Det bör emellertid i detta sammanhang också framhållas att en del västeuropeiska länder mycket väl skulle kunna expandera sin inhemska efterfrågan även en utländsk stimulans förutan. Det finns länder med betydande överskott i sin utrikeshandel redan vid nu gällande internationella konjunkturläge. Om även dessa länder inväntar en exportledd expansion kan resultatet bli en växande ojämnhet i fördelningen av bytesbalanserna inom OECD-området.

Redan i utgångsläget är fördelningen av områdets samlade underskott

FiU 1976/77:30

anmärkningsvärt ojämn. Det samlade underskottet kan för 1977 beräknas uppgå till inemot 25 miljarder dollar. Av detta faller ca 30 procent på enbart de nordiska länderna vilka svarar för endast ca 4 procent av områdets totala bruttonationalprodukt. Även länder som Frankrike och Canada bären oproportionerligt stor andel av det beräknade bytesbalansunderskottet.

Detta är i betydande utsträckning en återspegling av att vissa länder har fört en mera expansiv, sysselsättningsskapande politik än andra. Trots de uppgångar som registrerats i produktion och BNP ligger fortfarande arbetslösheten på en oacceptabelt hög nivå och kommer sannolikt att göra detta under en betydande tid framöver. Vid ett möte inom OECD antogs förra året en gemensam tillväxtstrategi för den ekonomiska utvecklingen fram till 1980. Ett viktigt led i denna strategi var att åstadkomma en stabil och jämn utveckling utan att denna skapade en ny våg av prisstegringar. Det finns i och för sig anledning att understryka vikten i denna målsättning. Men innebörden i OECD-strategin var att man inte skulle tillåta en snabbare tillväxt under åren fram till 1980 än att arbetslösheten fortfarande i hela länderområdet skulle komma att uppgå till ca 4 procent. Den allra senaste tidens utveckling gör det till och med sannolikt att detta skulle vara en för låg siffra.

Man kan inte utesluta tolkningen att bakom OECD-strategin ligger en värdering av ekonomisk-politiska mål med innebörd att inflationsbekämpningen har satts före skapandet av full sysselsättning.

Dessa frågor var föremål för behandling vid en konferens i Oslo under april månad 1977 med deltagande från de socialdemokratiska partierna och fackföreningarna i Västeuropa. I denna konferens enades man om att den ekonomiska politiken under de kommande åren skulle inriktas på att på nytt skapa full sysselsättning. De viktigaste inslagen i en strategi för att uppnå detta var

- en politik för att stimulera privata och offentliga investeringar för att skapa full sysselsättning

- en mera välfärdsorienterad tillväxt

- en mera aktiv arbetsmarknadspolitik

- samarbete om fördelningen av betalningsöverskott och betalningsunderskott mellan länderna

- ett närmare samarbete mellan regeringarna om den ekonomiska politiken.

Konferensen föreslog också att OECD som ett alternativ till den tidigare nämnda strategin utarbetar en plan för full sysselsättning inom OECDom rådet 1980.

Med en sådan inriktning av politiken - där de selektiva och arbetsmarknadspolitiska åtgärderna spelar en central roll - bör det vara möjligt att förena de båda målsättningarna om en dämpning av inflationen och en eliminering av arbetslösheten. Det är socialdemokratins och fackföreningsrörelsens grundläggande uppfattning att dessa båda mål går att förena -

FiU 1976/77:30

de bör inte, som stundom kommer till uttryck i borgerliga regeringars uttalanden, spelas ut mot varandra. Man skapar då bara sociala spänningar och forsvårar möjligheterna att förverkliga en lugn och stabil samhällsutveckling.

Utvecklingen under 1976

Under en stor del av 1976 kom utvecklingen att följa de prognoser som presenterades i den reviderade finansplanen i slutet av vårriksdagen 1976. Både den privata och den offentliga konsumtionen stod för en betydande del av efterfrågetillskotten. Samtidigt började emellertid exporten att öka och investeringarna hölls uppe inom stora delar av ekonomin - undantaget var främst bostadsinvesteringarna där den nedåtgående utvecklingen fortsatte. Under de allra sista månaderna av året försämrades emellertid den ekonomiska utvecklingen snabbt. Konsumentpriserna steg då kraftigt och medförde att vår tidigare relativt gynnsamma prisutveckling försämrades. Även utrikeshandelsbalansen försvagades. Vi hade visserligen tidigare under året legat på ett visst underskott i vårt handelsutbyte med utlandet men under de två sista månaderna av året kunde man observera mycket drastiska underskott - ca 1 miljard per månad. Den successiva åtstramning av statsfinanserna som hade genomförts med början under första delen av 1976 svängde också hastigt om och upplåningsbehovet växte kraftigt under de sista månaderna.

Det var under den perioden som den borgerliga regeringen tappade greppet om den ekonomiska utvecklingen i Sverige. I stället för att snabbt ingripa mot den försämrade utrikeshandelsbalansen och mot den accelererande inflationen har man fört en ryckig och planlös ekonomisk politik.

På samma sätt som skedde i budgetpropositionen från januari månad i år försöker emellertid regeringen att i kompletteringspropositionen lägga skulden för det sedan regeringsskiftet allt sämre ekonomiska läget på alltför snabba löneökningar under senare år. Dessa har enligt den borgerliga regeringen lett till en kraftig försämring av vårt konkurrensläge på såväl exportmarknaderna som gentemot importen vilket i sin tur medfört en svag exportutveckling och en kraftigt växande import. I den reviderade nationalbudgeten redovisas mycket detaljerade beräkningar över utvecklingen av marknadsandelar, relativa priser och lönekostnader vilka anses styrka hypotesen att den svenska lönekostnadsutvecklingen skulle vara den viktigaste förklaringsfaktorn bakom den utveckling vi registrerat på utrikeshandelns område.

Beräkningstekniken och resultaten är i väsentliga delar likartade med vad som presenterats av Svenska arbetsgivareföreningen.

Såsom redan framhölls i den socialdemokratiska reservationen till finansutskottets betänkande om finansplanen från januari i år (FiU 1976/77:10) framstår emellertid denna analys i väsentliga delar som missledande och

FiU 1976/77:30

alltför ensidigt inriktad på lönekostnadernas roll. Den enligt utskottets mening väsentligaste förklaringen till den svenska industrins marknadsutveckling under senare år har i första hand varit konjunkturutvecklingen och inte lönekostnadernas utveckling. Såsom framgår av figur 1, vilken grundar sig på en utredning utförd inom exportrådet, finns det ett stabilt samband mellan den svenska industrins marknadsutveckling och industriproduktio: nens utveckling inom OECD-området. Vi har alltså regelmässigt med en viss tidsförskjutning förlorat marknadsandelar under perioder med en vi -

Lfl

** **

rsi

<N

< o

v UJ

co O Z5

uj *■

CO 2

<N

Källa: Svensk Export 2/77

Figur 1 Den svenska industrins marknadsandel inom OECD samt OECD:s industriproduktion 1968-1976.

FiU 1976/77:30

kande konjunkturutveckling - förluster som vi dock återtagit under konjunkturens uppgångsfas.

Bakom dett°. samband ligger förhållanden som t. ex. att investeringsvaruefterfrågan - där den svenska industrin har en relativt stark position - börjar accelerera först under ett sent stadium av konjunkturuppgången.

Denna mera långsiktiga analys pekar på att en av de viktigaste svagheterna i ekonomidepartementets och Svenska arbetsgivareföreningens analyser är att man i stort sett har begränsat dessa till en mycket speciell konjunktursituation. Ett flertal viktiga slutsatser baseras enbart på utvecklingen under de tre åren 1974, 1975 och 1976 - i vissa fall endast på två av dessa år. Utskottet upprepar därför sin kritik mot dessa beräkningar och vidhåller uppfattningen att dessa ensidiga analyser icke i sitt nuvarande skick kan läggas till grund för den ekonomiska politikens inriktning. Utskottet finner det anmärkningsvärt att trots att utskottet tidigare pekat på detta någon närmare analys inte utförts av förhållandet att de svenska företagen i sin prispolitik på de internationella marknaderna uppenbarligen höjt sina försäljningspriser snabbare än vad lönekostnadsutvecklingen skulle motivera. Utskottet finner det även anmärkningsvärt att man fortfarande ensidigt behandlar färdigvaruexporten till OECD-området - man berör exempelvis inte de framgångar den svenska industrin haft på t. ex. OPEC-marknaderna. Enligt utskottets mening borde ekonomidepartementet ha presenterat en fullständig bild av de olika ländernas marknadsandelsutveckling. Av denna framgår nämligen att det i huvudsak är Japan som har gjort de stora andelsvinsterna och att detta skett på praktiskt taget samtliga andra länders bekostnad.

Politik för en stark ekonomi

Den ekonomiska politikens grundläggande mål är att skapa arbete och trygghet åt alla. Utskottet vill bestämt avvisa tanken att man skulle använda en ökad arbetslöshet som ett medel i den ekonomiska politiken - detta oavsett det gäller att bekämpa inflationen eller åstadkomma balans i utrikeshandeln. Allas lika rätt till arbete och trygghet är grunden för ett rättvist och jämlikt samhälle.

Den socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik präglades av insikten att ett förverkligande av detta mål kräver en stark ekonomi. Det är endast i en stark ekonomi som man långsiktigt kan förverkliga en full sysselsättning. Det är endast i den starka ekonomin som man kan ge medborgarna den ekonomiska trygghet som alltid varit ett ledmotiv för den socialdemokratiska politiken. Det är endast i kraft av en stark ekonomi som ett land kan hävda sitt ekonomiska oberoende och självständigt förverkliga de egna ekonomisk-politiska målen.

I finansutskottets betänkande (FiU 1976/77:10) tog herr Feldt (s) m. fl. bestämt avstånd från den borgerliga regeringens politik som ofrånkomligen

FiU 1976/77:30

måste leda till en försvagning av den svenska ekonomin, en kraftig ökning av Sveriges internationella skuldsättning och en kraftigt ökad inflation. 1 den socialdemokratiska motionen 1976/77:1294 om den ekonomiska politiken hade framhållits att en bred majoritet inom riksdagen så sent som under våren 1976 anslöt sig till den socialdemokratiska regeringens förslag att den ekonomiska politiken under återstoden av 1970-talet borde inriktas på att uppnå balans i vårt lands utrikeshandel fram till 1980.

Den ekonomiska politiken borde därför under den kommande perioden kännetecknas av en i jämförelse med regeringsförslaget betydligt större restriktivitet. En åtstramning av finanspolitiken var nödvändig för att bytesbalansens underskott skulle kunna reduceras och styrkan i den svenska ekonomin bevaras. Det var endast därigenom som vi skulle kunna förverkliga målet arbete åt alla, värna den sociala tryggheten och på sikt ånyo återvinna balansen i vår utrikeshandel.

Såväl den allmänna inriktningen av politiken som alla de olika, enskilda förslagen har emellertid konsekvent avvisats av den borgerliga majoriteten i riksdagen. Så sent som den 9 mars i år försvarade man i riksdagen sin budget. Samtidigt framstod det som allt klarare att om man hade fullföljt den socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik och följt den inriktning av denna politik som vi förespråkat i oppositionsställning så skulle vårt lands ekonomiska läge ha varit klart bättre. Nu befinner vi oss i en situation där stora löntagargrupper enligt regeringens egen bedömning kommer att få vidkännas en sänkt standard samtidigt som vår utrikeshandel försvagas och priserna skjuter i höjden. En mer ansvarsfull politik skulle ha lett till en klart lägre prisstegring och därigenom även en bättre realinkomstutveckling för hushållen. Om det socialdemokratiska skatteförslaget hade genomförts kan man räkna med att väsentligt bättre förutsättningar funnits för en avtalsuppgörelse, som tillgodosett både löntagarnas intressen och samhällsekonomiska krav på stabilitet. Den osäkerhet som nu skapats har fått konsekvenser för både vår utrikeshandel och för investeringsverksamheten. Den borgerliga regeringen bär ett betydande ansvar för detta genom att man rev upp den skatteöverenskommelse som den tidigare socialdemokratiska regeringen hade träffat med de stora löntagarorganisationerna. Den borgerliga regeringens passiva accepterande av den kraftigt ökade prisstegringen är även en faktor som haft negativa effekter på avtalsrörelsens utveckling. Den borgerliga regeringens politik har alltså på väsentliga punkter lett till en försvagning av vårt lands ekonomi.

Den borgerliga regeringens reviderade budgetförslag - inflation och risk för arbetslöshet

1 början av april månad i år hade situationen blivit så tillspetsad att den borgerliga regeringen då fann sig föranlåten att framlägga ett så kallat åtstramningspaket. Detta bestod av tre delar, dels en 6-procentig nedskrivning

FiU 1976/77:30

av den svenska kronans värde i förhållande till D-marken, dels en höjning av mervärdeskatten med ca 3 procentenheter från och med den 1 juni 1977, dels införande av en 15-procentig avgift på allt oprioriterat byggande fr. o. m. den 15 maj 1977. Historiskt sett representerar denna åtgärd en nästan unik brist på konsekvens i det politiska handlandet. Mindre än en månad efter det att man i riksdagen drivit igenom ett ekonomiskt-politiskt ställningstagande som innebar en kraftig expansionistisk ekonomisk politik lägger man fram förslag om åtgärder som framstår som en fullständig motsats till det tidigare beslutet. I och för sig skulle detta kunna vara motiverat om en mycket dramatisk förändring ägt rum i de ekonomiska bedömningarna. Men detta är ingalunda fallet. Visserligen har regeringen något justerat upp sin bedömning av den internationella konjunkturen. Men detta innebär att man i stort sett accepterat den konjunkturbedömning som redovisades i den socialdemokratiska partimotionen om den ekonomiska politiken redan i januari månad 1977 och som man vid finansdebatten den 9 mars reste betydande invändningar emot. Man kan med andra ord inte peka på att någon ny omständighet tillkommit - annat än att man nu redovisar en mindre uppjustering av sin konjunkturbedömning.

Det är två egenskaper som först och främst utmärker regeringens nya inriktning av den ekonomiska politiken, nämligen för det första att man arbetar med en accelererad inflation som ett viktigt ekonomiskt-politiskt medel, för det andra att man vid utformningen av sin restriktiva ekonomiska politik bortser från de fördelningspolitiska konsekvenserna. Redan innan regeringen framlade sitt åtstramningspaket hade prisutsikterna för 1977 starkt försämrats. Prisstegringen under det första kvartalet låg klart över den bedömning som redovisats i regeringens finansplan från januari månad - trots att något nytt avtal ännu inte träffats för arbetsmarknaden och några lönekostnadsökningar ännu inte behövt inkalkyleras i varornas priser. Särskilt oroväckande var den starka prisstegringen på dagligvaror vilka erfarenhetsmässigt sett slår kraftigare på låginkomsttagarnas konsumtion. Såsom redan tidigare framhållits är det i första hand regeringens allmänt inflationistiska politik med stora budgetunderskott och en stark likviditetsuppladdning som gett upphov till denna ökande inflation. Men regeringens slapphet i fråga om den allmänna prisövervakningen har även bidragit till den uppkomna situationen. Det framstår nu som klart att företagen har ökat sina marginaler och gjort detta innan några nya avtal slutits om lönerna för 1977 och utan att några väsentligare ändringar inträffat på det internationella prisområdet. Den ofrånkomliga konsekvensen blir därför att denna accelererade inflation resulterar i en inkomstöverföring från löntagarna och hushållen till företagen. Den leder också i nuvarande läge till en kraftigt kontraktiv effekt på samhällsekonomin - löntagarnas och hushållens köpkraft urholkas i en utsträckning som måste påverka bedömningen av sysselsättningsutvecklingen.

Regeringens nya ekonomisk-politiska åtgärder kommer att leda till en

FiU 1976/77:30

ytterligare acceleration av inflationen. Helårseffekten på konsumentprisindex av mervärdeskattehöjningen kan uppskattas till inemot 2 %. Det är svårare att uppskatta effekten av nedskrivningen av den svenska kronans kurs men helårseffekten på konsumentprisindex bör vara av samma storleksordning som den som mervärdeskatten ger upphov till. Till följd av att åtgärderna inte hinner få fullt genomslag under kalenderåret 1977 blir effekterna på konsumentprisindex för detta år lägre. Den sammanlagda effekten av devalveringen och mervärdeskattehöjningen kan beräknas höja konsumentprisnivån med mellan 2 och 3 % mellan helårsgenomsnitten för 1976 och 1977. Detta leder i sin tur till att man nu har anledning att räkna med att prisnivån kommer att stiga med ca 12 % mellan 1976 och 1977, dvs. nära nog dubbelt så snabbt som regeringen angav i sin finansplan från januari i år.

Denna väsentligen snabbare prisstegring kommer att få en betydande kontrakts effekt på hushållens köpkraft. Genom skatteomläggningen kommer visserligen hushållen att få en köpkraftsförstärkning under första delen av 1977. De försämrade prisutsikterna medför emellertid en klar risk för en kraftig nedgång av den privata konsumtionen under senare delen av detta år. Detta skulle i så fall inträffa innan man ännu hunnit få några mera påtagliga ökningar av arbetskraftsefterfrågan från exportindustrierna. Innebörden av regeringens nya ekonomiska politik är därför att den med stor sannolikhet kommer att leda till en ökad arbetslöshet under senare delen av 1977. Till samma slutsats har även en rad andra ekonomiska bedömare kommit.

Samtidigt har devalveringen enligt regeringens bedömning bidragit till en ytterligare försämring av den svenska utrikeshandelsbalansen, vilket i sin tur kommer att leda till ett ytterligare ökat upplåningsbehov. Detta sammanhänger med att kostnaderna för importen - räknat i svenska kronor - beräknats stiga med den effektiva devalveringens belopp samtidigt som intäkterna från exporten enligt regeringens bedömning försvagas. Men en förutsättning för att denna effekt skall komma till stånd är att exportföretagen verkligen utnyttjar de möjligheter som devalveringen ger dem att sänka priserna. Enligt en inom statens pris- och kartellnämnd utförd undersökning har emellertid de svenska exportföretagen på något undantag när valt att ligga kvar med sina tidigare priser. Detta innebär att devalveringen inte kommer att förstärka de svenska exportnäringarnas konkurrenskraft utan får som enda effekt att vinsterna ökar inom dessa näringar. Devalveringen får då i första hand en inkomstomfördelande effekt. De ökade importpriserna får bäras av hushållen och leder till en relativt sett minskad levnadsstandard samtidigt som exportföretagen kan ta hem ökade vinster från sin försäljning. Utskottet avvisar en sådan inriktning av den ekonomiska politiken. Den försämrar vår utrikeshandelsbalans och den leder till en inkomstomfördelning från löntagare och hushåll till företagen.

Genom ryckigheten och planlösheten i regeringens ekonomiska politik

7 Riksdagen 1976/77. 5 sami Nr 30

FiU 1976/77:30

har man på kort tid lyckats skapa en situation som innebär en kraftigt accelererad inflation, en starkt försämrad utrikeshandelsbalans samt påtagliga risker för arbetslöshet. Den svenska ekonomin är visserligen i grunden stark. En internationell konjunkturuppgång kommer att lösa en del av dagens problem. Men genom regeringens misstag i den ekonomiska politiken kommer såväl hushåll som företag att utsättas för onödiga påfrestningar under de kommande åren.

En alternativ inriktning av den ekonomiska politiken

I den socialdemokratiska reservationen till finansutskottets betänkande (FiU 1976/77:10) med anledning av finansplanen framlades förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken som innebar en i jämförelse med det dåvarande regeringsförslaget betydligt större restriktivitet. Åtstramningen, som innebar ett ca 5 miljarder kronor lägre budgetunderskott, åstadkoms genom både inkomstförstärkningar och besparingar. En väsentlig del av inkomstförstärkningen åstadkoms genom förslag om att arbetsgivaravgiften skulle höjas i en utsträckning som svarade mot 1,5 % på lönesumman för

1977. Utskottet kunde därvid åberopa den tidigare överenskommelse som den socialdemokratiska regeringen hade träffat med de stora löntagarorganisationerna med innebörd att dessa skulle beakta denna höjning av arbetsgivaravgiften under avtalsarbetet 1977.

I bilaga 2 till regeringens kompletteringsproposition förs ett resonemang om effekterna av en höjning av arbetsgivaravgifterna i jämförelse med en höjning av exempelvis mervärdeskatten. Det resonemanget leder fram till en slutsats att de fördelningspolitiska effekterna vid en höjning av mervärdeskatten skulle vara gynnsammare än en motsvararande höjning av arbetsgivaravgifterna. Utskottet kommer senare i detta betänkande att närmare analysera och redovisa sin uppfattning i denna fråga. Men redan här bör framhållas att arbetsgivaravgifterna i dagens läge framstår som ett bättre medel att förstärka finanspolitiken än mervärdeskatten. Eftersom dessa avgifter kan beaktas i avtalsrörelsen, kan de ge resultat som ur fördelningssynpunkt är klart bättre än de som uppstår på grund av höjd mervärdeskatt. Av ännu större vikt är att arbetsgivaravgiften under samma förutsättning utgör ett verksamt medel vid stabiliseringen av pris- och kostnadsläget, medan momsen däremot ökar prisstegringstakten och därigenom indirekt försvagar vår internationella konkurrenskraft.

När förslagen om den ekonomiska politikens inriktning framlades i januari fanns det fortfarande möjligheter att väga in en höjning av arbetsgivaravgiften i avtalsarbetet för 1977. Förhandlingarna har emellertid nu hunnit föras så långt att denna möjlighet inte längre föreligger. Utskottet föreslår därför att arbetsgivaravgiftshöjningen skall träda i kraft först fr. o. m. den 1 januari 1978. Detta är visserligen ett år för vilket redan nu en del inteckningar gjorts i löneökningsutrymmet förbi. a. den femte semesterveckan och en ökning av sjukförsäkringsavgifterna. Å andra sidan bör detta likväl

FiU 1976/77:30

vara att föredra framför en mervärdeskattehöjning insatt under juni månad

1977. Denna kommer sannolikt att leda till realinkomstminskningar under andra halvåret 1977 förstora grupper av löntagare. Även konjunkturpolitiskt sett är det mycket som talar för att mervärdeskattehöjningen kommer olyckligt. Den accelererade inflationen i kombination med effekten av devalveringen och mervärdeskattehöjningen leder till en så kraftig dämpning av den samlade efterfrågan att en ökad arbetslöshet inte kan undgås under senare delen av detta år. Om man avstår från mervärdeskattehöjningen och i stället höjer arbetsgivaravgifterna per den 1 januari 1978, blir finanspolitiken bättre anpassad till den konjunkturutveckling som nu kan förutses.

Förslaget innebär en fullföljd av de riktlinjer för den ekonomiska politiken som socialdemokraterna föreslog i början av 1977. Den okontrollerade prisstegringen under första delen av detta år har emellertid medfört en så kraftig reduktion av löntagarnas och hushållens köpkraft att den nu hotar sysselsättningen. Detta förhållande jämte det faktum att avtalsrörelsen kommit in i ett avgörande skede har motiverat utformningen av det nu framlagda förslaget. I motsats till regeringens ekonomiska politik ligger den socialdemokratiska politikens inriktning fast. Den representerar en fasthet och kontinuitet i uppläggningen som är en viktig förutsättning för att man skall kunna lösa de problem som vi står inför i den ekonomiska politiken.

Till de åtgärder som omedelbart borde vidtas hör en reaktivering av samhället. s prispolitik. Den återhållande effekten på inflationen av prisövervakning i kombination med punktvisa direkta ingripanden bör på nytt ges en reell chans att fungera. Utskottet har tidigare visat hur regeringen, trots upprepade uttalanden om s. k. intensifierad prisövervakning, i verkligheten försvagat denna verksamhet genom sin totala passivitet även i fall där ingripanden varit uppenbart befogade och genom ett ständigt försvar för företagens prishöjningar.

Vi befinner oss nu i ett läge då de centrala löneavtalen för den privata arbetsmarknaden är klara. Samtidigt är det väl dokumenterat, att under vintern och våren ett stort antal företag redan genomfört betydande prishöjningar som motiverats av förväntade men ännu icke inträffade lönekostnadsökningar. 1 detta läge borde det vara en viktig uppgift för regeringen att förhindra att en ny våg av prisstegringar uppstår, nu motiverade med faktiska lönehöjningar. Allmänt sett borde prisstegringar till följd av icke avtalsenliga lönehöjningar ej tillåtas.

1 det centrala avtal som nu träffats har löntagarna fått inskrivet en indexklausul av innebörd att om konsumentprisindex under augusti 1977 skulle uppnå eller överstiga 9 96 i förhållande till ett år tidigare så utlöses ett generellt tillägg till den överenskomna löneökningen. Löntagarna avstod från en del av den erbjudna, omedelbara löneökningen mot att i stället få denna indexklausul. Detta innebär att organisationerna satte prisstabiliseringen framför kortsiktiga löneökningar. Härigenom har organisationerna i handling givit prov på ett betydande ansvar för prisstabiliseringen i vårt

FiU 1976/77:30

land. Det ankommer nu på regeringen att visa samma ansvar och föra en politik som effektivt nedbringar takten i prisstegringarna.

Om tilltron till samhällets vilja och förmåga att bekämpa inflationen skall återvända, måste den borgerliga regeringens taktik upphöra att lova kamp mot inflation via intensifierad prisövervakning men i realiteten ta inflationen i sin tjänst för att pressa ner efterfrågan. Ord och handling måste förenas. Det kan bara ske genom att regeringen tar sitt ansvar för att utnyttja de inflationsbekämpande medel som står till samhällets förfogande.

Enligt utskottets mening bör förslaget om en indexreglering av skatteskalorna icke genomföras. En rad olika skäl talar mot detta system. Ett genomförande av en indexreglering innebär att de fördelningspolitiska orättvisorna förstärks, att våra möjligheter att föra en effektiv stabiliseringspolitik försvåras, att inflationen påskyndas samt - inte minst viktigt - att statsfinanserna försvagas i en utsträckning som i dagens läge icke kan accepteras.

Utskottet anser att effekterna av inflationen på skatteskalorna i stället bör beaktas genom återkommande skatteomläggningar. Därvid bör hänsyn inte endast tas till prisstegringstaklen för en passerad period utan alla de omständigheter som föreligger i det då rådande läget bör vägas in.

De fördelningspolitiska effekterna av en indexreglering blir särskilt utmanande om den finansieras genom höjningen av mervärdeskatten. Sett över en längre period framstår den av regeringen föreslagna mervärdeskattehöjningen som ett sätt att tillföra statskassan de medel som ofrånkomligen krävs för att genomföra indexregleringen. De statsfinansiella perspektiv som redovisas i den långtidsbudget som fogats som en bilaga till det reviderade budgetförslaget ger klart vid handen att nya inkomstförstärkningar måste vidtas om statens intäktsbortfall på grund av indexregleringen skall kompenseras. Regeringen har uppenbarligen valt taktiken att inte presentera kostnaderna för indexregleringen i dess rätta sammanhang, nämligen när beslut om denna reglering tas. I stället avserman att täcka en del av kostnaden genom den mervärdeskattehöjning som föreslagits i propositionen 1976/77:144 -en annan del av finansieringen kommer med stor sannolikhet att tas ut under 1978 och då också i form av en höjning av de indirekta skatterna. Men det samlade resultatet av dessa olika omläggningar kan ändå inte döljas: det blir en kraftig och snabb överflyttning av skattebördan från höginkomsttagare till låg- och medelinkomsttagare. Därför har socialdemokraterna sagt nej till såväl mervärdeskattehöjningen som den indexreglering av skatteskalorna som mervärdeskattehöjningen avses finansiera.

Övriga delar av budgetförslaget redovisas i ett följande avsnitt. Sammantaget leder de olika förslagen till ett budgetunderskott för 1977/78 som är inemot 2 miljarder lägre än det som den borgerliga regeringen föreslagit. Detta innebär att utskottet förordar en längre gående åtstramning av den inhemska efterfrågan än vad regeringen föreslagit. I ett väsentligt avseende skiljer den sig emellertid från regeringens förslag. Huvuddelen av den av utskottet förordade åtstramningen sätts in först under första delen av år

Fil) 1976/77:30

1978. Då har man all anledning att räkna med att den internationella högkonjunkturen har börjat få ett genomslag på den svenska exportindustrins arbetskraftsefterfrågan. Då bör arbetsmarknaden tåla att vår inhemska efterfrågan utvecklar sig i en långsammare takt. Då kan man även räkna med att den totala produktionen ökar snabbare än vad som nu framstår som sannolikt för 1977. Med det här förordade budgetalternativet bör man kunna åstadkomma en väsentligen bättre balanserad utvecklingsbild än vad som följer av regeringens förslag. Det av utskottet förordade alternativet leder till en klart lägre prisstegring och en fortsatt väl hävdad sysselsättning. Detta alternativ ger även samhället de resurser som behövs för att med kraft kunna möta problemen på arbetsmarknaden - såväl de strukturproblem som vi har anledning räkna med för relativt lång tid framöver som de mera allmänna problem som skulle följa om den internationella konjunkturutvecklingen mot förmodan skulle bli svag.

Regeringens förslag till ekonomisk politik kommer däremot att driva på inflationen, försämra vår utrikeshandelsbalans och leda till klara risker för en ökad arbetslöshet under senare delen av 1977. De i propositionen förordade riktlinjerna för den ekonomiska politiken avstyrks därför av utskottet.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Utskottet vill” och på s. 34 slutar med ”hög beredskap” bort ha följande lydelse:

Den ekonomiska utvecklingen under 1977

Den bild över den ekonomiska utvecklingen under 1977 som regeringen presenterar i sin kompletteringsproposition är i väsentliga delar sämre än den som redovisades i budgetpropositionen från i januari. Produktionsökningen blir lägre, investeringstakten inom industrin är drastiskt vikande, hushållens inkomstutveckling sämre och därmed också takten i den privata konsumtionens ökning lägre, prisstegringen markant högre samt underskottet i bytesbalansen större. En väsentlig del av förklaringen till denna sämre utvecklingsbild för 1977 finns att söka i den accelererade inflationen. Den drar ner hushållens disponibla inkomster i en utsträckning som gjort det nödvändigt för regeringen att förutsätta en minskning av sparkvoten för att den redovisade ökningen på 1,7 % i privat konsumtion skulle komma till stånd. Men denna minskning av sparbenägenheten, som utgör en strategisk förutsättning för regeringens konsumtionsprognos, förefaller att vara byggd på mycket lös grund. Man har snarare anledning att mot bakgrunden av det ekonomiska läget förvänta sig ett motsatt beteende från hushållssektorns sida. Det finns anledning att erinra om att hushållen under 1971, då avtalssituationen i vissa avseenden påminner om den vi f. n. upplever, ökade sin sparkvot mycket kraftigt - så kraftigt att den privata konsumtionen i fasta priser minskade i förhållande till 1970. Tar man dessutom också hänsyn till att regeringens prisprognos sannolikt är tilltagen i underkant så framstår den privata konsumtionsprognosen som ännu mera osäker. Det

FilJ 1976/77:30

behövs endast att konsumentpriserna ökar med ett par procent mera än vad regeringen förutsatt för att uppgången i privat konsumtion skall förbytas i en nedgång.

Det är mot denna bakgrund som utskottet anser att höjningen av mervärdeskatten fr. o. m. juni månad 1977 är stabiliseringspolitiskt sett klart olämplig. Den kommer att få negativa effekter på sysselsättningen inom såväl varudistribution som tillverkningsindustri. Detta kommer sannolikt att inträffa innan den förutsedda ökningen av exporten hunnit få några effekter på arbetskraftsefterfrågan. I det av utskottet förordade alternativet till inriktning av den ekonomiska politiken läggs i stället huvuddelen av den åtstramande effekten på första halvåret 1978. Detta alternativ kommer alltså att leda till en lägre konsumentprisstegring och en högre real disponibel inkomst än den som regeringen har förutsatt. Genom en sådan politik behöver man inte löpa risken att få så kraftiga kastningar i den inhemska efterfrågan som ett förverkligande av regeringens ryckiga politik skulle leda till. Samtidigt tryggar man en klart bättre sysselsättningsutveckling.

Den offentliga konsumtionen beräknas fortfarande utgöra ett expansivt element i efterfrågebilden. Regeringen har emellertid på en väsentlig punkt reviderat sin bedömning från i januari och det gäller uppfattningen om kommunernas ekonomi. I januari förutsatte man att en mycket kraftig förbättring skulle äga rum i kommunernas finansiella sparande mellan 1976 och 1977. Det har redan tidigare påpekats att regeringen gjort sig skyldig till en allvarlig felbedömning och omfattande felräkningar vid sin analys i budgetpropositionen av kommunernas ekonomi. Den bild man presenterade var alldeles för ljus - i realiteten kommer ett stort antal kommuner att brottas med betydande problem inte bara under 1977 utan även under

1978.

I viss utsträckning har alltså regeringen tagit lärdom av kritiken på denna punkt. Men troligen presenterar man fortfarande en alltför optimistisk bild av den kommunala verksamhetens utveckling under det innevarande året. Man synes genomgående ha räknat med låga tal för kostnads- och löneökningarna. Utgifterna blir därför sannolikt större till följd av i första hand en högre pris- och kostnadsstegring. På investeringssidan har man sannolikt anledning att räkna med att den ökade inflationen får som effekt både en ökad kostnad och en något lägre volym. Sammantaget synes regeringen ha överskattat kommunernas finansiella sparande med i varje fall 1 miljard kronor.

I detta sammanhang vill utskottet även rikta uppmärksamheten på det förhållandet att regeringen uppenbarligen inte i sitt budgetförslag inräknat några särskilda medel för en förstärkning av den kommunala sektorns ekonomi - trots att man vid de nu pågående förhandlingarna med representanter för de båda kommunförbunden gjort åtaganden som med hänsyn till att medel icke räknats för detta ändamål uppgår till betydande belopp.

Det finns också anledning att peka på det utsatta läge som vissa kommuner

FiU 1976/77:30

befinner sig i. Vi har under senare år fått en alltmera segregerad bostadsbebyggelse som lett till att klyftorna mellan kommunerna i fråga om inkomstunderlag vuxit kraftigt. Samtidigt är emellertid behoven av kommunal service minst lika uttalade om inte större i kommuner med låg skattekraft som för att tillgodose dessa behov tvingats höja sin kommunalskatt kraftigt. Utskottet anser det viktigt att dessa kommuner ges förbättrade möjligheter att möta de stora problem som de nu står inför.

Utvecklingen på investeringsområdet anser utskottet oroande. Det är genom investeringar som många av framtidens problem skall lösas. Det är genom en utbyggd industrikapacitet som vi skall kunna lösa våra problem på utrikeshandelsbalansens område. Det är genom ett ökat bostadsbyggande som vi skall kunna undvika att i framtiden hamna i en situation med bostadsbrist. På båda dessa områden redovisar emellertid regeringen en negativ bild utan att föreslå åtgärder för dess avhjälpande.

Utskottet vill inte utesluta att regeringen genom sitt eget agerande bidragit till denna negativa utveckling. Genom att frammana bilden av en ekonomi i kris, genom att ständigt upprepa att vår ekonomi förlorat i konkurrenskraft, har den borgerliga regeringen skapat pessimistiska stämningar inom näringslivet som bl. a. kommit till uttryck i en försvagad investeringsvilja. Samma effekt får självfallet också den allt större oklarhet som regeringen skapat i frågan om det svenska näringslivets framtida energiförsörjning.

Redan i januari föreslog socialdemokraterna att en strukturfond skulle inrättas och att investeringsbanken skulle ges en förstärkning av sitt aktiekapital. Härigenom skulle man kunna ge kapitalbildningen ett värdefullt stöd och lägga grunden för fortsatt ökande industriinvesteringar. Nu redovisar regeringen en radikalt försämrad bild på industriinvesteringarnas område utan att vidtaga några åtgärder för att möta detta. Den alternativa inriktning av den ekonomiska politiken som utskottet förordar bör därför innehålla en särskild strukturfond och förbättrade möjligheter för investeringsbanken att kunna bistå industrin i lösningen av deras finansieringsproblem. Ett genomförande av dessa förslag bör verksamt kunna motverka den försvagning av investeringsefterfrågan som eljest hotar.

Enligt utskottets mening föreligger även behov av särskilda åtgärder på bostadsbyggandets område. Igångsättningen är f. n. drygt 50 000 bostadslägenheter per år medan samtidigt behoven på sikt kan beräknas uppgå till 70 000 lägenheter per år.

Förklaringarna till det svaga bostadsbyggandet är flera. Den nuvarande snabba byggnadskostnadsstegringen liksom hyreshöjningarna har stor betydelse. Får denna utveckling fortgå utan att kraftfulla åtgärder omedelbart vidtas kommer läget på den svenska bostadsmarknaden snabbt att försämras. Problem kommer att skapas som det tar år att lösa. Till detta kommer att den nuvarande goda sysselsättningen på byggarbetsmarknaden hotas. Oron för en sådan utveckling förstärks genom de effekter som är att vänta till följd av en höjd mervärdeskatt och den särskilda avgiften på 15 % för s. k. oprioriterat byggande. Bilden förmörkas ytterligare av det hot om ar -

FiU 1976/77:30

betslöshet som vilar över byggnadsarbetare sysselsatta vid kärnkrafts- och vattenkraftsbyggen. Läggs till detta dessutom att den borgerliga regeringen nu drar ned även byggnadsinvesteringar inom den offentliga sektorn förstärks farhågorna om försämrad sysselsättning och ökad arbetslöshet i byggsektorn under den kommande vintern.

Det är med dessa utvecklingstendenser för ögonen som införandet av en 15-procentig investeringsavgift på det s. k. oprioriterade byggandet framstår som olyckligt. Regeringen har angivit att införandet av den särskilda investeringsavgiften är ett försök att bereda utrymme för mera angelägna byggnadsinvesteringar. Utskottet har därför med förvåning noterat hur regeringen efter det att man föreslagit införande av den särskilda avgiften genom regeringsbeslut släppt fram oprioriterat byggande av bl. a. motorhotell och kontor till en kostnad av 130 milj. kr. i bl. a. Stockholm och Göteborg. Detta har skett samtidigt som regeringen föreslagit nedskärningar av skoloch sjukhusbyggen.

Genomförandet av de olika åtgärder som utskottet förordat bör leda till att utvecklingen på investeringsområdet blir bättre än vad som förutses

1 kompletteringspropositionen. Utskottet beräknar att de samlade bruttoinvesteringarna vid ett genomförande av utskottets förslag kan öka med

2 å 3 % mellan 1976 och 1977.

Den av regeringen redovisade prognosen för exporten ligger enligt utskottets mening för lågt i förhållande till den förutsättning man gjort om den internationella konjunkturens uppgång. Anledningen till regeringens val av prognosalternativ finns att söka i den förutsättning man gjort om fortsatta kraftiga förluster av marknadsandelar under 1977. Enligt utskottets uppfattning är marknadsandelsutvecklingen under de senaste åren i stor utsträckning ett resultat av konjunkturutvecklingen och av den sammansättning som konjunkturuppgången hittills haft. Med en riktigare uppläggning av politiken som siktar till att kraftfullare ingripa mot prisstegringarna finns utrymme för en mera positiv utveckling på exportområdet än vad regeringen förutsatt. Samtidigt bör i fråga om importen noteras att regeringen nu denna gång närmat sig den uppfattning som redovisades i motionen om den ekonomiska politiken från i januari i år. Neddragningen av importprognosen är emellertid i hög grad beroende på den förutsättning om en kraftigare omsvängning i lagerinvesteringarna än den som redovisats i den reviderade finansplanen. Enligt utskottets mening skulle dock den förutsättning som gjorts om lagerinvesteringarna motivera en ännu lägre importprognos än den som regeringen redovisat. Det här gjorda antagandet om en högre privat konsumtion och en större investeringsökning har därför inte medfört någon justering av den importökning som angivits i den reviderade finansplanen.

Ett förverkligande av det av utskottet förordade alternativet för den ekonomiska politiken kommer att leda till en bättre produktionsutveckling, en fortsatt väl hävdad sysselsättning, en lägre prisökningstakt och en bättre bytesbalans än vad som följer av regeringens politik. Utskottet beräknar

FiU 1976/77:30

att BNP i så fall kan öka med inemot 2 % och prisstegringen begränsas till under 10 % att jämföra med de ca 12 % som blir en konsekvens av regeringens politik.

Sysselsättningsutvecklingen

I regeringens reviderade finansplan framhålls att det åtstramningspaket som framlades i början av april inte väntas få några mera betydande effekter på sysselsättningsläget på totalnivå. Man stöder detta uttalande på olika beräkningar som redovisats i den reviderade nationalbudgeten och som leder till slutsatsen att vi kommer att få ett på totalnivå fortsatt väl hävdat sysselsättningsläge även under 1977.

Enligt utskottets mening har regeringen här presenterat riksdagen en missledande och delvis felaktig bild av det kommande sysselsättningsläget. Av den reviderade nationalbudgeten framgår indirekt att arbetskraftsefterfrågan kommer att försvagas under 1977 till följd av främst den kombinerade effekten av en allt snabbare prisstegring och regeringens eget åtstramningspaket. Såsom redan tidigare framhållits hyser utskottet en stark oro för att ett fullföljande av regeringens nuvarande politik kommer att leda till en försvagning av arbetskraftsefterfrågan och en ökning av arbetslösheten.

Samtidigt förklarar regeringen i finansplanen att om det visar sig nödvändigt så kommer man att vidtaga ytterligare åtgärder för att hävda sysselsättningen. Uttalandet innebär att den ekonomiska politiken sannolikt står inför en ny omläggning när arbetslösheten under hösten börjar stiga. Vi skulle alltså få ytterligare exempel på den ryckighet och planlöshet som alltsedan regeringstillträdet har kännetecknat den borgerliga regeringens ekonomiska politik.

Skall vi kunna lösa sysselsättningsproblemen och bevara den fulla sysselsättningen kan man inte med några få månaders mellanrum och under i stort sett samma konjunktursituation ömsom expandera efterfrågan och ömsom dra ner denna. Man rycker då sönder företagens planering och försvårar arbetsmarknadsmyndigheternas arbete. Utskottet vill mot denna bakgrund med beklagande konstatera att de socialdemokratiska förslagen som framlagts med syfte att långsiktigt stabilisera vår fulla sysselsättning inte vunnit något gehör hos den borgerliga regeringen.

Sammanfattningsvis vill utskottet därför anföra följande:

Grunden för en framgångsrik sysselsättningspolitik är en stark ekonomi. Genom den borgerliga regeringens svaga finanspolitik har vårt land emellertid fått allt sämre möjligheter att driva en effektiv sysselsättningspolitik och skapa arbete åt alla. Såsom utskottet tidigare framhållit måste samhället ges de resurser som behövs för att med kraft kunna möta problemen på arbetsmarknaden. Därför krävs långsiktigt starka statsfinanser och en beredvillighet att föra en politik som stärker vårt lands ekonomi.

FiU 1976/77:30

dets den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med rubriken "Utblick mot 1978 och 1979" och på s. 38 slutar med ”motionären föreslår” bort ha följande lydelse:

De under förevarande avsnitt aktualiserade yrkandena i motionerna 1652 (momenten 8 och 11) samt 1662 avstyrks av utskottet.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken att riksdagen

a. avslår motionen 1976/77:1652 momenten 1 och 15,

b. avslår motionen 1976/77:1668,

c. med avslag på vad som förordats i propositionen 1976/77:150 bilaga 1 och med godkännande av vad som förordats i motionen 1976/77:1665 moment 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

vid avsnitt B BUDGETDEPARTEMENTET reviderat budgetförslag 1977/78

2. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen där reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med rubriken ”Budgetens samhällsekonomiska bakgrund” och på s. 56 slutar med "besparingsmöjligheter påvisas” bort ha följande lydelse:

Budgetens samhällsekonomiska bakgrund

I det alternativ till den borgerliga regeringens budgetförslag som socialdemokraterna presenterade i januari framlades olika förslag som innebar att underskottet i regeringens budgetförslag kunde reduceras med i runt tal 5 miljarder kr. Detta uppnåddes genom besparingar på drygt 1,1 miljarder samtidigt som förslag om ökade utgifter på statsbudgeten om ca 470 miljarder lades fram. Därutöver föreslogs en rad inkomstförstärkningar på sammanlagt 4,3 miljarder kr.

Detta väsentligt mer restriktiva alternativ utformades med utgångspunkt från behovet av en mer ansvarsfull ekonomisk politik. En sådan inriktning av politiken var enligt socialdemokratins uppfattning nödvändig för att begränsa prisstegringarna och underskottet i bytesbalansen. Denna politik rönte emellertid inte någon som helst förståelse ifrån den borgerliga riksdagsmajoritetens sida. Behovet av en åtstramning förnekades konsekvent. Detta var särskilt allvarligt med hänsyn till att möjligheterna att skapa samförstånd kring en ansvarsfull politik härigenom kom att helt elimineras.

Riktigheten i de principer som präglat socialdemokratins alternativ från i januari erkändes helt överraskande i april då regeringen framlade ett åtstramningspaket. Regeringens program hade emellertid fått en sådan ut -

FiU 1976/77:30

formning att åtstramningen i första hand kom att drabba människor med låga och medelstora inkomster och i synnerhet barnfamiljer. Detta uppnåddes genom att huvudpunkterna i åtstramningspaketet utgjordes av en nedskrivning av kronans värde och en höjning av momsen. Dessa åtgärder har medverkat till att regeringen nu fått i det närmaste fördubbla sin prognos för prisutvecklingen under 1977.

De sammanlagda effekterna av kronans nedskrivning, momshöjningen, en kommande indexreglering av skatteskalorna samt de särskilda lättnader som beviljats egenföretagare är ökade ekonomiska klyftor i vårt samhälle. Det är utifrån socialdemokratins utgångspunkter omöjligt att acceptera en sådan politik. Det är mot denna bakgrund som socialdemokraterna i partimotionen 1665 redovisar en alternativ uppläggning av budgeten.

1 motionen erinras om att socialdemokraterna i sin motion om den ekonomiska politiken (1976/77:1294) från januari månad 1977 framlade förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken som innebar en i jämförelse med dåvarande regeringsförslag betydligt större restriktivitet. En väsentlig del av inkomstförstärkningen avsågs komma till stånd genom förslaget att höja arbetsgivaravgiften motsvarande 1,5 procent av lönesumman för 1977. Härvid kunde man åberopa den tidigare överenskommelse som den socialdemokratiska regeringen hade träffat med de stora löntagarorganisationerna och som innebar att dessa skulle beakta denna höjning av arbetsgivaravgiften under förhandlingarna om lönerna för 1977. t

Utskottet delar den uppfattning som framförs i den socialdemokratiska partimotionen där man behandlar det resonemang som förs i bil. 2 till regeringens kompletteringsproposition och som rör effekterna av en höjning av arbetsgivaravgifterna i jämförelse med en höjning av exempelvis mervärdeskatten. Regeringen hävdar där att de fördelningspolitiska effekterna vid en höjning av mervärdeskatten skulle vara gynnsammare än en motsvarande höjning av arbetsgivaravgifterna. Mot detta kan emellertid enligt utskottets uppfattning flera invändningar riktas. Effekterna av de hypotetiska räkneexempel som redovisas är vilseledande. Man måste ta hänsyn till att de höjningar av arbetsgivaravgiften som genomförts under senare år har varit kopplade till en omläggning av den direkta skatten, vilken haft en för de lägre inkomsttagarna mycket gynnsam fördelningspolitisk profil. Detta beaktas inte i det resonemang som redovisas i propositionen. Inte heller har man beaktat att de senare årens höjningar kunnat läggas till grund för avtalsarbetet vilket inte kunnat ske med den mervärdeskattehöjning som föreslogs av regeringen i april 1977. Parterna hade nämligen redan då presenterat sina bud. Utskottet vill också erinra om vad socialdemokraterna framhöll i sin motion från januari angående den ekonomiska politiken: "Det

är i detta sammanhang också av stor betydelse att vår åtstramning av finanspolitiken främst åstadkommes genom en höjning av arbetsgivaravgifterna. Deras samband med lönekostnadshöjningarna i övrigt gör att de fördelningspolitiska effekterna kan bedömas långt säkrare och därmed

FiU 1976/77:30

lättare passas in i lönepolitiken än om andra direkta skatter höjs i motsvarande mån.”

Utskottet delar den uppfattningen att arbetsgivaravgifterna är ett bättre medel att förstärka finanspolitiken än mervärdeskatten i dagens läge. På det sättet kan man uppnå resultat som är klart bättre ur fördelningspolitisk synvinkel än vad som uppstår på grund av en höjd mervärdeskatt. Detta beror alltså på möjligheterna att beakta arbetsgivaravgifterna i avtalsrörelsen. Under samma förutsättning är arbetsgivaravgiften också ett bidrag till en stabilisering av pris- och kostnadsläget medan en höjning av momsen däremot ökar prisstegringstakten. I samband med de s. k. Hagauppgörelserna kunde en bred politisk samling uppnås kring dessa grundläggande principer.

Utskottet delar den uppfattningen att förhandlingarna nu har hunnit föras så långt att någon möjlighet att fortfarande väga in en höjning av arbetsgivaravgiften i förhandlingsarbetet angående lönerna för 1977 inte längre föreligger. Mot den bakgrunden bör i stället arbetsgivaravgiftshöjningen i enlighet med vad som föreslogs i motionen 1665 träda i kraft först fr. o. m. den 1 januari 1978.

Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m.

I syfte att förstärka statsbudgeten såväl under 1977/78 som under kommande budgetår föreslår regeringen en rad åtgärder som syftar till besparingar och utgiftsbegränsningar på statsbudgeten. Dessa redovisas under tre rubriker: Senareläggning av byggnadsinvesteringar m. m., övriga besparingsåtgärder som beslutas av regeringen samt förslag till riksdagen. Totalt beräknas de redovisade åtgärderna minska statsutgifterna för budgetåret 1977/78 med belopp i storleksordningen 700 milj. kr. Som framhålls i propositionen är beräkningarna av besparingarnas faktiska storlek osäkra.

Utskottet vill erinra om att socialdemokraterna i sin partimotion 1976/77:1294 i januari framhöll att regeringens utgiftspolitik präglades av en otillräcklig kontroll över utgiftsutvecklingen. Budgetgranskningen och utgifterna borde ha varit väsentligt stramare varvid budgetunderskottet hade kunnat begränsas i motsvarande mån. Så sent som vid finansdebatten i riksdagen den 9 mars i år försvarade regeringens företrädare den syn på statens utgiftspolitik som kom till uttryck i budgetförslaget från januari. Regeringen utvecklar i det reviderade budgetförslaget inte närmare några motiv för att ställa nya krav på utformningen av budgetpolitiken. Än mindre redovisas som påpekats tidigare någon påtagligt förändrad bedömning av den svenska ekonomins utveckling.

Utskottet kan sålunda konstatera att några närmare motiveringar egentligen inte finns för att regeringen nu överger det egna budgetförslaget såsom det utformades i 1977 års budgetproposition.

Den genomgång av regeringsförslaget som utskottet gjort ger vid handen att de förslag från regeringens sida som verkligen ger egentliga och varaktiga besparingar 1977/78 jämfört med tidigare budgetförslag utgör endast en

FiU 1976/77:30

begränsad del av det totala förslaget. I stället uppnås den huvudsakliga effekten genom att flytta utbetalningar och projekt till kommande budgetår. På så sätt övervältras utgifter på sammanlagt 450 milj. kr. från budgetåret 1977/78 till 1978/79 och åren därefter. I vissa fall kan t. o. m. besparingar av det slag som regeringen föreslår förorsaka ökade kostnader för statsverket. Ett exempel på detta är förslaget om en minskad medelsförbrukning inom det militära försvaret och civilförsvaret med 150 milj. kr. under 1977/78. Förslaget innebär att dessa medel i stället kommer att förbrukas under följande budgetår. Som försvarsutskottet framhållit kommer emellertid dessa resurser att då tillföras det militära försvaret med prisomräknade belopp. Det innebär att det militära försvaret vid den tidpunkten alltså kommer att tillföras ett icke oväsentligt större belopp än de 150 milj. kr. som nu ”sparas”. Detta förslag kan jämföras med de som socialdemokraterna lagt fram i sitt budgetalternativ och som innebär egentliga och varaktiga besparingar under 1977/78 med minst 362 milj. kr. Värdet av denna besparing kommer dessutom att bli större under de därpå följande åren.

Utskottet vill också framhålla det anmärkningsvärda i att man på ett så här sent stadium då riksdagen i de flesta fall redan behandlat regeringens tidigare förslag lägger fram förslag till nedskärningar. Dessa har nu av tidsskäl nödgats få en mycket snabb och summarisk utskottsbehandling. Särskilt anmärkningsvärt har det enligt utskottets mening varit att regeringen föreslagit besparingar i fall där riksdagen uppmanat regeringen att i stället utvidga sitt ursprungliga förslag. Det gäller t. ex. i fråga om skolbyggnadsramen. I andra fall t. ex. byggnadsarbeten för jordbrukets högskolor har regeringen nu föreslagit sådana besparingar som tidigare i år föreslagits från socialdemokratiskt håll men som då av riksdagens borgerliga majoritet bestämt tillbakavisades.

Regeringens förslag till besparingar som leder till ökade utgiftsanspråk för budgetåret 1978/79 innebär sammanfattningsvis att de mycket svåra prioriteringsproblem som enligt bl. a. långtidsbudgeten uppenbarligen kommer att känneteckna budgetarbetet hösten 1977 kommer att ytterligare försvåras.

Med hänsyn till det besvärliga statsfinansiella läge som nu uppstått vill utskottet trots dessa kritiska synpunkter ändå inte motsätta sig att det av regeringen föreslagna besparingsprogrammet i huvudsak genomförs.

Med anledning av propositionen har ett antal motioner väckts, där man begär att den ena ellrer andra besparingen inte skall genomföras. Innan utskottet övergår till en diskussion av dessa enskilda punkter, vill utskottet framhålla att det prövat de olika motionerna från utgångspunkten att det måste föreligga mycket starka skäl för att riksdagen skall på enskilda punkter avvika från förslagen i propositionen.

dets den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "Inte heller” och slutar ”näringsutskottets yttrande” bort ha följande lydelse:

Enligt vad finansutskottet kunnat utröna hänför sig omkring 200 000 kr.

FiU 1976/77:30

av besparingen till den allmänna 1 96-begränsningen av utnyttjandet av maximerade anslagsposter, som regeringen avser att genomföra. Om detta är riktigt, är det ju i denna del inte fråga om någon särskild besparing på SPK:s anslag utöver vad som gäller för andra myndigheter. Budgetmässigt är det alltså i princip en dubbelräkning av besparingseffekterna. Den reella innebörden skulle vara - att döma av näringsutskottets yttrande - att denna besparing i första hand skulle drabba den allmänna upplysningsverksamheten. För övriga myndigheter är avsikten - såvitt utskottet har sig bekant

- att dessa själva skall få bedöma på vilka områden anslagsreduceringen skall ske. Det är illavarslande att regeringen i en tid med så kraftiga prisstegringar och när behovet av SPK.:s information till konsumenterna följaktligen är särskilt framträdande riktar neddragningen mot upplysningsverksamheten. Utskottet vill för sin del, mot bakgrund av den oroande starka prisutvecklingen, framhålla angelägenheten av att SPK:s insatser på alla områden hålls på en hög nivå och att det bör ankomma på SPK - i likhet med andra myndigheter - att själv avgöra hur den generella anslagsreduceringen kan ske. Utskottet förutsätter också att regeringen i enlighet med sina deklarerade avsikter är beredd att medge undantag från begränsningsåtgärderna om särskilda skäl föreligger. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med ”Vid en” och på s. 69 slutar med ”till vara” bort ha följande lydelse:

Beräkningen av totalbudgeten bör ske efter det att riksdagen tagit ställning till de riktlinjer för den ekonomiska politiken som utskottet förordat ovan.

1 motionen 1976/77:1665 av herr Palme m. fl. läggs - mot bakgrund av behovet av en ytterligare statsfinansiell åtstramning samt av att man avvisar mervärdeskattehöjningen och planerna på en indexreglering av skatteskalan

- fram ett reviderat alternativ till statsbudget för 1977/78. Utskottet har i tabell 7 gjort en sammanställning av detta alternativ.

Av motionen framgår att underskottet i statsbudgeten vid ett genomförande av det socialdemokratiska alternativet skulle bli inemot 2 miljarder lägre än vad som redovisas i regeringens reviderade budgetförslag. Enligt utskottets mening är det mycket väsentligt att den ekonomiska politiken kan få en sådan åtstramande inriktning som föreslås i motionen. En betydande del av besparingarna i förhållande till regeringens alternativ bör enligt utskottets mening åstadkommas genom att räkna ned anslaget Oförutsedda utgifter till ett belopp som är ca 2 miljarder lägre än vad regeringen föreslagit.

1972 års skatteutredning har nyligen framlagt ett detaljerat förslag till en indexreglering av skatteskalorna. Enligt utredningens borgerliga majoritet är detta förslag det enda tänkbara vid utformningen av en indexreglering. Varje annan lösning skulle enligt utredningen innebära att man gör avsteg från den tanke som ligger bakom principen. Utredningens betänkande innebär att det nu finns goda möjligheter att beräkna den statsfinansiella

FiU 1976/77:30

lil

effekten av en indexreglering av skatteskalorna fr. o. m. 1978. Av utredningen framgår att det är utvecklingen av konsumentprisindex för den 12- månadersperiod som slutar i september månad året innan skatteomläggningen avses äga rum som är avgörande för kostnaden. Att prisutvecklingen för den ifrågavarande perioden kommer att bli minst 10 procent torde numera vara helt klart. Om man vidare med hänsyn till den besvärliga situationen för kommunerna utgår ifrån att dessa helt bör kompenseras för det bortfall av skatteunderlag som en indexreglering leder till, kommer utgifterna för en fullt genomförd indexreglering att uppgå till inemot 4,5 miljarder kr. för 1978. Ser man till statsbudgetens samhällsekonomiska verkningar kommer hälften av denna kostnad dvs. drygt 2 miljarder kr. att falla på första halvåret 1978. Med hänsyn till det faktamaterial som nu föreligger är det enligt utskottets mening vilseledande att redovisa en lägre kostnad.

I socialdemokraternas alternativ till den borgerliga regeringens budgetförslag i januari ingick också ett förslag om höjning av socialförsäkringsavgiften till folkpensioneringen med 2 procent från den 1 april 1977 t. o. m. den 31 december 1977 och med 1,5 procent för tiden därefter. Denna höjning var i enlighet med den uppgörelse som den tidigare socialdemokratiska regeringen träffade med de fackliga huvudorganisationerna LO och TCO om en skatteomläggning för 1977. Eftersom en utgångspunkt för detta förslag var att avgiftshöjningen skulle beaktas av löntagarorganisationerna i samband med uppgörelsen om löner för 1977 kan det - med hänsyn till den utveckling som skett på arbetsmarknaden sedan januari - numera inte bedömas vara möjligt att i en avtalsuppgörelse för 1977 beakta en höjning av socialförsäkringsavgifterna under innevarande år. Enligt utskottets mening bör därför dessa avgifter höjas med 1,5 procent fr. o. m. den 1 januari

1978. Med hänsyn till det löneunderlag på vilket avgifterna beräknas kan halvårseffekten av en så stor höjning beräknas till 1 350 milj. kr.

Enligt utskottets uppfattning är ett avståndstagande från en indexreglering av skatteskalorna under 1978 och en höjning av arbetsgivaravgifterna under detta år ett väsentligt bättre alternativ än en höjning av omsättningsskatten. En höjning av mervärdeskatten får väsentligt sämre effekter på såväl den allmänna kostnadsutvecklingen i ekonomin som på strävandena att åstadkomma en mera rättvis fördelning av inkomster och levnadsstandard.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet i väsentliga avseenden avstyrker de riktlinjer för budgetregleringen som förordas i propositionen. I stället bör de i motionen 1665 förordade riktlinjerna för budgetregleringen enligt utskottets mening biträdas av riksdagen.

De i motionen 1652 skisserade riktlinjerna för budgetregleringen bör som framgått av vad utskottet anfört inte biträdas av riksdagen. Yrkandet i motionen 1652 moment 6 avstyrks sålunda.

FiU 1976/77:30

112 Statsfinansiella perspektiv på längre sikt.

1 propositionen analyseras de statsfinansiella perspektiven på längre sikt med utgångspunkt i den långtidsbudget som fogats till det reviderade budgetförslaget som bilaga 1.

Sedan länge har årligen en kalkyl redovisats över de statsfinansiella konsekvenserna på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtaganden i form av en s. k. långtidsbudget för de närmast följande fyra budgetåren. Tekniken innebär att utgiftssidan utgörs av en beräkning av de finansiella och reala resurser som krävs för att av statsmakterna uppställda mål skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. På inkomstsidan innebär tekniken att man utgår från oförändrade skatte- och avgiftssatser i den mån inte beslut fattats om framtida förändringar i dessa avseenden.

Enligt det reviderade budgetförslaget har i årets långtidsbudget denna teknik tillämpats fullt ut vad gäller utgifterna. Beträffande inkomsterna har däremot förutsatts att fr. o. m. år 1978 skatteskalor och grundavdrag kommer att indexregleras enligt den modell som föreslagits av 1972 års skatteutredning.

Med dessa förutsättningar visar långtidsbudgeten en genomsnittlig ökning av statsutgifterna med 2,2 % per år under perioden 1977/78-1981/82 räknat i fasta priser.

Långtidsbudgetens realekonomiska analys visar en ökning av de statliga konsumtionsutgifterna med 1,0 % per år. Eftersom driftbidragen till kommunerna beräknas öka med 2,8 % per år blir emellertid den totala ökningen av konsumtionsutgifter i statsbudgeten större, 1,8 % per år. Transfereringarna ökar väsentligt snabbare eller med 4,4 % i genomsnitt per år. Häri ingår statsskuldräntorna, som är den utgiftspost som ökar snabbast och som därför drar upp siffrorna för transfereringarna totalt sett. Även transfereringarna till hushållen ökar dock snabbare än de statliga konsumtionsutgifterna. Investeringsutgifterna på budgeten beräknas minska, vilket dock är en konsekvens av den metodik som används vid utarbetandet av långtidsbudgeten.

En kalkyl har också utförts av långtidsbudgetens utveckling i löpande priser. Man har därvid antagit att lönesumman fr. o. m. 1978 stiger med 7 % årligen, BNP med 3 % och priserna med 4 % i genomsnitt per år. Med dessa antaganden skulle utgifterna öka med 6,1 % per år och inkomsterna med 7,2 % per år, räknat som genomsnitt för hela 4-årsperioden. För det första budgetåret, 1978/79, uppvisar inkomstutvecklingen emellertid en helt annan bild. Statsinkomsterna skulle detta budgetår endast öka med 4,9 %, medan utgifterna ökar med 7,8 %. Det leder till en kraftig försämring av det beräknade budgetsaldot 1978/79 jämfört med 1977/78 - en uppgång med drygt 4 miljarder kr.

Utskottet har tidigare anfört att budgetunderskottet 1977/78 enligt det reviderade budgetförslaget borde nedbringas och att därför det i motionen

FiU 1976/77:30

föreslagna alternativet till regeringens finanspolitik bör genomföras. Den ytterligare försvagning av statsfinanserna som enligt långtidsbudgeten skulle inträffa 1978/79 är ägnad att inge allvarlig oro. Det bör därvid beaktas att 1978 nu allmänt bedöms bli ett år med klart förbättrade exportkonjunkturer för den svenska industrin. Att under sådana förhållanden kraftigt försvaga finanspolitiken ter sig inte försvarligt.

Att denna försvagning inträffar, trots att enligt långtidsbudgetens teknik inga som helst nya utgiftsbeslut ingår i kalkylen, måste till övervägande del hänföras till det förhållandet att regeringen räknar med indexreglering av de statliga inkomstskatterna fr. o. m. år 1978. Av de redovisade beräkningarna framgår att uppbromsningen av inkomstökningen 1978/79 helt beror på att intäkterna av inkomstskatter står praktiskt taget stilla mellan budgetåren 1977/78 och 1978/79. Ökningen är endast 370 milj. kr. eller 0,8 %. Denna utveckling av inkomstskatten stämmer med den beräkning utskottet tidigare redovisat av intäktsbortfallet vid indexreglering och som för kalenderåret 1978 uppgår till ca 4,5 miljarder kr.

Resultatet av kalkylerna i långtidsbudgeten stryker under de invändningar från samhällsekonomisk och statsfinansiell synpunkt som utskottet i annat sammanhang riktat mot ett indexreglerat skattesystem. Dess svagheter belyses i detta fall av att statsinkomsterna automatiskt försvagas och budgetsaldot försämras under ett högkonjunkturår till följd av inflationen under en tidigare period, karakteriserad av en avsevärt svagare konjunktur. Eftersom det motsatta slaget av finanspolitik i ett sådant läge borde krävas för att förhindra fortsatt inflation, kan indexregleringen leda till att inflationen permanentas. Automatiken - med den eftersläpande effekten på statsfinanserna av tidigare inflation - innebär med andra ord att stora svårigheter skapas att bryta en inflationsutveckling, sedan den väl inletts. Och eftersom det nu ter sig ofrånkomligt att inflationen 1977 blir den kraftigaste vi haft i vårt land på 25 år, anser utskottet att införandet av indexreglerade skatter är förenat med utomordentligt stora risker för den framtida stabiliteten i den svenska ekonomin.

I propositionen uppmärksammas den betydande försämringen av budgetsaldot, som enligt långtidsbudgeten skulle inträffa 1978/79. Föredraganden uttalar även att budgetunderskotten under de efterföljande budgetåren är mycket höga. Hans slutsats blir att budgetunderskott av denna storleksordning inte kan accepteras och att därför skatte- och avgiftsandelen av bruttonationalprodukten måste höjas utöver vad som följer av långtidsbudgetkalkylen.

Utskottet instämmer i bedömningen att den bild av den statsfinansiella utvecklingen på sikt som ges i långtidsbudgeten inte är förenlig med kraven på inre och yttre balans i vår ekonomi. Men denna bedömning framhäver samtidigt det anmärkningsvärda i att regeringen aviserar förslag om en automatisk och kontinuerlig försvagning av statsfinanserna via indexreglerade skatteskalor. Det är i hög grad effekterna av en sådan åtgärd som

8 Riksdagen 1976/ 77. 5 sam!. Nr 30

FiU 1976/77:30

skapar den ogynnsamma statsfinansiella utvecklingen.

De samhällsekonomiska perspektiven är otvivelaktigt sådana, att en stram och återhållsam finanspolitik blir nödvändig under de närmaste åren. Men utskottet kan inte finna att den inriktning av skattepolitiken, som regeringen redan inlett under år 1977 och som man anger för framtiden i det reviderade budgetförslaget, skapar rimliga förutsättningar för en ekonomisk politik, som skall verka återhållande på den inhemska efterfrågan.

För att en sådan politik skall kunna vinna ett brett stöd krävs att bördorna av åtstramningen fördelas rättvist. Detta sker inte med en skattepolitik, som systematiskt ger de högre inkomsttagarna stora lättnader i inkomstskatten men åstadkommer åtstramningar genom att skärpa andra skatter, vars fördelningspolitiska effekt i de flesta fall blir den motsatta, dvs. den tyngsta bördan får bäras av lägre inkomsttagare. En sådan politik är inte bara djupt orättfärdig. Den motverkar också åtstramningspolitikens syften, eftersom den leder till ökade spänningar och motsättningar på det inkomstpolitiska området. Regeringens skattepolitiska intentioner måste därför avvisas. Framtida reformer av vårt skattesystem och förändringar av skattenivån måste utformas så, att de tillgodoser både kraven på rättvisa och syftet att hålla tillbaka tillväxten av den inhemska efterfrågan till förmån för den inre och yttre balansen i den svenska ekonomin.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen att riksdagen

a. avslår motionen 1976/77:1652 momenten 2 och 16

b. med anledning av vad som förordats i propositionen 1976/77:150 bilaga 2 moment 1 och med bifall till motionen 1976/77:1665 moment 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande anslaget Lånefonden för kommunala markforvä/y där reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Även enligt” och slutar med ”detta bör ges regeringen till känna” bort ha följande lydelse:

Statens stöd till kommunernas markplanering har stegvis förstärkts. Alltfort måste frågan om kommunernas finansiella möjligheter att medverka till en rättvis och planmässig användning av mark för tätbebyggelse tillmätas avgörande betydelse. I fråga om kommunernas kreditbehov för nämnda ändamål måste hänsyn också tas till de ökade möjligheter som öppnats av riksdagen (CU 1976/77:22) till lån för förvärv redan under år 1977 och till vilka regeringen inte kunnat ta hänsyn i budgetpropositionen.

Vidare vill utskottet framhålla angelägenheten av att på olika sätt stimulera

FiU 1976/77:30

bostadsbyggandet. Tillgången på mark utgör härvidlag ett viktigt moment. Utskottet vill vidare erinra om de ekonomiska problem kommunerna står inför.

Mot denna bakgrund inger den i propositionen anmälda avsikten att begränsa ramen för lån för kommunala markförvärv oro. Då det inom ramen för kreditpolitiken torde finnas andra möjligheter att styra krediter från faktiskt oprioriterade områden framstår regeringens förslag även utifrån kreditpolitiska bedömningar som obehövligt. Utskottet hemställer sålunda att ramen för lån till kommunala markförvärv inte sänks. Detta bör ges regeringen till känna. dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande anslaget Lånefonden för kommunala markförvärv att riksdagen med bifall till motionerna 1976/77:1652 moment 6 och 1976/77:1654 och med avslag på motionen 1976/77:1658 moment b som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. beträffande uppdrag till riksrevisionsverket där reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "Utskottet finnér” och slutar med "härom avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig tveksamt till ett förslag av den innebörd regeringen lagt fram. Besparingar av administrationsanslagen är visserligen väsentliga. Sådana bör dock ske efter en saklig prövning i varje enskilt fall där motiv och konsekvenser redovisas. För en lång rad av de myndigheter som berörs av åtgärden har riksdagen redan tagit ställning till medelsbehovet för 1977/78.

Det är svårt att bedöma innebörden i och konsekvenserna av regeringens förslag. Det kan inte uteslutas att den av regeringen föreslagna metoden i många fall inte kommer att leda till några som helst spareffekter i fråga om anslagsförbrukning i förhållande till vad som är normalt. Erfarenheterna visar nämligen att myndigheter i sin planering har vissa marginaler vilket innebär att maximerade anslagsposter inte utnyttjas till 100 procent.

Samtidigt kan det inte uteslutas att i vissa fall viktiga verksamheter kan komma att drabbas på ett sätt som riksdagen i dag inte har någon möjlighet att bedöma. Eftersom emellertid regeringen förklarat sig beredd att godta anslagsöverskridanden i sådana fall vill utskottet inte motsätta sig åtgärden.

Med hänsyn till den betydande osäkerhet och ovisshet som finns om konsekvenserna av en generell begränsning som inte grundats på en saklig prövning är det angeläget att erfarenheterna av den vidtagna åtgärden redovisas för riksdagen. Riksrevisionsverket (RRV) bör därför få i uppdrag att noga följa erfarenheterna av dessa åtgärder och i särskild ordning framlägga en redovisning av bl. a. vilka besparingseffekter som uppnås i förhållande till vad som är normalt samt vilka konsekvenser åtgärderna leder

FiU 1976/77:30

till i fråga om myndigheternas verksamhet och planeringen av denna. Resultaten av riksrevisionsverkets uppföljning bör av regeringen redovisas för riksdagen senast i samband med budgetpropositionen 1979. Detta bör ges regeringen till känna.

dets utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande uppdrag till riksrevisionsverket att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1665 moment 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. beträffande finansiering av SCB.s partisympatiundersökningar där reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet konstaterar” och slutar med ”Yrkandet avstyrks” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det är av stort värde att alla har likvärdiga möjligheter att följa hur partisympatierna utvecklas mellan valen. Utskottet hemställer sålunda att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statistiska centralbyråns partisympatiundersökningar alltfort bör finansieras med statsbudgetmedel.

dels utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande finansiering av SCB.s partisympatiundersökningar att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1665 moment 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. beträffande avgiftsbeläggning av statliga lån där reservanterna anser att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ”Finansutskottet behandlar” och på s. 62 slutar med ”till känna" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet behandlar frågan om en särskild administrationsavgift för statlig bostadslångivning under punkt E i detta betänkande. I den här aktuella frågan ansluter sig utskottet till vad som anförts i motionen 1976/77:1657 om det angelägna i att man får en likformig behandling av olika former av statlig utlåning m. m. i nu förevarande avseende. Utskottet finner det naturligt att en höjning av avgifterna för statliga bostadslån bör anstå till dess regeringen utarbetat ett samlat förslag om införande av särskilda avgifter även för sådana lån som utgår till företag och jordbruk. Detta bör ges regeringen till känna.

vid avsnitt C SOCIALDEPARTEMENTET

7. beträffande punkten 2. Ändrade regler för läkemedelsrabattering där reservanterna anser att

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

FiU 1976/77:30

117 I enlighet med vad som förordas i socialförsäkringsutskottets yttrande (SfU 1976/77:2 y) tillstyrker finansutskottet förslagen i propositionen. Motionen 1652 moment 3 avstyrks.

I en till socialförsäkringsutskottets yttrande fogad avvikande mening anför herr Aspling m. fl. (s):

”Det torde inte kunna bestridas att det sammanlagda avgiftsbelopp, som den försäkrade själv får svara för vid sjukdomsfall efter den 1 januari 1978 då höjningar sker av patientavgifter, karensbeloppen för resekostnader och läkemedelskostnaderna, kommer att bli särskilt betungande för dem som har ett väsentligt större sjukvårdsbehov än normalt. Det är därför enligt vår mening angeläget att den socialpolitiska samordningsutredningen med förtur prövar frågan om ett förstärkt högkostnadsskydd så att beslut i denna fråga kan fattas av riksdagen innan de nya reglerna om avgiftshöjningen träder i kraft. Utredningen bör därvid inrikta sitt arbete på att utvidga den rätt till helt kostnadsfria läkemedel som nu finns enligt den särskilda kungörelsen (1954:520) med förteckning över kostnadsfria läkemedel. Med hänsyn till att regeringens förslag om inordnande av skyddsläkemedlen i sjukförsäkringens regler om läkemedelsrabattering drabbar särskilt utsatta grupper och inte heller innebär någon större kostnadsbesparing bör utredningen också pröva om och i vad mån skyddsläkemedel bör ingå bland kostnadsfria läkemedel. Det är enligt vår mening också angeläget att utredningen beaktar de effekter på patienternas medicinkostnader som kan uppkomma om ett större antal läkemedel framdeles blir receptfria och i samråd med apoteksbolaget undersöker om någon form av prisjämförelser mellan likvärdiga läkemedel kan behöva byggas in i den framtida läkemedelsrabatteringen.” Finansutskottet ansluter sig till den uppfattning som redovisas i den avvikande meningen och i motionen 1656. Denna uppfattning bör ges regeringen till känna.

Frågan om ett högkostnadsskydd tas också upp i motionen 1646. Ett allmänt uttalande av det slag som förordas i motionen är enligt utskottets mening föga meningsfullt. Motionen avstyrks.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. med bifall till motionen 1976/77:1656 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

vid avsnitt D. KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

8. beträffande Transportstöd för Norrland m. m. där reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Trafikutskottet är” och slutar med ”Utskottet hemställer” bort ha följande lydelse: Finansutskottet har för sin del inget att erinra och tillstyrker förslaget i propositionen.

FiU 1976/77:30

1 en till trafikutskottets yttrande fogad avvikande mening av herr Mellqvist m. fl. (s) tillstyrks motionen 1650 som innebär att kisel bör undantas från transportstöd.

Med hänvisning till vad som anförs i den avvikande meningen tillstyrker finansutskottet motionen 1650 och hemställer

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och motionen 1976/77:1650 godkänner de ändringar i transportstödet för Norrland som angivits i propositionen och motionen.

vid avsnitt E. BOSTADSDEPARTEMENTET

9. beträffande punkten 1 Länsbostadsnämnderna där reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med ”Finansutskottet ansluter” och slutar med "motionärernas syften” bort ha följande lydelse:

I en till civilutskottets yttrande fogad avvikande mening av herr Bergman m. fl. (s) anförs:

”De motiv för avgifter som åberopas i propositionen avser lån som förenas med räntebidrag. Det redovisas att staten genom räntor på lån tar ut ersättning för mer än de totala kostnaderna för hela bostadsadministrationen. Det förhållandet att staten genom systemet med garanterade räntesatser av bostadssociala skäl utjämnar skillnader i kapitalkostnader mellan olika beskattningskategorier och mellan olika gamla hus anges därefter innebära att staten inte fått den avsedda täckningen av kostnaderna. Om detta vore riktigt skulle det innebära att garanterade räntenivåer som låg 0,25 % högre skulle ge täckning. Motsvarande argument skulle emellertid kunna gälla vid vilka nivåer som helst - både högre och lägre. Redan detta tyder på att sammankopplingen av nominell ränta och räntebidrag i detta syfte närmast har teoretiskt intresse. Det finns självfallet ingen möjlighet att utifrån dessa givna utgångspunkter leda i bevis att en viss del av nominalräntan är helt, delvis eller inte alls täckt av räntebidraget. Konstruktionen av de anförda motiven kan därför inte godtas. Det är inte möjligt att på detta sätt hävda att statens administrationskostnader inte täcks i räntebidragsfallen.

Om sålunda motiven för att ta ut avgift då räntebidrag utgår inte kan godtas faller också det i form av information till riksdagen redovisade motivet att ta ut avgift även då räntebidrag inte utgår: administrativa skäl. Det torde vara uppenbart att någon självständig motivering för avgiften i denna form inte kan anföras.

Vad ovan anförts och den direkta kopplingen av detta förslag till besparingsåtgärder har övertygat civilutskottet om att avgiftens syfte är att tillföra staten nya inkomster. Detta i och för sig godtagbara syfte bör då

FiU 1976/77:30

klart vägas mot andra faktorer av betydelse.

Förslagets praktiska effekter har inte redovisats. Enligt vad utskottet erfarit skulle emellertid hälften av de beräknade bruttoinkomsterna härröra från energisparlån - 60 000 beslut per år. Sådana lån utgår regelmässigt i förening med direkta bidrag. 1 alla dessa fall innebär förslaget sålunda att staten vid ett tillfälle betalar ut ett kontant bidrag för att sedan vid i regel nästa halvårsskifte begära återbetalning av 150 kr. Detta förefaller knappast förenligt med uttalandet (prop. bil. 2 s. 10) att besparingsåtgärderna bör ligga i linje med strävandena att förenkla och effektivisera myndigheternas interna administration.

På motsvarande sätt kan den i motiven använda kopplingen mellan nominalränta och räntebidrag uppfattas som ett argument mot förslaget. Rationaliteten i att genom särskilda aviseringar och redovisningar enligt ett system återta en del av ett bidrag enligt ett annat system kan även här starkt sättas i fråga.

När det gäller övertaganden av lån skulle däremot i och för sig ett avgiftssystem kunna anses motiverat. Förutsättningarna för ett sålunda begränsat uttag är emellertid inte utredda. I praktiken blir det närmast fråga om att införa ett system för att kringgå systemet med garanterade räntor.

Det kan också sättas i fråga om kostnaderna för den statliga bostadsadministrationen skall anses helt knutna till bostadskrediterna. Utan tvekan får en del av dessa kostnader anses vara av sådan allmän natur att de bör betalas med skattemedel. Andra kostnader åter knyts till bidrag av olika typer, t. ex. energisparbidrag även utan lån och bostadsbidrag. Någon redovisning utifrån dessa utgångspunkter finns emellertid inte tillgänglig.

Rent allmänt sett kan också allvarliga erinringar anföras mot ett regeringens bemyndigande att bestämma avgifterna med hänsyn till marknadsmässig prissättning av bankernas m. fl. motsvarande tjänster.

Ett system med en aviseringsavgift synes ha avvisats med hänsyn till tveksamhet om sådana krav kan ställas beträffande redan löpande lån. Denna enligt uppgift administrativt enklare ordning bör dock ytterligare prövas.

Som anförs i motionen 1976/77:1657 (s) finns det emellertid skäl att ta upp frågan även från en vidare synpunkt. En avgiftsbeläggning av lån inom bostadssektorn borde rimligen förenas med avgifter för långivning även inom andra sektorer där det föreligger likartade förutsättningar. Därför bör under alla förhållanden en avgift enligt propositionens förslag beslutas endast under den uttryckliga förutsättningen att avgiftsbeläggning införs också för dessa andra former av statslån.”

Mot bakgrund av det anförda förordas i den avvikande meningen att finansutskottet inte tillstyrker förslaget i propositionen under annan förutsättning än att motionen 1657 samtidigt tillstyrks. Ställningstagandet till motionen 1652 yrkandet 5 blir beroende av denna bedömning.

Finansutskottet har behandlat motionen 1657 under avsnitt B, hemställan under 17. Där framhålls att utskottet finner det naturligt att införandet

FiU 1976/77: 30

av en särskild administrationsavgift för statliga bostadslån bor anstå till dess regeringen utarbetat ett samlat förslag om införande av särskilda avgifter även för sådana lån som utgår till företag och jordbruk. Med hänvisning härtill och till vad som anförts i den avvikande meningen till civilutskottets yttrande avstyrker finansutskottet förslaget i propositionen. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen ge regeringen till känna. dels utskottet hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med anledning av motionen 1976/77:1652 moment

5 avslår regeringens förslag i propositionen 1976/77:150 bilaga

6 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. beträffande punkten 3 Motion om ändrad ram för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet där reservanterna anser att utskottets yttrande och hemställan (på s. 79) bort ha följande lydelse:

I en till civilutskottets yttrande fogad avvikande mening anför herr Bergman m. fl. (s): ”Förslaget i motionen 1976/77:1655 (s) om en omprövning av ramen för beslut om bidrag och lån för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m. innebär inte någon negativ inställning mot energisparstödet som sådant. Förslagets syfte är att riksdagen skall få en självklar reell möjlighet att bedöma de budgetmässiga konsekvenserna av även dessa insatser. Tidigare har, som anförts i betänkandet CU 1976/77:32 (s. 11), en annan ramteknik använts. När nu emellertid budgetårsramar föreslås bör de uttömmande redovisa till förfogande stående medel. När, som nu är fallet, ett inte helt preciserbart belopp i storleksordningen 50 milj. kr., läggs till ramen har effekten blivit nära förslagsanslagets. Tekniken går inte heller att förena med den i propositionen använda metoden att beräkna anslaget som i huvudsak en summa av beslutsramarna. Utformningen av hemställan 14 i betänkandet CU 1976/77:32 - med dess hänvisning till regeringens närmare bestämmande - tyder på att även utskottsmajoriteten känt viss tvekan inför detta förfaringssätt. Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen att med bifall till motionen 1976/77:1655 (s) och med ändring av tidigare

beslut ange den aktuella beslutsramen som den föreslagits av regeringen

i budgetpropositionen, dvs. till 429 milj. kr.”

Finansutskottet ansluter sig till den uppfattning som framförs i den avvikande meningen. Utskottet hemställer

att riksdagen, med bifall till motionen 1976/77:1655 och med ändring av tidigare beslut, begränsar beslutsramen för bidrag och lån för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m. för budgetåret 1977/78 till av regeringen i propositionen

1976/77:107 föreslagna 429 000 000 kr.

FiU1976/77:30

11. beträffande punkten 4 Motion om statligt bostadsbidrag till barnfamiljer där reservanterna anser att utskottets yttrande och hemställan (på s. 80) bort ha följande lydelse:

Enligt en till civilutskottets yttrande fogad avvikande mening av herr Bergman m. fl. (s) borde civilutskottet i sitt ställningstagande till motionen ha yttrat:

”1 likhet med motionärerna anser utskottet att den i propositionen till 1977-07-01 föreslagna tidigareläggningen av höjningen av de allmänna barnbidragen och studiebidragen inte är tillräcklig för att motverka följderna av regeringens politik för barnfamiljer med låga eller måttliga inkomster. För att rätta till regeringens politik mot barnfamiljerna men även av fördelningspolitiska skäl i övrigt bör maximibeloppet för det statliga bostadsbidraget höjas från 900 kr. per år och barn till 1 200 kr. per år och barn. Höjningen bör av praktiska skäl genomföras 1978-01-01.

Medel för reformen bör, när ytterligare klarhet vunnits om anslagsbelastningen, beräknas på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1977/78. Riksdagen bör därför under hösten 1977 få ta ställning till den närmare medelsberäkningen med anledning av förslaget i motionen. Civilutskottet förordar att finansutskottet med bifall till motionen 1976/77:1666 (s) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.”

Finansutskottet ansluter till den uppfattning som framförs i den avvikande meningen. Enligt utskottets uppfattning bör sålunda det statliga bostadsbidraget till barnfamiljer höjas i enlighet med vad som föreslås i motionen 1666. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1666 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

vid avsnitt F. UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

12. beträffande punkten 1 Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. där reservanterna anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med ”Utbildningsutskottet delar” och slutar med "och hemställer” bort ha följande lydelse:

Enligt en till utbildningsutskottets yttrande fogad avvikande mening av herr Alemyr m. fl. (s) borde utbildningsutskottet i sitt ställningstagande till motionen 1653 ha yttrat:

”Mot bakgrund av riksdagens enhälliga beslut och uttalande är det anmärkningsvärt att regeringen nu föreslår att investeringsramen skall sänkas från 660 till 600 milj. kr. och att anslaget skall reduceras med 10 milj. kr. En minskning av investeringsramen kommer att få mycket allvarliga

FiU 1976/77:30

konsekvenser. Med stöd av vad utbildningsutskottet (UbU 1976/77:18) tidigare har anfort och med hänvisning till riksdagens enhälliga beslut anser utbildningsutskottet att riksdagen bör bifalla motionen 1976/77:1653 och alltså avslå regeringens förslag om en minskning av dels investeringsramen, dels anslaget för budgetåret 1977/78. Vid bifall härtill bör den av riksdagen tidigare beslutade medelsanvisningen inte ändras och tidigare bemyndigande till regeringen att anpassa investeringsramen till det av skolöverstyrelsen redovisade behovet, 750 milj. kr., ligga fast.”

Finansutskottet ansluter sig till bedömningen i den avvikande meningen och tillstyrker motionen 1653.

Utskottet hemställer

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1976/77:1653 avslår regeringens förslag i propositionen 1976/77:150 bilaga 5 punkten 1.

13. beträffande punkten 4 Studiebidrag m. m. där reservanterna - under förutsättning av bifall till reservationen 11 - anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 84 som börjar med ”Socialförsäkringsutskottet erinrar” och slutar med ”Utskottet hemställer” bort ha följande lydelse:

I en till socialförsäkringsutskottets yttrande fogad avvikande mening av herr Aspling m. fl. (s) anförs att tidigareläggningen av höjningen av barnbidragen och studiebidraget inte är tillräcklig för att motverka följderna av regeringens politik för barnfamiljer med låga eller måttliga inkomster. 1 konsekvens med det socialdemokratiska förslaget om en höjning av det statliga bostadsbidraget bör därför även det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpssystemet höjas till 100 kr. i månaden. Höjningen bör träda i kraft den 1 juli 1977.

Finansutskottet biträder uppfattningen att sambandet mellan det inkomstprövade tillägget och det statliga bostadstillägget bör bibehållas. Utskottet har under avsnitt E punkt 4 tillstyrkt motionen 1666 om höjning av det statliga bostadsbidraget till barnfamiljer. Med hänvisning härtill tillstyrks även motionen 1667. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna under 1.

Utskottet hemställer

dets utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. med bifall till motionen 1976/77:1667 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

FiU 1976/77:30

vid avsnitt G. INDUSTRIDEPARTEMENTET

14. beträffande Kraftstationer m. m. där reservanterna anser att utskottets yttrande och hemställan (s. 86-87) bort ha följande lydelse:

De synpunkter på regeringens energipolitik som framförs i motionen innebär att tidigare kritik fullföljs (mot. 1976/77:1335, NU 1976/77:23, NU 1976/77:24). Utskottet kan i allt instämma med vad som anförts i en vid näringsutskottets yttrande fogad avvikande mening av herr Svanberg m. fl. (s) och med motionärerna.

Regeringens energipolitik präglas av en oklar och osäker handläggning. Denna innebär risk för ökade kostnader och för att störningar i energiförsörjningen kan uppstå och kan påverka industrins vilja att investera i negativ riktning. Innan ett nytt energipolitiskt beslut fattas år 1978 finns det ingen anledning att frångå de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen lade fast år 1975.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. med anledning av vad som anförts i propositionen om planeringen av kärnkraftblocket Forsmark 3 bifaller motionen 1976/77:1659 moment 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. med bifall till motionen 1976/77:1659 moment 2 avslår propositionen i vad avser ändrad disposition av investeringsanslaget Kraftstationer m. m.

Särskilda yttranden

vid avsnitt B. BUDGETDEPARTEMENTET

1. (det reviderade budgetförslagets inkomstberäkningar) av herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s). Pettersson i Malmö (s), Gadd (s), Nilsson i Visby (s) och fru Flodström (s) som anför:

På s. 64 i föreliggande betänkande behandlar finansutskottet de inkomstberäkningar som ligger till grund för det reviderade budgetförslaget. Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att det inte finns anledning att göra andra antaganden än de som gjorts i propositionen och utskottet beräknar därför inkomsterna på statsbudgeten till de belopp som framgår av det reviderade budgetförslaget.

Socialdemokraterna har i särskilda reservationer fört fram krav på en alternativ inriktning av budgetpolitiken. Detta har bl. a. inneburit att vi gått emot höjningen av mervärdeskatten och de lättnader vid beskattning av bl. a. egenföretagare som genomförts. Den inkomstberäkning som nu föreligger har inte beaktat de förslag som socialdemokraterna lagt fram i sitt budgetalternativ. I nuvarande läge bör dock föreliggande inkomstberäkning -

FiU1976/77:30

ar kunna accepteras som ett tekniskt underlag för beräkningen av inkomsterna på statens totalbudget.

2. (anslag till Sveriges turistråd) av herr Pettersson i Malmö (s) som anför:

Sveriges turistråd arbetade vid sin start med en budget för två år. Det beräknade medelsbehovet för ett fullt verksamhetsår var 23 milj. kr. Verksamhetsåret 1976/77, då den nya organisationen var under uppbyggnad, budgeterades med en reserv av 4 milj. kr., vilket skulle möjliggöra att verksamheten under 1977/78 skulle kunna klaras med oförändrat anslag. Det faktiska medelsbehovet under detta verksamhetsår är emellertid 27 milj. kr. Organisationen är nu utbyggd och bemannad, inte som felaktigt uppges i proposition och utskottsyttrande under uppbyggnad. Resultatet av att anslaget beskärs med 2 milj. kr. blir att en dyrbar och vältrimmad organisation inte kan utnyttjas på det sätt som avsetts i tidigare riksdagsbeslut.

3. (antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga) av herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd (s), Nilsson i Visby (s) och fru Flodström (s) som anför:

Förslaget om en senareläggning av 75 000 tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga illustrerar på ett tydligt sätt ryckigheten i regeringens ekonomiska planering. Regeringen föreslog i bil. 7 i den till försvarsutskottet remitterade propositionen 1976/77:74om inriktning av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling ett förslagsanslag av 39 130 000 kr. för nästa budgetår. Denna anslagshöjning avsågs möjliggöra en fördubbling av beräknade medel för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga från 12,6 till 25,8 milj. kr. För utbildningen angavs för budgetåret 1977/78 en ram av 400 000 tjänstgöringsdagar varav arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigats att redan till innevarande budgetår tidigarelägga 20 000 dagar. För budgetåret 1977/78 var medel alltså beräknade för 380 000 tjänstgöringsdagar. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har nu i propositionen 150 föreslagit att arbetsmarknadsstyrelsen skall senarelägga 75 000 tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga av den totala ramen på 400 000 dagar för 1977/78.

Denna ryckighet i regeringens ekonomiska planering kommer att direkt drabba enskilda personer. De ungdomar, som kallats in till att fullgöra vapenfri tjänst, får lämnas återbud. Besparingsförslaget går alltså ut över personer som tillhör ungdomsgruppen vilka redan nu har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Detta kan i sin tur medföra behov av arbetsmarknadspolitiska insatser. Nettoeffekten av regeringens förslag är på denna punkt därför diskutabel inte minst utifrån ett mera samlat statsflnansiellt perspektiv.

FiU1976/77:30

vid avsnitt C. SOCIALDEPARTEMENTET

4. vid punkten / (Tidigareläggning av höjning av allmänna barnbidrag) av herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd (s), Nilsson i Visby (s) och fru Flodström (s) som anför:

I kompletteringspropositionen föreslår regeringen att den höjning av de allmänna barnbidragen som tidigare avsetts träda i kraft den 1 januari 1978 tidigareläggs till den 1 juli 1977. Detta sker med hänvisning till det åtstramningsprogram som regeringen lagt fram. Åtstramningen består huvudsakligen i en höjning av mervärdeskatten. Denna skatteskärpning drabbar i särskilt hög grad låginkomsttagare och barnfamiljer. Socialdemokraterna har med sina förslag till ekonomisk politik redovisat ett alternativ till den borgerliga regeringens förslag till statsbudget. Vi har därvid dels motsatt oss en höjning av mervärdeskatten, dels presenterat förslag som innebär en starkare statsbudget och ett lägre budgetunderskott.

Regeringens förslag om tidigareläggning av höjningen av de allmänna barnbidragen, och de därav följande statliga merutgifterna budgetåret 1977/78 med 270 milj. kr., är en direkt konsekvens av beslutet att höja mervärdeskatten. En statlig budgetpolitik i enlighet med de riktlinjer som framlagts av socialdemokraterna hade gjort denna utgiftsökning onödig samtidigt som barnfamiljernas standard bättre skulle ha hävdats.

vid avsnitt E. BOSTADSDEPARTEMENTET

5. vid punkten 2 (Motion om ökat bostadsbyggande) av herrar Feldt (s), Knut Johansson i Stockholm (s), Jansson (s), Pettersson i Malmö (s), Gadd (s), Nilsson i Visby (s) och fru Flodström (s) som anför:

I motion 1976/77:1613 lade socialdemokraterna fram förslag om åtgärder som borde vidtas på byggnads- och bostadsområdet. Med avvikande mening fogad till finansutskottets yttrande till skatteutskottet 1976/77:3 y vidhöll vi vår syn på behovet av omedelbara insatser från regeringens sida.

Utvecklingen på bostadsmarknaden är fortfarande oroande, varför vi finner skäl att ånyo fästa regeringens uppmärksamhet på problemen. Såväl byggnadskostnader som hyror stiger snabbt. Igångsättning av nya bostadsbyggen går trögt och från allt fler orter rapporteras ökande tendenser till bostadsbrist. Får denna utveckling fortgå kommer den nuvarande goda sysselsättningen på byggarbetsmarknaden att hotas. Oron för en sådan utveckling förstärks genom de effekter som är att vänta till följd av beslutet att höja mervärdeskatten och införa en särskild avgift på s. k. oprioriterat byggande. Bilden förmörkas ytterligare av det hot om arbetslöshet som numera ständigt vilar över byggnadsarbetare sysselsatta vid kärnkrafts- och vattenkraftsbyggen. Läggs så till detta att den borgerliga regeringen nu presenterat förslag för riksdagen om senareläggning av statliga byggnadsinvesteringar

FiU 1976/77:30

förstärks farhågorna om försämrad sysselsättning och ökad arbetslöshet i byggsektorn.

Den borgerliga regeringen borde nu systematiskt gripa sig an med att bryta de nuvarande utvecklingstendenserna på bostads- och byggmarknaden. Såväl bostadspolitiska som sysselsättningspolitiska motiv talar starkt härför.

Regeringen har nyligen beslutat om en höjning med 6 % av tidskoefficienten vid vissa beslut om bostadslån för flerfamiljshus och småhus samt om en höjning av grundbeloppet till lånunderlaget för flerfamiljshus med cirka 4 %. Civilutskottet har i betänkandet CU 1976/77:40 konstaterat bl. a. att regeringens nämnda beslut tillgodoser rimliga krav på en anpassning av belåningsvärdena till kostnadsutvecklingen.

Det kan inte anses rimligt att en snabb stegring av byggnadskostnaden, med åtföljande tendenser till överkostnader i bostadsbyggandet, fortlöpande möts enbart med en uppräkning av de statliga bostadslånen. Orsakerna bakom kostnadsutvecklingen måste klarläggas och angripas systematiskt. De senaste månadernas byggnadskostnadsutveckling kan inte accepteras. Därför borde prisstopp på byggmateriel nu införas till och med utgången av 1977. Samtidigt borde en undersökning om orsakerna till kostnadsutvecklingen omgående inledas. Detta arbete borde bedrivas med största skyndsamhet.

I det nuvarande läget på den svenska bostadsmarknaden är av särskild vikt att bostadsbyggandets försörjning med krediter sker utan störningar. Då det finns tecken på allvarliga störningar av bostadsbyggandets försörjning med långa lån ankommer det på regeringen att vidta de åtgärder som krävs för att bostadsmarknaden skall fungera.

Regeringens höjning av mervärdeskatten innebär att stora löntagargrupper kommer att få vidkännas växande ekonomiska svårigheter. Socialdemokraterna kan inte godta att stora inkomsttagargrupper, utöver den redan i sig snabba prisstegringen, dessutom skall behöva bära den börda som en mervärdeskattehöjning innebär. Situationen blir särskilt svår för familjer med barn. Vi har därför i särskild ordning föreslagit att, som komplement till förslaget att höja barnbidraget med 300 kr. redan den 1 juli i år, dessutom det statliga bostadsbidraget höjs med 300 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1978.

FiU 1976/77:30

127 Bilaga 1

Konstitutionsutskottets yttrande

1976/77: 4 y

över propositionen 1976/77: 150, såvitt avser riksdagens lokalfrågor på längre sikt

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över de delar av kompletteringspropositionen (prop. 1976/77: 150) bilaga 2, avsnittet 2, Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. som hänför sig till utskottets beredningsområde.

1 propositionen (s. 6 och 7) framhålls bl. a. att det som ett led i stabiliseringsprogrammet är önskvärt att även riksdagens planerade återflyttning till Helgeandsholmen senareläggs. Vidare erinras om riksdagens nyligen fattade beslut med anledning av konstitutionsutskottets betänkande KU 1976/77: 41, som innebär att riksdagen, om den beslutar sig för att återflytta till Helgeandsholmen, torde kunna vara installerad där år 1983.

I motionen 1976/77: 1652 av herr Werner m. fl (vpk), vilken väckts med anledning av kompletteringspropositionen, hemställs i punkten 13 att riksdagen beslutar "att riksdagen icke skall återflytta till Helgeandsholmen”. Motionärerna anser att riksdagens nuvarande lokaler är fullt ändamålsenliga och att en flyttning till ett ombyggt riksdagshus på Helegandsholmen skulle vara "ett rent slöseri med skattemedel”.

Konstitutionsutskottet får för sin del i detta sammanhang hänvisa till de tidigare fattade riksdagsbesluten om riksdagens lokalfrågor på längre sikt och framhålla att riksdagen under hösten 1977 får möjlighet att ta ställning till närmare utarbetade och analyserade förslags funktionsduglighet liksom till framtida kostnader och anslagsbehov. Genom att riksdagen på det sätt som skett (se KU 1975/76:53 och 1976/77:41) har ställt medel till förfogande för det fortsatta utredningsarbetet halden nödvändiga grunden lagts för riksdagens kommande prövning av ärendet samtidigt som en forcering av projekterings- och även evakueringsfrågorna kan undvikas. Det tillkännagivande som regeringen gör i kompletteringspropositionen synes utskottet väl förenligt härmed. Mot denna bakgrund anser utskottet att motionen 1976/77: 1652, såvitt nu är i fråga, bör avslås.

Stockholm den 24 maj 1977

På konstitutionsutskottets vägnar KARL BOO

FiU 1976/77:30

128 Närvarande: herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Mossberg (s), Fiskesjö (c), Lindahl i Hamburgsund (fp), Svensson i Eskilstuna (s), Nordin (c), Karlsson i Malung (s), Schött (m), Kindbom (c), Nyquist (s), fru Hammarbacken (c), fru Cederqvist (s), fröken Nilsson (s) och herr Unckel (m).

FiU 1976/77:30

129 Bilaga 2

Skatteutskottets yttrande

1976/77: 6 y

över propositionen 1976/77: 150 bilaga 6 angående en särskild administrationsavgift vid statlig bostadslångivning jämte motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har hemställt om yttrande från skatteutskottet över prop. 1976/77: 150 bil. 6 jämte motioner.

Det förslag som läggs fram i propositionen innebär att regeringen bemyndigas ta ut och bestämma storleken av en särskild administrationsavgift för statlig bostadslångivning i enlighet med vad som förordats i propositionen.

I motionen 1976/77: 1652 (vpk) yrkas avslag på propositionen, medan motionärerna i motionen 1976/77: 1657 (s) begär förslag från regeringen om särskilda avgifter även på vissa subventionerade lån till företag och jordbruk.

Eftersom frågan om subventionering av lånekostnader på bostadsområdet och andra områden inte ingår i utskottets ämnesområde, saknar utskottet skäl att gå in på frågan om lämpligheten av en sådan avgift, som föreslås i propositionen, även om förslaget i propositionen kan ifrågasättas från olika synpunkter. Härav följer att utskottet inte heller prövar avslagsyrkandet i motionen 1976/77: 1652 och yrkandet i motionen 1976/77: 1657 om en motsvarande avgift på andra områden. Utskottet inskränker sig till att nämna vissa skattetekniska konsekvenser av förslaget.

En administrationsavgift som tas ut i samband med låneansökan kan - i motsats till vad som gäller beträffande ränteutgifter - enligt utskottets uppfattning inte betraktas som en avdragsgill ränteutgift vid beräkning av inkomst av schablontaxerade fastigheter. Avgiften kan inte heller anses avdragsgill vid beräkning av realisationsvinst.

Stockholm den 24 maj 1977

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Andersson i Knäred (c), Kristenson (s), Josefson (c), Johansson i Jönköping (s), Hörberg (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Westberg i Hofors (s), Söderström (m), Olsson i Järvsö (c), Boström (s), Lundgren (m), Forslund (s) och Gustafsson i Borås (fp).

9 Riksdagen 1976177. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

130 Bilaga 3

Justitieutskottets yttrande

1976/77:1 y

över vissa delar av propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78 m. m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner

Till finansutskottet

Inledning

1 propositionen 1976/77:150 föreslår regeringen riksdagen att bl. a. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordas i ett till propositionen som bilaga 2 fogat reviderat budgetförslag.

Propositionen har hänvisats till finansutskottet. Finansutskottet har berett justitieutskottet tillfälle att avge yttrande över de delar av propositionen som hänför sig till justitieutskottets beredningsområde jämte eventuella motioner.

I ärendet har väckts två motioner som gäller propositionen i angivna delar, nämligen motionen 1976/77:1640 av herr Palm (s) och 1976/77:1643 av herr Romanus (fp).

Inför justitieutskottet har lämnats synpunkter i ärendet av företrädare för polismyndigheten i Sollentuna polisdistrikt.

Budgetpropositionen

I propositionen 1976/77:100 bilaga 5 föreslog regeringen bl. a. att riksdagen under anslaget för Polishus m. m. skulle anvisa medel enligt en investeringsplan, vari upptogs bl. a. kostnader för uppförande av polishus i Sollentuna inom en kostnadsram av 36,2 milj. kr. i prisläget april 1976 och med en beräknad medelsförbrukning under budgetåret 1977/78 av 16 milj. kr. Byggstart för objektet angavs till april 1977 och färdigställandet beräknades till januari 1979.

I samma proposition föreslogs också att riksdagen under anslaget för Byggnadsarbeten för domstolsväsendet skulle anvisa medel enligt en investeringsplan, vari upptogs bl. a. kostnader för ombyggnad av högsta domstolens kansli inom en kostnadsram av 8 milj. kr. i prisläget april 1976 och med en beräknad medelsförbrukning under budgetåret 1977/78 av 3,3 milj. kr. Byggstart angavs till augusti 1977 och färdigställandet beräknades till februari

1979.

Riksdagen biföll regeringens förslag (JuU 1976/77:26, rskr 1976/77:223).

FiU 1976/77:30

131 Kompletteringspropositionen m. m.

I propositionen 1976/77:150 uttalar chefen för budgetdepartementet att det i nuvarande ekonomiska läge är lämpligt att senarelägga vissa statliga byggen. Chefen för justitiedepartementet har enligt vad som uppges i propositionen funnit att nybyggnaden av ett rättscentrum i Sollentuna kan uppskjutas. Vidare är enligt propositionen också viss senareläggning av ombyggnaden för högsta domstolens kansli aktuell. Den totala kostnaden för dessa byggprojekt beräknas till 47 milj. kr., och utgiftsminskningen under budgetåret 1977/78 beräknas till knappt hälften härav.

Regeringen har den 18 april 1977 beslutat att senarelägga påbörjandet av nybyggnaden till en senare tidpunkt.

Motionerna

I motionen 1640 yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionen 1976/77:150 i den del som avser senareläggning av byggande av Sollentuna rättscentrum.

I motionen 1643 yrkas att riksdagen uttalar att nybyggnad av ett rättscentrum i Sollentuna inte skall uppskjutas utan förverkligas snarast möjligt i enlighet med föreliggande planer.

Utskottet

I motionen 1640 erinrar motionären om att polismyndighetens lokaler är i dåligt skick och att de kritiserats av yrkesinspektionen i oktober 1975. Enligt motionären bör ytterligare dröjsmål med byggande av ett nytt polishus ej accepteras med hänsyn till allmänheten och till de anställdas krav på bättre arbetsmiljö. Även i motionen 1643 uttalas att en senareläggning av nybygget inte kan ske utan stora olägenheter.

Utskottet anser liksom motionärerna att nuvarande lokaler i Sollentuna polisdistrikt - inrymda i tre olika byggnader - är av mycket dålig beskaffenhet. Som motionärerna framhåller svarar de inte mot de krav som i dag ställs på arbetsmiljön. De försvårar också på ett allvarligt sätt möjligheterna att bedriva ett rationellt polisarbete. Från rättssäkerhetssynpunkt kan starka invändningar resas bl. a. mot att gripna, anhållna och häktade som skall placeras i polisens arrestlokaler måste passera det utrymme som används för mottagning av allmänheten. Det är således enligt utskottets mening mycket angeläget att polisen i Sollentuna polisdistrikt utan dröjsmål får ändamålsenliga lokaler. Mot denna bakgrund har utskottet - från de synpunkter utskottet i detta sammanhang närmast har att företräda - svårt att acceptera att den aktuella nybyggnaden i Sollentuna, avsedd att innehålla bl. a. nya polislokaler, skall uppskjutas. Med hänsyn till det ekonomiska läget anser sig utskottet emellertid inte böra framställa någon erinran mot

FiU 1976/77:30

nu ifrågavarande uttalanden i propositionen. Utskottet finner det emellertid angeläget framhålla att byggstarten bör ske så snart den ekonomiska situationen ger någon möjlighet därtill.

Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna 1640 och 1643.

I övrigt föranleder propositionen i de delar som yttrandet avser inte något uttalande från utskottets sida.

Stockholm den 24 maj 1977

På justitieutskottets vägnar ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m)*, fröken Mattson (s), herrar Jönsson i Malmö (s)*, Johansson i Växjö (c)*, Nygren (s)*, Petersson i Röstånga (fp), fru Andersson i Kumla (s), herrar Winberg (m)*, Pettersson i Helsingborg (s)*, fru Wiklund (c), fru André (c), fru Johnsson (c), herr Segerstedt (s) och fru Mårtensson (s).

*Ej närvarande vid yttrandets justering.

FiU 1976/77:30

133 Bilaga 4

RIKSDAGENS

UTRIKESUTSKOTT

Utdrag ur

PROTOKOLL 1976/77:32 Sammanträdesdag: 1977-05-23 Sammanträdestid: 15.00-16.40 Närvarande: Se bil. 1

Yttrande till finansutskottet över kompletteringspropositionen

§ 32.2

Finansutskottet hade genom beslut den 6 maj 1977 berett utrikesutskottet tillfälle yttra sig över de delar av den s. k. kompletteringspropositionen (prop. 1976/77:150, bil. 2, avsnitt 2 ”Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m.”) som hänför sig till utrikesutskottets beredningsområde samt eventuella motionsyrkanden i anslutning därtill.

Utskottet konstaterade att av de båda besparingsåtgärder som aviserats i propositionen avseende utrikesdepartementets huvudtitel det i ena fallet rörde sig om en till 300 000 kr. beräknad reduktion av medelsförbrukningen under nästa budgetårs reservationsanslag till information om Sverige i utlandet och i det andra fallet om en avsiktsförklaring från regeringens sida att beträffande ointecknade reservationsmedel på nästa budgetårs reservationsanslag för multilateralt bistånd (bidrag till internationella biståndsprogram) iaktta försiktighet i fråga om utbetalningar och i största möjliga utsträckning förskjuta dessa till slutet av budgetåret.

Den förstanämnda senareläggningen åsyftade, enligt vad utskottet hade erfarit, dels uppskov med en planerad regional utbildningskonferens för utlandsstationerad personal i utrikesförvaltningen, dels uppskov med planerat inköp av viss videoutrustning för information till utlandsstationerad personal om förhållanden i Sverige m. m. Utskottet hade vidare erfarit att senareläggningen av ifrågavarande projekt delvis hade att göra med praktiska svårigheter avseende deras förverkligande. Utskottet hade ingen erinran mot de förutskickade senareläggningama av åsyftade projekt.

Beträffande det som i propositionen sagts om utbetalningar från nästa års anslag för multilateralt bistånd, något som föranlett ett påpekande utan särskilt yrkande i motionen 1976/77:1665 av herr Palme m. 0. (s), konstaterade utskottet att det därvidlag knappast rörde sig om en besparingsåtgärd i egentlig bemärkelse utan fastmer om en avsikt att inom tidsramen för ett och samma budgetår förskjuta vissa utbetalningar i det längsta. Utskottet

FiU 1976/77:30

ville inte motsätta sig den aviserade förskjutningen men önskade samtidigt understryka vikten av att inga angelägna biståndsändamål härigenom finge bli lidande.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Vid protokollet:

Irene Larsson

Justeras:

Allan Hernelius

Rätt utdraget intygar i tjänsten: Monika Linroth

FiU 1976/77:30

135 Bilaga 5

Försvarsutskottets yttrande

1976/77:2y

över propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m.

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 6 maj 1977 beslutat bereda försvarsutskottet tillfälle att avge yttrande över de delar av propositionen 1976/77:150, bilaga 2, avsnittet 2 Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. som hänför sig till försvarsutskottets beredningsområde samt över eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill.

I aktuella delar av propositionen anmäler regeringen följande besparingsåtgärder.

Chefen för försvarsdepartementet har funnit att medelsförbrukningen avseende det m i 1 i t ä r a försvaret under budgetåret 1977/78 kan minska med 150 milj. kr. Verksamheten beräknas bli påverkad på så sätt att repetitionsutbildningen av vissa lokalförsvarsförband reduceras. Vidare senareläggs anskaffningen av viss utrustning, däribland ammunition, liksom vissa byggnadsåtgärder.

På motsvarande sätt avses medelsförbrukningen för civilförsvaret under budgetåret 1977/78 minska med 5 milj. kr. Minskningen avses åstadkommas genom senareläggning av viss materielanskaffning. Vidare uppskjuts byggande av vissa branddammar och modernisering av vissa befolkningsskyddsrum. Den sistnämnda åtgärden beräknas medföra en besparingseffekt även för kommunerna.

Chefen för handelsdepartementet har funnit att utgifterna över statsbudgeten för investeringar i anläggningar och varulager, som överstyrelsen för ekonomiskt försvar förvaltar, förbudgetåret 1977/78 kan minskas med inemot 15 milj. kr. Detta anses kunna ske genom vissa senareläggningar av investeringar. Utrymme för de mest angelägna investeringarna enligt totalförsvarspropositionen anses dessutom böra kunna skapas genom ytterligare omstrukturering av befintliga varulager.

I motionen 1665 (s) erinras om att enligt förslagen i propositionen 1976/77:74 skall ett underutnyttjande motsvarande 2 % av utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret få tillgodoräknas kommande budgetår. Enligt motionärernas uppfattning är regeringens besparing i denna del ett överförande av medel från budgetåret 1977/78 till budgetåret 1978/79. Motionärerna motsätter sig inte en sådan överföring men vill understryka att det inte är fråga om någon bestående besparing.

FiU 1976/77:30

136 Försvarsutskottet har nyligen behandlat regeringens förslag i propositionen 1976/77:74 om totalförsvarets fortsatta utveckling. Utskottets ställningstaganden är redovisade i betänkandet FöU 1976/77:13. Beträffande nyssnämnda besparingsåtgärder har utskottet funnit att dessa inte innebär avsevärd nackdel för den planering och verksamhet för totalförsvaret som utskottet har förutsatt enligt nämnda betänkande. Detta under förutsättning att ifrågavarande verksamheter inom totalförsvaret kommer till stånd relativt tidigt under den femåriga planeringsperioden. Resurser för återtagning bör tillföras med prisomräknade belopp.

I propositionen 1976/77:150 anmäls också andra besparingsåtgärder som rör verksamheter inom totalförsvaret - beredskapslagring av läkemedel m. m. (5 milj. kr.) och av jordbruksprodukter (5 milj. kr.). Vidare föreslås att arbetsmarknadsstyrelsen senarelägger 75 000 tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga av den i propositionen 1976/77:74, bilaga 7, föreslagna ramen på 400 000 dagar för budgetåret 1977/78. Medelsbehovet beräknas därigenom minska med 4 milj. kr. Beträffande denna besparingsåtgärd föreslås i motionen 1645 (s) att antalet tjänstgöringsdagar för budgetåret 1977/78 fastställs till vad som föreslagits i propositionen 1976/77:74.

Sistnämnda besparingsåtgärder berör andra utskotts beredningsområden. De påverkar dock anslag som har anmälts i totalförsvarspropositionen och därigenom behandlats av försvarsutskottet i betänkandet 1976/77:13. Försvarsutskottet vill inte motsätta sig att även dessa besparingsåtgärder vidtas men förutsätter också här att det sker en återtagning av ifrågavarande verksamheter och inbesparade belopp under femårsperioden 1977/78-1981/82.

I motionen 1652 (vpk) finns ett yrkande om utgifterna för det militära försvaret och om beredskapsbudgeten för totalförsvaret. Beträffande utgifterna för det militära försvaret är detta ett upprepande av ett av yrkandena i motionen 1976/77:249 (vpk). I betänkandet FöU 1976/77:13 har utskottet avstyrkt bifall till nämnda yrkande i motionen 249 och vidhåller nu detta ställningstagande. Såvitt gäller beredskapsbudgeten för totalförsvaret är yrkandet inte meningsfullt i detta sammanhang.

Stockholm den 24 maj 1977

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: herrar Petersson i Gäddvik (m), Gustavsson i Eskilstuna (s), Glimnér (c), Holmqvist (s), Pettersson i Örebro (c), Gustavsson i Ängelholm (s), Karl Bengtsson i Varberg (fp), fru Sundström (s), herr Björk i Gävle (c), fru Ekelund (c), herrar Hedberg (s), Lindblad (fp), Svartberg (s) och Aulin (m).

FiU 1976/77:30

137 Avvikande mening

av herrar Gustavsson i Eskilstuna, Holmqvist, Gustavsson i Ängelholm, fru Sundström, herrar Hedberg och Svartberg (alla s) som anser

dels att den del av utskottets anförande som börjar ”Försvarsutskottet har” och slutar ”prisomräknade belopp” bort ha följande lydelse:

Försvarsutskottet har nyligen behandlat regeringens förslag i propositionen 1976/77:74 om totalförsvarets fortsatta utveckling. Utskottets ställningstaganden är redovisade i betänkandet FöU 1976/77:13. Beträffande nyssnämnda besparingsåtgärder har utskottet funnit att dessa inte innebär avsevärd nackdel för den planering och verksamhet för totalförsvaret som utskottet har förutsatt enligt nämnda betänkande. Utskottet vill erinra om att flera reservationer till betänkandet har lämnats av de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet. Om riksdagen bifaller dessa reservationer uppnås i fråga om försvaret bestående besparingar till väsentligt större belopp än som regeringen nu anmäler.

dels att den del av utskottets anförande som börjar ”Sistnämnda besparingsåtgärder" och slutar ”1981/82” bort ha följande lydelse:

Sistnämnda besparingsåtgärder berör andra utskotts beredningsområden. De påverkar dock anslag som har anmälts i totalförsvarspropositionen och därigenom behandlats av försvarsutskottet i betänkandet 1976/77:13. Utom såvitt gäller tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga vill försvarsutskottet inte motsätta sig att även dessa besparingsåtgärder vidtas.

Som framgår av motionen 1645 (s) skulle en minskning av antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga innebära betydande nackdelar för såväl tjänstepliktiga som för berörda myndigheter m. fl. Enligt försvarsutskottets mening bör riksdagen därför som sin mening ge regeringen till känna vad motionärerna har anfört om antalet sådana tjänstgöringsdagar. Detta innebär att antalet dagar bestäms till 380 000.

FiU 1976/77:30

138 Socialförsäkringsutskottets yttrande Bilaga 6

1976/77:2y

över viss del av propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. (kompletteringsproposition) jämte motioner

Till finansutskottet

Genom beslut den 6 maj 1977 har finansutskottet hemställt att socialförsäkringsutskottet avger yttrande över propositionen 1976/77:150 i vad avser bilaga 3, punkten 2, och bilaga 5, punkten 4, jämte eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill. Samtidigt har finansutskottet berett socialförsäkringsutskottet tillfälle att avge yttrande över de delar av propositionen, bilaga 2, avsnittet 2 Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m., som hänför sig till utskottets beredningsområde samt eventuella motionsyrkanden med anledning härav. Därefter har utskottet den 17 maj 1977 berett bl. a. socialförsäkringsutskottet tillfälle avge yttrande över de motionsyrkanden i övrigt - hänförliga till utskottets beredningsområde - som kan komma att väckas med anledning av kompletteringspropositionen.

I anslutning till förslaget i bilaga 3, punkten 2, har väckts motionerna 1976/77:1646 av herr Börjesson i Falköping (c), 1976/77:1652 (yrkandet 3) av herr Werner m. fl. (vpk) och 1976/77:1656 av herr Aspling m. fl. (s) samt i anslutning till förslaget i bilaga 5, punkten 4, motionen 1976/77:1667 (jfr 1976/77:1666) av herr Palme m. fl. (s).

Utskottet

Bil. 3, punkten 2. Ändrade regler för läkemedelsrabattering

I förmånerna från sjukförsäkringen ingår bl. a. att denna ersätter halva kostnaden mellan 5 och 35 kr. och hela kostnaden över 35 kr. för läkemedel som ordinerats av läkare vid sjukdom. Högsta kostnaden för den försäkrade blir härigenom 20 kr. vid varje inköpstillfälle.

I vissa fall kan den försäkrade få läkemedel helt utan kostnad. Detta gäller bl. a. skyddsläkemedel som lämnas till kvinnor och barn i anslutning till mödra- och barn- eller skolhälsovård samt läkemedel för kvinnor med havandeskapssjukdomar. Kostnaderna för sådana läkemedel belastar inte sjukförsäkringen utan bestrids från socialhuvudtitelns anslag Läkemedel åt vissa kvinnor och barn.

I propositionen föreslås att beloppsgränserna för läkemedelsrabatteringen ändras fr. o. m. den 1 januari 1978 så att försäkringen svarar för halva läkemedelskostnaden mellan 10 och 40 kr. och hela kostnaden över 40 kr. Den försäkrades högsta avgift blir härigenom 25 kr. per inköpstillfälle.

FiU 1976/77:30

139 Genom förslaget uppkommer enligt propositionen en besparing för sjukförsäkringen om ca 75 milj. kr. per år eller för budgetåret 1977/78 hälften av samma belopp. Vidare föreslås i propositionen att nuvarande bestämmelser om kostnadsfritt tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor med havandeskapssjukdomar, liksom särregleringen när det gäller skyddsläkemedel åt vissa kvinnor och barn, slopas. För att undvika att omläggningen av reglerna beträffande skyddsläkemedlen får ekonomiska effekter som nu inte kan förutses föreslås att i lagen angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel tas in en bestämmelse som ger regeringen möjlighet att förordna att skyddsläkemedel i vissa fall skall tillhandahållas kostnadsfritt. Anslaget Läkemedel åt vissa kvinnor och barn, till vilket riksdagen anvisat medel för budgetåret 1977/78 med 5 milj. kr., kommer genom omläggningen att belastas endast med halv årskostnad. Sjukförsäkringens kostnader för samma budgetår beräknas öka med 0,5 milj. kr.

I motionen 1652 av herr Werner m. fl. hemställs att riksdagen avslår propositionens förslag i nu nämnda hänseenden. Herr Aspling m. fl. framhåller i motionen 1656 att ett sammanlagt avgiftsbelopp för läkararvode, resekostnader och ordinerad medicin med 55 kr. kan bli särskilt betungande för dem som har ett väsentligt större sjukvårdsbehov än normalt och att det därför är nödvändigt att på nytt aktualisera frågan om ett förstärkt högkostnadsskydd vid läkemedelsinköp. Motionärerna vill att den socialpolitiska samord n i ngsut red ningen, som på riksdagens begäran prövar denna fråga, skall få i uppdrag att behandla den med förtur så att ett förslag kan föreläggas riksdagen till hösten. I utredningsarbetet bör därvid enligt motionärerna beaktas de effekter på patienternas medicinkostnader som kan uppkomma om ett större antal läkemedel framdeles görs receptfria och därigenom inte kommer att omfattas av rabatteringsreglerna. Motionärerna hemställer att vad i motionen anförs ges regeringen till känna. Frågan om en begränsning av medicinkostnaderna tas också upp i motionen 1646 av herr Börjesson i Falköping. Han begär att riksdagen hos regeringen understryker vikten av att frågan om en övre kostnadsgräns för läkemedelsinköp fåren snar lösning.

De av regeringen föreslagna ändringarna i reglerna för läkemedelsrabatteringen innebär enligt utskottets mening en rimlig höjning av de försäkrades läkemedelskostnader,och utskottet biträder propositionens förslag i denna del.

Förslaget till ändringar i reglerna för skyddsläkemedel åt kvinnor och barn grundar sig på en skrivelse från socialstyrelsen i maj 1975, i vilken styrelsen bl. a. föreslagit att förteckningen över sådana kostnadsfria läkemedel i fortsättningen endast skulle uppta järnpreparat åt havande och ammande kvinnor och AD-vitaminpreparat åt barn. Regeringen har emellertid föreslagit att alla skyddsläkemedel skall inordnas i sjukförsäkringens regler för läkemedelsrabattering, dock med det förbehållet att regeringen ges möjlighet att förordna att skyddsläkemedel i vissa fall skall tillhandahållas fritt.

FiU 1976/77:30

140 Med hänsyn till detta förbehåll anser sig utskottet böra tillstyrka förslaget i denna del men vill samtidigt starkt understryka angelägenheten av att regeringen noga följer upp de effekter som kan följa av förslaget. Utskottet kan även biträda förslaget om slopande av bestämmelserna om kostnadsfritt tillhandahållande av läkemedel åt vissa kvinnor med havandeskapssjukdomar.

Det anförda innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen 1652, yrkandet 3.

De nuvarande läkemedelsförmånerna ger ett högkostnadsskydd för dem som har stort behov av läkemedel genom maximeringen av kostnaderna vid varje inköp till 20 kr. och genom att läkemedel lämnas kostnadsfritt vid allvarliga och långvariga sjukdomar. I anledning av motioner vid 1975/76 års riksmöte, vilka syftade till att införa avgiftstak för en försäkrads årliga läkemedelskostnader och att utvidga rätten till kostnadsfria läkemedel, fann utskottet - efter remissbehandling - att det kunde finnas anledning utreda frågan om i vad mån det nuvarande högkostnadsskyddet borde ytterligare förstärkas tSfU 1975/76:42, rskr 378). Den socialpolitiska samordningsutredningen fick därefter i uppdrag att utreda frågan. Enligt vad utskottet erfarit avser utredningen att redan i början av nästa år lägga fram ett delbetänkande, vari utredningen behandlar frågan om ett högkostnadsskydd. Med hänsyn härtill anser utskottet, som förutsätter att frågan om ett sådant skydd får en snar lösning, någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna 1646 och 1656 inte erforderlig.

Utskottet vill i anslutning till vad som anförts i den senare motionen erinra om att socialutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1976/77:10 förutsatt att utredningen vid uppdragets genomförande överväger möjligheterna att utforma rabatteringsreglerna på ett sådant sätt att onödig förskrivning av läkemedel motverkas.

Bil. 5, punkten 4. Studiesociala åtgärder

Studiebidraget till studerande under 20 år på gymnasial nivå och förlängt barnbidrag till elever över 16 år på grundskolenivå utgår med 150 kr. per månad under läsåret. Beloppet motsvarar vad som för månad utgår i allmänt barnbidrag. Riksdagen har i samband med behandlingen av prop. 1976/77:100 beslutat att höja såväl barnbidraget som studiebidraget och det förlängda barnbidraget fr. o. m. den 1 januari 1978 till 175 kr. per månad.

I den förevarande propositionen föreslås i bil. 3 punkten 1, över vilken socialutskottet skall yttra sig, att höjningen av det allmänna barnbidraget skall träda i kraft redan den 1 juli 1977. I konsekvens härmed föreslås i bil. 5 underpunkten 4 att även studiebidraget och det förlängda barnbidraget höjs fr. o. m. denna dag.

Utskottet biträder förslaget om att studiebidraget och det förlängda barnbidraget skall höjas vid samma tidpunkt som det allmänna barnbidraget.

1 studiehjälpen till elever pågymnasial nivå ingår bl. a. det inkomstprövade

FiU 1976/77:30

tillägget. Tilläggets maximala belopp, 75 kr. per månad, utgår så länge elevens och föräldrarnas inkomst inte överstiger 32 000 kr. Fr. o. m. den 1 juli 1977 höjs denna inkomstgräns tili 35 000 kr. (prop. 1976/77:100, bil. 12, SfU 18, rskr 156). Det inkomstprövade tillägget utgör en fortsättning av det statliga bostadsbidraget till barnfamiljer när barnet studerar efter fyllda 17 år och är såväl till sitt belopp som i fråga om inkomstprövningen samordnat med detta bidrag.

I motionen 1667 yrkar herr Palme m. fl. att det inkomstprövade tillägget skall utgå med 100 kr. i månaden fr. o. m. den 1 juli 1977. Yrkandet skall ses mot bakgrund av att socialdemokraterna samtidigt i särskild motion 1976/77:1666, över vilken civilutskottet skall yttra sig, yrkar att det statliga bostadsbidraget till barnfamiljer höjs från 900 till 1 200 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1978.

I sitt betänkande 1976/77:18 har socialförsäkringsutskottet avstyrkt bifall till ett motionsyrkande om en höjning av det inkomstprövade tillägget. Utskottet har därvid med hänvisning till sin tidigare år redovisade uppfattning uttalat att sambandet mellan det inkomstprövade tillägget och det statliga bostadstillägget till barnfamiljerna bör bibehållas. Utskottet anser sig böra vidhålla detta av riksdagen godkända ställningstagande och avstyrker därför bifall till yrkandet i motionen 1667.

Bil. 2, avsnitt 2. Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m.

Under detta avsnitt behandlas bl. a. frågan om besparingar till följd av förslaget till riksdagen om ändrade regler för läkemedelsrabattering. Utskottet vill till vad som ovan anförts härom endast tillägga att den i propositionen beräknade besparingseffekten under budgetåret 1977/78 endast kommer att uppgå till hälften av det belopp som beräknats på s. 14 i bil. 2 till propositionen, detta med hänsyn till att de ändrade reglerna avses träda i kraft först den 1 januari 1978.

Inom utskottets beredningsområde faller också centrala studiestödsnämndens verksamhet. Utskottet har ingenting att erinra mot vad som anförts i propositionen om att nämnden skall få i uppdrag att intensifiera kontrollen vid utbetalning och återkrav av studiemedel.

Stockholm den 24 maj 1977

På socialförsäkringsutskottets vägnar SVEN ASPLING

Närvarande: herrar Aspling (s), Carlsson i Vikmanshyttan tc), Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), fröken Bergström (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Åkerlind (m), Andersson i Nybro (c), Lindström (s), Andersson i Edsbro (c), Nilsson i Norrköping (s) och Larsson i Vänersborg (s).

FiU 1976/77:30

142 Avvikande mening

av herrar Aspling, Karlsson i Ronneby, fru Håvik, herrar Marcusson, Lindström, Nilsson i Norrköping och Larsson i Vänersborg (alla s) vilka anför:

Det torde inte kunna bestridas att det sammanlagda avgiftsbelopp, som den försäkrade själv får svara för vid sjukdomsfall efter den 1 januari 1978, då höjningar sker av patientavgifter, karensbeloppen för resekostnader och läkemedelskostnaderna, kommer att bli särskilt betungande för dem som har ett väsentligt större sjukvårdsbehov än normalt. Det är därför enligt vår mening angeläget att den socialpolitiska samordningsutredningen med förtur prövar frågan om ett förstärkt högkostnadsskydd så att beslut i denna fråga kan fattas av riksdagen innan de nya reglerna om avgiftshöjningen träder i kraft. Utredningen bör därvid inrikta sitt arbete på att utvidga den rätt till helt kostnadsfria läkemedel som nu finns enligt den särskilda kungörelsen (1954:520) med förteckning över kostnadsfria läkemedel. Med hänsyn till att regeringens förslag om inordnande av skyddsläkemedlen i sjukförsäkringens regler om läkemedelsrabattering drabbar särskilt utsatta grupper och inte heller innebär någon större kostnadsbesparing bör utredningen också pröva om och i vad mån skyddsiäkemedel bör ingå bland kostnadsfria läkemedel. Det är enligt vår mening också angeläget att utredningen beaktar de effekter på patienternas medicinkostnader som kan uppkomma om ett större antal läkemedel framdeles blir receptfria och i samråd med Apoteksbolaget undersöker om någon form av prisjämförelser mellan likvärdiga läkemedel kan behöva byggas in i den framtida läkemedelsrabatteringen.

Tidigareläggningen av höjningen av barnbidragen och studiebidraget är enligt vår mening inte tillräcklig för att motverka följderna av regeringens politik för barnfamiljer med låga eller måttliga inkomster. I konsekvens med det socialdemokratiska förslaget om en höjning av det statliga bostadsbidraget till barnfamiljer anser vi därför att även det inkomstprövade tillägget inom studiehjälpssystemet bör höjas till 100 kr. i månaden. Höjningen bör träda i kraft den 1 juli 1977.

FiU 1976/77:30

143 Socialutskottets yttrande Bilaga 7

1976/77:7 y

över vissa delar av propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. (kompletteringspropositionen) jämte visst motionsyrkande

Till finansutskottet

Genom beslut den 6 maj 1977 har finansutskottet hemställt att socialutskottet avger yttrande över propositionen 1976/77:150 i vad avser bilaga 3, punkten 1 Tidigareläggning av höjning av allmänna barnbidrag och punkten 3 Avgifterna för den statliga läkemedelskontrollen, jämte eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill. Samtidigt har finansutskottet berett socialutskottet tillfälle att avge yttrande över de delar av propositionen, bilaga 2, avsnittet 2 Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m., som hänför sig till utskottets beredningsområde samt eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill.

Med anledning av propositionen har väckts bl. a. motionen 1976/77:1652 av herr Werner m. fl. (vpk), i vilken yrkas att de allmänna barnbidragen skall indexregleras (yrkandet 4).

Utskottet

Fråga om tidigareläggning av höjningen av de allmänna barnbidragen (Bil. 3, punkten 1) samt om indexreglering av bidragen

Riksdagen har efter förslag i årets budgetproposition (prop. 1976/77:100, bil. 8, p. C 1) beslutat om en höjning av det allmänna barnbidraget från 1 800 kr. till 2 100 kr. per barn och år fr. o. m. den 1 januari 1978 (SoU 1976/77:25, p. 4, rskr 1976/77:200). I kompletteringspropositionen föreslås mot bakgrund av det åtstramningsprogram som regeringen har lagt fram att höjningen får genomföras redan den 1 juli 1977. Den sålunda föreslagna tidigareläggningen av bidragshöjningen beräknas innebära att anslagsbelastningen förbudgetåret 1977/78 ökar med 270 milj. kr. I propositionen föreslås därför att utöver tidigare anvisat förslagsanslag - 3 505 milj. kr. - ytterligare 270 milj. kr. skall anvisas till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1977/78.

Utskottet biträder regeringens förslag.

I motionen 1976/77:1652 (yrkandet 4) av herr Werner m. fl. (vpk) yrkas att de allmänna barnbidragen skall indexregleras.

1 samband med socialutskottets behandling tidigare i år av frågan om höjning av de allmänna barnbidragen uttalade utskottet med anledning av motionsyrkanden om indexreglering av bidragen att utskottet anslöt sig till uppfattningen att barnbidragen ej bör tillåtas urholkas av prishöjningar.

FiU 1976/77:30

144 Med hänsyn till den höjning av barnbidragen som riksdagen fattat beslut om och till den tidigareläggning av bidragshöjningen som nu föreslås och som utskottet i enlighet med det anförda tillstyrker, erfordras det f. n. inte något uttalande av riksdagen i fråga om värdesäkring av barnbidragen. Utskottet avstyrker därför motionen 1976/77:1652 i här aktuell del (yrkandet 4).

Avgifterna för den statliga läkemedelskontroUen (Bil. 3, punkten 3)

Enligt gällande principer för den statliga läkemedelskontrollens verksamhet (prop. 1970:74, SU 1970:98, rskr 1970:223) skall 80 % av kostnaderna för läkemedelskontroUen täckas genom avgifter från läkemedelsföretagen. Avgifterna som bestäms av regeringen tas ut i form av registrerings- och årsavgifter för farmacevtiska specialiteter. Statsrådet Troedsson förordar i propositionen att samtliga kostnader för läkemedelskontroUen fr. o. m. den 1 januari 1978 bör täckas med inflytande registrerings- och årsavgifter. Det föreslås att riksdagen skall godkänna dessa förordade ändrade riktlinjer för finansiering av den statliga läkemedelskontroUen.

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget.

Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. (Bil. 2, avsnittet 2)

De besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m., som behandlas i propositionen och som rör utskottets beredningsområde, avser viss minskning av investeringsramen för år 1977 för sjukvårdsbyggnader, senareläggning av vissa anskaffningar av läkemedel m. m. för beredskapslagring, förskjutning i tiden av inköp av viss utrustning och inredning till arbetarskyddsstyrelsens nybyggnader i Västra Skogen i Solna samt arbetsmedicinska kliniken i Umeå, viss begränsning av utnyttjandet under budgetåret 1977/78 av medel anvisade under maximerade anslagsposter samt utredningar om besparingsmöjligheter inom nykterhetsvården och ungdomsvården.

Härjämte behandlas frågor om vissa förändringar beträffande kostnadsfria läkemedel till kvinnor och barn samt beträffande tillhandahållande av vissa skyddsläkemedel. Särskilda förslag i dessa hänseenden framläggs i propositionen (bil. 3 punkten 2). Socialförsäkringsutskottet avger yttrande till finansutskottet över dessa förslag.

Slutligen behandlas i det aktuella avsnittet i propositionen frågan om översyn av taxor och avgifter som tas ut av vissa myndigheter, och i anslutning härtill nämns det ovan behandlade förslaget om avgifterna för den statliga läkemedelskontroUen.

FiU 1976/77:30

145 Utskottet har inte något att erinra mot vad som anförs i propositionen i här aktuell del.

Stockholm den 24 maj 1977

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Romanus (fp), Larsson i Öskevik (c), Carlshamre (m), Svensson i Kungälv (s), fröken Andersson (c), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Nordberg (s), Leuchovius (m), fru Wigenfeldt (c), herr Signell (s), fru Swartz (fp) och herr Alftin (s).

10 Riksdagen 1976/77. 5 samt. Nr 30

FiU 1976/77:30

146 Utbildningsutskottets yttrande Bilaga 8

1976/77: 2 y

över vissa delar av propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. (kompletteringsproposition) jämte motioner

Till finansutskottet

I propositionen 1976/77: 150 har regeringen förelagt riksdagen förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, ni. m. Finansutskottet har genom beslut den 6 maj 1977

dels berett utbildningsutskottet tillfälle att avge yttrande över de delar av bilaga 2, avsnittet 2 Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m., som hänför sig till utbildningsutskottets beredningsområde samt eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill,

dels hemställt om utbildningsutskottets yttrande i vad avser bilaga 5, punkterna 1—3, jämte eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill.

Motionerna

1976/77: 1642 av herr Norrby m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den planerade idrottshallen vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm uppförs enligt tidigare uppgjorda planer i enlighet med vad som anförts i motionen,

1976/77: 1648 av herr Alsén m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar uttala att idrottshallsbygget vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm skall genomföras i enlighet med tidigare fattat beslut samt att erforderliga medel för ändamålet anvisas under utbildningsdepartementets huvudtitel, anslaget Byggnadsarbeten inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde,

1976/77: 1649 av herr Nilsson i Norrköping (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om de icke-laborativa institutionerna vid universitetet i Linköping,

1976/77: 1651 av fru Gradin m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att senarelägga den planerade om- och nybyggnaden inom Frescatiområdet för universitetet i Stockholm,

1976/77: 1653 av herr Alemyr m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att till Bidrag till byggnadsarbeten inom skol -

FiU 1976/77:30

väsendet m. m. för budgetåret 1977/78 anvisa ett förslagsanslag av 222 000 000 kr.,

1976/77: 1669 av fröken Hörlén m. fl. (fp, c, m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den planerade idrottshallen vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm bör prioriteras i förhållande till andra byggnadsobjekt.

Utskottet

Med anledning av propositionen 1976/77: 150 i nu ifrågavarande delar och motionerna 1976/77: 1642, 1976/77: 1648, 1976/77: 1649, 1976/77: 1651, 1976/77: 1653 och 1976/77: 1669 vill utskottet anföra följande.

I propositionen 1976/77: 79 om anslag för budgetåret 1977/78 till byggnadsarbeten m. m. inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde har i investeringsplanen för utbildning och forskning tagits upp bl. a. om- och tillbyggnad av restaurang m. m. inom Frescatiområdet, nybyggnad av idrottshall m. m. för gymnastiklärarutbildning i Stockholm, nybyggnad för icke-laborativa institutioner vid universitetet i Linköping samt om- och tillbyggnad av kemibyggnad vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

Sedermera har regeringen i propositionen 1976/77: 150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. anmält att byggstarten för fyra nämnda objekt kommer att senareläggas. Någon ändring i fråga om medelsanvisningen under byggnadsanslaget föreslås emellertid inte. Effekten för budgetåret 1977/78 beräknas dock till sammanlagt 30 milj. kr. för fyra nämnda projekt.

Vad först beträffar universitetet i Stockholm fick byggnadsstyrelsen i juni månad 1976 i uppdrag att fortsätta projekteringen av ombyggnad av den nuvarande restaurangen Lantis och nybyggnad av det s. k. Allhuset med lokaler för bokhandel, kårservice, kafé och godscentral. Byggnadsobjektet omfattar sammanlagt ca 5 000 m- rumsarea och har kostnadsberäknats till 26,7 milj. kr. (prisläget den 1 april 1976). I propositionen 1976/77: 79 har byggstarten angivits till februari månad 1978.

I motionen 1976/77: 1651 har framförts yrkande av innebörd att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att ombyggnaden och nybyggnaden inom Frescatiområdet bör fullföljas enligt den i propositionen 1976/77: 79 förutsatta tidplanen. En senarsläggning skulle enligt motionärernas mening innebära allvarliga problem för universitetets verksamhet, för miljön i Frescati samt för universitetets anställda och studerande. I motionen påpekas att ifrågavarande byggnadsprojekt av samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna för universitet och högskolor sedan ett antal år bedömts vara det mest angelägna av samtliga aktuella byggen inom universitets- och högskolesektorn.

FiU 1976/77:30

148 Utskottet är ense med motionärerna om att ifrågavarande byggnadsobjekt inom Frescatiområdet bör genomföras så snart som möjligt. Som framgår av vad utskottet nyss anfört har objektet länge varit aktuellt, och med tanke på såväl de studerande som de anställda är det angeläget att det snart kan förverkligas. Med hänsyn till det ekonomiska läget vill utskottet emellertid inte motsätta sig att objektet senareläggs. Utskottet utgår från att regeringen följer ärendet med uppmärksamhet och utar. något riksdagens särskilda uttalande föranstaltar om byggstart så snart det ur olika synvinklar är lämpligt och möjligt. Med det anförda avstyrker utbildningsutskottet för sin del motionen 1976/77: 1651.

På grundval av år 1974 och år 1976 meddelade uppdrag har byggnadsstyrelsen i januari månad år 1977 för regeringen redovisat systemhandlingar för nybyggnad av idrottshall m. m. vid gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm (GIH). Nybyggnaden omfattar ca 2 000 ro.-’ rumsarea. I samband med nybyggnaden planeras en ombyggnad för omklädningsrum m. m. i anslutande byggnad. I propositionen 1976/77: 79 anges kostnaderna till 9,1 milj. kr. (prisläget den 1 april 1976) och byggstarten till november månad 1977.

Den i propositionen 1976/77: 150 redovisade senareläggningen av idrottshallen vid GIH kommenteras i motionerna 1976/77: 1642 och 1976/77: 1648. Båda motionerna utmynnar i yrkanden om att den i propositionen 1976/77: 79 förutsatta byggnadsplanen skall fullföljas. Byggnadsobjektet behandlas också i motionen 1976/77: 1669, i vilken påpekas att det måste vara möjligt att genomföra de i och för sig motiverade besparingsåtgärderna på annat sätt än genom senareläggning av idrottshallen. 1 motionerna framhålls att lokaler och undervisningsmateriel måste fylla rimliga krav om utbildningen av gymnastiklärare och idrottslärare skall vara meningsfull. I motionerna redovisas anmärkningar mot det nuvarande provisoriet — ett plasttält — och motionärerna är ense om att idrottshallen inte rimligen kan senareläggas.

För att utbildningen vid GIH skall kunna bedrivas på ett fullgott sätt fordras tillgång till en idrottshall. Högskolan har enligt utskottets bedömning under en redan alltför lång tid varit nödsakad att acceptera ett provisorium. Idrottshallen vid GIH bör enligt utskottets mening prioriteras i förhållande till övriga tre ifrågavarande byggnadsprojekt inom högskoleområdet så att byggstart om möjligt kan ske enligt den i propositionen 1976/77: 79 redovisade tidplanen. Utbildningsutskottet anser att riksdagen med anledning av motionerna 1976/77: 1642, 1976/77: 1648 och 1976/77: 1669 som sin mening bör ge denna uppfattning till känna för regeringen.

För universitetets i Linköping räkning skall på Vallaområdet ske nybyggnad för icke-laborativa institutioner samt bibliotek. Byggnadsstyrelsen har i december 1976 redovisat systemhandlingar för nybyggnaden, som enligt dessa omfattar 6 870 m- rumsarea. Byggnadsstyrelsen

FiU 1976/77:30

har beräknat kostnaderna för nybyggnaden till 22,9 milj. kr. (prisläget den 1 april 1976) och för tillhörande försörjningsåtgärder till 1,8 milj. kr. I propositionen 1976/77: 79 har byggstarten angivits till augusti månad 1977.

Enligt motionen 1976/77: 1649 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att byggstarten för nybyggnaden i Linköping bör ske som planerat. Motionären påpekar att ett uppskov innebär en förlängning av dåliga arbetsmiljöförhållanden för delar av högskoleverksamheten i Linköping. Vidare framhålls i motionen att moderna undervisningsmetoder endast delvis kan tillämpas i de förhyrda lokaler som skall ersättas genom nybyggnaden.

Utbildningsutskottet inser att det är angeläget att nybyggnaden i Linköping uppförs men är för sin del inte berett tillstyrka bifall till motionsyrkandet.

Vad slutligen beträffar om- och tillbyggnad av kemibyggnad vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg har byggnadsstyrelsen i januari månad 1977 redovisat systemhandlingar för objektet. Kostnaderna har beräknats till 6,3 milj. kr., varav 900 000 kr. avser fastighetsunderhåll.

I investeringsplanen för utbildning och forskning har förts upp en kostnadsram av 5,4 milj. kr. I propositionen 1976/77: 79 har byggstarten angetts till juni månad 1977.

Vad som i propositionen 1976/77: 150 anförts i fråga om senareläggning av detta byggnadsobjekt har inte gett utbildningsutskottet anledning till särskilt uttalande.

Med anledning av propositionen 1973: 77 angående skolväsendets organisation i glesbygd m. m. har riksdagen beslutat att en alternativ organisationsmodell av gymnasieskolan för ett elevunderlag om ca 300 16- åringar skall utprövas, s. k. särskild samordnad gymnasieskola (UbU 1973: 29, rskr 1973: 243). Organisationsmodellen skall enligt ett tidigare regeringsbeslut utvärderas år 1979. Av propositionen 1976/77: 150 (bilaga 2 s. 12) framgår att skolöverstyrelsen fått i uppdrag att komma in med förslag om allmän övergång till s. k. särskild samordnad gymnasieskola i de gymnasieregioner som har mindre än 500 16-åringar. Utbildningsutskottet förutsätter att den komplettering av försökstimplanen som skall ske blir av sådan art att nuvarande utbildningsmöjligheter i berörda gymnasieregioner inte försämras. Förslag till kompletterad timplan samt om vilka gymnasieregioner som skall komma i fråga bör enligt utbildningsutskottets uppfattning redovisas för riksdagen innan beslut i ärendet fattas. Riksdagen bör som sin mening ge denna uppfattning till känna för regeringen.

Under anslagsrubriken D 32. Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. föreslås dels att investeringsramen för skolbyggnader skall sänkas med 60 milj. kr. från i budgetpropositionen angivet belopp om 660 milj. kr., dels att till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolvä -

FiU 1976/77:30

sendet m. m. för budgetåret 1977/78 skall anvisas ett förslagsanslag av 222 000 000 kr. Investeringsramen avses alltså bli bestämd till 600 milj. kr. för nästa budgetår.

Utskottet erinrar om att riksdagen tidigare under våren (prop. 1976/ 77: 100 bil. 12 s. 340—346, UbU 1976/77: 18, rskr 1976/77: 159) dels beslutat om ett förslagsanslag av 232 milj. kr. för budgetåret 1977/78 till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m., dels bemyndigat regeringen att anpassa den i budgetpropositionen föreslagna investeringsramen om 660 milj. kr. till det av skolöverstyrelsen redovisade behovet, dvs. 750 milj. kr.

I motionen 1976/77: 1653 yrkas avslag på propositionen 1976/77: 150 i vad den gäller anslag till Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m. Motionärerna önskar att riksdagens tidigare beslut i ärendet skall stå fast.

Utskottet, som är medvetet om behovet av ytterligare skolbyggande de närmaste åren, delar föredragande statsrådets uppfattning att vissa byggnadsinvesteringar inom skolväsendet bör kunna senareläggas. Förslaget i propositionen får ses som ett led i ett allmänt åtstramningsprogram. Med hänvisning till det statsfinansiella läget anser utskottet att motionen 1976/77: 1653 inte bör bifallas.

Under anslagsrubriken F 5. Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m. föreslås dels att kommuner som varaktigt har kommunal vuxenutbildning om lägst 25 poäng skall vara skyldiga att senast den 1 juli 1978 inrätta en eller flera särskilda skolenheter för kommunal vuxenutbildning, dels att i sådan kommun senast vid nämnda tidpunkt all kommunal vuxenutbildning skall hänföras till sådan särskild enhet. Enligt vad utskottet erfarit är avsikten med förslaget bl. a. att elever i viss kurs inom kommunal vuxenutbildning så långt detta är möjligt skall föras till en och samma utbildningsenhet inom kommunen så att antalet parallellkurser med lågt deltagarantal begränsas.

Utbildningsutskottet har inte något att erinra mot förslaget om skyldighet för kommun att inrätta särskild skolenhet för kommunal vuxenutbildning. Denna skyldighet bör — på grund av poängsystemets intervaller i vad gäller kommunal vuxenutbildning — inträda när den kommunala vuxenutbildningen i kommunen beräknas uppgå till lägst 25,5 poäng. Enligt utskottets mening bör dispens från denna skyldighet kunna medges om kommunen kan åberopa särskilda skäl härför, t. ex. att avsedda besparingseffekter ej uppnås.

Enligt förordningen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenutbildning får kommun anordna vuxenutbildning i form av kurser och i vissa fall som studiecirklar. Den senare anordningen kan tillämpas när det är fråga om sådan utbildningsverksamhet på det hemtekniska området som har samma karaktär som studiecirkel och när verksamheten i fråga inte tillgodoses av studieförbunden. Enligt kompletteringspropo -

FiU 1976/77:30

sitionen finns det numera inte behov av att anordna utbildning inom kommunal vuxenutbildning enligt de statsbidragsbestämmelser som gäller för studiecirkel. Denna möjlighet föreslås därför upphöra genom ändring i vuxenutbildningsförordningen.

Folkbildningsutredningen har i uppdrag att föreslå regler för gränsdragning mellan kommunal vuxenutbildning och studieförbund och att utreda om annan organisation än studieförbund skall kunna få statsbidrag för studiecirkel. Även om det i en sådan situation hade varit naturligt att avvakta utredningsförslaget, vill utskottet inte motsätta sig att vuxenutbildningsförordningen tillfälligtvis ändras på sätt som förordats. Slutlig ställning till frågan om kommun i vissa fall skall kunna svara för studiecirkel bör emellertid tas vid behandlingen av folkbildningsutredningens förslag.

Under anslagsrubriken F 6. Bidrag till studiecirkelverksamhet föreslås att 16 § i förordningen (1963: 463) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet skall upphävas. Enligt denna utgår statsbidrag även för studiecirklar som anordnas av annan än lokalavdelning eller annat lokalt organ av studieförbund. Som skäl för ändringen anförs bl. a. att skolöverstyrelsens personalresurser inte är anpassade för handläggning av denna typ av ärenden. Utskottet har intet att erinra mot att paragrafen i fråga nu upphävs men vill tillägga att frågan om s. k. fristående studiecirklar bör kunna prövas på nytt om det vid beredningen av folkbildningsutredningens förslag visar sig föreligga behov av att ä vissa fall anordna sådana cirklar.

Stockholm den 24 maj 1977

På utbildningsutskottets vägnar STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i Staffanstorp (c). Nordstrandh (m), Jönsson i Arlöv (s), fröken Hörlén (fp), herrar Gustafsson i Barkarby (s), Karlsson i Mariefred (c), fru Hjelm-Wallén (s), herrar Strindberg (m), Sundgren (s), fröken Rogestam (c), herrar Hagberg i Örebro (s), Ullenhag (fp), Bengtsson i Hamneda (c) och fru Stålberg (s).

Av ökande meningar

1. beträffande senareläggning av om- och tillbyggnad av restaurang m. m. inom Frescatiområdet av herr Gustafsson i Barkarby (s) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar ”Utskottet är” och slutar "motionen 1976/77: 1651” bort ha följande lydelse:

Skälet till att samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogram -

FiU 1976/77:30

kommittéerna för universitet och högskolor ända sedan budgetåret 1972/73 placerat om- och nybyggnaden vid Frescati som nummer ett är givetvis de synnerligen dåliga lokalförhållandena på universitetsområdet, bl. a. i vad avser lokaler för matservering. Här, på en arbetsplats för 10 000—12 000 personer, för övrigt en av de större i hela Stockholm, finns endast matserveringsplats för maximalt 1 500 personer. Därtill kommer att dessa platser inryms i ett provisorium med en ytterst dålig miljö för såväl restaurangpersonal som gäster. Att nu skjuta upp restaurangbygget innebär att provisoriet måste repareras till kostnader som väsentligt överstiger normala underhållskostnader. Detta kan knappast vara samhällsekonomiskt försvarbart.

Förutom restaurangen skulle i den planerade byggnationen i Frescati inrymmas lokaler för bank, post, godsmottagning, bokhandel och information.

Mot bakgrund av det nu anförda anser utskottet att riksdagen med anledning av motionen 1976/77: 1651 som sin mening bör ge regeringen till känna att om- och nybyggnaden inom Frescatiområdet bör fullföljas enligt tidplanen i propositionen 1976/77: 79.

2. beträffande förslagsanslaget Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet ni. in. av herrar Alemyr, Jönsson i Arlöv, Gustafsson i Barkarby, fru Hjelm-Wallén, herrar Sundgren, Hagberg i Örebro och fru Stålberg (samtliga s) som anser att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar ”Utskottet, som” och slutar ”bör bifallas” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av riksdagens enhälliga beslut och uttalande är det anmärkningsvärt att regeringen nu föreslår att investeringsramen skall sänkas från 660 till 600 milj. kr. och att anslaget skall reduceras med 10 milj. kr. En minskning av investeringsramen kommer att få mycket allvarliga konsekvenser. Med stöd av vad utbildningsutskottet (UbU 1976/77: 18) tidigare har anfört och med hänvisning till riksdagens enhälliga beslut anser utbildningsutskottet att riksdagen bör bifalla motionen 1976/77: 1653 och alltså avslå regeringens förslag om en minskning av dels investeringsramen, dels anslaget för budgetåret 1977/78. Vid bifall härtill bör den av riksdagen tidigare beslutade medelsanvisningen inte ändras och tidigare bemyndigande till regeringen att anpassa investeringsramen til! det av skolöverstyrelsen redovisade behovet, 750 milj. kr., ligga fast.

Särskilt yttrande

beträffande fristående studiecirklar (bil. 5, punkt F 6) av herr Karlsson i Mariefred (c):

De möjligheter som finns att minska den administrativa bördan vid

FiU 1976/77:30

statsbidragsgivning bör givetvis också iakttagas när det gäller studiecirkelverksamhet. Huruvida detta kan ske genom att t. v. indraga den nuvarande möjligheten till statsbidrag till s. k. fria studiecirklar och helt kanalisera verksamheten genom studieförbunden synes mig dock något oklart. Frågan måste också ses mot bakgrunden av profileringen hos studieförbunden och folkbildningsutredningens uppdrag att pröva om i fortsättningen bidrag för studiecirkelverksamhet skall kunna utgå även till annan organisation än studieförbunden. Jag erinrar om att under årens lopp olika synpunkter gjort sig gällande i denna fråga.

FiU 1976/77:30

154 Trafikutskottets yttrande Bilaga 9

1916/11:2 y

över vissa delar av propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. såvitt avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte motion Till

finansutskottet

Trafikutskottet har genom beslut av finansutskottet den 6 maj 1977 beretts tillfälle att avge yttrande över de delar av propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. (kompletteringspropositionen) bilaga 2, som hänför sig till trafikutskottets beredningsområde. Finansutskottet har vidare hemställt om yttrande från trafikutskottet över nämnda proposition såvitt avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde (bilaga 4). Slutligen har finansutskottet genom beslut den 17 maj 1977 berett trafikutskottet tillfälle att avge yttrande över motionsyrkanden som hänför sig till utskottets beredningsområde och som kan komma att väckas med anledning av kompletteringspropositionen.

Trafikutskottet får med anledning härav anföra följande.

I kompletteringspropositionen erinras under avsnittet Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. (s. 6) om att för investeringar inom postverket, televerket, statensjärnvägar och statens vägverks förrådsfond för budgetåret 1977/78 upptagits investeringsanslag om 124,9 milj. kr., 870,6 milj. kr., 672,4 milj. kr. resp. 107,4 milj. kr. Chefen för kommunikationsdepartementet har funnit att vissa byggnadsarbeten och investeringar i fasta anläggningar under dessa fonder kan senareläggas. Besparingarna till följd härav beräknas enligt propositionen för budgetåret 1977/78 totalt uppgå till 15 milj. kr.

Vidare framhålls i propositionen (s. 13) att chefen för kommunikationsdepartementet funnit att frågan om utökad avgiftsfinansiering vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut bör prövas. Detta anses böra ske i samband med pågående utredning om institutets verksamhet och organisation.

De sålunda framlagda förslagen har inte gett utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

I förut nämnda bilaga 4 till propositionen behandlas frågan om ändring av transportstödet för Norrland m. m.

Föredragande departementschefen framhåller därvid att han vid sin genomgång funnit att fraktbidraget för vissa pappersprodukter såsom tidnings- och journalpapper, korrugeringspapper för wellpapp (fluting), kraft -

FiU 1976/77:30

papper och kraftpapp kan slopas fr. o. m. den 1 januari 1978. Besparingseffekten till följd härav beräknas till ca 12 milj. kr. för helt budgetår. Under hänvisning härtill föreslås att riksdagen godkänner den sålunda förordade ändringen i transportstödet för Norrland.

Med hänsyn främst till förslagets angelägna syfte att åstadkomma besparingar i statsbudgeten har utskottet funnit sig kunna godtaga detsamma och tillstyrker därför propositionen även i denna del.

I motionen 1976/77:1650 hemställs att riksdagen vid behandlingen av kompletteringspropositionen också beslutar att i skrivelse till regeringen föreskriva att kisel i bidragsförfattningen undantas från transportstöd.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att transportstödet för kisel tillkommit på begäran av riksdagen så sent som år 1975 (TU 1975:6, rskr 1975:94). Under hänvisning härtill har utskottet för sin del inte funnit sig berett biträda motionärernas yrkande. Motionen avstyrks därför.

Stockholm den 24 maj 1977

På trafikutskottets vägnar SVEN MELLQVIST

Närvarande: herrar Mellqvist (s), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Lindahl i Lidingö (s), Håkansson i Rönneberga (c), Sellgren (fp), Hugosson (s), Torwald (c), Zachrisson (s), Stjernström (c), Komstedt (m), Johansson i Vrångebäck (m), fru Sandéhn (s), herrar Jonsson i Husum (s) och Norling (s).

Avvikande mening

beträffande transportstöd för kisel av herrar Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Hugosson, Zachrisson, fru Sandéhn, herrar Jonsson i Husum och Norling (samtliga s) som anser att utskottet bort tillstyrka motionen 1976/77:1650 och att därför det stycke av utskottets yttrande på s. 2 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning härav framhålla att i den mån det bedöms nödvändigt att vidta varumässiga begränsningar i transportstödet, det synes naturligt att i första hand inrikta sig på vissa varor som inte naturligt faller inom ramen för ett regionalpolitisk! genomtänkt transportstöd. En sådan vara är kisel, som ursprungligen inte fanns med i uttransportstödet men som senare i anledning av lokalt betingade motionsyrkanden och med ett specifikt företagarintresse för ögonen berättigades till uttransportstöd.

Utskottet vill också i detta sammanhang erinra om att transportstödet har till grundläggande syfte att vidareförädla varor och därigenom vidmakthålla och skapa sysselsättningstillfällen inom stödområdet. Denna grundsyn

FiU 1976/77:30

har varit avgörande vid gränsdragning av råvara, hel- resp. halvfabrikat. Med hänsyn härtill fann också den förutvarande regeringen det vara uppenbart att kisel inte kunde anses vara kvalificerat till transportstöd.

Utskottet finner - med tanke på den restriktivitet som regeringen nu finner nödvändig och som även kommit att gälla transportstödet - det vara angeläget att framhålla det oriktiga i att låta stödet fortsättningsvis avse även kisel. Varan svarar, som förut berörts, inte mot de grundläggande krav på bearbetningsgrad som gäller för transportstödet i övrigt. Det skapar enligt utskottets uppfattning också rättviseproblem i förhållande till andra varor som med hänsyn till angivna krav hållits utanför stödet. Ett undantagande av vara från transportstöd skulle uppskattningsvis ge en besparing på uppåt 300 000 kr.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet därför för sin del motionen. Utskottet anser vidare att riksdagen bör ge regeringen till känna vad härom nu anförts.

Särskilt yttrande

av herrar Mellqvist, Lindahl i Lidingö, Hugosson, Zachrisson, fru Sandéhn, herrar Jonsson i Husum och Norling (samtliga s) som anfört:

Även om det av propositionen framgår att förslagen framlagts under stor brådska har vi ändå funnit oss kunna godta de föreslagna besparingarna. Den korta tid som stått till förfogande för behandlingen av ärendet har tyvärr inte gjort det möjligt att diskutera alternativa besparingsmöjligheter inom transportstödets ram, vilket vi beklagar. Till detta kommer att oklarhet tycks råda om huruvida förslaget beträffande transportstödet avser endast nästkommande budgetår eller är att betrakta som ett definitivt slopande av stödet för ifrågavarande produkter. Vi utgår för vår del från att förslaget avser enbart nästa budgetår. Frågor av så stor principiell betydelse som det här gäller bör dock enligt vår uppfattning behandlas på ett mera seriöst sätt än som skett i propositionen.

FiU 1976/77:30

157 Bilaga 10

RIKSDAGENS

JORDBRUKSUTSKOTT

Utdrag ur

PROTOKOLL 1976/77:21 Sammanträdesdag: 1977-05-24 Sammanträdestid: 11.00-11.35 Närvarande: Se Bil. 1

Yttrande till finansutskottet § 21.2

Genom beslut den 6 maj 1977 hade finansutskottet berett jordbruksutskottet tillfälle att avge yttrande över de delar av propositionen 1976/77:150 bilaga 2, avsnittet 2 Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. som hänför sig till jordbruksutskottets beredningsområde samt eventuella motionsyrkanden i anslutning därtill.

Härutöver hade finansutskottet genom beslut den 17 maj 1977 berett jordbruksutskottet tillfälle avge yttranden över motionsyrkanden i övrigt som hänför sig till jordbruksutskottets beredningsområde och som kunde komma att väckas i anledning av kompletteringspropositionen.

Finansutskottet hade hemställt att yttrande avlämnades senast den 24 maj 1977 kl. 14.00.

Utskottet beslöt uttala att förevarande proposition till de delar den berör jordbruksutskottets beredningsområde inte föranleder någon erinran från utskottets sida.

I fråga om de motionsyrkanden som väckts i anledning av kompletteringspropositionen beslöt utskottet uttala följande.

I anslutning till regeringens i bilaga 6 till propositionen framlagda förslag om bemyndigande för regeringen att ta ut och bestämma storleken av en särskild administrationsavgift vid statlig bostadslånegivning hade i motionen 1976/77:1657 av herr Feldt m. fl. ts) hemställts om förslag om särskilda avgifter även för andra former av statlig utlåning m. m., bl. a. i vad avser lån, bidrag och kreditgarantier till jordbruket.

Utskottet hyste i och för sig vissa principiella betänkligheter mot införandet av en administrationsavgift av här förordad natur. Utan att närmare ingå på denna fråga ville dock utskottet med anledning av förevarande motionsyrkande starkt understryka angelägenheten av en likformig behandling av olika former av statlig utlåning, m. m. i nu förevarande avseende.

I motionen 1976/77:1665 av herr Palme m. fl. (s) framlagt förslag till allmänna riktlinjer för budgetregleringen borde, såvitt berör anslag inom

FiU 1976/77:30

utskottets beredningsområde enligt utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I sammanhanget berörda motioner i övrigt gav inte utskottet anledning till särskilt uttalande.

I ärendet deltagande socialdemokratiska ledamöter anmälde avvikande mening, innebärande att utskottet borde ha tillstyrkt i föregående stycke berört yrkande i motionen 1976/77:1665.

Om innebörden av utskottets ställningstagande skulle finansutskottet underrättas genom utdrag av detta protokoll.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Vid protokollet Lars-Erik Sojdelius

Justeras:

Einar Larsson

Rätt utdraget intygar i tjänsten Jeanette Hattenbach

FiU 1976/77:30

159 Näringsutskottets yttrande Bilaga 11

1976/77: 4 y

över propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har genom beslut den 6 maj 1977 hemställt om yttrande av näringsutskottet över propositionen 1976/77:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1977/78, m. m. jämte motionsyrkanden.

Näringsutskottet får anföra följande.

Besparingsåtgärder som beslutas av regeringen

Sveriges turistråd

I propositionen framhålls (bil. 2 s. 8) att Sveriges turistråd, som inrättades år 1976, ännu befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Verksamheten kräver därför inte resurser av den storlek som riksdagen har anvisat. Anslaget kan enligt regeringens bedömning ställas till turistrådets disposition med en reduktion av 2 milj. kr.

I motionen 1976/77:1660 erinras om rådets hittillsvarande verksamhet och om de problem som föreligger inom den svenska turistnäringen. Motionären anför att rådet har planerat sin verksamhet så, att budgetåret 1977/78 och de närmast följande åren blir helt avgörande för organisationens möjligheter att påverka nuvarande situation inom den svenska turismen. Redan den anslagsram om 23 milj. kr. som turistrådet begärt för budgetåret 1977/78 har inneburit att rådet har måst företa betydande omprövningar av fasta kostnader. En nedskärning av rådets budget skulle enligt motionären få påtagligt negativa effekter av långsiktig karaktär. Motionären vill att riksdagen skall göra ett uttalande av innebörd att turistrådets anslag inte skall reduceras.

Utskottet har tidigare tillstyrkt ett reservationsanslag av 23 milj. kr. till Sveriges turistråd för budgetåret 1977/78 (prop. 1976/77:100 bil. 14 s. 35, NU 1976/77:44). I budgetpropositionen redovisas att turistrådet avser att av innevarande års anslag reservera ca 4 milj. kr. till budgetåret 1977/78. Med hänsyn härtill anser utskottet inte att riksdagen har skäl att rikta en sådan begäran till regeringen som motionären föreslår.

FiU 1976/77:30

160 Statens pris- och kartellnämnd och konsumentverket

I propositionen anförs (bil. 2 s. 8) att anslagen till statens pris- och kartellnämnd (SPK)och konsumentverket enligt handelsministerns bedömning kan minskas med 500 000 kr. vartdera. Detta skulle för SPK:s del kunna ske genom bl. a. minskad projektverksamhet och för konsumentverkets del genom bl. a. minskad produktion av informationsmaterial och ökad avgiftsfinansiering.

Beträffande förslaget om en reducering av SPK:s anslag påpekas i motionen 1976/77:1665 att av summan 500 000 kr. ett belopp av 424 000 kr. gäller ett projekt som har beställts av utredningen (U 1976:04) om läromedelsmarknaden. Medel för projektet utgår från utbildningsdepartementets kommittéanslag. En ändring av anslaget till SPK kommer inte att påverka projektverksamheten, anför motionärerna. De säger sig utgå från att finansutskottet gör erforderliga korrigeringar.

Motionärernas påpekande överensstämmer med sakläget. Enligt vad näringsutskottet under hand har inhämtat från handelsdepartementet är avsikten nu att SPK:s anslag i stället skall reduceras med 300 000 kr. Detta kan ske bl. a. genom att den allmänna upplysningsverksamheten dras ner. Utskottet konstaterar att syftet med motionen är tillgodosett. Den minskning av SPK:s anslag som nu aviseras föranleder ingen erinran från utskottets sida.

1 motionen 1976/77:1663 kritiseras den nedskärning av konsumentverkets anslag som anmäls i propositionen. Motionären anser att denna minskning helt bör avvisas.

Utskottet förutsätter att konsumentverket gören prioritering mellan olika verksamheter för att undvika att sådan information som riktar sig till de stora och resurssvaga konsumentgrupperna kommer att drabbas av anslagsminskningen. Någon åtgärd med anledning av motionen anser sig utskottet inte böra förorda.

Dispositionen av anslaget Kraftstationer m. m.

I propositionen (bil. 7) lämnar regeringen ett meddelande till riksdagen om planeringen av kärnkraftblocket Forsmark 3. Regeringen föreslår i detta sammanhang att riksdagen medger att det för budgetåret 1977/78 under fjortonde huvudtiteln uppförda investeringsanslaget Kraftstationer m. m. intill ett belopp av 163 milj. kr. får disponeras i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört.

Statsrådet erinrar om att regeringens arbete är inriktat på att riksdagen under hösten 1978 skall föreläggas förslag om den framtida inriktningen av energipolitiken, varvid bl. a. omfattningen av kärnkraftprogrammet kommer att fastläggas. I avvaktan härpå avser statsrådet att inom kort föreslå regeringen att statens vattenfallsverk får i uppdrag att dels ta upp förhand -

FiU 1976/77:30

lingar med medintressenten i Forsmarks Kraftgrupp AB - Mellansvensk Kraftgrupp AB - om en sådan ändring av planeringen för kärnkraftblocket Forsmark 3 att handlingsfrihet föreligger att avbryta eller fullfölja projektet efter ett energipolitiskt beslut av riksdagen hösten 1978, dels kartlägga konsekvenserna i olika avseenden av en sådan ändring i planeringen.

På grundval av resultatet av dessa förhandlingar och övrigt material som vattenfallsverket redovisar avser statsrådet att under hösten 1977 föreslå regeringen att lägga fram de förslag till åtgärder som kan behövas för att uppnå det angivna syftet och för att underlätta en omställning. Mot denna bakgrund bör, anför statsrådet, de anslagsmedel som har beräknats i prop. 1976/77:100 bil. 17 för finansieringen av utbyggnaden av kärnkraftblocket Forsmark 3 kunna disponeras även för täckande av kostnader för åtgärder som bl. a. staten kan behöva vidta till följd av den ändrade planeringen för nämnda block. Hur stort det totala behovet av medel blir under budgetåret 1977/78 kan bedömas först när resultatet av tidigare nämnda förhandlingar och kartläggning föreligger.

I motionen 1976/77:1659 kritiseras dessa uttalanden och förslag. De förhandlingar om en ändrad planering av Forsmark 3-projektet som aviseras i propositionen torde innebära att aggregatet Forsmark 3 byggs vidare i långsammare takt. Osäkerheten och oklarheten i regeringens energipolitik kommer att medföra en rad negativa konsekvenser, säger motionärerna. De pekar bl. a. på att en ryckighet i planeringen innebär risker för störningar i energiförsörjningen. Vidare kommer kostnaderna för de kärnkraftblock som byggs i långsammare takt än planerat att öka. Det finns risk för att den tekniska kvaliteten hos de aggregat som fördröjs blir lidande. En ryckig planering skapar också helt oacceptabla problem för sysselsättningen. Motionärerna anser att ett bifall till regeringens förslag om ändrad disposition av anslaget till Kraftstationer m. m. skulle innebära att riksdagen frånhänder sig kontrollen över den fortsatta planeringen av kärnkraftblocket Forsmark

3. Om regeringen vill ändra på den planering som är en följd av riksdagens energipolitiska beslut år 1975 bör regeringen underställa riksdagen konkreta förslag med redovisning av dessas konsekvenser i olika hänseenden.

Motionärerna hemställer att riksdagen dels som sin mening skall ge regeringen till känna vad som anförs i motionen, dels avslå regeringens förslag om ändrad disposition av investeringsanslaget Kraftstationer m. m.

Utskottet har tidigare i år ställt sig bakom regeringens förslag rörande energipolitikens långsiktiga utformning (NU 1976/77:23, 1976/77:24). Det är enligt utskottets mening viktigt att statsmakterna bibehåller full handlingsfrihet när det gäller om projektet Forsmark 3 skall avbrytas eller fullföljas efter ett energipolitiskt beslut av riksdagen hösten 1978. Det framgår klart av propositionen att riksdagen i det förslag som kommer att läggas fram skall få en redovisning av följderna av en ändrad planering. Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen och avstyrker motionen.

11 Riksdagen 1976177. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

162 Vissa allmänna riktlinjer

A lierna liv sysselsättningspolitik

I motionen 1976/77:1652 föreslås att riksdagen skall uttala sig för en alternativ sysselsättningspolitik i enlighet med motionen och hos regeringen hemställa om förslag i enlighet härmed. Som element i denna sysselsättningspolitik anger motionärerna bl. a. följande. Allmänna pensionsfonden bör användas för utbyggnad av statliga industrier under lönarbetarnas kontroll. Stålindustrin och storvarven bör förstatligas.

I motionen 1976/77:1668 anges som önskvärda riktlinjer för den ekonomiska politiken bl. a. följande. Arbetslösheten bekämpas genom nationalisering av viktiga industribranscher, banker och försäkringsbolag. Nya statliga industribranscher byggs upp med medel bl. a. ur allmänna pensionsfonden. I första hand bör järn- och stålbranschen nationaliseras och Stålverk 80 byggas enligt den ursprungliga planen.

Utskottet har i tidigare sammanhang avstyrkt förslag av den innebörd som här angivits och hänvisar nu till ifrågavarande betänkanden, beträffande användning av medel ur allmänna pensionsfonden: NU 1975/76:34,

beträffande förstatligande av stålindustrin: NU 1976/77:42, beträffande förstatligande av storvarven: NU 1976/77:53, beträffande förstatligande av affärsbankerna: NU 1975/76:37, beträffande förstatligande av försäkringsbolagen: NU 1975:14, beträffande Stålverk 80: NU 1976/77:21, 1976/77:42.

Energihushållning m. m.

Näringsutskottet tar även upp ett yrkande i motionen 1976/77:1662 vari föreslås att riksdagen skall uttala att den ekonomiska politiken inför 1980- talet bl. a. bör inriktas på att genom beskattning, avgifter, bidrag och andra stimulansåtgärder strängare hushålla med råvaror och energi. Motiveringen till förslaget är mycket allmänt hållen. I den del som torde falla inom näringsutskottets område pekar motionären på industrins energiförbrukning, särskilt då förbrukningen av olja. Han anför att industrin bör hushålla bättre med energi än vad som hittills varit fallet. De förändringar som måste ske härvidlag bör dock genomföras successivt.

En rad åtgärder har vidtagits såväl av statsmakterna som av näringslivet för att nedbringa energiförbrukningen inom industrin. Till olika energibesparande åtgärder inom näringslivet har riksdagen för budgetåret 1977/78 anslagit 170 milj. kr. (prop. 1976/77:100 bil. 17, NU 1976/77:20). Utskottet vill vidare erinra om att energikommissionen (I 1976:05) har i uppdrag att bl. a. utarbeta förslag till åtgärder som medför en effektiv energianvändning. Kommissionen skall undersöka de medel som står till buds för att påverka energikonsumtionen. Tili de väsentliga frågor som enligt direktiven bör be -

FiU 1976/77:30

lysas hör inverkan av olika prisnivåer och olika prissystem. Andra sådana frågor gäller effekterna och den principiella inriktningen av ekonomiskt stöd till investeringar med förbättrad energihushållning som syfte. Ett sådant uttalande som motionären föreslår ter sig mot denna bakgrund obehövligt.

Stockholm den 24 maj 1977

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Nä/varande: herrar Svanberg (s), Sjönell (c), Hovhammar (m), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Blomkvist (s), fru Hambraeus (c), fru Hansson (s), herrar Petersson i Ronneby (c), Högström (s), Pettersson i Lund (s), Siegbahn (m), Jonsson i Husum (s), Holger Bergqvist i Göteborg (fp) och Wästberg i Stockholm (fp).

Avvikande meningar

1. beträffande anslag lill konsumentverket av herr Blomkvist (s) och fru Hansson (s) som anser att det stycke på s. 2 i yttrandet som börjar med ”Utskottet förutsätter” och slutar med ”böra förorda” bort ha följande lydelse: Konsumentverkets

allmänna informationsverksamhet, som innefattar upplysning i hushållsekonomiska frågor och prisfrågor, riktar sig till en bred allmänhet. Inte minst med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen är denna verksamhet väsentlig. Verket planerar även en omfattande kampanj om bilekonomi, som bl. a. skall ta upp olika möjligheter för konsumenten att få mindre kostnadskrävande bilreparationer. Vid en ökad avgiftsfinansiering - så som förordas i propositionen - finns det risk för att verkets information inte når ut till de konsumentgrupper som är mest i behov av upplysning. Det vore enligt utskottets mening olyckligt om verkets möjligheter att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning skulle urholkas. Utskottet delar motionärernas uppfattning att konsumentverkets anslag inte bör minskas.

2. beträffande dispositionen av anslaget Kraftstationer m. m. av herrar Svanberg, Bengtsson i Landskrona, Blomkvist, fru Hansson, herrar Högström, Pettersson i Lund och Jonsson i Husum (alla s) som anser att det stycke på s. 3 i yttrandet som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”avstyrker motionen” bort ha följande lydelse:

De synpunkter på regeringens energipolitik som framförs i motionen innebär att tidigare kritik fullföljs (mot. 1976/77:1335, NU 1976/77:23, NU 1976/77:24). Utskottet kan i allt instämma med motionärerna.

FiU 1976/77:30

164 Regeringens energipolitik präglas av en oklar och osäker handläggning. Denna innebär risk för ökade kostnader och för att störningar i energiförsörjningen kan uppstå och negativt påverka industrins vilja att investera. Innan ett nytt energipolitiskt beslut fattas år 1978 finns det ingen anledning att frångå de riktlinjer för energipolitiken som riksdagen lade fast år 1975.

FiU 1976/77:30

165 Arbetsmarknadsutskottets yttrande Bilaga 12

1976/77:5 y

över propositionen 1976/77: 150, bilaga 2, avsnitt 2 Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. såvitt avser arbetsmarknadsutskottets beredningsområde jämte motion

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet m. fl. utskott tillfälle att avge yttranden över de delar av propositionen 1976/77: 150, bilaga 2, avsnitt 2 Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. som hänför sig till respektive utskotts beredningsområden samt eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill.

Arbetsmarknadsutskottet får med anledning härav anföra följande.

1 syfte att förstärka statsbudgeten såväl under budgetåret 1977/78 som under kommande budgetår föreslår regeringen i det aktuella avsnittet i propositionens bilaga 2 en rad besparingar och andra åtgärder. En del av dessa åtgärder kan regeringen själv besluta om. Till sådana åtgärder hör vad chefen för arbetsmarknadsdepartementet förordat i fråga om senareläggning av ersättningsanskaffningar av maskinutrustning för beredskapsarbeten m. m. och begränsning av förbrukningen av medel på departementets kommittéanslag för forsknings-och utvecklingsarbete. Vad härutinnan anförts i propositionen föranleder inte något uttalande från utskottets sida.

En besparingsåtgärd som också kan beslutas av regeringen är viss begränsning av utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga. Utbildningen bekostas från arbetsmarknadsdepartementets anslag Totalförsvarsverksamhet. 1 årets budgetproposition beräknades, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, ett förslagsanslag av 24 882 000 kr. Därefter föreslog regeringen i bilaga 7 i den till försvarsutskottet remitterade propositionen 1976/77: 74 om inriktningen av säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling ett förslagsanslag av 39 130 000 kr. för nästa budgetår. Denna anslagshöjning avsågs möjliggöra en fördubbling av beräknade medel för utbildning av vapenfria tjänstepliktiga, från 12,6 till 25,8 milj. kr. För utbildningen angavs för budgetåret 1977/78 en ram av 400 000 tjänstgöringsdagar, varav arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigats att redan till innevarande budgetår tidigarelägga 20 000 dagar. För budgetåret 1977/78 var medel alltså beräknade för 380 000 tjänstgöringsdagar.

Ovan redovisade förslag i propositionen 74 lämnades av utskottet utan erinran i yttrande till försvarsutskottet (AU 1976/77: 3 y).

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet har nu i propositionen 150 föreslagit att arbetsmarknadsstyrelsen skall senarelägga 75 000 tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga av den totala ramen på 400 000 dagar

FiU 1976/77:30

för budgetåret 1977/78. Utbildningens totala omfattning kommer därvid att bli av samma storlek som har planerats för innevarande budgetår. Senareläggningen kan enligt propositionen beräknas minska anslagsbehovet för budgetåret 1977/78 med 4 milj. kr.

I anslutning härtill tar utskottet upp motionen 1976/77:1645 av herr Ingemund Bengtsson i Varberg m. fl. (s), vari begärs att regeringen skall ges till känna att antalet tjänstgöringsdagar för de vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1977/78 skall fastställas till vad som föreslagits i propositionen 1976/77: 74, dvs. till 380 000.

Enligt motionärerna har arbetsmarknadsstyrelsen redan planerat verksamheten för nästa budgetår med utgångspunkt i regeringens tidigare förslag, och den ursprungliga kvoten är praktiskt taget fylld genom gjorda inkallelser. Detta får konsekvenser både för de inkallade och för de arbetsgivare som planerat sin verksamhet med utgångspunkt i att de skall få tillgång till vapenfria tjänstepliktiga.

Arbetsmarknadsutskottet anser för sin del att det i och för sig är angeläget att i förhållande till den nuvarande nivån öka utbildningsvolymen för att begränsa väntetiderna när det gäller fullgörande av grundutbildning för dem som har beviljats vapenfri tjänst. Mot bakgrund av de allmänna besparingssyftena i propositionen 150 vill utskottet dock inte motsätta sig att utbildningen under nästa budgetår får ungefär samma volym som den för innevarande budgetår planerade. Motionsyrkandet avstyrks således. Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen och utgår också från att de omläggningar av utbildningen som kan bli aktuella på grund av den här förordade neddragningen sker på ett sådant sätt att man i möjligaste mån undviker olägenheter för de berörda tjänstepliktiga.

Utskottet vill slutligen erinra om att medelsanvisningen under det aktuella anslaget förbudgetåret 1977/78 slutligt harberettsav försvarsutskottet. Detta utskott har i yttrande till finansutskottet berört även den nu aktuella frågan.

Stockholm den 24 maj 1977

På arbetsmarknadsutskottets vägnar ROLF WIRTÉN

Närvarande: herrar Wirtén (fp), Fagerlund (s), Nilsson i Tvärålund (c), Stridsman (c), Nilsson i Östersund (s), fru Hörnlund (s), herr Fridolfsson (m), fru Ludvigsson (s), herrar Fransson (c), Nilsson i Kalmar(s), Jonsson i Alingsås (fp), fru Berglund (s), fru af Ugglas (m), fru Leijon (s) och herr Rämgård (c).

FiU 1976/77:30

167 Särskilt yttrande

av herrar Fagerlund, Nilsson i Östersund, fru Hörnlund, fru Ludvigsson, herr Nilsson i Kalmar, fru Berglund och fru Leijon (alla s):

Vi framhöll i reservationen 6 till arbetsmarknadsutskottets betänkande 1976/77: 23 att den politik som förts efter regeringsskiftet har präglats av osäkerhet och felgrepp i viktiga hänseenden. Landets ekonomi har stagnerat. Arbetstillfällena inom den strategiskt betydelsefulla industrisektorn har gått tillbaka. Förtroendet inom näringslivet har minskat, och investeringsbenägenheten har varit låg. Politiken har dessutom legat på kollisionskurs med de fackliga organisationerna.

De föreliggande regeringsförslagen ger belägg för riktigheten av denna karakteristik. Regeringens politik präglas av dålig överblick och ryckighet. Detta ger ett dåligt underlag för en effektiv sysselsättningspolitik, vilket ger anledning till oro för den framtida utvecklingen.

När det gäller regeringens budgetbehandling finns det också anledning till anmärkning för inkonsekvens och bristande stringens.

Den del av propositionen som arbetsmarknadsutskottet har att yttra sig över visar också att ryckigheten i politiken direkt drabbar enskilda personer. Till ungdomar, som kallats att fullgöra vapenfri tjänst, får lämnas återbud. Besparingsförslaget går alltså ut över personer som tillhör ungdomsgruppen, vilken redan nu har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Detta kan i sin tur medföra behov av arbetsmarknadspolitiska insatser. Nettoeffekten av regeringens förslag på denna punkt är därför diskutabel.

Man kan också mot bakgrund av det väntade behovet av arbetsmarknadspolitiska insatser ifrågasätta besparingsförslagen när det gäller anskaffning av utrustning m. m. till arbetsmarknadsverket.

FiU 1976/77:30

168 Civilutskottets yttrande Bilaga 13

1976/77:3 y

över propositionen 1976/77:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner

Till finansutskottet

Finansutskottet har 1977-05-06

dels berett civilutskottet tillfälle avge yttrande över de delar av propositionen 1976/77:150 bilaga 2, avsnittet Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m. som hänför sig till civilutskottets beredningsområde samt eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill,

dels hemställt om yttrande från civilutskottet över nämnda proposition i vad avser bilaga 6 jämte eventuella motionsyrkanden i anslutning härtill.

Därefter har finansutskottet 1977-05-12 berett bl. a. civilutskottet tillfälle att avge yttrande över motionsyrkanden i övrigt som hänför sig till resp. utskotts beredningsområde och som kan komma att väckas med anledning av kompletteringspropositionen.

Civilutskottet har bland de med anledning av kompletteringspropositionen väckta motionerna till behandling i detta sammanhang tagit upp motionerna 1976/77:

1652 av herr Werner m. fl. (vpk), såvitt gäller yrkandena

5. att riksdagen avslår förslaget i kompletteringspropositionen bilaga 6 om särskild administrationsavgift vid statlig bostadslångivning,

6. att riksdagen uttalar sig mot tanken att minska ramen för lån till kommunala markförvärv, och

12. att riksdagen uttalar sig för ett ökat bostadsbyggande i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen och hemställer hos regeringen om förslag till åtgärder som riktlinjerna förutsätter,

1654 av herr Bergman m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att marklånefondens utlåningskapacitet inte bör sänkas,

1655 av herr Bergman m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen, med ändring av tidigare beslut, begränsar beslutsramen för bidrag och lån för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m. för budgetåret 1977/78 till av regeringen i propositionen 1976/77:107 föreslagna 429 000 000 kr.,

1657 av herr Feldt m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om särskilda avgifter på statliga lån i enlighet med vad som anförts i motionen,

1658 av herr Norrby m. fl. (c, m, fp) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

a. att för budgetåret 1977/78 under trettonde huvudtiteln till Bidrag till

FiU 1976/77:30

översiktlig planering m. m. anvisat reservationsanslag oavkortat bör ställas till förfogande för avsedda ändamål, b. att riksdagen medger att medelsförbrukningen under anslaget Lånefonden för kommunala markförvärv för budgetåret 1977/78 begränsas med 2 milj. kr. i förhållande till anvisat anslag,

1664 av herr Green (s) vari hemställs att riksdagen avslår propositionen 1976/77:150 vad gäller bostadsdepartementets reservationsanslag Bidrag till översiktlig planering m. m.,

1666 av herr Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att statligt bostadsbidrag till barnfamiljer skall utgå med 1 200 kr. per barn och år.

Utskottet

1. Anmälan av vissa besparingsåtgärder som beslutas av regeringen, m. m.

(propositionen bilaga 2 s. 9, motionerna 1976/77:1652, yrkandet 6, 1654, 1658 och 1664)

I propositionen redovisar regeringen vissa besparingsåtgärder som den själv kan besluta om. Dessa och andra åtgärder har beräknats minska statsutgifterna för budgetåret 1977/78 med ett belopp i storleksordningen 700 milj. kr.

Sålunda redovisas att förbrukningen av medel under budgetåret 1977/78 under reservationsanslaget (C 2) Bidrag lill översiktlig planering m. m. bör kunna begränsas med 2 milj. kr. Långsiktiga projekt bör kunna senareläggas i avvaktan på en förestående minskning av medelsbehovet för dessa bidrag. Häremot ställs motionen 1976/77:1658 (c, m, fp), yrkandet a, vari riksdagen (öreslås som sin mening ge regeringen till känna att anvisat anslag (6 milj. kr.) oavkortat bör ställas till förfogande för avsedda ändamål. Samma syfte har också motionen 1976/77:1664 (s) med dess - om än motiveringsmässigt begränsade - avslagsyrkande.

Som redovisas i motionen 1976/77:1658 har för nästa budgetår bidrag till översiktlig kommunal planering sökts för planeringsforetag som berör 152 kommuner och 25 planeringskommittéer. Den totala kostnaden för dessa planeringsforetag har angetts till ca 32 milj. kr. Den planering det här är fråga om har i allt väsentligt föranletts av krav från statsmakternas sida på att kommunerna i översiktlig fysisk planering skall precisera bl. a. inverkan av riktlinjer inom den fysiska riksplaneringens ram. Planeringsföretagen ingår regelmässigt i ett större sammanhang, väsentligt för kommunens möjlighet att fatta beslut om detaljplaner och byggnadslov. I många fall torde kommunerna redan ha bundit sig för kostnaderna. Med hänsyn till det anförda ansluter sig civilutskottet till motionärernas mening och förordar att finansutskottet föreslår riksdagen att uttala sig för att anvisade medel oavkortat skall användas för avsett ändamål.

Vidare anmäls att chefen för bostadsdepartementet kommer att föreslå

12 Riksdagen 1976177. 5 sami. Nr 30

FiU 1976/77:30

regeringen att ramen för beslut om län för kommunala markförvärv (IV: 12) begränsas med 10 milj. kr. till 210 milj. kr. I motionerna 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 6, och 1654 (s) föreslås riksdagen uttala sig mot ett sålunda förordat regeringsbeslut om sänkning av beslutsramen.

Uppgifter om långivningen för kommunala markförvärv har senast redovisats i betänkandet CU 1976/77:22. I anslutning därtill bör noteras att kommunernas möjligheter att överta lån och underställningsfritt utge köpeskillingsrevers förbättrats (CU 1974:36 s. 30). Härutöver kan anges beträffande förvärv under år 1976, att - enligt vad utskottet inhämtat - det inkommit 206 ansökningar om lån med sammanlagt ca 205 milj. kr., 90 ansökningar om ett sammanlagt belopp av ca 80 milj. kr. har prövats t. o. m. 1977-05-18, varvid 56 ansökningar bifallits till ett lånebelopp om ca 68 milj. kr. De ännu inte behandlade ansökningarna avser sålunda ett belopp om ca 125 milj. kr.

För innevarande budgetår gäller ingen beslutsram. Utlåningens storlek regleras därmed genom storleken av anslag till fonden och inflytande amorteringar. Utlåningskapaciteten anges till ca 220 milj. kr. Den av riksdagen godtagna beslutsramen för nästa budgetår är lika stor - 220 milj. kr.

1 motionerna har mot den anmälda avsikten att innehålla 10 milj. kr. av beslutsramen för nästa budgetår i huvudsak anförts att detta skulle uppfattas som ett principiellt ställningstagande mot markförvärvslånen. Detta är, vilket utskottet vill stryka under, uppenbart inte fallet. De ovan redovisade uppgifterna styrker att den förordade sänkningen av beslutsramen inte skulle få effekter som kan uppfattas på sådant sätt.

Civilutskottet förordar med hänvisning till det anförda sålunda att finansutskottet avstyrker bifall till motionerna 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 6, och 1654 (s).

I motionen 1976/77:1658 (c, m, fp), yrkandet b, föreslås att medelsförbrukningen på anslaget till Lånefonden för kommunala markförvärv (IV: 12) för nästa budgetår begränsas med 2 milj. kr. i förhållande till det med 100 milj. kr. anvisade anslaget.

Civilutskottet har ingen erinran mot att medelsförbrukningen på anslaget till lånefonden begränsas med 2 milj. kr. En sådan begränsning skulle inte få några negativa effekter och självfallet inte heller innebära något uttryck för en negativ inställning mot denna långivning. Civilutskottet förordar därför att finansutskottet tillstyrker motionen 1976/77:1658 (c, m, fp), yrkandet

b.

1 detta sammanhang får också tas upp förslaget i motionen 1976/77:1655 (s) angående ramen för beslut om bidrag och lån för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m. Motionärerna vänder sig mot att riksdagen (CU 1976/77:32, hemställan 14, reservation 4) - utöver regeringens förslag till ram - medgett att eventuellt outnyttjat belopp av motsvarande beslutsram för innevarande budgetår får utnyttjas för beslut under budgetåret 1977/78. Enligt vad utskottet inhämtat kan, mot bakgrund av nu kända förhållanden, detta outnyttjade belopp komma att ligga i storleksordningen 40-50 milj.

FiU 1976/77:30

kr. I motionen föreslås att riksdagen, med ändring av tidigare beslut, begränsar beslutsramen för nästa budgetår till det av regeringen i propositionen 1976/77:107 föreslagna - 429 milj. kr. Motionärerna framhåller att förslaget inte innebär att de generellt ställer sig avvisande till stödformen utan att de önskar att tillfälle skall ges till mer underbyggda överväganden.

Utskottet noterar statsmakternas tidigare eniga bedömningar (prop. 1976/77:107 s. 32, CU 1976/77:32 s. 12) att det ekonomiska stödet förenergibesparande åtgärder i byggnader m. m. skall fortsätta och utökas i den takt som är tekniskt möjlig och motiverad och som ligger inom ramen för de samhällsekonomiska resurser som kan skapas för ändamålet. De ekonomiska stödåtgärderna kan till stor del också betraktas som förberedelser för att möjliggöra en anpassning till högre ambitionsnivå. Utskottet noterar också att tekniken med att föra över behållningar på motsvarande ramar till ett följande budgetår använts också tidigare.

Åtgärderna på energisparområdet skall, enligt civilutskottets mening, ses som ett sätt att på något längre sikt åstadkomma besparingar. Insatser på detta område ligger sålunda väl i linje med de allmänna besparingssträvanden som kompletteringspropositionen ger uttryck för. Mot denna bakgrund har utskottet inte heller nu funnit anledning ställa sig bakom motionsförslaget. Civilutskottet förordar sålunda att finansutskottet avstyrker motionen 1976/77:1655 (s).

2. Administrationsavgift vid statlig långivning (propositionen bilaga 6, motionerna 1976/77:1652, yrkandet 5,och 1657)

Regeringen föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att ta ut och bestämma storleksordningen av en särskild administrationsavgift vid statlig bostadslångivning i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollet. Bemyndigandet anges (s. 18) avse rätten att i samband med uppläggning och övertagande av lån ta ut en engångsavgift i fråga om beslut som meddelas efter 1978-01-01. För riksdagens information redovisas (s. 18-19) vissa uppgifter om hur regeringen avsett utnyttja ett bemyndigande. Därav framgår bl. a. att avgiften avsetts gälla inte endast vid beslut om statliga bostadslån utan även energisparlån. Avgiften vid medgivande att överta lån har avsetts gälla förutom bostadslån enligt bostadsfinansieringsförordningen samt 1967 och 1962 års bostadslånekungörelser också äldre egnahemslån och tertiärlån liksom energisparlån. Avsikten är vidare att bestämma avgiftens storlek med hänsyn till de motsvarande avgifter som gäller för lånemarknaden i övrigt, vilket anges nu motsvara en avgift om 150 kr. per låneärende.

I motionen 1976/77:1657 (s) anförs viss tveksamhet mot förslaget om en avgift. Motionärerna förklarar sig dock i och för sig beredda att acceptera avgifterna under förutsättning att motsvarande arrangemang görs även för andra former av statlig långivning. Motionsyrkandet innefattar dock endast förslaget att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om särskilda avgifter på statliga lån.

FiU 1976/77:30

172 Ett rent avslagsyrkande förs fram i motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet

5. Avslagsyrkandet motiveras med att avgiften till stor del skulle drabba energisparlånen och i praktiken innebära mindre subventioner till bostadsbyggandet i ett läge där dessa i stället bör ökas. Det anförs också att kostnaderna för bostadsadministrationen mer än väl är täckta och att avgiften nära nog kan betecknas som en ny skatt.

De i propositionen angivna motiven för förslaget om en avgift är följande. Den statliga bostadslåneräntan - som gäller också för bl. a. energisparlån - bestäms bl. a. så att 0,25 procentenheter tas ut för att täcka statens administrationskostnader för utlåning. Detta skulle svara mot inkomster som med ca 15 milj. kr. per år överstiger kostnaderna för verksamheten vid bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Den totala räntan inklusive administrationsersättningen subventioneras emellertid delvis genom räntebidrag. Därför finns enligt propositionen skäl att på annat sätt ta ut ersättning för åtminstone en del av statens administrationskostnader för räntebidrag. Av den information som enligt ovan lämnats i fråga om hur ett bemyndigande avsetts utnyttjas framgår att avgift av administrativa skäl avsetts utgå vid beslut om bostadslån och energisparlån där räntebidrag inte utgår på grund av att låneunderlag eller motsvarande inte överstiger 25 000 kr. Vid övertagande avses också avgift tas ut även för sådana äldre lån som inte berättigar till räntebidrag.

Som ett ytterligare motiv anges att det inte finns skäl att tillhandahålla statliga krediter på kostnadsmässigt sett fördelaktigare villkor än krediter i övrigt.

I detta sammanhang noteras att kravet på avgift, enligt informationen i regeringsprotokollet (s. 18 n.), begränsas till nya lån samt till övertagande av utestående lån med hänsyn till att en avgift i fråga om redan beviljade lån skulle innebära en ändring i de ursprungligen fastställda villkoren. Det anges också att kostnaderna vid ett övertagande av lån ”i princip" inte beaktats vid bestämmandet av bostadslåneräntan.

Enligt vad utskottet inhämtat har preliminärt beräknats att vid full årseffekt avgift skulle utgå för beslut om 45 000 bostadslån m. m. och 60 000 energisparlån samt för 15 000 beslut om övertagande av lån. Detta skulle ge bruttoinkomster om ca 18 milj. kr./år. Nettoeffekten beror dessutom på kostnaderna för avgiftsuttaget och avgiftens skattemässiga behandling.

Budgetministern anför (bil. 2 s. 14) att effekterna av bl. a. de här behandlade avgifterna inte räknats in i de för budgetåret 1977/78 redovisade besparingarna i storleksordningen 700 milj. kr. eftersom dessa effekter ännu är svåra att bedöma. Utskottet noterar i detta sammanhang att ett första uttag av de föreslagna avgifterna i samband med avisering per 1978-07-01 endast torde ge en ringa inkomst att bokföra under nästa budgetår, i huvudsak före halvårsskiftet betalda avgifter på vissa övertaganden. Första avisering i låneärenden sker vid denna tidpunkt endast beträffande beviljade lån som också utbetalts senast i maj.

FiU 1976/77:30

173 När det gäller kostnaderna för att ta ut avgifterna har upplysts att åtgärderna inte i sig medför behov av ytterligare personal på länsbostadsnämnderna. Företrädare för personalen har dock anmält tveksamhet beträffande omfattningen av det sammanlagda personalbehovet.

Inkomsterna avses, enligt vad utskottet erfarit, tillföras inkomsttiteln Diverse inkomster.

Civilutskottet har inte ansett det falla inom dess kompetensområde att pröva vare sig pålagans karaktär av avgift i regeringsformens bemärkelse m. m. eller frågan om avgiften blir avdragsgill vid beskattning av inkomst eller realisationsvinst.

Yrkandet i motionen 1976/77:1657 (s) avser helt förhållanden utanför civilutskottets beredningsområde och föranleder därför inte något yttrande.

Regeringens förslag innebär att riksdagen skulle bemyndiga den att ta ut och bestämma en särskild administrationsavgift vid statlig bostadslångivning i enlighet med vad som förordats i regeringsprotokollet. Sålunda anges (bilaga lis. 18) att avgiften skall tas ut på i huvudsak det sätt som tillämpas på lånemarknaden i övrigt och utformas som en engångsavgift i samband med uppläggning och övertagande av lån. Det skulle ankomma på regeringen att bestämma avgiftens storlek samt att meddela närmare bestämmelser för uttagande av avgift.

Utgångspunkten för regeringens förslag är att staten reellt skall få kompensation för sina kostnader inom denna sektor. Denna utgångspunkt kan accepteras. Den avsedda avgiftsnivån möter inte heller någon erinran från civilutskottets sida. Enligt utskottets mening bör kostnadsersättningarna och räntesubventionerna i detta sammanhang ses som en enhet. Regeringen bör därför lämnas det föreslagna bemyndigandet, vilket sålunda bör innefatta befogenhet att överväga och genomföra de tekniska lösningar som anses mest lämpliga med hänsyn såväl till huvudsyftet som till administrativa bedömningar. Utskottet har inte ansett sig i detta sammanhang böra ta ställning till närmare angivelser av sättet för avgifternas uttagande. Civilutskottet förordar att finansutskottet föreslår riksdagen att lämna regeringen ett sådant bemyndigande och sålunda avslå motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 5.

3. Statligt bostadsbidrag till barnfamiljer (motionen 1976/77:1666)

I motionen 1976/77:1666 (s) föreslås riksdagen besluta att statligt bostadsbidrag till barnfamiljer fr. o. m. 1978-01-01 skall utgå med 1 200 kr. per barn och år. Motionsyrkandet innebär sålunda att det oreducerade bidraget skall höjas från 900 till 1 200 kr. per barn och år. Förslaget anges syfta till att kompensera av bidraget berörda grupper för effekterna av höjd mervärdeskatt, prisstegringar och fördelningen av skatteuttaget. Motionärerna anför att den i kompletteringspropositionen (bilaga 3) förordade ti -

FiU 1976/77:30

digareläggningen av beslutade höjda barnbidrag och studiebidrag är otillräcklig.

Förslag om en höjning av det inkomstprövade tillägget i studiehjälpen läggs fram i motionen 1976/77:1667 (s), över vilken socialförsäkringsutskottet avger yttrande.

Här aktuella bostadsbidrag utgår-enligt förordningen (1976:263) om statliga bostadsbidrag till barnfamiljer - till familj med barn under 17 år som helt eller delvis försörjs inom familjen. Även barn som bor på institution eller i fosterhem anses i vissa fall försörjt inom familjen. Oreducerat bostadsbidrag utgår med 900 kr. om året för varje barn om familjeförsörjarnas sammanlagda till statlig inkomstskatt taxerade inkomst inte överstiger 32 000 kr. Vid högre inkomster reduceras bidraget efter vissa regler. Även familjens förmögenhet över 75 000 kr. reducerar bidraget.

Enligt förordningen (1976:262) om statskommunala bostadsbidrag får kommun statsbidrag till sina kostnader för bostadsbidrag till barnfamiljer m. fl. om bidragen utgår enligt vissa i förordningen (2-7 $$) angivna regler. Bl. a. anges sålunda (4 i?) att bostadsbidraget till barnfamiljer skall vara beroende av prövning enligt vissa grunder som gäller för statliga bostadsbidrag till barnfamiljer. Statskommunalt bostadsbidrag skall utgå med fullt belopp om statligt taxerad inkomst inte överstiger 26 000 kr. Överstiger denna inkomst 26 000 kr. minskas bostadsbidraget med 15 96 av den överskjutande inkomsten. I övrigt gäller samma inkomstprövningsregler som för statliga bostadsbidrag till barnfamiljer. Vid minskning av bidrag med hänsyn till inkomst skall det statliga och det statskommunala bostadsbidraget läggas samman och det statliga bidraget minskas i första hand.

Reduceringsreglerna innebär för en tvåbarnsfamilj nu att det statliga bidraget - (2 x 75 =) 150 kr. vid bidragsgrundande inkomster t. o. m. 32 000 kr. - upphör att utgå vid inkomster över 43 800 kr. Motsvarande gräns för trebamsfamiljer ligger vid 49 800 kr. Ett bifall till motionsförslaget innebär att bidraget skulle upphöra att utgå först vid inkomsterna 47 800 resp. 55 200 kr. för tvåbarns- resp. trebamsfamiljer. Bidraget blir i alla mellanliggande led 25 kr. högre per barn och månad än vad nu är fallet.

Helårskostnaden anges i motionen till ca 330 milj. kr. Denna beräkning torde kunna godtas. Anslagseffekten för nästa budgetår skulle bli hälften av detta eller ca 165 milj. kr. Erforderliga medel enligt gällande grunder har beräknats under trettonde huvudtitelns förslagsanslag (B 3) Bostadsbidrag m. m. för budgetåret 1977/78 uppfört med 1 781 000000 kr.

Enligt civilutskottets mening har motionärerna inte, med hänsyn till de samhällsekonomiska möjligheterna, anfört tillräckligt vägande skäl för en förbättring av de statliga bostadsbidragen. Utskottet noterar också, att motionärerna inte fört fram förslag om ökat anslag för nästa budgetår. Tidigareläggning till 1977-07-01 enligt förslag i propositionen av höjningen av de allmänna barnbidragen, vilken kompenserar barnfamiljerna för bl. a. kostnadsökningar, accepteras av motionärerna och innebär en ökad anslags -

FiU 1976/77:30

belastning för nästa budgetår med 270 milj. kr. Civilutskottet förordar sålunda att finansutskottet avstyrker motionen 1976/77:1666 (s).

4. Bostadsbyggandets omfattning m. m. (motionen 1976/77:1652, yrkandet 12)

I motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 12, föreslås att riksdagen uttalar sig för ett ökat bostadsbyggande i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen och hemställer hos regeringen om förslag till de åtgärder som riktlinjerna förutsätter.

Uppgifter om lägenheter i påbörjade och inflyttningsfärdiga bostadshus 1971-1976 finns intagna i den reviderade nationalbudgeten (propositionen, bilaga till bilaga 1, s. 138). Under första kvartalet 1977 påbörjades hus med sammanlagt 8 938 lägenheter (varav 76 % i småhus), vilket innebär en minskning med 16 % jämfört med första kvartalet 1976. Antalet lägenheter i hus som blivit inflyttningsfärdiga under första kvartalet 1977 uppgick till 13 811 (varav 72 % i småhus), vilket med 7 % överstiger motsvarande antal 1976.

1 den reviderade nationalbudgeten (s. 140) anges situationen utanför storstadsområdena tala för att antalet påbörjade lägenheter blir högre 1977 än 1976, då ca 56 600 lägenheter påbörjades. Den låga igångsättningen kring årsskiftet 1976/77 anges kunna främst förklaras av den ovanligt snörika vintern i södra och mellersta Sverige. Vidare anges att kreditrestriktionerna torde verka återhållande på igångsättningen av småhus, särskilt privatfinansierade småhus, att en stor del av det tidigare efterfrågeöverskottet på privatfinansierade småhus sannolikt försvunnit och att vissa svårigheter observerats när det gäller att placera byggnadskreditiv för de statligt finansierade småhusen i bankerna. Antalet påbörjade lägenheter 1977 har mot den bakgrunden antagits uppgå till 58 000 lägenheter, varav 40 000 i småhus.

Riksdagen har (prop. 1976/77:100 bil. 16, CU 1976/77:18) uttalat sig för en bostadsbyggnadsplan som ger utrymme under år 1977 för byggande av närmare 73 000 lägenheter, vartill kommer en projektreserv på 10 000 lägenheter jämte lokaler som byggs med stöd av statliga lån. Bostadsbyggnadsplanen för åren 1978 och 1979 har samma omfattning.

De sålunda i propositionen redovisade beräkningarna har tagit hänsyn till den föreslagna höjningen av mervärdeskatten, som beräknas höja byggnadskostnadsnivån för bostäder med ca 1,5 %. Efter propositionens avlämnande har emellertid regeringen 1977-05-18 beslutat om en höjning med 6 % av tidskoefficienten vid vissa beslut om bostadslån för flerfamiljshus och småhus samt om en höjning av grundbeloppet i låneunderlaget för flerfamiljshus med ca 4 %. Farhågor om ett i första hand på grund av kostnadsutvecklingen minskat byggande har tagits upp i betänkandet CU 1976/77:40. Civilutskottet har där enhälligt konstaterat bl. a. att regeringens ovan nämnda beslut tillgodoser rimliga krav på en anpassning av belåningsvärdena till kostnadsutvecklingen.

FiU 1976/77:30

176 Förslaget i motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 12, - att riksdagen uttalar sig om bostadsbyggnadsvolymen - har i motionen inte underbyggts med några utvecklade motiv. Uttalandets allmänna syfte är från bostadspolitiska synpunkter helt obestritt. Riksdagens bedömning av den lämpliga ambitionsnivån framgår redan av dess enhälliga beslut i fråga om bostadsbyggnadsplan och ramar. Civilutskottet har, som angetts, enhälligt ställt sig bakom de förbättringar som nu beslutats i fråga om belåningen. Bostadsstyrelsen har anmält att den överväger vissa ytterligare förbättringar vid sanering. Enligt civilutskottets mening finns nu inte anledning att göra ett i motionen föreslaget uttalande. Utskottet förordar sålunda att finansutskottet avstyrker motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 12.

5. Anslag till Lånefonden för bostadsbyggande - anmälan

Riksdagen har (prop. 1976/77:100 bilaga 16, CU 1976/77:18) till Lånefonden för bostadsbyggande för nästa år anvisat ett investeringsanslag av 2 205 000 000 kr. Anslagsbehovet avser bl. a. medel för utbetalningar av bostadslån vid ny- och ombyggnad och utgår även från t. ex. beräknad behållning på anslaget vid utgången av innevarande budgetår.

Efter det att dessa beräkningar gjorts har riksdagen (prop. 1976/77:107, CU 1976/77:32) beslutat om ändrade grunder för energisparstödet. Dessa innebär bl. a. att lån som nu utgår enligt 8 S bostadsfinansieringsförordningen i fortsättningen kommer att lämnas som energisparlån och i stället belasta anslaget Vissa energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m. Utbetalningar av sådana energisparlån har vid full årseffekt beräknats omfatta belopp i storleksordningen 25-50 milj. kr. Effekten förbudgetåret 1977/78 torde dock kunna beräknas till högst 25 milj. kr., vilket belopp sålunda inte kommer att belasta lånefonden för bostadsbyggande.

Vidare har riksdagen (prop. 1976/77:144, SkU 1976/77:48) fattat beslut om bl. a. mervärdeskatt. Detta har i kompletteringspropositionen beräknats höja kostnaderna i bostadsbyggandet med ca 1,5 %. Effekten på bostadslån som utbetalas under budgetåret 1977/78 torde emellertid, enligt beräkningar inom bostadsstyrelsen, med hänsyn till tiden mellan igångsättning och utbetalning, begränsa sig till ca 15 milj. kr.

Slutligen har regeringen, som ovan angetts, beslutat att höja tidskoefficienten med 6 % vid preliminära beslut om bostadslån och vid beslut om småhus som skall bebos av låntagaren. Beslut om tidskoefficient vid slutliga beslut kommer att fattas först senare. Vidare har grundbeloppet i låneunderlaget för flerfamiljshus höjts med ca 4 96. Detta får dock inga märkbara effekter på utbetalningar av lån under budgetåret 1977/78.

6. Anslag till Länsstyrelserna - anmälan

I propositionen 1976/77:138 om genomförandet av den nya taxeringsorganisationen, m. m. (s. 50) anges att behovet att belasta det under femtonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget (B 1) Länsstyrelserna minskas

FiU 1976/77:30

vid bifall lill propositionen. Skatteutskottet har tSkU 1976/77:49) godtagit förslaget. Enligt vad civilutskottet inhämtat skulle därmed medelsbehovet minska med drygt 3 milj. kr.

Stockholm den 24 maj 1977

På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON

Näivarande: herrar Mattsson (c), Bergman (s), Danell (m)1, Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson (s), Strömberg i Botkyrka (fp)2, Jadestig (s), fru Landberg (s), herr Nisser (m), fru Andersson i Hjärtum (c), herrar Persson i Karlstad (s), Hägelmark (fp), Knutson (m)\ Nilsson i Uddevalla (s) och Norrby (c).

1 Deltog ej vid behandlingen av p. 1

2- Deltog endast vid behandlingen av p. 4-6

3- Deltog endast vid behandlingen av p. 1

Avvikande meningar

Herrar Bergman, Lindkvist, Henrikson, Jadestig, fru Landberg, herrar Persson i Karlstad och Nilsson i Uddevalla (alla s) har som sin mening anfört:

1. Ramen för lån till kommunala markförvärv (det stycke av utskottets yttrande på s. 3 som börjar ”1 motionerna" och slutar "och 1654 (s)”)

Den i propositionen anmälda avsikten att begränsa ramen för lån för kommunala markförvärv inger oro. Även om sänkningen sker med föreslaget belopp och möjligen, med hänsyn bl. a. till den dämpning av de kommunala aktiviteterna som regeringens politik i övrigt medför, i sig inte får självständig betydelse, bör en begränsning inte göras. Det är uppenbart att, som anges i motionen 1976/77:1654 (s), åtgärden kommer att uppfattas som ett tecken på den moderata markpolitikens avgörande inflytande i regeringsbesluten. Det måste uppenbarligen inom kreditmarknaden finnas andra möjligheter att i stället styra krediter från faktiskt oprioriterade områden. Det enda övertygande uttrycket för att ett principiellt ställningstagande mot markförvärvslånen inte är avsett är att avstå från den aviserade åtgärden. I fråga om kreditbehovet måste hänsyn tas också till de ökade möjligheter som öppnats av riksdagen (CU 1976/77:22) till lån för förvärv redan under år 1977 och till vilka regeringen inte kunnat ta hänsyn i budgetpropositionen. Vi förordar sålunda att finansutskottet föreslår riksdagen

FiU 1976/77:30

att med bifall till motionerna 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 6, och 1654 (s) som sin mening ge regeringen till känna att marklånefondens utlåningskapacitet inte bör sänkas.

2. Anslaget till Lånefonden för kommunala markförvärv (det stycke av utskottets yttrande på s. 3 som börjar ”Civilutskottet har” och slutar ”yrkandet b")

I motionen 1976/77:1658 (c, m, fp) har föreslagits ett medgivande att begränsa medelsförbrukningen under anslaget till Lånefonden för kommunala markförvärv med 2 milj. kr. Avsikten är uppenbarligen att redovisningsmässigt kompensera förslaget om oförändrade medel för bidrag till översiktlig planering m. m. Har lån beviljats måste emellertid lån utbetalas. Effekterna av förslaget skulle därmed vara endast skenbara och på sin höjd innebära att vissa utbetalningar förskjuts till följande budgetår. Förslaget kan därmed inte godtas vid en seriös budgetbedömning.

, Vi förordar att finansutskottet avstyrker motionen 1976/77:1658 (c, m, fp), yrkandet b.

3. Ramen för beslut om bidrag och lån för enengibesparande åtgärder i bostadsområdet m. m. (den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar ”Utskottet noterar” och slutar ”motionen 1976/77:1655 (s)”)

Förslaget i motionen 1976/77:1655 (s) om en omprövning av ramen för beslut om bidrag och lån för energi besparande åtgärder i bostadsbeståndet m. m. innebär inte någon negativ inställning mot energisparstödet som sådant. Förslagets syfte är att riksdagen skall få en självklar reell möjlighet att bedöma de budgetmässiga konsekvenserna av även dessa insatser. Tidigare har, som anförts i betänkandet CU 1976/77:32 (s. 11) en annan ramteknik använts. När nu emellertid budgetårsramar föreslås bör de uttömmande redovisa till förfogande stående medel. När, som nu är fallet, ett inte helt preciserbart belopp i storleksordningen 50 milj. kr., läggs till ramen har effekten blivit nära förslagsanslagets. Tekniken går inte heller att förena med den i propositionen använda metoden att beräkna anslaget som i huvudsak en summa av beslutsramarna. Utformningen av hemställan 14 i betänkandet CU 1976/77:32 - med dess hänvisning till regeringens närmare bestämmande - tyder på att även utskottsmajoriteten känt viss tvekan inför detta förfaringssätt. Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen att med bifall till motionen 1976/77:1655 (s) och med ändring av tidigare beslut ange den aktuella beslutsramen som den föreslagits av regeringen i budgetpropositionen, dvs. till 429 milj. kr.

4. Administrationsavgift vid statlig långivning (den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar ”Civilutskottet har” och slutar ”något yttrande”)

FiU 1976/77:30

179 De motiv för avgifter som åberopas i propositionen avser lån som förenas med räntebidrag. Det redovisas att staten genom räntor på lån tar ut ersättning för mer än de totala kostnaderna för hela bostadsadministrationen. Det förhållandet att staten genom systemet med garanterade räntesatser av bostadssociala skäl utjämnar skillnader i kapitalkostnader mellan olika beskattningskategorier och mellan olika gamla hus anges därefter innebära att staten inte fått den avsedda täckningen av kostnaderna. Om detta vore riktigt skulle det innebära att garanterade räntenivåer som låg 0,25 % högre skulle ge täckning. Motsvarande argument skulle emellertid kunna gälla vid vilka nivåer som helst - både högre och lägre. Redan detta tyder på att sammankopplingen av nominell ränta och räntebidrag i detta syfte närmast har teoretiskt intresse. Det finns självfallet ingen möjlighet att utifrån dessa givna utgångspunkter leda i bevis att en viss del av nominalräntan är helt, delvis eller inte alls täckt av räntebidraget. Konstruktionen av de anförda motiven kan därför inte godtas. Det är inte möjligt att på detta sätt hävda att statens administrationskostnader inte täcks i räntebidragsfallen.

Om sålunda motiven för att ta ut avgift då räntebidrag utgår inte kan godtas faller också det i form av information till riksdagen redovisade motivet att ta ut avgift även då räntebidrag inte utgår: administrativa skäl. Det torde vara uppenbart att någon självständig motivering för avgiften i denna form inte kan anföras.

Vad ovan anförts och den direkta kopplingen av detta förslag till besparingsåtgärder har övertygat civilutskottet om att avgiftens syfte är att tillföra staten nya inkomster. Detta i och för sig godtagbara syfte bör då klart vägas mot andra faktorer av betydelse.

Förslagets praktiska effekter har inte redovisats. Enligt vad utskottet erfarit skulle emellertid hälften av de beräknade bruttoinkomsterna härröra från energisparlån - 60 000 beslut per år. Sådana lån utgår regelmässigt i förening med direkta bidrag. I alla dessa fall innebär förslaget sålunda att staten vid ett tillfälle betalar ut ett kontant bidrag för att sedan vid i regel nästa halvårsskifte begära återbetalning av 150 kr. Detta förefaller knappast förenligt med uttalandet (prop. bil. 2 s. 10) att besparingsåtgärderna bör ligga i linje med strävandena att förenkla och effektivisera myndigheternas interna administration.

På motsvarande sätt kan den i motiven använda kopplingen mellan nominalränta och räntebidrag uppfattas som ett argument mot förslaget. Rationaliteten i att genom särskilda aviseringar och redovisningar enligt ett system återta en del av ett bidrag enligt ett annat system kan även här starkt sättas i fråga.

När det gäller övertaganden av lån skulle däremot i och för sig ett avgiftssystem kunna anses motiverat. Förutsättningarna för ett sålunda begränsat uttag är emellertid inte utredda. 1 praktiken blir det närmast fråga om att införa ett system för att kringgå systemet med garanterade räntor.

FiU 1976/77:30

180 Det kan också sättas i fråga om kostnaderna för den statliga bostadsadministrationen skall anses helt knutna till bostadskrediterna. Utan tvekan får en del av dessa kostnader anses vara av sådan allmän natur att de bör betalas med skattemedel. Andra kostnader åter knyts till bidrag av olika typer, t. ex. energisparbidrag även utan lån och bostadsbidrag. Någon redovisning utifrån dessa utgångspunkter finns emellertid inte tillgänglig.

Rent allmänt sett kan också allvarliga erinringar anföras mot ett regeringens bemyndigande att bestämma avgifterna med hänsyn till marknadsmässig prissättning av bankernas m. fl. motsvarande tjänster.

Ett system med en aviseringsavgift synes ha avvisats med hänsyn till tveksamhet om sådana krav kan ställas beträffande redan löpande lån. Denna enligt uppgift administrativt enklare ordning bör dock ytterligare prövas.

Som anförs i motionen 1976/77:1657 (s) finns det emellertid skäl att ta upp frågan även från en vidare synpunkt. En avgiftsbeläggning av lån inom bostadssektorn borde rimligen förenas med avgifter för långivning även inom andra sektorer där det föreligger likartade förutsättningar. Därför bör under alla förhållanden en avgift enligt propositionens förslag beslutas endast under den uttryckliga förutsättningen att avgiftsbeläggning införs också för dessa andra former av statslån.

Civilutskottet förordar sålunda att finansutskottet inte tillstyrker förslaget i propositionen, bilaga 6, under annan förutsättning än att motionen 1976/77:1657 (s) samtidigt tillstyrks. Ställningstagandet till motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 5, blir sålunda beroende av denna bedömning.

5. Statligt bostadsbidrag till barnfamiljer (det stycke i utskottets yttrande som på s. 7 börjar ”Enligt civilutskottets” och på s. 8 slutar ”motionen 1976/77:1666 (s)”)

I likhet med motionärerna anser utskottet att den i propositionen till 1977-07-01 föreslagna tidigareläggningen av höjningen av de allmänna barnbidragen och studiebidragen inte är tillräcklig för att motverka följderna av regeringens politik för barnfamiljer med låga eller måttliga inkomster. För att rätta till regeringens politik mot barnfamiljerna men även av fördelningspolitiska skäl i övrigt bör maximibeloppet för det statliga bostadsbidraget höjas från 900 kr. per år och barn till 1 200 kr. per år och barn. Höjningen bör av praktiska skäl genomföras 1978-01-01.

Medel för reformen bör, när ytterligare klarhet vunnits om anslagsbelastningen, beräknas på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1977/78. Riksdagen bör därför under hösten 1977 få ta ställning till den närmare medelsberäkningen med anledning av förslaget i motionen. Civiiutskottet förordar att finansutskottet med bifall till motionen 1976/77:1666 (s) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

FiU1976/77:30

6. Bostadsbyggandets omfattning (det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar "Förslaget i” och slutar "yrkandet 12”)

I motionen 1976/77:1665 (s), vilken i sig inte föranleder något civilutskottets yttrande, har (s. 29-31) yppats farhågor över bostadsbyggandets utveckling. Det torde vara obestritt att den nuvarande bostadsproduktionen inte motsvarar de behov som beräknats av boende- och bostadsfinansieringsutredningarna samt av långtidsutredningen. Det är inte ens säkert att igångsättningen under år 1977 når i propositionen antagna 58 000 lägenheter. Produktionens ensidiga inriktning inger också farhågor för att bostadsbebyggelsen blir alltmer segregerad och för att även i övrigt de bostadssociala målen förbises eller motverkas. Genom motion (s) har initiativ tagits till åtgärder på lånesidan, redovisade i betänkandet CU 1976/77:39, och som lett till att förslagen genomförts av regeringen redan före riksdagsbehandlingen. Dessa åtgärder torde komma att positivt påverka bostadsbyggnadets omfattning - även i fråga om flerfamiljshus. Det finns emellertid inte anledning att på i motionen 1976/77:1652 (vpk), yrkandet 12, angivna knappa grunder påkalla ett särskilt riksdagens uttalande. Vi har förutsatt att finansutskottet i lämpligt sammanhang tar i beaktande och redovisar här berörda förhållanden.

FiU 1976/77: 30

182 Innehåll

Inledning

Ekonomidepartementet

Den reviderade finansplanen 1977 6

Propositionen 7

Parti motionerna 14

Utskottet 24

Den internationella utvecklingen 26

Den ekonomiska åtstramningen 27

Den ekonomiska utvecklingen 1977 29

Försörjningsbalansen 32

Sysselsättningsutvecklingen 34

Utblick mot 1978 och 1979 36

Övriga motionsyrkanden 36

Hemställan 38

Budgetdepartementet

Reviderat budgetförslag 1977/78 39

Propositionen 41

Partimotionerna 49

Utskottet 53

Budgetens samhällsekonomiska bakgrund 53

Besparingsåtgärder rörande statsbudgeten m. m 55

Det reviderade budgetförslaget 63

Statsfinansiella perspektiv på längre sikt 67

Hemställan 69

Socialdepartementet

Tidigareläggning av höjning av allmänna barnbidrag 70

Ändrade regler för läkemedelsrabattering 71

Avgifterna för den statliga läkemedelskontrollen 74

Kommunikationsdepartementet

Transportstöd för Norrland m. m 75

Bostadsdepartementet

Länsbostadsnämnderna 76

Motion om ökat bostadsbyggande 78

Motion om ändrad ram för energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet 79

Motion om statligt bostadsbidrag till barnfamiljer 79

FiU 1976/77: 30 183

Utbildningsdepartementet

Bidrag till byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m 81

Bidrag till kommunal vuxenutbildning m. m 82

Bidrag till studiecirkelverksamhet 83

Studiebidrag m. m 84

Industridepartementet

Kraftstationer m. m 85

Reservationer 88

Särskilda yttranden 123

Yttranden från andra utskott

Konstitutionsutskottets yttrande 1976/77:4 y 127

Skatteutskottets yttrande 1976/77:6 y 129

Justitieutskottets yttrande 1976/77:1 y 130

Utrikesutskottets yttrande 133

Försvarsutskottets yttrande 1976/77:2 y 135

Socialforsäkringsutskottets yttrande 1976/77:2 y 138

Socialutskottets yttrande 1976/77:7 y 143

Utbildningsutskottets yttrande 1976/77:2 y 146

Trafikutskottets yttrande 1976/77:2 y 154

Jordbruksutskottets yttrande 157

Näringsutskottets yttrande 1976/77:4 y 159

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1976/77:5 y 165

Civilutskottets yttrande 1976/77:3 y 168

GOTA B 55092 Stockholm 1977