Med anledning av motioner om arbetstidsfrågor
SoU 1976/77:30
Socialutskottets betänkande 1976/77:30
med anledning av motioner om arbetstidsfrågor Motionerna
I motionen 1976/77:141 av herr Werner m. fl. (vpk) hemställs
1. att riksdagen hos regeringen hemställer om lagförslag innebärande att sju timmars arbetsdag skall genomföras under år 1977 och att sex timmars arbetsdag skall genomföras senast år 1980,
2. att riksdagen hos regeringen hemställer om en skyndsamt utarbetad plan för en snabbare nedtrappning av arbetstiden till sex timmars arbetsdag eller 30 timmars arbetsvecka för skiftarbetare och jämställda grupper.
I motionen 1976/77:470 av herr Hagberg i Borlänge m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar
1. att 7 a och 8 §§ i allmänna arbetstidslagen erhåller följande lydelse:
Nuvarande lydelse Motionärernas förslag
7 a §
I denna lag enligt
Vid beräkning av tillåten övertid enligt 10 § minskas den ordinarie arbetstiden enligt 4 § för varje infallande helgdag, som är arbetsfri och som ej är söndag, med den arbetstid som arbetstagaren skulle ha fullgjort om helgdagen i stället hade varit vardag.
avtalet.
Vid beräkning av tillåten övertid enligt 8§ minskas den ordinarie arbetstiden enligt 4 § för varje infallande helgdag, som är arbetsfri och som ej är söndag, med den arbetstid som arbetaren skulle ha fullgjort om helgdagen i stället hade varit vardag.
Har natur- eller olyckshändelse eller annan därmed jämförlig omständighet, som ej kunnat förutses, vållat avbrott i verksamhet eller medfört överhängande fos for sådant avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tagas ut i den
Har natur- eller olyckshändelse eller annan därmed jämförlig omständighet, som ej kunnat förutses, medfört överhängande fara för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tagas ut i den utsträckning som förhållandena kräver, dock högst 150
1 Riksdagen 1976/77. 12 samt. Nr 30
SoU 1976/77:30
2 Nuvarande lydelse
utsträckning som förhållandena kräver.
Arbetsgivaren skall göra anmälan till arbetarskyddsstyrelsen om sådant arbete med angivande av anledning till samt omfattning och varaktighet av arbetet inom två dygn från arbetets början. Arbetet får icke fortsättas utöver denna tid, utan att tillstånd till arbetet sökts hos arbetarskyddsstyrelsen. Anmälan eller ansökan anses gjord, när denna avlämnats till posten i betalt brev.
Arbetarskyddsstyrelsen får medge undantag frän andra stycket. Därvid får styrelsen föreskriva särskilda villkor.
2. att 9 § om övertid för förberedelse- och avslutningsarbete samt 10 § om allmän och extra övertid utgår ur arbetstidslagen,
3. att riksdagen hos regeringen hemställer om skyndsamt framläggande av förslag om skärpt straffpåföljd vid brott mot arbetstidslagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motionen 1976/77:472 av fröken Mattson m. fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv för delegationen för arbetstidsfrågor för presentation av alternativa förslag utifrån olika tidsperspektiv för sextimmarsdagens genomförande.
Gällande bestämmelser
Bestämmelser om arbetstidens längd finns i allmänna arbetstidslagen (1970:103, ändrad senast 1976:597). Lagen gäller i princip för alla arbetstagare. Vissa begränsade undantag har gjorts med hänsyn till särskilda förhållanden för vissa arbetstagargrupper och för vissa typer av arbete.
Den ordinarie veckoarbetstiden får uppgå till högst 40 timmar, raster ej inräknade. Som arbetstid räknas all tid under vilken arbetstagaren är skyldig att uppehålla sig på arbetsplatsen. Beredskapstid räknas således ej in i arbetstiden. Regeln om 40-timmarsarbetsveckan är liksom motsvarande regel
Motionärernas förslag
timmar per år.
Innan övertid får tagas ut enligt vad som ovan stadgats skall godkännande inhämtas frän lokal facklig organisation.
Arbetsgivaren skall göra anmälan till arbetarskyddsstyrelsen om sådant arbete med angivande av anledning till samt omfattning och varaktighet av arbetet inom två dygn från arbetets början. Arbetet får icke fortsättas utöver denna tid utan tillstånd från lokal. facklig organisation och arbetarskyddsstyrelsen.
SoU 1976/77:30
i den tidigare lagstiftningen konstruerad som en maximiföreskrift. Kortare arbetstid än 40 timmar i veckan kan tillämpas utan att parterna behöver vidta någon särskild åtgärd i anledning av lagen. När så behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en en tid av högst fyra veckor. Lagen innehåller inga regler om dygnsmaximering.
Kompletterande bestämmelser om arbetstiden lämnas bl. a. i kollektivavtal, andra överenskommelser, tjänstereglementen m. m. Sedan lång tid tillbaka har för olika avtalsområden eller arbetstagargrupper avtal träffats om kortare ordinarie arbetstid än som maximalt medges.
Utöver den ordinarie arbetstiden kan enligt allmänna arbetstidslagen en arbetstagare åläggas att fullgöra jourtid och övertid. Jourtid får tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad om det är nödvändigt på grund av verksamhetens natur. Med jourtid avses tid under vilken arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande på arbetsplatsen för att vid behov utföra arbete. Tid då arbete utförs räknas inte som jourtid.
Reglerna om ordinarie arbetstid och jourtid kan frångås dels genom kollektivavtal, som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, dels efter dispens av arbetarskyddsstyrelsen. Dispens får lämnas om det stora flertalet av de arbetstagare som berörs samtycker eller annars särskilda skäl föreligger.
Med övertid förstås enligt lagen sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid och jourtid enligt lagen eller annan arbetstid som överenskommits genom kollektivavtal som ovan sagts. Vid beräkning av övertid minskas den ordinarie arbetstiden med hänsyn till infallande arbetsfri helgdag som ej är söndag.
Fyra olika former av övertid kan förekomma enligt lagen, nämligen allmän övertid, extra övertid, övertid för nöd fal Isarbete och övertid för förberedelseoch avslutningsarbete. Reglerna om allmän övertid innebär att sådan tid får tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock högst 150 timmar under ett kalenderår. Avsteg från dessa bestämmelser kan göras genom kollektivavtal i angiven ordning. När synnerliga skäl föreligger kan arbetarskyddsstyrelsen medge ytterligare övertid, s. k. extra övertid, med högst 150 timmar under ett kalenderår (10 5).
Övertid för nöd fal Isarbete får tas ut i obegränsad omfattning då i lagen närmare angiven nödfallssituation föreligger. Till förhindrande av missbruk åläggs arbetsgivaren viss anmälnings- och ansökningsskyldighet (8 5).
Övertid för nödvändiga förberedelse- och avslutningsarbeten får uttas med högst 6 timmar i veckan eller - om fyra veckors begränsningsperiod i fråga om arbetstiden tillämpas - med högst 24 timmar under en tid av fyra veckor (9 5). Sådan övertid inräknas i den allmänna övertiden som är maximerad
1* Riksdagen 1076/77. /_’ sami. Sr 30
Soll 1976/77:30
till 150 timmar per år.
Den reglering av arbetstiden som huvudsakligen motiveras av skyddsaspekter regleras i arbetarskyddslagen. Detta gäller bestämmelser om raster och pauser i arbetet, ledighet för nattvila och veckovila.
Den straffrättsliga påföljden för överträdelse av arbetstidslagens föreskrifter är böter.
Delegationen för arbetstidsfrågor, DELFA
Som ett resultat av överläggningar år 1974 mellan företrädare för regeringen och löntagarorganisationerna LO, TCO och SACO angående formerna för det fortsatta utredningsarbetet rörande arbetstidsfrågorna tillsattes delegationen för arbetstidsfrågor (A 1974:09), DELFA. Delegationen har enligt sina direktiv följande huvudsakliga arbetsuppgifter:
att skapa överblick över arbetets förlopp i de utredningar som behandlar arbetstidsfrågor,
att mot denna bakgrund diskutera samordningsfrågor och eventuellt erforderliga kompletterande utredningsuppgifter,
att ta initiativ till analyser av främst arbetstidsförkortningarna åren 1967-1973,
att i nära samarbete med sysselsättningsutredningen, delegationen (numera kommittén) för jämställdhet mellan män och kvinnor samt långtidsutredningen eftersträva en bedömning av arbetstidsförkortningarnas effekter på produktion och sysselsättning, familjeförhållanden, barntillsyn, fritidsvanor, serviceförhållanden m. m.,
att söka bedöma eventuellt skiljaktiga strukturella effekter av att sänka arbetstiden i kontinuerliga, mindre steg jämfört med att sänka i färre, stora etapper samt
att ägna uppmärksamhet åt frågan om hur deltidsarbetet kan komma att utvecklas vid fortsatta arbetstidsförkortningar.
I DELFA ingår representanter för arbetsmarknadens parter, nämligen LO, TCO, SACO/SR, SAF, SAV, Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Ordförande är statssekreteraren i arbetsmarknadsdepartementet.
DELFA lade förra våren fram en rapport (SOU 1976:34) Kortare arbetstid - När? Hur? Diskussionen i betänkandet utgår huvudsakligen från att det långsiktiga målet på arbetstidsområdet är en 30-timmars arbetsvecka. Vid remissbehandlingen har bl. a. följande synpunkter framkommit.
Praktiskt taget samtliga remissinstanser menar att arbetsmarknadens parter genom avtal skall bestämma arbetstidsförkortningens takt och inriktning. Det blir dock fråga om en reform på lång sikt. Huvudlinjen bör vara en förkortning av arbetsdagen men med särlösning för vissa yrkeskategorier. Många instanser menar att arbetstidsförkortningen bör ske i etapper med lång planeringstid. Av remissvaren framgår vidare att personalrekryteringen inom vård- och servicesektorerna blir ett stort problem. Det kommer att
SoU 1976/77:30
krävas större flexibilitet i arbetstidernas förläggning. Svårigheter beträffande utbildningen inom grundskolan och gymnasieskolan kan också förutses; en förlängning av skolplikten samt ändrad terminsindelning kan bli aktuell. Krav på kompletterande undersökningar framställs i flera avseenden bl. a. beträffande olika effekter av en reform som genomförs etappvis, sociala konsekvenser av skiftarbete, effekter av en arbetstidsförkortning på hälsooch sjukvård, barnomsorg, skola, försvar och produktion. Vidare krävs belysning i ett samhällsekonomiskt och socialt perspektiv av den ökade fritidsanvändningen och av de regionala effekterna av en arbetstidsförkortning.
Inom DELFA pågår f. n. forskningsprojekt angående social-psykologiska och psyko-fysiologiska effekter av olika förläggning av arbetstiden samt ett forskningsprojekt om de regionala konsekvenserna av en arbetstidsförkortning. Vidare förbereds arbetet med ytterligare en rapport som beräknas kunna publiceras under senare delen av år 1978.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet har årligen behandlat motioner vari yrkats ändringar i allmänna arbetstidslagen. Senast vid förra riksmötet tog utskottet - i samband med behandlingen av propositionen 1975/76:179 om ändring i allmänna arbetstidslagen - upp motioner med i huvudsak samma yrkanden som i de nu förevarande motionerna 1976/77:141 och 1976/77:470. Utskottet uttalade därvid i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1975/76:45 bl. a. följande.
Utskottet framhöll senast förra året (SoU 1975:1) att frågan om en förkortning av arbetstiden liksom spörsmålet om en förlängning av semestern och andra former för uttag av en möjlig standardhöjning främst är att se som en fråga om prioritering mellan olika aktuella behov. I första hand är det arbetstagarnas sak att göra denna avvägning och besluta när man vill aktualisera frågor av detta slag. Vid samhällsekonomiska bedömningar av förevarande art måste arbetstagarnas prioriteringar tillmätas stor vikt. Det sålunda anförda är fortfarande giltigt. Utskottet vill i anslutning till det sagda och i överensstämmelse med vad som anförs i propositionen erinra om att huvudsyftet med den nya lagstiftningen om medbestämmande är att de anställda vid förhandlingar med motparter skall kunna påverka arbetsmiljön i vid mening. Arbetstiden är därvid en viktig del. Utskottet vill här också erinra om att arbetstagarnas organisationer har bedömt behovet av en förlängd semester och vissa andra förbättringar på semesterlagstiftningens område som f. n. mest angelägna. Samtidigt har såväl LO som TCO uttalat att det långsiktiga målet i arbetstidsfrågan är en 30-timmars arbetsvecka uppnådd genom en förkortning av den dagliga arbetstiden.
När det gäller utrymmet för standarduttag vill utskottet också hänvisa till de beslut på pensionsområdet, som träder i kraft vid halvårsskiftet och som tar betydande samhällsresurser i anspråk. Enligt utskottets mening saknas med hänsyn till bl. a. de sålunda aktuella reformerna f. n. samhällsekonomiskt utrymme för en arbetstidsreform för alla arbetstagargrupper av den omfattning motionärerna förespråkar.
SoU 1976/77:30
6 Utskottet vill här också nämna att DELFA inom kort kommer att lägga fram en utredning om bl. a. konsekvenserna av genomförandet av en sex timmars arbetsdag.
Motioner syftande till en förkortning av arbetstiden för skiftarbetare m. fl. har flera gånger och senast år 1975 (SoU 1975:1), prövats av riksdagen. Som skäl för riksdagens ställningstagande har åberopats bl. a. att det i arbetstidslagen inte bör införas undantagsregler för tillgodoseende av skyddssynpunkter utan skyddsaspekterna på arbetstidsområdet bör beaktas inom ramen för arbetarskyddslagstiftningen. Arbetsmiljöutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1976:1) Arbetsmiljölag redovisat sina överväganden i angivna hänseende (se särskilt s. 205-231). Riksdagen har också hänvisat till att de differentierade anställningsförmåner som kan vara motiverade med hänsyn till att olika arbeten är olika krävande i första hand bör lösas avtalsvägen. Motionerna har avslagits under hänvisning till de sålunda redovisade skälen. Enligt utskottets mening är de tidigare åberopade skälen fortfarande bärande. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att 1974 års avtalsuppgörelse mellan SAF och LO bl. a. innehöll en rekommendation till berörda förbund om successiv förkortning av arbetstiden för arbetare i kontinuerligt treskiftsarbete och i underjordsarbete till 36 timmar i veckan samt för arbetare i intermittent treskiftsarbete till 38 timmar i veckan. Vidare rekommenderas att arbetstidsförkortningen skulle genomföras successivt fr. o. m. respektive avtals ikraftträdande år 1975 t. o. m. dess utlöpningsdag år 1977. Vid de efterföljande förbundsförhandlingarna har rekommendationen i huvudsak följts.
Arbetsmarknadsministern framhåller i propositionen att det finns
anledning att anta att på sikt relativt betydande förändringar på arbetstidsområdet växer fram på grundval av medbestämmandelagen och att med hänsyn härtill det är för tidigt att nu ta upp frågan om en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen eller överväga mera omfattande ändringar i denna. Detta bör anstå till dess verkningarna av den nya förhandlingsrätten kan närmare avläsas.
Utskottet ansluter sig till den bedömning som arbetsmarknadsministern sålunda gett uttryck åt. Detta ställningstagande innebär samtidigt att utskottet inte kan ställa sig bakom förslag som i motionen 1975/76:2478 av herr Hermansson m. fl. (vpk) framläggs om en omedelbar lagstiftning som förbjuder all annan övertid än sådan som erfordras för nödfallsarbete.
Den i propositionen föreslagna ändrade lydelsen av 8 arbetstidslagen innebär, som framhålls i propositionen, att i allmänhet endast händelser, som ligger utanför det skeende som arbetsgivaren kan påverka eller som utgör olyckshändelse, kan föranleda uttag av nödfallsövertid. Hit hör sådana omständigheter som har karaktären av force majeure, liksom exempelvis inträffat avbrott i el- eller vattendistribution eller de allmänna kommunikationerna. Som också framhålls i propositionen kan det inte anses stå i överensstämmelse med lagen att ta ut nödfallsövertid i samband med vanligen återkommande och därför förutsebara driftstörningar.
Enligt utskottets mening torde den av regeringen föreslagna ändrade lydelsen av 8 S arbetstidslagen tillgodose de önskemål som vissa arbetsta -
SoU 1976/77:30
garorganisationer framställt om en begränsning av möjligheten att ta ut övertid för nödfallsarbete. Någon anledning att i lagen ange en maximigräns för denna form av övertid finns enligt utskottets mening inte. Som framhålls i den upprättade departementspromemorian rörande arbetstidslagens tilllämpning torde det inte böra komma i fråga att införa särskilda regler om tillstyrkan från fackklubb eller liknande som villkor för godkännande av nödfallsövertid, eftersom myndighetsprövningen därigenom skulle förlora det mesta av sin mening.
I propositionen har frågan om straffrättsliga påföljder vid brott mot arbetstidslagens föreskrifter berörts. Därvid har bl. a. hänvisats till att frågorna om eventuell reformering av det ekonomiska sanktionssystemet inom straffrätten f. n. är under utredning. Med hänsyn härtill och till vad arbetsmarknadsministern i övrigt anför (prop. s. 15) anser utskottet det inte erforderligt med något riksdagens initiativ i här aktuell del.
Utskottet
Delegationen för arbetstidsfrågor, DELFA, tillsattes av regeringen i juni 1974. Den har till uppgift att samordna pågående utredningsarbete på arbetstidsområdet, studera verkningarna av tidigare arbetstidsförkortningar samt bedöma effekterna av fortsatta arbetstidsförkortningar på produktion och sysselsättning, på familjeförhållanden, barntillsyn liksom på fritidsvanor, serviceförhållanden m. m. I direktiven anges vidare att DELFA bör söka bedöma eventuellt skiljaktiga strukturella effekter av att arbetstiden sänks i kontinuerliga, mindre steg jämfört med att arbetstiden sänks i färre, stora etapper. Även frågan om utvecklingen av deltidsarbete vid fortsatta arbetstidsförkortningar bör ägnas uppmärksamhet.
I april 1976 lade DELFA fram en rapport, (SOU 1976:34) Kortare arbetstid - När? Hur?, i första hand för att ge underlag för den offentliga debatten i arbetstidsfrågorna. Rapporten innehåller forsknings- och utredningsmaterial som belyser olika aspekter av arbetstidsfrågorna, bl. a. beträffande arbetstidsförkortningarnas effekter på ekonomi, arbetsmarknad och sociala förhållanden. I sistnämnda hänseende redovisas några mer begränsade undersökningar som belyser sambanden mellan arbetstid och fritid samt vissa studier angående möjligheterna till serviceutnyttjande och social samvaro vid olika längd och förläggning av arbetstiden.
Vid remissbehandlingen av rapporten har framställts krav på kompletterande undersökningar i flera avseenden, bl. a. beträffande behovet av kommunalt serviceutbud vid en arbetstidsförkortning, särskilt vad avser hälsooch sjukvården, barnomsorgen och skolan, och vidare beträffande effekterna av en etappvis genomförd arbetstidsförkortning. På grundval av remissutfallet håller DELFA nu på med att utarbeta riktlinjer till ytterligare en rapport, som beräknas föreligga i slutet av år 1978.
I motionen 1976/77:472 av fröken Mattson m. fl. (s) yrkar motionärerna att DELFA skall få tilläggsdirektiv av innehåll att alternativa förslag för
SoU 1976/77:30
6-timmarsdagens genomförande skall presenteras utifrån olika tidsperspektiv. Motionärerna framhåller att DELFA:s rapport alltför litet berör vilka möjligheter som står till buds för att förverkliga ett samhälle som tar till vara de möjligheter som 6-timmarsdagen ger. Motionärerna anser att det finns en rad problem som knappast kan utredas ordentligt om inte tidsperspektivet definieras någorlunda klart. Specialproblem som enligt motionärernas mening bör studeras är frågan om en bättre anpassning mellan arbetstider och servicetider. Motionärerna nämner därvid särskilt barnomsorgen, skolan och detaljhandeln samt pekar vidare på att man måste utreda resursbehovet för en sådan förbättring av människors närmiljö som motsvarar de förväntningar som en kortare arbetsdag kommer att ge.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är en viktig uppgift för DELFA att ta fram olika alternativ för en reformering av arbetstiden, där man utgår från att arbetstidsförkortningen genomförs vid olika tidpunkter. En sådan typ av redovisning torde, i enlighet med vad motionärerna anför, vara nödvändig för att man skall kunna bilda sig en uppfattning om när och hur en sådan reform kan genomföras. Det är vidare väsentligt att man ingående studerar de problem som uppstår vid en arbetstidsförkortning beträffande anpassningen mellan arbetstider och servicetider. Nämnda uppgifter faller emellertid enligt utskottets mening helt inom ramen för DELFA:s uppdrag och det kan därför förutsättas - i synnerhet mot bakgrund av vad remissinstanserna anfört - att de frågor som tas upp i motionen kommer att uppmärksammas av delegationen i dess fortsatta arbete. Utskottet vill också erinra om att socialministern i propositionen 1976/77:117 aviserar att regeringen avser att lägga fram förslag om från föräldraförsäkringen fristående rätt till ledighet eller förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar i enlighet med vad som uttalats i regeringsdeklarationen. Något initiativ från riksdagens sida är med hänsyn till det anförda inte erforderligt med anledning av motionen 1976/77:472.
1 motionen 1976/77:470 av herr Hagberg i Borlänge m. fl. (vpk) yrkas dels att de övertidsuttag som medges i arbetstidslagen skall begränsas till att avse endast övertid för nödfallsarbete och att bestämmelserna om sådan övertid skall ändras på sätt som anges närmare i motionen, dels att förslag skyndsamt skall läggas fram om skärpt straffpåföljd vid brott mot arbetstidslagen. Samma motionsyrkanden behandlades av utskottet förra året, och på utskottets hemställan avslog riksdagen dessa (SoU 1975/76:45, rskr 1975/76:379). Utskottets ställningstagande har redovisats utförligt i ett tidigare avsnitt i betänkandet (s. 6-7). De skäl som då åberopades är enligt utskottets mening fortfarande giltiga. Utskottet avstyrker därför motionen.
Herr Werner m. fl. (vpk) hemställer i motionen 1976/77:141 att sju timmars arbetsdag skall genomföras under år 1977 och att sex timmars arbetsdag skall genomföras senast år 1980. Motionärerna vill även ha en plan för en snabbare nedtrappning av arbetstiden till sex timmars arbetsdag eller 30 timmars arbetsvecka för skiftarbetare och jämställda grupper. Motions -
SoU 1976/77:30
yrkanden av i huvudsak samma innehåll som de nu aktuella behandlades av utskottet i fjol i nyssnämnda betänkande SoU 1975/76:45 och avslogs av riksdagen på utskottets hemställan. Förutom de skäl som då anfördes och som redovisats ovan i betänkandet på s. 5-6 vill utskottet framhålla följande.
Vid överläggningar år 1974 mellan regeringen och löntagarorganisationerna angående formerna för det fortsatta utredningsarbetet rörande arbetstidsfrågorna rådde enighet om att det långsiktiga målet på arbetstidsområdet är en 30-timmars arbetsvecka som skall uppnås genom en förkortning av den dagliga arbetstiden. Enighet rådde vidare om att det är arbetsmarknadens parter som måste bestämma takten i det fortsatta reformarbetet på arbetstidsområdet. DELFA anför i sin rapport att detta är nödvändigt av flera skäl, främst för att kostnaden för en arbetstidsförkortning utgör ett viktigt inslag i en avtalsuppgörelse, men också för att det i fortsättningen kommer att krävas större flexibilitet i arbetstidernas förläggning. DELFA:s uppfattning delas av remissinstanserna, vilka också framhåller att det blir fråga om en reform på lång sikt. De flesta remissinstanserna anser i likhet med DELFA att huvudlinjen i en arbetstidsförkortning bör vara en förkortning av arbetsdagen men med utrymme för särlösningar för olika avtalsområden och arbetstagargrupper.
Av det anförda framgår att det råder en långtgående enighet om att det i första hand är arbetsmarknadens parter som har att avgöra hur och i vilken takt reformeringen av arbetstiden skall ske. Genom representationen i DELFA har arbetsmarknadens parter också möjlighet att få de frågor belysta som de anser relevanta för att kunna göra denna bedömning. Frågan om en arbetstidsförkortning liksom frågan om en förlängning av semestern och andra former för uttag av standardförbättringar är, som utskottet tidigare vid flera tillfällen framhållit, främst att se som en prioritering mellan olika aktuella behov. Inom arbetstagarorganisationerna, och då i synnerhet inom LO, har man länge bedömt behovet av en förlängd semester och vissa andra förbättringar på semesterlagstiftningens område som mest angelägna. Regeringen har genom den nyligen framlagda propositionen om ny semesterlag (prop. 1976/77:90), som innebär bl. a. att semesterledigheten förlängs från fyra till fem veckor, tillmötesgått arbetstagarorganisationernas önskemål i detta avseende. Denna reform på semesterlagstiftningens område, som utskottet tillstyrker i sitt betänkande SoU 1976/77:32, innebär självfallet att det samhällsekonomiska utrymmet för ytterligare reformer på arbetstidsområdet minskar. I detta sammanhang finns anledning erinra om att 1975 års långtidsutredning (SOU 1975:89) visade att redan en förkortning av veckoarbetstiden till 37,5 timmar för prognosperioden 1975-1980 inte skulle kunna genomföras utan standardsänkningar i andra avseenden. Mot bakgrund av långtidsutredningens bedömning och den bedömning av vårt samhällsekonomiska läge som nu görs i kompletteringspropositionen (prop. 1976/77:150) är det uppenbart att en så resurskrävande reform som en allmän
SoU 1976/77:30
arbetstidsförkortning av den storleksordning motionärerna förespråkar inte kan genomföras inom de närmaste åren utan att det blir en fråga på betydligt längre sikt. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen 1976/77:141.
Utskottet hemställer
1. beträffande den ordinarie arbetstidens längd och beträffande sänkning av arbetstiden för vissa arbetstagargrupper att riksdagen avslår motionen 1976/77:141,
2. beträffande tilläggsdirektiv för delegationen för arbetstidsfrågor att riksdagen avslår motionen 1976/77:472,
3. beträffande begränsning av möjligheterna att ta ut övertid, m. m. att riksdagen avslår motionen 1976/77:470.
Stockholm den 17 maj 1977
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
Näivarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s). Romanus (fp), Carlshamre (m), Johnsson i Blentarp (s)*, Bengtsson i Göteborg (c)*, Nordberg (s), Nilsson i Växjö (s), fru Wigenfeldt (c), fru Swartz (fp)*, herrar Alftin (s). Biörck i Värmdö (m), fröken Öhrsvik (s), fru Mårtensson (s), herrar Magnusson i Nennesholm (c) och Andersson i Nybro (c)*.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTA B